EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B436 2004

SOTENÄSET PÅ SVERIGES VÄSTKUST - geomorfologiska former och naturvärden

Tina Norberg

Department of Physical Geography GÖTEBORG 2004

GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum

SOTENÄSET PÅ SVERIGES VÄSTKUST - geomorfologiska former och naturvärden

Tina Norberg

ISSN 1400-3821 B436

Projektarbete Göteborg 2004 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 031-773 19 51 031-773 19 86 Göteborg University S-405 30 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-405 30 Göteborg

SWEDEN

Abstract The Sotenäs Peninsula on the Swedish West Coast - geomorphological forms and nature values. The purpose of this work is to determine and compare nature values within selected areas in the Sotenäs municipality from a geomorphologic perspective and then decide which criteria that are important in the evaluation procedure. Sotenäs municipality is situated on the west coast of southern Sweden. It is delimited in the south by the deep embayment of Åbyfjorden and in north by the bay Bottnefjorden and its continuation in Lake Tosteröds vatten. The bedrock mainly consists of Bohus granite with occasional rhomb porphyry and pegmatite-dykes as well as gneiss inclusions. The Bohus granite formed 920 Ma ago. In Late Precambrian the granite and older rocks had been denuded to a plain which was subsequently covered by Lower Palaeozoic rocks. This erosion surface, the sub-Cambrian Peneplain is close to the summits of the present landscape. According to recent research the sub-Cambrian Peneplain on the Swedish west coast was exhumed and exposed to deep weathering during the Mesozoic. The joint valley landscape which characterize the present landscape was formed during this period. At the end of the Mesozoic the sea transgressed over the area and the granitic basement was once again covered with sediments. The final re-exposure of the granite landscape was performed by multiple glacials during the Pleistocen and glacial erosion has influenced the landforms and reshaped them to their present shape. In this work focus has been on glacial forms. They have been localized and classified. A comparison with documented nature values and existing nature reserve has been done. They have been classified according to class I-III where class I is the highest. The studied areas are: Hållö – class I, the north part of Ramsvikslandet – class I, Klevekilen – class I, Sandön – class II, Lindalskogen – class II, Fykan & Sotehuvud – class II, Hunnebo klåva – class I and Haby & Tryggö – class I. This is on the whole the same as former estimations of nature values in the municipality. The whole area has a large nature value. It is concluded that the criteria that are used are decided by the purpose of the estimation. It is also important to decide whether a claim ruled or unprejudiced estimation should be used. A comparison and estimation of potholes locations on Hållö and the north part of Ramsvikslandet has been done. The majority of the potholes are orientated at the same direction at both places, to the west. The north part of Ramsvikslandet has the greatest occurrence of potholes in a smaller area. This has been important in the estimation of the nature values. In Sotenäs has several estimations of nature values been done, and several valuable areas and surroundings been identified. They are carried out of nature conservancy society, Sotenäs municipality etc There are many protected areas on the Sotenäs peninsula and the work with decisions about protected areas are going on at present. The most topical is the decision that the whole peninsula of Ramsvikslandet are going to be a continuous nature reserve. In the Environmental Code there are control for when nature reserves can be formed. In the older Nature Conservancy Act a nature reserve can be formed when the need for protection was so strong that the landowners use of the land was greatly delimited. In other cases they formed conservation areas, landscape picture protection, etc. With the introduction of the Environmental Code they handle conservation areas as nature reserves. With the ongoing establishment of Nature reserve Ramsvikslandet four former protected areas are put together to one nature reserve.

I

II

Sammanfattning Syftet med arbetet var att ur ett geomorfologiskt perspektiv bestämma och jämföra naturvärden i Sotenäs kommun och avgöra vilka kriterier som är viktiga. Sotenäs kommun är belägen på södra Sveriges västkust. Det är naturligt avgränsat i söder av Åbyfjorden och i norr av Bottnefjorden-Tosteröds vatten. Berggrunden består huvudsakligen av bohusgranit med inslag av rombporfyr, diabas, pegmatit och gnejs. Bohusgraniten bildades för ca 920 miljoner år sedan. Under sen prekambrium blottlades graniten och de äldre bergarterna och bildade en plan yta som senare täcktes av berg under nedre paleozoikum. Denna erosionsyta, det subkambriska peneplanet, ligger nära topparna i dagens landskap. Enligt ny forskning blev det subkambriska peneplanet på den svenska västkusten blottlagt och exponerat för djupvittring under mesozoikum. Sprickdalslandskapet som karakteriserar dagens landskap bildades under denna period. Vid slutet av mesozoikum täcktes området av havet och granitberggrunden täcktes än en gång med sediment. Den slutliga exponeringen av landskapet utsattes för ett flertal glacialer under pleistocen och glacial erosion har påverkat landskapet och omformat det till dagens form. Glaciala former har inventerats och värderats. En jämförelse med dokumenterade naturvärden och befintliga naturreservat har utförts. De har klassificerats enligt klass I-III där klass I är högst. De inventerade områdena är: Hållö – klass I, norra Ramsvikslandet – klass I, Klevekilen - klass I, Sandön – klass II, Lindalskogen – klass II, Fykan & Sotehuvud – klass II, Hunnebo klåva – klass I och Haby & Tryggö – klass I. Detta stämmer i stort överens med tidigare utförda naturvärdesbedömningar i kommunen. Hela området har stort naturvärde. Slutsatsen blir att de kriterier som används bestäms av syftet med bedömningen. Viktigt är också om en anspråksstyrd eller förutsättningslös naturvärdesbedömning skall användas. En jämförelse och bedömning har utförts av jättegrytors läge på Hållö och norra Ramsvikslandet. Orienteringen är den samma på båda lokalerna, åt väster. Norra Ramsvikslandet har en större förekomst av jättegrytor inom ett mindre område. Detta har varit viktigt i bedömningen av naturvärden. I Sotenäs har vid inventeringar utförda av naturskyddsföreningen, Sotenäs kommun mm, flera värdefulla områden och miljöer identifierats. På Sotenäshalvön finns många skyddade områden och arbetet med nya skyddsområden pågår hela tiden. Det mest aktuella är beslutet att hela Ramsvikslandet med omnejd blir ett enhetligt naturreservat. I Miljöbalken finns styrning för när naturreservat kan bildas. I gamla naturvårdslagen bildades naturreservat när skyddsbehovet var så stort att markägarens nyttjande av marken begränsades kraftigt. I andra fall bildades naturvårdsområden, landskapsbildskydd, etc. Numer med Miljöbalkens införande behandlas naturvårdsområdena som naturreservat. I och med det pågående bildandet av Ramsvikslandets naturreservat slås fyra tidigare skyddade områden ihop till ett reservat.

III

Förord Det här arbetet (20 poäng) har genomförts för att erhålla en magisterexamen i naturgeografi på Geovetenskapliga Institutionen, Göteborgs Universitet. Studien har genomförts i Sotenäs kommun, Västra Götaland, Sverige. Fältstudier har genomförts under våren och sommaren 2004. Ett stort tack till min handledare Mats Olvmo för hjälp och synpunkter under arbetets gång. Även ett stort tack till Björn Holmer för synpunkter på det skrivna materialet. Fredrik Lindberg har varit behjälplig vid fotoskanning och inbränning. Ett stort tack till Håkan Norberg för allt stöd under fältarbetet och för att han har stått ut med mig under bearbetningen. Tack för allt stöd från övriga släkt och vänner under arbetets gång.

IV

Innehållsförteckning 1 Inledning .............................................................................................................................................1 1.1 Geomorfologiska former och naturvärden ....................................................................................1 1.2 Problemställning............................................................................................................................2 1.3 Syfte och frågeställning.................................................................................................................2 2 Naturvärdesbedömningar och naturreservatsbildande ........................................................................3 2.1 Exempel på olika naturvärdesbedömningar ..................................................................................4 2.1.1 Stockholmska modellen av Ulfstedt........................................................................................4 2.1.1.1 Poängberäkning för varje enskilt objekt............................................................................4 2.1.1.2 Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder .................................................................5 2.1.1.3 Klassificering av objekten i fyra klasser ...........................................................................6 2.1.2 Naturvärdesbedömning enligt Björklund ................................................................................6 2.1.2.1 Klings modell efter Björklund...........................................................................................7 2.2 Miljölagstiftning och naturreservatsbildande................................................................................7 2.2.1 Miljöbevarande i lagstiftningen ..............................................................................................7 2.2.2 Bildande av naturreservat........................................................................................................9 2.2.2.1 Formell gång vid bildande av naturreservat ......................................................................9 2.2.2.2 Hur ett naturreservatsområde väljs ut................................................................................9 2.2.3 Nya naturreservatet Ramsvikslandet .......................................................................................10 2.2.3.1 Länsstyrelsen i Västra Götalands förslag till beslut ..........................................................10 2.2.3.2 Syfte med naturreservatet..................................................................................................11 2.2.3.2 Syftet skall tryggas genom ...............................................................................................11 3 Områdesbeskrivning............................................................................................................................12 3.1 Sotenäsets geologi .........................................................................................................................12 3.2 Landskapsutvecklingen på Sotenäshalvön ....................................................................................16 3.3 Geomorfologiska landformer på Sotenäs......................................................................................19 3.3.1 Rundhällar ...............................................................................................................................19 3.3.2 Isräfflor....................................................................................................................................20 3.3.3 Fraktionsbrott ..........................................................................................................................21 3.3.4 P-former ..................................................................................................................................23 3.3.5 Skalgrusbankar ........................................................................................................................25 3.3.6 Former som visar på olika processer i landskapet...................................................................25 4 Metodik ...............................................................................................................................................27 4.1 Definiering av olika jättegrytor efter placering på berghällen ......................................................27 4.2 Naturvärdesbedömning .................................................................................................................28 5 Resultat................................................................................................................................................30 5.1 Inventering av jättegrytor ..............................................................................................................30 5.2 Geomorfologiskt intressanta områden och deras naturvärden ......................................................30 5.2.1 Ramsvikslandet och Tryggö....................................................................................................31 5.2.1.1 Norra Ramsvikslandet .......................................................................................................32 5.2.1.2 Fykan och Sotehuvud ........................................................................................................33 5.2.1.3 Haby och Tryggö...............................................................................................................33 5.2.2 Sandön.....................................................................................................................................35 5.2.3 Hållö och Sälö .........................................................................................................................35 5.2.4 Klevekilen ...............................................................................................................................37 5.2.5 Lindalskogen ...........................................................................................................................39 5.2.6 Hunnebo klåva.........................................................................................................................39

V

5.3 Sammanfattning naturvärdesbedömning.......................................................................................41 6 Diskussion ...........................................................................................................................................43 6.1 Metodik .........................................................................................................................................43 6.2 Geomorfologiskt intressanta områden ..........................................................................................44 6.3 Naturvärdesbedömning .................................................................................................................44 6.3.1 Grundläggande utgångspunkter...............................................................................................46 6.3.2 Skydd av geologiska naturvärden ...........................................................................................46 6.4 Naturreservatsbildning ..................................................................................................................47 7 Slutsatser .............................................................................................................................................48 7.1 Vilka kriterier är viktiga vid en naturvärdesbedömning…?..........................................................48 7.2 Hur väl stämmer uppsatta kriterier för skydd av områden…? ......................................................48 7.3 Vidare forskning............................................................................................................................48 8 Referenser............................................................................................................................................49

VI

1 Inledning 1.1 Geomorfologiska former och naturvärden I Sverige är landskapet starkt präglat av inlandsisens påverkan under flera olika perioder. Tektonisk verksamhet och vittring, erosion har skapat en varierad landskapsbild från höga fjällkedjor i norr till flackt landskap i söder och kustlandskap i öst, söder och väst. Landskapsbilden i Bohuslän på Sveriges västkust domineras av sprickdalar. Bohuslän är väl känt för den fina röda och gråa graniten, bohusgranit, som är lätt att använda för att få fram t. ex. gatsten mm. Tydliga ortogonala spricksystem gör den lätt att dela i olika storlekar. Diabasgångar spränger in sig lite här och var och hällar av rombporfyr finns på flera ställen. Skalgrusbankar finns avsatta i sprickdalsgångarna med en speciell kalkflora som följd. Sotenäs är ett väl känt granitområde inom forskarvärlden (Kalm, 1743; Lidmar-Bergström,

1988, 1995, 1996; Johansson, 2000; Johnsson, 1956; Ahlbom, 2001; Mattsson et al., 1998; Olvmo et al., 1999) för sin välutvecklade och talrika glacialskulptur (figur 1). Den geomorfologiska utvecklingen är relativt känd och visar på olika processer från vittring till glacialerosion etc. Jättegrytor, skärtråg, parabelriss och många andra former förekommer. Som ett arbetsredskap för att bedöma skyddsbehovet för områden som dessa används naturvärdesbedömningar. Det finns två sorter; anspråksstyrda och förutsättningslösa (Björklund, 1987). De anspråksstyrda används vid planerade ingrepp i naturen såsom anläggning av en väg, industri eller bostäder. Naturvärdesbedömningen inriktas då på vilka kriterier som är viktiga att ta hänsyn till i det aktuella området. De förutsättningslösa bedömningarna används när syftet är ekologiskt betingat, t ex skydd av områden för friluftsliv, framtida förståelse, etc. Här finns många lokaler med höga naturvärden. Det märks också på de många naturreservaten och skyddade områdena. Området är välbesökt under sommaren med många möjligheter till bad och fiske och skydd för båtarna i de naturhamnar som finns.

Figur 1 Område i Bohuslän med talrika glacialskulpturer (Johnsson, 1956) Figure 1 Site in Bohuslän with lots of small scale glacial erosion forms.

1

1.2 Problemställning Ett naturvärde kan baseras på platser där viktiga geologiska processer kan studeras, t ex strandlinjer och landhöjning, magmatism och bergskedjebildning, sedimentationsluckor och erosion, deformationszoner och kontinentkollisioner. Det kan också baseras på befintlighet av sällsynta mineral och fossil, jättegrytor, mångformiga rundhällar och strökornsförande porfyrer. Även vid närvaro av allehanda landskapsbildande formationer som raviner, rullstensåsar, klapperstensfält, U-dalar m.m. Naturvärdet kan även vara att formationerna ingår i ett levande kutlurlandskap. Det geologiska värdet kan vara underordnat faktorer som mångformighet, skönhet, överblickbarhet och till och med orördhet. Till denna kategori räknas även t ex flyttblock och källor som nämns i bygdens sägner. Avgränsningen av undersökningsområdets storlek är viktigt för att inte få ett för stort område samtidigt som helheten skall kunna bedömas. Bedömningen av naturvärden har en stor betydelse i arbetet med naturvårdande arbete. Både ur aspekten att lokalisera områden och även för att utreda skyddsbehovet för respektive område. Det ligger i naturvårdens intresse att rättvist bedöma och jämföra olika lokaler och dess naturvärden. Detta för att kunna avsätta de skyddade områden som behövs ur alla aspekter. Den allmänna naturvårdens mål (SNV 1975) 1. underlätta och skapa förutsättningar för friluftsliv i olika former. 2. Genom den vetenskapliga forskningen rörande naturmiljön öka kunskapen om hur naturen

är uppbyggd och om de pågående förändringarna i denna. 3. Skapa förutsättningar för växt- och djurarters fortlevnad. 4. Tillse att naturområden finns tillgängliga för undervisningsverksamhet på olika nivåer. 5. Bevara och vårda naturområden som belyser olika faser i kulturlandskapets utveckling. 6. Möjliggöra en för människan positiv upplevelse av naturen och landskapet. Gången vid utredande om områden att avsätta för skydd är enligt följande: 1. Naturinventering: förarbete, fältarbete och tolkning och utvärdering av inventeringsdata. 2. Naturvårdsplanering: gradering av naturvärden, klassning av objekt och uppställning av

en dignitetslista, upprättande av förslag till naturvårdsplan - handlingsprogram. 3. Genomförande: kartläggning av aktuella hot och konkurrerande markintressen,

ekonomiska övervägande, form för säkerställande. Verkställande. (SNV 1975) 1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med studien har varit att studera olika landskapsformer i olika skalor i Sotenäs kommun på Sveriges västkust och utifrån det avgöra vad som gör dessa områden viktiga att bevara och skydda för framtiden. Vissa frågor har då framkommit: •

•

Vilka kriterier är viktiga vid en naturvärdesbedömning av ett områdes geovetenskapliga värden?

Hur väl stämmer uppsatta kriterier för skydd av områden med beslut om olika naturreservat jämfört med icke skyddade områden i Sotenäs?

2

2 Naturvärdesbedömningar och naturreservatsbildande Naturvärdesbedömningar används globalt (Björklund, 1987) för att värdera påverkan av ingrepp i naturen. När naturvärdesbedömning skall utföras är det viktigt att urskilja om det är en anspråksstyrd eller förutsättningslös inventering och värdering som krävs (Björklund, 1987). En anspråksstyrd värdering används när naturen värderas med utgångspunkt från ett planerat projekt och dess effekter på miljön. Kan även användas ur planeringssynpunkt. Den förutsättningslösa värderingen hänför sig till det ekologiska synsättet på naturen. Kan även utgöra basmaterial vid fysisk planering. Naturskyddsföreningen utför naturvärdesbedömningar åt kommuner. Enligt Naturskyddsföreningens (SNF, 1998) policy för geologiska naturvärden, rekommenderas att även geologiska och landskapsrelaterade aspekter behandlas, som kan ligga till grund för biologiska och kulturbetingade värden. Naturvärdet kan baseras på platser där viktiga geologiska processer kan studeras, t ex landhöjning, erosion, deformationszoner. Det kan också baseras på befintlighet av sällsynta mineral och fossil, jättegrytor, mångformiga rundhällar och strökornsförande porfyrer. Naturvärdet kan även vara att formationerna ingår i ett levande kutlurlandskap. Det geologiska värdet kan vara underordnat faktorer som mångformighet, skönhet, överblickbarhet och till och med orördhet. Till denna kategori räknas även t ex flyttblock och källor som nämns i bygdens sägner. Värde som förutsättning för flora och fauna kan baseras på t ex grundvattentillgång, berg- och jordartens sammansättning (exempelvis kalkrika berg- och jordarter ger en helt annan flora och fauna än en vanlig moränjord präglad av gnejs och granit). Värde som naturresurs kan baseras på grundvattentillgång i grusavlagringar, naturgrus, malmer, kol och gas. Även torv räknas in här fast den räknas som förnybar. Det finns ett antal olika naturvärdesbedömningar beroende på syftet och vad det är för sorts lokal. I första steget måste bestämmas om en anspråksstyrd eller förutsättningslös naturvärdesbedömning skall göras. Här har använts en förutsättningslös då syftet varit att göra en bedömning av olika skyddade och icke skyddade områden utan exploateringssyften. Sedan bestäms ambitionsnivån med naturvärdesbedömningen: 1. vilka ämnesområden som beaktas: t ex geomorfologi 2. hur långt man går vid urskiljandet av detaljstrukturer och element, dvs. differentieringen

(upplösningen): formtyper, t ex småformer från parabelriss upp till rundhällar 3. inventeringens täckningsgrad, dvs. observationstätheten 4. beaktande av kvantitativa aspekter vid sidan om de kvalitativa, dvs. vilken

”kvantifieringsnivå” som hållits: t ex uppgifter om ”känd”, ”tämligen allmän”

3

Vid en bedömning kan olika faktorer användas beroende på vad man söker och ambitionen med värderingen. Följande grundfaktorer har valts: a) Raritet: fler raritetsobjekt och större raritet, ger större naturvärde. b) Representativitet: Ju mer representativt ett område är beträffande en viss karaktär och ju

viktigare det är från vetenskaplig synpunkt få denna karaktär belagd, desto högre naturvärde har området.

c) Orördhet: Mer orört område, högre naturvärde. d) Mångsidighet: Ju större art- eller formrikedom området uppvisar, eller ju mångsidigare

området är , desto högre naturvärde. e) Förutsättningar för bibehållande av värde: T ex ju större området är, desto större

naturvärde har det, men inte bara storleksbestämmande. f) Forskningsinsats: Ju intensivare området är utnyttjat som studieobjekt vid vetenskaplig

eller pedagogisk verksamhet, ger större naturvärde. En 3-5 gradig skala bör användas. (SNV, 1975) 2.1 Exempel på olika naturvärdesbedömningar 2.1.1 Stockholmska modellen av Ulfstedt Detta förslag till värderingsnormer är utarbetat 1974 (Ulfstedt, 1976) och har använts vid geomorfologiska naturvärdesbedömningar i fjällmiljöer och skapandet av geomorfologiska kartblad. Modellen är förutsättningslös. Principerna är enligt följande: • Poängberäkning för varje enskilt objekt. • Bedömning av objekt enligt enskilda värderingsgrunder. De enskilda värderingsgrunderna

är: sällsynthet, utformning och forskningsintresse. • Klassificering av objekten i fyra klasser (I-IV) med hänsyn till respektive objekts

sammanlagda naturvärde (poäng). 2.1.1.1 Poängberäkning för varje enskilt objekt 1. Sällsynthet Unik 32 (9) poäng mycket ovanlig 22 (4) poäng ovanlig 12 (1) poäng vanlig 0 poäng 2. Utformning ytterst välutbildad 3 poäng välutbildad 2 ”

någorlunda typisk 1 ” otydlig 0 ” 3. Forskningsintresse a) ytterst intressant 2 ” intressant 1 ” ointressant 0 ”

4

b) Betydande tidigare 2 poäng forskningsinsatser Tidigare forsknings- 1 ” insatser Inga tidigare 0 ” forskningsinsatser Sällsynthet Jämförbara objekts förekomst och spridning i ”fjällkedjan”. Unik: två till tre exemplar i hela fjällkedjan. Mycket ovanlig: Endast ett fåtal exemplar inom ett större område (minst 10 000 km2). Ovanlig: Endast ett fåtal exemplar inom ett mindre område (ca 2 500 km2) Vanlig: Formen vanligt förekommande inom stora delar av fjällkedjan. Utformning Endast yttre morfologi. Ytterst välutbildade: Formen perfekt välutbildad, väl bibehållen och av förhållandevis stor dimension. Välutbildad: Formen tydlig och väl bibehållen. Någorlunda typisk: Formen otvetydig, men kan ha utsatts för viss sekundär påverkan. Otydlig: Formen illa utvecklad och/eller utsatt för betydande sekundär påverkan. Forskningsintresse Avser objektets betydelse för beskrivningen av t ex aktiva processer, landskaps- eller klimatutveckling. a) Ytterst intressant: Objektet avgörande för tolkningen av formgruppens genes,

huvuddragen i landskapsutvecklingen eller dylikt Intressant: Objektet bedöms ha betydelse för studierna av genesen och detaljer i landskapsutvecklingen. Ointressant: Objektet bedöms ha obetydligt intresse för den vetenskapliga analysen.

b) Betydande tidigare forskningsinsatser: Objektet har utförligt studerats och beskrivits –

”klassiska lokaler”. Tidigare forskningsintresse: Objektet har varit föremål för studium och analys. Inga tidigare forskningsinsatser: Objektet har på sin höjd omnämnts eller aldrig varit föremål för studium. Maximalt kan ett objekt tilldelas 16 poäng, men det är sällan de värdefullaste objekten överskrider 10 poäng. 2.1.1.2 Bedömning enligt enskilda värderingsgrunder Denna del har tillkommit för att framhäva objekt som kanske tilldelas en låg summapoäng, men som kan ha åtminstone en framträdande och väsentlig egenskap. Avser alltså objekt som är ”unika”, ”mycket ovanliga”, ”ytterst välutbildade”, ”ytterst intressanta” och/eller ”varit föremål för betydande forskningsinsatser”.

5

2.1.1.3 Klassificering av objekten i fyra klasser (I-IV) Objekten indelas i fyra klasser efter totalpoäng. Klass I 7-16 poäng Klass II 5-6 poäng Klass III 2-4 poäng Klass IV 0-1 poäng Klassindelningen är utarbetad på empiriska grunder. Klasserna I-III kan sägas representera objekt av riks-, läns- och lokalintresse. Dessa klasser definieras enligt följande: Klass I: Objekt som genom sin sällsynthet , utformning och/eller forskningsintresse framstår som ytterst skyddsvärda vid beaktande av geomorfologin inom hela fjällkedjan (överregional). Klass II: Objekt som genom sin sällsynthet , utformning och/eller forskningsintresse framstår som skyddsvärda vid beaktande av geomorfologin inom en region (minst 10 000 km2, regional). Klass III: Objekt som genom sin sällsynthet , utformning och/eller forskningsintresse framstår som ytters skyddsvärda vid beaktande av geomorfologin inom ett kartblad (ca 2 500 km2, lokal). 2.1.2 Naturvärdesbedömning enligt Björklund Björklund (1987) presenterar och diskuterar olika nationella och internationella modeller för naturvärdesbedömningar i sitt arbete. Det finns en svårighet i att jämföra värderingsmodeller, om inte syftet och förutsättningarna är likvärdiga. Vid naturvärdering av Dalälven har Björklund (1987) inspirerats av naturvårdsverket (SNV 1975) och en modell utarbetad av Rudberg och Sundborg 1975. Kriterierna är naturvårdsverkets och sättet att utföra värderingen inspirerats av Rudberg och Sundborg. Denna modell är förutsättningslös. De kriterier och den värdeskala som Björklund använt i sin bedömningen är följande: 1. Raritet: unik, mycket ovanlig, vanlig (3-1 poäng). 2. Orördhet: helt orört, små ingrepp, tämligen stora ingrepp, stora ingrepp (3-0 poäng). 3. Utformning och representativitet: ytterst välutbildad, välutbildad, någorlunda typisk, otydlig (3-0 poäng). 4. Mångsidighet: stor variation, viss variation, enahanda (3-1 poäng). 5. Betydelse för tolkning av områdets genes: mycket viktigt, viktigt, relativt ointressant, ointressant (3-0 poäng). 6. Forskningsintresse: ytterst intressant, intressant, ointressant (2-0 poäng). 7. Pedagogiskt intresse: ytterst intressant, intressant, ointressant (2-0 poäng). 8. Känslighet för ingrepp: mycket känsligt, känsligt, föga känsligt (2-0 poäng).

6

De sammanvägda poängen används sedan för en klassificering. Det vetenskapliga och det pedagogiska intresset och betydelsen av områdets genes har spelat större roll än övriga kriterier. Klassningen är indelad i tre klasser: Klass I: Områden av riksintresse ur geovetenskaplig synvinkel. Få motsvarigheter i riket

eller den naturgeografiska regionen. Klass II: Områden av regionalt intresse ur geovetenskaplig synvinkel. Klass III: Områden av lokalt intresse ur geovetenskapligsynvinkel. 2.1.2.1 Klings modell efter Björklund Ur Björklunds modell har Kling (1995) utvecklat en modell utifrån kriterierna ovan. Kling har i sitt arbete utfört en geovetenskaplig inventering och naturvärdesbedömning av Partilles geovetenskapliga utveckling. Modellen är indelad i tre delar: förekomst, forskning och allmänhet, som vidare delas in i tre undergrupper (beskrivs vidare under avsnitt 4.2 nedan). 2.2 Miljölagstiftning och naturreservatsbildande 2.2.1 Miljöbevarande i lagstiftningen Dagens miljölagstiftning grundar sig på de tidigare lagarna: Naturvårdslagen (1964:822) med tillhörande Naturvårdsförordning(1976:484), Miljöskyddslagen (1969:387) med tillhörande Miljöskyddsförordning (1989:364) och ett antal andra lagar. I samband med detta skärptes lagstiftningen för att ge förbättrade möjligheter att styra mot de övergripande målen för miljöpolitiken och ett ekologiskt hållbart samhälle Miljöbalkens (1998:808) (MB) syfte är att stärka och förenkla arbetet med miljörelaterade frågor. I 1 kap 1§ MB talas det om att

”främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt

att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Miljöbalken tillämpas så att: 1. Människors hälsa och miljö skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas

av föroreningar eller annan påverkan, 2. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, 3. Den biologiska mångfalden bevaras, 4. Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell

och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och 5. Återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och

energi främjas så att ett kretslopp uppnås. De geomorfologiska värdena kan räknas in i nummer 2 och 4.

7

För t ex friluftslivet kan behovet av skydd för områden med stor betydelse för rekreation och avkoppling vara större än allemansrätten medger. Andra kapitlet innehåller de allmänna hänsynsreglerna vilka beskriver vilka åtaganden man har för att inte motverka miljöbalkens mål. T ex lokalisering av en verksamhet, resurshållning med naturen, återanvändning och återvinning mm. I 3 och 4 kap MB finns de grundläggande och särskilda bestämmelserna för hushållning med mark- och vattenområden. Mark- och vattenområden ska användas med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Områden som obetydligt eller inte alls är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön ska så långt som möjligt skyddas. I 3 kap 6 § sägs att

”Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt som möjligt skyddas mot

åtgärder som kan påtagligt skada natur- och kulturmiljöer.” Vidare

”Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.”

Miljöbalken tar även upp områden inom vilka turismens och friluftslivets intressen särskilt skall beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljö. Här står kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil med. Inom detta område får inte heller anläggningar som kräver tillstånd av regeringen anläggas. (MB 4 kap 2-3 §§) Skydd av områden tas upp i 7 kap MB. Naturreservat (MB 7 kap 4-8 §§) får bildas av områden i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftsliv. Ramsvikslandet/Tryggö, Klevekilen, Bua hed, Sandön, Alvö, Hållöarkipelagen och Åby omfattas av förordnande som naturreservat. Vid Klevekilen finns ett naturminnesförordnande. På kartan i bilaga 1a redovisas under naturreservat även områden med landskapbildsskydd enligt dåvarande 19 § i naturvårdslagen. Detta gäller Rörviks Västergård/N Ramsvikslandet, Tosteröds stora vatten/Bottnafjorden och Inre Åbyfjorden. För dessa områden gäller de bestämmelser som gällde vid införandet av skyddet. Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag. Syftet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet är gränsbestämt och varierar på land upp till 300 meter från strandlinjen, i vattnet gäller generellt 300 meters skydd från land. Kring vattendrag omfattar skyddsområdet i regel 50 meter på ömse sidor om stranden och kring sjöar 100 meter.

8

2.2.2 Bildande av Naturreservat Riksdagen har i Sverige beslutat om svenska miljömål. Hav i balans samt levande kust och skärgård är de miljömål som i huvudsak rör detta arbete. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat utnyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Delmål: • Senast år 2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust-

och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. • Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat (gäller

hela Sverige) och berörda myndigheter skall ha tagit ställning till vilka övriga områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.

• Senast år 2005 skall en strategi finnas för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas.

• Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder.

2.2.2.1 Formell gång vid bildande av naturreservat • Inventering av värdefulla områden utförs av länsstyrelsen. Samråd med Naturvårdsverket

vid urval av reservatsobjekt. Bedömning ur ett nationellt och regionalt perspektiv. • Information till markägaren om områdets naturvärden, samråd om hur naturvärdena kan

bevaras, information om varför området bör bli naturreservat och hur det går till. • Länsstyrelsen tar fram ett förslag till beslut om naturreservatet med syfte, föreskrifter och

skötselplan. (Bildandet av Ramsvikslandets naturreservat har kommit så här långt.) • Oberoende värderare anlitas för att fastställa hur fastighetens marknadsvärde påverkas av

reservatsbildningen. • Det blivande reservatet stakas ofta ut i fält av Lantmäteriet på länsstyrelsens beställning. • Därefter förhandlar länsstyrelsen med markägaren om att antingen ersätta markägaren för

intrång i markanvändningen som reservatet innebär eller köpa den del av fastigheten som ska ingå i reservatet.

• Efter avslutade förhandlingar upprättas ett avtal om köp eller intrångsersättning. • Under arbetets gång sänds reservatsförslaget på remiss till andra myndigheter och

organisationer och markägaren får ett föreläggande om att lämna synpunkter. • Därefter fattar länsstyrelsen beslut om att bilda naturreservat. När beslutet vunnit laga

kraft markerar länsstyrelsen ut reservatsgränserna i fält. 2.2.2.2 Hur ett naturreservatsområde väljs ut Ett naturreservat väljs ut efter inventering av områden eller efter t ex påpekande från privatpersoner, föreningar, organisationer, kommuner etc. Det är vanligtvis områden med höga naturvärden. Många värdefulla områden har varit kända länge och ligger inlagda i länsstyrelsernas naturvårdsplaner. Nya områden upptäcks fortfarande vid inventeringar.

9

Grönområden kring tätorterna är viktiga för friluftslivet och därför ofta en viktig orsak till reservatsbildning i dessa områden. Val av lämpliga områden baseras på olika dokumentationer: • Länsvisa och kommunala naturvårdsplaner, program och inventeringar. • Nationella inventeringar av naturskogar, sumpskogar, våtmarker, nyckelbiotoper samt

ängs- och hagmarker. • Vissa nationella planer som Naturvårdsplan i Sverige, Myrskyddsplan för Sverige och

Bevarandeplan för odlingslandskapet. • EU:s direktiv för urval och skapande av värdefulla naturområden – Natura 2000. 2.2.3 Nya naturreservatet Ramsvikslandet Här redogörs för det föreslagna naturreservatet över Ramsvikslandet med omnejd för att ge en inblick i hur det fungerar och varför ett beslut om naturreservat tas. 2.2.3.1 Länsstyrelsen i Västra Götaland läns förslag till beslut (Sotenäs kommun förslag till Ramsvikslandet naturreservat 2004-05-27) Länsstyrelsen beslutar att det område, som på figur 24 är avgränsat, skyddas som naturreservat med stöd av 7 kap 4 § miljöbalken (1998:808). Reservatets namn skall vara Naturreservatet Ramsvikslandet. Följande beslut utfärdade med stöd av naturvårdslagen (1964:822) upphör att gälla när föreliggande beslut vinner laga kraft: 1. Beslut om förklarande av ön Tryggö med Tryggöskär som naturreservat. Länsstyrelsens

beslut 1969-04-18; dnr. IIR-76-61. Förordnande jämlikt 19§ naturvårdslagen beträffande norra delen av Ramsvikslandet i Södra Sotenäs kommun. Länsstyrelsens beslut 1969-10-02; dnr IIIR-76-61.

2. Beslut om förklarande av vissa delar av området väster om Sotenkanalen, omfattande delar av hemmanen Haby, Rörvik, Svälte och Ödby i Södra Sotenäs kommun som naturreservat. Länsstyrelsens beslut 1969-04-22; dnr. IIIR-76-61.

3. Beslut om förklarande av vissa delar av området väster om Sotenkanalen, omfattande delar av fastigheterna Ramsvik Övergård 1:1, Ramsvik Nedergård 2:1 och Ramsvik Framgård 3:1 som naturreservat. Länsstyrelsens beslut 1970-04-14; dnr. IIIR-76-61.

4. Förordnande till skydd för landskapsbilden jämlikt 19 § naturvårdslagen beträffande visst område av Rörvik Västergård i Askums socken, Södra Sotenäs kommun. Länsstyrelsens beslut 1971-10-28; dnr. 11.126-132-71.

De upphävda besluten ersätts i sin helhet av föreliggande beslut. Avtal vilka träffats för vissa fastigheter i samband med reservatsbildningarna under punkterna 1, 2 och 3 omfattas inte av upphävandet utan gäller mot det nya beslutet. Intrånget i de äldre besluten avsåg nybyggnadsförbud vilket även återfinns i föreliggande beslut.

10

2.2.3.2 Syfte med naturreservatet Att för framtiden bevara ett området av mycket stor betydelse för friluftsliv. Att bevara ett kulturlandskap med stora vetenskapliga och landskapliga värden. Att bevara ett område som osedvanligt väl visar på landskapets geologiska historia särskilt

landisens formskapande verksamhet. Området berörs till övervägande delen av hushållningsbestämmelser enligt kap 3 och 4 miljöbalken för antingen naturvård eller friluftsliv. Inrättandet av naturreservat för Ramsvikslandet är ett led i säkerställandet av dessa riksintressen. Reservatsbildningen är vidare ett led i att följa upp åtaganden som följer av medlemskapet i den europeiska unionen. Delar av reservatet har godkänts av regeringen att ingå i det europeiska nätverket av skyddade områden, Natura 2000. 2.2.3.3 Syftet skall tryggas genom att: Landskapsbilden och de orörda land- och vattenmiljöerna på Ramsvikslandet skyddas mot

fysisk exploatering. Utbyggnader och kompletteringsbebyggelse anpassas till landskapet. Föreskrifterna för

naturreservatet utformas så att de tillåter en viss utveckling av befintlig bebyggelse och verksamheter men anger stor restriktivitet vad avser nytillkommande byggnader och anläggningar. Förändring av befintlig bebyggelse utföres i överensstämmelse med områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen.

Bryggor och båtplatser för allmänhet och boende i området lokaliseras till lämpliga områden och utformas med minsta möjliga påverkan på miljö, tillgänglighet och landskapsbild.

Kulturlandskapets olika hävdformer samt viktiga kulturhistoriska lämningar vidmakthålls genom aktiva stödåtgärder.

Tillgängligheten till området underlättas genom fortsatt underhåll av befintliga parkeringsplatser, stigsystem och andra besöksanläggningar. Besökande tillhandahålls information om området. Reservatet hålls löpande i städat skick.

Kontinuerlig tillsyn bedrivs i området genom förordnad naturvårdsvakt. Adekvat och långsiktig finansiering av skötseln ordnas. Avgifter bör prövas där det inte

strider mot allemansrättsliga principer (t.ex. för bilparkering). Boende inom reservatet involveras i områdets förvaltning.

Geologin och geomorfologin är här viktig både som bevarandevärde och friluftsvärde.

11

3 Områdesbeskrivning 3.1 Sotenäsets geologi Sotenäshalvön är belägen på Sveriges västkust och avgränsas av Åbyfjorden i söder och Bottnefjorden-Tosteröds vatten i norr (figur 2). Åbyfjordens riktning är ca N35°Ö och är parallell med Gullmarn och Brofjorden.

Figur 2 Sotenäshalvön med naturreservaten/naturvårdsområdena utmärkta (efter Gröna kartan 8A NO Lysekil) Sverigekartan fritt efter Johansson (2000).

Figure 2 Sotenäs peninsula with nature reserve/conservation area shown (after topographical map 8A NO Lysekil) The Swedish map free after Johansson (2000) Norra delen av Bohuslän täcks till största delen av bohusgranit. Bohusgraniten är belägen på den västra kanten av den Baltiska skölden. Intrusionen skedde under slutskedet av den

4,9 km 0

12

svekonorvegiska orogenesen, 920 miljoner år sedan in i den 1760 miljoner år gamla gnejsen. Granitkullarnas toppar indikerar det tidigare subkambriska peneplanet (Johansson et al., 1999).

Figur 3 Granitens olika utseenden i Sotenäs (Asklund, 1950)

Figure 3 Different granitetypes in Sotenäs

Figur 4 Naturhamn på norra Ramsvikslandet (Foto: Tina Norberg, april 2004)

Figure 4 A natural harbour on the northern part of Ramsvikslandet

13

Berggrunden i Sotenäs består av bohusgranit som verkar ha trängt fram utmed nord-sydliga sprickor. Diabasen och rombporfyren har gjort detsamma under karbon-perm. Bohusgraniten kan delas in i olika lokala typer: röd grovkornig (Gåsögranit), gråröda medelkorniga (Näsingegranit, Hunnebostrandgranit och Rixögranit) och gråa finkorniga (Malmön- eller Lysekilsgraniten). De mer rödfärgade graniterna finns utmed kustzonen och särskilt utanför Bottnafjorden. Den kemiska och mineralogiska sammansättningen består huvudsakligen av fältspat (ca 60-70 vol %), kvarts (20-25 %) och mörka mineral, främst glimmer och magnetit. De olika varianterna av granit får man då sammansättningen varierar (Berglund, 1989). Sveriges geologiska undersökning fann vid karteringar 1936-1943, att graniten trängt fram genom nordsydliga sprickor i gnejsberggrunden. Granitmagman bildade en lakkolit, en skiva som inlagrats i gnejsen och som domformigt lyft gnejstaket (figur 5). Efterhand har gnejstaket vittrat bort och blottlagt graniten. Olika varianter av graniten vävdes in i varandra genom att graniten trängde in i sprickor, vilkas lägen försköts gradvis från öster mot väster. I öster är det den grå och äldre graniten som dominerar och i väster är det de rödgrå och röda varianterna som dominerar, särskilt utmed Bottnafjorden. I figur 3 kan man se bohusgranitens fördelning i Sotenäs kommun och omkringliggande omgivningar. Kosterrännan skär av bohusgraniten i väster med sitt djup på 450 meter i fast berg (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979). Sotenäs definieras (Nordiska ministerrådet, 1984) som ett sprickdalslandskap med inslag av ett fjordlandskap och i de yttre delarna skärgård. Sprickdalslandskapet har linjära drag som utbildats där det finns tektoniska sprickor eller andra former i berggrunden. Erosionen har haft störst påverkan i sprickzonerna och har där kunnat bryta ner och rensa ut berggrundsytan så att sprickdalar har bildats. Områden med mindre sprickgenomsatta delar ses som ryggar, platåer eller höjdsträckningar i landskapet. Höjden i ett sådant här område håller sig mellan 20-50 meter för denna landskapstyp. Fjordlandskapet präglas av vikar med branta stränder djupt inskurna i landmassan. Kustbranten kan variera från några hundra meter på den norska äkta fjordkusten till några meter vid Bohusläns fjordar. De antas ha bildats genom glacial överfördjupning. Skärgårdar är bäst utbildade i tidigare nedisade urbergsområden och utgör en fortsättning på den högre liggande, kuperade terrängen utanför kustzonen. Skärgården präglas starkt av tektonisk verksamhet och glacialskulpturer. En sprickdal har utbildats i ett spricksystem. De olika nedbrytande processerna som påverkar är vittring eller erosion av rinnande vatten eller glaciärer. Sprickorna ger ett mindre motstånd där vittring och erosion kan påverka i sitt skulpturerande arbete. En förutsättning är att berggrunden ligger nära markytan eller går i dagen. Sprickdalslandskapets starkt brutna topografi i Bohuslän är ett resultat av tektoniska rörelser i vertikal och horisontell led. Den tektoniska rörelsen har också orsakat vertikala svaghetslinjer som tillsammans med horisontella sprickplan, s k bankningsplan, givit graniten goda förklyftningsegenskaper. Bankningsplanen tros ha uppkommit vid granitens upplyft från jordskorpans djupare partier. Bohusgranitens egenskaper att lätt spricka i horisontella och vertikala led gör den lämpad för industriell brytning. I många mindre spricksystem har naturhamnar bildats som en naturlig del i berggrunden (figur 4). Hållö har en vindskyddad naturhamn där många båtar lägger till. Riklig förekomst av naturhamnar finns även på Ramsvikslandet och andra öar och halvöar.

14

Det finns många geomorfologiska former representerade i Sotenäs såsom flyggberg/jätterundhällar, väl utformad bankning, isräfflor, fraktionsbrott (skärtråg, skärbrott, parabelriss, musselbrott, hällkar), P-former (jättegrytor, glacialrännor) och skalgrusbankar.

Figur 5 Den geomorfologiska utvecklingen av det bohusländska sprickdalslanskapet, från prekambirum till nutid (Ahlbom, 2001) Figure 5 The geomorphological development of the rift valley landscape in Bohuslän, from precambrium till present

15

3.2 Landskapsutvecklingen på Sotenäshalvön Bohusgraniten bildades för ca 900 miljoner år sedan genom intrusion in i gnejsen under proterozoikum. Den sträcker sig från Gullmarsfjorden i söder till Idefjorden i Norge i norr. Då var kontinenten fortfarande sammanhängande med Rodinia och belägen på södra halvklotet. När granitmagman trängde fram genom gnejsen, bröts delar av gnejsen loss och blandades in. Idag kan man se dessa gnejsbrottstycken som en mosaik i graniten (figur 6).

Figur 6 Gnejsbrottstycke i graniten vid Haby på Ramsvikslandet (Foto: Tina Norberg, april 2004)

Figure 6 Gneissfragment in granite at Haby, Ramsvikslandet.

Figur 7 Pegmatitgång i samband med bankning (Foto: Tina Norberg, maj 2004)

Figure 7 Pegmatite dyke with sheeting.

16

Pegmatiten är vanlig i gångar och massiv. När bohusgraniten successivt stelnade bildades kristalliserade restlösningar och gaser i hålrum och sprickor. Dessa bildar idag pegmatit ”flammor”- och gångar (figur 7) (Hillefors, 1983; Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979). Rodinia bröts inte upp förrän för ca 650 miljoner år sedan. Söder och öster om granitområdet finns mer oregelbundna bergarter med betydligt äldre gnejser och graniter som uppskattas vara minst 1 700 miljoner år. Perioden efter bohusgranitens bildande kännetecknas av omfattande nedbrytning av berggrunden i form av mekanisk och kemisk vittring och erosion. Under denna tid utsattes berggrunden också för tryck från väster, vilket kan ha varit en föraning om den kaledoniska veckningen. Denna rörelse skulle troligen ha skett för 600-700 miljoner år sedan.

Bohusgranit Rombporfyr

Figur 9 Rombporfyrgång på norra Ramsvikslandet daterad till perm (Foto: Tina Norberg, april 2004)

Figure 9 The rhomb pophfyry dyke on the northern part of Ramsvikslandet dated to perm.

Figur 8 Möte mellan rombporfyr och bohusgranit på norra Ramsvikslandet (Foto: Tina Norberg, april 2004) Figure 8 Contact between the rhomb porphyry and the Bohus Granite on the northern part of Ramsvikslandet. Det var vid den här tiden som bohusgraniten kom i dagen mer och mer på grund av intensiv erosion. Det prekambriska peneplanet formades under denna tid, innan det kambriska havet trängde in. (Hillefors, 1983)

17

För ca 280 miljoner år sedan öppnades en mäktig spricka, en riftzon, på grund av sträckspänningar som orsakades av strömningsrörelser i den hårda jordskorpan. Då öppnades en gravsänka i Osloområdet och nordöstra Skagerak. Ett stycke från själva gravsänkan uppstod sprickor genom tensionsrörelser i jordskorpan. I dessa sprickor utefter Bohusläns kust trängde basaltisk och rombporfyrisk lava fram ur sprickorna, vilka är orienterade i N-S riktning ungefär. De är daterade till perm (Hillefors, 1983). En sådan rombporfyrgång sträcker sig i ungefär N-S riktning genom Ramsvikslandet, och har sitt ursprung i Strömstadområdet. Den är på sina ställen upp till 30 meter bred (figur 8 och 9). Det var ett fukttropiskt klimat efter silur vilket gav en effektiv kemisk vittring, kalkstenar som avsatts tidigare vittrade snabbt, på de flesta ställena i Bohuslän helt. Det finns bevarade kalkstenar kvar i Sotenäs, en är belägen vid Slätten vid Klevekilen. Berfendalen-Åbyfjorden kan ha sitt ursprung från jura-krita då kustlinjen varit belägen runt Skåne mot NV ut i nuvarande Kattegatt och Skagerak Djupa dalgångar har bildats då vattnet skurit allt djupare ner (Hillefors, 1983). Tertiär var en orolig period i jordens historia. Sydatlanten öppnas mer och mer. Alperna lyfts upp och Fennoskandia lyftes domformigt eller snedtippandes upp. När jordskorpan sänktes i Mellansverige och i Skagerak och Kattegatt, hade de stora dalgångarna som Götaälvdalen redan hunnit skäras ner kraftigt. Det mellanbohuslänska fjord- och sprickdalslandskapet har varit beroende av högre land i öster, där nu Vänernsänkan är belägen. Under pliocen för 5-1,8 miljoner år sedan skedde en sänkning av havsytan. Vilket ökade flodernas fallkurvor och deras kapacitet att skära ner i berggrunden ännu mer Det har fortsatt varit subtropiskt varmt och fuktigt, med stor kemisk nedbrytning. Kaolin bildades i sprickzoner. Med de kvartära nedisningarna rensades lösvittrat berg upp, sprickzoner frilades och reliefen skärptes ytterligare (Hillefors, 1983). För 2-3 miljoner år sedan inträffade en temperatursänkning. Vid en tydlig gräns vid 1,8 miljoner år sedan (kvartär börjar) sträcker nedisningen sig ner över mer låglänta områden. Reliefen omformades. Frostsprängningen dominerar som vittringsform i det fuktkyliga klimatet. Den intensiva floderosionen och nedisningarnas erosionskrafter har eroderat fram urbergsytan, det prekambriska peneplanet. Dalgångar har skurits ner i förkastnings- och krosszoner. Nötningen har varit så effektiv att det idag bara finns bergstoppar kvar av peneplanet (Hillefors, 1983; Johansson, 2000). Enligt Lidmar-Bergström (1988, 1996) är den subkambriska berggrundsytan en mosaik av gamla, frilagda och nya ytor som skapats efter att täckberget eroderats. Efter bildandet av Kaledonien utvecklades en ny yta över den prekambriska berggrundsytan. Fem olika denudationsintervall kan ses som har föregåtts av orogenes, upplyft och förkastningsverksamhet och följts av subsidence och/eller deposition av sedimentlager. Det prekambriska peneplanet har utsatts för flera nedisningar och talrika glaciala former har bildats på graniten såsom jättegrytor, parabelriss, hällkar, glacialrännor, etc. Bohuskustens upphöjning under neogen exponerade tidigare avsatt sedimenttäcke för erosion (Lidmar-Bergström, 1996). Stora delar av den preglaciala reliefen har bevarats under glaciationsförloppen (Lidmar-Bergström, 1995; Olvmo et al., 1999; Johansson, 2000). Många tecken såsom olika isriktningar tyder på deglaciationer och glaciationer som påverkat landskapet i Bohuslän.

18

3.3 Geomorfologiska landformer på Sotenäs 3.3.1 Rundhällar Flyggberg och/eller jätterundhällar visar sig som bergshöjder med ett brant stup åt ena hållet och flackt sluttande åt andra. Detta ger en asymmetrisk siluett. Dessa former har en relativ höjd av ca 50-400 meter. Det finns inte många av dessa i Sotenäs, och de som finns är gränsfall. Det är den glaciala plockningserosionen som ger denna form. Den branta sidan är en exponerad bergvägg med en rasbrant eller talus vid foten. Den mest tydliga rundhällen enligt denna definition är den rombporfyrgång som finns belägen på norra Ramsvikslandet. Höjden är här mindre än 50 meter men den har en rasbrant delvis naturlig. En del av materialet är sprängmaterial. Rundhällarna är många på Ramsvikslandet. Rundhällarnas uppkomst skulle förklaras av att isen skulle ha smält på bergssidan mot isen, genom det höga trycket, som isströmmen utövade på hällen. Trycksmältvatten pressades mot ytor där trycket var lägre och letade sig in i sprickor och sprängde stenen (frostsprängning). De lossprängda delarna fördes sedan med av isen. Detta torde gälla bara för rundhällar upp till en halv meters storlek. Då isen utövar plastisk deformation glider den förbi större rundhällar och former. En framförd hypotes (Johnsson, 1956) utgår från att isen kraftigt trycker mot rundhällens stötsida och att det fortplantas i hällen till läsidan, där berget spricker sönder. Rundhällen förekommer i storlekar från decimeterstora former upp till jätterundhällar som bildar hela bergsmassiv. Graniter och andra homogena bergarter är de som bäst kan bilda rundhällar. Johnsson, (1956) skriver att ”rundhällen i Bohusläns granitområde inte representerar någon slutprodukt för iserosionen, …” utan ”Rundhällen kan ’födas, åldras och dö’ i ett cykliskt förlopp, vars hastighet är avhängigt av spricksystem, bankning och dess tjocklek, den underminerande erosionens kraft, o.s.v.” Bankningsstrukturerna i bohusgraniten har bildats vid tryckavlastning efter att ovanliggande lager har vittrat och eroderat bort under mesozoikum (Ahlbom, 2001) (Figur 10). Bankningen har en viktig betydelse för rundhällsutformningen, eftersom den utgör ett spricksystem. Den sätter även en gräns för rundhällens accentuering. På ytor med lätt lutande sprickor visar ytan ofta trappliknande former (Lindström, 1988). Mattsson & Tholén (1998) tolkade en liknande trappstegsform i Hunnebo, som att ”på grund av tryckminskning har isen återfrusit och plockat bort den yttre delen av bankningen. Resultatet har blivit en terrasserad profil med omväxlande glacialslipade kanter, musselbrott och plana bankningar.” Rundhällar har enligt Lindström (1988) två bildningsteorier: 1. De bildas av glacial erosion och påverkas av urbergets struktur, litologiska variationer och

olikheter i det glaciala flödet och termiska förhållanden. 2. Vittringshypotesen påstår att rundhällar är preglaciala vittringslämningar, modifierade av

glacial och glacifluvial erosion. Många rundhällar visar p-former som tolkats vara bildade av subglacial glacifluvial erosion. Läsidans orientering är mer beroende på skjuvningsriktningen än på isens riktning (Lindström, 1988).

19

Figur 10 Bankningsstruktur norra Ramsvikslandet mot N (Foto: Tina Norberg, april 2004) Figure 10 Sheetstructure on the northern part of Ramsvikslandet. Photo towards N.

Figur 11 Trappstegsformad stötsida norra Ramsvik mot S (Foto: Tina Norberg) Figure 11 Stepped stoss-side on the northern part of Ramsvikslandet.Photo towards S. 3.3.2 Isräfflor Isräfflorna kan vara korta, hugglika från 10 cm till bråkdelar av en mm men också flera meter långa. Isräfflorna och rundhällarna är de mest typiska formerna av iserosion. Materialet som orsakat iserosionen är i storlek allt från jättestora block ner till bergartsmjöl. Block och stenar har hållits fast under glidningen över hällen och har därmed ristat alltifrån mycket grova räfflor till små riss. Starkt konvexa ytor har korta räfflor medan flackt välvda stötsidor har erhållit långa sammanhängande räfflor. När ytan verkar vara fint polerad är det bergartsmjöl som eroderat. Ur isräfflorna kan isens rörelseriktning uttydas. Det kan på en häll finnas räfflor i olika riktningar och det kan då tyda på att isen har haft en del avsmältningar och ändrat

20

riktning ett antal gånger. När man vill bestämma åldersrelationerna mellan de olika räffelsystemen använder man sig av Ljungners s k hällanalys (finns beskriven i Johnsson, 1956). Det som är viktigt är att veta isens deformationsegenskaper då mäktighet, temperatur, vattenhalt och moräninnehåll ändras. Mäktig is är mer plastisk än tunnare is, vilket gör att räfflor som följer en hällytas buktningar är äldre än de räfflor som endast finns på hällytornas uppstående ytor. Dubbla räffelsystem kan härstamma från helt olika skeden i en nedisning. Räffelsystemet kan också ha överlevt från en tidigare nedisning. 3.3.3 Fraktionsbrott Fraktionsbrott är de vanligast förekomna formerna på hällarna i Sotenäs.

Figur 12 a. Skärtråg, b. Skärbrott, c. Parabelriss, d. Musselbrott (Johnsson, 1956) Figure 12 a. Sickle trough, b. Crescentic gouge, c. Crescentic fracture, d. Lunate mark Skärtråg anträffas sällan på släta hällytor. Det fordras antagligen en viss nivåskillnad, antingen en upphöjning eller depression, vilken kan avleda isströmningen åt sidorna. Troligen kan varje transversell ojämnhet bilda ett skärtråg (Johnsson, 1956). De förekommer ofta i anslutning till jättegrytor och kan vara skär eller hästskoformade. Skärtrågen räknas enligt Nordiska Ministerrådet (1984) till p-formerna (figur 12 och 13). Skärbrott är mycket vanliga i bohusgranit. De är hästskoformade gropar som ofta åtföljs av intensiv räffling och även av parabelriss. Skärbrottet är en spetsigt vinklad spricka som skär ner i hällen i isrörelsens riktning. Ett kil- och månformat stycke av hällen lossnar och bildar ett hästskoliknande urgröpning. Den blir djupare i isens rörelseriktning. Bildar ofta serier efter varandra, men kan också vara utspridda över hällytan (figur 12 och 14). Parabelrissen är halvmånformiga sprickor, som hittas i långa rader eller serier i isrörelsens riktning. Det är deras buktande yta som är vänd mot isrörelsen. De stupar ofta brant med isrörelsen. Parabelrissen är vanligast i spröda bergarter såsom kvartsit (figur 12 och 14). Musselbrotten består av flacka skålar med ansats i stötsidans högsta partier. De ser ut som musselskal. Musselbrotten påträffas vid övergången mellan stötsidan och den branta plocksidan. De kan också finnas vid övergången mellan motlutande och frånlutande hällpartier. Musselbrottsbildningen gynnas av en massformig bergart.

21

Figur 13 Jätteskärtråg på norra Ramsvik (Foto: Tina Norberg) Figure 13 Giant sickle trough on the northern part of Ramsvikslandet

Figur 14 Parabelriss och skärbrott på norra Ramsvikslandet (Foto: Tina Norberg) Figure 14 Crescentic fracture and crescentic gouge on the northern part of Ramsvikslandet.

Figur. 15 Hällkar i form av triangelbrott på Sandöns norra del (Foto: Tina Norberg) Figure 15 Fractures forming triangular rock basin on Sandön.

22

De minsta hällkaren har benämnts triangelbrott, och är belägna där sprickor möts. De kan vara från som vanligast bara några decimeter breda men också flera tiotal meter. De förekommer inte bara i kristallin berggrund, utan även i t ex sandstenar och kalkstenar. Hällkarens sidoytor är oftast råa och oslipade. Tryckavlastning är nog den viktigaste orsaken för den här bildningen. Vid snabb avsmältning av isen hann inte bergets elasticitet med att anpassa sig efter de nya förhållandena och berget spräcktes sönder. Även kraftiga bränningar från havet kan ha slagit loss och lyft upp block från hällytan (figur 15). 3.3.4 P-former P-former är plastiska skulpturer som skapats av iserosion. De består av rännor, ofta med många skärtråg, mandeltråg, kolkar mm. De har tydliga fasettslipningar. Även jättegrytor hör till denna form. P- formerna bör ha uppkommit genom erosion av smältvatten under högt tryck, som strömmat fram under isen (figur 16).

Figur 16 P-former, rundhällar m.m. (Olvmo et al., 1999) Figure 16 P-forms, roche moutonnées etc. Jättegrytor bildas enligt några forskare genom kavitation, det är när bubblor i snabbt strömmande vatten kollapsar. När hastigheter över 15 m/s uppstår i slutna kanaler i glaciären, bildas gasbubblor, och när hastigheten sedan minskar vid t ex en vidgning eller virvelbildning, kollapsar bubblorna. De imploderar, sprängs inåt. Sker detta vid en hällyta kan den sprängas sönder och bilda t ex jättegrytor efter en lång tids erosion (Figur 17). (Kling Jättegrytor bildas enligt Johnsson (1988) också i icke nedisade områden, såsom Escorial plain i Spanien, de kallas då bergssänkor. Vissa av dessa bergssänkor är formade som cylindriska hålor. För att få reda på hur dessa bildats, får man först och främst försöka ta reda på om jättegrytorna i glaciala områden egentligen har överlevt flera kvartära nedisningar. Många av

23

de cylindriska hålen på Escorial plain har överhängande sidoväggar. Stora hålor bildas här när vittring och vattenerosion bearbetar de exponerade utvidgningssprickorna (dilationssprickor). De flesta vittringshål är mer eller mindre cirkulära. På Hållö finns två jättegrytor sydväst om fyren som tolkats vara av ickeglacialt ursprung (Johansson, 1988). De är belägna på samma sätt som de hålor som finns på Escorial plain. Möjligen skulle dessa former i västra Bohuslän kunna härröra från den subkretaceiska denudationsytan. Har försökt lokalisera dessa men ej lyckats. Redan 1743 skrev Pehr Kalm om så kallade berg- eller jättegrytor i Bohuslän. Han hade hört talas om dessa av några bönder. Han besökte flera olika platser såsom Väröarna, Tjörn och en lokal öster om Uddevalla för att beskåda dessa.

Figur 17 Tre jättegrytor belägna på norra Ramsvikslandet. Fler finns uppe på hällen. (Foto: Tina Norberg) Figure 17 Three potholes situated on the north part of Ramsvikslandet. A couple of potholes on the top of the rock surface are not visible on the photo.

Figur 18 Glacialrännor på norra Ramsvikslandet (Foto: Tina Norberg) Figure 18 Glacial grooves on the northern part of Ramsvikslandet.

24

Glacialrännor bildas när smältvatten vid hög hastighet bildar korkskruvsliknande virvlar och eroderar hällytan. Glacialrännor finns på alla lokaler i olika omfattning (figur 18). 3.3.5 Skalgrusbankar Skalgrusbankar bildas under havsytan när hårddelar av djurlivet under vatten, kadaver mm förs samman i skyddade delar av botten. De blir synliga där landet har höjt sig och blottlägger dessa ovan havsytan. På västkusten kan dessa vara ett tiotal meter tjocka. De senglaciala bankar man kan hitta längs västkusten är avsatta under inlandsisens avsmältning med stor skalrikedom. Medan de postglaciala bankarna är avsatta när klimatet började förbättras med ökad artrikedom som följd men med mera grus och sandinnehåll istället. Många skalgrusbankar har utsatts för täktverksamhet och har idag helt eller delvis avlägsnats på grund av rådande grusbrist på vissa platser. 3.3.6 Former som visar på olika processer i landskapet Vittring kan ske mekaniskt, kemiskt eller biologiskt eller alla på en gång. Frostvittring är en mekanisk vittring som sker genom att vattnets volym ökar när det fryser till is i sprickor och håligheter. Isens volymökning gör att det blir spänningar. När dessa spänningar Släpper spricker sprickorna och håligheterna upp mera. Differentierad vittring är när olika material vittrar med olika hastigheter. Tydligt är att intensiv vittring gynnas av ytor skapade vid stenbrottsverksamhet (figur 19).

Figur 19 Lervittring vid Hunnebo klåva/Stenhuggarmuseet (Foto: Tina Norberg, april 2004)

Figure 19 Argillaceous weathering at Hunnebo klåva /Stenhuggarmuseet. Exfoliation orsakas av eld, salt, tryckavlastning m.m. Flagor lossnar från allt mellan några mm till flera cm och även ännu större (figur 20 och 21). Exfoliation genom tryckavlastning och torliknande bildningar är vanliga längre in på Sotenäshalvön (figur 21).

25

Figur. 20 Exfoliation orsakad av eld på Sandön (Foto: Tina Norberg, maj 2004) Figure 20 Exfoliation caused by fire on Sandön.

Figur 21 Exfoliation vilken troligen orsakats av tryckavlastning genom erosion vid Hunnebo klåva (Foto: Tina Norberg, april 2004) Figure 21 Exfoliation probably caused by erosional off-loading, Hunnebo klåva

26

4 Metodik Huvudsakliga arbetet har gått ut på att inventera geologiska och geomorfologiska former i fält i Sotenäs kommun på Sveriges västkust (figur 2). Naturinventeringen har föregåtts av en förarbetsfas där kartor, litteratur och muntliga uppgifter har studerats för att urskilja områden att inventera. När översiktliga inventeringar genomförts följde urvalsarbetet vilket ledde fram till vilka lokaler som skulle besökas under fältarbetet. De inventerade lokalerna är: Hela Ramsvikslandet, Tryggö, Sandön, Hållö, Hunnebo klåva och området kring Stenhuggarmuseet, Klevekilen och Lindalsskogen. Fotografering och identifiering av olika geomorfologiska former har utförts. Fältarbetet har utförts genom att leta upp och uppskatta hur stor förekomst av olika geomorfologiska och geologiska former som funnits på de aktuella områdena. En inräkning av en lokal rik på jättegrytor funnen på norra Ramsvikslandet och en jämförelse med Hållö har gjorts. Dessa jättegrytor har sedan definierats enligt Johnssons (1956) metod. Karteringen har genomförts under våren och sommaren 2004. Utgångspunkten var att identifiera områden med rika förekomster av geomorfologiska former. Dessa områden har sedan bedömts ur ett naturvärdesperspektiv. Valet av naturvärdesbedömning (Kling, 1995, efter Björklund, 1987) avgjordes av att Kling tidigare har utfört en bedömning på ett liknande område, Partille, med samma geomorfologiska former. En jämförelse med befintliga naturreservat (och det utökade naturreservat Ramsvikslandet, avsnitt 2.2.3) har sedan genomförts på de karterade lokalerna. 4.1 Definiering av olika jättegrytor efter placering på berghällen Denna metod går ut på att identifiera och definiera jättegrytor efter deras placering på berghällen. Syftet var sedan att göra en bedömning av antal jättegrytors läge på Hållö och norra Ramsvikslandet och jämföra detta. Ibland svårt att definiera då jättegrytornas lägen inte är helt självklara.

Figur 22 Fingerade hällar med jättegrytor i olika lägen Figure 22 Principal locations of potholes. 1. Läsidesläge (Leeside) 2. Läsides hörnläge (Leeside corner) 3. Krönläläge (Crest lee side) 4. Sidhålkälsläge (Sidecavetto) 5. Krönläge (Crest) 6. Sidläläge (Side lee) 7. Sidläge (Side) 8. Mellanläge (Intermediate) 9. Stötsides sprickläge (Stoss side rift) 10. Stötsides rännläge (Stoss side channel) 11. Stötsides läläge (Stoss side lee) 12. Stötsides hörnläge (Stoss side corner) (Johnsson, 1956)

27

4.2 Naturvärdesbedömning Utifrån Björklunds modell har Kling (1995) sammanställt en modell för naturvärdesbedömning lämplig för områden/lokaler i södra och mellersta Sverige med tyngdpunkten på geovetenskapliga värden. Modellen används så att en betygsättning (bedömning) görs av de former som finns representerade på de olika lokalerna. Viktigare förekomst ur forsknings- och pedagogiskt hänseende ger högre poäng: Om en form är vanlig eller ovanlig är en viktig aspekt i ett bevarandesyfte för framtida förståelse och omvärdering av den kunskap som finns idag. En möjlighet hade varit att sätta olika poängskalor anpassade efter hur viktig kriteriet är i bedömningen. Utifrån denna analys gör man sedan en bedömning. Modell Förekomst Forskning Allmänhet Utformning (0-2 p) Betydelse för forskning (0-2 p) Tillgänglighet (0-2 p) -otydlig -liten -svårtillgänglig -tydlig -viss -tillgänglig -välutbildad -stor -lättillgänglig Förekomst i området (0-2 p) Betydelse för områdets genes (0-2 p) Pedagogisk betydelse (0-2 p) -allmän -liten -liten -mindre vanlig -viss -viss -sällsynt -stor -stor Förekomst i regionen (0-2 p) Betydelse för regionens genes (0-2 p) Betydelse för människan (0-2 p) -allmän -liten -liten -mindre vanlig -viss -viss -sällsynt -stor -stor Utformning - ju mera lik teoretisk ”bild” desto bättre Förekomst i området – ex Sotenäs Förekomst i regionen – ex Västra Götaland Betydelse för forskning – ovanlig, ovanlig utformning, rik förekomst Betydelse för områdets genesis – större betydelse ger högre naturvärde Betydelse för regionens genesis – större betydelse ger högre naturvärde Tillgänglighet – lätt: direkt från väg eller gång- cykelbana; tillgänglig: utmärkta stigar och leder; svår: karta och /eller kompass krävs. Pedagogisk betydelse – mer lämpad för t ex exkursioner etc. ger högre naturvärde Betydelse för människan – t ex vattendrag, grottor m.m. som kan vara intressanta och sevärda Maximalt antal poäng med denna beräkningsmodell blir 18 poäng. Klassernas gränser i klassindelningen i Klings arbete framgår ej. Har valt att dela in klasserna i tre klasser och det ger att: Klass I: 13-18 poäng Klass II: 7-12 poäng Klass III: 0-6 poäng

28

Detta kan inte alltid ses helt rättvist då vissa förutsättningar kan ge höga poäng och andra låga. Enligt Björklund kan större vikt ges till vetenskapligt och pedagogiskt intresse och betydelsen för förståelsen av genesen. Modellen har använts så att viktigare förekomst ur forsknings- och pedagogiskt hänseende ger högre poäng: Om en form är vanlig eller ovanlig är en viktig aspekt i ett bevarandesyfte för framtida förståelse och omvärdering av den kunskap som finns idag. Men samtidigt kan otillgänglighet och förekomst ge låga poäng. Området kan då ändå vara ett klass I område (riksintresse) med avseende på t ex forskning. Naturvärdesbedömning ligger här till grund för att kunna avgöra hur viktig den kan vara vid en bedömning för t ex bildande av naturreservat (Kling, 1995).

29

5 Resultat 5.1 Inventering av jättegrytor Vid arbetet med att identifiera jättegrytor på Hållö och norra Ramsvikslandet framkom det att frekvensen av jättegrytor var större på norra Ramsvikslandet än på Hållö. Det med tanke på den stora arealskillnaden. Området på norra Ramsvikslandet är taget just för den stora ansamlingen jättegrytor på en liten yta. Inventeringen på Hållö har utförts utifrån kartan i figur 27 med jättegrytor. Alla jättegrytor har ej kunnat lokaliseras, medan andra har hittats istället Alla jättegrytor ligger i stort läsidesläge både på Hållö och norra Ramsvikslandet. Lägg märke till det stora antalet jättegrytor i läsidesläge på norra Ramsvikslandet (tabell 1). Jättegrytornas indelning i olika definitioner kan ge en inte helt rättvis bild, som även Johnsson (1956) påpekar i sin avhandling. Förklaringen till den stora ansamlingen kan vara att isen stått stilla under en längre period över denna lokal. Flera av dessa jättegrytor har en diameter över en meter. Enligt definitionen i figur 22 hamnar de flesta jättegrytorna på norra Ramsvikslandet i kategorin läsidesläge. Tabell 1 Definition av inventerade jättegrytor på Hållö och norra Ramsvikslandet Table 1 Defining of potholes found at Hållö and on the northern part of Ramsvikslandet. Hållö

(Yta ca 0,75 km2) Norra Ramsvikslandet (Yta ca 0,125 km2)

1. Läsidesläge 5 19 2. Läsides hörnläge 2 4 3. Krönläläge 3 3 4. Sidhålkälsläge 4 3 5. Krönläge 1 5 6. Sidläläge 3 4 7. Sidläge 2 6 8. Mellanläge 0 0 9. Stötsides sprickläge 2 0 10. Stötsides rännläge 0 0 11. Stötsides läläge 0 0 12. Stötsides hörnläge 0 0 5.2 Geomorfologiskt intressanta områden och deras naturvärden De besökta områdena har valts ut efter studier av litteratur, information på internet och muntlig information om platser med kända geomorfologiska former. Figur 1 som visar var det finns talrik förekomst av glacialskulpturer har varit till stor hjälp. Urvalet har också grundats på att ha med både skyddade områden såsom naturreservat och naturvårdsområden och även ett oskyddat område. Område i naturvärdesbedömningen betyder här Sotenäs kommun och region betyder Västra Götaland. Vanligtvis bedöms de olika geomorfologiska formerna var för sig. I detta arbete har områden bedömts utifrån de former som finns på varje lokal. Information om de olika

30

naturreservaten kan hittas på Västkuststiftelsens hemsida (http://www.vastkuststuiftelsen.org) och även på Sotenäs kommuns hemsida (http://www.sotenas.se). 5.2.1 Ramsvikslandet och Tryggö Hela Ramsvikslandet är idag inte naturreservat, men finns som ett långt framskridet förslag (figur 23 och 24). Ramsvikslandets naturreservat avsattes med avseende på stora geologiska intressen (Jansson, 1992). Reservatet är ca 800 ha och omfattar större delen av

Ramsvikslandet samt Tryggö och Tryggöskär. Norra Ramsvikslandet ansågs inte tidigare ha tillräckligt stora värden för att avsätta som naturreservat, utan skyddades bara som landskapsbildskydd. Med miljöbalkens införande ökade möjligheterna för skydd.

2,4 km 0

Det nuvarande reservatet kännetecknas av vidsträckta klippområden, här och var brutna av ljunghedar, fukthedar, ängar och lövdungar. Landskapet präglas av äldre tiders kustjordbruk med slåtter- och betesängar samt

utmarksbeten (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979).

Figur 23 Karta Ramsvikslandet och Tryggö. Nuvarande naturreservat ut markerat. (efter Gröna kartan, 8A NO Lysekil) Figure 23 Map Ramsvikslandet and Tryggö. The extent of nature reservations are shown on the map. (after topographical map 8A NO Lysekil) Den röda bohusgraniten genomkorsas av yngre bergarter (diabas, rombporfyr och pegmatit). På grund av detta kallas området för ”klippornas rike”. Överallt finns många spår från istiden i form av jättegrytor, isräfflor och andra hällskulpturer. De bästa badplatserna är vid Haby bukt och på Tryggö.

31

I detta område utgörs berggrunden till största delen av bohusgranit, men från norr till söder sträcker sig en rombporfyrgång upp till 30 meter bred på vissa platser. Rombporfyren återfinns norrut i Strömstad. I anslutning till rombporfyren förekommer diabasgångar och gnejsbrottstycken. Det är rikt på glacialskulpturer såsom rundhällar, rännor, skärtråg och jättegrytor. Det finns gott om naturhamnar. Den svallade moränen förekommer i de låga partierna vid Ramsvik, Myren och Fykan. Tryggö nås genom att man antingen vadar över eller kommer med båt. På Tryggö finns kung Tryggves grav belägen på den högsta punkten. Röset är äldre än kung Tryggve, men det sägs ändå att han har blivit begravd där i efterhand. Tryggö kännetecknas av sin långsluttande västsida med jämnlöpande bankning (Ljungner, 1923). Sotenkanalen som är 6 km lång och byggd 1935 avskiljer Ramsvikslandet från fastlandet. Den tillkom för att underlätta sjöfartstrafiken. Den är idag en populär inomskärsled för fritidsbåtar. Uppdelningen av naturvärdesbedömningen på olika lokaler på Ramsvikslandet är gjord utefter den topografi som finns på lokalen. 5.2.1.1 Norra Ramsvikslandet Norra Ramsvikslandet är ett område med hällmarkslandskap beläget i anslutning till naturreservatet Ramsvikslandet. (Figur 23). De mest karakteristiska formerna är här glacialskulpturer såsom isräfflor, skärtråg och jättegrytor i bohusgraniten. Här finns även mycket karakteristiska klyvningsplan, bankning, som är ett av bohusgranitens kännetecken. Landskapet präglas av vidsträckta och vegetationsfattiga hällmarker med stort skönhetsvärde. (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979). Rombporfyrgången kan tydligt ses här med sin mörkare färg. Norra Ramsvikslandet har landskapsbildsskydd genom förordnande enligt 19 § Naturvårdslagen (Länsstyrelsen, Kungörelse, nr 283 A 1969). Naturreservat bildades med den lagstiftning som var gällande 1969 om omfattande åtgärder för skydd krävdes eller om pågående markanvändning kraftigt begränsades. Annars bildade man enligt naturvårdslagen naturvårdsområden, landskapsbildskyddsområden, etc. Naturvärdesbedömning: (16 poäng, klass I) Förekomst Jättegrytorna, bankningen och spricksystemet är välutbildat (2 p) och med avseende på jättegrytorna är det mindre vanligt med en så talrik förekomst inom ett så litet område (1 p). I regionen som helhet är det mer sällsynt då t ex denna speciella bankningen är typisk för bohusgraniten (2 p). Forskning Norra Ramsvikslandet har stor betydelse för forskningen (2 p) med den rika förekomsten av jättegrytor, även stor betydelse för förståelsen av genesen i området (2 p) och i regionen (2 p). Allmänheten En stig ökar tillgängligheten till norra Ramsvikslandet. Terrängen runtom kan vid vissa ställen vara svårforcerad (1 p) med höga rundhällar och klyftor emellan med tät växtlighet. Den pedagogiska betydelsen är stor med den stora ansamlingen av jättegrytor (ca 44 stycken),

32

bankningen och rombporfyrgången (2 p). Betydelsen för människan är stor med den varierade förekomsten av geomorfologiska former (2 p) som ger ett inspirerande friluftsliv. 5.2.1.2 Fykan och Sotehuvud Lokalen utgör mellersta delen av Ramsvikslandet (figur 23) och består av åker/betesmarker och klippor med en mindre relief än på norra Ramsvikslandet. Blockrammel finns i de större klyftorna och stora bankningsplan har frigjorts och borttransporterats på många ställen, med följd att stora släta hällar bildats. Enstaka jättegrytor finns, om än inte i någon större utsträckning. Parabelriss, skärtråg, skärbrott och glacialrännor är vanliga. Ligger inom nuvarande naturreservatet. Naturvärdesbedömning (11 poäng, klass II) Förekomst De geomorfologiska formerna är tydliga (1 p) och lika den teoretiska bilden. De är mindre vanliga i området (1 p) och sällsynta i regionen (2 p). Forskning Lokalen har en viss betydelse för forskningen (1 p) och en viss betydelse för förståelse av områdets genes (1 p) och regionens genes (1 p).. AllmänhetenDet finns stigar till området som ger en bra tillgänglighet (1 p). En viss pedagogisk betydelse (1 p) tillsammans med norra Ramsvikslandet. Betydelsen för människan är stor (2 p) med stora blockrammel och släta hällar ut mot havet, lämpligt för friluftsliv. 5.2.1.3 Haby och Tryggö Haby ligger på södra Ramsvikslandet och tillsammans med Tryggö (figur 23) har de populära badplatser och är välbesökta på sommaren. Haby är ett flackt område med hedliknande marker och på sommaren betande får. I bohusgraniten finns talrika inslag av gnejsbrottstycken som ger en vacker bild. Dessa gnejsbrottstycken viktiga för förståelsen av bohusgranitens bildande. Tryggö har beteshagar närmast Ramsvikslandet. Väl uppe på toppen finns Kung Tryggves grav, där kan klipporna ses som sträcker sig ut mot havet på andra sidan. Tryggö har på den klippiga sidan många lösa block och stenar med låg växlighet emellan. Naturvärdesbedömning(14 poäng, klass I) Förekomst Gnejsbrottstyckena på Haby är välutbildade och tydliga (2 p) medan övriga former ej lika tydliga. Här finns betydligt mer vegetation än övriga lokaler. De är mindre vanliga i området (1 p) och även i regionen (1 p). Forskning Lokalen har viss betydelse för forskningen (1 p), men stor för områdets genes (2 p) och viss för regionens genes (1 p).

33

Allmänheten Lättillgängligt (2 p) och populärt för badande och fiske. Lokalen har stor pedagogisk betydelse (2 p) för förståelsen av bohusgranitens bildande, Tryggö lite mer för kung Tryggves grav. För människan har lokalen stor betydelse för fritid och rekreation (2 p).

2 km 0

Figur 24 Naturreservat Ramsvik under beslutsfattande (http://www.sotenas.se Förslag till beslut 2004-05-27) Figure 24 Planned extent of Nature reserve Ramsvikslandet

34

5.2.2 Sandön Sandön är bågformad och hänger ihop med Smögenön och Hasselön (figur 25). De räknas till exponerad skärgård. Sandön bildar med skären Grindholmen och Stensholmen ett geologiskt naturreservat. Öarnas topografi domineras av flacka, kalspolade rundhällar och en stor förekomst av lossbrutna block. På Sandöns södra del finns ett brant markerat höjdparti med sidan åt väster. Huvudsakliga bergarten är bohusgranit, men med inslag av pegmatit, amfibolit, diabas och gnejsbrottstycken. Hällskulpturerna är välutvecklade efter inlandsisens framfart. På öns östra sida finns en grupp med åtta stora jättegrytor, mellan 1,3 och 3 meter i diameter. Alla har ej kunnat lokaliseras. På östsidan märks också en stor klapperstensvall. Det finns små ytor med skalblandad jord. (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979) Det finns många spår efter stenbrottsverksamhet.

Naturvärdesbedömning (13 poäng, klass I) Förekomst Tydlig utformning av skärbrott och andra geomorfologiska former med en talrik förekomst av triangelbrott, etc (2 p), Triangelbrotten är mindre vanliga i området (1 p) och sällsynta i regionen (2 p). ForskningLokalen har viss betydelse för forskningen (1 p), och har en viss betydelse för förståelsen om området i helhet (1 p), även viss betydelse för regionen (1 p).

1 km 0

Figur. 25 Karta Sandön (efter Gröna kartan 8A NO Lysekil) Figure 25 Map Sandön (after topographical map 8A NO Lysekil) AllmänhetenSandön är lättillgänglig med bra gångvägar och lättforcerade klippor (2 p). En viss pedagogisk betydelse då Sandön är lättillgänglig (1 p) och en storbetydelse för människan (2 p). 5.2.3 Hållö och Sälö Hållö/Sälö är ett reservat grundat på geologiska intressen (Jansson, 1992; Länsstyrelsen, Kungörelse nr 57 A 1975 ) (Figur 26). Här finns den så kallade marmorbassängen som är en stor naturhamn. Hela Hållöarkipelagen är rik på minnesmärken efter istiden, såsom jättegrytor, skärtråg, isräfflor, etc. Andra geomorfologiska intressen är de flata hällarna vid Slätte Hälla och blockramlet i Kålhagsklyftan (figur 27). Slätte Hälla är ett enda bankningsplan och en del av den slipad och räfflad och en annan del grov (Ljungner, 1923).

35

0 2,2 km

Figur 26 Hållö Sälö naturreservat (efter Gröna kartan 8A NO Lysekil) Figure 26 Hållö and Sälö nature reserve (after topographical map 8A NO Lysekil)

Soldatudden

Havrehålet

Slätte Hälla

Marmorbassängen Båtens angöringsplats

Hållö Huvud

Hållö hamn

0,57 km 0

Figur 27 Jättegrytornas läge på Hållö. Ensamma grytor eller avgränsade svärmar av dem markerade med runda prickar. (fritt efter Johnsson, G., 1956). (Foto: Tina Norberg juli 2004) Figure 27 Location of potholes on Hållö. Solitary potholes or delimited clusters of them are marked with dots. (free after Johnsson, 1956)

36

Arkipelagen runt Hållö består av exponerade klippöar i yttersta kustbandet söder om Smögen och omfattar Hållö, Sälö och ett antal närbelägna mindre öar. I granitberggrunden finns inslag av smärre gnejsbrottstycken. Ett karakteristiskt och tydligt spricksystem i öst-västlig riktning tyder på en tänjning i graniten. Sprickorna är kraftigt urspolade av havet. Den västligaste delen på Hållö, Kålhagshuvudet, har sprickor som är 5-15 meter djupa och endast 0,5-1 meter breda. På sidorna i den stora klåvan som skiljer Hållö från Kålhagshuvudet finns rester kvar av den intrusiva, mörka bergarten limburgit-sten. Glacialskulpturer som skärtråg, ovaltråg, rännor och jättegrytor förekommer talrikare på Hållö än på någon annan lokal utefter västkusten. Här är det sällsynt med jordavlagringar. (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979) Hållö har en talrik förekomst av geomorfologiska och geologiska former med högt naturvärde ur både forskningssynpunkt och pedagogiskt allmänintresse. Naturvärdesbedömning (17 poäng, klass I) Förekomst De geomorfologiska formerna i området är välutbildade (2 p) och sällsynt med så talrik förekomst av olika geomorfologiska former (2 p), och sällsynt i regionen (2 p). Forskning Lokalen har stor betydelse för forskningen (2 p) med sin rika och välutvecklade förekomst av många varierade geomorfologiska former, såsom Slätte Hälla, Kålhagsklyftan eller t ex jättegrytan Brödkorgen (två i en). Har även stor betydelse för området ur forskningssynpunkt (2 p) för att förstå genesen och en stor betydelse i regionen (2 p). Allmänheten Vad gäller tillgängligheten sjunker bedömningen till tillgänglig då det krävs båttransport för att ta sig till ön (1 p), medan det är lätt att röra sig på ön. Hållö har en stor pedagogisk betydelse (2 p) med många geomorfologiska former på en liten yta, för att kunna studera utvecklingen i graniten, men även stor betydelse för människan (2 p) med sin skönhet och möjlighet till avkoppling etc. 5.2.4 Klevekilen Klevekilen är en djupt inskuren basin (Johansson et al., 2001) med närmaste omgivningar mellan Väjern och Hovenäset (Figur 28 och 29). Den har fått den karakteristiska vinklade kilformen genom ett spricksystem med korsande nord-sydliga och nordost-sydvästliga riktningar. Strandlinjen är starkt sönderskuren med flera halvöar och utskjutande klippöar. De inre delarna av kilen är grunda och djupet är på sina ställen inte mer än en meter. Granitberggrunden har ett stråk av rombporfyr utmed Klevekilens västsida. Här finns många spår av inlandsisens verksamhet, som jättegrytor och isräfflor. Östra sidan är kraftigt sargad av tidigare stentäktverksamhet. De lösa avlagringarna är först och främst leror nere i dalbottnarna, men vid Lindalskogen finns en större skaljordsavlagring med fraktioner upp till hela skal av t ex ostron och kammusslor.

37

Figur 28 Foto taget från Klevekilens västra sida från berget Berlin (Foto: Tina Norberg, maj 2004) Figure 28 Picture taken from the west side of Klevekilen from the summit of the hill Berlin.

Foto (Figur 28) taget från härifrån åt nordost.

1 km 0

Figur 29 Klevekilens utformning (efter Gröna kartan 8A NO Lysekil) Figure 29 The basin of Klevekilen (after Gröna kartan 8A NO Lysekil) Figuretext: Picture (Figure 28) taken from this spot at NO. Naturvärdesbedömning (13 poäng, klass I) Förekomst Klevekilen är en välutbildad vik (2 p), som är mindre vanlig i området (1 p) och i regionen (1 p). Forskning Viken har en viss betydelse för forskningen (1 p) och stor betydelse för områdets genes (2 p), och viss betydelse för förståelsen av regionens genes (1 p).

38

Allmänheten Det är tillgängligt (1 p) med en liten bilväg som leder fram till den anlagda stigen. Höga höjder för att se helheten av viken. En stor pedagogisk betydelse för att förstå hur det kan se ut efter isens påverkan i samband med sprickbildning (2 p). För människan har Klevekilen en stor betydelse (2 p), med den vackra utsikten och naturen. Oftast bara lokalfolkningen som tar sig till denna plats. 5.2.5 Lindalskogen Vid gården Lindalskogen sydöst om Väjern finns en vetenskapligt intressant skaljordsavlagring som är den största kända i Sotenäs kommun. Den är ca 500 meter lång och 20-50 meter bred. Skärningar i avlagringen visar tre lager varav det understa innehåller delvis välbevarade skal av musslor, snäckor, armfotingar och rankfotingar från senglacial tid och de övre skal från postglacial tid. Avlagringen utgör ett betydelsefullt vetenskapligt dokument över nivåförändringar och grundhavsmiljöer på västkusten efter inlandsisens avsmältning. (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän, 1979) Naturvärdesbedömning (12 poäng, klass II) Förekomst Skaljordsavlagringen är välutbildad (2 p) med tre tydliga lager, och mindre vanlig i området (1 p) och i regionen (1 p). Forskning Betydelsen för forskning är stor (2 p) av vad som framkommit tidigare, viss betydelse för områdets genes (1 p) och viss för regionens genes (1 p). Allmänheten Lindalskogen är tillgänglig från flera håll (1 p). Den pedagogiska betydelsen är stor för förståelsen av de nivåförändringar som skett (2 p). För människan är betydelsen viss (1 p) med en ovanligt välutvecklad dokumentation över områdets bildning. 5.2.6 Hunnebo klåva Hunnebo klåva i Hunnebostrand är det område som ej har skydd av något slag (figur 30). Här finns flera klyftor med tydlig intensiv, vittring och Stenhuggarmuseet som visar hur det gick till i ett stenbrott förr. Vittringen på klyftornas väggar är intensivare här än på någon annan besökt lokal. Bankningen är tippad ca 90° och avskalning sker från väggarna i upp till decimetertjocka skivor.

39

Figur 30 Hunnebo Klåva i Hunnebostrand (Foto: Tina Norberg, maj 2004) Figure 30 Hunnebo klåva a gorge in Hunnebostrand. Naturvärdesbedömning (13 poäng, klass I) Förekomst Klyftorna är välutbildade och relativt lättforcerade (2 p) med tydlig vittring. Förekommer mindre vanligt i området (1 p) (med avseende på den vittring som sker) och mindre vanligt i regionen (1 p). Forskning Vittringen ger en stor betydelse för forskningen (2 p) och stor betydelse för förståelsen av områdets genes (2 p) då vittringen inte är lika uttalad närmare vattnet. Betydelsen för regionens genes är viss (1 p) med avseende på informationen som kan fås ut av vittringen och hur det ser ut i stenbrottet. Allmänheten Hunnebo klåva är tillgänglig (1 p) med stigar och markerade gångvägar. Stor pedagogisk betydelse (2 p) med Stenhuggarmuseet och smala djupa klyftor att uppleva. En viss betydelse för människan(1 p).

40

5.3 Sammanfattning naturvärdesbedömning Tabell 2 Naturvärdesbedömning på identifierade platser i Sotenäs Table 2 Estimation of the nature value identified on locations in Sotenäs Lokal/Glacialformer Förekomst (0-2 p) Forskning (0-2 p) Allmänheten (0-2 p) Summa Totalsumma

2 a 2 a 1 a 5

1 b 2 b 2 b 5

Norra Ramsvik 2 c 2 c 2 c 6 16

1 a 1 a 1 a 3

1 b 1 b 1 b 3

Fykan & Sotehuvud 2 c 1 c 2 c 4 10

2 a 1 a 2 a 5

1 b 2 b 2 b 5

Haby & Tryggö 1 c 1 c 2 c 4 14

2 a 1 a 2 a 4

1 b 1 b 1 b 3

Sandön 2 c 1 c 2 c 5 12

2 a 2 a 1 a 5

2 b 2 b 2 b 6

Hållö 2 c 2 c 2 c 6 17

2 a 1 a 1 a 4

1 b 2 b 2 b 5

Klevekilen 1 c 1 c 2 c 4 13

2 a 2 a 1 a 5

1 b 1 b 2 b 4

Lindalskogen 1 c 1 c 1 c 3 12 2 a 2 a 1 a 5 1 b 2 b 2 b 5 Hunnebo Klåva 1 c 1 c 1 c 3 13 Summa 34 35 38 94 94

Utformning a Betydelse forskning a Tillgänglighet a otydlig 0 liten 0 Svårtillgänglig 0 tydlig 1 viss 1 tillgänglig 1 välutbildad 2 stor 2 lättillgänglig 2 Förekomst område b Områdets genes b Pedagogisk betydelse b allmän 0 liten 0 liten 0 mindre vanlig 1 viss 1 viss 1 sällsynt 2 stor 2 stor 2 Förekomst region c Regionens genes c Betydelse människan c allmän 0 liten 0 liten 0 mindre vanlig 1 viss 1 viss 1 sällsynt 2 stor 2 stor 2 Som kan ses i tabell 2 har samtliga lokaler minst 10 poäng.

41

Ur klassificeringssynpunkt blir resultatet: Norra Ramsvik Klass I Haby & Tryggö Klass I Hållö Klass I Klevekilen Klass I Hunnebo Klåva Klass I Lindalskogen Klass II Fykan & Sotehuvud Klass II Sandön Klass II

42

6 Diskussion Studien har utförts med syftet att utvärdera vad som är viktigt att tänka på vid bedömningen av naturvärden baserade på geologiska och geomorfologiska former. Här spelar Naturskyddsföreningen en viktig roll. Inventeringar utförs regelbundet av stat och kommun för att identifiera områden som är viktiga att bevara för framtiden. Sätten att skydda identifierade områden varierar, vanligast är naturreservat. Enstaka lokaler eller till och med enstaka objekt kan skyddas som naturminnen. Inom det undersökta området Sotenäs är Hållö en viktig lokal både ur forskningssynpunkt och allmänintresse. Förekomsten av glaciala skulpturer är mycket stor. Övriga lokaler har även de talrika välskulpturerade former. I Miljöbalken och tidigare Naturvårdslagen är syftet med bildandet av naturreservat tydligt. Att bevara för framtiden, och underlätta för forskning och friluftsliv. Skydda områden som kan behövas för förståelsen i framtiden. De geomorfologiska och geologiska formerna som är representerade i Sotenäs visar på en stor aktivitet under inlandsisen. T ex stora ansamlingar av jättegrytor tyder på att isen varit stillastående under längre perioder. Isräfflor i olika riktningar kan tyda på två saker: 1. Isen har ändrat håll vid t ex en lite varmare period och sedan rört sig vidare. 2. Räfflor har överlevt från tidigare nedisning. Dessa områden är samtidigt viktiga för friluftslivet i dagens stressade samhälle. Det behövs oaser i olika miljöer. Dagens ungdom behöver en framtid med naturliga miljöer. 6.1 Metodik Vid klassificering och inventering av hällskulpturer kan flera tillvägagångssätt användas beroende på syftet med studien. Denna studie koncentreras på att genom naturvärdesbedömningen klassificera olika lokaler beroende på förekomsten av geologiska och geomorfologiska former, forskningsintresse och allmänintresse för dessa former. För att bearbeta informationen till naturvärdesbedömningen har en definiering (figur 10) med en jämförelse av jättegrytors läge på berghällen analyserats mellan Hållö och en lokal på norra Ramsvikslandet. Det som slog mig var den rika förekomsten av jättegrytor (minst 44 st) (tabell 1) inom ett litet begränsat område på norra Ramsvikslandet (ca 100 x 300 m). Detta område har fram tills nu varit skyddat som landskapsbild. Arbetet med att här bilda naturreservat är framme vid ett beslutsförslag. Detta område kommer då att ingå som en del av ett naturreservat som sträcker sig över hela Ramsvikslandet, Tryggö, Tryggöskär, Rörvik Västergård etc. Jättegrytorna på Hållö ligger alla i stort läsidesläge åt väster. Norra Ramsvikslandets jättegrytor är lokaliserade åt samma håll. Detta tyder på att isen legat stilla under en längre tid på samma ställe. Valet av inventerings och värderingsmodell gavs av tidigare utförda geomorfologiska inventeringar av Björklund (1987), Kling (1995) och Carlsson et al. (1999). De utgick alla från samma ursprungsmodell (SNV, 1975) och modifierade efter södra och mellersta Sverige. Detta ledde fram till den modell Kling använde i sitt arbete.

43

Här ligger det helt upp till bedömaren att utifrån de fakta som finns avgöra hur viktig en viss lokal kan anses vara. Svårigheten ligger i en godtycklighet. För en rättvis bild behövs ett objektivt omdöme. Naturvärdesbedömningen är här grundad på det som framkommit i fält och vad som finns beskrivet i litteraturen. När det gäller bildandet av naturreservat har Naturvårdsverket sammanställt föreskrifter om hur det ska gå till (Naturvårdsverket 2003). 6.2 Geomorfologiskt intressanta områden Den stora förekomsten av jättegrytor, glacialrännor, skärtråg, parabelriss etc. är koncentrerade till de yttre delarna av Bohuslän. Där också de flesta naturreservat är belägna. Har utgått från detta vid beslut om vilka lokaler som skulle besökas. Bohusgraniten har efter att gnejstäcket vittrat och eroderat bort varit utsatt för direktpåverkan från inlandsisen. Vissa former kan ha överlevt från tidigare nedisningsperioder (Johansson et al. 2001). Under kritaperioden täcktes den inre delen av området av kalksten (Johnsson, 1956), vilken det idag finns spår av vid Slätten på Klevekilens östra sida. Skalgrusbankarna som idag finns kvar vid Lindalskogen, Knutsdal mm. bildades under en period då området låg under vatten efter att inlandsisens avsmältning påbörjats och klimatet blev varmare. De flesta inventerade lokalerna har redan dokumenterat höga naturvärden. På Bilaga 1b finns redan inventerat norra Ramsvikslandet med högsta prioritet 1 med. Påpekas bör att i de naturvärdesbedömningar som finns med på naturvårdskartan över Sotenäs även har andra grunder än enbart geovetenskapliga. Det stämmer ändå väl överrens med vad som framkommit under arbetets gång och bara grundat på geovetenskapliga grunder. Det inventeringsarbete som redan är utfört i Sotenäs har lett fram till det nya förslaget till beslut om bildandet av det nya Naturreservat Ramsvikslandet. 6.3 Naturvärdesbedömning Naturvärdesbedömningar är en viktig del i beslutsfattandet om naturreservat och andra skyddsformer. Det faller sig så att detta arbete sammanfaller med ett beslut om naturreservat (utökande och sammanslagning av befintliga till ett gemensamt), naturreservat Ramsvikslandet. I början av arbetet ute i fält var jag förvånad att inte fler områden var naturreservat. De flesta befintliga naturreservat har redan funnits i många år, och tydligt här är att de grundar sig ursprungligen i stort sett bara på geologiska grunder. I tabell 2 ser man att Hållö har fått 17 poäng och norra Ramsvikslandet 16 poäng (max 18 poäng) vilket är klass I och skulle vara av riksintresse. I bilaga 1b kan man se att norra Ramsvik har högsta naturvärde, prioritet, medan Hållö är bedömt enligt skyddsvärda områden i Natur i Bohuslän. Min åsikt är att norra Ramsvikslandet inte tidigare har fått den uppmärksamhet det förtjänar. En av anledningarna kan vara att området inte är lika lättåtkomligt med en större relief och många klyftor både smala och breda. Området har varit utsatt för forskning, då huvudsakligen för bankningens skull (Ahlbom, 2001; Johansson, 2000). I de breda klyftorna finns tät växtlighet, ibland svår att forcera. De höga poängen ges

44

av den rika förekomsten av glacialformer och skönhetsvärdet. Hållö nås med båt och har en variation i reliefen som ger en större åtkomlighet. Haby och Tryggö (14 poäng) och Klevekilen (13 poäng) har även de höga poäng och hamnar inom klass I. Haby och Tryggö är även dessa bedömda som skyddsvärda områden i Natur i Bohuslän, och har inte blivit vidare bedömda av naturskyddsföreningen (SNF) i Sotenäs. De här lokalerna har ett stort allmänt intresse. Haby som lättåtkomligt badområde med låga släta klippor och Tryggö med Kung Tryggves Grav som en stor sevärdhet. Dessa platser har även de rika förekomster av glacialskulpturer. Klevekilen har av SNF bedömts ha högsta naturvärde, prioritet 1. Hunnebo klåva (13 poäng) hamnar inom klass I och ligger inom ett område med skyddsvärda omgivningar enligt Natur i Bohuslän. Enligt min bedömning skulle Hunnebo klåva hamna inom riksintressanta områden. Lindalskogen (12 poäng) och Sandön (12 poäng) har i min bedömning hamnat inom klass II. Lindalskogen har av SNF bedömts ha naturvärde med högsta prioritet 1 med avseende på den stora skalgrusbank som är belägen här. Den är viktig för förståelsen om områdets bildande, samtidigt som allmänintresset är stort. Sandön är värderat vara skyddsvärt område av länsstyrelsen i Natur i Bohuslän. Fykan och Sotehuvud (10 poäng) hamnar inom klass II. Jag anser att området har en mer allmän karaktär om än stort skönhetsvärde. De närvarande geomorfologiska formerna finns talrikare och mer välutbildade på annat håll i Sotenäs. Området ligger inom det nuvarande naturreservatet Ramsvikslandet och är bedömt skyddsvärt enligt Natur i Bohuslän. Ramsvikslandet som helhet är viktigt för förståelsen av bohusgranitens bildande med större relief i norr och planare ytor i söder. Som påpekat tidigare är det den egna uppfattningen av områdena i samband med litteraturen som avgjort bedömningen av naturvärdena. Det är en svårighet att göra det helt rättvist. Alla platser är vackra i sig, med sina speciella egenskaper. Det som varierar mest är hur stort forskningsintresse olika områden har. De nuvarande naturreservaten är nästan uteslutande bildade på geologiska grunder. Dessa har under åren fått en inriktning mot andra naturvärden såsom ängs- och hagmarker, Natura 2000 (ingår ofta som delar i naturreservat, t ex stora delar av Ramsvikslandet) etc. Vissa områden har av Naturvårdsverket bedömts ha sådana naturvärden att det är av intresse för hela riket att de skyddas. 1999 fanns det enligt Naturvårdsverket 822 områden med geovetenskapliga riksvärden i hela landet. I Västra Götaland fanns det 194 st riksintressanta områden för naturvård och 34 st för friluftsliv (Ej bara geovetenskapliga) (http://www.naturvardsverket.se 2004-05-15). År 2003 fanns två riksintresseområden i Sotenäs vilka utgör delar av två större sammanhängande områden : • NO14062 Ramsvikslandet - Hållö-Kornö - Gåsöarkipelagen där värdena utgörs av

geologiska formationer, marin fågelfauna, odlingslandskap, våtmarker och marina miljöer. • NO114063 Åbyfjorden - Bärfendalen med värdefulla geologiska formationer,

odlingsmarker, lövskog och vattendrag.

45

Två tidigare områden av riksintresse har utgått: Örnefjorden - Håle kile - Germunneröd vatten- Klevekilen samt utmed väg 174 mellan Väjern och Hunnebo lera. 6.3.1 Grundläggande utgångspunkter Geologiska bildningar bör ses som universella tillgångar, men skyddas och bevaras till eftervärlden för att säkra förståelsen. Bör brukas med försiktighet. Exploatering endast om man kan säkerställa en långsiktig hållbar hushållning och inga andra möjligheter finns. Rätten till naturresurser som grus, sand, torv och bergkross tillkommer markägaren och samhällets intressen regleras genom miljöbalken (tidigare naturvårdslagen och naturresurslagen). Utvinningsrätter för ett tjugotal mineral får den som fått en ansökan beviljad enligt minerallagen. 6.3.2 Skydd av geologiska naturvärden Geologiska naturvärden bör värderas på samma sätt som biologiska (SNF, 1998). De bör ingå som en naturlig del vid t ex vägbyggen osv. Det finns idag många naturreservat och naturminnen baserade på geologiska naturvärden. Geologiska naturvärden borde få en större vikt vid utredning om skyddsbehov. Då de geologiska naturvärdena kan avspegla en utveckling under miljontals år är de speciellt viktiga att bevara. Har de skadats kan de inte återställas eller återskapas som t ex skadade biotoper. Då kunskapen om geologiska processer och naturvärden ofta är liten i dagens samhälle gör att skyddsbehoven inte tillgodoses som de borde. Om man jämför med arkeologiska fornminnen, så är det markexploatören som står för inventeringen och dokumentationen av fynden innan marken får användas. Detta borde även gälla geologiska naturvärden, då det idag förekommer att man efter att ha blottlagt skärningar, täcker över dem igen utan att några inventeringar eller dokumentationer förekommit. Det borde kunna vara en del i den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som ändå görs innan tillstånd ges. Ett krav vid tillstånd borde vara en fullständig utredning och dokumentation. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har som uppdrag att dokumentera landets bildningar av geovetenskapligt värde och borde kunna vara delaktiga. Då de geologiska naturvärdenas karaktär växlar finns många skäl för bevarande:

• För att bevara typiska, särpräglade och vackra inslag i landskapet • Bevara förutsättningar för biologisk mångfald • Möjliggöra en långsiktig resurshållning • Kunna tolka, och i framtiden omtolka ett områdes geologiska utveckling • Ha tillgång till unika, typiska och pedagogiska bildningar som utbildnings- och

utflyktsobjekt för såväl forskare som allmänhet. Många geologiska naturvärden upptäcks vid exploatering, vilket är viktigt att tänka på. Ibland är det en förutsättning för upptäckandet av nya formationer. Det är viktigt att inse varför man inte skall ta med sig t ex stenar från en klapperstensvall eller svallad strand. Om alla skulle ta med sig en sten finns snart inget kvar till kommande generationer att lära av och beundra. Det är inte formationen som bildning som är viktig, utan

46

möjligheten att kunna uppleva formationerna på många spridda platser. För en vidare förståelse av hur allt bildats behövs olika platser med liknande formationer. Erosion av stränder och vittring av kulturminnen är idag två viktiga geologiska processer. Den process som berörs i detta arbete är vittringen av glacialslipade berg med hällristningar. Idag sker en långsam sänkning av Sydskåne medan en snabbare landhöjning sker längs Norrlandskusten. I Sydskåne höjs havsytan sakta vilket gör att det krävs mer skydd mot stranderosion och i Norrland är åtgärden muddring av inomskärsleder. Bergsvittringen sker långsamt i Sverige men påskyndas av dagens luftföroreningar och försurningen. Vid 1950-talet fanns fortfarande välbevarade glacialslipade hällar, utan synliga spår av de årtusenden som gått sedan nedisningen. Hällristningarna förstörs i snabb takt och läget i Västsverige är katastrofalt (Naturskyddsföreningen) Samhället bör fastställa tydliga regler för både exploateringar och långsiktigt nyttjande av geologiska resurser, då de används allt för lättvindligt för kortsiktiga ändamål. 6.4 Naturreservatsbildning Naturvärdesbedömningar ligger till grund för bildandet av naturreservat. Val av naturvärdesbedömning att använda styrs av syftet med bedömningen. Vid t ex naturreservatsbildning är syftet att skydda och bevara naturen och de geomorfologiska formerna. Orsakerna till att naturreservat bildas kan vara att tillgodose att det finns områden för friluftsliv t ex nära stadsmiljö. Men även för att bevara för forskning och framtida förståelse och omvärdering av områdets landskapsutveckling.

47

7 Slutsatser 7.1 Vilka kriterier är viktiga vid en naturvärdesbedömning av ett områdes geovetenskapliga värden? Det är viktigt att bestämma om en anspråksstyrd eller förutsättningslös naturvärdesbedömning krävs, där den anspråksstyrda används vid planerade markprojekt mm och en förutsättningslös används vid det ekologiska synsättet på naturen. Ambitionsnivån är en annan viktig förutsättning för en bra genomförd naturvärdesbedömning, att avgränsningen passar ihop med syftet med bedömningen. Viktiga grundparametrar är sällsynthet, vetenskapligt intresse och allmänhetens intresse. Som Naturskyddsföreningen påpekar är de geologiska formerna viktiga att bevara. Har de en gång förstörts är de svåra att återskapa. Ett biologiskt naturvärde kan i många fall återställas mycket likt ursprungsmiljön. Ett berg eller dess former har skapats under extrema former under mycket lång tid. Dessa måste bevaras för framtida forskning, utbildning och förståelse, men också för de skönhetsvärden och upplevelsevärden de har för den mänskliga individen. Det är viktigt att var objektiv i sin bedömning, inte avfärda något som mindre viktigt. Det kan vara avgörande för en bättre förståelse i framtiden. 7.2 Hur väl stämmer uppsatta kriterier för skydd av områden med beslut om olika naturreservat jämfört med icke skyddade områden i Sotenäs? Till grund för bildandet av naturreservat ligger ett flertal inventeringar av olika slag, där områden identifierats som viktiga att bevara. Här spelar naturvärdesbedömningar en viktig roll, varför det blir viktigt att bedömningen blir rättvis och inte missvisande. Förr bildades naturreservat uteslutande på geologiska grunder, vilket kan ses i att de tidiga reservaten är lokaliserade till Sveriges kustband och fjällen. I de geologiska bedömningarna ligger förekomsten av olika geologiska och geomorfologiska former och deras betydelse för forskning och framtida förståelse. Många naturreservat bildas idag för att främja friluftslivet och göra områdena mer lättåtkomliga för allmänheten. Miljöbalken tillämpas så att värdefulla naturmiljöer bevaras och mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas. Detta stämmer väl överens med beslutet om det nya naturreservatet Ramsvikslandet. 7.3 Vidare forskning Det är viktigt att fortsätta arbetet med att skydda områden mot exploatering. Forskarna har en viktig roll i att identifiera och betona vikten av bevarande för att säkra framtida förståelse. Även för att kunna omvärdera det man vet idag. Ett exempel är med eventuellt bevarade isräfflor som bildats under en tidigare istid.

48

8 Referenser Ahlbom, Robert, 2001, Bankningsstrukturer i bohusgranit – dess karaktär och betydelse för tolkningen av sprickdalslandskapets geomorfologiska utveckling, Earth Science Center B280, Göteborgs Universitet, 27 sidor Asklund, Bror, 1950, Kosteröarna, ett nyckelområde för västra Sveriges prekambriska geologi, Sveriges Geologiska Undersökning, Serie C 517, 56 sidor Berglund, Johan, 1989, Bohusläns Geologi, Bohusläns Museum, nr 24 Björklund, Gunilla, 1987, Geovetenskaplig naturvärdering i internationellt perspektiv, Uppsala Universitet, Naturgeografiska institutionen, UNGI Rapport nr 67, 66 sidor Carlsson, P. & Roos, J., 1999, Geologiskt skyddsvärda objekt i Borås kommun - underlag till naturvårdsplan, Göteborgs Universitet, Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Borås kommun, Miljöskyddskontoret, 1999:1 Hillefors, Åke, 1983, Fjord- och sprickdalslandskapet i mellersta Bohuslän: Landformernas utveckling med särskild hänsyn till Åbyfjorden-Berfendalen och Islandsberg, jämte områdesbeskrivningar och värderingar för skydd och vård, Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län, Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen, 1983:5, 120 sidor Jansson, Carl-Axel, 1992, Naturreservat och andra områden för naturvård och friluftsliv i Göteborgs och Bohuslän, Länsstyrelsen, Miljövårdsenheten, 88 sidor Johansson, Magnus, 2000, The role of tectonics, structures and etch processes for the present relief in glaciated precambrian basement rocks of SW Sweden, Earth Science Center, Doctoral Dissertation A 53, Göteborg University 2000 Johansson, M., Olvmo, M. & Söderström, M., 1999, Application of digital elevation and geological data in studies of morphotectonics and relief – a case study of the sub-Cambrian peneplain in SW Sweden. Zeitschrift für Geomorphologie N.F. 43: 505-520 Johansson, M., 1999, Analysis of digital elevation data for paleosurfaces in south-western Sweden, Geomorphology 26: 279-295 Johansson, M., Migon, P. & Olvmo, M., 2001. Joint-controlled basin development in Bohus granite, SW Sweden, Geomorphology 40:145-161 Johansson, M., Olvmo, M. Lidmar-Bergström, K., 2001, Inherited landforms and glacial impact of different paleosurfaces in SW Sweden, Geografiska Annaler 83A: 67-89 Johnsson, Gunnar, 1956, Glacialmorfologiska studier i södra Sverige: Med särskild hänsyn till glaciala riktningselement och periglaciala frostfenomen, Meddelanden från Lunds Universitets geografiska institution, Avhandlingar 30, 407 sidor Johnsson, Gunnar, 1988, Potholes: Glacial and Non-Glacial Cavities, Geografiska Annaler 70A: 333-336

49

Kalm, Pehr, 1743, Om de så kallade berg- eller jättegrytor i Bohuslän, 6 sidor Kleman, Johan, 1994, Preservation of landforms under icesheets and icecaps, Geomorphology 9: 19-32 p Kling, Teresia, 1995, Partille blir till: En geovetenskaplig inventering och naturvärdesbedömning, Partille kommun, Stadsbyggnadskontoret Lidmar-Bergström, Karna, 1988, Denudation surfaces of a shield area in south Sweden, Geografiska Annaler, 70A: 337-350 Lidmar-Bergström, Karna, 1995, Relief and saprolites through time on the Baltic shield, Geomorphology 12: 45-61 Lidmar-Bergström, Karna, 1996, Long term morphotectonic evolution in Sweden, Geomorphology 16: 33-59 Lindström, Erling, 1988, Are rouches moutonnées mainly preglacial landforms?, Geografiska Annaler 70A: 323-331 Ljungner, Erik, 1923, Kort vägledning för en geologisk-geomorfologisk excursion genom Bohusläns granitskärgård, 20 sidor Mattsson, Thomas & Tholén, Erik, 1998, Granitformer i ett icke nedisat område i Hampi, centrala Indien, jämförda med granitformer i ett nedisat område i Hunnebo, Sveriges västkust, B159, Naturgeografiska Institutionen, Göteborgs Universitet, 44 sidor Miljöbalken och dess övergångsbestämmelser, 2004, Byggutbildarna, 71 sidor Naturvårdsverket, 2003, Bildande och förvaltning av naturreservat: Handbok, Handbok 2003:3, Naturvårdsverket, Stockholm, 169 sidor Olvmo, Mats & Johansson, Magnus, 2002, The Significance of Rock Structure, Lithology and Pre-Glacial Deep Weathering for the shape of intermediate-scale glacial erosional landforms, Earth Surface Processes and Landforms 27: 251-268 Olvmo, Mats, Lidmar-Bergström, Karna & Lindberg, Göran, 1999, The glacial impact on an exhumed sub-Mesozoic etchsurface in southwestern Sweden, Annals of Glaciology 28: 153-160 Natur i Göteborgs och Bohuslän: Norra och Mellersta delen; del 1, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän 1979, 284 sidor Svenska naturskyddsföreningen, 1998, Naturskyddsföreningens policy för geologiska naturvärden, http://www.snf.se/snf/snf-anser/dok-geopolicy.htm#2; 2004-03-03 Statens Naturvårdsverk, 1975, Översiktlig naturinventering och naturvårdsplanering: Råd och anvisningar, Statens Naturvårdsverk 1975:1, 200 sidor Terrängformer i Norden, 1984, Nordiska ministerrådet, 139 sidor

50

Ulfstedt, Ann-Cathrine, 1976, Geomorfologiska kartbladen 25E Gräsvattnet och 25F Umfors – Beskrivning och naturvärdesbedömning, Statens naturvårdsverk, SNV PM 731, 86 sidor Kartor Gröna kartan 8A NO Lysekil Internet National Encyklopedin 2004-08-05 www.ne.se Sotenäs kommun förslag till Ramsvikslandet naturreservat 2004-05-27 Miljö och bygg, Utställda planer http://www.sotenas.se Sotenäs kommun översiktsplan 2004-05-27 Miljö och bygg, Utställningshandling september 2003 http://www.sotenas.se Svenska Naturskyddsföreningen 2004-03-03 http://www.snf.se/snf/snf-anser/dok-geopolicy.htm#2 Västkuststiftelsen http://www.vastkuststiftelsen.org

51

Bilaga 1a Naturvård 1 i Sotenäs kommun enligt översiktsplan 2003 (http://www.sotenas.se)

Bilaga 1b Naturvård 2 i Sotenäs kommun enligt översiktsplan 2003 (http://www.sotenas.se)