Genusordningen i resans rum

Transportforum 2011, session 59

Ann-Charlotte Gilboa Runnvik, doktorand LiUann-charlotte.runnvik@liu.se

Projektet finansieras av Trafikverket

Introduktion

• Syftet är att undersöka stationsmiljöer med hänsyn till ett genusperspektiv.

• Fokus på resenärerna

• Projektet kan ses som ett bidrag till diskussionen omkring utvecklandet av social hållbarhet i transportsystemet.

Val och avgränsningar

• Valda stationer:

▫ Kimstad

▫ Norrköpings resecentrum

▫ Stockholms centralstation

• Material:

▫ Informanter (dagbok + intervju med mental karta)

▫ Observationer

Genusperspektiv

• Genus som serialitet (Iris Marion Young)

• Rummets genderisering (Gunnel Forsberg 2005)

• Rummets tillgänglighet (Leslie Kanes Weisman 2000, Homi Bhabha 1994)

↓

Kroppsliga och rumsliga praktiker(Egentligen: hur upplever och använder resenärerna stationerna?)

Rumsliga praktiker:Approprieringar och genusdomän

Kroppsliga praktiker:Kroppsliga förändringar och utsträckta kroppar

Ytterligare ”tendenser” i materialet:

Missbrukare som en del av stationen

Oftast beskrivs missbrukare som män. Hur de approprierar stationen uppmärksammas av nästan samtliga informanter. De utgör även ett återkommande inslag vid mina observationer framförallt i Norrköping.

Främst kvinnor som berättat om hot eller hotfulla situationer som de varit med om i samband med kontakt med missbrukare vid stationer.

Stationen som en mötesplats

Såväl män som kvinnor som pendlar vid regelbundna tider påtalar hur stationen är en mötesplats. Framförallt gäller det Kimstad station om morgonen.

Främst kvinnor berättar utförligare om ”stations vänner”.

Barnperspektiv nämns utifrån erfarenhet av att vara förälder

• Renhållning

• Utrymme för lek

• Att resa med barn

• Barnuppfostran

• Utrymme för amning

• Medkänsla med tonåringar

En jämförelse: Stationen ett halvoffentligt rum –

tillgängligt för alla?

Tack för er uppmärksamhet!