Årg

ång

27 nr

1 - 2

014

nattvakan

Nattvakan 1-14

Nattvakan

utges av Hudiksvallregionens fågelklubb (HFK).Tidningen utkommer med två nummer årligen och erhålles av samtliga medlemmar i HFK.

Årsavgiften för medlemsskap är för närvarande150 kronor och insättes på pg.88 94 30-5.

Följ med HFKpå exkursion

Hudiksvallsregionens fågel-klubb har ett digert utflykts-program under alla årstider.

Tryckt av:Tierps

Tryckeri

c

är lokalklubb till Gävleborgs Läns Ornitologiska Förening (GLOF). Medlemsskap iHFK är dock oberoende av medlemsskap i GLOF. HFK:s verksamhetsområde utgörs avHudiksvalls och Nordanstigs kommuner.

Lokalklubben har till syfte att samla och stimulera intresset för fågelfaunan ochskyddet av fågelmiljön i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Dessutom skallföreningen verka för att sprida kunskap i fågelfrågor genom kursvesamhet ochexkursioner. Föreningen skall vara ett forum där medlemmarna inspirerar ochinformerar varandra. En viktig uppgift för föreningen är att vara drivande i vissafrågor med anknytning till fågelskydd.

Styrelse

Ordförande: Jonas Lind, Tussmorvägen 21

820 64 Näsviken, Tel.070-307 32 82

Vice ordförande: Mats Sundkvist, Båtmansvägen 6

824 40 Hudiksvall, Tel.070-698 69 11

Sekreterare: Karin Svensson, Blockvägen 16 F

824 34 Hudiksvall, Tel.070-51 348 66

Kassör: Lars-Göran Lindström, Slåttervägen 13

824 40 Hudiksvall, Tel.070-629 15 24

Övrig ledamot: Kjell Johansson, Kolarevägen 7

825 30 Iggesund Tel.070-239 75 10

Suppleant: Bo Fagerström, Dalgatan 10

824 42 Hudiksvall, Tel.0650-59 51 58

Hudiksvallsregionens fågelklubb

3

Projekt fjällgås ........................................ 4Niclas LiljebäckLars Göran Lindström

Bålsön ........................................................ 15Lars Göran Lindström

Vitgumpad buskskvätta ............... 16Lars Göran Lindström

En dag i november ............................ 17Lars Göran Lindström

Lavskrika ............................... 20Lars G Lindström

Öland ......................................................... 23Mats Åberg

Meståg ....................................................... 27Lars G Lindström

Foto på framsidan. Lavskrika, Abrånovember 2013. Lars G Lindström.

Fotopå sista sidan. Lavskrika, Abrånovember 2013. Lars G Lindström.

INNEHÅLL NR 1 - 14

Nattvakan 1-14

Höjd medlemsavgift

Tyvärr måste vi höja medlemsavgiften från 100 till150 kr. Frågan diskuterades på årsmötet och beslutetblev en höjning.

Orsaken är den höga kostnaden för tryckning avNattvakan. Varje nummer kostar cirka 9500 kr,porto inräknat. Bara kostnaden för tidningen uppgåralltså till cirka 19000 per år. Med andra fastakostnader (plusgiro, hemsidan) så når vi nästan21000 kr. Med det medlemsantal som vi haft desenaste åren (cirka 160) så går vi back flera tusenkronor per år. Det går inte i längden att gå i förlustvarje år så därför är en höjning av avgiften nöd-vändig. Hoppas att ni medlemmar inte tycker det ärför dyrt utan att ni fortsättningsvis vill vara kvarsom medlemmar i föreningen.

Styrelsen.

4Nattvakan 1-14

4

FJÄLLGÅSEN VAR SÅ SENT SOM I BÖRJAN på 1900-talet en ganska vanlig häckfågel i Sverige.Men antalet häckande par minskade snabbtoch i början 1960-talet var fjällgåsen såovanlig att många började bli orolig förartens överlevnad i Sverige. Projekt Fjällgåsstartades av Lambart von Essen och till-sammans med kollegor började han födaupp fjällgäss i fångenskap för att förstärkaden vilda populationen Den troligenviktigaste förklaringen till att fjällgässenminskade var problem utmed flyttvägen och

på övervintringsområden i västra Asien ochöstligaste Europa. Därför använde projektetvitkindade gäss som fosterföräldrar till defjällgäss som sattes ut i det vilda. Fjällgås-ungarna lärde sig därmed att flytta motsydväst och övervintra i framförallt Holland,vilket innebar en ökad överlevnad.

Projektet stoppade sina utsättningar 1999då det upptäcktes att vissa avelsfåglar bar påinslag av gener från en annan gåsart, nämligenbläsgås. Insikten ledde till en stor osäkerhetom detta kunde utgöra någon form av hot

Projekt fjällgås

Niklas Liljebäck (Projekt fjällgås)Lars Göran Lindström

Nyanländ fjällgås vid L

illfjärden. Foto: Lars G

öran Lindström

5Nattvakan 1-14

mot den vilda populationen och diskus-sioner om möjliga konsekvenser pågickunder ett drygt decennium.

Fram till 1999 satte projektet ut 348fjällgäss i svenska fjällen. Utsättningarna ochden avsiktliga förändringen av flyttnings-vanorna fungerade som tänkt och den sven-ska fjällgåspopulationen var fram till 2011den enda som inte minskade i världen. Pop-ulationen uppgick då till minst 15 häckandepar och 120 fåglar sågs under sträck och påövervintringsplatser.

Sedan 2005 har Projektet i samarbetemed Nordens Ark byggt upp en ny avels-population av fjällgäss som fångats på den

ryska tundran när de är ungar. Detta arbetehar varit framgångsrikt och sedan 2010sätts fjällgåsungar åter ut i svenska fjällen,på försök, med det långsiktiga målet attminska genetiska problem och för att ytter-ligare förstärka populationen med flerfåglar.

Förekomst i NordenRunt 1980 uppskattades antalet par iNorden till cirka 75. Därefter har det totalaantalet par i Norden minskat och under1990-talet försvann arten förmoldigen heltfrån Finland. Även i Norge har antalethäckande par minskat kraftigt fram till 2011

Antal häckande par av fjällgås i Norden.

6Nattvakan 1-14

då stammen glädjande nog återigen börjadeatt öka och de två senaste åren har upp-gången fortsatt. I våras observerades 30 paroch dessutom fem ensamma fåglar. En avorsakerna till ökningen är avskjutningen avrödräv, bara i år sköts 68 stycken. I Sverigeökade antalet häckande par långsamt framtill 2011 tack vare de insatser som gjorts avProjektet.

När utsättningarna startade 1981 fannsännu häckande fjällgäss i det område därutsättningarna sedan skedde. Med störstasannolikhet bildades par mellan utsattafåglar och de vilda gäss som fanns i området.Dagens population är därför troligen enblandning av den ursprungliga svenska fjäll-gåspopulationen och de gäss som projektetsatte ut och populationen ska därför be-traktas som en förstärkt population.

I Sverige finns det idag häckande fjällgässi ett mycket begränsat område i Lappland.Tidigare var fjällgåsen en ganska vanlig fågeli Sverige och fanns i hela den nordlligare

delen av fjällkedjan. Det område som idaghyser fjällgäss är det område där ProjektFjällgås har gjort sina förstärkningsutsätt-ningar. Utanför detta område är förmod-ligen arten utgången i Sverige.

Lyckade häckningarAntalet par som lyckas med sina häckningarvarierar stort mellan åren. Den mest troligaförklaringen är att rovdjurens antal varieraroch därmed också predationen på fjäll-gässens ungar och ägg. Mönstret med storasvängningar i antal lyckade häckningar ärtypiskt för markhäckande fåglar i fjäll-världen som ripor, änder och vadare. An-talet rovdjur som finns i fjällen styrs till stordel av tillgången till smågnagare som lämmeloch sork. De år det finns mycket gnagaregynnar detta rovdjuren, men samtidigt görden stora tillgången till byten att fåglarnaklarar sig bättre. Rävar och andra har heltenkelt fullt upp med att äta lämlar ochsorkar.

Antal flygga ungar producerade av beståndet av frilevande fjällgäss

Blå pil visar när utsättningarna stoppades

7Nattvakan 1-14

HäckningsplatserFjällgäss på häckningsplatser är mycketkänsliga för mänsklig störning. Det har gjortsflera observationer som tyder på att deträcker med att honan stöts av en människafrån sitt bo en gång för att hon ska övergesina ägg. En störning kan också innebära attbo och ungar blir exponerade för rovdjur.Det är därför av största vikt för fjällgässenshäckningsframgång att mänsklig störningundviks i största möjliga mån. Aktiviteter somsportfiske, vilket för med sig att människorrör sig i strandzonen vid de sjöar och åarsom håller häckade gäss, är särskilt allvarliga.Häckningsområden för fjällgäss bör därförskyddas så att sådana aktiviteter helt undviks.När projektets personal vistas i häcknings-området så följs ett antal regler för attminimera störningen.

Fjällgässen anländer till sina häcknings-platser i slutet av maj, men tidpunktenvarierar beroende på snö- och isläget. Redannär de första fläckarna av barmark kommerfram börjar gässen muta in sina häcknings-revir. Bakslag i form av hårt väder kan göraatt fjällgässen måste lämna fjället och sökasig tillbaka till fjällnära rastplatser. Förmod-ligen är dessa platser av största vikt år medsena vårar och förändringar på dessa rast-platser kan därför få stora konsekvenser påfåglarnas möjligheter att häcka sådana år.

RuggningsplatserÅr då många fjällgäss avstår häckning ellerdär häckningsförsöket avbryts tidigt gårdessa fåglar ihop i flockar. Flockarna rör sigsedan i häckningsområdet under en tid, mensedan försvinner dessa fåglar för att rugga.Ruggningsplasten är mycket viktig då fåg-larna saknar flygförmåga och är därmedmycket lätta byten för rovdjur. Därför väljergässen troligen sin ruggningsplats mycketefter hur stor risken att stöta på rovdjur äreller en plats som erbjuder fåglarna godamöjligheter att gömma sig vid angrepp.

Fjällgäss är kända att göra långa förflytt-ningar till sina ruggningsplatser.

Det svenska beståndet av fjällgäss ärfortfarande så litet att det är mycket känsligtför förluster av individer eller dåliga häck-ningsår. Därför kommer Projekt Fjällgåsfortsätta att arbeta med förstärknings-utsättningar och verka för att minska död-ligheten. Likaså vill vi reducera risken föratt fåglarnas ungar och ägg rövas genomatt minska mänskliga störningar och ökajakttrycket på rödräv i häckningsområdet.

AvelsbeståndetGrunden för avelsbestånden idag är vildaryska gäss. Dessa fångas som ungar på denvästryska tundran av ryska gåsforskare frånThe Russian Goose, Swan and Duck Groupof North Eurasia. Fångsten innebär oftastora ansträngningar då de områden sombesöks av forskarna är mycket otillgängliga.Under perioden 2005-2012 har 55 ungafjällgäss fångats och transporterats till Sve-rige. Efter fångsten tas fåglarna till MoskvaZoo där de sätts i karantän för att undvikaatt dessa fåglar kan sprida någon form avsmittsam sjukdom till andra fåglar. Därefterflygs dessa fåglar med flygplan till Sverige.Det är många tillstånd som måste uppfyllasmen vi får stor hjälp av Naturvårdsverketsoch Jordbruksverkets kunnande och dessamyndigheter har alltid hjälpt oss på alla sätt.

När gässen landar i Sverige möter vi dessaoch transporterar fåglarna genast till Nord-ens Ark där de åter sätts i karantän vilket ärett krav för import av vilda fåglar tillSverige. Under alla importer och trans-porter har ingen gås skadats vilket pekarmot att fjällgäss är ganska okänsliga förstress. När fåglarna kommer ur sina tran-sportlådor börjar de genast putsa sig, ätalite och vila.

Projektet jobbar hårt med att få tillvaroni avelsanläggningarna att efterlikna det vildaså mycket det går. En av de viktigaste

8Nattvakan 1-14

åtgärdena för detta är att kunna erbjudanaturligt bete så långt det är möjligt. Ävenom fåglarna alltid har fri tillgång till foderär det viktigt för fåglarnas trivsel att det finnsgräs att beta på. Likaså eftersträvas att gässenalltid har tillgång till vatten som de kan badai och vegetation de kan gömma sig i. Undervintern erbjuds värmelampa och möjlighetför fåglarna att gå in i ett stall. Men fjällgässsom är vana vid arktiskt klimat föredrarnästan alltid att vara utomhus oberoendeav väder.

När det inte är häckningssäsong går gäss-en tillsammans i en stor flock precis som deskulle göra i det vilda. Flocken fyller ocksåen viktig funktion för aveln. Fjällgäss ärmycket noga med att välja vilken individden bildar par med. Att många fåglar gårihop gör det mer troligt att en gås hittar enpartner den trivs med.

När våren kommer och par börjar bildasbörjar en hektisk period för de som jobbarmed uppfödningen i projektet. För att

kunna identifiera etablerade par krävs attman lägger mycket tid på att studera hurgässen beter sig i flocken. När väl ett parhittas flyttas dessa till ett eget häckningshägnför att undvika att de störs av de andrafåglarna.

Om allt går väl hittar honan ett skyddathörn i häckninghägnet och lägger ägg. Boetläggs ofta i högre vegetation inne i hägneteller under inlagda risbuskar. Bobalen byggsoftast av inlagd halm eller torrt gräs. Hanengör precis som hanarna i det vilda och börjarvakta. Han står då som en staty en bit frånhonan med halsen sträckt och spanar föratt kunna upptäcka eventuella faror. Närhonan tillfälligt lämnar boet följer hanenefter som en skugga.

När ungarna kläcks går dessa kvar i häck-ningshägnet tillsammans med båda föräld-rar. Det är mycket ungarna lär sig av sinaföräldrar. Allt från beteende och läten tillhur man lättast hittar mat. I mitten av juli ärdet dags för dessa ungfåglar att sättas ut i fjällen.

Fjällgås vid Lillfjärden. Foto: Lars Göran Lindström

Nattvakan 1-149

UtsättningÅr 2010 återupptog Projektet utsättningarav fjällgäss i Lappland i på försök. Den storaskillnaden mot de tidigare utsättningarnaär att ett nytt avelsbestånd byggts upp menockså att utsättningarna nu sker utan foster-föräldrar. Under tiden mellan 1999, närutsättningarna stoppades, och år 2010 hadeden vilda populationen sakta ökat i antal.Vid utsättningarna testar vi nu olika me-toder som kan underlätta för utsättnings-fåglarna att tidigt bilda band till de flytt-ningsvana vilda fjällgäss som redan finns iLappland. Detta koncept har aldrig tidigareprövats i världen vilket innebär att vi villutveckla dessa metoder från grunden vilket,självklart, är en stor utmaning för projektet.Utsättningarna sker med både årsungar ochfjolårsfåglar för att se vilka som är bäst påatt anpassa sig inför flytten till Holland ochsedan har störst sannolikhet att återvändatill Sverige för att häcka. Under tidig häck-ningssäsong letar vi efter vilda häckande paroch när ett sådant hittas måste en lämpligplats för ett utsättningshägn lokaliseras.Men byggandet av dessa får vänta för attinte störa de skygga och störningskänsligavilda fjällgässen. Ett alternativ som vi ocksåtestar är att släppa fåglar nära flockar avvilda ruggande fjällgäss.

I år provades också att släppa ut gäss iLillfjärden där ett trettiotal fjällgäss från denvilda populationen ruggade.

Tidigare hög dödlighet under flyttning ochövervintring.När Projekt Fjällgås startade sin verksamhetflyttade stora delar av de svenska fjällgässenutmed en flyttrutt genom östra Europa ochövervintrade i sydvästligaste Asien och san-nolikt även i sydöstra Europa. Under flytt-ning och övervintring var dödlighetenmycket hög hos dessa fåglar troligen pågrund av omfattande jakt och förändringari markanvändningen. När förstärknings-

utsättningarna startade, nyttjade Projektetvitkindade gäss som fosterföräldrar tillfjällgåsungarna för att undvika denna farligaöstliga flyttväg. De vitkindade gässen sträc-ker mot sydväst och övervintrar i Hollandoch fjällgåsungarna lärde sig fosterför-äldarnas sträckväg. Detta har medfört attdagens svenska fjällgäss flyttar genom Sve-rige till Holland och att dödligheten som enföljd av detta är minimal under flyttningoch övervintring.

Inslag av gener från bläsgås i vissa individeri avelsbeståndetNär ett geninslag av bläsgås upptäcktes i dettidigare svenska avelsbeståndet 1999 upp-hörde utsättningarna omedelbart och ar-betet med att bygga upp ett nytt avels-bestånd påbörjades. Genetiska experter äroense huruvida ett litet genetisk inslag aven annan, närbesläktad, art i ett avels-bestånd är ett allvarligt hot. Men Projektetvalde, av försiktighetsskäl och efter inter-nationella rekommendationer, att betraktadetta som ett möjligt hot och och avbrötutsättningarna. Sedan 2010 har förstärk-ningen i fält nystartat med avkommor frånde ryska gässen. När dessa fjällgäss medsamma genuppsättning som vilda ryskafjällgäss, bildar par med vilda fjällgäss somidag häckar i Sverige, kommer med tidenen utspädning att ske av eventuella genetiskaavvikelser.

Predation i häckningsområdetAlla markhäckande fåglars häcknings-framgång i fjällvärlden påverkas mer ellermindre starkt av predation. Fjällgåsen äringet undantag utan antalet ungar som blirflygfärdiga i beståndet avgörs i stor om-fattning av förekomsten av rovdjur och denfrån år till år starkt växlande tillgången påföda för rovdjuren. Även om predation ärett naturligt inslag för fjällgåsen så är densvenska populationen fortfarande så litenatt varje individ är oerhört viktig.

10Nattvakan 1-14

Rödräven har ökat markant i fjällvärldenunder de senaste årtiondena. Detta harmedfört att flera av fjällspecialisterna harfått stå tillbaka, till exempel drabbas fjäll-räven hårt. Erfarenheter från det norskabevarandearbetet med fjällgås visar att hårdjakt på rödräv kan öka fjällgässens häck-ningsframgång markant. Därför verkarProjektet för att rödrävsjakten i häcknings-området för de svenska fjällgässen skaintensifieras.

Under 2012 upptäckte Projektet attpredationen från rovfåglar, framför allt avhavsörn, på vuxna vilda ruggande fjällgässär betydligt mer omfattande än vad tidigarevarit känt. Under sommarn 2012 gjordesobservationer av en havsörnsindivid somtydligt specialiserat sig på att slå dessa gässnär de var oförmögna att flyga på grund avhård ruggning av vingpennor. Projektetfunderar nu på olika lösningar för att minskarisken för de vuxna fjällgässen att slås av örnarunder ruggningen.

Störning i häckningsområdetDe svenska vilda fjällgässen är mycket skygga

under häckningssäsongen. Vid flera av häck-ningssjöarna råder sedan länge fiskeförbudvilket införts för att undvika störning frånsportfiskare på land och i båtar. Sportfiskaresom fiskar från land går utmed strändernajust i den zon där fjällgäss ofta har sina boneller där kullarna söker föda. Fiske från båtförekommer i nästan alla sjöar i häcknings-området. Det är framförallt när båtarna rörsig nära stränder som de utgör ett störnings-moment för häckande fjällgäss. Projektet harockså observerat omfattande störning i sam-band med aktiviteter kopplade till rennäringoch då ofta i form av motordrivna fordon.

Projektet för en dialog med berörda myn-digheter om att lägga restriktioner för detrörliga friluftslivet i de viktigaste områdenaunder den känsliga tiden. De flesta frilufts-människor sköter sig exemplariskt utan attstöra varken fjällgäss eller andra arter. Menårligen ses aktiviteter som uppenbarligenstör häckande eller ruggande fjällgäss.

Projektet avser också att föra en dialogmed berörda samebyar om hur störningarfrån renskötselaktiviteter skall kunna und-vikas i största möjliga mån.

Fjällgås vid Lillfjärden. Foto: Lars Göran Lindström

11Nattvakan 1-14

Ökad gåsjakt på övervintringsplatsernaEn av de viktigaste anledningarna till attProjektet ville styra fjällgässen att flytta motHolland var att undvika risken att dessafåglar skjuts i samband med jakt på andragåsarter. Jakttrycket på gäss i Holland harlänge varit mycket lågt på grund av myndig-hetsbeslut. Under senare tid har dock kost-naderna för att ersätta jordbrukarna iHolland för gåsskador ökat dramatiskt ochman öppnar därför upp för jakt på gäss istörre omfattning.

Detta medför att risken för att fjällgässskjuts av misstag ökar. Likaså kan jakten påandra gåsarter störa fjällgässen undervintern, vilket kan medföra att de uppsökerplatser med en okänd hotbild. Projektet skagenom dialog med myndigheter samt jäg-are- och fågelskyddsorganisationer i Hol-land försöka verka för att den utökadegåsjakten inte påverkar fjällgässen och derasövervintringslokaler negativt mer än absolutnödvändigt.

Ruggningsplatsernas kvalitetRuggningsplatser är mycket viktiga för gäss.Under tiden de ruggar är fåglarna mycketutsatta då de inte kan flyga. En ruggnings-plats måste vara skyddad från rovdjur ocherbjuda bra möjligheter för fåglarna attfinna föda. Idag är lite känt om de svenskafjällgässens ruggningsvanor och vilka platserde nyttjar under ruggningen. Projektet harbörjat kartlägga ruggningsplatser och kommeratt fortsätta med detta

Två viktiga platser är kända, varav en ärlokaliserad i utkanten av häckningsområdetoch en annan i Lillfjärden i Hudiksvall. Densenare platsen är speciell då denna rugg-ningsplats består av en sjö omgärdad avparkmiljö med stor attraktionskraft på vildafåglar. Lillfjärden nyttjas som ruggningsplatsav flera arter gäss. Betesmöjligheterna pådenna plats är begränsade på grund av kon-

kurrens med många hundra grågäss somockså ruggar där. Projektet har påbörjat endialog med ansvariga myndigheter omåtgärder för att underlätta ruggningen förde fjällgäss som väljer denna plats.

Den andra platsen är en mindre sjö ibrytpunkten mellan fjällbjörkskog och fjäll-hed. Troligen söker fjällgäss sjöar medtillgång till buskar eller träd att gömma sigunder för att undkomma jagande rovfåglar.Samtidigt måste stränderna var så öppnaatt de kan beta strandväxter. Sjöar meddessa förutsättningar är populär för sport-fiskare under samma period som fjällgässenruggar. Gässen är extremt störningskänsligaoch det uppstår därför en tydlig intres-sekonflikt. Projektet vill skydda alla kändaruggningsplatser och finna fler.

Rastplatsernas kvalitetUnder vår- och höststräck nyttjas flera plats-er i Sverige. Men det är några få platser därstörre flockar väljer att rasta. De flesta avdessa är redan skyddade och skötseln sombedrivs där är ändamålsenliga för fjällgäss.Men Projektet bevakar denna fråga nogadå dessa nyckelplatser är mycket viktiga förfjällgässen.

Det finns troligen också okända rast-platser. Särskilt är de platser som nyttjas avde svenska fjällgässen under vårperiodenstrax innan de flyger upp mot häcknings-områdena dåligt kända. Projektet avser attutöka sina insatser för att hitta dessa platser.Särskilt under de vårar då snö och is finnskvar i häckningsområdet tillbringar fjäll-gässen lång tid på dessa platser. Gässensmöjligheter till bra bete under den tidenkan vara mycket viktiga då det avgör vilkenkondition fåglarna har när de sedan, närsnö- och isläget tillåter, kommer till häck-ningsplatserna. Troligen finns det flera gamlarastplatser som tidigare har hävdats avmänniskan genom bete och slåtter, men somidag växer igen. Att hitta, skydda och

12Nattvakan 1-14

återuppta hävden av dessa platser är priori-terade åtgärder i framtiden.

Omdiskuterat projektMånga har uppskattat Jägareförbundetstidiga initiativ att söka rädda en hotadfågelart genom Projekt Fjällgås. Men underårens lopp har också ett antal organisationeroch enskilda personer, både inom och utomlandet, uttryckt tveksamhet till de rädd-ningsinsatser som gjorts för att bevara fjäll-gåsen som svensk häckfågel.

Vissa har menat att alla tillgängligaresurser borde läggas på att förbättra för-utsättningarna för överlevnad längs denflyttväg mot sydost med rastlokaler i blandannat Baltikum, Ryssland, Ungern ochövervintring i Grekland som nyttjas blandannat av den norska fjällgåspopulationen.Men framför allt har kritiken rört två andraområden. Det handlar dels om det lämpligai att lära fåglarna att flytta i sydvästligriktning, dels eventuella risker kopplade tillde utsatta fåglarnas genetiska bakgrund.Diskussionerna har emellanåt varit mycketintensiva.

De som varit starkast motståndare till enförändring i flyttvägen menar att det är attanse som en drastisk åtgärd som inte kanförsvaras ens för att rädda en arts över-levnad.

Den sydvästliga sträckningen skulle enligtdessa personer sakna all historisk förankringoch därför utgöra en oacceptabel manipula-tion. De som försvarat användandet avvitkindade gäss som fosterföräldrar ochdärmed en sträckväg mot Holland, menaratt det mycket väl kan vara en naturlig ochhistorisk flyttled för fjällgäss som häckar iNorden. Riskerna längs sträckleden motsydost gör fortfarande än idag att detta ären farlig väg för flyttande fjällgäss. Genommärkning av norska gäss har bevis på enstor dödlighet konstaterats, troligen främstorsakad av illegal jakt.

Att styra gäss och tranor till nya ochsäkrare övervintringsplatser, till exempelgenom användning av ultralätta flygplan,har framgångsrikt använts i andra natur-vårdsprojekt. Framförallt har sådan projektgenomförts i USA.

Antalet observationer av fjällgäss i syd-västra Europa från tiden före fjällgås-projektets start tyder på att en del fåglarfrån Skandinavien redan tidigare sökt sigtill detta område under vintertid. En expert-grupp som utvärderade dessa äldre rap-porter kom 2011 till slutsatsen att myckettalar för att fjällgässen snarast slagit följemed andra gäss, men att man inte kanutesluta att en regelrätt sträckväg funnitsmot sydväst.

HudiksvallsområdetSedan projektet startat har fjällgässen rastati vårt område både vår och höst. De förstagässen brukar anlända kring mitten av aprilfrån sina vinterkvarter i Holland. De stannartre till fyra veckor innan de fortsätter norruttill sina häckningsplatser i södra Norr-bottensfjällen.

De födosöker på olika ställen runt Hudiks-vall men ofta runt Lillfjärden och Tuna-sjön.

Lillfjärden har varit (och är) en viktig platsför att genomföra ruggningen. Många århar upp till 30 gäss (de som av olika anled-ningar inte häckat) kommit tillbaka tillLillfjärden från fjällen, i slutet av juni, föratt genomföra sin ruggning. För två år sedandök det upp fem fåglar som dock försvannefter några dagar och ingen ruggade iLillfjärden. Förra året kom inga gäss allstillbaka under juni men i år dök 29 upp ochoch ruggade så att Lillfjärden har på nyttblivit en viktig ruggningslokal.

Kring den 20:e augusti kommer så deövriga gässen, tillsammans med ungfåglarnasom producerats under sommaren, tillbakatill oss på väg på sin flyttning mot övervint-ringslokalerna.

13Nattvakan 1-14

De stannar någon eller några veckor hososs innan de fortsätter och i slutet av sep-tember har alla lämnat oss.

Födosökandet under hösten sker ofta ijordbruksmarkerna runt Hälsingtuna ochHög där de besöker nyligen skördade sädes-fält för att äta spillsäd. Övrig tid tillbringarde i Tunasjön eller Lillfjärden.

Antal rastande fåglarAntalet rastande fåglar hos oss har stadigtökat, fram till och med 2011, med undantagför några år då häckningsframgången varitdålig (se diagram ovan). I månadsskiftetaugusti-september rastade i början av 2000-talet cirka 40 individer för att 2009 för förstagången nå tresiffrigt. Efter en nedgång 2010(det föddes få ungar) nåddes det hitillshögsta antalet året efter (104). Under dennaperiod släpptes inga uppfödda fåglar ut(frånsett några få 2011)

De senaste två årenHela 92 gäss rastade i början av maj 2012 i

vårt område. I särklass det ditills högsta antaletpå våren.

Under sommaren sattes 28 fåglar ut, upp-födda på Nordens Ark. Totalt bör drygt 120gäss ha befunnit sig i häckningsområdet undersommaren.

Den bedrövliga sommaren i fjällen påverk-ade häckningsresultatet negativt. Långt in ijuni låg flera sjöar i häckningsområdet täcktaav is. Den dåliga sommaren gjorde att ingenunge blev flygg men predation av bådelandburna (rödräv) och flygande rovdjur(havsörn) tog oerhört hårt på beståndet.

När gässen återvände till oss på sin höstflyttsågs bara knappt 60 rastande hos oss. Tidig-are har dåliga somrar gjort att ingen ungeblivit flygg men aldrig har så många vuxnafåglar dött under sommarvistet uppe i deNorrbottniska fjällen. Mycket underligt ochtråkigt.

Av de som under hösten rastat hos ossåtekom 46 i våras så även under vinternförsvann ovanligt många gäss.

I slutet av juni återkom 29 gäss för att rugga

Antal rastande fjällgäss

0

20

40

60

80

100

120

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

År

Ant

al

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

20

40

60

80

100

Antal rastande fåglar under hösten i Hudiksvall

Nattvakan 1-1414

i Lillfjärden. Detta gjorde att Projektetsläppte ut åtta gäss (fem årsungar och trefjolårsungar) för att dessa senare skulle följamed de andra på höstflytten. Tyvärr blev enav dem påkörd när gässen gick över gatanför att beta vid Teaterparken.

SatellitsändareI häckningsområdet sattes det ut 43 gäss(både årsungar och fjolårsungar). Tre avdessa försågs med satellitsändare. Trots attdet sattes ut så många gäss så rastade totaltbara 44 fåglar i Lillfjärden i augusti. Ett parhade lyckats med sin häckning och hade enunge. Med detta par var också en av deutsläppta ungarna. En annan av de utsläpptahar observerats i Norge och en tredje iNorbottens kustland. Predationen hade

återigen varit förödande för fjällgåsstam-men.

En av satellitsändarna slutade omgåendeatt sända ut signaler medan de två övrigavisade att gässen flög omkring i utsläpps-område i drygt en månad innan de flög raktösterut och hamnade kring trakten av Uleå-borg i Finland. Troligen följde de med sädgäss.En andra sändare slutade att ge signaler menden tredje fortsatte att fungera några veckortill. Då hade den fjällgåsen uppehållit sig inorra Finland i cirka en månad för att sedanflyga söderut och befann sig i Kramfors-området då den tredje sändaren slutadefungera.

Under hösten gjordes också ett nytt försökatt sätta på satellitsändare på tre gäss till mentrots idoga försök under flera dagar, i Lill-fjärden, misslyckades försöket.

15Nattvakan 1-13

BålsönI MITTEN AV OKTOBER ÅKTE NIO av fågelklubbensmedlemmar till Bålsön för att märka fåglar. Ring-märkningen gav ett magert resultat (frånsett dengråspett som hamnade i näten) men vi gjorde ettflertal roliga observationer, bland annat en pilgrims-falk som satt och vilade på en sten invid ön, trehavsörnar (två gamla och en ungfågel, se bilden), entretåig hackspett, två gråspettar och två vinter-hämplingar. Ett stort tack till Åke Selin och GunnarAndersson som körde ut oss till Bålsö fyr.

Nattvakan 1-1316

Vitgumpadbuskskvätta

Den 6/10 var undertecknad och Mats Åberg påHornslandet för att skåda fågel. Då ringde Mats Axbrinkoch sa att en vitgumpad buskskvätta hittats i Hårte,Jättendal. Efter en del tveksamheter beslöt vi oss för attåka dit och försöka få syn på den sällsynta gästen (detvar endast det andra fyndet i Hälsingland, Mats A gjordedet förtsa fyndet förra året vid Hölick, Hornslandet).

Vi hade tur och fågeln visade upp sig ettflertal gånger där den satt i trädtopparoch spanade efter insekter.

Vitgumpad buskskvätta var tidigareen ras av svarthakad buskskvätta menär numera en egen art med ett östligare häck-ningsområde än den svarthakade (Sibirien,Kazakstan till och med området kring Bajkal-platån).

Flera av fågelklubbens medlemmar var ochtittade på fågeln under de tre dagar den till-bringade i Hårte.Totalt har drygt150 individersetts i Sverige.

Lars G Lindström

17Nattvakan 1-14

En dag i november

När vi når november så har i stort sett höstens fågelsträck ebbat ut och endast gäss och sång-svanar kan ses stäcka söderut men november kan också bjuda på sällsynta gäster.

Lars Göran Lindström

I SLUTET AV OKTOBER UPPTÄCKTES en purpurhägeri Fatburen, en sjö invid Hedemora i Dalarna.Eftersom jag sett alla andra hägerarter somkan ses i Europa utom purpurhäger lockadedet lite att åka dit och få syn på fågeln. Jagåkte dock till Göteborg och när några andrafrån fågelklubben tog en dagsutflykt tillDalarna kunde jag inte följa med.

Väl hemkommen brydde jag mig inte omden sällsynta hägern men när jag ändå kollade”Svalan” några dagar senare och såg attfågeln fortfarande efter tio dagar var kvarpå samma ställe beslöt Mats Sundkvist, MatsÅberg och jag oss att fara dit för att försökafå se fågeln och i bästa fall även kunna fånågra bilder på hägern.

18Nattvakan 1-14

Purpurhäger häckar i Central- ochSydeuropa, Afrika samt södra och östraAsien. De nordliga populationerna flyttarom vintern ner till sydligare breddgrader(Afrika söder om Sahara). Arten är en säll-synt gäst norr om sitt häckningsområde, men41 fynd har hitills gjorts i Sverige, däriblandett i Bergsjö, Hälsingland år 1924. De flestafynden är från Skåne och Öland men ettfynd föreligger så långt norrut som frånKiruna.

Vi startade redan vid sextiden på morg-onen och möttes efter en stund av åretsförsta snöblandade regn. Detta upphördeen bit efter Gävle och när vi efter cirka tvåoch en halv timmes bilkörning närmade ossFatburen var vädret ganska hyfsat, mestmoln men dock ingen nederbörd.

Ingen annan fågelskådare syntes till närvi parkerade bilen invid ett litet fågeltorn.Bara knappt 100 meter därifrån efter ett”dike”, invid en vassrugge, brukade hägerntillbringa sin mesta tid fiskande (det fannsen bild på ”Svalan” några dagar tidigarenär den fångat en riktigt stor gädda). Vispanade en stund utan att se någon fågelnär den plötsligt flög upp från vassruggenoch flög en bit bort innan den tog markigen. Det kom så plötsligt att jag inte hannreagera och få upp kameran.

Med hjälp av kameran på ett stativ kundefågeln förevigas medan den stod en bit utei vasshavet. Det var frapperande hur välden sammansmälte med det höstgula vass-havet. Efter en liten stund tog den höjd ochflög en liten bit söderut innan den på nyttlandade. Nöjda över att ha sett fågeln ochdessutom fått hýfsade bilder både på stå-ende och flygande fågel lämnade vi sjön ochåkte in till Hedemora för att fika.

När vi fikade fick Mats Å via Karin Svens-son reda på att den vitvingade tärna somuppehållit sig vid Bomhus i Gävle fort-farande var kvar. Nya planer lades upp.

Först skulle vi fara tillbaka till hägern och seom vi kunde få bättre bilder och därefteråka till Gävle för att försöka få syn på tärnan(varken jag eller Mats S hade sett arten iSverige).

När vi kom tillbaka till Fatburen hade detsamlats över tio andra skådare som stod ochspanade efter fågeln men ingen hade upp-täckt den. Men efter en stund stod det klartatt den var kvar på sin vanliga plats i vass-ruggen men den var mycket svårsedd ochbara en del av ryggen på fågeln syntes. Viinsåg att vi inte under de närmastetimmarna skulle kunna få några bättre fotonpå fågeln utan lämnade sjön och åkte motInre fjärden i Gävle.

Nu var den stora frågan om vi även skullefå se den vitvingade tärnan. Den hade settspå morgonen men fåglar är ju rörliga såman kan aldrig vara säker.

Till Åbergs stora förtret var vi tvungnaatt åka genom stadsdelen Brynäs (han ärstor supporter till Skellefteå AIK) för attkomma fram till reningsverket och därifrångå en knapp kilometer till T-udden så att viskulle kunna spana ut över Inre fjärden.

Ganska snart upptäckte vi tärnan cirka300 meter ut där den flög fram och tillbakaoch födosökte i ett område där vatten frånreningsverket släpps ut. Vitvingad tärnatillhör tillsammans med svarttärna ochskäggtärna träsktärnorna som provianterargenom att sänka sig mot vattenytan ochsnappa insekter eller fånga insekter i lufteni vig och akrobatisk flykt. Antagligen ärvattnet som släpps ut från reningsverketvarmare än det övriga vattnet och därförvar det mera insekter där än runt omkringför fågeln höll till på samma område underden dryga timmen som vi var där. Liteunderligt att se en insektsätande fågel hososs i november när den borde ha varit betyd-ligt längre söderut. Tyvärr var avståndetalldeles för stort för fotografering men

19Nattvakan 1-14

några bilder på fågeln blev det även om deinte var av någon högre kvalitet. Dagenavslutades med sen lunch i Tönnebro ochtill med Åberg var nöjd trots att chaufförenär stor Brynäsare och det var fullt medbrynäsdekaler i bilen. Så kan man ocksåspendera en dag i november.

Tre dagar efter att vi besökt purpurhägernvar det fem grader kallt på morgonen ochdärför is på Fatburen så hägern var bortamen inte ihjälfrusen för vid lunchtid sågs enpurpurhäger sträcka söderut utanför Väst-erås, säkert hägern från Dalarna.

Den vitvingade tärnan var kvar över enmånad på samma plats och överlevde storm-en ”Sven”. Den sista gången den sågs varden åttonde december då den som vanligtletade mat vid utloppet från reningsverketdär det bildats en ränna i en övrigt isbelagdvik. Troligen svalt den ihjäl.

Purpurhägern i Hedemora och den vitvingadetärnan i Inre Fjärden Gävle. Foto: Lars Göran

Lindström.

20 Nattvakan 2-12Nattvakan 1-14

Lavskrika

EN LÖRDAG I MITTEN AV NOVEMBER åkte jag ochtvå medlemmar av fågelklubben till skogarnaväster om Arbrå för att försöka få syn pålavskrika.

Jag hade mailat Calle Zetterlund i Arbråoch fått tips på två platser där han och ÅkeEnglund håller koll på lavskrikorna och derasrevir och häckningsframgång.

När vi kom fram var det tio grader ochsol. Det första vi gjorde var att placera utkorv på lämpliga ställen. Vi gjorde upp eld,drack kaffe och satte oss att vänta. Efter enhalvtimme kom en hungrig nötskrika och

försåg sig av maten vi satt ut men ingenlavskrika. Det gick 45 minuter till utan att visåg någon lavskrika. Vi började nästan ge uppdå plötsligt två lavskrikor kom fram ochbörjade både äta av korven och att gömmaför kommande behov. Snart anslöt ytter-ligare två. Precis som man har hört omlavskrikan så var de nyfikna och vi kundekomma nästan hur nära som helst.

Efter en timmes umgänge med fåglarnaåkte vi till det andra stället och där fick vi sebåde en nötkråka och tre lavskrikor till, likaoskygga som de andra.

Text och foto: Lars Göran Lindström

Nattvakan 2-12

21Nattvakan 1-14

Lavskrikan förekommer i lavklädd barr-skog från Norge till östra Sibirien, och är enutpräglad stannfågel inom sitt utbred-ningsområde. I Sverige förekommer arten iinlandet från norra Värmland, i mitten avDalarna och nordvästra Gästrikland ochnorrut, men saknas i ett 20-50 kilometerbrett bälte längs norrlandskusten. Skall vi fåse fågeln måste vi alltså söka oss en bra bitinåt landet till västra delarna av Hälsing-land.

Lavskrikan i folktronLavskrikan har på flera platser ansetts bringaotur. Fågelns vetenskapliga namn är Peri-sorenus infaustus, som ordagrant betyder”Olycksbringande pratmakare”. På tyskaheter arten Unglückshäher (Olycksskrika).Folksägen säger att den hörde vittran och

Även nötkråkan lät sig väl smakas av den utlagda korven.det underjordiska, och att den inte lät skogs-fågelfällorna vara ifred. Ifall en lavskrikasköts blev vapnet inte skjutbart. Lavskrikanfick sitt vetenskapliga namn 1819, ochnamnet nämns för första gången runt 1730.Linnés lärjunge, doktor Johan Otto Hag-ström, skrev detta från sin resa i Jämtland1749:

”Om en skytt möter fågeln rökiuxan utiskogen, så skal han omöjligen få skiuta någotdjur den dagen. Om en resande råkar få sesamma olyksfågel rökiuxan, så händerhonom något ledsamt om dagen.”

I Sveriges nordligare delar kallas fågeln ivardagligt tal ofta fläskolle på grund av attfågeln söker sig till människor i skogen (vidlägerelden) och gärna låter sig utspisas meddet fläsk (eller korv allätare som den är)som människorna eventuellt ger den.

Nattvakan 1-14

Nattvakan 1-1423

Öland

DEN 4:E TILL 7:EAUGUSTI BESÖKTE JAG Öland förförsta gången i mitt liv. Det var Lars Göran,som övertalade mig att åka till dit. Hanskulle följa med och vara guide åt mig,dessutom lockade han med att han skullestå för merparten av bensinkostnaden, vilketvar avgörande för mitt beslut att köra nertill Öland.

De bilder på ovanliga arter, som LarsGöran lovade att vi skulle kunna fota, varskärfläcka, som infriades och gravand, sominfriades men på långt håll och i eklipsdräktdet vill säga oigenkännlig åtminstone förmig.

Redan första dagen, den 5:e augusti, åktevi till Ottenby, där vi åt lunch på RestarangFågel Blå. Ölandslufsa med stekt fläsk ochlingonsylt stod på menyn: Efter det tittade

vi på Långe Jan och sedan gick vi ut mot ettvindskydd långt ut på udden där jag kundese några hundra storskarvar (minst) påÖlands allra sydligaste spets. Ölandslufsa varväl närmast potatisbullar och inte kropp-kakor, som jag trodde. Vi bodde på vand-rarhemmet i Ås ganska nära Ottenby ochpå hemvägen från Ottenby fick jag någrafina bilder på en familj med hägrar som stodmitt på en åker alldeles intill vandrarhemm-et. Jag antar att dessa hittade grodor pååkern, som de kunde äta. Det var för-vånande att de inte stod och passade på fiski en vassrugg, som jag hade väntat mig ochsom de brukar göra hemma i Hälsingland.

Förutom Fågelstationen vid Ottenby ochringmärkning av fåglar, så är väl Öland mestkänt för sina väderkvarnar. Första gången

Mats Åberg

Kärrsnäppor på östra Ö

land. Foto: Mats Å

berg.

Nattvakan 1-1424

en Öländsk kvarn nämns i text är 1546,men de flesta byggdes i mitten av 1700-talet,då det var en byggboom av väderkvarnarpå Öland. De flesta kvarnarna är så kalladestubbkvarnar. Kvarnen byggdes på en be-fintlig stubbe, som den kan rotera kring,vilket var praktiskt då man skulle mala säden,och man vred hela kvarnen mot den ak-tuella vindriktningen.

I framtiden kanske den mäktiga Ölands-bron blir det som Öland mest förknippasmed vid sidan av Alvaret. Det stora Alvaret,är väl ändå det som är mest känt på Öland.Vi stannade till vid Möckelmossen en kortstund, där Lars Göran letade efter en sand-gräsfjäril. Fast fåglarna kommer väl att bestå,som Ölands finaste attraktion.

Två gånger besökte vi Sebybadet påÖlands ostkust. Första gången vi var därgick Lars Göran längs vattnet i en kohageganska långt i värmen för att få se gravänder,som han också fick se på långt håll. Självsatte jag mig bekvämt på en lämplig stenoch väntade på resultatet. Dagen eftergjorde vi samma promenad, fast på morg-onen i svalare temperatur. Då gick jag föreL. G. så snabbt jag förmådde. Gravändernavar ju kvar, men på tok för långt bort för att

fotograferas. På tillbakavägen kunde vi fotaflygande kärrsnäppor. Det var några ganskastora flockar, som vi tränade att få någonskarp bild på, som är ganska svårt. Jag kanväl presentera en skarp bild av de 30 eller40 bilder jag tog. L.G. kanske fick några flerskarpa bilder. Trots att ljuset var perfekt, såtyckte vi att det var svårt att få till det. Menvägen är målet och vi lärde oss en del ändåtror jag.

Vi besökte även Bejershamn två gångerför att bland annat leta efter den sibiriskatundrapiparen som setts där bland allaandra vadare som uppehöll sig norr omfågeltornet, men den enda pipare vi fick sevar en kustpipare.

Skärfläckor hade synts vid Västerstads-viken, där det finns ett fågeltorn vidEckelsudde. Vi tänkte gå till fågeltornet, ditdet var ganska långt att gå och vi mötte ettdanskt par precis vid parkeringen ochfrågade om de sett några skärfläckor. Det

Skärfläcka Foto: Lars G Lindström.

Nattvakan 1-1425

hade de och de hade fått bilder också, somdansken stolt visade, fast jag såg bara någraprickar på långt avstånd. Vi avstod från attgå till fågeltornet. Lars Göran hittade någrafjärilar, som var intressanta bland annat.eldsnabbvinge i ett nässelsnår vid dikeskantenoch mindre guldvinge.

Vi tog av från vägen till Eckelsudde ochhamnade i en kohage där det var väl blöttoch svårgått, så vi gav upp planerna att taoss ut till stranden här. Efter studier avkartan så såg vi att det fanns en badplats därman kunde komma ganska nära fågeltornet.Vi åkte till badet och vi kunde faktiskt hittaskärfläckorna också. Vi beslöt att åka förbibadplatsen på vägen hem dagen efter påmorgonen innan avfärden mot Hudiksvall.Det blev ett lyckat beslut. Det regnade påmorgonen så det var tomt med badgästeroch skärfläckorna fanns närmare badplatsen nu.

Trots att det egentligen var fel tid, för attfå se många fågelarter, så blev mitt första

Ölandsbesök väldigt lyckat, särskilt medtanke på det fina vädret. Regnet på hem-resan kändes nästan befriande skönt.

Vädewrkvarnar och häger. Foto Mats Åberg. Hona av eldsnabbvinge. Foto: Lars G Lindström.

Nattvakan 1-1426

Meståg

Nattvakan 1-1427

Nötkråka på Hornslandet. Foto: Allan Andersson

Meståg kallas födosökande blandflockarmed olika arter av småfåglar som flyger frånträd till träd för att hitta föda under vintern.Typiska arter som kan ingå i meståg ärexempelvis talgoxe, tofsmes, svartmes, tall-tita, kungsfågel och blåmes.

För att det inte ska drabbas av kon-kurrensen så har de fåglarna specialiseratsig på att söka mat i olika delar av träd-kronan, det vill säga att de söker föda i olikaekologiska nischer. Mindre och lättare arter,som kungsfågel och svartmes letar födalängst ut, medan större arter letar födalängre in.

28