Kandidatexamen i Designteknik

Textilhögskolan

2015-06-02 Rapportnr

2015.17.03

Passformsgrund till

formad

sportjacka

-Digital framtagningsmetod med fokus på passform och gradering

Katarina Forsbäck

Sammanfattning Vid digital mönsterkonstruktion för ett plagg krävs ett befintligt grundmönster som

utgångspunkt för att kunna tidseffektivisera framtagningsprocessen. På konfektionsföretag där

tid för mönsterkonstruktion är bristfällig lämnas detta moment ofta till fabriksanställda trots

att kompetens finns inom företaget. Denna studie syftar till att ta fram en passformsgrund till

ett sportföretags formade jackor för att främja framtida konstruktionsprocess för företagets

konstruktörer. Resultat har uppnåtts med hjälp av metoder som digital mönsterkonstruktion,

sömnad av provplagg och avprovningar. För att grunden ska kunna användas till företagets

hela storleksintervall har denna graderats. Verifiering av graderingen har utförts genom

virtuell avprovning på inskannade provpersoner i ett 3D-simuleringsprogram.

Resultatet visar en passformsgrund där företagets återkommande passformsproblem över byst

har korrigerats. Till passformsgrunden har tre ärmar konstruerats för att bredda användningen

av mönstret. Passformsproblemet och ärmarnas form har korrigerats i mönsterkonstruktionen

genom förflyttning av skärlinjer, vridningar och formtillägg. Graderingens utfall visas genom

digitala avprovningar i företagets brytstorlekar. Skärmdumpar från 3D-

simuleringsprogrammet visualiserar skärlinjernas placering och plaggets passform.

Nyckelord:

Konfektionsteknik, digital mönsterkonstruktion, kroppsskanning, funktionella kläder, 3D-

simuering, virtuell avprovning.

Abstract When developing a digital pattern for a new garment a basic pattern is required to efficient the

construction time. In companies where the construction process is handed over to the

producing factory is the reason sometimes a lack of time for this process at the head office.

This report aim is to develop a basic pattern to a sports company’s shaped jackets for women.

The pattern is intended to efficient the construction time for the company's constructors when

developing future jacket models. In order to achieve the result digital pattern making, toile

sewing and fitting will be crucial methods to use. The basic pattern will be graded in the

company’s size range. To verify the fit of the graded pattern test persons will be scanned and

a virtual fitting session will be done on avatars in a 3D simulation program.

The results show’s a basic pattern were the fit problem over bust area has been corrected. To

enhance the usability of the pattern, three different sleeve types have been developed. The fit

problem and the form of the sleeves have been solved in the pattern construction by moving

the cut lines, twists and adding shape. The digital fitting process shows the grading’s outcome

when the garment is tested in the company's bigger and smaller sizes. Screenshots from the

3D simulation software visualizes the cut lines placement and the fit of the garment.

Keywords

Clothing technology, digital pattern construction, body scan, technical clothing, 3D-

prototyping, virtual fitting.

4

Innehållsförteckning

4 Inledning .................................................................................................................................. 8

4.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 8

4.2 Litteraturöversikt .............................................................................................................. 8

4.3 Problemformulering ....................................................................................................... 10

4.4 Syfte ............................................................................................................................... 10

4.5 Frågeställning ................................................................................................................. 10

4.6 Avgränsningar ................................................................................................................ 11

5 Metod .................................................................................................................................... 11

5.1 Förberedelser och avprovningsmetod ............................................................................ 13

5.2 Framtagning av passformsgrund .................................................................................... 13

5.2.1 Grundliv och ensömsärm ........................................................................................ 13

5.2.2 Tresömsärm och raglan ........................................................................................... 14

5.3 Gradering av passformsgrund ........................................................................................ 14

5.4 Digital avprovning .......................................................................................................... 14

6 Resultat .................................................................................................................................. 15

6.1 Passformsgrund .............................................................................................................. 15

6.11 Liv och ensömsärm .................................................................................................. 16

6.12 Tresömsärm .............................................................................................................. 18

6.13 Raglanärm ................................................................................................................ 19

6.2 Gradering och måttlista .................................................................................................. 21

6.3 Digital avprovning .......................................................................................................... 22

7 Diskussion ............................................................................................................................. 23

7.1 Resultatdiskussion .......................................................................................................... 23

7.2 Metoddiskussion ............................................................................................................. 25

7.3 Slutsats ........................................................................................................................... 26

8 Slutord ................................................................................................................................... 27

9 Källförteckning ...................................................................................................................... 28

10 Bilagor ................................................................................................................................. 30

Bilaga 1:1-2 Måttlista ensömsärm ........................................................................................ 30

Bilaga 2:1-2 Måttlista tresömsärm ....................................................................................... 32

Bilaga 3:1-2 Måttlista raglanärm .......................................................................................... 34

Bilaga 4:1-6 Digital avprovning i storlek c34 ...................................................................... 36

Bilaga 5:1-6 Digital avprovning i storlek c44 ...................................................................... 42

5

Figur- och tabellöversikt

Figurförteckning

Figur 1 Metodkarta för framtagning av passformsgrund. ........................................................ 12 Figur 2 Passformsproblem över byst på befintlig jackmodell på företaget. ............................. 15 Figur 3 Skiss på passformsgrunden med de tre alternativa ärmarna. ....................................... 16 Figur 4 Toile E1. Dragningar över byst och veckbildningar på bakstycket. ............................ 17

Figur 5 Mönsterjusteringar på passformsgrund och ensömsärm. ............................................ 17 Figur 6 Slutgiltig passformsgrund med ensömsärm på provperson B. .................................... 18 Figur 7 Konstruktion till formad tresömsärm. ......................................................................... 18 Figur 8 Slutgiltig passformsgrund med tresömsärm på provperson B. .................................... 19 Figur 9 Raglanärm. Toile R3 innan och efter justering............................................................ 19 Figur 10 Förändring av konstruktion. Raglanärm. ................................................................... 20

Figur 11 Vriden raglanärm med markeringar för förflyttning. Toile R3. ................................ 20 Figur 12 Viddjustering av raglanärm. Toile R4. ...................................................................... 21

Figur 13 Slutgiltig passformsgrund med raglanärm på provperson C. .................................... 21 Figur 14 Gradering av passformsgrund. ................................................................................... 22 Figur 15 Digital avprovnign av storlek c38 på provmodell C .................................................. 23 Figur 16 Digital bedömning av passform. Tresömsärm i storlek c34. .................................... 23

Figur 17 Digital dedömning av sömplacering. Tresömsärm i storlek c34. .............................. 23

Tabellförteckning

Tabell 1 Kroppsmått på provpersoner ...................................................................................... 13 Tabell 2 Passformsgrundens uppdaterade byst - och stussvidd ............................................... 17

Tabell 3 Passformsgrundens uppdaterade midjevidd ............................................................... 19

6

Terminologi Body- scanning – Skanningmetod av kroppar där mått och form kan avläsas.

CAD - Computer-aided design. Program för digital mönsterkonstruktion.

Gradering – Minskning och ökning av måttvärden för ettt plagg.

Grundmönster – Utgångsmönster vid konstruktion.

Kroppsmåttlista – Sammanställda genomsnittsvärden på kroppsmått.

Modellmönster – Mönster till slutgiltigt plagg.

Plaggmåttlista – Sammanställning av ett plaggs avgörande mått.

Plaggskiss – Teknisk skiss över ett plagg.

Sportjacka – Följande studie syftar på sportjacka för lågintensiv motion.

Toile – Provplagg.

7

Förord Jag vill tacka mina externa handledare för ett lärorikt och intressant sammarbete. Ett stort tack

även till min interna handledare Niina Hernandez och mina bollplank Ellinor Byström och

Ellika Skjutar för goda råd och stöd under hela arbetsprocessen.

8

4 Inledning I följande avsnitt beskrivs bakgrund till vald studie och tidigare forskning presenteras i en

litteraturöversikt. Syftet lyfts fram och forskningsfrågorna identifieras utifrån bakgrunden.

Slutligen redovisas studiens avgränsningar.

4.1 Bakgrund

I många konfektionsföretags produktutvecklingsprocess utgör mönsterkonstruktion basen till

den aktuella produkten. Konstruktionen skapas av antingen en fabriksanställd konstruktör

eller av en konstruktör på företagets huvudkontor. I de fall där konstruktionen skapas på

fabrikerna skickas en måttlista från huvudkontoret som underlag.

Denna studies syfte är att tidseffektivisera framtida konstruktionsarbete för ett väletablerat

sportföretag. Detta genom att tillgodose huvudkontorets konstruktörer ett graderat

grundmönster. Idag har det aktuella företaget brist på grundmönster. Tillsammans med ett

begränsat antal anställda mönsterkonstruktörer har detta bidragit till att det tillgängliga

digitala konstruktionssystemet på huvudkontoret inte fullt utnyttjas. Utan grundmönster anses

konstruktionsprocessen vara för tidskrävande då mönstergrunderna först måste skapas innan

modellmönster kan tas fram. Plaggen konstrueras istället av fabriksanställda. På grund av

feltolkningar och varierande kunskapsnivå hos fabrikernas anställda blir resultatet prover med

återkommande passformsproblem. Detta leder till en fördröjd framtagningsprocess då nya

prover återigen måste sys upp och skickas till huvudkontoret för godkännande. Proverna

provas av på huvudkontorets anställda med kroppsmått närliggande provplaggets. Graderade

prover provas endast av på en person i de tillskickade brytstorlekar då brist på personer med

överensstämmande kroppsmått finns på kontoret.

Det största problemområdet för företaget är deras formade sportjackor på damer. Provernas

återkommande passformsproblem över byst och formen på ärmarna är faktorer som

upprepande gånger behöver justeras. Följande studie önskas resultera i ett digitalt

grundmönster, en passformsgrund, med alternativa ärmar till företagets formade

damsportjackor. Passformsgrunden kommer att tidseffektivisera framtida

konstruktionsprocess för företagets mönsterkonstruktörer. Om mönsterkonstruktion sker på

huvudkontoret med en dialog mellan konstruktörer och designer kan misstolkningar reduceras

och större kontroll kan fås över plaggets passform ett tidigare skede. För att grundmönstret

skall kunna utnyttjas till samtliga storlekar i företagets storleksintervall kommer denna att

graderas. En verifiering av graderingen kommer ske genom en digital avprovning på ett flertal

inskannade provpersoner i olika positioner.

4.2 Litteraturöversikt

Följande avsnitt avser att presentera tidigare forskning inom passform, avprovning, gradering

och digitala tekniker vid produktutveckling av ett plagg.

Vid framtagning av ett nytt plagg krävs ett flertal processer innan önskat resultat uppnås.

Mönsterkonstruktören utgör produktframtagningens bas genom att skapa ett grundmönster

utifrån bestämda kroppsmått och gradera detta efter önskade storleksintervall. En modell

skapas från grundmönstret och mönstret skickas tillsammans med specificeringsdokument till

fabriken som syr upp ett prov. Provet skickas tillbaka till mönsterkonstruktören som bedömer

passformen, balansen, sömnaden och komforten i plagget. Med passform menas samspelet

mellan storleken på plagget och bäraren, proportioner, position av provmodell, uppkomst av

veck, samt dimensionen och rörelsevidd i plagget. Vad som avgör en god passform är svårt att

fastställa. Aktuella trender, personliga preferenser och noggrannhet är faktorer som ofrivilligt

9

vägs in och differerar beroende på avmätningssituation och bedömare. Bedömarens erfarenhet

är också en faktor som avgör hur avprovningen granskas (Ashdown & O'Connell 2006).

Ett plaggs konstruktion är avgörande för dess passform. Plaggets användningsområde

bestämmer hur konstruktionen skall utformas. En konstruktion utformad efter kroppens

rörelseschema är särskilt viktigt inom plagg för aktivt användande. Lösningen på ett begränsat

rörelseschema i ett plagg ligger snarare i en justering av skärlinjernas placering, än i felaktigt

rörelsetillägg (Dunne & Watkins 2015, s 65). Mönsterkonstruktion som är anpassad till plagg

för aktivt användande kräver en hög precision. Ett tillagt viddområde för ökad rörelse kan få

motsatt effekt för bäraren om det placeras fel under konstruktionsprocessen (Ashdown 2015,

s.70).

Petrova & Ashdown (2008) belyser rörelseviddens inverkan på ett plaggs passform.

Författarna har delat upp rörelseviddstillägg i två kategorier där den första är ett tillägg för att

skapa ett behagligt mellanrum mellan plagg och kropp. Den andra kategorin syftar på det

estetiska yttrycket av plagget och är ett måttillägg som läggs till för att uppnå det tänkta

visuella yttrycket för plagget. Hur mycket rörelsevidd som krävs för ett plagg beror på

plaggtyp, kroppsform och modell på plagget. Koblyakovas (1980, se Petrova & Ashdown,

s.231) anser att rätt rörelsevidd för ett överdelsplagg erhålls av skillnaden i viddmått över

bysten, runt bysten och runt midja vid inandning respektive utandning. En äldre syn på

rörelsevidd för plagg avsedda för aktivt användande är Kirks and Ibrahims (1966) studier som

visar på att rätt röreseviddtillägg över kroppen erhålls av viddskillnaden av hudens yta i

avslappnat och utsträckt läge. Rörelsevidden är också ett verktyg för att uppnå

rörelsemöjlighet i plagget.

Att välja rätt storlek är avgörande för hur passformen ter sig på bäraren. För att uppnå god

passform för ett antal individer med olika kroppsmått krävs ett omfattande storleksspann av

det producerade plagget. Inför framtagning av måttlistor för gradering mäts en omfattande

mängd människor av, och ett medelvärde av deras olika kroppsmått sammanställs (Watkins &

Dunne, s71-73). Urvalet av människor för avmätning är avgörande för kroppsmåttlistans

utfall. Genom att endast mäta av en grupp människor, valda med hänsyn till ålder, kroppsform

eller etniskt ursprung kan en riktad måttlista erhållas. Genom att utesluta kroppsfigurer

utanför kundsegmentet kan en optimal gradering uppnås för en speciell kundgrupp. En så

kallad riktad gradering ökar antal köp då den tänkta kunden, i alla storlekar, passar i plagget

(Petrova & Ashdown 2008). En avmätning kan syfta till ett eller ett flertal mått. Schofield

och LaBat (2005) har undersökt sju olika graderingssystem och sammanställer dessa i två

kategorier. Den ena kategorin består av en graderingsmetod som endast utgår från avmätning

av bystmått. Bystmåttets ökning tillämpas porportionerligt på övriga måtts gradering. Den

andra kategorin av graderingssystem är uppbyggt på att byst, midja och höft skall öka

proportionerligt mellan storlekarna. Schofield och LaBat (2005) anser att de båda nämnda

systemen ofta lämnar de yttersta storlekarna i intervallet med bristfällig passform och anser

därför att varje mått ska inneha sin egen gradering.

Avprovning och bedömning av passform av ett plagg kan ske både på en fysisk provmodell

eller digitalt på en inskannad provmodell. För virtuell avprovning krävs en kroppsskanner och

ett 3D-simuleringsprogram. Kroppsskanning beskrivs som en process där provpersonens

massa skannas in med hjälp av t.ex. laserstrålar. Den inskannade datan, innehållande bland

annat information om kroppsmått kan sedan omvandlas till en virtuell avatar (Simmons &

Istook 2003). Den digitala avprovningsprocessen fortsätter i ett 3D-simuleringsprogram som

vanligtvis är kopplat till ett CAD-baserat 2D program där mönsterunderlag för plagget

10

skapats. Mönstret, som virtuellt sys ihop till ett plagg i CAD-programmet, exporteras till 3D-

programmet där det provas av på den inskannade provpersonens avatar (Apeagyei & Otieno

2007).

Ashdown, Loker, Schoenfelder och Lyman-Clarke (2004) menar på att avprovning i ett 3D-

simuleringsprogram är ett bra substitut till fysisk avprovning då det inte kräver regelbunden

tillgång till en fysisk provperson eftersom den en gång inskannade personen kan återanvändas

vid upprepade avprovning. Författarna menar att arkiveringsprincipen för digitala

provpersoner bidrar till ett hållbarare avprovningssystem då exakt samma provperson kan

användas oberoende av granskare och geografisk position. Bye och McKinney (2010) visar i

sin undersökning att virtuell avprovning och fysisk avprovning på samma provperson ger

samma visuella resultat i avseende på plaggets passform. Författarna nämner dock att den

virtuella avprovningsprocessen kräver ett tränat öga då sömlinjer, insnitt, veck och dragningar

är svåra att upptäcka på 3D-modellen. En digital avprovningsprocess möjliggör en provmetod

som inte kräver något fysiskt provplagg. Processen sparar både produktionstid och frakttid

samt förenklar den fysiska provhanteringsprocessen (Bye & McKinney 2010).

4.3 Problemformulering

Trots tillgång till CAD-baserad mönsterkonstruktion lämnar företaget över denna process till

fabriksanställda. Framtagning av mönster anses i dagsläget vara för tidskrävande och tiden

otillräcklig att utföra detta moment från huvudkontoret. Resultatet blir återkommande

passformsproblem på provplaggen som måste justeras på fabrik och återigen skickas till

företaget för godkännande. Om konstruktionen blir korrekt i ett tidigare skede kan antal

prover förhoppningsvis reduceras, vilket sparar både tid och ekonomiska resurser.

För att möjliggöra konstruktionsarbete från huvudkontorets konstruktörer hade en minskning

av konstruktionstid behövt uppnås. Genom att flytta konstruktionsprocessen till

huvudkontoret hade företaget fått högre kontroll på sina produkter i ett tidigare skede. Detta

hade i sin tur minskat antal återkommande passformsproblem på proverna. Det största

problemområdet idag är företagets damjackor och då främst passformsproblem över byst och

brist på form i ärm. För att göra en mer korrekt bedömning av passformen hade prover behövt

provas av på fler än en provperson per storlek, vilket i dagsläget bara görs för basstorleken.

Prover i storlekar över och under basstorleken provas bara av på en person per storlek

4.4 Syfte

Syftet med studien är att utveckla en graderad passformsgrund där fokusområde ligger på att

redigera passformsproblemet över byst samt utveckla tre alternativa ärmar. Passformsgrunden

ska fungera som utgångspunkt för huvudkontorets konstruktörer vid framtida framtagning av

formade sportdamjackor i samtliga storlekar i storleksintervallet. Verifiering av passform

kommer ske genom avprovning fysiskt och digitalt på ett flertal provpersoner i olika

positioner.

4.5 Frågeställning

- Hur kan mönsterkonstruktion anpassas för att skapa en ärm avsedd för aktivt

användande?

- Vad krävs för att redigera det befintliga passformsproblemet över bysten?

- På vilket sätt kan digital avprovning vara ett komplement i validering av

passformsgrundens olika storlekar.

11

4.6 Avgränsningar

Passformsgrunden kommer fungera som grundmönster till företagets sportjackor för

vardagsmotion, det vill säga för en låg träningsnivå. Grundmönstret kommer vara anpassat för

ovadderade jackmodeller och kommer inte kunna användas vid konstruktion av vadderade

jackor, så som t.ex. skidjackor då stoppningvolym måste tas hänsyn till.

Passformsgrunden kommer innehålla sparsamt med detaljer. Fokusområdet kommer

avgränsas till grundens livdel samt tre alternativa ärmar. Detaljer som huva och krage

kommer uteslutas på grund av begränsad tidsperiod.

Toiler i passformens framtagningsprocess kommer sys upp i kraftig bomullsväv och i

polyester. Toiler i bomullsväv kommer användas i framtagningsprocessens tidigare stadie på

grund av ekonomiska skäl men kommer sedan att bytas ut till polyesterväven för de senare

och slutgiltiga toilerna. Polyestertyget är mer kostsamt men visar på ett resultat mer snarlikt

företagets befintliga jackor. På grund av ekonomiska och sekretessbelagda skäl kommer

företagets tyger inte användas i toilerna.

Passformsgrundens gradering kommer valideras genom digital avprovning på provmodeller

där bystmåttet kommer avgöra storleksindelning. Då detta underlag inte är statistiskt måste

resultatet värderas därefter. Antal digitalt avprovade storlekar kommer begränsas till

företagets två brytstorlekar, c34 och c44. De digitalt avprovade storlekarna kommer inte sys

upp i fysiska toiler. Denna avgränsning har gjorts på grund av studiens begränsade

tidsintervall, samt efter Bye och McKinney (2010) forskningresultat som visar på ett

likvärdigt utfall mellan fysisk och virtuell avprovning.

Hur väl passformsgrunden fyller sitt framtida syfte på företaget kommer under studiens tid

inte hinna bekräftas. Utvärdering lämnas därmed till företaget och dess inblandande

konstruktörer.

5 Metod Följande avsnitt beskriver framtagningsprocessen av studiens passformsgrund, genom

förstudier, mönsterkonstruktion, avprovningar, sömnad av toile, gradering, kroppsskanning

och digital avprovning, figur 1. Då metoden är explorativ benämns den som kvalitativ (Olsson

& Sörensson 2011).

12

Figur 1 Metodkarta för framtagning av passformsgrund.

För att utföra den nämnda metodens olika steg krävs hjälpmedel i form av digitala

programvaror, symaskin, textila material, litteratur och provpersoner. Nedan listas samtliga

övergripande verktyg för studiens utförande.

Material

Adobe Illustrator

Kroppsskanner, The Vitus Smart LC 31

Grundmönster för kavaj (Öberg & Ersman 1999, s 292)

Industrisymaskin med raksömsfunktion

CAD-programvara, Modaris V7R22

3D-simuleringsprogram, 3D Prototyping V7R23

Microsoft Excel

Provpersoner

Toileväv – bomull

Toileväv – polyester

1 Human Solutions Group, 2002-2015. http://www.human-solutions.com/fashion/front_content.php?idcat=126&lang=7 2014-05-20 2 Lectra, 2015. http://www.lectra.com/en/fashion-apparel 2014-05-20.

3 Lectra, 2015. http://www.lectra.com/en/fashion-apparel 2014-05-20.

13

5.1 Förberedelser och avprovningsmetod

En förberedande studie om företags passformsproblem utförs genom avprovning av fem

befintliga jackmodeller på företaget. De två externa handledarna upplyser studiens utförare

vad som är bra respektive vad som behövs förbättras på jackorna. Avprovningen sker på tre

provpersoner med kroppsmått inom avgränsningar för storlek c38 enligt företagets och

storlekssystemet från Svenska textilforskningsinstitutet, STU (Cednäs & Kjellnäs 1979).

Företaget använder sig inte av några externa provmodeller utan personer på huvudkontoret

används för samtliga avprovningar. Tre provpersoners kroppsmått mäts av med måttband

efter STUs instruktioner. Kroppsmåtten jämförs med STU-systemets mått för c38 och

sammanställs nedan i tabell 1. Då företagets kund i storlek c38 anses ha större stussvidd än

STUs mått för storlek c38 är stussmåttets avvikelse på provperson B inte avgörande för

framtida avprovningar. Övervägande del av måtten på provperson A överskrider STU-

systemets mått för c38 och ett hänsynstagande till detta görs under avprovningen. Provperson

A, B, C, och D kommer användas för avprovning i metodens kommande delar.

Provpersonerna kommer vid samtliga avprovningar variera sina positioner för att simulera

aktiv användning av plagget. Provpersonerna kommer ej publiceras med namn eller visa

ansiktet på avprovningsfoton i studien på grund av etiska hänsynstagande.

Tabell 1 Kroppsmått på provpersoner

* Svenska textilforskningsinstitutet (Cednäs & Kjellnäs 1979, s 32)

5.2 Framtagning av passformsgrund

Nedan presenteras den metod som använts för framtagning av den graderade

passformsgrundens livdelar och dess tre ärmar.

5.2.1 Grundliv och ensömsärm

De fem tidigare avprovade jackmodellernas mönsterkonstruktion, måttlistor fås från fabrik

och en sammanställning av grundmått görs. Utifrån ett medelvärde av måttens

sammanställning skapas en måttlista inför konstruktion av passformsgrunden. Uppsydda

livgrunder från grundkonstruktioner av Joseph-Armstrong (2006), Johansson (1987), Aldrich

(2008) samt grundmönster för en kavajgrund av Öberg och Ersman (1999) studeras. Slutligen

väljs kavajgrunden av Öberg och Ersman att utgå från (1999, s 292) vid framtagningen av

passformsgrunden. En skiss sammanställs efter företagets önskade ärmmodeller. Placering av

skärlinjer ritas ut på skissen efter gemensamt beslut från handledare och utförare.

Skärlinjernas placering på skissen baseras på vart önskad form skall placeras på mönstert.

14

Passformsgrundens liv och ensömsärm konstrueras digitalt i CAD-programvaran Lectra

Modaris utifrån valt konstruktionsunderlag. Konstruktionen skrivs ut på en plotter och

mönsterdelar klipps ut i en toileväv av kraftig bomull. Toilen sys upp av studiens utförare,

med raksöm på en industriell symaskin. Avprovning av toilen sker på provpersoner A, B, C,

D och granskas av de externa handledarna tillsammans med utförare. Justeringar ritas ut på

toilen och nålas in. Justeringarna överförs sedan digitalt till konstruktionen och måttlistan. En

ny toile sys upp efter det justerade mönstret som provas av och ändras med samma metod som

tidigare. Processen upprepas till passformen på grundens livdel och ensömsärm är godkänd av

de externa handledarna. En slutgiltig toile sys upp i polyesterväv för att tydligare efterlikna

företagets befintliga jackor

5.2.2 Tresömsärm och raglan

Till den tidigare konstruerade passformsgrundens liv skapas en tresömsärm. Ärmens

konstruktion utgår från ensömsärmen som tillämpas skärlinjer och form. Vidare verifieras

konstruktionen som tidigare, i en uppsydd toile. Ändringar görs på toilen med hjälp av

markeringar och nålar och konstruktionen justeras till önskad passform uppnås.

Till raglanärmen används tresömsärmen som utgångspunkt och ändringar för raglan utförs

med hjälp av instruktioner för raglananpassning (Aldrich 2008, s 150). Första toilen för raglan

sys upp och ändringar utförs som tidigare. Kvarstående problem på raglanärmens tredje toile,

R3, specificeras genom ett uppklipp där dragningar uppstår. Ett tillägg av tyg sker genom att

kilar nålas fast i uppklippet för att sedan överföras till mönstret. Vidare utförs ytterligare

justeringar på samma sätt som på första toilen.

Under processen provas toilerna av på samtliga provpersoner med de externa handledarna

eller endast av studiens utförare. Vid avprovningar av enbart utföraren skickas ett foto på

avprovningen till de externa handledarna för godkännande innan nästa steg i processen görs.

Slutligt godkännande sker av de externa handledare.

5.3 Gradering av passformsgrund

Graderingsarbetet utförs utifrån företagets befintliga skillnadsintervaller för jackor och

svenska textilinstitutets storleksmåttlista (Cednäs & Kjellnäs 1979). Samtiliga mönsterdelar

till passformsgrunden och dess ärmar tillämpas graderingskordinater inom företagets

storleksintervall efter Svenssons (2010, 2015) graderingsunderlag. Graderingens kordinator

frångår graderingsunderlaget från Svensson vid punkter där skärlinjer avser möta varandra i

samtliga storlekar och en beräkning av värdet görs istället. Mönsterdelarna kontrolleras

digitalt mot varandra och mäts av. Måtten sammanställs sedan i en måttlista i Microsoft

Excel.

5.4 Digital avprovning

Ett urval av provpersoner med bystmått inom företagets brytstorlekar mäts av i en

kroppsskanner. Tre av provpersonerna innehar storlek c34 över byst och tre av

provpersonerna innehar bystmått närliggande storlek c44. Även en av provmodellerna i

grundstorleken, c38, skannas av för att fungera som jämförelse vid bedömning av 3D

respektive fysisk avprovning. Provpersonerna skannas av med hjälp av laserstrålar. Måtten

från provpersonerna avläses från den inskannade datan och sammanställs i måttlistor, bilaga

1:1-2, 2:1-2, 3:1-2. De inskannade personerna omvandlas sedan till avtarer och infogas i

Lectras 3D-simuleringsprogram.

En förberedelse för den digitala avprovningen sker i konstruktionsprogrammet Lectra

Modaris, där mönsterdelar till passformsgrunden sys ihop till en virtuell toile. Toilen

15

exporteras sedan till 3D-programmet där materialet ställs in till polyester för att efterlikna

fallet på den fysiska toilen. Även vikten på tyget ställs in efter det fysiska materialet, 0,3

kg/m2. Toilen provas av i respektive storlek på samtliga inskannade provmodeller. Toilens

passform granskas genom att studera hur tight plagget sitter mot kroppens olika delar. Även

skärlinjernas placering kontrolleras. Genom att göra plaggets delar transparenta kan

sömmarna tydliggöras och visualiseras med de synliga sömsmånerna. Resultatet sammanställs

genom skärmdumpar, bilaga 1:1-2, 2:1-2, 3:1-2. Den digitala avprovningens utfall bedöms

dels av studiens utförare men också av de två externa handledarna på företaget. Efter

bedömningen görs nödvändiga ändringar i konstruktionens gradering och dess måttlista.

6 Resultat I följande avsnitt presenteras studiens resultat i form av foton på avprovade toiler och slutlig

passformsgrund. Passformsgrundens mått och gradering visas i en måttlista. 3D-

avprovningens resultat visas genom skärmdumpar från processens slutsteg.

6.1 Passformsgrund

Vid granskning av företagets befintliga jackmodeller belystes återkommande

passformproblem över bystområdet. Trots en avskärning har fabrikerna svårt att lägga in form

över byst och resultatet blir outnyttjad tygmängd, figur 2. Som utgångspunkt till

passformsgrundens framtagning sammanställdes skisser med utplacerade skärlinjer efter

företagets önskemål, figur 3. En justering av skärlinjernas mötespunkt i armhåla gjordes på

mönstret för att placering av form över byst och rörelsefrihet skulle främjas. Förutom

korrigering av bystformen önskade företaget tre olika ärmar till passformsgrundens för att

kunna utnyttja mönstret till ett flertal olika jackmodeller. Ärmmodellerna som önskades var

en ensömsärm, tresömsärm, samt en raglanärm.

Figur 2 Passformsproblem över byst på befintlig jackmodell på företaget.

16

Figur 3 Skiss på passformsgrunden med de tre alternativa ärmarna.

6.11 Liv och ensömsärm

Vid framtagning av passformsgrundens ensömsärm konstruerades även livdelarna.

Livdelarnas konstruktion baserades på den valda kavajgrundskonstruktionen av Ersam och

Öberg (1999, s.292) då dennes proportioner liknar företaget preferenser inom passform.

Fokusområdet vid granskning av toilen i detta steg var att uppnå rätt passform på livdelarna

innan ärmen granskas. Då återkommande passformsproblem uppkommer runt bysten på

företagets befintliga jackor, koncentrerades problemlösning till denna punkt och ett beslut om

att flytta skärningen vid bysten togs. En översiktlig bedömning av toilen skedde sedan och

dragningar över byst och stuss indikerade på en för snäv toile, toile E1 i figur 4. Ett beslut

togs av de externa handledarna att öka byst- och stussmåtten för passformsgrunden, tabell 2.

För att uppnå en bättre balans i plagget flyttades axelsömmen. Ärmkullens höjd ansågs vara

för hög och ge en för stiligt uttryck och sänktes därför. I figur 5 visas en illustration över

samtliga mönsterändringar som gjorts innan slutresultat nåddes. Toilerna för

passformsgrunden med ensömsärm syddes upp i kraftig bomullsväv på grund av ekonomiska

aspekter. Grundens slutgiltiga konstruktions valdes att sys upp i ett dyrare polyestermaterial

för att efterlikna företaget befintliga jackor tydligare, figur 6.

17

Figur 4 Toile E1. Dragningar över byst och veckbildningar på bakstycket.

Tabell 2 Passformsgrundens uppdaterade byst - och stussvidd

Figur 5 Mönsterjusteringar på passformsgrund och ensömsärm.

18

Figur 6 Slutgiltig passformsgrund med ensömsärm på provperson B.

6.12 Tresömsärm

Tresömsärmens konstruktion utgick från ensömsärmen som tilldelades skärlinjer och

formades, figur 7. Vridningsvärdet på 2 cm bak och 2 cm fram baseras på granskningen av

företagets befintliga modeller och handledarnas önskemål om en ökad böjning. Ärmens böjda

form utgick från armvecket och armbågens placering, vilka mättes av på studiens utförare.

Då tresömsärmens böjningspunkt hamnade för långt ner på samtliga provmodeller vid

avvprovning, och därmed hindrar rörelsemönstret för armen, gjordes ett beslut om att flytta

denna punkt uppåt innan ärmen godkändes.

Figur 7 Konstruktion till formad tresömsärm.

Vid vidare granskning av passformsgrunden upptäcktes oönskad vidd på framstycket vid

ärmhålssömmen. Även en viddminskning över toilens midjemått begärdes av de externa

handledarna och måttlistan ändras återigen, tabell 3. Efter önskade ändringar justerats på

mönstret syddes en slutgiltig passformsgrund upp, figur 8.

19

Tabell 3 Passformsgrundens uppdaterade midjevidd

Figur 8 Slutgiltig passformsgrund med tresömsärm på provperson B.

6.13 Raglanärm

Under raglanärmens framtagningsprocess uppstod ett passformsproblem. Problemet var de

återkommande dragningarna över toilernas axelparti, toile R3 figur 9. Genom att göra ett

uppklipp över problemområdet; axelkulan och främre ärmhål, fick toilen falla ut till önskat

avslappnat läge. Därefter fälldes en tygbit in och fungerar som tillägg vid ärmhål.

Ändringarna tillämpades sedan digitalt på mönsterkonstruktionen i ett flertal steg, figur 10.

Figur 9 Raglanärm. Toile R3 innan och efter justering.

20

Figur 10 Förändring av konstruktion. Raglanärm.

Raglananpassningen från tresömsärmen skapade en vridning av ärmen och de vertikala

skärlinjerna hamnade för långt fram vid ärmslut och behövde därför förflyttas, toile R3 figur

11. Nästkommande toile, R4, visar en passform som även den behöver justeras. En minskning

av vidd på främre delen av ärmen, vid armhåla, gjordes samtidigt som vidd lades till genom

ett uppklipp på ärmens bakre del, figur 12. Den slutgiltiga passformsgrunden med raglanärm

syddes upp i polyesterväven, figur 13.

Figur 11 Vriden raglanärm med markeringar för förflyttning. Toile R3.

21

Figur 12 Viddjustering av raglanärm. Toile R4.

Figur 13 Slutgiltig passformsgrund med raglanärm på provperson C.

6.2 Gradering och måttlista

Passformsgrundens storleksintervall graderades från storlek c34 till c48 efter företagets

önskemål. Livets och ärmarnas vidd och längdmått graderades numeriskt efter mått från

företagets egen måttlista som är jämförbar med STUs standardmåttlista (Cednäs & Kjellnäs

1979). Livet och ärmarnas viddökning placeras i sidsömmarna. Samtliga avskärningarna

förflyttades proportionerligt efter storleksökning. Mötande skärlinjer på framstycket och ärm

graderades med samma intervall för att stämma överens i samtliga storlekar, figur 14. Detta

på grund av både estetiska och passformsmässiga skäl. Passformsgrundens mått

sammanställdes sedan i måttlistor.

22

Figur 14 Gradering av passformsgrund.

6.3 Digital avprovning

Inför den digitala avprovningen syddes virtuella toiler upp av vardera ärmmodell i ett 2D-

baserat CAD-program. Toilerna exporterades sedan in i ett 3D-simuleringsprogrammet för

kommande avprovning.

Provmodeller med bystmått liknande företagets brytstorlekar c34 och c44 skannades in med

hjälp av en kroppsskanner med laserbaserad skanningsfunktion.Provpersonerna skannades in

både i avslappnad position men även i aktiva poser. Provpersonernas inskannade kroppar

omvandlas sedan i skannerns tillhörande programvara till en avtar i ett filformat läsbart för

3D-simuleringsprogrammet. I 3D-simuleringsprogrammet sammanfogades sedan avataren

och toilen. Samma process gjordes även med en av de tidigare använda provpersonerna,

provperson c i storlek c38, figur 15, för att bedöma 3D-programmets sätt att digitalt visa

toilen jämfört med en fysisk avprovning. En bedömning av de olika storlekarnas passform

skedde genom att aktivera funktioner som visar hur nära kroppen plagget sitter. I figur 16

visar de olika färgerna hur snävt plagget sitter på avataren, desto mörkare färg området på

plagget har, desto närmre kroppen befinner sig plagget. I bilaga 4:1–4:6 och 5:1–5:6

sammanställs samtliga digitala avprovningar. Sammanställningen visar på att bystområdet är

det område på plagget som ligger närmast huden. Genom att visa plagget i ett transparent

läge kan skärlinjers placering bedömas efter vart de hamnar på kroppen. Figur 17. Då

sömmarna placerades likadant över kroppens delar på de båda storlekarna, bilaga 4:1–4:6,

5:1–5:6, gjordes en bedömning av utförare och handledare att sömförflyttningen var rätt

graderad.

23

Ytterligare kommentarer från företaget angående graderingen var en önskad ökning av

graderingen över stuss på storlekarna under basstorleken då jackans nederkant visade sig vara

för utställd på provmodellerna i storlek c34. Även en justering kring halshål för raglanärmens

storlek c44 önskades då överflödigt tyg visade sig kring området på samtliga provmodeller i

storleken. De ändrade graderingsvärdena justerades på mönstret och i den sammanställda

måttlistan, bilaga 1:1-2, 2:1-2, 3:1-2. Företaget såg ändringarna som marginella och ansåg att

en ny avprovning för bekräftelse inte var nödvändig.

Figur 15 Digital avprovnign av storlek c38 på provmodell C

Figur 16 Digital bedömning av passform. Tresömsärm i storlek c34.

Figur 17 Digital dedömning av sömplacering. Tresömsärm i storlek c34.

7 Diskussion I följande avsnitt diskuteras resultatets utfall samt metoden som använts för studien.

7.1 Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att ta fram en graderad passformsgrund för ett sportföretags

formade damjackor. Fokus har legat på att eliminera de vanligaste passformsproblemet kring

bystområdet på företagets jackor samt framställa tre alternativ till ärmar. En bakomliggande

24

tanke för framtida utveckling har legat som grund vid framtagning av studiens

passformsgrund. Halsringningen djup och vidd är konstruerad för att kunna anpassas till en

krage. Även grundens olika ärmar har gjorts längre än armlängden för att kunna användas

tillsammans med ett ärmavslut med knäppanordning.

Genom mönsterframtagning och sömnad har ändringar skett till önskat resultat uppnåtts.

Gång på gång bevisas att Ashdowns (2015) teori om att precision av utplacerade skärlinjer

och viddtillägg är avgörande för passformen. Övergripande har passformsproblem lösts

genom att flytta skärlinjer och placera om viddtillägg. Ytterligare bekräftelse på Ashdowns

(2015) teori är ärmens böjning som uppfyllde sina krav vid böjt läge först efter att

böjningspunkten förflyttats. Även form över bysten uppnådde sin bästa passform genom att

redigera skärlinjens position.

Kirk och Ibrahims (1966) syn på rörelsevidd har tillämpas vid framtagning av grunden.

Genom att provmodellerna fått röra sig i toilerna har rörelsevidd anpassats för att fungerar

både vi avslappnat respektive utsträckt läge förhållande till kroppens olika delar. Likaså

Koblyakovas (1980, se Petrova & Ashdown, s.231) syn på rörelsevidd genom viddskillnad

över byst vid inandning tillämpades i passformsgrundens framtagningsprocess. Eftersom

vidden inte räckte till över byst vid luftfyllt läge utökades passformsgrundens bystvidd.

Slutgiltigt bekräftande av grundens passform har studiens två handledare varit ansvariga för.

Som Ashdown och O'Connell (2006) nämner i sin rapport väger personliga åsikter in

omedvetet vid bedömning av passform. Därför blir studiens utfall vinklat efter handledarnas

erfarenhet och åsikt. Nämnas skall att provpersoner och handledare har varit ense om

passformens uttryck i alla fysiska och virtuella avprovningar. Studiens utförare och

handledare var under konstruktionsprocessen övervägande överens. Ett önskemål om en

tillagd söm över axel på raglanärmen önskades av utföraren men nedslogs av handledarna på

grund av ökat vattenläckage för plagget. En längsgående söm från raglanärmens inre

axelpunkt till ärmslut hade varit fördelaktigt för passformen då form hade kunnat fällas in

över axelpartiet. På så vis hade kroppens rörelsemönster över axelkulan gynnats.

Bye & McKinney (2010) digitala avprovningsmetod tillämpades i studien för att bekräfta

passformsgrundens utfall i företagets brytstorlekar, c34 och c44. Författarna nämner att en

viss svårighet att bedöma skärlinjernas placering mot kroppen kan uppstå vid digital

avprovning. Genom att göra plagget transparent har detta problem kunnat kringgås i denna

studie. En visualisering av plaggets delar som delvis transperanta visar sömmarna genom en

inramning av de synliga sömsmånerna. Bye & McKinney (2010) beskriver även

veckbildningar på plagget som svårtydda vid digital avprovning. Problemet upplevdes även

under denna studie och ett hänsynstagande till skillnaden mellan det digitala tygets fall och

det fysiska tygets fall måste göras vid bedömning.

Passformsgrundens gradering utgick främst från företagets egna graderingsintervall. De flesta

mått var överrensstämmande med STU (Cednäs & Kjellnäs 1979). Den stora skillnaden

gemtemot STUs graderingssystem var att företagets överdelsplagg längdgraderas. Företaget

menar på att ett överdelsplaggs livdelar bör växa, respektive minskas 1 cm vertikalt mellan

varje storlek. Då två av tre inskannade provmodeller i storleken c44 är cirka 10 cm längre än

standardmåttet verkar det finnas en grund för företagets val av graderingsmetod. Om de två

provmodellerna hade haft en kroppslängd motsvarande standarden hade förmodligen plagget

blivit för långt i denna storlek. På den tredje provmodellen i storlek c44 bevisades detta, då

personen är kortare än de övriga två provmodellerna.

25

Företagets måttlista visar på att ärmlängden på ett plagg, även den bör öka 1 cm per storlek.

De provmodeller som är längre än standardlängden visar också på längre armlängd,

oberoende på vilken viddstorlek de har, bilaga 4:1-4:6, 5:1-5:6. En gradering av ärmen och

även livet bör därför anpassas efter personens kroppslängd istället för viddstorlek. Om

kroppens längd är proportionerlig mot dess vidd bör gradering behållas som den är i nuläget.

För att avgöra om dessa faktorer är kopplade till varandra hade större studier över olika

kroppsformer behövt utföras. Enligt studiens avprovningar fungerar graderingens

längdanpassning på ärm och liv i de större storlekarna. Avprovningen på den mindre

brytstorleken, c34, visar att en ytterligare minskning av längdvärdet för både ärm och liv

behövts göras för att passa majoriteten av provmodellerna. En större längdminskningen

innebär också större risk för plagget att bli för kort för en del kunder i storleksgruppen.

Genom att behålla ärmen och livet något för långt inkluderar plagget en större grupp kunder

då det är mer bärbart när det är för långt än för kort.

3D-simuleringens funktion för att visa plaggets närhet på kroppen indikerar både på hur tight

plagget sitter men även på om uppkommande veckbildningar nuddar huden. Det krävs träning

för att bedöma vilket av alternativen plagget visar vid avprovningen. Även modellernas

hållning påverkar hur plagget faller i 3D-programvaran. Sammanställningen från den digitala

avprovningen visar på en stramning över bysten på samtliga provpersoner i storlek c34 och

c44. Problemet visar sig även på den digitalt avprovade toilen i storlek c38. Då detta inte

visade sig på den fysiska uppsydda toilen i storlek c38 på samma provperson görs ett beslut

om att en avvikelse i skannerns kopplade programvara ligger som grund. Vid inskanning av

en kropp krävs en precision av programmet vid placering kroppens punkter. En slutsats om att

ärmhålepunkten placerats för långt ner gjordes i ett sent stadie i studien vilket bidrog till ett

resultat som visar en snävhet över bystområdet. På modellerna i den större storleken bör dock

ett hänsynstagande göras av modellernas bystmått som samtliga även är något större än

standarden för storlek c44.

7.2 Metoddiskussion

En kvalitativ metod har använts vid framtagningen av passformsgrunden. Denna metod är av

undersökande art och riktad till studien. Metoden har delvis varit begränsad då antal

skärningar varit förutbestämda av företaget på grund av produktionsaspekter. Ett resultat med

optimal passform hade kunnat uppnås om skärlinjer hade fått adderats eller fördelas om på

plaggets yta.

För att stärka studien ytterligare hade både den fysiska och digitala avprovningen behövts

göras på ett större antal provpersoner. Om en studie genomförts över företagets nyckelkund

hade provpersoner med liknande kroppsform och ålder kunnat selekteras för avprovning.

Även granskare av toilernas passform är avgörande för resultatet. Då endast två personer på

företaget godkänt toilerna bir resultatet vinklat efter dessa då enligt Ashdown och O'Connell

(2006) ofrivilliga faktorer som t.ex. personliga åsikter väger in. En panel bestående av ett

flertal erfarna mönsterkonstruktörer hade förstärkt studiens resultat. Då avprovning i 3D-

simuleringsprogram är nytt både för handledaren och utföraren av studien måste detta vägas

in vid bedömningen av metoden. Som Bye och McKinney (2010) nämner krävs ett tränat öga

för bedömning av passform på en digital provperson, något som måste ta hänsyn till vid

validering av de graderade storlekarnas passform. De externa handledarna på företaget ansåg

dock att sammanställningen från den digitala avprovningen var så pass tydlig att en

bedömning av passformen enkelt kunde utföras. Då Bye och McKinney (2010) genom deras

studie anser att digital avprovning ger likvärdigt resultat som fysisk togs beslutet att enbart

26

prova av de graderade grunderna digitalt och fysiska toiler i dessa storlekar har uteslutits från

studien. För att bekräfta metodens validitet hade fysiska toiler behövts sy upp i

brytstorlekarna och jämföras med den digitala avprovningens resultat. Då detta ligger utanför

tidsramen för studien görs ett val att lita på Byes och McKinneys (2010) studie.

Vid framtagning av passformsgrundens toiler, både fysiska och virtuella, har material

liknande företagets blivande jackors använts. För en exakt bedömning av de fysiska toilerna

hade dessa behövt sys upp i det slutgiltiga materialet. Digitalt hade det slutgiltiga tygets

egenskaper kunnat ställas in i 3D-programmet för att få en mer exakt simulering. För att ta

reda på det slutgiltiga tygets mekaniska egenskaper kan olika laborativa tester utföras, något

som inte varit möjligt i denna studie. Bedömning av basstorleken och de digitalt avprovade

brytstorlekarna måste göras med hänsyn till det använda materialet.

Passformsgrundens detaljer är sparsamma. För att utveckla grunden och underlätta framtida

konstruktionsarbete ytterligare hade alternativ till ex. krage och huva kunnat skapas med

samma metod som för passformsgrunden.

7.3 Slutsats

Studiens syfte har besvarats med hjälp av att undersöka en rad forskningsfrågor. Nedan

presenteras frågorna och dess utfall.

- Hur kan mönsterkonstruktion anpassas för att skapa en ärm avsedd för aktivt

användande?

Vid aktivt användande krävs en tillåtelse av rörlighet i plagget. Genom att studera armens

böjning, ledernas position och vridning har två av ärmarna till passformsgrunden

konstruerats med en vinkel över armbågen anpassad efter kroppens rörelseschema vid ett

lågintensivt träningspass. Genom att forma om passformsgrundens första, raka

ensömsärm, efter armens vinkel och därefter lägga till rörelsevidd uppnås en ärm med

tillåtelse för böjning utan motstånd. För raglanärmen krävs även en viddökning över

axelpartiet jämfört med de övriga två ärmarna. Genom avprovningar och justeringar av ett

antal toiler har detta viddökningsvärde uppnåtts.

- Vad krävs för att redigera det befintliga passformsproblemet över bysten?

Efter en ingående studie av företagets befintliga problem över bystområdet kan problemet

identifieras. Det finns en avsaknad av form över de befintliga jackornas bystområde. En

lösning uppnås genom en metod av konstruktion och toileframtagning. Genom att nåla in

önskad form på en tidig toile kan önskad passform över bysten uppnås. Resultatet visar att

tillägg av form och en förflyttning av skärlinje över byst i riktning mot sidsöm, krävs för

att redigera företagets passformsproblem.

- På vilket sätt kan digital avprovning vara ett steg i validering av passformsgrundens

olika storlekar.

Digital avprovning kan användas för att prova av graderade storlekar i ett storleksintervall. På

så vis kan fysiska storleksprover delvis uteslutas i framtiden. En förberedelse för digital

avprovning behöver endast göras en gång, genom inskanning av provpersoner i de önskade

storlekarna. Genom att skanna in provpersonerna i varierande poser kan samtliga plagg

provas av på en fördelaktig kroppsposition anpassat för plaggtypen. Genom att återanvända

27

samma inskannade provpersoner vid samtliga avprovningar av storleksprover fås ett enhetligt

avprovningsunderlag mellan företagets produkter. Då den digitala avprovningsmetoden är

relativt ny på marknaden är det en fördel om provplaggens basstorlek provas av på fysisk

modell, då detta är lättare att bedöma för ett otränat öga. Som Bye och McKinney (2010)

nämner är det svårt att bedöma små rynkor och veck på det digitala plagget för en oerfaren

bedömare. Efter ökad kunskap om digital avprovning och utveckling av programvaran kan

förhoppningsvis även basstorlekens avprovning ske endast digitalt.

8 Slutord Denna studie presenterar en digitalt influerad framtagningsmetod av en graderad

passformsgrund till ett sportföretags formade damjackor. Passformsgrunden är tänkt att

användas som konstruktionsunderlag för att effektivisera konstruktionstiden på företaget.

Passformsgrunden innehåller sparsamt med detaljer. För att underlätta framtida

konstruktionsarbete för företaget ytterligare kan alternativ av olika detaljer, som huva och

krage, framställas till grunden med samma metod som studiens. Ytterliggare hade en

framtagning av passformsgrundmönster till företagets alla plaggtyper sparat konstruktionstid

och utgjort ett optimalt underlag för att kunna flytta konstruktionsprocessen helt till

huvudkontoret.

Studien fyller sin nytta i akademin genom det beskrivande metodavsnittet för ärmarnas

framtagning. En lyckad metod som visar att förflyttningar och vridningar av skärlinjer

resulterar i lösningar riktar sig till akademiska studier inom konfektion och konstruktion.

Beskrivningen och resultatet av den digitala avprovningen utgör också ett syfte för framtida

studier inom området då dokumentation inom området är begränsad i dagsläget.

En framtida forskning för digital avprovning är önskvärd både för akademins skull men också

för företaget i fråga. Genom att skanna in provpersoner som representerar företagets

nyckelkund hade dessa kunna användas vid samtliga avprovningar till företagets alla

plaggtyper. Därmed skulle en enhetlig passform kunna genomsyra företaget. Provpersonerna

hade utöver en neutral position kunnat skannas in i positioner anpassat för plagget, t.ex.

löparposition för avprovning av löparjacka. Genom att arkivera de digitala avprovningarna

skulle framtida produktutvecklingsprocess kunna underlättas då man kan gå tillbaka och se

vilka passformer som redan gjorts. För att få en djupare insikt i hur 3D-programvaran

simulerar det digitala plagget hade fysiska toiler av samtliga digitalt avprovade plagg behövt

tas fram för en jämförelse. Vid fortsatt digital avprovning och tillämpning av ytterligare nya

plagg hade den fysiska toilen kunnat uteslutas då användaren av 3D-programmet tränat upp

sitt seende för digital avprovning. En utveckling av programvaran hade också gynnat

granskningen av avprovning.

Kroppsskanning skulle även, utöver avprovning, kunna användas som hjälpmedel vid

upprättande av en skillnadsmåttlista till företagets graderingssytem. Genom att skanna en

mängd provpersoner med passform och närliggande mått som företagets nyckelkund kan en

riktad måttlista sammanställas. På så vis uppnås en ökad träffsäkerhet i passform hos

företagets kunder som i sin tur kan bidra till fler köp. Detta kräver dock ett stort underlag av

provpersoner för att vara validerbart.

28

9 Källförteckning Aldrich, W.(2008). Metric pattern cutting for women’s wear. Oxford: Blackwell publishing.

Ashdown,S.P. (2015). Fit and movement. I: Dunne, L. E. & Watkins, S.M Functional

clothing design : from sportswear to spacesuits. New York: Bloomsbury publishing inc.

Ashdown, S. P., Loker, S., Schoenfelder, K. & Lyman-Clarke, L. (2004). Using 3D Scans for

Fit Analysis. Journal of Textile & Apparel Technology & Management (JTATM), 4(1), ss. 1-

12.

Ashdown, S. P. & O'Connell, E. K. (2006). Comparison of test protocols for judging the fit of

mature women's apparel. Clothing & Textiles Research Journal, 24(2), ss. 137-146.

Bye, E. & McKinney, E. (2010). Fit analysis using live and 3D scan models. International

Journal of Clothing Science & Technology, 22 (2), ss.88 - 100.

Cednäs, M. & Kjellnäs, F. (1979). Storlekssystem för damkläder: måttsystem och

marknadsandelstabeller. 2., revid., uppl. Stockholm: Styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Dunne, L. E. & Watkins, S.M (2015). Functional clothing design : from sportswear to

spacesuits. New York: Bloomsbury publishing inc.

Johansson, Signe (1987). Konstruktions- och plaggmåttlistor för damkläder: kompletterad

och redigerad version av STU-info 113 - 1978. Stockholm: Styrelsen för teknisk utveckling

Joseph-Armstrong, H. (2006). Patternmaking for fashion design. New Jersey: Pearson

Education.

Kirk,W. & Ibrahim, S. M. (1966). Fundamental relationship of fabric extensibility to

anthropometric requirements and garment performance. Textile Research Journal, 36(1),

ss.37-47.

Olsson, H. & Sörensson, S. (2011). Forskningsprocessen : kvalitativa och kvantitativa

perspektiv. Stokholm: Liber.

Petrova, A. & Ashdown, S. P. (2008). Three-Dimensional Body Scan Data Analysis: Body

Size and Shape Dependence of Ease Values for Pants' Fit. Clothing & Textiles Research

Journal, 26(3), ss. 227-252.

Schofield, N. A. & LaBat, K. L. (2005). Defining and testing the assumptions used in current

apparel grading practice. Clothing & Textiles Research Journal, 23(3), ss. 135-150.

Simmons, K. P. & Istook, C. L. (2003). Body measurement techniques: Comparing 3D body-

scanning and anthropometric methods for apparel applications. Journal of Fashion Marketing

and Management: An International Journal, 7 (3), ss.306 - 332.

Svensson, C. (2010). Gradering av överdelsplagg. Opublicerat manuskript. Borås: Högskolan

i Borås.

29

Svensson, C. (2015). Gradering av raglan & huva. Opublicerat manuskript. Borås:

Högskolan i Borås.

Öberg, I. & Ersman, H. (1999). Mönster och konstruktioner för damkläder [Pattern and

constructions for women's garments]. Stockholm: Natur & Kultur/ LTs förlag.

30

10 Bilagor

Bilaga 1:1 Måttlista ensömsärm

31

Bilaga 1:2 Måttlista ensömsärm

32

Bilaga 2:1 Måttlista tresömsärm

33

Bilaga 2:2 Måttlista tresömsärm

34

Bilaga 3:1 Måttlista raglanärm

35

Bilaga 3:2 Måttlista raglanärm

36

10 Bilagor

Bilaga 4:1 Digital avprovning i storlek c34

37

Bilaga 4:2 Digital avprovning i storlek c34

38

Bilaga 4:3 Digital avprovning i storlek c34

39

Bilaga 4:4 Digital avprovning i storlek c34

40

Bilaga 4:5 Digital avprovning i storlek c34

41

Bilaga 4:6 Digital avprovning i storlek c34

42

Bilaga 5:1 Digital avprovning i storlek c44

43

Bilaga 5:2 Digital avprovning i storlek c44

44

Bilaga 5:3 Digital avprovning i storlek c44

45

Bilaga 5:4 Digital avprovning i storlek c44

46

Bilaga 5:5 Digital avprovning i storlek c44

47

Bilaga 5:6 Digital avprovning i storlek c44

48

Besöksadress: Skaraborgsvägen 3 Postadress: 506 30 Borås Hemsida: www.hb.se/ths