Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling • Årgång 29 • Nummer 2/2006

Reserapport från Kenya

Odla ditt frö själv

Gödsel – ingen skitsak

Göran Greider i Hagen

Pimpinellrosor

Marie prisad i Paris

Nytt från KRAV

Förbundsstämman

ör en odlare är våren årets mest intensiva tid. som myndigheterna trodde att jordbruksutveckling endast

På kort tid ska landen göras klara för sådd och alla kunde ske med hjälp av kemiska medel och konstgödsel.F de där spännande fröerna som man sneglat på i frö- När regeringen nu vill öka andelen ekologiskt odlat gör

kataloger under vintern ska nu äntligen komma ned i jord- man det ur ett enda perspektiv, nämligen att ekoodling är

en. För södra Sveriges del har dock våren låtit vänta på sig, bra för miljön och naturen. Ännu är det en bit kvar innan

snön låg kvar rekordlänge och därefter följde kyla och regn man vågar erkänna att även människan mår bra av ekolo-

innan våren äntligen tog fart. giska produkter, att våra kroppar trivs bäst utan gifter och

Som tur var fanns det annat att bli glad över under tiden kemikalier och att vi behöver en frisk natur för att må bra i

man väntade på att jorden skulle torka upp. Regeringen har våra sinnen. Jag väntar fortfarande med spänning på vad

äntligen förstått värdet av ekologiskt odlat och satt upp nya regeringen sätter upp för mål när man inser att även män-

mål för sin jordbrukspolitik. Enligt ett förslag till riksdagen niskan är en del av naturen.

ska 20 procent av åkermarken i Sverige vara ekologiskt Vi har fått många positiva reaktioner på förra numret av

odlad och certifierad år 2010. Man vill också öka andelen Odlaren och vi hoppas att även detta nummer ska ge er

ekologiska livsmedel i offentlig sektor till 25 procent. I ett intressant läsning. Följ gärna med på en resa till Kenya där

pressmeddelande säger Jordbruksminister Ann-Christin förutsättningarna för odling skiljer sig mycket från vårt

Nykvist att hon vill satsa på att få fler ekologiska produkter nordliga land. Vi bjuder också på en fyllig artikel om göds-

i butikshyllorna eftersom det bidrar till ett uthålligt sam- ling och så ni får möta författaren och chefredaktören

hälle. Göran Greider och ta del av hans tankar kring trädgård och

Visst är det trevligt att politiker och myndigheter idag odling. Som tidigare blir det en del om örter, nya böcker

arbetar för det som en gång benämndes alternativt och och små tips som vi hoppas kan vara till nytta i trädgårds-

flummigt. Att odla och äta produkter som bidrar till att jord- landet.

ar och miljön bevaras kan dock aldrig vara flummigt utan Ni är som vanligt välkomna att höra av er med kom-

är i högsta grad intelligent och omtänksamt. När jag nu mentarer om tidningen eller frågor till frågespalten. Ha en

läser om regeringens mål slår det mig att detta erkännande riktigt trevlig odlingssommar!

av ekoodling hade varit omöjligt om inte engagerade pion- Karin Jansson

järer och idealister drivit de här idéerna under de årtionden

2

FÖRBUNDET ORGANISK-BIOLOGISK ODLING – FOBOFOBO:s Kansli Sörängsvägen 63, 57138 NÄSSJÖ E-post: aninelagerstedt@telia.com Mobil: 073-822 28 72Postgiro: 83 44 59 - 0 Webb: www.fobo.nuFörbundet organisk-biologisk odling är politiskt och religiöst fristående. Syftet är att sprida organisk-biologisk odling i Sverige. PRENUMERATION OCH MEDLEMSKAPMedlemskap inkl. Odlaren: enskild medlem 250 kr, ungdomar (under 20 år) 100 kr, familj 290 kr.Enbart prenumeration: 275 kr.FÖRBUNDSSTYRELSEN 2004-2005OrdförandeBirger Zakariasson, Munkbergsvägen 1, 94153 PiteåTel: 0911-686 38, e-post: birger.zakariasson@spray.seSekreterareSven-Åke Svensson, Castmansväg 158, 575 37 EksjöTel: 0381-160 67 e-post: sven-ake.svensson@ebox.tninet.seKassörBo Lagerstedt, Sörängsvägen 63, 571 38 NässjöTel: 0380-155 64, e-post: bolagerstedt@telia.comLedamöterOla Johansson, Klunkens Backe 7, 3 tr, 393 52 KalmarTel: 0480-187 69, e-post: vegchefola@swipnet.seStig Persson, Haglundsvägen 9, 820 40 Jarvsö Tel: 0651-405 12Börje Remstam, Ryningsberg, Trantorp, 635 18 Husby-Rekarne Tel: 016-215 46 Marita Nilsson, Klockaregård, 330 21 RefteleTel: 0371-20152LOKALAVDELNINGARLokalavdelningar och kontaktpersoner hittar du på för-bundets webbplats: www.fobo.nu

TIDNINGEN ODLARENTidningen Odlaren är en medlemstidning. för Förbundet organisk-biologisk odling och kommer med 4 nummer per år. Ansvarig utgivare är Birger Zakariasson.REDAKTIONRedaktörKarin Jansson, Iliongränden M 200, 224 71 LundTel: 070-5804632, e-post: odlaren@kagus.nu LayoutLars Forslin, Slaggvägen 6, 168 68 BrommaTel: 08-19 11 66, e-post: odlaren@monarda.seManusOdlaren utkommer med 4 nummer per år: l. vår – manus senast 15 februari 2. sommar – manus senast 15 maj 3. höst – manus senast 21 augusti 4. vinter – manus senast 13 novemberANNONSERPrislista på www.fobo.nuManus skickas till odlaren@monarda.seTRYCKFederativ tryckeri ABUpplaga: 1 500 exemplar ISSN: 0349-7305

Innehåll

4 Reportage från Kenya

8 Porträtt: Göran Greider

10 Frågespalt

12 Gödsel – ingen skitsak

16 Pimpinellrosor

18 FOBO-odlare prisad

20 Örter: fänkål

21 Fäbodfilm

22 Nya böcker

24 Odla eget frö

27 Notiser

28 KRAV under förändring

29 Trädgårdsmässan

30 Förbundsstämman

31 Styrelsen informerar

32 Betraktelse: kålfjäril

3

4 Kenya 12 Gödsling

16 Pimpinellrosor 24 Fröodling

Ledare

Omslagsbild: nyskördade rädisor, foto: Karin Jansson

Medvind för ekoodlat

Ringblomma, foto: Lars Forslin

I Odlaren nummer 2/2006

ör en odlare är våren årets mest intensiva tid. som myndigheterna trodde att jordbruksutveckling endast

På kort tid ska landen göras klara för sådd och alla kunde ske med hjälp av kemiska medel och konstgödsel.F de där spännande fröerna som man sneglat på i frö- När regeringen nu vill öka andelen ekologiskt odlat gör

kataloger under vintern ska nu äntligen komma ned i jord- man det ur ett enda perspektiv, nämligen att ekoodling är

en. För södra Sveriges del har dock våren låtit vänta på sig, bra för miljön och naturen. Ännu är det en bit kvar innan

snön låg kvar rekordlänge och därefter följde kyla och regn man vågar erkänna att även människan mår bra av ekolo-

innan våren äntligen tog fart. giska produkter, att våra kroppar trivs bäst utan gifter och

Som tur var fanns det annat att bli glad över under tiden kemikalier och att vi behöver en frisk natur för att må bra i

man väntade på att jorden skulle torka upp. Regeringen har våra sinnen. Jag väntar fortfarande med spänning på vad

äntligen förstått värdet av ekologiskt odlat och satt upp nya regeringen sätter upp för mål när man inser att även män-

mål för sin jordbrukspolitik. Enligt ett förslag till riksdagen niskan är en del av naturen.

ska 20 procent av åkermarken i Sverige vara ekologiskt Vi har fått många positiva reaktioner på förra numret av

odlad och certifierad år 2010. Man vill också öka andelen Odlaren och vi hoppas att även detta nummer ska ge er

ekologiska livsmedel i offentlig sektor till 25 procent. I ett intressant läsning. Följ gärna med på en resa till Kenya där

pressmeddelande säger Jordbruksminister Ann-Christin förutsättningarna för odling skiljer sig mycket från vårt

Nykvist att hon vill satsa på att få fler ekologiska produkter nordliga land. Vi bjuder också på en fyllig artikel om göds-

i butikshyllorna eftersom det bidrar till ett uthålligt sam- ling och så ni får möta författaren och chefredaktören

hälle. Göran Greider och ta del av hans tankar kring trädgård och

Visst är det trevligt att politiker och myndigheter idag odling. Som tidigare blir det en del om örter, nya böcker

arbetar för det som en gång benämndes alternativt och och små tips som vi hoppas kan vara till nytta i trädgårds-

flummigt. Att odla och äta produkter som bidrar till att jord- landet.

ar och miljön bevaras kan dock aldrig vara flummigt utan Ni är som vanligt välkomna att höra av er med kom-

är i högsta grad intelligent och omtänksamt. När jag nu mentarer om tidningen eller frågor till frågespalten. Ha en

läser om regeringens mål slår det mig att detta erkännande riktigt trevlig odlingssommar!

av ekoodling hade varit omöjligt om inte engagerade pion- Karin Jansson

järer och idealister drivit de här idéerna under de årtionden

2

FÖRBUNDET ORGANISK-BIOLOGISK ODLING – FOBOFOBO:s Kansli Sörängsvägen 63, 57138 NÄSSJÖ E-post: aninelagerstedt@telia.com Mobil: 073-822 28 72Postgiro: 83 44 59 - 0 Webb: www.fobo.nuFörbundet organisk-biologisk odling är politiskt och religiöst fristående. Syftet är att sprida organisk-biologisk odling i Sverige. PRENUMERATION OCH MEDLEMSKAPMedlemskap inkl. Odlaren: enskild medlem 250 kr, ungdomar (under 20 år) 100 kr, familj 290 kr.Enbart prenumeration: 275 kr.FÖRBUNDSSTYRELSEN 2004-2005OrdförandeBirger Zakariasson, Munkbergsvägen 1, 94153 PiteåTel: 0911-686 38, e-post: birger.zakariasson@spray.seSekreterareSven-Åke Svensson, Castmansväg 158, 575 37 EksjöTel: 0381-160 67 e-post: sven-ake.svensson@ebox.tninet.seKassörBo Lagerstedt, Sörängsvägen 63, 571 38 NässjöTel: 0380-155 64, e-post: bolagerstedt@telia.comLedamöterOla Johansson, Klunkens Backe 7, 3 tr, 393 52 KalmarTel: 0480-187 69, e-post: vegchefola@swipnet.seStig Persson, Haglundsvägen 9, 820 40 Jarvsö Tel: 0651-405 12Börje Remstam, Ryningsberg, Trantorp, 635 18 Husby-Rekarne Tel: 016-215 46 Marita Nilsson, Klockaregård, 330 21 RefteleTel: 0371-20152LOKALAVDELNINGARLokalavdelningar och kontaktpersoner hittar du på för-bundets webbplats: www.fobo.nu

TIDNINGEN ODLARENTidningen Odlaren är en medlemstidning. för Förbundet organisk-biologisk odling och kommer med 4 nummer per år. Ansvarig utgivare är Birger Zakariasson.REDAKTIONRedaktörKarin Jansson, Iliongränden M 200, 224 71 LundTel: 070-5804632, e-post: odlaren@kagus.nu LayoutLars Forslin, Slaggvägen 6, 168 68 BrommaTel: 08-19 11 66, e-post: odlaren@monarda.seManusOdlaren utkommer med 4 nummer per år: l. vår – manus senast 15 februari 2. sommar – manus senast 15 maj 3. höst – manus senast 21 augusti 4. vinter – manus senast 13 novemberANNONSERPrislista på www.fobo.nuManus skickas till odlaren@monarda.seTRYCKFederativ tryckeri ABUpplaga: 1 500 exemplar ISSN: 0349-7305

Innehåll

4 Reportage från Kenya

8 Porträtt: Göran Greider

10 Frågespalt

12 Gödsel – ingen skitsak

16 Pimpinellrosor

18 FOBO-odlare prisad

20 Örter: fänkål

21 Fäbodfilm

22 Nya böcker

24 Odla eget frö

27 Notiser

28 KRAV under förändring

29 Trädgårdsmässan

30 Förbundsstämman

31 Styrelsen informerar

32 Betraktelse: kålfjäril

3

4 Kenya 12 Gödsling

16 Pimpinellrosor 24 Fröodling

Ledare

Omslagsbild: nyskördade rädisor, foto: Karin Jansson

Medvind för ekoodlat

Ringblomma, foto: Lars Forslin

I Odlaren nummer 2/2006

4

em skulle vilja äta bönor, kål och majsgröt varje dag? På bordet står också öl, läsk och cola. För även om det är långt

Kanske varierad med kokbanan och någon enstaka gång till civilisationen, i alla fall en dagsresa med bil till Nairobi, har Ven seg höna? Frågan dyker upp när jag sitter i en lerhydda moderniteter som mobiltelefoner och färgglada amerikanska

långt ute på den kenyanska landsbygden och blir bjuden på en drycker nått fram och blivit en självklar del av livet även på den

traditionell middag. Frun i huset har ställt fram en enorm kastrull fattiga landsbygden. Efter maten beundrar familjens söner jee-

med bönor, faktiskt ganska likt våra bruna bönor men mindre sött, pen vi kommit i och efter ett tag dyker fler personer från byn upp.

hon har kokat bananer och dessutom fräst ihop kål och tomater till De har hört talas om besöket och börjar en konversation med oss

en röra. Måltiden mättar bra efter en lång resdag, men tanken på på engelska. Kan vi kanske ordna en brevvän i Sverige? Eller

att äta samma mat varje dag – de dagar det över huvud taget finns ännu hellre, en möjlighet för dem att komma till Europa och stu-

någon att äta – känns inte speciellt lockande. dera?

5

7

&

Bland bananer,

bittra blad oändliga majsfält

Rapport från en resa till Kenya

Samtidigt som de unga kenyanerna uttrycker sin längtan efter

våra moderniteter ser jag mig omkring. Hyddan vi besöker ligger

på sluttningarna av Mount Elgon, på gränsen mellan Kenya och

Uganda. Runt omkring breder små jordbruk ut sig, allt är grönt och

lummigt men här och där stiger den röda jorden fram. Vi befinner

oss högt upp, kanske 2000 meter över havet, luften är klar men

ändå varm som en svensk högsommardag. Och så tystnaden.

Naturen känns orörd och kraftfull samtidigt som den gör mig lugn.

Här skulle jag kunna leva som självförsörjare, en tillvaro totalt

utan stress och måsten, med möjlighet att odla sin mat året om.

Men för kenyanen är detta ingen lugn tillvaro. På några decen-

nier har befolkningen i landet flerdubblats. Efter att flera gånger

ha delat upp de små jordlotterna på sönerna går det idag inte läng-

re att dela dem mer. När barnen blir för många får man helt enkelt

flytta in till en stad för att försöka hitta ett arbete där, något som

tyvärr innebär att de enda försörjningsmöjligheterna för många

blir kriminalitet och prostitution.

Den snabba folkökningen ställer stora krav på jordbruket som

nu har många munnar att mätta. De stora plantager som engels-

männen skapade i början av 1900-talet är numera i stort sett borta

och jorden används istället till produktion av majs, vete och grön-

saker. På vissa håll ser man större jordbruk med traktorer men i

huvudsak odlas fortfarande landet med hacka, ett arbete som mest

sköts av kvinnorna.

Nordiska biståndsorganisationer har varit mycket aktiva

i området och några dagar senare besöker vi en av dem, Vi-skogen

i Kitale. Från början handlade projektet om att plantera träd för att

hindra jorderosion, men idag jobbar man mest med utbildning för

att få bönderna att själva ta hand om jorden på bästa sätt. På cen-

tret i Kitale har man byggt upp en visningsträdgård för att inspirera

bönderna att lägga om sina odlingar till agroforestry, en odlings-

metod där man samplanterar träd och andra grödor.

För att undvika jordförstörelse föreslår man att träd ska odlas

på åkrarna i rader med 8 meters mellanrum. Träden håller kvar

jorden, ger skugga och kan så småningom användas till ved.

Eftersom matlagningen fortfarande sker över öppen eld går det åt

mycket ved i en kenyansk familj och nedhuggningen av träd har

starkt bidragit till jordflykten.

På Vi-skogen lär man kvinnorna att plantera det kvävefixeran-

de trädet Sesbania Sesban som både förbättrar jorden och på sikt

ger ved.

– Vi kallar det women's tree, säger vår guide på Vi-skogen, Rael

Koech. Eftersom det inte blir så stort får kvinnorna behålla det till

ved, de större träden tar männen till virke, förklarar hon.

Till jorderosionen bidrar även boskapen som ofta får vandra

omkring och äta vad de hittar. På Vi-skogen föreslår man odling av

en buske, Caliandra, som med sitt stora lövverk ger bra foder till

korna. 100 meter Caliandra föder en ko och hindrar effektivt

avbetningen. I stället för att låta korna gå fria lär man bönderna att

bygga ett liten inhägnad och skörda Caliandra och majsblast till

dem. Systemet gör det också lättare att ta tillvara på gödseln och

använda den i odlingen.

På Vi-skogens center lär man även ut kompostering. Något

som är så självklart för oss är ännu ganska okänt i Kenya och

många bränner helt enkelt halmen efter majs och vete för att få

åkern fri igen. Lite avundsjuk blir jag när jag hör att en kompost-

hög med grov blast, grenar och ogräs blir fin jord på två månader.

För många bönder i västra Kenya har Vi-skogens projekt lett

till ökat välstånd och möjlighet att försörja familjen. De har lärt sig

att dra upp träd från egna frön, ta ut två skördar om året, hägna in

korna och odla flera sorters frukter vilket ger stora skördar och bra

vitaminer till barnen.

För den vanlige bonden är dock fortfarande årets skörd av

majs det som skiljer mellan liv och död. Finns det ingen annan mat

så kan man i alla fall få en tallrik ugali, en fast majsgröt som inte

smakar mycket. Gröten äts till allt, ungefär som potatis har använts

i vårt land.

När jag besöker en större fröfirma i Kitale ser jag att majsen

som säljs som utsäde är röd. Jag antar att det betyder att den är

betad, alltså behandlad med gift för att undvika angrepp av insek-

ter och fåglar. Det verkar också vara enbart F1-hybrider som säljs,

vilket naturligtvis gör bönderna beroende av köpt utsäde.

Kenyaner älskar gröna blad och äter båda vilda och odlade vari-

anter. Bland favoriterna finns amarant, sukama wiki, spider herb

och nattskatta.

Utland

Text & foto: Karin Jansson

4

em skulle vilja äta bönor, kål och majsgröt varje dag? På bordet står också öl, läsk och cola. För även om det är långt

Kanske varierad med kokbanan och någon enstaka gång till civilisationen, i alla fall en dagsresa med bil till Nairobi, har Ven seg höna? Frågan dyker upp när jag sitter i en lerhydda moderniteter som mobiltelefoner och färgglada amerikanska

långt ute på den kenyanska landsbygden och blir bjuden på en drycker nått fram och blivit en självklar del av livet även på den

traditionell middag. Frun i huset har ställt fram en enorm kastrull fattiga landsbygden. Efter maten beundrar familjens söner jee-

med bönor, faktiskt ganska likt våra bruna bönor men mindre sött, pen vi kommit i och efter ett tag dyker fler personer från byn upp.

hon har kokat bananer och dessutom fräst ihop kål och tomater till De har hört talas om besöket och börjar en konversation med oss

en röra. Måltiden mättar bra efter en lång resdag, men tanken på på engelska. Kan vi kanske ordna en brevvän i Sverige? Eller

att äta samma mat varje dag – de dagar det över huvud taget finns ännu hellre, en möjlighet för dem att komma till Europa och stu-

någon att äta – känns inte speciellt lockande. dera?

5

7

&

Bland bananer,

bittra blad oändliga majsfält

Rapport från en resa till Kenya

Samtidigt som de unga kenyanerna uttrycker sin längtan efter

våra moderniteter ser jag mig omkring. Hyddan vi besöker ligger

på sluttningarna av Mount Elgon, på gränsen mellan Kenya och

Uganda. Runt omkring breder små jordbruk ut sig, allt är grönt och

lummigt men här och där stiger den röda jorden fram. Vi befinner

oss högt upp, kanske 2000 meter över havet, luften är klar men

ändå varm som en svensk högsommardag. Och så tystnaden.

Naturen känns orörd och kraftfull samtidigt som den gör mig lugn.

Här skulle jag kunna leva som självförsörjare, en tillvaro totalt

utan stress och måsten, med möjlighet att odla sin mat året om.

Men för kenyanen är detta ingen lugn tillvaro. På några decen-

nier har befolkningen i landet flerdubblats. Efter att flera gånger

ha delat upp de små jordlotterna på sönerna går det idag inte läng-

re att dela dem mer. När barnen blir för många får man helt enkelt

flytta in till en stad för att försöka hitta ett arbete där, något som

tyvärr innebär att de enda försörjningsmöjligheterna för många

blir kriminalitet och prostitution.

Den snabba folkökningen ställer stora krav på jordbruket som

nu har många munnar att mätta. De stora plantager som engels-

männen skapade i början av 1900-talet är numera i stort sett borta

och jorden används istället till produktion av majs, vete och grön-

saker. På vissa håll ser man större jordbruk med traktorer men i

huvudsak odlas fortfarande landet med hacka, ett arbete som mest

sköts av kvinnorna.

Nordiska biståndsorganisationer har varit mycket aktiva

i området och några dagar senare besöker vi en av dem, Vi-skogen

i Kitale. Från början handlade projektet om att plantera träd för att

hindra jorderosion, men idag jobbar man mest med utbildning för

att få bönderna att själva ta hand om jorden på bästa sätt. På cen-

tret i Kitale har man byggt upp en visningsträdgård för att inspirera

bönderna att lägga om sina odlingar till agroforestry, en odlings-

metod där man samplanterar träd och andra grödor.

För att undvika jordförstörelse föreslår man att träd ska odlas

på åkrarna i rader med 8 meters mellanrum. Träden håller kvar

jorden, ger skugga och kan så småningom användas till ved.

Eftersom matlagningen fortfarande sker över öppen eld går det åt

mycket ved i en kenyansk familj och nedhuggningen av träd har

starkt bidragit till jordflykten.

På Vi-skogen lär man kvinnorna att plantera det kvävefixeran-

de trädet Sesbania Sesban som både förbättrar jorden och på sikt

ger ved.

– Vi kallar det women's tree, säger vår guide på Vi-skogen, Rael

Koech. Eftersom det inte blir så stort får kvinnorna behålla det till

ved, de större träden tar männen till virke, förklarar hon.

Till jorderosionen bidrar även boskapen som ofta får vandra

omkring och äta vad de hittar. På Vi-skogen föreslår man odling av

en buske, Caliandra, som med sitt stora lövverk ger bra foder till

korna. 100 meter Caliandra föder en ko och hindrar effektivt

avbetningen. I stället för att låta korna gå fria lär man bönderna att

bygga ett liten inhägnad och skörda Caliandra och majsblast till

dem. Systemet gör det också lättare att ta tillvara på gödseln och

använda den i odlingen.

På Vi-skogens center lär man även ut kompostering. Något

som är så självklart för oss är ännu ganska okänt i Kenya och

många bränner helt enkelt halmen efter majs och vete för att få

åkern fri igen. Lite avundsjuk blir jag när jag hör att en kompost-

hög med grov blast, grenar och ogräs blir fin jord på två månader.

För många bönder i västra Kenya har Vi-skogens projekt lett

till ökat välstånd och möjlighet att försörja familjen. De har lärt sig

att dra upp träd från egna frön, ta ut två skördar om året, hägna in

korna och odla flera sorters frukter vilket ger stora skördar och bra

vitaminer till barnen.

För den vanlige bonden är dock fortfarande årets skörd av

majs det som skiljer mellan liv och död. Finns det ingen annan mat

så kan man i alla fall få en tallrik ugali, en fast majsgröt som inte

smakar mycket. Gröten äts till allt, ungefär som potatis har använts

i vårt land.

När jag besöker en större fröfirma i Kitale ser jag att majsen

som säljs som utsäde är röd. Jag antar att det betyder att den är

betad, alltså behandlad med gift för att undvika angrepp av insek-

ter och fåglar. Det verkar också vara enbart F1-hybrider som säljs,

vilket naturligtvis gör bönderna beroende av köpt utsäde.

Kenyaner älskar gröna blad och äter båda vilda och odlade vari-

anter. Bland favoriterna finns amarant, sukama wiki, spider herb

och nattskatta.

Utland

Text & foto: Karin Jansson

Även om man ser en del små traktorer som plöjer de större fäl-

ten verkar fortfarande majssådden ske för hand, ofta med tre per-

soner i rad. Först går en kvinna med en hacka och gör ett hål.

Därefter kommer någon som stoppar ned konstgödsel, ett par korn

i varje hål. Sist kommer en kvinna med själva majsen. Det ser tungt

ut att så ett stort fält för hand, men jag påminner mig om att det

egentligen inte är länge sedan som jorden brukades på det här sät-

tet även i Sverige.

Skörden av majs är helt beroende av vädret eftersom konstbe-

vattning knappast existerar i landet. Majsen sås precis före regnpe-

rioden på våren och det gäller att pricka in vädret rätt om man ska

få någon skörd. Under våren infaller ”the long rains”, en period av

dagliga skyfall som ger majsen en god start. Under hös-

ten faller de korta regnen vilket gör det möjligt att ta ut

två skördar om året. På Vi-skogen lär man till exempel

ut att odla sötpotatis efter majsen istället för att låta

jorden ligga i träda som man ofta gjort tidigare.

Traditionellt äter kenyanerna mycket gröna

blad. Underligt nog föredrar de beska växter och en av

favoriterna är black nightshade, nattskatta. Örten

växer även vilt i Sverige, men vår variant har svarta bär

och är giftig.

En kväll när mörkret redan fallit och syrsorna spe-

lar ihärdigt blir vi bjudna på nattskattan. Bladen har kokats med

lök, tomat och lite mjölk. Det smakar beskt men rätten går ned,

framför allt med tanke på de stora mängder järn, protein, vitaminer

och antioxidanter som bladen innehåller.

– Hm, säger vår kenyanske värd och ser lite besviken ut, ”it

could have been more bitter”.

Hur förkärleken till bitter mat har vuxit fram vet jag inte, men

den har säkerligen bidragit till att landet har kunnat försörja sin

befolkning. Traditionellt har man plockat flera hundra sorters blad

Blandningen av fruktträd, bärbuskar och perenna ätliga örter och blommor skapar både en funktionell och vacker trädgård.

6 7

vilket varit ett mycket viktigt tillskott i mathållning som annars

mest bestått av stärkelserik mat som majs. Kenyanerna äter även

med förtjusning de gröna bladen eller blasten av många grönsaker

där vi använder frukt eller bönor. Pumpa odlas därför både för blad

och frukt och även bönorna (cow peas) plockas på sina blad.

I takt med att läskedryckerna drar in över landet försvinner

den gamla kunskapen och i stället för de traditionella bladen som

nattskatta, amarant och spider herb odlas allt mer sallat och vitkål.

I och för sig bra grönsaker men inte alls så näringstäta som de vilda

bladen.

Mest odlad och uppskattad som grönsak är dock en gammal

kålform, sukuma wiki, på engelska collards. Kålen växer som grön-

kål men bladen liknar mer vitkål. Eftersom nya blad

snabbt växer fram när man skördat är växten mycket

populär och man ser den odlad praktiskt taget över

hela landet. Wiki (swahili) kommer från engelskans

week och vi hörde flera olika förklaringar på namnet.

En del menade att det kom ifrån att plantan kan skör-

das varje vecka, andra hävdade att det hade att göra

med att man i slutet av månaden när pengarna tryter

får äta sukuma wiki en hel vecka.

Trots att ekvatorn går rakt genom Kenya är kli-

matet inte så hett som man skulle kunna befara. Stora

delar av de bebodda områdena är höglänt terräng och temperatu-

ren håller sig ofta kring 25 grader, en behaglig värme för en svensk.

På högre höjder blir klimatet något kärvare och där trivs växter

som potatis och morötter. I andra delar av landet är jorden svart

och lämpar sig väl för odling av vete.

De olika klimattyperna ger kenyanerna möjlighet att odla det

mesta från tropiska växter till sådant som egentligen trivs i mer

tempererade områden. Med en yta ungefär som Frankrikes och

möjlighet till två, tre skördar per år har landet bra förutsättningar

att försörja sin befolkning på drygt 30 miljoner. Men när vädret

trilskas och regnet inte faller som man tänkt sig blir det snabbt ont

om mat. Ibland får man nöja sig med ett mål om dagen, om ens det.

Medan vi i Sverige diskuterar vad som kan göras för att minska

antalet överviktiga barn lagar de kenyanska kvinnorna majsgröt

till sina barn och hoppas att mjölet ska räcka till nästa skörd. Trots

allt bistånd blir problemen värre. Under senare år har Kenya tving-

ats öppna sina gränser för livsmedelsimport, något som fått EU och

USA att sälja sitt jordbruksöverskott till dumpade priser.

Västerlandets moderniserade jordbruk med subventioner kan

framställa livsmedel till priser som de kenyanska bönderna inte

kan konkurrera med och därmed minskar möjligheten för små-

bönderna att sälja en del av sina grödor och få in pengar till sådant

man inte kan producera själv.

Balansen mellan de rika och fattiga länderna förefaller just nu

att tippa ännu längre ned till nackdel för de forna kolonierna som

inte ens längre ges möjlighet att försörja sig själva. För några har

dock tillvaron blivit drägligare genom biståndsprojekten. När vi

besöker bonden Abraham som i tio år utvecklat sitt småbruk efter

Vi-skogens principer blir han rörd när han hör att vi kommer från

Sverige.

– Hälsa alla och tacka för hjälpen, säger han.

Han lyckas på sin lilla lott på några hektar försörja familjen och

också odla för avsalu. Istället för en naken åker som bränns av

solen har han förvandlat sin odlingsmark till en bördig trädgård

med frukträd, te-buskar, grönsaker och biodling. Hans gård är ett

bra exempel på att kunskap och arbete kan öka levnadsstandar-

den samtidigt som jordens bördighet förbättras.

Efter tre veckors rundresa i Kenya är jag åter hemma i

Sverige. Minnet av den röda jorden, den tropiska grönskan, savan-

nen med alla djur och kvinnornas envisa hackande på åkrarna dröj-

er sig kvar. I en lokal rättvisebutik hittar jag ekologiskt te från

Kenya, kanske är det odlat av någon av de bönder jag träffade där

nere? Jag påminns om att steget mellan Sverige och Afrika trots

allt inte är så långt och att mina inköp här faktiskt kan påverka till-

varon för småbönder i Kenya. Småskalig ekologisk odling är tro-

ligtvis den mest skonsamma formen för jordbruk – oavsett var i

världen den sker – och kanske den enda möjligheten för en hållbar

utveckling. Att handla ekologiskt är något av det bästa vi kan göra

för en bättre värld och för att bönder som Abraham ska kunna fort-

sätta att försörja sina barnrika familjer.

Överst t.v.: Uppdragning av kålplantor. Solen står rakt över Kenya och

de späda plantorna måste därför skyddas av ett tak.

Överst och mitten: På Vi-skogen lär man bönderna att kompostera

organiskt avfall. Först hackas massan med en panga, en stor machete.

Komposten blir fin jord på två månader i den afrikanska hettan.

Nederst: Den mesta matlagningen sker fortfarande över öppen eld.

Veden som går åt bidrar till att träden huggs ned redan som små vilket

ökar erosionen.

Vulkanen Longonot, 2886 meter över havet. Longonot lär ha haft ett utbrott på 1860-

talet och det kommer fortfarande ut rök här och var. I förgrunden

mangold och Sukama wiki, kenyanernas favorit-

grönsak som påminner om

grönkål.

e

Läs gärna mer på www.varldsbutikerna.org/ och hitta en lokal butik.

”alla och tacka för hjälpen”

Hälsa

UtlandUtland

Även om man ser en del små traktorer som plöjer de större fäl-

ten verkar fortfarande majssådden ske för hand, ofta med tre per-

soner i rad. Först går en kvinna med en hacka och gör ett hål.

Därefter kommer någon som stoppar ned konstgödsel, ett par korn

i varje hål. Sist kommer en kvinna med själva majsen. Det ser tungt

ut att så ett stort fält för hand, men jag påminner mig om att det

egentligen inte är länge sedan som jorden brukades på det här sät-

tet även i Sverige.

Skörden av majs är helt beroende av vädret eftersom konstbe-

vattning knappast existerar i landet. Majsen sås precis före regnpe-

rioden på våren och det gäller att pricka in vädret rätt om man ska

få någon skörd. Under våren infaller ”the long rains”, en period av

dagliga skyfall som ger majsen en god start. Under hös-

ten faller de korta regnen vilket gör det möjligt att ta ut

två skördar om året. På Vi-skogen lär man till exempel

ut att odla sötpotatis efter majsen istället för att låta

jorden ligga i träda som man ofta gjort tidigare.

Traditionellt äter kenyanerna mycket gröna

blad. Underligt nog föredrar de beska växter och en av

favoriterna är black nightshade, nattskatta. Örten

växer även vilt i Sverige, men vår variant har svarta bär

och är giftig.

En kväll när mörkret redan fallit och syrsorna spe-

lar ihärdigt blir vi bjudna på nattskattan. Bladen har kokats med

lök, tomat och lite mjölk. Det smakar beskt men rätten går ned,

framför allt med tanke på de stora mängder järn, protein, vitaminer

och antioxidanter som bladen innehåller.

– Hm, säger vår kenyanske värd och ser lite besviken ut, ”it

could have been more bitter”.

Hur förkärleken till bitter mat har vuxit fram vet jag inte, men

den har säkerligen bidragit till att landet har kunnat försörja sin

befolkning. Traditionellt har man plockat flera hundra sorters blad

Blandningen av fruktträd, bärbuskar och perenna ätliga örter och blommor skapar både en funktionell och vacker trädgård.

6 7

vilket varit ett mycket viktigt tillskott i mathållning som annars

mest bestått av stärkelserik mat som majs. Kenyanerna äter även

med förtjusning de gröna bladen eller blasten av många grönsaker

där vi använder frukt eller bönor. Pumpa odlas därför både för blad

och frukt och även bönorna (cow peas) plockas på sina blad.

I takt med att läskedryckerna drar in över landet försvinner

den gamla kunskapen och i stället för de traditionella bladen som

nattskatta, amarant och spider herb odlas allt mer sallat och vitkål.

I och för sig bra grönsaker men inte alls så näringstäta som de vilda

bladen.

Mest odlad och uppskattad som grönsak är dock en gammal

kålform, sukuma wiki, på engelska collards. Kålen växer som grön-

kål men bladen liknar mer vitkål. Eftersom nya blad

snabbt växer fram när man skördat är växten mycket

populär och man ser den odlad praktiskt taget över

hela landet. Wiki (swahili) kommer från engelskans

week och vi hörde flera olika förklaringar på namnet.

En del menade att det kom ifrån att plantan kan skör-

das varje vecka, andra hävdade att det hade att göra

med att man i slutet av månaden när pengarna tryter

får äta sukuma wiki en hel vecka.

Trots att ekvatorn går rakt genom Kenya är kli-

matet inte så hett som man skulle kunna befara. Stora

delar av de bebodda områdena är höglänt terräng och temperatu-

ren håller sig ofta kring 25 grader, en behaglig värme för en svensk.

På högre höjder blir klimatet något kärvare och där trivs växter

som potatis och morötter. I andra delar av landet är jorden svart

och lämpar sig väl för odling av vete.

De olika klimattyperna ger kenyanerna möjlighet att odla det

mesta från tropiska växter till sådant som egentligen trivs i mer

tempererade områden. Med en yta ungefär som Frankrikes och

möjlighet till två, tre skördar per år har landet bra förutsättningar

att försörja sin befolkning på drygt 30 miljoner. Men när vädret

trilskas och regnet inte faller som man tänkt sig blir det snabbt ont

om mat. Ibland får man nöja sig med ett mål om dagen, om ens det.

Medan vi i Sverige diskuterar vad som kan göras för att minska

antalet överviktiga barn lagar de kenyanska kvinnorna majsgröt

till sina barn och hoppas att mjölet ska räcka till nästa skörd. Trots

allt bistånd blir problemen värre. Under senare år har Kenya tving-

ats öppna sina gränser för livsmedelsimport, något som fått EU och

USA att sälja sitt jordbruksöverskott till dumpade priser.

Västerlandets moderniserade jordbruk med subventioner kan

framställa livsmedel till priser som de kenyanska bönderna inte

kan konkurrera med och därmed minskar möjligheten för små-

bönderna att sälja en del av sina grödor och få in pengar till sådant

man inte kan producera själv.

Balansen mellan de rika och fattiga länderna förefaller just nu

att tippa ännu längre ned till nackdel för de forna kolonierna som

inte ens längre ges möjlighet att försörja sig själva. För några har

dock tillvaron blivit drägligare genom biståndsprojekten. När vi

besöker bonden Abraham som i tio år utvecklat sitt småbruk efter

Vi-skogens principer blir han rörd när han hör att vi kommer från

Sverige.

– Hälsa alla och tacka för hjälpen, säger han.

Han lyckas på sin lilla lott på några hektar försörja familjen och

också odla för avsalu. Istället för en naken åker som bränns av

solen har han förvandlat sin odlingsmark till en bördig trädgård

med frukträd, te-buskar, grönsaker och biodling. Hans gård är ett

bra exempel på att kunskap och arbete kan öka levnadsstandar-

den samtidigt som jordens bördighet förbättras.

Efter tre veckors rundresa i Kenya är jag åter hemma i

Sverige. Minnet av den röda jorden, den tropiska grönskan, savan-

nen med alla djur och kvinnornas envisa hackande på åkrarna dröj-

er sig kvar. I en lokal rättvisebutik hittar jag ekologiskt te från

Kenya, kanske är det odlat av någon av de bönder jag träffade där

nere? Jag påminns om att steget mellan Sverige och Afrika trots

allt inte är så långt och att mina inköp här faktiskt kan påverka till-

varon för småbönder i Kenya. Småskalig ekologisk odling är tro-

ligtvis den mest skonsamma formen för jordbruk – oavsett var i

världen den sker – och kanske den enda möjligheten för en hållbar

utveckling. Att handla ekologiskt är något av det bästa vi kan göra

för en bättre värld och för att bönder som Abraham ska kunna fort-

sätta att försörja sina barnrika familjer.

Överst t.v.: Uppdragning av kålplantor. Solen står rakt över Kenya och

de späda plantorna måste därför skyddas av ett tak.

Överst och mitten: På Vi-skogen lär man bönderna att kompostera

organiskt avfall. Först hackas massan med en panga, en stor machete.

Komposten blir fin jord på två månader i den afrikanska hettan.

Nederst: Den mesta matlagningen sker fortfarande över öppen eld.

Veden som går åt bidrar till att träden huggs ned redan som små vilket

ökar erosionen.

Vulkanen Longonot, 2886 meter över havet. Longonot lär ha haft ett utbrott på 1860-

talet och det kommer fortfarande ut rök här och var. I förgrunden

mangold och Sukama wiki, kenyanernas favorit-

grönsak som påminner om

grönkål.

e

Läs gärna mer på www.varldsbutikerna.org/ och hitta en lokal butik.

”alla och tacka för hjälpen”

Hälsa

UtlandUtland

är chefredaktören för Dala-demokraten, Göran

Greider, syns i TV-rutan brukar det handla om politik Noch aktuella frågor. Men sedan några år har även ett

annat intresse börjat rota sig. 2003 köpte Göran Greider och hans

familj en gård i Västerdalarna i närheten av Dala-Floda och den

kände vänsterdebattören började plötsligt skriva krönikor i

Dala-demokraten om kompost, riddarsporrar och ekologisk pota-

tis. Krönikorna blev så populära att de nu finns i bokform, ”Hagen

– betraktelser från en by” på Ordfronts förlag.

Varifrån kommer då hans intresse för odling och trädgård?

– Jag är uppvuxen i Vingåker i Sörmland och min far höll på en

del i trädgården. Men när det gäller odling tänker jag framför allt

på min farfar som hade en stor nyttoodling med fruktträd, bärbus-

kar och grönsaker. Jag minns att vi en gång som barn lekte i hal-

lonsnåren och slängde bär på varandra – då blev farfar ursinnig.

Det som växte där var helt enkelt viktigt för försörjningen.

Sedan dess har det gått en hel del år och trädgårdsintresset har

legat i dvala. Efter att en tid ha pendlat från Stockholm till sitt arbe-

te i Falun bestämde Göran Greider för några år sedan att i alla fall

under sommarhalvåret bo i Dalarna och valet föll på en liten by

längs Dalälven. Gården består av ett stort boningshus, ängslada,

loge, härbre och naturligtvis en trädgård. Här har Göran Greider

börjat gräva och plantera och uppleva både glädje och den veder-

möda som hör till trädgårdsodling.

– Det är nog typiskt att man börjar intressera sig för trädgård i

medelåldern, när man är ung vill man helt enkelt inte gräva. Men

när jag går på de stora trädgårdsmässorna tycker jag att intresset

börjat få perverterade drag. Där ser man mest maskiner, kemiska

medel för ogräsbekämpning, gräsklippare som spyr ut ångor och

medel mot mossa i gräsmattan. Folk verkar inte vilja arbeta i träd-

gården utan bara få allt klart med en gång. Och så vill de gärna ha

växter som egentligen inte fungerar i den egna växtzonen.

Istället vill han slå ett slag för lokala sorter som under genera-

tioner anpassats till sin miljö.

– Man bör utgå från det som redan växer i trakten. Det är bättre

att få en stormhatt från grannen än att köpa den på en plantskola.

Han är också glad att han ställt undan motorgräsklipparen.

– Att köpa en handgräsklippare är det bästa jag gjort! Om alla i

västvärlden gjorde det skulle vi spara enorma resurser. Mindre

bensin skulle gå åt och folk skulle dessutom få en massa motion.

Att bo delar av året i Hagen har för Göran Greider inneburit

att han blivit glesbygdsbo. I boken Hagen finns en hel del funde-

ringar kring landsbygden och dess framtid.

– Landsbygd som ligger nära tätorter kommer nog att överle-

va. Men även om det bor folk här så finns det ju inga jobb och alla

måste pendla. Det bidrar till att landsbygden känns ödslig. Det är

som om det finns ett stort vemod på landsbygden – man ser det i

varenda rabatt. Och visst funderar man på hur länge bönderna

kommer att orka hålla igång.

– Det blir värre för landsbygden långt från städer. Väster-

bottens inland ligger nästan i dvala. Vi får väl hoppas på växthusef-

fekten för varmare klimat, säger Göran Greider med ett skratt.

Trots utarmningen av landsbygden är han inte kritisk till den

process som omvandlade Sverige till ett industriland.

– Visst är det lätt att vara efterklok och se att man gick för långt

i urbaniseringen. Men när man stod mitt i den processen kändes

det rätt och det fanns också en stark längtan bort från fattigdom.

– När man drivit utvecklingen så långt mot storskalighet som

man gjort idag börjar människor längta tillbaka. Folk gillar helt

enkelt att odla och ha blommor. Och när det gäller semester så ser

man att folk längtar tillbaka till närmast föregående historiska

epok och vill bo i en liten röd stuga på landet.

9

I boken ”Hagen” tar författaren, chefre-daktören och debat-tören Göran Greider med sina läsare till sin gård i Västerdalarna. I

krönikans form berät-tar han om dammbyg-

gen, komposter och äppel-träd – betraktelser som

också snuddar vid stora frå-gor som globalisering, miljöpolitik och ekologisk mångfald. Odlaren ringde upp Göran Greider för att få veta mer om hans intresse för trädgård och odling.

Salig av ekologisk potatisSalig av ekologisk potatis

Chefredaktören för Dala-demokraten och författaren Göran Greider har

blivit medelålders och trädgårdsintresserad. I sin bok Hagen berättar han

om odlandets vedermödor men låter också sina betraktelser ta upp vikti-

ga frågor om miljöpolitik, landsbygdens framtid och ekoodling.

Däremot är han kritisk till miljörörelsen som mer eller mindre

tystnat.

– Jag tror att man måste ha utopier för att komma framåt. Idag

har miljörörelsen istället accepterat kommersialismen och hoppas

på att marknadskrafterna ska producera gröna varor. Det blir

många fina miljömål men mindre uträttat. Jag har sett hur det bli-

vit inom skogsbruket. Man började på 80-talet att jobba med

gröna bokslut men det är mest prat – i skogen skövlas det precis

som förut. Om det ska bli krut i miljörörelsen måste den också inne-

hålla en kritik mot kapitalismen.

I Hagen föreslår han själv en radikal lösning på skogsbruket:

Plantera skog på virkesåkrar och låt en del av skogen verkligen

vara urskog.

– Det har slagit mig att när man går i en välskött modern skog

är alla träd lika stora. Faktiskt hittar jag fler individuella träd i den

lilla Årstaskogen i Stockholm än här i Dalarna. Det kanske inte är

så realistiskt med virkesåkrar men när det gäller jordbruket är det

ju den väg vi gått. Det är egentligen lika onaturligt att ha stora

sädesfält med bara en gröda men människor har ändå accepterat

det.

Göran Greider berättar att han själv föredrar ekologiskt

odlat och att han oroas av utvecklingen av lågprisbutiker där kva-

litet fått ge vika för pris.

– Jag försöker så gott det går att köpa ekologiskt och lokalt pro-7

Porträtt

Göran Greider, f. 1959. är författare, poet och samhällsdebattör. Greider

är uppvuxen i Vingåker. Debuterade 1981 och har gett ut ett antal dikt-

samlingar. Har också skrivit en rad fackböcker. Är sedan våren 1999

politisk chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten.

Text: Karin Jansson

8

är chefredaktören för Dala-demokraten, Göran

Greider, syns i TV-rutan brukar det handla om politik Noch aktuella frågor. Men sedan några år har även ett

annat intresse börjat rota sig. 2003 köpte Göran Greider och hans

familj en gård i Västerdalarna i närheten av Dala-Floda och den

kände vänsterdebattören började plötsligt skriva krönikor i

Dala-demokraten om kompost, riddarsporrar och ekologisk pota-

tis. Krönikorna blev så populära att de nu finns i bokform, ”Hagen

– betraktelser från en by” på Ordfronts förlag.

Varifrån kommer då hans intresse för odling och trädgård?

– Jag är uppvuxen i Vingåker i Sörmland och min far höll på en

del i trädgården. Men när det gäller odling tänker jag framför allt

på min farfar som hade en stor nyttoodling med fruktträd, bärbus-

kar och grönsaker. Jag minns att vi en gång som barn lekte i hal-

lonsnåren och slängde bär på varandra – då blev farfar ursinnig.

Det som växte där var helt enkelt viktigt för försörjningen.

Sedan dess har det gått en hel del år och trädgårdsintresset har

legat i dvala. Efter att en tid ha pendlat från Stockholm till sitt arbe-

te i Falun bestämde Göran Greider för några år sedan att i alla fall

under sommarhalvåret bo i Dalarna och valet föll på en liten by

längs Dalälven. Gården består av ett stort boningshus, ängslada,

loge, härbre och naturligtvis en trädgård. Här har Göran Greider

börjat gräva och plantera och uppleva både glädje och den veder-

möda som hör till trädgårdsodling.

– Det är nog typiskt att man börjar intressera sig för trädgård i

medelåldern, när man är ung vill man helt enkelt inte gräva. Men

när jag går på de stora trädgårdsmässorna tycker jag att intresset

börjat få perverterade drag. Där ser man mest maskiner, kemiska

medel för ogräsbekämpning, gräsklippare som spyr ut ångor och

medel mot mossa i gräsmattan. Folk verkar inte vilja arbeta i träd-

gården utan bara få allt klart med en gång. Och så vill de gärna ha

växter som egentligen inte fungerar i den egna växtzonen.

Istället vill han slå ett slag för lokala sorter som under genera-

tioner anpassats till sin miljö.

– Man bör utgå från det som redan växer i trakten. Det är bättre

att få en stormhatt från grannen än att köpa den på en plantskola.

Han är också glad att han ställt undan motorgräsklipparen.

– Att köpa en handgräsklippare är det bästa jag gjort! Om alla i

västvärlden gjorde det skulle vi spara enorma resurser. Mindre

bensin skulle gå åt och folk skulle dessutom få en massa motion.

Att bo delar av året i Hagen har för Göran Greider inneburit

att han blivit glesbygdsbo. I boken Hagen finns en hel del funde-

ringar kring landsbygden och dess framtid.

– Landsbygd som ligger nära tätorter kommer nog att överle-

va. Men även om det bor folk här så finns det ju inga jobb och alla

måste pendla. Det bidrar till att landsbygden känns ödslig. Det är

som om det finns ett stort vemod på landsbygden – man ser det i

varenda rabatt. Och visst funderar man på hur länge bönderna

kommer att orka hålla igång.

– Det blir värre för landsbygden långt från städer. Väster-

bottens inland ligger nästan i dvala. Vi får väl hoppas på växthusef-

fekten för varmare klimat, säger Göran Greider med ett skratt.

Trots utarmningen av landsbygden är han inte kritisk till den

process som omvandlade Sverige till ett industriland.

– Visst är det lätt att vara efterklok och se att man gick för långt

i urbaniseringen. Men när man stod mitt i den processen kändes

det rätt och det fanns också en stark längtan bort från fattigdom.

– När man drivit utvecklingen så långt mot storskalighet som

man gjort idag börjar människor längta tillbaka. Folk gillar helt

enkelt att odla och ha blommor. Och när det gäller semester så ser

man att folk längtar tillbaka till närmast föregående historiska

epok och vill bo i en liten röd stuga på landet.

9

I boken ”Hagen” tar författaren, chefre-daktören och debat-tören Göran Greider med sina läsare till sin gård i Västerdalarna. I

krönikans form berät-tar han om dammbyg-

gen, komposter och äppel-träd – betraktelser som

också snuddar vid stora frå-gor som globalisering, miljöpolitik och ekologisk mångfald. Odlaren ringde upp Göran Greider för att få veta mer om hans intresse för trädgård och odling.

Salig av ekologisk potatisSalig av ekologisk potatis

Chefredaktören för Dala-demokraten och författaren Göran Greider har

blivit medelålders och trädgårdsintresserad. I sin bok Hagen berättar han

om odlandets vedermödor men låter också sina betraktelser ta upp vikti-

ga frågor om miljöpolitik, landsbygdens framtid och ekoodling.

Däremot är han kritisk till miljörörelsen som mer eller mindre

tystnat.

– Jag tror att man måste ha utopier för att komma framåt. Idag

har miljörörelsen istället accepterat kommersialismen och hoppas

på att marknadskrafterna ska producera gröna varor. Det blir

många fina miljömål men mindre uträttat. Jag har sett hur det bli-

vit inom skogsbruket. Man började på 80-talet att jobba med

gröna bokslut men det är mest prat – i skogen skövlas det precis

som förut. Om det ska bli krut i miljörörelsen måste den också inne-

hålla en kritik mot kapitalismen.

I Hagen föreslår han själv en radikal lösning på skogsbruket:

Plantera skog på virkesåkrar och låt en del av skogen verkligen

vara urskog.

– Det har slagit mig att när man går i en välskött modern skog

är alla träd lika stora. Faktiskt hittar jag fler individuella träd i den

lilla Årstaskogen i Stockholm än här i Dalarna. Det kanske inte är

så realistiskt med virkesåkrar men när det gäller jordbruket är det

ju den väg vi gått. Det är egentligen lika onaturligt att ha stora

sädesfält med bara en gröda men människor har ändå accepterat

det.

Göran Greider berättar att han själv föredrar ekologiskt

odlat och att han oroas av utvecklingen av lågprisbutiker där kva-

litet fått ge vika för pris.

– Jag försöker så gott det går att köpa ekologiskt och lokalt pro-7

Porträtt

Göran Greider, f. 1959. är författare, poet och samhällsdebattör. Greider

är uppvuxen i Vingåker. Debuterade 1981 och har gett ut ett antal dikt-

samlingar. Har också skrivit en rad fackböcker. Är sedan våren 1999

politisk chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten.

Text: Karin Jansson

8

10

z

”Vad är kompost? Svar: den exakta skärningspunkten mellan liv och död.

Här bildas Jord. Det är, för mig, en sällsam känsla att under den stora

högen med löv och gräs plötsligt finna den allra luckraste jord, fuktig,

ändå lätt och flygande. Tiotusen döda löv och hundratusen halshuggna

grässtrån bygger nytt liv och det är i slutändan svårt att förstå. Hur plane-

ten Jorden bildades för fyra miljarder år sedan, känns betydligt mindre

intressant än hur den lilla jorden uppstår – varje år, ja varje dag.” (Hagen,

Göran Greider)

ducerat. Det är ett enormt slöseri med långa transporter av matva-

ror över jordklotet - det vore bra med skatteregler som gynnade

det inhemska jordbruket.

I byn Hagen bor också den ekologiske bonden Trygve

Wålstedt och den som äter hans färskpotatis får enligt Greider ”ett

saligt uttryck i ögonen”.

– Det är viktigt med avantgardister, folk som går i spetsen och

driver nya idéer. Trygve är en fascinerande bonde som älskar sina

jordar. I kanten av åkrarna lämnar han alltid en bård där blommor

och örter får växa fritt – det märks att han är ömsint mot naturen.

Jag försöker köpa hans produkter i affärerna och i hans egen gårds-

butik.

Göran räknar med att tillbringa allt mer tid i Hagen. Just

nu jobbar han med att gräva en damm som han hoppas ska bidra

till en förbättring av mikroklimatet i trädgården.

– Vi ligger i växtzon 5 men Hagen är ett köldhål så egentligen

blir det nästan zon 6. Förhoppningsvis kan dammen förbättra kli-

matet – eller så blir det en stor myggodling, skrockar Göran

Greider.

Ett annat projekt är att plantera äppelträd. Från hans hembygd

i Vingåker kommer äpplet Sävstaholm och med stor kärlek har han

planterat ett exemplar av sorten.

– Det är en kul grej att ha ett träd från hembygden och

Sävstaholm är ju en härdig sort. Det ser ut att ha överlevt vintern

men riktigt säker kan man inte vara. Förra året var det två kart på

gång men så kom det en tromb och tog dem med sig.

Att en tromb förstör äppleskörden är kanske inte precis det

man väntar sig. Men det är just det oväntade som är tjusningen

med trädgård, menar Göran Greider.

– Det är inte alltid som det man trodde skulle växa bra verkli-

gen överlever men istället är det en annan planta som sticker upp.

När man odlar blir inget som man tänkt sig.

Fråga: Är det verkligen miljövänligt att använda tidningspapper i

komposten med tanke på gifter i trycksvärtan? Efter artikeln om

maskkompost i förra numret har en läsare hört av sig och undrat

över vad man egentligen kan stoppa i sin kompost.

Svar: Förr användes tungmetaller som färgpigment i tryckfärg vil-

ket gjorde att tidningar och trycksaker var klart olämpliga för kom-

postering. Bland annat tryckte man med kromgult (blykromat) och

kadmiumrött (kadmiumselenid) och den svarta färgen kom från

avfallsprodukter från mineraloljeindustrin.

För cirka 25 år sedan gick tryckerier över till giftfria färger. Att

använda tidningspapper från en dagstidning i komposten kan där-

för idag anses riskfritt om man vill hålla sina odlingar så fria som

möjligt från tungmetaller.

Som bas för färgen används numera rena mineraloljor vilka

inte innehåller några farliga ämnen för miljön. En diskussion finns

inom branschen att gå över på vegetabiliska oljor som raps och

soja och tekniken prövas redan på en del tryckerier. Någon större

vinst för miljön ser man dock inte att de vegetabiliska oljorna ger

så länge framställningen av oljeväxter kräver fossila bränslen.

Att använda tidningspapper tillför alltså inte komposten några

farliga ämnen. Det går också bra att använda hushållspapper,

oblekta servetter, papperspåsar, äggkartonger, pappersnäsdukar

och kaffefilter. Däremot bör man inte stoppa ned papper som är

vaxat, färgat eller plastat. Annat som man bör undvika i kompos-

ten är kemikalier, läkemedel, dammsugarpåsar (kan innehålla bly),

cigaretter, plast, metall, glas och gummi.

De flesta som propagerar för kompostering av hushållsavfall

anser också att man kan lägga även konventionellt odlade produk-

ter, till exempel skal från besprutad frukt, i komposten. Dels ser

man det organiska materialet som en resurs som bör återföras till

jorden, dels bidrar komposteringsprocessen till en snabb nedbryt-

ning av bekämpningsmedel.

För den som vill ha en absolut giftfri kompost gäller dock att

man får undvika konventionella produkter och enbart lägga ned

sådant som är miljövänligt framställt. Ett alternativ är att ha två

komposter, en ”renare” som man använder till odling och en kom-

post som man kan lägga på prydnadsväxterna.

Oavsett vad man väljer är det ändå intressant att många frågar

sig vad man bör lägga i komposten. Produkter som man kan tänka

sig att äta själv vill många inte ge till sina kompostmaskar eller sin

odlingsjord. Kanske borde man också tänka om när det gäller vad

man själv stoppar i munnen?

Karin J

Frågespalt Skicka gärna in frågor om trädgård, odling, ekologi, livsmedel m.m. till odlaren@kagus.nu

Vad kan man lägga i komposten?

11

Om man tar en promenad i ett koloniträdgårdsom-

råde på sensommaren ser man att det varierar rejält

hur kolonisterna har lyckats med sina odlingar. På

många lotter prunkar det och växer alldeles fantas-

tiskt, medan det på andra håll ser ganska trist ut. Man kan se taniga

små vitkålsplantor, bleka i färgen, som det aldrig ”bidde” något av;

purjolökar smala som blyertspennor och broccoliplantor i dvärg-

storlek med gulnade blad och huvuden stora som enkronor.

Varför är det sådan skillnad? Vad har de som lyckats med sin

odling gjort som de andra inte har gjort? Eller beror skillnaden på

något diffust som ”gröna fingrar”?

Tja, troligen ligger mycket av förklaringen till det blygsamma

odlingsresultatet i gödslingen, eller snarare bristen på gödsling. Vi

har kanske i dagens moderna samhälle avlägsnat oss så pass myck-

et från våra lantliga rötter att vi glömt bort vikten av att gödsla. Vi

har heller inga ”medfödda” begrepp längre om hur det ska gå till

och vilka kvantiteter som behövs. Dessutom har de senaste årens

miljödebatt om näringsläckage från åkrar till hav, fått gödslingen

att framstå i något suspekt dager. Det har blivit något av ett miljö-

brott att gödsla. Många överger konstgödseln av miljöskäl, men

glömmer kanske att den måste ersättas med något annat. Man

gödslar helt enkelt inte eller så gödslar man alldeles för lite.

Om man gödslar på rätt sätt behöver man inte ha dåligt samve-

te för miljön, dessutom är det de stora arealerna av jordbruksmark

som ger miljöproblemen, våra trädgårdar är i sammanhanget för-

sumbara.

Det finns två skolor när det gäller gödsling – den kemiska och

den biologiska. Den kemiska skolan bortser från att jorden är

levande. Man tillsätter helt enkelt de näringsämnen som fattas i

form av kemiska salter – det vi i dagligt tal kallar konstgödsel. I den

biologiska skolan är man medveten om att matjorden innehåller

mängder av liv, som, om det sköts om på rätt sätt, väsentligt bidrar

till odlingsresultatet. Man försöker alltså samarbeta med jorden

och stärka jordens naturliga processer för att öka dess alstrings-

kraft.

Om du går in för den biologiska linjen kommer jorden in i en

positiv spiral. Jorden blir bara bättre och bättre och du behöver så

småningom inte hålla på att gödsla så kraftigt längre. Kör du den

kemiska linjen så förstörs jordens naturliga förutsättningar och du

måste tillsätta mer och mer av gödsel och gifter för att få samma

skörd – en nedåtgående spiral.

De råd vi ger här i Odlaren är förstås för dig som vill följa den

biologiska linjen. Du kommer att få en jord som bara blir mer och

mer lättbrukad och där avkastningen ökar istället för minskar.

Troligen får du samtidigt de där gröna fingrarna, som egentligen är

ett annat ord för att man har en känsla för jorden och hur den ska

skötas.

Gödsla jorden – inte växternaDen kemiska syn på jord och gödsling som växte fram i början på

förra seklet parallellt med industrialismen, var naturligtvis ett barn

av sin tid. Man hade kommit längre inom kemin än inom biologin

och vetenskapen var fascinerad av vad den kunde uträtta. Man kom

på att man kunde analysera vilka ämnen som fanns tillgängliga i mar-

ken och om det visade sig vara för lite för växtens behov så kunde

man tillsätta näringen i form av enkla salter. Om jordens liv visste

man inte mycket. De biologiska processerna i jorden är betydligt mer

svårfångade och komplexa än de kemiska. Den enkla kemiska meto-

den passade bra i en tid när jordbruket skulle industrialiseras och

arbetskraft frigöras från landsbygden in till städernas fabriker.

Gödsel – ingen skitsakGödsel – ingen skitsak

Alla känner till att man måste gödsla för att det ska växa bra. Men hur ska man gödsla? Med vad, och hur mycket? Frågorna brukar hopa sig när det drar ihop sig till vårbruk. Vi reder ut begreppen åt dig.

Text: Lars Forslin

7

Foto: Karin Jansson

10

z

”Vad är kompost? Svar: den exakta skärningspunkten mellan liv och död.

Här bildas Jord. Det är, för mig, en sällsam känsla att under den stora

högen med löv och gräs plötsligt finna den allra luckraste jord, fuktig,

ändå lätt och flygande. Tiotusen döda löv och hundratusen halshuggna

grässtrån bygger nytt liv och det är i slutändan svårt att förstå. Hur plane-

ten Jorden bildades för fyra miljarder år sedan, känns betydligt mindre

intressant än hur den lilla jorden uppstår – varje år, ja varje dag.” (Hagen,

Göran Greider)

ducerat. Det är ett enormt slöseri med långa transporter av matva-

ror över jordklotet - det vore bra med skatteregler som gynnade

det inhemska jordbruket.

I byn Hagen bor också den ekologiske bonden Trygve

Wålstedt och den som äter hans färskpotatis får enligt Greider ”ett

saligt uttryck i ögonen”.

– Det är viktigt med avantgardister, folk som går i spetsen och

driver nya idéer. Trygve är en fascinerande bonde som älskar sina

jordar. I kanten av åkrarna lämnar han alltid en bård där blommor

och örter får växa fritt – det märks att han är ömsint mot naturen.

Jag försöker köpa hans produkter i affärerna och i hans egen gårds-

butik.

Göran räknar med att tillbringa allt mer tid i Hagen. Just

nu jobbar han med att gräva en damm som han hoppas ska bidra

till en förbättring av mikroklimatet i trädgården.

– Vi ligger i växtzon 5 men Hagen är ett köldhål så egentligen

blir det nästan zon 6. Förhoppningsvis kan dammen förbättra kli-

matet – eller så blir det en stor myggodling, skrockar Göran

Greider.

Ett annat projekt är att plantera äppelträd. Från hans hembygd

i Vingåker kommer äpplet Sävstaholm och med stor kärlek har han

planterat ett exemplar av sorten.

– Det är en kul grej att ha ett träd från hembygden och

Sävstaholm är ju en härdig sort. Det ser ut att ha överlevt vintern

men riktigt säker kan man inte vara. Förra året var det två kart på

gång men så kom det en tromb och tog dem med sig.

Att en tromb förstör äppleskörden är kanske inte precis det

man väntar sig. Men det är just det oväntade som är tjusningen

med trädgård, menar Göran Greider.

– Det är inte alltid som det man trodde skulle växa bra verkli-

gen överlever men istället är det en annan planta som sticker upp.

När man odlar blir inget som man tänkt sig.

Fråga: Är det verkligen miljövänligt att använda tidningspapper i

komposten med tanke på gifter i trycksvärtan? Efter artikeln om

maskkompost i förra numret har en läsare hört av sig och undrat

över vad man egentligen kan stoppa i sin kompost.

Svar: Förr användes tungmetaller som färgpigment i tryckfärg vil-

ket gjorde att tidningar och trycksaker var klart olämpliga för kom-

postering. Bland annat tryckte man med kromgult (blykromat) och

kadmiumrött (kadmiumselenid) och den svarta färgen kom från

avfallsprodukter från mineraloljeindustrin.

För cirka 25 år sedan gick tryckerier över till giftfria färger. Att

använda tidningspapper från en dagstidning i komposten kan där-

för idag anses riskfritt om man vill hålla sina odlingar så fria som

möjligt från tungmetaller.

Som bas för färgen används numera rena mineraloljor vilka

inte innehåller några farliga ämnen för miljön. En diskussion finns

inom branschen att gå över på vegetabiliska oljor som raps och

soja och tekniken prövas redan på en del tryckerier. Någon större

vinst för miljön ser man dock inte att de vegetabiliska oljorna ger

så länge framställningen av oljeväxter kräver fossila bränslen.

Att använda tidningspapper tillför alltså inte komposten några

farliga ämnen. Det går också bra att använda hushållspapper,

oblekta servetter, papperspåsar, äggkartonger, pappersnäsdukar

och kaffefilter. Däremot bör man inte stoppa ned papper som är

vaxat, färgat eller plastat. Annat som man bör undvika i kompos-

ten är kemikalier, läkemedel, dammsugarpåsar (kan innehålla bly),

cigaretter, plast, metall, glas och gummi.

De flesta som propagerar för kompostering av hushållsavfall

anser också att man kan lägga även konventionellt odlade produk-

ter, till exempel skal från besprutad frukt, i komposten. Dels ser

man det organiska materialet som en resurs som bör återföras till

jorden, dels bidrar komposteringsprocessen till en snabb nedbryt-

ning av bekämpningsmedel.

För den som vill ha en absolut giftfri kompost gäller dock att

man får undvika konventionella produkter och enbart lägga ned

sådant som är miljövänligt framställt. Ett alternativ är att ha två

komposter, en ”renare” som man använder till odling och en kom-

post som man kan lägga på prydnadsväxterna.

Oavsett vad man väljer är det ändå intressant att många frågar

sig vad man bör lägga i komposten. Produkter som man kan tänka

sig att äta själv vill många inte ge till sina kompostmaskar eller sin

odlingsjord. Kanske borde man också tänka om när det gäller vad

man själv stoppar i munnen?

Karin J

Frågespalt Skicka gärna in frågor om trädgård, odling, ekologi, livsmedel m.m. till odlaren@kagus.nu

Vad kan man lägga i komposten?

11

Om man tar en promenad i ett koloniträdgårdsom-

råde på sensommaren ser man att det varierar rejält

hur kolonisterna har lyckats med sina odlingar. På

många lotter prunkar det och växer alldeles fantas-

tiskt, medan det på andra håll ser ganska trist ut. Man kan se taniga

små vitkålsplantor, bleka i färgen, som det aldrig ”bidde” något av;

purjolökar smala som blyertspennor och broccoliplantor i dvärg-

storlek med gulnade blad och huvuden stora som enkronor.

Varför är det sådan skillnad? Vad har de som lyckats med sin

odling gjort som de andra inte har gjort? Eller beror skillnaden på

något diffust som ”gröna fingrar”?

Tja, troligen ligger mycket av förklaringen till det blygsamma

odlingsresultatet i gödslingen, eller snarare bristen på gödsling. Vi

har kanske i dagens moderna samhälle avlägsnat oss så pass myck-

et från våra lantliga rötter att vi glömt bort vikten av att gödsla. Vi

har heller inga ”medfödda” begrepp längre om hur det ska gå till

och vilka kvantiteter som behövs. Dessutom har de senaste årens

miljödebatt om näringsläckage från åkrar till hav, fått gödslingen

att framstå i något suspekt dager. Det har blivit något av ett miljö-

brott att gödsla. Många överger konstgödseln av miljöskäl, men

glömmer kanske att den måste ersättas med något annat. Man

gödslar helt enkelt inte eller så gödslar man alldeles för lite.

Om man gödslar på rätt sätt behöver man inte ha dåligt samve-

te för miljön, dessutom är det de stora arealerna av jordbruksmark

som ger miljöproblemen, våra trädgårdar är i sammanhanget för-

sumbara.

Det finns två skolor när det gäller gödsling – den kemiska och

den biologiska. Den kemiska skolan bortser från att jorden är

levande. Man tillsätter helt enkelt de näringsämnen som fattas i

form av kemiska salter – det vi i dagligt tal kallar konstgödsel. I den

biologiska skolan är man medveten om att matjorden innehåller

mängder av liv, som, om det sköts om på rätt sätt, väsentligt bidrar

till odlingsresultatet. Man försöker alltså samarbeta med jorden

och stärka jordens naturliga processer för att öka dess alstrings-

kraft.

Om du går in för den biologiska linjen kommer jorden in i en

positiv spiral. Jorden blir bara bättre och bättre och du behöver så

småningom inte hålla på att gödsla så kraftigt längre. Kör du den

kemiska linjen så förstörs jordens naturliga förutsättningar och du

måste tillsätta mer och mer av gödsel och gifter för att få samma

skörd – en nedåtgående spiral.

De råd vi ger här i Odlaren är förstås för dig som vill följa den

biologiska linjen. Du kommer att få en jord som bara blir mer och

mer lättbrukad och där avkastningen ökar istället för minskar.

Troligen får du samtidigt de där gröna fingrarna, som egentligen är

ett annat ord för att man har en känsla för jorden och hur den ska

skötas.

Gödsla jorden – inte växternaDen kemiska syn på jord och gödsling som växte fram i början på

förra seklet parallellt med industrialismen, var naturligtvis ett barn

av sin tid. Man hade kommit längre inom kemin än inom biologin

och vetenskapen var fascinerad av vad den kunde uträtta. Man kom

på att man kunde analysera vilka ämnen som fanns tillgängliga i mar-

ken och om det visade sig vara för lite för växtens behov så kunde

man tillsätta näringen i form av enkla salter. Om jordens liv visste

man inte mycket. De biologiska processerna i jorden är betydligt mer

svårfångade och komplexa än de kemiska. Den enkla kemiska meto-

den passade bra i en tid när jordbruket skulle industrialiseras och

arbetskraft frigöras från landsbygden in till städernas fabriker.

Gödsel – ingen skitsakGödsel – ingen skitsak

Alla känner till att man måste gödsla för att det ska växa bra. Men hur ska man gödsla? Med vad, och hur mycket? Frågorna brukar hopa sig när det drar ihop sig till vårbruk. Vi reder ut begreppen åt dig.

Text: Lars Forslin

7

Foto: Karin Jansson

12 13

Karaktäristiskt för kemijordbruket är att man gödslar växten –

man ser att det fattas ett näringsämne i markvätskan, och så tillsät-

ter man det. Det innebär stora risker för utlakning av näring till

vattendrag och hav, eftersom salterna man tillför är lättlösliga i

vatten.

I det biologiska jordbruket har man en annan tankemodell –

man tänker sig att man i första hand gödslar jorden.

När man gödslar jorden försöker man bygga upp dess innehåll

av humus. Humus är nedbrutet organiskt material, i dagligt tal

mull. Humus har förmågan att leverera växtnäring i takt med väx-

tens behov. Vårt mål som biologiska odlare blir alltså att bygga upp

jordens bördighet genom att öka innehållet av humus. Vi får då en

bank av växtnäring som växterna kan tulla på efterhand.

Humusens goda verkningar är komplexa och griper in i varan-

dra på en mängd hemlighetsfulla sätt. De låter sig inte analyseras

på några få rader, men kanske detta citat av den legendariske odla-

ren och självhushållaren John Seymour kan ge en bild av vad det

handlar om: ”Man förstår lätt att en av de viktigaste uppgifterna

man har som odlare är att öka jordens humusinnehåll. Jordar från

den tyngsta lerjord till den lättaste sandjord kan förbättras och

göras bördiga genom att man tillför tillräckliga mängder humus.

Det finns ingen jord som inte förbättras av att man ger den humus,

och det finns ingen gröda som inte ger bättre skördar när man ökar

jordens humusinnehåll.”

Kväve – det viktigaste näringsämnetKväve, på kemispråk N, skiljer sig från alla andra växtnäringsäm-

nen genom att det kommer från luften från början och inte från

jorden. Luften vi andas innehåller mer än två tredjedelar kvävgas.

Tyvärr kan inte växterna ta upp kväve ur luften på samma sätt som

de tar upp syre och kol ur den. Växterna kan bara ta upp kväve ur

marken som olika nedbrytningsprodukter från organiskt material

– det vi kallar för gödsel.

Kväve är livsviktigt för alla levande organismer eftersom det

behövs för att bilda proteiner. Proteiner behövs för att bilda väv-

nad hos både djur och växter. Djuren skaffar sig kväve genom att

äta växter. Kvävet frigörs sedan vid nedbrytningen av döda djur

och växter och kan åter tas upp av växtrötterna.

Man kan säga att det råder en kamp om kvävet i naturen. Det

är oftast det näringsämne som sätter gränsen för tillväxt hos väx-

terna. Tillför man kväve finns det alltså goda chanser att det växer

bättre.

Man kan fråga sig vem som plockar ner kvävet från luften till

jorden från början? Jo, det sker genom små mikroorganismers fliti-

ga arbete. Bakterier och blågröna alger som finns i en levande jord

sköter om detta, men det räcker oftast inte för att kulturväxterna

ska kunna få allt kväve de behöver därifrån. Därför behöver vi

gödsla.

Förutom kväve behöver växterna rikligt med fosfor (P) och

kalium (K). Man behöver dock sällan bekymra sig om halterna av

dessa ämnen om man gödslar med organiska gödselmedel som

huvudsakligen kommer från växtriket. De förekommer i rätt pro-

portioner i växtavfall, kompost och stallgödsel – ganska naturligt

eftersom det kommer från växter och ska bli nya växter.

I rent animaliska gödselmedel som blodmjöl och köttmjöl, är

kväveinnehållet oproportionerligt stort i förhållande till fosfor och

kalium. Använder man sådan gödsel ska man vara försiktig efter-

som det lätt kan bli för mycket kväve.

Överdriven gödsling med kväve leder till allt för frodig växt.

Man får en obalanserad tillväxt där blad och stjälkar blir överdrivet

stora och långa på bekostnad av fruktsättning och mognad.

Plantorna blir lösa i växten och faller lätt offer för angrepp av svam-

par och insekter.

Risken för obalanserad gödsling minskar avsevärt om vi job-

bar på att mata jorden istället för växterna. Om vi kontinuerligt

tillför humus till jorden så frigörs lagom med balanserad näring i

rätt takt.

KompostHur ska jag då bära mig åt i praktiken för att mata jorden? Hur till-

för jag organiskt material? Ja teoretiskt sett är det bara att gräva ner

allt organiskt material vi får tag på – löv, gräsklipp, fiskrens, pota-

tisskal, kodynga etc. Maskarna, bakterier och svampar tar hand om

detta och förvandlar det till humus.

I praktiken finns det vissa problem med att göra på det här sät-

tet: spridningen blir ojämn och det kan vara svårt att bruka jorden

om det är en massa osmält avfall i den. Dessutom kan det bli

näringsunderskott på vissa fläckar och överskott på andra.

Nedbrytningen kan också ta lång tid, flera år i värsta fall, innan

näringen är frigjord och tillgänglig för grödan.

Vi vill alltså att det organiska material vi tillför ska vara väl

nedbrutet så att det lätt kan spridas och så att näringen är snabbt

tillgänglig för växterna. För detta använder vi en lika enkel som

genial uppfinning – komposten.

En kompost är helt enkelt en koncentration av organiskt mate-

rial. Där koncentreras och intensifieras även nedbrytningsproces-

serna så att allt går på en bråkdel av den tid det skulle ta om man

bara spred ut materialet på jordytan. Vad som händer när du lägger

olika sorters organiskt material i en hög, är att nedbrytningsorga-

nismerna, maskar, bakterier och svampar, förökar sig med en

rasande fart och högen blir varm av deras kroppsvärme. Man säger

att den ”tar värme” eller ”brinner”. Vi får redan efter några veckor

eller månader ut en väldoftande, brun, smulig massa som är lätt att

sprida och som innehåller växtnäringsämnen snabbt tillgängliga

för grödan.

Förutsättningarna för att det ska gå så här snabbt och lätt för

komposten att omsätta materialet till växtnäring är att det finns

tillräckligt med kväve i materialet. Kvävet behövs för att mikroor-

ganismerna ska kunna föröka sig, de bygger helt enkelt in det i sina

kroppar som proteiner. Om en komposthög består främst av kvä-

vefattigt material som löv, kvistar och halm, så kan nedbrytningen

ta lång tid, flera år kanske. Slutprodukten blir

heller inte särskilt näringsrik.

Konsten med att lägga en kompost är att

blanda i rätt ingredienser i rätt mängd.

Kvävefattiga material är alla växtdelar som är

bruna, torra och hårda, som just löv, kvistar,

torrt gräs (halm), och sågspån. Kväverikt är allt

grönt material som färskt gräs (även hö), grön-

saksrens, blast m.m. Allt animaliskt avfall som

slakteriavfall och fiskrens är mycket kväverikt,

liksom dynga från djur.

I en kompost kan man blanda material av

alla sorter och använder man mycket kvävefat-

tigt material så måste man kompensera det med

kväverikt material. Man märker att komposten

fungerar som den ska när den snabbt blir varm

efter att man lagt ihop den. Det tar bara någon

dag så är processen igång.

Om man har för mycket kväverikt material i

komposten så börjar den lukta dynga efter ett tag. Det beror på att

det är för lite ”fibrer” i komposten, nedbrytningen av det kväverika

materialet går fort och det hela sjunker ihop till en klump där ingen

luft får tillträde. Omsättningen fortsätter fast med organismer som

använder svavel istället för syre i sina livsprocesser – därför börjar

det lukta illa. Kodynga luktar på samma sätt och det är ju egentli-

gen en slags kompost av gräs och spannmål som produceras under

syrefria förhållanden i kons mage.

Om du råkar ut för något av de här problemen när du kompos-

terar så får du lägga om högen och blanda i det som fattas. Går det

för långsamt måste du lägga i kväverikt material och börjar det

lukta illa så måste du lägga i kvävefattigt material. Det där får du en

känsla för efterhand.

När nedbrytningen är färdig efter några veckor till någon

månad, börjar komposten att svalna. Mikroorganismerna har gjort

sitt och dör av. Kvävet i deras kroppar blir då åter tillgängligt för

växterna när du sprider ut det färdigsmälta organiska materialet på

din odling.

För balanserad kompost gäller att du kan sprida ut allt du hän-

delsevis har tillgängligt. Om du är osäker på näringsinnehållet i din

kompost är det bättre att sprida lite grand varje år. Då minskar man

risken för över- eller undergödsling. Hur det än är så blir inte kom-

posten hundraprocentigt nedbruten i högen, utan nedbrytningen

fortsätter i jorden. Om då materialet är kvävefattigt så kommer bak-

terierna att ta av det kväve som finns i jorden till sin förökning. Du

får tillbaks kvävet när bakterierna är klara, men det kan ta flera

säsonger i värsta fall.

En giva som är ganska säker kan ligga på 300-400 kg per 100 2m och år. Det motsvarar ungefär ett lager på 3-6 cm. Om du har en

näringsrik och bra kompost och vill drastiskt höja bördigheten på

din jord är det inte fel att lägga ett ton på samma yta. Det motsvarar

ungefärligen ett lager på 10-15 cm över hela ytan. Oftast är det säk-

rast att bygga upp jordens bördighet sakta men säkert, men om

jorden är hopplös kanske du inte har något annat val än en massiv

insats.

StallgödselDynga är en utmärkt näringskälla, det vet ju alla. Den är ju så klas-

sisk att den blivit synonym med ordet gödsel. Jag föredrar orden

stallgödsel eller dynga för att skilja den från gödsel i allmänhet.

Man kan säga att stallgödsel är en sorts kompost i den mening-

en att det är nedbrutet organiskt material. Man kan jämföra färsk

kogödsel med en kompost med allt för mycket kväve – den luktar

också dynga. I en sådan färsk gödsel är kvävet ganska flyktigt så vi

behöver binda det på något sätt. Det gör vi

genom att blanda den med något kvävefattigt

material i en kompost.

Vad som händer då är att bakterierna kan

förbruka kvävet till sin förökning samtidigt

som de bryter ner det kvävefattiga (men kolri-

ka) inblandningsmaterialet. Kvävet binds alltså

till mikroorganismerna vilka samtidigt bryter

ner inblandningsmaterialet till humus.

Det här känner ju alla bönder till och man

har i alla tider strött halm eller torv under

korna i lagården. Halmen/torven är näringsfat-

tig och tjänar som mat åt de mikroorganismer

som bygger in kvävet i sina kroppar. På så sätt

så förhindrar man att värdefullt kväve försvin-

ner upp i luften i gasform.

Om man köper stallgödsel från en bonde så

får man den troligen med halm eller torv iblan-

dad. Det är utmärkt och i så fall är det bara att

kasta upp den luftigt i en hög (om inte bonden gör det med sin

dyngspridare). Om strömängden är tillräcklig kommer högen att ta

värme omgående, annars får man blanda i halm, torv eller löv själv.

Idag blir det dock allt svårare att få tag på kogödsel med halm

eller torvströ. I moderna lagårdar samlas oftast urin och gödsel

ihop utan strö och samlas i en gödselbrunn i flytande form. Samma

sak är det med svingödsel. Det fungerar ju inte för oss trädgårdsod-

lare. Räddningen kan vara om bonden har djur i lösdrift på en tjock

halmbädd. Det är suveränt bra eftersom halmen suger upp även

all urin till sista droppen. Urinen är i verkligheten det allra mest

näringsrika i stallgödseln och man får en ypperlig kompost av

dessa halmbäddar. Urin innehåller också stora mängder kalium

som många grönsaker är storförbrukare av.

Bor man i en tätort kan man vara hänvisad till hästgödsel från

de ridskolor eller travbanor som finns i närheten. Här stöter man

på ett stort problem – sågspån. Eftersom travbanorna inte har

någon tillgång till halm köper de in sågspån och sågspån är oer-

hört näringsfattigt, mycket näringsfattigare än halm. Det går alltså

åt mera kväve för spånets nedbrytning än för halmens. Det kan

faktiskt vara så att det går åt mer kväve än vad gödseln själv inne-

håller, eftersom hästägare är så måna om att hålla rent åt sina älsk-

lingar att de lägger på enorma mängder strö.

Om du lägger på sådan hästgödsel på ditt land kan det alltså bli

fråga om ren missväxt eftersom nedbrytningsorganismerna tar

kväve ifrån marken. Beroende på hur mycket man lagt på kan det

ta flera år innan balansen är återställd. Du kan naturligtvis balan-

sera upp en sådan kvävebrist med till exempel pelleterad hönsgöd-

sel, som är kväverik och lätt att sprida. Det bästa är ändå att låta

den spånrika gödseln ligga i en kompost tills den är fullständigt

nedbruten och sedan bara ge små mängder i taget av den, samt

komplettera med torkad hönsgödsel.

GödslingGödsling

ÏHumus skapar en smulig, stabil och lättbearbetad struktur – smulstruktur – som tillåter vatten att sippra ner genom jorden istället för att rinna av på ytan. Smulstrukturen ökar också jordens innehåll av luft – den blir varmare och rotvänligare.

ÏHumus ökar jordens vattenhållande förmåga, jorden fungerar som en svamp.ÏHumus minskar erosion (jordflykt) orsakad av vatten och vind.ÏHumus ger näring åt daggmaskar och andra nyttiga organismer.ÏHumus innehåller alla för växterna nödvändiga näringsämnen.ÏHumus fungerar som en buffert för kemiska förändringar (t.ex. pH-värde).ÏHumus håller olika former av kväve i för växterna lätt tillgänglig form.ÏHumus hindrar utlakning av näringsämnen från jorden.ÏHumus bildar milda syror som frigör näringsämnen från mineralen i jorden.

”Det finns ingen jord som inte för-bättras av att man ger den humus, och det finns ingen gröda som inte ger bättre skördar när man ökar jordens humusinnehåll.”John Seymour

7

12 13

Karaktäristiskt för kemijordbruket är att man gödslar växten –

man ser att det fattas ett näringsämne i markvätskan, och så tillsät-

ter man det. Det innebär stora risker för utlakning av näring till

vattendrag och hav, eftersom salterna man tillför är lättlösliga i

vatten.

I det biologiska jordbruket har man en annan tankemodell –

man tänker sig att man i första hand gödslar jorden.

När man gödslar jorden försöker man bygga upp dess innehåll

av humus. Humus är nedbrutet organiskt material, i dagligt tal

mull. Humus har förmågan att leverera växtnäring i takt med väx-

tens behov. Vårt mål som biologiska odlare blir alltså att bygga upp

jordens bördighet genom att öka innehållet av humus. Vi får då en

bank av växtnäring som växterna kan tulla på efterhand.

Humusens goda verkningar är komplexa och griper in i varan-

dra på en mängd hemlighetsfulla sätt. De låter sig inte analyseras

på några få rader, men kanske detta citat av den legendariske odla-

ren och självhushållaren John Seymour kan ge en bild av vad det

handlar om: ”Man förstår lätt att en av de viktigaste uppgifterna

man har som odlare är att öka jordens humusinnehåll. Jordar från

den tyngsta lerjord till den lättaste sandjord kan förbättras och

göras bördiga genom att man tillför tillräckliga mängder humus.

Det finns ingen jord som inte förbättras av att man ger den humus,

och det finns ingen gröda som inte ger bättre skördar när man ökar

jordens humusinnehåll.”

Kväve – det viktigaste näringsämnetKväve, på kemispråk N, skiljer sig från alla andra växtnäringsäm-

nen genom att det kommer från luften från början och inte från

jorden. Luften vi andas innehåller mer än två tredjedelar kvävgas.

Tyvärr kan inte växterna ta upp kväve ur luften på samma sätt som

de tar upp syre och kol ur den. Växterna kan bara ta upp kväve ur

marken som olika nedbrytningsprodukter från organiskt material

– det vi kallar för gödsel.

Kväve är livsviktigt för alla levande organismer eftersom det

behövs för att bilda proteiner. Proteiner behövs för att bilda väv-

nad hos både djur och växter. Djuren skaffar sig kväve genom att

äta växter. Kvävet frigörs sedan vid nedbrytningen av döda djur

och växter och kan åter tas upp av växtrötterna.

Man kan säga att det råder en kamp om kvävet i naturen. Det

är oftast det näringsämne som sätter gränsen för tillväxt hos väx-

terna. Tillför man kväve finns det alltså goda chanser att det växer

bättre.

Man kan fråga sig vem som plockar ner kvävet från luften till

jorden från början? Jo, det sker genom små mikroorganismers fliti-

ga arbete. Bakterier och blågröna alger som finns i en levande jord

sköter om detta, men det räcker oftast inte för att kulturväxterna

ska kunna få allt kväve de behöver därifrån. Därför behöver vi

gödsla.

Förutom kväve behöver växterna rikligt med fosfor (P) och

kalium (K). Man behöver dock sällan bekymra sig om halterna av

dessa ämnen om man gödslar med organiska gödselmedel som

huvudsakligen kommer från växtriket. De förekommer i rätt pro-

portioner i växtavfall, kompost och stallgödsel – ganska naturligt

eftersom det kommer från växter och ska bli nya växter.

I rent animaliska gödselmedel som blodmjöl och köttmjöl, är

kväveinnehållet oproportionerligt stort i förhållande till fosfor och

kalium. Använder man sådan gödsel ska man vara försiktig efter-

som det lätt kan bli för mycket kväve.

Överdriven gödsling med kväve leder till allt för frodig växt.

Man får en obalanserad tillväxt där blad och stjälkar blir överdrivet

stora och långa på bekostnad av fruktsättning och mognad.

Plantorna blir lösa i växten och faller lätt offer för angrepp av svam-

par och insekter.

Risken för obalanserad gödsling minskar avsevärt om vi job-

bar på att mata jorden istället för växterna. Om vi kontinuerligt

tillför humus till jorden så frigörs lagom med balanserad näring i

rätt takt.

KompostHur ska jag då bära mig åt i praktiken för att mata jorden? Hur till-

för jag organiskt material? Ja teoretiskt sett är det bara att gräva ner

allt organiskt material vi får tag på – löv, gräsklipp, fiskrens, pota-

tisskal, kodynga etc. Maskarna, bakterier och svampar tar hand om

detta och förvandlar det till humus.

I praktiken finns det vissa problem med att göra på det här sät-

tet: spridningen blir ojämn och det kan vara svårt att bruka jorden

om det är en massa osmält avfall i den. Dessutom kan det bli

näringsunderskott på vissa fläckar och överskott på andra.

Nedbrytningen kan också ta lång tid, flera år i värsta fall, innan

näringen är frigjord och tillgänglig för grödan.

Vi vill alltså att det organiska material vi tillför ska vara väl

nedbrutet så att det lätt kan spridas och så att näringen är snabbt

tillgänglig för växterna. För detta använder vi en lika enkel som

genial uppfinning – komposten.

En kompost är helt enkelt en koncentration av organiskt mate-

rial. Där koncentreras och intensifieras även nedbrytningsproces-

serna så att allt går på en bråkdel av den tid det skulle ta om man

bara spred ut materialet på jordytan. Vad som händer när du lägger

olika sorters organiskt material i en hög, är att nedbrytningsorga-

nismerna, maskar, bakterier och svampar, förökar sig med en

rasande fart och högen blir varm av deras kroppsvärme. Man säger

att den ”tar värme” eller ”brinner”. Vi får redan efter några veckor

eller månader ut en väldoftande, brun, smulig massa som är lätt att

sprida och som innehåller växtnäringsämnen snabbt tillgängliga

för grödan.

Förutsättningarna för att det ska gå så här snabbt och lätt för

komposten att omsätta materialet till växtnäring är att det finns

tillräckligt med kväve i materialet. Kvävet behövs för att mikroor-

ganismerna ska kunna föröka sig, de bygger helt enkelt in det i sina

kroppar som proteiner. Om en komposthög består främst av kvä-

vefattigt material som löv, kvistar och halm, så kan nedbrytningen

ta lång tid, flera år kanske. Slutprodukten blir

heller inte särskilt näringsrik.

Konsten med att lägga en kompost är att

blanda i rätt ingredienser i rätt mängd.

Kvävefattiga material är alla växtdelar som är

bruna, torra och hårda, som just löv, kvistar,

torrt gräs (halm), och sågspån. Kväverikt är allt

grönt material som färskt gräs (även hö), grön-

saksrens, blast m.m. Allt animaliskt avfall som

slakteriavfall och fiskrens är mycket kväverikt,

liksom dynga från djur.

I en kompost kan man blanda material av

alla sorter och använder man mycket kvävefat-

tigt material så måste man kompensera det med

kväverikt material. Man märker att komposten

fungerar som den ska när den snabbt blir varm

efter att man lagt ihop den. Det tar bara någon

dag så är processen igång.

Om man har för mycket kväverikt material i

komposten så börjar den lukta dynga efter ett tag. Det beror på att

det är för lite ”fibrer” i komposten, nedbrytningen av det kväverika

materialet går fort och det hela sjunker ihop till en klump där ingen

luft får tillträde. Omsättningen fortsätter fast med organismer som

använder svavel istället för syre i sina livsprocesser – därför börjar

det lukta illa. Kodynga luktar på samma sätt och det är ju egentli-

gen en slags kompost av gräs och spannmål som produceras under

syrefria förhållanden i kons mage.

Om du råkar ut för något av de här problemen när du kompos-

terar så får du lägga om högen och blanda i det som fattas. Går det

för långsamt måste du lägga i kväverikt material och börjar det

lukta illa så måste du lägga i kvävefattigt material. Det där får du en

känsla för efterhand.

När nedbrytningen är färdig efter några veckor till någon

månad, börjar komposten att svalna. Mikroorganismerna har gjort

sitt och dör av. Kvävet i deras kroppar blir då åter tillgängligt för

växterna när du sprider ut det färdigsmälta organiska materialet på

din odling.

För balanserad kompost gäller att du kan sprida ut allt du hän-

delsevis har tillgängligt. Om du är osäker på näringsinnehållet i din

kompost är det bättre att sprida lite grand varje år. Då minskar man

risken för över- eller undergödsling. Hur det än är så blir inte kom-

posten hundraprocentigt nedbruten i högen, utan nedbrytningen

fortsätter i jorden. Om då materialet är kvävefattigt så kommer bak-

terierna att ta av det kväve som finns i jorden till sin förökning. Du

får tillbaks kvävet när bakterierna är klara, men det kan ta flera

säsonger i värsta fall.

En giva som är ganska säker kan ligga på 300-400 kg per 100 2m och år. Det motsvarar ungefär ett lager på 3-6 cm. Om du har en

näringsrik och bra kompost och vill drastiskt höja bördigheten på

din jord är det inte fel att lägga ett ton på samma yta. Det motsvarar

ungefärligen ett lager på 10-15 cm över hela ytan. Oftast är det säk-

rast att bygga upp jordens bördighet sakta men säkert, men om

jorden är hopplös kanske du inte har något annat val än en massiv

insats.

StallgödselDynga är en utmärkt näringskälla, det vet ju alla. Den är ju så klas-

sisk att den blivit synonym med ordet gödsel. Jag föredrar orden

stallgödsel eller dynga för att skilja den från gödsel i allmänhet.

Man kan säga att stallgödsel är en sorts kompost i den mening-

en att det är nedbrutet organiskt material. Man kan jämföra färsk

kogödsel med en kompost med allt för mycket kväve – den luktar

också dynga. I en sådan färsk gödsel är kvävet ganska flyktigt så vi

behöver binda det på något sätt. Det gör vi

genom att blanda den med något kvävefattigt

material i en kompost.

Vad som händer då är att bakterierna kan

förbruka kvävet till sin förökning samtidigt

som de bryter ner det kvävefattiga (men kolri-

ka) inblandningsmaterialet. Kvävet binds alltså

till mikroorganismerna vilka samtidigt bryter

ner inblandningsmaterialet till humus.

Det här känner ju alla bönder till och man

har i alla tider strött halm eller torv under

korna i lagården. Halmen/torven är näringsfat-

tig och tjänar som mat åt de mikroorganismer

som bygger in kvävet i sina kroppar. På så sätt

så förhindrar man att värdefullt kväve försvin-

ner upp i luften i gasform.

Om man köper stallgödsel från en bonde så

får man den troligen med halm eller torv iblan-

dad. Det är utmärkt och i så fall är det bara att

kasta upp den luftigt i en hög (om inte bonden gör det med sin

dyngspridare). Om strömängden är tillräcklig kommer högen att ta

värme omgående, annars får man blanda i halm, torv eller löv själv.

Idag blir det dock allt svårare att få tag på kogödsel med halm

eller torvströ. I moderna lagårdar samlas oftast urin och gödsel

ihop utan strö och samlas i en gödselbrunn i flytande form. Samma

sak är det med svingödsel. Det fungerar ju inte för oss trädgårdsod-

lare. Räddningen kan vara om bonden har djur i lösdrift på en tjock

halmbädd. Det är suveränt bra eftersom halmen suger upp även

all urin till sista droppen. Urinen är i verkligheten det allra mest

näringsrika i stallgödseln och man får en ypperlig kompost av

dessa halmbäddar. Urin innehåller också stora mängder kalium

som många grönsaker är storförbrukare av.

Bor man i en tätort kan man vara hänvisad till hästgödsel från

de ridskolor eller travbanor som finns i närheten. Här stöter man

på ett stort problem – sågspån. Eftersom travbanorna inte har

någon tillgång till halm köper de in sågspån och sågspån är oer-

hört näringsfattigt, mycket näringsfattigare än halm. Det går alltså

åt mera kväve för spånets nedbrytning än för halmens. Det kan

faktiskt vara så att det går åt mer kväve än vad gödseln själv inne-

håller, eftersom hästägare är så måna om att hålla rent åt sina älsk-

lingar att de lägger på enorma mängder strö.

Om du lägger på sådan hästgödsel på ditt land kan det alltså bli

fråga om ren missväxt eftersom nedbrytningsorganismerna tar

kväve ifrån marken. Beroende på hur mycket man lagt på kan det

ta flera år innan balansen är återställd. Du kan naturligtvis balan-

sera upp en sådan kvävebrist med till exempel pelleterad hönsgöd-

sel, som är kväverik och lätt att sprida. Det bästa är ändå att låta

den spånrika gödseln ligga i en kompost tills den är fullständigt

nedbruten och sedan bara ge små mängder i taget av den, samt

komplettera med torkad hönsgödsel.

GödslingGödsling

ÏHumus skapar en smulig, stabil och lättbearbetad struktur – smulstruktur – som tillåter vatten att sippra ner genom jorden istället för att rinna av på ytan. Smulstrukturen ökar också jordens innehåll av luft – den blir varmare och rotvänligare.

ÏHumus ökar jordens vattenhållande förmåga, jorden fungerar som en svamp.ÏHumus minskar erosion (jordflykt) orsakad av vatten och vind.ÏHumus ger näring åt daggmaskar och andra nyttiga organismer.ÏHumus innehåller alla för växterna nödvändiga näringsämnen.ÏHumus fungerar som en buffert för kemiska förändringar (t.ex. pH-värde).ÏHumus håller olika former av kväve i för växterna lätt tillgänglig form.ÏHumus hindrar utlakning av näringsämnen från jorden.ÏHumus bildar milda syror som frigör näringsämnen från mineralen i jorden.

”Det finns ingen jord som inte för-bättras av att man ger den humus, och det finns ingen gröda som inte ger bättre skördar när man ökar jordens humusinnehåll.”John Seymour

7

14 15

Alltför färsk spånblandad gödsel är inte nyttigt för jorden även

därför att färskt barrspån innehåller växtfientliga ämnen som feno-

ler. De bryts ned i en kompost.

Är det då någon vits med att använda spånrik hästgödsel? Ja,

väl nedbruten spånrik gödsel innehåller ju mycket organiskt mate-

rial, om än inte särskilt näringsrikt sådant. Organiskt material är

alltid välgörande för jordstrukturen och bidrar till ökad luftighet i

jorden och gör den mer vattenhållande och mer lättbrukad. Om

man kan komplettera den med någon annan, mer näringsrik göd-

sel – i komposten eller direkt i landet – så kan man mycket väl

använda den. Man ska dock inte betala särskilt mycket för sådan

spånrik gödsel, den är ju också oftast ett kvittblivningsproblem för

travbanorna.

Ett sätt att använda den spånrika hästgödseln är att använda

den som strö i sin hushållskompost. I en sådan behöver man oftast

något torrt och kvävefattigt material som kan suga upp fukten och

skapa lagom luftiga förhållanden.

Organisk handelsgödselOm du nu inte har tillgång till vare sig kompost eller stallgödsel,

utan är hänvisad till trädgårdscentrets utbud av gödsel i påse – vad

väljer du då? Det finns i stort sett två olika sorters naturgödsel att

välja på – kogödsel och hönsgödsel. Kogödseln brukar vara kom-

posterad (det är flytgödsel som blandats med torv och lagts i kom-

post). Hönsgödseln är torkad och kornad. Det finns även kompos-

terad hönsgödsel som är torkad (då innehåller den mindre kväve –

2,5 %).

Hönsgödseln är klart näringsrikast av de två. Det beror på att

höns och kycklingar äter ett betydligt proteinrikare (mer kväve)

foder än nötkreatur. I naturen äter höns mycket animalisk föda –

maskar och insekter, tillsammans med frön och lite gröna blad –

det är mycket mer koncentrerad näring än det gräs som korna äter.

Gödselfabrikanterna gör det verkligen inte lätt för kunden att

välja gödsel. Vissa fabrikanter anger innehållet i liter, medan

näringsinnehållet anges i viktsprocent. I andra fall anges närings-

innehållet i gram per 100 gram. Det är ju också viktsprocent, men

varför krångla till det? Många har vant sig från konstgödseln vid

att värdena för NPK anges i viktsprocent, t.ex. 12-5-14.

Hönsgödsel skulle på samma sätt kunna anges till 4-1-4 och

kogödsel 0,5-0,1-0,6. I ytterligare andra fall anger man näringsin-

nehållet i gram per kubikmeter. Som kund får man jobba hårt för

att få grepp om detta, därför har vi räknat på vilken gödsel som ger

mest växtnäring för pengarna:

Kvävet i hönsgödsel kostar alltså ca 150 kr/kg medan kväve

från kogödsel kostar mellan 400-800 kr/kg. Man ska lägga in i jäm-

förelsen att kogödseln innehåller gott om mullbildande ämnen i

form av torv, medan hönsgödseln knappast ger någon jordförbät-

tring. Torv kan man dock köpa billigt separat (eller använda gratis

löv). För cirka 80 kronor får man 150 liter torvmull, som då dess-

utom kan vara grundgödslad och kalkad. Ofta kan man köpa 400-

liters balar av torv för obetydligt högre pris. Om man får tag på

kogödsel till extrapris kan det vara ett prisvärt alternativ om den

har en kvävehalt på 0,5 %. Ofta säljs kogödsel som kampanjvara på

våren till 4 för 100-pris. Då blir priset för 1 kg N 250 kronor.

Hur mycket ska jag köpa hem? Det kan vara svårt att veta när

man står där och ska handla gödsel. Det beror förstås på vad man

ska odla. För enkelhetens skull har vi delat in grödorna i två grup-

per – krävande och mindre krävande. I den krävande gruppen

finns de flesta kålsorter som vitkål, blomkål och broccoli, samt

purjo och rotselleri. Enligt officiella gödslingsrekommendationer 2behöver de ungefär 2-3 kg N per 100 m . Har man en bördig jord så

räcker det gott och väl med den lägre siffran. Här räknar vi på den.

För en mager jord (sandjord) kan man behöva öka dosen, speciellt

innan man fått upp bördigheten.

I den mindre krävande gruppen hittar vi de flesta rotfrukter

som morot, palsternacka och rödbeta, samt potatis, lök, sallat, små-

gurka m.m. (Kålrot passar också in här, men den brukar man av

växtföljdsskäl odla med övriga kålväxter.) Sommarblommor pas-2sar också in här. Här rekommenderar man 1-1,5 kg N per 100 m .

Vi räknar på den lägre siffran. För mager jord, lägg till 50 %.

Sammanfattningsvis kan man säga att hönsgödsel är det billi-

gaste sett till växtnäringsinnehållet. Kogödseln ger mer av långsik-

tig gödselverkan och mullämnen. I många fall kan en kombination

av kogödsel och hönsgödsel vara det bästa. Man kan behöva lägga

på hönsgödseln i omgångar eftersom den är ganska lättlöslig och

tvättas ur vid regn och bevattning. Hönsgödseln kan också vara

bra att komplettera sin kompost med, åtminstone till en början

innan man har byggt upp en bördighet i jorden.

Alternativa vägar att hitta växtnäringLantbruket kan bidra med växtnäring inte bara som stallgödsel. Det

cirkulerar stora mängder växtnäring på en gård och det finns flera

näringskällor. Ofta får bönder ensilage eller hö förstört p.g.a. dåligt

skördeväder. De måste ändå köra bort det ifrån åkern. Passa på att

köpa en rundbal eller två så har du material till en jättekompost som

kan ge dig växtnäring i flera år. Köper du också en rundbal halm så

har du kvävefattigt material att blanda grönmassan med.

Du kan också använda grönmassan till marktäckning mellan

raderna. Det är snabbverkande näring och man får vara lite försik-

tig så att det inte blir för mycket kväve.

Du kan också odla din grönmassa själv. Avsätt en fjärde- eller

femtedel av din odlingsyta till en klöveräng. Så in röd- och vitklö-

ver och kanske lite timotej. Du slår ytan en eller två gånger med lie

på en sommar. Grönmassan du får är ypperlig för marktäckning

eller så blandar du till en härlig kompost med den och halm eller

löv. Du kan skörda i ett eller flera år på din klöveräng. När du sedan

gräver ned klövergrödan kommer massor av kväve som finns på

klöverns rötter i form av knölar av kvävefixerande bakterier, att

komma jorden tillgodo. Då är det lämpligt att odla krävande grö-

dor som kål där. På detta sätt får du också en längre växtföljd och

därmed mindre problem med växtsjukdomar.

MikronäringsämnenN, P och K – kväve, fosfor och kalium är de tre näringsämnen som

växterna behöver stora mängder av. Man kallar dem makronä-

ringsämnen. Men det finns också andra ämnen som behövs, fast i

betydligt mindre mängd. Om N, P och K behövs i kilovis per 100 2m , så behövs dessa ämnen i hektovis. Det är till exempel järn, sva-

vel, kalcium och magnesium. Det finns också en mängd ämnen 2som endast behövs i bråkdelar av gram per 100 m . De här ämnena

kallar man mikronäringsämnen. Ett exempel på ett sådant ämne är

bor. Om det inte finns i jorden kan dina rödbetor bli svarta inuti,

kålrötterna och sellerin bruna inuti och morötterna spruckna.

Normalt sett så finns alla dessa mikronäringsämnen i natur-

gödsel. Men om jorden är extremt fattig på ett visst ämne, vilket

Gödsling

*Priset varierar normalt mellan 39-49 kr på olika inköpsställen. Vi räknar lågt här. ** Varierar mellan 0,25 och 0,5 %. Vissa fabrikanter förstärker kogödseln med extra hönsgödsel eftersom den annars skulle bli väldigt näringsfattig. † Priset varierar 59-75 kr. Vi räknar lågt här.

Kostnad per kilo kväve

Gödslingskostnad näringskrävande gröda

Gödslingskostnad mindre krävande gröda

Vitkål är en krävande gröda

inte alls är ovanligt när det gäller just bor, så måste det tillföras. Ett

bra sätt att göra det är med olika algprodukter.

I havsvattnet finns ju alla grundämnen lösta och algerna tar

upp dem. Människan har i alla tider känt till algernas goda gödse-

legenskaper och man samlade förr ofta upp tång efter stränderna.

Man kan ju också se med vilken frodighet det växer i tångvallar

längs havet.

En populär produkt är algomin, som just är baserad på alger.

Den ekologiska varianten är det rena algmjölet som är mycket vär-

defullt just ur mikronäringssynpunkt. Innehållet av makronä-

ringsämnen är försumbart, däremot innehåller det rikligt med

kalk Det finns också andra varianter av algomin med tillsatt konst-

gödsel men det känns som ett marknadsföringstrick för att få

konstgödseln att se nyttig ut och att kunna sälja den dyrt.m

Dyr näring men mycket humus Billigare näring men lite humus

Rödklöver är en utmärkt gröngödslingsgröda. En rödklöverodling

(vall) kan ligga i flera år och ger stora mängder grönmassa samti-

digt som den förbättrar och gödslar jorden där den växer. Av grön-

massan kan du få en fin kompost tillsammans med löv eller halm,

eller så använder du den till marktäckning (ytkompost) mellan

dina grönsaksrader.

Foto: Lars Forslin

14 15

Alltför färsk spånblandad gödsel är inte nyttigt för jorden även

därför att färskt barrspån innehåller växtfientliga ämnen som feno-

ler. De bryts ned i en kompost.

Är det då någon vits med att använda spånrik hästgödsel? Ja,

väl nedbruten spånrik gödsel innehåller ju mycket organiskt mate-

rial, om än inte särskilt näringsrikt sådant. Organiskt material är

alltid välgörande för jordstrukturen och bidrar till ökad luftighet i

jorden och gör den mer vattenhållande och mer lättbrukad. Om

man kan komplettera den med någon annan, mer näringsrik göd-

sel – i komposten eller direkt i landet – så kan man mycket väl

använda den. Man ska dock inte betala särskilt mycket för sådan

spånrik gödsel, den är ju också oftast ett kvittblivningsproblem för

travbanorna.

Ett sätt att använda den spånrika hästgödseln är att använda

den som strö i sin hushållskompost. I en sådan behöver man oftast

något torrt och kvävefattigt material som kan suga upp fukten och

skapa lagom luftiga förhållanden.

Organisk handelsgödselOm du nu inte har tillgång till vare sig kompost eller stallgödsel,

utan är hänvisad till trädgårdscentrets utbud av gödsel i påse – vad

väljer du då? Det finns i stort sett två olika sorters naturgödsel att

välja på – kogödsel och hönsgödsel. Kogödseln brukar vara kom-

posterad (det är flytgödsel som blandats med torv och lagts i kom-

post). Hönsgödseln är torkad och kornad. Det finns även kompos-

terad hönsgödsel som är torkad (då innehåller den mindre kväve –

2,5 %).

Hönsgödseln är klart näringsrikast av de två. Det beror på att

höns och kycklingar äter ett betydligt proteinrikare (mer kväve)

foder än nötkreatur. I naturen äter höns mycket animalisk föda –

maskar och insekter, tillsammans med frön och lite gröna blad –

det är mycket mer koncentrerad näring än det gräs som korna äter.

Gödselfabrikanterna gör det verkligen inte lätt för kunden att

välja gödsel. Vissa fabrikanter anger innehållet i liter, medan

näringsinnehållet anges i viktsprocent. I andra fall anges närings-

innehållet i gram per 100 gram. Det är ju också viktsprocent, men

varför krångla till det? Många har vant sig från konstgödseln vid

att värdena för NPK anges i viktsprocent, t.ex. 12-5-14.

Hönsgödsel skulle på samma sätt kunna anges till 4-1-4 och

kogödsel 0,5-0,1-0,6. I ytterligare andra fall anger man näringsin-

nehållet i gram per kubikmeter. Som kund får man jobba hårt för

att få grepp om detta, därför har vi räknat på vilken gödsel som ger

mest växtnäring för pengarna:

Kvävet i hönsgödsel kostar alltså ca 150 kr/kg medan kväve

från kogödsel kostar mellan 400-800 kr/kg. Man ska lägga in i jäm-

förelsen att kogödseln innehåller gott om mullbildande ämnen i

form av torv, medan hönsgödseln knappast ger någon jordförbät-

tring. Torv kan man dock köpa billigt separat (eller använda gratis

löv). För cirka 80 kronor får man 150 liter torvmull, som då dess-

utom kan vara grundgödslad och kalkad. Ofta kan man köpa 400-

liters balar av torv för obetydligt högre pris. Om man får tag på

kogödsel till extrapris kan det vara ett prisvärt alternativ om den

har en kvävehalt på 0,5 %. Ofta säljs kogödsel som kampanjvara på

våren till 4 för 100-pris. Då blir priset för 1 kg N 250 kronor.

Hur mycket ska jag köpa hem? Det kan vara svårt att veta när

man står där och ska handla gödsel. Det beror förstås på vad man

ska odla. För enkelhetens skull har vi delat in grödorna i två grup-

per – krävande och mindre krävande. I den krävande gruppen

finns de flesta kålsorter som vitkål, blomkål och broccoli, samt

purjo och rotselleri. Enligt officiella gödslingsrekommendationer 2behöver de ungefär 2-3 kg N per 100 m . Har man en bördig jord så

räcker det gott och väl med den lägre siffran. Här räknar vi på den.

För en mager jord (sandjord) kan man behöva öka dosen, speciellt

innan man fått upp bördigheten.

I den mindre krävande gruppen hittar vi de flesta rotfrukter

som morot, palsternacka och rödbeta, samt potatis, lök, sallat, små-

gurka m.m. (Kålrot passar också in här, men den brukar man av

växtföljdsskäl odla med övriga kålväxter.) Sommarblommor pas-2sar också in här. Här rekommenderar man 1-1,5 kg N per 100 m .

Vi räknar på den lägre siffran. För mager jord, lägg till 50 %.

Sammanfattningsvis kan man säga att hönsgödsel är det billi-

gaste sett till växtnäringsinnehållet. Kogödseln ger mer av långsik-

tig gödselverkan och mullämnen. I många fall kan en kombination

av kogödsel och hönsgödsel vara det bästa. Man kan behöva lägga

på hönsgödseln i omgångar eftersom den är ganska lättlöslig och

tvättas ur vid regn och bevattning. Hönsgödseln kan också vara

bra att komplettera sin kompost med, åtminstone till en början

innan man har byggt upp en bördighet i jorden.

Alternativa vägar att hitta växtnäringLantbruket kan bidra med växtnäring inte bara som stallgödsel. Det

cirkulerar stora mängder växtnäring på en gård och det finns flera

näringskällor. Ofta får bönder ensilage eller hö förstört p.g.a. dåligt

skördeväder. De måste ändå köra bort det ifrån åkern. Passa på att

köpa en rundbal eller två så har du material till en jättekompost som

kan ge dig växtnäring i flera år. Köper du också en rundbal halm så

har du kvävefattigt material att blanda grönmassan med.

Du kan också använda grönmassan till marktäckning mellan

raderna. Det är snabbverkande näring och man får vara lite försik-

tig så att det inte blir för mycket kväve.

Du kan också odla din grönmassa själv. Avsätt en fjärde- eller

femtedel av din odlingsyta till en klöveräng. Så in röd- och vitklö-

ver och kanske lite timotej. Du slår ytan en eller två gånger med lie

på en sommar. Grönmassan du får är ypperlig för marktäckning

eller så blandar du till en härlig kompost med den och halm eller

löv. Du kan skörda i ett eller flera år på din klöveräng. När du sedan

gräver ned klövergrödan kommer massor av kväve som finns på

klöverns rötter i form av knölar av kvävefixerande bakterier, att

komma jorden tillgodo. Då är det lämpligt att odla krävande grö-

dor som kål där. På detta sätt får du också en längre växtföljd och

därmed mindre problem med växtsjukdomar.

MikronäringsämnenN, P och K – kväve, fosfor och kalium är de tre näringsämnen som

växterna behöver stora mängder av. Man kallar dem makronä-

ringsämnen. Men det finns också andra ämnen som behövs, fast i

betydligt mindre mängd. Om N, P och K behövs i kilovis per 100 2m , så behövs dessa ämnen i hektovis. Det är till exempel järn, sva-

vel, kalcium och magnesium. Det finns också en mängd ämnen 2som endast behövs i bråkdelar av gram per 100 m . De här ämnena

kallar man mikronäringsämnen. Ett exempel på ett sådant ämne är

bor. Om det inte finns i jorden kan dina rödbetor bli svarta inuti,

kålrötterna och sellerin bruna inuti och morötterna spruckna.

Normalt sett så finns alla dessa mikronäringsämnen i natur-

gödsel. Men om jorden är extremt fattig på ett visst ämne, vilket

Gödsling

*Priset varierar normalt mellan 39-49 kr på olika inköpsställen. Vi räknar lågt här. ** Varierar mellan 0,25 och 0,5 %. Vissa fabrikanter förstärker kogödseln med extra hönsgödsel eftersom den annars skulle bli väldigt näringsfattig. † Priset varierar 59-75 kr. Vi räknar lågt här.

Kostnad per kilo kväve

Gödslingskostnad näringskrävande gröda

Gödslingskostnad mindre krävande gröda

Vitkål är en krävande gröda

inte alls är ovanligt när det gäller just bor, så måste det tillföras. Ett

bra sätt att göra det är med olika algprodukter.

I havsvattnet finns ju alla grundämnen lösta och algerna tar

upp dem. Människan har i alla tider känt till algernas goda gödse-

legenskaper och man samlade förr ofta upp tång efter stränderna.

Man kan ju också se med vilken frodighet det växer i tångvallar

längs havet.

En populär produkt är algomin, som just är baserad på alger.

Den ekologiska varianten är det rena algmjölet som är mycket vär-

defullt just ur mikronäringssynpunkt. Innehållet av makronä-

ringsämnen är försumbart, däremot innehåller det rikligt med

kalk Det finns också andra varianter av algomin med tillsatt konst-

gödsel men det känns som ett marknadsföringstrick för att få

konstgödseln att se nyttig ut och att kunna sälja den dyrt.m

Dyr näring men mycket humus Billigare näring men lite humus

Rödklöver är en utmärkt gröngödslingsgröda. En rödklöverodling

(vall) kan ligga i flera år och ger stora mängder grönmassa samti-

digt som den förbättrar och gödslar jorden där den växer. Av grön-

massan kan du få en fin kompost tillsammans med löv eller halm,

eller så använder du den till marktäckning (ytkompost) mellan

dina grönsaksrader.

Foto: Lars Forslin

17

Gammaldags pimpinellrosorFörädlingen av pimpinellrosor började 1793, då de skotska träd-

gårdsmästarbröderna Brown började arbeta med några plantor

som de hade funnit i naturen. På några decennier hade Browns

och andra fått fram över tvåhundra sorter, varav ett 10-tal med

fyllda blommor. I Storbritannien går dessa gamla sorter av pimpi-

nellrosor under beteckningen ”Burnet roses” (Burnet är engelska

för pimpinell, vars blad rosens liknar).

Burnet-rosorna är samtliga mycket härdiga, minst till zon 6. De

är täta och ganska kompakta, 1-2 meter höga och har friskt mörk-

grönt bladverk. De står de vilda pimpinellrosorna nära liksom Ple-

na’ och Poppius’.

De hittills nämnda sorterna är engångsblommande, men det finns

ett lysande undantag: 1838 fann en trädgårdsmästare Lee en planta i

en trädgård i Stanwell, som han förökade. Det var ’Stanwell Perpetual’,

ett mästerverk som ingen kan ta åt sig äran av eftersom det är en spon-

tan korsning, troligen mellan en Burnet-ros och en höst-

damascenerros, från vilken remonteringen och den starka doften kom-

mer. ”Evighetsblommaren från Stanwell” har på senare år fått en posi-

tion som en av de allra populäraste gammaldags rosorna i Sverige.

’

’

Modernare pimpinellrosorUnder 1900-talet har några förädlare arbetat vidare med pimpi-

16

bland hör man trädgårdsägare beklaga sig över att det inte finns några rosor som är härdiga. Många tycker att de får byta ut sina rosbuskar efter något år och börjar tappa sugen när det gäller rosodling. Då Ikan svaret vara pimpinellrosor; anspråkslösa, rik-

blommande och väldoftande buskrosor. Några av dem är faktiskt bland de härdigaste buskarna alla kategorier.

Med pimpinellrosor får man en överdådig inledning av ros-

säsongen. De hör till de allra tidigaste och mest rikblommande

rosorna, och blommar i södra Sverige under första delen av juni. I

Norrland ungefär från midsommar och några veckor framåt. När

blomningen börjar och hur länge den varar beror förstås på vädret

och kan slå på någon vecka hit eller dit. Sorterna är också något

olika i tidighet.

Man kanske kan tycka att blomningstiden verkar alltför kort – ja,

men den svenska sommaren är kort men intensiv, precis som pimpi-

nellrosens blomning. I kombination med de ljusa försommarnätterna i

Norden blir pimpinellrosens explosion av blommor förtrollande och

helt betagande. Pimpinellrosen är kongenial med vårt klimat och för-

stärker försommarupplevelsen av slösande ljus, blomning och doft.

Förnöjsamma rosorPimpinellrosornas essens är härdighet och anspråkslöshet och de

är som gjorda för naturtomter i kärva lägen. Fritidshuset i fjällvärl-

den eller i kustbandet, där det kan vara svårt att få något att växa i

den magra jordmånen, där har pimpinellrosen sin naturliga hem-

vist och blommar överflödande rikt trots de spartanska förhållan-

dena.

Vid gamla torp och gårdar är pimpinellrosen självskriven; den

ger blomsterprakt utan att verka prålig och smälter in väl i allmo-

gemiljö. Den använder inga stora gester utan gnetar på i det tysta,

anpassar sig till de förhållanden som ges, sprider sig så sakteliga

och bildar snår och buskage, anpassade till terrängen.

Självklart kan och bör man använda pimpinellrosor även vid

modern bebyggelse. På naturtomter är de utmärkta; vid norrväg-

gar blommar de förnöjt.

Tack vare sin förnöjsamhet och genom att de lätt förökas genom

rotskott, har pimpinellrosor blivit väl spridda, inte minst i Norrland.

Främst är det den halvfyllda vita formen som ofta kallas ’Finlands vita ros’,

men även ’Poppius’, en halvfylld rosa sort, bägge med gamla anor. Bägge

dessa sorter anses härdiga i zon 8, det vill säga strax nedanför kalfjället.

Här blommar en ’Prairie Dawn’ villigt i ett norrläge i ett sydnorrländskt

fiskeläges magra, stenbundna jord.

Nedan t.v: ’Plena’ eller ’Finlands vita ros’ är härdig, anspråkslös och blom-

villig. Passar utmärkt i allmogemiljö liksom den lite mer storvuxna ’Pop-

pius’, nedan t.h.

Till vänster: ’Aïcha’, en av de vackraste och rikligast blommande pimpi-

nellsorterna.

Pimpinellrosor – härdiga och vackra

Pimpinellrosor – härdiga och vackra

Text & foto: Lars Forslin

17

Gammaldags pimpinellrosorFörädlingen av pimpinellrosor började 1793, då de skotska träd-

gårdsmästarbröderna Brown började arbeta med några plantor

som de hade funnit i naturen. På några decennier hade Browns

och andra fått fram över tvåhundra sorter, varav ett 10-tal med

fyllda blommor. I Storbritannien går dessa gamla sorter av pimpi-

nellrosor under beteckningen ”Burnet roses” (Burnet är engelska

för pimpinell, vars blad rosens liknar).

Burnet-rosorna är samtliga mycket härdiga, minst till zon 6. De

är täta och ganska kompakta, 1-2 meter höga och har friskt mörk-

grönt bladverk. De står de vilda pimpinellrosorna nära liksom Ple-

na’ och Poppius’.

De hittills nämnda sorterna är engångsblommande, men det finns

ett lysande undantag: 1838 fann en trädgårdsmästare Lee en planta i

en trädgård i Stanwell, som han förökade. Det var ’Stanwell Perpetual’,

ett mästerverk som ingen kan ta åt sig äran av eftersom det är en spon-

tan korsning, troligen mellan en Burnet-ros och en höst-

damascenerros, från vilken remonteringen och den starka doften kom-

mer. ”Evighetsblommaren från Stanwell” har på senare år fått en posi-

tion som en av de allra populäraste gammaldags rosorna i Sverige.

’

’

Modernare pimpinellrosorUnder 1900-talet har några förädlare arbetat vidare med pimpi-

nellrosor och korsat dem med moderna rosor. Dessa sorter är i all-

mänhet inte lika härdiga och kräver bättre jord och läge för att tri-

vas bra. Blommorna är större och vissa remonterar (återblommar).

Mest känd är kanske Frühlings-serien som Kordes i Tyskland

korsade fram under 20- och 30-talen. De bästa och vanligaste sor-

terna är ’Frühlingsduft’ och ’Frühlingsgold’, men det finns ytterli-

gare några som ibland kan finnas i handeln.

Från Danmark kommer ’Aïcha’, en förädling av Valdemar

Pedersen som kom i mitten av 60-talet. Den har helt befogat blivit

mycket populär på senare år. Den har en helt vidunderlig blom-

ning i olika guldgula nyanser. Remonterar något. Zon 6.

På Morden Experimental Farm i Kanada har man tagit fram

många härdiga buskrosor, man har dock inte arbetat så mycket

med pimpinellrosor, utan mer med vresros och inhemska arter.

Därifrån kom 1959 i alla fall ’Prairie Dawn’, en remonterande, här-

dig, röd buskros med pimpinellblod. Den räknas som den härdi-

gaste moderna (remonternade) buskrosen och är klart odlingsvärd

i norrlandsklimat.

16

bland hör man trädgårdsägare beklaga sig över att det inte finns några rosor som är härdiga. Många tycker att de får byta ut sina rosbuskar efter något år och börjar tappa sugen när det gäller rosodling. Då Ikan svaret vara pimpinellrosor; anspråkslösa, rik-

blommande och väldoftande buskrosor. Några av dem är faktiskt bland de härdigaste buskarna alla kategorier.

Med pimpinellrosor får man en överdådig inledning av ros-

säsongen. De hör till de allra tidigaste och mest rikblommande

rosorna, och blommar i södra Sverige under första delen av juni. I

Norrland ungefär från midsommar och några veckor framåt. När

blomningen börjar och hur länge den varar beror förstås på vädret

och kan slå på någon vecka hit eller dit. Sorterna är också något

olika i tidighet.

Man kanske kan tycka att blomningstiden verkar alltför kort – ja,

men den svenska sommaren är kort men intensiv, precis som pimpi-

nellrosens blomning. I kombination med de ljusa försommarnätterna i

Norden blir pimpinellrosens explosion av blommor förtrollande och

helt betagande. Pimpinellrosen är kongenial med vårt klimat och för-

stärker försommarupplevelsen av slösande ljus, blomning och doft.

Förnöjsamma rosorPimpinellrosornas essens är härdighet och anspråkslöshet och de

är som gjorda för naturtomter i kärva lägen. Fritidshuset i fjällvärl-

den eller i kustbandet, där det kan vara svårt att få något att växa i

den magra jordmånen, där har pimpinellrosen sin naturliga hem-

vist och blommar överflödande rikt trots de spartanska förhållan-

dena.

Vid gamla torp och gårdar är pimpinellrosen självskriven; den

ger blomsterprakt utan att verka prålig och smälter in väl i allmo-

gemiljö. Den använder inga stora gester utan gnetar på i det tysta,

anpassar sig till de förhållanden som ges, sprider sig så sakteliga

och bildar snår och buskage, anpassade till terrängen.

Självklart kan och bör man använda pimpinellrosor även vid

modern bebyggelse. På naturtomter är de utmärkta; vid norrväg-

gar blommar de förnöjt.

Tack vare sin förnöjsamhet och genom att de lätt förökas genom

rotskott, har pimpinellrosor blivit väl spridda, inte minst i Norrland.

Främst är det den halvfyllda vita formen som ofta kallas ’Finlands vita ros’,

men även ’Poppius’, en halvfylld rosa sort, bägge med gamla anor. Bägge

dessa sorter anses härdiga i zon 8, det vill säga strax nedanför kalfjället.

Här blommar en ’Prairie Dawn’ villigt i ett norrläge i ett sydnorrländskt

fiskeläges magra, stenbundna jord.

Nedan t.v: ’Plena’ eller ’Finlands vita ros’ är härdig, anspråkslös och blom-

villig. Passar utmärkt i allmogemiljö liksom den lite mer storvuxna ’Pop-

pius’, nedan t.h.

Till vänster: ’Aïcha’, en av de vackraste och rikligast blommande pimpi-

nellsorterna.

Pimpinellrosor – härdiga och vackra

Pimpinellrosor – härdiga och vackra

Text & foto: Lars Forslin

18 19

en som har vägarna förbi Nässjö bör passa på och ta sig en titt på Marie Johanssons odlingar i DHattsjöhult. På 2000 kvadratmeter odlar hon grön-

saker och blommor – allt enligt de organisk-biologiska principerna utan djupgrävning, konstgödsel och kemiska medel men med organisk marktäckning. Hennes insats för ekologisk odling i kombination med projekt för barn har i våras belönats med första pris i den svenska delen av täv-lingen Terre de Femmes – kvinnornas jord.

Äventyret som för Marie slutade med tre dagar i Paris på lyxho-

tell började med att hon en dag i höstas läste en tidningsartikel om

Terre de Femmes.

– Jag blev intresserad och anmälde mig till tävlingen. I min

ansökan skrev jag om mina odlingar och projektet med skolbar-

nen i kommunen som samtliga får besöka vår gård. De får hjälpa

till och mjölka kor, smaka på grönsaker i landet och se hur en gård

fungerar. Det blir uppemot 500 barn som kommer hit varje år,

berättar Marie.

Efter att hon skickat in ansökan föll tävlingen i glömska och

det var inte förrän i januari i år som hon återigen blev påmind.

– Jag var inne i en affär i Nässjö när det ringde. Då fick jag veta

att jag vunnit första pris i tävlingen, 5000 euro. Sedan fick jag ta

fram en stol och sätta mig för jag fick också besked om att jag skul-

le åka till Paris och delta i den internationella delen av tävlingen.

Terre de Femmes är en tävling för kvinnor som gör insatser på

miljöns område. Bakom arrangemanget står kosmetikaföretaget

Yves Rocher, Franska institutet och företag inom mediabranschen.

För Sveriges del är det Hemmets Journal som bidrar.

Priset för bästa bidrag i Sverige delades ut vid en festlig middag

i februari på Sofiero slott.

Den 6 mars bar det sedan av till Paris.

– Själva priset skulle delas ut på kvinnodagen den 8 mars men

vi åkte ned två dagar innan. Jag hade fem personer med mig som

tog hand om mig under de här dagarna. Det var ett fullspäckat

schema med fotografering, fina middagar med gåslever och snig-

lar, sightseeing i Paris och båttur på Seine.

Marie beskriver vistelsen i Paris som en stor upplevelse efter-

som hon som lantbrukare sällan har möjlighet att komma iväg på

några längre resor. Det var också trevligt att knyta kontakter med

kvinnor från andra länder som engagerar sig för miljö och natur.

– Tävlingsdeltagarna kom från USA, Canada, Ryssland och

europeiska länder. Min engelska är lite knagglig men det gick bra

ändå att göra sig förstådd.

Prisutdelningen den 8 mars ägde rum på Franska Institutet.

– Man hade sagt till oss innan att det inte skulle bli en så märk-

värdig tillställning. Men det var väldigt pampigt inne på institutet

och jag blev nervös bara jag klev in över trösklarna.

Internationell vinnare blev den ryska deltagaren. Hon jobbar

med ett miljöprojekt för barn där man lär ut om naturen men också

rensar upp stränder.

– Det kändes verkligen rätt att hon fick priset och att pengarna,

10 000 euro, gick någonstans där de gör nytta. Hon jobbar ihop

med ett tjugotal andra lärare och de kallar sitt projekt för miljöma-

raton. De lär ut om miljö och natur till barnen och har också plock-

at upp över 70 ton skräp från stränder. Pristagerskan var så lycklig

och hon berättade att hon aldrig tidigare fått något erkännande för

det här arbetet.

Dagen efter prisutdelningen kom Marie Johansson – trött men

lycklig – hem till Nässjö med tåget. Vid perrongen väntade några

representanter från Vuxenskolan och Centerpartiet.

– Jag kände igen dem och hälsade. Sedan gick det upp för mig

att de var en mottagningskommitté för mig – det var hemskt roligt

och inget jag hade förväntat mig.

Sedan dess har Marie fått ta emot många gratulationer och

hon har också blivit omskriven både i lokalpressen och i Hemmets

Journal. Men hemma på gården i Hattsjöhult fortsätter det mesta

som vanligt. Tillsammans med sin man Ronnie driver Marie vidare

sitt Krav-godkända jordbruk med mjölkkor och grönsaksodling.

– Vi kommer även i år att ha visningsträdgård och ta emot skol-

barn. Det känns viktigt att sprida idéerna om organisk-biologisk

odling och vi hoppas också kunna utvidga verksamheten och

syssla med någon typ av grön rehabilitering.

Marie berättar att hon märker ett ökande trädgårdsintresse hos

besökarna och att många blir nyfikna på att odla med marktäckning.

– För mig är det här den mest naturliga metoden för odling och

dessutom innebär det att jag kan sköta en stor areal själv, det skulle

jag inte klara om vi grävde upp jorden. Jag märker också att jorden

blir bättre och bättre för varje år som vi marktäcker.

Har då äventyret i Paris gett henne några nya impulser?

– Jag har bestämt mig för att börja på en kurs i engelska för att

fräscha upp kunskaperna. Det kan behövas om jag ska kunna skri-

va till deltagarna från Tyskland och USA som jag fick bra kontakt

med. Jag hoppas också på att kvinnan från Tyskland kommer och

hälsar på oss på gården.

Plantering och skötselOm man kan få tag på rotäkta plantor av pimpinellrosor så är det

att föredra. Okulerade exemplar skjuter ibland vildskott som kan

vara svåra att få bukt med. Dessutom växer alla pimpinellrosor bra

på egen rot. Egen rot medger ju också att du själv enkelt kan föröka

plantan och ge bort rotskott till vänner och bekanta. För de högsta

zonerna är det nödvändigt med rotäkta plantor eftersom inga

grundstammar är härdiga i zon 7-8.

Om endast okulerade plantor står till buds så bör de planteras

djupt, med okuleringsstället väl under jord. Särskilt viktigt i hårda-

re klimat. Har man tur kan ädelsorten själv skicka ut rötter så små-

ningom och bli rotäkta.

Pimpinellrosor ska beskäras försiktigt. Oftast behöver man

inte göra någonting alls; vill man kan man putsa lätt för att forma

dem. Man kan gallra försiktigt med några års mellanrum. Ett radi-

kalt men enkelt sätt att föryngra vildtyperna kan vara att meja ner

hela beståndet med många års mellanrum. Då får man förstås

ingen blomning det året.

De vilda pimpinellrosorna behöver knappast gödslas annat än

om det är extremt magert. Remonterande och modernare sorter

bör man gödsla lite varje år. De behöver också vattnas under torra

perioder, vilket vildtyperna klarar sig utan.

Pimpinellrosen, Rosa pimpinellifolia (synonym R. spinosissima),

växer vild på magra, utsatta platser som sandiga kustavsnitt och

i bergstrakter. Ett gammalt svenskt/danskt namn är klittros vilket

också syftar på sanddyner längs kusten. I Sverige växer pimpi-

nellrosen vild på någon enstaka plats på västkusten; i Danmark

är den vanligare, särskilt på Jylland, men den finns även på

Island och vid Norges sydkust samt på Brittiska öarna.

Stanwell Perpetual’ är härdig och blommar länge. Doftar också starkt.

+

LänktipsTerre de femmes har en hemsida där man kan läsa mer om täv-

lingen: www.yves-rocher-fondation.org/FR/

Tyvärr är allt på franska. Om man klickar till höger under

les lauréates (pristagare) och sedan på Suéde (Sverige) kan man

se ett foto och få en kortare text om Maries projekt.

Mer om gården i Hattsjöhult kan man läsa på länsstyrelsen

i Jönköpings läns hemsida: www.f.lst.se

Klicka dig fram till ekologiskt jordbruk och visningsgårdar

eller sök på Hattsjöhult.

Marie vann franskt miljöprisMarie vann franskt miljöprisFick 5000 euro och en resa till Paris för sin visningsträdgårdFick 5000 euro och en resa till Paris för sin visningsträdgård

Till vänster: Maries trädgård prun-

kar av blommor och grönsaker

odlade enligt organisk-biologiska

principer.

Ovan: Marie i ett förtroligt samtal

med sin tupp vid den vackra träd-

gårdsdammen.

Till höger: I Paris utanför Yves

Rocher, kosmetikföretaget som

instiftat miljöpriset för kvinnor.

Förutom Marie till vänster, syns

Meta Andersson, redaktionschef på

Hemmets Journal i mitten och Sara

Bertram från Yves Rocher i Sverige.

m

Text: Karin Jansson, foto: Marie Johansson

18 19

en som har vägarna förbi Nässjö bör passa på och ta sig en titt på Marie Johanssons odlingar i DHattsjöhult. På 2000 kvadratmeter odlar hon grön-

saker och blommor – allt enligt de organisk-biologiska principerna utan djupgrävning, konstgödsel och kemiska medel men med organisk marktäckning. Hennes insats för ekologisk odling i kombination med projekt för barn har i våras belönats med första pris i den svenska delen av täv-lingen Terre de Femmes – kvinnornas jord.

Äventyret som för Marie slutade med tre dagar i Paris på lyxho-

tell började med att hon en dag i höstas läste en tidningsartikel om

Terre de Femmes.

– Jag blev intresserad och anmälde mig till tävlingen. I min

ansökan skrev jag om mina odlingar och projektet med skolbar-

nen i kommunen som samtliga får besöka vår gård. De får hjälpa

till och mjölka kor, smaka på grönsaker i landet och se hur en gård

fungerar. Det blir uppemot 500 barn som kommer hit varje år,

berättar Marie.

Efter att hon skickat in ansökan föll tävlingen i glömska och

det var inte förrän i januari i år som hon återigen blev påmind.

– Jag var inne i en affär i Nässjö när det ringde. Då fick jag veta

att jag vunnit första pris i tävlingen, 5000 euro. Sedan fick jag ta

fram en stol och sätta mig för jag fick också besked om att jag skul-

le åka till Paris och delta i den internationella delen av tävlingen.

Terre de Femmes är en tävling för kvinnor som gör insatser på

miljöns område. Bakom arrangemanget står kosmetikaföretaget

Yves Rocher, Franska institutet och företag inom mediabranschen.

För Sveriges del är det Hemmets Journal som bidrar.

Priset för bästa bidrag i Sverige delades ut vid en festlig middag

i februari på Sofiero slott.

Den 6 mars bar det sedan av till Paris.

– Själva priset skulle delas ut på kvinnodagen den 8 mars men

vi åkte ned två dagar innan. Jag hade fem personer med mig som

tog hand om mig under de här dagarna. Det var ett fullspäckat

schema med fotografering, fina middagar med gåslever och snig-

lar, sightseeing i Paris och båttur på Seine.

Marie beskriver vistelsen i Paris som en stor upplevelse efter-

som hon som lantbrukare sällan har möjlighet att komma iväg på

några längre resor. Det var också trevligt att knyta kontakter med

kvinnor från andra länder som engagerar sig för miljö och natur.

– Tävlingsdeltagarna kom från USA, Canada, Ryssland och

europeiska länder. Min engelska är lite knagglig men det gick bra

ändå att göra sig förstådd.

Prisutdelningen den 8 mars ägde rum på Franska Institutet.

– Man hade sagt till oss innan att det inte skulle bli en så märk-

värdig tillställning. Men det var väldigt pampigt inne på institutet

och jag blev nervös bara jag klev in över trösklarna.

Internationell vinnare blev den ryska deltagaren. Hon jobbar

med ett miljöprojekt för barn där man lär ut om naturen men också

rensar upp stränder.

– Det kändes verkligen rätt att hon fick priset och att pengarna,

10 000 euro, gick någonstans där de gör nytta. Hon jobbar ihop

med ett tjugotal andra lärare och de kallar sitt projekt för miljöma-

raton. De lär ut om miljö och natur till barnen och har också plock-

at upp över 70 ton skräp från stränder. Pristagerskan var så lycklig

och hon berättade att hon aldrig tidigare fått något erkännande för

det här arbetet.

Dagen efter prisutdelningen kom Marie Johansson – trött men

lycklig – hem till Nässjö med tåget. Vid perrongen väntade några

representanter från Vuxenskolan och Centerpartiet.

– Jag kände igen dem och hälsade. Sedan gick det upp för mig

att de var en mottagningskommitté för mig – det var hemskt roligt

och inget jag hade förväntat mig.

Sedan dess har Marie fått ta emot många gratulationer och

hon har också blivit omskriven både i lokalpressen och i Hemmets

Journal. Men hemma på gården i Hattsjöhult fortsätter det mesta

som vanligt. Tillsammans med sin man Ronnie driver Marie vidare

sitt Krav-godkända jordbruk med mjölkkor och grönsaksodling.

– Vi kommer även i år att ha visningsträdgård och ta emot skol-

barn. Det känns viktigt att sprida idéerna om organisk-biologisk

odling och vi hoppas också kunna utvidga verksamheten och

syssla med någon typ av grön rehabilitering.

Marie berättar att hon märker ett ökande trädgårdsintresse hos

besökarna och att många blir nyfikna på att odla med marktäckning.

– För mig är det här den mest naturliga metoden för odling och

dessutom innebär det att jag kan sköta en stor areal själv, det skulle

jag inte klara om vi grävde upp jorden. Jag märker också att jorden

blir bättre och bättre för varje år som vi marktäcker.

Har då äventyret i Paris gett henne några nya impulser?

– Jag har bestämt mig för att börja på en kurs i engelska för att

fräscha upp kunskaperna. Det kan behövas om jag ska kunna skri-

va till deltagarna från Tyskland och USA som jag fick bra kontakt

med. Jag hoppas också på att kvinnan från Tyskland kommer och

hälsar på oss på gården.

om det är extremt magert. Remonterande och modernare sorter

bör man gödsla lite varje år. De behöver också vattnas under torra

perioder, vilket vildtyperna klarar sig utan.

Pimpinellrosen, Rosa pimpinellifolia (synonym R. spinosissima),

växer vild på magra, utsatta platser som sandiga kustavsnitt och

i bergstrakter. Ett gammalt svenskt/danskt namn är klittros vilket

också syftar på sanddyner längs kusten. I Sverige växer pimpi-

nellrosen vild på någon enstaka plats på västkusten; i Danmark

är den vanligare, särskilt på Jylland, men den finns även på

Island och vid Norges sydkust samt på Brittiska öarna.

Stanwell Perpetual’ är härdig och blommar länge. Doftar också starkt.

+

LänktipsTerre de femmes har en hemsida där man kan läsa mer om täv-

lingen: www.yves-rocher-fondation.org/FR/

Tyvärr är allt på franska. Om man klickar till höger under

les lauréates (pristagare) och sedan på Suéde (Sverige) kan man

se ett foto och få en kortare text om Maries projekt.

Mer om gården i Hattsjöhult kan man läsa på länsstyrelsen

i Jönköpings läns hemsida: www.f.lst.se

Klicka dig fram till ekologiskt jordbruk och visningsgårdar

eller sök på Hattsjöhult.

Marie vann franskt miljöprisMarie vann franskt miljöprisFick 5000 euro och en resa till Paris för sin visningsträdgårdFick 5000 euro och en resa till Paris för sin visningsträdgård

Till vänster: Maries trädgård prun-

kar av blommor och grönsaker

odlade enligt organisk-biologiska

principer.

Ovan: Marie i ett förtroligt samtal

med sin tupp vid den vackra träd-

gårdsdammen.

Till höger: I Paris utanför Yves

Rocher, kosmetikföretaget som

instiftat miljöpriset för kvinnor.

Förutom Marie till vänster, syns

Meta Andersson, redaktionschef på

Hemmets Journal i mitten och Sara

Bertram från Yves Rocher i Sverige.

m

Text: Karin Jansson, foto: Marie Johansson

20 21

generationer har bönder drivit sina djur till fäboden

för att hitta bete under sommaren. Idag är fäbodbruket nästan Iutdött men några få håller fortfarande kvar vid de gamla tradi-

tionerna. En av dem är Goth Bertil Johansson som varje år lever

med sina kor och getter på en fäbod norr om Falun.

Dokumentärfilmaren Arde-Shir Seradj blev för några år sedan

fascinerad av Bertils liv och bestämde sig för att dokumentera det.

Resultatet blev filmen ”Mannen som vandrar i september” som

förra året visades på fem filmfestivaler i Sverige.

Filmen är en lågmäld skildring av Goth Bertils Johanssons liv

där man får följa hans vardag på fäboden och hemma på gården

under vintern. Den visar upp en man som lever för sina djur och

fortfarande bedriver ett småskaligt jordbruk med metoder som

använts i generationer. På sommaren driver han djuren upp till en

fäbod och i september vandrar de åter tillbaka till byn. Som en röd

tråd genom filmen går Goth Bertils nära och personliga förhållan-

de till sina djur, hur han kallar på dem vid namn, småpratar med

dem och behandlar dem som familjemedlemmar.

Att göra Mannen som vandrar i september har varit en mödo-

sam process för Arde-Shir Seradj:

– Först trodde Goth Bertil att jag skulle göra en journalistisk

film där han kunde uttrycka sina åsikter om EU, jordbrukspolitik

och myndigheter framför kameran. Men det jag ville var något helt

annat – jag var helt enkelt nyfiken på hans liv och ville skildra det.

Så småningom kom de båda överens och Arde-Shir bodde i tre

omgångar hos Goth Bertil och filmade hans liv.

– Det har tagit lång tid att bearbeta materialet men till slut blev

det en film som uttrycker det jag vill och dokumenterar ett sätt att

leva som är på väg att försvinna.

Arde-Shir är fotograf och dokumentärfilmare och har tidigare

gjort flera filmer som visats på svensk TV. Han förhandlar just nu

med Kunskapskanalen på SVT och hoppas att Mannen som van-

drar i september ska visas där. Om någon är intresserad av att se

filmen kan den beställas från Arde-Shir Seradj, 031-7044627.

Karin Jansson

Finstämd film om fäbodlivFinstämd film om fäbodliv

änkål är en krydda som många har i köket men som

man inte lika ofta ser i kryddlanden. Varför inte prova på F att odla denna ståtliga aromatiska ört som används både

som krydda, grönsak och medicinalväxt?

Det finns många skrönor omkring fänkål, Foeniculum vulgare.

Romaren Plinius berättar till exempel att ömsande ormar inte kan

se förrän de gnidit sig mot fänkål, något som gett örten ett rykte

om sig att vara bra mot dålig syn och grå starr. Redan tidigare hade

egypterna varit så förtjusta i fänkål att den blivit omskriven på

papyrusrullar som senare blivit funna vid kungagravar. På medel-

tiden ansågs fänkål skydda mot onda andar och smådjävlar och

man hängde därför upp den över dörrar eller bar den i påsar om

halsen. Även Shakespeare intresserade sig för fänkål och hävdar i

Hamlet att örten är ett sanningsorakel.

De flesta tror att fänkål härstammar från Medelhavsområdet

och spridits vidare över världen med romarna och arabiska han-

delsmän. Örten är också känd inom indisk och kinesisk läkekonst.

Namnet fänkål kommer ursprungligen från det latinska nam-

net, Foeniculum, från fenum som betyder hö. Örten luktar dock

mycket mer än hö och det som ger den anisliknande doften är den

eteriska oljan anethol (aniskamfer). Lukten

kommer fram om man rör vid bladen.

Fänkål är egentligen en flerårig ört men

den har svårt att övervintra i vårt klimat.

Örten har djupgående rot, ihålig stjälk och

fjäderlika vippor och blommar med gula

blommor i juli och augusti. Fänkålen kan bli

närmare två meter hög och behöver därför

rejält med plats, ofta passar den i bakkanten

på en rabatt. Till utseendet är den lik dill

men frukterna är mer äggformiga och den

har längre bladskivor än dill. Det är också

lätt att känna igen fänkålen på doften.

I Sverige kan man odla fänkål från frö

eller köpa färdiga plantor. Dra gärna upp

plantorna i en drivbänk och sätt ut dem på

sommaren eller så lite senare direkt på växt-

platsen. Fänkål trivs i ett varmt läge i mullrik

jord. Den bör inte planteras nära dill efter-

som det då finns risk för korspollinering.

Blad kan skördas hela sommaren och

används till sallad, fiskrätter och soppa.

Även stjälkarna kan skördas och anrättas

som sparris. Om man täcker plantan på hös-

ten ökar chansen att den ska klara vintern.

Det finns även en bronsfärgad variant

som är mycket dekorativ i rabatten. Den

övervintrar lättare än den gröna och kan

odlas som perenn i södra Sverige.

Fänkålen blommar vanligtvis inte förr-

än andra året. Frön skördas på hösten enk-

last genom att man klipper av stjälkarna när

fröhusen börjar gulna. Stjälkarna kan sedan

hängas upp och ned i en papperskasse som

efter hand samlar upp fröna när de faller.

Fänkålsfrön passar bra i brödbak men anses

också mycket goda i fiskrätter.

Fänkål är flitigt använd inom naturme-

dicinen. Fröna har kramplösande egenska-

per och anses befrämja matsmältningen,

minska gasbildning och hjälpa vid magknip.

De kan också tuggas för att förbättra ande-

dräkten och förr i tiden åt man fänkålsfrön

för att dämpa hungerkänslor.

Örten kan även användas mot hosta eftersom den eteriska

oljan är slemlösande. Den anses också inflammationshämmande,

desinficerande och öka mjölkbildningen hos ammande mödrar.

Karin Jansson

Fänkål – mer än bara brödkrydda

Fänkål – mer än bara brödkrydda

Ekologiska fröer för hemträdgården och yrkesodlaren.Återförsäljare för Kings Seeds, Suffolk Herbs och Graines Baumaux.

Hugins väg 7 B 131 46 Nacka Tel 08-440 63 01

Kitchen GardenFRÖER AV HÖGSTA KVALITET

www.kitchengarden.se

Örter Kultur

Fänkålen är en användbar kryddväxt som fler borde prova på att odla.-

Blommorna och fröna kommer andra året och plantan kan behöva vinter-

täckning för att klara sig säkert.

Till höger: Fänkål finns även som grönsak, knölfänkål. Den odlas som

ettårig. Den ätliga delen består av de uppsvällda bladfästena och fänkålen

är en uppskattad grönsak, framför allt i Italien, dess hemland.

Foton: Lars Forslin

20 21

generationer har bönder drivit sina djur till fäboden

för att hitta bete under sommaren. Idag är fäbodbruket nästan Iutdött men några få håller fortfarande kvar vid de gamla tradi-

tionerna. En av dem är Goth Bertil Johansson som varje år lever

med sina kor och getter på en fäbod norr om Falun.

Dokumentärfilmaren Arde-Shir Seradj blev för några år sedan

fascinerad av Bertils liv och bestämde sig för att dokumentera det.

Resultatet blev filmen ”Mannen som vandrar i september” som

förra året visades på fem filmfestivaler i Sverige.

Filmen är en lågmäld skildring av Goth Bertils Johanssons liv

där man får följa hans vardag på fäboden och hemma på gården

under vintern. Den visar upp en man som lever för sina djur och

fortfarande bedriver ett småskaligt jordbruk med metoder som

använts i generationer. På sommaren driver han djuren upp till en

fäbod och i september vandrar de åter tillbaka till byn. Som en röd

tråd genom filmen går Goth Bertils nära och personliga förhållan-

de till sina djur, hur han kallar på dem vid namn, småpratar med

dem och behandlar dem som familjemedlemmar.

Att göra Mannen som vandrar i september har varit en mödo-

sam process för Arde-Shir Seradj:

– Först trodde Goth Bertil att jag skulle göra en journalistisk

film där han kunde uttrycka sina åsikter om EU, jordbrukspolitik

och myndigheter framför kameran. Men det jag ville var något helt

annat – jag var helt enkelt nyfiken på hans liv och ville skildra det.

Så småningom kom de båda överens och Arde-Shir bodde i tre

omgångar hos Goth Bertil och filmade hans liv.

– Det har tagit lång tid att bearbeta materialet men till slut blev

det en film som uttrycker det jag vill och dokumenterar ett sätt att

leva som är på väg att försvinna.

Arde-Shir är fotograf och dokumentärfilmare och har tidigare

gjort flera filmer som visats på svensk TV. Han förhandlar just nu

med Kunskapskanalen på SVT och hoppas att Mannen som van-

drar i september ska visas där. Om någon är intresserad av att se

filmen kan den beställas från Arde-Shir Seradj, 031-7044627.

Karin Jansson

Finstämd film om fäbodlivFinstämd film om fäbodliv

änkål är en krydda som många har i köket men som

man inte lika ofta ser i kryddlanden. Varför inte prova på F att odla denna ståtliga aromatiska ört som används både

som krydda, grönsak och medicinalväxt?

Det finns många skrönor omkring fänkål, Foeniculum vulgare.

Romaren Plinius berättar till exempel att ömsande ormar inte kan

se förrän de gnidit sig mot fänkål, något som gett örten ett rykte

om sig att vara bra mot dålig syn och grå starr. Redan tidigare hade

egypterna varit så förtjusta i fänkål att den blivit omskriven på

papyrusrullar som senare blivit funna vid kungagravar. På medel-

tiden ansågs fänkål skydda mot onda andar och smådjävlar och

man hängde därför upp den över dörrar eller bar den i påsar om

halsen. Även Shakespeare intresserade sig för fänkål och hävdar i

Hamlet att örten är ett sanningsorakel.

De flesta tror att fänkål härstammar från Medelhavsområdet

och spridits vidare över världen med romarna och arabiska han-

delsmän. Örten är också känd inom indisk och kinesisk läkekonst.

Namnet fänkål kommer ursprungligen från det latinska nam-

net, Foeniculum, från fenum som betyder hö. Örten luktar dock

mycket mer än hö och det som ger den anisliknande doften är den

eteriska oljan anethol (aniskamfer). Lukten

kommer fram om man rör vid bladen.

Fänkål är egentligen en flerårig ört men

den har svårt att övervintra i vårt klimat.

Örten har djupgående rot, ihålig stjälk och

fjäderlika vippor och blommar med gula

blommor i juli och augusti. Fänkålen kan bli

närmare två meter hög och behöver därför

rejält med plats, ofta passar den i bakkanten

på en rabatt. Till utseendet är den lik dill

men frukterna är mer äggformiga och den

har längre bladskivor än dill. Det är också

lätt att känna igen fänkålen på doften.

I Sverige kan man odla fänkål från frö

eller köpa färdiga plantor. Dra gärna upp

plantorna i en drivbänk och sätt ut dem på

sommaren eller så lite senare direkt på växt-

platsen. Fänkål trivs i ett varmt läge i mullrik

jord. Den bör inte planteras nära dill efter-

som det då finns risk för korspollinering.

Blad kan skördas hela sommaren och

används till sallad, fiskrätter och soppa.

Även stjälkarna kan skördas och anrättas

som sparris. Om man täcker plantan på hös-

ten ökar chansen att den ska klara vintern.

Det finns även en bronsfärgad variant

som är mycket dekorativ i rabatten. Den

övervintrar lättare än den gröna och kan

odlas som perenn i södra Sverige.

Fänkålen blommar vanligtvis inte förr-

än andra året. Frön skördas på hösten enk-

last genom att man klipper av stjälkarna när

fröhusen börjar gulna. Stjälkarna kan sedan

hängas upp och ned i en papperskasse som

efter hand samlar upp fröna när de faller.

Fänkålsfrön passar bra i brödbak men anses

också mycket goda i fiskrätter.

Fänkål är flitigt använd inom naturme-

dicinen. Fröna har kramplösande egenska-

per och anses befrämja matsmältningen,

minska gasbildning och hjälpa vid magknip.

De kan också tuggas för att förbättra ande-

dräkten och förr i tiden åt man fänkålsfrön

för att dämpa hungerkänslor.

Örten kan även användas mot hosta eftersom den eteriska

oljan är slemlösande. Den anses också inflammationshämmande,

desinficerande och öka mjölkbildningen hos ammande mödrar.

Karin Jansson

Fänkål – mer än bara brödkrydda

Fänkål – mer än bara brödkrydda

Ekologiska fröer för hemträdgården och yrkesodlaren.Återförsäljare för Kings Seeds, Suffolk Herbs och Graines Baumaux.

Hugins väg 7 B 131 46 Nacka Tel 08-440 63 01

Kitchen GardenFRÖER AV HÖGSTA KVALITET

www.kitchengarden.se

Örter Kultur

Fänkålen är en användbar kryddväxt som fler borde prova på att odla.-

Blommorna och fröna kommer andra året och plantan kan behöva vinter-

täckning för att klara sig säkert.

Till höger: Fänkål finns även som grönsak, knölfänkål. Den odlas som

ettårig. Den ätliga delen består av de uppsvällda bladfästena och fänkålen

är en uppskattad grönsak, framför allt i Italien, dess hemland.

Foton: Lars Forslin

Nya böcker

Charlotte Jenkinson och Susanne Almers”Odlarens Kokbok”Wahlström & Widstrand

Boken följer odlingssäsongen och under rubriken vår kan man

till exempel få tips på recept med rabarber och sparris medan pota-

tis och rotfrukter kommer under höstkapitlet. Odlarens kokbok

innehåller flera klassiska recept på svenska favoriter som jord-

gubbstårta och äppelpaj men framför allt finns här inspiration för

den som är trött på svensk husmanskost och längtar efter mer

internationell mat.

Här finns recept med en italiensk touche, t ex flera pastarätter,

asiatisk mat som vårrullar och bondbönor med smak av Szechuan

och även recept med inspiration från arabisk, mexikansk, spansk

och indisk kokkonst. Bland recepten finns ren vardagsmat som

potatis- och linssoppa men också recept som passar vid festligare

tillfällen.

Odlarens kokbok är trevlig läsning för den som gillar att laga

mat och vill förnya sin kokkonst. Boken är mycket vackert illustre-

rad med foton av Susanne Almers.

Som odlare händer det en då och då att man står med en

stor skörd men har dålig inspiration att laga något gott av den. I det

läget kommer matskribenten Charlotte Jenkinsons ”Odlarens kok-

bok” väl till pass. Den innehåller en rad läckra recept på sådant

som kan växa i en svensk trädgård och vänder sig framför allt till

den som odlar bär, frukt och grönsaker själv.

Kokbok för oinspirerade odlare

Inspirationskälla för uterummetBraun, Carlsson, Schwartzkopf, Truedsson”Växthus & uterum”Bokförlaget Semic

Gunnel Carlsson, känd från Gröna Rum, berättar om sitt växt-

hus och hur hon skött det under ett år. Fotografen och skribenten

Jörgen Schwartzkopf har besökt sju personer och deras växthus

och ger personliga beskrivningar av några originella växthus och

hur de kommit till.

Mer handfasta råd om vad man ska tänka på när man bygger

eller köper växthus kommer från Eva Braun. Hon ger också tips på

inredning och växter som passar i växthuset.

Det mest intressanta kapitlet – om man är grönsaksodlare – har

skrivits av Åke Truedsson. Han berättar om sitt växthus och om de

grönsaker och frukter han odlar där. Kapitlet ger tips på vanliga grön-

saker som tomater och gurka men också en hel del idéer för den som

är intresserad av mer exotiska växter. Att läsa om hur man odlar per-

sikor, pepino, granatäpple, guava och citrusfrukter är lockande även

om det för de flesta kommer att förbli endast en dröm

Växthus & uterum är en trevlig och inspirerande bok. Den är

dock ingen regelrätt handbok – vill du ha konkreta tips för hur

man bygger bör du skaffa dig kunskap även från annat håll.

Om du funderar på att skaffa ett växthus är boken Växthus

& uterum en bra inspirationskälla. Boken har skrivits av flera för-

fattare och de belyser växthus och uterum ur olika perspektiv.

Klaus Vollbrecht, Gustaf Alm, Han Veltman”Beskärningsboken”Natur och Kultur

Beskärningsboken är en klassiker som redan kommit ut i

sex upplagor. Boken är en grundkurs i beskärning och går igenom

både prydnadsväxter, fruktträd och bärbuskar. Metoderna för

beskärning beskrivs klart och tydligt i både bild och text och

boken innehåller även en nyckel där man kan slå upp växterna

och se hur och när de ska beskäras.

I denna nya upplaga har föråldrade avsnitt ersatts med senare rön

om olika typer av beskärning och man har också utökat avsnittet

om buskar med fler arter. I boken går man igenom redskap,

beskärningens grunder, prydnadsträd, buskar, rosor, klätterväxter,

barrväxter, formbeskärning och häckar. För den som odlar egen

frukt är de fylliga avsnitten om beskärning av fruktträd och ymp-

ning intressanta. Även bärbuskar och vin gås igenom.

Beskärningsboken känns som en bra uppslagsbok för var och en

som har en trädgård – även om det numera även finns alternativa

metoder som parasollmetoden för beskärning av till exempel

fruktträd. De instruktiva teckningarna av Han Veltman bidrar

starkt till bokens stora användbarhet.

Dag Sebastian Ahlander”Blomsterkungen”Natur och Kultur

Om Carl von Linné och hans liv handlar boken Blomster-

kungen av diplomaten och författaren Dag Sebastian Ahlander.

Boken ingår i en serie – Svenska Européer – och är en biografi skri-

ven för barn. Den beskriver Linnés liv, barndomen i Stenbrohult,

hans botaniska resor, hur han blev professor i Uppsala och

Sveriges mest uppmärksammade vetenskapsman någonsin och

till slut ålderdomen på gården Hammarby i Uppland.

Boken är lättläst och berättar levande om hur Linnés intresse för

naturen växte fram och hur han så småningom kom på sitt idag

världsberömda system för botanisk klassificering och namngiv-

ning. Den beskriver också de personliga svårigheter Linné gick

igenom och den akademiska avundsjuka som länge höll honom

från att utnämnas till professor.

Blomsterkungen är skriven för 9-12-åringar och kommer förhopp-

ningsvis att läsas av många vetgiriga barn. Den passar bra som

bredvidläsningsbok i skolan men också som present till barn som

intresserar sig för djur och natur. Boken ges ut lagom till Linnés

300-års jubileum 2007.

recenserade av Karin Jansson

Beskärningsklassiker i ny upplaga

Om blomsterkungen för yngre

Nya böcker

22 23

Nya böcker

Charlotte Jenkinson och Susanne Almers”Odlarens Kokbok”Wahlström & Widstrand

Boken följer odlingssäsongen och under rubriken vår kan man

till exempel få tips på recept med rabarber och sparris medan pota-

tis och rotfrukter kommer under höstkapitlet. Odlarens kokbok

innehåller flera klassiska recept på svenska favoriter som jord-

gubbstårta och äppelpaj men framför allt finns här inspiration för

den som är trött på svensk husmanskost och längtar efter mer

internationell mat.

Här finns recept med en italiensk touche, t ex flera pastarätter,

asiatisk mat som vårrullar och bondbönor med smak av Szechuan

och även recept med inspiration från arabisk, mexikansk, spansk

och indisk kokkonst. Bland recepten finns ren vardagsmat som

potatis- och linssoppa men också recept som passar vid festligare

tillfällen.

Odlarens kokbok är trevlig läsning för den som gillar att laga

mat och vill förnya sin kokkonst. Boken är mycket vackert illustre-

rad med foton av Susanne Almers.

Som odlare händer det en då och då att man står med en

stor skörd men har dålig inspiration att laga något gott av den. I det

läget kommer matskribenten Charlotte Jenkinsons ”Odlarens kok-

bok” väl till pass. Den innehåller en rad läckra recept på sådant

som kan växa i en svensk trädgård och vänder sig framför allt till

den som odlar bär, frukt och grönsaker själv.

Kokbok för oinspirerade odlare

Inspirationskälla för uterummetBraun, Carlsson, Schwartzkopf, Truedsson”Växthus & uterum”Bokförlaget Semic

Gunnel Carlsson, känd från Gröna Rum, berättar om sitt växt-

hus och hur hon skött det under ett år. Fotografen och skribenten

Jörgen Schwartzkopf har besökt sju personer och deras växthus

och ger personliga beskrivningar av några originella växthus och

hur de kommit till.

Mer handfasta råd om vad man ska tänka på när man bygger

eller köper växthus kommer från Eva Braun. Hon ger också tips på

inredning och växter som passar i växthuset.

Det mest intressanta kapitlet – om man är grönsaksodlare – har

skrivits av Åke Truedsson. Han berättar om sitt växthus och om de

grönsaker och frukter han odlar där. Kapitlet ger tips på vanliga grön-

saker som tomater och gurka men också en hel del idéer för den som

är intresserad av mer exotiska växter. Att läsa om hur man odlar per-

sikor, pepino, granatäpple, guava och citrusfrukter är lockande även

om det för de flesta kommer att förbli endast en dröm

Växthus & uterum är en trevlig och inspirerande bok. Den är

dock ingen regelrätt handbok – vill du ha konkreta tips för hur

man bygger bör du skaffa dig kunskap även från annat håll.

Om du funderar på att skaffa ett växthus är boken Växthus

& uterum en bra inspirationskälla. Boken har skrivits av flera för-

fattare och de belyser växthus och uterum ur olika perspektiv.

Klaus Vollbrecht, Gustaf Alm, Han Veltman”Beskärningsboken”Natur och Kultur

Beskärningsboken är en klassiker som redan kommit ut i

sex upplagor. Boken är en grundkurs i beskärning och går igenom

både prydnadsväxter, fruktträd och bärbuskar. Metoderna för

beskärning beskrivs klart och tydligt i både bild och text och

boken innehåller även en nyckel där man kan slå upp växterna

och se hur och när de ska beskäras.

I denna nya upplaga har föråldrade avsnitt ersatts med senare rön

om olika typer av beskärning och man har också utökat avsnittet

om buskar med fler arter. I boken går man igenom redskap,

beskärningens grunder, prydnadsträd, buskar, rosor, klätterväxter,

barrväxter, formbeskärning och häckar. För den som odlar egen

frukt är de fylliga avsnitten om beskärning av fruktträd och ymp-

ning intressanta. Även bärbuskar och vin gås igenom.

Beskärningsboken känns som en bra uppslagsbok för var och en

som har en trädgård – även om det numera även finns alternativa

metoder som parasollmetoden för beskärning av till exempel

fruktträd. De instruktiva teckningarna av Han Veltman bidrar

starkt till bokens stora användbarhet.

Dag Sebastian Ahlander”Blomsterkungen”Natur och Kultur

Om Carl von Linné och hans liv handlar boken Blomster-

kungen av diplomaten och författaren Dag Sebastian Ahlander.

Boken ingår i en serie – Svenska Européer – och är en biografi skri-

ven för barn. Den beskriver Linnés liv, barndomen i Stenbrohult,

hans botaniska resor, hur han blev professor i Uppsala och

Sveriges mest uppmärksammade vetenskapsman någonsin och

till slut ålderdomen på gården Hammarby i Uppland.

Boken är lättläst och berättar levande om hur Linnés intresse för

naturen växte fram och hur han så småningom kom på sitt idag

världsberömda system för botanisk klassificering och namngiv-

ning. Den beskriver också de personliga svårigheter Linné gick

igenom och den akademiska avundsjuka som länge höll honom

från att utnämnas till professor.

Blomsterkungen är skriven för 9-12-åringar och kommer förhopp-

ningsvis att läsas av många vetgiriga barn. Den passar bra som

bredvidläsningsbok i skolan men också som present till barn som

intresserar sig för djur och natur. Boken ges ut lagom till Linnés

300-års jubileum 2007.

recenserade av Karin Jansson

Beskärningsklassiker i ny upplaga

Om blomsterkungen för yngre

Nya böcker

22 23

24 25

tusentals år har människan överlevt som jordbrukare genom att varje år ta eget frö till utsäde. Nästa års odling har startat genom fröinsamling på hösten och Idet var också där som grunden för överlevnad lades.

Idag behöver vi inte längre odla för att vara säkra på att ha mat på bordet och konsten att själv odla sitt frö har länge varit på utdöende. Det har också inneburit att många gamla sorter som gått i arv i generationer har försvunnit och ersatts av mer kommersiellt gångbara sorter. Jordbrukare över hela världen har efter hand börjat odla samma grönsaker och den genetiska mångfalden har min-skat.

Som tur är har inte fröodlingen försvunnit helt från vårt land.

Föreningen Sesam har i många år kämpat för att bevara gamla sor-

ter och engagerat människor i fröodling. Medlemmarna kan frivil-

ligt ta på sig att hålla en eller flera sorter vid liv och även erbjuda

frön till övriga medlemmar.

Under senare år har även Jordbruksverket engagerat sig i arbe-

tet med att bevara gamla kulturväxter. Genom POM –

Programmet för Odlad Mångfald – har man samlat in frö och plan-

tor från gamla köksväxter och prydnadsväxter liksom äldre sorter

av träd och buskar. Hjälp att bevara sorterna får man bland annat

av Nordiska Genbanken.

För husbehovsodlaren finns det många fördelar med att ha lite

kunskaper i fröodling. Att odla egna fröer gör det möjligt att själv

hålla vid liv gamla sorter eller att anpassa en sort som man gillar till

de lokala förhållandena. Fröodling gör också odlaren oberoende

av de stora kommersiella fröfirmorna som tar fram sina fröer med

hjälp av konstgödsel och kemikalier. Dessutom kan man spara in

en del slantar om man slipper att köpa nytt utsäde varje år.

Det är lätt att göra misstaget och tro att de fröer som man

köper i affären eller skickar efter från en fröfirma är av bättre kvali-

tet än de man kan ta fram själv. Ofta är det precis tvärtom. Egna

fröer anpassas efterhand till det lokala klimatet och jordmånen

och kommer därför att trivas bättre än fröer som kanske odlats

fram i södra Europa eller Afrika. Det brukar också vara lättare att få

en mycket hög grobarhet på det egna frömaterialet. Dessutom har

man möjlighet att själv välja vilka egenskaper man vill ha hos grön-

saken/plantan genom det urval man gör vid fröodlingen.

För att komma igång och ta egna fröer behövs lite grund-

läggande kunskaper, framför allt behöver man veta om grönsaken

är ett- eller tvåårig och om den är självbefruktande eller korsbe-

fruktande

Man kan grovt dela in de grönsaker vi odlar i Sverige i fyra

olika grupper, se tabellen på sidan 26. De allra enklaste sorterna att

själv ta fröer från är de ettåriga självbefruktande. Eftersom de själ-

va sköter sin pollinering får man ett frö som inte blandats med

någon annan växt och man kan då vara i stort sett säker på att sor-

ten är ren. Speciellt ärter och bönor är lätta att ta fröer ifrån efter-

som det är just fröet man skördar som grönsak. Genom att torka

några ärt/bönskidor och ta ut ärterna/bönorna senare på hösten

har man ett gott utsäde till nästa år.

Tomater kan man också lätt pilla ut fröerna från, det gäller

dock att frukten är riktigt väl mogen. För att få loss pulpan runt

fröet kan man lägga hela innanmätet och jäsa några dagar i vatten.

Fröerna lossnar då och kan sedan torkas på ett papper.

Bli din egen fröodlare! Bli din egen fröodlare!

FröodlingFröodling

Text och foto: Karin Jansson

Blommande röd sallat. Sallat tillhör de ettåriga självpollinerande växter

som är enkla att ta frön ifrån.

och chili kan till exempel ibland korsbefruktas om man odlar flera

sorter och det finns gott om bin på platsen.

De korsbefruktande växterna kräver mer arbete för att

man ska få fram ett sortrent frö. De här växterna pollineras med

vind eller insekter som för pollen

från en blomma till en annan. För

att ingen oönskad pollinering med

en annan sort ska ske måste man se

till att sorterna växer långt från var-

andra (500 meter). Det innebär för

de flesta odlare att man endast kan

ha en sort av varje art för fröodling

under en säsong.

Jordbruksväxter i närheten

kan också vara en risk vid fröod-

lingen. Raps och rybs kan korsa sig

med kålrot, sockerbetor med betor

och mangold och åkerböna med

bondbönor. Det finns också vilda

växter som kan ställa till det för de

korsbefruktande växterna. De

vilda varianterna av morot och pal-

sternacka liksom åkerrättika och

strandbeta korsar sig gärna med

sina odlade släktingar.

Ett sätt att skydda de korspollinerande växterna från oönskat

pollen är att använda sig av handpollinering. Man får då själv leka

insekt och pudra på pollen från ståndarna på en blomma till pistill-

märket på en annan. Pollineringen kan ske med pensel eller

Sallat är också självbefruktande men för att få frön måste man

låta plantan gå i blom. Tidigt sådd plocksallat brukar hinna gå i

blom i vårt klimat men det kan vara svårare med andra salladssor-

ter. Ett tips är att gräva upp hela plantan och sätta den i en hink

med vatten inomhus så brukar fröna mogna. En planta av sallat

ger tusentals frön och det räcker

alltså att låta en enda planta gå i

blom då och då för att täcka en hus-

behovsodlarens fröbehov.

De lite ovanliga rötterna haver-

rot och svartrot är även de självbe-

fruktande. Men eftersom de är tvåå-

riga får man inte fram några frön

första odlingssäsongen. Rötterna

måste därför grävas upp och beva-

ras i jordkällare eller stuka under

vintern, i södra Sverige kan man

dock ofta få dem att övervintra på

landet, täckt med halm eller löv.

Efter blomningen kan man sedan

samla in fröställningarna och ta

vara på fröerna.

När man tar frön bör man alltid

tänka på vilka exemplar man väl-

jer. Ta endast frön från friska plan-

tor som har de egenskaper som du

vill att just den grönsaken ska ha. Ibland sker mutationer som ger

avvikande plantor och dessa ska man naturligtvis inte ta frön ifrån

såvida man inte vill utforska en ny sort. Man får även med självpol-

linerande växter se upp med en viss risk för korspollinering. Bönor

Svartrot är flerårig, mycket härdig växt.

På våren sätts,

som här, rötterna ut igen och de blommar sedan under sommaren andra

året. Svartrot ger fröskörd under flera år.

Även om just svartrot kan över-

vintra ute så är det en fördel att plocka upp rotsaker för att man ska kunna

sortera och välja ut de finaste exemplaren för fröodling.

Många växter är vackra när de går i blom, som denna broccoliplanta. Just

broccoli och (blomkål) kan vara lite knepiga att fröodla då fröna mognar

sent. Man kan starta plantorna under vintern eller på hösten innan eller

låta fröna mogna under glas/plast.

Det finns många fördelar med egen fröodling. Bland annat kan man göra

sig oberoende av kemikalieintensiv kommersiell fröodling samtidigt som

man bevarar lokalt anpassade sorter.

7

24 25

tusentals år har människan överlevt som jordbrukare genom att varje år ta eget frö till utsäde. Nästa års odling har startat genom fröinsamling på hösten och Idet var också där som grunden för överlevnad lades.

Idag behöver vi inte längre odla för att vara säkra på att ha mat på bordet och konsten att själv odla sitt frö har länge varit på utdöende. Det har också inneburit att många gamla sorter som gått i arv i generationer har försvunnit och ersatts av mer kommersiellt gångbara sorter. Jordbrukare över hela världen har efter hand börjat odla samma grönsaker och den genetiska mångfalden har min-skat.

Som tur är har inte fröodlingen försvunnit helt från vårt land.

Föreningen Sesam har i många år kämpat för att bevara gamla sor-

ter och engagerat människor i fröodling. Medlemmarna kan frivil-

ligt ta på sig att hålla en eller flera sorter vid liv och även erbjuda

frön till övriga medlemmar.

Under senare år har även Jordbruksverket engagerat sig i arbe-

tet med att bevara gamla kulturväxter. Genom POM –

Programmet för Odlad Mångfald – har man samlat in frö och plan-

tor från gamla köksväxter och prydnadsväxter liksom äldre sorter

av träd och buskar. Hjälp att bevara sorterna får man bland annat

av Nordiska Genbanken.

För husbehovsodlaren finns det många fördelar med att ha lite

kunskaper i fröodling. Att odla egna fröer gör det möjligt att själv

hålla vid liv gamla sorter eller att anpassa en sort som man gillar till

de lokala förhållandena. Fröodling gör också odlaren oberoende

av de stora kommersiella fröfirmorna som tar fram sina fröer med

hjälp av konstgödsel och kemikalier. Dessutom kan man spara in

en del slantar om man slipper att köpa nytt utsäde varje år.

Det är lätt att göra misstaget och tro att de fröer som man

köper i affären eller skickar efter från en fröfirma är av bättre kvali-

tet än de man kan ta fram själv. Ofta är det precis tvärtom. Egna

fröer anpassas efterhand till det lokala klimatet och jordmånen

och kommer därför att trivas bättre än fröer som kanske odlats

fram i södra Europa eller Afrika. Det brukar också vara lättare att få

en mycket hög grobarhet på det egna frömaterialet. Dessutom har

man möjlighet att själv välja vilka egenskaper man vill ha hos grön-

saken/plantan genom det urval man gör vid fröodlingen.

För att komma igång och ta egna fröer behövs lite grund-

läggande kunskaper, framför allt behöver man veta om grönsaken

är ett- eller tvåårig och om den är självbefruktande eller korsbe-

fruktande

Man kan grovt dela in de grönsaker vi odlar i Sverige i fyra

olika grupper, se tabellen på sidan 26. De allra enklaste sorterna att

själv ta fröer från är de ettåriga självbefruktande. Eftersom de själ-

va sköter sin pollinering får man ett frö som inte blandats med

någon annan växt och man kan då vara i stort sett säker på att sor-

ten är ren. Speciellt ärter och bönor är lätta att ta fröer ifrån efter-

som det är just fröet man skördar som grönsak. Genom att torka

några ärt/bönskidor och ta ut ärterna/bönorna senare på hösten

har man ett gott utsäde till nästa år.

Tomater kan man också lätt pilla ut fröerna från, det gäller

dock att frukten är riktigt väl mogen. För att få loss pulpan runt

fröet kan man lägga hela innanmätet och jäsa några dagar i vatten.

Fröerna lossnar då och kan sedan torkas på ett papper.

Bli din egen fröodlare! Bli din egen fröodlare!

FröodlingFröodling

Text och foto: Karin Jansson

Blommande röd sallat. Sallat tillhör de ettåriga självpollinerande växter

som är enkla att ta frön ifrån.

och chili kan till exempel ibland korsbefruktas om man odlar flera

sorter och det finns gott om bin på platsen.

De korsbefruktande växterna kräver mer arbete för att

man ska få fram ett sortrent frö. De här växterna pollineras med

vind eller insekter som för pollen

från en blomma till en annan. För

att ingen oönskad pollinering med

en annan sort ska ske måste man se

till att sorterna växer långt från var-

andra (500 meter). Det innebär för

de flesta odlare att man endast kan

ha en sort av varje art för fröodling

under en säsong.

Jordbruksväxter i närheten

kan också vara en risk vid fröod-

lingen. Raps och rybs kan korsa sig

med kålrot, sockerbetor med betor

och mangold och åkerböna med

bondbönor. Det finns också vilda

växter som kan ställa till det för de

korsbefruktande växterna. De

vilda varianterna av morot och pal-

sternacka liksom åkerrättika och

strandbeta korsar sig gärna med

sina odlade släktingar.

Ett sätt att skydda de korspollinerande växterna från oönskat

pollen är att använda sig av handpollinering. Man får då själv leka

insekt och pudra på pollen från ståndarna på en blomma till pistill-

märket på en annan. Pollineringen kan ske med pensel eller

Sallat är också självbefruktande men för att få frön måste man

låta plantan gå i blom. Tidigt sådd plocksallat brukar hinna gå i

blom i vårt klimat men det kan vara svårare med andra salladssor-

ter. Ett tips är att gräva upp hela plantan och sätta den i en hink

med vatten inomhus så brukar fröna mogna. En planta av sallat

ger tusentals frön och det räcker

alltså att låta en enda planta gå i

blom då och då för att täcka en hus-

behovsodlarens fröbehov.

De lite ovanliga rötterna haver-

rot och svartrot är även de självbe-

fruktande. Men eftersom de är tvåå-

riga får man inte fram några frön

första odlingssäsongen. Rötterna

måste därför grävas upp och beva-

ras i jordkällare eller stuka under

vintern, i södra Sverige kan man

dock ofta få dem att övervintra på

landet, täckt med halm eller löv.

Efter blomningen kan man sedan

samla in fröställningarna och ta

vara på fröerna.

När man tar frön bör man alltid

tänka på vilka exemplar man väl-

jer. Ta endast frön från friska plan-

tor som har de egenskaper som du

vill att just den grönsaken ska ha. Ibland sker mutationer som ger

avvikande plantor och dessa ska man naturligtvis inte ta frön ifrån

såvida man inte vill utforska en ny sort. Man får även med självpol-

linerande växter se upp med en viss risk för korspollinering. Bönor

Svartrot är flerårig, mycket härdig växt.

På våren sätts,

som här, rötterna ut igen och de blommar sedan under sommaren andra

året. Svartrot ger fröskörd under flera år.

Även om just svartrot kan över-

vintra ute så är det en fördel att plocka upp rotsaker för att man ska kunna

sortera och välja ut de finaste exemplaren för fröodling.

Många växter är vackra när de går i blom, som denna broccoliplanta. Just

broccoli och (blomkål) kan vara lite knepiga att fröodla då fröna mognar

sent. Man kan starta plantorna under vintern eller på hösten innan eller

låta fröna mogna under glas/plast.

Det finns många fördelar med egen fröodling. Bland annat kan man göra

sig oberoende av kemikalieintensiv kommersiell fröodling samtidigt som

man bevarar lokalt anpassade sorter.

7

26 27

MinnesordDr Hans Cibulka avled den 16 april. Han föddes den 7 februari

1910.

Dr Hans Cibulka var en av förgrundsfigurerna när den orga-

nisk biologiska odlingen introducerades i Sverige. Genom sina per-

sonliga kontakter med dr Hans Peter Rusch i Tyskland och dr Hans

Müller i Schweiz blev han delaktig av den forskning som blev grun-

den för odlingsprincipen. Deras arbete blev också grunden för

hans fortsatta arbete inom den ekologiska odlingen.

Han bildade arbetsgruppen ORBIO och var själv ansvarig utgi-

vare för tidskriften Kontakt, vars första nummer kom ut 1970 och

sedan i mer än 30 år.

Sambanden mellan jordens hälsa och människans hälsa var ett

av de områden som dr Cibulka ägnade sig åt. Genom sina interna-

tionella kontakter kunde han även på det området förmedla myck-

en viktig kunskap.

Dr Cibulka och hans verk är en väsentlig del av den ekologiska

odlingens historia i vårt land. Hans vördnad för livet och kunskap

om livet i jorden blev utgångspunkt i en kamp för miljön i dess vid-

aste bemärkelse.

En kämpande idealist har gått bort.

Bengt Flärdh

Lokalavdelningar – aktiviteterEftersom vi har trångt i detta nummer så hänvisar vi till hemsidan för

lokalavdelningarnas aktiviteter i sommar. Lokalavdelningar och kon-

taktpersoner hittar du på www.fobo.nu

q

genom att man gnuggar blommorna mot varandra. Den pollinera-

de blomman kan sedan täckas med en påse en kortare tid så att

den skyddas från annat pollen. Den här metoden fungerar bra för

gurkväxter och den som vill experimentera kan också prova

genom handpollinering att till exempel korsa olika sorters vinter-

squash för att se om man kan få fram en odlingsvärd ny sort.

När det gäller de korsbefruktande växterna måste man också

tänka på inavelsrisken. En självbefruktande planta pollinerar sig

själv och bär alltså på allt genetiskt material. Det innebär att man

kan bevara sorten genom att ta frö endast från en planta. De kors-

befruktande däremot rekombinerar ständigt sitt genetiska materi-

al genom att pollen från olika plantor blandas. För att behålla det

genetiska materialet för sorten behöver man alltså flera plantor,

gärna 10-20 stycken som får korsa sig med varandra. Gör man inte

detta riskerar sorten att utarmas, få sämre tillväxt och på sikt bli

infertil. Det är också viktigt att välja ut de plantor som är represen-

tativa för sorten för att behålla den intakt.

Allra svårast att fröodla är de korspollinerade tvååriga

växterna, till exempel vitkål och morötter. De här växterna blom-

mar först andra året och man måste alltså bevara roten eller vit-

kålshuvudet över vintern. Övervintring kan ske i jordkällare och

på våren sätter man tidigt ut rötter eller huvuden som under som-

maren går i blom. Eftersom få människor idag fröodlar är risken att

grannen har en vitkålsplanta i blom mycket liten. Däremot måste

man för många av de här växterna ta hänsyn till vilda släktingar

och odlade jordbruksväxter.

En annan aspekt man måste vara medveten om vid fröodling

är att man inte kan utgå från så kallade F1-hybrider. En F1-hybrid

är den första avkomman av två korsade sorter (rena, inavlade lin-

jer) och om man tar frön från hybriden får man räkna med att egen-

LänktipsmFöreningen Sesam bevarar gamla kulturväxter. Som med-

lem kan man beställa fröer från andra i föreningen:

www.foreningensesam.se

mProgrammet för odlad mångfald : www.pom.info

mNordiska genbanken. Även privatpersoner kan beställa

fröer från banken : www.ngb.se

Ettåriga

Självbefruktande Korsbefruktande

Tvååriga

ÄrterSallatTomat

PaprikaBönorBondbönor

RädisaSpenatMajs

DillMållaGurka

PumpaSquashMelon

Broccoli*Blomkål*Asiatiska blad

Svartrot**Haverrot

** Fleråriga

* Kan odlas som tvååriga

LökPurjolökPersiljaMorot

PalsternackaRotselleriMangoldRödbeta

KålrotSparris**Strandkål**Kardborre

VitkålGrönkålBrysselkål

Fröodling Notiser

Bönor är lätta att själv ta utsäde ifrån. De är i huvudsak självpollinerande och det är därför lätt att få ett sortrent frö. Till höger bruna bönor på Öland där

själva fröna börjar mogna.

skaper både från moder- och faderplantan kommer fram i andra

generationen (F2). F1-generationen blir mycket enhetlig, men F2

klyver ut våldsamt och sorten blir alltså inte ren utan kan uppvisa

en rad kombinationer. F1-hybrider är idag vanliga, framför allt hos

kommersiella odlare som på så sätt kan få fram mycket enhetliga

grönsaker. För husbehovsodlaren är standardsorterna och framför

allt gamla arvesorterna som inte är lika konstanta i sina egenska-

per, många gånger mer odlingsvärda. Dels ger de en mer varierad

skörd – allt blir inte klart på en gång – vilket är en fördel i den lilla

odlingen. Dels bär de på ett rikt genetiskt material som ofta kan

anpassas till de lokala förutsättningarna.

Fröskörden bör ske i torrt väder när fröet är fullt utvecklat

och nästan ramlar av. Om fröerna inte mognar samtidigt får man

skörda i omgångar. Bred ut dem på tidningar och rör om då och då

för att få in luft. Tröskning kan ske med slaga om man har större

mängder. Annars går det bra att ta ut fröerna för hand. Håll gärna

till utomhus så blåser fröskalen lätt bort och fröet blir kvar.

Förpacka frön i luftiga påsar och förvara torrt och svalt. Fröer

kan även bevaras i kyl och frys men då i lufttäta förpackningar.

Hållbarheten för fröer är väldigt olika. Frön från palsternacka och

dill håller sig bara något år medan till exempel tomat och melon-

frön kan hålla sig tio år eller mer.

Foto

: Lar

s Fo

rslin

Vår kurs i Skattungbyn går nu för 25:e året!Vill du lära dig att:modla din egen mat på ett miljövänligt sättmunderhålla och renovera ditt husmslöjda och vävamta ansvar för din ekonomi

Detta och mycket mer får du lära dig under ett år hos oss.Mer information finns på vår hemsidawww.mora.fhsk.se eller ring 0250-551160.

Mora Folkhögskola

Resursbevarande försörjning

Tävla med dina grönsaker!Den 9 september blir det grönsaks- och hemlagat-tävling på

Kruddarehus, Hörby. Tävlingen anordnas av Lyby-Hörby

Småbrukarförening. Alla som är intresserade är välkomna att ställa

upp och tävla med sina hemodlade grönsaker.

Tävlingen är indelad i olika klasser och omfattar både grönsa-

ker och hemlagade produkter som kakor och sylt. I samband med

tävlingen blir det även en hantverksutställning.

Mer info kan man få från Eva-Lisa Johansson, tel 0415-10972.

m

Goda skördar med hjälp av en cocktail av särskilt utvalda svampar och bakterier, i stället för konstgödsel och kemis-ka bekämpningsmedel. Den visionen har Veronica Artursson från SLU. Att många växter växer bättre i sym-bios med mykorrhizasvamp är känt sedan länge, men nu visar det sig att det finns bakterier som kan förstärka denna effekt. Vissa bakteriestammar kan stimulera mykorrhizasvampens etablering samtidigt som de häm-mar skadliga svampar.

Konstgödsel och artificiella bekämpningsmedel är viktiga

ingredienser inom jordbruket, men det finns en stark efterfrågan

på biologiska alternativ, inte minst inom det ekologiska jordbru-

ket. Det har sedan länge varit känt att mykorrhiza*-svamp förbät-

trar tillväxten hos många växter, även jordbruksgrödor, men att

ympa utsäde eller jord med mykorrhizasvamp har hittills inte

ansetts kunna konkurrera med konstgödsling. På senare tid har

det dock framkommit att vissa jordbakterier tycks kunna påskyn-

da och förstärka mykorrhizabildningen i jorden.

Veronica Artursson har sökt och hittat flera bakteriestammar

som tycks ha en stark koppling till mykorrhiza. En av de stammar

hon och hennes kollegor har ägnat mest tid åt, Paenibacillus brasi-

lensis PB177, visade sig ha två mycket åtråvärda egenskaper, dels

stimulerade den etableringen av de "snälla" mykorrhizasvampar-

na i växternas rötter, dels hämmade den tillväxten av oönskade,

sjukdomsframkallande svampar.

Bakterien i fråga har alltså egenskaper som gör den mycket

intressant för det praktiska jordbruket. Att kunna komplettera

eller ersätta konstgödsel och bekämpningsmedel med ett biolo-

giskt preparat med lämplig typ av mykorrhizasvamp och komplet-

terande bakterier vore bra både för miljön och för lantbrukarnas

ekonomi. Veronica Arturssons experiment har dock genomförts i

labb- och växthusmiljö, vilket innebär att det krävs betydligt mer

forskning innan någon praktisk användning av dessa mikroorga-

nismer kan komma ifråga. Bland annat måste det undersökas hur

bakterierna klarar den hårdare konkurrens som råder i mer natur-

liga miljöer, såsom i fält.

Bakterierna är mycket små och den mikrobiologiska artrikedo-

men i ett jordprov kan vara enorm. Därför krävs det mycket speci-

ella metoder för att studera, identifiera och isolera aktivt växande

bakterier. Ett viktigt inslag i Veronica Arturssons doktorsarbete är

att hon hittat helt nya användningsområden för vissa av de senas-

te molekylärbiologiska undersökningsmetoderna.

* Mykorrhiza betyder ordagrant "svamprot", och är en symbios

mellan växtrötter och en svamp.

Källa: Notiser från SLU

Bakterien Paenibacillus brasilensis på mykorrhizasvamphyfer.

Foto: Veronica Artursson

Bakterier kan ge högre skördar

26 27

MinnesordDr Hans Cibulka avled den 16 april. Han föddes den 7 februari

1910.

Dr Hans Cibulka var en av förgrundsfigurerna när den orga-

nisk biologiska odlingen introducerades i Sverige. Genom sina per-

sonliga kontakter med dr Hans Peter Rusch i Tyskland och dr Hans

Müller i Schweiz blev han delaktig av den forskning som blev grun-

den för odlingsprincipen. Deras arbete blev också grunden för

hans fortsatta arbete inom den ekologiska odlingen.

Han bildade arbetsgruppen ORBIO och var själv ansvarig utgi-

vare för tidskriften Kontakt, vars första nummer kom ut 1970 och

sedan i mer än 30 år.

Sambanden mellan jordens hälsa och människans hälsa var ett

av de områden som dr Cibulka ägnade sig åt. Genom sina interna-

tionella kontakter kunde han även på det området förmedla myck-

en viktig kunskap.

Dr Cibulka och hans verk är en väsentlig del av den ekologiska

odlingens historia i vårt land. Hans vördnad för livet och kunskap

om livet i jorden blev utgångspunkt i en kamp för miljön i dess vid-

aste bemärkelse.

En kämpande idealist har gått bort.

Bengt Flärdh

Lokalavdelningar – aktiviteterEftersom vi har trångt i detta nummer så hänvisar vi till hemsidan för

lokalavdelningarnas aktiviteter i sommar. Lokalavdelningar och kon-

taktpersoner hittar du på www.fobo.nu

q

genom att man gnuggar blommorna mot varandra. Den pollinera-

de blomman kan sedan täckas med en påse en kortare tid så att

den skyddas från annat pollen. Den här metoden fungerar bra för

gurkväxter och den som vill experimentera kan också prova

genom handpollinering att till exempel korsa olika sorters vinter-

squash för att se om man kan få fram en odlingsvärd ny sort.

När det gäller de korsbefruktande växterna måste man också

tänka på inavelsrisken. En självbefruktande planta pollinerar sig

själv och bär alltså på allt genetiskt material. Det innebär att man

kan bevara sorten genom att ta frö endast från en planta. De kors-

befruktande däremot rekombinerar ständigt sitt genetiska materi-

al genom att pollen från olika plantor blandas. För att behålla det

genetiska materialet för sorten behöver man alltså flera plantor,

gärna 10-20 stycken som får korsa sig med varandra. Gör man inte

detta riskerar sorten att utarmas, få sämre tillväxt och på sikt bli

infertil. Det är också viktigt att välja ut de plantor som är represen-

tativa för sorten för att behålla den intakt.

Allra svårast att fröodla är de korspollinerade tvååriga

växterna, till exempel vitkål och morötter. De här växterna blom-

mar först andra året och man måste alltså bevara roten eller vit-

kålshuvudet över vintern. Övervintring kan ske i jordkällare och

på våren sätter man tidigt ut rötter eller huvuden som under som-

maren går i blom. Eftersom få människor idag fröodlar är risken att

grannen har en vitkålsplanta i blom mycket liten. Däremot måste

man för många av de här växterna ta hänsyn till vilda släktingar

och odlade jordbruksväxter.

En annan aspekt man måste vara medveten om vid fröodling

är att man inte kan utgå från så kallade F1-hybrider. En F1-hybrid

är den första avkomman av två korsade sorter (rena, inavlade lin-

jer) och om man tar frön från hybriden får man räkna med att egen-

LänktipsmFöreningen Sesam bevarar gamla kulturväxter. Som med-

lem kan man beställa fröer från andra i föreningen:

www.foreningensesam.se

mProgrammet för odlad mångfald : www.pom.info

mNordiska genbanken. Även privatpersoner kan beställa

fröer från banken : www.ngb.se

Ettåriga

Självbefruktande Korsbefruktande

Tvååriga

ÄrterSallatTomat

PaprikaBönorBondbönor

RädisaSpenatMajs

DillMållaGurka

PumpaSquashMelon

Broccoli*Blomkål*Asiatiska blad

Svartrot**Haverrot

** Fleråriga

* Kan odlas som tvååriga

LökPurjolökPersiljaMorot

PalsternackaRotselleriMangoldRödbeta

KålrotSparris**Strandkål**Kardborre

VitkålGrönkålBrysselkål

Fröodling Notiser

Bönor är lätta att själv ta utsäde ifrån. De är i huvudsak självpollinerande och det är därför lätt att få ett sortrent frö. Till höger bruna bönor på Öland där

själva fröna börjar mogna.

skaper både från moder- och faderplantan kommer fram i andra

generationen (F2). F1-generationen blir mycket enhetlig, men F2

klyver ut våldsamt och sorten blir alltså inte ren utan kan uppvisa

en rad kombinationer. F1-hybrider är idag vanliga, framför allt hos

kommersiella odlare som på så sätt kan få fram mycket enhetliga

grönsaker. För husbehovsodlaren är standardsorterna och framför

allt gamla arvesorterna som inte är lika konstanta i sina egenska-

per, många gånger mer odlingsvärda. Dels ger de en mer varierad

skörd – allt blir inte klart på en gång – vilket är en fördel i den lilla

odlingen. Dels bär de på ett rikt genetiskt material som ofta kan

anpassas till de lokala förutsättningarna.

Fröskörden bör ske i torrt väder när fröet är fullt utvecklat

och nästan ramlar av. Om fröerna inte mognar samtidigt får man

skörda i omgångar. Bred ut dem på tidningar och rör om då och då

för att få in luft. Tröskning kan ske med slaga om man har större

mängder. Annars går det bra att ta ut fröerna för hand. Håll gärna

till utomhus så blåser fröskalen lätt bort och fröet blir kvar.

Förpacka frön i luftiga påsar och förvara torrt och svalt. Fröer

kan även bevaras i kyl och frys men då i lufttäta förpackningar.

Hållbarheten för fröer är väldigt olika. Frön från palsternacka och

dill håller sig bara något år medan till exempel tomat och melon-

frön kan hålla sig tio år eller mer.

Foto

: Lar

s Fo

rslin

Vår kurs i Skattungbyn går nu för 25:e året!Vill du lära dig att:modla din egen mat på ett miljövänligt sättmunderhålla och renovera ditt husmslöjda och vävamta ansvar för din ekonomi

Detta och mycket mer får du lära dig under ett år hos oss.Mer information finns på vår hemsidawww.mora.fhsk.se eller ring 0250-551160.

Mora Folkhögskola

Resursbevarande försörjning

Tävla med dina grönsaker!Den 9 september blir det grönsaks- och hemlagat-tävling på

Kruddarehus, Hörby. Tävlingen anordnas av Lyby-Hörby

Småbrukarförening. Alla som är intresserade är välkomna att ställa

upp och tävla med sina hemodlade grönsaker.

Tävlingen är indelad i olika klasser och omfattar både grönsa-

ker och hemlagade produkter som kakor och sylt. I samband med

tävlingen blir det även en hantverksutställning.

Mer info kan man få från Eva-Lisa Johansson, tel 0415-10972.

m

Goda skördar med hjälp av en cocktail av särskilt utvalda svampar och bakterier, i stället för konstgödsel och kemis-ka bekämpningsmedel. Den visionen har Veronica Artursson från SLU. Att många växter växer bättre i sym-bios med mykorrhizasvamp är känt sedan länge, men nu visar det sig att det finns bakterier som kan förstärka denna effekt. Vissa bakteriestammar kan stimulera mykorrhizasvampens etablering samtidigt som de häm-mar skadliga svampar.

Konstgödsel och artificiella bekämpningsmedel är viktiga

ingredienser inom jordbruket, men det finns en stark efterfrågan

på biologiska alternativ, inte minst inom det ekologiska jordbru-

ket. Det har sedan länge varit känt att mykorrhiza*-svamp förbät-

trar tillväxten hos många växter, även jordbruksgrödor, men att

ympa utsäde eller jord med mykorrhizasvamp har hittills inte

ansetts kunna konkurrera med konstgödsling. På senare tid har

det dock framkommit att vissa jordbakterier tycks kunna påskyn-

da och förstärka mykorrhizabildningen i jorden.

Veronica Artursson har sökt och hittat flera bakteriestammar

som tycks ha en stark koppling till mykorrhiza. En av de stammar

hon och hennes kollegor har ägnat mest tid åt, Paenibacillus brasi-

lensis PB177, visade sig ha två mycket åtråvärda egenskaper, dels

stimulerade den etableringen av de "snälla" mykorrhizasvampar-

na i växternas rötter, dels hämmade den tillväxten av oönskade,

sjukdomsframkallande svampar.

Bakterien i fråga har alltså egenskaper som gör den mycket

intressant för det praktiska jordbruket. Att kunna komplettera

eller ersätta konstgödsel och bekämpningsmedel med ett biolo-

giskt preparat med lämplig typ av mykorrhizasvamp och komplet-

terande bakterier vore bra både för miljön och för lantbrukarnas

ekonomi. Veronica Arturssons experiment har dock genomförts i

labb- och växthusmiljö, vilket innebär att det krävs betydligt mer

forskning innan någon praktisk användning av dessa mikroorga-

nismer kan komma ifråga. Bland annat måste det undersökas hur

bakterierna klarar den hårdare konkurrens som råder i mer natur-

liga miljöer, såsom i fält.

Bakterierna är mycket små och den mikrobiologiska artrikedo-

men i ett jordprov kan vara enorm. Därför krävs det mycket speci-

ella metoder för att studera, identifiera och isolera aktivt växande

bakterier. Ett viktigt inslag i Veronica Arturssons doktorsarbete är

att hon hittat helt nya användningsområden för vissa av de senas-

te molekylärbiologiska undersökningsmetoderna.

* Mykorrhiza betyder ordagrant "svamprot", och är en symbios

mellan växtrötter och en svamp.

Källa: Notiser från SLU

Bakterien Paenibacillus brasilensis på mykorrhizasvamphyfer.

Foto: Veronica Artursson

Bakterier kan ge högre skördar

28 29

eltagandet i årets trädgårdsmässa i Älvsjö –

Nordiska Trädgårdar 2006 – fick ett annorlunda upplägg Di år. Även om försäljningen av produkter tidigare varit

blygsam, bortsett från när vi saluförde ett mindre sortiment av

Runåbergs Fröer, iklädde vi oss nu rådgivarens roll.

Även om Fobo som förbund erbjuds förmånliga villkor på mäs-

san har vi alltid utgifterna att brottas med. Det är resor och uppe-

hälle för monterarbetarna som ska betalas.

Årets enklare upplägg syftade till att presentera Fobo och de

odlingsprinciper vi står för och den nya Odlaren. Att odla ekolo-

giskt stämmer alltfler in i och man känner sig heller inte främman-

de för våra idéer – marktäckning, gröngödsling med mera. De har

följt oss under alla år men de känns fortfarande lika aktuella.

Mässbesökarna har lärt sig känna igen Fobo. Vår lilla tipsrunda i

montern gav också ny kunskap. Svaren på frågorna om våra princi-

per fanns på de uppmonterade affischerna. Vinsterna, utlottning

en gång per dag, bestod av en Fobo-hacka och ett medlemskap i

Fobo.

Den nya Odlaren var årets nyhet. Varje förändring av en tid-

ning väcker nyfikenhet och intresse – det gäller att ta vara på det.

Första numret hade kommit ut så vi kunde visa upp resultatet. På

mässan möter vi ofta medlemmar, antingen är de medlemmar eller

så har de varit det. De ger sig gärna tillkänna och ofta är man lite

stolt när man säger ”vi är minsann medlemmar”. En av våra nya

redaktörer, Lars Forslin, var med en av dagarna och kunde själv

förhöra sig om vad man tyckte om den nya Odlaren.

Recensionerna var övervägande positiva.

Målet var att värva så många nya medlemmar som möjligt och

många visade ett stort intresse för den färgglada tidningen och arti-

klarna som fanns i den. Även om vi i år var färre monterarbetare

hann vi alla fall prata med besökarna – i första hand värva med-

lemmar, i andra hand sälja en tidning till dem. Cirka 40 nya med-

lemmar fanns registrerade när mässan väl var över.

Så visst fick vi gehör för vår nya tidning som har ett tydligt bud-

skap och som numera trycks helt i färg.

Sven-Åke Svensson

FOBO på trädgårdsmässanFOBO på trädgårdsmässan

Fobo:s sekreterare Sven-Åke Svensson i samtal med en intresserad mäss-

besökare i Fobo:s monter på Trädgårdsmässan i Älvsjö. I bakgrunden

Stig Persson, styrelsemedlem från Järvsö.

Foto: Lars Forslin

Författaren och journalisten Lena Israelsson (också FOBO-medlem) gjor-

de oss den äran i montern där hon visade oss sin nya bok. Här i sam-

språk med ordförande Birger Zachariasson, t.v. och Stig Persson.

Foto: Sven-Åke Svensson

Föreningsnytt

rav har bildat ett dotterbolag – ett helägt

sådant. Krav ägs i sin tur av sina medlemmar, som repre-K senterar hela livsmedelskedjan från primärproduktion

till konsument. Aranea Certifiering AB, som bildades den 1 januari

2006, har tagit över all verksamhet som rör kontroll och certifie-

ring av ekologisk produktion. Bolaget har som huvuduppgift att

vara riktigt bra på certifiering och ska även kunna certifiera annat

än ekologiskt.

Av verksamhetsberättelsen 2005 framgår att försäljningen av

Krav-märkt mat ökat kraftigt. Samma trend kan man se i övriga

Europa och världen. De importerade varorna (återcertifiering) fort-

sätter att öka snabbare än antalet inhemskt producerade.

Samtidigt minskar den Krav-godkända arealen för första gången i

historien.

I drygt 20 år har Krav varit en stjärna på den svenska livsme-

delsarenan, en stjärna som lyst allt starkare genom åren. Man har

gått från att ha varit en uppstickare till en etablerad och respekte-

rad aktör. Föreningen har utvecklats tillsammans med sina kunder

- ibland i små steg, ibland i stora språng. År 2005 var det år då e-

kontoret slog igenom och verktygen för kommunikation med kun-

derna blev moderna.

Öppet regelverkEn annan stor förändring som för närvarande utreds är möjlighe-

ten att låta fler certifieringsorganisationer än Kravs dotterbolag

Aranea, certifiera produkter enligt Kravs regelverk. Kravs styrelse

anser att det skulle gynna en ökad produktion och konsumtion av

ekologiska livsmedel.

Det öppna regelverket har flitigt diskuterats med medlemmar-

na. Ny livsmedelslagstiftning och ökade krav på certifieringar ökar

kravet på tillgång till certifieringsorgan. Idag kan man konstatera

att Krav-märket har en mycket stark ställning på den svenska

marknaden där 96 % av de tillfrågade har kännedom om det. Trots

att det är möjligt att bli certifierade enligt EU:s bestämmelser vill

den övervägande majoriteten av livsmedels- och lantbruksföretag

ha Krav-certifiering. Med fler certifierare med Kravs regler kom-

mer sannolikt utbudet av Krav-godkända produkter att öka. Det

kommer fortfarande att vara Krav som äger regelverket och Krav-

märket och beslutar om revidering av regler och nya regelområ-

den. Såväl i Tyskland, England som i Italien förekommer detta

redan.

Om så blir fallet måste regelverket säkerställa en likvärdig

regeltolkning i de olika certifieringsorganen. Krav måste alltid stäl-

la sig frågan ”Hur kan man lita på dem?” Frågan är inte ny utan har

hanterats i samband med återcertifiering (godkännanden av

importerade produkter) i ett system som håller trovärdighet.

Huvudtanken är att ett öppet regelverk rätt hanterat kan bidra

till en kraftigt ökad produktion och konsumtion av ekologiska livs-

medel.

Kravs årsstämmaSom inledning presenterades det nya dotterbolaget Aranea av dess

vd Christiane Nyrén. Annars var den stora frågan vid årets stämma

det öppna regelverket. Styrelsens bedömning är att en öppnare

attityd gentemot andra organisationer är nödvändigt för en fort-

satt utveckling av ekologisk produktion. Vidare anser man att frå-

gan innehåller så många tekniska frågor som måste studeras i sina

detaljer att det i slutändan är en styrelsefråga. Det är dock styrel-

sens avsikt att låta medlemmarna få se och reagera på en mer

7 argument för ekologisk mat - miljöfördelarna i korthet

Vattenkvalitet: Ekologiskt jordbruk läcker inte kemiska

bekämpningsmedel till vattendragen

Mångfald: Ekologiskt jordbruk gynnar den biologiska

mångfalden

GMO: Ekologiskt jordbruk sprider inte ut genmodifierade

organismer i naturen.

Övergödning: Ekologiskt jordbruk skapar möjligheter för

ett jordbruk som inte läcker lika mycket näringsämnen.

Energibesparing: Ekologiskt jordbruk kan förbruka mindre

energi.

Bördighet: Ekologiskt jordbruk är aktsam om jordens bör-

dighet.

Kunskap: Ekologiskt jordbruk utvecklar kunskapen om

hur ett hållbart jordbruk kan utvecklas.

�

�

�

�

�

�

�

detaljerad beskrivning av ett öppet system innan det övergripande

beslutet fattas.

Naturskyddsföreningen som är en av Kravs medlemmar efter-

lyste en djupare analys, en miljökonsekvensbedömning, mer dia-

logtid och ansåg att det slutliga beslutet borde fattas av stämman.

Beslutet blev till sist att styrelsens förslag vann, det vill säga

styrelsen blir ansvarig för frågan men i nära samverkan med med-

lemmarna.

Sven-Åke Svensson / Fobos representant i Krav

www.runabergsfroer.se • 0303-77 71 40

Krav under förändring

Kravs ordförande Bo Thunberg försäkrade att medlemmarnas syn-

punkter skulle vägas in det slutliga beslutet om öppet regelverk.

Föreningsnytt

Foto

: Sve

n-Å

ke S

vens

son

28 29

eltagandet i årets trädgårdsmässa i Älvsjö –

Nordiska Trädgårdar 2006 – fick ett annorlunda upplägg Di år. Även om försäljningen av produkter tidigare varit

blygsam, bortsett från när vi saluförde ett mindre sortiment av

Runåbergs Fröer, iklädde vi oss nu rådgivarens roll.

Även om Fobo som förbund erbjuds förmånliga villkor på mäs-

san har vi alltid utgifterna att brottas med. Det är resor och uppe-

hälle för monterarbetarna som ska betalas.

Årets enklare upplägg syftade till att presentera Fobo och de

odlingsprinciper vi står för och den nya Odlaren. Att odla ekolo-

giskt stämmer alltfler in i och man känner sig heller inte främman-

de för våra idéer – marktäckning, gröngödsling med mera. De har

följt oss under alla år men de känns fortfarande lika aktuella.

Mässbesökarna har lärt sig känna igen Fobo. Vår lilla tipsrunda i

montern gav också ny kunskap. Svaren på frågorna om våra princi-

per fanns på de uppmonterade affischerna. Vinsterna, utlottning

en gång per dag, bestod av en Fobo-hacka och ett medlemskap i

Fobo.

Den nya Odlaren var årets nyhet. Varje förändring av en tid-

ning väcker nyfikenhet och intresse – det gäller att ta vara på det.

Första numret hade kommit ut så vi kunde visa upp resultatet. På

mässan möter vi ofta medlemmar, antingen är de medlemmar eller

så har de varit det. De ger sig gärna tillkänna och ofta är man lite

stolt när man säger ”vi är minsann medlemmar”. En av våra nya

redaktörer, Lars Forslin, var med en av dagarna och kunde själv

förhöra sig om vad man tyckte om den nya Odlaren.

Recensionerna var övervägande positiva.

Målet var att värva så många nya medlemmar som möjligt och

många visade ett stort intresse för den färgglada tidningen och arti-

klarna som fanns i den. Även om vi i år var färre monterarbetare

hann vi alla fall prata med besökarna – i första hand värva med-

lemmar, i andra hand sälja en tidning till dem. Cirka 40 nya med-

lemmar fanns registrerade när mässan väl var över.

Så visst fick vi gehör för vår nya tidning som har ett tydligt bud-

skap och som numera trycks helt i färg.

Sven-Åke Svensson

FOBO på trädgårdsmässanFOBO på trädgårdsmässan

Fobo:s sekreterare Sven-Åke Svensson i samtal med en intresserad mäss-

besökare i Fobo:s monter på Trädgårdsmässan i Älvsjö. I bakgrunden

Stig Persson, styrelsemedlem från Järvsö.

Foto: Lars Forslin

Författaren och journalisten Lena Israelsson (också FOBO-medlem) gjor-

de oss den äran i montern där hon visade oss sin nya bok. Här i sam-

språk med ordförande Birger Zachariasson, t.v. och Stig Persson.

Foto: Sven-Åke Svensson

Föreningsnytt

rav har bildat ett dotterbolag – ett helägt

sådant. Krav ägs i sin tur av sina medlemmar, som repre-K senterar hela livsmedelskedjan från primärproduktion

till konsument. Aranea Certifiering AB, som bildades den 1 januari

2006, har tagit över all verksamhet som rör kontroll och certifie-

ring av ekologisk produktion. Bolaget har som huvuduppgift att

vara riktigt bra på certifiering och ska även kunna certifiera annat

än ekologiskt.

Av verksamhetsberättelsen 2005 framgår att försäljningen av

Krav-märkt mat ökat kraftigt. Samma trend kan man se i övriga

Europa och världen. De importerade varorna (återcertifiering) fort-

sätter att öka snabbare än antalet inhemskt producerade.

Samtidigt minskar den Krav-godkända arealen för första gången i

historien.

I drygt 20 år har Krav varit en stjärna på den svenska livsme-

delsarenan, en stjärna som lyst allt starkare genom åren. Man har

gått från att ha varit en uppstickare till en etablerad och respekte-

rad aktör. Föreningen har utvecklats tillsammans med sina kunder

- ibland i små steg, ibland i stora språng. År 2005 var det år då e-

kontoret slog igenom och verktygen för kommunikation med kun-

derna blev moderna.

Öppet regelverkEn annan stor förändring som för närvarande utreds är möjlighe-

ten att låta fler certifieringsorganisationer än Kravs dotterbolag

Aranea, certifiera produkter enligt Kravs regelverk. Kravs styrelse

anser att det skulle gynna en ökad produktion och konsumtion av

ekologiska livsmedel.

Det öppna regelverket har flitigt diskuterats med medlemmar-

na. Ny livsmedelslagstiftning och ökade krav på certifieringar ökar

kravet på tillgång till certifieringsorgan. Idag kan man konstatera

att Krav-märket har en mycket stark ställning på den svenska

marknaden där 96 % av de tillfrågade har kännedom om det. Trots

att det är möjligt att bli certifierade enligt EU:s bestämmelser vill

den övervägande majoriteten av livsmedels- och lantbruksföretag

ha Krav-certifiering. Med fler certifierare med Kravs regler kom-

mer sannolikt utbudet av Krav-godkända produkter att öka. Det

kommer fortfarande att vara Krav som äger regelverket och Krav-

märket och beslutar om revidering av regler och nya regelområ-

den. Såväl i Tyskland, England som i Italien förekommer detta

redan.

Om så blir fallet måste regelverket säkerställa en likvärdig

regeltolkning i de olika certifieringsorganen. Krav måste alltid stäl-

la sig frågan ”Hur kan man lita på dem?” Frågan är inte ny utan har

hanterats i samband med återcertifiering (godkännanden av

importerade produkter) i ett system som håller trovärdighet.

Huvudtanken är att ett öppet regelverk rätt hanterat kan bidra

till en kraftigt ökad produktion och konsumtion av ekologiska livs-

medel.

Kravs årsstämmaSom inledning presenterades det nya dotterbolaget Aranea av dess

vd Christiane Nyrén. Annars var den stora frågan vid årets stämma

det öppna regelverket. Styrelsens bedömning är att en öppnare

attityd gentemot andra organisationer är nödvändigt för en fort-

satt utveckling av ekologisk produktion. Vidare anser man att frå-

gan innehåller så många tekniska frågor som måste studeras i sina

detaljer att det i slutändan är en styrelsefråga. Det är dock styrel-

sens avsikt att låta medlemmarna få se och reagera på en mer

7 argument för ekologisk mat - miljöfördelarna i korthet

Vattenkvalitet: Ekologiskt jordbruk läcker inte kemiska

bekämpningsmedel till vattendragen

Mångfald: Ekologiskt jordbruk gynnar den biologiska

mångfalden

GMO: Ekologiskt jordbruk sprider inte ut genmodifierade

organismer i naturen.

Övergödning: Ekologiskt jordbruk skapar möjligheter för

ett jordbruk som inte läcker lika mycket näringsämnen.

Energibesparing: Ekologiskt jordbruk kan förbruka mindre

energi.

Bördighet: Ekologiskt jordbruk är aktsam om jordens bör-

dighet.

Kunskap: Ekologiskt jordbruk utvecklar kunskapen om

hur ett hållbart jordbruk kan utvecklas.

�

�

�

�

�

�

�

detaljerad beskrivning av ett öppet system innan det övergripande

beslutet fattas.

Naturskyddsföreningen som är en av Kravs medlemmar efter-

lyste en djupare analys, en miljökonsekvensbedömning, mer dia-

logtid och ansåg att det slutliga beslutet borde fattas av stämman.

Beslutet blev till sist att styrelsens förslag vann, det vill säga

styrelsen blir ansvarig för frågan men i nära samverkan med med-

lemmarna.

Sven-Åke Svensson / Fobos representant i Krav

www.runabergsfroer.se • 0303-77 71 40

Krav under förändring

Kravs ordförande Bo Thunberg försäkrade att medlemmarnas syn-

punkter skulle vägas in det slutliga beslutet om öppet regelverk.

Föreningsnytt

Foto

: Sve

n-Å

ke S

vens

son

30

Föreningsnytt

31

FöreningsnyttBli medlem i FOBOJag vill gärna bli medlem i FOBO och får Odlaren fyra gånger per år

och möjlighet till gratis medlemsannonsering. Prenumerationen

löper över kalenderår. Du får inbetalningskort med första numret.

Namn

Adress

Postnummer Postadress

Enskild medlem – 250 kr Familj – 290 kr

Skickas till: FOBO, Sörängsvägen 63, 571 38 Nässjö

E-post: aninelagerstedt@telia.com

GåvoprenumerationJag vill ge bort Odlaren till nedanstående person, inbetalningskor-

tet kommer till adressen ovan.

Namn

Adress

Postnummer Postadress

Helgkurs i organisk-biologisk odlingVälkommen till en nybörjarkurs på temat "Odling, örter och trädgårdsglädje " den 4-6 augusti 2006.

Plats: Fobos trädgård i Eksjö. Trädgården är en ekologisk vis-

ningsträdgård med bl.a. 80 m2växthus, örtagård, kompostanlägg-

ningar, grönsaksodlingar med mer än 50 sorters potatis, rosen-

trädgård, sex historiska utställningsträdgårdar.

Målgrupp: Kursen vänder sig till nybörjare som vill lära sig grun-

derna inom organisk-biologisk odling, d.v.s. allt om marktäckning,

skonsam jordbearbetning, gröngödslingsgrödor, varierad växt-

följd och samodling. Även odling i sand ingår i programmet.

Hålltider: Samling fredag kl. 18. Avslutning söndag kl. 15.

Mat: Vegetarisk mat till självkostnadspris

Logi: Ordnas på egen hand. I Eksjö finns bl.a. flera vandrarhem,

camping med campingstugor m.m.

Anmälan: Fobos kansli, Anine Lagerstedt, tel. 0380-51 17 41

eller 073-822 28 72. Max 12 deltagare. Anmälningsavgiften 100

kr betalas in senast 2006-06-30 till postgiro 834459-0. Anmälan

är bindande. I samband med anmälan kan du ange om det är

något särskilt du skulle vilja lära dig mer om.

Frågor besvaras av: Lisbeth Helgesson, tel 0415-612 52 eller Eva

Ekenberg, tel 0381-302 90.

arje gång det är dags att planera för en ny förbunds-

stämma söker förbundsstyrelsen kontakt med någon av V de lokalföreningar som finns inom organisationen. På så

sätt blev Norrköpings lokalförening värd för 2006 års förbunds-

stämma den 8-9 april i år.

Platsen var Marieborgs Folkhögskola och programmet var upp-

lagt så att lördagen ägnades åt föreläsningar och söndagen åt själ-

va mötesförhandlingarna. Flera inbjudna gäster skulle få berätta

om sina erfarenheter inom odlingens konst. De två stämmodagar-

na inleddes med att Monica Lennström från Norrköpings lokalfö-

rening hälsade alla varmt välkomna och såg fram emot två givan-

de dagar. Därefter gick ordet till Bengt Flärdh som höll en datorun-

derstödd presentation över organisk-biologisk odling i ett histo-

riskt perspektiv.

Det var extra roligt att få se Inger Källander som gästföreläsare.

Hon hade ombetts att prata om gröngödsling. Ingers bakgrund är

värd att nämna – hon tillhörde de pionjärer som en gång för snart

30 år sedan var med och bildade Fobo. Hon har sedan engagerat

sig i Ekologiska lantbrukarna, vars ordförande hon är idag. Även

bildandet av Krav har hon stor del i. Hon deltar även aktivt i den

internationella samarbetsorganisationen IFOAM.

Nu har hon även utkommit med en ny bok ”Ekologiskt lant-

bruk – odling och djurhållning” som hon refererade till. Hennes

föreläsning om gröngödsling blev en nyttig påminnelse om en av

de grundläggande principerna i den ekologiska odlingen, den

närande delen, med kvävefixering och väl avvägda växtföljder.

Utan kunskap om dessa principer går det inte att bygga upp en

odling eller ett jordbruk i kretslopp – det är själva motorn i närings-

tänkandet.

Lars Forslin och Karin Jansson, Fobos två nya redaktörer, del-

tog under lördagen och fick möjligheten att inför valda represen-

tanter för Fobo, berätta lite mer om hur de har tänkt sig att utveck-

la Odlaren. De ansåg att det var angeläget att få upp medlemsanta-

let. Förbundet måste nå ut med sitt budskap, såväl i Odlaren som

på hemsidan. Det gäller att använda den moderna tekniken.

Övriga föreläsare under seminariedagen var Henrik Morin,

FOR-rådgivare för Östergötland och Stig Hellerström, f.d. stad-

strädgårdsmästare i Norrköping, som kåserade om ”Norrköpings

gröna monument”.

Bengt Flärdh, en av värdarna, presenterade det han kallar ”Bok-

skatten”. På senare tid har han ägnat mycket tid åt att samla ihop

referenslitteratur, alltifrån en nästan komplett samling Odlaren

1977-2005, äldre litteratur till moderna trädgårdsböcker som har

tagit till sig våra idéer. Det var en ansenlig samling som nu finns

samlad och förtecknad.

StämmoförhandlingarnaFörutom de sedvanliga punkterna på dagordningen diskuterades

den motion som Bengt Flärdh och Norrköpings lokalförening hade

lämnat in. Huvudsyftet med motionen var att föra in begreppen

”tillförsel av stenmjöl” och ”ytkompostering och odling i kompos-

ten” under grundprinciperna i förbundets stadga – motionen

avslogs med motivering att begreppen var för detaljerade och

ansågs rymmas inom redan inskrivna begrepp i nuvarande stad-

gar. Däremot ändrades rubriken i en av paragraferna – ”Målsätt-

ning och grundprinciper”. I samband med denna diskussion fråga-

de Bengt varför inte vårt motto fanns i de stadgar som ligger utlag-

da på hemsidan. Beslut om förändrade stadgar togs på förbunds-

stämman 2000. Styrelsen fick i uppdrag att utreda frågan och sna-

rast rätta till felsteget angående mottot ”För en frisk jord, friska väx-

ter, friska djur och människor”. Som kommentar kan sägas att det

är viktigt att inte tappa de principer ur vilka förbundet är sprungna

– att vara noga med att förmedla dessa vidare till nästa generation

styrelseledamöter och medlemmar. Det var uppmärksamt av

Bengt att upptäcka det borttappade mottot.

I övrigt diskuterades även frågor som medlemsdemokrati och

annonser i Odlaren – de senare att de är förenliga med våra grund-

värderingar.

Som sista punkt på förbundsstämman delades Fobos stipen-

dium ut. Det består av ett diplom och 5000 kr och tilldelades i år

avgående redaktör för Odlaren Anders Lund. Prismotiveringen

lyder: ”För en mångårig insats som redaktör för förbundets tids-

krift Odlaren där han med engagemang och känsla framhållit för-

delarna med den organisk-biologiska odlingsformen på ett inspi-

rerande sätt”. Anders kunde tyvärr inte vara på plats för att ta emot

priset men fick underrättelsen via mobiltelefon inför stämmodel-

tagarna och fick på så sätt ta emot deras varma applåder.

Efter avtackning av avgående ledamöter och mötets funktio-

närer framfördes även ett tack till kansliet, Anine och Bo Lager-

stedt, för ett helhjärtat engagemang för Fobos verksamhet.

Ett hjärtligt tack framfördes också till Norrköpings lokalföre-

ning, Monica Lennström , Bengt Flärdh m.fl. för en välorganiserad

inramning till förbundsstämman 2006 – bra lokaler och god mat.

Styrelsen består efter genomförd stämma och konstituerande

möte av: Birger Zakariasson, ordf (Piteå), Sven-Åke Svensson, sekr

(Eksjö), Bo Lagerstedt, kassör (Nässjö), Ola Johansson (Kalmar), Stig

Persson, (Järvsö), Börje Remstam (Eskilstuna), Marita Nilsson (Ref-

tele). Suppleanter: Barbro Niska , vice ordförande (Örebro), Egon

Johansson (Reftele).

Sven-Åke Svensson, sekreterare

Förbundsstämman i NorrköpingFörbundsstämman i Norrköping Styrelsen informerarVerksamhetsplan för 2006 - 2007Under verksamhetsperioden 2006-2007 ska vi prioritera arbetet

med att:

Ansökan om medel för medlemsaktiviteterFörbundsstyrelsen har 2005-02-06, § 41, beslutat att avsätta medel

för bidrag till medlemsaktiviteter som genomförs av lokalförening,

kontaktperson eller medlem.

För att erhålla bidrag gäller följande:

Utbetalning av bidrag sker snarast efter att skriftlig redovis-

ning av aktiviteten insänts till förbundets kassör. Delredovisning

liksom delutbetalning med 1/3 åt gången är möjlig. Redovisningen

ska innehålla en kort redogörelse och utvärdering av aktiviteten

samt verifikationer motsvarande minst beviljat belopp.

Högsta bidragsbelopp är 12.000 kr.

Bidrag betalas även ut som ersättning för kostnader i samband

med att någon vill starta en lokalförening.

Ansökningsblankett finns på förbundets hemsida www.fobo.nu.

Välkommen med ansökan!

mgöra reklam för tidningen Odlaren

mundersöka möjligheterna till att en eller flera Fobo-trädgårdar

kan utnyttjas för studieverksamhet och demonstrationsodling-

ar för att sprida och tydliggöra Fobo:s principer

mfortsätta arbetet med att utveckla vår hemsida på Internet

(www. fobo.nu)

mkontakta olika medier och inspirera dem att göra pro-

gram/reportage med Fobo-odlare

manordna minst en gemensam riksträff inom Fobo under åren

2006-2007

mmedverka i någon trädgårdsmässa varje år

muppmuntra och stimulera till att verksamheten i lokalförening-

arna bibehålls och utvecklas

mmedverka till att fler lokalföreningar bildas.

mAktiviteten stämmer överens med Fobo:s idéer och bidrar till

att uppnå målen i förbundets nuvarande verksamhetsplan

mAktiviteten kan inte finansieras på annat sätt

mI ansökan ska aktiviteten beskrivas och motiveras (beskrivning

av aktiviteten, målgrupp, tid, plats, annan finansiering, på

vilket sätt aktiviteten bidrar till att uppfylla målen i Fobo:s

verksamhetsplan, varför förbundsstyrelsens bidrag behövs osv).

Beräknade kostnader ska medfölja ansökan.

mAnsökan skickas till Fobo:s kansli senast en månad före näst-

kommande sammanträde i förbundsstyrelsen

mFörbundsstyrelsen förbehåller sig rätten att avgöra bidragets

storlek.

Eldsjälen Bengt Flärdh sammanfattade i sitt föredrag den organisk-

biologiska odlingens bakgrund och principer.

Lisbeth Helgesson och Eva Ekenberg avgick från styrelsen och avtacka-

des med blommor. I sommar leder de en helgkurs i organisk-biologisk

odling, se annons till höger.

MedlemsannonserVälkommen att annonsera!Här tänkte vi ha ett torg där medlemmar kan sälja, köpa eller byta

varor och tjänster. Annonserna är för privatpersoner.

En annons får ha max ca 30 ord och medlem får ett gratis infö-

rande per år. Om du vill annonsera oftare kostar det 150 kr/gång.

Skicka annonsen per e-post till odlaren@monarda.se, uppge

namn och medlemsnummer, samt om den ska stå under Säljes,

Köpes, Bytes eller Övrigt. Välkommen med din annons!

Foto

: Lar

s Fo

rslin

Foto

: Sve

n-Å

ke S

vens

son

30

Föreningsnytt

31

FöreningsnyttBli medlem i FOBOJag vill gärna bli medlem i FOBO och får Odlaren fyra gånger per år

och möjlighet till gratis medlemsannonsering. Prenumerationen

löper över kalenderår. Du får inbetalningskort med första numret.

Namn

Adress

Postnummer Postadress

Enskild medlem – 250 kr Familj – 290 kr

Skickas till: FOBO, Sörängsvägen 63, 571 38 Nässjö

E-post: aninelagerstedt@telia.com

GåvoprenumerationJag vill ge bort Odlaren till nedanstående person, inbetalningskor-

tet kommer till adressen ovan.

Namn

Adress

Postnummer Postadress

Helgkurs i organisk-biologisk odlingVälkommen till en nybörjarkurs på temat "Odling, örter och trädgårdsglädje " den 4-6 augusti 2006.

Plats: Fobos trädgård i Eksjö. Trädgården är en ekologisk vis-

ningsträdgård med bl.a. 80 m2växthus, örtagård, kompostanlägg-

ningar, grönsaksodlingar med mer än 50 sorters potatis, rosen-

trädgård, sex historiska utställningsträdgårdar.

Målgrupp: Kursen vänder sig till nybörjare som vill lära sig grun-

derna inom organisk-biologisk odling, d.v.s. allt om marktäckning,

skonsam jordbearbetning, gröngödslingsgrödor, varierad växt-

följd och samodling. Även odling i sand ingår i programmet.

Hålltider: Samling fredag kl. 18. Avslutning söndag kl. 15.

Mat: Vegetarisk mat till självkostnadspris

Logi: Ordnas på egen hand. I Eksjö finns bl.a. flera vandrarhem,

camping med campingstugor m.m.

Anmälan: Fobos kansli, Anine Lagerstedt, tel. 0380-51 17 41

eller 073-822 28 72. Max 12 deltagare. Anmälningsavgiften 100

kr betalas in senast 2006-06-30 till postgiro 834459-0. Anmälan

är bindande. I samband med anmälan kan du ange om det är

något särskilt du skulle vilja lära dig mer om.

Frågor besvaras av: Lisbeth Helgesson, tel 0415-612 52 eller Eva

Ekenberg, tel 0381-302 90.

arje gång det är dags att planera för en ny förbunds-

stämma söker förbundsstyrelsen kontakt med någon av V de lokalföreningar som finns inom organisationen. På så

sätt blev Norrköpings lokalförening värd för 2006 års förbunds-

stämma den 8-9 april i år.

Platsen var Marieborgs Folkhögskola och programmet var upp-

lagt så att lördagen ägnades åt föreläsningar och söndagen åt själ-

va mötesförhandlingarna. Flera inbjudna gäster skulle få berätta

om sina erfarenheter inom odlingens konst. De två stämmodagar-

na inleddes med att Monica Lennström från Norrköpings lokalfö-

rening hälsade alla varmt välkomna och såg fram emot två givan-

de dagar. Därefter gick ordet till Bengt Flärdh som höll en datorun-

derstödd presentation över organisk-biologisk odling i ett histo-

riskt perspektiv.

Det var extra roligt att få se Inger Källander som gästföreläsare.

Hon hade ombetts att prata om gröngödsling. Ingers bakgrund är

värd att nämna – hon tillhörde de pionjärer som en gång för snart

30 år sedan var med och bildade Fobo. Hon har sedan engagerat

sig i Ekologiska lantbrukarna, vars ordförande hon är idag. Även

bildandet av Krav har hon stor del i. Hon deltar även aktivt i den

internationella samarbetsorganisationen IFOAM.

Nu har hon även utkommit med en ny bok ”Ekologiskt lant-

bruk – odling och djurhållning” som hon refererade till. Hennes

föreläsning om gröngödsling blev en nyttig påminnelse om en av

de grundläggande principerna i den ekologiska odlingen, den

närande delen, med kvävefixering och väl avvägda växtföljder.

Utan kunskap om dessa principer går det inte att bygga upp en

odling eller ett jordbruk i kretslopp – det är själva motorn i närings-

tänkandet.

Lars Forslin och Karin Jansson, Fobos två nya redaktörer, del-

tog under lördagen och fick möjligheten att inför valda represen-

tanter för Fobo, berätta lite mer om hur de har tänkt sig att utveck-

la Odlaren. De ansåg att det var angeläget att få upp medlemsanta-

let. Förbundet måste nå ut med sitt budskap, såväl i Odlaren som

på hemsidan. Det gäller att använda den moderna tekniken.

Övriga föreläsare under seminariedagen var Henrik Morin,

FOR-rådgivare för Östergötland och Stig Hellerström, f.d. stad-

strädgårdsmästare i Norrköping, som kåserade om ”Norrköpings

gröna monument”.

Bengt Flärdh, en av värdarna, presenterade det han kallar ”Bok-

skatten”. På senare tid har han ägnat mycket tid åt att samla ihop

referenslitteratur, alltifrån en nästan komplett samling Odlaren

1977-2005, äldre litteratur till moderna trädgårdsböcker som har

tagit till sig våra idéer. Det var en ansenlig samling som nu finns

samlad och förtecknad.

StämmoförhandlingarnaFörutom de sedvanliga punkterna på dagordningen diskuterades

den motion som Bengt Flärdh och Norrköpings lokalförening hade

lämnat in. Huvudsyftet med motionen var att föra in begreppen

”tillförsel av stenmjöl” och ”ytkompostering och odling i kompos-

ten” under grundprinciperna i förbundets stadga – motionen

avslogs med motivering att begreppen var för detaljerade och

ansågs rymmas inom redan inskrivna begrepp i nuvarande stad-

gar. Däremot ändrades rubriken i en av paragraferna – ”Målsätt-

ning och grundprinciper”. I samband med denna diskussion fråga-

de Bengt varför inte vårt motto fanns i de stadgar som ligger utlag-

da på hemsidan. Beslut om förändrade stadgar togs på förbunds-

stämman 2000. Styrelsen fick i uppdrag att utreda frågan och sna-

rast rätta till felsteget angående mottot ”För en frisk jord, friska väx-

ter, friska djur och människor”. Som kommentar kan sägas att det

är viktigt att inte tappa de principer ur vilka förbundet är sprungna

– att vara noga med att förmedla dessa vidare till nästa generation

styrelseledamöter och medlemmar. Det var uppmärksamt av

Bengt att upptäcka det borttappade mottot.

I övrigt diskuterades även frågor som medlemsdemokrati och

annonser i Odlaren – de senare att de är förenliga med våra grund-

värderingar.

Som sista punkt på förbundsstämman delades Fobos stipen-

dium ut. Det består av ett diplom och 5000 kr och tilldelades i år

avgående redaktör för Odlaren Anders Lund. Prismotiveringen

lyder: ”För en mångårig insats som redaktör för förbundets tids-

krift Odlaren där han med engagemang och känsla framhållit för-

delarna med den organisk-biologiska odlingsformen på ett inspi-

rerande sätt”. Anders kunde tyvärr inte vara på plats för att ta emot

priset men fick underrättelsen via mobiltelefon inför stämmodel-

tagarna och fick på så sätt ta emot deras varma applåder.

Efter avtackning av avgående ledamöter och mötets funktio-

närer framfördes även ett tack till kansliet, Anine och Bo Lager-

stedt, för ett helhjärtat engagemang för Fobos verksamhet.

Ett hjärtligt tack framfördes också till Norrköpings lokalföre-

ning, Monica Lennström , Bengt Flärdh m.fl. för en välorganiserad

inramning till förbundsstämman 2006 – bra lokaler och god mat.

Styrelsen består efter genomförd stämma och konstituerande

möte av: Birger Zakariasson, ordf (Piteå), Sven-Åke Svensson, sekr

(Eksjö), Bo Lagerstedt, kassör (Nässjö), Ola Johansson (Kalmar), Stig

Persson, (Järvsö), Börje Remstam (Eskilstuna), Marita Nilsson (Ref-

tele). Suppleanter: Barbro Niska , vice ordförande (Örebro), Egon

Johansson (Reftele).

Sven-Åke Svensson, sekreterare

Förbundsstämman i NorrköpingFörbundsstämman i Norrköping Styrelsen informerarVerksamhetsplan för 2006 - 2007Under verksamhetsperioden 2006-2007 ska vi prioritera arbetet

med att:

Ansökan om medel för medlemsaktiviteterFörbundsstyrelsen har 2005-02-06, § 41, beslutat att avsätta medel

för bidrag till medlemsaktiviteter som genomförs av lokalförening,

kontaktperson eller medlem.

För att erhålla bidrag gäller följande:

Utbetalning av bidrag sker snarast efter att skriftlig redovis-

ning av aktiviteten insänts till förbundets kassör. Delredovisning

liksom delutbetalning med 1/3 åt gången är möjlig. Redovisningen

ska innehålla en kort redogörelse och utvärdering av aktiviteten

samt verifikationer motsvarande minst beviljat belopp.

Högsta bidragsbelopp är 12.000 kr.

Bidrag betalas även ut som ersättning för kostnader i samband

med att någon vill starta en lokalförening.

Ansökningsblankett finns på förbundets hemsida www.fobo.nu.

Välkommen med ansökan!

mgöra reklam för tidningen Odlaren

mundersöka möjligheterna till att en eller flera Fobo-trädgårdar

kan utnyttjas för studieverksamhet och demonstrationsodling-

ar för att sprida och tydliggöra Fobo:s principer

mfortsätta arbetet med att utveckla vår hemsida på Internet

(www. fobo.nu)

mkontakta olika medier och inspirera dem att göra pro-

gram/reportage med Fobo-odlare

manordna minst en gemensam riksträff inom Fobo under åren

2006-2007

mmedverka i någon trädgårdsmässa varje år

muppmuntra och stimulera till att verksamheten i lokalförening-

arna bibehålls och utvecklas

mmedverka till att fler lokalföreningar bildas.

mAktiviteten stämmer överens med Fobo:s idéer och bidrar till

att uppnå målen i förbundets nuvarande verksamhetsplan

mAktiviteten kan inte finansieras på annat sätt

mI ansökan ska aktiviteten beskrivas och motiveras (beskrivning

av aktiviteten, målgrupp, tid, plats, annan finansiering, på

vilket sätt aktiviteten bidrar till att uppfylla målen i Fobo:s

verksamhetsplan, varför förbundsstyrelsens bidrag behövs osv).

Beräknade kostnader ska medfölja ansökan.

mAnsökan skickas till Fobo:s kansli senast en månad före näst-

kommande sammanträde i förbundsstyrelsen

mFörbundsstyrelsen förbehåller sig rätten att avgöra bidragets

storlek.

Eldsjälen Bengt Flärdh sammanfattade i sitt föredrag den organisk-

biologiska odlingens bakgrund och principer.

Lisbeth Helgesson och Eva Ekenberg avgick från styrelsen och avtacka-

des med blommor. I sommar leder de en helgkurs i organisk-biologisk

odling, se annons till höger.

MedlemsannonserVälkommen att annonsera!Här tänkte vi ha ett torg där medlemmar kan sälja, köpa eller byta

varor och tjänster. Annonserna är för privatpersoner.

En annons får ha max ca 30 ord och medlem får ett gratis infö-

rande per år. Om du vill annonsera oftare kostar det 150 kr/gång.

Skicka annonsen per e-post till odlaren@monarda.se, uppge

namn och medlemsnummer, samt om den ska stå under Säljes,

Köpes, Bytes eller Övrigt. Välkommen med din annons!

Foto

: Lar

s Fo

rslin

Foto

: Sve

n-Å

ke S

vens

son

Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling • Årgång 29 • Nummer 2/2006

Avsändare:Förbundet organisk-biologisk odlingSörängsvägen 63571 38 Nässjö

Posttidning B

Kålfjärilens angrepp kan motas på olika sätt. Varje odlare med

erfarenhet av kål vet dock att fjärilen har ett övertag. Frågan är hur

man förhåller sig till detta.

August Strindberg hade ingen egen trädgård, men under

några år odlade han grönsaker för eget bruk under sommarvistel-

sen på Kymmendö. Han drog upp plantor av blomkål och socker-

toppskål hemma i stadslägenheten; han räknade dessa båda slag

av kål, tillsammans med sallat, till ”det allra nödvändigaste”. Han

flyttade ut i skärgården i början av maj med sina ”skyddslingar

inpackade i särskilt inrättade lårar”. Man ler igenkännande när

man läser om Strindbergs vedermödor i kampen mot kålmaskarna

längre fram på sommaren. Skildringen utmynnar i en stillsam

reflektion över det öde som alla kålodlare - som odlar kål på riktigt!

- delar.

”En förtvivlans strid är den mot kålmaskarne. Jag plockade

äggen, som läggas på bladens undersida av den vita fjärilen Epeïra,

tre gånger om dagen, och ändock fick jag senare plocka maskar

(larver) sex gånger om dagen, utan att lyckas skydda två dussin

blomkålshuven mot förstörelsen.

Det är med kålmaskarne som med synden; man plockar och

plockar och den sitter där ändå, tills man slutligen tröttnar, finner

sig i sitt öde och tänker: det ska väl så vara efter det så är!”

KommentarerJohan Petter Arrhenius (1811-89) har haft stort inflytande på det

svenska jordbrukets utveckling. Han var den förste föreståndaren

för Ultuna lantbruksinstitut. Hans Handbok i svenska jordbruket

utkom i många upplagor. I den fjärde, omarbetade upplagan från

1879 anger han förutom kålfjärilen ytterligare två fjärilar som läg-

ger ägg på kål, nämligen rovfjärilen och rapsfjärilen.

Citatet från August Strindberg är hämtat från Min trädgård i

Blomstermålningar och djurstycken 1888. Tillgänglig på nätet via

projekt Runeberg, gå till Samlade skrifter av August Strindberg,

tjugoandra delen.

W

Frans G. Bengtssons självbiografiska skildring Den

lustgård som jag minns beskriver författaren hur han som I barn jagade kålfjärilar i grönsakslandet. Det är en kort, för-

tätad skildring: ”Köksträdgården hade sina goda sidor, särskilt

när jag redan vid mycket späda år uppmuntrades till att med ett

ris i handen döda alla vita kålfjärilar som flögo omkring bland

vitkål och blomkål, eller att plocka bort och avliva larver, som

redan kröpo omkring på dessa växter.”

Han tillägger – det är fortfarande det lilla barnet som betraktar

trädgården och odlingarna: ”Att döda sådana skadliga djur var bra,

men helst borde man se upp så att man vid kringhoppandet inte

skadade för många av kålplantorna.”

Frans G. Bengtssons skildring från en gård vid Hallandsåsen

kring sekelskiftet 1900 är för mig en liten styrketår när jag från

köksfönstret ser hur kålfjärilarna om sommaren, ibland en och en

men ofta flera i taget, fladdrar över kålplantorna i mitt eget grön-

saksland. Dagligen går jag ett par rundor i landet, från planta till

planta, lyfter på grönkålsblad, plockar ägg, plockar tigerrandiga

larver men också ett annat slag av larver, mindre och gröna, som

kamouflerar sig bland bladen. Egentligen kunde jag vara rätt obe-

kymrad. Jag odlar grönkål framför allt för skottens skull, alltså de

späda och fräscha bladskott och blomskott som kommer följande

vår efter en lyckad övervintring. Jag har lärt mig att även av kål-

maskar hårt härjade plantor ger fina skott nästa år. Bekymret är

framför allt att kålmaskar ständigt hamnar ett steg bredvid. Snabbt

hålslår de mina mangoldblad, kanske är det bara i förbigående,

men det blir hål som i en schweizerost i de praktfulla bladen. Det

tål jag inte.

J. Arrhenius Handbok i svenska jordbruket från 1861 ger åtskil-

liga tips till hur man kan bekämpa kålfjärilen. Alla förslag framstår

inte som praktiska idag, ändå utgör detta stärkande läsning för

den som månar om sin kål. Ett av Arrhenius förslag - inte längre

gångbart - är att så hampa bland kålen: ”Kålfjäriln tål ej hampluk-

ten och skyr det fält, där hampa finnes.” Ett annan lösning, inte hel-

ler den särskilt användbar idag, är att släppa in ankor i kållandet

”där de med stor begärlighet uppsöka och förtära kålmaskarna

utan att skada kålen”.

Arrhenius nämner i förbigående den hjälp man kan få av små-

fåglar: ”Sparvar och tättingar göra ock, om de få hållas i kållanden,

god nytta genom att uppäta kålmaskarna.” Han fortsätter - och här

sluts cirkeln till Frans G. Bengtssons skildring: ”Säkrare är det dock

att förekomma kålmaskarna ... om kålfjäriln visar sig i kållanden,

att man passar på och förstör dess ägg, innan de blivit utkläckta.

Äggen sitta på undre sidan av de yttre kålbladen, högtals, gulgröna

till färgen och krossas lätt, om man trycker på dem med fingrarna.

Ett par barn, som härom undervisats, kunna på dagen hinna över-

se ett stort fält och förstöra äggen till maskarna.”

Kålfjärilar och kålodlarens ödeKålfjärilar och kålodlarens öde

Trädgård, juli

Liten vit boll

- champinjoner smyger i gräset

Späda kålplantor visar sin individualitet

grönkål blåkål kruskål flikkål

Kålfjäril kommer nymornat fladdrande

Maja-Lisa Perby

Maja-Lisa Perby är fri yrkesutövare. Som odlare har hon ett särskilt intresse för sådana växter – köksväxter och vilda växter – som man i en lång tradi-

tion använder i vardaglig matlagning i olika länder.

Foto: Juergen Peters