Per EliassonFödd 1949. Fil kand 1973, doktorand vid Historiskainstitutionen, Lunds universitet. Arbetar med avhandling omden svenska skogens miljöhistoria och introduktionen avskogsbruk i Sverige. Anställd vid Malmö högskola.

Skattemannen - eketrädets hatareDen svenska militärstatenDet svenska riket var ett av de europeiskaområden där en stark stat formerades un-der 1500- och 1600-talet. Denna tidig-moderna svenska stat som lyckades mo-bilisera landets resurser, gav möjlighetertill militär expansion. Under 1600-taletsstora europeiska krig skaffade den detsvenska riket en stormaktsstatus sombröts först genom nederlaget mot Ryss-land 1721 då Estland och Lettland förlo-rades. Under 1700-talet var Sverige pådefensiven och inriktat på att behålla de-lar av sitt Östersjövälde. Genom förlus-ten av Finland till Ryssland under Napo-leonkrigen fick landet sitt nuvarande ut-see n d e .

Denna svenska stat formerades i ett pe-rifert område av Europa med liten be-folkning och kallt klimat. De två huvud-delarna av det svenska riket, den svenskaoch den finska riksdelen, låg helt eller tillstörsta delen i den boreala barrskogszo-nen med magra moränjordar. Men sko-gen blev en viktig naturtillgång i kombi-nation med rika förekomster av järn och

koppar och med god tillgång till vatten-kraft. Det ledde till att den svenska reger-ingen tidigt införde mycket stränga be-gränsningar för det agrara skogsutnytt-jandet som t.ex. svedjande, för att i ställetgynna produktionen av träkol och gruv-ved. Den svenska järnproduktionen öka-de explosionsartat under 1600-talets för-sta del. Det var framför allt den engelskaefterfrågan på svenskt järn som stegradeexporten.

Den unga svenska militärstaten eröv-rade genom en serie krig vid mitten av1600-talet provinserna på södra delen avden skandinaviska halvön från Danmark.Redan från början behandlade regering-en de erövrade provinserna som en inte-grerad del av den svenska riksdelen. Dengav därför de fyra stånden - adel, präster,borgare och bönder - representation iden svenska riksdagen och införde grad-vis svenska lagar. Bland dessa var ocksåden stränga skogsordning som antagits avriksdagen 1647 och som innebar förbudmot huggande av träd som ek och bok.Det innebar problem för de nya provin-

83

serna som tillhörde den lövskogsregionendär dessa trädslag är vanligast. Adeln be-svärade sig till riksdagen 1672 om änd-ring av förbudet i dessa provinser ” efter-som där inte finns andra träd än ek ochbok” .1

Ek och bok, s.k. "bärande träd” , haderedan 1558 förklarats för kungens egen-dom av den svenska renässanskungenGustav Vasa. De fick inte huggas ellerskadas eftersom deras ollon var viktiga försvinbetet och därmed en inkomstkälla förstaten. Men viktigare var ekens betydelsesom virke till krigsfartyg.

ställde mycket stora krav på hållfasthetoch motståndskraft mot fientlig eldfFrån mitten av 1600-talet byggde dessastater upp de stora slagflottorna, hante-rade av en professionell officerskår ochstödda på en omfattande byråkrati somansvarade för underhåll och nybyggnad.För denna byråkrati var virkesförsörj-ningen en central fråga. Eftersom endastek uppfyllde de höga kraven på hållfast-het och motståndskraft blev ekvirke enstrategisk råvara. Men god ek kunde inteproduceras var som helst. De flesta löv-träd blir till skillnad mot barrträd hårdareju snabbare de växer. Det gör att ek på brajord och i rätt klimat blir hårdare än påsämre jordar och i kallare klimat. För Sve-riges del innebar därför erövringen av desödra landskapen en stor fördel for flot-tan som fick tillgång till provinser medbetydligt fler och bättre ekar än tidigare.Detta och närheten till arvfienden Dan-mark, var viktiga orsaker till att densvenska flottans huvudbas 1680 flvttadesJ

söderut till den nygrundade staden Karls-krona, i en av de erövrade provinserna.3

Den svenska eken blev alltså viktig förstaten under 1500- och 1600-talet. Menden var också viktig för den svenska bon-den. Värdet av ollonen som foder ochträet som virke hade betydelse i den ag-rara ekonomin. Däremot var den ett illasett träd i åkrar och ängar där den mins-kade produktionen av säd och hö. Dettaskapade en månghundraårig motsättningmellan statsmakt och bönder som leddetill en dramatisk nedgång av antalet an-vändbara ekar under 1700- och början av1800-talet. Det ledde till att eken fri-släpptes 1830.

kholm

Göteborg

Kronoberg

Karlskrona

Malmö

Figur 1. Med grått markerade områden erövradesav Sverige under mitten av 1600-talet.

Kungliga ekarför den kungliga flottanDe europeiska staterna började under1500-talet utrusta permanenta marinastyrkor. Fartygsartilleriet fick avgörandebetydelse för skeppens slagstyrka vilket

84

Ekar i bondens hushållningHistorien om hur den svenska ekenblev bondens egendom i stället för statenskan skrivas som en seger för den liberalaidén om personlig äganderätt. Men det är gårdarna i byn låg inägorna med åker fören mindre viktig del av sanningen. Histo-rien är mer dramatisk än så och handlar

De svenska byarna var sedan tidig medel-tid organiserade i två markslag. Närmast

sädesproduktion och äng för vinterfoder.De var inhägnade för att skydda de väx-ande grödorna mot de betande djuren.Dessa vallades på utmarken utanför byns

om ett bondestånd som formerar sig poli-tiskt och självmedvetet driver sina intres-

på riksdagarna. * I ännu högre grad inhägnader. Utmarken som oftate alltid, var skogbevuxen, utnyttjadeskollektivt av byns delägare.

I början av 1800-talet talar olika källorom att eken är ovanlig på utmarken. Detär kreatursbetet som håller nere tillväxten

sen , men in-driver dock bönderna sina intressen i detdagliga arbetet på sina åkrar och ängar,där kronans ekar står. Det är också en his-toria om ekologiska förändringar somskärper konflikten mellan bönderna ochkronan och denna konflikts kulturella ut-trvck.

J

samtidigt som avverkning av de äldre trä-den minskat beståndet. Den största delen

1

Figur 2. Skillnaden i skuggförhållanden mellan icke-stamkvistad och stamkvistad ek. Fulljustillståndinnebär att minst 50 procent av möjlig solstrålning når växterna på marken. Helskugga innebär att

mindre än 10 procent av strålningen når marken. III.: Nils Forshed.

85

av de kvarvarande ekarna växte i ängarna.En inventering av ekarna 1813 i den mel-lansvenska provinsen Östergötland, somvar ett av de ekrikaste områdena, visar attöver 80 procent av ekarna växte i ängar.5

Ängen var ett känsligt ekologiskt systemdär variationen mellan solljus och skuggavar viktig. Produktionen av hö för vinter-foder gynnades av en viss beskuggningsom hindrade markens uttorkning undervarma somrar men det krävde ändå till-räckligt med ljus för att växa och bli nä-ringsrikt. Ljusförhållandet kunde reglerasgenom att träden beskars på löv för att geden rätta balansen mellan ljus och skug-ga. Lövet kunde sedan också bli till vin-terfoder för djuren.

Dessutom kunde träden tillföra näringtill gräset på två sätt. Genom sina djuparötter hämtade de näring från djuparejordlager än gräset. Denna näring tillför-des gräsväxten. Dels genom att en del avträdens fin rötter dog och förmultnadevid beskärningen av trädens krona ochdärigenom frigjorde näring i det övrejordlagret. Dels genom att det löv somblev kvar på trädet och fälldes på hösten,varje vår räfsades samman och brändesvarefter askan ströddes ut över gräset.6

I ett sådant ekologiskt system blev sta-tens ekar ovälkomna gäster. Stora vidkro-niga ekar kvävde gräsväxten och sög utjorden runtomkring. För att bli av medträdens skugga utsattes ekarna för hård-hänt stamkvistning.

skärning av ekar var i princip förbjudet.Samtidigt uppmuntrades kvistning i syfteatt fa fram en huvudstam på trädet.Kvistning av unga träd var till och medpåbjudet eftersom det ansågs förbättraväxten. Denna tvetydighet öppnade fören omfattande beskärning av såväl ungasom gamla träd. Carl von Linné berättarfrån sina resor om omfattande stamkvist-ning och lövtäkt av ek t.ex. från västraSverige 1747.

'Ä ngarna voro härligen utsirademed mycken hassel och ek, vilka ekarav det de på sidorna blivit hamlade,utslagit tätt små kvistar, efter helalängden runtomkring, över vilka derätte grenar utslogo sin krona. ’r

Den omfattande kvistningen av ekar,med eller utan statens uppmuntran, fickallvarliga konsekvenser för ekbeståndetvilket också noterades av Linné 1741 påresa i Östergötland.

” Ekar voro häromkring nog mångamen illa hanterade och medfarne. Detjocka grenar voro afhuggne en tvär-hand ifrån stammen, men allt för-sent. Små kvistar sprungo ut omkringde avhuggne grenar. En all för litenkrona och ej tillräckelig för så långtträd var lämnad överst i toppen. Hä-rav voro många ekar alldeles utgång-ne och torkade.

Mot slutet av 1700-talet var skadornauppenbara och den skogskommissionsom skulle förbereda en ny skogsordningbegärde in yttranden över problemet1802. Flottans virkesansvarige hänvisadetill förordningarna om att ung ek bordeuppkvistas. Men det hade visat sig vidflottans avverkningar att kvistning och i

Kvistning och ruttnande ekarStaten intog under 1700-talet en tvetydighållning till stamkvistning av ekar. Be-

86

9000 -i

8000

7000 173217951821alla 1832

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

TINGSÅS ALMUNDSRYD SANDSJÖ TÄVELSASURSHULT

Figur 3. Användbara ekar i fem socknar i Kronobergs län 1732-1821. Samtliga ekar 1832.

svenska flottan i början av 1800-talet kanspåras genom de olika inventeringar avekbeståndet som genomfördes. Förlustentill Ryssland 1721 av provinserna Estlandoch Lettland, ställde den svenska flottaninför en situation som krävde en merlångsiktig planering av virkesförsörjning-en. En inventering i tidigare orörda om-råden i södra Kronobergs län genomför-des och siffrorna från denna ger oss en ut-gångspunkt för att bedöma 1700-taletsförändringar. I de fem socknar där deflesta användbara ekarna hittades ser enjämförelse med senare inventeringar ut

på följande sätt.Antalet användbara ekar i dessa sock-

nar minskade drastiskt mellan 1732 och1793. Siffrorna från en sista besiktning1821 bekräftar utvecklingen. En jämfö-relse mellan de användbara ekarna ochsamtliga ekar i socknen, vilka räknadesvid inlösningen 1832 när eken frisläpptes

synnerhet borthuggningen av större gre-nar på växande ekar hade medfört invux-en röta som spred sig i stammen och för-störde virket. Den kvistning av ekskogensom dagligen skedde överallt ledde till attden ödelädes. De ekar som undgått kvist-ning gav däremot gott och dugligtskeppsvirke.9

Stamkvistningen av större ekar, för attförbättra växten eller minska deras skug-ga gjorde att träden ruttnade och försäm-rade ekbeståndet. Här fanns en viktig or-sak till att antalet for flottan användbaraekar minskade under 1700-talet. Menhur påverkade flottans egna selektiva av-verkningar ekbeståndet?

Flottans ekinventeringarDen dramatiska nedgång i ekbeståndetsom inträffade under 1700-talet och somgjorde bristen på ekvirke akut för den

87

och blev bondens träd, understryker för-ändringen ytterligare.10

Den självklara frågan måste ställas omflottans krav på vad som var användbaraträd ökat under 1700-talet och om dettaär en alternativ förklaring till förändring-en. Förhållandet var emellertid det mot-satta. Allt tillgängligt källmaterial talarom en tilltagande virkesbrist med sänktakrav på dimensioner, införande av substi-tut för ekvirke som järn och granträ samtnya virkesbesparande konstruktioner vidfartygsbyggandet.11

En jämförelse mellan större områden i1732 års besiktning gör bilden tydligare.Denna besiktning omfattade bl.a. Kal-mar län där ekar huggits för fartygsbyggesedan århundraden. En jämförelse mel-lan ekbestånden i de gamla produktions-områdena i Kalmar län och the old-growth forests i södra Kronobergs län vi-sar effekterna av långvarigt utnyttjandeav ekskogen.

De ekar som betecknades som mogna

eller anstuckna ansågs av flottans office-rare som användbara. De ruttna och fel-växta betecknades som odugliga och somrisekar.

I de dittills orörda områdena var 63 %av träden användbara medan i de gamlaproduktionsområdena endast 15 % fort-farande var användbara.12 Det var resul-tatet av århundraden av selektiva avverk-ningar.

Början till slutetDet har under det senaste decenniet vuxitfram en ny syn på 1700-talets svenska po-litiska och sociala historia. Mer än tidi-gare har betydelsen av böndernas ökadepolitiska makt betonats. Undersökningarav såväl deras agerande på riksdagarnasom deras lokala politiska maktutövandei sockenstugan har visat hur en ny själv-medveten och politiskt mogen klass avsjälvägande bönder formeras som avskil-jer sig såväl uppåt mot adel och statens

60000

40000Kronoberg

Kalmar län20000

0anstuckna odugliga risekarmogna

25668 7542 9767 7517Kronoberg

7814 11333 56227 50862Kalmar län

Figur 4. Ekarnas kvalitet i Kronobergs och Kalmar län enligt besiktningen 1732.

88

Den skadliga ekenFörslaget om frisläppande av eken väck-tes i adelsståndet på riksdagen 1809 menfick sitt starkaste stöd land bönderna.Bondeståndet upprepade på följanderiksdagar samma krav på frisläppande,med trädets skadlighet för jordbruketsom främsta argument. Skiftena och densnabbt tillväxande torpbebyggelsen öka-de uppodlingen vilket gjorde konfliktenskarpare eftersom den bättre jord somnyodlades, samtidigt var den jord däreken trivdes bäst.

Vid sidan av argumenten om ekensskadlighet fördes också en principiell ar-gumentering för den privata äganderät-ten. Fri äganderätt var en grundsats somom den tillämpades på ekskogen skullegöra att många "gamla och skadliga träd"

höggs ned men också uppdra många nyaoch tillväxande. Korruptionen var omfat-tande. Genom stora mutor kunde bon-den fa tillstånd att hugga de bästa ochvärdefullaste träden istället för de gamlaoch värdelösa som skogsordningen på-bjöd. Bönder i riksdagen hävdade att detvar en viktig orsak till att den användbaraeken minskade.1 '

Till bilden

ämbetsmän som nedåt mot de jordlösa pålandsbygden.’ 3 Som en milstolpe i denutvecklingen står den kungliga förord-ning 1789 som gav den svenske bondensamma rättigheter på sin mark som adels-mannen tidigare haft på sin. Men detfanns ett viktigt undantag.

Eftersom ek och bok var viktiga forflottans virkesförsörjning hade förord-ningen undantagit dispositionsrätten tilldessa trädslag från bondens nya rättighe-ter. Svaret från bönderna blev att omedel-bart kräva en landsomfattande besiktningav ek och bok för att avgöra vilka trädsom var användbara för flottan varefterde övriga skulle frisläppas. Kravet bevilja-des och under 1790-talet besiktigades länefter län av flottans officerare och de an-vändbara träden märktes med en ham-mare med kronostämpel i trädets stamoch på roten. Boken frisläpptes med enny skogsordning 1793 men den fria dis-positionsrätten till ek drö jde och bönder-nas otålighet växte. Uppfattningen att deträd som inte stämplats av flottans office-rare var böndernas egendom spred sigoch skapade osäkerhet även bland myn-digheterna. Resultatet blev att omfattan-de krav på att lagligt få avverka trädenframfördes i olika län och bifölls av lands-hövdingarna. Med en ny skogsordning1805 tog emellertid staten tillbaka löftetom ekens frisläppande och införde i stäl-let ett omständligt förfarande för att lag-ligt få avverka träden. Villkoren för att fåfälla trädet mildrades dock samtidigt.Denna nya förordning blev början på densista striden om rätten till den svenskaeken.

av misshushållning ochkorruption bidrog också de s.k. krono-ekarnas öde. Det var de bästa ekarna somofficerarna under 1790-talets besiktning-ar stämplade med kronostämpel på rotenoch stammen, som tecken på att de reser-verades för flottan. På 1810-talet börjaderapporterna från landshövdingar och jäg-mästare komma om att träden ruttnadegenom att stämplingen skadat träden.15

Saken behandlades även på riksdagarna

89

sörjningen blev akuta och en flottkom-mitté fick regeringens uppdrag att utredafrågan. Efter förfrågan till landshövding-arna och flottans konstruktionsofftcerareföreslog kommittén att hela den del avSverige där eken växte skulle besiktigas,dels för att klarlägga hur allvarligt ekpro-blemet var, dels för att finna platser därstatliga ekplanteringar kunde göras.18

och flera riksdagsmän kunde vittna omkronoekar som ruttnade. Den skadligastämplingen hade inte bara förstörtmånga ekar genom röta utan också mins-kat respekten för trädet hos böndernasom såg dem, till ingen nytta, stå ochmurkna i sina åkrar och ängar.16

Böndernas argumentation på riksdaga-rna visade tydligt att den gamla politikenhade mist sin legitimitet. Det hade kon-sekvenser för synen på själva trädslagetek. Bonden Anders Danielsson hävdadet.ex. vid riksdagen 1815 att den onyttigaeken stod till kännbart men för jordäga-ren vilket väckte mot det privilegieradeträdslaget ett hat som gjorde att trädet ut-rotades "uti sjelfwa dess första fortplant-

• 5 5 1 7ning .

Genomgående användes ordet hat föratt beteckna bondens syn, inte bara på deekar som gjorde skada i åker och äng,utan på själva trädslaget.

minsk-ning1790-tal 1H25Län%

BlekingeKristianstadMalmöhusKalmar med ÖlandKronobergÖstergötlandJönköpingSödermanlandVästmanlandÖrebroSkaraborg••AlvsborgGotlandHallandGöteborgs o BohuslänStockholmUppsalaSumma

10 269 4 480 5615 909 4 312 733 267 1621 50

65 298 5 674 918 408

38 92213 61711 2285 6536 6412 3537 037

11 479 11 290 2793 9271 97

615 94146 98

229 508 40 841 82

••••

891 897 038 821 952 86

630 94496 91142 98305 87385 95

Den sista - och värsta -ekinventeringenNapoleonkrigen innebar stora territoriel-la förändringar för det svenska riket. För-lusten av den finska riksdelen 1809 varbara början på en rad dramatiska händel-ser. Bland annat avträdde Sverige 1815den sista resten sina 1600-talserövringarpå kontinenten, den del av tyska Öster-sjökusten som kallades Pommern. För-lusten av Pommern var försumbar förSverige utom i ett avseende - ekvirkesför-sörjningen till flottan. En stor del av vir-ket som användes vid flottbasen i Karls-krona kom från de pommerska ekskogar-na. De tidigare problemen med ekför-

9 75125169 7537 407

Tabell 1: Antalet användbara ekar pä skatte- ochkronojord vid besiktningarna pä 1790-talet och1825 fördelade pä län. Källa: RA. ÄK 741 Vol. 1;

Skogsstyrelsen FII a:1.

Resultatet, som var klart 1825, varmycket nedslående. Den användbaraeken hade minskat med 80 % på 30 år.Flottans officerare kunde endast finnacirka 40.000 användbara träd.

Orsakerna till ekens tillbakagång kun-de också klargöras av den ansvarige offi-

90

ceren af Borneman som pekade på att åk-rar och ängar var bevuxna med ekar varsskugga och förtorkade löv förstörde sä-desväxten och gräset. Därför hamladebönderna ekarna för att minska skugganoch anlade medvetet lövbrasor vid stam-men som skadade träden. Det var ekenskonkurrens med foderproduktionen iängen som var det stora problemet. Där-för föreslog af Borneman att eken skullefå lösas in av bönderna för att sedan fri-släppas och att nya statliga ekplanteringarinrättades.

Resultatet av besiktningen rapportera-des fortlöpande under arbetets gång tillregeringen och 1823 fick riksdagen ta

ställning till vad som skulle göras åt ensituation som började bli katastrofal.

Flottans kommande behov av ekvirkeordnades genom att en statlig ekplante-ring inrättades på en ö i en av Sverigesstörsta insjöar. Där sattes strax före jul1831 de första 23.000 ekplantorna i mar-ken. Chefen för de svenska statsskogarnakunde 1973 i ett brev till marinen med-dela att de första ekarna var klara för leve-rans. Marinen avbö jde erbjudandet vän-ligt men bestämt.

En ekologisk konfliktKampen21 om eken gällde inte bara denprincipiella frågan om äganderätten ellerutnyttjandet av trädets virkesvärde. Iminst lika hög grad gällde konfliktenekens roll i det känsliga ekologiska system

som ängsbruket utgjorde. Trädets skugga,

svårförmultnade lövförna och konkur-Staten ger upp rätten till ekaf Bornemans förslag mottogs av riksda-gens samtliga stånd med stort bifall. Påriksdagarna 1823 och 1830 utarbetadesförslag till hur inlösningen skulle gå till.De utskott som behandlade frågan varmycket engagerade i skattebondens pro-blem med eken och talade med förståelseom honom som Eketrädets hatare".Även om lagen kunde förhindra honomfrån att hugga den vuxna eken kunde denaldrig hindra honom från att "upprycka,afhugga eller nedtrampa den unga plan-

r) intan .

rens med andra mer användbara trädgjorde att det inte tåldes av bonden.

Metoden att beskära trädet för att

minska lövmassan och skuggan användesav bönderna med resultatet att trädet togröta i såren efter de avhuggna grenarna.Denna, ofta dolda och invuxna röta,gjorde det oanvändbart som skeppsvirkeför flottan med de höga krav som den ha-de på kvalitet och dimensioner.

De stora agrara förändringarna underperioden skärpte konflikten ytterligaregenom uppodling på den bättre jord däreken trivdes och en växande kreatursstamsom skapade större behov av vinterfoderfrån ängen och sommarbete på utmar-ken.

Resultatet blev att riksdagen 1830 be-slöt rekommendera regeringen att frisläp-pa eken mot en billig inlösningssummasom skulle erläggas kollektivt för varjesocken. Under 1830-talet inlöstes på detsättet den allra största delen av eken i Sve-rige av de enskilda jordägarna.

Till böndernas beskärning av trädenför att minska skuggan kom två föreställ-ningar om hur ek borde behandlas, för

91

trädslaget ek i lokalsamhället, som sam-manfattas i begreppet ekhat. Uttrycket” Unga ekar och unga adelsmän skall manhata” uppkom på 1700-talet och stäm-mer bra med den inställning till trädsla-get som relateras i riksdagsdebatten.Det var detta ekhat som tog sig uttryck irothuggning, borrning, lövbrasor vidstammen och direkt olovlig fällning föratt minska andelen ek i åker, äng och ut-mark. Dessutom förhindrades allmäntföryngringen genom att unga plantorrycktes upp, trampades ned eller höggsav. Ekhatet förefaller allmänt omfattat avbonderiksdagsmännen. Även av riksda-gens ekonomiutskott betraktas det 1823med stor förståelse och jägeribetjäningensom ska skydda trädet anklagas för om-fattande korruption. En bild av en mot-ståndskultur framträder där lokalsamhäl-lets normsystem starkt avviker från cen-tralmaktens. Alexis de Tocquevilles stor-artade formulering om det feodala för-trycket i Frankrike vid samma tid kan iblygsam skala sägas vara giltigt även förde svenska böndernas förhållande tillekarna i sina ängar. ” Det onda som mantålmodigt bär inom sig när det verkaroundvikligt blir outhärdligt så snart mananar att det är möjligt att undslippadet.” 23

Bönderna gjorde politik av eken påriksdagarna, men i ännu högre grad gjor-de de politik i sina ängar med lövknivar,yxor, liar och hackor. Där trotsade decentralmaktens påbjudna naturutnytt-jande. Så länge virkesproduktionen varen del av den agrara produktionen bleveken en slags gisslan hos bonden. Närhan inte längre accepterade centralmakt-

att försäkra kronan om bra virke, vilka yt-terligare förvärrade situationen. Delstron på att stamkvistning kunde förbättraväxten på unga träd och också ge rättstamform på de äldre, där flottan uppfat-tade den omfattande kvistningen som ettproblem först mot slutet av 1700-talet.Dels förstörelsen av de för kronan reser-verade träden. Stämplingen med krono-hammare av hundratusentals goda ochanvändbara ekar under 1790-talets in-venteringar visade sig fördärva träden ge-nom rötangrepp när den påslogs fördjupt.

Eken - bondens gissel och gisslanCentralmaktens svar på lokalsamhälletsmotstånd mot ekpolitiken dröjde. Tvek-samheten under 1790-talet, då löftet omatt lämna dispositionsrätten till eken friförhalades för att sedan tas tillbaka, inne-bar en vändpunkt för skattebönderna. Ilandshövdingarnas rapporter, flottansyttranden och i riksdagsdebatten be-skrevs situationen som helt förändradoch hur respekten för ekträdet helt gåttförlorad hos bönderna. Den gamla politi-ken hade tappat sin legitimitet och straf-fen för brott mot kronans rätt ansågs intesom skamliga utan som ett nödvändigtont. Den skada som eken vållade ängs-bruket, de politiska åtgärder som central-makten använde för att gynna trädet påbekostnad av lokalsamhällets intressen,de hårda straff som drabbade den somskadade ek, de metoder som böndernautvecklade för att bli av med trädet ochkringgå centralmaktens bestämmelserskapade tillsammans en kulturell syn på

92

1732 KA. Amiralitetskollegiums arkiv. Gamla nummer-serien nr 10. 1795 RA. Skogsstyrelsens arkiv. F II ba vol6.1821 RA Krigsexpeditioncns arkiv F 1 vol 4. 1832VaLa Kronobergs länsstyrelse Landskontoret. H II vol 3.

1 ' at Chapman 1796 s. B.12 RA. Frihetstida utskottshandlingar R 2627.13 Aronsson 1992.14 1815 års riksdag Bih. 4.1 s 74 fl." RA. Krigsexpeditionen. F 1:1.Konvolutet:

Landshövdingarnas rapporter till KM:t till följd avcirkulärskrivelse 17/12 1816 överlämnade till kommitte-rade för reglering av flottornas ärenden och deras skrivelsetill KM:t 6/2 1819.,6 1812 års riksdag Bih. 2 s 1079 fl.1815 års riksdag Bd 3 s 454.

:s RA. Krigsexpeditionen. F 1:1. Gommitterade till regleringaf Flottornes ärender 27 mars 1819.KA. Krigsexpeditionen. F 1:1. af Borneman till Kungl.Maj:t 1822.

:i ’ 1823 års riksdag Bih. 4:4 s 780 fl.

ens naturutnyttjande använde han dennasin makt och centralmakten blev tvungenatt ge efter.

1 Stiernman 1728 s 1683.2 Glete 1993a s. 35 fF.3 Den kom på det viset också närmare flottans andra

viktiga ekförsörjningsområde - den tyska provinsenPommern vid östersjökusten. Denna hade erövrats avSverige under Trettioåriga kriget 1648 och sedan 1641arbetade en permanent arbetsstyrka där med att levereraekvirke till den svenska flottan.

4 Aronsson 1992.Swedish scate archive. Krigsexpeditionen. F 1:1.

6 Bergendorff & Flmanuelsson 1996.Linné 1747 Gullander 1972 s. 68. Jfr Borgegard 1996 s,

132.s Linné 1741 s 26.9 RA. ÄK 741 Vol 1.

21

22 Stridsberg & Mattsson 1980 s 42.23 Alexis de Tbcqueville 1856 s 292.

VI STÖDERSKOGSHISTORISKA SÄLLSKAPETS VERKSAMHET:

41sHogsägarna

SåG ASYD93