Samisk historia i Västernorrland

r:

Innehållsförteckning kompendium (sammanställt av P.Ericson) för Utbildning i

Samisk historia i Västernorrland

arrangörer: Länsmuseet VästemorrIand - Härnösands Folkhögskola - NBV

Författare:

Harald Hvarfner

Christer Westerdahl

Bemt-Ove Viklund

Inger Zachrisson et al

Nils Eriksson

Gustaf Gustafsson

Ingvar Svanberg

Nils Eriksson

E. Huss

Israel Ruong

Elsa Laula

Margareta Bergvall

Ur:

Fångstmän och nybyggare i Ängermanälvens käJlområden under järnåldern (tema-art.) Arkiv för norrländsk hembygdsforskning XV (Härnösand 1957)

Ert särt som liknar them tlti theras öjriga le/nadsart (Umeå 1987)

Samiska härdar (Art.) Oknytt 1-211992

Möten i gränsland (Sthlm 1997) s 218-220

Kapitel l. Samekvinnar Margareta. Ur Sameskolor inom Åsele lappmark. Scriptum FA UmU (Umeå 1992)

Ångermanlands lappmark (art.) Ur Ångemzanland 1968

Sockenlappar (Uppsala 1981)

Kapitel 2. Maria Magdalena Mathsdotter Sameskolor inom Åsele lappmark Scriptum FA UmU (Umeå 1992)

Ur Bilaga ur "Utredning rörande renbetestrakter för lapparna i Jämtlands och Kopparbergs län" (Bil. av Staaff 1919) (Östersund 1959) B l-B 5

Fatmomakke .... (art.) Ur Fatmomakke Sameförening 1904-1979

Inför lif eller död? Bilaga in extenso. Ur: Fatmomakke Samejörening 1904-1979

Markbunden information och turism (art.) Ur Samiska bygg}wder. Rapport från seminarium vid Ajtte, Svenskt Fjäll-och Samemuseum 26-27 november 1997

. ~ , '.

u( .. Ff·lS )t~ ; .. ... '" "' i ~~jj;n= ~.~U .......... n,.. :i lllt-" I ki({, .... r~, '4-

".1 (J" j;'" g/Ivo· .

Forntidens Finnmark

fl -wt .. ~ • . !iv"'" FN .. ,e

~r'" h~r ,,,:-rl'J ... /rL 4 ~,-t117J:!Tf-.~~":"') jqn xv (11;'0"",1 I~ ''')

I Egil SkaUagrimssons saga berättas om ett plundrings. och skaneuppbördståg, som den norske storbonden i Hålogaland, d. \'. s. Helgeland, Torolf Kdllulfsson företog en \·inter i slutet av 800-talet upp på fjället österöver till Fjnnmark. Genom en \·äns testamente hade hJ.n fått än'a lapJlskatten där och bli"it konung Harald Hårfagers länsman. Om Finnmark berättas i sa;":'In, alt där [unnas vida fjällbygder del\'is belägna i dalar och dekis längs med stora sjöar. Sagan nedskre\'S i början a\' 12OQ·talet.

),[cd Finnmark avsåg man ursprungligen ett mycket \'idsträckt område, som kan ha sträckt sig fr ån nu\'arande Asele bppmark förbi nutiden. norska hh:w.f)' lke Finnmark ända mot Vita havet. Angermanäkens källområden eller nord\'ästligaste delen a\' dc nutida landsknpcn jämtbnd och Angerman. land samt sydligaste deJen av Lappland utgjorde den södra delen a\' Finn· mlrk. Denna sydlig-are del kallades nämligel\ på 1270-takt ,Finllmarkau ella ,Finmork,. Fig. 5. I de fa ll då benämningen Finnmark an\'ändcs här, ;l\',;t:S just detta sydliga område. Landsdelen uppräknades p~ 12iQ·taJct ti ll~.lm mans med jämtland och Hälsingland, "ui då :l\'cn ing- in .o.;o :'IIedclpad och Ange rmanland (se s. Sl). I ett den 16 februa ri 1552 till Ture Pl'derson Hjelke utfärd.lt brev ålade Gusta\' Vasa denne med s~'fte p~ Finnmark, att i il ~l:"3. om fiskerierna i Norrland ä\'en bC\'ab dl'n ,eriell1arb~ , som låg emellan Ångermanland oLh Norge både \'ad gälle t' fiske och djurf"ngst, och ,,!t begå, att dc norske därav icke måtte når;ot borttag·a,:') .. :\nnu 5. ... sent Will under 1700·taJcts slut talar Fale Jlurman om Finnmarketl i $åd:'ltH sam· Ill:'lnhang, alt det är tydligt, att han därmed a\'se tt Asde bpp!tl:J.rk. Han ~kn::\' i sina konceptanteckninga r : ,Mårdar däremot rara - upp efter SU'öms Vandal och i Finnmarken mera till långs - är lätt att skjuta dem.,4

De arkeologiska fynden trda på alt Angenn:lnäkens k:illområden h:l !:tnyttjats a\' skandinaver under iOO· och SOO-taJcn och bnske tidi g- lrc. Om C.~( finns en hi storisk bakgrund till s:lgan, så är del (!ärför icke uteslutet, :lit Tomlf K\'ällufs~ons tåg gällt bl. a. Angermanäh-ens källsjö:l!". jfr s. 19.

Ordet Finnmark gå r tillbaka på den ännu i norskan bmkade. ell gång 5:'1nlnordiska benämningen på Iapparn:l, finna1' 5, och har int~· t med våra ch.!:lrs !\'cnska språkbruk att göra, ej hc!l t'r med de p!l. 1600·takt till om· :.\dl't inflyttade finnarna. Fale Rurman nämn~r att ~ammalt folk i Unders· :'!kas socken ännu i hans barndom på 1 iOO·taJct kallade lapp:lrna för finnar . )'brk är ett gammnlt ord för skog. Finnmark betyder s!l.kdl·~ lnppskog eller bppmark.

13

~~_"_""" " '_' 4 ' _ " " . " '" _ .• .•. _. " H" , . , _. ,." . ...•

. ,.' . " .

, ,

, , ,

f , ,. I ,

.'.

·M:"s .• y,. .... ,;......,...:..-:.-c- ••• ·c·o· .... """->-..<.·· ... ö;-' __ ==-o··_ooc·.-o· .°°.°" .

..... .. ...... ~/' ... _-.

, .... ~-.. , ; .... '., '';'--''

5. Angrrmallälvens källomr(jdell uppfauades ullder medeltidelI och ISOQ-talt t som ett sammanhängande fållgstområde och I:allades stundom FinnmarI:. Xumera är det uppdelat på jiimtlallds, Västefllorrlallds och Västerbottens lä". Mot det gamla namnet Finnmark svarar IIU delvis Aselc lappmark.

Flera faktorer bidrogo till att det sydl iga Finnmark kom att bilda en enhet gentemot omkringliggande om r!lden. Ett av skälen framgår av namnet, Landsdelen var hll\'udsakligen bebodd a\' lappar. Ett andra är, a tt detta område var omgivet av avlägsna bygder och utomordentl igt ri kt på goda jaktmarker och fiskevatten. Det kunde nås och utnyttjas frå n de ned re älvdalarna och StorsjöområdeI. Dessa trakte r hade en redan tidigt under järnå ldern i bygdelag ordnad bebyggelse. Trakterna norr om Angermanälvens källområden voro kanske må nga gånger lika rika men ej så tillgängliga. De kommo med tiden under birkarlarna. Redan under medeltiden tillhörde stora delar av det sydliga Finnmark, mm räknades till Sverige, bönder i Ström som avradG, Jfr s. 19.

Främst ha emellertid de geografiska förhållandena bidragit t ill den sydliga F innmarksdclens enhet. Angermanä k en med dess öwc lopp Asclcälven

14

i' , •

, • , ~

I ~ ..

___ _ _______ ~ ___ ~_~'___'_',~;~"_''_''~.ii~:;.' , _ · ~~.Bg~t.:t:i;~M@!i1~~~t~.; . '.

och dess stora biflöden Fjällsjääh-en och Faxäken ha sina källor inom detta Finnmark. Vid älvarnas nedre lopp lago de bygder, vars utmark Finnmark kom att bli. Kulturhistoriskt sett intar Nämforsen en nyckelställning i detta vattensystem. Fig. 2.

Då en nordisk kolonisation ägde rum inom Angermanälvens källområden pl 1600- och 17oo-talen, bröts den enhet, som föru t hade varit utmärkande. En fast bosättning trängde allt längre in efter ådalarna från Ange rmanland, Medelpad, J ämtland och från de norska !::ränsbygdcrm .. Det sydliga Finnmark sönderföll i flera smärre områden, beroende p3. nybyggarnas härkomst. Det fin ns därför ingen nutida sammanfattande benämning på de tre älva rnas källom råden. Länge ingingo de i de omgi\'ande socknarna: Ström i Jämtland, Ramsele iAngermanland, bäda kyrksocknar sedan äldre medeltiden, och Ascle i Lappland, ett område som stundom kallas Anundsjö lappmark. Dessa socknar ha sedermera uppdelats flera gång-e r. Denna framstä llning har vidgats något utöver dessa tre och nybildningarna däri nom till att om· fatta följande nutida sockna r i Lappland: 'Dorotea, Vilhelmin3 och Asele; i Jämtland: Alanäs, Frostviken och Ström; iAngermanland: Bodum, Edsele, Fjällsjö, J unsele, Ramsele, Tåsjö och Adals-Liden. Som sammanfattande benämning på detta i landskap och sock nar så uppdelade område kan an . vändas Angcrmanäl\'ens källområden.

16

I ,

F

u

ä d L

" k

, k

Nordisk och lapsk kulturkontakt

Sannolikt "oro de flesta a\' den mellannorrländska järn~ldcrns kärn

bygder konsolider:idc , 'id Colhandringstidens början . Dc utgöra förutsättningen för nordisk exploatering a" Angermanäl\'"cns kälJområden, även om man har alt räkna med en "LSS aktivitet från H ålogaland i Norge.

Fem frnd kunna troligen föras till folkvandringstiden med en vid marginaL Trc äro 0\'31a cldslagning-sstcnar. Fi,;. 11. En är funnen i en åker i J m'ansjö, Adals·Lidens sn, ,'pri"at ägo, Santcsson 1928, ATA), en andra i bo· platslager "id Nämforscn (S H M 23282), och en tredje i Ramscle socken (SHM 173-1-3: 16+5). Dessa fynd komma ju Cdn socknar "id äh'grcnarnas sammanflöden och med nära anknytn ing till mera framträdande järn~ldcrs

bn;dcr. Ett fjärde fynd är en holl,~·:-.;a .l\' järn med rund holk och kraftigt utsvängd

egl;' (SH~1 22350). Fig. 13 e. Den ä r funnen pi Fatmomakke kapellplats "id KultsjölI i Vi lhc\mina socken. Y:-.;an tillhör den typ, som brllkades i l\'lclbnnonland under {olk"andringst id och äldre Vendeltid:!l. Ysfyndet "isar pi nordisk aktivitet uppe i fjälltrakterna redan under den tid, då den norrländska folk\·andringskultmen stod pi sin höjdpunkt eller kort därefter.

Det femte fyndet, en r\lnristad skiffcrspcts (SHM 13168\, hör ti ll dct märkligaste. 50111 hittills har p!!.träHats i Asc1c lappmark. Den hittades vid .:\l.!,':Sjöbyn i Asele socken i början av 1900·talet i samband Illed odlin.t;5arbctc. Spet~en är gjord av gr!l ~kiffer och försedd med t!ln~e . H ullingarna äro .wsla,g-na ( 102 mm). End.m baspaniet är be\'arat, ,·al'för ristnin~en är ofullständig. Fig. 12.

Detta sätt att runrista en spjutspets för tanken till de runorncrade spet· sarna 1111der ett ;i!drc skede a,· järn!lldcrn. Att spetsen tillhör ett senare skede ,·isas emellertid :n- C'll ristning på motsatta sic!:m .w bladet. Där finns en yttent enkel djurfr:\Jmtällning, ett b:\ndformal djur, ,'ars huvud med öppna käftar närmast bör ha Cörebil~er i sli l II-djur. På samma sida

finm oekså ett geometriskt ornament.

Runristning-en har undl'!'sökts a,· professor Sn'n n. F. Jansson, som har :"\"'givit röljande l!t1åt3nde:!:!:

Inskriften på ÄlgsjöspjuBpctscn består av ryra fullstä ndig-t bc"3rade runor samt ett styeke aven felllte runa, vars övriga delar ha .zått rörlor3de, d.3. spjutspetsen bröts av. Runinskriften är sålunda endast fragmen tariskt be,·a rad.

27

... .. . .. '."

,

f

..... ,'-~,~ . ~~lilöJfillU! I

I ,

'. ,

De fyra runorna äro till typen snarast hänföras till 5OO-talet.

urnordiska och skulle av t ~'pol ogiska skä l

Inskrift:

Det kan anmärkas, att skriften lutar å t höger i skriftriktningen, Stock holm den 5 januari 1955,

SL'tll B. F, Jaluson

Skifferspetsen tillhör den norrländska stenålderns fångst- och jägarkultur, (k"artsit- och skiHerkulturen), Om ristningen är äkta - runornas lutning åt höger kan antyda en förfalskning - "isar delta fynd säkrare än konst· ham\'c rksproduk ter i mc tall, att en i tidens mellans\'enska konstst il förfaren och ru nkunnig man någon gång har varit i dc trakter, som nu bilda Asele socken. Det är icke säkert att ristningen utförts på en antikvitct. Därmed är dock icke sagt, att ristaren själv sku lle ha brukat spetsen, Den kan bland många andra liknande fynd vara en komaktpunkt mellan skiffer-b'artsitkulturen och den nordiska järnåldersku lturen .

:\[en den kan också vara ett järnåldersjäg'arens eget fornfynd, Den kan som i Orvar Odds saga ha ti llskrivits en ö\"crnalurlig hak Där dödar hj äl len med tre slenpilar en trollkvinna, sedan hans egn;:,. \"3pen h.lde visat sig od ugliga,

Runskriften dateras typologiskt till 5OO-tale t. A\"

möj l i~en datera djurframställ ningen något senare, på gränsen mellan folkvandringstid och Venddtid.

samma skäl Detta fynd

kan man tOl'de stå

Den rika norrländska folkvandring"Skulturen faner tir blickfång-et i stort sett i och med 6OO-talets början" För detta århundrade, som länge val;! dåligt representerat, har materialet småningom bhit rikhaltigare men icke j f..'ol'1'land utan i Mellansverige. För iOO-talet är material et fullödigt och \'isa l', att det då \'ar Uppland oeh därmed svearna, som \"a r mäktigas l bnde kulturellt och politiskt, Dakom detta sket'nde ser l\"ils Aberg en konjunk tur. förändring, som har innebu rit, att den tidens norrländska handelsfaktorier ha förlorat sitt inflytande till förm nn för S\"ealand~~ " l\"orrland \"Crkar fyndtomt" Sveaväldets expansion nådde ä,"cn Tröndelagen i !\orge och lämnade där märkl iga spår efter s ig :!~.

,~.\"en om handelns rika skattcr genom s\'cars intrång gingo norrlänningar förbi, så tillfördes den tidens norrländsk'l redskapskultur mä rkliga nyheter bl. a, genom införandet av skafthålsyxan av järn, som Solknar tidigarc ut· \'e<klingsfascr i Norrla nd och kom fu][t färdig, san nolikt som brtesoujekt från s\"earna . Den var :\V mellansvensk, mera sällan av Bot ländsk till-

28

I. I. , j.

"

13. jrimålderm äldsta }'xor, holky:corna, t'oro skaftad .. mrJ ( /I !.!ffI/- eller rOIklyka. BildelI återger etl f)'lId ITnu Björsäta! SIl i Ö;/rrgötlolld (Linköpings museum). Både äldre och JU!:" L'arialll". a;' h oll:}'.~or {intlas illom kiillomrtideuo. YXa11 fr/jf! RussfjärdclI (a) i i, (I ,'/l i ,tömma bl. a. mrd ell fynd fr/iII Tom. järi. i Jokkmokk (b). DI' 10/(1 holkyxorna med IItn!ällgd rgg aj/rese/lieras au e/l fYlld /1'(;11 Fn/II1Mua l:ke "id Kull

sjul/ (ej.

J:i rn5ldcrm första \'crkliga fram trängande in ön 'r dc ril.:! jakt- och fångstma rke rna hänger samman med dl'nna S\'c::wälc\ct\ (',,,p:lII~ion Illcn måste rörläggas så sent som till 700-talet. DN är spridda f~'nd ('\f t:t ,\\' tillfällig kar:tlaär, som vi stöta på. Sammanhänt!andc bygd fa nn> ~'j ;,nnll , En \'iktig fyndort är StrömslInd med den förut omtalade gra\'e n (I;'UI iOO·lall'ts slut, I gra\'cn 11I.g ett eneggat svärd u,' den både i 1\01',0,;'(' ('Och S" C'I'ige \'anliga typen Petersen H med rygg-ade hjalta,., (jLF). Fig, H ~'l, Om ,t::f:l\'skicket ha l' talats tidigare. Det anknyter till tidens tongi\'andl.' sec, P:t rallelll'f uppvisa nem gravar bl. a, i Uppland och i Trondheimstraktl.'n , ~ :IIl1!na är förhll. llan·

30

on ., o,

jo

", f, D \

),: 1

" , o ; r

,

~-- - ---_._--------_ ._-- --- . . '\

1+. ElIl'gJ!(l/ $~'iird frihl Rimäsrl vid SIrömsund (f LA·! 895).

clct med td, g:radynd p!i Vardofjäll vid Gaisarsjön i Vi lhelm;na. Dessa fynd ligga på gT:\nscn till vikingatiden. I ett plundrat röse med skelett påtr:iffad~'s 194 1 15 marinblå g laspä rlor och ett stycke flinta (SH:\[ 22;90). Förem!tlcn tilki\l"ato::;os <l.V folkskollärare Nils Eriksson. l fyndet säges bl. a. en :ttcnnbä.!.:arc» ha ingått. Då skelettet hade förstörts genom plundringen, omintctg-jordcs också möjligheten till en antropolo~isk bcstänming. Var den jordac!e 'H' Ia!)~k eller nordisk härkomst? Ett s\'ar på den fdgan skulle h3 \ ";lr;t 01\" IItomordentlig- betyde lse sänkih med tanke på det andra fyndet från Vardofjäll. l en fornsakssam ling, som tillhörde fil. dr E. Bergström, Djursholm-Danderyd, fann Gustaf H allström 1923 en sa mling fynd från Vardofjäll, Sam lingen best~r aven o\'al spän nbuckla, järnysa, kni\' och !:I aspärla (Umd r-.L) . Fig, 15 och 24, J ämte fynden anträffades ocksa ctt skele tt, Spän nbucklan är csala som spä nnbuck lan SH:-'i 9SIS fr~n T una.l,'Tadältet i Alsi kc, daterad till fönta hälften a" SOO-taletz., Yxan, en liten handy,;a ,1\' dcn t \"lUli~iga &tskandinaviska typen:!)!, är typologiskt tidig och kan omöjligt \'ara sa mtida med $pännbuck la n, Yxtypen täckte Uppland lmder ~ tmi mtone äldre Vendeltid, Den kan jiimföras med ys:m i VendcJgr:l\' I. p~ (kuna tid an'ika d l' mellaos\'cnska t d.f1iki.~a ~");orna fr~ rl 1Il0tsvarnnde p~ Gotland, I fÖl'h[tllandc till spän nbucklan fr;1Il SOO-takts första hälft är ysan en antik\'itet, DCI är icke troligt, att en nordbo i början a\' Si"lO-talct am'ä nde en s!tdan y:»a. Har ägaren \'aril ell norcli~k handelsman, ter sig hrukel a\' en s;ldan antihitct än märkliga re och omöjliga re, eI!t d..: mc1lans\"Cnska och hälsingska smedjorna för länge sedan hade ändrat modellerna, Därtill kommer att handelsmännen helst besökte lapparna under vintern i skogshmdet, då snötäcket gjorde allt land framkomli.~ t heih'c än [örelo~o

krä"ande oeh I:\ nssamma sommarresor till de då adägsna lapp:trnJ. i fj:il kn, Dessutom tyder fynds:l!nmansättnin!;en pil att elet är fr:\~p om en hinn0l,'1'a,·, Spännbucklan pekar pa det. Yxor förckomma i hinnogra\'ar. En

nordisk kvinnograv på Vardofjäll vid SOO-talets början är föga trolig. Det ä r bcklagli ,~t, att skeletten (dm dessa gr:l\"ar icke ä ro till~ngliga. pa grund

I?fl'~t' ' o, " '''' Oi~'''-'--- '--·----- ~' -.,------, i " . ;2: ',·iy:~',< :'-; .. :, ::'" .

, ', ?: .' , ',' .,., -

.'

15. SJ:a{thrils)'.tans äldsta u./veck. fingsstadicr äro inte repreUlz, laade inom omrridet. Fullt lit. bildad lujdd.: den ös/skalldi'la. , .. i,l:a {asllandslyp det inre av A'orr/and Imder '·el/delt idell. Trpisk {ör detta skedt's senare del ör ;rxan ö~' (rs( {Tf;" J Ulisele SIl. Dell karakterisera, bl. a. av d(·( rektangulära skaft/uUet (ju/udc hembygdsförening); b) ).\"a ffl;n ''-ardofilill, Vilhel. I!!//;a SIl rr-äslcrbolf l' lI s lälls III/I'("UI/I 3J.10b); c) bi/a fUll' lUll ~'id Råsele, ]'ilhclmilla, fffill dkmgalidl'll (I'illzclmina mt!;('um).

;'1 \ ' fyndets ~a11lmamättning i den sistnämnda S;Ta\'en anser jag emellertid lkt vara möjli:; t, ;'Itt \·i stå inför ett lapskt gra.\"[~·nd.

Till Vendcltidcns senare del hör en yxa a\' östskandinaxisk fastlands typ frtlll Junsele (Jullscle hembygdsförenings samlingar). Fig. 15. Bland dess karakteriserilnde detaljer observerar man det närmast rektangulära skaft. hillet. De t är 0.\' viisteuropeiskt ursprung och har efter allt att döma upptagits under Vendelticlem senare del.

.'? "-

.. _. ";:" , . , .

.. , .. ,: ,,_. '

,I ,

[ ,

i f

, I. ,. L

16.

(

f el!: ,-\n· ,.. h l'!'

och c.

])

läll

, .~---~.' ..

'.;.' " '.

, ,

t r

"

r,

I l l 16. O ;;ala och rUHda s/Jä mu~n saml glns/Jär/ol' i u~cl i l .• ,;d,"/

tiMer om MarJfjäilct i Vilhcimiu(! HI (SH.\! J031I ; .

Girisjöfyndet bcst~r, som omnämnts tidigare, :l\' t\':, 0\:lb spä nnbu cklor, fcm konid:a spännen och ett [krl;!l glaspärlor ~H:-' { 1032 1). Greta A\"\"id~son ser i ornamentiken P:I dc 0\"a1a spiinnhucklol'!la nordliga utlöpare a\" d o.: n 5\'cnska Vcndclkuhul"cn oc h jämför med :;I.m!, a <\ <'I1:1ka mots\'arighct~'r som I. ex. e tt fynd från AIf!a socken i Hi:iI~in:;bnd ,:-H:\,[ 225\7: 11)

och rl'~ n Lcm land på Aland:!!), Fig. IG. C,'nom bytcshandel bn förem;llcn från Girisjön h:l k(\;:U!lit i ~n rik sames

ä~o. Den s,'cnska Vcndclkulturcns csp:lIld.:ri ng Illot noJrr (>Ch nord,"åst över

Jämtland och in i Tröndelagcn har fram hållits ax fll'f:! iC'ubre {Gjcssing,

33

j: -

r

r"

I !" i !:

• l ' : '

, ,

Nerman, Aberg m" 11.). Dc sporacliska l)"nden i Angermanäh-ens ö\Te flod· område äro därför icke förd,nandc" Nän'aron a\" nordbor inom området har plvisats å\'en av den sprlk\"etenskapliga forskni ngen" S!llunda anser K" B" Wiklund, att :tman i en rad a\" lapska fjällnamn i blde Väste rbotten och Jämtland som andra sammansättningsled finner ett .fele, ·\"dc, i äldre manuskript .\"elle, .ville, vilket lHan t\'i\"l~l sammanhänger med det nordiska ordet fjäll och som att döma a\' \"ls5a tecken hör \"ara lånat redan under urnordisk tid»3o, Från Jämtland , som det aktl1clla citatet närmast berör,

nämner Wiklund tre säkra namn :H" dcnn.:l art, nämli!!,en längst i norr Nurs· fjället, på lapska Nuörresvcle clle!' :'\uörrcsfele, distcl" om Lcbbih.:lttnct långt norr i Frostviken; ett par mi! söder därom nr;\kkfjället, på lapska Prahkovclc, väster om nl3.sjön; samt längst i söder lv[unsfjälle!, på lapska Muttjfclc eller Muttjvele, syd\"äst om Bågedc, Wiklund skrc\" 1928: :tOm deu.l tre namn ve rkligen äro Jlnade i urnordisk tid, yisar dett.l, .ltt bpp.lfna \"id sin invandring norrifr!m träffade samman med skandina\"cr i traktcrna a\' Lebbik· vattnet, Blåsjön och Bågecle i Ströms \"attl1d:t1 r~dan \"id tiden före ca 700 år c. Kr,» Ä\"cn själva Ström näm ncs enligt \\"iklulld :n- lapparnol med "ctt under urnordisk tid Hmat ord 5traime,

Wiklunds undersökningar förde honom sedermera fram till den åsikten, att nordbor och lappar hade haft sld.ln:t kon tolk ter, alt I3.pparna h:lde upp· tagit urnord iska JlI.neord redan då järnet - som Wiklund förmodar - ,"id mitten av det första förkristna årtuscndet ble," bekant för lapparn.l:Jt, Ända till 1932 ansåg man, att den urnordiska tiden sträckte si"g- f ram till ca år 700 e, Kr, Magnus Olsen och Haakon Shetclig publicerade 1933 i ncrg-ens Museums Arsbok den lret lörut funna. :tRunekammen rra Setre» , som anses visa, att clen urnordiska tidens slut kan ha infallit redan under folhandl'ingstiden och enlig t Wiklund senast c:t 500 år e" Kr. Dc första nordisk-lapska kontakterna. skulle s..'\ ledes dter Wiklund hol ä~t rum län~st i norr. Först senare skedde kontakten söderut. Wiklund skre\": :tEn frukt a\" lapparnas beröring med dem ä ro de icke sä llsynta lapska ortnamn 01\" urnordiskt ur· sprung i de södra la.ppniarkcrn.l (se Wiklund i :'\" o, fl. 1914, s, 105 ff,), vilka vi5a, att lapparna redan under urnordisk tid och s!tlunda före ca 500

e" Kr. p3. sin \"äg mot söder hu nnit till de öne delarn.:l a\" Ströms Vattudal, d, v. s" nlgot längre än »Iandskapet Lapplands sydg-räns»32, i\-Ied dessa ord ändrade Wiklund sina tidigare här citerade dateringar. Dcss:t hade till· kommit, då han alltjämt förfäktade den lsiktcn .. att b.pp.:lrna. h:lde invand· rat i relativt sen tid" Flera rorskare äro numera a\' den åsikten, att lapparna kunna ha varit bärare av kva.rtsit·ski fferkulturen, Wiklund \"ille i si tt sista postumt utgivna arbete gå ännu ett steg längre, j\"[en alltjämt torde väl det på sprlkvetenskaplig väg ,'unna. resultat harstå, nämligen att lapparna ha sammanträffat med skandin,l\"cr i nämnda trakter under urnordisk tid"

34

\

F

"

,

\

.. -

... --:;~ ......

. . . --_._----'-~---- ~ ...... --~- -~----_ ...

Karl Hampus Dahlstedt har fortsatt Wik.lunds tankegång i en artikel i Västerbonen 1953. Bl. a. erinrar han ont det reda n av \\·ikll1nd tolkade Fjällfjäll i Vi I hel mina. FjäJlfjälJ heter på lapska FelJie, som är ett lapskt lån från det urnordisk3 ordet för fjäll, [ella . Före år 800 skall enligt Dahlstedt lappar ha hört nordbor kalla Fjällfjällen för Fella. Sedan lapparna Unat denna benämning ha nordbor åter kommit i kontakt med lappar kanske många htmdra ål· senare och då efter lapparnas Fellie bildat Felliefjäll , FjällfjälL Dahlsted t framhåller , ·idare, an l:tpparnas namn på Stornäs i Kultsjön~ Nassjo (o = långt o) och bergen däro\·anför kan \·ara ett lån från det urnordiska ordet fö r näs, nasia eller fJertalsformen nasio. I detta sammanhang erinras här om frndet aven holkyxa av järn \·id Fatmomakke ej långt från Stornäs.

DahJstedt fortsätter sedan att granska ortnamnen i en gränstraktat mellan Norge och Sverige från tiden omkring år 1273 och framhåller, att jämtarna, som då hade jakträtten upp till Vojmsjön, tyckas ha haft egna nordiska namn på sjöarna. Vuojmojäno, det lapska ordet för Vojmsjön, skulle också .gå tillbaka på en gamma! nordisk benäm ni ng och närmast höra samman med Vojmån med betydelse ån som gör onödiga, sli nSl"a nde rörelser. De arkeologiska fynden stödja åsikten . Bl. a. har ett ringspänne från sen vikingatid påträffat.~ på Killingholmen i Vojmsjön .

Ur arkeologisk synpunkt kan man i anslutning till de språk liga dateringarna anföra, att det i områdets fornsaksbestånd från järnåldern icke finns något fynd, som kan !.'igas vara av rent lapskt urspnll\g. Sett från detta material kan lapparnas c:\istens inom området icke bevisas. Deras närvaro antydes cmellertid i en del fyndförh3.JJanden och fyndkombinationer.

F)"nden från folk\-andringst id och äldre Vendeltid äro endast fem. Tre tillhöra Ramscle och Adals-Lidens socknar och ligga alltså utanför det egentliga Finnmark. En nordisk-lapsk kontakt under 500· och 600·talcll är således icke utesluten, men den kan icke ha varit av betydenhet. Först under 700- och 80Q-talen äro fynden talrika och påträffade lmder förhållanden, SOlll antyda att nordiska föremål ha gått ur nordisk hand i främmande. Mottagarna kunna knappast ha varit andra 5n lapparna . Först då har man anledning att räkna med en starkare nordisk kulturpåverkan bland lapparna i Ang-erl1lanälvens källområden.

35

i r

i I

. ;

'l~""'-.'''''~'.' "" •.• __ ,.t .. _..oi. . •• ____ ""'-~ _ _ . __ ." _;. _ _ . ___ . _

. '.: . . . . . . r~~', ~!.

Gravfältet • pa Långön H otingsjön

Som en smal kil tränger nordvästligaste Angermanland med Tåsjöbygdcn in mellan dc jämtsk-l appländska gränsom rådena. T rakten kännetecknas framför allt 3\' de stora sjökedjor och äh'sjöar, som med sina källområden i de vidsträckta fjälltrakterna samla upp mängden av mindre älvar och åar och i s~'döstlig riktning föra \'a ttnet vidare ner i Fasälven, Fjällsjöä lvcn och övre grenclI av Angermanäkcn, Ascleälvcn, rör au småningom enas i Angermanäl\'cns hm'udfåra. I Fjällsjöälvcns käJ!omdde intar den 37 km långa Tåsjön ett centralt läge med tillflöden från Fros{\'iken i Jämtland och Dorotea i Lappland genom Saxäken. Genom TlI.sjääkcn fön vattnet vidare genom H OIingsjön till egentliga Fjä!lsjöäh'en. Parallellt med och väster om Tåsjön ligger den stora Flåsjön i Jämtland, som genom Flåsjöälven också utfaller i Hotingsjön. Öster och nordöst om Tåsjön utbreder sig den långa sjökedja, som tar sin början i Ormsjön i Dorotea i Lappland och över Rörströmssjöarna faller ut i Rörströmsålven. T\'å mil sydväst om Holing fö renas Tåsjöäken och RÖrströms.'\ken i Bodumsjön, som bildar den egentliga utgångspunkten för Fjällsjöäken. Jfr s. 19.

Genom dc stora sjöarnas orientering mot sydöst bildas en natu rl ig sammanstrålningspunkt i trakten av Hoting och Rörström i syd ligaste dden av

. nU"ara nde Tåsjö socken. Avstånde t mellan Rörströmssjön och Hot ingsjön och därmed också mellan de båda vattendragen är här endast tre kilometer. Höjdsträckningar och myrmarker understryka ytterligare den centra la uppsamlinJ)spunkt för ett "iclsträckt ncderbördS(lIn råde i skogs- och fjällregionen, som Hoting·-Rörströmstrak tcn måste sägas ' ·ara. I den mån åkar och sjöar ha utgjort naturliga lede r vid ett extcnsin nyttjande a,- ,-idmäckta jaktmarke r och fi skeva tten, bör trakten kri n:; Hoti ng- och Rörström både ha erhjudit naturliJ;'3 fångstförlltsä nningar och tltr;jOrl en lämplig ut!:! ån).l:spunkt för jakt- och fiskefärder. Ö"er JOO-talet fynd lokaler med sten!tldersinvcntarilllll ligga samlade utefter Hoting- och Rörströmssjöarna. Mera fåta liga och nästan sällsynta äro de däremot utdter större sjöar som Flåsjön och Tåsjön med deras mera öppna stränder. Näringsgeograriskt lika naturlig men icke desto mindre synnerligen märklig är belä.l,:enhe ten :lV det sn:'nska inlandets nord ligaste e.g-c ntliga gradält från jä rnåldC' nl. Fig. 18.

Nedanför Tå~jö[orscn i Hotingsjöns nord"ästra del mitt fö r Flåsjöns in fall ligger den nära 2,5 km långa holme, som bli"it kallad Långön. Från sjöns norra strand är den endast skild g'enorn ett smalt sund, $ rnal!tn. Öns bredd

39

l I

I I I

p.

I , ~ .

!

.. . . ' ,i': f: .• i".:' : .... I.> ,. i, ,.

. . . ~ ~5 , ~.

.~~------._._,,-----=_ .. _. ~ ... ~. -..~-----

tG. SedalIfiiI T(hjiifor.'CI! i H oti"1!.(jiil/! flouh'(j,(rn dd li!!;!Cf /~il/I!~'jl/, en /i,"llriicJ:llill.!!, .,'om lii/,n 2,5 1.-111 III i Jjii/!. Pd h()[II1C1J( Jiid ,a dd IiIIIlS rl/ ,-il.illgatida .!.!J'(f;Iäll . Diil' li!!!!{/ 0('/,;(,; "rigla fl, " i,do l/d,'1f {Y',d l ikllSlc slrlltild .. nbo /,/a/lrr. - Godl:iil/d I";f Imblic/'Iil/g c;; ' r,-'/,; 'oI Jf labt'll.

IIPI"~;" 1 ~äll ;l n till IlWI' nn SO- JOO m. DL'n bl.:st~1' <1\' l'n hö'.! rullstcnsns med

et! b;;O:f :w ~ttäcbndo: mjäla och ii I' hplt m'l "u:\<: /1 !I1l'd fl1r\1 ~k(lg . På dess syclö<u:t ~rn:tb udde 6i) 111 ~ydöst om \'ästl';' bnclr;i~t~'t P~I jä rndi~sbl'on

ii, n Sll1:t!;'tll ligglT l'n I':l.() om II ;:r:whö.\!ar. r ,'l norr:l dden, ca 300 m fl ,'tn norra udckn li'.!!,!<'l" l'll cll<!:tb hö;;. E.n :tIlC!t:t l'mt:lb hö~ :il' att finna

p,', fa~lbl1dL't CrI 400 fil S~'dÖ<1 0111 t.:'1I1gÖIlS ~ödr:l udde. l :lllt uppg:h :tntalet

gr;l\'iIr s;"tlcdö till 13. Hur l;in:.;c l·lotin '.!)!r;\\"f;ilt~·t \·:trit bnt hbncl or!('m h...rolknin~ är omöj

li.!!t :lit :I\·:,;ör:t. EIl notis fr;'lll 16:i.O-I:tlct:J::, \'ilkl"n vi ;'lIct komma till i det

.". ,.

: . . . ...

I .' . ...... ' :i'" ~r . '. ,'. . ' ".

o o

:I

; .

19. Grn u/iiflet på. L till gön i H otilIgsjön . Cro.:oflla uro lIumrtrnde (r"" vänster 1- 11. De fleJla ligga i gru pp,., om IL'(j och tre. Riksolllikt:aricämbetets karta, upprättad 1952.

fö ljande, bo möjligen styrka ett antagande, att kännedomen om traktens förhistoriska bebyggelse kan ha beva rats i muntlig tradition inom dc öwe "dalarna in i historisk tid. Ot\-j\-c!aktigt yar gradältct känt av befolkningen, då Karl Sidenbladh på förronun:lrcn 1867 besökte Tåsjö socken, där han dock antecknat »intet anmärkninswärt»:U, Författaren till »Gamla Tåsjö» Erik Modio, som då knappt S-ärig: säger sig minnas hans besök hos fadern och lära ren i Tåsjö, nämner dock, att denne någon b-ång på 1860-talet hade sammanträffat med en man som i magisk t syfte grävde i en av högarna3S . Det skulle dock dröja ända till 1883, innan detta märkliga gra\'fäh kom till V itterhetsakademiens kännedom genom länsmannen Nils Erik

41

. .

i

. ' , .

Kulturförbindelser

De vida kontakter, som befolkningen ,"id Hotingsjän och i öniga bosättningsområden inom källområdena upprätthöll under 900· och IODO-talcn, ha framgått ,l\' fyndbchandlingcn. Dc orientaliska bältebeslagen och det indiska ödleskinnet vi ttna om handelns betydelse. Arne framhöll i Fornd nnen 1926, att :.kulturen \'isar nära anknytningar till den s\'cnska, särskilt s!ldan den gestal tade sig \"id Östersjön:. , Detta gäller i särski lt hög grad alb, till dcn rent ~l':5on liga utrustningen hörande detaljerna med deras känslighet för modets växlingar, ä\'c n om man undantags\' is som i grav nr 7 kan linna en remsölja av äldre typ än gravinneh!lllct i övrigt. Remsöljor, ringspän nen och bmnslx!slag knyta helt an till tidens öst-s\'e nsk:!. kultur med dess rika inslag ,1\" baltiska och ä,"en oriental iska imporlstycken" Sammn förhålbndl'n gälla öniga vikingatida lynd från området liksom här jämförda jämtländska och härjedalska fynd " Dock finns även här konsthant\"erk, som till följd a'" särskilda spridningslagar är internordiskt"

lt Vapnen äro sådana, som närmast ti ll höra den norrländska kulturenlt, she," Arne 1926" Några verkliga strids,"apen som s,"ärd dler stridsyxor ha dock inte påträ ffat s i gravarna" Endast yxan i brJ.ndgra,"en nr 2 kan uppfattas som efl ,"ariant av föreg!lngarna till den senare ,"ikingalidens brede"zgaue stridsyxor. I övrig t tillhöra yxorna, ,"i lka alla äro arbelSyxor, den unde!" vikingatiden p!!. utbredning varande lydliki;a, \"ämkandina\"iska yxtypen, som ö,"er ,"ästra landskapen och ö,"er Jäm tland trängde in i S,"erige och blev allmän !ltminstone i ett handelscentrum som Birka, under det att den t,"å fl ikiga, östskandin:wiska typen i ,"iss utsträckning behöll sin ställning p:\ Gotland" J akh"apnen, pilarna, tillhöra dc under ,"inkingaliden ,"anliga typerna" Sä rskilt t,"ärpilen är vanlig i norrländska fynd och har nära anknytningspun kter i finska och nororyska jägarku lturer. På det hela taget måste man emellel"tid säga, alt anknytningspunkterna !II sydöst gälla ä,"en det enkbre redskapslx-ståndct" Bara så en kla redskap som de t:llrika kni,"arna äro klan östskandina,"iska" Det råder således ingen t\"ekan om att det har ,"arit mot Mellans,"eriges rika vikingatidsku ltur, som inaessct har ,"arit riktat. Om förbindelse rna förmedla ts över CentraljämtJand eller kustdistrikten är svårt att a,"göra, men problemet komme r a tt beröras, då det historiska materialet refereras"

78

Histo

Fynchlllt dc , en nore dc mcl\.

:--:or~e" : från e. land d " inom d, bcfolkn att lölj clem ... n

{alle t ii

l :11:

ö\"clii)...

noti~ , lysand,

och t i

norsk.:\"inter: Karl Finnn

Ulan d.:bn ullll:i "

lOar)...

),"" Of'c! '

( Finl

Säl sJ..

""\, sena,

poEt erm~

lund man

f-." ,

Historiska källor

Fynden fdln järnåldern inom Angermanäkcns ö\"l"e flodområden visa, "tt do: ,'idsträekta fjälltraktt:rna och de stora sjöregionerna ha utnyttjats av en nordisk befolkning framför allt sedan Vendehiden och samtidigt med att de mellan· och östskandinadska impulserna s:me in i Tröndclagen och Nord· Norge, För att säkert kunna 3"göra. varifrån exploatörerna närmast ha utg1l.tt, fr~n Centraljämtland cHer fdln kustdistrikten i Medelpad eller Angermanland eller som en fjärdc möjlighet från Norge, fordras både mera material inom det här behandlade huvudområdet oeh inom nämnda omgivande tätare bcfolkningsdclar, Redan nu ge doek dc 3rkeologiska fynden vissa rikt linjer att följa, Dc historiska uppgifterna stödja dän'id, Samma göra vissa äldre element i den nutida folkkulturen, där de be,'arats i obruten tradition, som fallet är i Ströms socken,

I ansluming till kända arkeologiska fakta kan det vara befogat med en ö,'ersikt ön'r dc historiska anknytningar, som kunna göras, Värdet a\" en notis i Egi ] Sblla,; rimssons sas'a kan diskuteras, men den är sannolikt be

IYS:'lnde för ,'ad som har förekommit inom fjälltrakterna under förhistorisk och tidig historisk tid, Det plundrings- och skatteuppbördståg, som den norske storbonden Torolf K.\'ällulfsson enligt denna saga skall ha företagit vintern 876 llpp på fjället österö,'er till Finnmark, har förut refererats, K"r! Hampus Dahlstedt har framhållit, att det är t)'dlig,t, att man med Finnm"rk inte har a,"Sett den nuvarande norska Finnmal'ken "id Ishavet ut:tn i stället dc södra dclarna av det s\'enska Lappland och möjligen inre dclnrna. av Helgcland (Hnttfjcl1dalt'n)l:~I , S:t:::ans landskap skulle stämmn utmärkt väl med Vilhelmin:ls, Ett \'iktigt stöd fö r :lsiktcn att sagans Finnmark just a,'ser dc här behandlade traktema är en gränstraktat mellan Norge och Sverige fdn 1270,talet, Där kan man utläsa, :'In till Finnmnrk (Finnmarker eller Finmork ) räknades ,'\ngermanälvens Ö\'fe flodomr1l.dcn , Särskilt framh~l1cs, alt jämtarna äg-de jakträtten där,

A\' vida större betydelse äro de fakti ska IIpp.zifte l', som ges i andra och senare källor, men därmed kommer man ocks.'I in p;\ (rågan Finnmarks politiska avhängighet, l en latinsk källskrift Mill omkring 1170 nämnes Angermanland under formen ,Angllria, som ett gränsland mot Norge. Nils Ahnlund ser i namnformen (av »anger" ,'ik ) ett bestyrkande av alt Angerma nbnds käma varit Angermanäh-ens nedre lopptS~, Han anser, att d!.'n gamla gränsen mellan norra och södra Angl'mlanland, Skll!eberget, i stort

79

I ,.,'

I I i I

. . , . ,.". '.' O • • ::'

..... ~ ';} 'i3~

39. RfibN!!lot "id R ijrslrÖmJJjöll IIt gjo rdr griil!smiirkc mellan Fiul!mark och Hiilsillg/tllld eldigt (II käffskrift !Hill tid,n omkring l'!i3.

!Ctt bn b l' tl' :lkt:l~ som gräns för den d~ti(h fasta i bygdcla.~ ordnade behy';[!"d sCll, \"ilkl'll utgjort undcrl:lg' för en dd :\\" det landnam, som under

\' i kin~~:lI i cl och medelt id ägde rum nllt längre fr~1l kusten utefte r äken, <'C h \'arom \"j i det :trkcologisb materiale t äga några \ 'ittncsbörd.

,:\l1nu IImkr llIedeltiden oc h L\ ng:t senan.: fort satte jäm tarn:l sina traditinn er f r;lll romersk järnåJdcr och folhandril1g-~tid i handel och I ~ ngväga

f:i rd l: r. Administra ti \,t men ('j kyrkli,;! hörde b ndskapct und!.'!" Norge ett

h:!.lf! ;\ nuS\.°ndc fdn lIOO-talet. Kristendomen nådde l' lllclll:rt id Jämtland fC"1n S\'cri!.!e \id IOOO-t;l lets mitt och kyrkl igt kom dtt ;lt t tillhöra Upps3la

:i rk ~'s tirt. Den dd ;1\' Jrimtl;lnd, som här intresscr;lr mcst, Ströms-bygden,

lIt"jMdc re(!;ln under \"ikingati(kn och ända (r:lI11 till 1600-talet den h untd~ :tkliga gränsen för bcbygt;elscn i norr. Dock \'ittna dc a rkcol0l!iska f)'nden

omkring källsjöarna om tre\'are mot no!"r och norddist. Flera ödcsbölen om·

BO

. , ... '

.. /.:: ~~ :

talas ro

jämt SI

ProL

ihop II

under

intill i;.:

dessa

histori

tingen förbin

p~ gn Stf<

gräns, i en

Det I tresse

land z nord l

rasti l m:tnl

thäd i !'\e

o. s. E,

Finl dän

har

dd~

n OI"l

Stri

m,'

mil

del tid

\ "id

li n

.-\ 1

m' Ik b l

.:"? '~ '

talas redan under medehident33, Varifrån denna ~xpansion utgått är alltjämt svårt att säga,

Problemet om Snömsbygdens förhållande till Jämt land hänge r i viss mån ihop med frågan om Öst jämtlands, Ragunda och Fors socknars orientering under medeltiden, Denna landsdels !'!genartade ställning i förhå ll,mde till intilliggande pro\'inser har tidigar!'! d!'!batt(:rats, Ahnlund har fra:nhållit, att dessa socknar i östra Jämtland kunna ha haft en delvis annan politisk historia än Jämtland i övrigt och »under en för oss undanskymd period anting!'!n bi ldat en själ vständig provinsiell !'!nhet eller upp!'!h!\lit en närmare förbindelse med de svenska grannlandskapen, väl i första hand Medelpad på STlLIld av samfärdseln längl flodda len» 13-1,

Strömsbygdens nära samhöris het med Jämtland är be lagd redan i ett gränsdokument från 1270-talet, vilket här delvis återges, Dokumentet ingår i en lagkodex, som ha r tillhört lagmansarki\'et på Stegen (Hålogaland ), Det har av R)'dberg daterats till ungefär år 1273 1::15, Det a\'snitt, som intresserar mest har följande lydelse: »Thetta landamäre er mellim Jämta , bndr. ok .Finnmarkar ok Hälsingalandz: \'estr or Lenglings lidum ok sua nordr til StmU IllS, Egu tha Jämtar nordr av Finmork fra Straumi XIX mstil' at \'eida drr ok ikorna, ok gangr sua austr landamäret mote Angrmannalande, täk!' til the r som heitir Veimosior, thädan i Hulsio ok i Kiodsio, thädan ok i Rauda sio, thädan i H oettings sio, thui nest i Hellu sio, thädan i Keig'er sio, si dan i Kiärsio ädt' Kiolsio nordan at RaCundum (Ragunda ),» o, s, \',1:)1,;, Fis:, 39,

E nligt detta dokument g'iek gränsen således från Lenglingsliderna, II U

Finlicrna (SörJ i) i Norge och \'idare till Ström i J ämtl and , H uruvida man därmed a\'Ser sjäka k)'rkplatscll Ström13, ellet' hda Ströms Vauudap :'l5 hal' flera gå nge r diskuterats och är icke 'k\' direkt intrcssc här. Vida bet ydc1scfullarc är däremot notisen om att jämtarna ä,~dc jakträtt 19 raster nol'l' om deras lands nordgräns utefter en sträcka från Lcn,!.::lin:.,:sliderna till Ström, Hade man icke ansett, att områdct norr om Ström tillhörde en annan makt, hade denna bestä mmelse ej varit nöddindi;:-,

Längdm;htet rast har antagits här mots\'a ra un,~efär ell gammal s\'l~nsk

mil, d, v, s, 10,688 km t~ :l, Jaktområdet sträckte sig- ~!tlcdes norrut till norra delen av nl1\'arande Ascle lappmark, till Vojmsjön (Veimosior), som samtidigt bildade grä nse n mot öster. Ö\'er »Hulsio» och »Kios tsio» gick den \'idare fram till Rörsll'ömssjön, Rostrum (Raudasio) och Hotinssjön (Hocttin!,"S sio), \'ilka "id tiden för sexårsgärden 1314 lågt) i Ramst"lc- socken i Angrrmanland, Därefter \'ek gränsen a\' mot \'åste r oeh gick ö\'er HälkattIlet (Hellu sia) öster om Flåsjöru nedre ände, Nagarsjön (Neiger sia) oeh Bergsjön eller Kälsjön (Kiolsio) på grämen mellan Jämtland och Ange rmanland och därc[ter fram till Ragunda, Från trakten öster om Ström (Berg-

8 1

,

f

I I I

)l.'lIIIJiiMiliiI!lilllll~'

-'----

" . " .'0

sjön ) markerade gränsen trdligcn icke jaktomr~dct utan riksgränsen mellan Korge och Sverige.

Av gränsdokumentet kan således utläsas, att Strömsbrgclen redan på 12iO· talet har ,"aril en betydande bygd och räknats till Jämtland, och vidare att området norr därom, Jämtlands nuvarande nordspets med Ströms Vattudal och Flåsjön, ansågs ti llhöra Sve rige. Denna uppfl'lttning kom till uttryck även senare, som framgår av ett den 16 februari 1552 av Gustav Vasa utfärdat brev HO. I handlingar från tiden 1564-1570, då Jämtland låg under Sverige, finnas antydningar om att nordligaste delen av detta landskap ansågs vara en svensk landsdel och då närmast en del a\" Ångermanland. Ä\"cn efter Jäm tlands definitiva förening med S\"crige år 1645 räknadcs till Angermanland en smal ki l, som gick från T!i sjön ända till Jadncmsklumpen "id riksgränsen. Denna utsträckning a\' I:mdskapet fastställdcs officiellt vid 1766 !irs riksdagl41 .

82

, .. ~-: .. ""~,,,~ .

"

.. ~ .'

. ~

J

, ,

~j.K"'"l<.""'··'" ." ... , ......... ... ~.. ... . . . ~ ~:~::i~ ... ~. >.:,.C?-,.!,:, ; • "'. ',>." ',.; : ". ~. ' .:'::- . ' ; -.,o'.:" " ," :i," '::" ,' , ;":"" -: ~" "': - .", ..... i'§f"i>~ .l;, ......... ~ .f'. _ • . ,. '. ~ . . • ~ • 'i ;,l; ",' '. " ', ' ,", _ _ ~ ____ ._ .. __ k.·_~ ... __ . __ .. _____ . _____ .

Lapsk sten-järnå lder

I de föreg~cnde kapitlen har flera gånger framhållits, att nol'diska fynd gjorts i en miljö, som torde vara lapsk. Så är fa llet med gradyndcn på Vardofjäll och dcpotfyndct vid Girisjön, aHa i Vilhdmina socken.

Här skall inte rekapitu leras den tidigare forskni ngen. Vi erinra endast om K. n. Wiklunds och Gustaf Hallströms ställning vid 1920-talets slut. Wik· lund hade efter de äldsta germanska låneot'dcn i lapskan funnit , att lappar och nordbol' mötts i norra Skandinavien senast \'id järnålderns början i mitten a,· första årtusendet r. Kr. Hallströms forskn ingar förd!.! honom då fram tilt den åsikten, att de nordskandinavisb sten3.lders(ynden, den s. k. sk iffer· och kvaruitkulturen, val' av sydskandinaviskt ursprung. Den av A. Blyn och Rutger Sernander konstaterade klimatförsämringen skulle ha medfört, att den nordiska befolkningen drog sig tillbaka söderut. Detta ansågs framgå av att inga arkeologiska fynd kunde föras till denna tid. M ed ett kallare och fuktiga re klimat drog renen in österifrån. Därmed kommo lapparna in över det gamla stenåldersområdet. I Ymer 19f2 framhölt Hallström, :tatt denna förklaring är den, som bäst passar som arbetshypotes för arkeologer». Han angav dock samtidigt, att det finns en möjlighet all en del företeelser misstolkats och daterats för tidigt.

Norrmannen Anders Nummedal införde Komsakuituren i diskussionen om sten!lldern i dessa nordliga områden, och redan 1929 ville V. Tanner i bärarna ax denna kultur se vad han kallar »protol"pparna» . Tanken utn'ck· lades vidare 1936 av Astrid Cleve·Euler fastän i teorien något djär"are i anslutning till Rolf Nordhagens botaniska undersökningar.

Det har förvånat många, att den alltid kritiske K. D. Wiklund i sitt sista ofullbordade arbete gick in för teorien om I\.omsa folket som prOlobppar. Han bibehöll dock sin uppfattning, att lapparna först reJati,·( sent nått ner i Mellannorrland. Där skulle nordbor och lappar ha s3mmanträffat så sent som under folkvandringstiden.

Med Gutorm Cjcssings arbete av år 1941 inlemmades !\ordsk3ndina· vien och därmed också lapparnas nU\'ar3nde bosättningsområde i en arktisk kulturkrets och med O. Solberg betraktar han som lapika bl. a. dc kända fynden från Kjelmö i Varange rfjord, som med r~dsk3p :IV renhorn och asbestkeramik förts till järnåldern. Även andra och äldre fynd i Finn· marken i Norge och på Kolahakön anser han ,·ara I:tpska. Vidare forsk· ningar på Traena i Nordland ha emellertid komplicerat frågan. För att

S3

. -~''''-' '' . : .. "

1

i I i,' , ,. l'

,~----------,

nämna ett exempel har i Kcsscby (Sch reiner 193j) förutom lapska skclcllrester också påträffats en trepane rad långskalle.

Gravarna vid Nesscby daterade till de tdl. lrhundradena omkring Kr. r. och Kjclmöfyndcn till senast 3OO-ta1el e. Kr. r. äro nu de publicerade {rnd, vilka skulle ge kontakt med den arktiska stenåldern. Dct sista förhis toriska årtusendet ä r sedan ytterst dåligt representerat ,"ad gäller lapsk kultur. Man kan nästan tala om Cyndtomhet. Sannolikt komma dock Kordiska !-o-[useets och landsantikvariernas lappmarksundersökningar att kasta ljus över

denna fråga. Dct Cord ras åukilliga fynd för en bryggn bak h i tiden. Bo Heltman hävdade 1946 i anslutning till Gjcssing, att skiffer-kvartsit

kulturen är en frist3.cndc jägarkultu r gentemot den 5ydskandinaviska, H an framhöll hl. a" »att icke n3.got arkeologiskt fakwm talar mot att kvartsitfolket varit av annan ras än de sydligare landsdelarnas befolkning och att icke heller n3.got talar mot teorien om att de ,'a rit lappar., HelJman anser, att klimatförsämringen under århund radena r. Kr, icke ,'ant a" dcn anen, au den tvingat ti ll utflrttning, Flera ronkare ha varit inne p3. den tankeg3.ngen, att den artiska stenåldern sträckt sig ö,'er bronsåldern och t, o, m, in i järnåldern, Mycket talar för att 53. ",uit bUet.

Om att Tacitlls i sin skildring år 9S e, Kr, med fcnni avsett lapparna, råder ingen tvekan, Icke heller den gotiska förfa~taren Prokopios omkring år 550 torde mcd skrithi fioni ha avsett andra än lappal'lla, Samma [örhållandc gället om den longobardiske munken Paulus Diaconus, då han iSO skre\' om serirbini eller scritoinni bortom »Germanien_, F rågan är, hur lapparna manifesterat sig i det arkeologiska materialet, Därom har ännu cndast sporadiska besked lämnats, och melbn Kjelmöfynden och de senare lapska offcrplatsC>'nden är en stor lucka,

Efterwm teorien 011\ klimatförsämringen som utplånare a" hartsit- och skiCCcrkulturen icke längre tycks stå sig och därmed ej heller denna som övre gräns [ör dc:n norrländska stenåldern, fr"gar m:m sig nu ,'ar gränsen ska drag'as, Det gäller att söka dc definiti,'a kontaktpunkterna meJlan den nordiska förhistoriska kulturen och den lapska, Dessa böra rillllig- t\'is ligga där och vid den tidpunkt, d ;\ man kan skönja , att den nordiska akti,'iteten inom lapparnas land bb' !ivaktig, Dctta imräffade, d~ norrländska trans:\tlantiska förbindelscr ö, 'cnogos a, ' ett mellansvcnskt handelsblock med "ida re intressen ä,'cn riktade direkt mot lappmarkcrna sannolikt på 700-tall't. Denna konjunkturförändring har utförligt bchandbts a" Nils Aberg, I föreg-ående kapitel ha "j sammanställt dcn {örsta nordiska akti,'iteten i Lappmarken med denna uppländska ai; ti,'itct. Det hal' framhållits som sannolikt, att ncra nordiska forns.1kfynd gjortS i en lapsk miljö och dänncd skulle lapsk järnålderskultur träda oss tillmötes dock Iltall cgna. llrskiljhara fornsaker.

84

'-">.~ ,":..,... " " . .. "_Ilii:i"""""'"-''''"'''-''' " .••• '_. C' .··,,·,.·.·.·.:.: ... ,· ... · ... "-'··0 .. "·.· ••• '_"., ••••...••.•••. ~ __ ,". ~' ,_-,---~ ____ . _. .

, .:-" ' .. .. , .... ,

Under folkvandringscid och Vendehid förekom enligt t;!lgängligt fyndmaterial sannol ikt ingen nordisk bosättning inom här behandlat område. Endast en ensamliggande grav ha.r betraktats som nordisk, nämligen den vid Strömsund i Jämtland . Fynden vid Vardofjäll och Girisjön ha av skäl som tidigare framhålli ts tolkats som lapska fyndpla tse r med nordiska fornsaker. Den runristade skiffc ~pctsen från Asele kan vara ett lösfynd påträffat a\' en nordbo, mcn inget hindrar att den var ett ännu alltjämt av lappar brukat jaktvapen, då nordbor fönt droga upp till källsjöarna. Det finns ett lapskt (?) fynd fdn Lycksele, som [önttom tidig-medeltida fÖrem3.1 ä\'en innehåller en banan· formad kniv av rödbrun skiffer. Den har tolkats som ett lösfynd påträffat av lappar och sedan använd som sei te. Så länge vi icke känna kvartsit-skiffer· kulturens Övre tidsgräns, kan den möjligheten icke uteslutas, 3U denna skifferkniv varit i bruk s3mtidigt med övriga föremå l i fyndet. Det enkla redskapet har stor förmåga att hå lla sig vid liv. Av kap. 10 ha r framgått , au en kontakt sten3.lder-vikingatid (lappar-nordbor) icke är utesluten på gradältct på L\ngön i Hotin!;'~jön . Om man med lapsk kultur uteslutande fö rknippar renskötsel och nomadism, kan möj lighe terna till såd::lOa kulturkontakter synas mindre troliga. Men det bör framhållas, att blott en dd a\' lapparna nu är renskötande, och att det aldrig har varit mer än en del, som har ägnat sig åt renskötsel. Större delen har \'arit bunden till sjö- och hanst ränder. Atminstone vid "jösträ nderna böra dc rimligt\'is ha lämnat spå r efter sig och detta icke minst unde r det första cfterkristna årtusendet, då deras b05ättning j nOJT är litterärt belagd. De t bör ö\'er\'ägas, hunl\·ida inte nämnda stenfynd och tidiga Vendeltida och tid iga \'ikinga tida frnd \'crkligen tillhöra en lapsk sten-järnålder.

Det finns ännu en anledning a tt förmoda, alt lapp::lrIla uppburit en annan redskapskultur än den nordiska . En förutsättning härför är, att den lapska traditionen om stalorolket har e tt "el'k l igheuunderla~ och hör hemma i den tid, som \'i ha skildrat. Går ordet stalo tillbaka p!! \'itn stål, har st:llo a\' lapparna tydligen ställts i motsatsförhållande till deras egen kul tur. LaJ1l'ama kunna

drl i stalofolket ha. mött bärare 01\' en annan redsbpskultllr iin deras egen. Tradit ionen kan härröra frim mötet mel lan td olika kulturer, en stcn · och

en rneta llkultur. Renens \'anor kunna förändras. Alltjämt skiljer l11an på fj ii llrenar och

skog-srenar. Fjällrenarna söka sig under vintern ner i skogslandet närmare kusten tvärs igenom skogsrenarnas land. l n.~en biologisk skillnad synes fördigga

mellan en fjällren och skogsren. Redan p~ 800-tail'( fanns det talll re nar. Större sammanhållna hjordar kunna ha t\'ingats i rörelse fl'.\n a\'be tade OI11r;'tdcn och under vintern till kustlandet. Det kan och .. \ ha "arit så att lapparna ha dri"it ner si na ren hjordar, sitt kapitel, till plauel', som \'oro läu tillgäng liga för nor· diska köpmän. Diir kunna dc redan m ycke t tidigt under (olk\ 'andringstid och

85 !.

~'

----- -- ---------- . ------ --- .... - - ~ .. ...... ' -----~ . --... :.,,;.,._.

40. I Augermauäh'e/!! käl/område II filPu t lldast 1'11

s. Ii. lapsk ofiN/I/all mtd lIu/a fl/ynd, lIämli~r/l uid Bäsksji; i ' -ill!elm illa SIl (SHM 19554) . Diir möler d el försla klislIla molil/tl illom omldde/ i form au eli lil l'l IC1l11~'o rs,

VendcItid, kanske lidi:,;ar~' , ha knutit kontak ter m~d en bottnisk kustbdolkni ng. Si/dana möjlig!Lctl'r kunn a förkbra förekoLlu ten al' nordiska fornsaker i lapsk mi ljö i lappa rna~ sommarland uppe i fjä ll!.'n, långt innan nordisk bo· sättning hade n;1\t iu i {kras egentliga bnd.

Dc mötesplatser. dii r nordbor och lappa r ha s:u nman träffat, kunna sedan ha fi :><erats och f~tt \'idl:;:l d betydelse i oli ka sociala, kommersiella och religiösa s:lLllmanha n~. I d:lg' ma rker<iS de kanske al' dc f.5. metaHrörande offerplatsfynden. Fig, 40, Fler;'! a\' dessas g!ltfullt regdbundna läge i skof.'S landct 10----15 mil fr:in älnnynning<lrna sku lle då få sin rörkLlring. På \·intern var allt !:lnd farbart och nordborna kunde lätt nå \'intervistena, Där kunde också förutsättningarna för hirbrlarn:J.S öl'('I'l':i lde sbpas,

86

~ :

---,

I t

I

f

Bakgrunden till förhistoriska och medel

tida traditioner i lapsk kultur

Vid en utsortering 3\" dc främmande inslagen i lapsk fyndmiljö under vj· king3 tidens slllt och medeltidens början blir icke mycket ön'!" i Crndkomplexen. Dct är i verkligheten lika svå rt alt bland fynden urskilja lappama under medeltiden, som det har \'arit tidigare. Dc ägde ingen egen metallkultur. Först genom si tt cm'isa fasthå llande ,-id vikingatida och medeltida stildrag framträda de klarare längre fram i tiden. Wilhelm Holmquist ser i det lapska flätmönstret en skandinaxisk produkt (r!ln folhandrings!idcn. Mönstret skall sedan ha le\'t har till \'ikingatider ....... h däreftl'r upptl~its av lapparna151.

Phcbc Fjcllmöm-Lindgrcn har i en studie 1952 p!l\"isat, att vissa lapska mänsterdetaljer strängt fördelas på tr~ områd~n lå2 , Flätmönstret t, ex, hör framför allt hemma i Syd , och Central!appland eller just i dc områden, som redan under d~n yngre järnåldern stOOo under starkt nordiskt inflytande, Lapparna kunna s,5;led~s r~dan under första irtusendets mitt ha kommit i beröring med fö rs tadierna till den ornamentik, som dc sminingom skulle göra till sin egen, Ett exempel härpi är fyndet från Girisjön, Fig, 41. Jfr även fis:, 16, Fdl.ll sprik\'etenskapligt hMI har "idan: gjorts gälland~, att ~n del nordi ska låneord i lapskan kunna ha ö,'crtagits redan d;\. Kontakterna mellan de båda folkgrupperna kunna ju di icke ha ,'adt alltför ~,tliga p.\ detta tidiga stadium,

Det är naturligt, att det hedniska nordiska ~r;l\"skicke t upphörde inom Angermanälvens källomdl.den \'id medeltidens början, \'i kunna följa det till inemot 1100, Dc pionjärer, som hade sl:'lgit sig ntr där, h:'ldc goda och lidiga förhindelser med mellans\'enska bygder. Men a,' alh all döma ha icke endast gravfähcn i FrO$tvikcll (Jormlitangen) och T!ujö iUngön i H otingsjön) upphört alt brukas, Den nordiska bosättningen miste ha clragits tillbaka nästan samt idigt eller kort därefter. Tåsjö skulle sedan icke koloniseras fö rrän på 1600- talet, Frost,'iken först \'id mitten a,- liOO-talet. Inom hela det ,-älliga omr:"Ldet, Angermanälvens. Fjällsjöäh-ens och Faxäh-em kä!tomrll.den, fa nns d:' iter igen ingen nordisk bosättning aunat än Hi.ngst nere i AdalsLiden, Ramsele och Strömsund, Om Hotingom r3.dct \'isste traditionen på 1600-talct berätta, att området hade varit obebott i -tOO år. Omkring 1273 fingo norrmännen (Strömsborna) "id en gränsdragning- mellan Norge och Sverige jakträtt på obestridligt s,'cnskt område 19 raster norrut fr!ln Ström eller praktiskt tag'et inom heJa det område, som "i h3 beha ndlat här, Inga

87

-----_ .. . -.-----------------

"-- - --

l ' "

-- ,-~~, ... _~ ,- -",' , " . . ;.;- - --- ,--

41. Redau undn V elldtltidell hmde lappa,na lära käl!1la det flätmönsttT; som udall skulle bli vanligt i sydoch cellt,aflapska bellarbetell. BitduI iitngrr t /I dr/alj av ett koniskt sJ}äl!liC f,(i,l GitiJjölI, , 'ifhtlmilla Sil,

ampråk H;ilI{ks fr:"1I\ (le nedre !ldalama. l "ad mån ä,'en digerdöden " id I :lOO-takt5 mitt kan ha bidragit till att minska traktens nyttj:l.ndc undandra.!!cr ~i:..: \. ;!! t b~'döt!1:"111dl'. I varje fall kan den ha gjort mera \"älbclägna f1H! rt!dcH i äldre hy!!(kr öppna för bosättning_ Fjä llomr!ldcna \'oro dock ':l nHoljk t ö'·l'I"!.!i\'l!:\ n'dan då,

:.\Iot (kn "id medeltidens mitt \'ikande nordiska bosättningen och aktiviteten inom källomr:hk'na sbl! ställas icke endast de metallförande lapska offerpbtsfyn(kn~ upphöl':\nclc lila n även relikterna i den sentida lapska kulturen. Eft~'r~O!!l dl'n lapska kulturen har be"arn t må nga såda na, kunna bl. a. metallfy ndens IIpphi.irandl· ]l!'1 "iSla lapska offerplatser icke utan stöd [rh andra fakta dat era s Hilhj stc'l'i skt och typologiskt efter för~målen . I nga Serni ng stöder ~i~ hl. a. P;I kon.iuuk tl1 rförändri ll.!:,<a r, som ku nna ha blivit en följd inom

00

.; , ..... . ' .. ', :

:l ,'s:t ,; , r"ed Col i förk bero i m

H iml : och

"or< c

ri :l ~ ta le åtel vile ha n 135 ,m, do,

lan :l.ll! den

lon u,h b p bid flO!

Hi'

.' .. - --,

"'j!; ;t~ 'l" " «" "-"H'; 'i 't, ; ___ t , _____ t _ ....

avsättningsområdena för lapska produkter153, Även om sådana ha ägt rum, så tala dock de rika bygderna vid de norrländska älvmynningarna under medeltidens senare hällt förutsättningar för ett r ikt kulturutbytet Björn c.:ol!inder har i en anmälan av Seroings arbete kommit med ytterligare en fö rklaring och tänker sig möjligheten av att metallfyndens upphörande skulle bero p~ en religiös hednisk reaktion bl:lnd lapparna (Svenska Dagbladet den 7 maj 1956),

Härtill kan man lägga följande. De fö rhistoriska och medeltida kulturinslagen i sentida lapsk ku ltur kan ha inkommit under den tid, då nordisk och annan främmande aktivitet val' lidig och mera fri och nordbor även \'oro bofasta inom lapparnas land.

Offerplatsfyndens läge kan tyda på en småningom skeende koncentrering av kontaktpunkterna, Kunna de yngsta orferplatsfynden dateras till 13()()· talet, möter man vid den liden en fullt utbildad birkarlsinstitution, J t Bure återger en tradition, enligt vilken hirkal'larna av Magnus Ladulås fingo pri\'ilegier på lapphandcln, De äldsta historiska viUnesoorden om birkarlarnas handcJsmonopol härröra från 1328 i den $. kt Telgc stadga (ej i original) och J 358. Det har sannolikt fram vuxit under l:\ng tid. Som synes sammanfaller emellertid birkarlarnas legaliserade ö\·er .. älde med den tid, då de metallförande offerplatsfynden synas ha upphört. Först under Karl I X:s tid bröts birkar· larnas välde definili\,t och dänned inleddes en ny tid med s\'ensk och framför allt finsk kolonisation i I:Ipparnas landomdden samt kristen mission bland dem.

Birkarlstiden är dunkel i Lappmarken . ~"I)'cket talar för att kontakten mel, lan lappar och birkarlar icke var a\' den arten, att lapparna hade kulturellt utbyte däm\'t Birkarlarnas privileg-ierade lapphandcI blev \·äl snart en ren lappbeskattnins och som slidan med ensidigt utbyte. Deras ö\'ervälde kan ha bidragit ti ll att konservera ku lturelement frlln en tid, di kontakten emellan nordbor och lappar \'011' a\t den arten, att det kulturella uthytet ka n ha "arit

större.

89

~~, ii ~ L , • 'fl.'" . ~"". __ .~. __ "_._._, ~_,,~_ '_~ _ _ t • __ _ t _ -. _ ,n _ _ . , , e.t" ., . . '.

.. ",' t;._

~:""':--::";" ':::'-' --'--

->

'," " . 7 ",

" ", .:: ", .' . - ',,, ".

"

". " ",,-,., . :"

" . ,-

. "

vr C ",l,'{rFf1. UE'ffF,z,ftUr. ''{.,:::.c ("~-ft: Si, • ..., f,-itvt w Kc"I-<

~ t-. tt-dn *"J) ,eAr,{{Vt':

(u.'vfk'!in) ::., , " -.; ': -

;',

! .1

I

;. J

=

-c '. t ~" ' . >-, _ _ __ .~ ____ • _ .. ----

-"

/)/'II i lii,,,: hllwlI

Den ~ntl""' 11"'.r~, b.1nYl"<'n, 1iOfl' ii, sv~."c ~1I ge ~n pnllin, \hc, cck"i", for, 5r ~"",Ikl för 11<'I .. e ,rans[l<>rtlc<k. i 51u., men Irolige" hen fÖl' J1ö,.,e sjö .. i norr , Ålm'n<lon.c plll0tsuUmI,id, krin, l'700-I:lIell min , fanns tl~n i VIIrjc bUlMlI innm d.- nu.tlli, . larrmukcrna. ~n Vli. 4-S bmnu Un~ 11-9 mi, cnl i" s.amrM u VllNln. S,orlcken !>cli US I6'JS

flin Torn.cj lwnu Ol"f Kud!>cck tl y. en I~npnul fu~OI'om Il m l~ ngtll'R-lhln3' 1 .

h .. " ... 1 I.S m brrdoJ [2 ' I,alnarl "'''' uppbyu.t. p~ hlon 2- ) too,tl. Å~" tJ.:nn~ M ny!" .... · n ~mn. aUtlJ. a" Kud!>cck d y .... u 1",1'.

"nt., li,en >ölr hSIIYf'Cn avsc,kl .n ... ·!:la. "" 1j6.rn • . 5...,n <Wn ,lo, ",'is:. "",,,·l' '',,,,, r bu h. tiOl'" i I>y~tle ' . hl. II ... ....! a'''''e ...k 1'11"1, ,·..kkn. k~d"n OIau, ~l:It:" u ' ni ,., .... r ' ''1:0:1 a" !>.:ork fdn inlanu..b"', n e<1 .

Tyviirrfinl1< inlt' So..n, hd<t Iynd . " denna !>;inyp. 0.:, ~" nlnl"' •• 11 <.le n ,d'liV! I;· di,., r..,t ji,nn. , I. , .... n f",h,,,,k l,,., " ",U"" I .. ',, ~ n. b n,l e ,eda" ,,,,, .... , I.~ ll·tatc"

I"PI'.

Jla"$btltt:,.

Förutom deu.a huvudtyper i historisk tid finn.cr "i Iwn tn ,"~rrc .jöb~t. a_dd fÖl u"II rodd som scdin" med bdS" hos Snurri Sturlnson frin Allanlk"sle .. i Nor,e . Denna typ bn "m'$ i fynd KIm 0ksntl (Nor,e nr U) och Trondheim (Norte nr I~). Dc .. finnl ~nnolikt reptesc"'en.!; ISn~dn fr~n 101,11 ()mkr,n, 2.S ni .

Am/ra [/lrkOJlcr

Slutli,en bn n1mnatflolmr, SOm hu Ix:~krivit. Iv Carl Johlnuon (1943). D~ "n,ilh benSmn,n"rna Jr /l<lrrc eller P<lrr~, med~n Kri"offer Sjuluon hll~r dem b/DIIIU. KIm ~ r ellllnoflJ frJn nordiskllprlk (Dr~kc 1918.1$).

Regionala skillnader

Av blmor~hma III dönu hn man tflcrHöptrllm Ihll~ ",liIIall del Vartn Ikmn~d Jwn i andn. avseenden mellan ROtTa och IÖdrallppmltkcn. GrJtI$I:n bö. ha,ll1l1n,tfir, Pitcilven (jfr Johansson 1~3). Ocnna skillnad kln allmJnl formul(,,". U. III dc nordli,arc umc,rvppcma vu VIInuc Wtbyuare In dc sydl" •• och d~r1i11li11vfrhdc oo:h handhade $tOrrt b.iur.

DJrt," komlMrlkild. kulturimp"lscr med uiftaD intensittl. Ot:11ytH...misk. omr.idu f"'refanerb~ i ordfOrr.id och bll1d:nolGti &ldcrdomliprc och mc,," IIflprun" l i ~1 u mi.k l Jn""\ ....... d ..... i.ka.

Dessutom bn skillnader obsc......,~s i (lwtrpncen till majoritctskuhurunas 1>11-I~iek . ~tU skedde s.:Innolikl i Itadier . R~!bn 169$ 1I01~",r Rudbed: jl ".,."." iTorne· Sl~nlllora lonbitar. V"od l700-ulcts m,lI hade klinkn.,lade Wtar fr~n Noret sb,il i,enom vid M.e Umeil"CM ... ,,( ... )'<tc ... «()...,:rvman) tnli,. No,nun (Sdu';IIc,) . Dhcmol bnnl dc >mi .ydd;a hip .. na har <"hlcr om TlrnasjOn (Sorsctc) i ",indrc .jO.r och llvlopf>, liksom 1...,,,; nedre Urnc1lnn. Inom An,ermanllweM vattens):,tcm fOrc-

"

"" .. :0&. 0,...'*'_". ...... , • .,...'1-. r-, __ J,I __ . 'ruJ ... I9S6,... .. -.t""', i (;j,j,.

~ ...... _'w A.,..,.....-.!. u...,;,u"" 1l~" .... ~,..I!/o""""1 ...... , tllll

fallnde sydda blurnalnn ... id denna tid ha varitallenarJdande b!andumcrna. Truti. ,en varlO,hil1andet titlr1at blln4skopu.mcma i Nmrbottenoch norra V.bterbollcn. all dörn~ ~v rikedomen p.i scntid. fynduPPciftcr (jfrhulogen). Vid dc Ih)Ti norrbottni.h tjUlsjOarnl torde man ockd redantiditl h~ Over,~t1 liII j5rnn.,lar och 1v~" r~ ~ndra uti IiIiIIi, inOuerlS f~n Nor,t.

Skillnldema inom dcl umi,t. ornr~dcl fllrdock inle Overbc:1onu. ~I hn hen an. ta,u finnas ,,,md!JUID likheteri del urni"':a Wtbmeriet, frin Kolah~lvön till det Iydsam,.b randomridcl. Sannoliki tinnlanlc-dnin,It1l1l1pp de ..... likheter i en fram_ lida rcdovisnin, ndct scnare tribJt$byc;c:rict bland Ilmc....".

Kulturutbyte och kulrurkomakter

Min har ,idi, .. e i ltuv\Kh.ak pehl p.i cnsldi, kllJturpi...,fkan Irjn nonli.t. h5U ni f dc. , lik. ,ami,tl bllrb)""c,i (jfr !'jcU'lrOm 1911.S S 122 f). Oclli, mOl hat' .... nd lY dc .....

fcfJovisnin, dock rim'i, t .11 Inta, all kuJtUflltbytct med n,ajorit~Htu1turern. VII,it mell Ornscsidi" Jn U .

Nybyuarnas a1\f'lS$ninllill f6rhlll.ndcn. i bppnarhrnl hlr ~''Cn inbr"ipil bil . rnoldcllcr. Sentida m(lu"ari,hclc' till dc .. mi. h hJ,...,,,a 5. uJ~dc1 fInr, .. inpM, •• i sornli,. norrIl ndsh iJur. t.>c:"" bilu har, liksom hlrpama .• nrinll vid fonl",dcr. Till formltet Jrde dock betydli,1 uOrre In hJpam:l. Slmnu Wttyp har 1''Cn "arit .11.

" • • '" T' fl ,. "j!".' UI'H) 41 K4t}.~f4$ . It",..~ '\.'< ~VQl4 .~';; te · ~''''!j4i;:''"'' '· fe .: J e

, " , "

--

': ~ • 1 , 1. l l

l l , I l

VI I. Katalog

l. SVERIGE

FyndplaUtr i alfabetisk ordlli/lg

Abhor",ikcn .. ..... ... . ........ .... .... 32 Amm .. nSo ... ... .. .. . ..... ... lilll". )1 Ar j<pIos ..... ....... . ... . .. . .. .. ... .. .. 12,JJ:o-c A""'-'sj.ur._.jlln .. fonen .......... 27< Ihk ·O.jouR .. ... . .... ............... .. 13 b .. lloj . ... ., ........ ....... .... ..... ..... 35a Dj .. ,hoI... ............................... • Dc,er1<>n .............................. S Dit~ •.• .•.. .. .. . .... .. •.•.••....... .. 9 Or.,uj6n ... . ......... . ......... .. ..... Ib Ekl . l$k . ... . .. ..... . ........ ........ .. . S Go."" • ................................ 36c G~'j ... r{l i"j<r) . .. .. ................. lh G",""Ubk .......................... .. 21< .bJYlfbkojOn .................. .... ... 6 H.",.jllln: .... .. ..... ............... .. J7 II>u4anij"YJ .. .. ... .. .. ... ......... ... ::n. IUp.jl.n ... . ...... .. ... . ............. .. 28b J,lrje. (cn.j_u.) ... . ... .. ... .. .. .. .. . . 3-1. U ..... . .................. .. . zrJ, K •• h l""U .......... .. ... ..... .. Hh KI,n'rI"j) U . .... ............••........... " Kotorh' . .................... .... 11. K"U.jo6n ... .. .. ... . ............. ... ..... II>-<: Lilla A.hjOn (Su.rbkt.) ...... .. 7 t.omrlkn .. .. .. . ... .. ... . ... .. . ... ... .. . 16 L"ndb..,kcn ... .. ...... . ... ....... . ... . 26 I. ....... j.u • . .. .. ... .. ... .. .. ... ....... ... lk U ncr jl", ........ .. ................ ... . I..bcclujo6n (S" ... ) ................... . Modd,.,.e ........................ ..... . Moll .................................... . Mo lC<c n . ... . ..... .. ...... .... ....... .. . M •• k.".e . .. .. ....................... .. Melljön ....... . .. . .. .. . . Muor •• j.u.

"'.

", k

1k

" " 1k , .. '"

M&l>iön Njut'joufc ...... . ... . .. .... .. .. . .. . ... . N<lnbnsj6 .. .••.•• ..•...••.•••.••.••..•• N"m Volms;6 ........... ... .. . ... ... .

.. "" " J.

Orrlr.lmmctI ....................... . . .. :n. o.trlske. ............ ........... ....... 3.'Ic ,.lIIlj."", ..... .. .... _ ................ 2~

' yI,,,,,,,,,, ..................... ,iIU" " IUdnoojlufe .. .. ................. ...... . 3l Rå.n,jo6n . .. . .. ... ...... .. .. .. . .. . .... Il S'ktrl.k., .. ... .... .......... ... ........ 21. Slap5 • .... ... ........................ ... 29 SliUnj<)n ... ...... ........ ... ....... .... 36 So.t~oIojlni ............. .............. 2l Sloctljlm ........ .................. .... 29 S,Oft, lAc<lHjola .................. .... k S.un Sjö/lllel ................. .. n S.o.bkt (Linl A,t'!önl .. ... ... . .. , Stor·O.;nan " S">rhnlm<n . .. .. . .... .• .•........ ... . 18. S", .. ·Vinokln .......................... JI~,

$, ....... j ... '" .•.•.••...•..••.•. 2S S''''h jön ........ .•...•.. .... ............ ID S.at1bcrp. j60 ........................ 2b Tjlutjenjö<o (Orlor',tl ... ... ...... " Tju."i ,tcl ..... ........... .. ... .... .. . )~b T"",uIIon ..... ....... .. ... ............. le Tu",," (Lrd>IIeI<) ••..•.•••.••. •. .•• . .\II V. lk';i"'; . ............................. 22 vana .... .............. _ ................ .)O \~1Sl .. j60 ••.• •••.••• •••••••••••••.•••••• ]b

Vi .... Kittej .... .......... ... ........ 27b Anee."""il""" . .. . .... ......... .... . Allek ... ... ... ... ........ .. ......... .. . 0. .. R6<Jinlt.isk ............ ...... . .

,. 2.(21))

".

• SCW~ " OOOCN aOAl

• U~. eo~T

.... lASH(DI'IC". SlI 06(

... ,

· , · ·

:1 • . ,. . , , I., l

...' ...... " ,

.. ~.

'. "

.. ;

>

, , , , , , .. ~~ .. ' '"

F,, ' I. Oorno".Ia.I_ .... qJ4.1ooIto 11M I -. H~. ,..,tU ';'1<1 _1_ q.M,..-.l. NI. 1 ___ , .".r- f1..J

....... ,-... "',r. h oJ .. • ,JM .tk< _4. """~I "";"'1'- .. _,,,oJt. - .. 1-.......... , ........ oMoo '-f41Mp (-,w/.

"

, I \ I

i

i

~

,I

L..

•

,

!

< "

'. , ~ :,' ~ , ·t ,

"

,. ,

, , J . ,

, ,

, . ". !.

~. ; .. . , .' " ~ .. ..

, ,; . :-... l, . , t . . : , "~' o'·

, ,

' .

• ii

r il '1 [1

fr .. 't t-

f 1~

" !t 'j , i r l ~

n

i:i ... .!: .. :;~~'Z "l; i ..

":'~ t 1'5' ;' .; : = t·l. ';; ~ ~ h.~~1 ',<.,~, ';1"-' ~~;r;:;:.~~ .3 r ~ at-;:"::Ii,.1J.~t~~'o: ~ :: ..... 1.1·:.:~! :;.p ..

! ':"'~:"' .. ·-%~"!~d ;=-"a.:-~~, ~-~. ,;

Il" o:- ~ _ '!" .. c ;i. • :" _'" ifC="~~", ~ · ~ II l .... - c .... " .i!!:~ .itoF~· ~ ~ .' Ii "'- .. . .... ...

; ""Ze"' ~f;'; :- , r t·13.a~ .:!o~~ ~ ~ fi~li .H~i • ..... il " _:> . ,

l < ::;o..... - ~;: ~ .., ~'!I~!f ol=':§ , ] S ~:!'.i'f- ~~7~ Oj ·

•

.. - -- -' ' .',

.. - - _ ..

"

~F~' P :S,~l:' 3 IJci~~ ~ ~ c ~~ fr~~ ~::: H·li ~if'g ~ 0,-' !: ;>0;"" ..,

f , ~"'ili' ~:':'=; o ;;'ilflo~· 2 · ... "l 9'" i'~i, ~i~ ,j .. 51 - ' :l'"

I ":> ' l'" . 1 :>'< ~

, "ri:l~ . ~ c: II' ~ 1 ~ ;1 i i &' i ~~"A~:;.·B. ~~~

_.t: .. 1 Ii!" .C"a. d"";;.;!:.' ~:.!q ~ ; ' ,,":. ': '<'iI:' ... . ". l: If ~:;::l':~ . 'l ..

tl~~~1 pi Jj " co ~ ~ l' ~ 0 !l '!; ~ ~. '";; ~

f .,o§.,!.;IORii!f o ." "! ~ ,,~ jif'l ,c.. . - ~ '" :o- !I'

i ~~l~ < 11 l ~ i-- ! s'~J '< o:!? ;:15"0:. }:;(O" i"- . ' I:' ." . l ;- 0: 0 -i' iS,!r:-a.";i r~ .. -C'I ~ f* w:: ~ I ;'1 ~,.. ",>j!:; ~ !:(: !~ .. :;' i ""''i.~q ['~.,..-11~~

~ ;;"i:~ • !' !: ~!!. : .. t i:!::1I' ;.., . ";;,, ~ " ~ : H r U~SJl ~ • --~ 3i1'

"f:l' I. ~ ~-" • . ::-. il • =i'!~I!c~''!; !; 'Z. ~ e.-; " r" " !: ~ f

• ;: ~ '" I 1 flo"",,,· _il,;:J!! , i 'hP't: ~ .:. 1. ~il .- i~ .~

" Öl I ~ - "i • i ' ii~~~i~ o& , ." ::::: ~fIoC;;;; ~ ""! < i 1~, . , i l ~ > • .- • •• • a~;;;!' -!;:r""i' • :.. ""t ", ... I!! .i ... ~ il~ < • '" i ~ i , :"' o""." ~ o- , :r~ :; ~oi: ~!!t· ~ :;o!! , . ." 51 - c:;- I - o ,i U ' ! _.,.n~ ... '~"~ · :; . ... - : §~!" l ' o 1'< < •. 1:: i ~.~~ . ' ''"Ij ' of : ... ~ o, r.

~ ~~ .- .. [, l~F:: :"':il"i P . Q'; :- < . "

~ " o • "';; . ~ .' .. " go i:.""" n ; ~. ,==~i~·· ~ ~ .. !'" " .~ '!-:-":!. " ... .... "'... ,,~

'" ~... ;; ~ 11::- ... ..... -,:fl 1: ~ R ~ '. ,.,n, !j~r ":-;~C;;~ ä!~;:l;:! ... _ a:~ S: g' "H'· , r-~~ .. :!.;; "" s, a.-::.~ i: ~ ... i~i-~l ~ :ilp, " ! ' . ~' z.;'~~ Ii: . ". 'F~q! '.f ' '5T"I; ~p ;' ;;. lt<:;'·<:-; ;' ot;: ,t :; : ': ""'<i n J 'l"l "' . ~ " ... l· ;~ ~ E:: L,", ~.i, or ' a. .. ~ c ::

. '.' i"

~ . "'il .~'1.;;9 ,. co." _ - _ ' .. ll:~ Z1r!1:! ~ !:' .. 3 !!' ~ ;; a ~... ' ~ fl' ~ ~'

, - , I:: l j! .. ,. ;.: ~' ;; ;:; ~I;::,~ ~ =_ '7.;;:§ ;:}~!:';; .. " ". , . .,.. - ~ ~ . e .. n ... ,",;

~il~ : ,: .. .

~ ~"<[' • ~:- ~ i < .HUi ;. §~ ~ i no, . ~

...... :>-{ .... ':1. .. ~ ~ .. ; ~

~l~"~ o'. .>"': ;:;;'11 :: :> f: 1 ;

" ...... _ C .' -I ::. • . :;-' ; ~ i- o, =e::.~~ i l~~ a,:" ;. ~, i: l n ~ ~ .., ~ ;,!!" ;:! "i ",!:,

,

.'

. ~

" I .~

. i'

) i il

,,<

InnehiiJJ

LARS-CÖRAN TEDEI3RANrJ: OrdförJndcn hJr ordet

BERNT OVE WIKLUND: Sil l11iska härdJr 3

STEFAI'>I BRINK: Något 0111 namnen på Härjecl"lcns vattcncl,.Jg 16

NILS-ERIK ERIKSSON: Gårdnamn i Lillhärdals kyrkby 44

DANII:I_ LINDMARK: L,iscri och neologi :'7

NILS BÄCKMAN & HANS GRAHNEN: Tandvården i Västerbotten inför folktandvårdens start år 1939

RECENSIONER

ÅRSMÖTE

MEDARBETARE I DETTA NUMMER

80

90

96

97

I I I ,

f 'l

I J

••

Nr 1-2 1992

Johan Nordl ander-sällskapets tidskrift

<

I

\ I t

I I

2 Oknytl 1-2/ 1992

rasat I höjden dc senaste åren. Att finansiera den omfattande utgivningsverksamheten enbart med våra medlemsavgifter är Inte möj ligt. Sällskapet behöver därrör ytterligare öka sltl medlemsantal och en värvnlngsl<ampullJ kommer att sällas Igång l början på hösten. Här kan också var och en göra en Insats. Varva en ny medlem I din bekantskapskretsl

För att trygga utgivningen av våra regelbundna publikationer, Oknytt och Tre Kulturer. har sällskapet sedan länge varit beroende av InWktcr frun försäljning av s]<rlf· kr i den fristående s krlllscrl{~ n. Lyddlgtvls h<ll" vi några "bästsä1jare~ Inom denna men Jag uppmanar medlemmarna att köpa våra böcker. Bygg upp ett komplett HNordlan_ der-bibliotek" och ge garna en bol< rdm vår utgivning I g;1. va dler pn:~cnL Mcn Liinl( ]J" l:n sak niir Du bes tiiikr. Vilr '"föl"i:Jgsvcrks:JmIH:L"', liksom vill" uvrlga vcrlummhcl, byg, ger helt på Insatser av frivilliga, oavlönade krafter. Räkna därför Inle med någon prompt expediering när Du bestäl· ler en bok. men var så sä l<cr: dcn kommer!

Säl lskapet verkar I första hand genom sina publil<atloner. Det Innebär att det vilar en tung arbetsbörda på rcdaktlonen. Under mina nio år som ordförande har Jag på nära håll kunnat fOlJa det oerhörda arbete som LarsErik Edlund och MarIanne NeJatJ liigger ner på manus och korrektu r. Jag har Inle bara varit imponerad utan också många gånger oroad. Redaktionsarbetet sker vid sidan av deras ~ordlnarlc~ arbetsuppglfier som sannerligen intc är små, Just nu har de huvudansvaret f6r utgivningen av Norrländsk uppslagsbok (NU). en gemensam norrl ändsk angelägenhet av hög dignitet. För att I någon m!m :lvi <Isla n :r1aktörcrna har s tyrcl.scn beslutat alt uno der hösten 1992 till sätta en rcdakllonskommlttc.

Lars·GÖran Tedebrand

BERNT OVE WIKLUND

Samiska härdar

En nyupptäckt fornlämnings'typ i Anundsjö och Björna socknar

Inledning

Härdar är mycket van liga fornlämningar I lappmarken (se Aronsson 199 1 l. Åtminstone 600 har rq.Vsln:ra ls St:· dan 1984 av Riksantikvarieämbetets (Raä) regionkontor I Luleå (muntlig uppgift av Anders Karlsson). Bara Inom Lycksele kommun har framkommit lika många härdar genom ett f!ttal entusiaster 1 samverkan med Skogsmuse. et. Genom detta senare projekt kunde även ett antal över· mossade benansamllngar (bendepåer/bCngömmor?) loka· Iiseras l närheten av härdarna. Kanske är detta ett allmtint drag, som då kunde Ingå som en del av det diskreta. samiska kulturlandskapet. Förutom dessa 1200 härdar nnns ytterltgare ett stor t antal registrerade ge· nom tidigare utförda Inventeringar I övre Norrland. Dessutom finns åtskilliga andra som blivit kända genom mu· seernas raItarbetcn. I Arjeplog och ArvidSjaur har p rojektet Nordarkeologi redan från början riktat upp· märksanlhcten på förekomsten av härdar (ChristIansson & Wlgenstam 1980), Vidare kan nämnas Bera projekt vid arkeologiska Institutionen vid Umeå univers itet som resulterat I upptäckt och undersökning av härdar {Lex.

, .' , • i

I. • • ~ lo , t • , l·

r ~

i i l i f f

! t; ~

t .. t

l 1~'

i

... .

.. ;

.

.,. '"

~ 01myll 1-2/1992

Ocrgman 1988. Hedman 1989 och Mulk 1987). Antulet kända härdar uppg~r med säkerhet lIlI flera lusen.

Dc Ilestu härdar finns där vi inte finner lämningar frflll äldre fångslkultur. De ligger I s kogsmark. myel<l!t olla pf. norrländs k tallhed. VI känner även Ull s~dana härdar som lagts p~ häl~mark. Blott undantagsvis finn er vi dem l anslu tning till boplatser fr~n äld re ftl.ngstl<ultur, med deras vanligen strand bundna lägen (Baudou 1987:21 J. Sannolikt ä r de därför lämningar av den sa. mls l<a bcfollmlngen med deras specIella ekologi. även om n~gra också kan ha anlagts av nordbor. Det mesta ta. lar för att en kåta eller en kåtaliknande konstruktion om. givi t anläggningen. I vissa fall kan det ocl<så röra sig om .ulellärclar. Flera dateringar av kol har gjorts inom lids. spannc:t 850-1200 c.Kr. Exempd finns iiven pil cl<.ll<:rlng til l ä1dn: järnåIder. ca 100 c.l(r. (Bergman 1986: 138 f .). Pr!'t n -vårt- närområde - I Saxnäs-traktcn - finns dessu tom nyligen gjorda 14C-cJaterlngar av ren ben som fram . lagIls av Kjell-Åkc Aronsson vid Raä:s regionkontor I Luleå. vil1<a spänner Ifrån äldre järnålder Ull mIllen av I 700-talet (Nilsson Mankok 1991 J. Några exempel llnns också på betydligt yngrc härdar (Bergman a.a.J.

F'örl<1arlngar till ändringar I bosättningsmönstret I norra Norrlands J)ällområde under yngre jiirnålder och medeltid har formulerats av Evert Baudou (1987: 19):

1. En befolkningstillväxt sker I Norrlands Inland. 2. Nya resu rser behövs fOr all svara mot ö kande enerfrågan fr~n den växande vikingatida bygden på den närliggande norska kusten. 3. Umler senmedeltiden expanderar bygden vid Boltenviken.

Som nämnts varierar dateringarna av härdarna. Där-

01mytl 1-2/1992 5

emot är utseendet I slor t sell lika p~ äldre och yngre anläggningar. Man skulle möjligen kunna säga all de yngre är mindre. I vissa fall finns I de yngre även en mera mar\<crad yttre s ten ring SOIll yttcrkant sam t en s törre sten . sannolikt rör uppsWllnlng av kol<kärl. I den ena änden. De ovala härdarna dominerar. men även rel~tangulära och runda finns.

Det framgi\r alt härdarna ollast ligger ensla l<a eller I grupper om 3 till 5. Större koncentrationer av 20 till 50 härdar är också kända, enligt Ingela Bcrgman ( 1988: 134). I det senare fallet. Rackträsk l Arjeplog. är f.ö. drygt 200 härdar kända Inom ett 3 km2 stort område (Hedman 1989: 138). Elt liknande område iir. enligt Inga Mnrla Mulk (mun tlig uppglfi) . be l«1n t från Fjäll mu· seel Åjlles arbl:tsomr:'lclc. Trollgt:n rör det sig I hfIda lid len om vlstcområdcn som använts under mycket IfIng lid.

Inventering

Hur kunde man nu gå tillväga rör att söka härdar nolaskogs. dvs. i norra Ånge rmanla nd? Med tanke på den kända samiska närvaron (Johansson 1975; 1977; Berglund 1954; Westcrdahl 1986) borde deju finnas också här.

Storleken på härdarna var ierar, men yttermåuen hål· ler vanligen en längd om 0.8-1.2 m och en bredd om 0.7-1. 1 m. Höjden är ca 10 cm. Majoriteten av härdarna fårcfaller dessutom vara fy llda med sten. De ~ir vanligtvis svåra att upptäcka, ofta är anläggningarna helt övcrmos· sade och upptäcks endast genom systematisk sondering. Ibland framträder emellertid kants tenar. En annan viktig Iakttagelse är all härdarna nästan utan undantag ptlträf· fas 1 nära anslutning Ull sjöar. tjärnar. bäckar eller myrar (Lcx, ng. 4).

,. " ': t t

I I ! ~ •

l , • , • i , I • : t ; • , • t

1 , f

! 1 !

I , [ ~ • [

I ,

';. .. ... .

.. .. • .

. .•..

.. ~ ....•

. . '. '. ~

• ....

. " .

:.: '. "

.' ,.

":

.'

,

:. ". , . :'.: .. ';. . '. '. '

"

., '. '.'

6 Oknylt 1-2/1992

Figur I . Artikelförfattarens son mct1 jordsond på den först upp. tilcl( ln härden I Västernorrlands län. I Vacksundsmon (Locksta. 111on, Björna socken). Foto: BerniOve Wiklund 1990 .

Oknyll 1- 2/1992 7

Nyupptäcktcr

Fram till september 1987 Canns Inga härdar reglstn:racIc Inom Vcistcrnorrlands län. Där hade I en generellt mera kuperad terräng motsvarande miljöer som I norr sedan länge varit Idinda vid d e s tora randdelta som bildats i Inlandsisens slutskede (jCr Lex. Sandle r 1917. Wester· dahl 1985:22). Därrör valdes av Cörfattaren en del av randdeltat tockstamon I Björna socken som försia Inven· lerlngsområde nulaskogs. På den s.k. VLlcksundsmon pa· trälTades omgående den rörsta härden. Med pö CUrden var oeksö Christer Westerdahl. Örnsköldsviks museum tng. l l.

Därdter Ilar fö rfattaren pla Crltld p~l rtin'<.lt och n:glst r c· n]t ;\ts]< ilIigLl h ti rdLlr. ntiswn utes]ulLlIlC!t: I ddLl r LIV 1110<.11'

med Sall11l1a geologi s iw blldnlngss~ill. ]').,j fiirsOllllllarc l1 1988 framko m Ocra vid Bergssjöarna I AnundsJö. en utlöpa av Myckc1gensJörållCI. Senare sanuna fu tillkom fem härdar vid J onketjärn på Locks tall1on I Björna. ErLCI' dt p<lr <l r tlklar Ilo!<nlprcssen kom det första lipset. som lcdd(; till en b(:sllt tntng uv fem hilrc l:tr p~ Tiillval(enmon I AnumJsJii. Senare SallUll<.1 flr l'<.lnn jag i Björna socl{en yt· terligare fyra hUrdar, en pö krö net aven myrholme njra Lod:~ta!{Ullt:n. en vid DJuptJtlrn P:l LJ usvattenmon och tvö vid l<alvmyran norr om Studsvikens by. Ytlcrligarc en hiinl !o!,a]js(:ructcs ett hUl1druW I mder in p;"l vtist(Tuoll nlsl<t o!1ldu!c pi\ <:n llllö pu fr ;'lI1 Tiillvalll'nllloll i Bjiirna. Övriga ulvalda platser Ilek vänta till barmarkstid 1989. Resultatel blev dö trc härdar, två på Moslöjmon inte långt fdin Myckeigensjö och en pö Slätmon norr om Remmarn I Björna vid eU annal mindre randddta.

I ren kustmIlJö hade Jag då ävcn under rallarbclct I Vibyggerö som fornmlnneslnvcnlerare åt Raä lokaliserat

; I •

,

, , ~ f r

! ,

~

, ,

" ... ~ , .. .

:, . "'. ,.;.

... ~ t . -" .. '

;", . ,':'; " ,

," .. ~ ;. "'-

O', , " :,::

.v- _' .

', ; .' .' . , ' , ,

,"'. '.' .

,,'

:',

" ,

" .: .:. " -"

" . " ,

,,' ' .

.:;. ",:; ....

.... , ',

" '. ::: " ::" ."-, .....

,.: ' .. ~ .. .; '

-:' " . " "/'-

," ,o: . . ~ :.

"

8

"'"''''''''' l::: • .~

.f'

;.:~

~~:;

• . •

-,

, .:;..J ..•.. ,,~ .. \ , .. 41 <. ,.~

--1IoI"T." r' \ ..... , . -..,:-. . . . \ ........ ..J \ ;../ /

'."0-- ..

' '''' "\ • • •• _ -., . \. •• P

, " ........

Olmylt 1- 2/1992

.' .-: ....... ~ .. ~ ..... / ;',/' ....

,--•. /" • .?"

",t .'

"

[" . : . "~ ••••.....

" ....

.~ '! ... 101M

FI!.:ur 2. Knrl:1 över hiirdomr:"IIlt: t viI! Kalvmyr;lIl. Björna :soclu~n. Iknriln lng av Im rl:J : C un Marie Uerggrcll.

~!:.

~ _ •• , .. . 4 ••

" 'c ,>

s...,_

Figur 3. !{arla över hänlomdl.det vid Mesjön, AuuudsJö socken. IknrUnlng <lV karta : Cun Marie Beq~gren .

Oknytt 1-2/1992 9

en härd på den .s.k. tappkojhiillcn på fasllandcllnnanrår Mjällö n . I närheten finns for övrigt flera kuslrÖscn .

Senhösten 1989 noterade Jag dessutom en härd p<\ det s ista huvud vistet rör lappskattclandct Stensundslandet I norra AnundsJö (Og. 5; Jfr Westerdahl 1986:223). Här nådde den skogssamlska kulturen I no rra Ångermanland sitt oåterka11cltga slut omkring år 1880. Ett tiotal skogssamlska skatteland hade tidigare fyllt ut hela den norra delen av AnunctsJö och Björna socknar .

Säsongen 1990 Innebar all ytterligare sju härdar kun· dc registreras . två I Åsele socken, tre på den tidigare nämnda Tällvattcnmon I Anundsjö och två I Björna socken.

1991 besl lltadt:s att ell särsk ild satsn ing pu samlslta fornlämningar skulle göras vid Ra5:s lornmlnncslnven· terlng nolaskogs. Detta arbete har utförts av skribenten Inom de tidigare nämnda socknarna. och resulterade l aU vi nu har påträffat drygt 80 härdar Inom Örnskölds· viks kommun. Speciellt har två mind re områden utmärkt sig. nämligen den tidigare nämnda Kalvmyran norr om S ludsvlken l Björna sn med 10 härdar (ng. 2) och området vid McsJön IAnundsjö s n med 12 härdar (ng. 3). Ytterligare en koncentration härdar har sommaren 1992 upptäckts väster om Bergssjöarna IAnundsjö sn, liksom upptäckter av härdar gjorts även längre västerut, I Junscle sn - de rörsta Inom detta omn'\de!

Sammanfattning

De till dags dato kända härdarna l området har således . förutom I några ltl. und<lI1tagsrall. uppltick lS ImllJöcr. cl5r IOrutsättnlngarna för renbete under vlnt{~rn är utomordentligt goda. Lockslamon i Björna har av lanlbruks tek-

• , I i

I • i I • i I , • ! j I ~

, ;

I t

I i

, ' , , I '

I l ,

, .

---"

. , , :,-

i ..

" .

-:.:

. :: .:: . .. .; ; '::i"'

· ': . .... " -..

· x / . . : .. ' '-'

....

'. " <.

-- ,

! '.

.. ,~:' '~ . .

· ,~' > . .. ;. :.:.

,

10 Olmytl 1-2/19!J:l

Figur 4. HärdmllJö vid JonlteLjärn. Ujörna sodten. Foto: lkrnl Ove Wiklund 1990 .

nlsk expertis LO.m. betecknats som det kanske bästa vin . terbctet av alla. På de torra moarna växer gott om renlav och skägglaven hänger från trädcn I kransskogarna med mer varierad Jordmån.

De Ollll-tlden där härdilrna IJgger ~r dc lradlUollclla betesmar!<crna under vintern för renar SOI11 tillhört Vilhelmina norra och södra samebyar. Sannolikt har I äld re tid både vilda och tama skogsrenar funnit föda på dessa rika marker. Härdarna överensstämmer i storlek och utseende hclt med nordligare förekomster. Trots att de är rejält övermossade råder Inget tvivel om deras funktion. Jordsondcn har påvisat r6rekomst av s!l.väl träkol som aslw. och ben. och ofta dessutom kraJ1lgt rödbränd sand .

På avgörande punkter är sålunda våra härdar parallel-

1-2/ 1992 Il

Figur 5. ArtJltclförfaUarcn vid härd r.1i Stensundslandets sista hu· vudviste I AnundsJö socken. Foto: Christer Westerdahl 1989.

ler till de härdar som tidigare varit kända från framförallt lappmarken genom rör det första placeringen I lämpliga renbetesland under vintern. där vi vanligtvis Inte flnner lämningar från den äldre ftlngstkulturen, för det ancJra placeringen inllll smärre vatten eller myrar, sam l för det tredje konstruktionsdetalJerna.

De anknyter dessutom starkt till det skogs- och I]ällsamiska lIvsmönster i Ångermanland som redovisats av Christer Westerdahll dennes bok Samer nolaskogs (1986)_

Den skogssamlska bosättningen I senare tid utmärl<tes av förhållandevis korta förflyttningar Inom skogsregionen där Intervallet mellan flyttningarna bl.a. styrdes av tillgången på renbete. Detta Innebär alt boplatserna

"

.: .. '. " .-. , .'~' .

. : ' :~ : .. :. ~: ' ..

·/··x. .{ · ::'

.:.;.\ . ~., . ;·.t ' . . '!

· -. . " ... ' ::; .. ,.

' ~; :

::.:: . :~: .. ,

, :

.' ., ., ;.; .... . , .. ::" ...

.. , ........ .. ' .:.: \" ~.

,:_ ,v: .. ..•.•.

. : t"

.. ; ...

" · .; .. , ,~

. '. .. ,. .'. .

:.} : .'

.; •.. ... '

'. · : .;, . ,~ . , , . ' . ... > · ~, ..

'. '

.~. ; .~ "'

12 Olmyll 1-2/ 1992

(mcd härdar) var bcbodda under endast cn del av året. Flyttningarna ägde dock rum Inom skaltelandet. Della borde kunna Innebära, att härdlägena kunde uppsö kas ur dlcr ör och J{anske också generation cncr gr:nc:nlllon. Vis!'> smnlsl{ tradition ger doek vid hundcn allllli.lll Inll: bosatte sig direkt på rDrfadernas härdar (muntlig uppgift av Christer Wcsterdahl, på grundval av Intervjuer och rilltl nventerlng I V'JsterbottensOällen 1978-80) '-

Dc OälJsamlska flyttningarna från södra Vrlstcrbottens Oällvärld sträckte sig ända ut mol Bottenhavskustel1. l viss utsträckning går de fortfarande så. Tidigare kunde docl{ ~burDrlngenM regelmässigt äga rum ändå ut på öar· na. Lex, UlvÖarna. Idag går man Inte längre än övre AnundsJö och Björna. Lö. Just till dc oml-ådcn d5r vi fUIlnit härdar.

Karaktären på dessa levnadsmönster InncQär också att de vintertIda betena för skogssamer och l)ällsamer lmn ha sammanfallit. Tendensen torde dock ha varit dell. ,Ht skogssamerna hullillill I Inlandet. n~edan Oi.ill . samerna dragit längre ut mot kusten. Dessutom har skogssamerna allmänt sett haft mycket mindre renhJordur oeh varll mindre beroende av dem. Men blida ltatego. ricrnu snmer har glvclvls längsta liden lIppeh}HlIl sig I dc: trakter SOI11 bäst tå! betestryeket. dvs. Illoarna eller rand . deltana. I andra har man. särskilt från Oällsamlskt håll. vistnts myel<ct kOrllld. och efter n5.gra et. övernattningar p.i varje ställe. dragit vidare Ull nästa .

Med tanke på omständigheterna vul Jag därför tolka härdarna som samiska, Visserligen kan det även nnnas cH nordiskt Inflytande. men det är sannolikt försumbart Just I dc utpräglade betesmllJöcrna. Detta Innebär alt man I närheten också skulle kunna tänka sig andra forn. lämningar som anknyter till den särpräglade samiska

Oknyll 1- 2/ 1992 13

ekologin. sllsom bcndep5.cr. oITc rplatser och gravar. Den kultlIrgränszon som löper genom norra Ånger.

manland I Järn~lder och medeltid (Jrr Baudou 1986; 1987:20 f. or:h W(~slr:rrtahl 1989) torde 'lVspc:gln en gam· Illal dnl:..l< gdn!'> Illdlull :""II11lskl och llonlgt:rm;.IIlskl. Söder om griinscn har vi dc bekanta sydliga ortnnmnslyper. na. gravhögarna och den agrara bebyggelsen (se Lex . Wallandcr 1986). J5rnå!dersdaterlngar har emellertid även crh5.lllts vid undersökning av ett fångstgropssystem I Björna sn (Wallander 1984). som Inom en radie av 2-3 km nu har ett 2S·tal registrerade härdar. Norr om gränsen. sannolikt ända ut mot strandzonen. nnns samernas förfåder. Delta betyder dock Inle all härdarnu m5ste vara så gamla. En 14C.r1aterlng uv härdarna IWIllmer att utföras. och resultatet Inväntas med spänning .

Bevarandesynpunkter och fortsatt forskning

J-Iärdarn<.l ligger visserligen I glesbygd . men hotet mot dem från slmgsbruket är ändll närmast konstant. En skogstraktor kan lätt åstadkomma svåra sltador på dessa låga och svåruppläekta lämningar. något som också kunnat lwnslulcrlls under fornmlnneslnvcnlerlngen 1991. exempelvis vid härdomr~dct vid McsJön I Anundsjö sno Förhoppningsvis konlIner sl<ogsbruk I anslutning till moar av denna typ alllId atl röregfls av besiktning .

Etllovvärl Initiativ har här lagIls av Örnsköldsviks museum, Tre av de nu upptäckta härdområdena har skyltats med kulturminnesskyltar. Texten är dock av standardtyp och kan användas på flera ställen. Uppsättningen har hlttllIs utförts av Christer Westerdahl (som även producerat texten) och undertecknad.

Det flnns goda skäl för att fortsätta forskningen nola·

i lo

i

! I

\ , , o

" :: :':'~~

• • . . . , .1, '

0 0

" , . ,' , .! , ~ .. :.

.0. ..... : •... : ';: ':. ' ,~,~ : , . '. ·f' ", ~

'.,: ~ ',. . ; .. ~: .. , . " ~

0·0

.! . .... -. .', ~ : ... "', . ::"',' . ~} ", ' o

.(

: ~.~. ,'. " .

· :,-.,; 0.0 ', ..

. . :'::) ... ~ ',

:;:' :/, ;',t; i ..

... ... . , ;,- .' . ~ :: '.:' o, . :1.

J .,' .0

~::./; -" . : ': . .

• -.: ' ..

.. < ~'

0". ::::::.

-:r~ ". . .•.. " , ., " ~

" Oknytt 1-:2/1992

skogs vad gäller härdarna och del diskreta samiska landsImpel I norra Ångermanland. Ett av syacna bör då bli all se om vi här har samma sptinnvldd I dateringarna som I Våsterboltensijällen och andra delar av ö~re Norrland. Intrcssant vore också all studera det eventuella sambandet med den Järnålders - och medeltldsbebyggdse l kustlandet. som exempelvis har konstaterats vid Gene, Arnäsbacken och Kyrkesvlken.

Lilteralur

Aronsson, K.-Å .. Samernas härdar vittnar om tusenårlg~ Irmlltlo· ner. I: Populär arkeolo~l 2. 1991 :33-35.

Uaudou, E. 1986, Ortnamn och nordltga IHlllurprovlnscr unlkr prn;"t!c!cr och mcdeltld. I: Trc kultun:r 3:7--39. .

n:luduu, r:, 1987, Sr.!ller och gcrmant:r I det fiirhlslorlslm Norrland. I!:n l<rIUsl< översikt över tio års forslUllng. I: Oebyggelsehistorisk tidskrIft 14:9-23 .

Ocrglund, M., 1954, Minnen. l: Gldeå Hembygdsbok 1:168-202. Ornsköldsvik. . .

Bergmnn, 1., 1988, Det samiska bopialSkomplexet vid R<;lCkträsk, ArJeplog.l: Arkeologi! norr 1:129-143. . .

Bergman, 1. , 1990, Rumsliga strukturer 1 samiska kultutl<mdskap. En studie med utgångspunkt t två lmdersökningar inom Arjcplogs socken, Lappland. I: Fornvännen 85:273-282.

ChrlsUansson, H" 1980, Det arkeologiska forskningsläget I orndtdet mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. I: Fornvännen 3:153-162.

Hedman, S.D" 1989, Samiska melalldepäer och bosättritngsmönster i Lappland under vtklngalld och aJdre medelUd. I: Arkeologi I norr 2:137-168, .-

Johansson, u., 1975, Björna genom Uderna. 2 utölmde ·uppl. Örnsköldsvik.

Johansson, u., 1977, Forna tider 1 BJörnabygden. ÖrnskOldsvik, Mulk, I.M., 1987, SIrkas - ett lJällsamiskt f3ngstsamhrule I för

ändrIJ1g 500-1500 e. Kr. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift 14: 61-74. .

Nilsson Mankok, E., 1991. Spaunakullen. VUhelmlna. Sandler, K., 1917, Studier över randdeltan I norra Ångerman-

Oknyll 1-2/1992 15

land. I: Ccologl~k:1 !'örcnlngcns F'iirh:.mullngnr 39:66-104. Stockholm.

Wallander, A .. 1984. Rapport över umJcrsöknlng::lv sex r~ngstgroP::Jf -I3Jörna nr 2 i DJörna sno Uinsmusccl-Murbcrgct 1980. IOpuhL rappor!.1

W<:tllandcr. A., 1986. Ortnamn och fornliimnlng:Jf lllldc r jlirn~ldcrn I Mcdclp:.I(l och Ållgcrm;lIlland. I: Ån~crll\anlantl-Mcdcl . pad 1986:15-48.

Wcsterdahl. Ch .• 1985, Förhistoria noln."ikogs. Fornlälllningar och fornfynd I Örnsköldsviks kommun. Örnsköldsviks kommuns skriftserie 6 .

Wc.slcrdahl. Ch .. 1986. S;uller n{)la~kog~. r:n hl~l()rlsk Inlrodul<lIun 1111 SUllIt:rna I norr:] ÅIlJ..,rcrmanland och ÅscJe lappmark. Örnsköldsvil{s I<ommuns skriftserie 8 .

Westerdnhl. Ch .. 1989. En kultuq1;rlins nolasl<ogs. Örns\<ölclsvlks museums sm:'lsl<rlnscrlc 20. Ornsköldwlk .

MunllJ~" IIPllgilh:r frrin III~<1 Mnrin Mulk, Ajtlc, JoklullOkk: Gunhlld Hydslröm, SkogsbrukslI1useet, I.ycl{selc; Anders Karlsson, Han:::; regionkontor I Luleå: Christer Westerdr.hl. Örnsköldsvtks museum.

~.

>

! , ;

, ;

.. ,

\

..;

,

., :,

l ';, • • , 1

.~ , .

~ I "

:t' ,-;:(

; ~ .:: ,. •.. ;-

~ . ~,

ti , ~ "1

~l

\.

- ~ . -' .. ,:' .' ,

~ ,. ., ;:-:, . .,.. ....

."; . ' ~i:';: ..

· . ":.: .:.

....•

. ' .... "

'. ;::

.'.' " .' .. :

· :: ", : . " .,. · ". ';.

"

' .. ') .. :.-.);. · ,' .

, , '. " .... . " · ,,_,

: .~'

:' . , " ' .. ':."

•• -:t • ." • . . .. (: ".,;.

· --;~.::; · ... ,

. - ':'r :'~; ' ."'-... : : .. ,,,:

_ ... ~ ",

,~. , .. ' :. '. ' .

' .' '.' <,

, ::". " . :. . ...

,

Johan Nordlanc1er-sälls lmpcts årsmöte 25 mars .1 ~92

Ett 50· tal av sällsl(apels medlemmar var närvarande vid års· mötet l hörsal fo' l Humanls thuset , Umeå universitet.

Efter s tadgeenlig<! förhandllngar där b1.a. styrelsens verksam· hetsberättelse råredragtls, valdes styrelse. Valberedningens repre· sentant Holger SJöstedt fö reslog omval av samtUga I styrelsen. Styrel:;cm; samnu"ll1sättnlng för del I<ommande ~el blir allts~ deMa:

Ordfö rande Lars·GÖran Tedebrand Vice ordförande Thre NUsson Sekreterare Sven·Olov Byhmd Vice s ekreterare Kurt Genrup Skattmästare Dan Bäckhmd Redaktör Lars·Erlk Edlund Klubbl1l:Jstare Astrid Lundgren Övrig" ordlmule ledamöh:r hUr SII~ l::rh;mJs .... o n Lk:rlll M;\rldund

Ordföranden meddelade också att styrelsen kommer att adJungera yUerUgare ledamöter, bl.a. biträdande redaktör Marianne NejaI!.

Valberedningen föres log liven omval av revisorerna. och' !u-smö tet bcslut<1de a tt omvälja Teo Sundin och Rolf Hedqulst som n.:visorer för det konunande verksamhetsflrct. met! Dnnlcl. Llnrl· marl( och Tom I;; rlc.,>-,,>on som s uppleant(:r.

OnUöramlcn ltoi\)mentenlde d~rcrter ~nll~kHpcts ekonomI 0(:11 fårcslog oförandrad årsavgift. 100 kr. vilket ocks~ årsmötet l)c

slutacle. Ordföranden utdelade sällskapets erls för frams tående norr·

Iiindslt kulturforskning Ull redaktör Ake Han<J!u8. Sundsvall . Ordföranden läste upp p r lsmOtlverlngen. varefter Åke Haria::us tackade får priset och även underströk den stora betydelse; säll-skapel har. .

Eftcr årsmötcsförhandlingarna höll Sture af Ekcnstam;Hem· avan, cn uppskattad föreläsning om i<lrna förr och nuM

• illustre· rad m ed Intressanta dIablIder. Ener föredraget samlades sällslta· pet Ull samkväm. '

Vid protokollet Suen-Olou Bylund

,}

Medarbetare l detla n)Jnuner

S tefan Brink. r. 1952, docent 1 no rdiska s pr1k vid Uppsala univers itet. Har särskilt forskat C?m ortnamn och boslittnlngshistoria.

Nils Bäckman, över tandläkare vid Folktandv~den och Social·

styrelsen I Umeå .

Nils-Erik ErU<sson, f. 1945. rektor vid Bäekedals folkhögskola I Sveg.

Hans GrahnCn. professor emeritus 1 pcdodonU (barntandvård) vid Umeå W11verslteL

Daniel Ltnclmark. r. 1960 I Piteå, doktorand l h1:itorla. Undervis ar l k)TkoWstorla vid Arbetsenheten för religionsvetenskap vid Ulllefl unlver:-;lIc:1.

Trym, .... e S kö ld. r. 1922. p rofessor emeritus 1 On.':ika vit.! Umc.~ universitet, förutvarande sekreterare I Johan Nordlander· sällskapet.

Lars.GÖran Tedebrand, f. 1939 I Sundsvall. professor I h1:ito, risk demografi vid Umeå W11versltet och Johan Nordlander· sällskapets ordförande .

Dem I Ove WIklund. r. 1950. bosaU I Niilrn, a rl(eolog. fi)rdä..<;:Jrc om arkeolOg! samt o m sam isk kultur och h l:-;(o rl ...

"Mb+tN- ~ 3öi ,...rl> ... A·j 1J\'.u- b t J,.ri·sse ., jl'J(,ea Z-"ct/-12 ,00''" (~+-", r~ Iqn)

ning, t.cx. en viss grav, är "gernu.nsk" eller "samisk", bördet däremot vara möjligt att säga att germanska eller samiska element ingår i den.

Det ter sig uppenbart att så många och avgörande drag i samisk kultur, även i dess södra område, visar en t)'dlig tillhörighet till det stora nordeuroasiatiska kulturområde som sträckte sig frin Nordatlanten (Norge) i \':iSt !iII Sibirien i ÖSt.

I vad som har definierats som mellersta Skand inavi en tycks de samisk-nordeuroasiatiska dragen representera en merålderdomlig tradition, med längre kontinuitet bakåt, än de germansk-syd västliga. Diirmed borde man kunna tala om ett samiskt substrat i fornlämningsbilden.

Sammanfattning

Kriterier på samisk kulturtillhörighet i mellersta Skandinavien under perioden ca KrJ.-IJOO e.Kr. har jag ovan sökt definiera främst utifrån element inom fyra områden: bostadsform, rituella bruk, teknik samt dräkt och prydnader. De föreslagna elementen i de tre förstnämnda täcker hela den aktuella perioden. I ntreS5J.nt är ,tCt vissa företeelser inom rituella bruk och teknik tycks upphöraeller förändras under tiden kring 500-talet. Elementen tillhöriga dräkt! prydnader uppträder från vikingatid; det skulle kunna röra sig om yttre signller p:i. samisk kulturtillhörighet i form av vissa prydnader av metall.

Svårare att bedöma är element knutna ti ll ornamentik och näringsfång. Ornamentik skulle kunna indelas i föremål från tiden före vikingatid, och såd~ma från tiden från denna och framåt; de senare visar troligen i många fall prov på bland kultur och uppträder i shäl samiska som germanska sammanhang och i nndzoner till samiskt omr~de. Element inom näringsfång är knutna till området, och anses d:irför inte möjliga au bruka som kriterier på kultunillhörigher. Vissa avdem tycks friinlSl i och med \'i ki ng:ttid i n'\1;on mln ockd återfinnas i bygden. Jag lnser dock au alltför m:\nga indikltioner finns på att de kan ha karakteriserll slmisk kultur för att man skall bortse fd n dem.

..•• , .... "

9.3. R:'esultat och sluts.ats~r Våra r~llal Aar fö, t ,iII !sil:r("cr;;;t mellersta Sbndinavien under perioden ca KrJ.-1300 e.Kr. var cn utpräglat t\"å·

kulnlrområde, bebott av människor med samisk och med germansk ku ltu rell identitet (fi!;. 139, 140). Samisk kultur har gjorts synlig. Ett sådant t:inkesätt strider mot den under 1880-1980-lalen dominerande historiesynen i Skandina\'ien.

Vi har kunnat tolka ett 20-tal tidigare undersökla gravar

2 \ S

på Vivallen, Härj e(blen,som samisk.l.,och fått allmäntgehö·r för denna tolkning. Vi har lokaliserJ.t ett samtida boplus. område i anslutning till gravfältet. T\·ä härdar av en typ som anses samisk har registreratS, och bostadsytan, med rund plan (lämninga raven kåtl), kring den ena har undersökts. Vi har kunnat visa:\tt denna plats inte representerar en enstaka samisk bosiittning i ett i övrigt huvudsakligen germanskt omdde, och att den bebotts aven grupp sanler tillhörig el( öl-re ski kt i det samiska samhället. De har haft mycket godi kontakter med ett övre skikt i det germanska samhället.

Det 3rkeologiska materi31et ger många belägg för eH socialt och ekonomiskt skiktat samiskt samhälle i Mellan· skandinal'ien under hela Jen aktuella perioden ca Kr.f.-1300 e.Kr. Skiktningen kln dock ha )'umt sigp3.andrasänän idel samtid a germanska samhället.

Jlrn3.1derns s.k. Hngstkultur i det aktuella området \·isar sig utmä rkas aven rad dr:agsom likaså karakteriserarSJmisk kultur från sen3re tid, liksom eu StOrt nordeuroasiltiskt omr:idc. Bärarna l\' dennl Hngstkulmr bör vara samer.

Ett lntal kriterier på slmisk kultur i Mellanskandinal·ien har lagts fram. Många av dem vislr :m samisk kultur i omr&det då främst '·ar en dell\· ett StOrt nordeurolsiltiskt kulturområde. Dessa fysiska minnen av samisk karaktir finns i stora delar av mellerstl Skandinavien, med tonvikt pi fjll!· och skogsomr.iden i inlandeL De bör vara minnen ll· de finnar som onualas i samtida skrivna källor - tills iJl): gcrmanernlS beteckning på S~nler i västra Skandin.wi<'n. S3.dl an lllt skriftligt, som språkligt, material stöder kri· tenem,l.

\·i har kunolt lägga fram en rad beläggför:HI samisk kuhur i prinl:ip är äldre än germansk i mellersta Skandinl\·il·n.

\·,h.l res·ultlt lejer till en n\' helhetssyn. De j:a ny

kUllsbp ll' betydelse för :;amhäll~t och fören mera rC.lliStisk s~·n på den slmiska kulturens roll i Sveriges och N(lr~{"S h, ' D " 'k' k '\" d n etnö,'riislu IStona. et ar \ ·1 ·utit art ·ommA 1 ran e r

bilden av samer och Slmisk kultur såsom fr.imm.lnJc ()(h tmnför rikenl o\:h lU betona dr gemensamm.l nisloril. .

• I ' ' I f' . d)·nlnlikm I ~~anga excmp.~ . ~ ma.tena et ovan m.~s p;!. e .i(.nJ.U

samtsk kultu r; forandnngar sker fordopande. K ~ skillnader inom s.lmiskt område ö\·ergår ti ll en allt men "p.lnsamisk" materiell kultur, t~·dl i gast från vikingJtiJ~ [Xl:

skulle kunna varJ förkla rin"en till de likheter sonl ~ o f' ~

mellan Lex. förern.i len i Vinllens granr oeh Je .r:: ,n: 'k ff I f d l·· t \lcn n .. J.lo Il UI~· sanllS ·ao erp MS I·n en angrenorru.. KL

. .." I l' h d 'a 5oo-takl e. syns StegVIS en storre en let Ig et: un er. L. . SL. -

k " l' f·· ·· d ' d ' OI·ltlOner al reJ ......... s · ... r \":lscm tva orln nn"ar mc lOn . k ~ . o o . d iltiska Uj..,. .

typ er 100m det stora slmlsb/nor euro.lS

områJet. '",hll",'" D k I ' I " 'mbi"tiskt II et tyc·s la \·am ett re aUI t s~ ..

d hl den for mellan samer och germaner un er c l

o',

\" 1

, ", l

"

.. .'

•

/

, - '

I

',/ , -I •

Fig. 1)9. Sclmntltisk bild ,';lII/brrt/ningrn av Jamisk (lodräta linjer) orh germansk (vågräta linjtr) kl/{tl/r ra /000 c, K,: RClII"irnillg C. Bonnr.;;rr. - Sclwmfltic picum: of the dinrib ll tion of S(I(/m; (vCN;c,d lillcs) and German;, (horizQlllld linc.) (,dt/m: c. 1000 A.D.

, I

3.rbetet aktuella perioden och området; i samvcrkanssituarioner upphävs konflikter.

Dagens fors kare är ense om att järnålderns (germanska) bygder främst var resultatet :1\' en inre utveckling. Dct förutsätter :m cn inte obetydl igt antal samer bytte sin kulturella. identitet mot en germansk, blev germaner. Det miste ha varit processer som sträckte sig över fle ra gencr;ttioner, och som innebar stOr spr1klig rörlighet. Bygderväxrc och deras med lemmar mIste ha haft nära anhöriga kvar i Hngstmarken. J ag \' ill förespråka Il\öj l igh~ten av ~tt synsätt motsal{ det idag gängse, etnocentriskt germanska: au man under järnåldern i MeJlallskandinaviens bygder inte i första

Fig. NO. Schematisk bild av jiimåldersbygd(rna i norra S'tIcrigr:. Efter Rtlmqvist 1988. - Thc Jr:ttlcd agrarian are,u of northem S-:;'rdcn.

hand eller ~nbart såg Hngstmarken som en utmark, en resurs, utan som ert tidigare "hem", ett område där släktingar bodde kvar.

De LingsammJ. förändringsp rocesserna kan jämföras med det historiska fö rloppet i Finland, med ~n und~r hela vår tideräkning fortgående ackuh uration och assimil;uion av \'issa samer in i finsk kultur, en process som fortgår än idag. Men det har varit en växelspel; i Skand inavien har

samisk och germansk kultur befruktat varandra, böljat fram och åter mellan varandra, kommit au ingå som n:llurliga delar i varandra.

Det ärviktigr:m sök:!. :wgöm vilka slaga\' interaktion som m;lterialet ovan kan indikera; det är ett hittills litet beaktJ.t forskningsomdde. Såväl arkeologiskt som skri ftligt och språkligt nut.:rial pekar p3. den stora betydelse som gihermål melbn med lemmar av de tV:l grupperna haft, i bägge ri ktningar. Vivallens gra\',tr !jter ana ingifte:\\' en germansk

kvinna i en samis k grupp med hög status. Skriftl igt-språkligt material beton:tr samiska kvinnors ingiften i germanska

högstatusgrupper. Gränszoner utvecklar särskilda slags företeelser. Anli

ta nde av spl!cialistcr fdn "den and ra sidan" bör hl varie en

av dem; all:! slag av samhällen l f beroende l\' specil l ist~r.

Malcrillet - det arkeologiska sh-äl som det skrifdiga och språkliga- indikerar lU speci.'l.lisler inom del samiska sam hället har varit knutn,\ till kungar och stormlll i dc germans

ka bygderna.

2.9

Samverkan på det ekonomiska planet rycks ha präglats av en redistribu tiv ekonomi, där päls handeln under hela den aktuella perioden ca KrJ.·1300 e.Kr. spelat en allt mer betydande roll. Även om det många gånger kan ha rÖrt sig om något av ett klientförhållande mellan samer och företrä· dare för expansiva germanska bygder eller "riken», får man inte bortSe fran att också samt.:r kan ha varit iniativtagare till för dem fördelaktiga kontakter.

Hur interaktionen fångstland-bygd fortskrider under hela perioden syns på den svenska sidan i fångst markernas gravskick. Drag i bygdernas gravskick tas successivt upp av Hngstlandets medlemmar från söder mot norr; samerna i den ena älvdalen efter den andra kommer! närmare kontak· ter med germ:l.ner i bygderna.

Olösta frågor

Ämnet är i höggrad outforskat. Stora kunskapsluckor finns . Fortsatta studier av såväl samisk kultur som interaktionen samer-germaner bör bedrivas i samarbete med specialister från andra discipliner än den arkeologiska. En mycket Stor och outnyttjad potential finns i språken; Studier av de samiska språken och ortnamnen är starkt eftersatta i relation till det som utförts inom det nordiska språkområdet.

Minnen av materiell kultur innehåller möjligheter till en mängd ny kunskap. Ett exempel på det är produkter av organiskt material från Hngstlandet, som föremål a\' horn och skinn, i materialet från dc under yngre järnålder framväxande handelsplatserna i Nordeuropa; dessa ting rycks spegla samisk kultur-tradition-teknik och kan ha varit tillverkade av samer/på samiskt område.

Nya fältundersökningar måste göras. En av de mest angelägna är uppgiften att lokalisera och undersöka boplatser i Hngstlandet, inte minst dc som haft samband med insjögraYlr/fångstmarksgr Jvar. Historiskt kända, äldre kåtapbtser bör söka dateras; dc kan ha kontinuitet bakår.

220

i

278 ; '5).,,(( .)(.. L " ~'· Il''':. :'''

Kapitel 1. {,de 1J1"', 'w4"{V""f i1f2)

Samekvinnan Margareta

Samekvinnan Margareta, som i slutet av 1300-talet vandrade ända ned till Skåne och träffade drottningen, sin namne, anses av många, bl.a. professor K. B, Viklund, vara från Åsele lappmark.

Han grundar detta sitt antagande på att samerna i dessa sydliga lappmarker vora mest hemmastadda i svenska språket. Men även om Margareta icke var från denna lappmark motiveras hennes omnämnande i detta sammanhang med det arbete hon utförde genom att göra samerna och deras land mera kända,

Hon väckte intresse för dessa trakter, som växte för varje århundrade som gick, K. B, Viklund säger:

"Bland alla dem, som under medeltiden verkade för de hedniska lapparnas omva'ndelse till kristendomen, är lappkvinnan Margareta den utan jämförelse märkligaste, Hennes verksamhet kom kanske icke att lIimna s4 mdnga spdr efter sig i lapparnas sinnen, men hennes uppoffrande, nitiska och Idngvariga arbete är viirt att med tacksamhet minnas. Hon lir ocksd den första lapska kvinna eller man, som ndgonsin niimnes vid namn eller överhuvudtaget stirskilt omtalas i den verkliga historien."

I flera brev från slutet av 1300-talet och början av 1400-talet omnämnes Margareta och hennes arbete. En av orsakerna till att vi nu vet så pass mycket om henne är, att hon vistades vid Vadstena kloster där en del av breven avskrevs av munkarna.

Hur Margareta blivit kristen vet vi inte, men kanske var det en följd aven väckelserörelse, som utgått just från klostret i Vadstena, som grundats av den heliga Birgitta, vilken som bekant dog år 1373, Men det är kanske icke osannolikt, att Margareta blivit bekant med kristendomen från väster d.v.s. från Norge,

Professor Karl Hampus Dahlstedt redogjorde i sitt högtidstal i Vilhelmina den 15 juli 1951 [infört i "Västerbotten ",1953, sid 41 o.f.J för hur väl beskrivningen i Egilssagan, som författades i början av 1200-talet och torde avse ,1000- eller nOO-talet, av Finnmark, väl stämmer med Vilhelmina och dess grannsocknar i norr och söder . .

Not 1: Inga Serning skriver i "Lapska offerplatsfynd frdn ja'rndlder och medeltid" (sid 109) bl.a följande:

"Utan tvivel har lapparna redan pd 1 000- 1100 - talet klint till korset som kristen symbol, dels genom kristna köpma'n frdn Skandinavien och kanske ocksd frdn Finland och dels genom färderna till den norska Hdlogalandskusten da'r kristendomen vid denna tid var allmlint antagen [författarens understrykningJ och dlir kust/apparna dtminstone till namnet voro kristna." .

279

Av dessa båda yttranden ser vi, att det icke är orimligt att antaga, att samerna på t30Q-talet hade goda förbindelser med sina stam- fränder och andra vid Atlantkusten. Samerna i Norden är ju samma folk och talar i stort sett samma språk och uppehåller än i dag goda förbindelser med varandra.

Från senare tid har vi ju också flera bevis på att fjällkedjan mellan Sverige och Norge i dessa trakter icke utgjort något hinder för livliga förbindelser.

Karl Hampus Dahlstedt nämner [i "Det svenska vilhelminamdlet" i not, sid 113] att i den äldsta bevarade kyrkoboken från Åsele visas, att under åren 1710-1728 bokfördes 94 vigslar och i tre fall var brudgummen och i fem fall bruden från Norge.

När brännvinsförbudet hade införts i Åsele på 1740-talet och man ville upphöra med det, anförde kyrkoherde p, Forsberg, att om samerna icke i Åsele fick köpa brännvin, kunde de fara med sina skinn till Norge och där sälja dem och köpa de eftertraktade rusdryckerna.

När de första nybyggarna kom till fjälldalarna längst upp i Vilhelrnina och Tärna socknar for de över till Norge och gjorde där sina affärer.

Vi vill också erinra om, att Vapstälven kommer från Virisen med flera sjöar inom Vilhelmina och flyter västerut till Norge. Där finns ingen fjällrygg att överfara för att komma västerut till Atlanten.

Likaså erbjuder fjällen från Ransarådalen till Susendalen i Norge mga svårare hinder att överfara.

Av detta förstår vi, att det är mycket som talar för att Margareta fick sin kristendomstro från sina stamfränder i väster och att hon verkligen var från Syd-Lappland.

Sannolikt var det år 1388 som Margareta begav sig på sin vandring genom landet, som icke för länge sedan drabbats av digerdöden. Det troliga är väl, att hon startade resan under vintern, då hon kunde använda sina skidor.

Samma fortskaffningsmedel, som en annan samekvinna, Maria Magdalena Mathsson, använde femhundra år senare, då hon skidade till Gävle från S. Lappland.

Not 2. En gammal samekvinna, Stina Tomasson, Röberg, Vilhelmina, berättade för författaren en saga, som tydligen är från digerdödens tid på 1300~talet, vilken visar, att samerna i Vilhelmina då hade förbindelser med Norge. Så här berättade hon:

"Svarta döden gick en gång över Susendalen i Norge, så att alla mlinniskor dog. En lappgubbe kom dit och fann hela trakten öde. Alla må·nniskor och djur var döda. Han åkte genast därifrån och skulle fara hem till Sverige, men han kom ihåg, att Bahan [Satan eller Döden] kanske följde honom. Han åkte diirför till Durrian, [ett kallt och ödsligt ställe på fjället] och satte sig Mr. När han setat en stund, hörde han en

280

röst, som kom trdn hans skinnsäck, vilken sade: "Bär mig tillbaka, här Ur sd kallt sd jag d6r, Dd ska jag inte f6lja dig mer,"

Lappgubben lovade all Mra honom tillbaka, om han dd stannade där, Han tog sin skinnsUck och dkte tillbaka till Susendalen, Men nå'r han andra gdngen for till Sverige, dkte han upp till Durrian och salle sig da", samtidigt som han sade: "Nu ska jag sitta Mr tills jag blir kall, dd ska nog du ocksd bli kall,"

Nå', han selat en bra stund i Durrian fick han dler höra rösten i så"eken som bad: "BUr mig tillbaka , lag ska aldrig mer f6lja dig," Men lappgubben stod fast vid sitt beslut och sa, att han skulle stanna i Durrian, tills han dog, Nu blev r6sten å'nnu mera 6dmjuk och bad lappgubben sd bevekande att han skulle Mra honom tillbaka, ty nu skulle han icke f6lja honom ndgon mer gdng,

Lappgubben lUt beveka sig och dkte dter med Bahan tillbaka till Susendalen , Men nUr han fdr tredje gdngen var pd va'g tillbaka till Sverige, dkte han dter upp till Durrian , Dd han kom dit, slUngde han säcken och sade: "Nu ska jag ligga Mr och dd, Du bldsvå'der Mr en Mlsning till de mina, att jag ligger uppe i Durrian och Ur d6d, lag finns icke mera till,"

En lång stund ldg lappgubben i Durrian och väntade, all han pd nytt skulle fd Mra r6sten frdn sin sUck, men allt var tyst, Dd f6rstod han, all Bahan hade stannat kvar i Susendalen. Han tog drirfär sin säck och dkte till de sina i Sverige, men Svarta d6den kom aldrig dit ,"

Margareta styrde kosan till Uppsala där ärkebiskopen bodde, Då hörde ju hela norra delen av landet till hans biskopsdöme, Där träffade hon dekanen Henrik och andra medlemmar av domkapitlet.

Någon större förståelse för sitt arbete mötte hon tydligen icke i Uppsala att döma av den skrivelse hon här fick med sig. Denna skrivelse var ställd till "fäderna" varmed troligen menas munkarna i Vadstena kloster. I denna skrivelse säges det, att hon påstår sig ha sett övernaturliga syner och i dem mottagit uppmaningar, som hon ansåg sig minnas. Domkapitlet sände henne därför till "fäderna" och ber dem undersöka saken,

De bör meddela, om de finner henne värd understöd eller om man skall tysta ned henne, De bör undersöka om hennes uppenbarelser härröra från den Helige Ande eller äro "den andre andens" bländverk,

Hon tycks ha vandrat från Uppsala till Strängnäs där hon följande sommar träffar biskop Tord, som också giver henne ett brev till klosterbröderna i Vadstena, I detta brev skriver han:

"Kanske är det icke utan ett inre mysterium denna enkla, fattiga och elända kvinna, som icke s6ker denna v;'rldens rikedomar, njutningar och ära, utan allenast sträcker sin sjå'ls beglir till det som Gud tillMr, med sd stor nitå'lskan anropar de styrande, sdvå'[ präster som 'ivriga; ja, kanske man fdr tro, att Guds Son, som med sin Helige Andes eld

281

upptänt henne till dessa maningar, i dessa yttersta tider vill för folket uppenbara sitt namn och Eder tro."

Det borde, tycker biskopen, inte vara alltför svårt att skicka några andliga och i Guds ord lärda män, som predikanter till lapparna, vilka ju dock inte bodde så långt från Uppsala eller Åbo, [Hela Finland hörde vid denna tid till Åbo stift.]

Denna kvinna visar nit för Guds lag, menar biskopen, och vad hon begär är heligt och förnuftigt, Hon måste därför vara ledd aven god ande, och bröderna i Vadstena anmodas höra henne med vördnad och tålamod. Om och när 'drottningen kommer till Vadstena bör de försöka förmå henne, att ålägga prelaterna i Uppsala och Åbo och de fogdar, som upptaga skatt av de hedniska lapparna, att de måtte visa verksam omsorg om detta högst beaktansvärda företag.

Om Margareta verkligen besökte Vadstena vet vi icke, men år 1389 befann hon sig ända nere i Malmö. Här lyckades hon för sin sak vinna icke blott ärkebiskopen Magnus i Lund, apostoliska stolens ombud, utan t.o.m. drottning Margareta, vilken såsom unionsdrottning under sitt välde förenade alla fyra nordiska riken.

Drottningen och ärkebiskop Magnus gav henne nu ett långt brev daterat den 6 aug, 1389, Detta brev är egendomligt nog avfattat på latin, trots att det avsåg det samiska folket, vars flertal icke ens kunde läsa svenska. Men av brevets formulering kan vi sluta oss till, att ärkebiskop Magnus avsåg att brevet först och främst skulle läsas av ärkebiskop Henrik i Uppsala och ståthållaren på Korsholms slott i Österbotten, Filip Karlsson, som vid denna tid hade överhöghet även över Norr- och Västerbotten. Men de t borde också läsas av prästerna i Uppsala. Brevet börjar så här:

"Margareta, med Guds ndde Norges och Sveriges drottning och rUtte/ig arvinge till och furste av konungariket Danmark, och Magnus, av samma ndde Urkebiskop av Lund, Sveriges primas och apostoliska stolens ombud, Mlsa alla lappar, slirskilt dem som höra under Sveriges krona , och önska att de mdtte Ili'mna alla villfarelser och llira känna sanningens v/lg . Margareta , en kvinna frdn Uppsa la stift, överbringaren av detta brev, har för oss berli'tlat, att I linnu framhiirda i villfarelser och otro och hitintills uppskjutit alt mottaga den kristna tron till Edra sjUIars fara och skadlighet,"

Brevet, som är ganska långt, innehåller en sammanfattning av den kristna tron. Sannolikt hade prästerna i Lund för Margareta noggrant redogjort för brevets innehåll, Brevet från drottningen och ärkebiskop Magnus utgjorde också ett bevis för att Margareta icke var någon irrlärerska utan borde hjälpas och understödjas av kyrkans prästerskap,

I brevets slutkläm, som också riktar sig till ärkebiskop Henrik i Uppsala och ståthållare Filip Karlsson, heter det:

"Förövrigt mdn i veta, att om I med Guds bistdnd omvlinden Eder, sd vilja icke blott vi och vdra limbetsmlin verkligen visa Eder tillbörlig hlinsyn, utan vi önska Ii'ven , att I stadigt mdtte dt njuta all den frihet

• 282

och ynnest och olla de förmdner som vdrt .·lskade kristna folk i ljuvlig frid fdr glädja sig dt.

Vidare bedja vi vördade fader i Kristus, herr Henrik, med Guds ndde lirkebiskop i Uppsala och uppmana vi Filip Karlsson, bdda av oss sant avhdllna m'·n att de mdnde söka, icke sitt eget, utan det Jesus Kristus tillhör och nogsamt och med all makt beflita sig om att detta ärende beredes en tillbörlig utgdng. Och att de skriva till oss om vad de härutinnan utfört, sd att deras nitälskan vid lämpligt tillf'·lle md kunna rätteligen anbefallas vid apostoliska stolen ."

Vart Margareta styrde sina steg när hon lämnade Lund, vet vi icke, men sannolikt besökte hon Vadstena kloster, ty det är tack vare den avskrift av drottningens brev, som hittades i klostrets kopiebok, som vi nu känner brevets innehåll. Det är väl också troligt, att hon besökte ärkebiskop Henrik i Uppsala men något bevis på att så skedde, har vi icke.

För övrigt blir det tyst om Margareta i ett tjugotal år. Det är väl sannolikt, att hon återvände till sina stamfränder i Lappland och försökte verka bland dem.

Först den 22 april förmodligen år 1413 möter vi Margareta i Stockholm där hon bl.a. träffar en franciskanermunk vid namn Philippus Petri. Han skriver ett brev avsett att av Margareta framföras till en norsk abbot med namnet Sten, vilken f.ö. lär ha haft stort inflytande hos konung Erik av Pommern, vilken år 1412 efterträtt drottning Margareta.

I brevet skriver munken följande: "Dd Gud .[ven hos det svagare könet verkar sina under, sdsom det

visat sig hos den heliga Birgitta och andra heliga kvinnor, därför bör Margareta, som öfver/ämnar detta bref och som länge under vandringar och besvärligheter verkat för de otrogna, särskilt lapparnas omv.·ndelse, icke föraktas utan tdligt dhöras, .[ven om man har ringa gagn däraf.

Ty det • ., möjligt, att Gud anv'·nder henne sdsom sitt redskap, pd det alt de, som kunna gagna sjå·larna men icke vinnltigga sig dlirom, må komma pd skam. Därför beder jag Ers härlighet, alt I dhören henne med tdlamod och, om sd befinnes la·mpligt, skriver med henne till herr lirkebiskopen , att han må utöfva sitt lim beten gen om alt visitera i de kristna landsdelar, som ligga i närheten af lapparna, och att han md reformera de kristna sederna d'·rstädes genom att förrätta konfirmationer, dhöra klagomdl, tillrättavisa prästerna och tillsätta någon, som kan och vill predika och undervisa ,folket [författarens understrykningl.

Om de kristna d'·r blifva förbättrade och upplysta, sd skola hedningarna snarare, den ene efter den andre församlas och döpas, Ett sddant bref bör kvinnan uppmanas att framföra till lirkebiskopen, och hon bör icke af blygsamhet ldta hindra sig att fortsätta hvad hon begynt. Till äfventyrs lyssnar ärkebiskopen hellre till Eder ' ·n till andra."

283

Som vi ser, var detta brev mycket positivt för Margareta, som sannolikt icke fått så särskilt mycket stöd från kyrkligt håll utom från ärkebiskop Magnus i Lund och drottning Margareta.

Ar 1414 fanns Margareta i Vadstena kloster och där fick hon träffa abboten Sten från Munkalivs kloster i Norge, till vilken munken Philippus Petri ställt sitt brev. Aven Sten greps av kvinnans förkunnelse och satte sig ned och skrev med stöd av Petri skrivelse ett brev till ärkebiskopen, som nu var den som oduglig betraktade Johannes Jerekasson, vilken 1408 hade efterträtt ärkebiskop Henrik, men avsattes 1419 för sitt lastbara leverne.

I brevet säges, att Margareta i helig nitälskan för utbredandet av den kristna tron bland lapparna natt och dag drivits till sitt verk under fromma suckar, mödor och anfäktelser och att hon i många år vallfärdat till heliga orter och med böner och tårar oupphörligen anropat både konungen och drottningen, ärkebiskopen samt de förnämsta männen både i Danmark och Sverige om hjälp,

Ärkebiskopen borde därför tillsammans med de maktägande i landet och prästerskapet göra vad på honom ankomme för att bringa det lapska folket till dopet och till kännedom om den allmänneliga kristna tron,

Säkerligen hade samekvinnan Margareta mod att bära fram detta brev till ärkebiskopen. Hon var vid denna tid en person, som förmodligen inte svek sina höga mål.

I och med Margaretas möte med den aktade norske abbotten Sten slutar vår kännedom om hennes vidare öden, Något synligt omedelbart resultat av hennes arbete känner vi icke till.

Möjligen var ett resultat av hennes arbete, att drottning Margaretas efterträdare på tronen, Erik av Pommern, år 1419 gav en munk vid namn Toste ett rekommendationsbrev till domkapitlet i Uppsala, vilket hade följande lydelse: _

"Gode vänner! Eftersom vdr dstundan å'r stor till att kristendomen mdtte ökas i vdra länder- och Guds heder utbredas, sd bedja vi eder kärligen om denna brev/ärare, herr Tosle, vilken vi hoppas hava siar kärlek till att alla de vilda lapparna mdtte varda kristna och förbliva stadigen i Guds tro,

att I honom tillstädjen och ,unnen, att han måtte allesta'des Mr i landsändarna fd predika och säga mässa för dem, döpa dem och höra deras skriftermdl och hava fullmakt att avlösa dem från deras synder, jämväl dem, som han haver förr kristnat [författarens understrykning, Detta yttrande tyder på, att Toste förut varit uppe i lappmarken hos samerna, kanske t.Q.m. i sällskap med samekvinnan Margareta.] och andra/ som lit et vela om Gud,

och dessutom att han mdtte kunna uppsöka någon tid pd dret och lära sitt sjMagagn och där taga emot Guds lekamen, Och bedja vi eder, att I

284

bestdende med, Och lir ndgon dlir i edert biskopdöme, som honom vill hjlilpa i detta heliga lirende och nlir honom bliva, sd unnen ock det och given diirtill lov och makt, som först sagt lir, och bevisen eder pd alla sätt Mruti, som vi tilltro eder!"

Vi vet icke något om resultatet av denna munks arbete i Lappmarken, om han nu överhuvudtaget fick göra en ny resa till de nordliga landsändarna.

Förmodligen var det den heliga Birgittas kloster i Vadstena, som var den medelpunkt från vilken strävanden att missionera bland samerna utgick.

Och man vet, att ännu hundra år fram i tiden intresset för samernas omvändelse levde kvar i Vadstena. Under 1400-talets strider och oro blev icke mycket gjort, men sedan unionen upplösts och Sverige blivit eget rike, började åter försöken att sprida kristendomen bland samerna.

Ar 1523 säger konung Gustaf Vasa i ett brev till påven, att han vill omvända lappmarken, som är en del av det svenska väldet från avgudadyrkan till kristendomen. Och år 1526 utfärdar konungen ett öppet rekommendationsbrev för en Vadstenamunk, herr Bengt, vilken i brevet säges vara

"s tadd i sin rätta resa och ärende in uti Norrbotten med vdr tilldtelse och goda minne till att de fattiga lappar och andra den landsiindans urbyggare Guds ' tro och vad deras sjlils salighet tillyder förkunna , och om sd liigenheten tillsiiger, att han md där upptaga en ' skola för förnämnda lappars [författarens understrykning] skull och andra flera goda barn i den landsiindan. "

I detta brev visar sig alltså åter det intresse för samerna, som sedan gammalt fanns i Vadstena, vilket till stor del torde bero på samekvinnan Margaretas uppträdande.

\. '.

285

Faksimile aven samtida avskrift av drottning Margaretas och ärkebiskop Magnus brev till samerna utfärdad den 6 augusti 1389.

i , I'

,

I l

l: J i

I

ji ,

~ <>-

" ~ 1 ~ " fl 0'" '-:>

ANGERMANLANDS LAPPMARK

Av Gustaf Gustafsson

FöRORD

Mllttrill/tt till e/t",löljllllde rerfogiirdse ar Ilaf/utlr dels I,JII r,ycktll IIrbe_ tell om LIIPPIII<lrluII, dtl, IrJn kUllflig<l brelJ ocll lörordllillgll', skrivt!se, I,åll imbetsverk ocll la"ury,tfscr oIlJellJOm domböcker oc/. kyrkoarkilJ i Hi,nöunds IlIlIdsll,kiv SlImt dels Irån en rad i mi" Irlllllslollllli"g lIirlll<lre Illlgill/la, i ,iks_ ad. kllmmarllrkilll'II lö,vllrllde arkilllllier, IIi/kli jag allfillgeu IJtr lå"a eller lösa kopior av tack lIare lIilllillig lörmedling all löme arkilla_ r/e" i kammll,arki"et Holger Wichmall, lom illen binirr mig med råd ocl! IIpplYSlliugllr , Hlllt Ilar deultrom Ilarit 1I00"lig arr skriva tll utlorlig <lrlikel såsom lortun"iug Iram till o. 1700 pi del' 1111 J. A. Almquist uppgjoriIa lapplogdeförteckuingen lör ridelI 1523-1630, gallllnde Allgermanlllllds ocl! V me lapPmarke, (IDe" cillila lohllllörlllllr"i"gell i Sve,ige erc._). Di emellertid den"<I <l rrikel 01, alltlö, lång lör att här ku"na medtllgal SålOm si'skild bilaga, Ila, jag nödgals nedbrilIga deu till övcrenSftämme/se med AlmqlliSfl $u/ll/llllrl$ka wPPSfillnillg.

Till sin "ig,a ord ,11/ förklaring lIarlör jag i mill rellogöre/u lIllIIander drm I:<I/II/Il s"el/skll ve"äm"j"gell .llIppa,. i H. f. -smller_, SOm egemligen IIllr detta lolks u,dldrigll namn pi sig sja/lla, liksom -sameatnllm_ Ilar 11111/1_ uel på det /am1, dar de "istades. U"der den Jvellsha eröv,ingell IlI1 IIlPP _ mO/rkell blell ,ler slIensk<l sprJkel eme/{erritf IIl1ellllr"jdllnde, spedellr illom !ö'lIalrni"gelt, ocl. i de I!iuoriskll lia"dU"gur, SOm ligger rill gru"d lör /IIi" Iramnill"i"tl, liurter man .lteslurllllde sådllllll rindll Ira/ll till vJr lid gal_ lantle ,"el/skll ' ermer SOm lappur, lappmark, lapplogdllr, I .. ppskllrr, I<lpp_ Ikor, IlIppllll"dskll' m. m. Arr i ell skildring all dc" SIII/nll .. lappmtlrks. epoktn b/anda iII lör$l i modem rid Irllmförda famiska be"imlli"gllr gellom Iln exempelvis bYllI Ut del lIedertagllll o,det -lappa,. mor I.<lImer_, det skulle dirlör varll Il//rfö, Hilllidrigl OC/I al/uå högn o/ampUgl. Deltll torde ave" k"'''"a medgivIIs på :amiskt IIåII, om nu "dgo" dolr kommer atl 101'<1 mi" redogörc/u.

Gllnal GI/UtI/lSon

105

Inledning

. Iförsta gången Angermanland nämnes i äldre nordisk liUe

JJ ralur är i den latinska källskriften .Historia Norwcgi.e», som ingår i den av den norske historieprofessorn Gustav Storm år 1880 utgivna urkundssamlingen :tMonumenta Norwegire:t. Skriften i fråga arl..:"cs av utgivaren vara förfauad på 1190-talet, och på sid. 74 uppröknas de Hinder, som ligga närmast öster om Norge: Swethia, Gaulonia, Angarin och Jamlorna. I en anmärkning ger utgivaren dessa länder rätt ordning från syd till nord. nämligen Gaulonia, Swetia, Jamlonia och Angaria eller med nutida namn: Götaland, Svealand, Jämtland och Angermanland.

Vad beträffar sistnämnda :tland. eller landskap så visa talrika arkeologiska fynd, att redan ~nder 900-talet en sydskanmnavisk bosättning började utbreda sig i dalgångarna kring Angermanälvens och dess bifloders övre lopp samt vid dc långsmala sjöarna i nuvarande nordvästra Angermanland liksom i södra Lappland, På Långön i Hotingssjön har man funnit gravar, vars innehåll vittna om förbindelsel' inte bara med Sydsverige utan även med långt avlägsna länder. I en av gravarna har man sålunda funnit en skinnpung för förvaring av elddon, tillverkad av skinn från en jätteödla, som lever i

Indien och angränsande områden. Boplatserna för de gravsatta nybyggarna ha arkeologerna inte funnit, men det är tydligt, alt här fanns en station för jakt och fiske och ett faktori för handel (Hvarfner, s. 46). Här var allts!!. ett centrum för skinnhandel på Lappmarken, varvid produkterna antingen köptes, eventuellt tillbyttes av köpmän från Sydsverige eller fördes dit av nybyggarna själva, måhända på vinterföre till Distingsmarknaden i Uppsala.

Bebyggelsen vid Hotingssjön kan följas fram till lIOO-talet, då begravningarna på Långön upphörde. Antingen gick densamma under eller fortsatte den ännu någon tid, varunder befolkningen blivit kt'istnad och därför begravt sina döda på

"

l; f; r:

Il I I Ii !

106

närmaste kyrkogård, i så fall Ströms. Man har även gissat på en undergang genom digel'döden. En ännu på 1630-talet levande tradition i bygden berättar, att cml'tldet då legal öde i

400 ar. Den norske diktal'pl'ästen Peter Dass ålcrbc z'JltaL' i sin år 1692 fullbordade »Nordlandets trampet. en fornsägcn om en bygd i vad norrmännen kallade Finnmarken på svenska s idan fjällen, d. v. s . Lappmarken, vilken bygd hette Stor

joJa eller Storjorclcn och som varit vidsträckt och rik men lagts öde genom digerdöden (G. Westin, 5.112). Denna farsot kom dock inte till Sverige förrän år 1350.

Hur som helst, så måste det svenska skinnhandelsfaktoriet vid Hotingssjön ha varit borta, när den svensk-norska gränstraktat ingicks, som brukar dateras till år 1273. I denna nödgades nämligen Sverige medgiva inbyggarna i de av Norge på 1200-talet erövrade delarna av Jämtland rätt alt jaga i :tFinnmork:t eller Lappland 14 gamla mil norrut fran Ströms vattudal, alltså inom de nämnda nybyggarnas intressesfär (Rydberg, s. 245). I dokumentet anges Jämtlands gräns mot Angermanland gå utefter bl. 3. sjöarna Veimosior, Hulsio, Rauda sio, Hoettings sio, Hellu sio och Neigar sio. Dessa fornnordiska namn motsvara i var tid sjönamnen Vojmsjön i Viihelmina socken, Ullsjön i Dorotea socken samt Rörströmssjön, Hotingssjön, Stora Hiillvatlncl och Nagasjön i Bodums socken, och de vittna på ett övertygande sätt om den ovanberörda kolonisationen i området.

Det norrländska inlandet öster om denna gräns kom längre fram att i stort sett utgöra Angermanlands lappmark, vari senare även ingick en del av området väster om gränsen. I kustlandet utmed Bottniska viken sträckte sig landskapet Angermanland vid tiden för den nämnda svensk-norska gränsakten ett stycke in i sedermera landskapet Västerbotten. Detta framgår bl. a. aven kyrklig urkund, den s. k. sexårsgärden av år 1314. Den utgick årligen t. o. m. 1319 och var befalld av påven Klemens V för att täcka kostnaderna för ett korståg till Heliga landet, och i densamma upptages både

107

Umeå (Uma) och Bygdcå (BubdiJ) socknar såsom lydande

under Angermanlands , prostadöme (D. S. III, s . 150). Umeå

socken såsom liggande i Angennanl:md nämnes riven i ett par gåvobrev åt'en 1324 och 1328, gällande överlåtelse till ärke

biskop Olof Björnsson och Uppsala domkyrka nv en gård i

byn Caadis (Kåddis) (D. S . III nr. 2475 resp. IV nr. 2650). Bygdeå sockenkyrka lär vara den äldre av de lVol, och bygden

kring densamma var vid Hrågavarande tid dell yttersta ut·

posten för den ordnade svenska bebyggelsen. Därom vittnar det äldsta namnet Norrbygda eller Norrbygden (Ahnlund 1924, s. 110). Norr därom har en gles jämåldersbehyggelsc funnits, och befolkningen utgjordes vid tiden för den begynnande svenska kolonisationen av lappar, livnärande sig av

jakt och fiske.

Möjligen har den svenska bebyggelsen sträckt sig fram tiU Skellefte älv. Enligt krigsarkivarien Birger Steckzen (s. 262 f) uppenbarade sig i kustlandet bortom denna älv i mitten av 1200-talet ett antal svenska fångstmän. Det var s . k. bir karlar eller biurkarlar, vilka liksom längre fram de av Gustaf Vasa personligen anställda :tKungl. Maj:ts biurkadnu huvudsakligen ägnade sig åt jakt av h;iver. Delta djur var lält att fånga och ulom ell viirdcfullt skil\n lriml\adc det den sÅsom medicin högt uppskattade bävergällen, vilken f. Ö. förekom i svensk zoologisk farmakologi ännu så sent som i 1873 ;"u-s upplaga av :tSvensk farmakologi •. l övrigt var det skinn av ekorre, her· melin, mård, l·äv och uller som lockade jägarna, vilka anlände på försommaren och återvände till sydligare trakter med sin fångst. Enligt Steckzcn voro de utskickade av kapitalstarka kretsar i Mellansverige, dylika expeditioner krävde nämligen en dyrbar utrustning och ett be lydande kapital för anskaffning av bytesvaror. All handel vid den tiden var by· teshandel, och de primitivt levande lapparna voro givetvis tacksamma alt få byta sina skinn och av skinn förfärdigade persedlar, skor, handskar, mössor m. rn. mot jägarnas alle-

I

\t I

, )I !

I

1 ,l ;

,) I ,

,. ; jl ~1

I I

"I ,

108

handa nyttovaror, såsom livsmedel (smör, mjöl etc.), kopparkittlar, knivar, yxor, fisknät, vadmal m. m.

Sedan de svenska jägama, Stcckzcn kallar dem birkarlar, lyckat:; komma på god fot med lapparna tack vare denna byteshandel och vidare lärt sig lapska och undersökt betingelserna lör en stadigvarande vistelse i omdldet, började de bygga upp en fast tillvaro därstädes. Detta sågs dock icke med blida ögon av lapparna, utan de salte sig på tvären, varför jägarnas uppdragsgivare såga sig tvungna att skaffa dem privilegier av de statliga svenska myndigheterna. Detta torde ha skelt från slutet av 1200-talct men finnes ej bestyrkt förrän i översatta avskrifter från senare tid, men mera härom längre fram. Innan jag går vidare, måste jag framhålla, att de svenska jägarna-handelsmännen i sin byteshandel med lapparna måste ha rönt konkurrens av handelsmän, kommande österifrån, från Finland och Karelen. Härpå tyda framför allt dc arkeologiska fynden vid de lapska offerplatserna (G. Westin, s.116).

Vad karelarna beträffar så bedrevo de, stödda av dc ryska storfurstarna i Novgorod, en omfattande pälshandel med nnd ra folk. Dc förde sina varor på små och lätta båtar längs vattendrag och över edor från Vita havet västerut till Bottniska vikens innersta del och lramför allt söderut efter dc ryska floderna, sist Neva, där de hnnseatiska köpmännen mötte. Under den svensk-ryska maktkampen om sydöstrn Finland årtiondena omkring 1300 anlade marsken Torkel Knutsson år 1293 fästet Viborg vid en vik av Finska viken och år 1300 vid Nevas utflöde ur Ladoga fästet Nöleborg (ry. Orjechovets=nöt). På s is tnämnda plats slöls 23 ar senare en fred, som kom att bli förödande lör den karelska kulturen och medförde, att den ryska pälshandeln övertogs av Novgorod. Den nöteborgska fredstraktaten ingicks den 12 augusti 1323 mellan å ena sidan Sveriges minderårige konung, Magnus Eriksson (f. 1319 d. 1364) företrädd av fyra underhand. lare och två visbyborgare, å andra sidan den ryske storfurs-

109

ten Jurij av Novgorod. Denne avstod då tre karelska .gisla

lag. (möjL = härad). ,motsvarande dc av karelarna befästa delarnn av Finska viken, Övre Vuoksen och Snima. Det

svenska Finlands östgräns fastställdes alt gå från Systerbäck

längs Kymmene älv till strömmen Pctajoki och uteftcr denna

till Bottenviken. Petajoki är enligt rysk tradition identisk med älven Pyhäjoki, som från Pyhäjärvi rinner ut ca tre mil

söder om Brahestad. Norr om denna gräns blev det alltjämt

fritt spelrum för karelarnas och deras ryska herrars handelsintressen (Ahnlund 1924, s. 95). Enligt Ahnlund (s. 108) skulle ryssarna ha hävdat rätt till allt land norr om en linje från Hanhikivi sten vid Pyhäjokis utlopp tvärs över Bottenviken till Bjuröklubb, vars klipphjässa naturen tecknat med

en treuddig krona.

Det blev alltså hög tid för de svenske att utvidga sitt herravälde till att närmast omfatta det återstaende kustlandet pil båda sidor om Bottenviken. Den förste som insåg detta var den ovannämnde ärkebiskop Olof Björnsson, en av Sveriges stormän, vilken år 1320 hade utsetts till testamentsexekutor efter de genom konung Birger Magnusson avlivade hertigarna Erik och Valdemar Magnuson och som i anslag av Kronan erhållit 10 bl"s inkoUlst av landskapet Hälsingland. Dessutom framgår det av konung Magnus Erikssons såsom myndig utfärdade bekräftelsebi'ev den 16 mars 1340, att ärkebiskopen fick tillstånd alt igångsätta en kolonisation i . the landzender wårtt Rijkes som vidh Helsingeland och Angermannaland liggiandes äre. (H. S. H. del 29, s. 16). Han hade då redan tidigare företagit täta visitationsresor i området och år 1316 enligt konung Birgers skyddbrev för sig och sin domkyrka förvärvat ett laxfiske i Ume älv, den andra av tidens två stora inkomstkällor (Ahnlund, 1955, s. 67). Apropos det så kan här parentetiskt nämnas, att den rike sollefteåbo, efter vilken Gudlav Bilder-skolan uppkallats, den 29 juli 1337 till samma domkyrka testamenterade ett laxfiske och ett torp vid ån i

.. " ;, !: r o,

J:

..

I I o

I I, o , o

110

GrJnJ_ och

L_~_~ _ __ '::O"

z w ~

omrJd/!$/örIrJlhmJtu i de ollTe Bortell/lllVJ_ odl Bommvilu_ trilkrcnlll linder Ii/dre tid.

Ur STF:$ irJbok 1937.

~Norrbygdho:t eller Bygdeå (D. S. IV nr 3311 Övers. av Nordlander i Norrl. saml. 1:7).

Redan årel efter nöteborgsfreden 1323 infann sig ärkebiskop Olof i Umeå i sällskap med konungsåren i Hälsingland, Johan Ingemarsson och Nils Farthiengsson, en av de ledande

111

hälsingestormännen. Ett konsortium, bestående av dessa tre

och en annan storman, Peter Unge, erhöll den 2 februari 1327 Lule älv med angrtinsandc område lör odling och bebyggelse (D. S. IV, nr. 2606). En liknande upplåtelse beträffande Pite älv skedde genom ett kungabrev den 9 april 1335 (Ibidem, nr. 3134) för l'iksrådet Nils Abjömsson (Sparre). Koloniseringen av dessa områden, vilket krävde både kapital och ett betydande planerings- och förberedelsearbete, företogs enligt Steckzen (s. 274) troligen i första hand av utvalda bönder från Uppland, Västmanland och Hälsingland, där de förmögna initiativtagarna hade försänkningar. ::t Vid överflyttningen torde kolonisterna ha åtföljts av personligheter av lägre rang, vilka hjälpte dem med bosättningen och företrädde deras intressen:t . Varken lapparna eller dc ovannämnda birkarlarna {bäverjägarna-handelsmännen} torde ha åsett företaget med blida ögon. De sände därför ombud till Södertälje och riksdrotsen Knut Jonsson att förhandla med honom och representanter för hälsingarna. Resultatet blev en den 5 september 1328 av riksdrotsen utfärdad resolution, vars på latin avfattade text åtedinnes i 0.5. IV, nr. 2676 och i svensk översättning på sid. 275 hos Stcckzen. I resolutionen föreskrevs enligt en överenskommelse mellan hälsingarna och itBireharlaboa:t , all :tdet nordligaste partiet av Hälsingland, som sträcker sig fram till Ule älv och Ule träsk, utan hinder eller slöming fdm n;igon pel'son skall bebos S<lllll odl<ls enligt lydelsen av vål' herl'e konungens brev, vilket givits härom tidigare:t. Vidare bestämdes, alt de som av konungens ämbetsman i Hälsingland fått tillstånd alt bosätta sig där uppe, :tbirkarlar eller andra:t (:tsive Birkarla sive alii:t), skulle bibehållas vid sin rätt och ämbetsmannen i fråga äga domsrätt över dem. Ingen skulle få hindra lapparna i deras eller birkarlarna (:tpraefatos Birkar1aboa:t) i deras handel, och alla som antagos till ortsinvånare skulle vara befriade från skatt, vilket allt skulle g~lla fram till konungens myndighetstid. ) Såsom myndig bekräftade konung Magnus Eriksson själv i/

130

3. Tionde Ir. Q. m. år 1603: Var lapp om 15 år, 17 år från år 1606, skulle erlägga var tionde ren och vart tionde pund av fångad fisk (torr) samt av alla tagna vild renar vart tionde djur med kött och hud ävensom vart tionde skinn av alla skinnviIror. Denna skatt halverades av Gustaf II Adolf år 1621 och mildrades efter hand så, att den kom att gälla hela byalag beträffande renarna, vilket enligt Samuel Rhen (s. 60) delades mellan Kronan, som tog två tredjedelar, och präs. ten, som fick den återstående. Dessutom gäldade den enskilde lappen antingen två par skor eller en viträv eller ett halft lispund gäddor, vilket delades i tu mellan Kronan och prästen (Rhlm, s. 61).

4. Haxe_ eller Haaksipalkan, inlörd år 1642 och vanligen bestående av gäddor eller någon persedel, såsom skor och utgörande vededag för tull och skattevarornas forslande per båt (haxar) till Stockholm.

S, Lagmansräntan, en mindl'e avgift, ursprungligen erlagd till lagmannen men indragen till Kronan 1681.

Angerman lands lappmark

När de olika lappmarkerna började taga form på 1500-talet, sträckte sig Pite lappmark med en flik, kallad Laisbyn, längs den svensk-norska fjiillryggen ;inda ned lill Frostviken i scdcrmcril Jiimtlands lappmark, V,H'S griins mot Lappmarken blev SaxUlven. Ar 1559 uppbar fogden i Pite lappmark för Laisbyns dellappskatt av dess 49 hushåll för fiske vid 15 träsk (sjöar), av vilka ett flertal lågo öster om fjällen, t. ex. Sike, ÅseelI (AseIe). Blaiksjön och Urna, alltså platser som senare ingingo i Ume eller Angermanlands lappmarker (Norrlands lappmarker 1559, RA). Båda dessa senare lappmarker voro till en början mycket svävande geografiska begrepp, det dröjde ända långt in på 1600-talet, innan de blevo någorlunda avgränsade från varandra och närliggande delar av riket. Att lappmarks begreppet i nämnda område omkring

131

år 1560 inte s tadgat sig, framgår av bl. a. följande rubrik i 1559 års fogderäkenskaper för Västerbotten: .Register på the lappar, som Uggie till Ume och Nordmalings socknan. Ännu år 1602 bodde lappar, skattförda i Angermanne lappmark, tillsammans med sådana tillhörande Ume lappmark .på flera

platser i ~dra delen av Lappmarken. Första gången Angermanlands lappmark blir omnämnd i

annalerna är i .Undervisningen om rikets ränta 1530--33. (H. H. XI, nr. l, s. 8-9). Det heter där, att årliga lappskatten för Angermanland, d. v. s. för dess lappmark, i början kallad Angermanne lappmark, uppgick till l timmer eller 40 mårdskinn och l deker (lO älghudar). För Ume lappmark var årliga räntan 90 mårdskinn och 50 timmer eller 2 000 gråverk. Där hade enligt samma urkund lappskatten utarrendcrats till Anders Persson i Grubbe mot 2 timmer (80) mårdskinn årligen och en årlig förbättring med 10 mårdskinn. Persson var f. Ö. underlagman i Västerbotten och skall ha varit av birkarlesläkt. Den skatt, som det här rörde sig om, var den gamla bågskalten, uttagen från varje lapp om minst 15 år, som kunde spänna en båge (se ovan). Birkarlarna idkade köpslagan även i dessa två lappmarker, men inbyggarna där voro s. k. konungslappar och skattade direkt till vederböran

de lappfogde. Ar 1542 omtalas en lappfogde iAngermanland, namnel

dock okänt, och året därpå fanns en särskild lappfogde föl' Ume distrikt (J. Westin, 1935, s. 113). Atminstone åren 1543 -44 var Olof Swordsson från Anundsjö lappfogde för Angermanland (Fogderäkenskaperna för Angermanland, kvittenserna, R. A.). Fr. o. m. år 1553 skulle enligt det nya skattesystemet (arrende) Jacob Andersson i Grubbe uppbära lappskatten för både Angermanne och Ume lappmark (Fogderäkenskaperna etc 1553). Detla innebar, att den förra avfördes ur Angermanlands fogderäkenskaper och att från nämnda år dess lappskatt redovisades till fogden i Västerbotten. Rent administrativt kom Angermanne lappmark därmed under

.' l '

I'

Ii l , " , I. ,

132

.....

• ,; ...... c..

u?;man1?u.dn<

@p \ ,

-,::.

bin arch.n...

\ \"

" ....

.JO.-..I\\ "

"

"~""

":)~ ,~.

~C7nn~'~

,

Nordu#srra delen IIU -Altl!e"ntt"llIndJke LapP-Mllrke". pli odtlfer"u OJilnrr"d k4nll i SrlllluU lanmuiuriuerk (n, N 82/6). ~I.

133

Västerbotten, men den fortsatte länge att i kyrkligt och juri. diskt hänseende höra till Angermanland. Beslutet om över-• föringen kom f. ö. efter det alt Ture Pedersson på Gustaf Vasas befallning hade företagit en resa för att utforska :terämarken .. (av finska :tcra:t = avskilt område) mellan Sverige och Norge (Fogderäkenskaperna för Angermanland och Västerbotten 1552-53, R. A.). Aren 1665---1673 administrerades Angermanne lappmark tillfälligt av fogden iAngermanland (Västernorrlands räkenskaper 1663-1674, R. A.), under vilken tid generalen Kar! Sparre val' guvernör över Angermanland, Medelpad och Jämtland = dåvarande Västernorrlands län.

Enligt Almquist (II s. 338) lillhörde Vme och Angermanne lappmarker åren 1558-62 Lövångers fögderi men lades efter dettas upplösning 1563 under fogden på Vme gård. Angermanne lappmark hade dock egna fogdar åren 1568-75, vissa ål' dock sammanförd med Jämtlands lappmark. Vme och Angermanne lappmarker hade -egna fogdar åren 1584, 1592 och 1599, räkenskaperna avgåvos av fogdar, som ej samtidigt redovisade för annat distrikt. Från år 1601 voro dessa lappmarker ett självständigt förvaltningsområde, dock tidtals omfattande även angränsande lappmarker. Den 18 maj 1620, när nya lappmarkskontrakt u1sUilldes, förpaktades de båda lappmarkerna till underlagmannen Jacob Andersson i Grubbe, troligen sonson till den ovannämnde med samma namn. Kontraktet förlängdes undan för undan, sista gången 1630 och då för tre år. Så långt Almquist, som sid. 339 har en förteckning över lappfogdarna i Vme och Angermanne lappmarker åren 1553-1630. Denna förteckning, kompletterad med en av förste arkivarien i kammararkivet Holger Wichman uppgjord lista för tiden fram t. o. m. ål' 1708, återfinns såsom bilaga till denna redogörelse.

Den äldsta bevarade fogderedovisningen lör lappskatten Vme och Angermanne lappmarker synes vara Jacob Anderssons av år 1555, då sammanlagt 3 timmer mårdskinn erlades.

j

I ,. r .. , ,

134

Antalet lappar eller IapphushalJ var då SO, varav i :tanger_

mannelandh. 15, nämligen: Anders Skreder, Tomas Anders_ son, Yrian Mattisson, Lasse Torstensson, Hands Persson, Anders Persson, Nils El'iandsson, Per Edöllldsson, Stor Anders Persson, Henning, Klemit Mattsson, Per Olsson, Tomas Persson, Jon Olsson och Anders Henningsson. Av dessa erlade de 10 förstnämnda vardera 3 mårdskinn, medan 4 skattade 2 mårdskinn och den sistnämnde 1. Aret därpå sjönk antalet lappar i räkenskapen för dessa lappmarker tiU summa 49, varav 12 voro ångermannelappar, men år 1559 redovisade en ny fogde, Jöns Nielsson, skatt från 37 umc_ och ångcrmanne_ lappar. Ar 1562 sjönk dc senares antal till 17, av vilka en var :thalvlapP:t, d. v. s. skattade för halvt mantal, i detta fall två mårdskinn medan fem lämnade endast gråskinn, de övriga elva tre mårdskinn va l'. (Lappmarkel'na 1554-66 enl. mikro

film C. D. 2087 i Umeå univ. bibl.). Sedan sjönk antalet hushåll i denna lappmark med åren, så att det år 1568 hade nedgått till fjodon. Det året uppb:tl's lappsk<lUell i en rör Anger_ manIand och den svenska delen av Jämtland gemensam redovisning under rubriken: .. Clemens Månssons och Hendrich Nilssons räkenskaper för Jemptelandz och Angermanlandz lappmark .. . Här måste jag inskjuta en anmärkning till en förut i korthet införd notis om, att lappfogdama i likhet med birkarlarna för byte med lapparna medförde en hel del för dessas hushåll nyttiga varor av olika slag. Bland matvarorna har jag observerat något som kallades .. biugemiölb, ett ord SOm är bildat av det fornnordiska .. bjugg .. , ett ord som enligt svenska akademiens ordbok bl. a. betyder .. korn ... Det rör sig här tydligen om kornmjöl, något som ju äVen har använts till att bereda välling. Delta för tanken till råmärket Bjugget järn i det landskrå av ål' 1670, som av Medelpad åberopades under 1760-talets förhandlingar om gränsen mot Angermanland och vilket råmärke jag tydligen med all rätt identifierade med Vällingsjön i sydvästra Graninge, när jag skrev min år 1965 utgivna bok om nämnda gräns.

135

Men tillbaka till 1568 års lappfogderäkenskaper. Däri omtalas, att man vid uppbörden höll kalas för lapparna och deras familjer, varvid det för de 14 ångermannalapparnas hushåll åtgick 16 skålpund bröd, l y'! d:o smör, 2Y~ d:o költ och fläsk, 1 'd:o lax samt 3 tunnor öl! På kalaset för de 7 jämtlapparna jämte hustrur, !:Jarn och ..annat folk:. spenderade fogden varOl' av icke specificerat slag och mängd till elt värde av 12 mark. I fogderapporten uppges även, att några fjälllappar, tillhörande Lais by i Pile lappmark, hade varit .. dragne till Jemptelandh .. och blivit beskattade, eftersom de hade b rukat .. Harehara fiell eller lappmark, som sig skjuter in uppå Angermanlandh ... Detta sista har av vissa forskare tagits som intäkt för påståendet, att detta landskap vid denna tid sträckte sig änd.a in i den svensk-norska fjällryggen. Fjället i fråga anses allmänt vara identiskt med den norska Hartkölen (1.390 m. Ö. h.). som ligger 22 km söder om Frostviken och i jämnhöjd med Gäddede. Enligt hälsingelagens gränsstadga, tillkommen mellan åren 1308 och 1328. gick visserligen Sveriges gräns mot Norge vid den tiden så långt ned i Jämtland som till sjöarna Rengen, Valsjön, Hotagen etc. (Gustafsson, s. 11). men efter den svenska bebyggelsens försvinnande vid älvdalama och de långsmala sjöarna i södra Lappmarken och i nordvästra Angel·manland måste, sasom jag framhållit i inledningen, svenskarna tillåta de av norrmännen behärskade jämtarna att jaga i den. s. k. Finnmork fram till Angermanlands västgräns, som då, omkring 1273, sträckte sig från Vojrnsjön söderut längs bl. a. Hotingssjön. Gränsen mellan Angermanland och Jämtland blev inte fastställd förrän år 1766, och någon gräns mellan de ifrågavarande lappmarkerna nämnes inte i fogderapporterna förrän år 1602, men härom längre fram (Norrlands lappmarker 1568, nr. 8, K. A. Se även Nordlander 1902, s. 327 L).

Ar 1587 uppger lappfogden Peder Hård i sina räkenskaper, alt del fanns 36 umelappal' och 13 ångermannelappar. Bland· dessa senares skatteskinn voro mycket få av mård men desto

I ! j: !.

,.

136

fler av ekorre ävensom av bäver, järv och utter, de flesta lapparna gäldade torrgäddor. De tretton voro: Länsman Tomas Persson (ska tterri) , Nils Henningsson, Olof Andersson, Olof Erichsson, J oen Erichsson, Hcnd rich P e rsson, Swcn Hansson, Anders Tomasson, Jaen Nilsson, Olof Månsson, Olof Tomasson, Mårten Joensson samt Nils Joensson (gammal).

Nu något om viltskinn, jakt och fiske idoitidens Angerman_ land och södra delen av Lappmarken. Det var, som man förstår, väldiga mängder skinn, som under årens lopp levererades till sVenska Kronan genom dc lapparna åvilande skinn_ skatterna, genom lapplogdarnas inköp och byten samt tack vare birkarlarnas skinnstadga och personliga gåvor till regenterna. Under 1500- och I600-talen var det högsta mod i hela Europa att bära dyrbara pälsar och av skinn tillverkade mantlar, hattar, mössor, handskar etc. För Sveriges del samlades de till Kronan inkomna skinnen j en s. k. skinnkamma_ re på Stockholms slott, senare i ett särskilt magasin i huvud_ staden samt på de kungliga slotten i Gripsholm, Västerås och Aba. Ur dessa lager försåldes efter hand stOI'U partier både inom och utom landet, bl. a. till hansestaden Li..ibeck, Vars handelsvälde Gus tal Vasa sökte frigöra s ig ifrån och i varje fall göra Sverige till ett centrum för den nordiska pälshandeln. Vid det svenska hovet introducerades skinnmodet av prinsessorna Katari"na och Cecilia samt av prinsarna Erik, Johan och Magnus. Från dc kungliga spred sig snart modet till hovpersonalen, landsortsadeln och de förmögnare köpmännen.

Såsom exempel på vilka stora kvantiteter skinn som inflöto enbart från en så liten lappmark som Angermanlands må anföras följande lista på skinn därifrån, levererade av logden i Västerbotten, Olof H älsing, år 1557 och kvitterade av Knut Nilsson i skinnkammaren (Västerbottenshandlingar 1576:5, R. A.),

Passeliga (utvalda) svarta mårdar med ringa keler (halsveck) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 st

ringa aspemårdar (skogs-) med passeliga keler .... . . stora bruna bävrar .. .. ................ . .......... .

• liten brun bäver . ........ . ... . ...... . .. . . ... . ... . stora blackota (ljusa) bävrar ...... . . . .... . små blackota (ljusa) bävrar .. . ... . . . .. . . . • . . .. ... passeliga stora bruna u ltrar ... . . .... , . , . . . . . . ... .. . r inga järvsk inn ... . ....... .. . . ..... . ......... . .. . röda rävar . . .... . . ..... ..... . . ... . . .... . , . . .... . passeligt s tort brunt bj örnskinn . . . ...• . ...... .... .. små bruna björnskinn .. ......... . . .. ........ . . . . . litet blackot björnsk inn . ..... ..... ... . . . .. ...... . samfång (ekorrskinn) ... .. ... .. .. . .. . 3 timme r =

137

54 st 3 • 1 •

27 • 34 •

7 • l •

5 • 1 • 3 • l •

120 :t

Före skjutvapnens tid fångades björnen med sax eller slagjärn eller togs liksom vargen med spjut. För långst av järv, småvilt och skogsfågel användes snaror eller uppgillrade fla · kar, vidare järvbås, rävtanor m . m. Vildren och älg togs med drevjakt elle r i fångstgropar, kallade :t vånon. Sådana ha enligt Manker (1%0, s. 231) och Selinge (s. 29) funnits i fjäll· regionel'Oa men även i skogslandet, heja system däl'av, t. ex. 18 st. i Vilhelmina. Bäver togs med niit, mård sköts med pil eller fångades med nä t, sedan den rökts ut ur s in håla. Ekorre sköts med trubbig pil, eller ock slog man efter den med en s. k. slya, en lång björkkvist med kvarsittande toppkvis· lal', vari svansen trasslade in sig. Vid fiske användes nät, not och ryssja, materialet h ärtill fingo lapparna genom varubyte eller ibland direkt fr ån myndigheterna, andra redskap voro stångkrok och ljuster. Fisken i de s . k. träsken utgjordes av gädda, sik, öring, röding, abborre, mört och braxen; laxen i älvarna fångades med tinor, not eller ljuster; strömmingen i

skärgården togs med stakanät, sälen med spjut.

Ar 1552 inledde Gus taf Vasa en omfattande inventering av fisket i Norrland, såväl det i träsken som det vid kusten (Nordlander 1934, s. 35). Västerbottenlogden uppgjorde redan år 1553 ett fiskeregister över träsken i Lappmarken, där

,. ~ , .' r

!JO

bönderna i kustsocknarna sedan gammalt konkurrerade med lapparna -om fisken. Av Angermanlands fiskeregister 1559-

75 (R. A.) framgår, att inbyggarna j landskapets nOITa del fiskade i bl. il. Stora Lygdesjön och Wistsjön i nUVill'tIIldc

Fredrik., socken, allts5. sjöar bcliJgn<l i landskapets lappmark

och norr om den senare fastställda lappmarksgränsen. I ja~ nuari 1596 skrev dåvarande hertig Karl till fogden Måns KJcrnelsson i Angcrm;:\nland och lämnildc honom en massa föreskrifter om jakt och fiske. Bl. a. skulle fogden se tiU, att man inte jagade säl, medan »kutningen» (valpningen) pågick, och inte heller fågel under dennas »naturliga lek. (Hertig Karls registratur 1596, jan-juni s. 23 v.-26 r. R. A.). I praktiken följdes dock sälJan dessa välbehövliga föreskrifter, utan man fiskade helst när det var som lättast, alltså vid lek. tiden vll r och höst, skogsf:igel snarades eller sköts oftast på speL SjÖfågeln togs, när dcn flockvis samlades i de första vårvakarna , och när häckningen börjat, plundrades bona på ägg. Detta delvis av de dryga skatterna framtvingade rovja. gölllde och · fiskande måste mer än en gång ha lett till en stark nedgång i vilt. och fiskbeståndet. Så var åtminstone fallet i början av 1600.taJet, då det talas om en katastrofal nedgång i Viltstammen, men att denna även kunde förmins. kas genom Sjukdomar, det framgår aVen fogderapPOrt år 1614 från samtliga lappmarker. Där berättas sålunda inte ba. ra, att viltet försvunnit och att det blivit ont om fisk utan även att döda rävar hade påträffats i markerna (Fellman I, s.457).

Vid denna tid märktes en allmän nedgång i bäver. , mård., utter., lo· och ekorrstammen, och i jämnbredd härmed förlorade skinnhandeln sin ekonomiska rangställning (Steckten, s. 3S8 f.). Renstammen däremot ökade starkt redan under ISOO-talet och än mer under 1600-talet, därigenom att regen_ terna uppmuntrade renaveln, vilken, såsom nämnts, beskat_ tades med var tionde ren eller kalv av den :lrliga aveln. Denna skatt mildrades dock senare. Dc flesta transporter i

139

Lappmilrken skedde vintertid med ren oeh släde, men på grund av dc långa avstånden blev förslitningen på dragre· narna slor. Fisken frtm Västerhavet rördes ;11· lG07 med hein 3:12 renar ned lill L~llsm"nsgård'H·na i Lulc:"\ och Torne;l (Steekzcn, s. 417). Vid Lövångers prästgård vaktade lappal" sedan år 1551 ett antal renar för Kronans l·äkning. Enligt Olofsson (III s. 32) ägde denna vid ingången av år 1602 sam· manlagt 341 renar i Pile, Vme och Angcrmanna lappmarker, medan lapparna d~r hadc 1387 st. Den 28 apl"il 1606 rappor· lcrade Danie l Thordsson Hjort till hertig Kad, att han av Kronans renat· hade skickat. 54 st. till Angcrmanland, v;J.ktadc av två par lappfolk, men att de till Medelpad sända renarna hade avlidit. l ett i Härnösand den 12 mars 1602 daterat brev beordrade hertigen lappfogden Karl Unesson i Ume och Angermanna lappmarker alt s. a. s. utackordera su många renar som möjligt i des!>a områden, varvid vcderbörande renvaktare skulle för sitt omak erhålla :ttn~dje kalffwcn aff thc· res lilökhatu, som det hetcr i brcvet.

Vintern 1601-02 företog hertig Karl med familj en resa upp genom Finland och på åtel·vägen genom Västerbotten utfärdade han den 4 mars 1602 i Lövången prästgård en ny förordning rörande lappskattens uppbärande. Nu skulle årli· gen uppskrivas hur många människor, som bodde i Lappmarken, män och kvinnor, gifta såväl som ogifta, ävensom alla barn. Vidare hur många sjöar och fisketräsk som funnos i var lappmark och vem som till dags brukat dem. De skulle sedan fördelas rättvist bland lapparna. För bosättningens främjande skulle lappfogden uppköpa renar och överlämna 10 st. till vart hjonelag eller änka med barn, som kunde vårda renar och bruka träsk. Detta första försök till mantalsskriv· ning och jordebokföring i Lappmarken kom dock endast till stånd i Ume och Angermanna lappmarker och bara för år

1602. I Karl Uncs~ons redovisning för detl..., ;'r rörande dessa

lappmarker (Norrlands lappmarker 1602 01". 8-0, K. A.) fin-

I J I l

<

140

nes sålunda en uppteckning, innehållande lapphushållens sammansättning samt renarnas och fiskevattnens eller träskens antal per hushåll. Boplatserna voro fördelilde på nio områden, och jag tar dem i samma ordning som Unesson och med texten något moderniserad beträffande stavningen.

l .• Överst vid Vormån (trol. Saxälven) sunnan Angel". manån.:t Här bodde endast umelappar, 4 st.

2. »Nederst i Angermanneån öster norr från Vormån.:t Här bodde 5 umelappar, bland dem länsman Nils Tomasson, om vilken det heler, att han :tbrukade 15 mil från Junsclc sockem samt ägde 40 renar, 2 lisketräsk och .skog 2 mil på alla sidor.. Vidare bodde där ångermannelapparna Sven Hansson och Nils Hemmingsson, av vilka den förre ägde hustru, son och dotter samt 23 renar och 2 fisketräsk, den senare hadc hustru, son och dotter men ingen ren och endast ett litet fiskevatten.

3. ~ VOjmån väster söder från Angermanån.~ Utom en ume. lapp bodde här ångermannelapparna Anders Tomasson och LilI Tomas Persson. Av dessa ägde den förre hustru, två sö. ner och två döttrar samt 11 renar, medan den senare hade hustru, son och dotter samt 28 renar, båda hushållen fiskade i älven.

4. ~Norr från Nils Tomasson i Marken.~ Här bodde idel umelappar, 4 st.

5. ~ Väster från den Marken ligger en fjällrygg i öster och väster. På samma rygg äro många små träsk, somliga löpa söder ut i Angerm'anån och en part ner i Umeån.~ Därom. kring bodde 3 umelappar.

6. ~En liten älv heter Lipan (Lygdeån), löper mellan Umå och Angermanån genom Nordmaling.~ Där bodde 4 umelap. par.

7. ~Vid Umåån väst vid Urnå bygden.~ Här funnos 7 urnelapphushåll, varav cH förcstuds av cn ;inkil, dessutom ;\n,&:;:cl"mannelappal"na Daniel Hendersson (länsman) och Lill Joen Ersson. Den förre ägde hustru, syster och broder samt 12

141

renar och 2 fiskelräsk, den senare huslru, två söner och två döttrar samt 28 rcnar och 3 Ciskcträsk.

8. ~Umå Losman ligger 28 mil Irån Umå bygdelag och lir 8 mBlång och 2 mil bred. Ligger i väster från Urnå, där brukar ock Pithå lappaD Här bodde endast ett par umelappar.

9. ~Emellan Bormoån och Angermanån, och samma Vormoån löper ifrån Huithe Heliet (Vitfjället) och vidare i Angermanån och grenar sig i ett träsk, Arck träsk. Dit kommer ock en älv, heler Tå åå. Detta träsk (Tåsjön) är 4 mil. Därifrån och till jlimtlapparna är 2 mil, men av någon rå emellan JcmptLand och Angermanlapper veta de intet sliga.~ Däromkring vistades 4 umelappar och ångermanlappen Markus Nilsson, vars hushåll bestod av hustru, dräng och piga, man ägde 22 renar och 3 fisketrlisk.

10. ~Ett stort träsk. Kulther (Kultsjön) benämnt, är inte dugligt fiskevatten. Ur samma träsk löper Angermanån. Ifrån samma träsk och till Junsele socken i Angermanland är 48 mil. Samma träsk och land bruka Pithå och No1"ies lappar.~

I den här återgivna förteckningen saknas två av de i hithörande skattelängd upptagna ångermanlapparna, nämligen Jon Mårtensson och Olof Ohlsson, och dc finnas ej heller med bland dc ryra, för vilken några uppgifter om boplatser, fiskevatten etc. fogden intet kunnat anteckna. Sak salllma gäller f. ö. flera av umelapparna. En orsak kan vara, aU skattelängden upprättades ett år tidigare, 160l.

Enligt J . Westin 1935 (s. 112-113) skulle 1602 års beskrivning (se ovan) visa, att Angermanna och Ume lappmarker då i stort sett naddc fram till fjällen, och han uppräknar Iöl· jande sådana: Uredahke, S. och N. Borgafjället, Marsfjällen, Kittelfjället, N. och S. Gardfjället, Ryfjället. Av punkt nr. 10 i boplatslörteckningen framgår dock, att pitelappar och norgelappar då ännu höllo till i trakten av Kultsjön, omkring vilken ju dc av Wcstin uppräknade Marsfjällen och BorgaIjälJen ligga. Vid den tiden kvarslod ännu inom Pite lappmark den däri från början ingående Laisbyn. Ar 1607 upp-

142

löstes cmellcI"ud denna i följande byar eller områden: Granbyn, Ranbyn, Vapst, Bindal med Ornäs (eg. Ornes) fjiill, Nåndal och Snåsen, dc tre sistnämnda f. Ö. belägna på norska sidan fjällryggen. Samtidigt övedöt'des dc sex till Ume lappmark, så all denna kom alt även omfatta hela fjällområdet från Skellefte älv till gränsen mot Jämtland längs Saxälven (Kungl. brev 27.3.1611, K. A.).

De i det sålunda överflyttade området boende lapparna flyttade för betets skull fram och tillbaka över fjiillkedjan med sina rena ... Dc hade inga c~na fiskcvlItlcn och måste d~irför draga Ilet' till dc norska fjordarna för atl fiska eller byta viltskinn mot torrfisk, som ju ingick i deras utlagor till Sverige. Följden blev, att lapparna i flera av de nämnda byarna skattade till både Norge och Sverige. Enligt 1607 års räkenskaper (Norrlands lappmarker 1607, K. A.) skattade sålunda de 14 ljällapparna i Ranbyn till båda rikena, likaså de 7 i Bindal, de 14 i Vapst, de 7 i Nåndal och 5 i Snåsen, medan de 26 lapparna i Granbyn endast gäldade till Sverige. Hela antalet lappar detla år var i Ume lappmark inte mindre än 107 st, i Angermanlands endast 7 st. Av de nämnda byarna lågo såsom nämnts, Bindal, Nåndal och Snåsen i Norge, och efter den för Sverige förödmjukande freden 1613 i Knäred upphörde lapparna där på den danske ståthållarens befallning alt skatta till Sverige. Ännu 1635 år3 s~attelängd för Ume lappmark upptar dock ett mindre antallaj)par under vart och ett av de nämnda norska bynamnen (Norl'iands län 1635 verifikationer tilllandsboken, K. A) ~

Samma år, 1607, som byarna i Lais överfördes till Ume lappmark byggdes inom denna en kyrka i Lycksele, dit även ångermanlapparna hade alt föra sin skatt, sedan där även blivit marknads- och tingsplats. Deras lappmark kom därmed under Lycksele i juridiskt avseende, likaså i kyrkligt åren 1606-15, varunder platsen haft egen kyrkoherde. Ar 1617 lades emellertid Lycksele under Ume pastorat, till vars kyr koherde de båda lappmarkernas kyrkotionde åter skulle föras

LAPPMARKNADER lör. och eller

1605

VY,hu ,

• • ,

• . : ,

.'

:

'.: ~i~""/' ,.u". ". 0. 11_":' ~A . -

.. ~ ..... 1H~~l,,", ....

,

• •.. • ,

@

..

143

• • •

;

a-

l.,,,.. ... k".d , .... Or "os

.n., åt ~

• y;.. .. ,. .. u L .. ott.", ... 1

r."\ .. pl .......... ,'." ~ ._ ,.,_.k ..... n., 'lOS Q I"".k ,ap",,,,t.nH ,. N .... ,.,,.,. ... -

._ I.,. a.r 'iOO

____ ~, •• Ot"'. Lft~ .... 04.1

Lappmarunader fllre oel, efler 1605. Ur R.gnar BeTSling: Kyrkstadtn i övre Norrland.

." .. ' . ~ , t, . . ' ,

.' \ ,;; ~ -..:!.

! ~\ -~ ,

LA ); ~

"'-"-~

t .-'l ~ u

: f' VI ,

':3

.'

12

1720 OCH 1723 ARS FöRORDNINGAR

Varken de lokala eller centrala förordningarna ledde till att

samerna försvann frAn dc mellansvenska skogarna. Avgörande för

deras framtid blev iställe t verkställandct av 1720 Brs förord

ning vilken också förnyades år 172)11. För första 91n90n kom ~vcn samerna själva till tals och vi flr viktiga inblickar i deras lev

nadssätt. Den ende som tidigare uppmärksammat försöken att tvångsförflyt

ta samerna mo t norr är Axel Boethius som i en uppsats redogjort för utvecklingen i Kopparbergs län 21 . Eftersom Docthlu s endast

utnyttjat några handlingar 1 Riksarkivet har han inte uppmä rk

sammat at t tvlngsfOrflyttningsförsöket inte var begränsat till

KOpparbergs l än utan omfattade även V~stmanlands och d!varande

Västernorrlands län. Doethius drar ocksA den felaktiga slutsat

sen att deporte ringsförsöke n av lapparna skulle ha ett samband

med kung Fr ed r ik l jaktfärder i Dalarna. Utby t et skulle ha varit dåligt och den dåliga vllt t 1l1gången skylldes på lapparna som ja

gade och gillrade f!gel i skogar nal) • Kungen jagade storvilt,

bl.a. bjö rn, och de skildringar vi har visar att jakterna gav

stort utbyte . Istället skall man knyta an till 1720 Ars f ö rord

ning vilken ock sA hänvisas ti ll i akterna. Den 22 oktober 1729

sände landshövding Oanckwardt i Falun ut en skrivelse till samt

liga befallningsm~ n om att lapparna skulle föras samman och dri

vas ut ur landskapet med eskort via Gästrikland vidare mot norr4

)

på grund av svårigheter med att samla ihop de spridda lapphUS

hållen och deras renar fick ärendet anstA under vinte rn. Fristen

utsträcktes till maj månadS). Under tiden hade bönderna i åtskilliga socknar anhållit om att

-få behålla en eller annan Lapp såsom nödiga och beqwämliga till

åtskillIga hushåldstarfwor och slögder, sAsom nothOgor, korgar

och andra förrättningar, hwllka de ibland äro af den beskaffen

het at Inwåhnarna i orten dels ej kunna åstadkomma, dels ej will

ja sig åtaga- 6). VI har skäl att misstänka att det är hlistslakt

som !syftas . Landshövdingen anhöll därför om konungens bifall om

att samerna skulle få bli kvar. Även lapparna vände sig direkt

till konungen med en Supplik7), daterad maj 1730. I den heter

det att -för någon tid blifwit publicerat i predrickstolarna i

stoora Kopparbergs höfdingedöme, det wij Usl a och af wärlden

13

helt föracktade Lappmän skola ifrin denna orten medföra hustrur

och Darn afskickas och til Lappmarken försändas, hwarest wij ald

rig warit hafwer fast' mindre någon ägendom därstädes äga, icke

heller kunna wij sen, uti wAr Elend1ghet och stoora enfaldighet.

utt wij därstädes kunna försörj a och nära oss. utan blefwo satta

A sådant sätt i det stånd, sisam de, hwilka til spillo gifna wo

rOl och ehuruwäl wij därom giort ansöknl nq hoos hOgwälb:ne lir

Baron och Landshöfdinqen Oanckwardt, å hwilken wij här tils wis

tande warit, som och att whra förfäders fäder härstädes äro föd

da och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här ha ft, det wij

och hade förmodat, fl samma Konql. Nld och frihet at hugna oss wid- B) .

Varken böndernas eller lapparnas agerande kunde doek rubba be

slutet. Konungen beslöt att samerna skulle fördrivas i juni mAnad. Men av nAgon anledning uppsköts ärendet9). I juli inkom en

ny supplik irAn lapparna där det heter att de är -uti Dahlarna

Kläckta och borna, derest wåra förfäder jämwähl öfwer lOOd. Ahr

hafwa haft sit t1lhåll, och således så wähl uti det rätta Lappska

språket, som uti deras seder oförfarna, skola wij nu efter förbe

mälta publ icatlon oss til Lappmarcken begifwa, så måste wij nöd

wändigt si wähl til wår andeliga, som timmeliga wählfärd lida

skepsbrott". Lapparna avslutar suppliken med att vädja att dc

skulle få -ha[wa wårt tilhAl1 med wåra Rehnd1ur uti de förre nem

da långt up 1 dahlarna belägna sochnar- l01 . Den l) november 1730 upplästes suppliken i R&dskammaren och

statssekreteraren meddelade att konungen samtyckte till att sa

me rna skulle få bo kvar i Dalarna ll1 . I slutt;krivelsen till lands

hövding Oanckwardt meddelar konungen , att samerna på grund av de

ras bevekande t;käl skulle få bli kv ar med sina renar -längst up

i Oahlarna ofwon Fahlun belägna socknar til at derstädes genom

deras arbete och slöqder söka sit uppehille-. förbehillet var

att kronobetjänterna skulle se till att samerna inte utövade nå

gon jakt l21 .

Boethius förbisåg, som nämnts, att det inte bara var från Kop

parbergs llin som samerna skulle fördrivas. I juli 1725 avsändes

ett Kungl. Brev till landshövding 'palmqvist med förfrågan om var

för samerna i Hälsingland ej blivit förvisade norrut enligt 1720

års f örordning. Oet hade nämligen kommit till konungens kännedom

att samerna som vistades där h ade tillfogat skogarna skada och

14

.~kat olägenhet för 411~en13). L~ndshövdlngon svarade att h~n åtlytt förordningen frAn 1720 Qch funnit det angcläget att samer

na skulle fördrivas. Han hade senare inte fått uppgifter om någ

ra klagomål från allmogen eller andra. Regeringen fann uppgifter

na tillfredsställande. men befallde att landshövdingen skulle se

till att några samer ej olovligen återkom till Hälslngland14

)

Landshövdingen var uppenbarligen dåligt underrättad ty samerna

vand rade SQ~ tidigare omkring i länet. Aren 1127-1729 gjordes

nya försök att fördriva samernaiS) . Inte heller det tycks ha

lyckats . Enligt K.B. Wiklunds anteckningar finns det enahanda

suppliker från samerna 1 Hälsingland som från Dalarna. Dc uppgav som skäl för att f A stanna att de var födda i landskapet

16). Ar

gumentet återkommer även hos de lappar Linn~ mötte år 1732 vid

Jättendal vilka som svar på frågan, frAn den uppenbart förvåna

de Linn~, varför de vistades där uppgav att de där voro födda

och dar ville dö17 ) . Supplikern a har tyvärr ej kunnat återfinnas

i Härnösands landsarkiv. Ej heller finns de medtagna i Haeger

mar~ks reqester över Cävleborgs länsstyrelses arkiv sammanställt

1922 18) . Vi har skäl att misstänka att prosten Olof Broman hade ett av

görande finger med i spelet om lapparnas framtid. Ett av de första

problem han gav sig i kast ~ed eftor sitt tillträde i Hudiksvall

var nämligen just samerna i lIälsingland 19 ). I en skrivelse till

Domkapitlet i november 1730 uppgaV han att samerna ~är til stor

myckenhet, iter hit i Landet ankomne, sedan deras bortresa til

Lapmarken icke kunnat g& för sig~. Braman var orolig över samer

nas själavird . Redan 1724 hade för övrigt kyrkoherden i Norrala

i en skrivel~e till Domkapitlet uppgivit att samernas kunskap i

kristendom var si ringa, att de inte ens kände till Kristus. Upp

giften rimmar diligt med vad andra källor uppger. I varje fall

föreslog Brornan, att de i Hälsingland nomadiserande samerna skul

le övergi till fast bosättning. Riksdagen borde enligt Broman be

sluta om att samerna i Hälsingland skulle tilldelas vissa socknar

där de skulle bli bofasta och inte vidare tilli ta s att nomadise

ra20). Enligt Barr beslöt konsistorium , att ärendet skulle före

dragas vid instundande riksdag Men han kunde Inte finna nigra

riksdagshandlingar om att så verkligen skett2l

). Broman uppger

dock själv att landshövdingen Aren 1732 och 1733 stadgade att

varje socken skulle mantalskriva en lappfamilj22), varför ären-

15

det tydli~en behandlades pi regional nivå. I en ~krivel8e till

konunqen 1735 berättar landshövdingen, att han Atlytt konungens

order och ~giort a;l möjelig anstalt till at kasta sAdant folck

(d v s samerna) utur Lähnet- till Västerbotten men misslyckats. l svarsskrivelsen från konungen konstateras, att ·sedemora har

Allmogen i en eller annan Soenn uppe i Landet såsom i Medelpad

och de närmare fiällen belägna socknar si wäl som Upstäderna

hoos Eder anh~llit om tillst~nd at få hos sig behålla l eller

2ne par Lappfolck till at betlena Allmogen, dels med not t 6qor

eller Linor, så w~l som Tömmar, som de mycket behändigt skola

spinna af gran-rötter, dels ock med allehanda slags Korgar förfärdigande, hwllket arbete skall wara för Landet bAde nödigt och

nyttigt, till besparande af den myckna hampa, som elljcst till

Notlinor wid Fiskcrennan hela Siökanten igenom betarfwas. Lijka

ledes hafwp ock nåqra sochnar i Gestrikland i synnerhet O!wansiö,

TorsAker och Arsunda anhållit at f A antaga nigra få Lappar till

at utrota Willdiuren som nu skola begynt alt för mycket der i

orten sig at inrita och Allmogen stora skador tillfoga~ . Konung

en gav sitt samtycke till att samerna skulle få bosätta sig i

socknarna med villkor att landshövdingen noga tillsAg att de

stannade i de socknar där de var antagna, att de besökte kyrkan,

undervisade barnen i kristendomskunskap och att de inte agnade

sig åt olovlig jakt eller fördärvade skogen 23 ) .

Även fri n Västmanlands län tvAngsförvisades samerna . Våren 1729

anlände ~ett Partie lappar, af Män, Qvinnor och barn, 13 till an

talet- ifrån Västmanland till slottsarresten i Gävle. Di de lik

som samerna i Dalarna och Gävleborgs län ej kunde uppge varifrån

deras förfäder kom ifrin gjorde landshövdingen i mars 1729 en

förfrigan till konungen hur han skull e förfara med dem. Konung

en svarade att landshövdingen skulle ~sAsom tillför ne finnas wa

ra skiedt, lita fördela dessa till Gefle Slotts arrest införda

Lappar uti Socknarna i Jemteland~24). Uppgiften om att dessa och

samer tidigare fördelats på socknarna i Jämtland är intressant .

Leder kanske en del socken lappar i Jtimtland sitt ursprung till

samerna som tvAngs förvisats frin söder? Samerna försvann i var

je fall Inte helt rrAn Västmanland. 1 Romfartuna jordfästes 1738

och 1739 ett par icke namngivna lapplik2S). Lapparna i Dalarna

tilläts ju fortsätta sin rennomadism och dessa kom i fortsätt

ningen att ibland utsträcka sina vandringar till Västman l and .

," .. " o):

;;:' . .' . ":" : \ .. ., " ~; .

Ii

I , I ,

16

Bof3stqörandet av lapparna 1 dhvarande VHstcrnorrlands län och

inrättandet av sockcnlappinstitutlonen fAr ses som en ackomroode

rIng. B~dc lapparna ocn de centrala myndigheterna ftck qöra efter

gifter. Myndigheterna lyckades inte tvlngsCörvlsa samerna upp

till Lappmarken och samerna fick överge sin nomadism. Eftersom

bönderna m~nqcnstädcs tycks ha aqerat till lapparnas fördel så

är det inte de som hade obehag av deras närvaro i Mellansverige . Kan det ~jllqen ha funnits en annan intressegrupp som önskade

bli av med lapparna?

17

DEN MEL.LANSVENSKA JÄGIIR- QCII NOMADKULTUREN

Som framgått ovan är det som företrädare för en boflyttande ran

skOtar- och jägarkultur som samerna presenterar sig i k~llmate

riaiet. Tyvärr är m;;aterl;;alet m;;agert p.'. uflPCJUter, v;;arför det för närvarande är omöjligt att qe en mer;;a uttömm;;ande bild av vad man

kan kalla för en skogs samisk kultur av sydlig upprinnelse. l) Ef

tersom renskötseln levde kvar längst i Kopparbergs län har vi flest upplysningar därifr&n.

Renskötseln var mycket rörlig. Vi känner inte till nAgra fasta

visten. Nomaderna vandrade omkring i sm'" enheter om 3- 5 hushill. Dessa enheter bestod ofta av nära släktingar mcn förefaller ha varit lösligt sammansatta. Materialet fran Dalarna viaar att man

ofta v~xlade mellan olika flyttenheter. Renhjordarna var sm&. När den unge Linnö under sin lappländska

resa for genom Hälsingland Ar 1132 observerade han, som redan nämnts, 1 samer vilka dreven hjort om 60 - 10 st renar vid Jätten

daI 2). Om storleken pi den renhjord som den franske abb6n Reginaud Outhier mötte 1136 vid Harmånger 3) vet vi inget om. Som ett led i politiken att göra samerna bofasta i d.'.varande Västernorr

lands län förbjöds de vid allmänt landsting i Söderhamn den 18 mara 1138 att halla stora renhjordar Mutom allenast nig ra få till sin tarfwel1ga föda M4 ) .

Frin Dalarna hade redan Erik Dahlberg avbildat samer med ett par renar på HedernorabladetS). I sina suppliker till Kungl. Maj:t

frin år 1130 uppgav samerna själva att de hade renar 6). De tre samehushåll som Adelsvärd och bröderna Gahn besökte vid Al hade

renar, några uppgifter om antalet djur fir vi dock inte1). Joh.

Christian Daniel Schreber, som gett flera goda uppgifter om samerna, beskrev även renskötseln: MSie hatten etwa 120 Rennthiere,

die sic in dem Walde auC 1/2 bis l Meile herum weiden, und des Mittac;rs und l.bend.s nach lIause treiben. Sic hiiten Sie wcchselweis(

eine Familie um die andere. Wir bekamen Milch und Käse von ihren Renn-Thiercn. Erstere schmeckt bcynahe wie Schafmilch, aber mehr

talgig. Sie geben nicht viel Milch. Sie woren eben in der Brunst~eit, aber nicht böse· 8). Vi ser alItsA att d.et förekOlII arbfltslolpp

dclninQ mellan hush!llen och att samerna mjölkade sina renar.

Adolf Ludvig Hamilton, som Ir 1119 besökte tre nomadiserande lapl hushåll i Rättvik, ger följande uppgift om renar, M40 Renar SOtIl

", '~~01"~:'41

'i

-,.1 "I II , ,

" SOCKENLAPPARNAS UTnREDNING

Sockenlappinstltutlonens geografiska fördelning framgår. av kar

tan (se Fi.g. 6) . Kartcringsunderlagct är i huvudsak kyrkoarkiva

ller men även uppteckningar m.fl. kSllor har anvttnts 1). Källmaterialet sträcker slg öve r en längre tidsperiod och kartan ger

därför ingen redovisning av situationen vid en fixerad tidpunkt.

Avsikten har inte varit att visa ett spridnlngsförlopp. Som institutionen funnits kontinuerligt i flertalet socknar, med en

dast korta avbrott, under lOD-ISO Ar SKulle kartscrter ej he ller

ge större variationer. Endast mot söder kan vi notera spridningsrörelser [ör sockenlappins tltutioncn.

Utbredningen hänger samman med gränserna för Västcrnorrlands län fere Ar 1762. Cetta har so~ vi sett sina historiska orsaker.

Men det finns ett viktigt undantag och de t är lIärjedalen som ocksA tillhörda Västernorrlands l~n. Eqardt konst~terar ~tt be

nämningen 80ckenlapp är känd även från lIärjedalen i uppteckningsmaterialet 2) . Uppgiften går förmodligen tillba ka på en enda upp

teckning i ett brev till Ake Campbell daterat 1954. t uppteckningen säg~ det att socken- eller fattiglappar flådde hästar och

hundar och att uppq1ftslfunnaren (f. 1864) in te erinrar sig mycket

om deml ). Cet är dock högst tvivel aktigt om soc kenlappar öve r

huvud t aget funnits i Härjedalen. Vare sig i ministerialböcke r

eller i husförhörslängder finns nAgon same uppgiven som socken

lapp från landskapet, varken under 1700- eller ISOO-talet. Cetta bekräftas också av rapporterna till landshövdingen i Gävle där kronobefallnlngsman P. Graan i Sveg årligen återkommer med upp

giften om att inga sockenlappar vistas pA Här jedalens landsbygd.

Ar 1757 uppges att dc enda samerna därstäde s är skattelappar uppe 1 OVlksfjällen4) och 1767 heter det a tt fögderiets invånare - nu

så wäl som tilfö rne icke hållit några Sokne~ppar-5). Aret därpå uppges orsaken till att sockenlappar saknas vara att ~Innewånar

na sielfwa bereda sina sklnwahror och d e raf förfärdiga hwad til 6, . husbehof tarfwas · . Något behov av sockenlappar torde alltså

inte ha förelegat. För~odligen fick aldrig hästslak tsfördomen något ordentligt fotfäste i Här j edalen. den viktigas te f ö ru t

sättningen för utvecklandet av sockcnlappins titutionen. fö r domen

kunde slå r ot i et t stra tifierat samhälle vilket Härjedalen knappast var vid den här tiden. Den sociala strukturen var ana

log med Ovandalarnas. Drist på social skiktning skapade en r1gi-

r •

. ," . -.' ; ":

" , , "

\"'~'j~\\ " , , , . "", . .,..

"

.,

"

", • " t ,·,:

" . '_.' • ..t ...

. ' . . "~·,t . .. .. " • • ~ .!;:.

1. '. , • .J. y "'·' .t . . ~~ . ! ~ ! o o .. " l o . I •

. '

, ', ~~ . \ \ . -.. ~

:- " ;!-,. " 1 iii; , '\ ~~

~, .

• .. o~; ~

\ " . j ~ ,. , : . .. • ~t.. o • '..,1

, .. •• ' .t: '.- '.:~':,

" .. \'. , .. :t, -. . ' . , - $ ' : \,. (. ..,..-r.:"';\i. . .....

~.'.: ~.. _; ~, ' ·.....:At.·?~ ~1 '.o;:, ., " ',\.;. ,, ' ~ l:'/

•. : ' • ,> • .... 1 ,.~~. f ~', :.".:. '" .:~ ... ~,,4'"

'.

!'l'J, (,. SOCk.,nl .. ",~lrn .. r. utb r cd"lnq

! -I. "

. , :, '- .:

, , , , ;

.... / "'-' .. 1'1 "','1'.

' . -': ~ ","~ ..~::~~ . ~.J

~t

" 'r': V

~ '. ' '.,~ ~-' .' -~ ,. \ • ;I" o • > .' , ~ ':'j .

" " .. ~, I : \\t'~ I"

1~t:f. J~;P:'~~I '" .. ~:f ,w' ~~

~ I .- .f

I' • " r

l • < ., I

I • ~ ~ I • • • • " • • ~ • ~ .. .,

{I

" " "

" :~ .-,

" i~ r-., I~ j~ ~.

:-! ,. ., ., :,

,~

~j

.,1 :i

; l .:! "

~ i , .~

, ;

;

- '

.. dit.et gent.emot innovationer. eldc Ovandalacna. och lI.lirjcdalcn

kan därför s ä gas vara anslutna till samma reliklområdc 71 . Den

ovan nämnda uppteckningen uppger dessutom att det var socken-

et t er fattiglappar som utförde skinnavdragnlngcn. Möjligen har

samer, s J. som var f al let 1 Norge, utfört shdana sysslo r ål bonde

befo lkningen utan att d~rför vara antagna som sockcnlappar om nu

verklige n ett behov skulle ha förelegat.. Uppteckningen härrör

fr i n Tännäs där befolkningen stod i ett i n timt kontakt f ö rhållan

de med de omkri ngboende fjällsamerna. Beteckningen soc kenla pp i

uppteckningen kan va ra li t te r är påverkan eller [cnt<lV ha sitt

ursprung hos Campbe ll i en f örfrågan till sagesmannen. Inte

he ller var det en sockenlapp engelsmannen CI~rke t r~[f~dc vid

Ransj081. Tydligen var han förtrogen med sockenlapp~r i Angor

man land och Medelpad och drar utifrån de erfarenheterna slutsatsen att den slöjdade samcgubben i sov kammaren ocksA var en socken

lapp .

UPPLAND91 - Be lägg för socken lappar i Uppland föreligger frSn

framför a llt landskapets nordvästra del inom V~stw~nlQnds l~n.

Institutionen nAdde omr,~det först under I BOO-t illclll börj.1n .

Från Huddunge omtil l as sockcnlappcn IIczekiel IIvitmark boSiltt

på Järlebo ägor tillsammans med sin fästekvinna, lapsk~n Ciljsa

Mår tensdotter . Förmodligen var Hezekiel inte född lapp - namn

f ormen saknar motsvarighet i de sydliga samernas namn flora - m~n

han vistades bland lappar och som nämnts bodde han ju ihop med

en lapska. Ar 1811 stod han dessutom fadder till ett lappbarn i

Svärdsjö, mcn betecknades då som s jöman. Hezcklel Hvitmark dog

redan 1824 i lungsot. Lapskan Caj s a bodde dock kvar några år i

JärlebolO ) .

Ar 1811 inflyttade sockcnlappen Olo f Larsson med hustrull Brita

Olsdotter frAn Osterfärnebo tillOstervåla socken . Under en färd

i Häl s ingland sommaren 18 18 ~vl ed hustrun. Efter hennes från

f~lle bodde Olof och dottern Greta kvar i Ostervål~ pS Akerby

ägo r till 1821 dA Olof gifte sig med en lappkvinna fr An Stora

Tuna socken i Dalarna. Samma år flyttade han till den nya hustruns hem där han s log sig ned som socken lapp Il) •

Den älds ta uppgiften om lappar i Nora f öreligger f rA n året 1779

då ett dödfö tt gossebarn tilllappflickan Kierstin stA r anteCk

nat i begravningsboken . Första uppgiften om sockcnl~ppcn Jan

" Olsson föreligger dock från 1801. Enligt en upp teckning bOdde

Jon Olsson med sin familj f ö rsta tiden i socknen i en kåta pA Ji.n<jsmyren. En k:ill~ som kall as fö r LappbrulIlI utgör minnet e f

ter deras bosättning d~r. så småningom fi ck familjen en tomt

plats av bönderna på Ingbo ägor vid lngboviken - som därför

även kallas Lapp~ikell - dä r han byggde en stuga som ännu 1948

fanns kvar . Efter Jan Olssons död 1836, anhöl l hans svärson

lappdrängen Jan Ander sson om att få bosätta s ig i socknen vi l

ket dOCk inte sockenstämmans ledamöter beviljade. Från och med

1844 star han ändA förtecknad som soc ken lapp i husförhör släng-

d 12) c, .

I K.D . wiklunds efterlämnade papper i UU D' S handskriftsam

lingar finns en uppteckning från 19 09 om. sockenlappar i Oster

lövsta som här Aterges in extensO : -Enligt postför aren Löfling

i ö sthall\ll'lar, född i öste rlöfsta, fonn s på 19s0- tolet. en då

mycket gammal sockenlapp med sin hustru (men inga ba rn ) i

östcr löfsta clti r dc voro bosatta i För sä ter och uppehöllo sig

med att flå häs t ar o . dyl. Man trodde att de kunde trolla. En

gång då de voro hos hans fö räld ra r, f i ngo de ej ma t i köket,

utan ute p,\ gården. Gubben v.::r.r mycket supig. Några andra socke n

lappar i dessa trakter hade han ej hört talas om"l)). Det har

inte varit möjligt a t t åte rfinna dessa sockenlappar i husfö r

hörslängderna varför vidare uppgif t e r s aknas om dem .

DALARNA _ Som framgått ovan överg i ck det sto ra flertalet lappar , till a tt bli bofast.a som socke nlappar 1 Dalarna förs t i slutet

av 1700- talct och bör jan av 1800- talet14 ). Insti tutionen kon-

. ~

}I ! , - ~ . 'j~ . ; .

l '. ,i , l I !

,

:1 i '1 , I

::1 " !\

, '·1 .-' 1

centrerades till Bcrgslaqen och är belaqd frAn fö ljande socknar: ~~i' ' .11

Aspcboda, By, Folkärna, Garpenberg, Gustafs, Hedemora, Norr- :.;,,' lSJ ,I . .

bärke , Stora Skedvi, Stora Tuna, Svärdsjö , Torsång och Vika • !li· Ar 1820 uppgick de bofa st~ lapparnas antal till c a 60 individer. t:.:, -. ·1.

Or saken ti ll att scx:ken lappa r na koncen tre rade s till Bergslags- ;':1' regionen hänger s alMlan med sociokulturella skillnader mellan l' ;,

'I' Bergslagen och det övriqa Dala rna. Det var s om sockenlappa r all - ; • .. ';11

mogen tillät dem at t f A bo i socknarna o ch deras uppgifter var ~' " ' .. '1 ,

ju f r äms t att slakta hästar vilket allmegrm i större delen av ", \

~" l Sverige hade fö r domar mot. I Dalarna finner vi denna fördom en- ,.:~; bart inom BergslagsomrAdet, fr ån Västerdalarna och österdalarn~ ~.' : finns de n inte belaqd utan där s laktade bönde rna själva slna . .iI

: 'I

I , I I I I I I I

" hästar

l6). Levander, som kan räknas till dc främsta kännarna av

Dalarnas folkkultur, skriver uttryckllqcn atl sackcnlappar eller

andra speciella hSstslaktarc saknades i Ovandalarna: ·Socialt

lågtstående personer (rackare, sockenlappar etc.) som bl.a. åtogo sig atl döda och fIA höstar. voro okända i övre Dillarna"17J. l

en smärre skrift om barnavlrd i Ovre Dalarna uppger Levander f.ö.

atl ljusrnor (folklig barnmorska) kunde åta sig kastrering av di

verse mindre husdjurlSJ • en syssl a som i andra bygder ankom sock

cnlappcn atl utföra. Enligt BrIta Egardt var förutsSttningen för

fördomen s accepterande ett stratifierat Silmh1illc . Liksom i lI<'Irjc

dalen utgjorde Ovandalarnas egalitära struktur ett hinder för ut

veckl~ndet ~v hästslakt sfördome n. Inte b~r~ hästslaktsförclomens

utbredning är hämmande för sockenlappinstitutioncns utbredning.

S~~nflätad ~ed denna är ocksl den lok~la ekonomins struktur.

För att bönderna skulla kunna avlöna specialister fordrades en

ekonomi som producerade ett överskott. l denna studie används be

greppet jordbrukare eller bönder som motsats tillla ppbefolkningen .

De självägande bönderna var det maktbär~ndu skiktet på clel lokaltl

planet. Men bondebefolkningen v~r ej enhetlig. Ov~ndal~rn~ och

Härjedalen var underutvecklade områden medan ekonomin blomstr~dc

bland bönderna inom &ockenlapp~rnas utbredningsområde. 8ergsmans

bönder i Bergslagen, Hälsinglands linproducenter och forbönder och

storbönderna i Jämtland, alla var de inlemmade i den nationella

varumarknad som växte fram under l700-talet. Här f anns på helt

a nnat sätt utrymme för att avlöna fast anställda specialister än i t . ex. Ovandalarna.

Att avyttra korgar kunde dock ännu långt in på 1800-talet för

anleda färder upp tillOvandalarna. Ett par uppteckningar ~näm

ner att lappar då och då ännu mellan 18)0- och 1850-t~len besökte

Ore sockenl~) dit t.ex . lappar från Vik~ begav sig 20 ). Kven den

sockenlapp som Hylt~n-Cavallius träffade i Mora torde ha varit en lapp på tillfälligt besök 21 ) .

Oen enda uppgift om bofasta samer' i Våsterdalarna, frAn en SOCk

en som dock tangerar 8ergslagso~ådet , är en tidningsnotis som

uppger att ännu vld sekelskiftet kvarlevde traditioner om en lapp

familj bosatt i Bröt järna by i Mockfjärd under 1700-talet22 ) . Upp

gi f ten har inte gått att verifiera .

Sockenlappinstltutionen i Dalarna upplöstes som annorstäder under

senaro hälften av 1800-talet och de kvarvarande samerna aS5imile-

rades sA småningom. Ännu vid sekelskiftet identifierades ättlingar efter sockenlapparna s~ lappar i Sv~rdsjö och Vika sock

nar. Vid folkräkningen l~lO fanns ~nnu ett par lappar i Vika23

) .

GÄSTRIKLAND _ Sockenlappar finns i Gästrikland belagda [rAn samt

liga socknar under mitten av l700-talet, ävcn om vissa sockn~r

saknade sådana under korta perioder24 ). Av uppteckningsmateria

let och kyrkoarkivaller fra.går att socken lappa r fanns kvar 1 åtskilliga socknar jnnu unde r 1800-talets se nare hälCt. t.ex. Torsåker25), V~lbo26), Arsunda 27 ), lIedesunda 28 ) och Ovansjö

29)

Torsåkers siste socken lapp , Erik Alfred Skoglund, dog 1904

och torde därmed ha varit landskapets siste verksamme socken

lapp3 0) .

HÄLSINGLANO _ Av kronobctjänternas rapporter till landshövdingen

framgår att dc flesta socknar hade sockenlapp~r vid lJOO-talets

mitt 31 ) . ~nnu under senare häl ften av 1800 - t~let fanns socken lappar kva

i mån'Ja socknar, vilket framgår av uppteckntngarna32

). Enligt

Ekströ~ fanns 1875 blott en och annan indIvid kvar inom landska

pet l)). Ekström har också skrivit ett par romantiska folklivs

skildringar, under pseudonymen Gubben Noah . om socken lapparna i

Hälsingland. I sin skiss, publicerad 1879, låter han under pate

tiska former, den siste hälsinge lappen gå bort)4,. Den s iste

socken lappen i Alf ta, Thomas Derger, dog dock i nte förrän 189235

från folkräkningen 1910 uppges dessutom ännu 4 lapp~än från Häl

singland fördelade på Hälsingtun~, Rogsta, rlsbo och Arbrå sock

nar 36 ) .

MEDELPAD - l den enda bevarade rapporten från Medelpad, 1nläm

nad 1757, till landshövdingen uppges 50ckenlappar från Attmar,

Borgsjö, lIässjö, Njurunda, SeUnger, Stöde, Sättna oeh Tuna

(gemensam tör Attmar) . DärelDOt fan-ns då inga sockenlappar en

ligt rapporten i Alnö, Haverö, Ljustorp, Skön, Ti~å, Torp och

Tynderö 37 ). r kyrkoarkivaller och upptecknin~ar uppges socken

lappar under l800-talet även från dessa socknar)8) .

Ar 1805 lär det ha funnits 37 lappar i landskapetJ9 ). Ännu

1910 fanns fortfarande några lappar kvar i landskapet40

).

" L .... Jt<-... ' • .,--,

.. ANGERMANLAND - De flesta socknar längs kusten sumt dc belägna

längs Angcrmanälvcn tycks ha haft sockenlappar. Från 1700- talcls

mit t föreligger belägg från följande socknar: Anundsjö, Arn~s.

Bote!, Dal, Ed, Grund!;unda, Gudmundrå, Uå99dånger, lIö <,Isj ö , Nor .. ,

Nordingrå, Nordma.ling . Nätea, Själev.:ld, Skog. Sollcftcll. Styrnlir,

Säbrå, Tors&ker, Ullånger. Vibyggerå, Yttcrlännäs, Adalslidcn och öSlcrlännäs 4 1 ). Källorna vIsar a t t institutionen kvarlevde l~ngt in på leDD - talet. Enligt en uppteckning dog dcn 51stc sockenIap

pen 1 Viksjö 1 början <loV 1900- talet 42 ) . Fortfarande 1910 registre

rades åtskilliga personer som lappar i landskapet4 )

JÄMTLAN044

} - Rapporterna till landshövdingen i Gävle är mycket

ofullständiga beträffande Jämtland, mcn i ministerialhandlingar

na uppges under 1700-talet socken lappar fr~n framför allt sock

narna krinq Storsjön och östra Jämtland, t.ex: Alsen, Aspås,

lIäqgen",s, OViken, Myssjö, Rödön, Hammcrdal, Mörsil, Föllinge,

Berg, Lit, Fors , Ström och Are4Sl . Från ytterligare nAgra socknar

fin ns i mi nisteria l handlingarna beteckningen sockanlappar under 4 6) 47) 48) 49) 1800- talet, t . ex. frAn Kyrkås ,Kall ,Marby ,Sunnc ,

As SOl och Hallen 51 ) . Uppteckningar föreligger från ytterligare

n",gra sockna r .

Den mest namnkunn i ge av a ll a soc kenlappar är givetvis den rikS

bekan te spelemannen Lapp- Ni ls Jonsson (180 4-1870) i Offerdal . Far

fadern var socken lapp i Asp&s och fadern lllallen. Lapp- Nils har

haft minga levnadstecknare. En utförlig biografi har skrivits av

Ragnar Bohman 51 ) .

.. FÖnÄNOHING

Socken lapparnas levnadssätt och kultur var liksom andra folkS

ständigt utsatta (ör förändringar. Till Skillnad från små iso-

lerade självständiga jägargrupper med renodlad naturahushåll -ning var förändringarna i socken lapparnas rall stora och regi

strerbara. Socken lapparna levde i en ackulturationssituation med

ett politiskt och ekonomiskt överlägset värdfolk . De interetniska

relationerna baserades intel:lngre pf, ömsesldl<Jt oberoende. Relationerna var asymmetriska. Bönderna hade kontroll över den pro

duktion som lapparna utförde. Det var bönderna som kontrollera-

de och hade inflytande att fördela resurserna. Likaså var det

bönderna som utövade det politiska ueslutsfatt~ndet p~ lok~l

;1

i\ ,

nivå och det var de som kunde r~ gehör hos politiker och makt

hava re på riksplanet. 50ckcnlapparna hade i egenskap av lydfolk

ingen möjlighet att mobilisera nAqot motstånd, dc saknade alla

resurser för att kunna utöva något reellt inflytande i samhället.

Det enda p~tryckninqsmedel lapparna förfogade över vid umgänget r.1' med vl:lrdfolket Vilr att framställa sig sj~ilva som trollkunniga. i.;il

·r " h' ':·1

Upptccknin<Jsarkh'en är fulla med sllqncr om l. ... pparn .. s trollkun- .1: ,j

nighet. Speciellt effektiv var den förme nta trollkunnigheten i ,,\

samband med tiggeri. sockenl.Jpparna var i allmtlnhet inte tigga - :;~! re , åtminstone inLe i produktiv ilder. Men för dc åldriga lappar- ·::1 n,,,, V,H det den en~1.1 lör!lörjnln'J!lmöjl1qhcL ,,;om stod till buds. W: " Här qällde SCH\lIpa villkor sant [ör övrigil obcsutlihl . för lapparna .. :~: var förest JillnJn<Jcn om deras :..rollkunni<Jhet en resurs so'" kunde ';,

" utnyttjas vid kontakte n med r E: r-ro::senLanter fr"n v;;rdlolket i ;~ l' kampron om brödfödan.

Ac!'.ulturcringe n !lller kulturanpassningen var inget som börja1;' " ~r:

de när lapparna övergick till fast bosl:lt.tnin'1. Ända sadan förstD .1

kulturkont .. kten. när dc svensktalande jordbrukarna och dc lolpska

nomaderna möltes, har lappolrna varit uts.Jtta för ackulturation .

Naturligtvis hade samerna alltid varit utsatta för denna process ~:

liksom andra folk. Forntida kulturkontakter satte fortfarande

sin prägel på deras kultur. Renskötseln kan kanske vara ett a r v

frA n kontakter med folk österifrAn vilka i si~ tur utvecklat

renskötseln i kontakt med hästnomadkulturerna i Centralasienl l

Vi kan dock peka pA speciel l a drag som utvecklades i de inter

etniska relationerna i Mellansverige. Det ekologiska, kulturella

'" if ~!

." " ·~i l' i\ ;..

286 VI Ni~1 fui,cr.coN

'S)'1I\ Ui...d.:'" j'>\.c ..........

Kapitel 2. ~Iel< 1'Pf',"'l'-ll -(U""'~ iiqZ)

Maria Magdalena Mathsdotter

Under förra hälften av 1800-talet levde sprintarsamen Mats Pålsson och hans hustru Magiena Andersdotter i Kittelfjäll - de är också antecknade under Fjällfjäll och Gitsfjäll - med sina fyra döttrar Segrid Regina, Maria Magdalena, Anna Lisa Sofia och Brita Margaret, vilken emellertid avled ett år gammal. Mats Pålsson tillhörde fjällsamerna och var en så kallad sprintare, vilket betyder, att han icke hade eget skatteland utan fick beta sina renar på andra samers områden.

Under vintern från november till april vistades han med sina renar nere i skogslandet och for ofta ned till kustlandet i Ångermanland. Under sina flyttningsfärder från fjällbygden till skogslandet for de bl.a. förbi Dalasjö by i Vilhelmina socken. Där sammanträffade familjen tydligen med bonden Nils Nilsson, vilken umgicks med planer på att starta en skola för fattiga svenska barn i byn. (Se mera därom under kapitlet om Dalasjö skola).

Sannolikt påverkades Mats Pålssons båda äldre döttrar, Segrid Regina och Maria Magdalena, av den djupt religiösa Nils Nilsson och hans tal om en skola i byn. Om han därvid framförde tanken, att i hans skola även skulle finnas plats för samernas barn är icke otroligt eftersom de båda sameflickorna så helhjärtat gick in för att få till stånd en skola i Dalasjö. Men när skolan startade där, var den avsedd endast för fattiga svenska barn.

Dottern Maria Magdalena hade gått åtminstone två år (1843-1844) i Gafseleskolan, men äldsta dottern, Segrid Regina, har icke kunnat återfinnas varken i Gafsele- eller Lyckse1eskolans kataloger.

Den 12 juli 1863 dog emellertid Segrid Regina medan familjen befann sig uppe i fjällen.

Pastorn vid franska reformerta kyrkan i Stockholm, Henri Roerich, skrev en bok om Maria Magdalena, sedan han träffat henne i Stockholm. Han kallade sin bok "Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter", vilken utkom först på franska men översattes till svenska redan 1866. I denna bok skriver han b1.a. följande om denna samefamilj:

"Till byn Dalasjö i Wilhelmina af Asele Lappmark kom ofta en nomadfamilj bestdende af fem personer fader, moder och tre döttrar. Den Uldsta, som med sin syster hade tillbringat flera dr i en av missionsskolorna, hade derifrdn medfört sd djupt intryck af allt hvad hon Ia'rt och hört, att hon ej kunde behdlla allt det hon af Gud fdtt, alla de skatter af gliidje och frid, som kommit henne till del.

Gd ut och I«ra blef ett behof för henne; man sdg henne begifa sig till de jagande och fiskande lappame, inträda i deras boningar, följa dem

287

pd dera s resor och äfver allt , sdsom en Jesu Kristi apostel la'ra, förmana, trösta, söka att utveckla sinQ la ndsmäns själsförmögenheter och att Idta uti de slumrande sjå'larna intriinga ndgra af de strdlaT, som upplyste hennes himmel och gjorde henne sd lycklig.

Men de mödor hon utstod vora utan tvivel en orsak till att sjukdomen hejdade henne i hennes hänfärelse. Det onda tilltog, och dd hon må'rkte att hennes slut nalkades, kallade hon till sig den syster, som fäljt henne i skolan och lät henne infär Gud aflå'gga det läftet, att fortsätta det verk hon börjat, och att gära ndgot för sitt folk. Sedan kallade Gud henne till sig."

Roerich uppgift om att de båda systrarna samtidigt gått i skola är som redan påpekats felaktig, men hans uppgift om, att den äldre systern på sin dödsbädd tagit löfte av Maria Magdalena, att hon skulle fara till Stockholm och be kungen om en skola i Dalasjö, torde vi få godtaga, trots att Maria Magdalena icke med ett ord nämner om detta, då hon den 3 mars 1864 talar med Aftonbladet om sin resa till Stockholm.

Där säges, att "dd hon med familjen kommit ned till kustbygden, fattade hon ett raskt beslut. Hon ville själv tala med kungen".

(Se mera därom i det följande.)

Att Roerich, som säkerligen skrev sitt arbete, sedan han lämnat Sverige, icke i detalj kunde minnas, vad Maria Magdalena berättat för honom är förståeligt, vilket framgår av flera av hans uppgifter. Så kan nämnas, att Roerich säger, att hon kom till Stockholm den 3 mars 1864, vilket visar sig vara felaktigt.

Maria Magdalena gick redan som åttaåring i Gafsele missionsskola, där hon inskrevs år 1843 som nr. 27. Om henne heter det i visitations p

protokollet 1843: "Som siste dr begynt med at stafva, läste nu ndgorlunda innan och utantill Luth. Catechesen till 3:e Hufvudstycket."

Vare sig i visitationsprotokollen eller i skolans dagbok finns hennes syster Segrid Regina antecknad.

I visitationsprotokollet från den 12 dec. 1844 heter det om nr. 27: "Maria Magdalena Mathsdotter som sistl. dr liiste ndgorlunda innan och ur minnet till 3:e Hufvudstycket i Luth. lilla Cateches, kunde nu läsa innan j bok med enahanda få'rdighet och utantill Luth. Cateches och i färklaringen deräfver till 4 de Hufvudstycket."

Om Maria Magdalena gick i Gafsele skola även år 1845 vet vi icke, då något visitationsprotokoll från detta år icke finnes .

288

Det löfte Maria Magdalena givit sin döende syster enligt Roerich var, att hon skulle fara till Stockholm och be kungen om två saker:

1. att han skulle förordna nybyggarna att inhägna sina ägor, på det att samerna ej mer skulle behöva lida straff för fel, som de ovetande begingo, därigenom att renarna inträngde på andras mark.

2. att han ville verksamt sysselsätta sig med grundandet av skolbarnhem för samernas barn, på det hennes folk skulle utbilda sig i kristelig riktning. Den första skolan ville hon ha byggd i Dalasjö by i Vilhelmina socken.

Maria Magdalena, som ju gått i Gafsele skola, ville i Vilhelmina ha en liknande skola, där barnen kunde inackorderas hos närboende bönder under skolterminerna. De skulle då under skoltiden erhålla icke blott undervisning utan även bostad, kost och kläder utan kostnad för föräldrarna.

Säkerligen går Maria Magdalena hela återstående tiden av sommaren och tänker på det högtidliga och bindande löftet, hon givit sin syster. Hur skall hon kunna utföra detta svåra uppdrag? Den långa resan genom ett för henne fullkomligt främmande område. Och hur skall hon i huvudstaden kunna uträtta något bland helt främmande människor, som kanske icke alls förstår hennes språk?

Visserligen har hon i skolan läst svenska och själv talar hon det, då hon träffar nybyggarna, men det dagliga samtalsspråket är ändå lapska.

Men Maria Magdalena känner, att alla hinder måste över,vinnas. Hennes löfte inför Gud till systern skall hållas, kosta vad det kosta vill. På hösten, när hon kommer ned till skogslandet och får mer beröring med de svenska bönderna, börjar hon träna sig i svenska språket. Hon finner många villiga läromästare och snart känner hon med sig, att nog ska hon kunna göra sig förstådd bland endast svensktalande.

Men ett ännu större hinder reser sig i hennes väg. Hon har ju 'far och mor. Kan hon lämna dem? De behöver ju hennes hjälp, och hon älskar dem ömt.

Föräldrarna uppbjuder hela sin övertalningsförmåga för att kvarhålla henne. Hon vill ogärna göra dem emot. Hon är färdig alt offra sig för dem.

Men då dyker det heliga löftet åter upp. I hennes djupa religiositet erinrar hon sig bibelordet, som säger: "Den som älskar sin fader och moder mer än mig, han är mig icke värd." Marias tro, att det är Guds ärende, hon skall utföra, gär att ingenting får hindra henne. Hon måste utföra Guds vilja.

289

Hon spänner skidorna på sig, omfamnar föräldrarna, besvarar deras sorg och fruktan med en brinnande tro och ett eggande hopp. Försedd med några rekommendationsbrev, vilka man givit henne, men framförallt med känslan av sin heliga kallelse, reser hon.

När Maria Magdalena lämnar sina föräldrar vet vi icke, men sannolikt var det nAgon gAng i februari mAnad 1864, dA hon och hennes föräldrar troligen befann sig i Ångermanlands kusttrakter.

Resan var lång och säkert mödosam för vår Maria, som ensam skulle ta sig fral!' genom stora okända skogar och trakter, hon aldrig förut sett. Hon berättade sedan, att överallt dit hon kom, mötte hon vänliga människor, som gav henne icke blott logi utan även kost. Man förstår, att hon måste väcka ett visst uppseende dit hon kom. Det var icke vanligt att se en ensam samekvinna komma åkande skidor iklädd den vanliga renskinns-kolten. -

Ännu mera förvånade blev de säkert, när de hörde, att hon var på väg ända till huvudstaden för att träffa kungen. Hennes stora religiositet gjorde säkert ocksA starkt intryck bland dem hon mötte. Folket pA den tiden hyste ju i allmänhet stor respekt för religionen och de religiösa.

Efter att ha åkt skidor ungefär trettio mil kom så Maria Magdalena till Gävle. På grund av snöbrist lämnar emellertid Maria här sina skidor och Aker postskjuts till Stockholm.

Roerich berättar, att Maria kom till Stockholm torsdagen den 3 mars 1864, men denna uppgift är felaktig. Sannolikt var det den dagen hon besökte honom. Maria Magdalena kom till huvudstaden någon av de sista dagarna i februari månad, ty redan den 1 mars besökte hon Svenska Missionssällskapets Direktions sammanträde där det i deras protokoll § 3 heter:

"Lappflickan Maria Magdalena Mattsdotter frdn Asele och Gitsfjall företradde, och under anmälan om det stora behofvet af en missionsskolas inra-tiande i Dalasjö by af Wilhelmina församling för de mdnga barn, som i den trakten sakna undervisning, och med tillkannagifvande af det warma deltagande hwarmed denna sak omfattades i orten och synnerligen af byamennen iDahlasjö, hwilka genom vald direktör listor för insamlande af bidrag för skolan och begynt uppförande af ett skolhus anhöll, att Svenska Missionssällskapet måtte på något sa·tt understödja detta företag.

I anledning deraf beslöt Direktionen att skrivelse till Herr Prosten C. Grönlund och med Ordföranden i Dalasjö skoldirektion N. Nilsson, och göra sig underrä"ttad om rätta förhållandet med frågan om inrattandet af en skola i Dahlasjö, samt att fatta definitivt besked, efter erhållandet af dessa upplysningar."

290

Enligt uppgift i Aftonbladet (se mera därom i det följande) var det "ndgra personer härstädes, till vilka hon blifvit Mnvisad, har välvilligt tagit sig an henne."

Det var säkerligen postdiligensens förare, som givetvis väl kände flera personer i Stockholm, som skaffade henne rum hos dessa personer, som tog väl /hand/ om henne.

Säkert var det dessa personer, som satte henne i förbindelse med Svenska Missionssällskapets Direktion och rådde henne till att där framföra sina önskemål. Kanske var det också dessa, vilket Aftonbladet säger, som hjälpte henne till att få företräde för kungahuset.

Att Maria Magdalenas ankomst till Stockholm måste ha skett någon gång i slutet av februari månad framgår också av Aftonbladet, som den 3 mars _ skriver ganska utförligt om henne och hennes ärende. Då tidningsartikeln i flera avseenden är ganska upplysande och verkar på vederhäftig sätt återge Marias berättelse återges den här.

"Sedan ndgra dagar uppehdller sig i Huvudstaden en ung lappqvinna,. som kommit hit i ett ganska märkvlirdigt ärende. Hemma i Asele lappmark och tillMrande en lappfamilj, som gör sina drliga vandringar emellan [jellen och kusten utmed de dsar, som omgifva Angermanlilfvens vattendrag, har hon begifvit sig hit ned för att till konungen framfära de bekymmer och bland den tänkande delen af hennes folkstam äro rddande öfver det vanvdrdade skick hvari folkupplysningen i lappmarken befinner sig, så·rskilt har hon för å·ndamdl att begära att folkskolor mdtte inrättas pd ndgra ställen i Wilhelmina socken, den trakt där den gren af lappbefolkningen hennes familj tillhör, under större delen af dret uppehdller sig,

dotter till en förmögen nomadlapp har hon sjelf i den ende torftiga skola, som finnes i dessa vidstrå'ckta obygder, Uirt sig svenska, som hon ledigt och korrekt talar samt inhemtat ett litet kunskapsförrdd, som öfvat hennes tankekraft och vidgat hennes blick öfver lapparnas vanliga synkrets.

Den djuriska rdhet vari en stor del af hennes stamförvanter å·ro försänkta synes pd henne gjort ett djupt intryck och tidigt lett hennes tankar pd möjligheten att upplyfta dem utur detta förnedringstillstdnd. Efter hennes egen berå·ttelse har hon i {lera dr grubblat Mrpd och mdngen bister vinternatt, dd hon ensam vaktat renhjorden mot björnen och vargen, har detta ämne sysselsatt hennes tankar.

Slutligen för ndgra veckor sedan, dd hon med familjen och renarna kommit ned till kustbygden fattade hon ett raskt beslut. Hon ville sjelv tala med kungen om hvad som ldg henne sd nlira pd hjertat.

· 291

Sagt och gjort. Den modiga flickan tar farviii av de sina, som trodde sig aldrig mer fd dterse henne, spänner skidorna pd fiillerna och efter en vecka i Gefle medan hon pd della siill tillryggalagt den striicka af n/irmare 50 mil, som skiljer denna stad frdn utgångspunkten för hennes f/ird.

Emedan snön da'r tog slut, mdste hon derifrdn begagna sig af diligens, och pd detta sätt an/ii'nde hon hit i biirjan af denna vecka.

Ndgra personer hiirsta'des till hvj/ka hon blifvit ha'nvisad har viiivilligt tagit sig an henne och genom deras bemedling har det lyckats henne att erhdlla företräde hos de bdda drottningarna, som skola livligt intresserat sig fiir henne och det vackra syfte, som fört henne hit. I dag pd morgonen har hon besiikt chefen Jör ecklesiastikdepartemen tet statsrddet Carlsson och skulle längre fram pd dagen bli/va mottagen af konungen. Redan i morgon eller iifvermorgon lärer hon iimna antra'da dterfa'rden pd samma sii'll som hon kommit."

Denna artikel är i många avseenden värdefult då den tydligen försöker troget återge Maria Magdalenas berättelse. Tidningen säger, att hon kom till Stockholm i början av veckan, vilket torde betyda, att hon anlänt till staden på söndagen eller måndagen.

Den tredje mars, då tidningen talar med henne, var nämligen en torsdag. Denna tidningens uppgift stämmer också med postdiligensens tidtabell mellan Gävle och Stockholm. Enligt denna ankom diligensen till Stockholm kl. 3 em torsdagar och måndagar. Vi torde därför med ganska stor sannolikhet kunna säga, att Maria Magdalena kom till huvudstaden kl. 3 em. måndagen den 29 februari 1864 [1864 var ju skottår] .

Av tidningens uppgift att hon "spänner skidorna på fötterna och efter en vecka i Gefle" torde tidningen endera vilja säga, att hon vistats en vecka i Gävle, vilket förefaller mindre sannolikt, eller att hon åkte från utgångsstället till Gävle på en vecka.

Det sannolika är väl, att hon sagt sig ha avverkat de dryga 30 milen, som ski ljer Härnösand från Gävle, på sju dagar. Det betyder, att hon åkt cirka fem mil om dagen, vilket den tjugonioåriga sameflickan säkert kunde klara av. Allt under förutsättning att hon startade från en plats i närheten a v Härnösand.

Tidningen upplyser om att Maria Magdalena redan träffat de båda drottningarna, kanske redan onsdagen den 2 mars. Den 3 mars hade hon träffat Statsrådet Carlsson och skulle samma dag träffa konungen, vilket sannolikt icke blev fallet, då hon enligt Roerich, kom till honom den 3 mars.

292

Aftonbladets uppgift, att hon redan den 4 eller 5 mars skulle lämna staden, visar att Maria Magdalena ämnade göra besöket i Stockholm mycket kort, men efter det hon den 3 mars träffat Roerich, fick hon ändra tiden för avresan.

Sannolikt kom hon att stanna i Stockholm till fredagen den 11 mars, då diligensen avgick ifrån staden och ankom till Uppsala lördagen den 12 mars. Det uppges, att hon stannade några dagar i Uppsala och avreste därifrån måndagen den 14 mars, vilket måste vara felaktigt, då diligensen gick från Uppsala onsdagar och fredagar. Maria Magdalena åkte troligen k1.10 fm. den 16 mars från Uppsala och anlände till Gävle kl. 12.30 torsdagen den 17 mars.

Det möte, som Roerich berättar om i sin bok, ägde tydligen rum på eftermiddagen den 3 mars. Roerich tycktes tro, att Maria just då anlänt till staden, vilket ju, som vi sett, icke var fallet. Hon var ju då i stället fullt upptagen med besök hos olika personer.

Sannolikt var hon på väg från något sådant möte, när hon träffar den främmande damen, som förde henne till Roerich, vilken berättade för henne, hur han redan i januari 1864 hade börjat propagera för stöd åt Svenska Missionssällskapet i deras arbete bland samerna i Lappland. Den 2 mars hade han i samband med en sammankomst i franska kyrkan upptagit en kollekt för Lappland.

[Illustrerad Tidning för den 2 april 1864 uppger, att den kollekt Roerich upptagit vid detta tillfälle inbragt 131 Rdr och 71 öre,]

Roerich beskriver mötet med Maria på följande sätt: "Mig var det en stor glädje att se den fromma lappskn qvinnan och att samtala med henne. Förestå'/len er en person av medelmdttig växt, iklädd en drägt af renhud och bärande pd hufvudet en stor röd mlissa.

Hennes anletsdrag vara öppna och intelligenta, hennes blick, hennes ord, allt tillkå'nnagaf en öfverlägsen qvinna.

Hon omtalade med lika mycken ödmjukhet som tro lindamdlet med sin resa, och dhörde med ett uttryck af glli'dje hvad jag sade henne om min sista förel/isning (j/ver missionsverksamheten och om den kollekt, som derstädes insamlades för lAppland. Dd hon gick, tryckte hon min hand och tackade mig varmt för att jag ta'nkt pd hennes fotk. "

Maria stannade endast 12 dagar i Stockholm men dessa dagar använde hon väl. Trots att allt i den stora staden var henne nytt, lät hon sig icke förströs av något/ som kunde väcka hennes nyfikenhet. En enda tanke

293

sysselsatte henne, en enda önskan uppfyllde hennes hjärta, nämligen skolan i Vilhelmina.

Under dagarna i huvudstaden blev hon mottagen av konung Karl XV och drottningen. Hon fick också träffa änkedrottningen och statsminister De Geer samt flera högt uppsatta personer. Av dessa fick hon också fotografier med deras namnteckningar.

Emile Flygare Carl~n berättar i Illustrerad Tidning för den 2 april 1864 att prinsessan Lovisa varit värdinna vid en måltid för Maria Magdalena. Hon blev också mottagen av Missionssällskapet där hon framförde sina önskemål och fick löfte om hjälp.

Hon blev också inbjuden till flera familjer där hon talade om sin strävan att få en skola med skolhem för samernas barn. Överallt möttes hon med förståelse och välvilja. De startade också en liten insamling till de behövande i hennes hemtrakter. Illustrerad Tidning uppger, att Maria hade fått för "den fattige lappflickans fattige" 37 rdr och för barnhemmet inberäknat de kungliga gåvorna 90 rdr.

Maria Magdalena hade kommit med glatt hjärta till huvudstaden, och med glatt hjärta återvände hon, ty hennes böner hade blivit hörda. Hon hade funnit vänner som förstod henne och ville hjälpa henne i hennes strävan.

På återresan från Stockholm stannade Maria Magdalena enligt uppgifter i tidningarna några dagar i Uppsala och avreste därifrån den 16 ):nars till Gävle. Där tog hon sina skidor och åkte den långa vägen upp till sina föräldrar, som sannolikt då fanns någonstans i skogstrakterna i Ångermanland.

Denna sameflickas besök i huvudstaden uppmärksammades också av tidningarna. Stockholms dagblad hade redan den 7 mars några rader om hennes ankomst till staden och den 21 mars skriver tidningen:

"Wi hafva förut omnämnt den lappflicka - hon heter Maria Magdalena Mattsdotter - som företagit den långa vandringen till Stockholm för att hos konungen utverka några förbättringar i folkskoleväsendet fär lapparnas barn, och anse oss där/äre nu böra berätta det hon redan befinner sig på hemv.·g och derunder passerat Upsala och Gevle, från hvilken sistnämnda hon iimnar färdas till hembygden på skidor eller "ränna" som den tekniska termen lyder. Hon medförde fotografier af konungen och drottningen och flera högt uppsatta personer i huvudstaden ".

Hur länge resan tog för henne från Gävle till dess hon var hos sina föräldrar vet vi icke, men om reste från Uppsala den 16 mars, var hon vid middagstiden den 17 i Gävle enligt diligensens tidtabell.

294

Godtar vi uppgifterna i Aftonbladet, alt hon hållit på en vecka att åka från utgångspunkten till Gävle, och att hon nu använde lika lång tid, så skulle hon vara hos sina föräldrar den 24 mars. Maria Magdalena skulle då ha gjort sin Stockholmsresa på ungefär 34 eller 35 dagar.

Den 12 maj är Maria Magdalena säkerligen i sällskap med sin familj i Granberget i Dorotea på väg upp mot fjällen. Därifrån skriver hon ett brev till sina, vänner i Stockholm. Så här skriver hon:

"Dorotea och Granberget den 12 maj 1864. ,

KUra vå'nner. Guds ndd och frid vare med eder alltid,

lag skriver till eder ndgra rader för att tacka eder ur djupet af mitt hjerta för det bemötande jag rönte under mitt vistande hos eder och för att ldta eder veta att jag lyckligt dterkommit till mina förlildrar och min syster.

Sedan jag llimnade eder har jag varit vid god helsa, det jag ocksd önskar för eder till Gud, frdn hvilket allt godt kommer, 'ag vill lifoen stiga eder, att min syster sedan min dterkomst varit sjuk, men tycks nu vara blittre, hvilket lir mig en stor anledning till gllidje, fastlin all jordens gllidje lir fdflinglig.

Kå're vlinner Idtom oss alltid vara pd vdr vakt med det tveeggade svärdet i vdr hand. lag slinder eder alla denna förmaning: Vaken och bedjen! Uttrötten eder icke fdfängligen pd vIigen, som leder till det soliga land, hvarest alla trogna skola dter mötas en gdng, ja, en gdng och dd för evigt! Der hvarest glå'djen är evig, der hvarest herskar en salighet, som ingen menniskotunga kan beskrifva. Utom oss skynda. Livet å'r kort.

lag önskar nu tala med eder om annat. Penningarna som ni lernnade mig att utdela bland de fattiga för att lindra deras stora nöd har jag gifvit dt de olyckligaste, hvilka tacka och välsigna er derefter. Men ropet bröd! ljuder linnu.

Aldrig skall jag glömma de dagar jag tillbragte hos eder; min tanke lir hvarje dag nlir eder. Helsen alla vlinnerna, visen utdelningslistan för fru H och statsrddet N.

Det glIider mig att meddela eder att skolan å'r börjad och att der lira 32 barn.

{Detta är dock inte den skola med barnhem, som hon avsåg att starta utan Nils Nilssons fattigskola i Dal.sjöl

Hvad betrliffar det kristliga lifvet, tror jag mig kunna så'ga eder, att de, som dd jag reste vara i tron pd Kristus, å'nnu framhärda i denna tro, och för mig sjelf tror jag, att mitt lif lir i Gud.

295

Helsen pastorn, fruN, och med ett ord alla va'nner, som I träffen, Käraste gif mig ett ord till svar,

lag tecknar mig med kärlek och vinskap, Maria Matsdotter. t.

När Maria skrev detta brev, var hon och hennes familj säkerligen färdiga att resa upp till fjällen med sina renar, Om hon fick något svar på detta brev från sina vänner i ' Stockholm, vet vi icke, men sannolikt var det flera, som ville skriva till den märkliga samekvinnan,

Att Maria Magdalenas besök i Stockholm hade gjort visst intryck även i kungahuset ser vi av ett brev, som läraren vid Bäskseleskolan, J. D. Lindbom, skrev till Missionsstyrelsens Direktion den 14 jan. 1867, där~ han bl.a skriver:

"Bland barnhemmets vlilg6rare har man ock tlran rlikna Prinsessan Eugenia, som genom Lappflickan Maria Magdalena Matsdotter förärat barnhemmet ett stärre antal barnskrifter, hvilka man haft glädjen utdela bland barnen med upplysning om att gdvan kommit frdn själva kungahuset."

Maria Magdalena var delvis orsaken till att Femöreföreningen bildades en månad efter hennes besök i huvudstaden, (Se kapitlet om Femöreföreningen). Maria fick också sin skola eller barnhem för sina anförvanters barn, som hon bett om, fast den kom att förläggas till Bäsksele i stället för Dalasjö (Se kapitlet om Bäsksele skola),

Under ett par år var Maria hos sina föräldrar och hjälpte dem med renarna, men i slutet av år 1866 möter vi henne åter. Även nu är det pastor Roerich, som berättar om henne:

"Det var tisdagen den 30 sistl. oktober pd aftonen; jag satt i mitt arbetsrum, dd ndgon knackade pd min dörr, lag öppnar, Hvem ser jag intr/ida? Tvenne lappqvinnor, hvaraf den ena lir Marj~ Matsdotter. Min förvdning var visserligen stor, men mitt hjerta fylldes af outsltglig gla'dje, Maria Matsdotter här hos mig!, lag som sedan länge velat höra . ndgot från henne och ej fdtt till svar annat än dessa ord: "Man vet ej hvar Maria lir, hon irrar i Lapplands tidemarker med srn fars renhjord" - och nu ser jag henne inträda i mitt rum och tryclal min hand,

Vid hennes dsyn har jag ej kunnat undertrycka denna känsla: Det lir en ny kallelse frdn Lappland till Sverige och till alla Evangeli vänner; Idtom oss lyssna till den, Arbeta medan dagen ii'r, natten kommer dd ingen verlal /"m ,

Hlir hatva vi nu dter Maria i Stockholm; och huarför? Hvar och en vet, att en del af Lappland, i synnerhet den södra delen, a'r bebodd af

296

svenskar och finnar, som ditflytta, ej för att omfatta nomadUfvet, utan för att uppsid fasta bostlider och odla jorden, Dessa sd kallade nybyggare erhdlla af staten ett visst stycke jord, som de förbinda sig att odla, Hvad Mnder?

Nybyggarna intränga i det inre af landet och taga det i besittning, för att odla det; lapparna d sin sida vilja behdlla landet för sig, de behöfva det, för att underhdlla sina talrika renhjordar, som ö'ro na'stan deras enda rikedom, Och om olyckligtvis ndgra renar komma in pd nybyggarnas egor, fölla dessa dem till marken med ett bösskott, utan vidare dom . och rannsakning, Man kan förstd huru oupphörliga missMlligheter derigenom skola uppkomma mellan lappar och nybyggare,

Detta har denna sommar inträffat; derför hafva de mest betydande medlemmarna af Wilhelmina församling, dit man vet Maria Matsdotter hörer, kommit tillsammans för att afhandla frdgan om deras intressen. Det enda parti man kunde taga var att vända sig till konungen, underställa honom saken och begtira hans mellankomst och hjelp, Man bestömde sig Mrför; men hwem skulle göra resan?

Ingen af församlingens män ville dtaga sig att blifva fullmö'ktig; alla finna resan för mödosam och svdr, Blickarna riktas dd pd en qvinna, pd Maria Matsdotter. Hon erbjuder sin ljenst, man antager hennes förslag och hennes resa beslutas,

I

Maria reser i sällskap med en af sina kusiner. Det var så'kert Guds vilja att det blef sd, ty Marias nörvaro i Stockholm borde uppväcka nitet genom att värma allas hjertan, Det var sdledes sistl. 3 okt. som Maria inträder hos mig.

[Här föreligger tydligen ett skriv- eller tryckfel. Roerich sade, att Maria kom till honom tisdagen den 30 okt. vilket också stämmer med almanackan; den 30 okt. 1866 var nämligen en tisdag,]

Som onsdagen var den bestämda dagen för den syförenings sammankomst, der klöder förfärdigades för barnen i skolorna, bad jag henne naturligtvis att bevista den, Hvilken högtid var det ej för alla unga arbeterskor att se denna qvinna, hvars tro de kå'nna och för hvilken vi sd många gånger bedit tillsammans, Och ni kan lätt fatta att högtiden ej var mindre för Maria sjelf, Hon är lycklig öfver att kit'nna sig bland vänner, som tala om hennes folks elö'nde och som vilja arbeta för att pdskynda dess afhjelpande; hennes ansigte uttryckter lugn; blicken strålar af outsäglig glädje,

Tro ej att Maria sitter overksam, hon tager en sax klipper mönster, gifver råd, och hvar och en ö'r glad att fd en så god undervisning. Detta är intet nytt arbete för henne. l de öde trakterna, medan

297

renarna beta, syr Iappqvinnan af/a s ina och sin familjs kläder, och d5rf6r Mr hon alltid hängande vid sin g6rdel trdd, syndiar och saxo

Sammankomst", slutade som vanligt med /lisning af bibeln och en bUn; den aftonen gret Maria mycket; - tdrar af ödmjukhet, ty hon Unde sig ov5rdig Guds k5rlek - tdrar af glåOdje, ty hon kåOnde att Gud lir k5rlekeno

Under åOnnu tvd sammankomster hade vi den glädjen att fd rd om vdr Ura Maria, all samtala och bedja med henneo Mdndagen den 5 november hade färeningen en extra sammankomst, för alt a/sluta flera pdbörjade arbeten och för att till Maria kunna 15mna sd mycket kläder som möjligt dt skolbarnen o

En kollekt till förmdn för de olyckliga lapparna i B5sksele Bar~hem och hvartill lades ndgra enskilda gdfvor, förskaffade en summa af Rdr Smt 257:86 öreo

Som Maria ej sjelf ville medtaga dessa penningar lemnades de till Femöreföreningens styrelse, som enligt Marias uttryckta önskan lofvade att utdela dem till de mest behöfvande som af henne skulle ml"mnas. Femärefäreningens styrelse hade åfven en sammankomst för att höra Maria och för att genom tidningarna kunna gifva allm5nheten del af underrättelser, som uppmuntra att underst6dja o

det verk att fullföljas i Lappiondo Oenna sammankomst var, som man kan förstd af stort intresse och mycket uppmuntrande; vi kunde försäkra oss om, alt vdrt arbete 5r nödv5ndigt och alt det åfven är af Gud välsignat o - Lapparna se med glädje att nya skolor och barnhem öppnas och sända sina barn dit .

lag skulle omöjligt kunna såOga dig, kåore läsare, hvad förtroliga samtal med denna qvinna, som jag skulle vilja kalla Nordens Apostel, göra själen god t, huru man pd en gdng kåonner sig förödmjukad och uppmanad till arbete, dd man befinner sig j nå'rvaro af denna tro, denna djupa ödmjukhet, denna kå°rlek till själarna, della nit för Guds rikes framgdngo

Oet som åJven förvånar, dd man hör henne tala, 5r denna uppfattning af de menskliga lidandena, denna klarhet i begrepp, denna följdriktighet i råosonemanget, denna best5mdhet i !lttryckeno Maria uttrycker sig med största lätthet, ehuru utan all slags uppfostran, samtalar hon med fullkomlig ledighet och försvarar sin mening, utan att ldta sig förskräckas af dem, som dhöra henneo

Oet h5nder henne aldrig, att hon förlorar sig i detaljer, sdsom det ofta intr5ffar med obildade personer; hon fullföljer huvudbegreppet och dterkommer alltid dertill, om bisakerna tvinga henne att göra en

298

afvikelse . Vi kunna vara förslikrade, att alla dessa gdfvor liro företr~'den , som tillhöra tron .

Ingenting i v~'rlden kan förskrIicka den som tror, han md hafva att tala inför folket eller inför nationens lildste, em edan hans kraft kommer frdn hÖjden och emedan Guds kraft ej kan f örminskas genom den menskliga svagheten.

Den 11 november kl. 7 på morgonen afreste Maria med ångbdt (Hernösand II) som skulle föra henne till Hernösand; derifrån skulle hon begifva sig till Umeå, för att tala vid landshövdingen, och sedan till fots tillryggailigga omkring 40 mil säkert till stor del på sina långa skidor.

[Avståndet från Umeå till Åsele är omkring 20 mill. Det dtgår nlira en mdnad, innan jag upphinner min familj och mina renar, sade hon till mig vid afresan. Hon förde nu med sig ett stort paket kliider, men ~fven ett ej mindre stort paket goda minnen och ljuv tröst. Hennes sis ta ord, i det hon tryckte min hand var: Guds frid. "

Av Roerich berättelse får vi icke veta, om Maria fick träffa kungen och framföra sitt ärende.

Att Maria Magdalena for hem till sina föräldrar och även i fortsättningen hjälpte dem att sköta renarna, ser vi bl.a. av ett brev som läraren vid skolan i Bäsksele, J.D. Lindbom, skrev till Direktionen den 30 maj 1871 där han säger att han mottagit de vantar, som Roerich sänt till Maria Magdalena Mathsdotter från Hamburg.

Han hade lämnat dessa vantar till henne sannolikt då hon i maj mAnad flyttade tillsammans med föräldrarna och sina renar upp till fjällen. Hon hade varit mycket tacksam för dessa.

Det sannolika är att Maria tillsammans med sin moder och sin yngre syster fortsatte att sköta renarna även efter faderns död. Av kyrkböckerna får vi veta, att hennes far, Mats Pålsson, dog som 59-åring 1868. Maria Magdalena blev heller icke gammal. Hon avled ogift den 31 mars 1873 endast 38 år gammal i Nätra församling, Angermanland. Sannolikt var hon där nere tillsammans med mor och syster och skötte deras renar.

Personuppgifter

Mats Pålsson född 1809, gift 1831, död 23 feb. 1868. Hustrun Maglena Andersdotter född 1808.

Dottern " " " "

Segrid Regina född 5 april 1832, död 12 juli. 1863. Maria Magdalena född 21 juli 1835, död 31 mars 1873. Anna född 1837, utflyttad till Föllinge 1859. Lisa Sofia föd,d 1840 Brita Margareta född 1844, död 1845.

299

- B l -

Avskrift .

Till 1919 års Lappkommitta,

Stockholm.

f?ihj) ~r " Utf ~l •. ,-) ,?o",(.

rl-bw-,b<>~1v ro', I>'i'p".' )-;~f-{,.,..) S "et.. J(.~,\, &'-"Y ii" >v f- HvsS

Bil. St aaff

Genom LappkommitMns skrivelse de"n 25 oktober 1921 har jag arunodats . avgiva utredning l'J.l.ru l ångt utanför renbetes landen da Jämtländska. l appa.tna: ·dels för de närvarande pläga flytta dels ock i äldre 'tider plägilt f l y"tta inom 'Våsterbottens , Västernorrlands, Gävleborgs, Jämtlands och Kopparbergs län; ' och får j ag i sådant avseende översända - .

1 . ett av undertecl~ad under innevarande Ar fört protokoll med l appar och bofaste angåe~e Jämtlands lapparnas f lyttninga.x uton ren't?etesland.::n; .

2. ett utdrag ur f . leppfogd~n A. Dalkvist årsber ättelse för Ar 1896 rärande l apparnas vistel seort er och flyttningsvägar; .

3 . ett utdrag ur pr otokoll f"cirt av "förre l appfogdan Patrik Bre.nnström ~ndar olika dagar 1898 ;

4 . ett transumt av protokoll fört vid sa.trr.'IB....lträde rr.eå. Idre l appby den 6 april 1907;

5. en avskrift av utdrag av Domboken, hAllen vid lagtiP.Je vinterting.;!t med Undersåkers tings l ag å tingsstället i Järpen den 19 januari 1910 ~ & 43 .

6 . ett transumt av protokoll fört av underteckneå den 20 aeptemQer 1911 i FBg-valen. Mad åberopande av i ovanskivna protokoll av lappar och bofas t e l äm

nade uppgiftar samt av mig under min ader~onÅriga · tjänstetid aom· l appfogde inom Jämtlar,~s l~~ elj est kända förhållanden rörande l apparnas flyttningar och vist~l se u"ta.'1för renbetes l anden under tiden .rnelle..."1 l maj och l oktOber, får jag härneden göra en kort aammanfat tning av de trekt~r utanför renbate3-landen , där lapps.rna inom Jämtlands län haft sina i1yt"tI'..ingsvägar . oc!:. vi:ntarbetesplatser . Tidan har varit för knapp för att nägon utförlig oc~ uttömma~~ utredning skol at kunna utföras, och nägon utredning har ej alls humat ske r örande traktar, som icka på l änge besökts e.y l apparr..n. och varo:n ce nn levande lapparna själva s:!.}-.nat a11 lr.ä.nnedom . Givet är c!ll-?l1e.rtid att sSåa!"'2. trakta::: kurina finn=.s och r.;ed all ·sannolikhet· finnas de ock t:-oligen 'inom Jrunt'lands, Västern::>rrlends och Gävleborgs län. Inom Västerbottens l än torde däremot Jämtlandslapp~rna knappast haft någon vintercet~ing ut~n endast g.;!~::>mflyttning i den mot Jär.",tland angränsande Dorot~a sock:n . D~tta är ock hel "t naturligt, enär de norra J emtlandslapparna (:'lär Frostvikslapparne.) a ll tid sökt si~ söde:ru. t dels för snöför hålla.rrl.ats skull och dels - och i<a.nske r:les '~ - för ett få bättre avsättning för s itt r enkött. D;tt~ sistn~~nda förhål l ande torde ock varit förn~~te. orsaken till Frostviks l apparnas ~er en .nödigt l~~$a vintarf l yttningar ned ät r.uatstäderna Sundsvall, Hudiksvall och Söderr~~ . Ty att det gammalt ej var bris t en på ranb~te längre u~p i l andet , som gjorde det, sJnes mig uppenbart . De tta synes ~..ig ock frarriå av det förhAlland~t ett nu, sedan dock bris t på gott renbsta föreko~~r inom renbeteslandet och därtill angränsc=.nde trakter, de' a lldel es upphört mad s ina lår.ga vinterflyttningar ned till kus tsocknarna . De uppsökas nämligen numare - var 9-e än vistes - a:1 r enuppköpare och f~ till · dem sälja a llt vad de önska - J ag vill dock härmad ej hava sagt , att det endast va~it avsä~tningen av'renprodukterna , som gjort att Fros tvikslapparna numera upphört ned sina långa vinterflyttningar . Andre. orsaker torde ock f ör efinnas : sÅsom ökade f ör renflyttningarna försvarade trafikförhållanden ef t er vägarna , hindrande stängsel g~nom odlingars uppkomst

---------------------- - - --

- B 2 -

i flyttningsvägarna, svårigheter att ~nna passere över järnvägslin~~rna och de r as åt~~sal samt ökede kostnader och - kanske ~j minst - b9sv~rligheterna med l ånge flyttningar.

Vs.d beträffar alla övriga lappar inom länet syc:.s els ej r.aft nagra flyttningar utom länat och inom länet he.va ock flyttningarna - synnerligast i äldre tider - varit helt obe~dliga om man bortser fren Hotags- och Offerdals-lapparna, Som hava haft något längre flyttningar. ~lls- Oviks- och Härjedals-l apparna. kunna i det närl'l'lE.ste enses ej hava haft några flyttningar :',nnat ful till deras fjäll närmast angränsande trakter. Först på sena=e tid, åå mossbete å deras egna renbetesland och da o~kring dem närgränsande enskildas marke~na blivit sämre , hava de måst utsträcka sina vinterf!yttniqgar; och torde de -i framtiden

. bli .nöd-sakade att än vide.re u'tsträcke. dam. Här vill je.g erinra e.tt vinterflyttningar öven oavsett betesförhålle.ndena synas mi3 absolut nödvändige för renskötselns bestående , ty ci~ t är ruvudsadigast g.::nom c.oessa flyttningar. r enarna. kunna hållas taIT.e. Dä r flyttningar ~;; förko:1"'x ... .; hava r enarna alltid till sist blivit förvildade . Exexre l härpå ~~~~~S ej från Jxe-Sto=sjÖ , Y~lls- och Ovikslapp·a.rnas rendrift. Där nämnvärd flyttning ej förekorr.me:::, är de nämligen endast under mjölkningstiden r' som :::'El!'l!l.r:1B. få nagor.. ver~Gig beröring lI!ed folk och utan sMan bli rer..e.rna; i likhe·t mG-:: . 6.lla el.jur, vile':" . . Garrin\:!.lt, dA mjölkningen under .sommeren och höst~n pågick, cm ej e~Blia~n så ~t~ns tone anr~n var dag under flera manad'srs tid och kalyar!ia li t j ävledE:'(, II s:..,r!: rena rna i ~vrigt 'ständigt vÅrdades se väl dag 30m natt, var de~ta ~og f~r ett bibehålla renarna fullständigt .tama, r.le!l sedan all t dett?_ nume r a ·12.n säg3.s i det nännaste hava upphört och mjölkningen vanligen sker endast ett fåtal g~g€r und~r so~aren J är detta otillräckligt för att bibehålla en sa "tam renstam, att den kan helt behärSYAS av folk, och kan den ej det , bH renaX!1a e tt sy-ededj\lX f ör den bofasta cefolkningen .

De trakter utanför ranbeteslamlen dä;;- J.i:!.mtlanc.slappa.""Ila !"-.aft sine fly ttningsvägar och :!:.;nterbe tes"PlatseE synas r.U.B - l.!!E.pbyVis taget - vera inc;;nnedanskrivna socknar och därinom upprä~~ byar, skOBs- och fjälimarker:

De understrukna nern...'1.en avse vinterbj:tesplatsln:- u..·der·. längre t:=. av vintern samt sittplatser .

l. Frostviker..s norra , mellersta och södr~ la9pbyar.

Inom Västerbottens l än : a:====:======c~a== =====

Dorotee socken och Risbäcks Y..D.!J Id:l endast ny~~tningsvä. 3c.r "ft.er H:::rre .Borgafjäll och Gittfj äll ', Li!'lgfors, Långsele till OI1T'.sjön ell.er Lillå.:'li:is, Sörfors, Harrsjön, Onbäcken till Ormsjön ocr. efter Ormsjön eller :!.endsv:igen till Be lbik.

Inom Västernorrlands l ä n: c===================c~===

Tåsjö socken : Korse lbränn5. , Tj ärlllJijl"x1le:::ge t , itotnäs , Korrby, Tesjön, Hating, ~llbik, Rörström, Storn~set , St. Skyrsj ö~ .

Bodums sockan: FI;rn , Hocks .jö, . r.ärdvat"',~n"!:l~rBl3t , .Böl .. ;., l~r.sa t, St . Skrrsjön, Hällv.s.ttnat, lre~asjön ~ ' Gs.ssjön, Telu;s jö!'"l .

Fjällsjö socken: Stens-;attnet , Gi'ytåsen, j ansjö , Be.cke , Rudsjön, }.r.6rtsj<;>D , Bo-. ' näset, Norrby. , Vänp.elsnäsel, Vä~~elsb~,Osteråsen , Ljungboc , Sil .

Juneele socken : Vellen , !iäset, Be~arsjö:'ll Ru . .9I{"!., .T"!j J. lsal.ft ~ !=hlsele, Krångcd, Oms j ö, Klä"pp~jö, LåQRYattne~ , Eden.

Ra.ro,cJele socken : Nordentj ä l, ~:rcåfors , Strör.lsc3.s (bete cn ti~, Foremo, Krok, fors , Flyn , Terrsjö , Västvsttne t, Lungsjön , Tunåsen, Tarasjönäs, Ovanmo , Nor dsjö, WIen, Fors'äs .

, I l

l

l '.

I

\ i , i

l I

- B 3 -

Edsele socken : Norrby , Selsjö, Löv,Asan, i-iällB.s , .Y..yj'kbyn, .(eft&r-Edslan) .

Ådals-Lidgns socken: Sundmo , Kilfor sen , Ottsjö, JuvanMamman , ' Stors'jön, Sunna,sjö , Ös~ansjö, J.~sjö .

Antindsjö socken: Grundtjärn , Björnbäck , ~reAborg. -_.'

Skorpeds socken: Hermansjön , As~eå, Jusjön, Bärmsjön, Or tswon .

Helgwms socken: Ärtvik, Gagnet~ Hel~sjön, Storåbrär~a .

Ecl"s sock~~: ' Old9jÖ~, 'insj ö , Baksjön , Baks,iöbr~ , 01dSj'ö~erget , Lill sjöperget, Skorpsjön.

'Graninge sock'en:" lövs j Ön', GraningesjÖn, Öst'cr-Granin&C: I Åkrokan, Vällingsjön, Aborräsen.

Sänga socken: Björkån och Björksjön .

Överlännäs socken: Björksjön, Björkån, Björk! bruk.

Dals socken: Hällsjö .

ytterl ännäs socken: NYland .

BjärtrA,socken: , Lugnvik .

Skogs socken: genomflyttning .

Gudnundrå socken: Kramfors.

Viksjö socken : genomflyttrling . . , Högsjö socken: Rams,jö ,.:. Rö, ' Ramvik, BcHen~ Höse , Vål:ä.tur, Hundsjö , (södra sidan

Mörts,; ön). ' .

Hora socken: Rt, Bölesta , Saltea., Grubba , l-..'1ocke , 'Cavik, Grundsvik..

Nordill8rå socken : Rävsön, Ulvön, Näsänget.

N~tre socken: Hummelvik , Köpmanholmen .

Bote! socken: GåIsjö bruk.

Stigsjä socken : Kullarmark .

Säbrä socken: RamsAs, Aspnäs, B",rg",' , Svartvik , Tuvan , S'='...a.bäck:n , lugnö, Vegom.

Hemsä:-Hela Ön - Vargland , Sänna , Ko.jbacken .

Härnön: - Hela Ön - Solum , Sp<!ksta", Grönvik, Brattas . '

Hägs4~erB socken: ~, Rogsta, Torrarn, Lindorn, Sjö.

Tynderö socken: Å~tön .

. Ljustarps sockeI;1; Frötuna, Le.xsjön, St. ,la.."'Csjön, Lagfors bruk ,Nyland (en tid), Bredsjön .

Hässjö socken : F;iäl , Kxilcsbyn, J.vik~, Hussjö, ' Yäs t åra , 3änglinge, lunne .

In~ls-I4detis so"cke~ : ' -g~~omflyttning-Xtervänningen , Rig§.s , Storskäl sjön.

Indals socken: l,trc~lsjö; - Öst'anskä:r, Kårste..

Sättna socken: Strörnas, Solum , Noroans.iö . . x

SelAngers socke'n :' Kolst"a, Hunro , ~iacksta, Kvarsätt~ Oggcsta .

Tior! socken : Lögdö' bruk, Riks'nänsbyn , lunds , &.nd.sj"ö, Skottgård, Vifstafarf .

Sköna socken: lfubikenborg, ~d.nn.uidsbY,n·.

Al!lön: LånantYran, Rödön, Bänkås , Slädeviken.

- B 4 -

,SunåsVE.ll : Bö~= , Sidsjön , 5tadsberg=t .

~ socken : Tunbyn, Viforsen .

Nj~ru:;·:'~ socr:;n : Sv,::.:rtv1k, .. J-uniskär , Essvik, :S~r~~, 3jörkön, Brämön , l::.vlend .

Att~~s sockan: SP9ck~t.:l · . -

Stöde socf"..cn: Nedcnsjö, södra sidan St ödes .jön .

Torps sockar.: s j ön Laringan , 'Mellansjön , "Boda , Gim, tfOrtsjön, Fränsta (bet~t en tid) .

BorgsjÖ socken: Jämtkrogen , Lombäcken, norra siden Eorgsjön , södra sidan . . Å..'1.ges.;ön .

!g~~=~~~!;~~~~~=!~ : Gnarps, Jättendels , Ilsbo, Idenors, 'Lnangers: Bju:r~ers , Re.msjö och Los socknar ~ndast genomflyt~ning ;

Harmar.gers socken: en tid betning mellan Stoc~z ocn Ströms bruk.

Forss~ sockEn : an tid bete på östra. sid:1.n sjÖ!l De 11 <:n:.

Tune socken : ÖVervintring oml<xing Hudiksvell , ?ags te. , Hede , Vi , (Horris l andet) , Piskeby.

Bergsjö socken : an tids b~te 7id KyrkQyn .

Njutå.~gars sock<m: .;n tids beta ofr...lcring Yvrkb~'l'J. (i Iurba!:'gat) och Dal l kvarn .

Norr.=.la spckan: Röst:::nsb.:rg.at, lsb'3r.:et: &rn.sl=.:erden, Sund , Styf,ie , Idfj ärds-bod~, Haga , Le.pooergat, Vt.bro , ..

.... . Söåeral~ socken: Ala, Ljus?e, Heden .

t~ssutom har under senare ko er. lapp b; s tikt 'öch kortar:; tid betat inom Ljusd~ls, Färila och OvanAkers'sockner , men O~ nAgor. sedvanerätt der kan ifrågakomma pz r ej ~nnit und~rsö~9 .

InOlT. Jämtlands län : =~======c:c========

Frost\"ikuns socken: inorr. s.::ur.tlig~ byar öst~r och norr om sJoar:w. Jormvattnet , ~cklingvo.ttn6t , Kvarr.b.;!"gsvattn~t , Strör.Js övr.:: Vo.ttude.l och Ströms sock-<:ngrär:l.s, ' '

Al !'..!".äs socken : HarrR,iön; Lillvike-n, Lids,iöber,;: , Sil,jaD.s.:,m . Gubbhögen, Trångsvattn",t, ,~:.gve;~~n,~~ '

StrC!!'(s socY.en: Sjuls5.sen, To;-sfjärd-=n, Sv::.nirlg.::l''! , 5va.nsa!; , Ris~de, Gärdnäset , Näxåsun; -Lövburgu, ~l~vattnet, 2isnäset, Es~r~s, Strand, Bredgå.rd, Berge , Jonsgerd, Riss;3 1 ~s , Ve11en, Tännviken, Vågdalen, Täxan, Trångäsan, Lft-ngäs:n, Jerilvattn&t " na~~len , Österkälen,

Fängsjön, Svanevattn:t, Hill sand , V-3Q.jeön , n."nAl!lIld-at, Kä:rrnäsat, Öhn, Södra Öl'1.l1, Br.:Jd1ililan.

Harr:r:!.erdc.ls socken : He.ll vike'u; liu11näset, Län.:liri~,m , Tl.nks,iön , Solberg, (Fi.."l1l' boriset), Görvik, id~ , T?f~sjön , ' Skal1sjön , GrenAs, Edefors , Lycktarpet, Låsjön~ Fyring~n, Yxskaftkel;n, Sikes , Ha!l'nl€:rdal ssjön .

Boxg-.e..t tnets sock~n : IStrkbyn , Slo/ttmon , Fullsjön, Bobårg , BjörkvattnBt,'

Re.gunda sockan': Krokvåg, Gevi:.g, Övcråm.::.er , j(.jöttsjön:_ !(yrkbyI). .

S tugU_-'1s 'Mckeri: Se l sAIB:nde t, Selsvikan , BOm3'und , Sit't:3":j ön , UArdsj ön , Näverede , Br,ynj egård , f,!örtån ; Boggsjö, Fisksjöl andet.

Fors sockan : Fångsjöbacken~

l _ S' _ _ ---- ...... ~ ..... -.--.··- tCC'c.,.-&'g

- D 5 -

Håsjö socken: Kämpenborg .

Hällesjö socken: genoofly~tn~g . -

Nyhems sockan : DockmYr ~ ' Hofdsjö, Nyhem, Gimdal en .

Bräcks socken : Åsberget, Hems,jö.

Lita sockan : Lillsjöhögen.

Häggenås socken: Greninga .

Kyrkås ~ocken : ISClUlldbacken.

Sundsjö socken: Åsen.

Lockne socken: Rossbol, Locknesjön .

Bodsjö socken: Bodsjö, Sidsjön .

Brunfl o socken: Sings.jön , Hornsjöbö~·e .

Refsunds socken: Grönvik, Mälingen ,' Binnäset .

2. Hotagens l appby :

Hetagens ~ocken: omkring Hotagssjön, Valsjön, Skogberget , Haggsjön (Båtelnä'set) Bringsjö'n, Hass l ingen.

Laxsjö sO'cken: omkring HotaQ;ssjön , Eökvattnet, Tjufvattnet, ~vattnet .

. Föllinge socke~ : Lövsjö , Ottsjö, Prästbordets utskog; Åiviken, Mörts jö , Sandvikssjön , Forsåsen , Skärvangen , Lil~holmsj ö .

Iä..ts 6~cken: Hu's ås '" Prisg~, Ottersgaro , Kal)sta , . Ring~_ta, Backen, ~nom , .' '.- . ' .

Häggenås socken : . Huse , Grötom .

Gåxajö socken: Yxskaftkäl en (Äl gfl on) , Y~kuåscn , Lomås~n , N,r l and .

Hemmerdal s socken: Sikås , He.!Tmerdal ssjön , G:=enåa , Edefors , I,ycktorpet , Läng-l in,gen, Görvik,' Mlllnäset, GisselAs •

. BQ.r gvattnet s Bocken: . Sk;Yttrnon .

,F.a.gunda socken: Bobarg ,_ Se l, Övere.-nrner , Kj öttsjön .

StugUns 'soc;ken : genomflyttning.

Nyhems socken: g~nomflyttning DockmYr, Hofdsjö .

Sundsjö soc~en : Binnäset .

Offerdal s socken: LandÄn, Kä l arna , (=Väster och Öster Ulfas, Böl e och Utgård) .

Aspås socken: Böle , LundsJön, Österlångan , Näversjön, Kvrksl ätten .

Rödöns socken: ' Öster och Väster Käl en .

Näskotts socken: Nordannälden , Trollsesskogen .

Ströms socken: , Ringsjöhöj.den , Svaningen , Näxasen, Ö,je.ren .

, . Off erdal s Västra och Östra l appbyar .

Kell s . socken : Bergsjöede, Kälen, Fi nriingsvalen , Sulviken, Su lj ä tten, Nästtjärns trakten, Gråval en , Djupsjön , Rö!'I.!u.ngshodarna , Hofsbodarns., Krok , Brattäf\gen, Sällsved , Areskutan, (Husådelen, Smed.ieviken , Kjo l end) , Ede, Over - och Ytteräng • .

Undersåkers socken: Järpens och Hallens skogs trak:t€: r , Va.,llistaf.j äll, Svensta . HÄrsta och Prästbords-skogarna.

.' ,.

" ., Ur 'F'I::,"",,~I~k<

\)"",-r;"",~ i~04-/H(

FATMOMAKKE

I Samefolkets Egen Tidning - Samefolkets spalter

Av Israel Ruong

Fatmomakke är en ort i samernas land, vilken är oupplösligt förbunden med samernas nutidshistoria från tiden vid sekelskiftet till våra dagar. Det var här samernas folkrörelse började. De första pionjärerna var från trakten kring Kultsjön, som Fatmomakke ligger vid. Där var Tomas Nilsson och hans son Torkel Tomasson, där möter vi Elsa Laula och senare bröderna Andreas och Lars Wilks. Tack vare Torkel Tomasson, som 1918 startade Samefolkets Egen Tidning (SET) och var dess redaktör till sin död 1940, vet vi ganska väl hur samernas folkrörelse började och utvecklades.

Satsfjäll och Fatmomakke

Tomas Nilsson var skattebonde på Satsfjäll skatteland. Han och hans familj hade inte lång väg över Kultsjön till Fatmomakke. Man märker, att sonen Tomas är fäst med starka band vid Fatmomakke. En artikel med rubriken Samernas förenings bygge i Fatmomakke ' börjar han så: "Högst uppe i Vilhelmina socken vid Angermanälvens inlopp i Kultsjön ligger Fatmomakke samekapell idylliskt inbäddad mellan fjällen och med gammal samisk tradition bakom sig. De.n lilla vitmålade kyrkan, som är den tredje i ordningen av kristenhetens helgedomar på platsen, samlar sameh till mässa i Fatmomakke två gånger om året, nämligen höst och vår, Vid vilken tid Fatmomakke grundlades är med

• Tomasson skriver namnet Fa1!momakke. För konsekvensens skull här ändrat till Fatmomakke.

19

visshet inte känt. Det var emellertid under en tid, då endast sameh vora häruppe, och traditionen förmäler, att sameh - bl a två tvillingbröder, seniga och kraftiga, vid namn Beiva-Juömmä ja Njuö/za-gällä - på skare drago timmer till deras första kyrka i Fatmomakke. - På kyrkplatsen bo inga människor, undantagandes då mässa hålles därstädes. Kyrkohusen äro näverkåtor med visthusbodar intill, men under senare tid ha även några hus uppförts på platsen, bl a Kerstop Klemetssons stuga, om vilket mera senare."

Kerstop Klemetssons stuga

Kerstop Klemetssons stuga

Artikeln (i SET 1926 nr 1) är undertecknad Dar/je, ett täcknamn, som Torkel Tomasson använde ofta. Vi får veta, att den första sameföreningen "med ändamål att tillvarataga samernas intressen i socialt, ekonomiskt och politiskt hänseende" konstituerades i loftet i Tomas Nilssons visthusbod. Dar/je berättar vidare, att föreningen ibland varit döende, "men att livet skapar nya krafter och sörjer för att nya

föreningsmän uppstår". Föreningens styrelse sammanträdde i en vindskupa i Kerstop Klemetssons stuga. Lokalen uppläts utan avgift, "varför Kerstop Klemetssons stuga måste anses ha uppfyllt en vacker kulturuppgift", skriver Dar/je. Det var helt visst i denna vindskupa som Vilhelrnina sameförening påtog sig den svåra och viktiga uppgiften att svara för och organisera Sveriges samers första landsmöte, som höllsj Östersund 1918, "för vilket föreningens kassa i första hand blev starkt anlitad". Fatmomakke omnämns eller behandlas och möten där refereras i SET:s spalter årgång efter årgång. l jubileumsskriften skall vi här rätt utförligt redogöra för artiklar som har anknytning till Fatmomakke.

Ett litet hus i Stockholm och Hedenström

Redan i provnumret, som kom ut i november 1918, har signaturen Dar/je en längre artikel av vilken framgår vilken betydelse den lilla kapellplatsen haft för samerna i hela vårt land. Här får vi veta att år

20

1904 var ett bemärkelseår. En deputation bestående av tre samer från Vilhelrnina och Tärna gästade på sommaren Stockholm för att framlägga samernas önskemål för regeringen. De träffade en viss Gust Z Hedenström, sedermera redaktör, som "bodde i ett mycket litet hus inne på gården till Kl Södra Kyrkogata 13". Och vi låter Dortje berätta vidare. "Denne Hedenström hade, skulle man kunna säga, fått av försynen i uppdrag att bistå deputationen i ett som annat. Han ägde en utomordentlig uppfattningsförmåga. Blixtsnabbt kunde han sätta sig in i samefolkets spörsmål. Och när han hade fått en liten vägledning uti, vad saken gällde, satte han sig ned framhukad vid ett litet skrivbord lade först in en stadig pris snus, tog så till pennan och skrev sedan mycket. Med denne Hedenström rådslog man bittida och sent, antingen det nu var på Djurgården eller i det lilla huset å Kl Södra. En afton, det var i augusti då deputationens medlemmar vora på besök hos vännen Hedenström i hans hem och man som vanligt resonerade och funderade om saker och ting i samefolkets liv, var det som ett ljus gick upp och id~n om samefolkets organisation blev given: - - - Det lilla huset vid Kl Södra, där tanken på samefolkets organisation föddes, är emellertid numera bortrivet och ersatt med ett stort stenhus, Klara folkskola.

Det första spadtaget

Efter välförrättat ärende återvände deputationen sista dagarna i augusti till fjälls igen med föresat sen att i början av september inträffa i Fatmomakke på den s k hösthelgen, där första spadtaget skulle tagas till bildande av lokalförening. Det gick också efter beräkning. Första dagarna i september 1904 bildades nämligen i Fatmomakke, under samemannen H M Nilssons ordförandeskap, Fatmomakke sameförening. Till en början hade nog föreningen svårt att förlika sig med de parlamentariska formerna, liksom marken i övrigt var mycket hårdarbetad. Och några år efter föreningens födelse var livsgnistan färdig att slockna, då några unga krafter, Anders Nilsson, i dagligt tal kallad 'Apostel', Anders Wilks, Karin Nejne mfl gåvo ny fart åt föreningen under namn av Vilhelmina-Åsele sameförening, som numera räknar över hundratal medlemmar. Denna förening är mycket beprövad och utåt har den gjort sig väl känd".

Landsmötet i Östersund - och nya föreningar

Det här skrev Dart je, alias Torkel Tomasson, i slutet av år 1918. I början av året, den 5-9 februari, hade landsmötet genomförts med stor framgång, med Vilhelmina-Åsele sameförening som värd och under ordförandeskap aven av dess styrelsemedlemmar, Anders Wilks. Och i

21

----

maj hade landsmötets handlingar överlämnats till regeringen aven deputation i vilken Torkel Tomasson och Anders Wilks ingick förutom en Jon Larsson och en Gustav Park. Den sistnämnde skulle senare som vi vet efter många motgångar förverkliga den allomfattande organisationstanken.

Av Dortjes artikel ovan får vi veta, att i Tärna hade redan 1905 också bildats en sameförening, dock utan att nå större fasthet, för att återuppstå 1917, att Sorsele sameförening också bildats detta år och att en fjärde sameförening inom Västerbottens län, nämligen Malå sameförening, höll på att bildas. Vidare berättar Dortje, att både i Arjeplog och Arvidsjaur sameföreningar bildats, i Arvidsjaur med den senare så välkända Karin Stenberg som ordförande. Och slutligen får vi veta att längst i norr i Jukkasjärvi Per Thuri och Lars Nutti höll på att "bland sina stamfränder sprida upplysningens evangelium". Av Per Thuri skulle man senare få läsa intressanta brev från Alaska, dit han emigrerade och blev en framgångsrik renskötselidkare samt lärare för eskimåer i renskötsel.

Vi kan fastslå att föreningstanken, som förverkligades 1904 i Fatmomakke, nu hade fått ett alla Sveriges samer omfattande resultat.

En allomfattande organisation

Men vi bläddrar åter i Samefolkets Egen Tidning. I septembernumret 1921 finner vi en artikel med rubriken Från centralstyrelsens rådsmöte i Fatmomakke den 4 juli. Tanken på en alla samer omfattande organisation fanns redan från begynnelsen och kommer till klart uttryck i Elsa Laulas skrift Inför lif eller död 1904. Vid landsmötet 1918 höll Daniel Mortensson, ursprungligen jämtlandssame, då norsk medborgare, ett föredrag i vilket han utgick från socialismen. Han fastslog att det var ett livsvillkor för samerna att ha en alla samer omfattande organisation med underavdelningar länsvis och på byaplanet. Bindemedlet skulle vara en tidning. Trots att Danielsson rönte kritik för en materialistisk livsuppfattning kom hans föredrag säkert att påverka mötesdeltagarna så att man beslöt att bilda ett lapparnas centralförbund*. Första paragrafen i Vilhelmina-Åsele sameförenings stadgar skulle vara rättesnöret för centralförbundet. Till centralstyrelse utsågs VilhelminaÅsele sameförenings styrelse, som bestod av Anders Wilks, Lars Wilks,

• Ett lapparnas centralförbund fanns emellertid, åtminstone på papperet, redan 1904. Se artikeln om Lapparnes Egen tidning sid 7 ff.

22

Asele-Vilhelmina Sameförenings styrelse före 1920. Andreas WiIks, Axel Larsson, Kristina Stinnerbom-Andersson, Lars Wilks, Lars Jansson.

Axel Larsson, Lars Jansson, Kristina Stinnerbom och Elsa Pulpur samt Torkel Tomasson (sid 67 i protokollet för Svenska Lapparnas Landsmöte i Östersund 1918). Styrelsen för lokalföreningen med säte i Fatmomakke var sålunda nu också centralförbundets styrelse och kom att en tid framåt sprida före ningstanken på lokalplanet och påskynda uppkomsten av sameföreningar på olika håll . Det var framförallt Torkel Tomasson, som genom SET upplyste och outtröttligt propagerade och ivrade för organisationstanken. Det framgår inte minst av art ikeln om centralstyrelsens rådsmöte i Fatmomakke, se ovan. Ett ordagrant återgivande av del av densamma är på sin plats. Kursiveringarna har gjorts av mig.

"Sameh runt i landet vänta naturligtvis med intresse att höra något om ingångna svar på styrelsens utsända cirkulär den 8 januari i år. I allmänhet har cirkuläret omfattats med intresse, och inom fören ingarna ha vidtagits åtgärder att efter bästa förmåga skynda styrelsen till hjälp. Till styrelsens sammanträde i Fatmomakke ingingo således svar från Tännäs och Frostvikens sameföreningar, att de beslutat i enlighet med styrelsens cirkulär. Senare har också svar ingått från Offerdals och Hotagens samefören in g, vilken vill stödja styrelsen efter bästa för-

23

j

måga. Inom Sorsele råder ett livligt intresse, och den äskade garantin därifrån torde snart vara klar, - - _".

Från Tärna och Malå sameföreningar var också hjälp att vänta. Arvidsjaurs och Arjeplogs sameföreningar kunde centralförbundet däremot inte vänta hjälp från. Det var sålunda endast samerna i Jämtland och V ästerbotten som ställde upp, d v s sydsamerna.

Betänkligheter hade emellertid redan nu uppstått, om Centralförbundet verkligen skulle kunna fortleva. Framtidsutsikterna hade förmörkats och samernas kuIturrörelse hotade att slockna. Centralstyrelsen befann sig i en vansklig situation.

I sista numret 1920 hade Torkel Tomasson skrivit ett upprop till sameföreningarna (sid 31) och bett ordförandena, "ävensom andra initiativkraftiga och inflytelserika män bland sameh", att möta med Centralstyrelsen i Åsele den 4 januari 1921. I februarinumret detta år finner vi så en längre artikel om rådsmötet. Det är inte någon upplyftande läsning. "På grund av de långa avstånden", står det i artikeln, "och kostsamma resorna hade lokalföreningarnas styrelser icke kunnat efterkomma kallelsen. Det var endast Malå sameförenings ordförande, J O Ollen samt Torkel Larsson Krojk från Vilhelmina, som kom till mötet förutom styrelsen. Centralstyrelsen hade hos regeringen anhållit om tillstånd att anordna ett varulotteri till förmån för förbundets verksamhet, men fått avslag. Nu beslöt Centralstyrelsen att försöka "att bland sameh själva uppbringa ett visst belopp som grundläggande kapital i och för stiftande aven fond, därav räntan skall användas till förbundets verksamhet". Av artikeln framgår, att tre sameföreningar beslutat stödja Centralförbundet ekonomiskt, nämligen VilhelminaÅsele (Fatmomakke), Tärna och Sorsele sameföreningar, vidare att man hade planer att sammankalla till ett nytt landsmöte, som skulle besluta om "fullt stadgeenliga former för förbundets verksamhet" och utse en förbundsstyrelse i vilken samer från olika delar av samernas land skulle ingå. Torkel Tomasson - det framgår tydligt, att det var han som drev på - ville skapa något som "varaktigt kunde tjäna samernas intressen och sammanhållning". "Vi vilja hoppas", skriver han, "att sameh, var på sin ort, såväl föreningsmedlemmar som utomstående, skola inse vikten och betydelsen härav och spänna krafterna till det . yttersta för att dra ett strå till stacken i och för arbetet till förverkligande av våra planer."

Ja, nog spände Dortje krafterna till det yttersta och med honom Fatmomakke-gruppen, d v s styrelsen. Men gensvaret var svagt ute i fältet, och det vilar något av tragik över den följande utvecklingen. Vi återvänder

24

till Centralstyrelsens rådsmöte i Fatmomakke den 4 juli 1921. Början av artikeln har vi redan återgivit ordagrant. Trots allt försöker Dor/je vara hoppfull - några få föreningar hade ställt upp och ville stödja - även ekonomiskt - förbunds tanken i enlighet med åselemötets beslut, att uppbringa kapital bland samerna själva.

Och betänkligheter hade också tydligen uppstått bland styrelsens medlemmar. Men. styrelsen beslöt i Fatmomakke, att "förbliva vid sin funktion". Man hade inte släppt tanken på ett lotteri. En planerad uppvaktning kom inte till stånd "på grund av mellankommande hinder".

Endast två samer utifrån kom till Fatmomakkemötet, Nils Nilson från Härjedalen och Kristoffer Andersson från Frostviken.

I början av januari 1922 hade Vilhelmina-Åsele sameförening åter ett möte i Åsele. Dess styrelse var fortfarande också Centralförbundets styrelse. Men det finns inte ett ord om centralförbundet, utom att av de medel, som bland samerna insamlats till förbundsfonden, SOO kronor anslås till stöd av Samefolkets Egen Tidning.

Insamling till Centralförbundet

Insamlingen till centralförbundet är värd ett särskilt omnämnande. Redan i juni 1919 (sid 10 f) finner vi en första redovisning för influtna medel med bidragsgivarens namn och beloppet som var och en givit. I inledningen till redovisningen står det: "Det är givet att vår kulturröreise, om den skall kunna fortsätta, även fordrar ekonomiskt underlag. Med stöd av landsmötets beslut vädjade därför den av landsmötet tillsatta centralstyrelsen för någon tid sedan i särskilt cirkulär till sameh i hela riket att bidraga till centralförbundet med åtminstone den av landsmötet beslutade avgiften av S kr, i och för stödjande av centralförbundets strävanden i första hand med ett nödvändigaste rörelsekapital".

Listan, den första som publiceras i SET - flera skulle följa - redovisat en summa av 640 kr och 11S bidragsgivare, de allra flesta från Jämtland och södra Västerbotten. Namnet Pulpur tex förekommer fyra gånger, på personer från Östra Fjällfjäll, i Fatmomakke-området. Av Arvidsjaurs-samerna finns 16 namn på listan, vilket visar att organisationstanken hade relativt starkt stöd där, och tre bär 'namnet Stenberg. I septembernumret samma år (sid 19 f) fortsätter redovisningen med 119 bidragsgivare, också nu mest från Jämtland och Västerbotten och en och annan från sydligaste Norrbotten, och en slutsumma på 1180 kr. I decembernumret (sid 30) redovisas 21 personer som bidragsgivare, denna gång från Arjeplog och totalsumman är nu 1297 kr, och i mars-

2S

numret 1920 (sid 7) redovisas ytterligare 15 bidragsgivare, de flesta från Malå, och en slutsumma på 1389 kr. Det var den summa som insamlingskampanjen inbringade. Det måste ha varit en stor besvikelse för Torkel Tomasson och hans medkämpar. Han hade ju tänkt sig belopp aven storleksordning, att endast räntan skulle behöva användas för centralförbundets verksamhet. Det visade sig -liksom så många gånger senare - att den personliga offervilligheten för den gemensamma saken var liten bland samerna och därmed också att känslan för gemensamt ansvar, solidaritet, var svagt utvecklad bland samerna i gemen. Det var endast en liten grupp som trots allt höll fast vid drömmen om en allomfattande organisation, framför allt gruppen i Fatmomakke med Torkel Tomasson i spetsen, och genom det gemensamma tidningsorganet, som han envist . och outtröttligt fortsatte att utgiva under mycket svåra ekonomiska förhållanden. Och det är väl fråga om Svenska Samernas Riksförbund kunnat bildas 1950 om inte Samernas Egen Tidning hade berett marken. Kanske är SET:s tillkomst, när allt kommer omkring, det viktigaste resultatet av Fatmomakke-gruppens strävanden och landsmötet i Östersund.

Försök att få till stånd ett lotteri

Den andra vägen att skaffa penningmedel till förbundets verksamhet, varulotteriet, visade sig också vara oframkomlig. I decembernumret 1922 (sid 31 f) omtalas, att centralförbundets ansökan hos regeringen om tillstånd att anordna varulotteri för andra gången avslagits trots att flera myndigheter tillstyrkt. "Det är klart", skriver SET, "att avslaget på sitt sätt kommer att verka förlamande på det nyvaknade sociala och kulturella intresset hos sameh samt skapa modlöshet hos de unga samiska krafter, som under senaste tid såväl för samernas välfärd som för fosterlandets nytta i övrigt icke sparat någon uppoffring i arbetet för samernas andliga uppryckning och konsolidering". Med besvikelse konstaterar tidningen: "Märkligt är att lotterier beviljas till varjeharida ändamål, men när det gäller en ansökan till förmån för icke mindre än ett folks andliga uppryckning, då avslås det konsekvent".

I mars 1923 (s 7) läser ·vi om ett sista försök att få anslag från penninglotterimedel. Iden kom från dåvarande nomadskolinspektören Erik Bergström. Även denna ansökan avslås (SET 1924 sid 8). Sedan dess är det tyst i SET:s spalter om Centralförbundet. Enligt Gustav Park upplöstes förbundet 1923 ("Samernas organisationssträvanden i Sverige", föredrag vid Nordiska samekonferensen 1953. Samiid Dilit Oslo 1957) av brist på medel. "Detta hade till följd", skriver Park, "att modet sjönk hos alla, tom hos Torkel Tomasson, som i det längsta hade varit

26

Den festkommitte som dr 1916 arbetade för att stärka föreningens ekonomi hade ordnat med kaffeservering under Ase/e-marknaden. Thomas Stinnerbom, Astrid Kristoffersson, Tina Sjulsson, Albin Andersson.

förhoppningsfull. De enskilda sameföreningarna förde en tynande tillvaro och en och annan av dem rent av upplöstes." (sid 213).

Samernas kulturrörelse

Uttryck som andlig uppryckning, upplysning och framsteg, folkets ptinyttfödelse och andra utsagor av samma valör och innebörd möter man åter och åter i redaktionella artiklar, ledare och vädjanden i SET:s spalter. Samernas kulturrörelse är ett annat uttryck av hithörande slag: som används gång på gång. Redan i provnumret 1918 finner vi artikeln med rubriken Samefolkets kulturrörelse och organisation. Inledningsvis konstaterar signaturen TT-n: "Vår tid är de stora händelsernas tid". Det var ju under världskriget. I denna jubileumsskrift är det helt på sin plats att vi citerar ett längre parti av denna programmatiska artikel:

"Under det att i de stora nationernas liv omvälvningar avlösa varandra, undgår man inte att lägga märke till , hurusom högst upp i Norden bland de minsta av nationerna också för närvarande försiggår en företeelse, som i sitt slag har karaktären av omvälvning. Det är en kultur-

27

rörelse, en liten revolution i samefolkets li v. Denna kulturrörelse gör emellertid utåt icke stort väsen av sig. Den är fullkomligt oblodig och ofarlig. Och i motsats till de stora nationernas omvälvningar och revolutioner, som mer eller mindre är beledsagade av våld, hat, lidande och obarmhärtighet, är samefolkets kulturrörelse i grund och botten fredlig och besjälad av högsinthet, ädelmod och samförstånd. Dessa vapen äro också uteslutande humanismens vapen. På grund härav är samefolkets kulturrörelse varken fruktad eller hatad. Och det är icke utan att ett sanningskorn ligger uti, vad en bemärkt svensk politiker sade en gång, att samefolkets kultur i viss mån står högre än den förhärskande europeiska kulturen, vilken som sin frukt avkastat världskriget.

Vad innebär då samefolkets kulturrörelse?

Samefolkets kulturrörelse har ingenting med storpolitik och statsskick att skaffa. Det är en social och andlig rörelse, som verkar nedrivande så till vida, att den bryter ned gamla dogmer, vanföreställningar och ensidiga åskådningar om samefolkets existens och utveckling, liksom rörelsen positivt utgör ett led i samefolkets uppvaknande till insikt om sin ställning i samhället och i samband därmed känslan och ansvaret hos individen att själv företaga något i och för sin andliga och sociala lyftning. Ty väckelse till upplysning och framsteg måste komma från folket självt. Man kan därför säga, att samefolkets kulturrörelse är ungefär detsamma som folkets pånyttfödelse. " (Kursiveringarna har gjorts av mig).

Betraktar man närmare det citerade stycket, så finner man där redan alla grundtankar, som är vägledande för samernas organisationer ännu i dag, inte minst SSR: partipolitisk neutralitet, kamp mot gamla dogmer ocn vanföreställningar, uppvaknande till insikt om samernas ställning i samhället, ansvar hos individen att företaga något andligt och socialt, att väckelse till upplysning och framsteg måste komma från folket självt, att det är nödvändigt med en organisation. Där den enskilde står maktlös, kan en förening uträtta mycket.

Målmedveten agitation och nya föreningar -Trots att motgångarna var nedslående på det centrala planet levde

föreningstanken, om än ibland tynande, vidare på det lokala planet. Vi ska ägna ett avsnitt åt föreningsverksamheten, också dess programmatiska sida.

Det gjordes formliga agitations resor av Torkel Tomasson och Anders Wilks m fl. I februari månad 1919 besökte Tomasson Arvidsjaur och Arjeplog och höll föredrag i organisationsfrågan. I Arvidsjaur fanns

28

redan en förening som inkallades till extra sammanträde för att höra på honom och i Arjeplog hade tidigare beslutats att bilda en förening, som nu den 14 februari sammanträdde och konstituerades och antog stadgar. Också på detta möte höll Tomasson föredrag om behovet av föreningar (SET 1919, s 3). Lars Rensund, tidigt medarbetare i SET, skriver i Samefolket 1969 (s 62 tf) om Tomassons besök på vintermarknaden i Arjeplog: "På den tiden fanns inga bilar. Landsvägen mellan Arvidsjaur och Arjeplog plogades mest med häst och träplog. - - - Torkel Tomasson åkte skidor från Arvidsjaur till Arjeplog. Och jag minns att då han reste tillbaka så åkte han skidor efter landsvägen genom kyrkbyn och fortsatte över tingshusbacken österut. Men han använde inte två skidstavar utan bara en skidstav, björkstav, som hade isbrodd nederst, och övre ändan var försedd med ett spjut som hade skyddshölje av framtaggen, åutåmannam, på ett renhorn."

I första numret 1919 berättar Per A Thuuri, att man söker intressera Jukkasjärvi-samerna att bilda förening, men försöken "slå stopp gång på gång beroende på att sameh häruppe ej känna vikten aven organisation".

Bättre gick det i Jämtland och Västerbotten. I december-numret 1919 (s 24) inlöper notiser från fyra föreningsmöten. Från Sorsele skriver Sivert Andersson: "Höstbönhelgen i Ammarnäs var talrikt besökt av sameh. Sorsele sameförening höll sitt ordinarie föreningsmöte under synnerligen vacker tillslutning, och stämningen må man säga, var den bästa. Föredrag hölls av ordföranden i Vilhelmina-Äsele sameföre,zing Anders Wilks. - - - Auktion å föreningens hopsamlade diverse slöjdalster - - - inbragte åt föreningen den vackra summan av 250 kronor."

Och Från Frostviken skrivs bia: "Ja! Som ni vet, ha sameh här i Frostviken bildat en sameförening. Den räknar ett 50-tal medlemmar. Ni förstår nog, att i början var det lite svårt. Men jag tror att intresset växer allt mer och mer - - - Jag tror att föreningslivet är ägnat att stärka sameh, för att de skola inse att vi, om viljan är god, förmå mer än blott och bart springa i kapp med renen".

I Dikanäs hölls den 11 oktober höstrnässa. Till mässan hade även ett 40-tal samer infunnit sig, "som begagnade tillfället till andlig uppbyggelse kring vår kulturrörelse" , heter det. "Anders Wilks höll ett hejdundrande föredrag om vikten av upplysning och föreningsrörelse bland sameh", berättas det i artikeln. "Ja han gör vad han kan medan han står som ordförande i vår förening. - - - Det var bra gjort av Wilks, ja utmärkt bra!" slutar rapporten från Dikanäs.

29

Sä berättas det ocksä i samma artikel, att o.fferdals och Hotagens sameförening hade möte i mitten av juli, att föreningen räknar 50 medlemmar.

"Sameh har vaknat och äro mycket intresserade av sin förening", slutar Anders Olofsson frän Stenfjäll sin rapport.

Ja, så lät det 1919. Och det är utan tvekan Östersunds-mötet som inspirerat till de glada ansträngningarna i föreningsarbetet. Lågan som tändes i Fatmomakke 1904 blossade upp till en stor eld i Östersund 1918, en eld som spred sig under de närmaste åren efter mötet, till Malå, Sorsele, Arjeplog och Arvidsjaur för att inte tala om norra Jämtland, d v s Frostviken och Hotagen, där 60-årsjubileum mycket riktigt firades iAnkarede.

1920 har elden spritt sig till de sydligaste samerna i vårt land, och Tännäs-Idre sameförening bildas. I juninumret det året (sid 15) skriver den nybildade föreningens sekreterare Anders Nilsson Nordfjäll bIa, att "vi ungdomar här i Tännäs och Idre har startat och bildat en förening för att på detta sätt sluta oss till en samernas organisation, som skall tjäna som medel att rycka upp värt folk, gemensamt gagna vära intressen. Det passade så bra i vintras, ty allas vår vän Anders Wilks från Vilhelmina besökte oss och höll ett dundrande 'politiskt' föredrag, som verkade liv och eld i oss, så att vi diskuterade och resonerade och fick slutligen till stånd en förening även hos oss. Det var bra gjort av dig, Anders Wilks, att du besökte oss. Tack skall du ha! Du har tydligen blivit kallad att tjäna som redskap för spridande av upplysningens evangelium bland sameh. Detta är något, som icke tillräckligt kan uppskattas av oss same." Entusiasmen var således omisskännlig då.

Sameföreningarnas ändamål- idealitet

I samma nummer (sid 17 f) skriver Torkel Tomasson en artikel med rubriken Sarneföreningarnas ändarna/. Samerna har i kyrkligt avseende varit skrivna inom respektive församlingar. Men i timligt har de knappast deltagit i kommunens angelägenheter. "När de någon gång samlats för att taga vara på sina intressen", skriver han, "har detta i många fall skett i sus och dus, ibland i fyllan och villan, inför en lappfogde eller länsman, som från högsätet tjänstemannamässigt lett ordet i den stimmande församlingen". Det är som vi ser härda ord. Tomasson hade säkert bittra erfarenheter att minnas. Sammanträdena rörde sig mest om taxering av renantal. Och när man inte kunnat enas, har "den allvetande ordningsmannen, pä uppdrag av ordföranden slitit tvisten, att sä och sä många renar har Per. När sammanträdet undanstökats har

30

INFOR LIF ELLER DOD?

SANNINGSORD I DE LAPPSKA FÖRHÄllANOENA

AF

ELSA LAULA.

J

Pris: 25 öre.

'ifrfiångt uppe bland fjällen i öfversta Norrland

~ bor sedan mannaminn"es tider vår stam.

Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar

icke alltid varit hänvisade till att söka lefve

bröd bland kala bergstoppar, utan lemningar

från forna tider visar att lapparna besuttit

rymliga betesmarker under gynnsamma för

hållanden. Under seklernas lopp har lap

pen dock alltjämt fått vika för den jord

bruks idkande germanska rasen. Fredlig, lugn,

sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen

utan protester själfmant lemnat hvad han trott

vara hans tillhörighet och tum för tum ha de •

svenska nybyggarna dragit till sig qen betes-

mark, som af lapparne användts. De hafva

däraf fått namnet »nomadiserande» . d. v. s.

4

ständigt vandrande .. men månne icke den om

ständigheten, att de svagare under alla tider

fatt gifva vika för de starkare, varit orsaken

till denna vandringslusta. Att lappen har be

tingelser för att bosätta sig när han fått sitt

lefvebröd, därom vittna med tillräcklig tyd

barhet de sista decenniernas erfarenheter.

Man gör orätt om man i lappbefolkningens

tvungna undandragande ser något af zigenar

lifvet. Vårt folk vilja blifva bofasta om de

därtill fått rättighet, men de hafva i alla tider

lefvat i en undantagsställning eller med andra

ord -- de hafva ställts utom lagen, utom de

allmänna rättigheternas gräns.

F öga eller litet lemna lappska kulturskil

drare af lappens jernhårda kamp för tillvaron

och de tvungna omständigheter, hvarunder

de hafva att förskaffa sig sitt uppehälle. !\1er-•

endels framställes lappens arbete, hans kamp

för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden

och hans äfventyr i sagornas skimrande ljus, !

hans verkliga arbete för nöjestillfredsställelse.

Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett tids-

fördrif utan ett af mödor, faror och umbä-

5

randen uppfylldt lif. Hvem täljer de lappska

hemmens tårfyllda kval, hvem uttalar tröstens

ord till dE hårdt pröfvade, hvem mättar enkor

och faderlösa barn och hvem räcker lappen

en skärf i nödens dag? Man sätter sig icke

in i lapp befolkningens förhållanden utan be

traktar det hela som en föråldrad brokig tafla

bredvid svenskens högre kulturstädium. Och

dock tillmätes orättvist den lappska befolk

ningen kulturlyten, hvilka ej hafva sin uppkomst

i vår stam utan äro till oss öfverförda från de

högre kultiverade. Ja, man har därvid '-gått

så långt att man därföre ansett oss ej vara

värdiga att inrangeras bland folkslag eller

med andra ord åtnjuta rättigheten att existera.

Efter denna korta inledning vill jag öfvergå

till en skildring af de laster, hvaruti vårt folk

slag sägas vara försjunkna uti och som öppet

sagt~ mig vara orsaken till den hjälplösa ställ

ning, lappen befinner sig uti.

Lapparnes dryckenskap.

När jag i våras sökte att väcka intresse

för vårt folk, framhållande den hjälplösa ställ-

6

ning de bd unno sig uti och den särställning

de intogo i fråga om rent mänskliga rättig

heter, möttes jag med orden: »Lapparne

supa, de dricka, de kunna icke upphjälpas»

o. s. v. Till en början vill jag konstatera det

faktum att bland våra lappar finnas inga vane

drinkare och sedan tider man minnes tillbaka

har icke åtminstone i min hemtrakt någon

lapps dödsorsak varit alkoholsjukdom. Jäm

fördt med de senaste svenska iakttagelserna,

som konstaterat att 50 tusen drinkare befolka .'

landet, torde den lappska dryckenskapen i c k e

böra öfverskattd.s sin betydelse. Däremot före

kommer beklagligt nog att berusade lappar

uppträda vid marknader, som hållas vid kusten,

men äfven då i ett mycket ringa antal. Men

dessa bestå ingalunda at sådana, som hafva

för vana att berusa sig, utan utgöras af tillfäl:

liga supare, som genom köp, byte eller annan handel kommit i beröring med svenska mark'-

nadsbesökare och bjudits förtäring för att

»affärerna skall gå bättre». Men äfven detta

nationallyte är i försvinnande och det af sin

egen orsak, nämligen den, att lappen merf'n-

7

dels inser att han gor dåliga affärer när han

l ä t e r berusa sig.

Oherättigandet att kasta ett folks ovana

på en annan ras ' skuldror och däraf förklara

en h~älplös belägenhets berättigande, lyser

äfven bjiirt fram inför påståendet att lappen

icke själf producerar, försäljer eller på annat

sätt tillhandahåller berusande drycker. Den

last, som har sitt upphof inom folkets egna

landamären, bör icke påbördas andra folk,

som genom njutningslystnaden förledes att

sjunka i densamma.

Tiggeri af nöd eller lättja?

Beklagligt är det förhållande, hvarmed

man äfven framhåller lapparnes tiggeri,

såsom föranledt af lättja. Vårt folk kunna in- _

delas i två olika afdelningar, beroende på det

förhållande de stå till förvärfvet af det dagliga

brödet, nämligen renägande och icke ren

ägande lappar De förra utgöras af sådana,

som trots alla svårigheter lyckats behålla sina

renar; de senare däremot af de, som genom

8

ett eller annat förhållande blifvit utan renar,

hvilkct är detsamma som förlusten af sitt lef'

vebröd. Det är endast genom utrönandet .. tf

på hvad sätt en lapp gått förlustig sina renar,

SOllJ. man kan bedöma, om tiggeriet är föror

sakadt af lättja eller af verklig nöd. Lappens

framtid är förknippad med renen, hans trogne

följeslagare genom lifvet. Af den har han sin

cxi!;tens, utan honom står han inför hungers

nöden. Jagt och fiske måste alltid räknas som

en bisyssla, mera till att söka än att erhålla

lefvebröd. På renen måste man söka lappens

. existensminimum. Ett lapp matlag på sju per

soner (man hustru och fem barn) behöfvcr

årligen till sitt hushåll nedslagta 40 renar,

hvaraf 20 användas till lapphemmets eget

behof af kött och den andra hälften försäljas

till inköp af mjöl och andra lifsförnödenheter

jämte beklädnad. För dessa 20 renar erhåller

lappen i lyckligaste fall omkring 300 kr. På

denna summa drar en lappsk familj sig dräg

ligt fram genom lifvet. Men nu en annan sak.

För att efter denna beräkningsgrund fastslå

ett existensminimum, behöfver lappen till sitt

9

förfogande en renhjord af nära 350 renar, och·

detta antal kan icke en lapp på tio uppbringa.

En renhjord på 100, det minsta antal som en

lapp kan hafva för att uppträda som själfstän

dig t renägande, lemnar en årlig afkastning af

30 ren l<::alfvar. Dessa späda kalfvar utsättas

nu med ens för tusentals faror, icke minst att

märka nybyggarnes hundar. Redan efter ett

t\.r har afkomman med säkerhet nedbringats

med minst ett tiotal, andra året till 15 och

vid fullvuxen ålder till 12.

Alltså skulle lappen med blick på fram

tiden icke få nedslakta mer än 12 a högst

15 renar pr år. Hvarje antal som däröfver

går, inverkar på den framtida betingelsen att

lefva för lappen. Nedslaktar han exempelvis

existensminimummet ·40 renar, har han redan

efter ett års tid renstocken nedbringad till 70

och fortfar detta förhållande är han redan

efter ett par tre år under möjligheternas gräns,

under betingelsen att lefva. När renarnas

antal understigit 100, kan lappen icke längre

ägna sig åt skötseln af sina egna renar, utan

lämnar då desamma i vården hos någon ren-

ro

ägande lapp, som själf icke har tillräckligt

antal renar, och slår han sig merendels själf

ned på en jordtorfva för att med jordens bru

kande bidraga till existensens möjlighet. Under

tiden går nu hans renar »ut sig» mestadels på

svårigheten att skydda det uppväxande ren

släktet mot ren märken. Då återstår endast

lappens jordbrukstorfva och då har han den

framträngande svenske nybyggaren att kämpa

med. Lappen får - alla ömmande omständig

heter till t1'Ots--, gifva vika och obarmhertigt

drifves han till tiggarstafven, han har fu icke

äganderätt till sitt land utan äger endast rätt till

renbete. Utan renar, utan jord, utan utsikt

att lefva af sina händers arbete finnes ju ingen

annan möjlighet än att anropa barmhertiga

medmänniskor om hjälp. Till råga på all

denna 'helt vanliga olycka har den lappska be~

folkningen att nu utstå alla de sviter, som

uppkommit efter de »sju hårda årens» historia,

hvarför ofvan relaterade nöd blifver allt mera

och mera allmän. De sju hårda åren inleddes

med året 1892, då vintern kom tidigt, redan

S:t Michaeli dag. Genom den tidiga vintern

I I

frös snön till is och betäckte bergen, hvarföre

renen icke kunde komma åt den renrnossa,

som hör till hans uppehälle. Tusentals renar

dogo då af svält, och detta förnyades sedan

årligen en lång tid. Så kommo de stora tim

merdrifningarna och renar - likaledes i tusen

tal - hlefvo nedfällda af träden. (I denna

fråga vill jag i förbigående nämna, att lapparna

icke för dessa olyckor erhöllo någon skade

ersättning.) Förutom dessa olyckor hade re·

narne alltid att kämpa med nybyggarnas hun

dar. Som ett talande exempel på huru latt en

lapp kan bringas till nödens brant, vill jag an

föra foljande:

Lappmannen Gustaf Klementson i Fatmo

makke var för några få år sedan ansedd som

en välbärgad lappman. Han ägde en ren

hjord på omkring 300 renar och hade så- _

ledes existensmöjligheter för den stora familj,

I I personer, de voro. Hufvudsakligen genom

timmerdrifningen nedslogos hans renar och

därmed var hans uppehälle som renägande

lapp förbI. På sitt lappskatteIand sökte han

nu att förebygga sin .

rum och göra detta

12

fruktbärande. Nu i dessa dagar har den sven

ske nybyggaren fullbordat lappmannens öde

__ o och lappmannen utestängts från rätten till

sitt lappskatteiand. Hvad skall nu den arme

af olyckan hemföljde söka sitt bröd. Aterstår

för honom, _ hdern med de nio barnen, någon

annan utväg än att söka brödet hos barmher

tiga medm:i.nniskor, så framt han vill undgå

hungersnöden? '. Är nöden här föranledd af

lättja eller af verkligt behof?

Det är !:ant att hvarje år beviljas ett stats---anslag ,till nödlidande lappar, men dessa un-

derstöd ha dock endast i undantagsfall, och

då i mycket små belopp kommit de fattiga lap

parne till godo. Medlen afsändas till kommu

nalstyrelserna i de olika 'lappsocknarne och

denna styrelse, som utgöres af svenska bebyg

gare, behåller merendels summan för kommu.

nens räkning för att betäcka utgifterna för

de lappar, som åtnjuta helt understöd af kom·

munen (s. k. »sockenlappa[») .

Om den lapp ska nöden, orsakerna till lap

pens tiggeri, till bekymren som hota lapphem

mens framtid och därmed förknippade omstän·

13

digheter, vore mycket att andraga, men då

jag tror att de rader jag skrifvit om denna sak,

ändrar svenskens uppfattning om detta sak

förhållande, öfvergår jag till medlen, hvarmed

elen lappska befolkningen skulle kunna upp

hjälpas. Vi hafva velat benämna den

Lapparnes existensfråga

därvid framhållande att hela vårt folks öde

beror endast och allenast på denna frågas

nöjaktiga lösning. För att utreda dessa hättre

vill jag först behandla grundfrågan angående

lapparnes äganderätt till sina lappskatteiand,

jämte rätten. för lapparne att idka åkerbruk.

Genom Kungl. Bref af den 13 december 1867

bestämdes en odlingsgräns, hvarvid en gräns

linie sattes mellan den svenske nybyggaren

och elen lappska befolkningen. Nybyggarne

hatva erhållit äganderätt till sina hemman,

under det att lapplandet förklarades vara kro

nomark. Med anledning häraf bortadvocerades

lapparnes rätt till den jord, hvaruppå vi alla,

naturlIgt sedt, hafva att hämta vårt lifsuppe-

hälle. Genom att endast hafva dispositions

rätt till ett jordområde, lappskattelandet, och

med dystra aningar vänta på den dag, då

man kan blifva bortförd från sitt hem, där

g\~neratioll efter generation nedlagt sin ung

doms arbetskraft, sin mannaålders möda od>

ålderdomens arbetshjälp, kan icke gifva den

arbetslust, en kraftig stam bör utveckla. Ar

betslusten klädes i handling först vid det till

fälle när man vet, att man gagnar sig själf,

sina barn och sina efterkommande. Idoghet

och ihärdighet saknas icke bland lappbefolk

ningen, det är endast föremålets faktiska be

stående, som förhindrar arbetsintensiteten och

Jen välmåga, som annars skulle sprida sig.

Med de jämtländska lapparnes öde framför

sina ögon, dessa som jagats upp till ofrukt

bara berg på grund af att deras rättsfråga til~

jorden ej beaktats, kunna icke de vester- och

norrbottniska lapparne inse annat öde, äfven

de, srl länge frågan om rätten till jorden icke

löses.

Arligen och dagligen gifves äfven hos oss

Vesterbottens lappar exempel på hvarthän till

15

ståndet leder. För en tid tillbaka, låt oss säga

30- a 40-ta1 år, kommo de svenska nybyggarn e

och frågade vänligt om de kunde få slå · sig

ned och odla upp en bit mark. Lappen såg

l detta förhållande ingen som helst orsak att

neka den arbetsamme mannen. Om några år

hade nybyggaren odlat upp marken omkring

sitt tjäll, och tog syn på densamma. Veder

börande bevil jade heredvilligt lagfart å mar

ken och icke blott den mark, som han själf

odlat utan därtill ett öfrigt område. Området

kunde, och gjorde det i de flesta förhållaii:den;

sträcka sig om lappens frodiga renvallar och

skatteland, den som förut varit vänlig nog att

tillmötesgå nybyggarens önskningar att få odla

marken bledvid honom. Så gick väl några år

och en vacker dag infinner sig vederbörande

synemän och kungör för den olycklige lappen

att han icke längre äger rättighet till den

gröda, som af honom vidare inbärgas.

Med dessa syner framför sina ögon lär

väl ingen förundra sig öfver att den lapp ska

befolkningen känner en bäfvan för hvad som

komma skall. Merendels utgöres nu denna

r6

lappska befolkning, som på sådant sätt bort

drif ves af sådana, som icke äro renägande

och hvad ödet blir för dessa olyckliga är icke

svårt att förutse. De blifva fattiga och ut

armade. Därhän har lapparnes osäkra rätts

ställning lcdt, på grund af deras undantags

ställning i den svenska jordrättsskipningen.

Svensk praxis har dock alltid varit och är det

ännu) att vid afvittrings- och storskiftes förrätt

ningar det folk, som af ålder bott och brukat

landet, fått för sig och sina efterkommande

för evärdelig tiu tilldelad sin beskärCla del:

Lappen måste tillerkännas äfven denna rätts

ställning, eljest är hans öde besegladt. Han

drifves i annat fall allt längre och längre upp

mot de kala bergstopparne mot norska grän

sen, den han ju icke får öfverskrida. Vid

denna tidpunkt, då är väl också vår strid för--

gäfves, och då är det förbi med de svenska

lapparne. Men hvem i vårt humana tidehvarf

åtager sig att kasta den historiska dödsdomen

öfver ett folk, som trots all sin brist på mänsk

liga dygder dock icke kan öfverbevisas om

, . • , ,

. l

att det genom eget förvållande förorsakat sin

undergång.

* * * , , I sammanhang med rätten till jorden står

, , , ) !

i l

lappens rätt att öfvergå till jordbruksidkande

folk och bruka sina lappskatteIand. Genom

sådana förhållanden, som de af nybyggarnes

s~itt att gå till väga gentemot den lappska be

folkningen jag nyss nämnt och det understöd

dc därvid vinna af den svenska lagen kan vi

icke annat än se denna rätt oss bestr'fden.

Marken därofvan odlingsgränsen är oss · till

delad för renbete, icke för jordbruk. En del

skäl, som jag i annat sammanhang berört, har

tydliggjort, att vi i betraktande af lefvebrödet

icke ha annan utsikt än, att när renarn e på

ett eller annat sätt förolyckats vi måste gå

till brukandet af vårt lappskatteIand. Men

öfver detta står en tidsfråga, nämligen den

att hela folket förr eller senare måste gå till

jordbruket. Renen finner ej längre sitt bete

bland fjällen . I en ej allt för am gsen framtid

hafva vi att se att den ene lappen efter den

18

andre förlorar sina renar. Ogynnsamma för

hållanden komma därvid att medverka, icke

minst den skadeersättningsskyldighet, del?

renägande lappen numera underkastas enligt

bestämmelserna i § 14 uti lapp lagen den I juli

J 898, och genom hvilken bl. a. en lappman

helt nyligen dömdes till tre tusen kronors ska

deersättning. Och hvarför skall lappens exi

stensförmåga kringskäras af lagar? Erfaren

heten lärer att inget folk går så framåt som

när frihet råder i alla delar. Lappens frihet

är kringskuren. Hans kamp för lefvebrödet

är utstakad och betingelsen att lefva hänskjuten

allenast till rename och renarnes skötsel. I

medvetanaet finnes dock allt jämt en känsla

som talar om frihet och denna känsla återfin

nes äfven hos oss, lappar!

* * *

R e nb e t e s r ä t t e n är, som jag antydt,

närmare beskrifven i författningen om utstak

ningenaf odlingsgränsen den 13 dec. 1867. Den

markeras allt emellanåt af en dagorder från

Umeå landskansli och hålles då i sådan form,

19

att man skulle tro, att lapparnes renbetesrätt

vore betryggad. Framför mig ligger en läns

kungörelse af den 12 januari 1898, däri det

heter, att anläggning af nybyggen ofvan od

lingsgränsen icke finge vidare af kungl. maj :ts

befallningshafvande beviljas; att de nybyggen,

som redan funnos ofvan odlingsgränsen, skulle

återläggas till kronomark och att all mark

ofvan odlingsgränsen skulle återläggas till ren

betesland. Denna kungörelse har fullföljts så,

att under dessa sex år ett större antal nybyggen

anlagts ofvan odlingsgränsen, ja, man ' har

till och med dömt lappar till skadeersätt

ning gentemot dessa nybyggare. Alla förord

ningar till trots synes dock endast den rätt

visan vara gällande, att lappen skall drifvas

från sin mark. Skulle i verkligheten de lagar,

som skrifvits till förmån för lapparnes renbete

efterföljts, hade lappen icke haft rätt att klaga

öfver denna sak. Men lagda i händer, som

utan hänsyn till den lappska befolkningen gyn

nar nybyggaren, kan det nuvarande tillståndet

icke föra annat än till renarnes minskning och

lappens försämrade lefnadsställning.

20

Lapparne önska i denna fråga sålede;

endast hvad de i lag blifvit förut tillförsäkrade,

d. v. s. att all mark ofvan odlingsgränsen ut

lägges till renbetesland. Men huru kan ko

nungens befaJlningshafvande förklara att vid

lapptinget i Fatmomakke nu framlägga ett för

slag, gående ut på att inlösa nödig renbetes

mark ofvan odlingsgränsen och därvid säga

att lappen erhåller gynnsamma reformer, när

vi förut för sex år sedan i länets kungörelse

uttryckligen fått denna mark till oss uppJåten.

Detta motsägande förslag, hvilket nu framkom

mit, är således i strid mot förut gifna bestäm

melser i fråga om renbete och afser ingalunda

att skänka lappen någon fördel utan gäller

endast såsom en inskränkning i bestämmd

serna af kungl. maj :ts befallningshafvandes

kungörelse den 12 januari 1898.

Fattiglappens öde

synes nu starkt hotadt genom det af lappfogden

Burman vid lapptinget i Fatmomakke fram

lagda förslaget att nedflytta den icke ren-

2 I

ägande lappen nedanför odlingsgränsen och

där bereda honom jordbruk. Vi kunna icke

annat än protestera mot detta förslag. Det

vore att med ens tillintetgöra den lappska be

folkningen och få anspråken på vårt land för

alla tider häfda. De renägande lapparne för

minskas alltjämt på grund af renarnes existens

förhållanden, förut omnämnda. De samman

smälta allt framgent och under de senaste

åren ha de renägande lapparnes antal väsent

ligen förminskats. De icke renägande lap-.'

parne skulle nu - enligt förslaget - nedflyttas

till nybyggen nedanför odlingsgränsen och

man får väl säga där öfverlämnas åt sitt öde

Hvartefter nu de renägande lapp arne förlora

.:;ina renar, nedflyttas dessa nedanför odlings·

gränsen och gå säkerligen där sin under

gång till mötes, under det att den renägande

lappen drifves mot fjället, förlorar sina renar

och nedskickas sedan utfattig nedanför odlings

gränsen. När man tager i betraktande, att den

mark, som är ofvan odlingsgränsen, är utlagd

till renbetesland för oss lappar och att å dessa

marker nybyggen äro uppresta, som äro olag-

22

ligt tillkomna; hvarföre icke låta lappen till

träda dessa nybyggen och nu boende nybyggare

ofvan odlingsgränsen få tillfälle att nedflytta

nedanför densamma? Hvarföre skulle hinder

möta för lappen att bruka dessa land, som gör

att lappen åtminstone får bo i sitt af ålder

brukade land samt slipper att å nya och för

honom främmande trakter söka sitt uppe

hälle. Detta förslag afser ingalunda något för

bättrande af lapparnes lefnadsställning, utan

afser helt enkelt att afskära lapparnes förbin

delse med sitt eget folk, för att sedan låta dem

undergå det öde, som bland de svenska ny

byggarne väntar desamma nedanför gräns

linien.

Lapparnes rösträttsförhållanden.

Om i Sverige skriande orättvisor anses

begångna med att större delen af folket undan-

drages medbestämmanderätt i folkets egna

angeläg~nheter, så äro dock de lappländska

förhållandena än olidligare.

Den kommunala rösträtten i

lappkommunerna utöfvas endast och allenast

•

23

af den svenske jordbrukaren och lappens lifs

näring ger ej honom den inkomst, som be

rättigar honom att deltaga .i allmänna, honom

rörande angelägenheter. Högst fåtal lappar

(ifrågasättas kan, om det än finnes några) äga

bestälfimanderätt vid kommunala stämmor,

och dock afgöras vid dessa lapparnes ange

lägenheter rörande beskattning, fattigvård och

öfriga kommunala ärenden. Det har icke

förunnats lappmannen att vinna inträde i kom

munal myndighet och i något medafgöra om

frågor, som rör lappens rättsförhållande i

kommunen, till hvilket förhållande den kom

munala bestämmanderätten i mångt och myc

ket dock kan medverka. Och i deflesta fall inse

lapparne, hvilka i många lappkommuner utgör

flertalet, att de icke kunna inverka något till

förbättrade förhållanden, då de icke på grund

af den kommunala rösträttsskalan förmå ut- -•• o

ratta nagot.

Ställer sig nu den kommunala rösträtten

förnuftsvidrig, är d e n p o l i t i s k a r ö s t

r ä t t e n s förhållande till lappbefolkningen

hcdröfligare. Lagen stadgar att man, för att

hafva rösträtt till Riksdagens Andra kammare,

skall hafva cn inkomst af 800 kr. eller en jord

brnkslägenhet, taxeringsvärderad till 1,000 kr.

Intetdera af dessa mått fyller lappen. Af renen

kan han icke upphringa ens 500 kr., och de

lappskatteIand, hvilka, belägna å allmän kro

nom ark, som de äro, äro ju icke lappens.

Hade lappen utsikt att föra fram en represen

tant ur sitt eget led, hade många goda refor

mer kunnat åstadkommas. Man har sagt att

inom riksdagen Lmnits lapprepresentanter från .-

fjällbygden . Innerst ha dock dessa icke utgjort

några målsmän för lappbefolkningen, utan

möjligen lör nybyggarne, men i hvilket fall

som helst till bådas nackdel, då intet synligt

resultat af deras verksamhet kvarlämnats annat

än möjligen en förbättring i införseln af sprit

drycker till lapp ska gränsen. Stora och vik

tiga frågor, som beröra vårt folks framtid,

föres årligen fram på den lappska dagord

ningen, och då vi vunnit den skans, som läm

nar lappen medbestämmanderätt till sitt eget

öde, kunna dessa med glädje framläggas.

Dessa frågor äro dock icke kraf som äro obil- J

,

25

liga, utan utgöres af sådana förmåner, som

redan vunnits af den svenska befolkningen,

men ej genom den . undantagsställning (inga

lunda till lappens fördel) som lappen inne

hafver, ännu beskärts den lappska rasen. Se

kellångt betryck har hvilat på våra skuldror,

och däri är att . se lapp befolkningens under

lägsen het och efter blifvenhet.

Lappska skolförhållanden.

Man låter alltid lappbefolkningen uppbära

förnärmelser för att den är okunnig, men man

undersöker så ytterst sälla.n skälet, hvarför

upplysningen ej vunnit insteg bland vårt folk.

Skälet är dock icke svårt att uppleta. Af na

turen är lappen icke vanlottad. Tvärtom I Det

har erkänts att den unge lappen äger goda för

utsättningar för att vinna upplysning. Orsaken

ligger i det helt naturliga skälet, att lappen

icke ägnas någon uppmärksamhet i upplys

ningshänseende. Ända till dess Lappska mis

sionen inrättade skolor däruppe bland fjällen

hafva vi lappar icke haft någon undervisning.

I

26

Denna välgörande förening verkar mycket

godt, men kan dock i utsträckning ej inverka

på ett helt folk. Det lappska barnet sändes

till denna skola vid cirka 12 års ålder och

kva!stannar där i 3 år. Under denna jämfö

relsevis korta tid får den unge lappen inhämta

all den undervisning, som står honom till buds.

Att detta icke blir mycket, beror väl på att

denna skola indelas i småbarns- och folkskola.

Med denna ~mdervisning går han ut i lifvet,

och då må man ej undra på om lappen är ohm· .-

nig. Skulle lappen däremot få tillägna sig

den undervisning, som de svenska barnen åt

njuta, skulle nog bildning och intelligens

äfven vinna insteg i Lappland.

Till ofvan nämnda skolor - andra skolor

finnas ej -- bidrager staten endast med en

ringa skärf, men månne ej den svenska staten_

äh-en har skyldighet att bland den lappska

befolkningen inrätta skolor, om ej sådana som

de svenska, så dock drägligare skolförhål

landen ?

I likhet med dryckenskapslasten, kastas

okunnigheten på lapparne som en skuggande,

27

förklarande omständighet till nu rådande för

hållanden. Men okunnigheten har sitt upphof

i bristen på något att lära . i yngre år, icke i

lappbarnets motvilja för bildning och utveck

ling .

Hvad är att närmast göra?

Mer och mer söker den frågan sig fram,

hvad som vi närmast skola göra. Vi kunna

icke längre lita på att utom saken stående

skola så intressera sig för vårt folks ställning,

att de skola bevaka vår rätt. Och med all

möjlig möda kunna de det icke. Våra säregna

lefnads- och andra förhållanden äro af sådan

beskaffenhet, att om äfven reformer skulle vin

nas på dessa vägar, skulle dessa endast blifva

halfmcssyrer af tvifvelaktig innebörd. Våra

tvister om rätten till jorden måste dagligen be

vakas och våra frågor måste stundligen föras

framåt. Men då måste lappen taga saken i

sin egen hand. På hvad sätt? frågar mången.

Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en

enhetlig lappsk förening, fungerande i hvarje

28

lifsnerv af lappska befolkningen. I hvarjr

större by eller kommun bildas en förening,

låt oss exempelvis säga Tärna by lappförening.

Denna utlyser ett möte med lapparne i Tärna

by och skrider till val af styrelse. Denna sty

relse får i uppdrag att emottaga tvistefrågor,

med föreningen diskutera de reformer, som

äro önskvärda och äfvenledes föra fram de

~aDlma till en centralstyrelse för hela lappbe

folkningen,utlysa möten och i alla delar till,

varat aga den lappska befolkningens kraf. Så

dana föreningar böra s.å fort sig göras kan

bildas i alla lappkommuner eller större byar

i Jämtland, Vester- och Norrbotten. På våren

1905 utser de lapp ska föreningarne hvar sitt

ombud att sammanträda i exempelvis Fatmo

makke, ocr där behandlas sedan våra gemen

samma lifdrågor. Där kommer då den första

lappska kongressen till stånd och sedan åstad-·

kommes nog af sig själf, dock under träget

arbete, ett annat förhållande. Med en dylik

organisation kunna vi påräkna en makt, som

obetingadt kommer att föra vår sak till seger.

När vi stå en och en kunna vi föga eller

i

l l l !

litet uträtta. Gemensamt hafva vi dock ett

intres~e, och detta intresse måste förenas och

blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva

en duglig stab af egna landsmän, som med

insikt, reda. och klokhet bringar saken vidare

fram.

Till Eder, I unga män och kvinnor, vill

jag säga ett ord. Vårt folks framtid ligger i

Edra händer. Med Eder kraft skall vårt folk

och land vidmakthållas. Sky inga umbäranden

när det gäller vårt folk och vårt påtänkta före

ningsband! Medlet, hvarmed vår stam . skall

upplyftas, finnes i den utstakade vägen, och en

gång funnen, beträdd och trampad, skall mö

dan .mgalunda blifva fruktlös. Därföre, fram,

I bröder och systrar från J emtland, Vester

och Norrbotten, upp att verka för de ned

tryckta; tillägnen Eder all den bildning, som

I kunnen få, stöd de svaga i kampen för tilV

varon och tänk på vårt framtidsmål!

Till Eder, I gamle, genom motgångar här

dade, genom ett träget arbete för tidigt ut

släpade, sluten eder till våra föreningar i

massa. Ingen enda lapp får saknas i vår före-

3°

ning. Det är de betryckta, som skola föra sin

talan fram i ljuset, och detta på ett fullt vär

digt, parlamentariskt sätt. Det blir lapparnes

riksdag, som nästa år skall samlas å tidpunkt

och ställe, som sedan skall bestämmas.

För att nu allt skall bildas enhetligt för

hela vårt folk och efter samma grunder, så

länmar jag beredvilligt alla upplysningar om

denna sak.

Med dessa maningsord till Eder, bröder

och systrar, slutar jag dessa ord. Låt nu hand

lingarne kraftigt åtfölja dessa ord af mig, fram

lagda i en tid, då lappens framtid synes hotad

från alla sidor, och hans rätt till den jord,

hyartill vi alla födts att söka vårt uppehälle,

bestridd.

Må den Högste, som leder och danar fol

kens öden nu och allt framgent med mis~

kundsamhet förbarma sig öfver vårt folk och

leda dess väg in på den bana, som lyfter det

upp till ett intelligent och framåtsträfvande

kulturfolk .

Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina i juli 1904,

Med systerlig hälsning

Elsa Laula.

Elsa Laula Bilden var ej införd i ori?,i!1alskriften

Re.kvisition af denna s.knft kan s.ke

hos Gust. Z. Hedenstrjim, K/ar4-Södra

Kyr.kogata 13 A., Sto c.kh olm.

Tel Bru12.keberg 2301.

" . v: ".~"~ b'Jjj',)J<.J . (LJ?rr. tt ~=:'l Jt- '\...~;v- ,","X

r r ' Ar~1 ~VCr""i.t- ~/J(( - (;,c.... ~).~ _ MARGARETA BERGVALL

/.+'I1I .s ~ ......... '26 o·L} i"''''~...., Ir-f I f( ,!-~

( J ""('~ . " 1. l'i~q)

MARKBUNDEN INFORMATION OCH TURISM

När jag ombads hålla fOredrag vid seminariet om samisk byggnadsvård i Jokkmokk november 1997. hade jag forst en kallsiMig attiryd. Vad visste jag om byggnader? Jag är arkeolog och arbetar med information i kulrurlandskapet. När jag ffirslOd att det Vill' infonnation det skulle handla om, kändes det ändi som om det skulle kunna vara givande. åtminstone fOr mig. Jag hade underhöSlen böljat arbeta med Junsele och Ramseleområdet. i nOlTa Ångennanland. Där fiMS sa· miska lämningar och traditioner och där fanns viktiga S8·

miska marknader. Jag tackade därför ja till inbjudan. När jag nu skriver min f6redrag. vill jag dela dct i tv!

delar. Den första delen är en sammandrag av det jag berättade om i Jokkmokk. Den andra delen är en tillägg, av så· dant som jag reflekterar över och i viss mån tidigare skrivit om.

Del I: Föredraget

Turism

Jag började mitt anf6rande med en konare diskussion om begreppet "turism". Turismen är en växande näring. r glesbygdsområden med hög arbetslöshet har begreppet en nästan messiansk underton. Kanske med rätta.

I ett handlingsprogram för utveckling av svensk turism definieras turism således:

"Turism om/arrar människors aktiviteter när de reser till och vistas pd platser lItan/or sin vanliga omgivning for kortare tid iin ert /Jr for fritid, affdrer och aruJra syften" 1.

Denna definition är krass och rakt på sak: Turisten ses som en guldkalv som kan mjölkas. Den speglar ett kommersiellt synsätt. den är säkert adekvat. men den ger inte hela snnningen.

Turism kan definieras också så här: Tun'sm iir inte bara ett samling kommersiella aktiviteter;

det är ocbil en ideologisk inramning av historia. natur och traditioner, en inramning som har makten att lsterskapa kultur och natur efter dess egna jOrutsätmingar.

Kommersiella näringsidkare definierar alltså runsm kommersieUt och avskalat från upplevelser av natur och kuhur. Ortsbor och företrädare för kultur och narunntressen har en armor! unda definition.

SJ

Att bena upp begrepp som detta kan verka vara en petitess, en omöjlig diskussion. så som den om hönan och äggeL Men frågan innefattar synen på turisten. orubefo1kningen. kulturarvet och narurmiljön. Kan man överhuvud taget tjäna pengar om inte upplevelsen. dvs. traditioner. kulrur. natur och människor sätts i frärnsta rummet?

Västernorrland - Sameiand Västemorriands län var i slutet av 1800-talet ett av de stora turistmålen i Sverige. tillsammans med Lapplands- och Jämtlandsfjällen. Turisterna gjorde den s. k. Hästskoresan, då de reste på älvbåtar upp längs ÅngermanäIven och ner längs Indalsälven. Detta tog slut i sarnband med vanenkraftsutbyggnaden.

I Västernorrland linns längs kusten forntida manifestationer i fonn av monumentala gravhögar frånjämåldern och rösen från bronsåldern. Men här finns också diskreta, nästan osynliga lämningar från boplatser genom tiderna. Boplatsc:ma ligger längs kusten och i inlandet. vid sjöar och vattendrag. Fångstkulrurens fangstgropar har funnits under hela forntiden och är på sitt sän monumentala verk. även om de är inverterade. nergrävda i marken.

Landskapen Ångennanland och Medelpad präglas av de Stora älvdalarna, som också har varit flyttningsleder for samer.

Än idag finns människor som kommer ihåg raiderna och hur samerna såJde kön på torgen i städema. Ante Kristoffersson från Borgafjäll berättade t. ex.. an Härnösand var en bra könstad. Man köpte mycket kött där. I äldre linera~ beskrivs samer på torget i Härnösand.

Samerna omnämns i litterära och andra skildringar från Härnösand och tiden kring sekelskiftet 1900:

"De gingo över torget. där det ännu rådde full köpenskap; det vimlade mellan stånden av bönder och borgarfolk. ned-8JIf6r den höga rådhustrappan hade lapparna slagit upp ett litet läger. där de sålde sina varor. Luften dallrade av bjällerklang och den var fuU av barrdoft, ty överallt stod granar ... •

"Under sina tolv Ar i Härnösand, deltog Landgren" (Biskop Lars Landgren) "på olika sätt i stadens religiösa och kulrureUa liv. Hans varma intresse för lapparna uppmärksammades om vintrarna. då de eftcr gammal sed drog sig

MARKBUNDEN INFDRMATI~O~N_' O~C~H~T~U~R~IS~M ____________ __

ned till Härnösand. I en särskild husfOrhörsbok, hade han deras namn upptecknade. En dag varje vinter blev dc inbjudna till biskopsgården på kaffekalas, och det var en till· ställning: som de uppskattade. Då talade han till dem med särskild kärlek och vänne både på svenska och så gott han kunde också på deras eget språk. höll andal..1 med dem och llirhörde sig om vad som skett sedan foregäcnde vinter",'

Närjag 198 1 deltog i en hemslöjdsinvcntering i socknarna på Ängermanälvens norra suand. fanns samiska fOremål i många gårdar. Det k"l.Lnde vara en kittel, eu bälte eller någOt annat. l vissa fall hade foremålen blivit lämnade till nästa år, men det blev ingen mer gång. I andra fall verkar detha vant gåvor eller betAlning. Äldre samer bodde riUf<ilLigt men re· gelbundet i lillstugor och bagarsrugor. Det var fina minnen av kontakterna med de flyttande samerna som återberättades.

Vid fornminnesinventeringen i Häggdånger, en utpräglad kustsocken, berättades del att samerna hade en egen kyrkbänk.. Där fanns namn som lex Lappkojmon och Lappbacken. Närvaron av samer finns mer eller mindre över allt.

Mångasamiska härdar har de senaste åren upptäckts i norra Ångermanland inom ramarna fOr ett forskningsprojekt under ledning av Bemt-Ove \Vlk.I.und.

Norra Ångermanland var länge en viktig och etablerad del av Lappmarken. Här fanns lappmllrknaden i Gulsele, vilken senare flyttades till Mo. Lappmarknad fanns också i Ramsele6•

I samband med seminariet i Jokkmokk berättade AnnMarie Åhren att hennes morfar bon i Mo och an han skulle ha efterlämnat saker där.

I Mo finns en samisk grav utanror kyrkogården. Här begravdes en lapp som for på den svaga virisen på skidor över älven och drunknade. Eftersom man inte visste om han var en s. k. självspilling (i) beslutades an han inte fick begravas på kyrkogården. Någon ristadeorden LAPPGRAV i en björk invid graven. Björken höggs ner nyligen av markägaren. Detta var fOrslås ett brott mot fornminneslagen, men gjordes i ororstånd. HembygdsfOreningen har tagit tillvara det som gick av inskriptionen och planerar att göra ett minnesmärke.

Ridstigen, eller Norra Ådalsvägen etablerades antagligen redan under Gustaf Vasas rid. Anledningen var att forenkla ttansponen av varor från Lappmarken. Denna Ridstig ' restaureras nu av Junsele och ÅdaJslidens hembygdsroreningar. Den befinner sig i ett gränsland och är ett viktigt dokument, en länk i samspelet mellan samisk och svensk kultur.

Diskreta, svårsedda och kanske svånydda lämningar i skogslandet kräver uttolkare. Det gäller lämningar av samisk såväl som icke-samisk, svensk, finsk etc. karaktär. I Medelpads och Ångermanlands västra delar består landskapet av utpräglade skogsområden. Skog, ris och mossa växer över kulrurlämningarna. Ett tränat. skogsvant öga kan emel-

58

Resr av inskription. Lappgrav vid Mo, Jl/nse/e.

Icrtid urskilja också de diskreta lämningarna av människor fore oss. Skogens människor har inte medvetet manifesterat sig som de gjon i l"Ustlandets storhögar och rösen. "Viskningar och rop" skulle kunna vara ett sätt att karaktäriserade väsensskilda avtrycken i marken.

I Medelpad har hittats ett flen.al järnframst.ällningsplatser från äldre järnålder. Det har nyligen framföns teorier om an det var samerna som framställde järnet och transporterade järnet med dragrenar ned till kusten for vidare distribution'.

Många samer uppehöll sig i renbetesområden kring stä.dema. älvmynningarna och industriområdena vid l"Usten i Ångcnnanland och Medelpad. De var väl sedda gäster i gArdarna och livslånga kontakter skapades ibland mellan de bofasta och de årligen återkommande samefamiljcma. Detta har skildrats av Karin Strömberg i en intervjuundersökning'.

De senaste årens debatt i samband med rättegångarna i SveglO har medrort debatt inom arkeologin. Fornlämningar vars emiska tillhörighet tidigare aldrig ifrågasattes omvärderas nu och är foremål for en berikande disl"Ussion framfor allt i IngcrZachrissons senaste arbete "Möten i Gränsland" (1997).

Stcnålders- och bronsåldersboplatscr har i Ångennanland och Mcdclpad liksom i hela Korrland S3ns under valten. H2.r har en del av vån gemensamma l-ulrurarv rors\"Unnit och finns i bästa fall som utställda fOrem:il i våra museer. Kanske måste vi också peka ut de rörsvunna lämningarna. så som Helmer Molinder gör på den här bilden här intill.

Stcnåldersboplatser är de van ligaste fornlämningarna i Västemorrlands inland. Det syns alltid inte så myckct pådem annat än skörbränd Sten. Upplevelsen av platsen, dct soliga läget, närheten till vattnet och narurskönhetcn är många gånger påfallande.

l 1

r MARGARETA BERGVALL

Nämforsen ligger också vid Ångennanålven. Här finns ca 1BOO hällristningar från stenåldern, koncentrerade på hällarna vid foten av vattenfallet Fallet, liksom ca 200 av ristningarna försvann vid bygget av kraftverket 1948. Här fanns också en stor boplats. använd under tusentals år som handelsplats och mötesplats. Rismingama visar kontakter med området kring Vygfloden i östra Karelen samt Alta i Nordnorge.

Här liksom i Alta finns eu kulrurarv som inte kan skiljas från det samiska. så som också Odd-Matris Haetta har påpekA, (1995).

D~12: Vidareutveckling av idiu.

Budskap

Inom marknadsfOring är det viktigt an fundera över vem som är avsändare och vem som är mottagare av budskapet Samma ~ gäller förrdrag och skrivna artiklar. Det tankesänet måste tillämpas också på skyltar och annan information.

Om vi talarom skyltar i det samiska kulturlandskapet kan man behöva bena upp dessa båda begrepp. Vem som är avsändare kan tyckas självklart. men behöver inte vara det. Jag antar an länsstyrelsen , Åjne eller Silvennuseet är den formella avsändaren när det gäller skyltning av samiskt kulturarv. Men avsändaren kan också sp:lras i de värderingar som ligger bakom urvalet av skyltobjekt. Inom kämområdet fOr samisk kultur där kunskapen är stor, är detta knappast något problem. Det kan emellertid vara problem i gräns- och randområden - slsom min eget län, Västernorrland -liksom i Västerbottens kusttrakter och delar av Jämtland-Härjedalen.

Mottagaren av budskapet är däremot en mer komplieerad fråga. Vänder man sig till bärarna av kulturarVet eller till turister? Till dem som nästan helt saknar kunskap om det samiska kulturarvet eller till dem som är väl fonrogna med det? Till i fOrsta hand barn eller vuxna? Till besökare på sommaren eller vintem? Till utlänningar?

Särski lt de rursta frågorna är viktiga ntt ta ställning till. Vill man bekräfta-stärka eller informera-skapa Rirståelsc?

Jag tror nn många som möter dessa frågor SV3!1lI: "Det är väl Jjälvklart att ... !" Men jag tror också an det som är självklart for den ene är någO! annat fOr den andre.

J gränsland som Västemorriand finns det ytterligare en aspekt an ta ställning till: Ska man skilja ut skyltarna fOr det samiska kulturarvet från de skyltar som visar det icke-samiska? Man kan tänka sig en skylt i exempelvis de samiska friTgerna som kontraSterar mOlde icke·samiskaskyltarna. Ska man tydliggöra skillnader mellan kulturer, eller visa på likheter, interaktionen dem emellan?

Som påpekades på seminariet är det däremot viktigt an samiska lämningar har både svensk och samisk texL H;ir kanske man också kan rottaen nyckel till hur man kan defi· niera mottagarna av budskapet. Rubriceringen av de olika målgrupperna kan göras på många sätt och kan inverka på både text och utfonnning.

-------

59

Järnframställningsplats vid Tobaksmyren, Saxen. Torp socken. Medelpad.

Den ö,'erdämdo boplmulI l'id Gärdule, Ångemranäfwm,

SterrtlldersboplolS "id dell oJämdiJ Betorsjön. JIlr.sele socken., ÅlIgennanland.

MARKBUNDEN INFORMATION OCH TURISM

Närjag reflekteradeöver de olika målgrupperna inom samiskt l.."Ulrurområde, använde jag forst begreppen: samer, rurister och utlänningar.

Jag tyckte emellertid att det signalerade en distans till mottagaren och mellan de olika grupperna. Det gav också en känsla av att ruristen är köpare aven vara, eller någon slags exploatör. Även i synen på mottagaren kan man haen västerländsk. marknadsmässig syn eller en syn som är präglad av den världsbild som är präglad av det samiska kulrurarvet och en ursprungsbefoUcnings fdrhål lande till sitt temtorium. För att understryka att fjfillen är en känsligt område, som man ska vara varsam med, kan också anslaget, tonen, i kommunikationen ha en betydelse. Jag f6reslår därför följande benämningar!!:

l . Värdfolk: Samerna är bärare av ett kulturarv som också innefattar det samiska språket På samiska kan nyanser och specialumyck fonnuleras, inte minst vad gäller renskötseln och naturnamn. Texten kan anpassas med hjälp av språket tiU att stärka och fdra vidare samisk kultur.

2. Gäster : En välskriven text kan öka kunskapen om samisk kulrur. Grundkunskapen hos läsaren kan vara allt från ingen alls. till gedigen Il kunskap. l deMa grupp finns också utflyttade samer i andra eller tredje generationen. Jag vill påstå att upplevelse och tolkning av landskapet är grundläggande för fdrståelse av samisk kultur.

3. FrämHngar: Den som inte förstAr vare sig samiska eller svenska behöveren text som är anpassad till den kunskapsgrund man har i andra länder om samer.

Skyltarna bör inte se ut som reklampelare. Kanske är det pedagogiskt riktigt att i stället fdr att använda tre språk på skylten, framställa en broschyr eller liten handbok på andra språk. där texten anpassas till svaga fdrkunskapcr. Denna målgrupp behöver i fdrsta hand en introduktion av samisk kultur, samt hjälp att integrera landskapet och lämningar i landskapet med information. Denna integration är viktig också fdr målgrupp 2.

Kategoriseringen av dessa olika målgrupper innebär en skenbar fokusering på etniciu::t. l första hand handlar det emellertid om referensramar och kunskapsbakgrund.

Skyltar

Skyltar ger många andra associationer än den primära avsikten. Kanske kommer dessa att dominera över det budskap och den infonnation man vill framfcira.

• De kan t ex ge intryek av an markera inmutningar av land. Varje ingrepp i marken av något av bestående karaktär kräver ju dessutom riUitelsc av markägaren.

• l fjällmiljö kan de bli något slags riktmärken. som visar på nya leder fcirutom de etablerade, rösade lederna.

• På kalfjället kan skyltarna påverka det visuella intrycket och medfdra an känslan av litenhet infcir de mäktiga vidderna. ödsligheten. ensamheten och närheten till naturen påverkas i negativ riktning.

60

• Fula skyltar i plastiga material kan knappast öka fdrståelsen fdr samisk kultur och inte heller stärka den samiska identiteten .

• Man kan fundera över om man ska hålla sig till en viss utformning vad gäller hela det samiska kulturområdet. En annan möjlighet är an man har olika utfonnrung men av liknande karaktär i olika språkområden. samebyar, skogslandskap och fjällandskap. EUer är det länsgränser som ska vara styrande'?

Man kan gärna överväga om skyltarna över huvud tagel ska finnas just på den ak'tUella platsen!

Om man ändå bestämmer sig fcir skyltar. är dct viktigt an noga planera antal, storlek. höjd, material. eventuell farg och text Ska dc läsas på sommaren eller på vintern?

Visuella, materialmässiga och konstnärliga aspekter måste vägas ihop med dc kunskapsbaserade aspekterna.

Li tteratur Haetta, Odd-Matris: Rockcarvings in Saami perspective:

some comments on politics and ethnicity in Atchacology. Percciving Rock Art:Social and Political Perspcctives. Ed. Hdskog - Olsen. 1995.

Gustafsson, Gustaf: Ångermanland. 1979. Herben. David T: Heritage places.lcisure and lourism;

Heritage, Tourism and society. ed. david herben, 1995.

Jonsson. Bror. Lats Landgren. prosl i Delsbo, biskop i Härnösand. 1997.

Malmberg. Bertil: Åke och hans värld. 1924. Strömberg. Karin: Samerna vid Medelpadskusten. c

uppsats Institutionen för Etnologi. ht 1984 Turismen skapar nya jobb: Handlingsprogram för utveck

ling av svensk rurism. Turistdelegarionen 1996. Zaehrisson . Inger: Möten i gränsland. Samer och Ger

maner i Mdlanskandinavien. 1997.

Noter I Turismen skapar nya jobb: Turistddegarionen 1996. 1 Mae Cannell. i Herben 1995 (min översättning). ) Berättat fOr undenccknad 1983.

Bertil Malmberg, 1924. j Jonsson. 1997. 6 Gustafsson 1979. ) Som I. o. m. hade milstolpar av gjutjärn. I Per Ramqvisl. muntliga uppgifter. t 1984. 10 Skaltefjällsmålet och den om Sedevanerätt till

renbctesområden. " Vilka säken kan ersättaS med bänrc alternativ.

12 Förmodligen boklig.

,

J

Samisk historia i Västernorrland

Documents

Transcript of Samisk historia i Västernorrland