Sveriges riksbank Inﬂationsrapport juni...

Sveriges riksbank

Inflationsrapportjuni 1998

I N F L A T I O N S R A P P O R T 2 / 1 9 9 8

Förord 3

Sammanfattning 4

Kapitel 1 Utvecklingen sedan föregående rapport 5

Priser 5

Räntor, växelkurs och penningmängd 8

Kapitel 2 Inflationsbedömning 15

Internationell konjunktur och inflation 17

Ränte- och växelkursbedömning 18

Importpriser 20

Efterfrågan och utbud 21

Temporära effekter 29

Inflationsförväntningar 30

Inflationsprognosen i huvudscenariot 32

Osäkerheten i inflationsbedömningen 33

Kapitel 3 Slutsatser för penningpolitiken 39

Bilaga 45

Innehåll


Förordvecklingen i framtiden. Kapitlet är strukturerat påett sätt som är avsett att tydligt visa vilka faktorersom spelar störst roll för den framtida inflationen.Avslutningsvis, i kapitel 3, presenteras den penning-politiska bedömningen. I en diagrambilaga redovisasdelar av det statistiska underlagsmaterialet.

Inflationsrapporten har utgjort underlag för full-mäktiges penningpolitiska diskussion den 28 maj1998. Slutsatserna från denna diskussion redovisas ikapitel 3.

Stockholm i juni 1998

Urban BäckströmRiksbankschef

Målet för penningpolitiken är att den årliga föränd-ringen av konsumentprisindex (KPI) begränsas till 2procent med en tolerans om ±1 procentenhet.

Syftet med inflationsrapporterna är att ta framunderlag för penningpolitiska beslut samt spridakännedom om de bedömningar som görs och där-med göra det lättare för utomstående att följa ochförstå penningpolitiken. Avsikten är också att upp-muntra till diskussion kring penningpolitiska frågor.

Denna rapport följer samma uppläggning somföregående inflationsrapport. Kapitel 1 koncentre-ras på en diskussion om vad som hänt med priser-na och på de finansiella marknaderna framför alltunder den tid som förflutit sedan föregående rap-port. I kapitel 2 redovisas bedömningen av prisut-


I april var inflationen, mätt med KPI, 0,8 procent.Prisutvecklingen under våren har varit betydligt merdämpad än vad Riksbanken förutsåg. Detta har till vissdel berott på faktorer av mer temporär natur, men ocksåden underliggande inflationen har blivit något lägre.Prisutvecklingen har varit speciellt svag på varor ochtjänster som importeras eller är utsatta för importkon-kurrens. Till viss del förklaras detta av oljeprisutveck-lingen, men en bidragande orsak kan också vara enökad konkurrens på de internationella marknaderna,som även fortsättningsvis kan tänkas hålla tillbaka pris-ökningarna i den konkurrensutsatta sektorn.

I inflationsrapporten presenteras Riksbankens synpå inflationen fram till andra kvartalet 2000. Dis-kussionen utgår från ett huvudscenario. Därutöver dis-kuteras några alternativa utvecklingsvägar för ekono-min och inflationen samt osäkerheten i inflationsprog-nosen. Bedömningen av den framtida inflationen utgårfrån ett tekniskt antagande om oförändrad reporänta.Inflationen påverkas främst av följande faktorer.

Den internationella konjunktur och inflationsutvecklingen. Ihuvudscenariot förutsätts att den internationella kon-junkturen utvecklas gynnsamt. Inflationstrycket frånomvärlden bedöms dock bli lågt. Till detta bidrar enlåg internationell inflationstakt, låga olje- och råvaru-priser samt ett antagande om en mindre förstärkningav kronan.

Efterfråge- och utbudsförhållanden. Riksbankens syn på densvenska konjunkturen har inte förändrats annat än mar-ginellt. I huvudscenariot förutses fortfarande en kon-junkturuppgång med en successivt stigande inhemskefterfrågan i form av privat konsumtion och investe-ringar. BNP bedöms i huvudscenariot öka med drygt2,5 procent 1998 och med omkring 3 procent både1999 och 2000. Utfallet av lönerörelsen gör att det kanfinnas skäl att se något ljusare på lönekostnadsutveck-lingen under de kommande åren. Produktivitetstillväx-ten bedöms också bli högre än vad Riksbanken tidiga-

re trodde. Det talar för att det kommer att finnas kvaren överskottskapacitet i ekonomin även på två års sikt.

Temporära effekter. Den sammantagna inverkan av tempo-rära effekter, som skatteförändringar och ändringar i ränte-läget, är betydande under 1998. Under 1999 och 2000 be-döms inverkan av temporära effekter vara mer begränsad.

Inflationsförväntningarna tyder på låg inflation under detnärmaste året. På sikt indikerar de en inflationstakt i linjemed inflationsmålet. Förtroendet för Riksbankens infla-tionsmål förefaller vara väl etablerat.

Den tilltagande inhemska efterfrågan bedöms ihuvudscenariot kunna resultera i en måttlig uppgång iden underliggande inflationstakten i ekonomin. Dettatalar för att inflationen, mätt som tolvmånaderstal i KPI,kommer att understiga inflationsmålet om 2 procent påett till två års sikt. Riskbilden i inflationsutsikterna ärockså av betydelse för penningpolitikens uppläggning.Huvudscenariot baseras på en förhållandevis gynnsaminternationell konjunktur. Den bedömningen kan dockvara för optimistisk. Det förefaller därför mer troligt attinflationen blir lägre jämfört med huvudscenariot än attden blir högre.

Sammantaget har inflationen i Sverige utvecklatssvagare än vad Riksbanken och många andra bedömareförutsett. Även i omvärlden har inflationen blivit över-raskande låg. Bakom den svenska utvecklingen liggertemporära effekter, men den underliggande inflationenhar också fallit. Samtidigt tycks den realekonomiskautvecklingen fortsätta ungefär som väntat.

Inflationen i huvudscenariot ligger nu under målet idet perspektiv, ett till två år framåt i tiden, som är mestrelevant för penningpolitiken. Den osäkerhetsbedömningsom redovisats styrker denna uppfattning. Mot den bak-grunden blir slutsatsen att de monetära förhållandena, ivarje fall för en tid, kan föras i en något mer stimuleran-de riktning utan att äventyra inflationsmålet.

Sammanfattning


K

Utvecklingen sedan föregående rapport

I detta kapitel diskuteras utvecklingen sedan föregående inflationsrapport. Först redovisas inflationsutvecklingen under de senaste månaderna. Därefter görs en genomgång av den senaste

tidens förändringar i räntor och växelkurs.

Priser

Den årliga förändringstakten i konsumentprisindex(KPI) steg under större delen av 1997, men sjönksedan under de första fyra månaderna 1998 till 0,8procent i april (se diagram 1). Nedgången under1998 beror i allt väsentligt på fallande priser påenergirelaterade varor samt lägre boendekostnader.

Den årliga förändringen i konsumentprisindex har

sjunkit påtagligt under 1998.

Konsumentpriserna har ökat långsammare än väntat. Det är framför allt oväntat låga importpriser,i synnerhet oljepriser, i kombination med lägre långaräntor som förklarar avvikelsen mellan prognos ochutfall. Sammantaget blev inflationen, mätt som förändringen i KPI, 0,8 procentenheter lägre i aprilän vad som förutsågs i föregående inflationsrapport.

Konsumentpriserna har sedan föregående inflations-

rapport utvecklats svagare än väntat, främst på grund

av fallande importpriser och lägre räntor.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

KPI UND1 UND2 UNDINH

–1

0

1

2

3

4

5

6

–1

0

1

2

3

4

5

6Diagram 1.

KPI och underliggande

inflation.

Årlig procentuell förändring

Anm. De horisontella linjerna för 1995 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI.Källor: SCB och Riksbanken.


Även det internationellt harmoniserade konsument-prisindexet, HIKP, har ökat svagare än väntat ochårstakten stannade i april på 1,4 procent. Skillnadeni prisökningstakt mellan KPI och HIKP beror främstpå att räntekostnader för egnahem inte ingår i HIKP.I mars 1998 var den svenska inflationen, mätt medHIKP, den femte högsta bland EU-länderna. Vidtiden för föregående inflationsrapport var inflatio-nen i Sverige den tredje högsta inom EU.

Den underliggande inflationen har dämpatssedan början av året.1 I januari 1998 var den under-liggande inflationen enligt UND1 och UND2, 1,8och 1,9 procent, i april var motsvarande siffror 1,2och 1,4 procent. Nedgången blev större än vad somförutsågs i föregående rapport. Den inhemska under-liggande inflationen, UNDINH, var emellertid intelika låg. Detta sammanhänger med att det främst ärpriserna på importerade varor som har utvecklatssvagt under det senaste kvartalet. I januari var infla-tionen enligt UNDINH 2,8 procent och i april 2,1procent, vilket var i linje med bedömningen i före-gående rapport.

Även den underliggande inflationen har dämpats

under 1998.

Prisökningstakten på ”i huvudsak importeradevaror” har sjunkit under 1998. I december 1997 steg

dessa priser med 1,3 procent, men i april 1998 note-rades istället en prisnedgång med 0,3 procent underde senaste tolv månaderna (se diagram 4 i bilagan).Det är i huvudsak prisutvecklingen på energi-relaterade varor och kläder som förklarar ned-gången.

Den årliga prisökningstakten på marknadspris-satta varor och tjänster exkl. skatter har också sjunkitoch var i april 0,9 procent. Det var främst pris-utvecklingen på ”i huvudsak importerade varor” sombidrog till minskningen. Priserna på administrativtprissatta varor och tjänster exkl. skatter, som är endel av den inhemska inflationen, steg på årsbasis med2,1 procent i april, vilket också var lägre än före-gående månader. Den enskilt största gruppen idenna post är bostadshyror. Hyrorna steg på årsbasismed 0,6 procent i april, vilket var en markantnedväxling jämfört med tidigare år. Nedväxlingenförklaras främst av minskade kapitalkostnader bero-ende på lägre räntor. Samtidigt noterades kraftigaökningar för bl.a. tandläkararvode och egnahems-ägarnas avskrivningskostnader.

Hushållens räntekostnader har fortsatt att min-ska under 1998 och dämpade inflationen, mätt somårlig förändring i KPI, med 0,7 procentenheter i april. Nedgången i de långa marknadsräntorna,som styr räntorna på de bundna bostadslånen, har

jan -96 apr -96 jul -96 okt -96 jan 97 apr -97 jul -97 okt -98 jan -98 apr -98

Diagram 2.

HIKP i Sverige och i EU.


MinSverige EU Max

Anm. Max anger den högsta siffran som noterats vid det aktuella tillfället inom EU exkl. Grekland. Min anger den lägsta siffran som noterats vid det aktuella tillfället inom EU exkl. GreklandKällor: SCB och Eurostat.

0

1

2

3

4

5

6

0

1

2

3

4

5

6


1 I både UND1 och UND2 har räntekostnader för egnahem exkluderats frånKPI. I UND2 har även olje- och bensinpriser exkluderats. Båda måtten har ävenjusterats för effekter av förändringar av indirekta skatter och subventioner.UNDINH erhålls genom att dessutom exkludera varor som huvudsakligen impor-teras.

2 Index för inhemsk tillgång är en sammanvägning av hemmamarknads- ochimportprisindex.

Totalt Konsumtionsvaror Energirelaterade varor

–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30

–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30Diagram 3.

Importprisutvecklingen i

producentledet.


Källor: SCB och Riksbanken.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

medfört att fallet i räntekostnaderna är något störreän vad som förutsågs i föregående inflationsrapport.

Fallande räntekostnader för egnahemsägare håller

tillbaka konsumentprisökningarna.

Förändringar av indirekta skatter och subventionerbidrog till att höja inflationen enligt KPI med ca 0,4procentenheter i april 1998.

Sammantaget har konsumentpriserna ökat svagare än vadsom förutsågs i föregående inflationsrapport.

- -

Priserna på importvaror i producentledet har ut-vecklats svagt sedan slutet av 1997 (se diagram 3).Utvecklingen förklaras till övervägande del av kraf-tiga prissänkningar på energirelaterade varor. Pri-serna på importerade konsumtionsvaror har där-emot stigit med 1,0 procent sedan årsskiftet. Denårliga prisförändringen på dessa varor var i april 1,0procent.

Exportpriserna har fallit, den årliga prisföränd-ringen var i april 1998 –0,7 procent. Nedgångenförklaras av sjunkande priser på bl.a. trävaror, kemi-kalier och petroleumprodukter. Fallande priser pådessa varor samt kläder ligger också bakom densvaga utvecklingen av hemmamarknadspriserna.

Producentpriserna har fallit något under 1998. En

orsak till detta är fallande priser på petroleum-

relaterade varor. Prisökningstakten på konsumtions-

varor i inhemsk tillgång har sjunkit något sedan

årsskiftet.

Prisförändringar på konsumtionsvaror, som de mätsi index för inhemsk tillgång2, har historiskt sett visatsig vara en bra indikator på prisutvecklingen i kon-sumentledet på ett par månaders sikt. Sedan årsskif-tet har den årliga prisökningstakten för konsum-tionsvaror i inhemsk tillgång sjunkit något, till 1,7procent i april (se diagram 5 i bilagan).

Enligt Konjunkturinstitutets barometer för för-sta kvartalet i år har priserna i tillverknings- ochbyggnadsindustrin varit oförändrade, trots företagensförväntningar om en viss ökning. Variationer före-kommer emellertid mellan olika branscher, med pris-sänkningar inom massa- och teleproduktindustrinoch med prishöjningar inom konsumtionsvaru- och


metallindustrin som exempel. Industrisektorn förut-ser på det hela taget oförändrade försäljningspriserden närmaste tiden trots en förväntad god tillväxtbåde i orderingång och produktionsvolym. För tjänste-näringarna har priserna överlag också legat stilla.

Industrisektorn förutser på det hela taget oförändrade

försäljningspriser under den närmaste tiden.

Under våren har de flesta råvarupriser fortsatt nedåt,pressade av effekter från en dämpad efterfrågan isamband med Asienkrisen och generella utbuds-överskott (se diagram 4).

Under våren har de flesta råvarupriser fortsatt att

sjunka.

Råoljepriset i svenska kronor sjönk med 25 procentmellan maj 1997 och maj 1998.3 Prisfallet förklarasdels av lägre efterfrågan bl.a. till följd av Asienkri-sen, dels av osäkerhet om OPEC kommer att upp-fylla de aviserade produktionsnedskärningarna på 5procent. Priserna på andra råvaror föll med i genom-snitt hela 20 procent mellan maj 1997 och maj 1998.

Sammantaget är inflationstrycket från producentledet

nu, liksom i föregående inflationsrapport, lågt.

Sammantaget är inflationstrycket från producentledet nu, liksomi föregående inflationsrapport, lågt. Prisnedgången på råvaror

bedöms fortsätta att ha en dämpande effekt på inflationen dennärmaste tiden och i större omfattning än vad som förutsågs iföregående inflationsrapport.

Räntor, växelkurs och penningmängd

Efterfrågan i ekonomin påverkas av ränteutveck-lingen genom att ränteläget påverkar hushållensinköp av varaktiga konsumtionsvaror och företagensinvesteringsbeslut. Riksbanken kan via reporäntanmer eller mindre direkt styra räntor med korta löp-tider. Däremot har Riksbanken begränsade möj-ligheter att påverka räntor med längre löptider. Exempel på faktorer som styr de långa räntorna ärförtroendet för den samlade ekonomiska politiken iSverige och ränteutvecklingen utomlands. Det ärdock inte i första hand räntorna på penningmark-naden som hushåll och företag möter när de ska tabeslut om inköp och finansiering av investeringar.Vanligtvis lånar de av banker och bostadsinstitut varsräntesättning till viss del styrs av andra faktorer ände som påverkar penningmarknadsräntornas utveck-ling, exempelvis kreditrisker och konkurrensförhål-landen.

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Diagram 4.

Importvägt råvaruprisindex.

Dagsnoteringar, index:

december 1995=100

Anm. Följande varor ingår i råvaruprisindex: oljerelaterade produkter, aluminium, koppar, nickel, zink, guld, silver och socker. Varje varas vikt beräknas på basis av dess andel av Sveriges import 1996. Totalt summerar importen av ovanstående varor till ca 9 procent av importen, varav oljerelaterade produkter svarar för 7 procentenheter.Källa: Riksbanken.

60

70

80

90

100

110

120

130

140

150

160

60

70

80

90

100

110

120

130

140

150

160


Penningpolitiken påverkar också inflationsut-vecklingen via växelkursens effekter på efterfråganoch investeringar i den exportorienterade delen avekonomin. Växelkursen påverkar även inflationenmer direkt via importpriserna.

Penningpolitikens inriktning mot prisstabilitetspelar i sig en viktig roll för kronkursens utveckling.Eftersom förtroendet för penningpolitiken nu är väletablerat, borde växelkursen utvecklas stabilt i för-hållande till våra närmaste konkurrentländer underde kommande åren. Konjunkturläget och dess bety-delse för penningpolitikens uppläggning för att beva-ra prisstabilitet, både i Sverige och vår omvärld,kommer dock från tid till annan att påverka kron-kursens utveckling. Under normala förhållandenleder en reporäntehöjning, eller förväntningar omen höjning, till en starkare krona. Det beror på atthögre räntor gör svenska finansiella tillgångar merattraktiva än motsvarande placeringar i andra valu-tor. Detta gör i sin tur att utländskt kapital lockas tillSverige och efterfrågan på kronor ökar. Likaså kanmer långsiktiga förskjutningar i det finansiella spa-randet i Sverige, relativt omvärlden, som hängersamman med anpassningen mot extern balanspåverka kronans värdering. Slutligen bör det ocksåpåpekas att växelkursen, i synnerhet i det korta per-spektivet, kan påverkas av tillfälliga störningar som

jan -97 juli -97 jan -98 juli -98 jan -99 juli -99

Reporänta 9 december -97 3 mars -98 25 maj -98

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

6,0

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

6,0Diagram 5.

Faktisk och förväntad

reporänta enligt termins-

räntor.

Procent

Källa: Riksbanken.

leder till att kronan periodvis avviker från en värde-ring som förefaller mer rimlig i ett längre perspek-tiv.

Den nedgång i långa marknadsräntor som inleddesredan under 1995 har fortgått även under inneva-rande år. Den tioåriga obligationsräntan har fallitmed 0,3 procentenheter sedan föregående infla-tionsrapport och uppgår för närvarande till ca 5,2procent (se diagram 11 i bilagan). Nedgången är delsett resultat av att de europeiska räntorna fortsatt attfalla, dels förefaller den vara föranledd av inhemskaorsaker som ett förbättrat förtroende för den samla-de ekonomiska politiken. Det senare styrks av enminskad räntedifferens mellan svenska och tyskaobligationsräntor. Differensen är numera knappt 0,34

procentenheter och den implicita terminsräntediffe-

3 Grovt räknat medför en sänkning av råoljepriset med 10 procent, i svenskakronor räknat, en sänkning av KPI med ca 0,1 procentenhet.

4 Vanligtvis används differensen mellan kupongobligationer med approxima-tivt tio års löptid för att mäta förtroendeeffekter. Eftersom dessa obligationer inte ärexakt lika mellan länder avseende kupongstorlek och löptid kan nollkupongräntormed fördel användas. Räntedifferensen mellan Tyskland och Sverige mätt mednollkupongräntor är lägre än den vanliga differensen. Det beror på att den tyskaavkastningskurvan är brantare än den svenska och att den tyska tioårsräntanapproximeras med en kortare obligation än den svenska. I diagram 12 i bilaganframgår att långräntedifferensen mot Tyskland den 25 maj uppgick till 22 ränte-punkter medan nollkupongdifferensen endast uppgick till 9 räntepunkter.

PundetTCW D-marken Dollarn

0

1

2

3

4

5

6

0

1

2

3

4

5

6Diagram 6.

Kronförstärkning mot TCW,

D-mark, dollar och pund.

1998-03-03–1998-05-25.

Procent

Källa: Riksbanken.


rensen mellan Sverige och Tyskland efter 2002 harnu i stort sett försvunnit (se diagram 12 och 13 i bila-gan).

Reporäntan har inte ändrats sedan höjningen idecember 1997. Detta har, tillsammans med för-väntningar om fortsatt oförändrad penningpolitik,medfört att de korta penningmarknadsräntorna (tre-månaders) legat stabila på en nivå omkring 4,5 pro-cent sedan föregående inflationsrapport.

Finansmarknadens förväntningar om den fram-tida penningpolitiken kan utläsas från korta termins-räntor. Precis som i mars, när den föregående infla-tionsrapporten publicerades, förväntas i dagsläget enmindre skärpning av penningpolitiken under detkommande året. Reporäntan förväntas vid slutet av1998 uppgå till ca 4,5 procent (se diagram 5, sid. 9).Sedan föregående inflationsrapport publicerades, hardock förväntningarna om reporäntehöjningar avtagit.

Sedan föregående inflationsrapport publicerades, har

dock förväntningarna om reporäntehöjningar avtagit.

Mätt som nominellt TCW-index försvagades kronanfrån ca 120 i början av 1998 till nästan 124 i mittenav februari. Sedan dess har kronan åter stärkts ochTCW-index ligger nu på ca 119 (se diagram 14 ibilagan). Merparten av den senaste kronförstärk-ningen har skett mot det brittiska pundet och den

amerikanska dollarn, men kronan har även stärktsmot den tyska marken (se diagram 6).

Kronan har varit förhållandevis stabil mot D-marken sedan slutet av 1996. Det talar för att dennivå som då etablerades på valutamarknaden upp-fattats som rimlig av marknadsaktörerna i ett längreperspektiv. Sedan 1996 har också förtroendet försvensk ekonomisk politik, som den kan mätas medandra indikatorer, t.ex. långräntedifferensen motTyskland, varit väl etablerat och något ökande.

Trots goda utfallssiffror för inflation, tillväxt ochstatens budget försvagades kronan mot D-marken ihöstas. Detta kan ha berott på en oro på marknadenom valutautflöden, till följd av att svenska storföretageventuellt skulle kunna komma att övergå till att fak-turera och redovisa det egna kapitalet i euro. Sådanascenarier fördes fram av flera ledande marknadsak-törer. Kronans försvagning mot D-marken var sär-skilt tydlig under februari 1998 då diskussionerna påmarknaden var som mest intensiva.

Under de senaste månaderna har kronan stärktsmarkant och också återgått till tidigare nivåer i för-hållande till D-marken. Den senaste tidens kronför-stärkning har sammanfallit med en sjunkande lång-räntedifferens mot Tyskland, vilket talar för att ävenförtroenderelaterade faktorer har legat bakom kron-förstärkningen.


Dollarns och pundets förstärkning, som påbörja-des i slutet av 1996, är sannolikt ett resultat av attUSA och Storbritannien ligger tidigare i konjunktur-cykeln, jämfört med merparten av de europeiska länderna. Tillväxten i dessa länder har också varitstarkare och pågått under en längre tid än vad mångaväntat. Förväntningar om en konjunkturnedgång i USA och Storbritannien, och därmed lättnader ipenningpolitiken på sikt i dessa länder, har tilltagitsedan föregående inflationsrapport och sannoliktbidragit till att både dollarn och pundet försvagatsmot såväl D-marken som den svenska kronan.

Sammantaget kan kronförstärkningen, mätt i termer av

TCW-index, sedan föregående inflationsrapport

förklaras av både inhemska och utländska faktorer.

Sammantaget kan kronförstärkningen, mätt i termer av TCW-index, sedan föregående inflationsrapport förklaras av bådeinhemska och utländska faktorer. Mot D-marken har kronan,efter en kort period av marknadsdriven oro, återgått till de nivå-er som varit normala under senare år. Samtidigt har den finan-siella situationen i de flesta av de länder som omfattades avAsienkrisen stabiliserats något och tillsammans med förvänt-ningar om minskade konjunkturskillnader, mellan merpartenav Europa å ena sidan och USA och Storbritannien å andrasidan, medfört att kronan stärkts i förhållande till dollarn ochpundet.

Monetära förhållanden är benämningen på densamlade effekt som realränteläget och reala växel-kursen bedöms ha på den totala efterfrågan i eko-nomin. Såväl de reala räntorna som den reala väx-elkursen bedöms i dagsläget ha en expansiv effektpå den samlade efterfrågan. Detta sammanhängerdels med att de nominella räntorna är historiskt settlåga, dels med att kronan bedöms vara långsiktigtundervärderad.

Under början av 1998 har tremånadersräntan,uttryckt i reala termer5, legat relativt stilla. Den nuva-rande nivån på 3,4 procent är marginellt högre än ijanuari (se diagram 7, sid. 11). Den nominella räntanhar stigit något samtidigt som inflationsförväntning-arna har varit i stort sett oförändrade.

Den långa realräntan6 har, trots lägre nominellalånga räntor, stigit något till följd av lägre inflations-förväntningar. Den reala växelkursen har apprecieratunder året till följd av den nominella kronförstärk-

okt -92 apr -93 okt -93 apr -94 okt -94 apr -95 okt -95 apr -96 okt -96 apr -97 okt -97 apr -98 okt -98

Realränta 3 mån(vänster skala)

Real TCW-vägd växelkurs (höger skala)

Realränta 5 år(vänster skala)

Diagram 7.

Realräntor, fem år och tre

månader, och real effektiv

växelkurs.

Procent och index:

18 november 1992=100

Källa: Riksbanken.

132

128

124

120

116

112

108

104

100

0

2

4

6

8

10

12

0

2

4

6

8

10

12

5 Räntan på en tremånaders statsskuldväxel justerad med hushållens förvänta-de utvecklingen av KPI under det kommande året.

6 Den nominella räntan på en femårig statsobligation (kvartalssnitt) justeradmed finansiella placerares inflationsförväntningar på fem års sikt (Aragon).


ningen och är för närvarande ca 2,5 procent starka-re än i januari och nästan 4 procent starkare än ifebruari.

Sammantaget bedöms de monetära förhållandena

blivit mindre expansiva sedan föregående inflations-

rapport.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den reala växel-kusen har förstärkts och att de långa realräntorna har stigitnågot. De monetära förhållandena bedöms därför ha blivitmindre expansiva sedan föregående inflationsrapport.

Hushåll och företag har i allmänhet inte möjlighetatt låna direkt på penningmarknaden utan lånar ibanker och bostadsinstitut. Kreditinstitutens ränte-marginal mot penningmarknadsräntorna återspeglarförändringar av kreditrisker och konkurrensförhål-landen. Förändringar i räntemarginalerna kan inne-bära att penningpolitiken förstärks eller försvagas.

Nyutlåningsräntan följer i stort sett marknadsräntor-nas rörelser medan räntan på befintliga lån ändrasmed viss eftersläpning, som ibland kan vara lång.

Den rörliga bolåneräntan är drygt 1 procent-enhet högre än jämförbara korta penningmark-nadsräntor. Bostadsinstituten har generellt sett lägreutlåningsräntor än bankerna till följd av bättre säker-heter, mindre riskinnehåll och större konkurrens omdessa krediter. Räntan på hushållskrediter i bank ärca 2 procentenheter högre än räntan på företags-krediter, som i sin tur överstiger de korta penning-marknadsräntorna med omkring 2 procentenheter.Bankernas räntesättning, för såväl hushållen somföretagen, gav en viss expansiv effekt under förstakvartalet 1998 då skillnaden mellan utlåningsräntoroch motsvarande penningmarknadsräntor krymptenågot, vilket är en fortsättning på den nedgång sominleddes i början av 1997. Då uppgick räntemargi-nalen till nära 3 procentenheter jämfört med 2,2 pro-centenheter i slutet av mars 1998.

Andelen rörliga lån har ökat det senaste året.

Räntebindningstiden för krediter har också betydel-se för penningpolitikens genomslag. Låntagarnavalde kortare räntebindningstider än fem år i högreutsträckning under 1997 än under 1996. Andelenlån med rörliga räntevillkor har ökat det senaste året.För ett år sedan utgjorde t.ex. andelen ränterörligalån i bostadsinstituten 6 procent av den totala låne-stocken jämfört med 9 procent första kvartalet 1998(se diagram 8). Detta innebär att penningpolitiskaåtgärder kan få ett snabbare genomslag framöver äntidigare.

Bankernas inlåningsräntor överensstämmer inteheller de med likvärdiga korta penningmarknads-räntor. Skillnaden dem emellan beror på konkur-rensförhållanden och att bankmedel är mer likvida.Konkurrensen från de s.k. nischbankerna och ökadkonkurrens från andra sparformer, som privatobli-gationer och aktier med bättre avkastning, har docklett till högre inlåningsräntor för hushållen.

För företagen är bankinlåning i hög grad ett sub-stitut för placering i statsskuldväxlar, vilket leder tillhögre inlåningsräntor för företagen än för hushål-

Banker, rörlig ränta 32 %

Bostadsinstitut, rörlig ränta 9 %

Bostadsinstitut, ränteändring bundna lån 4 %

Bostadsinstitut, bundna lån 55 %

Källa: Riksbanken.

Diagram 8.

Hushållens och företagens

lånestock första kvartalet 1998

i banker och bostadsinstitut.

Procent


Utlåningen till hushållssektorn ökar i en fortsattsnabb takt och en stor del av ökningen tycks gå tillkonsumtionsändamål. Utvecklingen ligger i linjemed den bedömning som Riksbanken tidigare gjortom en fortsatt gynnsam utveckling av privat kon-sumtion. I mars var årstakten över 6 procent (se dia-gram 17 i bilagan). Utlåning till förvärv av villor ochbostadsrätter fortsätter att öka, men ökningstaktenhar avtagit något. Krediter via banker och finans-bolag, som till stor del används för konsumtion,ökade under samma period med 13 procent.

Utlåningen påverkas av ränteutvecklingen ochdärmed av penningpolitiken. På sikt bidrar en kre-ditexpansion till ökat inflationstryck via stigande fas-tighetspriser och konsumtion. Den nuvarandeökningstakten i utlåningen till hushållen följer dockpå flera år av fallande kreditvolym och kan därfördelvis betraktas som en nivåanpassning.7

Inflationstrycket såsom det kommer till uttryck i penning-mängdsaggregaten förefaller vara fortsatt lågt. De allt lägreräntorna på lånemarknaden har lett till en viss kreditexpan-sionen i hushållssektorn. Utvecklingen av kreditaggregaten tyderpå att penningpolitiken för närvarande har en expansiv verkanpå krediter och inhemsk efterfrågan.

len. Det bredare penningmängsmåttet M3, som för-utom sedlar och mynt även innehåller bankinlåningoch bankcertifikat, påverkas av hushållens och före-tagens benägenhet att placera i mer långsiktigt spa-rande och i likvida medel i bank.

Det snäva penningmängdsaggregatet M0, dvs. hus-hålls och företags innehav av sedlar och mynt, harvisat sig vara en bra inflationsindikator på omkringsex kvartals sikt. I april 1998 ökade M0 med 4,0 pro-cent på årsbasis vilket är måttligt (se diagram 15 ibilagan).

Även det breda penningmängdsaggregatet M3är en användbar inflationsindikator. Måttet påver-kas dock starkt av portföljomplaceringar mellanbankinlåning och andra tillgångar som inte ingår idetta aggregat. I april ökade M3 med 2,1 procentpå årsbasis (se diagram 15 i bilagan). Den lågaökningstakten i M3 beror i huvudsak på hushållensomflyttning av långsiktigt banksparande till sparan-de i aktier och fonder.

Inflationstrycket såsom det kommer till uttryck i

penningmängdsaggregaten förefaller ha avtagit något

under de senaste månaderna.

Utlåningen från svenska kreditinstitut till hushåll ochföretag ökade med 4 procent på årsbasis i mars, vil-ket är en viss uppgång sedan årsskiftet (se diagram 17i bilagan). Det är framför allt bankerna som står fördenna kreditexpansion medan ökningstakten förbostadsinstitutens utlåning avtagit något.

7 Sedan 1996 har skuldkvoten, definierad som hushållens skulder i förhållandetill disponibel inkomst, stigit till följd av en viss uppgång i utlåningen och en svagutveckling av disponibel inkomst. Skuldkvoten är dock fortfarande lägre än denvar innan avregleringen av kreditmarknaden 1985 (se diagram 16 i bilagan). Hus-hållens räntebetalningar som andel av disponibel inkomst minskade mellan 1990och 1997 från 17 till 8 procent som en följd av minskande skulder och fallandenominella räntor. Om hänsyn tas till den minskade avdragsrätten efter skattere-formen har räntebetalningarna endast minskat från 9 till 6 procent.


Precis som i tidigare inflationsrapporter är utgångs-punkten för prognosen oförändrad reporänta. Antagan-det är av teknisk karaktär och görs i första hand avpedagogiska skäl för att tydliggöra om reporäntanbehöver justeras, och i så fall i vilken riktning. Såledesinnebär en inflationsbedömning som resulterar i slut-satsen att inflationen blir högre (lägre) än inflations-målet över den tidshorisont som Riksbanken i huvud-

sak arbetar med – ett till två år – normalt att detfinns skäl att höja (sänka) reporäntan. I detta sam-manhang bör det dock betonas att Riksbanken, vidsidan av huvudprognosen för inflationen, gör en osä-kerhetsbedömning som bl.a. innebär att ett antalriskscenarier för inflationsutsikterna analyseras.Denna osäkerhetsbedömning vägs in i det slutligapenningpolitiska beslutsunderlaget.

K

InflationsbedömningI detta kapitel redovisas bedömningen av prisutvecklingen fram till halvårsskiftet 2000.

Inledningsvis analyseras den internationella utvecklingen följt av en genomgång av efterfråge- ochutbudsförhållandena i den svenska ekonomin. Därefter diskuteras de temporära effekter som

kommer att inverka på konsumentprisutvecklingen under de kommande två åren samt inflationsförväntningarna. Slutligen presenteras en samlad inflationsprognos tillsammans

med en bedömning av osäkerheten i denna prognos.

Målet för penningpolitiken är att inflationen skavara 2 procent. Eftersom penningpolitik påverkar denekonomiska utvecklingen och inflationen med fördröj-ning måste politiken styras av en prognos över inflatio-nens utveckling. Följande faktorer är i tidsperspektivetett till två år avgörande för inflationens utveckling.

1) Internationell konjunktur och inflationSverige är i hög grad en utrikeshandelsberoende eko-nomi och den ekonomiska utvecklingen i vår omvärld ärdärför en betydelsefull faktor i inflationsbedömningen.

Konjunkturutvecklingen i utlandet påverkar efterfrågan påsvensk export och är därmed en viktig komponent vid

bedömningen av ekonomins samlade efterfrågeläge.Inflationstakten i omvärlden påverkar priset i utländsk valu-ta på de varor som importeras till Sverige. Växelkursut-vecklingen är väsentlig för vilket genomslag förändradevärldsmarknadspriser har på importpriserna i svenska kro-nor. Om kronan stärks blir effekterna på den inhemskainflationen av en given ökning av exportpriserna iomvärlden mindre. Även utvecklingen av vinstmargi-nalerna i importledet har betydelse för genomslaget påden svenska inflationstakten. Ändrade priser på världs-marknaden – som inte motverkas av växelkursens ut-veckling – påverkar också konkurrensläget för export-industrin, vilket kan återverka på den inhemska löne-ökningstakten och andra produktionskostnader.

FAKTORER SOM AVGÖR INFLATIONENS UTVECKLING


2) Efterfråge- och utbudslägetOm efterfrågan överstiger den långsiktiga produk-tionskapaciteten uppstår normalt sett ett inflationstryck.Penningpolitiken måste därför avvägas så att efterfrå-gan i möjligaste mån utvecklas i linje med ekonominsproduktionsförmåga. Flera olika indikatorer kan använ-das för att få en samlad bild av graden av inflations-tryck som härrör från efterfråge- och utbudsförhållan-dena i ekonomin. En indikator är kapacitetsutnyttjandetinom industrin som det avspeglas i t.ex. Konjunkturin-stitutets konjunkturbarometer. En annan är arbetsmark-nadsläget, där exempelvis förhållandevis höga löneök-ningar trots en hög arbetslöshet kan indikera att detfinns begränsade möjligheter att öka den samlade efter-frågan utan att löneinflation uppstår. En tredje indika-tor är ekonometriska skattningar av det s.k. produktions-gapet, som är skillnaden mellan BNP:s faktiska nivå ochen uppskattning av den potentiella produktionsnivån.

Ju högre den faktiska produktionen är i förhållandetill den potentiella produktionsnivån, desto större ärsannolikheten att det uppstår kapacitetsbrist i delar avekonomin. Förekomsten av flaskhalsar i ekonomin kandärför vara tecken på att ekonomin närmar sig denlångsiktiga produktionspotentialen. Det kan t.ex. ta siguttryck i brist på viss arbetskraft. En svårighet i sam-manhanget är dock att hög efterfrågan på, och högalöneökningar för, viss typ av arbetskraft också kan varatecken på att produktiviteten och lönsamheten utveck-las bättre i vissa sektorer av ekonomin än i andra.Löneökningar inom dessa delar av ekonomin utgör iså fall i sig inget inflationshot, men ställer krav på flex-ibilitet i lönebildningen och rörlighet på arbetsmarkna-den. I bedömningen måste också vägas in att en höginvesteringsnivå, ett ökat arbetsutbud eller förbättradteknologi på sikt ökar produktionskapaciteten.

Det är dock inte alla priser i ekonomin som på ettmarknadsmässigt sätt styrs av förändringar i efterfrå-gan. Inom vissa områden sätts priserna genom admi-nistrativa beslut, där hänsyn framför allt tas till hur kost-nadssidan utvecklas eller där betydande subventions-element ingår. Exempel på administrativt bestämda pri-ser i Sverige är lägenhetshyror och avgifter för sjukvårdoch vissa typer av kommunala tjänster. För penningpo-

litiken innebär det att ränteförändringar har en särskiltfördröjd verkan på vissa prisgrupper. Penningpolitikenkan endast påverka dessa priser via effekter på den all-männa kostnadsutvecklingen i ekonomin, t.ex. löneut-vecklingen.8

3) Andra kostnadschocker och temporära effekterInflationsimpulser kan också komma från specifika kost-nadsökningar som varken härrör från en generell inter-nationell inflationsökning eller från ett högt efterfråge-läge. Exempel på sådana kostnadsökningar är stigan-de råvarupriser till följd av utbudschocker. Likartadeinflationsimpulser kan även komma från finanspoliti-ken i form av ändrade indirekta skatter och subventioner.Inflationsimpulser av denna karaktär är ofta temporä-ra i den meningen att de leder till en omedelbar för-ändring av den allmänna prisnivån utan att den lång-siktiga inflationstakten för den skull påverkas. Det äremellertid inte uteslutet att sådana impulser har en var-aktig inverkan på inflationsprocessen genom att infla-tionsförväntningarna påverkas. För att skapa sig en upp-fattning om inflationen rensat för temporära impulserarbetar Riksbanken bl.a. med olika mått på underlig-gande inflation och på inflationsförväntningarna.

4) Förväntningarna om inflationenEtt högt efterfrågeläge i ekonomin leder producentertill att höja sina priser och löntagare att kräva höjdalöner. Men förväntningar om hög inflation i framtidenkan också i sig själva leda till inflationsdrivande pris-och löneökningar, eftersom ekonomins aktörer strävarefter att bibehålla eller öka sina inkomster i reala ter-mer. Inflationsförväntningarna riskerar på så sätt att blisjälvuppfyllande.

Ovanstående faktorer är de som enligt vedertagenekonomisk teori – och praktiska erfarenheter – påverkarinflationen. En analys av dessa faktorer är således enviktig del av det penningpolitiska beslutsunderlaget.

8 Se Inflationsrapport 1997:3 för en närmare beskrivning av de administra-tivt bestämda priserna i KPI.


Internationell konjunkturoch inflation

Tillväxtutsikterna inom OECD-området bedömsvara relativt goda för perioden fram till 2000 med enårlig tillväxt runt 2,5 procent. Bedömningen är, förOECD-området i sin helhet, i stort sett densammasom i föregående inflationsrapport. Risken att deninternationella konjunkturen viker under prognos-perioden kan dock inte uteslutas

Tillväxtutsikterna inom OECD-området bedöms vara

relativt goda för perioden fram till 2000 med en årlig

tillväxt runt 2,5 procent.

Den samlade bilden döljer vissa förändringar i kon-junkturläget i enskilda länder. I Japan har tillväxt-utsikterna försämrats ytterligare. Spridningseffekterfrån problemen i den finansiella sektorn till den realadelen av ekonomin, fallande tillgångspriser samtAsienkrisen bidrar till det mycket svaga efterfråge-läget. I USA och Storbritannien väntas senare årsgoda tillväxt mattas något de kommande åren, bl.a.då de växelkursapprecieringar som skett för dessaländer dämpar deras export. Inom det kommandeeuroområdet bedöms konjunkturen utvecklas gynn-samt. Utvecklingen beror bl.a. på det finanspolitiskasaneringsarbetet som bidragit till låga räntor samt på

ökad optimism om den ekonomiska utvecklingen hoshushållen. En förskjutning från en exportdriven tillen mer inhemsk orienterad tillväxt väntas.

Låg internationell inflationstakt bedöms ge små

inflationsimpulser till den svenska ekonomin.

Konsumentpriserna i OECD-länderna9 bedömsstiga med omkring 1,5 procent per år, vilket är någotlägre än prognosen i föregående inflationsrapport.Det är framför allt lägre priser på olja och energisom väntas hålla nere de internationella prisökning-arna, men även den underliggande inflationstaktenväntas utvecklas något mer dämpat än tidigare prog-nostiserat.

Omvärldens exportpriser på bearbetade varor,räknat i nationella valutor, bedöms öka med mellan0,5 och 1 procent 1998 och knappt 1,5 procent perår 1999 och första halvåret 2000. Det innebär ennedrevidering med några tiondels procentenheterjämfört med föregående inflationsrapport.

Sammantaget bedöms konjunkturen inom OECD-områ-det utvecklas gynnsamt de kommande två åren. En viss san-nolikhet för en svagare utveckling främst 2000 kan dock intebortses från. En låg internationell inflationstakt bedöms, vialåga exportprisökningar i omvärlden, ge endast små inflations-impulser till den svenska ekonomin.

9 Avser OECD exklusive höginflationsländer såsom Turkiet.

Den 2 maj i år beslöt EU:s stats- och regeringscheferatt den ekonomiska och monetära unionen, EMU,inledningsvis ska bestå av elva länder, samtliga EU-län-der utom Danmark, Grekland, Storbritannien och Sve-rige. Euroområdet kommer därmed att bli ett valuta-område av nästan samma ekonomiska storlek somUSA; euroområdet kan uppskattas svara för 31 procentav OECD-ländernas BNP, att jämföra med 34 procent

för USA och 17 procent för Japan.10

För Sverige kommer euroområdet att bli denenskilt största handelspartnern. Med utgångspunkt inuvarande handelsrelationer kommer 38 procent avSveriges export att gå till länderna inom EMU medan48 procent av importen kommer att komma från

EUROOMRÅDETS EKONOMISKA BETYDELSE FÖR SVERIGE

10 BNP för 1997 uttryckt i 1990 års priser och växelkurser. Källa: OECD.


euroområdet. Detta kan jämföras med handelsutbytetmed USA som uppgår till mindre än 10 procent försåväl export som import. Euron kommer därmed attbli den enskilt viktigaste valutan för utvecklingen avsvensk konkurrenskraft. Konjunktur- och inflationsut-vecklingen inom euroområdet och eurons utvecklingmot kronan kommer tillsammans att vara de viktigasteinternationella bestämningsfaktorerna för efterfrågelä-get och inflationen i Sverige.

I kraft av sin storlek kan euron också på sikt kommaatt konkurrera med dollarn om positionen som den vik-tigaste internationella kontraktsvalutan. För vissa han-delsvaror är dollarn idag den dominerande kontrakt-svalutan, oavsett exportörens eller importörens hem-

vist. Det gäller bl.a. många råvarumarknader. Försvenskt vidkommande innebär det att dollarns utveck-ling har större betydelse för svensk industri än vad han-delsutbytet och den direkta konkurrensen med ameri-kanska varor innebär. Om euron växer fram som inter-nationell kontraktsvaluta och ersätter dollarn för vissavarugrupper eller på vissa marknader skulle det alltsåinnebära att euron på sikt får större betydelse för svenskindustri och dollarn en i motsvarande grad reduceradbetydelse. Förutsättningarna för en stabil utvecklingmellan kronan och euron är långsiktigt gynnsammagenom att penningpolitiken inom euroområdet, påsamma sätt som i Sverige, kommer att bedrivas medsikte på prisstabilitet.

Ränte- och växelkurs-bedömning

Inflationsbedömningen påverkas i hög grad av hurräntor och växelkurs utvecklas. Bedömningen avränte- och växelkursutvecklingen påverkas i sin turav det tekniska antagandet om oförändrad reporän-ta under den kommande tvåårsperioden. För utveck-lingen av de korta marknadsräntorna är effekten avdetta antagande påtaglig och tremånadersräntanantas i stort sett ligga stilla under prognosperioden.Bedömningen av de längre marknadsräntornapåverkas i mindre utsträckning av antagandet omoförändrad reporänta. Såväl den internationella somden svenska långräntenivån antas dock på sikt stiganågot från de historiskt låga nivåer som råder i dags-läget. Sammantaget antas den femåriga svenska noll-kupongräntan stiga från drygt 5 procent till omkring5,4 procent under de närmaste två åren.11

Sedan 1995 har kronan stärkts mot D-marken itakt med att förtroendet för svensk ekonomisk politikgradvis ökat. Kronförstärkningen har sammanfallitmed en markant nedgång i inflationsförväntningaroch en minskad långräntedifferens mot Tyskland tillhistoriskt låga nivåer. I förhållande till utvecklingende senaste åren kommer sannolikt framtida förtro-

endevinster att vara små och därmed torde kron-kursens rörelser i högre grad än tidigare återspeglaskillnader i konjunkturläge och penningpolitik, samtden svenska ekonomins anpassning mot externbalans.

Sedan slutet av 1996 har kronan samvarierat iallt större utsträckning med D-marken i dess rörelsermot andra valutor, däribland den amerikanska dol-larn och det brittiska pundet. Den starka konjunk-turen i den amerikanska och brittiska ekonomin,relativt merparten av de europeiska länderna, kansannolikt förklara en väsentlig del av dollarns ochpundets förstärkning mot D-marken och kronansedan hösten 1996. Då dollarn och pundet utgör enstor andel av TCW-index12 har denna utvecklingbidragit till en försvagning av den effektiva kronkur-sen från hösten 1996 till i vintras. Detta kan emel-lertid ses som en normal avvikelse från anpassningenmot den långsiktiga jämviktsväxelkursen främstbetingad av konjunkturella faktorer och således inteav bristande förtroende för svensk ekonomi. Desenaste månaderna har dock dollarn och pundet för-svagats något mot kronan och det blivande euroom-rådets valutor, bl.a. mot bakgrund av att tillväxten iUSA och Storbritannien väntas mattas något dekommande åren.

Antagandet om oförändrad reporänta påverkar


11 Bedömningen av obligationsräntorna ligger ca 0,1 procentenheter lägre.

12 Pundets vikt i TCW-index uppgår till 11,6 procent. Dollarblockets (USA ochKanada) vikt uppgår till 12,8 procent.

13 Se Inflationsrapport 1997:2 för en närmare beskrivning av växelkursensbestämningsfaktorer.

Kronan bedöms appreciera något under de kommande

två åren.

Sammanfattningsvis antas de korta räntorna, i enlighet medantagandet om oförändrad penningpolitik, i stort sett ligga stil-la under de närmaste två åren. Såväl internationella som sven-ska långa räntor antas stiga något från nuvarande historisktlåga nivåer. Den svenska kronan bedöms stärkas något under dekommande två åren.

bedömningen av kronkursen och dess framtidautveckling. Eftersom det i dagsläget finns vissa för-väntningar om höjningar av den svenska reporän-tan, innebär antagandet om oförändrad reporäntaatt kronan kommer att utvecklas något svagare iRiksbankens prognos än om räntorna skulle följarådande förväntningar. Sammantaget bedöms dennominella TCW-vägda kronkursen appreciera någotunder prognosperioden och i genomsnitt uppgå tilldrygt 117 de närmast följande fyra kvartalen (tredjekvartalet 1998 till och med andra kvartalet 1999) ochdrygt 116 under de därpå följande fyra kvartalen(tredje kvartalet 1999 till och med andra kvartalet2000). En viktig utgångspunkt för denna bedömningär att kronans reala växelkurs för närvarande är sva-gare än vad som är förenligt med extern och internbalans i ekonomin på sikt.13

Sedan den fasta växelkurspolitiken övergavs i novem-ber 1992 har kronan periodvis fluktuerat kraftigt sam-tidigt som den har samvarierat starkt med långränte-differensen relativt Tyskland. Dessa mer kortsiktiga fluk-tuationer brukar till stor del hänföras till hur trovärdig-heten för den svenska ekonomiska politiken har utveck-lats. När tilltron för den svenska ekonomiska politikensinriktning mot låg inflation sviktar försvagas kronansamtidigt som svenska räntor, speciellt de med längrelöptider, stiger relativt utländska.14 Som ett kvantitativtmått på trovärdighetsproblemen används ofta den långaräntedifferensen mot Tyskland, eftersom Tyskland anses

åtnjuta en hög trovärdighet för en ekonomisk politikinriktad mot låg inflation. Diagram R1 visar veckovisanoteringar för den nominella TCW-vägda svenska väx-elkursen tillsammans med den svenska långräntediffe-rensen gentemot Tyskland från december 1992. Ur dia-grammet kan man se att de två serierna periodvis harsamvarierat starkt.

TROVÄRDIGHETSEFFEKTER I MITTEN AV 1990-TALET

Tabell R1.

Regressionsanalys av

trovärdighetseffekter

Regression c φ R2

st = c +φδ t +εt

Period dec 1992–april 1998 4,767 (0,009) 0,021 (0,004) 0,284

Period jan 1994–dec 1996 4,712 (0,007) 0,039 (0,003) 0,590

Anm. st är den nominella TCW-vägda växelkursen (logaritmerad) och δ t är tioårig (kupongjusterad) ränte-differens gentemot Tyskland. Standardfel inom parenteser. Regression 1 innehåller data från första veckan idecember 1992 till sista veckan i april i år, medan regression 2 innehåller data från första veckan i januari1994 till sista veckan i december 1996.

L

14 För en teoretisk analys av hur trovärdighetsproblem av detta slag påverkarväxelkurs och räntor se Dillén H. och H. Lindberg; ”Interest and ExchangeRates with Regime Shifts and Sticky Prices”, kommande arbetsrapport, Eko-nomiska avdelningen, Sveriges riksbank.

Enkel regressionsanalys15 (se tabell R1) visar attfluktuationer i trovärdighet, mätt som lång räntediffe-rens gentemot Tyskland, kan förklara nästan 30 pro-cent av variationen i nominellt TCW-index sedan slutetav 1992. Under åren 1994 till 1996 är motsvarande siff-ra nästan 60 procent. Slutsatsen är att trovärdighets-problem förmodligen var den enskilt största faktornbakom den svaga och volatila kronkursen under mit-ten av 1990-talet.

Av diagrammet och analysen framgår också att sam-variationen mellan kronans utveckling och långräntedif-ferensen varit lägre på senare tid. Detta antyder att kro-nans rörelser i mindre utsträckning varit relaterad till tro-värdigheten för den ekonomiska politiken i vid mening.


dec-92 jun -93 dec -93 jun -94 dec -94 jun -95 dec -95 jun -96 dec -96 jun -97 dec -97 jun -98

Nominell TCW-vägd svensk växelkurs (vänster skala)

Lång kupongjusterad räntedifferens gentemot Tyskland (höger skala)

110

115

120

125

130

135

0

1

2

3

4

5Diagram R1.

Nominell TCW-vägd

svensk växelkurs samt

lång terminsränte-

differens gentemot

Tyskland.

Veckodata, index:

18 november 1992=100

Källa: Riksbanken.

15 Regressionsanalysen syftar till att visa hur stor del av fluktuationerna somkan hänföras till fluktuationer i långräntedifferensen gentemot Tyskland, somär ett grovt mått på trovärdighetsproblemen. Regressionssambandet som skat-tas är dock mycket enkelt och resultaten måste därför tolkas med försiktighet.

ImportpriserDen svenska kronans utveckling är en av flera fak-torer som avgör i vilken omfattning internationellaprisförändringar kanaliseras vidare till svenska import-priser. Förhållandet är emellertid komplicerat. Sven-ska och internationella erfarenheter visar att växel-kursförändringars genomslag på de aggregeradeimportpriserna är ofullständigt.16

Detta har flera förklaringar. På kort sikt, särskiltom växelkursförändringen bedöms som tillfällig, kanett ofullständigt genomslag bl.a. bero på prisstelheteroch andra anpassningskostnader. På längre sikt berorgenomslaget av marknadsförhållandena. Monopolis-tiska inslag på marknaden innebär att såväl deutländska exportörerna som de svenska importörer-na har viss kontroll över sina vinstmarginaler och där-

för kan sätta priser utifrån sitt eget efterfråge- ochutbudsläge. En växelkursförändring kan därför för-väntas leda till en anpassning av både vinstmargina-ler och försäljningspriser uppåt eller nedåt beroendepå företagens värdering av vad som ger den bästavinstutvecklingen över en längre tidsperiod.

Erfarenhetsmässigt är växelkursförändringars

genomslag på de aggregerade importpriserna

ofullständigt.

Effekten på importpriserna av en växelkursförän-dring varierar dessutom mellan olika varuslag. Vadgäller homogena produkter, som råvaror med ett väl-definierat världsmarknadspris i en utländsk kon-traktvaluta, är genomslaget ofta både snabbt och full-ständigt. För importpriserna på bearbetade varordäremot, är effekterna inte sällan utdragna och ofta


slår de inte igenom fullt ut ens på lång sikt.17 Dess-utom påverkas genomslaget av det inhemska efter-frågeläget.

KPI består till ca en fjärdedel av importeradevaror samt ytterligare till en del av importsubstitutsom i varierande utsträckning påverkas av import-prisutvecklingen. En växelkursförändring och dessgenomslag på importpriserna är således av betydel-se för inflationsbedömningen i stort.

Sammantaget bedöms importpriserna, räknat i

svenska kronor, vara i stort sett oförändrade under

1998, stiga med ca 0,5 procent under såväl 1999

som under första halvåret 2000.

Under prognosperioden bedöms de internationellapriserna stiga måttligt och den svenska kronanappreciera (importvägt) med drygt 1,5 procent. Denprisåterhållande effekten från växelkursen på bear-betade varor förutses, i enlighet med resonemangetovan, bli något mindre. Sammantaget bedömsimportpriserna vara i stort sett oförändrade under1998, stiga med ca 0,5 procent under såväl 1999 somunder första halvåret 2000.

Sammantaget bedöms importpriserna framöver öka lång-sammare än vad som förutsågs i föregående inflationsrapport.Detta sammanhänger med både en svagare internationell infla-tion och en något snabbare appreciering av den svenska kronan.

Efterfrågan och utbud

Export och import ökade enligt nationalräkenskapernaunder 1997 med hela 12,8 respektive 11,7 procent.Exporten till EU stod för en stor del av ökningensista kvartalet 1997, men det är till länder i Europautanför EU som exporten växer snabbast. Ökningenär stark även till den amerikanska kontinentenmedan den svaga utvecklingen i Asien nu har börjatsynas i statistiken. Detta stöder bedömningen ihuvudscenariot i föregående inflationsrapport omen viss avmattning av utrikeshandeln till följd av Asienkrisen. Mot bakgrund av den goda tillväxt somförutspås i OECD- och EU-länderna förväntas docken fortsatt god exportutveckling under hela prog-nosperioden, om än med lägre ökningstal än under1997.

De senaste årens goda lönsamhet gör att de sven-ska företagen sannolikt inte behöver låta apprecie-

16 Se t. ex. Alexius, A. 1997. Import Prices and Nominal Exchange Rates inSweden. Finnish Economic Papers Vol. 10 No. 2 för referenser.

17 Det långsiktiga genomslaget för bearbetade varor har uppskattats till 60–80procent i Sverige, vilket ligger något högre än internationella resultat (ca 40 procentför mindre utlandsberoende stora länder och 60 procent för små länder), se Alex-ius, A. 1997. Import Prices and Nominal Exchange Rates in Sweden. Finnish Eco-nomic Papers Vol. 10 No. 2.

jan -83 jan -84 jan -85 jan -86 jan -87 jan -88 jan -89 jan -90 jan -91 jan -92 jan -93 jan -94 jan -95 jan -96 jan -97 jan -98 jan -99

Faktiskt importpris i SEKImportprisutveckling i SEK vidfullständigt växelkursgenomslag

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30

35

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30

35Diagram 9.

Importpriser och

bearbetade varor.


Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.


ringen av kronan resultera i nämnvärt ökade priserpå exportmarknaderna under 1998. Marknadsan-delarna kan därmed hållas i stort sett intakta. Under1999 och 2000 kommer dock den apprecierandekronan förmodligen att innebära en viss försämringav konkurrenskraften och vissa förluster av mark-nadsandelar.

Mot bakgrund av den goda tillväxt som förutspås i

OECD- och EU-länderna förväntas en fortsatt god

exportutveckling under hela prognosperioden.

Importen förväntas utvecklas starkt de kommandeåren, främst beroende på en stigande konsumtions-och investeringsefterfrågan. Importen bedöms stigasnabbare än exporten, vilket innebär att bidragetfrån utrikeshandeln till den totala efterfrågan blirväsentligt mindre de kommande åren än under1997.

Sammantaget ger den information som inkommit densenaste tiden inte någon anledning att påtagligt revidera grund-synen på utvecklingen av utrikeshandeln. Nettoexporten för-väntas utvecklas i linje med vad som antogs i föregående infla-tionsrapport.

Den privata konsumtionen ökade med 2 procent1997, vilket var något lägre än väntat. Konsum-tionsuppgången har fortsatt i år och detaljhandels-omsättningen ökade med 3,8 procent första kvartalet1998 jämfört med samma period 1997. Flera fakto-rer talar för en fortsatt konsumtionsuppgång. Sti-gande tillgångspriser (se diagram 22 i bilagan) harresulterat i en förmögenhetsökning som motsvarar15–20 procent av hushållens disponibla inkomsterunder 1996 och 1997. Under den senaste 30-årspe-rioden är det endast åren 1988–1989 som uppvisaren högre förmögenhetsökning under en tvåårspe-riod. Hushållens förväntningar om den egna ekono-min är optimistiska i ett historiskt perspektiv (se dia-gram 21 i bilagan), även om de har varierat en del desenaste månaderna. Förväntningarna sjönk i bådefebruari och mars, men steg åter i april. Ytterligareen indikation på framtidsoptimismen är att hushål-

lens upplåning i banker och finansbolag har fortsattatt öka kraftigt i år jämfört med motsvarande period1997 (se diagram 17 i bilagan).

Mot bakgrund av den starka förmögenhetsutvecklingen

och hushållens positiva förväntningar om den ekono-

miska utvecklingen framstår en tillfälligt låg sparkvot

som rimlig.

Konsumtionsuppgången som tog fart under tredjekvartalet 1996 tycks hittills ha varit förmögenhets-och förväntningsdriven. Fallande disponibla inkom-ster har medfört att hushållen minskat sitt sparande.I år kommer dock sannolikt hushållens disponiblainkomster efter skatt och transfereringar att ökamärkbart för första gången sedan 1994. Hushållenssparkvot sjönk till 0,8 procent 1997, men mot bak-grund av den starka förmögenhetsutvecklingen ochhushållens positiva förväntningar om den ekono-miska utvecklingen framstår en tillfälligt låg sparkvotsom rimlig. Dessutom har budgetsaneringen sanno-likt minskat hushållens försiktighetssparande då oronför en statsfinansiell kris nu är lägre. I andra länder imotsvarande situation förefaller detta ha påverkathushållens konsumtion. Sparkvotens storlek utgördärmed inte nödvändigtvis ett hinder för en god kon-sumtionsutveckling på kort sikt.

Sammantaget kvartstår bedömningen från föregående infla-tionsrapport. Privat konsumtion förväntas öka med mellan 2,5och 3 procent per år under åren 1998–2000.

Finanspolitiken är viktig för penningpolitiken av fleraskäl. I ett konjunkturellt perspektiv påverkar finans-politiken efterfrågeläget i ekonomin och därmedinflationstrycket. Samtidigt är finanspolitikens ut-veckling i ett längre perspektiv av central betydelseeftersom tvivel på den långsiktiga hållbarheten i deoffentliga finanserna kan få negativa återverkningar,t.ex. i form av en svagare växelkurs, vilket ökar infla-tionsriskerna.

Vårpropositionen som presenterades i början avapril innehåller ett reformpaket som beräknas omfat-ta 4, 9, 10 och 14 miljarder kronor per år under peri-oden 1998–2001. De 4 miljarder kronor som bud-


geterats för innevarande år kommer att i sin helhetgå till kommunerna. Totalt omfattar reformpaketetsatsningar på offentlig konsumtion om ca 5 miljarderkronor per år från 1999 och framåt, av vilket huvud-delen utgörs av ett tillskott till kommunerna. Motbakgrund av att det sannolikt finns ett politiskt stödför att öka sysselsättningen i kommuner och lands-ting samt att tidigare tillskott i stor omfattninganvänts till att konsolidera den kommunala ekono-min, kan de nya tillskotten i större utsträckning äntidigare förväntas slå igenom i ökad offentlig kon-sumtion.

Finanspolitiken kommer att i mindre utsträck-ning än under de senaste åren bidra till att dämpaefterfrågan i ekonomin. En indikation på att finans-politiken, trots de nya utgifterna, är förhållandevisstram är att hushållens disponibla inkomster dekommande två åren beräknas fortsätta att utvecklaslångsammare än faktorinkomsterna.18 Förslagen ivårpropositionen bidrar dock till att skillnaden iutveckling mellan disponibla inkomster och faktor-inkomster minskar. Efter att ha sjunkit fyra av de femsenaste åren, beräknas disponibelinkomsten stiga1998 och 1999.

De offentliga finanserna har förbättrats markantunder senare år. Den offentliga sektorns finansiellasparande uppgick 1997 till –1,1 procent av BNP ochberäknas 1998 bli positivt för första gången sedan1990. De kommande åren bedöms de offentligafinanserna stärkas ytterligare, även om budgeterings-marginalerna samtliga år under prognosperiodenmåste betecknas som relativt små.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick

1997 till –1,1 procent av BNP och beräknas 1998 bli

positivt för första gången sedan 1990.

Saneringen av statsfinanserna har bidragit till ett ökatförtroende för den samlade ekonomiska politiken.Det är viktigt att det förtroende som uppnåtts bibe-hålls och att ett visst finanspolitiskt handlingsutrym-me skapas genom överskott i de offentliga finansernaunder kommande år.

Sammantaget bedöms offentlig konsumtion öka i någotsnabbare takt än vad som förutsågs i föregående inflationsrap-

port. Finanspolitiken måste betecknas som förhållandevis stram,även om de nya reformerna gör att dess dämpande effekt kom-mer att vara mindre än under de närmast föregående åren.

Under 1997 minskade de totala bruttoinvestering-arna med 4,8 procent. SCB:s investeringsenkät, somgenomfördes under februari, tyder emellertid på enåterhämtning under 1998. De investeringsvolymersom anges indikerar att uppgången kan bli större änvad som förutsågs i föregående inflationsrapport. Detbör dock framhållas att det är svårt att värdera inves-teringsenkäten i detta läge då företagen under fjol-året tenderade att senarelägga genomförandet avvissa investeringar.

Ett stigande kapacitetsutnyttjande talar för en god

investeringsutveckling liksom det låga ränteläget, en

god lönsamhet och, i ett kortare perspektiv, det

faktum att industriföretagen är mycket optimistiska

inför andra kvartalet 1998.

Industrins bruttoinvesteringar minskade med när-mare 7 procent 1997. Investeringsvolymen bedömsdock, trots minskningen från föregående år, ha varittillräckligt stor för att öka industrins kapitalstock medi storleksordningen 3,5–4 procent under loppet av 1997. Eftersom industriproduktionen samtidigtökade med 5,4 procent bedöms utnyttjandet av pro-duktionskapitalet ha ökat något under 1997.

Ett stigande kapacitetsutnyttjande talar för engod investeringsutveckling liksom det låga räntelä-get, en god lönsamhet och, i ett kortare perspektiv,det faktum att industriföretagen är mycket optimis-tiska inför andra kvartalet 1998.

Inom övrigt näringsliv har investeringsplanernaför 1998 reviderats upp i flertalet branscher somtäcks av SCB:s investeringsenkät. För handeln och

18 Skillnaden mellan faktorinkomst och disponibelinkomst utgörs i huvudsak avnettot av transfereringsutgifter och erhållna transfereringar. Differensen mellandessa båda inkomsttyper är inget exakt mått på hur diskretionära finanspolitiskabeslut påverkar hushållen eftersom disponibelinkomsten också påverkas av blandannat så kallade automatiska stabilisatorer.


energisektorn tyder planerna på mycket stora volym-ökningar, i storleksordningen 20 procent.

Antalet påbörjade nya lägenheter under 1997föll till endast 10 800, vilket var ca 18 procent färreän året innan. Med tanke på att det svenska bostads-beståndet uppgår till ca 4 miljoner lägenheter börbostadsbyggandet, för att kompensera kapitalförslit-ningen och för att förse den växande befolkningenmed bostäder, långsiktigt ligga på en betydligt högrenivå. Tidsschemat för en återhämtning är dock osä-kert. De tecken som idag talar för en föreståendeåterhämtning är att småhuspriserna stiger, främst istörre städer, och att antalet påbörjade byggen avsmåhus ökade redan i fjol i storstadsområdena. Enfaktor som talar emot en bred återhämtning är attdet fortfarande finns ett stort överskott på ledigalägenheter i landet som helhet.

Sammantaget bedöms bruttoinvesteringarna öka i förhål-landevis god takt de närmaste åren, i linje med bedömningen iföregående inflationsrapport.

-

Tillväxten förväntas bli tämligen god under prog-nosperioden. Den svenska ekonomin förefaller befin-na sig i en stabil konjunkturuppgång med årliga

BNP-ökningar väl i paritet med ökningstalen undersenare hälften av 1980-talet. Bilden av BNP-utveck-lingen från föregående inflationsrapport ligger där-med i allt väsentligt fast. Nettoexportens bidrag tillBNP-tillväxten väntas avta de närmaste åren samti-digt som den inhemska efterfrågan, i synnerhet denprivata konsumtionen, ökar i betydelse.

BNP bedöms öka med drygt 2,5 procent 1998 och

med omkring 3 procent både 1999 och 2000.

Sammantaget bedöms BNP i huvudscenariot öka med drygt2,5 procent 1998 och med omkring 3 procent både 1999 och2000.

Sedan halvårsskiftet 1997 har arbetslösheten fallit.Under januari–april i år låg den ca 2 procentenheterlägre än under motsvarande månader förra året.Detta är i huvudsak ett resultat av att arbetskraftenhar minskat till följd av regeringens satsningar påkompetensutveckling, men sysselsättningen har ocksåbörjat öka (se diagram 25 i bilagan). Under årets för-sta fyra månader var 20 000 fler personer sysselsattaän under samma månader förra året. Ökningen harframför allt skett i den privata tjänstesektorn, samti-digt som fallet för sysselsättningen i den offentliga

199219911990 1993 1994 1995 1996 1997 1998

IndustriproduktionTotal orderingång*

80

90

100

110

120

130

140

150

80

90

100

110

120

130

140

150Diagram 10.

Industriproduktion och

orderingång.

Tre månaders glidande

medelvärden av säsong-

rensade indextal,

index: 1990=100

* Stora försvarsbeställningar påverkade orderingången i juni 1992 och i juni 1997.Källa: SCB.


tjänstesektorn tycks ha avstannat. Sysselsättningen iindustrin har utvecklats svagt men steg med drygt3 000 personer januari–april i år jämfört med mot-svarande period förra året.

Sysselsättningsuppgången hittills i år består avtidsbegränsade anställningar. Andelen tillfälligt an-ställda har trendmässigt stigit under 1990-talet (sediagram 11). Utvecklingen indikerar att arbetsgivar-na föredrar tidsbegränsade anställningar. En förkla-ring till detta kan vara att arbetsstyrkan lättare kananpassas till efterfrågeutvecklingen. Ett resultat kanbli en högre arbetsproduktivitet vid en framtida kon-junkturavmattning.

De närmaste åren bedöms sysselsättningen komma att

öka i takt med att efterfrågan förstärks, men inga dra-

matiska förändringar väntas.

De närmaste åren bedöms sysselsättningen öka i taktmed att efterfrågan förstärks. Under en lång följd avår har sjukfrånvaron sjunkit och övertidsuttaget stigit,vilket har bidragit till att medelarbetstiden ökat. Trotsatt konjunkturen förbättras, bedöms dock inte någonnämnvärd ytterligare ökning i medelarbetstiden varatrolig. Därtill kan framförhandlade arbetstidsför-kortningar komma att dra ned den genomsnittligaarbetstiden.

Trögheter i rekryteringen till nyanmälda ledigaplatser i kombination med en god produktivitetsut-veckling gör att inga dramatiska ökningar i antaletsysselsatta förväntas. Under prognosperioden väntasockså personer, som av olika skäl valt att stå utanförarbetsmarknaden, återvända som arbetssökande, vilket bidrar till att dämpa minskningen i arbetslös-heten.

Totalt har nu avtal slutits för omkring 1,5 miljonerlöntagare i avtalsrörelsen. De största avtal som slutitsär kommunalavtalet som omfattar drygt 420 000löntagare, verkstadsavtalet som omfattar ca 300 000löntagare samt handelsavtalet som omfattar ca180 000 löntagare. De flesta avtal är treåriga, medrätt att säga upp avtalet efter två år. Vissa inslag ilönebildningsprocessen som tidigare bidragit till höglöneglidning, t.ex. den s.k. stupstocksregeln19, är bortaur många avtal. Det finns därför skäl till att löne-glidningen skulle kunna bli lägre än vad som histo-riskt har varit fallet.

Det finns skäl till att löneglidningen skulle kunna bli

lägre än vad som historiskt varit fallet.

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

8

9

10

11

12

13

14

15

16

8

9

10

11

12

13

14

15

16Diagram 11.

Tillfälliga anställningar.

Tremånaders glidande

medelvärde på säsongs-

justerad serie, procent av

totalt antal anställda

Källa: SCB.


Begreppet tillväxt har inom den nationalekonomiskaanalysen vanligtvis en annan betydelse än i den all-männa debatten. Inom nationalekonomin handlar teo-rin för ekonomisk tillväxt om utvecklingen av den lång-siktiga eller underliggande produktionsförmågan i eko-nomin, vilken bestäms av grundläggande strukturellafaktorer, som teknisk utveckling samt arbetskraftens till-växt och utbildning. Intresset fokuseras således på dentrendmässiga utvecklingen i BNP, som avspeglar detlångsiktiga utbudet, snarare än på konjunkturella fluk-tuationer, som ofta styrs av kortsiktiga efterfrågeföränd-ringar.

En typisk fråga inom tillväxtteorin är varför vissa

länder, sett över flera decennier, tenderar att växa snab-bare och uthålligare än andra. I den allmänna debattenavses däremot med tillväxt ofta endast ökningen avBNP mellan två angränsande år, vilken ju i hög gradkan bero på tillfälliga efterfrågestyrda fluktuationer ochinte behöver ha någon omedelbar koppling till ekono-mins underliggande produktionsförmåga. Här diskute-ras tillväxt i den först nämnda, långsiktiga, betydelsen.

Den nationalekonomiska forskningen har identifi-erat ett antal faktorer som påverkar den ekonomiskatillväxten. Man har bland annat funnit att ett störrekunskapskapital hos arbetskraften är förknippat med

DEN UNDERLIGGANDE TILLVÄXTEN

Samtidigt kan man konstatera att företagen förefallerha vissa svårigheter att få tag på arbetskraft med rättkvalifikationer. Barometerdata från Konjunkturinsti-tutet visar att det råder brist på tekniska tjänstemäninom industrin och brist på personal med bransch-specifik kunskap inom uppdragsverksamhet och data.För att den löneglidning som kan förväntas inomdessa sektorer inte ska spridas över hela arbetsmark-naden ställs krav på en hög grad av flexibilitet i löne-bildningen.

Sammantaget väntas lönerna stiga med 3,5–4procent per år under perioden 1998–2000.

En central komponent i en väl fungerande löne-bildning – låga inflationsförväntningar – förefallernu vara på plats. Det kan dock inte uteslutas att denstabilitetsinriktade politiken behöver kompletterasmed reformer av lönebildningen för att en påtagligoch varaktig förbättring av sysselsättningsläget skakunna komma till stånd.

Produktivitetsutvecklingen har varit god desenaste åren och i ekonomin som helhet blev ökning-en i arbetsproduktivitet 1997 hela 2,8 procent (se dia-gram 28 i bilagan). En rimlig bedömning är att denallt längre perioden med god produktivitet avspeg-lar att strukturella förändringar i den svenska eko-

nomin de senaste åren resulterat i produktivitetsför-bättringar av mer varaktig natur. Under prognospe-rioden kommer produktivitetsutvecklingen dessutomatt påverkas positivt av återhämtningen av investe-ringarna och en stigande aktivitet i ekonomin. Sam-mantaget bedöms produktivitetsutvecklingen ochdärmed också lönekostnaderna per produceradenhet att bli mer gynsamma än vad som antogs iföregående inflationsrapport. Osäkerheten i bedöm-ningen av produktivitetsutvecklingen är emellertidstor (se vidare avsnittet om osäkerheten i inflations-bedömningen, sid. 33).

Den samlade bilden är att lönerna väntas stiga med 3,5–4procent per år under perioden 1998–2000. För 1999 och2000 bedöms löneökningarna bli något lägre än vad som tidi-gare förutsågs. I kombination med högre förväntad produktivi-tet innebär detta att enhetsarbetskostnaderna förväntas bli lägreän i föregående inflationsrapport.

19 Stupstockregeln innebär att samma procentuella påslag utfaller till samtligaanställda om parterna inte kan enas om den lokala lönefördelningen.

en högre tillväxt och att länder med politisk instabilitetoch dåligt fungerande marknader tenderar att ha enlägre tillväxt.20 Insikterna om tillväxtprocessens driv-krafter är dock fortfarande i hög grad ofullständiga.Idag råder exempelvis ingen enighet om vilka faktorersom är de viktigaste när det gäller att förklara denavmattning i tillväxten som observerades i de flestaindustrialiserade länder i början av 1970-talet.21

Bristen på detaljerad kunskap om tillväxtprocessengör att det är svårt att med precision uppskatta ett landsunderliggande tillväxtpotential. Den inhemska histo-riska tillväxten och den historiska och förväntade till-växten i andra länder kan dock ge en viss ledning omtillväxtpotentialen genom att fungera som grova jäm-förelsenormer.

Sedan 1950 har den svenska ekonomin vuxit medi genomsnitt 2,7 procent. Denna siffra påverkas i höggrad av den höga tillväxten i början av perioden(1950–1969 ökade BNP med i genomsnitt närmare 4procent per år). Den genomsnittliga tillväxten sedan1970 uppgår till 1,9 procent medan BNP-ökningen desenaste tjugo åren har varit ca 1,5 procent per år.

Även om tillväxten mattades i de flesta länder ivästvärlden i början av 1970-talet förefaller utveckling-en i Sverige ha varit svagare än på många andra håll desenaste decennierna (se diagram R2). Den genomsnitt-liga årliga tillväxten i EU-området uppgick under peri-

oden 1970–1997 till 2,6 procent att jämföra med 1,9procent i Sverige. I USA uppgick tillväxten undersamma period till 2,7 procent och i OECD-områdetsom helhet till 2,8 procent. Det förefaller således somom tillväxtpotentialen i den svenska ekonomin de senas-te 30 åren har varit lägre än den i de flesta andra länder,vilket också avspeglar sig i att Sverige halkat ned i ”väl-färdsligan”.22 Det bör också noteras att den svenskaBNP-ökningen inte ens under överhettningen i slutetav 1980-talet översteg genomsnittet inom EU.

Tillväxten i den svenska ekonomin har således desenaste decennierna varit blygsam, både jämfört medtidigare perioder och i ett internationellt perspektiv.Under senare år har dock ett antal strukturella föränd-ringar – exempelvis skattereformen, EU-medlemska-pet och övergången till låg inflation – ägt rum. Många


70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97

EUSverige

80

100

120

140

160

180

200

80

100

120

140

160

180

200Diagram R2.

BNP-utvecklingen i

Sverige och EU.

Index: 1970=100

Källor: OECD och SCB.

20 Se t.ex. Mankiw, ”The Growth of Nations”, Brookings Papers on EconomicActivity, 1995.

21 Bland förklaringar som har förts fram kan nämnas (se t.ex. Drivkrafter förproduktivitet och välstånd, SOU 1991:82) (i) oljeprishöjningar och kostnadskriserunder 1970-talet som medförde en kraftig utslagning av produktionskapacitet,vilket gav kraftiga nedgångar i produktiviteten, (ii) avklingandet av tillväxtbe-främjande faktorer som bidrog till en exceptionellt hög tillväxt under 1950- och1960-talet, (iii) snedvridande skattesystem och regleringar, (iv) kortsiktiga före-tagsledningar och en otidsenlig arbetsorganisation. Olika utredningar haremellertid kommit till olika slutsatser om vilka av dessa (eller andra) faktorersom är de viktigaste och någon samsyn finns inte.

22 Se exempelvis Lindbeck, ”The Swedish Experiment”, SNS Förlag, 1997,s. 31–49 för en mer detaljerad genomgång av Sveriges tillväxtproblem.


av dessa förändringar har haft det uttalade syftet att fåden svenska ekonomin att i olika avseenden fungerabättre. Även om problem återstår förefaller det inteorimligt att den svenska ekonomin i framtiden kommeratt kunna växa snabbare än under de senaste tjugo årenoch en underliggande tillväxtpotential på drygt 2 pro-cent förefaller inte osannolik.23 Samtidigt bör det beto-nas att varje antagande om den framtida tillväxtpoten-tialen är osäkert. Det faktum att inflationen de senasteåren varit låg trots att BNP-ökningarna i genomsnittvarit förhållandevis stora i ett historiskt perspektiv behö-ver exempelvis inte med nödvändighet vara ett teckenpå att ekonomins tillväxtpotential har ökat utan kan istället vara ett resultat av att ekonomin efter recessio-nen i början på 1990-talet under en längre tid produ-cerat under sin långsiktiga förmåga; när överskottska-paciteten är stor kan efterfrågan och därmed den fak-tiska produktionen växa snabbare utan att ett infla-tionstryck uppstår.

Trots den stora osäkerhet som är förknippad medatt bestämma storleken på ekonomins tillväxtpotentialkan man emellertid konstatera att en faktisk tillväxt somunder lång tid ligger högre respektive lägre än ekono-

mins tillväxtpotential, allt annat lika, leder förr ellersenare till ett kontinuerligt stigande respektive sjunkan-de inflationstryck. I det första fallet överutnyttjar eko-nomin i allt högre grad sina resurser och i det andrafallet byggs alltmer överskottskapacitet upp. Detta med-för att inflationen riskerar att bli högre respektive lägreän inflationsmålet, vilket kommer att föranleda pen-ningpolitiska åtgärder. Under en inflationsmålspolitikkan man således säga att penningpolitiken strävar efteratt få ekonomin att växa i takt med den underliggandeproduktionsförmågan. Även om kunskapen om densvenska ekonomins tillväxtpotential idag är mycketofullständig kommer den successivt att öka i takt medatt kännedomen om hur ekonomin fungerar efter desenaste årens strukturella förändringar blir större.

Statistiken över kapacitetsutnyttjandet ger något mot-stridiga signaler om utvecklingen på senare tid. Detfaktiska kapacitetsutnyttjandet i industrin uppgickenligt SCB till 88,0 procent under fjärde kvartalet1997. Det var 1 procentenhet högre än kvartaletinnan och omkring 2 procentenheter lägre än dethögsta värde som noterats sedan mätningarna star-tade 1980. Å andra sidan indikerar Konjunkturin-stitutets konjunkturbarometer en nedgång i kapaci-tetsutnyttjandet med 1 procentenhet i mars jämförtmed ett kvartal tidigare. Nivån är dock relativt hög(se diagram 30 i bilagan).

Konjunkturbarometern visar vidare att det fören dryg fjärdedel av tillverkningsindustrin är till-gången på maskin- och anläggningskapacitet som iförsta hand begränsar produktionen. Den investe-

ringsökning som prognostiseras torde bidra till attmildra detta problem. Tillgången på arbetskraft före-faller generellt inte vara något stort problem i indu-strin; endast 4 procent av sektorn uppger detta somden primärt begränsande faktorn. Hela 33 procentav sektorn uppger emellertid att det råder brist påtekniska tjänstemän, vilket är samma nivå som under1995, men fortfarande lägre än toppnoteringen från1985 på 40 procent. För övriga delar av näringslivetpekar konjunkturbarometern för mars på ett högtkapacitetsutnyttjande och brist på personal medbranschspecifik kunskap inom vissa områden, exem-pelvis inom uppdragsverksamhet och inom dataser-vice och datakonsulter.

För en dryg fjärdedel av företagen inom tillverknings-

industrin begränsas produktionen av tillgången på

maskin- och anläggningskapacitet.

23 Som en jämförelse kan nämnas att svensk BNP ökade med i genomsnitt 2procent per år perioden 1980–1989. Denna period kännetecknades mot slutetav en överhettad ekonomi. Bland internationella studier om potentiell tillväxtkan nämnas Barrell, R. och Sefton, J., ”Output Gaps. Some Evidence fromthe UK, France and Germany”, National Institute Economic Review, 1/1995 somskattar potentiell tillväxt i Storbritannien till 2,0–2,1 procent, i Frankrike till2,5–2,6 procent och i Tyskland till 2,3–2,6 procent och De Masi, P., R., ”IMFEstimates of Potential Output: Theory and Practice”, Staff Studies for theWorld Economic Outlook”, IMF, 1997, som skattar potentiell tillväxt i G7-länderna till mellan 2 och 2,5 procent.


Den kraftiga BNP-ökningen sista kvartalet 1997 harsatt spår i de ekonometriska skattningarna av pro-duktionsgapet. De olika ansatserna skattar produk-tionsgapet till mellan 1 och –1,5 procent (se diagram29 i bilagan). Tidsprofilen under 1997 var mycketspeciell eftersom BNP ökade med 2,2 procent,säsongrensat, under fjärde kvartalet 1997 jämförtmed tredje kvartalet 1997 och med hela 3,3 procentjämfört med motsvarande kvartal 1996.24 Det finnsemellertid ingen anledning att förmoda att över-skottskapaciteten kommer att fortsätta att minska isamma takt som i slutet av 1997. Med den BNP-till-växt som prognostiseras, kan produktionsgapet för-väntas vidgas från nuvarande nivåer under 1998.Mycket tyder på att det fortfarande finns en överka-pacitet i ekonomin som helhet, varför produktionentorde kunna öka utan att inflationstrycket behöverbli svårhanterligt. Den goda produktivitetsutveck-lingen kan dessutom vara ett tecken på att ekono-mins överskottskapacitet är något större än vad somtidigare antagits. Med den utveckling av den aggre-gerade efterfrågan som prognostiseras är den sam-mantagna bedömningen att en viss överskottskapa-citet i ekonomin som helhet sannolikt kommer attkvarstå i slutet av prognosperioden.

Den goda produktivitetsutvecklingen kan vara ett

tecken på att ekonomins överskottskapacitet är något

större än vad som tidigare antagits.

Den samlade bedömningen är att efterfrågeutvecklingen, somförutspås bli starkare än under de senaste åren, i kombinationmed ett förhållandevis högt kapacitetsutnyttjande inom vissadelar av ekonomin, kommer att bidra till en viss ökning avinflationstrycket under perioden 1998–2000. För ekonominsom helhet torde dock risken att de samlade efterfråge- ochutbudsförhållandena genererar ett inflationstryck som blir svår-hanterligt inte vara överhängande.

Temporära effekterRiksbanken utgår normalt i sin inflationsbedömningfrån kända förändringar i finanspolitiken. Det inne-bär bl.a. att endast kända förändringar av skattesatser

beaktas. Sedan föregående inflationsrapport har fleraförslag till förändringar av indirekta skatter och sub-ventioner presenterats bl.a. i regeringens vårpropo-sition.

För 1998 föreslås en sänkning av tobaksskatten,en höjning av ROT-avdraget, en framflyttning avden tidigare aviserade avfallsskatten till 1999 samten sänkning av fastighetsskatten. I föregående infla-tionsrapport beräknades indirekta skatter bidra med0,2 procentenheter till ökningen i KPI

Sveriges riksbank Inﬂationsrapport juni...

Documents

Transcript of Sveriges riksbank Inﬂationsrapport juni...