Trots att män med barnvagn på stan knappast får någon att reagera längre – utöver en och annan turist som häpnar över alla »gay nannies« – är det svårt att ändra på seglivade nor-mer. Visst har vi blivit mer jämställda, men fortfarande är det oftast kvinnor som tar ett större ansvar för hem och barn. När barn kommer in i bilden blir det tydligare att förväntningarna på mäns och kvinnors föräldraskap ser olika ut. Har män verkligen blivit mer ansvarstagande föräldrar?

I Pappa, inte barnvakt efterlyser Freddot Carlsson Andersson en jämställdhet som är mer än fi na ord. Personliga betraktelser växlas med nedslag i forskning och populärkultur när han synar manssamhället och det manliga föräldraskapet i sömmarna.

ISBN 978-91-7343-588-8

www.leopardforlag.se

Fredric Carlsson-Andersson

Freddot Carlsson Andersson, född 1972, i är skribent och bildkonstnär. Han har tidigare medverkat i antologier och diktsamlingar, detta är hans första egna bok. Han är även utbildad förskollärare och leder pappa/partnergrupper på BVC.

O M S L A G & F O T O : S A R A R . A C E D OF Ö R F A T T A R F O T O : E L I S A B E T H O H L S O N W A L L I N

Freddot Carlsson andersson

Leopard förlagStockholm 2015

Freddot Carlsson andersson: Pappa, inte barnvakt

leopard förlags:t Paulsgatan 11118 46 stockholm

www.leopardforlag.se

Copyright© Freddot Carlsson andersson 2015omslagsbild & form: sara r. acedosättning: richard Persson, rPformtryckt hos Bookwell, Finland 2015

IsBn 978-91-7343-588-8

av Freddot Carlsson andersson har tidigare utgivits:

Ord att ha i huvudet när man diskar, Fria Förlaget 1999En knuten näve i fickan – om klass, normer och vänstern

(red), Yelah Förlag 2008

Innehåll

1. Kvinnan blir förälder – mannen blir pappa 7

Om hur kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och barn, trots allt prat om jämställdhet. Lukas och jag leker kattmammor och tittar på luftballonger.

2. det som inte går att skämta bort 53Om antifeminism och seglivade normer. Lukas kastar ärtor och vill höra mig berätta om lamm.

3. skillnaden mellan pojkar och män 77Om aggressivitet, tävling som underhållning och om manlighetens sista gömställe. Lukas får en tidning

i huvudet och säger godnatt till en traktor.

4. att rädda sniglar 113Om en färg och om hur manssamhällets brist på

empati hotar att förvandla mäns fingertoppar till sten. Lukas blir tagen för en flicka och hjälper tjugo sniglar.

1. Kvinnan blir förälder – mannen blir pappa Om hur kvinnan fortfarande har huvudansvaret

för hem och barn, trots allt prat om jämställdhet.

Lukas och jag leker kattmammor och tittar

på luftballonger.

9

Pappa, kom hem! För jag längtar efter dej Kom innan sommarn är slut, lilla pappa

Brevet från lillan, Evert Taube

Förlossning. Blod. Vi har alla sett dramatiska scener med ambulanser och sängliggande kvinnor som rullas runt i korridorer.

Jag var förberedd på det mesta. trodde jag. den kladdiga klumpen mot min hud. en fågelunge un-

der min uppknäppta skjorta. Pickade sig fram längs den skälvande bröstkorg jag tidigare omsorgsfullt plockat hårstrån från. Vi satt på en stol framför sängen där s låg för efterkontroll och stygn – utpumpad som hon var av ett dygns värkarbete och förlossning.

det kan ha gått tio minuter eller en timme. Barn -

10

morskorna pratade, pekade och räckte saker mellan sig men jag hörde inte vad de sa. Inga ord kunde överrösta slagen från två hjärtan där inne i skjortan. ett 36-årigt och ett alldeles nytt.

samtidigt som den lilla klumpen kom till ro och som-nade med mitt lillfinger i sin mun insåg jag plötsligt hur en av barnmorskorna hade hans fot i ett fast grepp.

”såja, såja. snart får du komma till mamma.” Känslan av att vara en andra klassens förälder slog ner

lika hårt som oväntat i mitt redan jordbävningsdrabbade bröst.

lukas har träffat sina föräldrar lika mycket. efter att jag och s. separerade när han var ett år bor han nu hos oss växelvis. Vi var hemma båda två de fyra första må-naderna och sedan delade vi på föräldradagarna. rakt av. när lukas började förskolan arbetade jag deltid hemifrån för att kunna vara mer med honom. trots att jag förlorade i inkomst och flera gånger under den tiden tvingades leva under existensminimum.

det här gjorde vi inte för att vara ett duktigt, jämställt par utan för att det var självklart för oss.

trots att lukas förmodligen är medveten om att han har två engagerade föräldrar påverkas han såklart av den stora världen utanför. Häromdagen förstod jag

11

att han slagit sig inne på sitt rum. samtidigt som jag sprang dit hörde jag hur han ropade: ”aj. Mamma, mamma.”

Jag höll om honom och frågade efter en stund om han glömt att han var hos mig nu och inte hos mamma som dagen innan. det händer att han ”blandar ihop” oss och han hade ett tag ett eget ord för att träffa rätt: ”Pappmamma”. Han tittade på mig sådär lite uppford-rande och sa:

”nej, pappa. Jag vet. Men det är så man säger när man gör illa sig.”

Visst. saker har förändrats sedan jag själv föddes i bör-jan av sjuttiotalet. de allra flesta män närvarar numer vid förlossningen. Fler män är föräldralediga och fler män än tidigare skulle kunna räkna upp namnen på åtminstone en kompis på sitt barns förskola.

Men trots detta och trots att män med barnvagn på stan knappast får någon att reagera längre – förutom turister som häpnar över alla ”gay nannies” – så sitter våra bilder av föräldraskap hårt. den heterosexuella kärnfamiljsnormen är stark och inbakad i den finns en annan lika stark norm. när barnet kommer blir kvinnan förälder. Hon har huvudansvaret. Mannen blir pappa. något annat. om han är föräldraledig och närvarande

12

så är det modernt och jämställt men är han det inte går det bra det också. som grupp förväntas det fortfarande inte av oss män att vi ska vara lika engagerade i våra barn som kvinnorna. speciellt inte när de är små. Bebis-ens behov av värme och omsorg behöver inte vi stå för.

Vi är inte den som barnet ska söka tröst hos. Vi blir pappa – den som monterar barnstolar och

köper barnvagn. den som står bredvid och filmar för-lossningen. Fäller en stolt tår och går tillbaka till jobbet. tillbaka till sitt vanliga liv.

om en mamma skulle uttrycka att hon inte tycker det är roligt att umgås med spädbarn och därför inte kommer att vara hemma alls med barnet de första åren skulle det inte vara socialt accepterat. För en pappa an-ses det fortfarande vara okej att vänta tills barnet blivit större. För trots att mäns uttag av föräldrapenningen nådde rekordhöjder lagom till försäkringens 40-årsjubi-leum 2014 så visar Försäkringskassans statistik att den största ökningen gäller för de barn som är två till tre år gamla. Under barnens första år är det fortfarande mam-morna som i förkrossande majoritet är hemma. Pappor tar bara ut nio procent av dagarna under barnets första levnadsår. tjugofem procent, alltså en fjärdedel, av pap-porna tar inte ut en enda dags föräldraledighet under barnets två första år.

Vi män gör annat än att vara med våra barn.

13

när lukas var ett halvår berättade s en kväll om frågan hon precis fått från en gemensam bekant:

”Jaha, om du är på bio, är Freddot hemma och är barnvakt då?”

Barnvakt till sitt eget barn. Vi skrattade. Vi var be-redda på att det skulle komma, förr eller senare, men knappast från någon i vår egen ålder – som dessutom är uttalad feminist.

Även i det moderna sverige sker förändringarna lång-samt.

de många kampanjerna för att få oss män att komma hem till våra barn har gett resultat – men små. Varken 1970-talets lennart ”Hoa-Hoa” dahlgren eller 2010- talets pappa-app har förändrat verkligheten. statistik från Försäkringskassan visar att när vi män tar ut för-äldraledighet så sammanfaller det fortfarande ofta med sommarsemestern. de senaste åren har pappors totala uttag av föräldrapenningen bara sakta ökat– enligt Försäkringskassans siffror från 2014 tar kvinnor ut 75 procent och dessutom en majoritet av ledigheten vid vård av sjukt barn. enligt sCB tar var femte man inte ens ut de för honom ”öronmärkta” två månaderna.

I det moderna sverige är det fortfarande kvinnan som har huvudansvaret för hem och barn.

Är det på något annat sätt reagerar vi. I expressen

14

hittar jag en notis med om att Charlie sheen hjälper sin exfru: ”Från skandalstjärna – till räddare i nöden. skådespelaren Charlie sheen ska nu ensam ta hand om sina 2-åriga tvillingsöner. Barnens mamma, sheens ex-fru Brooke Mueller, ska på så sätt få tid att komma över sitt kokainmissbruk.”

Klassisk kvällstidningslogik. det oväntade. Hund bet pensionär – ingen nyhet, pensionär bet hund – upp på nästa löpsedel. Vinkeln i notisen ligger inte på missbru-ket eller på att barnen är tvillingar. ”nyheten” här är att det är Charlie sheen som är hemma med barnen och inte mamman. en hemmamamma ger inga nyhetsnotiser. det tas för givet att det är hon som har huvudansvaret för hemmet och barnen. trots att vi män är mer ”famil-jeorienterade” än tidigare så betyder det alltså inte att det blivit mer rättvist mellan könen. roger Klinth, som forskar om faderskap vid linköpings universitet, säger till tidningen Faktum:

”Jämställdhet har blivit en norm för både barn, ung-domar och vuxna. att säga att man är emot jämställdhet är som att säga att man är rasist eller liknande. Men vad det innebär i praktiken är svårare att säga.”

Undersökningar visar att mellan 90 och 95 procent av männen säger att de är positivt inställda till att vara hemma med sina barn. Ändå är vi det inte. och det gamla argumentet att familjen inte har råd att låta pap-pan vara hemma – om han är den som tjänar mest – kom

15

i ett nytt ljus när Försäkringskassan i juni 2013 lade fram statistik där det visade sig att när det är mam-man som är höginkomsttagare är hon ofta hemma lika mycket som den andra föräldern. det är helt enkelt inte familjens ekonomi som avgör, utan det handlar om våra förväntningar på vilket kön som ska göra vad.

det är som att det bara är synen på föräldraskap som förändrats hos oss män. Inte praktiken. Vi män går gärna runt med en pappatidning i den specialdesignade pappaskötväskan, men vi verkar inte vara beredda att låta föräldraskapet påverka våra liv i samma utsträck-ning som kvinnor. På baksidan av boken Grattis – du

ska bli pappa utlovar författaren Magnus reithner tips på hur jag bär in ett sovande barn från bilen utan att behöva avbryta mitt tevespelande. att bli pappa verkar inte betyda att vi måste ge upp våra intressen. om vi vill kan vi fortsätta våra liv som vanligt. som om ingenting hänt.

Förmiddag på balkongen. Kaffe. Vård av sjukt barn. Igen. Jag tar en klunk och tittar ut över förortsparkeringen.

Femtiotalshusen som utslängda klossar mellan tallarna. längs den tunna tarm som förbinder nytorpsgärde med nackareservatet löper ränder av sliten asfalt från

16

kloss till kloss. På det närmaste taket brukar vi se en ekorre.

det kommer att bli en blodröd kväll. en med luftbal-longer. Jag känner igen tecknen. den tunga luften som står stilla men ändå sprakar – som julaftonsmorgonen när barnen smyger runt granen, klämmer på paketen.

Än så länge är solen bara en blek fläck med svaga strim-mor av ljus som glider in genom min persienn, landar på sovrumsgolvet och förvandlar det till en akvarellmålning.

Jag plockar undan från balkongen och tar med mig kaffebrickan in till lägenheten. stänger balkongdörren. ställer tillbaka den till mjölk utspädda matlagningsgräd-den i kylskåpet. det smakade illa men fick gå. Imorgon får jag pengar.

lukas ligger i sängen jag byggt av ett gammalt soff-bord. Hans trevande, oregelbundna andetag överröstas av mina ord ut i tomma luften.

”Är han för varm?” ”ska jag låta honom sova med strumporna på?”Jag sneglar på listan över saker som behöver göras. tvätta gosegrisen. Prata med s om nattrutinerna.

Hitta märkpennan till lukas kläder och märka den nya laddningen med ärvda tröjor. ringa till förskolan och säga att vi kommer imorgon.

det snurrar.Hur ska jag hinna? Vad ska jag prioritera? Fyra dagar i veckan är jag ensam förälder. Jag och s är

17

bästa vänner och talas vid minst en gång om dagen och vi bollar och diskuterar föräldrasaker med varandra, stöttar och inspirerar. Men fyra dagar i veckan är jag den som ensam ska ha en plan, hela tiden ligga steget före. Fyra dagar i veckan är jag ensam med att tänka ut menyer, inhandla och laga mat, hämta och lämna på förskolan, uppmuntra till pedagogisk sysselsättning. svara på frågor om döden, var bebisar kommer ifrån och vad som händer när en blåval pruttar. Klippa hår och naglar, duscha, ställa fram pottan, läsa saga, trösta efter mardrömmar samt finnas där med handen ifall huvudet är på väg mot en vass bordskant. Fyra dagar i veckan har jag ensam fullt ansvar för en liten människa.

Hade jag inte varit föräldraledig så länge hade jag varit räddare.

det finns inga perfekta föräldrar, såklart – och det är nog lika bra eftersom en sådan antagligen varit outhärdlig. alla har vi något. Min ängslighet och mitt kontrollbehov gör mig ibland överbeskyddande. Jag har valt att bilda familj i en bullrig, stressig och förorenad storstad. en brokig och skör ”karriär” med många sjuk-skrivningar gör att den ekonomiska tryggheten inte är så trygg. Många som känner mig blev förvånade över att jag till sist bestämde mig – jag som så länge var övertygad om att jag med min egen ”jobbiga barndom” själv aldrig skulle våga ta steget.

nu vet jag vad jag vill. Jag är inte intresserad av att

18

plocka ut små bitar. Jag vill inte nöja mig med en light-version anpassad för män. Jag vill inte bli godkänd enligt en måttstock där vi män anses vara bra pappor om vi skjutsar barnen till träningen eller leker en stund så att mamman kan vila.

Jag vill vara förälder. På riktigt.

lukas andas djupt nu. Jag sätter mig vid datorn, ska passa på att skriva tills han vaknar. nästan direkt ham-nar jag istället på nätet. en av de stora föräldrasajterna har en pappaflik jag nyfiket klickar på.

Golfande pappor. Fotboll. Whisky & cigarrer. Bilar. en tråd om bilmärken har 165 inlägg. Xbox360 livespel. Kampsport.

Men barnen då? en tråd med tips om vilken bilbarnstol som är bäst.Inget mer. I männens värld lämnas barnen utanför. Kopplingen kvinna-föräldraskap är självklar. den

syns i reklam och tidningar, oavsett om målgruppen är mammor eller kvinnor i allmänhet. en kvinna är så att säga automatiskt också en potentiell mamma. antingen är hon en redan eller så förväntas hon snart bli. en snabb titt bland rubrikerna i Pressbyråns hyllor. amelia. svensk damtidning. Magasin M.

19

”Prinsessan Marie om dagis, hundar och nya bebisen.” ”Är du en deppmamma eller en kritikmamma?””Jag längtar efter att få lära känna vårt barn.” På omslaget till en hälsotidning håller en av modellerna

i en bebis. Utan koppling till rubrikerna – som att hon bara råkade bära runt på den när fotografen kom. detta är svårt att föreställa sig i tidningar riktade till män. en bebis i Café eller King? För målgruppen män är barn osynliga. till och med när det just är barn det handlar om. Magasinet PaPPa kom med sitt första nummer hös-ten 2011. På omslaget ges inga direkta ledtrådar till att det skulle röra sig om en föräldratidning. Författaren och debattören Markus Birro tittar allvarligt på oss. ensam. Utan barn i famnen. Han har ingen nappflaska i handen och inga vällingfläckar på skjortan. en man är först och främst en man. Mannen är sig själv nog och behöver ald-rig definieras utifrån någon annan, speciellt inte ett barn. Inne i tidningen – som med val av färger och typsnitt kraftigt skiljer sig från andra föräldratidningar – hittas de få barnen i annonserna. det redaktionella materialet kunde vara hämtat från vilken stilmedveten manstidning som helst. ”smarta bilprylar”. ”Köp ett nytt modulhus”. sidan med rubriken ”Pappaprylar” tipsar om en modern retro-radio från tivoli audio, ett skogshuggarinspirerat påslakanset från Canada Goose, manschettknappar, fat och bricka från svenskt tenn. ett reportage från en vinta-ge-skivaffär. ett annat från auktionshuset Bukowskis. en

20

recension av filmen om Formel 1-föraren ayrton senna.en värld för män. en värld utan barn.

en ung kvinna kan utan att någon höjer på ögonbry-nen säga att hon älskar att vara nära barn och tänker ägna sitt liv åt det. Inget suspekt i att som mamma eller barnomsorgspersonal låta barn bli ens identitet. För en man blir det ett ställningstagande som inte passerar obemärkt. ”Han älskar sina barn. Visst, gulligt. Men varför ska han arbeta med andras?”

I många av de barnnära yrkesroller där vi är vana att se kvinnor har vi nog spontant svårt att tänka oss en man. en manlig barnmorska? BVC-sköterska? Föräld-ragruppsledare? I samband med att lukas började på förskolan och det var dags för mig att jobba igen hade jag tankar på att kontakta kommunen för att sondera möjligheterna att bli dagpappa. Men varken ordet eller yrket finns. Inte heller barnpojke. till och med en manlig förskollärare skaver mot våra uppfattningar om vad som anses vara normalt.

som artonåring bestämde jag mig för att arbeta med barn. Jag minns inte hur det kom sig eller var jag fått det ifrån. ett udda beslut för en gymnasiekille vars värld dittills mest bestått av sport.

21

I ett praktiskt inslag under min förskollärarutbildning några år senare skulle det bytas blöja på en plastdocka. Plötsligt hade klassen delats in i grupper. två stora och en specialgrupp med de tre killarna. läraren som skulle instruera oss harklade sig och sänkte sitt tonläge. För att vi verkligen skulle förstå. sedan tog hon tag i dockans ben med ena handen – den andra ska ju hålla i blöjan – och förklarade: ”tänk er att ni ska ta upp två starköl från en back.”

Knappast några avvikelser från normen kan passera obemärkt. som förskollärare har jag mött reaktioner längs hela skalan. Från att välkomnas som någon som äntligen kan sätta upp de där hyllorna i förrådet till att bli uppvisad som ett unikt utställningsobjekt för en klass lärarstuden-ter. ”Här har vi skötrummet, här är pysselhörnan och där borta är Freddot – vår man.” eller till att bli helt negligerad av en kollega som vägrade att prata med mig för att hon tycker att män inte hör hemma i förskolan. ordet pedofil har legat som en infekterad sårskorpa över min närvaro. det pratas inte om den men den kliar konstant.

Överdrivet hyllande eller avvaktande misstänksamhet och rädsla. sällan har jag av personal blivit sedd som bara förskollärare. som en som är där för att utföra samma arbetsuppgifter som de själva.

Jag förstår dem. det är inte deras fel att vi män ses som främmande

fåglar i barnomsorgen. de manliga kollegor jag haft

22

går att räkna på ena tummen. På varenda förskolegård jag tittar in på när jag och lukas är ute och går står det kvinnor. På alla de nya förskolor som byggs här i stockholm för att ge plats åt de växande barnkullarna kommer det att vara kvinnor som arbetar. likadant ser det ut i resten av landet. Under förra mandatperioden var andelen män som arbetade i kommunal förskola 2,8 procent och inom fristående förskola 5,3 procent. den dåvarande regeringen beslutade 2011 att ge skolverket i uppdrag att genomföra insatser för att öka andelen män inom förskolan. Förebilder är tyskland och framförallt norge där antalet manliga förskollärare fyrdubblats på femton år. det är viktigt såklart. Men jag har aldrig saknat manliga kollegor. det jag saknat är känslan av att samhället står bakom och värdesätter det många gånger slitsamma och otacksamma arbete som utförs. Med låg lön, stress och barngrupper som bara blir större och större. I lokaler som ofta är både för trånga och dåligt anpassade för hög ljudvolym. arbetsmiljöverket visar i en granskning att förskolor och fritidshem är de mest stressiga arbetsplatserna för lärare.

en förälder sa en gång:”det är som att ni jobbar på ett transportflygbolag

med uppdrag att flyga och lämna en viktig last men ni har bara fått bränsle så att det räcker halva vägen.”

Trots att män med barnvagn på stan knappast får någon att reagera längre – utöver en och annan turist som häpnar över alla »gay nannies« – är det svårt att ändra på seglivade nor-mer. Visst har vi blivit mer jämställda, men fortfarande är det oftast kvinnor som tar ett större ansvar för hem och barn. När barn kommer in i bilden blir det tydligare att förväntningarna på mäns och kvinnors föräldraskap ser olika ut. Har män verkligen blivit mer ansvarstagande föräldrar?

I Pappa, inte barnvakt efterlyser Freddot Carlsson Andersson en jämställdhet som är mer än fi na ord. Personliga betraktelser växlas med nedslag i forskning och populärkultur när han synar manssamhället och det manliga föräldraskapet i sömmarna.

ISBN 978-91-7343-588-8

www.leopardforlag.se

Fredric Carlsson-Andersson

Freddot Carlsson Andersson, född 1972, i är skribent och bildkonstnär. Han har tidigare medverkat i antologier och diktsamlingar, detta är hans första egna bok. Han är även utbildad förskollärare och leder pappa/partnergrupper på BVC.

O M S L A G & F O T O : S A R A R . A C E D OF Ö R F A T T A R F O T O : E L I S A B E T H O H L S O N W A L L I N