1

Print

1

Print

2

3

Innehåll Det kanske inte fi nns ett givet svar, men det här är vår tolkning av ett magasin. Att vi har känt varandra i tolv år kan ha haft en be-

tydelse för hur det här magasinet har utformats och hur bra samarbe-tet har varit. Josefi ne är den som har stressat upp sig och dragit igång på alla cylindrar medan Ellen varit den lugna och sett till att allt funkat ändå. Kanske är det varandras olikheter som gjort att vi lyckats så bra? För lyckats, det har vi faktiskt.

I vårat magasin fi nns det olika artiklar såklart och tanken var från början att försöka hålla en slags röd tråd, men vi ville så mycket att vi fi ck vidga våra vyer. Något som alltid är aktuellt och framförallt de senaste åren är träning, därför kan du läsa intervjun med PT:n Jimmy Ingemansson och även testa på hans träningsprogram som är speci-ellt utformat för Print.

Vi har såklart haft väldigt roligt när vi har gjort vårt magasin, och någon som också är rolig är Hasse Brontén. Har du alltid undrat hur det kommer sig att han bytte yrke från polis till komiker? Eller vill du kanske ha lite råd om hur man blir rolig? Bläddra fram till intervjun med Hasse!

Under den här processen har vi också lyssnat på fl era minuter musik. Men vad händer egentligen på skivbolagen, det man inte ser? Hur hårt sliter en artist egentligen med en skiva? Vi har träffat Nina Thorsell som är PR-manager på Sony Music Sweden för att höra hur det egent-ligen ligger till.

Alla har kanske en längtan ibland att åka utomlands och lämna kalla Sverige bakom sig. Någon som tagit tag i saken är Isabell, hon är en utbytesstudent som lever sin dröm i Brasilien. Louise har åkt till Lon-don av helt andra anledningar, hon är au pair. Kanske kan tjejernas råd och erfarenheter hjälpa dig som är tveksam ifall du vill åka eller inte?

Men självklart fi nns det mycket, mycket mer att läsa om och vi hoppas verkligen att du ska hitta något som passar just dig. Vi har haft kul när vi har gjort magasinet hoppas du har kul när du läser den!

Vi har inte gjort allting själva och vi hade inte klarat det här utan all hjälp som vi har fått. Tack till alla som har ställt upp på en intervju, och de som har gett goda råd som inte alltid varit dyra. Tack till Stina som har fotograferat omslagsbilden och bylinebilderna, Alexandra som illustrerat omslaget och tack till Josefi ne R som kom på namnet till magasinet

Men ett extra speciellt tack till vår handledare Kalle som engagerat sig så oerhört mycket och hjälpt oss genom hela projektarbetet. Tack!

Ellen och Josefine

Hur gör man ett magasin?

Musik

Arbete/Utbildning

Träning

Verklighet

Kesoburkstjejerna Erato om framgångenEnkät, vad lyssnar du på för musik?

Komikern Hasse Brontén

Flygvärdinnan: Arbetsplats i luften

NöjeDawit Isaak

Prints fi lmtipsMode och fotobloggande Haidi

Isabell: Utbytesstudent i Brasilien

Novell: Konsumvals

Krönika: Oskyldigt dömd

Kom i form med Print

Nina: PR- manager på Sony Music

Louise: Au pair i London

Fredrik Nilsson: Mina drömmar om att bli polis krossadesKrönika: Är du vad du har?

Personlige tränaren Jimmy IngemanssonKrönika: Fast vid löpbandet

Fredrik Åström: Den fotograferande läraren

Enkät: Bucketlist

Vi blev facinerade av skaldjuren i StockholmFlygplanet som tog oss till och från huvudstaden när vi gjorde intervjun med Nina, viktigt med säkerhet!Och så har vi varit hårt arbetande kvinnor hela tiden.

45

6-78-910-1112-1314-1516

171819-20

2122-232425

26-27282930-31

4

Vad lyssnar du på för musik?

Rickard Kjellgren, 37 år:-Jag lyssnar på hiphop, reggae och punk. Sådan musik har något att säga till folket. Alla är lika värda!

Stina Stenman, 18 år:Jag lyssnar på svensk pop, som Markus Krunegård och Kent. Jag lyssnar även på amerikansk musik som Blink 182 och Man overboard.

Fredrik Åström, 29 år:- Jag lyssnar nog mest på Oasis. Jag kan relatera till texterna, det känns som att jag upplevt deras tex-ter.

Johan Fors, 18 år:- Jag lyssnar på metal, punk och reggae. Reggae för att det är skönt, man uppskattar livet! I metal är det så mycket energi och punken ut-trycker mycket känslor.

Melinda Miettinen, 17 år:-Jag lyssnar på allt möjligt, just nu är det mycket Rix Fm, det ska vara mycket fart. Jag kan fastna i musi-ken och livet känns bara lätt.

Joel Randeblad, 18 år:- Jag lyssnar på Lady Gaga, Madon-na och på mycket musikaler. Det är viktigt att texten betyder något för mig.

5

På lite mer än en vecka hade deras klapplek med kesoburkar till Robyns

”Call your girlfriend” fått över 1 000 000 visningar på Youtube. Tjejerna som är med i kören som kallar sig Erato var inte beredda på den responsen de fi ck.

-Det var verkligen skitroligt, det känns lite konstigt att så många kollat på klippet, men samtidigt är vi väldigt glada över att det upp-märksammats och att folk verkar gilla det vi gör, vi var absolut inte beredda på det här!

I klippet är det Petra, Ebba Lovisa och Amanda som klappar takten med kesoburkar, anledningen är enkel: de är greppvänliga och lätta att vända på.

Vilka är Erato?- Erato är en vokalensemble i Uppsala som

består av tio tjejer (Amanda, Ebba Lovisa, Lovisa, Petra, Carolina, Sarah, Ebba, Sophie, Ida, Nina och Ulrika) och vi har funnits i tre år. Vi brukar sjunga på olika evenemang och tillställningar och då blir det mest popmusik.

Vi ville ha en kör som inte var sådär pre-tentiös som alla andra körer.

Petra och Ebba Lovisa ville starta en kör i Uppsala som inte var så pretentiös som alla andra körer, de visste redan tidigt att de ville jobba med gehör istället för notläsning. An-ledningen till att det blev en ren tjejensemble är för att det är lättare att göra arrangemang på låtar för tjejer, när man själv är tjej.

Vem är det som bestämmer mest, blir det ofta diskussioner i gruppen om att göra på ett visst sätt eller tycker ni oftast lika?- Alla tjejer bestämmer! Det är väldigt de-mokratiskt och alla får uttrycka sina åsikter. Vi sjunger inte bara utan vi är vänner också, vilket är väldigt viktigt att komma ihåg. Alla måste hjälpa till att pusha varandra!Det roligaste med att vara med i Erato är att man får göra det man tycker är roligast, sjunga, med sina fi na vänner.- Det är roligt att tillsammans åstadkomma musik och se hur alla utvecklas! Det enda som är tråkigt är när någon blir sjuk innan ett framträdande, det går ju inte att påverka.

Vad tror ni att ni gör om tio år?- Mår bra, skrattar, sjunger, jobbar, reser.. Allt roligt!

Erato- Stjärnor över en natt

”

Av: JOSEFINE STRÖM

6

Foto

: PAU

L LI

ND

QV

IST

Du känner säkert igen honom från Parlamentet, du kan ha sett honom i Time Out eller kanske live i någon stad i Sverige. Hasse Brontén alltså. Redan i första klass var han killen som hoppade upp på scenen under roliga timmen och drog fyndiga skämt. Han ville bli skådespelare, men ståuppkomiker fanns inte riktigt som yrke när han gick ut gymnasiet.

Hasse Brontén gjorde därför lumpen och sökte sedan till Polishögskolan, trots att

det aldrig var hans dröm att bli polis valde han att gå där, eftersom det var en betald ut-bildning. Sedan bestämde han sig för att sluta som polis och istället satsa på komikeryrket.-Åren rullade bara på, jag trivdes med po-lisjobbet och jag var nog en riktigt bra polis faktiskt. Efter att jag jobbat med lite olika grejer inom polisen så sökte jag mig till Säpo där jag började jobba på spaningsroteln.Eftersom att jag är en väldigt social person så blev det väldigt segt för mig eftersom man helt plötsligt satt ensam i en bil hela dagarna. Jag såg en annons om en kurs i standup co-medy, texten löd ”är du rolig?” och eftersom jag alltid tyckt att jag är lite rolig så sökte jag och kom in säger Hasse.

Följer du alltid manus eller improviserar du på scenen?-Jag har ett grundmanus som jag alltid följer, jag antecknar innan vad jag ska prata om. Men ibland blir det inte alltid som jag har förberett. I grunden så tror jag att en ståuppkomiker förbereder sig mycket mer än vad publiken tror. Det är ju skillnad på att improvisera i trettio och tre minuter. I början av min komikerkarriär så improviserade jag nästan ingenting alls, idag gör jag det mycket mer ofta och tycker att det är en av de stora utmaningarna på scenen säger Hasse.

Precis som med alla andra yrken så är konkurrensen väldigt hård i komikervärlden också. Det fi nns väldigt många, fl era hundra, som vill försörja sig som komiker. - Det gäller att sticka ut och försöka hugga så mycket jobb man kan. Men även om vi konkurrerar om jobben så tycker jag att det är en väldigt god stämning i komikerkåren säger Hasse.

Vilket är det roligaste minne från ett framträdande?- Det fi nns många roliga minnen. Men jag kommer ihåg ett gig där man egentligen ville boka en mycket kändare komiker än mig och innan så sa han som bokat mig: ”Ja, vi ville ju egentligen ha XX, men det får väl duga med dig då.” Efter det gjorde jag ett superbra gig och blev inklappad två gånger. Det var rätt skönt sen när samma person sa: ”Oj, jag vis-ste faktiskt inte att du var såhär rolig! Du är ju roligare än XX faktiskt!” Det var en härlig känsla säger Hasse.

Har man ett yrke som går ut på att vara rolig kan man ju tänka sig att folk förvän-tar sig att man ska vara rolig hela tiden,

”Jag har alltid tyckt att jag har varit lite rolig”

Av JOSEFINE STRÖM

7

har du några erfarenheter av det?-Ingen av mina vänner är så, de känner mig sen innan så det är aldrig något problem. Däremot kan folk anta att jag är rolig hela tiden. Även om de fl esta komiker är roliga även utanför scenen så är det ingen som är rolig 24 timmar om dygnet säger Hasse.

Några har försökt vara rolig, dragit ett skämt som inte riktigt gick hem och ingen förstod det. Men kan det hända en komiker som är utbildad också?- Det har hänt mig fl era gånger. Ibland kan jag komma på ett skämt som jag tycker är jätteroligt, men av någon anledning så lyckas jag inte förmedla det till publiken. I början om ett skämt inte funkade så blev jag alldeles stel inombords, men det gäller att inte visa det. I dagsläget om ett skämt inte fungerar så fortsätter jag bara som om inget har hänt säger Hasse.

Men är man medfödd komiker eller kan man lära sig att vara rolig?- Helt klart så kan man lära sig att vara rolig, men det fi nns vissa saker som man inte kan lära sig. Till exempel utstrålning och karisma. En del komiker skriver jätteroliga skämt, men sen har de en utstrålning som knappt räcker över scenkanten. För att lyckas som komiker behöver du alltså ha lite medfödd karisma/charm som passar till din scenkaraktär. Man kan ju ha väldigt olika typer av karaktärer, jag till exempel är ju en väldigt glad person och har även en väldigt glad scenpersonlighet. Jag skulle nog inte alls passa att lägga på mig en tuffare karaktär attityd som Magnus Betnér har. Och han skulle nog inte funka lika bra om han gick omkring och log på scenen som jag?

Har du några tips till ungdomar som vill bli komiker?Om man vill bli komiker som så fi nns det några saker att tänka på. Det viktiga är att vara rolig såklart, sen ska man alltid utgå från sig själv. Man måste som komiker själv tycka att det man säger är roligt. Det är hel-ler ingen idé att försöka tänka ut vad andra tycker är roligt, så utgå alltid från dina egna roliga tankar. Gör klart för dig att du är rolig, för det är du. Alla är roliga på ett eller annat sätt, det svåra är bara att förmedla det till andra. I början tycker jag att man ska skriva skämt om sig själv. Vem är du? Vad gör du på dagarna och vad är speciellt med dig? När det kommer ut en okänd person på scen så vill man ju veta vem den personen är. Tänk också på att vara trovärdig.

Allt du säger behöver absolut inte vara sant, men det måste vara trovärdigt. Lägg också skämten nära dig själv och nära i tid, även om du har hört en rolig sak som hände en kompis så säger du istället att det hände dig, det är roligare. Och även om det hände för två år sen, säg att det hände igår säger Hasse.Jag vet inte faktiskt hur länge jag kan tänka mig att jobba som komiker, det vore helt fantastiskt om jag kunde fortsätta med det här tills jag går i pension avslutar Hasse.

8

9

Har du träffat några kända artister?- Ozzy Osbourne, Adam Lambert, Shakira, Kesha, Daughtry, Jordin Sparks, Alexandra Burke, Backstreet Boys och min stora dröm, Britney Spears bland annat. Sen träffar jag ju alla våra svenska artister regelbundet eftersom att dem är uppe på kontoret ganska mycket. Men de jag träffar mest är EMD-killarna Erik, Mat-tias och Danny.

Vi försöker luska fram lite roliga historier, efter några minuter berättar Nina om några av de roligaste sakerna hon varit med om.- När Alexandra Burke (vinnare av The X Factor, säsong fem) var i Stockholm och kom upp på kontoret för att hälsa på alla, ville hon bli ihågkommen och la sig därför på chefens skrivbord med ett glas champagne i handen och lät oss fota henne. Som tur var så tyckte chefen, som inte var på plats, att det var väldigt roligt säger Nina.

-Ozzy Osbourne var också väldigt rolig, man kanske tror att han är väldigt hård och inte bryr sig om något, , men i somras när jag jobbade med honom på Sweden Rock Festival så visade det sig att han har ett väldigt stort och varmt hjärta. Han älskar sin familj och var jättegullig mot sina fans när vi var där fortsätter Nina.

Jag gillar inte när det är tyst, tillslut blir tystnaden högljudd.

Blir du aldrig less på musik när du jobbar med det fl era timmar per dag?- Jag blir nog faktiskt aldrig det, när jag vaknar slår jag på radion, när jag går till jobbet lyssnar jag på The Voice, när jag kommer till jobbet så spelas det musik och när jag kommer hem också. Jag gillar inte när det är tyst, tillslut blir tystnaden högljudd säger Nina.

Har du några tips till de ungdomar som vill jobba med liknande det du gör?- Välj en utbildning som riktar sig mot media, samhälls på gymnasiet funkar ju också. Sen mås-te du alltid börja någonstans, jag har jobbat på en fabrik där jag satte ihop kablar till exempel. Sätt mål för dig själv, jag visste tidigt att jag ville jobba på ett skivbolag. Var beredd att jobba hårt och tro inte att allt händer på en dag, det är inte så stor chans att du kliver in på ditt drömjobb det första du gör. Men det viktigaste, kom ihåg att vara schysst! Jag har alltid kört den snälla stilen. Gör inte vad som helst för att få ett visst jobb, jag tror att det skadar mer än det ger.

Nick Carter och Howie Dorough från Backstreet Boys

Shakira och Nina

Nina och Ozzy OsbourneAv JOSEFINE STRÖM

”

10

FaktarutaÅlder: 18Gör: Utbytesstudent i Brasilien, Sao LuisCivilstånd: I ett FörhållandeMotto: ”Här och nu, tillsammans är vi starka” och ”Lev inte morgondagens problem idag, då får du leva dem två gånger.”

- Jag har sex lektioner om dagen och varje lektion genomförs alltid på samma sätt. Lära-ren pratar i en timme och eleverna antecknar allt som sägs. Ljudnivån i klassrummet är så hög att jag i början fi ck huvudvärk varje dag, säger hon.

Tillåtelse krävs för att få gå på toaletten och att komma in i klassrummet efter läraren innebär straff, vilket är att sitta i biblioteket till lektionens slut, säger hon.Prov har man varje vecka på lördagar mellan 07.30 och 11.00. Missar man ett prov måste man betala 15 Rand vilket motsvarar 60 kronor. Terminsavgiften för att gå på skolan ligger på ungefär 6000 kronor.

Det positiva med skolan är att man börjar 07.30 och slutar 12.50. Min skola har heller inte gett ut läxor eller prov än. Fler bra saker vet jag inte.

Finns det något som den svenska skolan skulle ta efter den brasilianska?- Det som kanske skulle kunna förbättras är tiderna, men det skulle nog aldrig fungera i Sverige. Här äter man inte lunch i skolan utan har bara en kort rast på 20 min för att köpa snacks, godis eller en slags smörgås som heter ”Salgado”.

Utbytesstudenten Isabell:

Isabell, 18 år, har alltid tyckt om att resa och se sig om i världen. Något hon

brinner för är nya kulturer och nya sätt att leva på. - Jag ville bli utbytesstudent för att jag verkligen ville uppleva det jag alltid drömt om, fast på en djupare nivå, säger Isabelle.

Varför valde du att vara utbytesstudent i just Brasilien?- Jag valde Brasilien för att jag kände att USA var så originellt och engelska kunde jag redan så bra! Jag har varit på semester i Brasilien två gånger tidigare och under de två gångerna stötte jag på underbara människor och en fantastisk kultur. Det varma klimatet och de milslånga stränderna gjorde valet mycket lätt, säger hon.Är det dyrt att vara utbytesstudent?- Ja, det är det. Mitt år som utbytesstudent kostar ungefär 100.000 totalt. Flyg, skola, hel-försäkring, och fi ckpengar varje månad. Jag får ungefär 2000 kronor i månaden av mina föräldrar. Det är ett dyrt år, men jag tycker ändå att alla borde prova på det. Den brasilianska skolanÄven om Isabell trivs som ”fi sken i vattnet” i Brasilien är skolan inte alls som hon hoppats på.

Jag trivs som fisken i vattnet

11

Utbytesstudenten Isabell:Jag trivs som fisken i vattnet

- Största skillnaden ar nog klimatet, haha! Den 20 oktober var det 43 grader varmt på eftermiddagen. Förutom fattigdomen och alla hundar och katter som springer runt på gatorna så är nog en stor skillnad lugnet. Här stressar man aldrig, man är inte lika beroende av tiden. Kommer man sent gör det ingen-ting, för alla är sena.

- Ett exempel är då jag och mina kompi-sar från skolan skulle gå på bio och skulle mötas 15.30. Jag stressade jättemycket för att hinna. När jag väl kom dit var ingen annan där, ingen annan kom heller förrän klockan 16.20, berättar Isabell.

I Brasilien har inte eleverna något att säga

Lektionerna är inte mer än 50 min långa men då har man tre lektioner innan rasten och tre efter, säger Isabell.De svenska lärarna är mer kunniga, lektio-nerna mer lärorika och intressanta, skolan är en skön plats att hänga på. I Sverige är lärare och elever på samma nivå, här i Brasilien har inte eleverna något att säga till om. Det fi nns ingen dialog alls mellan lärare och elever. Vad är den största skillnaden mellan Sve-rige och Brasilien?

Av ELLEN ERIKSSON

Vad är det jobbigaste med att vara så långt hemifrån?- Ingen förstår en riktigt på samma sätt som hemma, men man vänjer sig. Förutom det så är det ju såklart saknaden efter alla mina nära och kära. Jag saknar dem varje dag men jag har fortfarande inte brutit ihop på riktigt. Det absolut jobbigaste med att vara så långt borta hemifrån för mig just nu är att min syster just fått barn, så jag har blivit moster!

Det roligaste hittills som hänt Isabell är hennes pojkvän. Vilket däremot gör att hon oroar sig mycket för hemresan. - Förutom det så är det nog hur otroligt fort jag har lärt mig språket! Det är magiskt hur fort det går när man lever med språket varje dag. Jag är riktigt stolt! säger Isabell.När du fått distans till Sverige, din familj och dina vänner, har du lärt dig något om dig själv då?- Svår fråga. Jag har blivit otroligt självständig och orädd. Så länge jag vet att min familj och vänner har det bra, mår jag bra! Jag har även lärt mig att jag är starkare än jag trodde. Mycket starkare.

”

Foto ISABELL PALO

12

”

”En bra bild för mig, är en bild med mycket känsla”

Till en början var Fredrik Åström intresserad av fi lm men tyckte sedan

att det var för förutsägbart. - Jag vill att man ska tänka, känna och tolka, säger han. Tolkningsfriheten är större i bilder. Manifestet är Fredriks företag där han fotograferar och skriver. Förutom att driva sitt företag arbetar han som lärare i engelska och media på NTI Gymnasiet i Luleå.

Var får du inspiration ifrån?- Det mesta faktiskt, på gott och ont. Genom att jag bor så långt uppe i Sverige så kan jag, när det ligger snö på träden, se saker hänga där, det är kul att plocka ner dem! Även om det kan upplevas lite skumt, säger Fredrik.

Han fotar helst av allt porträtt. Normala, onormala, vackra, fula och även djur. Det är kraftfullt att styra vad andra ska tolka säger Fredrik.- Någon som inspirerat mig är Diane Arbus, hon fotade mycket skumma människor säger Fredrik

Vad fotar du helst inte?- Bröllop! Det känns för rent och uppstyrt. Jag gillar när det är lite ”smutsigt” och oför-utsägbart. Jag vill inte gå efter ett schema. Vänners bröllop kan jag däremot fota, men det är inte för att det ger mig något, säger

Fredrik. - Renar fotar jag inte heller. Jag var en gång i Laver då jag närmade mig en ren för att fota den. En sekund senare hade jag en ren hack i häl. Barn fotar jag helst inte heller eftersom de sprattlar så mycket.

Vad använder du för tekniker?- Jag har gått fram och tillbaka en hel del i ti-den. Det dröjde länge innan jag skaffade mig en digitalkamera och slutade att fota analogt helt. Lomografi foto (ger bilden effekter som; ljusläckage,

Det är kraftfullt att styra vad andra ska tolka.

kraftiga vinjetteringar och märkliga skärpefe-nomen) tog det allra längst tid att sluta med, säger han. Fisheye tycker jag väldigt mycket om. Den fotar ”runda bilder” och har 180 graders bildupptagning. Jag har även börjat leta objektiv som tar ”fula” bilder, eftersom det för mig är fi nt. Lensbaby är jag också helt såld på. Bilder får inte bli för tekniskt perfekta.

Vad är det vanligaste misstaget folk gör?- Jag tror det är att man försöker för mycket. Oftast är de bästa bilderna också de enklaste, säger Fredrik. En bra bild, för mig, är en bild med mycket känsla. Jag tror det är viktigt att

att inte tänka för mycket.

Fredrik berättar om en gång då han pluggadei Umeå och fotografen Jens Assur skulle komma och dokumentera studentlivet. - Då trodde man att han skulle komma och fota feta bilder. Det han hade var en pocket-kamera i handen. Jag tror det är en bra tanke, bilden behöver inte vara perfekt för att bli bra. Det handlar om att fånga känslan säger Fredrik.

Vad är viktigast när man tar porträttbil-der?- Man ska vara jobbig och i vägen. Folk kanske blir irriterade, men det kan det vara värt, säger Fredrik. Man ska även lära känna motivet, Det är där de bra bilderna fi nns.

När det kommer till landskapsbilder säger Fredrik att det är viktigt att inte ta för tråkiga bilder där det inte händer någonting. - Försök att hitta andra vinklar, olika per-spektiv och fyll bilden med någonting! säger Fredrik.

Är det viktigt att alltid följa fotoreglerna?- Regler är till för att brytas! Haha, nej, men det är viktigt att kunna reglerna. Kan man inte reglerna kan man heller inte bryta dem, säger Fredrik. Samma gäller fototekniker, det är viktigt att kunna, just för att sedan kunna ta några steg bort från reglerna.

Den effekten Fredrik använder mest är svart-vitt, med mycket kontrast. Väljer man ett lågt ISO-tal kan man fånga mycket detaljer. När man sedan använder svartvitt blir det intres-santa nivåer i bilden. - Jag har även en galen passion för hålkame-rabilder i svartvitt, bilderna blir så vackra och äkta, säger Fredrik.

Av ELLEN ERIKSSON JOSEFINE STRÖM

FaktarutaNamn: Fredrik ÅströmÅlder: 29 årBor: BodenGör: Lärare/ Egen företagareMotto: ”Free fl ow for all”

Bilder: Fredriks privata.

Foto: STINA STENMAN

13

-Det här är en hemmagjord hålkamera. En burk helt enkelt, kom-mer faktiskt inte ihåg var den är är tagen. Men fotot har en skön tilt- shift- känsla.

-Jag var i Älsvbyn, med ett fi sheyeobjektiv. En äng på väg mot storforsen. Jag skjutsade några till Diggloo- turnén och självklart vägrade jag gå in. Fotade istället.

-Jag var hemma hos mor min och tittade igenom gamla leksaker. Det här är en riddarborg. Såklart var kameran med och min Lens-baby med vidvinkelkonverterare.

-I brukssamhället lavers gamla folkets hus (tror jag det var). Den är tagen med ett vanligt standardobjektiv och zoomen ger en rätt skön känsla av rörelse. Rörelse i det övergivna, fi nt.

14

AU PAIR I LONDONLouise tog studenten i juni 2011 och ville som många andra inte börja plugga direkt efter gymna-siet, hon kände heller ingen direkt lust att jobba på riktigt. Hon började fundera över alternativ att åka utomlands och kom på att au pair jobbet var något för henne. Louise packade sina väskor och åkte i början av september till en familj i London.

Fördelen med att vara au pair är att man inte behöver fi xa ett riktigt ”jobb” eller

eget boende då man bor hemma hos famil-jen. Jag valde att åka till England för att jag ville bli bättre på engelska. Först funderade jag över att åka till USA, men det verkade alldeles för krångligt med att fi xa visum och sådant. Det blev England för språket och enkelheten alltså säger Louise.

Familjen som Louise bor och arbetar hos har två barn, en fl icka som är 5 år och pojke som är 6 år. De bor i Stoke Newington, nära fotbollslaget Arsenals hemmaarena.

- En vanlig dag börjar jag arbeta 07.25, eftersom att jag bor på arbetet kan jag kliva upp fem minuter innan. På morgonen ser jag till att barnen har sina skolväskor packade, att de blir påklädda deras skoluniformer. Sen är det vanliga morgonrutiner med att borsta tänderna och äta frukost. Jag lämnar av dem på deras skola klockan 09.00 och hämtar dem 15.00. Medan barnen är i skolan har jag ibland en del sysslor att göra i hemmet, strykning och städning bland annat. När jag inte har det umgås jag med andra au pairer och kompisar som jag har hittat här. När jag hämtat barnen går vi på olika aktiviteter som de Klockan 18 kommer föräldrarna hem och

AV JOSEFINE STRÖM

Namn: Louise LarssonÅlder: 19 årBor: Bör nog svara London på den? Fast jag är lulebo i själen.Gör: Är au pair i London.Motto: Fick googla. Svaret blir nog: ”gräset är alltid grönare där du är, bara du vattnar det”, det lät vist.

15

”Ibland önskar man bara att det fanns någon som förstod svenska.

tar över berättar Louise. har, exempelvis sim-ning, kricket och drama, sen leker vi också såklart.

Är au pair något du skulle kunna tänka dig att jobba länge med?- Det är inte ett yrke som jag på något sätt skulle satsa på i

Clissold Park är parken utanför min dörr. Lilla köpcentret där jag bor.

längden. Anledningen till det är att man bland annat aldrig kan känna sig hemma när man är i någon annans hus, det är väldigt enformigt och det är heller inte jättebra be-talt. Jag har däremot inte något kontrakt med familjen, utan vi sa från början att jag stannar så länge alla känner att det fungerar bra. Både jag och familjen siktar dock på ett år och jag tror inte att det är någon förändring där. De har sagt att jag får stanna längre om jag vill men som jag sa tidigare så är det här något man gör en kortare period.

Att komma till en storstad man inte varit i tidigare kanske får en att vilja se precis allt, gärna på en gång. Hur mycket turist är du i London?- Väldigt mycket! Men det är nog olika från au pair till au pair beroende på hur van man är vid storstäder/landet/språket och sådant. Jag känner mig himla bortkommen mest hela tiden, precis som en turist som besöker London för första gången. Men varje gång någon frågar efter vägen och jag faktiskt lyckas beskriva den klappar jag mig själv på axeln. Däremot ägnade jag bara de första helgerna till att se turistattraktioner, efter det har jag hittat mina egna smultronställen, de fl esta nära området där jag bor. Så efter ett tag lever man nog inte som en turist, vilket på något knasigt sätt gör att man får ut det

mesta av landet. Men jag kommer alltid att känna mig som en turist säger Louise.

Att komma från Sverige och lilla Luleå till London kan inte ha varit lätt, var det svårt att komma in i den engelska varda-gen och familjen?

- Jag skulle nog säga att det gick ganska lätt att komma in i vardagen, men det var ändå inte helt lätt eftersom att exakt alla rutiner ändrades. Allt från vilken tid man går upp på morgonen till vad man har för arbete till vilket land man bor i. Efter två veckor började det mesta kännas bekant, men innan jag kunde börja kalla det vanlig vardag tog det kanske en – två månader faktiskt. Även om man är förberedd på att det kommer att vara nytt redan innan man åker så blir man lite halvchockad när man kommer fram säger Louise.

Men nu har det ju gått några månader och du har som sagt kommit in i varda-gen och rutiner med allt vad det innebär, hur trivs du och vad har du för förvänt-ningar på ditt år i London?-- Jag trivs bra! Den första perioden när jag var alldeles ny hade jag en hemsk hemlängtan den första veckan. Men så snart jag fi ck kom-pisar vände sig allt till det bättre. Visst fi nns det stunder då jag är less, när barnen tjorvar alldeles för mycket, men då brukar jag tänkaatt livet därhemma faktiskt inte är perfekt heller. På så sätt undviker jag att få sådär knasig hemlängtan igen. Jag förväntade mig att att få ett, på något sätt, aktivt viloår efter gymnasiet då jag dessutom lärde mig om en

annan kultur, förbättrade min engelska, träf-fade nya människor och helt enkelt upptäckte ett nytt land. Alla förväntningar har slagit in! Och bäst av allt är nog att man växer galet mycket som människa.

En del kanske tror att Sverige och Eng-land är ganska lika länder, hur är det där egentligen? Upplever du någon skillnad på länderna?- Jaaaa! Det är mycket smutsigare här, mycket trängre. Sen är människorna, som det fi nns väldigt många av, väldigt låtsastrevliga. Dessutom pratar ju alla engelska. Skolorna är väldigt strikta jämfört med de svenska, sen fi nns det nog en liten skillnad i det mesta. En rolig grej är att de inte förstår hur man använder en osthyvel, jag gav faktiskt en åt mina värdföräldrar i julklapp säger Louise och skrattar.

Har man aldrig bott hemifrån så kan man ju tänka sig att det kan vara lite jobbigt. När man dessutom fl yttar till ett annat land är det kanske ännu jobbigare, hur upplever du det?- Det som framförallt är frustrerande är att inte få prata sitt eget språk. Min värdfamilj är brittisk och så länge mina kompisar inte är italienare eller tyskar så är de också britter. Det är alltså engelska tjugofyra timmar om dygnet som gäller. Ibland önskar man bara att det fanns någon som förstod svenska säger Louise.

Jag har fått bilden av att engelsmän alltid dricker thé och äter scones, snälla säg att det stämmer!- Hahaha. Jag blir bjuden så gott som varje dag, men jag äter det kanske en gång i veckan. Det är i varje fall helt sant att engel-ska människor är helt tokiga i det där, säger Louise innan vi avslutar intervjun.

16

Flygvärdinna- ett roligt jobb!

Att vara fl ygvärdinna verkar vara ett väldigt populärt yrke. Vi har inter-

vjuat ”fl ygvärdinnan” som vill vara ano-nym, därför använder vi oss av namnet Donna.För henne var det en dröm att bli fl yg-värdinna redan som yngre. Efter att ha jobbat med service och tyckte om den dagliga kontakten med nya människor insåg hon att hon faktiskt kunde söka in som fl ygvärdinna. Hon testade och fi ck jobbet!

Vad är det bästa respektive sämsta med att vara fl ygvärdinna?- Det bästa är nog att man nästan alltid har roligt på jobbet. Något som är mindre bra, är nog att det är lite svårare att planera sitt vardagsliv eftersom man inte alltid kommer hem varje kväll. Men man vänjer sig och får det att fungera ändå.

Vad krävs för att kunna bli en fl ygvär-dinna?- Flygbolagen kan ha sina egna krav de går efter, men i regel ser grundkraven detsamma ut: man ska ha gymnasieutbildning, vara i fysisk god form, ha god syn, kunna simma 200m, ha en minimiålder på 21 år och en kroppslängd på minst 160cm. Meriterande erfarenheter är allt arbete inom service, vård, turism och hotell.

Hur lång utbildningen är kan variera mellan fl ygbolagen, men den brukar ligga på några veckor. Utbildningen Donna gick var två veckor lång.

Många tror att det är ett lättsamt jobb att vara fl ygvärdinna, vad säger du själv om det?- Det är ett ”enkelt” jobb om man tänker på den intellektuella utmaningen och vardags-sysslorna. En vanlig arbetsdag där det inte sker något utöver det normala serverar man kaffe och är trevlig mot passagerarna.

Det är dock även ett yrke som kan kräva lite mer ibland om en olycka uppstår eller om man måste bemöta en arg/våldsam passage-rare. Det är heller inte alltid lätt att arbeta så oregelbundna tider och långa dagar.

Det är dock även ett yrke som kan kräva lite mer ibland om en olycka uppstår eller om man måste bemöta en arg/våldsam passage-rare. Det är heller inte alltid lätt att arbeta så oregelbundna tider och långa dagar.

Nu har Donna Jensen jobbat som fl ygvär-dinna i cirka 4 år och ser sig själv arbeta som fl ygvärdinna tills hon går i pension. Till skillnad från vad jag själv trodde så är det lätt att få en nära relation till sina arbetskamrater.- När man väl arbetar ihop så umgås man ganska intensivt. Man tillbringar många timmar ihop och ibland även några da-gar tillsammans när man är på stopp, säger fl ygvärdinnan Donna. Som fl ygvärdinna har man nästan alltid roligt.

”Det bästa är nog att man nästan alltid har

roligt på jobbet.”

Av ELLEN ERIKSSON

17

Jag har fallit för grupptrycket och nu har jag, precis som alla andra skaffat mig ett gymkort. Det gick helt enkelt inte längre att spen-

dera varje kväll med en påse cheddarpopcorn och datorn på magen när alla andra konstant kastar facebookstatusar i ansiktet på en om hur mycket de tränar – situationen blev ohållbar. Så nu har jag alltså skaffat ett sånt där litet kort, och har tillgång till gymmet dygnets alla timmar. Perfekt. Och jag börjar ju faktiskt komma in i det också, få ru-tiner och sånt. Fast det är just de där rutinerna som är problemet. Fem dagar i veckan på ett löpband blir ganska enformigt, hur bra musik man än har i hörlurarna.

Men saken är den att jag är livrädd för att använda de andra maski-nerna, så jag är liksom fast vid det där jäkla löpbandet. Eller crosstrai-nern, den förstår jag mig också på. Resten ser bara läskigt och onödigt komplicerat ut. Jag skulle egentligen behöva fråga någon av alla biffar på gymmet hur allt det där andra fungerar, men jag vågar inte. Det hade varit okej ifall jag hade varit lång och blond, inte det minsta svet-tig. Med runda uppnosiga bröst som spände under det tighta tränings-linnet, tights som kramade om den runda, fasta lilla rumpan ovanför de långa slanka benen, och sådär självsäker och hurtig. Om jag hade varit sån, då hade jag frågat.

Istället går jag runt som ett förvirrat barn som har tappat bort sin mamma. Gör stora ögon och tittar frågande på allt det där nya. Det fi nns tjejer som är skitsnygga när dom tränar, och sedan fi nns det sådana som jag. Det är inget jag säger för att klanka ner på mig själv eller så, utan bara ett faktum som jag har accepterat. Jag klampar runt där i mina en-gång-vita-numera-smutsgråa gympaskor från högstadiet. Visserligen blont hår, men lite för mycket råttfärgad utväxt för att det ska ge den där sexiga känslan. I en stram hästsvans som framhäver min höknäsa och gamnacke på absolut effektivaste sätt. Kort och kutryggig. Ett par fi nnar i pannan, rödfl ammigt ansikte efter att ha sprungit på bandet i fl er minuter än vad som var nödvändigt. Löpsti-len är liksom ryckig, med armarna nervöst fl axande efter sidorna, de vet inte riktigt var de ska ta vägen. Vill inte springa längre, behöver hjälp. Beger mig ut på jakt. Oroligt. Kilar kvickt runt i lokalen. Svettig, kutryggig med höknäsa och gamnacke. Inte allt för olikt Gollum. Lungorna är fortfarande ansträngda från träningen, det är svårt att prata riktigt naturligt. Orden kommer ut lite stötvis, fl åsande. Går fram till största biffen, han som har käkat steroider till frukost sedan han var 9, ställer mig nära. Ingen respekt för personligt utrymme. Jättenära. Plirar intensivt på honom med mina lite för djupt sittande ögon. Väser hest, ”Lär mig!”

Nä, skulle inte tro det. Löpbandet får duga. Det blir jättebra.

Fast vid löpbandet

Ida Köhler

18

Har du alltid varit intresserad av träning, men inte vetat var du ska

börja? Vill du bygga muskler istället för att gå ner i vikt? Är LCHF och GI en väg mot ett bättre och hälsosammare liv?Vi har träffat Jimmy Ingemansson som jobbar som personlig tränare på Inpuls i Luleå för att få svar på det många kanske undrar över.

-För att komma igång med träningen kan man ta hjälp av en kompis för att pusha sig själv, det är bra ifall man inte är nog disciplinerad, sen funkar ju fotboll, hockey och liknande också, sporter där gemenskapenär stor. Det är minst lika viktigt att ha en målsättning med din träning, att springa fem kilometer varannan dag är roligare om du siktar på att klara av att springa ett långdistanslopp om ett år säger Jimmy Ingemansson.

Hur viktigt är egentligen träning för vår kropp?-Det är jätteviktigt att hålla igång kroppen på något sätt, det ökar livskvalitén.Forskning har visat på att utebliven träning kan leda till hälsoproblem som diabetes, hjärtsjukdomar och cancer. Sen kan man ju

är det jag förespråkar. LCHF kan vara bra, men funkar inte i längden, då du utesluter vissa saker som du kanske tycker om, vilket leder till att du kan få ett ännu större beroende. Ät balanserat och träna, det är det rätta säger Jimmy innan vi förfl yttar oss till en av Inpuls träningslokaler för att ta bilder till de olika övningarna.

”Det är minst lika viktigt att ha en målsättning med din träning”även få rygg- och nackproblem om man inte tränar.

Jag förespråkar alltid kvalité framför kvantitet

Det kan vara farligt att träna för mycket, man kan råka ut för skador och förslitningar ifall man tränar för mycket.Det är alltså därför viktigt att man vilar mellan passen för att kroppen ska hinna återhämta sig. Jag förespråkar alltid kvalité framför kvantitet säger Jimmy.

Men hur gör man om man vill bygga muskler istället föratt gå ner i vikt?-Man ska belasta musklerna med en vikt som man vet att man orkar lyfta korrekt 10-12 gånger, varken mer eller mindre, det ska alltså vara lite men hård träning.

Vad tycker du om alla dessa dieter, LCHF, GI och liknande?-Jag tycker inte att man ska utesluta något ur sin kost, man ska äta balanserat. Självklart nyttigt, så skräpmat faller ju bort på en gång. Ordentlig mat, närodlad och ekologisk mat

Namn: Jimmy IngemanssonÅlder: 30 årYrke: Personlig tränare på Inpuls.Utbildning: Kandidatexamen Idrottsvetenskap. Roehampton University i LondonMotto: Kvalitet, personligt, kompetens, glädje. (Inpuls värdeord)

Foto

graf

: CA

MIL

LA N

ILSS

ON

Av: JOSEFINE STRÖM

”

19

Beach 2012 - än är det inte för sent

VIKTIGT!Se till att värma upp 5-10 minuter innan du börjar styrkeövningarna, inklusive en lätt stretch.

Det viktigaste att tänka på är ländryggen samt positionen på huvud och axlar under samtliga övningar. I regel gäller följande:

1.Sätt ett kvastskaft mot ryggen; huvud, bröstrygg samt höftbenet ska då vara i kon-takt med pinnen. Vid ländryggen ska hållas en väldigt lätt svank hela tiden, precis så att man får i mellan fi ngrarna, varken mer eller mindre.2.Axlarna ska hållas ner mot golvet och hu-vudet i linje med kroppen för att undvika att använda dessa muskler.

Se till att värma upp 5-10 minuter innan du börjar styrkeövningarna, inklusive en lätt stretch.

Repetitioner för att öka styrka, 5-6 stycken per set.4-6 set per övning1-2minuters vila i mellan varje set.

Målsättningen för att göra förändringar är att köra detta pass två gånger i veckan för att öka grundkondition, styrka och rörlighet.

1. Ryck knäböj

Stå med fötterna axelbrett isär och håll en stång på raka armar ovanförhuvudet. Håll i stången med ett brett grepp, långt utanför axlarna. Böj på benen och utför en långsam knäböj så djupt du kan utan att fälla överkroppen. Målsättningen är att stången ska gå i en raklinje upp och ned. Håll en lätt svank hela tiden.

2 Armhävning + rodd

Börja i armhävningsposition. Händerna hålls axel-brett isär medan fötterna placeras vida isär. Fokusera på en stark hållning i mitten av kroppen, sätet ska inte sjunka ned. Utför en armhävning sedan dra en arm i taget så högt som möjligt utan att höften rör sig eller roteras. Armbågarna hålls i detta lyftläge nära kroppen.

20

4 Combo Crunch

Ligg på rygg med ena benet böjt 90 grader och det andra benet utsträckt med foten precis över golvet. Från denna position utför man en crunch samtidigt som man lyfter det utsträckta benet mot bröstet. Gå sedan ned mot golvet igen med både överkropp och benet. Upprepa sedan med andra benet. Målet är att utföra övningen utan att ländryg-gen släpper från golvet.

3 Enbens marklyft

Håll en stång med ett brett grepp (90 grader mellan händerna). Stå på ett ben ochböj benet så djupt att stången är under knät. Håll ryggen rak (lätt svank i ländrygg) och huvudet i linje med kroppen. Håll upp bröstryggen så högt du kan. Lyft sedanstången upp till midjan utan att böja armarna, de ska hållas raka genom hela rörelsen.

21

Den 22 september 2011 var en mycket mörkt dag. Det var inte bara regnet och det stormiga höstvädret som bidrog

till det, utan att en mest troligt oskyldig man blev avrättad i Georgia, USA. Klockan 05.08 svensk tid förklarades Troy Davis död, en kvart efter att han fått den dödliga injektionen. Trots att hundratusentals människor trodde att han var oskyldig till mordet på polismannen Mark MacPhail.

Det fanns tydligen inget som kunde rädda Davis. Sju av nio vittnen hade dragit tillbaka sina vittnesmål och berättat att de kände sig pres-sade av polisen att sätta skulden på Troy Davis. När slutet var nära bad Davis förgäves om att få göra ett lögndetektortest. USAs presi-dent Barack Obama valde att inte blanda sig in i fallet. Vilket fi ck mig att ändra syn helt på presidenten och det visar att Obama inte ens gav det en chans att få veta hur det låg till. Hade han vetat mer om fallet så skulle han inte ha hjärta till att låta den här mannen dö.

Jag vet inte varför jag påverkades så mycket av det här, men att låta en man dö, som man verken vet är skyldig eller inte. Det är inte rättvist. Utan några bevis och två vittnen, där en av dem misstänks egentligen ha dödat polismannen är inte rätt. Sylvester Coles som misstänks vara den riktiga mördaren vistades på samma plats som Troy natten poli-sen blev mördad. Dagen efter går Sylvester in på polisstationen och anmäler Troy. Troy fängslades trots att många ögonvittnen sagt att Sylvester var den riktiga mördaren. De satte fel man i fängelse men vägrade att inse sitt misstag.

In the past year I have experienced such emotion, joy, sadness and never ending faith.” skriver han i sitt sista brev. ”I can’t wait to Stand with you, no matter if that is in physical or spiritual form, I will one day be announcing,“I AM TROY DAVIS, and I AM FREE!

Att Troy Davis inte vann den här kampen gör mig besviken och arg. Året är 2011 och ingen ska få avrättas, straffet för kriminella ska vara att få sitta fängslade och avtjäna sitt straff. Inte att dödas. Jag frågar mig själv varför han skulle få dö när alla andra som dödat får sitta i fängelse tills de släpps fria igen. De som får avtjäna sitt straff i fäng-else är människor som dödat en annan människa. Det sägs att Troy dödade en polisman. Hans dödsstraff säger att polismän är mer värda än andra människor. Hur långt vågar människor gå egentligen?

Utanför portarna där Troy avrättades stod det hundratals människor i protest och det var så många som kämpade för Troy’s liv.

I’d like to address the MacPhail family. Let you know, despite the situation you are in, I’m not the one who personally killed your son, your father, your brother. I am innocent.The incident that happened that night is not my fault. I did not have a gun. All I can ask.. is that you look deeper into this case so that you really can fi nally see the truth.I ask my family and friends to continue to fi ght this fi ght.

Hans ord visade att han aldrig gav upp trots den långa tiden han spenderade i fängelset. Jag tror att det fi nns fl era personer som fort-farande inte gett upp. Det kanske är försent att ta tillbaks Troy Davis liv, men det är inte försent att försöka förhindra att fl er människor avrättas.

For those about to take my life, God have mercy on your souls. And may God bless your souls” var hans sista ord, och jag tror att dem orden kommer att leva kvar en lång tid framöver.

”In the past year I have experienced such emotion, joy, sadness and

”In the past year I have experienced such emotion, joy, sadness and never ending faith.” skriver han i sitt sista brev. ”I can’t wait to

”never ending faith.” skriver han i sitt sista brev. ”I can’t wait to Stand with you, no matter if that is in physical or spiritual form, I ”Stand with you, no matter if that is in physical or spiritual form, I will one day be announcing,”will one day be announcing,“I AM TROY DAVIS, and I AM FREE!”“I AM TROY DAVIS, and I AM FREE!

”For those about to take my life, God have mercy on your souls. And

”For those about to take my life, God have mercy on your souls. And may God bless your souls””may God bless your souls”dem orden kommer att leva kvar en lång tid framöver.”dem orden kommer att leva kvar en lång tid framöver.

”the situation you are in, I’m not the one who personally killed

”the situation you are in, I’m not the one who personally killed your son, your father, your brother. I am innocent.

”your son, your father, your brother. I am innocent.The incident that happened that night is not my fault. I did not ”The incident that happened that night is not my fault. I did not have a gun. All I can ask.. is that you look deeper into this case ”have a gun. All I can ask.. is that you look deeper into this case

Oskyldigtdömd

Ellen Eriksson

22

23

med det resten av mitt liv. Första tankarna jag hade när jag fått diagnosen var att det var skönt att äntligen få veta varför jag mått så dåligt säger Fredrik.

Ser du din diabetes som ett hinder i vardagen?- Jag har aldrig upplevt det som ett direkt hinder. Det enda större problem jag har stött på var när jag tog körkort, då var jag tvungen att ha ett läkarintyg som visade att jag hade koll på min diabetes. Det är också ganska självklart att man bör ha koll på diabetesen om man kör, det kan bli lite knepigt om man får en känning (lågt blodsocker, under 3,9) mitt i trafi ken. Jag är väldigt aktiv inom scoutrörelsen och då ger vi oss ut på hajker där vi går längre sträckor och sover en eller fl er nätter i skogen och där har det aldrig varit ett problem för mig. Det är bara att reglera ner insulinet eftersom att man är så fysiskt aktiv hela tiden säger Fredrik.

När man har typ 1- diabetes fi nns det vissa yrken som man inte kan jobba som, bland annat så kan man inte bli polis, vilket var något som Fredrik ville.- Jag har alltid velat bli polis, men i och med att jag fi ck diabetes stängdes den dörren. Det var det enda jag kunde tänka mig att arbeta med, men jag förstår ju varför det inte går. Det är också det jobbigaste som har varit under alla år, eftersom att min dröm krossades totalt. Under de senaste åren har det tyngt mig eftersom att det har varit mycket snack om vad man ska göra efter gymnasiet. Jag har även funderat mycket på varför just jag av alla människor fi ck det. Det är fråga som jag inte hittat något svar på och varje gång jag tänker på det så verkar allt lika hopplöst, säger Fredrik.

Upplever du att det är många som gärna vill vara ”experter” och säga till hur du ska göra, vad du ska äta och så vidare fast de egentligen inte har någon aning?-Ofta när jag träffar nya människor och berättar att jag är diabetiker kommer alltid ”du-får-inte-äta-godis” snacket upp. Jag avväpnar dem snabbt och förklarar hur det ligger till. Jag dricker alkohol men aldrig så berusad att jag tappar kontrollen på mig själv och då brukar jag få höra vissa som säger att de känner diabetiker som dricker mycket mer än vad jag gör så då borde jag också kunna dricka mer.

Även för anhöriga till en diabetiker kan det vara jobbigt, framförallt att förstå hur det känns att behöva ta en massa sprutor

och kolla sitt blodsocker fl era gånger per dag. Vad ska man tänka på tycker du?- Hemma får jag ofta höra att jag sprider kanyler och testremsor runt mig och då kan jag känna att jag blir lite arg. De har ingen aning om hur det känns att ständigt behöva tänka på att kontrollera sitt blodsocker och ta en massa sprutor. Jag kollar mitt blodsocker cirka fyra gånger om dagen och har insulin cirka sex gånger, det blir mer än 1400 testremsor och 2100 kanyler per år. Jag tror knappast att de skulle städa undan allt ifall de haft diabetes själva.

För många kan beskedet att man fått diabetes komma som en chock, alla reagerar olika och en del kan bli väldigt ledsna och undra varför det hände just dem. Har du några tips till personer som nyss fått diabetes?- Oj, tips till de som nyss fått diabetes. Klurig fråga, jag har aldrig tänkt på det. Mina tips skulle nog vara att; blodsockret måste inte alltid vara perfekt, det går ändå. Låt aldrig diabetesen begränsa dig!

FAKTA OM DIABETESTyp 1- diabetes beror på att betacellerna i bukspottskörteln har angripits av kroppens immunförsvar och förstörts, detta leder till att kroppen inte längre kan tillverka sitt eget insulin. Bristen leder i sin tur till att sockret stannar kvar i blodet och blodsockernivån stiger. Man måste därför själv tillföra kroppen insulin med hjälp av sprutor eller en insulinpump. Man vet inte helt säkert ännu varför en del får typ 1- diabetes men andra inte.

Källa: http://www.1177.se

Av JOSEFINE STRÖM

24

Hur presenterar du dig själv när du träffar nya människor? Det är tydligen så att jag ska presentera mig såhär när jag

träffar nya människor: ”Hej jag heter Josefi ne Ström och jag har diabetes”. Men är jag sjukdomen för att jag har den? En sjuk-dom som inte syns utanpå men märks inuti. En sjukdom som alla vet om att den fi nns men få vet vad den innebär. Det fi nns alltid hobbyexperter som träder fram när någon drabbas av en kronisk sjukdom, de är väldigt många och lika många har ofta väldigt fel. Du ställs också inför ett val; låta sjukdomen styra dig eller så styr du sjukdomen. Vad hade du valt?

I juli 2010 fi ck jag typ 1- diabetes. Jag hade på ett ungefär koll på vad det innebar, att man behövde ta insulin och så vidare, jag visste däremot inte vad det berodde på. När jag blev inlagd på intensiven var det nästan i sista sekund, det hade nämligen gått så långt att jag fått syraförgiftning i blodet.

Den första känslan var rädsla över vad som komma skulle, att jag inte skulle klara av det. Sen förvandlades rädslan till ilska. Jag var arg på människor som skrev: ”krya på dig Josefi ne!” Vadå krya på mig? Vis-ste de inte att det här var något som jag skulle få dras med resten av mitt liv? Nu i efterhand förstår jag det där, det är inte lätt för en utom-stående att veta hur man ska reagera och vad man ska säga. Och lika svårt var det att veta hur jag själv skulle reagera på hela situationen.

Det som har varit mest irriterande och det som jag faktiskt fortfaran-de tar väldigt illa vid mig av är alla dessa ”hobbyexperter” på diabetes som helt plötsligt och från ingenstans dykt upp och anser sig ha rätten att lägga sig i vad jag ska och inte ska äta. Att ha diabetes innebär faktiskt inte att man är allergisk mot socker och inte ska äta det, man ska ta insulin varje gång man äter och det är det jag har mina sprutor till. Min sköterska sa en gång något helt fantastiskt: ”Ingen har rätten att lägga sig i vad du ska äta, du kan äta precis vad du vill. Men det är du som får ta konsekvenserna av det!”

Mitt liv har inte blivit så annorlunda jämfört med innan, jag kanske har blivit lite mer öppen om vad jag tänker på och jag kanske tar för mig mer. Vad jag vet om så är det ingen annan som har märkt någon skillnad heller.

Trots att det fi nns medicin så är typ 1- diabetes en kronisk sjukdom som innebär att den som har det kommer att få leva med resten av sitt liv. Men som med allt annat så har du har faktiskt ett val, antingen så kan du låta sjukdomen styra dig eller så styr du sjukdomen. Jag valde det senare alternativet den där varma sommarkvällen i juli 2010.

It’s up to you, so don’t limit yourself!

JosefineStröm

Är du vad du har?

25

Journalisten Dawit Isaak hämtades i sitt hem den 23 september 2001 och

fördes till ett av de eritreanska fängel-serna. Idag, tio år efter vet varken hans familj eller svenska myndigheter var han befi nner sig eller hur han mår. Nu befaras han vara död. Leif Öbrink, ord-förande i Stödföreningen och Agneta Lindblom Hultén, Journalistförbundets före detta ordförande, tror däremot att det är ett påhitt.

Journalisten Dawit Isaak föddes 27 okto-ber 1964, i staten Eritrea. 1987 kom han som fl ykting till Sverige där han försörjde sig som städare. Det svenska medborgar-skapet fi ck han 1992. När Dawit återvände till sitt hemland gifte han sig och skaffade barn. Ett tag därefter blev han reporter för tidningen Setit.

För att kunna sätta sin familj i säkerhet återvände han och hans familj till Sverige. När Dawit ett år senare återvände till Eritrea hade gränskriget skapat en intensiv politisk debatt.

En dag i maj, när de femton politikerna i utbrytargruppen inte fått svar på sina önskemål, lade de ut sin kritik på internet i ett öppet brev till PFDJ – ”People’s Front for Democracy and Justice”.

Fria Dawit Isaak

för att ha tagit emot ekonomiskt stöd från utlandet.

Dawit åkte in på sjukhus i april 2002 för vård av tortyrskador, enligt amerikanska ”Committee to Protect Journalists”. Som-maren 2004 försäkrade Eritreas ambassa-dör i Stockholm att Dawit mådde bra.

Den 17 mars 2005 fi ck Stödkommittén ”Free Dawit Isaak” ett nytt livstecken. Enligt källor säg det att han behandlas som en dömd brottsling och tvingas utföra hårt arbete i fängelset Karsheli i centrala Asmara.

Den 19 november 2005 spreds glädje över Sverige och resten av världen, Dawit Isaak hade släppt ur fängelset. Han berättade för sin familj i Göteborg att han lider av högt blodtryck, men mådde annars bra.

Lyckan varade dock inte länge, bara efter tre dagar greps han igen. Enligt Eritreas informationsminister hade Isaak bara fått permission från fängelset.

Sedan dess sitter Dawit Isaak åter i fäng-else. Svenska myndigheter eller internatio-nella frivilligorganisationer har än inte fått träffa honom.

En organisation som jobbar med mänsk-liga rättigheter, Amnesty, kämpar fortfa-rande för att fria Dawit Isaac. Detta är en kamp utan slut.

Brevet publicerades av den fria press-sen, tillsammans med analyser, kom-mentarer och intervjuer med fl era av de femton politikerna. När omvärlden vände blickarna mot ruinerna av World Trade Center slog regeringen tillbaka mot reformisterna.

Efter 11 dagar hade elva av politikerna gripits. En av dem var Dawit, som hämtades i sitt hem den 23 september 2001.

Efter 11 dagar hade elva av politikerna gripits. En av dem var Dawit, som hämtades i sitt hem den 23 september 2001.

Ingen av dem har anklagats eller fått en rättvis rättegång, men har stämplats som landsförrädare och anklagas även

Amnesty- Amnesty International är en organisation som arbetar mot mänskliga rättigheter. - De har ca 3 miljoner medlemmar och bidragsgivare i mer än 150 länder.- Huvudkontoret ligger i London och har ca. 400 anställda.

Exempel på frågor som Amnesty Interna-tional arbetar för:- Rätten till åsikts- och yttrandefrihet- Att avskaffa tortyr och dödsstraff- Att stoppa våld mot kvinnor- Flyktingars och migranters rättigheter

Av ELLEN ERIKSSON

26

ColombianaActionColombiana handlar om en ung kvinna som växer upp till en iskall lönnmördare efter att ha sett när hennes föräldrar blev mördade när hon var en liten fl icka. Hon arbetar som yrkesmördare för sin morbror på dagarna och på sin fritid inleder hon en inten-siv jakt för att hämnas på sina föräldrars mördare.

CrashDramaFilmen utspelar sig i ett rasistiskt Los Angeles. Under två dygn får man följa fl era människors liv som knyts samman då en bilolycka sker i staden. Trots varandras olikheter och kulturer måste de samarbeta och tvingas ta beslut som kommer att påverka deras liv föralltid.

Black SwanPsykologisk thrillerNina Sayers, en ung ballerina som har bestämt sig för att bli den nya balettstjärnan. En balettensemble i New York tänker sätta upp sin version av Svansjön, och Nina får dubbelrollen som Odette/Odile. Odette är den oskuldsfulla vita svanen medan Odile är den förföriska svarta svanen. Ninas personlighet passar bäst för rollen som Odette, medan konkurrenten Lily gör sig bäst som Odile. När de båda tävlar om dubbelrollen, upptäcker Nina en mörk sida inom sig själv.

The helpDramaSkeeter är en ung överklassfl icka som trotsar normen när hon bestämmer sig för att skriva en bok om hur det är för svarta kvinnor att arbeta i vita familjers hem under 60-talet i USA. Skeeters skrivprojekt blir startskottet till att fl er färgade kvinnor vågar träda fram med sina berättelser om sina livssituationer

Man on fi reDramathrillerI Mexico City är kidnappningarna många. Livvakten Creasy anställs för att skydda en tioårig fl icka. De båda får en väldigt fi n relation som ger Creasy livskraft igen. En dag kidnappas fl ickan och Creasy tappar allt förstånd. Han gör allt i sin makt för att rädda henne.

Prints fi lmtips

27

The HurricaneDrama & Sport

Filmen är en sann historia om boxaren Rubin ”Hurricane” Carter som nått toppen av sin karriär och står redo för en match som kan ge honom världsmästartiteln i

mellanvikt. På kvällen den 17 juni, några månader före matchen, skjuter två män ihjäl tre per-soner. Rubin och hans vän John Artis är oskyldiga men döms, av en helvit jury, på

Freedom WritersDrama

När läraren Erin Gruwell stegar in på sin nya arbetsplats möts hon av ungdomar med olika etnisk bakgrund. Det är elever med väldigt tuffa bakgrunder. En dag, när en elev vittnar till en våldsam gänguppgörelse, gör ungdomarnas verklighet sig på-

mind i skolan. Det får Erin att inse att hon aldrig kommer att nå fram till sina elever om hon inte anstränger sig för att förstå något av den verklighet de faktiskt lever i.

Secret WindowDramathriller

Efter en olycklig separation från sin fru uppsöks den berömde deckarförfattaren Mort Rainey vid sin avlägsna sjötomt av en hotfull främling som kallar sig John

Shooter. Den hotfulle Shooter hävdar att Rainey har plagierat en av hans historier och kräver rättvisa. När Shooters krav blir till hot - och senare mord - vänder sig

Rainey till en privatdetektiv för att få hjälp. Men i takt med att de våldsamma hoten blir verklighet, upptäcker Rainey att han inte kan lita på någon i sin omgivning...

Och snart märker han att det som han minst anat var sanningen.

Flyga drakeDrama

Amir och Hassan, två unga pojkar som växer upp i ett fredligt Afghanistan. De är oskiljbara trots deras olika värden. När Sovjetunionen invaderar landet fl yr Amir

och hans familj till USA där han skapar ett nytt liv. Några år senare återvänder han till sitt hemland för att hjälpa sin gamle vän. Där märker han att vännens son ham-

nat i bekymmer där han måste ingripa.

Shutter IslandPsykologisk thriller

Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka ett mystiskt försvinnande av en kvinnlig massmördare. Omgivna

av psykiatriker och livsfarliga psykopater på en avlägsen ö förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott.

28

Foto- och modeintresserade Haidi: inspiration finns överallt!

Haidi Jakobsson, 18 år, fl yttade från Luleå till Uppsala. På grund av fl yt-

ten hade hon lite att göra till en början, vilket fi ck henne att börja blogga. Nu har hon bloggat i ungefär två år och det roligaste hon vet är att få respons på det hon skriver.

Tycker du det är svårt att hitta inspiration till att blogga?- Vissa dagar är svårare än andra, ibland har man bara överfl ödigt med inspiration och an-dra dagar går det bara inte. Jag fotar ju också, och där fi nns det ju inspiration överallt, man måste bara lära sig att ha öga för saker och ting.Har du någon gång råkat ut för elaka kom-mentarer?- Oja, det är sådant man bara ska ignorera. Personer som skriver elaka saker är bara avundsjuka på din framgång.Du gillar ju mode också, vem är din största stilikon? - Vilken tjej älskar inte kläder liksom, jag tar inspiration från många olika som jag använ-der för att skapa min egna stil.Jag tar på mig det jag själv tycker är snyggt, och inte bara för att det är mode.

Du har ju bott i Luleå ett tag, och har nu fl yttat tillbaka till Uppsala, vad tyckte du om Luleå och tror du att du kommer att fl ytta tillbaka hit upp igen?- Luleå var en mysig stad med härligt folk, jag trivs här i Uppsala men jag skulle faktiskt vilja spola tillbaks tiden. Då bodde jag nära min pojkvän och det var det bästa som fanns. Nu uppskattar man sådant mer, eftersom vi bor i två olika städer. Vad är dina intressen förutom foto och mode?- Jag har tränat konståkning i 9år, men jag har nu slutat. Däremot tränar jag thaiboxning på avancerad nivå.Haidis framtidsdrömmar är att leva lycklig och att arbeta med det hon älskar. Hon vet inte när hon kommer att sluta blogga, men kommer inte att göra det förrän hon tröttnat på det.

Namn: Haidi JakobssonÅlder: 18Bor: UppsalaGör: Bloggar, fotar och tränar thai-boxning på avancerad nivå.

Av ELLEN ERIKSSONFoto HAIDI JAKOBSSON

2929

KonsumvalsDe automatiska skjutdörrarna gick upp

med samma mekaniskt hasande ljud som var dag. Som att dra en åldrad, sträv piassavakvast över ett sandigt och skitigt marmorgolv. Ett torrt ljud. Lika torrt som dagen utanför dörren. En dag där de frasiga löven sakta men hastigt seglar ned mot marken i vinden. En sista resa för ett löv. Ett löv som under den kalla och frostiga våren slagit skott. Som under den varma sommaren grönskat och skimrat i alla dess varma nyanser. Som nu lämnade sin plats under sina trygga armar för att göra sin väg ned mot den dammiga marken, för att kallt bli liggandes. Ett och annat löv hade fastnat under dörrens borst. Släpandes.

Innanför dörren över det smutsiga entrégol-vet stod Han, som alltid. Han som önskade infria sina drömmar. Eller kanske resterna av det som en gång hållit ihop ett trasigt liv. Ett hårt liv. Eller ett liv hårt levt? Bara Han visste, nå-gonstans långt där inne. Men nu stod han där och offrade de sista spår av sina drömmar, i hopp om att fi nna nytt ljus. Bedjandes till en vän. Hans enda sanna vän. Den bakfalska vännen som allt som oftast sviker de löften som ges. Men ändå vänder såna brutna själar som Han sig till denne. De var allt de riktiga vännerna. För de brutna sviker inte. Aldrig. Vidare över det nu renare, men än dock smutsiga och spåriga golvet, hastade Hon. Mot de fallande prasslande löven. Och som hon bar liv, sköt hon de stora, tunga och kallt metalliska näten framför sig, på knastrande hjul. Och såsom näten rasslade och dånade, skakande och gnisslande, formade de en bur.Den buren. I buren fann man hela hennes liv. Och med det, livet Hon givit. Det hon givit med en evig kärlek och ändlös tro. Tillsam-mans med det. Hon med stor ansträngning

lyckats skrapa ihop för att hålla sin värld fungerande. Den världen hon delar med sig av, med en aldrig sinande trygghet och värme. Ett helt liv- nej, en hel värld- i en rasslande bur, framfarande över ett lerigt och vått golv. Men hur fångad och kedjad man än är, så sviker kärleken inte. Aldrig.

Där borta hördes rasslandet rulla över smutsen och ut genom de sega och dröjande skjutdörrarna. Men här var golvet bara blött. Ingen lera och sand. Viloplatsen väntade här, tom och välkom-nande, som alltid. Det var ingen som stan-nade upp här. Ingen som ville nedlåta sig att bli dragen till lockelsen att sätta sig på denna stela yta. Det var som att man inte vågade vila sina ben här i rädsla att bli uttittad, näs-tan uthängd. De stela, betsade brädorna knarrade lätt. Än dock tittar ingen. Aldrig.

Minst av alla tittade Den, som viktigt for in mot den öppna dörren. Dess nästan äcklade blick mot golvets och rummets smuts fi ck Den att svaja till. Kontrasterna mellan dem var för stora. Gruset, kantigt och matt- Den, kurvig och till och med blank. Som att de tillhörde olika världar. Vilket de självklart gjorde. Det sätt de möts på är ett och ett enda; Med denna blick. En blick så vass, att den kan skära av allt vidkännande av detta… Fula. Detta fula var en fi ende. Fienden att frukta, då den kan skada ens liv. Detta innötta spår av allt viktigt och vackert i livet. Så, det fula blir förträngt. Det får inte komma nära, vare sig kropp eller sinn. Inte en enda tanke. Endast kvävda röster inombords. Rösten som talar om att gå vidare. Inte en enda tanke. Endast kvävda röster inombords. Rösten som talar om att gå vidare. Men viljan, eller fåfängan, att för alltid vandra i detta gyllene skede i livet, tystar det mesta. Den väver sig sakta men säkert in i ett nät av lögner och ursäkter, sammanknutet

med fl ykter från en mattad värld. En annan värld alltså, som Den inte vill kän-nas vid. Men allra längst in, under alla intrass-lade, omöjliga och grundmurade undanfl yk-ter, ligger en förnekad, bister vetskap. Men det vill Den inte erkänna. Aldrig.

Nu syntes en av Dom. En av Dom som väntar på att de som går in skall komma ut, ända till dagens slut. En av Dom som inventerar och sitter. Härifrån såg de ut att längta bort. Alltid någon annan-stans. Ryggarna böjda, fast de knappt hunnit öppna livets dörr. Bara de inte glömmer att knacka på. För den kommer att öppnas och de kommer välkomnas. Men väntar man för länge kan dörren rosta och bli svår att få upp. Sen försvinner den. Deras dörrar rostar bort på grund av att de skylts av förväntningar och hot. Pressen har fått Dom att tappa styrka att öppna dörren. Så nu sitter de här, väntandes. Bågnandes.

Sedan har vi ju mig, sittandes här, som så många dagar förr. Och som så manga dagar förr, har jag kom-mit från en värld som blomstrat av fram-tidsutsikter men som tappat modet att våga drömma. Som så många dagar förr, har jag sett den gamle alkoholisten stå och panta sina tomma ölburkar, skramlandes för att kunna fortsätta supa i sällskap av fl askan. Som så många dagar förr har jag sett de unga, stressade småbarnsföräldrarna som blott har sin A-kassa för att kunna bärga hem det allra viktigaste i kundvagnen. Som så många dagar förr har jag satt mig på den lodis-stämplade bänken utanför kassorna och sett de stackars åldrande fyrtio-plussare som aldrig slutar vara fjortisar. Och som så många dagar förr har jag sett de unga, ihopsjunkna affärsbiträden som under-betalt jobbar för en grinig affärschef, för att de inte klarade pressen i skolan. De sitter, för att sedan stå utan sin dörr och infria resterna av sina drömmar innanför någon annans dörr. Kanske någon med auto-matiska skjutdörrar. Allt detta blir till en liten melodi om att lära av livet. Kanske en levande visa om att hoppet inte får överge. Kanske en sång ur ett sorgset, men varmt hjärta. Fullt av tro, hopp och kärlek. Alltid.

Av JOHAN FORS

30

Vad står högst upp på din bucketlist?

Frank Häll, 52 år:-Jag vill ge ut en skiva och tre böcker. Sen vill jag åka slalom i Kanada också.

Alexandra Neudatjina, 18 år:-Jag vill lyckas inom fi lmbranchen.

Wilma Ahnquist, 10 år:- Jag vill bli cheerleadingtränare, det ser så roligt ut och så får man ha ett eget lag.

Rickard Olofsson, 19 år:- Jag vill se Luleå Hockey ta MINST ett SM-guld.

Josefi ne Rova, 18 år:-Jag vill resa jorden runt och se värl-den med mina egna ögon.

Robin Åkesson, 20år:-Jag vill bli ekonomiskt oberoende.

Ibland kan det fi nnas massor med saker man vill hinna göra innan man dör, därför skriver en del en bucket-list, det kan vara både lätta och lite svårare saker. Print har frågat några personer vad just de vill hinna med.

31

Britta Hermansson, 37 år:-Jag vill skriva en bok och lära mig rida på islandshästar!

Alexander Nilsson, 19 år:-Jag vill se ett krossat patriarkat, jag vill se ett jämställt samhälle!

Josefi n Eliasson, 18 år:Det fi nns mycket jag vill uppleva, men det enda jag egentligen kan kräva innan jag dör är att känna att jag levt.

Kalle Rönnbäck, 42 år:-Jag skulle vilja gå in i en riktig pyramid, det hade varit coolt!

Anna Timfält, 29 år:- Jag vill åka till New Mexico, jag är facinerad av staden. Mycket konst!

Martin Carlsson, 20 år:-Hoppa fallskärm, det verkar så roligt att störta genom molnen!

Per Dyrander, 19år:-Det hade varit kul att träffa band-medlemmarna i Rammstein på en meet and greet.

Gunhilma, 78 år:-Jag vill resa till USA, ett av mina barn och barnbarn bor där.

Julia Ådemo, 19 år:-Jag vill krama en panda, de är så himla fi na! Och kanske får jag göra det till hösten!

32