Fredrika- Bremer- Förbundets medlemmar an- modas att med snaraste till byrån, 54 Drott- ninggatan; . l fr., insända års-n f g2 f t e r och p r e n u m e r n t i o n s a f g i f t e r .

1898. 2:a haft.

TIDSKRIFT F O R SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN

. . .I ' 1. . Ca.milla ' ~ o l l e k i: HuZda Luadtn, En efterskörd' fran Chieagoutst~llningeo. 8-d,-Tre-nya diktsamlingar. . . $2: C., Från 1895. á n riksdag. . " . . . . . . . .. @er& Meyerson, Ett blad U! m m dagbok. . . -.

. Litteratur, F.. Cbg.J: ?Siifve, Yyrt- &. C:,g, +f ;.%ci~t:Ro&st; L. D-N, -. H ?Spillrorr af Cecilia ~ å i t h - ~ o l r n b e r g ; L, N., isju martyrers

. . . . . .. af René.

. . Meddelanden' från ~redrika~~ferner-Förbbndet; . . . ' '

Fran skilda håll. .. . . . .

. s

F O ~ Förbundets ' medlemmar kr. 2: M). For icke. medlemmar - . . .

's 4: 00. P- -- - - . . . - . . .. . _ _ . . .-

Fredrika-Bremer-Förbundets . adr.: Drottninggatan 54,

for tlio,rorighly-!eipi-li~- the -English language. - . . . - . . - - . .

Fof - - ' p ~ t i c u l g ~ ~ :?p& t o Miss Pidcock Easton 33ecbry - .

Winchester - Epg@iXi - o r t o R ö k e n Elisabeth Garlsog, Wdb- servatoiregatan, Stock&olm. ,

For kapitalister, sarskildt fruntimmer, liar det länge varit ett önskningsinil a t t kunna öfverläinnn varden af sina värdepapper

och skötseln af si<% atRrer å t nggon person eller institiition, som med absoliit sakerllet förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget afvensoni prisbilligliet. E n sådan institution är

. Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (Lii!Za Nygntam RY, expeditionstid 10-4),

soin iiiider garanti af Stockl~iolins Eiislcildn Haii k åtager sig vkrd och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.

"Exeinliel 1. O m en person Iios Notariatafdeliiingen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupon- ger och tilll.iaiidaIi%lle~ deponenteii influtna inedel. Vidare efterser Notariatafdelliiiigeri iitl.ottoingar af obligationer och underrattar depo- iieiiten i god tid, i f d l en deiiiie tillhörig obligation blifvit utlottad, samt Iiimnar förslag ti.1'1 ny placering af det ledigblifna kapitalet.

Exempel 2. Om intec1tning:w deponeras hos Notariatafdelniiigeii iiiiderrättar Notariatafdelniiige11 gäldeiiareii daroni att 'r#ntoriia A in- teckiiiiigariia skola till afdelniiigeii inbetalas, ,livai.efter de inedol, soni iiiflyt;\, till depoiienteii radovisas. Vidare tillser Notariatafdeliiiiigeii :)tt. inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade. Oni en Iios afdel- niiigeii deponerad iiiteckning geliorn iinclerlåteii föimyelse skulle förfalla, ersätter Stocklioliris Eiiskildri, Buirlr därigenom iippkoinirien skada.

E'öi*vnriiigsczfgift: 50 öre fiir Hr p r 1,000 kronor af cleposi- tionens v#rde, dock ej iiiider två kronor.

Kruses Pensionat & Hotel Klarabergsgatan 52, Stockholm,

t v & minuters vag frin Ceiitralstotioiieii, erbjiider shviil enkla soin elegaiitn. r im ii. b. eller 2 och 3 tr. Pris: frihol: 26 per dygn. - Ref. Med. Doktor E. M Wretlind, Stockliolm, Doktor* H. Akersfröm, Upsala iii. fl.

Voktiii5stn.se möter vid sta.tioiiei1. *

Aug. Magnusaon (etablerad 1860)

Försaljniugslol~aler: ne&a óotten, en, tv& och t r e tr. npp

STOCKHOLM.

' Största lager i Norden Kulörta o, Svarta Y llekladningstyger

Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattkladningstyger

Schalar och Kapptyger m, m.

0 bser~ eril! Genpi direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannäinda artiklar bättre och billigare än någon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva iifver- tygad om fördelen att hos mig fylla sina beliof af dessa artiklar.

Camilla Collett. För n&gra dagar sedan ingick fkAn Kristiania un-

derrättelsen, att den fraj dade norska författarinnan Candlcc Collett natten till den 7 mars sliitat sitt långa,' gagnerika lif. Denna underrättelse har inom vida kretsar afven i v k t land framkallat det lifligaste deltagande. Men med den vemodiga tanken, att en med sällsynta gkfvor utrustad personlighet upphört a t t vara till, blan* dar sig här den sköna, försonande känslan, a t t detta rika människolif ej skördats af döden förrän det för- unnats detsamma at t dela med sig å t sam.tid och efter- värld ix€ sitt hjärtas och snilles basta skatter.

Nar för tvenne &r sedan Camilla Colletts 80:de födelsedag firades med en högtidlighet och en anslut- ning, som tillförene ej kommit någon skandinavislr för- fattarinna till del, ägnade vi i en längre biogra- fisk uppsats vår hyllning &t den adla kvinnan, den oförfärade banbï terskan och den frainsthende skrift- ställarinnan. Til 1 hvad , vi då om hennes personlighet och lifsgärning meddelade, Iiafva vi nu föga at t till- lägga, Vi vil's endast under utt&lande af den djupt 'kända tacksam !l letssbiil d hvari afven den svenska h i n - nan känner sig stå till en Camilla Collett, instämma i de vackra ord, som fr&n ett annat svenskt hå,ll om henne yttrats. De lyda:

Ingen enslcil-ld person i hela norden, med undantag a£ Fredrika, Bremer, har gjort så mycket som fru Collett för att höja aktningen för kvinnans personlighet och för hennes intelligens och för att utvidga hennes wbetslwaft till om- råden utanför hemmets bestyr. Då konst, litteratur och ve- tenskap, det offentliga och privata dEiirslifvets hetsar nu beredvilligt och med glädje mottaga kvinnans samarbete, dii kvinnorna sj&l£va, väclrts till insikt on1 sin stallning, då lagstiftningen mer. och mer börjat taga hänsyn till hennes kraf och då hela det bildade 1pg8ngeslifvet mellan man o ~ h lrvinna reformerats, så hade ingen här i norden .fog att med mera, beriittigad stplthet tänka på sitt arbete i denna utveclrlingsstrid än Camilla Collett.

P

En efterskörd från Chicagoutstall- ningen.

, Det ar oss en sann tillfredsställelse a t t Iia blifvit satta i till. Fälle a t t liar nedan meddela ett utdrag iir den berättelse, som svenska statens enda kvinliga stipendiat, fröken Hulda Landin, afgifvit till koiiinierskollegiiini om sin resa till Chicago det märkliga iitstëllnings- gret 1893. ~ ~ s o m statens stipendiat och en af representanterna för Svenska Danikomitén vid den i saminanliang ined världsexpositionen anordnade kviniiokongressen, tog fröken Lundin en verksam del. i

lcongressförliandlingarn~~. Hon beklëdde dessiitoin, som bekant, den viktiga posten af medlem i utställningsjuryn. Dessa befattningar, som livar för sig öppnade för innehafsarinnan de rikaste tillfallen a t t . studera vërlds~~tst%ll~iingen i dess olika faser, gifva fröken Lun- dins iittalanden i liithörande ämnen t~etydelse, särskildt gäller detta oin' kvinnoarbetet, å t hvai's så val teoretiska soni praktiska sida hon agnat ett djupgående studium. Den efterskörd från den. sen aste vai.ldsexpositionen, som liar lainiias, skall darfisre, hoppas vi, mottagas med intresse. Red.

\

Om kvinnoarbetet på v~rldsutstallningen :i Chicago.

Oni sättet för Itvinnornas deltagande i varldsutställningeii i Clii- cago hade damerna i Amerika haft svårt a t t enas. E t t parti ville, a t t maii skiille samla allt kvinnoarbete sarskildt, ett annat förläktade däremot den åsikten, a t t kvinnoarbetet borde stå sida vid sida iiied det manliga arbetet, i öppen taflan med detta. Efter inånga och tämligen lieta strider segrade det sistiilmnda partiet. Också visade det sig, a t t kvinnoarbetet kom at t utgöra en kasentlig insats i alla de olika ~ t s t ä l ln in~ss fde ln i1~~~rna , iitoni i de &t kommunikation, elek- tricitet och piifdrift anslagna byggnaderna.

E t t af de märkligaste kvinnoarbetena i Jackson Park var sa- keïligen själfva kvinnobyggnaden, The Wo~nan's Building, som var

iitförd i italiensk renässans efter en ritning af miss Soptiie Hayden, t

en af Amerikas mest framstående kvinliga arkitekter. Kvinnobyggnaden, som var tv& våningar hög, hade ett förträff-

ligt läge nära själfva huf vudingången till ntsti-illningen. K.ostnaderna för densamma uppgingo till omkring 188,000 dollars. a taket af nämnda byggnad var en restaurationslokal anordnad,

dit nian kom medels såväl hissar som belcväma trappor. Hela inidtel- partiet af byggnaden utgjordes af en stor sal, Rotundasalen kallad,. som sträckte sig från grunden af byggnaden auda upp till taket &f- densamnia. Rundtorn nys~nämnda sal lopp i öfre delen af byggna- den ett bredt galleri, livarest. funiios en niängd rymliga salar för olika aiidamhl, väl belysta och delvis försedda med balkonger. Från Rotundasalen. utgick p& nedra bottnen en mängd gångar och vinkel-. gkngar. Och här var den största massan föremål iitställd % livar sitt iiationaloinråde.

Hvad plananläggningen af denna del af byggnaden angår, så voro belysningsförl~illandeiia dåligt beraknade; i det a t t en mängd sektioner dvaldes i skymning dagen om.

För a t t nu öfvergå till utstallningsföre~nålen, så var ingen ind.ustri bättre representerad i kvinnobyggnaderi %u spetstillve'~Ic~ziIzgen, .soni af Alder varit kvinnors göra2 .

Bakoni ett par gallerportar af järn Ilade den italienska kvinnan .

samlat ett .helt litet iniiseiiin af denna utsökta lyxartikel. Denna afdelning var så systeniatiskt ordnad, a t t den utgjorde en fullstäiidig Iiistoria öfver spetstillverkningens utvecklingc - ~ l i a slags spetsar vor0 här representerade, och alla tiders, från de Iialfinultnade resterna sedan 3,300 före Kristus, fiiliiia i etriiriska grafvar och i pålbyggna- derna i Scliweie, ända till de nioderna franska och venetianska spet- sarna med sina härliga teckningar. Hiir fonnos 'knyppelpinnar ända från sten- och bronsåldern intill nuvarande tid. I ett särsltildt sk%p Iiangde italienska drottningens praktfulla spetsdräkter. Också Blon- der och trådspetsar förekommo liar i rikt urval. .

Äfven Frankrike bjöd på en rikedoin af utomordentligt vackra spetsar. Främst miirktes liar en svart chnntilly-silkesspets, gjord ined 2,000 knyppelpinnar, ined ett underbart vackert mönster af blad och grenar; vidare fanns liar en näsduk af valencienne, den finaste knypp- lade trhdspets inan känner.

Belgiens sp&sutstiillning var icke s i stor soin Italiens eller L

r Frankrikes, men afven den var synnerligen vacker. Alla de val- kända belgiska sorterna funnos där i olika nyanser.

England utställde mycket vackert i horistonspetsar, point d'Angle- terre och Iioriston-guipure.

De från Irland exponerade spetsarna roro af en iniirkrardig finhet och företedde utsökt vackra mönster.

Ryssland bjöd på grofva bastanta knypplade trådspetsar, allt äkta nationelt, för det mesta utgånget f r in en skola, hrars stiftarinna ar kejsarinnan själf. .I fraga varande skolas andamkl ar att uppviicka nationel dekorativ handarbetskoiist. Här faiiiis vidare en egendomlig spets af get-uli med dimmiga mönster. Get-ullen spinnes först till en fin trHd p& en kam, hvarefter den lindas omkring knyppelpirinen. $'W

öfrigt representerades här &£ren andra slags spetsar af kanda slag, men ej till betydenhet.

Förenta staterna utställde spridda prof IJ& ratt vackra knypp- lingar och point-lace, och Spanien exponerade naturligtris en iiiassa svarta mantillor ocli fina nationalspetsar, allt utsökt vackert.

Sverige mötte på taflingsplatsen med sina radsteriaspetsar, soni på grund af siu egendomlighet väckte ganska iiiyclieii l~eiiiid~an.

Hvad broderierna angick, så öfrertraEade Frankrike p i detta område alla andra nationer genom den utsökta fina smak, som behar- skade alla dess arbeten. Ja , inan rent af lilpnade, d i mmi liar siig hvad nklen, konstnärligt behandlad, kunnat istadkoiiiiila. Särskildt vill jag namna ett silkesbroderi, föreställande en Kristusbild, kopia efter en gammal mästare. Det ar madame Lerouudier soiu har, med specialistens exakta kunskap ocli med stor originell nppfattiiing, &stad- kommit ett verkligt konstverk. Som bekant liar madame Lemindier i Frankrike lyckats vllcka till lif sextonl~andratal&s broderikmst. Det utmärkande för de franska arbetena i allmiinhet r a r : fin kansel för färgers och liniers harmoni.

Det amerikanska broderiet upptog en mycken stor plats i kvinnobyggriadcn. Med husfliten är det som bekant ganska klent be- stalldt i Amerika, men sedan sömnad blifrit en industri och en konst har densamma, tack vare amerikanarnes kiinda energi, iiatt en högst respektabel utveckling. Sålunda funnos t. ex. utsökt vackra guld- broderier på hvit botten och artistiskt utförd scliattersöu y& liritt linne och ylle. Amerikanarne hafva siikerligen p i detta, som p3 s% många andra omraden, en vacker framtid för sig.

. 3 3 - . P å den ryska -afdelningen vor0 såväl broderier soni vafnader af

niycket stort intresse. Intet var här lånadt, intet påminde om något annat lands; allt var akta ryskt, och stor omväxling rådde. Har hade man de starka motsatserna, det Iialfbarbariska bredvid det mest konstn.ärliga. Har var liofdaineii representerad, inen i lika'liög grad bondkvinnan. Alla möjliga vafnader, från den enklaste lieinslöjd till den mest axtistiska konstindiistri, fiinnos liar till beskidande.

Spanien, broderiernas land, exponerade praktfulla sidenapplika- tioiier på saiiiniet, vidare guld på piiipur med kronor ocli riksvapen o. s. v. P å dessa artiklar var mycket arbete nedlagdt, men som konstverk kunde de icke inata sig ined livad Frankrike i samma vag liade åstadltommit. Spanieiis livitbroderier däremot voro säkerligen da vackraste på hela 'utställiiingen.

Den svenska iitsti-illningen af broderier och väfnader beundrades' af alla konstförståndiga besökare.

. Såväl ' från tekniska skolor som från högre och lägre läroverk för flickor iitstallde nästan alla nationer alster af kvinlig slöjd. P% detta område mötte Sverige i kviiinobyggnaden med en rnodellserie från Stockliolilis folkskolor. Denna blef som bekant prisbelönad.

På po~~s~i~~sfab~-ik~tio~~er~s omrhde iiafva de amerikanska kvin- norna .gjort betydande insatser. Ja, den for niiivaraiide yppersta inlieniska porslinsfabrikationen i Amerika tillskrifves kvinnor, ~Rook- wood Pottery,, soin på utstiillningen viickte så inyckeii beundran, är iianiligen resultatet af eii mangd experiment, utförda af. kvinnor. En fabrik för tillverkiiingeii af näinnda industri grundades 1888 af in:rs Bellasny Storer. Utvecklingen af Rookwood Pottery, ända frkn 1876 till näivaraiide tid, kiiiide studeras i stlie Cincinnati Room», där en serie af typiska föreniil voro iitstallda. Det i fråga varande porslinet ar en slags fajans, forinad af ett iimne, som, finnes i narhet.en af Ciiiciiiiiati. Dekorationerna ligga iiiider glasyren, och fargen, som är det underbaraste af alltsammans, omfattar en skala af rika och sköna toner anda från en vacker opalfarg till en djup. brun färg, som på- minner oni japanesernas praktfullaste lack.

I afdeliiiiigen »Applied Arts of Amerika, väckte det s. k. giildporslinet gauska stor iippmarksamhet. Detta porslin är helt f ör- gyldt och utgör äfven det resultatet af en mängd experiment, utförda af en kvinna., livars naniii jag beklagligtvis icke lyckades f & reaa p&.

Man sade mig, at t ifragavarande dam blifrit erbjiiden stosa penninge- summor för sin uppfinning, men a t t Iion hittills föredragit a t t sjalf producera sina alster och därför fortftirande Iienilighåller sin upptäckt.

Glasm6hivzgens vackra konst star som bekant ganska högt i Amerika. De vackra inalade glasfönstren i » Assembly H a l l ~ , syn- nerligast de två största, hvilka hängde öfrer platforrneii, utförda af Elisabeth Parsoii och Edith Brown, båda frkn Roston, bni'o vittne oiii stor konstskicklighet pk detta oinråde.

Innan jag g%r vidare vill jag namna att Lea dlilboriis utställ- ning af mynt och niedaljer tilldrog sig iiiycken uppinarksainhet vid Chicago-expositionen.

E t t högst iinponermde intryck gjorde biblioteket, beliiget i öfre delen af kvinnobyggnaden. Detta var sainladt och ordnadt af Ivin. nor från staten New-York. Biblioteket onifattade 7 i 8,000 volyiner. Nästan alla nationer i viklden voro här representerade. Sverige ilade bidragit nied 130 volymer.

Afdelningen för sjttkt.&rd var af mycket stort iiitresse. Rar var det isylinerhet en af engelska kvinnor iitstiilld modell af ett lios- pital, som väckte kannares varinn beundraii. En liikare försiikracle mig, a t t denna utställning säkerligen i franitideii mangenstiides kommer a t t verka reformerande pk sjukvården.

Åt kokkovuten hade man anslagit mycken tid. I norra delen af kvinnobyggnaden en trappa npp fanns nämligen ett modellkök, dar, omgifven af lyssnanda &hörare af begge könen, mrs S. T. Rorer hvarje förmiddag hö11 föredrag om och praktiskt utförde konsten a t t af majs tillreda nyttiga och laclzra inntsättes.

Majsen betraktas i Amerika som franitideiis riiaiiiia. Men d% majsen till och med vid bakning fordrar en riss skicklighet, oclh dk erfarenlieten i dess användande ännu icke ar synnerligen stolD, ansigo amerikanskorna sig -böra vid själfva väi.ldsi~tst~lliiingen söka sprida kunskap o111 detta näringsämnes användning ut öfrer liela vërldeii.

Afdelningen för uppjinni~lgar var på sätt och vis der. iiitressm- taste i hela kvinnobyggnaden, vederliiggande som den gjorde det ofta hörda påstaendet, a t t kvinnan ej kan utföra arbeten, livars frambriii- gmde krafver en större grad af tankeansträngning. Gppfiiiiiingariie voro visserligen icke af sainina betydelse soni t. ex. i"inguiaskinsii, telegrafen och det elektriska ljuset, men de vittnade. det oaktadt oiii stor skarpsinnighet. Dar sågs t. ex. en apparat, afsedd a t t f r in

åkdonet lösgöra skenande Iiiistar. Genom tr,yck på en fjader kan hasten nar , som helst bli helt ocli hållet fri och en olycka shlulida undvikas. a r åkdonet därjämte försedt med en: säker broinsinratt- ning, bör icke ens den ringaste fara kuiiiia uppstå. Flere af upp- finningarna bestodo i förbättringar af olika köksutensilier, men afven .

mera invecklade uppfinningar förekommo. Diii. sågos. ugnar för brän- ning af mCtladt porslin, flyttbara vafstolar, niodell till 'fraktvagn för boskap, modell till elevator o. s. v.

I södra flygeln en trappa upp Iiade direktionen, som bestod af 110 damer, två från Iivarje stat och territorium samt distriktet Columbia, 8 för Förenta staterna gemensamt sanit 9 från staden Chicago jämte deras siippleanter, sina sammanträden. Som president för denna direktion, Board of Lady Managers kallad, fungerade mrs Pbtter Palmer från Chicago, ocli som sekreterare i nämnda styrelse tjiinstgjorde inrs Stisan Gale Cooke.

At t en direktion af danzer skulle deltaga i förvaltningen af '

varidsutstallningeii i Chicago Iiade beslntits af själfva kongressen- I saniband härmed vill jag namna, a t t omkring 100 kvinnor,

representerande nästan alla nationer i världen, voro medleminar af den jury, som nedsattes för bedömandet af Chicagoexpositionen. Som bekant hade undertecknad lyckan a t t i namnda jury representera Sverige-

1 Chicago väcktes iiiider v#rlds~itställ~iingen ett förslag att, iitoni de f r h början bestämda belöningsniedaljerna, afsedda för utstallarne, afven bereda någon utmärkelse $t dem som, ehiiru icke sjalfva utstal- lare, i en inera anmarkningsvard grad medverkat vid utförandet af de prisbelönta. föremalen. Initiativet till denna vackra tankes för- verkligande togs och f ullfölj des af den vid ntstiillningen f ungerande anierikaiiska damkoniitén. Sedan Förenta staternas kongress beyiljat de för planens realiserande beliöfliga medlen, beslots a t t den hyftade ut~närlcelsen skulle . få sitt uttryck i ett hederscliploin a t t efter frain- ställning af vederbörande utstiill:?re tilldelas dem af hans arbetare . eller biträden, soni af honom vitsordades Iiafva gjort sig förtjänte af ett sidant veder~näle.

Omkring 200 dylika diploin.liafva, som bekant, kommit på Svet riges del.

The Childrens Building.

Man gör Amerika och ainerikanarne oriitt, om man anser dem tänka endast pk sina dollars. A uppfostrans område framstai. detta kanske allra tydligast liksom i allt livad som kan rara till hjiilp och gagn för barmn. Det är de amerikanska kvinnorna som gk i spetsen i detta hanseehde, E t t vackert exempel harpk var r barnhenlinet ,, The

- Childrens Building, p& Chicagontstallningen. Denna byggnad, som låg strax söder om kvinnobyggnaden, var icke beräknad i planen för vWdsutst2illningen. utan det var damkoniitén, som koinmit på den goda id6n. Damerna insamlade p& enskild vag nigra tusen dollars, fingo en liten tomt af utställningskomit6~i ocli lato sil uppföra det ifrhgavarande barnhemmet.

Ändamålet med nämnda barnliein var att praktiskt visa, liuru undervisningen i htskilliga iimnen borde bedrifras, samt hnru srnå barn böra skötas, och därjämte ville man bereda mödrarna en lättnad genom att taga hand om deras barn, medan de sjiilfoa studerade utställningen.

För att nu börja med det sista, så var det ganska egendomligt att åse, hurusom inödrarne kommo in och deponerade siila sini barn

. i det s. k. clieck-rwtmet. Modern erhöll ett med nuinmer försedt me- tallmärke, achecka, och ett dylikt fastes på barnets kläder. Da mo- dern på aftonen kom för a t t afliemta sitt barn, presenterade hon sin check, nnniret utropades, och barnet fördes till henne.

Under hela utställningstiden skola 10,000 barn siilnnda iiafva passerat check-rummet.

De wcheckades sniåttingarna fingo tillbringa sin dag i en mycket stor ocli förträffligt inredd barnkammare, dar de sköttes af en hel kar a.f för sitt kall särskildt utbildade barnsköterskor. Ltom barn- kanimaren fanns det afren ett matrum för barnen och deras varda- rinnor, samt ett kök jämte tvättstuga, hyarest barnens kläder ren- gjordes, då så behöfdes. Allt glänste af renlighet.

Hemmet var dagligen i verksainhet fraii kl. 8 pk niorgonen till . 6 på aftonen. I spetsen för denna afdelning stod miss Love frin

Buffalo, hvarest nämnda dam inrättat en ~ttönstet.bar.)zh.ztbbn och i för- bindelse med denna en undervisningsanstalt för ntbildaride af barn- sköterskor. Båda dessa anstalter hade miss Love utan vidare för sommaren flyttat öfver till barnheininet på Cliicagoiitst~llnisgcn. De något större barnen placerades dels i The Iiindergnrteii dels i Tke Kitchengarden.

The Kindergarten var anordnad af >)International Kindergarten .

Associations. Detta slags skolor, inrättade efter tyskt mönster, äro mycket populära i Amerika. För min del anser jag, att de ameri- kanska D barntradgårdarna s vida öfvertraff ar sina tyska förebilder.

The Kitchengarden förestods af iniss Einely Huntington, som grundat detta system och som daråt agnar b%de sin tid oeh sin för- mögenhet. Undervisningen var har förlagd till eftermiddagarna. Kl. half 3 inträdde under tonerna f r h ett piano 24 SIII% flickor, iklädda livita mössor och langa hvita f örliladen.

Sedan eii sång sjungits, började arbetet, som i hög grad. syntes roa flickorna, livilka har fingo lära sig att laga mat, di~ka bord, diska och sopa. Möbler och kokkärl m. m. voro nied afseende p& storleken lämpade efter barnens ålder.

E t t stort ruin i barnlieminet var uppliitet ' å t den i Amerika mycket populära svenska träslöjden. Har sköttes undervisningen på ett förträffligt satt af svensken G-ustaf Larson, som på ett synnerligen förtjänstfullt sätt arbetar på den svenska träslöjdens utbredning i Amerika.

I saiiiband ined träslöjden undervisades afven i inodellering. I bariilieininet fanns afveii en klass för undervisning af döf-

stumma. Det system, soiii följdes, syntes vara synnerligen utmärkt. Barnen. liirde småiiingoin förstå hvad inrtn sade, och att själfva tala samt darjamte läsa, skrifva och rakna o. s. v., alldeles soni andra barn. Lärarinnorna idagalade vid denna undervisning ett beundrans- vardt thlaiiiod och ett aldrig slappiialide intresse.

Döfstiiiiimeiindervisi1i1igeii stod imder öfveriiiseende af miss Mary Garett, sekreterare i ~Heininet för döfstiiminas undervisning i a t t tala,, .och var anordnad af staten Peniisylvanieii.

Å nedra bottnen i barnlieminet fanns en ganska stor gymna- stiksal, dar tysk gymnastik dagligen förevisades.

I jordvZiiiiiigeii fanns slutligen en mycket stor föreläsningssal, prydd med elevarbeten frkii colonel Parkers berörnda seminarium i närheten af Chicago. Dessiitoni fanns liar ett ganska rikhaltigt skol- bibliotek. I denna sal liöllos dagligen frjïeliisningar, illustrerade me- delst scioptikonbilder, närinast afsedda för Barnen, inen till livilka 8fven iildre personer i ganska stor mängd infuuiio sig.

Tiden enlellan lektionerna och föreläsningarna tillbngte barnen på taket af byggnaden, livarest en förträfflig lekplats för dein . var anordnad.

* . 5:

Mycket mera kunde vara att saga om kvinnoarbetet p% Chicago- utstallningen, men det anförda torde vara nog för a t t visa, a t t den tid kommit, då verkligt dugande insatser i kultiirarbetet göras af kvinnor.

Hulda Lundin. ,

. Tre nya diktsamlingar. Bitar af Sfiorre. I Gryningen. Digte af Helena

Med förord af N. P. Ödinan. Singer och ballader af Alfaro. .

Ngblona. Tredie Samling. l

Bland de nya diktsamlingar, som under sist förflutna år hos oss sett dagen, äro a t t märka två mycket olikartade dBbut-arbeten Iivilkas pseudonymer dölj a kvinliga författarenamii. Det liar of van först nämnda var dock redaii före utgifningen genoni lektor Ödmans xaftonniiderlikllningar, delvis käridt och förvissadt om popnla~itet.

Det a r eniellertid skada a t t Snorres ,Bitar» så ofta framkalla en j'amförelse, som de ej kunna utliarda. Man behöfver ej läsa hennes utrop efter »en dröm v , * dar Iion set t den glada festen och portratterna, Juliaiia ocli Betti f öresvaf va sig :

Hveiii nihlsr s5 i v h a dagar'? Föds aldrig en f r u Lenngren mer'?

för at t veta livar hon .haft sin förebild. Den står tydlig nog vid den för öfrigt förtjusande idyllen BI gamla lienimetz eller vid strofer som denna (ur s Farfars klagan w ) :

Sorgsna ini?er, livart maii ser Flor p& fauor och bankr, Granna tal vid grafveu, Kramar, s t i t och elegans, Sedan iipptiickt ocli balans, Barn vid tiggarstafveii.

Dessa ~*eiiliiiiscenser.Iiindra å andra sidan författarinnans indivik dixalitet a t t göta sig fullt gällande. Man liksoni vantar at t se sjiittoii- hundratalets skepticism sticka fram bakom satirens kärida rytiner; man låter ett och aniiat ininus skymina bort det plus af varm indig- nation, soiii liar och diii. röjer sig hos Snorre. I de stycken, dar in- gen omedveten iinitation spelar iii. såsom i sominarlifsbilderna och

några af tids- och småstadssatirerna, f i r man därför det klaraste in- trycket af författariniians naturell ocli osökt lediga versbehandling.

Satiriker är Snorre framför allt. Hennes satir liar inånga fore- riiål, från tids-andan och den nya litteraturen till modegalenskapen, men sakrast träffar deii, då den riktas mot smiistadslifvets lyten. Kotterivasendet, afundsjukan, skvallret,. som

vet 01.11 allting livad c111 gör och t&iiker, Ja iuycket mera, .&ii hvad sjiilf du vet,

allt sådant gisslar Snorre, än i godlynt intinterliet, an på allvar, än direkt, iiii indirekt. A t t för sina skapejser anvanda djurfabelns skyd- '

dande förkladnad har satirikeiw alltid Blskat, och Snorre förnekar ej denna förkarlek; de bitar, diir scenen ar förlagd till Iiönsgården, höra till det roligaste hon skrifvit..

.Fö r sitt eget köns små svaghe.ter liar Silorre i all synnerhet öppet öga. Med spetsig perina tecknar hon baldrottningar och blå- striiinpor, ined lef vande hunior förvecklingarna, vid D ett kafferep » eller en husmoders alla bekyrnmer ; ocli idn ni is frågor D ge henne anledning till den Itostligaste parodi, tillspetsad i reflexionen:

Niir inan ej lim t h l a sjalf Är fraga inycket vigt.

Det nu citerade versparet'ger för öfrigt en god inblick i Snor- res skrifsiitt. P& detta vis sninliti. lioii ofta i ett par fyndiga rader sjalfva liarnaii af stycket. De kunna vara litet elaka, dessa epigraiii,

.inen nekas ltan ej a t t de äro träffande nog.

0111 Snorre ined all ratt kan saga, at t iion Iiiller sig p i jorden

och sviifvar icke i. det I X ,

så aga dessa ord diirernot ingen till%inpligliet p% Alfaro. Heimes diktning rör sig ej inonl' et t stra1lgt begränsadt onlråde. Den hem- tar tvärtom sina inipulser både från hiin.nie1 och jord, från nar ocli fjärran, från forntid och nutid, ja fraintid.

Den böjer sig smidigt in i snart sagdt alla lyrikens former, från den högstamda hymnens till satirens, från balladens till lands- målsvisans. J a , inspirerad a € Viktor Rydbergs storslagna uppfatt- ning af de nordiska myterna, skapar den kväden, som vittna om stor förmåga a t t iklijda moderna tankar de gamla formernas driiki.

Men själfva denna obegränsade receptivitet och denna Iiitthet att handskas med formen innebära en fara. De fresta att p& papperet kasta ned en tanke, en stämning, innan personligheten s$ intensivt gått upp däri, at t den kan själfstandigt och konstnärligt utpräglas.

Alfaro har en med entusiasm omfattad v&ldsisk%dning. De d j ~ - past kända af hennes dikter bebåda gryningen af en ny tid, en tid då det kristna idealet, som för henne s t k synonymt med allt ljus och all ren glädje, skall segra.

Liingtande, anaiide tappat vi skiida, bidande fecknen frin IZerrans Lins, triingtande, spanande, om de ej brida andarnas dop i eld och ljus!

Men den religiösa tro, som har fatt . ett så vackert ut- tryck, är emellanåt SA nppblandad nied ekon af andra röster i tideii eller rättare står så oförmedlad bredvid dem, att dikten gös intryck af &got halft, nhgot ofullbordadt. 88dant ar förh&llandet med t . ex. ,Ny tids. Alfaros framtidsideal, sådarit det frarngar nr hennes dikt- ning, är för litet fnllödigt, för abstrakt annu, det drmikniar alltför. lätt i ord.

Högre än flertalet af de d inger och drömmar >;, som inleda saii?- lingen, st& de ballader, som i stainningsfnll folkviseton beiiaridla ilbi-

nen ur medeltidens historia. Eögre andi sta nhgm af ~esehilderna och de öfriga beskrifvande dikterna. Det vill synas soiu lage för- fattarinnans styrka ännu hufvudsaklige~i i skildring af det direkt iakttagna. Mycket inklande ar t. ex. hennas beskrifning af en järn- vägsfärd i Spanien:

Genom Aragouiens dalar tiget iiar, fram emellan branta, röda kalkstensberg; öfver oss en djiipbla aftonhimmel hvilar, skiftande i rester nti piirpurfiirg.

Slingrande i djupet ses J a l h oss föl& ilande som vi mot Jlectelhnfvet han. P& de gröns striinder, som dess vagos skölja, stii i fager blomning, hvita iippletriin.

Nu en plötslig kurva. Se - iir det en hagring? Mot en rosig himmel torn och spiror stii, och en stad ses skynita. uti drömlik fiigring p5 en höjd, halft dold af 1Bttn töcken hl&. .

O

Öfver nejden bredes kv5illens skymningsdager. Vesterhimmeln glöder likt en viirld i brand. Ocli alltiuer vi nalkas syn sal siillsamt fager, Och alltiuer jag tycker niig i clrömnkrs land.

Ni1 helt nitra staden skhclar jag betagen ilclrig borg, som viildig tecknar sig mot skyn, hadig katedral, som af gotik b& dragen, och en morisk hvalfport invid kullens bryn. . .

Har ryckes liLsaïen med och ser med diktarens ögon. Ocli huru väl förstår ej Alfaro en annan g%ng att ined några rader gifva oss stämningen af en D vårdag i Bordeaux, :

Siii giilclglam solen skhker Garonnes besjungna stad. Se, hur i ljuset l~liinker de livita husens rad, och högt i jiibel stanker en springbïnnns glittrande kaskad.

Alfaro har - det framgår redan af dessa citat - en frisk och vaken blick för livad som niöter henne. Ja , flera vändningar af samma art som den om våren,

DA iiiiga Ebglar drömma om kiirlek och unga knoppar om lifvets riitt och unga herrar om Hasselbacken och unga dainer oin vktoilett, .

tyda pi, att satiren ar Iingt ifrin frainniande för hennes 'skaplynne och -låta iakttagaren spara en skiftning af Buinor.

En sådan iakttagelse bekraftas genom en blick p% Alfaros sam- tidigt med diktsamlingen utgifna barnböcker. Den som 'vill. se de omedelbaraste uttrycken af det fina natursinne och den lekande humor, åt hvilka Alfaro gifvit blott alltför liten plats i dikterna, han bör gå till de i all deras enkelhet ofta ypperliga små visorna dar.

Den tredje har ofvan nämnda diktsamlingen bar intet okandt namn. Helena Nyblom liar för länge sedan eröfrat sig plats i m h g a hjärtan med makten af en rik och varm skaldenattir, soni

o

rrckker begge Hxnder Og s k ~ n k e r fiild sin Velkonistskaal Og helt i Bliis sin Fakkel tander.

Dessa dikter, ur Iivilka vkrens g lms och gliidje, dcn"doftuillt- . tade högsonimarviirmen andas emot oss, hafva en intagande makt, som är oemotståndlig.. De kunna viil ibland hafva tjusningen af

en susende flygtig afl)riiiidt Raket,

men i lek som i allvar bära de prägeln af en individualitet iiied mod a t t vara sig själf, ined uppet öra fur

alla Steiiiiiier I Livets Pulde Bdgegang.

Den, soin har intrycket af denna diktning friskt i själen, ghr natiirligtris till den nyutkomna sainlingen ined stora fön%ntnin.;ar; men det är ocksa helt natwligt, att Ilan liar finner i viss in%n n%- got annat iiii i de Bida föreghende. Sya strangar ribreia liar, medan andra klinga kanske mindre fulltonigt och starkt an förr. T'isst diktar fru Ngbloiu ännu den friskaste >T&rrise::, visst tolkar hon ännu ined samina glöd krafvet r>& helhet, pk ~f i l ld t Maal.: i strofer shdana soin dessa:

I liar en salsom Lyst att h:iste JIed blomster till en Zhen Grav Og Trösteus röde Moser kast:: I Sorgens grHndseliise Har. I Tröstere! I er de sanime Soni kuu med mede Blikke si E t GlBdesbál i Ild og Fltiiniiie

O Mod TTfirens Himmel G nister s15 . . .

Dertil blev Smerteu jnst os givet At briinde Jliirker i vor Sjiil; Hvert Gljidesöieblik i Liret Skal binde Viuger pii ror Hiil. - Hvis Lgkken kysser dig pil Xuiiden, Tand alle Fakler pa din Rozg ; Og liir a t töinme helt til Buiiden I al sin Bitterlied din Sorg.

Men öfver det liela ligger dock en arinan ton, iil'igot diin~padt, något af den septembers stamnings hon sjiilf en g ing liar skildrat

just som en Drcm Iiiiellem Sorg og Glade.

Det a r hösteii, aoår Bladene falde,, iner än vbren, lyckans f ö r gangligliet iner an lyckans rikedom, som nu utgör g~undteinat, det alltjämt hterkommande.

Alt som er bedst; blev kort; os givet. Kort som Kjmliglieden og Livet, Kort soiii Tonerue i en Sang -

Det finnes i första samlingen en dikt, som skildrar en »Som-. niervandringw genom den tysta skogen och ängens »Bloliistermylder B, en vandring,' so111 döfvar oron och smärtan i >>gyldne Stilhedw och ensamhet, i »Lykke uden navri,. Så för vägen hter ut mot bygden.

Alt det var, soin oiii jeg hmte Livets iirofulde Flod Storiiie mig pawny iinod. Dog velkomnien! Jeg har drukket . Sundhed her i fulde Drag.

E t t motstycke till denna dikt Iir wUnder ];arvet» i den nya samlingen - ett af de mest koncentrerade uttryck. för den trötthet, den resignation, soin andas genom så inånga af dess sånger.

Den sorg, livormed jeg har kjiimpet Sig liigger som Havets Bruseii Og dör i en hvidskende dilinpet

. En diweiide Poppelblads-Susen . . .' Her dö miue .triitte tanker I Lövets slyngende Vildlied. Mit stormende Hjerte banker I Takt med den store Stilheib.

Men vid sidan af resignationens och förgäiigelsens tema &r det ett annat, soni allt iner tränger igenom i fru Nybloms diktning: tron på godhetens oförgängliga inakt. Ä r vädden rik på sorger oc! nöd, s% är dar ock öfverallt

Brug for vort Mod Og Mulighed for a t v5re god Og Vished s t der, livorlien Kjiirlighed iihr Skal Snierterne blive mindre.

SA lad os ikke tavende sta Men föl.ges hhbefuldt Alle, liver tage sin Stav,'stige op og g& Hvor Röster manende kalde.

De som' lyda de goda makternas maning, de skola ock veta a t t finna guldet den Iiårda klippen och pärloma bland hafsdjo- pets slam.

I dikten till fru Henning, en af den nya samlingens basta,

jämför fru Nybloin med en suck skiidespelarens lott och diktarens. Den förre kan -

Röre og ryste, si, Hjerter griide, Tiinde som Flammer en livsstiixk Gliide Fylde med Jubelens Roser sin Fsvn.

Alt hvsd en Digter i Stilhed synger, Flyver i Luften s o n Blomsterfrö; Uk jend te Vinde det lydlöst gynger Henover Enge og bölgende Sö. Tamt lian ser det forsvindeiide glide, Aldrig f&r h m med Vislied .+t vide, Om det skal voxe igjen eller dö.

Detta är lika sannt som vackert sagdt. Men den som ger med fulla m händer så som Helena Nyblom, den soin strör ut af sin rike- dom, utan att låta sig skrämmas af att somt måste falla på hälle- berget, kan, om någon, ha rätt till hoppet, att somt också faller i god jord.

S-d. \

rån 1895 års riksdag.

En af det niitida Englands förniiinste koiiservative statsmaii Artliur Ralfour yttrade för några år sedan, då lian såsoin underhusets ledare ' försvarade en bill om den politiska rösträttens utsträckning till kvinnor, att om man forskade i parlanientets urk.under, skulle man snart f A klart för sig, att det i allmänhet först vore sedan en samhällsklass blifvit röstberättigad, soin parlamentet insett, at t det hade skyldighet att lagstifta för ifrågavaraude samhällsklass.

Detta yttrande af den konservative engelske statsmannen tyckes i viss mån finna sin tilläinpiiing på vår svenska riksdag, där det mer sällan hiinder, att de icke representerade sainliällsklassernas speciella intressen äro föremål för behandling. Detta gäller icke minst kvin- norna, som eliuru utgörande betydligt öfver' hälften af nationen, dock nästan. fullkoinligt sakna inflytande på folkrepresentationens samman- sättning. Också är ' det bland den massa kungliga proposkioner och motioner från enskilde riksdagsnian, som förekonima vid våra riks- dags-sessioner, endast ett försvinnande fåtal, som röra kvinnornas spe-

ciella intresse. Af de få, som vid årets riksdag framlagts, vilja vi i det följande lämna en kort öfversikt.

Bland regeringens förslag hafva vi d å att märka det om bere- dande af ålderdomsulzderstöd åt barfimorsko~. Förslaget har tillkommit i anledning af riksdagens skrifvelse af den 5 Maj 1889 rörande åstad- kommande af en allmän pensionsinrättning för barnmorskor och en i saninla syfte gjord underdånig framställning från ett år 1887 i Stock- holni hillet barninorskemöte. I riksdagens nämnda skrifvelse framhölls särskildt, att då sta.ten en gång åtagit sig barnmorskeväsendets an- .

damCLlseiiliga ordnande, den också borde sörja för, att barnmorskorna blefve bättre tillgodosedda i ekonomiskt hanseende och ej beliöfde motse en %Iderdom i nöd; »blott på sådant satt kunde man nämligen begära ett fiillt tillfredsställande uppfyllande af de med yrket förenade plikter och hindra, att dagliga kvinnor afskracktes från att agna sig Ht - barnmorskekallet D.

Regeringens .förslag innebar apprättandet'af e: ålderdomsanstalt, hvars kostnader skola bestridas genom afgifter af kommuner och i ,

deras tjänst anställda barnmorskor samt genoni fyl.lnadsbidrag af staten; enskildt praktiserande bariiinorskor skola*icke erlägga några afgifter till anstalten, men i stället blifva understödsbeloppen för dem mindre.

Den afgift, som årligen skall erläggas af hvarje barnmorska, ar föreslagen till 5 kr. Högsta pensionsbeloppet ar 200 kr. att till- delas barnmorska, som under fast anställning i koinm~inens tjänst för- varfvat minst 30 tjlnsteår ocl1 antingen uppnhtt 65 ars ålder eller också fyllt 55 Br och genom obotlig sj,ukdom eller vanförhet blifilit iirsthdsatt att vidare iitöfva sitt yrke.

Det talas ofta med mer eller mindre skal om lagens orättvisor mot kvinian ocli om bristande likstalligliet inför lagen de båda könen emellan. Ingenstädes torde dock dessa missförliållanden skarpare frain- träda än i afseende p& föräldrkne till .oäkta barn. För att pågot minska dessa missförh&llandeii ha: vid årets riksdag i andra kamma- ren af kontraktsprosten J. G. Hazdn framlagts en motion, i hvillcen föi'eslås en skrifvelse till k. m:t med begäran om framläggande af förslag till kraftigare lagbestämnielser, rörande uppfos&ingsbidrag till

. . olikta bar% frk% dess fader.

))På grund af 'nu gällande lag., yttrar motionären, skan visses- ligen fadern till oäkta barn dömas till uppfostringshjälp, men erfa- renheten visar dock, att detta i många fall är ändaniålslöst, ty dels

kan fader, nar det gäller, sakna utmätningsbara tillgångar, dels kan han ock genom bortflyttning, som ej är möjligt a t t föriiiiidra, göra sig så godt som oåtkomlig. I hvilket fall som helst lämnas ju bar- net från faderns sida hjälplöst, och dess moder, om an felaktig, star mer- än tillbörligt ensam med sin börda för att kastas antingen p$ det torftiga föräldrahemmet eller ock pk sin kommuns fattigrkd- Förgäter moder sitt barn, så har ju strafflagen, och det med ratta, för henne ganska allvarsamma bestätnmelser; men oiii fadern gör det- samma, kan lagen svårligen i minsta mån ni"? lionom, och dock torde han i de flesta fall hafva varit den mest brotts1ige.v

Motionären har i den danska lagstiftningen funnit förebilden till den reform lian piyrkar. I Danmark ar en nioders stallning i

det fall, hvarom här ar fråga, långt bättre tr~ggctd an hos oss. h det så, att det henne tilldömda iippfostringshidraget icke i riitt tid be- talas, och kan hon förete attest från den koinmuii, lirari Iion vistas, att henn es förmögenlietsförhållanden och arbetsförtjänst icke ti1lit;ta henne att ensam sörja för barnets försvarliga underhåll och uppfost- ran, s% ar hon berättigad att fordra bidraget fös det senaste hret frain fattigvården i den kommun, där fadern uppehiller sig, utan att detta betraktas som en henie meddelad fattighjalp. Lyckas det icke att finna hans uppehfillsort, kan bidraget affordras deii kommun, lian i fattigvårdshanseende tillhör. Modern erhåller siluiida under alla förhhllanden det henne tillerkända bidraget, och den kommun, som utbetalat det, ager att gent emot den försumlige fadern med ratt stor kraft göra sin ratt nallande, vare sig genom införsel i lians inkomster, utpantning eller tvångsarbete.

Med hänvisning till den danska lagen begär motionären af riks- dagen, att den måtte hemställa till regeringen om förslag till liknande bestämmelsers införande i vår fattigvårdsförordning.

,Att i en dylik bestämmelse ligger förödmjukelse och kiinnban tvång för den försumlige fadern,, fortsätter motionären, ~ m i i ej nekas; inen huru som helst är val detta tvång ändock ringa vid jämförelse ined det tvang, som kommer a t t åligga modern. I öfrigt torde ut- sikten mot och farhågan för ett sådant tvang vara ganska hälsosamt och tillika i nlknga hänseenden manande till frivillig uppgörelse, hvarigenom många af ria gängse svkrigheter kunde förebyggas och - till sedlig viickeise - en mer kraftig förnimmelse göra sig gällande, att förseelsen krafver uppgorelse, och att denna uppgörelse fran mannens sida ej ar, så att saga, en nådegafva, utan en verkligt borgerlig plikt inför en icke alltför mycket vanmäktig lag.»

.Om det finnes någon sida af den moderna kvimouppfostran, soni synes särskildt agnad att påräkna sympati från riksdagsmannens. sida, så torde det vara den som rör undervigning i bushållsgöromål. På regeriiigeiis förslag beviljade 1892 års riksdag ett anslag af 5,000 kr. till beredande af undervisning i huslig ekonomi åt eleverna i fjerde årskursen vid Högre lararinneseminariet. Vid årets riksdag föreslir herr A. l?. LiZje7zolm i andra kamniaren ett anslag af 3,000 kr. till zcaderstöd åt l~roaszstalter, som zu%ildla larmiwzor i 7mskå.Zls- göro?nål.

rA.ndamålet ined omförmälda läroäiniies införande vid Högre lararinlieseminariet,, yttrar motionären, >var att utbilda lärarinnor för undervisning i hushållsgöroinål vid de' högre flickskolorna. Men frågaii.har under det senaste decenniet blifvit upptagen afveii på folk- skolornas dagordning. Att den ar af stor vikt, bevisas bast däraf, att icke endast pedagoger, iitaii af,veii statsman och nationalekonomer nunier ägna stor uppniärksanihet däråt. I Frankrike och Belgien har regeringen tagit den om hand, i England och Skottland regeringen och komrniinen, i Tyskland och Schweiz föreningar och enskilda.

. Första försöket i vårt land gjordes i Stockliolin 1881, där saken så utvecklat sig, att för närvarande undervisiiirig i husliållsgöromål

- . meddelas i fyra folkskolor. Tio kr senare inrättades ett skolkök i Göteborg, hvarest öfver 400 flickor från stadens folkskolor åtnjutit dylik undervisning. Exemplen från Stockholm och Göteborg Iiafvo bland andra orter följts af Malmö, Nyköping och Lysekil. Carne- gieska sockerbruket i Göteborg och Doiiinarhet i Dalarne Iiafva in- rattat skollcök för sina arbetares döttrar. Haraf framgir, att det nya bildiiiiigsmedlet oinfattats med .intresse såviil p i landsbygden som i staderna. D

Svåriglieteil vid inrättandet af dylika nndervisniiigsanstalter ar dock att erhålla fiillt dugliga lärarinnor. Och det ar för att afhjalpa denna brist herr Liljeliolm franiställt sitt förslag. För att ändå iner lagga det riksdagen på hjärtat slutar han nied följande moti- vering :

wMan vågar tryggt påsti, att hustrurnas bristfälliga kunskap i liiish%llsangelägeiilieter &r en af de väsentligaste orsakerna till arbets- klassens dåliga stallning. Häraf kommer det ofta, att förniågaii ocli lusten att arbeta förlczmas samt svaghet och sjuklighet inträda. Lag- ges härtill att bostaden ar osnygg ocli vanvårdad, kläderna siiiut- Ssiga och trasiga, så försvinner sinnet för ordning och renlighet Iios både stora och sinå; mannen drifves ur det obehagliga lieininet till. krogen ocli bameii ut på gatan. IkIåiigen inan, som ej haft dåliga anlag från början, blir p& så sätt en drinkare ocli niånget barn en dagdrifvande vilde. &an får dock icke föreställa sig, att en kvinna blott darföre att Iioii födes so111 kvinna, af naturen är utrustad med

de nödiga förutsättningarna för vården af ett hem. Euru m h g a familjer skulle ej känna sig lyckligare om linsmodern redan f r in barn- domen blifvit förberedd för sin verksam1iet.r

Två motioner vid årets riksdag röra akta makars ägendomsför- hållanden. Den ena är väckt af två af Andra kammarens ledamöter, hrr 0. G. Eriksola i Öfra Odensvi och A. P. Gilstnfssoit och begiir en skrifvelse till k. m:t om framläggande af förslag om sadan ändring af 10 kap. 2 giftermålsbalken jämte andra i sammanhang diismed varande lagbestämmelser, att 8kta makar lin& förklaras beruttigide att &tnjzcta giftorätt till hälften hrardera i all deiz ligetdoitt de aga, eller äga f%, oafsedt om ägendomen består af fastighet p i landet eller af annan agendom.

Såsom bekant är, såvida ej förord före äktenskapets afslutande upprättats, nästan al1 makarnas ägendom gemensam, och hvardera make:i liar giftorätt till hälften af den ägendomen. (Hustruns giftorätt är dock, såsom det brukar iittrjckas lateut, d& mnunen ensam äger förvalta den geniensamina ägeiidomen). Endast i den fasta agen- dom på landet, som endera maken före eller under aktenskapet arft eller förut föivärft, äger ej den andra giftorätt. Tid efter annan såvit1 under ståndsriksdagarna soni 'efter det nya repsesentatiousskicketx genomförande (senast 1892) lia % riksdagarna räckts motioner, vanli- gen af landtrepresentanter, om giftorättens utstrackning Hfren till 3rfd eller före tiktenskapet föraärfd fastighet p& lantet. Samtliga dessa motio- ner liafva dock afslagits, vanligen ined den motiveringen af de respektive lngutskotteii, att denna giftorättens utsträckning innebure icke ett steg frainåt utan snarare tillbaka i utvecklingen, d% allt tydde p i att frani- tida reformer i fråga om akta makars ägendoinsföi.hCi11anden skulle 9.8 i riktning af giftorättens inskränkning i st. f. utsträckande.

Med dylika skal afslogo lagutskotten vid 1867, 1872, 1873 och 1874 års rikadagar de motioner i denna riktning, soni da förelago, och eriiirade? a t t om, såsom ofta anmärkts, vår iiktenskapslagstiftning icke vore nog verksam att skydda liustrus ägendom mot förskingring genom missbruk af mannens målsinanskap, diiraf syntes kunna heiiitas ett ytterligare skii1 att bibehålla ett stadgande, livarigenom åtminstone förekommes, att den fastighet å landet, som 1iustri.n före äktenskapet ägt eller därefter arft, gåfves till spillo. »

Samma %sikt gjorde sig afven gallande inom årets lagiitskott

och kanirar gent emot hrr Eriksons och Giistafssoiis bakstrafvarmotioii, motion, livilken afslagits.

:i: b :i:

Den andra motionen som rör äkta makars agendomsförliållanden ar väckt af herr E. Wavrinsky ocli begär sådan ändring i nu gällanie lag, att gift person utan omvägar och svårigheter d lmnm bereda sin. familj fövmdneri af försickring af sitt. l if .

,Ett af de allra viktigaste villkoren för ett sainlialles välstånd och förmåga till gynnsam utveckling torde väl vara>, - '~ t t r a r inotio- naren - satt trygghet beredes samhällets niedlemniar i största möjliga utstrlckning mot oberäkneliga rnbbningar i deras ekonomiska existens. Äfven med iakttagande af den allra största omsorg och försiktighet är det i flere oiiiidvikliga fall icke möjligt för människan att afvanda den skada, son1 hotar henne eller hennes agendoin.

Nyare tiden har beträdt en fullt rationell väg, då nian träffat anstalter för att bära de olyckor, som ej kunna undgås. För att göra lifsuppehallet oberoende af sjukdom, olycksfall, ålderdom och andra förödelser liar man inrattat försakringsanstalter. Et t slag af dessa, lifförs%kringsanstalter, afse bl. a. att satta en familjefader eller moder i stånd, att genom försäkring af sitt lif betrygga sin faniiljs, ekononiiska framtid, #fven oin lian eller hon skulle i förtid aflida.

Nu är det emellertid, så att lagen icke i afseende på lifförsäk- ring till egen familjs trygghet främjar den fulla användningen af detta hjälpmedel. En gift person kan i själfva verket ined hänsyn till den gtillande äktenskapslagstiftningen icke annat an p& omvagar och med stor svårighet taga en försäkring b eget lif, soin med visshet koininer familjen till godo w .

Är boet t. ex. vid niannens död skuldbelastadt, går niiinligen en försäknng å mannens lif till skiildernas betalande; och kommer shledes borgentirerna ocli ej den kvarlefvande makan eller barnen till nytta. För att förekomma detta inaste lifförsäkringen vara så ställd, att den tillhör liustriins enskilda agendoni och således åtinin- stone endast delvis kan tagas till giildancle af boets skulder. Ä r lif- försäkringen å inaniiens lif tagen före aktenskapets ingående, kan den genoiii förord tillförsäkras hiistrnii shsoni enskild ägendom. Tages den däremot sedan äktenskapet ingåtts, kan den ej utan vissa ganska be- svärliga formaliteter tillförsäkras hustriin, då lagstiftningen lägger liinder i vägen för att en gkfva frHn ena maken till den andra under bestaende äktenskap kan ske med laga verkan. Det enda satt, hvarpå liustrii iinder äktenskapet kan utan erlihllen boskiliiad vinna enskild agendom, är emellertid genom gåfva, eller testamente. Bill mannen således till hennes förmån taga eller åt henne öfverlåta en lifförsäk-

ring, finnes intet annat satt an a t t aiiordna tvenne gåfvohandliligar, en, hvarigenom niannen till en tredje person öfverlåter försäkringen, och en, hvarigenom denna tredje person i sin ordning öfverlåter för- säkringen till hustriin, med villkor a t t den skall tillhöra henne enskildt.

Äfven om' fadern vill genom öfverlitelse &t sina omyndiga ba.rn af en försäkring H eget lif barygga deras framtida bergning, möter den svårigheten a t t en sådan öfverlåtelse för a t t vara fullt laglig, sannolikt måste she till en för ändamålet särskildt förordmad förmyn- dare.

Motionären visar liurn i åtskilliga utländska lagstiftningar, sar- skildt den engelska och den norska, däremot finnas noggranna bestaniinel- ser för a t t imderlätta och betrygga en familjefaders liffössäkring till förmån för hustru och barn. Han begär därför .siidan ändring i nu gällande lag, a t t gift person utan omvägar och svårigheter må kunna bereda sin familj förmånen af försäkring å sitt lif ined trygghet för a t t försäkringssiiinman eller s& stor del daraf, soin icke anses böra tillkomina borgenärerna, kommer familjen till godor. Den del af försakringssummaii, till livilken enligt niotioiiärens åsikt, - och för denna åsikt hemtar han stöd hos de ofvan citerade ländernas lagstift- iiingar - borgenärer möjligen skulle kunna äga rätt, vore ett belopp niotsvarande de sammanlagda premierna.

M. C.

. . Ett blad ur min dagbok.

»Genoni mörker till Ijiisa - de orden Ila legat för mig liela q

kvallen, sedan jag skiljdes från henne därborta p& rHemmetr, där hon %r föreståndarinna. De orden skulle jag önska., a t t jag kunde '

sätta som motto öfveï liennes historia, oin jag kunde skrifva den. Det Br verkligen en peïsonligliet, jag ]ärt känna i det lilla och

anspråkslösa, men praktiska,, renliga och trefliga ~Eeinmetw långt ute på Köpenhamns Vesterbro. Ruinmeii äro rymliga och ljusa, alla utom den unga föreståi~darinnans eget, soni är litet och belaget &t gården. E n säng, en stol, ett bord ocli en byra iiro de enda inöb:ler, soin dar ha sin plats, en blomkruka i fönstret och ett I<ristushnfvucl i koppar- stick p& y.äggen de enda prydnader, som finnas. Till detta lilla rum förde Iion mig, sedan jag besett »Heinniet~, och det var medan vi

sutto där framför skymningsbrasan, som hon berättade mig litet om sig själf.

J a g hade redan förut anat, a t t hon gatt igenom mycket, lidit ocli kampat liårdt. Hela hennes utseende vittnar ju därom. De stora själfulla ögonen, soin behärska det i ocli för sig icke vackra ansiktet, ha en sträng, nästan skarp blick. Kring munnen ligger ett drag af tillkampad kraft och den höga, af slatt uppstruket mörkt hår inra- inade pannan iir trots hennes tjugofyra år farad af djupa veck niellan

- ögonbrynen. Mot hennes friska liy ocli runda kinder göra dessa veck ett pinsamt intryck, de tala om genomvakade nätter, själsstrider, för- sakelse, tvifvel - -

Och det maste ju i sanning vara bra sorgliga erfarenheter, som skola kunna förmå en så ung kvinna a t t ägna sig å t det svåraste af alla barmliartighetsverk det a t t söka radda sådana unga flickor, som dukat under för frestelsen samt lefva i synd och elande. Hon säger, a t t lion måste agna sig ht dessa stackars varelser, lika mycket för sin egen skull soni för deras, a t t hon nzåste verka för sedligheten, ty den ä r det första, det enda niedlet till mänsklighetens förädling och förbiittring.

Nar hon talar om sedliglietsfrågau, blir lioii ofta varm, men aldrig ifrig ; Iion talar klokt alen på samma gång aiisprål~slöst, söker icke öfvertyga någon oni a t t hennes Bsikter äro de bästa, förklarar och berättar endast. Man inärker, a t t Iion läst mycket, tänkt ännu mer och framför allt, a t t -hoii iipplefvat mycket. Men när hon talar om sig själf, sker det med en skygghet och en förbelihllsainhet, som gör henne ordknapp ocli torr.

D% Iion för mig skildrade sitt lifs Iiandelser, gjorde hon det icke i ett sammanhang - Iion talade egentligen mest om,»Hemmet» - ocli lion liantydde på sina genomgkngna själsstrider på ett satt, som förbjöd Ii varje fråga annat %u om rent yttre förliållanden.

Till sitt trettonde &r bodde l im p& landet, i Sydsjzelland, diir hennes far var köpman i goda onistäiidiglieter. Hon var glad och sor&is och lef de ett härligt friliiftslif under lyckliga f örliillanden, oerfaren, obunden och fri som fågeln i skog. Men sh förlorade, hennes far plötsligt genoin andras bedrägerier allt livad lian ägde.

Till en början kiinde Iion icke första livad detta innebar, men då Iion fick veta, a t t 11011 skulle bli tvungen a t t läiniia landet ocli flytta till Köpenhainii, fattade Iiou liela vidden af olyckan ocli blef all- deles förtviflad. Från den stunden var lioii icke lafigre något barn - sade bon. .

#

De personer, som bedragit hennes far hade just rarit föremål för liennes kärlek och beundran och darför blef hon dubbelt grymt besviken i sin tro på det goda. Hon lat mig förstå, att hon fått en inblick i förhkllanden så mörka, fatt höra talas om handlingar så usla, om en falskhet så stor, at t hon blef iitoin sig af fasa och smarta. Hela hennes barnatro vacklade. Hon f sgade sig hnru en god och rättvis Gud kunde tilliita den ena manniskan att göra den andra olycklig. Hon grubblade öfver livarför det skulle få finnas s& elaka och syndiga varelser i världen, hon längtade att förbättra dem, men söriderslets af tvifvel p& sig sjalf.

Genom dessa och äfven andra inre strider, om hrilka hon endast sade att de voio fasansfullt svara, utvecklades hon hastigt ocli kom helt och hållet in pk religiösa frågor.

Den stora omkastning liela hennes Ii£ undergick genom flyttnin- gen till Köpenhamn, bidrog naturligtvis ocksa till att förandra henne. Största delen af dagen lämnad å t sig sjalf, ströfrade hon oinltring p& gatorna i hufvudstaden och tillbragte sin mesta tid i kyrkor odr bönelokaler. Slutligeu kom hon att gli in i E'ralsniugsarnién, hrars gudstjänst gjort ett starkt intryck p& henne.

0111 sitt lif, under de Ar hon tillhörde arinén, besiittade Iion mycket litet. Till en början var det endast det religiösa lifvet, frals- ningens underbara inakt, de offentliga vittnesbörden ocli arbetet p i at t vinna förtappade själar, som fängslade henne. JIen ju liingre hon var medlem af arinén, ju djupare inblick- hon fick i dess vidtaiiifat- tande verksamhet, dess nier intresserad blef bon af dess stora sociala betydelse. Hon for till London för att i själfva hufrudkrarteret studera arinéns arbete, hon tog kännedom om alia dess inrättningar och strafvanden samt fick dervid se det rysligaste elände. Ibland när Iion var vittne till de raaste scener eller Ack höra bekännelser om de förfärligaste synder, Iivilkas tillvaro hon aldrig anat, kunde hon icke fatta, att livad Iion s%g och hörde var verklighet. Det före- föll henne allt sammans som en ohygglig dröm.

Men under denna tid, d% hvar dag medförde nya förskräckliga erfarenheter, livar timme ny ångest och fasa, föregick i liennes eget inre en stor förändring, som tvingade henne att lemna J!salsnings- arindn. Icke fös att hon på något satt underskattade arm6ns bety- delse eller ville nedsätta dess verksamhet - hvilken hon flera gan- ger förklarade vara storartad - endast emedan hennes eget samvete förbjöd henne det, kunde hon ej längre vara dess medlem. :.Jag vaknade upp ur en stor villfarelse^, side hon.

Kanske blef det henne vid åsynen af allt detta förfärliga elände i Londons East End omöjligt att längre hoppas på frälsnin- gens kraft, kanske kunde hon icke tro på dessa syndares omvändelse, hvilka ena dagen dvaldes i de rysligaste laster ocli andra dagen ro- pade: >Jag ar frälst!> Hon förklarade icke närmare sina förändrade bikter, men så mycket lät hon mig förstå, att liur stort värde .hon an sätter på Frälsningsarmén, anser hon den likväl för trång och för ensidig för begåfvade personer.

Hon kom tillbaka till Köpenliamn starkt genomträngd af med- vetandet om Iivars och ens plikt att i sin mån bidraga t i l l mänsklig- hetens förbiittrande. Och öfvertygad om att man genom arbete för sedligheten bäst uträttar något för detta m%l, beslöt hon att försöka inrätta ett Iiem för fallna kvinnor. Men lioii ville icke ha ett hem, där det predikades, hon ville att det skulle vars en lugn tillflyktsort, där de kunde trifvas, ha det varmt ocli godt, få lära sig arbeta, men afven få roa sig litet.

Tillsanimnns med en annan ung flicka, lärarinna liksom hon sjalf - ty hon måste nu genonl att gifva lektioner i engelska och andra iimnen förtjäna sitt uppehälle - stod hon sent om kvällarna ut.anför ~ariétéer, danslokaler och förlustelseställen af sämsta slag för att finna de arma stackare hon ville hjälpa. Men dessa voro vanligen i en allt för upprymd sinnesstäinning för att vilja höra p& allvarligt tal, mAnga voro fräcka och oförskainda, andra afven druckna. Af omkring hundra, soin inbjödos till heminut, komino fyra eller felii.

Ni1 togo de bhda väninnorna sig för att g% omkring i de uslaste kvarteren. De besökte boningar, dar ett namnlöst elände rådde, gåfvo på många ställen penningar ocli hjälp, men hor de talade och öfver- talade, hörsaininade ingen deras vänliga inbjudning till hemmet. Dh satte de sig i förbindelse nied en folltskolela~arinna,' en varmhjärtad kvinna, som gjort sträfvan för sedliglietssa.ken till sin lifsuppgift. Af henne fingo de adresser ocli myisningar och med henne till hjiilp, började de ändtligeri sitt arbete, smått, men säkert.

e

S& ltoin sHemmet» til.1 stknd, det' ar nu två &r sedan. För - iiarvarande vistas där 8 flickor niellan 14 och 18 ar, de sysselsattas nied husliållsgöron~ål, söinnad ocli läsning.. Med tiden ar det inenin- gen att inrätta en ordnad liusli~llqskola, inen ännu liar inan för små medel att förfoga öfver. Hela wHeininetw ar, tror jag, beroende af några enskilda pers oners offervilligliet, föreståndarinnan själf liar - som hon säger - endast sitt intresse och sitt arbete att understödja d e t med. Hennes högsta önskan Br att kiinna flytta det till landet,

dar flickorna kunna f% sysselsatta sig med jordarbete, hvilket enligt . hennes utsago, lär vara bhde uppfostrande och hälsosamt, särskildt fö r

moralisk t fallna kvinnor. Med liemniet a r nu förenad en aftonskola, dar, utom de fasta

eleverna, omkring 50 andra flickor undervisas. Lektionerna söker '

man göra så lättfattliga och roande som möjligt. E n aftoii lases det högt, två gånger i veckan a r det syskola och en gång skngöfningar, i hvilkn eleverna äro förtjusta a t t f i deltaga. Och en g ing i veckan är det barnbjudning. Smhttingar mellan 7 och 12 &r fran de uslaste, råaste liein, flickornas bekanta och andra, som piitraffas i grKnder och kyffen, inbjudas för a t t nigon gang f& ett litet nöje, litet varm mat och omvhrdnad. M%nga af dem äro sh frilla af sniiits och ohyra, a t t de först niiste badas. Sedan få de leka, sjunga, se på tafvelböcker och höra sagor.

Det ar hemmets flickor, soin f& lada och sköta dem, leka ined Cem och lära dem sjnnga. Och det lär vara riktigt röraiide a t t se, hur kärleksfulla de kunna, vara mot dessa små vanrkrdade stackare. %Vet ni», sade fiireståndariiinan, »jag tror a t t af mderrisningeii B 'Hemmet' gro dessa lektioner i miinniskokarlek de, som göra iiastai: mest godt D.

Uttrycket i hennes ögon blef ljusare och hon blef liflig oclr - meddelsam, när Iion icke längre talade om sig sjalf.

Till sist blef liou nästan förtrolig. w J a g miste beratta för erc, sade hon, *att. miu väninna och jag l ~ a m n .dagen togo oss en liten fosterdotter. ,Det a r en liten unge pk f r ra ar, soiii lefde iiiider de sorgligaste förhkllanden. Hennes mor drack och liade ingen ordeirtlig bostad. .h sof hon med den lilla i en portghg, an i en kallare eller ett magasin. Hela dagen gick hoii omkring och tiggde, iileii det hon fick ihop, söp hon upp. Oni hon kunnat skaft'u sig iiigot arbete, liade hon icke vetat hvar lion skulle gOra af flickall, ty 11011 ville på inga villkor lämna henne till ett barnhem. Bliriihe~iinieii iiro alla fattigas förskrackelse, det a r beklagligt men sanut. S a r vi er-

. bjödo oss a t t taga barnet, trodde den stackars iiioiir.cn oss ej, meni vi gåfvo henne vår adress och sade, a t t lioii kiiiide Itoinliia meit flickaii, när 'hon ville. Sent p% kvallen kom hon rerkligen, Iion \-ar linlfiiiii, men grät och kysste bariiet upprepade g8nger till afsked. Deii lilla var insvept i några trasor så smutsiga, a t t de föq)estnde,siiruii1et och vi måste bränna up!) dem. Hela hennes kropp var s i srnutsig och full af såi., a t t jag aldrig sett n5got drlikt. Hon riktigt njöt af at t bli badad och skött och nar vi till gist lade henne i eii god, i-et1

säng, skrek Iion högt af förtjusning. Hon var ett riktigt vackert litet barn, när hon blef ren, ocli så älsklig och näpen. Tiink er min öfverrasknIng, när hon, då jag frågade om hon visste hvad det ville ,äga att bedja en bön, genast kniippte ihop sina små hilnder och Iiiste fadervår. Jag liar aldrig liört det läsas så rörande vackert. Och när det var gjordt, räckte hon mig och min väninna livar sin hand, såg på oss med en allvarlig blick och sade: 'tack för i dag!' Sedan lade hon sig ned och somnade strax. Vet ni, vi %utto en lång stund och bara sågo på lienne, hon hade tagit våra hjärtan ined storm, den lilla rara ungen! Det ar bestamdt godt gry i lienne, vi hoppas kunna göra en bra människa af lienne och ämna behålla lienne hos oss, tills hon blir stor nog att försörja sig själf Det ar ljufligt att Iia ett litet barn hos sig, det ersätter mycket,' ty hur det är, känner

'

man ibland beliof af iikgon att älska, jkg menar någon, soni kan göra det litet ljust omkring en och inom en,.

Hon tystnade. Det var skumt i rummet, så att jag icke kunde se uttrycket i hennes ansikte, men hennes röst hade fått en vek klang och det föreföll mig, soin darrade den en sinala vid de sista orden.

I nästa ögonblick reste Iion sig och tände lampan. Som hon stod dar, liten, men kraftigt byggd, i - sin mörka, kväkarlikt enkla dräkt, ined hufvudet nästan trotsigt npplyffadt, munnen hårdt tillslu- ten, pannan fårad och ögonen strängt fasta på ljuslågan, låg det öfver hennes person en sjalfförsakelsens och sjalfbehärskningens anda, so111 hos mig väckte på en gång deltagande ocli vördnad.

Hon har sa.gt, att hon känner sig lycklig i sin verksamhet. Och jag vill tro henne. Det mål, Iion satt sig före, ar ju tillräckligt stort för att skänka ett lif ljus ocli innehbll ocli att skingra de skug- gor, som sorgliga erfarenheter ocli geriorngångna strider kastat ötver det förflutna. Sh skall hon, det ar mitt fasta hopp, en gång få det fullt ljust omkring och inom sig.

Geda 'Meyerson .

Safve, Kurt & C:o. Berättelse af Rust Roest,

Detta Rust Roests senaste arbete, en nutidsskildring ur Göte- borgs köpmannavärld, utmarker sig för samma lif och friskliet i teck- ningen, samma lediga stil och lifliga dialog, som kännetecknat de föreghende alstren af denna värderade förf:s penna. Senast i ,Rika flickor, märktes att denna penna kunde vara ett ganska skarpt gissel - där s% behöfdes. I Säf~e, Kurt & C:o ar detta intryck annu tydligare; det ar fåfäugan, lyxbegäret och småaktigheten, som få sin välförtjänta upptuktelse. Riist Roests böcker kunna icke egentligen räknas till tendenslitteraturen, d. v. s. tendensen står itminstone icke utpekad med ett obs! - Uen liksom hvarje företeelse i rerkliga lifvet har sin tendens, sina lärdomar, som med naturnödvändighet tviu- gar sig på oss, så ha de diktade händelserna sin tendens, och Siifve, Kurt & C:o kan således betraktas som en moralliixa sk god som någon.

Skildringen af det ganila Säfveska köpn~annahemmet med dess eukla seder gör ett godt och varmt -intryck. Det fängslar en soni ett gammalt barndomsminne, så att man nästan motvilligt flyttar sig in i nutiden, i wige Safves luxiösa hem, som den stitliga fru Eleonore arrangerat efter ,nutidens fordringar,. Fru Eleonore ar tagen p& kornet, hon ar en af dessa öfverlagsna andar, som alltid ap ,sig selly

'

nokk~, som tager sin egen ofelbarhet soni en fait accompli, och - soni det vanligtvis ghr - får alla andra att afven tro p i den - eller åtminstone l%tsa s%. Xannen, Konrad Säfve, ar af ett vekt, kontemplativt skaplynne, faderns konstnärsnatur, som hade s& svart att förena sig med affarsbestyren, har gått i art till sonen. Och unge Säfves motvilja för kontorslifvet är kanske ännu mera utprag- lad än den gamles. Men d% äldste sonen, Karl Henrik, som var be- st#md att; en gång intaga faderns plats i firman, omkom p i en segel- tur, måste onr rad; fast med svidande bjärta, afbryta sina akade- miska studier och intaga broderns plats på kontoret. ''

Eleonore, dotter till en fattig tjänsteman med manga barn, hzlde i hemlighet varit förlofvad med Karl Henrik. Efter dennes död blef Wilhelm Kiirt hennes mest gynnade tillbedjare, men då lians blyghet Iiindrade honom att förklara sina känslor, förekoms lian af Konrad. Kurts beundran för Eleonore fortfor oförminskad äfven sedan hon

blifvit kompanjonens liustru. I elfva år hade hon varit hans ledande försyn vid alla viktigare tillfallen i lifvet, gjort upp menun .vid hans middagar, ordnat viiningen och anskaffat liushållerskor. Darf ör kännes det också för Eleonore soin en personlig förolämpning, när Kurt, henne ovetande, går och förlofvar sig med en iing inålarinna, Vanda Lindat.. Och an värre blir det, då fru Vanda själf med sin friare uppfattning af lifvet och dess förhållanden, sina vidare vyer, som sträcka sig en bit utom Kungspsrtsavenyn och Hasselbladska ängen, uppträder på scenen. ~enial isk , varmhjärtad och okonstlad, passar hon icke in i ramen Safve, Kurt & C:o och slår »societeten» med häpnad. Hon

går pk första visit i yllekladning ocli pelsmössa, inrättar sin salong - som fru Eleonore haft så mycken möda att ordna efter wbrukets strängaste fordringar)) - till atelier och bjuder på middag med en- dast fyra rätter mat! Nar därtill kommer, att Iion röker cigarrett och liåller tal ar hon olijalpligt dömd. (I parentes sagdt, har läsaren, i likhet med göteborgsfruarna, ej sk alldeles lätt att först% sig på finessen i ett konstnarsgemuth, som ej vet något battre.satt an detta a t t ge sig ett uttryck). Cen enda hon i den främmande orngifningen känner frändskap med är Konrad Säfve. Och all den instängda längtan efter sympati, som gömmes i lians. konstnärsnatur, så föga i harmoni med de förhållanden, hvari lian tvingats in, drager honom till Vanda. Hans liustru ar salongsdam. och liusinor, kläder sig korrekt, ger korrekta middagar, och från källrarna till skorstenarna pk det solida Safveska Iiiiset ar allt korrekt.. Hon skulle hellre dött an talt den skaminen att smutskläderna i de sex lårarna på vinden icke varit ordentligt klassificerade. Sådana gömslen i hennes hem som mänskliga hjärtan. och sjalar, dem kunna daremot rost och mal saklöst förtära, utan att fru Eleonore har därom en aning.

Wilhelm I h r t ar ,en enkel, redbar rnan, en smula trög till sitt väsende, men godhjärtad och trofast. Vanda marker snart att hennes val af make varit ett misstag. Någon andlig gemenskap finnes icke dem eiriellan. ,Det var lians kärlek till henne hon älskat, icke ho- noni sjalf, - den gamla vanliga historien, e lmu man tycker att en sk kritisk natur som Vandas icke sh lätt skulle låtit narra sig of den smickrade egen kärleken.

Så snart Vanda blir medveten om sin böjelse för Konrad, drar hon sig tillbaka. Och efter en förklaring dem emellan, då hon nekar a t t tillhöra honom; beslutar hon sig för- att resa sin vag. Hennes öppna, ärliga sinne kan icke finna sig i oklara .förhå.llanden, och d% bon ber sin man att få resa bort på någari tid, yppar Iion för lionom

auledningen. Det manliga satt livarpå Tilhelm upptager hennes be- kännelse gör på Vanda ett starkt intryck och later en förlioppnings- full läsare ana, at t mannens kärlek till slut skall segra.

Vanda karakteriserade sig själf sasom »en stamningsiniinniska ined kritiks. Man kan gratulera Kurt till a t t det endast ar stäm-

, ning och icke kritik som beliarska henne, nar lian håller sitt viilta- liga föredrag öfrer Göteborgs uppblomstring och handelns betydelse för deiisainiiiit - omedelbart efter hm2-zcits bekiintielse att kon iiilshm en annan. wzan(!) Men läsaren daremot inal det vara förlitet om lian drar på smilbandet ht detta malplacerade oratoriska kraftprof.

E n mindre god psykolog än Rust Roest skulle kanske kännt sig frestad a t t låta litet idealiskt skimmer falla öfrer dijiiltem, men Iiou tecknar honom med skoningslös konsekvenis. Hans veka natur, som icke var ~borii to opposition D, lämnar honoin motst%ndslös under lidel- sen, gör honom feg och sjalfvisk gent emot Panda; han rill ingenting offra, men fordrar allt af henne. 3 . h ar icke ostraffad född ocli uppfödd i traditioner - Safve, Kurt 6z; @:os anseende - och man lefver icke tolf å r i aktenskap med en fru Eleonore ntan a t t lrarak- teren får sina marken.

Eleonores syster Clara ocli dennas man, grossliandlnren 31azkre - shan som alltid gick p& styltorn - äro ett par ypperliga bifigu- rer, livartill icke bör lia fattats modeller. Fru Clara, kokett, fhfang och lättsinnig, ljuger, bedrager, sätter sig i skuld till höger och ven- ster, allt med den älskvärdaste nonclislence. D% kortiiiiset, familjen Maz6re bebor, en vacker dag ramlar öfrer anda, bar Clara olyckan a storartadt D - salla människor göra ju konkurs mr>. Det a r endast syster Eleonores förebråelser, som äro svara a t t svälja - ~Eleonore a r varre an tj@u konkurser>. E n underhandling mellan fru Clara och hennes kappfournissör ar rent af vidrig. Fru Juel-Hausen be- skrifver en liknande scen i ThBr6se Kjerrulf - och vi f$ väl tro p i historiens möjlighet hur osannolik den än förefaller. - At t de >finas damerna glömma at t betala sina barns lektioner och låta de stackars fattiga lärarinnorna arbeta för intet, ä r nog ingen ovanlig företeelse; och vi hoppas innerligt a t t författarinnans påpekande af förhallandet må vacka till besinning ett ocli annat slumrande samvete, som inöjli- gen kan väckas.

Det ar ett i det hela godt arbete Riast Boest med detta lagt till sina föregående, om det än ej äger något vidare djup eller större origi- nalitet. Hvad man' särskildt värderar i hennes författarskap ar det enkla, naturliga framst.ällningssättet ntan affektation och sentimenta-

litet - detta surrogat för djupare kanslor. Hon ar i allmänhet spar- 'sain med känsloutbrott. Hon har en helt nykter syn på. lifvet 'ocli vågar sig ej in. pk de stora kanslodjupeii. Den värld, som rör. sig på ytan ar einellertid tillrackligt Brokig och tillräckligt intressant för a t t göra -den väl förtjänt af a t t uppiniirltsaniinas. Och det ä r denna por- triittörens roll inom litteraturen, Riist Roest p% ett ganska skickligt . satt vet a t t fylla. - .

. . P. CBg:

B Spillror D och andra berättelser a f Cecilia B&åth-Holmberg.' Efter den första berättelseo i sin senast utgifna n6v~llssin1ing

har fru Bkkth-Holinberg gifvit sin bok nainn. Blå dock ingen tro, at t det endast 81- »Spillror» 'fran ett rikt författareförrhd här bjudes läsaren. Tvartoin, f & af den begBfvade författarinnans arbeten bära så lielgjiitenheteiis stainpel so111 detta. Eva r och en af de.ssa spill- ror» a r iitarbetad till ett gediget helt, och det livilar en varm kolorit öfver dein alla, #fven oin fargerna ej alltid g& i en ton af rosenrödt eller Iiim inels blktt.

S& får man i den första berättelsen ett mycket lefvande, om &ii

sorgmodigt intryck af den förfallna prestghrden därborta på den san- diga slr&nska slätten, dar den stackars pastorskan frainlefver sin

. gladjetomnia tillvaro p& spillrorna af itet förfllitnas minnen. I w ~ a s s - opp, utspelas en liten hundtragedi för våra &on, s& gripande s& trots någon, och ssmedjaii i skogen* ger en bild fr%n =det Sverige . .

som går>, en liten nordisk landskapstafla i vemodig aftonbelysning. .

E n gladare ton liar förf. anslagit i »En biöllopsi.esaw, liistorien om ett gaininalt par, soin bibelihllit sinnet ungt och friskt midt upp i det dagliga lifvets slit och släp, och öfver skissen *Efter femton år», Iivilar en hoppfullare morgonstäinning. DEn fiiJetsmanr däremot' är en nutidstafla af det tnindre angenäina slaget, trots dess iiatartroliet, ocli detsainina Iran sagas om berlittelsen i bl ii ii les god^, en lifsbild a f . en osökt, gripande effekt. Ocli SH följer ' w 8jäll iög~ nied sin matta, dampade färgton, historien on1 kullen, den forna afrättsplatsen, den

' inörlsa punkten på den solbelysta slätten nied den glimmande hafs- . randen i söder, den kulle vid livars l fot ej höres sång och glains, på ~ l iva r s topp dock sallsynta bloiiiinor frodas, blomnior af en egen- domligt blodröd färg - - - - »

Det är landskapsmålarinna fru Holinberg a r framför allt. Por- ..

tratten liuniia Itanske iikgon gång bristali lif och värme, genrebilderna L *

i kompositionens enhet, landskapen, natnrbeskiifiiiiigarna bära alltid den verkliga artistens stämpel. 1 ingen af samlingens skisser fram- triider detta mer lefvande an i de ïesebilder, som utgöra arbetets senare del, och detta framfbr allt i den med titeln >Norr om Limfjorden» betecknade skissen. Det ar med sydskandinaveiis liela karlek '-och beundran till de stora vidderna, till de från hvarje begränsning af skog och höjd fria horisonterna, fru Holmberg skildrar den egendomliga, enformiga och trista, men dock SS intressanta nataren pk Jiitlands nordkust, och teckningen af konstnäislagret p% Skagerns jttersta udde hör till det mest målande och färgrika vbr litteratur inoin denna genre p% senaste alr haft a t t uppvisa. Äfven f rh i andra trakter, fran Sachsiska Sclrweiz, skänker oss förf. lefrande bilder. Dem fran ett skalnskt fiskläge8 äro Dagnys läsare val bekanta.

Med ett ord, vi ägna en uppriktig beimdran &t frii Holmbergs berättaretalang och önska p% det lifligaste, a t t litteratur snart måtte riktas med fler n spillror^ f r h den begkfvade förf. rika litte rara skattkaminare.

L. D-n. ::-: :.::

:3

Sju martyrer, berättelser från den husliga Iiarden af Rel~é.

Det - #i at t hoppas a t t ingen, soin läser titeln på denna bok, faster sig uteslutande vid ordet alnartyrer», ty har är iiigalnnda fi4ga om nkgra kristendornens blodsvittnen, sådana som exenipelvis en Hiiss, en Savonarola. Långt därifrån! - liar ar det val snarnile läsaren som genomgår ett slags martyriiiiii, ty det a r onekligen ett lidande a t t genomläsa en bok pk mer an 300 sidor, och under all den tid läsningen varar, nödgas befinna sig i s% genornghide dkligt sallskap. Kanske lippskattas denna bok till sitt iiinelihll biist p$ sy-atelierer eller i nutida jungfriikaminare, men den spii*itliella och intelligenta behandlingen söker otvifvelaktigt en annan lasekrets. Det a r synd om det myckna goda, som Iiär uppblaniltits med det inyckiia diliga.

D e sju berättelserna liafva alla en mycket olika priigel, ineii bakom dem alla söker nian oftast förgiifves efter nagot iiilagg af en personlig öfvertygelse, af författarens eget jag. Läsareii möter blott en fotograf, som bakom sin kamera iippteclciiar sina bilder, lmr de an te sig, inen d% dessa skola i bokfosiii Atergifvas eriiiras man om det kända uttrycket: ,S& jag milar, ty s% roar mig att n ~ h l a ! ~

Och så f5 vi alla dessa skildringar ur kvinnans lif, incd alla

vederviirdiga detnl;jer, alla r8a iittryck, alla cynislra aiispelnii~gar, - hela den mörka, den nedsläpande, den låga sidan af det alldagliga familjelifvet., - utan eii tanke på en högre mening, utan ett djupare förstående, iitaii en försonande glimt af något annat än det, som da- gens och stiindens aflan sysslar ined.

Alla berättelserna röra sig inom samhällets breda inedellager, livarken allmogens eller aristokratiens lif kommer annat an p% afstånd inom författarens synvidd; inen icke desto mindre stijier inan- ofta med en viss undran p% en obekantskap med de vanliga företeelserna inom just den klass förf. vill sl<ilclra. Mona, hjältinnan i den första berättelsen, är dotter af en akadeiniskt bildad man, gift ined en inom det allmänna framstående personlighet, men hiir oiippfostrad är hon ej, till livilken moralisk bankriitt kommer hon ej i det sliit- liga uppgörandet med inannen? En skdan kvinna, på en gång sinlig och kallt beräknande och i det hela mycket osympatisk, Sr inom sin klass lyckligtvis en abnormitet, ej en typ. I denna berättelse får man för öfrigt iindantagsvis veta något om förf:s egna %sikter, ser skyinten af en lidelsefull frihetsälskan och dess reagens mot fraslibera.la och katedersocialister ; men öfver dessa vidtg%ende utsikter fällas snart åter livardagslifvets prosaiska höljen. - Fabrikörsfrnn i >Det värsta af allt>, med .alla sina pröfvande erfarenheter, vacker 'icke vårt del- .

'

tagande, men påininn6r oss snarare om det. ganila ordspråket: ,te1 maitre, te1 valet!» Matmödrar ined shdana kastningar i lynne och beliandlingssiitt kiiiiiia, icke räkna på andra tjänare !n sådana, som med förf:s kraftuthyck betecknas s%soin wpatrask-jargon-pladdrande gardistflaininorw, - och detta just emedan de icke känna och erkälina det ansvar hvartill en högre bildningsgrad förpliktar dem. De inånga och naturtroget återgifna scenerna f r h köl~sde~artementet äro visserligen ofta simpelt Iiistiga, men ännu oftare oblandadt veder- värdiga. - »Edens ve» är en skildring af moderskapets stnärtor före och vid barnets födelse, soin icke har någon som helst iirsäkt att uppträda som en skönlittertir prodiikt och därför är absolut förkastlig. Man sparar ingen den inest intima detalj men den som vill f% kunskap om sådant, in% söka i Iiandböcker för obstetrik, icke i novel.lsa~nlingar. I sitt bemödande att få frain fiillt osminkad realism kommer författaren till sådana vidunderligheter som följande: wdet fanns intet inänskligt däri, det var som af rasande tigrar, hvilka redos af djäflar rakt in i ett brinnande lielvetew, - en fras hvars vidriga råhet icke hos läsaren fkmlcallar någon annan känsla 811 vämjelse.

Berättelserna äro sinsemellan af mycket olika inneliill. Roligast

ä r utan tvifvel, i trots af den bedröfiiga titeln, ),Ett krossadt hjiirta,:. Har finner man utströdd med icke sparsain hand den isjunerhet hos kviiiliga författare sällsynta och kosteliga krrddan humos, och 1iHr framträda äfven prof på en tydlig diwmatisk begifning. Xan hör och ser salväl personer som situationer, den diibiösa frisdr-salongen och den korrekta juristen, den impulsiva doktorsfriin, den svartsjuka fri sörskan , och hennes inan; det hela kiiiide bli en tacksam uppgift för goda skådespelare, en ypperlig fars ined sin sensrnoral i kandida- tens komiska sliitreplik. - I den inera allvarligt hkllna y>En iiioderw, har förf. gifvit sig iu p& ett oiiiride, dKr hon ar vida mindre Iielniilastadd. s ta in ingen ar tydligen icke hennes gebiet och hon lyckas icke skililra hvarken känslans eller natnrens skiftiiiiigar s% at t intresset fängslas för det dolda. spelet i alla lifvets iiiiderströmningar. Rättvisligen bör dock erkännas, a t t sprkket liar sträfvar a t t sliita sig till innehåll.et, ä r värdigt, allvarligt, niistan högtidligt, utan spk af förf:s vanliga själfsvAld.

Inom tidningspressen har förf, a t t döma af bokhrtndelsannon- sernas citater, f%tt röna det mest entusiastiska erlzannande; tidskrifts. recensenterna hafva dock visat en inera kritisk Billuing. Man ink gilla eller klandra, skratta eller bedröfvas &t Rends författarskap, lik- giltig förblifver man icke inför en shdan företeelse. För den som skrifver så nästan uteslutande om och för kvinnor, borde framförallt iittalanden från kvinnorörelsens organ r a ra af vikt, och för denna rö- relses rn%lsmiin vore det afgjordt en s rar missräkning oin icke en g h g bland förkaniparna för den sak de gjort till sin, skiille fåriiknas en s% omisskänlig förmåga som förf:s till :Sjii ~iiartyrern. Y& de realismens och natnralismens oiiirkden, diir sanningskrafvet vill göra sig gällande på skönhetskanslaiis och ideal ismens bakostiiad, dar har förf. att tafln med många tidigare, större förmiigor. Nen Iiva~för slii in på en väg som icke visar sig föra till nHgot anuat inal I n det negativa nedrifvandets, där det Kdla och höga kastas lied i gruset jämte det osanna och förkonstlade? Hcarför icke anviinda sin be. ghfning vid det positiva nybyggaiidet, i frainitskridandets leder? Där ar utrynrne tillräckligt, och dar hoppas vi liasta gitng f& halsa R e d valkom men.

L. AT.

Meddelanden fran ~redri'ka-i-~remer- För bundet.

Ett allmänt möte med Förbundets inedleininar var iitlgst till fre- dagen den l 5 febr. för a t t behandla frågan oiii firande af Förbiiiidets 10-kriga tillvaro, Till ordförande för mötet valdes riksantikvarien Hildebrand, som framhöll a t t Förbiindet nu i 1 0 å r med frarnghg lciinde sägas Iiafvn arbetat för det inål det skrifvit p% sin fana. Inom styrelsen hade den &sikten gjort sig gällande, a t t en festskrift borde ntgif vas, dels för att hugfasta ~ninnet af Förbundets stiftaiide, dels för a t t hos alln~anlieten, Iivaraf en stor del, fortfarande vore okunnig om Förbundets uppiifter, sprida Itliniiedbin oin Iivad Förbiiiidet iinder dessa 10 &r iitrattat i kvinnofrågans tjiinst. ~örbnndets ordinarie tillgångar niedgafvo emellertid icke bekostaiidet af en dylik skrift och nian hade

' därföre, i enlighet med stadgarna, saininankallat förbniidsinedleininarna ,

för at t förelägga dem frågan o111 de tilläte a t t den för festskriften erforderliga summan togs från Förbundets fonder. Mötet beslöt enhal- ligt at t ansla ett belopp af 700 kr. för utgifvande af festskriften, och a t t ett eventiielt öfverslrott p5 denna surnina sknlle användas till minsk- ning af en vid 1891 års bokslut uppvisad brist, som oalrtadt årligen verkställda smärre afsltrifniiigar icke aliiiii lycltats blifva slutaniorterad.

*:

Ett stipendium å 90 kr., afsedt för kvinna, som vill agna sig åt tr.&dg%rdsii~astarejrrket, finnes till ansölcaii ledigt. Kursen kan genom- gks vid Norrviliens trädgårdsskola. Aiisölmingar, åtföljda af skol-, frejde- och prestbetjrg, böra vara till Fredrika-Breiniiier-Förb~~ndets byrå, Stocltliolin, insiiiida före den 1 april iiinevara~ide Ar.

Frkn skilda håll.

Sverige. Ett kvinligf röstrattsmöte hölls deii 11 februari i Arbeta~.eföreniiigens stora sal, Iivilket vaq talrikt besökt af kvin- nor ur skilda sawliällsklasser. Pi uppdrag af Allinanna kvii~iloför- eningen, som anordnat inötet, 1iö11 frii Bugge-Wicksell inlednings- föredraget, Iivilket Iion började med en kritik öfver de nya tullsat- serna, som ökade hiisl~illskostnaderna och därigenom mest direkt drab- bade arbetsltlassens kvinnor. Detta borde uppniana Itviiinorna a t t försöka själfva f% ett ord med i laget vid lagstiftningen. Hittills hade dock p& intresse för denna sak .fr%n kvinnornas sida och

känslan af, at t »ingen stode hakoin.) rörelsen för kviiinns röst- rätt, gjort, att Allmänna röstrattsföreniiigen ej upptagit densainma p% sitt program. Talariniian uppmanade kvimoriia att visa, det de verkligen kände behof af rösträttens iitsträckande, genom att deltaga i rösträttsagitationen och slutade ined dessa ord: »Jag anser, att den allmänna rösträtten bör omfatta äf ven kvinnan s.

Flere talarinnor uppträdde därpå. En påstod, att röstriittsrörelsen ej hade ringaste tinderstöd att vänta af den bildade kvinuan, iitm skulle nagon härvid uträtta nigot vore det arbetskviiinan. Härpå replikerades med fr%gan, om det rore i sin ordning att kasta afven denna börda p% den förut utsläpade arbeterskans axlar. En mörk tafla af arbetskvinnans ställning och villkor upprullades, hvilken kul- niinerade i det pastaendet, at t af mannen rore ingen hjälp att viinta, di3 de blott tänkte på sig sjalfva.

Häremot uppträdde en arbeterska, som förklarade sig tillhöra social- demokraterna, med den invändningen, att det rore oklokt att, da man hade öfverklassen emot sig, dessutom uppträda fientligt mot mannen. Ej mot mannen, utan jamte honom i striden för allmän rösträtt borde kvinnan uppträda.

Sedan ännu n%gra talare upptradt i iingefärlipen sanima anda, enade sig mötet om beslutet att ingå till rösträttsrannerna med en anhiillan att få deltaga i organisationen, med det villkor att röstrittsviinnerna skulle på sitt program äfven upptaga kvinnans röstrntt.

:i:

Sällskapet Nya /dun firade den 7 sistlidne februari 10:de arsda- geii af sin stiftelse med en storartad fest i H8tel Continentals stora festvåning, livarvid sällskapet hade tillfalle att p i ett glansande satt visa hvilka förmagor inom olika koiistriktiiiiigar, dess iiiedleinina~ representera. Vi %terkomm a framdeles till en nigot utförligare redo- görelse för det lifaktiga sällskapets historia nnder de gångna aren.

* l i d stafens järn vägar all ställda kvinnor äro f ör närvarande 60.

Af dessa äro 32 ordinarie kontorsskrifvare, 5 ordinarie kontorsbitsii- den, 23 tjänstgöra som extra ord. kontorsskrifvare och biträden. - F6r anställning som kontorsbiträde fordras lägre skolbetyg och'erhkl- les lägre lön, ehuru biträdena i allmänhet sköta samma göromkl soin kontorsskrifvarne. - Utom dessa tjänster må det har tilläggas, att omkring 700 kvinnor bestrida bevakning af grindar och rägöfvergkn- gar (s. k. grindvakter). *

Klockare- och kantors+inster inne1iaf1-as för iiäwarande i Sverige af 15 kvinnor. Den första kvinliga orgariist ined offentlig befattning är den framstående kompositören fröken Elfrida Andi.de, som ar 1867 utnamndes till organist i Chistavii domkyrkas församling i Göteborg.

Kristine försaiiding, Fattiglliiskgrltoförsainliiigren och Doinkyrkoför- sainliiigens Annex, alla i Göteborg, hafva likaledes kvinliga organi-. ster. 8tockholm räknar sådana i Djurgardens, Evangeliska Brödra- församlingens och Sabbatsbergs församlingskgrkor. Öfriga lsvin- liga klockare och organister komma på landsorten.

Kvinllga studenter vid Upsala universitet äro vi d innevar ande termin 23, bland hvilka 11 tillhöra Stmkholnis nation. Bland dessa 23 finnas 1. fil. ocli jur. kand., 1 ined kand. och 4 fil. kandidater.

:i: '

Upsala kvinllga stundentförening hö11 den 20 februari sitt första sain m antrade för Aret livarvid fil. kand. fröken Sigrid Björklund valdes till vice ordf. efter fil. kand. fru E. Haininarsköld, som afsagt sig uppdraget. . Den öfriga styrelsen utgöres af fil. kaiid. fröken Lydia Walilströin, ordförande, och fröken Ellen Lindhult, sekreterare .Före- drag liölls af fröken Björklund oin HGtel Rainbouilett.

:i:

För utbildande af kvinliga tradgårdsskötare finnes som bekant a

iios oss blott en läroaiistalt, direktö! Abelins trädgårdsskola vid Norr- viken, beliigeii icke långt från Aby station på södra stanibanan. Skolan, soin började våren 1891 och synes vara stadd i god utveck- ling, meddelar undervisning i frukt-, grönsaks- ocli blomsterodling och allt som till nutidens ti.adgårdsskötse1 liörer. För närvarande imder- visas dër, iitoin de ina~ligcz, 3 kviiiliga elever, livarförutoin 2 äro an- inalda a t t börja liingre fram på våren. . Afgiften för en 6 inånaders kurs nr 125 kr., d% kast fås på stallet. För den högre utbildningen är en ett-8rig och en tv&-hrig kurs anordnad, den förra fordrande 500 kr. i afgift, den senare 850 kr., hel inackordering inbegripen. Skolan liar af Inridstinger! i Ostergötland, Upland och Nerike upp- inuntrats nied anslag &t , kvinliga elever.

* Vid svenska trädgårdsodlareförbundets. sammanträde den 23 sist-

lidne februari förekoiii bland öfriga disk~issioiisiiinnen afven följande: %finnas inom triidgårdsyrket några oförsökta åtgarder at t inera an hittills liira den svenska kviiinaii at t anvibida grönsaker - och i sa fall .livilka?»

Om deiiiia fr lga uppstod ett lifligt'ineiiingsutbyte i hvilket äfveti inedleininar af Frediaika-Breiner-Förb1111dets koinité för ordnande af tradgårdskurser för kvinnor, togo del. För a t t saininanfatta de olika Bsikteriia och söka hstadkoinwa ett praktiskt resultat, beslöts tillsät- tandet af en särskild koiuitd, till Iivilken valen sltui'le ske vid nästa månadsmöte. '

Fredrika-Bremer-Förbundets

for kvinliga medicine studerande.

Tvhne stipendier utdelas för innevarande ar, ett a kronor Fem hundra och ett ii kronor Fyra hundra.

Kompetent sökande tir kvinna, som aflagt medilro-

filosofisk eller niedicilie kandiclatexainen.

Ansökningar skola före den 1 nästkommande

April insändas till Styrelsen för förvaltning af Fre-

drika-Bremer-Förbundets stipendiefonder, Stock- . .

holm, 54 Drottninggatan, samt atföljas af betyg öfveï

aflagda kunskaps- och examensprof samt präst- och lakare-

betyg, iigande sökande ingifva jgmväl andra handlingar

till stöd för ansökningen.

Af tilldeladt stipendium ager stipendiat lyfta 8 Fre-

drika-Bremer-Förbundets byrå ena hälften den 31

Maj, andra hglften den 15 December. Stockholm i Februari 1895.

Styrelsen för förvaltning a f

Fredrika- Bremer- Förbundets stipendiefonder.

lämnar åt juridiska

kvinnor .råd och upplysningar .. . i . . och ekonomiska angelägenheter,

Träffas å förbundets byrå

Tvätta med luft? i Nutidens mest sensationella o, praktiska~uppfinning! . .

Pneumatiska handtvättmaskinen UNDINE. Patenterad i alla lander.

Enklaste, basta obh billigaste tvattmaskin i va~lden. . . . Pris pr ntgck blott 6 7cr. , - .

e Rengör tviitten förvinansviirdt liltt ; skoiiar tvatten shsom 'ing& annan xhetod; undantritnger blixtsnabbt alla andra tviittmeskiner. .

Sparar arbete, sparar. tid, sparar penniiigar - . ! Generalagentur för Sverige: - - -

JOS.EmPH LEZJA, Ro~zgl . Hoflevm*cvntör.

~nderagenhiv antagas & aUa platser;. . .

P- - --P-

TradgSardskurser- .. . .. , <

för kv2nnor' . O . . . . . . ' - .

8 B .

ilro anordnade vid Norrvikem8 t rGdgårdar , adr. AB Närmare meddelas af Fredrika- reme er-~örbnndets byra,

Stockholm, eller af , Direktör R, .Abelin, Norrvikens tradgå& dar,. L&5g. ; . . . . . . . . .

\

Drottninggatan 10, 3 tr,

l:sta klassens etografi-affär!

'Persouer, som skola uudergi oporntiorie~eller liggn nudor lilknre- b~hn!idling, eniottibgns i hel iiiackordering ined orPoi:derlig sji~kvard.

WALBORG ULRICH, I '

Sjuksköterska. Förfrbgningar. besxaras med onigbende. . Bell telefon 404. I forbindelse med Riks- och Ailm. telefon. Referenser: I):r F. ~ e t z l e i , 3 Sturegatan; D:r A. Kull, 26 Nybrohamnen; .

D:r 'P. Rlefberg, 11 b. Nyljrogatan; D:r G. Hellström, '22 Haningatan'

Desinfektions- och Mattrengoringsanstalt

i.. Tel. 87 99. 101 'Valhallaii&gen 101. . .Telo 87.99. Rengör mattor efter föreghende desir&ektioim'från d&nm

och smuts enligt ny metod; . Rengör möbler, säng- och gbngkläder f r h mal och

- andra parasiter; :

Reder tagel och renar fjäder medelst nykonstruerade 4 - . .

. . . . . - . masliiner: PeZsverk och metar. emottagas ~ G Z Z ko@s~veer$ng,

emot mnZ. . .

Hämtning och hemsändning inom Stockhol*

- . . kostnadsfritt. ' , . .

~rottnkggatan' 23, '2 tr. upp. . . Allm. Telefon 73 73. '- .

kt+nes sig besviken' cic11.l~n~tai. efter ett ,biittre och' s?ikrnre siitt. - ~ e t t a s%tt finner .m+ blott genoni begagl!aiidet af . lm??s 1)1ibpelst3rkclse, ett absolut . tillförlitligt ?ch .fullkomligt . tillredt stiifl~elsomedcl, hvilket inne-

' hiiller alls nödigs. b~at&dsdelri;r i. vhfv2igda proporti6~ier, .&hen sådana som frsinkslla, en g13t~s~iz& yta. Beitim clkhbii niedel kiinpn krngar, rnan- chetter . o. d. stibi.kas. sh. v51. att de blifva sopi. 'nyn., ~iiv&&nndet af, ileiiim stiiskelse' &T ytterst e~ilrelt. . - . ... . .

i ' ' I

. til1vel;kas. hos. .'undertecknad t i l l moderata ' priser. F . w Personer,. som Liafva ö.mtBl'iga eller . fiirstörda:föt%er, .kunna . m s 'hos.iuig bkodoii, so'm:@essc?i vli1:'och Ayo'beliv%i& att g& med, . .,s,

d

2 . : . . . . - . - ... . ' v . c A f f SSON,,;. &%ttninggir)tdn;: 100, . . . . . - .:. * ..

. . 1 . .

. .

- .

.I . . . .. . .. .-

I . : i : . . .. ..* .., .

. ,. +.

" .I.

' . ._. ;.. .-. r. ._ . -

. .

. Siiljes Iioi Paifym- p ~ h . ~ o k h ~ $ l ~ r e 'i fihskoi B (IO fire och 1 Icrona. henko niof 1 7cr. 2.0 %e.

A X E L Z I T S T B ~ M , ElaZuma.

, 3

d ,

.,

.

",

uppg

ifte

r p&

beg

äran

. G

ods

afha

inta

s af

gift

sfri

tt

från

lie

inir

ien,

ång

båt

och

järn

vägs

stat

ion.

G

oda

varo

r!

Bil

liga

ste

pris

er!

Ree

l be

haiid

liiig

! H

ILD

UR

A

N D

ER

SS

ON

, ,

. a

.

. Rik

stel

.. 16

3.

Allm

. ,T

elef

on 76

53.

l2 ,

JW

torg

et 12, in

gång

frå

n O

xto

rg~

gat

an~

Sf

ockh

olm

,

.i1

/ ?I

' ,

,,

; ,,'

i',

G,

l

!l

1

. :i :,

l l,,

l ,l

'! i'

~ I

t <j

1;

,, , l

8 1

' ,

l,

, II

I,

d <

:

<