Operativ Doktrin 2014Operativ doktrin är avsedd för operativ och taktisk nivå. Den kan även vara...

107 85 STOCKHOLM. Tel 08-788 75 00, Fax 08-788 77 78. www.forsvarsmakten.se

Operativ Doktrin 2014

M7739-354027 2014

Operativ doktrin 2014

4 mm

*PM7743100200*


OPD

© Försvarsmakten

OmslagBild 1 (lufttankning): FörsvarsmaktenBild 2 (korvetter): FörsvarsmaktenBild 3 (strid i bebyggelse): Kjell Enqvist, Försvarsmakten

Illustrationer: A-C Fornhed, FMV – FSV – Grafisk produktion, StockholmGrafisk bearbetning: FMV – FSV – Grafisk produktion, StockholmProduktions-ID: 140124-006Produktionsformat: CS6Tryck: Elanders Sverige, Stockholm, 2014Publikationsområde: INSSM-nr: M7739-354027

Central lagerhållning: Försvarets Bok- och blankettförråd

4

Revidering - ändringslogg

Nr Sida OmfattningDatum föredragning Beslut av

VIDARärende nr

Sida avser sidnummer i den rättade versionen.Ändringar i texten framgår av ändringsmarkör.

Kom ihåg!

Om du läser denna doktrin i pappersform – kontrollera att du har den senaste utgåvan. Fastställd och gällande utgåva finns alltid på Försvarsmaktens intranät.

5

Förord

Överbefälhavaren fastställde 2011 militärstrategisk doktrin (MSD) som ett första steg i en ny doktrinserie. Nästa steg är den operativa doktrinen (OPD) som kommer att kompletteras med ett antal doktrinbilagor, bl.a. avseende ledning av operationer.

Operativ doktrin är ett inriktande dokument som syftar till att på ett övergripande sätt styra och sätta mål för operativ och taktisk verksamhet. Den operativa doktrinen inriktar syfte, mål, medel och metod vid planering, genomförande och avslutning av operationer samt utvärdering och erfarenhetshantering.

Förutom att doktrinen är ett inriktande dokument fyller den även en utbildande roll för att öka precision och tydlighet i vårt språkbruk. Tillsammans med FM ArbO och Nomen Op lägger doktrinen grunden för användandet av definierade uttryck och begrepp som ska användas vid utbildning, övning, planering och genomförande av operationer.

Den operativa doktrinen tar avseende de doktrinära grunderna och den doktrinära inriktningen utgångspunkt i militärstrategisk doktrin.

Fastställandet av den nya operativa doktrinen innebär att Försvarsmakten lägger grunden för framtagande samt revidering av taktiska reglementen och doktrinbilagor vilka baseras på en gemensam inriktning och gemensamma begrepp.

Göran Mårtensson

Chef INSATS

7

Innehåll1 Inledning med läsanvisning ..................................................................................... 9

1.1 Syfte ........................................................................................................................9

1.2 Inriktning för operativ doktrin .........................................................................11

2 Operationskonst .........................................................................................................13

2.1 För operationskonsten centrala begrepp..........................................................13

2.2 Inriktning och beskrivning av operationskonst ..............................................15

3 Operativ inriktning ....................................................................................................19

3.1 Försvarsmaktens grundläggande syfte .............................................................19

3.2 Operativa mål ......................................................................................................20

3.3 Operativa medel ..................................................................................................21

3.3.1 Funktioner ................................................................................................223.3.2 Operativa funktioner: .............................................................................233.3.3 Arméförband, marinförband, flygvapenförband, specialförband, regio nal stab, hemvärnsförband och försvarsmaktsgemensamma förband ............................................34

3.4 Operativa metoder .............................................................................................63

3.4.1 Offensiv eller defensiv inriktning ..........................................................633.4.2 Direkt eller indirekt metod ....................................................................643.4.3 Stabiliserande inriktning ........................................................................653.4.4 Stödjande inriktning ...............................................................................663.4.5 Risktagning ..............................................................................................68

4 Operativa överväganden .........................................................................................71

4.1 Inledning ..............................................................................................................71

4.2 Planering ..............................................................................................................72

4.2.1 Kunskapsuppbyggnad .............................................................................734.2.2 Operativ rekognosering och samverkansgrupp (ORSG) ...................744.2.3 Operationssekretess (Opsek) .................................................................754.2.4 Vilseledning .............................................................................................75

8

4.2.5 Bedömning av operationsmiljön ...........................................................764.2.6 Spel ............................................................................................................834.2.7 Kulminationspunkt, operativ paus och återhämtning .......................844.2.8 Funktionsplanering .................................................................................84

4.3 Genomförande ....................................................................................................85

4.3.1 Tids- och rumsindelning ........................................................................854.3.2 Stabsarbetsrytm .......................................................................................864.3.3 Uppföljning ..............................................................................................874.3.4 Operationsvärdering ...............................................................................874.3.5 Pågående verksamhet .............................................................................874.3.6 Kommande verksamhet .........................................................................874.3.7 Inriktning på längre sikt .........................................................................884.3.8 Kunskapsuppföljning ..............................................................................88

4.4 Operationens avslutning ....................................................................................89

4.5 Utvärdering och erfarenhetshantering .............................................................91

9

1 Inledning med läsanvisning

Operativ doktrin 2014 (OPD-14) innehåller följande delar:

Kapitel 1 beskriver syfte, struktur och doktrinens relation till andra centrala dokument samt vilka överväganden som genomförts vid OPD14 uppbyggnad och vid val av dess innehåll.

Kapitel 2 innehåller en inriktning och beskrivning av svensk operationskonst samt centrala begrepp. Kapitlet lägger kraft på att definiera begrepp som genomsyrar verk-samhet som är förknippat med operationer på operativ och taktisk nivå.

Kapitel 3 fördjupar svensk syn på operationskonstens mål, medel och metoder och ger operativ inriktning för hur (metod) våra staber och förband (medel) ska uppnå önskat slutläge (mål). Det är även kapitel 3 som i huvudsak har ersatt de taktiska doktrinerna från 2005: doktrin för markoperationer, doktrin för marina operationer samt doktrin för luftoperationer.

Kapitel 4 inriktar och beskriver svensk planering, genomförande, uppföljning, avslut-ning samt erfarenhetsvärdering av operationer. Svensk planerings- och ledningsmetod samt vederbörlig stående stabsorder kan (bör) studeras som komplement till kapitlet.

1.1 Syfte Operativ doktrin är ett inriktande dokument som syftar till att på ett övergripande sätt styra och sätta mål för operativ och taktisk verksamhet. Operativ doktrin förklarar och förmedlar ett gemensamt förhållningssätt för planering, genomförande och uppfölj-ning av operationer med kraftsamling till operativ och taktisk nivå.

Operativ doktrin utgör en grund för hur krigsförbanden ska användas och utvecklas på kort och lång sikt. Inriktningen i doktrinen är av generell, övergripande karaktär och ska påverka såväl den långsiktiga planeringen som specifik inriktning i samband med genomförandet.

10

Operativ doktrin är avsedd för operativ och taktisk nivå. Den kan även vara ett stöd för militärstrategisk nivå.

Utgångspunkt för operativ doktrin är att Försvarsmakten ska försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom operationer nationellt och internationellt. Vidare är utgångspunkten att hävda Sveriges suveränitet och territoriella integritet samt värna nationella intressen, även utanför svenskt territorium. Detta ska vara dimensionerande för planering och genomförande av operationer, utbildnings- och övningsverksamhet samt system- och krigsförbandsutveckling.

Bild 1 Fältövning på Gotland 2013. Foto: Tony Petersson, Försvarsmakten

Operativ doktrin innehåller en helhetsbeskrivning som är nödvändig för att skapa sammanhang i utbildning och insats samt vid utveckling och vidmakthållande av krigsförbanden.

Operativ doktrin ska fungera som en brygga till de doktriner som gäller i samband med internationella operationer.

Operativ doktrin är tillämplig i både hög- och lågintensiva konflikter. Målet är att För-svarsmakten flexibelt ska kunna nyttja sina samlade resurser för att nå effekt, oavsett typ av operation och var den genomförs, i fred, kris och krig.

11

För att kunna tillämpa och utveckla doktrinen måste den användas, prövas och utvärderas.

1.2 Inriktning för operativ doktrinSommaren 2011 undertecknade överbefälhavaren en ny militärstrategisk doktrin (MSD). Den blev först ut i den nya doktrinserie som ska ersätta publikationerna från 2002 och 2005. I MSD beskrivs doktrinära grunder vilket medför att några delar som tidigare ingick i doktrin för gemensamma operationer (DGO-05) har tagits bort i operativ doktrin. Doktrinens innehåll styrs på en övergripande nivå av bl.a. FM ArbO där det står:

”Utgående från av riksdag och regering givna uppgifter och tilldelade ekonomiska anslag inriktar överbefälhavaren Försvarsmaktens verksamhet med ett strategiskt inriktningsdokument för Försvarsmakten (FM SI) och med doktriner”...”I doktriner anges förhållningssätt och inriktning för användande av militära medel och metoder.”

Andra styrningar i arbetet med ny operativ doktrin har varit:

– Relevanta delar av de tidigare taktiska doktrinerna (doktrin för markoperationer, doktrin för marina operationer samt doktrin för luftoperationer) ska infogas i denna doktrin. Övriga delar som inte återfinns i OPD 14 kan efter taktisk chefs bedömande inarbetas i taktiska reglementen.

– I och med fastställandet av denna doktrin och upphävandet av doktrinserien från 2005, omfattar den nya doktrinserien militärstrategisk och operativ doktrin. Dessa kompletteras av ett antal doktrinbilagor som innehåller funktions- eller tematisk inriktning.

– Erfarenhet och dokumentation från EU:s koncept och Natos doktriner ska i största möjliga utsträckning användas vid framtagandet av denna doktrin, där inte svenska förhållanden ställer andra krav.

– Centrala begrepp ska inte beskrivas eller förklaras i flera doktrinpublikationer.

– Doktriner och doktrinbilagor ska inte innehålla separata begreppskapitel. Begrepp ska vid behov definieras fortlöpande i texten. En samling av definierade begrepp återfinns i doktrinbilaga ”NomenOp” som revideras regelbundet.

12

Försvarsmaktens doktrin

Taktiska reglementen och handböcker

Doktrin Militärstrategisk doktrin Operativ doktrin

DoktrinbilagaDoktrinbilaga tas fram utifrån behov och efter beslut av styrgrupp doktrin.

Bild 2 Försvarsmaktens doktrin

För att få en helhetsförståelse för operationer och operativ verksamhet bör förutom operativ doktrin även militärstrategisk doktrin, doktrinbilagorna, Nomen Op samt svensk planerings- och ledningsmetod studeras.

13

2 Operationskonst

I svensk och internationell militär litteratur, som exempelvis doktriner, reglementen, instruktioner och anvisningar, finns en mängd olika definitioner på centrala begrepp. Ofta finns en övergripande samstämmighet i de olika definitionerna, men det är inte ovanligt att samma begrepp med olika definitioner i praktiken gör att gränser, roller och ansvar förskjuts.

Det är därför av avgörande betydelse att svensk operationskonst präglas av en gemen-sam nomenklatur.

2.1 För operationskonsten centrala begreppStrategiI en militär kontext innebär begreppet strategi:

Det militära maktmedlet kan användas i hela våldsskalan, allt från att visa närvaro på strategiskt utvalda platser till utövandet av dödligt våld.

Strategi begreppet kan även allmänt förstås i betydelsen ”en strategi” och i Försvars-makten definieras ”en strategi” som: ”Plan eller förhållningssätt i form av mål, medel och metoder för hur tillgängliga resurser bör utvecklas, tillföras eller användas för att uppnå överordnade syften”.

Taktik

Strategi är konsten att på den högsta militära nivån använda det militära makt-medlet för att uppnå politiska målsättningar.

Taktik är en sammanfattande benämning på de över tiden varierande medel och metoder som används för att i varje situation nå ett bestämt syfte med striden och övrig verksamhet.

14

Begreppet strid ska här ses som kampen mellan viljor. Taktik kan även omfatta opera-tioner då fysisk bekämpning inte är huvudmedlet, t.ex. informationsoperationer eller fredsfrämjande operationer. Varje taktisk handling, stor eller liten, kan ses som en distinkt uppgift genomförd på en specifik plats under en viss tid och med vissa förut-sättningar. Taktiska avgöranden på marken, på eller under havsytan eller i luften bidrar till att operativa och slutligen strategiska mål kan förverkligas. Taktiken inne-håller manövrerande av förband, samordning av eld och rörelse samt samordning av taktiska funktioner för att nå fördelar.

Stridsteknik

Operation

En operation kan omfatta en eller flera åtgärder som krävs för att genomföra mili-tär verksamhet inklusive förflyttningar, logistik, anfall, försvar och de metoder som behövs för att uppnå uppsatta mål.

Det finns ett stort antal operationstyper. Markoperation, marinoperation, luftopera-tion, specialoperation är några typer av operationer där prefixet anger var eller vem/vilka som genomför dem. En operations benämning kan också vara baserad på vilket syfte operationen har, exempelvis evakueringsoperation.

Den bärande idén med gemensam operation är att effekten av en samordnad opera-tion är större än summan av enskilda operationer. Med denna synergieffekt kan de taktiska cheferna och deras förbands enskilda förmågor kombineras till en samman-satt förmåga som ökar möjligheten att nå ett gemensamt mål.

Stridsteknik är metoder för att samordna eld och rörelse.

Operation är en sammanfattande benämning på militära handlingar eller genomförandet av uppdrag eller uppgifter som, oavsett ledningsnivå, syftar till att nå ett bestämt mål inom ett område.

En operation som genomförs med minst två taktiska chefer och deras förband inblandade kallas för gemensam operation.

15

Operativ nivåDen operativa nivån leder, utifrån militärstrategisk inriktning, operationer genom att samordna den taktiska nivåns genomförande av operationer1.

Operativ chefBaserad på inriktning från militärstrategisk chef, leder den operativa chefen större operationer genom att samordna taktiska chefers verksamhet. I ett operationsområde finns det en operativ chef. Kopplat till Försvarsmaktens uppgifter nationellt och i när-området är det normalt C INSATS som är operativ chef. Internationellt kan svenska förband lyda under annan operativ chef.

2.2 Inriktning och beskrivning av operationskonst

Chefen har att väga olika alternativ för att uppnå slutmålet. De olika alternativen kan utformas utifrån medel (vilka resurser) och metod (hur använda resurserna) för att uppnå målet. Chefen behöver också överväga var och när resurser ska sättas in och vilka risker det medför. Eftersom det oftast är ont om resurser är en viktig del av opera-tions konsten att eftersträva synergieffekter genom det sätt som styrkorna disponeras över tid och rum. Med koordinering i rummet och synkronisering i tiden av olika krigsförband ökar effekten och på så sätt ställs motståndaren för ett dilemma hur denne ska agera.

1 Utförlig beskrivning av ledningsnivåerna framgår i militärstrategisk doktrin.

Operationskonst är samordning i tid och rum av tillgängliga militära makt medel i syfte att uppnå politiska och militärstrategiska målsättningar. I praktiken inne-bär det att välja det militära handlingsalternativ som mest effektivt uppnår det politiska slutmålet.

16

OpKonst

STRATEGISKAMÅL

CHEFENIntuition

KreativitetUtbildningErfarenhet

STABENKreativitetUtbildningErfarenhet

TIDOPERATIONSMILJÖ

FÖRBANDRISK

UppdragUppgift

MÅL MEDEL METOD

Bild 3 Operationskonst

Det är chefen och stabens utbildning och erfarenhet samt den operativa miljön som styr hur operationskonsten tillämpas. Ibland behöver chefer på strategisk-, operativ- och taktisk nivå fatta beslut på ofullständigt underlag. Unikt för chefen är att han/hon är den som, baserat på kunskaper och erfarenheter, ska fatta beslut. När beslutsunder-laget är bristfälligt ökar behovet för chefen att förlita sig på sin kreativitet och intuition.

Operationskonsten ligger till grund för operativ samordning av taktiska förband i tid och rum med en avvägd risktagning i syfte att uppnå strategiska mål. Om förband och förmågor samordnas framgångsrikt i tid och rum kan operativa synergieffek-ter uppnås. Operationskonst utövas på strategisk, operativ och taktisk nivå men med tyngdpunkt på operativ ledningsnivå.

17

Politisk strategisk

Militärstrategisk

Operativ

Taktisk Taktik

Strategi

Opkonst

Bild 4 Operationskonst och ledningsnivåer

Operationskonst påverkas av strategi, taktik och stridsteknik. Strategin sätter målen för operationen samt gränserna för vad som får göras under operationen. Uppdragstaktik2 är grunden för all ledning inom Försvarsmakten och innebär att mål och begräns-ningar måste tydliggöras för underställda, så att de förstår syftet med operationen, eventuella handlingsregler samt hur deras uppgifter leder mot målen. Dessa kopp-lingar tydliggörs i planer, särskilt genom chefens beslut i stort. Taktik och stridsteknik har både direkt och indirekt påverkan på operationskonst. Den direkta påverkan sker genom avvägningar om risker, lämpliga uppgifter och allokering av resurser inom ramen för olika handlingsalternativ. Den indirekta påverkan sker genom chefens och stabens erfarenhet samt intuition, då främst i form av erfarenheter och tillhörande kunskaper från utnyttjandet av stridsteknik och taktik under tidigare operationer och övningar.

Utöver strategiska målsättningar påverkas operationskonsten även av andra styrningar från högre nivå. Det kan exempelvis handla om acceptabla risker, juridiska begräns-ningar, styrningar avseende logistik, ledning, informationsstrategi och samverkan samt operationsområdets utbredning.

2 Uppdragstaktik beskrivs i MSD.

18

Operationskonst tillämpas både i planering och under genomförandet. I planeringen omvandlas strategiska målsättningar till operativa koncept som reglerar resursernas användande i ett fastställt operationsområde. Det valda konceptet utgör efter godkän-nande grund för den operativa planen.

Chefen med sin stab måste ta hänsyn till hur andra aktörer använder sina resurser för att optimera den övergripande strategiska effekten, samt för att undvika oönskade effekter för andra civila och militära aktörer.

Sammanfattningsvis kan operationskonst sägas handla om att förstå sin uppgift i det strategiska sammanhanget och omsätta den till samordnad taktisk verksamhet.

19

3 Operativ inriktning

Den operativa inriktningen innehåller övergripande riktlinjer som styr hur förband används i militära operationer. Den operativa inriktningen innehåller även centrala begrepp som utgör stöd för planering, genomförande och utvärdering av nationella och internationella operationer. Den operativa inriktningen styr utveckling, utbildning och övning av förband och staber samt operationsplanering i ett specifikt operations-område när operativa koncept tas fram.

3.1 Försvarsmaktens grundläggande syfteI militärstrategisk doktrin anges fyra övergripande syften med militära maktmedel i en strategisk kontext. På operativ och taktisk nivå är det begreppet avskräcka som över-gripande anger vilket syfte som finns med Försvarsmaktens verksamhet.

Särskiljande för Försvarsmakten som myndighet, i jämförelse med andra statliga myn-digheter, är förmågan att genomföra väpnad strid.

Förmågan att kunna genomföra väpnad strid utgör grunden för syftet avskräckning. Detta syfte innebär att Försvarsmakten genom sitt uppträdande får en eventuell mot-ståndare att undvika angrepp, exempelvis genom att ändra sina planer och/eller avbryta fientliga eller provocerande handlingar. Oavsett om Sverige ska försvaras, den territoriella integriteten ska hävdas eller om en uppgift ska lösas i en internationell kontext är grunden för Försvarsmaktens uppträdande att avskräcka olika aktörer från att använda våld. Försvarsmakten ska även avskräcka fientligt sinnade aktörer från att utöva hot eller annan påtryckning mot Försvarsmakten eller andra aktörer, eller utföra kränkningar av svenskt territorium.

Väpnad strid definieras som sammandrabbning med militär vapenmakt under krig eller väpnad konflikt.

20

Den operativa inriktningen beskrivs i detta kapitel indelat i mål, medel och metod.

AVSKRÄCKNING

MålMedel

Metod

OPERATIV INRIKTNING

Bild 5 Operativ inriktning

3.2 Operativa målFör att uppnå det grundläggande syftet avskräckning behöver vilja och förmåga att upp-fylla nedanstående övergripande mål finnas. Dessa mål är giltiga för Försvarsmakten både nationellt och internationellt. Framtagande av specifika operativa målsättningar i en operativ plan beskrivs mer ingående i aktuell anvisning för svensk planerings- och ledningsmetod. De övergripande operativa målen är:

HävdaMålet innebär att göra svensk suveränitet och svenska intressen gällande. Detta uppnås genom att respekt för nationella och internationella överenskommelser upp-rätthålls samt att lagar och konventioner följs. Nationellt skyddar Försvarsmakten nationens gränser genom att närvara, möta och avvisa andra nationer som medve-tet eller omedvetet kränker Sveriges gränser. Internationellt stödjer Försvarsmakten FN-sanktionerade operationer som syftar till att upprätthålla integriteten hos utsatta stater. Indirekt understödjer detta Försvarsmaktens förmåga till avskräckning genom att uppvisa materiell och personell professionalism. Försvarsmaktens gemensamma agerande med andra nationer och organisationer kan även skapa politiskt stöd för Sverige vid ett eventuellt angrepp.

TvingaMålet innebär att Försvarsmakten får en aktör att göra något mot dennes vilja genom hot om, eller användning av våld. Genom att tvinga andra aktörer visar Försvarsmak-ten vilja och förmåga att vara offensiva och använda militära maktmedel för att uppnå målsättningarna.

21

BesegraMålet innebär att uppnå egna operativa målsättningar och/eller förvägra motstån-daren att uppnå sina målsättningar. Motståndaren är militärt besegrad när han inte längre har vilja eller förmåga till väpnad strid. Genom att ha vilja och förmåga att förvägra motståndaren att uppnå sina målsättningar vid ett eventuellt angrepp mot svenskt territorium eller svenska intressen uppnås en avskräckande effekt.

3.3 Operativa medelChefens resurser utgörs av tillgängliga staber och förband inklusive personal, mate-riel, förnödenhetsbestånd och, i förekommande fall infrastruktur. Dessa resurser är de viktigaste byggstenarna i de fysiska faktorer som utgör en av krigföringsförmågans tre grundpelare.

Fysiska faktorer

Konceptuella faktorer

Moraliska faktorer

Stridskrafter Personal

Övr. resurserDoktrinpolicy

ViljaLedarskap

Värdegrund

KRIGSFÖRINGSFÖRMÅGA

Bild 6 Krigföringsförmåga förklaras i militärstrategisk doktrin.

Tillsammans med gemensamma konceptuella och moraliska faktorer kan chefen med dessa medel genomföra väpnad strid.

22

Försvarsmaktens förband har dessutom de grundläggande förmågorna3 som koncep-tuell bas för sin respektive förmåga. Med det avses att de alla har förmåga till ledning, underrättelser, verkan, skydd, rörlighet och uthållighet.

Chefens behov av resurser för att lösa tilldelade uppgifter och uppnå målsättningar ställer också krav på tillgång till operativa funktioner. Nedan följer en beskrivning av de operativa funktionerna samt taktiska chefers krigsförband, specialförband, regio-nal stab med hemvärnsförband samt de försvarsmaktsgemensamma krigsförbanden.

3.3.1 FunktionerFör att kunna integrera och synkronisera egna förmågor, samt styra aktiviteter i en operation finns det i en stab behov av ett antal funktioner som stödjer chefen med den kunskap som krävs för att fatta beslut. Dessa funktioner består av individer med kun-skap och erfarenhet som anses nödvändiga för att planera och genomföra operationer. Med stöd av funktionerna kan chefen även fastställa sitt behov av resurser i form av förband.

De som nedan benämns som operativa funktioner är framtagna utifrån de faktiska behov som operativ chef har vid planering och genomförande av operationer. Vissa av de operativa funktionerna återspeglas ner på taktisk nivå för att kunna planera och genomföra strid med förband. De operativa funktionerna är; ledningsfunktionen, underrättelse- och säkerhetstjänstfunktionen, verkansfunktionen, skyddsfunktionen, logistikfunktionen, fältarbetsfunktionen, samverkansfunktionen, informationsopera-tionsfunktionen samt informationstjänstfunktionen.

3 Se detaljerad beskrivning av de grundläggande förmågorna i militärstrategisk doktrin.

23

3.3.2 Operativa funktioner:

Ledningsfunktionen Operativ ledning utövas av operativ chef eller den han/hon utser. Till sitt stöd har chefen en stab och vid behov även en rörlig stabsdel. Ledningsfunktionen i staben är ansvarig för att ge råd avseende lednings- och ledningsstödsystem.

LedningssystemetFörsvarsmaktens ledningssystem består av doktrin, organisation, personal, teknik och metoder som sätts samman för att stödja ledningen av en viss verksamhet.

Grundläggande principer för ledningssystemet är att:

• Överordnad chef ansvarar för samband till direkt underställd chef (DUC).

• Nationellt säkerställer överordnad chef förmågan att nå direkt underställda chefer genom att dessa ansluter till överordnad chefs nät.

• Internationellt säkerställer svensk överordnad chef att det finns möjlighet att nå de strategiska näten oavsett var i Sverige eller världen förbandet befinner sig i syfte att lösa svenska ledningsbehov.

• De metoder som används inom ledningssystemet ska vara ensade samt interopera-bla med Natos, EU:s och FN:s.

24

Bild 7 Kommunikationsmast på Camp Victoria i Kosovo. Foto: Försvarsmakten.

25

Underrättelse- och säkerhetstjänstfunktionenOperativ underrättelse- och säkerhetstjänst ansvarar för att tillgodose chefens och den operativa stabens behov av kvalitetssäkrad information om operationsmiljön och dess aktörer, vilka sammanfattas i chefens prioriterade underrättelsebehov (PIR4). Det över-gripande syftet med underrättelse- och säkerhetsfunktionen är att den ska bidra till att tillfredsställa chefens informationsbehov avseende lägesuppfattning, intentioner, syf-ten och kapacitet gentemot inblandade aktörer inom tilldelat operationsområde. Detta möjliggör ett effektivt resursutnyttjande och ett minimum av förluster. Därtill kommer ansvar att optimera underrättelse- och säkerhetsfunktionen för operationens behov.

Det dagliga arbetet fokuserar på planering, inhämtning, bearbetning och delgivning av underrättelser i syfte att bidra till beslutsunderlag (den s.k. underrättelsecykeln). Att korrekt bedöma olika aktörers intentioner, förmågor och tillfällen att agera är av stor vikt. Huvudsakligen genomförs inhämtning samt inledande bearbetning och produktion på lägre organisatoriska nivåer, med vissa specifika undantag där inhämt-ningsorganen svarar direkt mot den operativa nivån.

Operativ säkerhetstjänst tar fram och föreslår åtgärder syftande till skydd av ope-rationens identifierade skyddsvärden, det vill säga säkerhetsskyddsåtgärder. Dessa skyddsvärden beskrivs till del som skyddsvärd information rörande egna styrkor (EEFI5). Utöver EEFI kan det skyddsvärda exempelvis utgöras av nyckelpersoner, -funktioner eller materiel.

Bild 8 Soldater i Karlsborg övar med UAV. Foto: Niclas Ehlén, Försvarsmakten.

4 Priority Intelligence Requirements.5 Essential Elements of Friendly Information.

26

En av de viktigaste komponenterna i ett beslutsunderlag är en prognos avseende fram-tida händelseutveckling. Information om hur aktörer tidigare agerat och interagerat i operationsmiljön kan tillsammans med pågående verksamhet ligga till grund för sådana prognoser. Ju mer information och tid som finns tillgänglig för bearbetning, desto mer fullödiga kan produkterna bli. Detta gäller för alla organisatoriska nivåer, med skillnaden att arbetet sker med tidsperspektiv av olika utsträckning. De bedöm-ningar som görs på förbands- eller taktisk nivå omfattar i regel timmar till enstaka dygn och veckor, medan operativa och strategiska prognoser kan omfatta månader till år.

Verkansfunktionen På operativ nivå samordnas verkan mot prioriterade och utvalda mål på marken, på och under vattenytan, i luften samt i informationsmiljön. Detta för att uppnå fysiska och/eller kognitiva effekter hos motståndaren, hos andra aktörer eller på infra struktur i syfte att nå de fastställda målsättningarna. Funktionen bidrar med direktiv för att identifiera mål samt för att på operativ nivå samordna olika verkansmedel både i pla-neringsskedet och i genomförandet i syfte att nå önskad effekt.

Operationerna är ofta händelsestyrda och tidskritiska vilket ställer krav på hur funk-tionens arbete tillämpas så att önskvärda effekter kan uppnås med hänsyn till aktuella tidskrav. Vid genomförande av en operation bidrar funktionen till att omsätta den operativa planen i konkret handling genom att föreslå vad som ska påverkas och hur.

Ett mål är ett utvalt geografiskt område, objekt, förmåga, kapacitet, förband, system, person, grupp eller organisation (inkl. deras vilja, fattningsförmåga, och beteende).

27

Bild 9 155 mm haubits Archer under eldgivning. Foto: Kim Svensson, Försvarsmakten.

Funktionen hanterar inte bara fysiska objekt, utan allt som kan påverkas på något sätt (till exempel beteende, organisationer, eller elektroniska nätverk), vilket får till följd att underrättelsetjänsten måste dimensioneras för att leverera underlag som i tid uppfyller de behoven. Strävan är att uppnå de operativa målsättningarna genom att åstadkomma planerade effekter i aktörernas system. Dessa effekter kan uppnås genom en mängd olika aktiviteter förutom att fysiskt förstöra eller skada objekt – till exempel användandet av informationsoperationer, mentorskap, förbättring eller uppbyggnad av infrastruktur, elektronisk krigföring och andra påverkansformer. Uppföljning av verkan och effekt är av vikt för det fortsatta arbetet.

Skyddsfunktionen Skyddsfunktionen ger chefen råd avseende åtgärder som måste vidtas för att mini-mera sårbarheten hos personal, materiel, installationer samt verksamhet. Det handlar om skydd mot alla former av fysisk bekämpning inklusive sådan som kan genom-föras med stridsdelar som är kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära (CBRN6). Skydd måste planeras och genomföras mot attacker med konventionella metoder samt genom sabotage eller med improviserade explosiva laddningar beroende på den hot-bild som finns.

6 Chemical, Biological, Radiological and Nuclear

28

Bild 10 Anpassning av tät klädsel. Foto: Combat Camera, Försvarsmakten.

Skyddsfunktionen ger chefen råd avseende offensiva eller defensiva skyddsåtgärder som måste vidtas bl.a. för att säkerställa lösandet av övergripande uppgift. Ett exempel på en offensiv skyddsåtgärd är att planera och genomföra en operation för att minska riskerna för improviserade explosiva laddningar (bekämpa IED-system7) med syfte att spåra och neutralisera ett nätverk av aktörer som hotar Försvarsmaktens förband. Ett exempel på defensiv åtgärd är att avdela förband för skydd av prioriterade eller hotade objekt eller att efter indikationer höja beredskap mot CBRN-hot. Eftersom skydds-åtgärderna berör i princip samtliga funktioner är behovet av samordning stort.

Logistikfunktionen Försvarslogistiken utvecklar, vidmakthåller, nyttjar och avvecklar logistikförmågor. Funktionen understödjer i planeringen och genomförandet med förslag på åtgär-der för upprätthållande av initialeffekt och uthållighet. Logistikfunktionen omfattar förnödenhetsförsörjning, teknisk tjänst, kommunikationstjänst, försvarsmedicin, materielförsörjning, infrastruktur samt upphandling och kontraktering. Logistik-ledning är en integrerad del av all ledning.

7 IED= Improvised Explosive Device

29

Bild 11 Konvoj ur logistikkompani inför avmarsch till överlämningsplats. Foto: Marcus Åhlén. Försvarsmakten.

Utgående från långtidsprognos och/eller stridsfrekvenslinjal ansvarar logistikfunk-tionen för ett planläggningsunderlag avseende logistik. Funktionen stödjer chefen med råd för att undvika att egen kulminationspunkt inträffar vid en ogynnsam plats eller tidpunkt.

Synen på logistik ska utgå från att krig är kaotiskt och ett icke-linjärt fenomen. Logi-stiken behöver därför bedrivas proaktivt och där kaos samt friktioner ska ses som något normalt. Kravet på proaktivitet uppnås bl.a. genom en förmåga till förutseende, samordning och improvisation.

Logistikfunktionen planerar stöd till förbanden under alla skeden inför, under och efter en operation. Varje operation är unik, vilket innebär att särskilda logistik behov måste identifieras så tidigt som möjligt, då möjligheterna till logistikstöd kan vara gränssättande för genomförandet. Handlingsfrihet vid förbanden skapas bland annat genom anpassad uthållighet och vid logistikförbanden genom avdelade reserver. Kraven på multinationella lösningar, och därmed på interoperabiliteten, ökar vid internatio-nella operationer.

30

Fältarbetsfunktionen

Fältarbeten indelas i delfunktionerna:

– Fältarbeten för rörlighet.

– Fördröjande fältarbeten, inkluderande spärrning, blockering och förstöring av infallsportar.

– Fältarbeten för överlevnad.

– Övriga fältarbeten, inkluderande ammunitions- och minröjning samt geografisk information.

Fältarbetens omfattning och beskaffenhet varierar beroende på verksamhetsnivå, konfliktens karaktär, den strategiska och operativa miljön samt den militära verksam-hetens omfattning och mål.

Bild 12 Vägförstöring genom sprängning. Foto: Lasse Sjögren, Försvarsmakten.

Fältarbeten är förändring och vidmakthållande av terräng och infrastruktur för att öka egen rörlighet, fördröja eller begränsa motståndaren rörlighet samt för-bättra egna förbands eller systems verkan, uthållighet och överlevnad.

31

Fältarbeten på operativ nivå hanterar behov under samtliga skeden av en operation. Fält-arbeten på taktisk nivå omfattar framför allt direkt understöd av pågående eller omedel bart förestående verksamhet med höga tidskrav. Därav följer ofta behov av särskild organisa-tionsbestämmande fältarbetsmateriel och begränsad tid för genomförande.

Förberedelser och genomförande av fältarbeten kan vara tidskrävande vilket ställer sär-skilda krav på beslutsfattning. För chefen kan den operativa avvägningen exempelvis omfatta området för minering, vilka resurser som kan avdelas samt vilka konsekvenser vidtagna åtgärder får för egna och andras rörelsefrihet. Såväl planering som genomför-ande av fältarbeten genererar ofta stora behov av civil-/militär samverkan, framförallt med myndigheter och leverantörer.

Samverkansfunktionen Den operativa samverkansfunktionen är övergripande funktionsansvarig för Försvars-maktens samverkan med berörda aktörer. Det övergripande syftet med samverkan är att bibehålla eller skapa operativ handlingsfrihet genom god kunskap om läge och förut sättningar hos samverkande aktörer. Så långt möjligt förbereds ett fördelat ansvar kring tjänstegrensvis samverkan på operativ och taktisk nivå.

Bild 13 Haveriövning 2013 på Kallax flygplats, Luleå. Foto: Jimmy Croona, Försvarsmakten.

32

Funktionen stödjer chefen med kunskap om civilläget i samhället och hur detta påver-kar den militära operationen samt hur den militära operationen påverkar samhället. Kunskaper till stöd för operativ planering och genomförande inhämtas från civila aktörer inom ramen för samtliga miljöer. Avvägningar i planering och genomförande utgår från en systemanalys med beaktande av politiska, militära, ekonomiska, sociala, informationsmässiga samt infrastrukturella aspekter (PMESII8), samt gender. Viktiga faktorer att beakta är det ömsesidiga beroendet av samhället och dess möjligheter och begränsningar att stödja chefen. Detta stöd och beroendeförhållande kan till exem-pel omfatta gemensam lägesuppfattning över tid, logistik, informationstjänst, data och telekommunikation, elförsörjning, kulturell förståelse, flyktingar samt underrättelser.

InformationsoperationsfunktionenDen militära stabsfunktionen för informationsoperationer stödjer strategisk plane-ring och återfinns på operativ nivå där den integrerar, planerar, samordnar och leder informations- och påverkansaktiviteter samt ledningskrigföring inklusive dator- och nätverksoperationer. Funktionen stödjer även den operativa chefen och staben med analys och värdering av informationsmiljön, t.ex. avseende önskade eller icke önskade fysiska och/eller kognitiva effekter.

Bild 14 Utdelning av Isaf News i Afghanistan. Foto: Försvarsmakten.

8 PMESII= Internationell förkortning som används även nationellt.

33

Informationsoperationer planeras och samordnas av funktionen för att bidra till eller skapa önskade effekter på vilja, förståelse samt förmåga. Dessa operationer kan utgöra en operationstyp i sig eller vara en del av andra operationstyper. Informations-operationer syftar ytterst till att påverka motståndarens lednings- och beslutsprocesser, samtidigt som egna ska skyddas.

Informationstjänstfunktionen Informationstjänstens stöd riktar sig i första hand till operativ chef och hans stab i syfte att tillhandahålla ett av flera tillgängliga medel för att lösa uppgiften kommunikation.

Bild 15 Presskonferenser är ett sätt för Försvarsmakten att kommunicera. Foto: Niklas Ehlén, Försvarsmakten.

Intern- och ledningskommunikation stödjer chefen genom att skapa kunskap om, för-ståelse för och delaktighet i förbandets eller organisationens verksamhet.

Extern- och mediakommunikation stödjer chefen genom att påverka omvärldens bild av förbandets eller organisationens verksamhet och avsikterna med den. I det sam-manhanget har informationstjänsten också en viktig roll i att bedöma, värdera och ge råd i frågor om vilka effekter verksamheten har, kan få eller har haft på omvärldens bild av förbandets eller organisationen och dess verksamhet.

34

3.3.3 Arméförband, marinförband, flygvapenförband, specialförband, regio nal stab, hemvärnsförband och försvarsmaktsgemensamma förbandDe operativa medel som finns att avväga under urvalsframtagning är Försvarsmaktens förband. I stort behöver en avdömning göras var, när och hur resurser ska användas. Till en internationell operation kan enstaka förband eller del av förband avdelas. Då utgör Försvarsmaktens resurser ett komplement till andra resurser från en rad olika nationer. Vid en konflikt som innefattar svenskt territorium och dess närområde kan alla tillgängliga resurser behöva användas. För svensk del, som ett land med begrän-sade militära resurser, är vikten av att välja tid och plats för eget agerande avgörande.

Operativ chef leder de taktiska cheferna, chefen för specialförbandsledningen, che-ferna för de fyra regionala staberna samt de försvarsmaktsgemensamma förbanden vid genomförandet av operationer och territoriell verksamhet. I fred och kris är ett mindre antal förband tillgängliga för operativ chef, medan det i krig och efter mobili-sering är huvuddelen av alla förband.

Operativ chefmed stab

Armétaktisk chef Marintaktisk chef Flygtaktisk chef C SFL C Regional stab FM gemensamma

förbandTaktisk

stabTaktisk

stabTaktisk

stabSFL Regional-

stab

Förband Förband Förband Förband Förband Förband

Bild 16 Principiell bild av de delar av Försvarsmakten som lyder under operativ chef vid genomförandet av opera-tioner och territoriell verksamhet.

Under de taktiska cheferna finns en stab samt tilldelade krigsförband. Förbanden kan sättas in helt eller delvis i en operation. Beskrivningarna nedan är giltiga för både nationella och internationella operationer. Dock ska det nationella försvaret vara dimensionerande för vår förmåga.

35

Strid med kombinerade vapenKombinerade vapen är den samlade benämningen på funktioner, förband och system i samverkan. När vapen samordnas blir effekten högre än om de skulle verka var och en för sig. När verkan från flera vapen kan samordnas kompletterar och överlappar de varandra, så att svagheter i ett vapen kommer att täckas av styrkor i en annat. Detta medför också att det enskilda vapnet kan användas där det gör störst verkan. Kombine-rade vapen ger även möjlighet att ställa motståndaren inför ett eller flera dilemman då skyddsåtgärder mot ett system blottar motståndaren för verkan från ett annat system. Slutligen ger kombinerade vapen oss möjligheten att strida under flera olika förut-sättningar. Förband grundade på kombinerade vapen blir allsidiga, har förmåga till självständigt uppträdande och har ökade förutsättningar att möta oförutsedda hän-delseutvecklingar.

ArméförbandVäpnad strid på marken utövas i huvudsak av arméförband. Dessa är utbildade, övade och utrustade för att uppnå verkan i den miljö som råder. För att genomföra markstrid krävs förmåga att verka i olika klimat, terrängförhållanden, bebyggelse och infrastruk-tur samt i närvaro av olika aktörer (civila, statliga/icke-statliga m.m.).

Bild 17 Strid i bebyggelse vintertid. Foto: Försvarsmakten.

36

Operativ tanke

Ett militärt angrepp kan ske såväl över havet, i luften, i informationsmiljön som över landgräns. Angreppsriktningarna kan kombineras med på djupet luftlandsatta förband. För att redan i inledningen nå verkan och behålla handlingsfrihet med krigs-förbanden är det nödvändigt att med stöd av hemvärnet skydda basområden och kommunikationer.

Samverkan och samordning mellan förband och civila myndigheter inom området stödjer och ger uthållighet i markoperationer. Arméförband tillsammans med marin- och flygvapenförband ska bryta motståndarens anfallskraft.

Att bryta motståndarens anfallskraft innebär att:• Motståndarens styrketillväxt avbryts.

• Motståndarens utbredning begränsas.

• Motståndarens styrka reduceras.

• Delar av motståndarens förband slås.

För att uppnå detta kan följande åtgärder behöva vidtas:• Omedelbar påverkan av luftlandsatt eller landstigen motståndare genomförs för att

reducera dennes handlingsfrihet.

• Förhindrande av fortsatt luftlandsättning/landstigning sker inom ett visst område.

• Luftlandsatt eller landstigen angripare inom ett visst område slås.

• Operativ rörlighet bevaras över tiden i syfte att behålla egen handlingsfrihet att kunna kraftsamla krigsförbanden.

• Kraftsamling sker till att lokalisera och bekämpa motståndarens kvalificerade system.

• Att terrängområden kan behöva uppges för kortare eller längre tid. De områden som är väsentliga för egen handlingsfrihet ska dock försvaras i det längsta.

37

Om det inte finns någon möjlighet att bryta angriparens anfallskraft ska förbanden i det längsta bestrida angriparen operationsfrihet.

Att bestrida angriparen operationsfrihet kan bland annat innebära att• Fiendens utbredning och handlingsfrihet begränsas utan avgörande kraftmätningar.

• Förhindrande av fortsatt luftlandsättning/landstigning inom ett visst område.

• Att luftlandsatt eller landstigen angripare inom ett visst område slås.

• Angriparens försörjningslinjer och gränssättande resurser bekämpas.

• Ett för oss vitalt område återtas.

• Ett för oss vitalt område försvaras.

• Inom tagna områden tillfogas angriparen förluster i materiel och personal.

Arméförbanden ska kunna genomföra operationer med offensiv, defensiv, stabilise-rande eller stödjande inriktning.

Inom ramen för stabiliserande inriktning utvecklar arméförbanden metoder för att ge förutsättningar för andra aktörer och organisationer att genomföra humanitära insatser, bistånd och annan nödvändig hjälp. Denna inriktning används vid opera-tioner utanför Sverige.

Inom ramen för offensiv och defensiv inriktning har arméförbanden olika metoder för strid; anfall, försvar, avvärjningsstrid samt fördröjningsstrid.

Anfall genomförs främst i syfte att ta terräng som är viktig för egna eller motståndarens förband eller genom att slå en motståndare för att kunna nå ett avgörande i striden.

Försvar genomförs främst i syfte att hindra en motståndare att nyttja, eller säkerställa att egna förband kan nyttja, viss terräng eller anläggning.

Fördröjningsstrid genomförs främst i syfte att vinna tid för egna åtgärder. Fördröj-ningsstrid kan även syfta till att tillfoga motståndaren förluster eller att begränsa hans utbredning.

Avvärjningsstrid genomförs främst i syfte att under längre tid hindra en motståndare att framrycka över en viss linje, att genomföra luftlandsättning eller att ta ett landstig-ningsområde.

38

Från ett nationellt perspektiv ska arméförband i samverkan med marin- och flygva-penförband nå ett avgörande så att minsta möjliga del av befolkningen och territoriet blir berört.

Markoperationer karaktäriseras av möjligheter att slå en motståndare eller ta och besätta ett område i syfte att:• Med förbanden uppnå markoperativ kontroll för att tillgodose högre chefs syfte.

• Med förbanden kunna bestrida motståndarens vilja och förmåga att etablera eller behålla markoperativ kontroll.

Operationerna kan vara kortvariga eller långvariga. Operationer i Sverige samt i och utanför närområdet ska kunna genomföras självständigt och tillsammans med andra nationer för att förebygga och hantera konflikter och krig. Operationerna ska kunna genomföras integrerat med andra myndigheter och organisationer, svenska, interna-tionella och lokala.

Arméförbandens förmågor

Det erfordras i regel arméförband för att ta och bibehålla terräng och därmed nå ett avgörande i striden. Arméförbanden är utformade för att i brigads ram kunna slå en kvalificerad och konventionellt uppträdande motståndare, men kan även strida mot en asymmetriskt uppträdande motståndare som utnyttjar okonventionell krigföring. Övriga krigsförband är framtagna för att stödja manöverbataljonernas strid och där-med höja den totala effekten.

Förmågor till markstrid

Markstridsförmågan kan delas in i delförmågor. En delförmåga representerar de vik-tigaste beståndsdelarna i förmågan. För markstridsförmågan är det markoperativ kontroll, strid med kombinerade vapen och att besätta och hålla terräng.

Etablera markoperativ kontroll

Arméförbanden kan åstadkomma ett tillstånd där vi har tillräcklig handlingsfrihet att lösa tilldelade uppgifter, dvs. markoperativ kontroll.

Begreppet brigad definieras som sammansatt styrka med brigadchef som stöds av brigadstab och stabskompani, två eller flera manöverbataljoner kompletterad med funktionsförband efter behov (t.ex. stab/sambands-, underrättelse-, säker-hets-, jägar-, artilleri-, luftvärns-, logistik-, ingenjörs- och CBRN- förband).

39

Markoperativ kontroll utgör oftast ett viktigt delmål i en operation. Markoperativ kon-troll är uppnådd när arméförbanden – efter att ha tagit och besatt ett område – har tillräcklig handlingsfrihet att lösa tilldelade uppgifter samtidigt som möjligheterna till större påverkan från motståndaren är undanröjda.

Markoperativ kontroll är en förutsättning för att marinförband och flygvapenförband ska kunna operera från sina basområden.

Generellt kräver markoperativ kontroll närvaro av förband över tiden. Tidsfaktorn och den geografiska ytan som ska kontrolleras medför dock att den markoperativa kontrollen ibland är beroende av luftöverläge, samverkan med regional stab samt understöd från marin- och flygvapenförband.

Strid med kombinerade vapen

Arméförbanden sätts samman i en eller flera brigader. Brigaden är ett allsidigt sam-mansatt förband med god förmåga att samordna de kombinerade vapnen. Genom att strida i brigad åstadkommer vi den effekt som kombinerade vapen medger.

Bild 18 Övergång över vattendrag med stridsfordon 90. Foto: Andreas Karlsson, Försvarsmakten.

40

Ta (besätta) och hålla terräng

Vid markstrid är terrängen en avgörande faktor. Terrängen utgör det stridsrum där förbanden manövrerar och verkar. Delar av terrängen är också ofta mål av operativ eller taktisk karaktär i form av samhällen, knutpunkter, övergångar, flygplatser och hamnar.

Arméförbanden har förmåga att besätta och hålla öppen, betäckt och småbruten terräng samt bebyggelse och kan även genomföra detta i olika klimattyper.

Att kunna ta (besätta) terräng som försvaras av en motståndare är en utmärkande för-måga för manöverbataljoner som tar denna terräng genom anfall. Arméförbanden har även förmåga att under längre tid hålla terräng genom att försvara den mot ett fient-ligt angrepp. Försvar innebär i regel en hög ambitionsnivå i striden. Försvar genomförs med direkt eld, indirekt bekämpning och med stöd av fältarbeten.

På vilket sätt bidrar marinförband och flygvapenförband till arméförbandens verksamhet?

En av de viktigaste förutsättningarna som styr ambitionsnivå med markoperationer är vilken nivå av kontroll av luftrummet som kan uppnås. Flygvapenförbandens verk-samhet och deras förmåga att begränsa motståndarens luftoperativa kontroll är därför en viktig förutsättning för verksamheten på marken.

Den eldkraft och rörlighet som finns hos flygvapenförbanden utgör ett viktigt kom-plement till arméförbandens förmågor. Flygvapenförbanden har god förmåga att med korta tidsförhållanden och, ibland i direkt samverkan med arméförbanden bekämpa mål på marken. Detta kan ske antingen som en förstärkning till arméförbandens resur-ser eller på platser där arméförbandens bekämpningsresurser inte når.

Flygvapenförbanden tillsammans med luftvärnet kan bidra med att reducera motstån-darens bekämpning från luften samt att reducera kapaciteten för luftlandsättningar. Flygvapenförbanden kan genom direkt understöd av arméförbanden påverka styr-keförhållanden lokalt. Helikopterbataljonen kan understödja med person- och materieltransport samt evakuering av skadade.

Marinförbanden kan bidra med underrättelser samt genom möjligheten att inordnas i arméförbandens strid, exempelvis strid på djupet och målbekämpning med indirekta system i kustzonen.

När gemensamma operationer genomförs kustnära ökar kraven på och möjligheterna till interaktion mellan armé- och marinförband. Samordning påverkas av hur gränser anges i det kustnära området. Arméförband kan få ansvar för skydd av marina baser och förband, likväl som marinförband kan genomföra verksamhet på marken.

41

I kustnära områden kan marinförband understödja arméförband med sjötransporter, eldunderstöd, underrättelser, luftvärn och sjuktransporter.

Ledning och indelning

Armétaktisk chef leder arméförband och eventuellt andra tillförda krigsförband i ope-rationer. Staben består av en genomförande- och en planeringsavdelning.

Markoperativ verksamhet omfattar alla förband då verksamhet genomförs som kan härledas till markoperativa målsättningar inom ramen för en markoperation eller gemensam operation.

Rörlig marktaktisk ledning utövas av brigadchef med brigadstab som med betjänings-förband ur ledningsplatsbataljon och sambandsbataljonen bildar brigadledning.

MarinförbandVäpnad strid på till havs utövas i huvudsak av marinförband. Grunden för marin-förbandens verksamhet är att, tillsammans med flygvapenförbanden, kontinuerligt hävda Sveriges territoriella integritet i skärgård, kustnära och fritt till sjöss, på och under ytan och i luften. Detta innebär en ständig övervakning av det svenska terri-torialhavet, den svenska ekonomiska zonen samt närområdet. Marinförbanden utför ständig ledning och samordning av sjöterritoriell verksamhet samt kontinuerlig underrättelseinhämtning.

Bild 19 Utkik på HMS Malmö under övning NOCO 2013. Foto: Anton Thorstensson, Försvarsmakten.

42

Förbanden har förmåga att möta och hantera en kvalificerad motståndare och kan verka i samtliga konfliktnivåer.

Marinförbanden har hög beredskap och utgörs därför i huvudsak av stående förband. Samverkan med övriga delar av Försvarsmakten, berörda maritima myndigheter och andra nationer, utvecklas kontinuerligt i syfte att öka säkerheten till sjöss och i kustom-råden. Marin taktisk ledning delger kustbevakningen aktuell sjölägesinformation för vidarebefordran till övriga myndigheter med maritima intressen, samt delger högre chef aktuellt sammanställt, bearbetat och fastställt sjöläge (RMP9). Genom deltagande i nationella och multinationella övningar utvecklar marinförbanden sin förmåga till strid och interoperabilitet. Samtidigt visar Sverige förmåga till väpnad strid och där-med vilja att skydda sina intressen och värna sitt territorium.

Marinförbanden deltar även i internationella operationer under FN-mandat, i syfte att visa svensk solidaritet med det internationella samfundet och därmed värna svenska intressen. De multinationella operationerna kan äga rum i skiftande miljöer och i skif-tande konfliktnivåer.

I händelse av förhöjd spänningsnivå ska marinförbanden tillsammans med övriga delar av Försvarsmakten och i samverkan med myndigheter och andra nationer verka krisdämpande och krigsavhållande. Detta uppnås genom ett tidigt och reso-lut uppträdande till sjöss och i prioriterade kustområden. Samtidigt intensifieras underrättelseinhämtning. Stöd till eller från annan nation eller organisation förbereds alternativt påbörjas. Basområden och större hamnar skyddas och hålls öppna. Leder och baser för mottagande av andra länders marinförband görs klara.

Om Sverige blir utsatt för en väpnad konflikt ska marinförbanden enskilt och/eller samordnat med andra bestrida en angripares rörelse- och handlingsfrihet. Beroende på uppgift och tillfälle ska marinförbanden kunna bekämpa en angripare varvid sam-ordning av strid ska kunna genomföras med armé- och flygvapenförband. Över tiden ska marinförbanden använda den svenska skärgårdsmiljön för omgruppering och som utgångsläge för fortsatt strid.

9 RMP= Recognized maritime picture

43

Operativ tanke

Syftet med marinoperativ verksamhet är ytterst att upprätta kontroll eller bestrida en motståndares möjlighet att utöva kontroll över verksamheten i hela eller delar av ett operationsområde. Marinoperativ verksamhet omfattar alla förband, vars verksamhet kan kopplas mot marinoperativa mål.

Kontroll i ett maritimt område innebär möjlighet att kontrollera och påverka mot-ståndaren – i luften, på och under havsytan och i angränsande markområden. Marinoperativ kontroll har uppnåtts då svenska och/eller allierades armé-, marin- eller flygförbands verksamhet kan genomföras med en i förväg bedömd säkerhet och rörelsefrihet.

Motståndarens kontroll av operationsområdet bestrids genom att genomföra verk-samhet som begränsar motståndarens armé- marin- och flygvapenförband.

Fullständig marinoperativ kontroll kan bara uppnås under gynnsamma omständig-heter och i många fall räcker det med begränsad kontroll för att kunna nå uppsatta mål. Strävan att uppnå eller bestrida kontroll över ett maritimt område sker alltid som en del i ett större syfte och i samklang med de ansträngningar som görs av armé- och flygvapenförband. Marinförbandens delförmågor är underrättelseinhämtning, yt- och luftmålsstrid, undervattensstrid samt amfibiestrid.

Underrättelseinhämtning ger information om läget i den marina och maritima miljön genom bl.a. sammanställning av rapporter från fartyg och flyg som genomför spaning och patrullerande verksamhet, men även med stöd av fasta sensorer.

44

Bild 20 HMS Södermanland. Foto: Försvarsmakten.

45

Marinförbandens handlingsfrihet, skydd och uthållighet understöds av sjöburen logi-stik och förnödenhetsförsörjning.

På vilket sätt bidrar armé- och flygvapenförband till marinförbandens verksamhet?

Sjöoperativ helikopter kan bidra med målidentifiering av mål på och under ytan samt vid vapeninsatser. Helikoptrar kan genomföra sjöräddningsuppdrag, sjuktransporter, personal- och materialtransporter samt spaning.

Stridsflyg kan genomföra sjömålsbekämpning, underrättelseinhämtning, luftförsvar och elektronisk krigföring. Genom att utöva kontroll av luftrummet kan flygvapenför-band bidra till genomförandet av operationer i den maritima miljön.

Luftvärn grupperat i anslutning till marinoperativ verksamhet innebär ett förstärkt skydd.

Marinförbanden kan understödjas av artilleriförband som kan lokalisera och bekämpa artilleri- och granatkastarsystem.

Säkerhetsbataljonen kan verka på marken, i hamnar och i skärgård och där skydda marinförbandens baser i fred, kris och krig mot sabotage samt andra säkerhetshot.

Hemvärnsbataljonen kan skydda marina baseringsområden och anläggningar. Hem-värnsförband med marina uppgifter är en del av den maritima förmågan och stödjer basbataljonen med skyddsuppgifter.

Bild 21 Hemvärnsförband med hund. Foto: Försvarsmakten.

46


Marintaktisk chef leder marinförband och eventuellt andra tillförda krigsförband i operationer. Chefen stöds av en taktisk stab i planering, genomförande och utvärdering av marinoperativ verksamhet. Marinoperativ verksamhet omfattar alla krigsförband då verksamheten genomförs som kan härledas till målsättningar för operationer med marint fokus.

Marinförbanden kan vid marinoperativ verksamhet organiseras på olika sätt vilka alla kan vara gällande samtidigt. En organisationsprincip vid marina operationer är att förbanden organiseras m.h.t. vilken uppgift som ska lösas. Ett annat sätt är att indela, samordna och leda förbanden enligt stridsområdesstrukturen t.ex. ytstrid och ubåts-jakt. Inom ett förband skapas en organisation där delansvar ges till den chef som har bäst förutsättningar att lösa uppgiften.

FlygvapenförbandVäpnad strid i luften utövas i huvudsak av flygvapenförband. Grunden för flyg-vapenförbandens verksamhet är att kontinuerligt hävda Sveriges territoriella integritet i luften. Detta innebär en ständig övervakning av det svenska luftterritoriet samt när-området. Flygvapenförbanden utför ständig ledning och samordning av luftterritoriell verksamhet samt kontinuerlig underrättelseinhämtning.

Bild 22 JAS och tyska Mig-29:or. Foto: Försvarsmakten.

47

Operativ tanke

Huvudfokus för flygvapenförbanden är att tillsammans med armé- och marinförband vara så starka och stridsdugliga att det skapar en avhållande effekt på en aktörs vilja att anfalla Sverige. Flygvapenförband ska säkerställa skydd av befolkning och infrastruk-tur samt samhällsviktiga funktioner. De svenska flygförbanden dimensioneras och anpassas för att i första hand verka i Sverige och i närområdet. Flygvapenförbanden ska vara internationellt interoperabelt för att kunna samverka med andra nationers flygvapen samt delta i internationella övningar och operationer. Denna samverkan ska också kunna genomföras utifrån behov grundade på nationella uppgifter. Operationer med flygvapenförband ska kunna genomföras oavsett om en motståndare för kon-ventionell strid, gerillakrig, uppror eller terrorism, men huvudinriktning är strid mot konventionell motståndare.

Sveriges militärgeografi och säkerhetspolitiska inriktning innebär att ett väpnat angrepp mot svenskt territorium sannolikt kommer främst genom luften och över havet. Vid väpnat angrepp mot Sverige inriktas flygvapenförbanden på att etablera luftöverlägsenhet alternativt bestrida motståndarens möjlighet till att etablera luft-herravälde. Flygvapenförbandens offensiva operationer ska riktas mot en angripares anfalls-, transport- och övrigt stödjande och skyddande flyg samt överskeppningston-nage. Om en motståndarens baser och installationer går att nå ska möjligheten att angripa dessa övervägas.

I fredstid inriktas underrättelseinhämtningen i luften på att registrera avvikelser från normalbilden i syfte att bidra till en tydlig situationsuppfattning samt att ge tid för egna beredskapsåtgärder. Vid kris eller krig styrs inhämtningen främst av de militära underrättelsebehoven.

Ett effektivt samspel mellan flygvapenförbanden och luftvärn ger det svenska luft-försvaret hög uthållighet. Tack vare de skilda egenskaperna kan användandet och beredskapen i luftförsvaret anpassas efter rådande situation. Flygvapenförbandens uthållighet påverkas i hög grad av om beredskapen upprätthålls i luften eller på marken. Vid beredskap i luften krävs större resurser för att bibehålla uthålligheten.

48

Bild 23 Luftvärnsrobotsystem 97. Foto: Johan Lundahl, Försvarsmakten.

49

Det är inte alltid nödvändigt eller ens önskvärt med permanent närvaro i eller över ett visst område utan det kan vara tillräckligt att närvara då situationen kräver det. För att kunna lösa detta hålls förband i olika beredskap där lägre beredskap ställer högre krav på sensorsystem och underrättelseorganisationen.

Flygvapenförbandens luftoperativa förmågor

Flygvapenförbandens samlade styrkor, uppgifter och syften sammanfattas i fyra luf-toperativa förmågor: Kontroll av luftrummet, attack, underrättelseinhämtning samt luftburen transport. Dessa är inbördes rangordnade utifrån Försvarsmaktens och flyg-taktisk chefs uppgifter samt Sveriges geografiska förhållanden.

Kontroll av luftrummet

Kontroll av luftrummet syftar till att upprätthålla territoriell integritet, säkerställa skydd av befolkningen, viktiga samhällsfunktioner och infrastruktur samt till stöd för övriga delar av Försvarsmakten. Förmågan upprätthålls huvudsakligen genom för-måga till luftmålsbekämpning, luftrumsövervakning och luftrumssamordning.

Kontroll av luftrummet är en nyckelförutsättning för att skapa handlingsfrihet att uppnå taktiska, operativa och militärstrategiska mål. Den aktör som har handlings-frihet att utnyttja luften för att uppnå sina mål kan därmed inom korta tidsrum och över stora ytor bekämpa fientliga mark- och sjömål med små egna förluster.

Luftrummet kan kontrolleras i varierande grad och det är inte alltid det är möjligt att kontrollera allt luftrum över territoriet vid samma tidpunkt.10

• Fördelaktigt luftläge är den lägsta nivån av kontroll av luftrummet. Detta anses råda när motståndarens flyg- och luftvärnsförband inte menligt kan påverka egna möj-ligheter till luftoperationer. Fördelaktigt luftläge syftar till att inom operationsom-rådet förvägra motståndaren handlingsfrihet i luften. Fördelaktigt luftläge är en tillräcklig nivå för att kunna genomföra operationer med begränsad risk för anfall från luften. Egna förband har inte full frihet att genomföra eller understödja opera-tioner. För detta krävs luftöverlägsenhet.

• Luftöverlägsenhet beskriver en situation då kontrollen av luftrummet under en viss tid eller över ett visst område är så omfattande att motståndarens flyg- och luft-värnsförband inte kan påverka svenska luftoperationer på ett avgörande sätt. Luft-överlägsenheten ger de egna förbanden handlingsfrihet i luften men innebär inte att tillståndet är konstant.

10 De svenska benämningarna överensstämmer inte helt med de inom Nato etablerade begreppen, Air Parity, Air Superiority och Air Supremacy.

50

• Luftherravälde råder när motståndaren inte förfogar över flyg- och luftvärnsför-band eller då dessa inte på något sätt kan påverka händelseförloppet i eller från luften. Det innebär att de egna flygvapenförbanden kontinuerligt har fullständig handlingsfrihet i luften.

För att Försvarsmakten ska kunna uppnå de politiska och militärstrategiska målsätt-ningarna är kontroll av luftrummet den viktigaste luftoperativa förmågan. Genom att utöva kontroll av luftrummet kan territoriell integritet säkras både i luften och inom den marina miljön. Med en kontinuerlig incidentberedskap skapas ett system som utgör grunden för nationell beredskap och verksamhet.

Flygvapenförbanden ska kunna säkerställa kontroll av luftrummet oavsett konflikt-nivå, med fördelaktigt luftläge som lägsta nivå.

Stridsflygdivisionerna inriktas nationellt på att i första hand etablera luftöverlägsenhet, lokal eller allmän beroende på operationsområdets utsträckning och motståndarens verksamhet. Samordning med understödjande luftvärnsenheter sker för att optimera bekämpningen av motståndarens flygande plattformar. Beredskap finns för att sam-verka med andra nationers flygvapen.

Attack

Attackförmågan syftar till att skapa handlingsfrihet för armé- och marinförband genom bekämpning av mål på marken och till havs. Att med stor precision och ver-kan i varierande väder och ljusförhållanden påverka mål på havet och marken är en utmärkande förmåga för flygvapenförbanden. Attackuppdrag kan även användas vid internationella operationer.

Stridsflygdivisionerna inriktas nationellt för sjömålsbekämpning och marinunder-stöd samt attack av markmål, luftförsvarsattack och elektronisk attack. Sjömålsrobotar används mot i första hand landstigningsfartyg med trupp alternativt annan typ av fartyg med trupp. Landstigen trupp på svensk mark bekämpas med förekommande attackbeväpning. Beredskap finns för att delta i operationer tillsammans med andra nationers flygvapenförband.

Underrättelseinhämtning

Förmågan att i fred, kris och krig använda flygvapenförbanden för inhämtning av information för bearbetning och analys är central. Genom att utnyttja den långa räckvidd som högt placerade sensorer medger kan Försvarsmakten tillgodogöra sig information för strategiska, operativa och taktiska behov.

51

Flygvapenförbanden har förmåga till spaning och övervakning från luften mot mark och sjö samt radarövervakning av det egna territoriet och det omedelbara närområdet. Genom vidare förädling/analys av underrättelseunderlaget är ambitionen att kunna tolka detta och förstå motståndarens intentioner för effektiv beslutsfattning.

Bild 24 Spaningsbild från centrala Tripoli, Libyen under Operation Unified Protector 2011. Foto: Försvarsmakten.

Spaning och övervakning med luftburna och markbundna sensorer kan omfatta såväl luften som rymden. I huvudsak använder flygvapenförbanden optroniska sensorer, radarsensorer och signalspaningssensorer. Val av flygande plattformar och deras höjd beror på uppdragstyp, operationsmiljö och hotbild och kan varieras mellan stridsflyg-system, obemannade flygsystem, konventionella flygsystem och satelliter.

Genom att använda avancerade sensorer på satelliter ges ytterligare fördelar för inhämtning mot land och hav då de kan ge mycket detaljerad data och information. Den ständiga rörelsen i omloppsbana medger dessutom inhämtning med global täck-ning över tiden.

Underrättelseinhämtningen inriktas nationellt på att i första hand stödja den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten med att skapa förvarning om hot mot svensk nationell integritet och frihet. I andra hand bidrar den luftburna underrättelse-

52

inhämtningen till att lämna information som stöd för operativ och taktisk chefs beslut. Samverkan med andra nationer om tillgång till underrättelseinhämtande system kan ske.

Luftburen transport

Luftburen transport möjliggör förflyttning av materiel och personal på global, regional och lokal nivå. Lufttransport kan aldrig helt ersätta land- och sjötransporter beroende på att viss materiel är för tung eller skrymmande, men den är ibland enda möjliga sättet att föra fram resurser i rätt tid eller till otillgängliga platser. Förmågan till och nyttan med luftburen transport hänger ihop med en god tillgång till bansystem.

Den militärstrategiska inriktningen för transport av förband och materiel innebär att strategisk och operativ lufttransport säkerställs genom samarbeten och nyttjande av civil luftfart. Nationell militär transportförmåga behålls på taktisk nivå genom både transportflygplan och helikopter.

Transportflygdivisionerna inriktas nationellt i första hand på att säkerställa förmåga till luftoperationer där hög uthållighet eftersträvas. I andra hand inriktas dessa på att säkerställa taktisk rörlighet för basförband och luftvärn. Helikopterbataljonen inriktas nationellt för att genomföra transport av arméförband samt ubåtsjakt. Hög bered-skap för stöd till specialförbandsoperationer och sjukvårdstransporter finns över tid hos både transportflygdivisionerna och helikopterbataljonen. Samverkan med andra nationers flygvapenförband kan ske.

Bild 25 Transport av arméförband i Hkp 16. Foto: Kim Svensson, Försvarsmakten.

53

På vilket sätt bidrar armé- och marinförbanden till flygvapenförbandens verksamhet?

Luftvärnet lyder under armétaktisk chef men ingår samtidigt i luftförsvaret. Luftvärns-förband som understödjer flygtaktisk chef funktionsleds från en Luftoperationscentral (AOC11) och en Stridsledningscentral (StriC12). Flygtaktisk ledning organiserar bland annat Luftoperativ koordineringscentral (AOCC13) som del i Armétaktisk ledning. Flygtaktisk ledning leder samordningen i luftrummet och kan i vissa fall avdela en del av luftrummet till armétaktisk chef eller lägre förband, t.ex. brigad eller bataljon.

Den förmåga till skydd mot lufthot samt inhämtning av underrättelser från luft-rummet som luftvärnet besitter möjliggör att andra förband och funktioner kan agera och verka. De begrepp som nyttjas inom luftrumssamordning definieras i planen för luftrumssamordning Silver Mine. Den aktuella samordningen regleras i luftförsvars-plan och planer för nyttjande av luftrummet knutna till aktuella operationsplaner. Även samordning mellan artilleri och flygvapenförband regleras genom luftrum-samordningsplanen eller genom direktsamverkan.

Flygbasbataljonernas samverkan med hemvärnet är en förutsättning för att lösa upp-giften att skydda flyg- och helikopterbaser. Även andra typer av arméförband kan ges uppgift att skydda förband, flygbaser och anläggningar.

Marinförband som opererar på nationellt vatten eller fritt hav kan inhämta underrät-telser och tillhandahålla en betydande övervakningskapacitet till nytta för flygtaktisk chef. Egna ubåtar kan hota motståndarens yt- och undervattensförband och därige-nom binda dennes resurser för försvar så att de inte kan skydda landstigningsfartyg eller andra fartyg med trupp ombord. De sistnämnda blir därmed lättare att bekämpa med offensiva flygvapen- och marinförband. Offensiva mineringar kan utnyttjas som komplement om insatsreglerna tillåter det.

För bekämpning av en motståndares marina förband genomförs planering på opera-tiv nivå där målsättningen är att synkronisera kraftsamlade anfall med sjömålsrobotar från korvetter och stridsflyg mot motståndaren. För bekämpning av landstigande trupp sker direktsamverkan med såväl amfibie- som sjöstridsförband. Samverkan avseende luftförsvar sker kontinuerligt.


Flygtaktisk chef leder flygvapenförband och eventuellt andra tillförda krigsförband i operationer. Flygvapenförbanden kan under viss tid understödja eller underställas annan chef i nationella eller internationella operationer. Armé-eller marinförband kan

11 Air Operations Centre.12 Stridsledningscentral.13 Air Operations Coordination Centre.

54

under viss tid understödja eller underställas flygtaktisk chef, exempelvis för att lösa luftförsvaret över prioriterade objekt.

Försvarsmaktens specialförband Specialoperationer är militära aktiviteter utförda av särskilt uttagna, organiserade, trä-nade och utrustade förband som använder stridsteknik/taktik eller teknisk utrustning vilka ligger utanför reguljära förbands förmågor. Specialoperationer genomförs över hela konfliktspektrat; i fred och vid olika typer av kriser, konflikter och i krig. Special-operationer kan genomföras oberoende av eller koordinerade med reguljära förbands verksamhet.

Bild 26 Specialförbanden använder alla delar av operationsmiljön. Foto: Försvarsmakten.

Specialförbandssystemet benämns sammanfattande som Försvarsmaktens speci-alförband och i internationella sammanhang Swedish Special Operations Forces (SWESOF).

55

Operativ tanke

Försvarsmaktens specialförband ska tillföra handlingsalternativ för den politiska och militärstrategiska nivån som ligger utanför de reguljära förbandens förmågor.

Försvarsmaktens specialförband ska upprätthålla hög tillgänglighet och förmåga att genomföra specialoperationer i form av kvalificerade stridsinsatser och underrättelse-inhämtning samt militära stödinsatser. Specialförbanden ska vara insatsberedda för operationer i alla konfliktnivåer, nationellt och internationellt, inom Sveriges säker-hetspolitiska intresseområde.

På strategisk nivå syftar Försvarsmaktens specialförband ytterst till att värna om och öka säkerheten för Sverige, svenska medborgare och svenska intressen. Det mest frekventa användningsområdet är dock internationella operationer där specialförbandssystemet som dimensionerande uppgift ska kunna bidra med en behovssammansatt strids-grupp.14

Specialförbandssystemet ska flexibelt och modulärt kunna sätta samman en insatsstyrka beroende på uppgiftens art och operationsområde. Detta innebär att spe-cialförbanden kan uppträda i styrkesammansättningar från stridspar via insatsenhet15 till behovssammansatt stridsgrupp.

Förmågor

Specialoperationer genomförs i form av kvalificerad strid, avancerad underrättelsein-hämtning eller militärt stöd i form av utbildning/stöd till annan parts reguljära eller irreguljära krigföringsförmåga.

Specialförband ska i första hand nyttjas för specialoperationer såsom komplexa fri-tagnings- och undsättningsoperationer samt till kvalificerade underrättelse- och säkerhetsoperationer.

14 Motsvarar vid internationella operationer: Special Operations Task Group, SOTG.15 Motsvarar vid internationella operationer Special Operations Task Unit, SOTU.

56

Bild 27 Specialförband under träning. Foto: Försvarsmakten.

Specialförbanden nyttjas vidare till kvalificerade personskyddsinsatser samt förstärk-nings- och räddnings-/evakueringsoperationer. Specialförbanden ska även kunna etablera initial närvaro i ett område, öka ömsesidigt samarbete och stödja genomför-andet av gemensamma, fullskaliga operationer. Specialförbanden kan då tillhandahålla tidiga underrättelser och bedömningar, utbilda allierade styrkor och utveckla mili-tär samverkan. Specialförbanden ska vara dimensionerade för självständiga insatser med förmåga till autonomt uppträdande på stora avstånd med begränsade möjlig heter till understöd, och därmed vara förberedda på stor fysisk och psykisk exponering av personalen.

Specialförbanden ska besitta god förmåga till insatser trots begränsat beslutsunderlag, oklar och/eller mycket föränderlig hotbild samt uppträdande i otillgängliga områden med hög klimatologisk och medicinsk hotbild. Specialförbanden verkar med delvis andra framgångsfaktorer än reguljära förband, med grundprincipen att kvalitet är viktigare än kvantitet. Specialförbanden strävar efter enkelhet såväl i planering som genomförande, oförutsägbarhet genom överraskning, okonventionella och flexibla metoder, målmedvetenhet och ett högt tempo i genomförandet samt ett uppträdande präglat av diskretion i alla sammanhang.

57

Specialförbanden kräver lätt utrustning för att uppnå hög rörlighet både avseende strategiska transporter och taktisk rörlighet. Räckvidd och framkomlighet måste där-för ofta prioriteras före fysiskt skydd. Operationssekretess, tempo och eldkraft utgör specialförbandens främsta skyddsfaktor.

Specialförbanden har kapacitet och förmåga att verka i riskmiljöer som är på en högre nivå än vad som normalt accepteras för reguljära förband. Utöver ovanstående ope-rativa principer är korta och snabba besluts- och informationsvägar, bred erfarenhet och hög kompetensnivå samt kvalitet i alla led det främsta medlet för riskhantering.

Specialförband i gemensamma operationer

Användningen av specialförband sker i enlighet med beprövad erfarenhet och interna-tionella doktriner. Sverige harmonierar sin användning av specialförband med Natos och EU:s principer och strävar efter att vara fullt ut interoperabla enligt gällande stan-darder och doktriner vid internationella operationer. Principer för utnyttjande av specialförband och specialoperationer i internationella operationer gäller i tillämpliga delar även vid nationella operationer.

Lufttaktisk rörlighet är ofta en viktig komponent vid genomförandet av specialope-rationer. Detta för att uppnå överraskning och hålla ett högt tempo i genomförandet, samt för att snabbt och flexibelt kunna sätta in specialförband i operationsområdet. Specialförbanden erfordrar som regel understöd med underrättelser från bemannade eller obemannade farkoster från luften och/eller understöd med verkan mot markmål från luften.

58

Bild 28 Lufttaktisk rörlighet är ofta en viktig komponent för specialförbanden. Foto: Försvarsmakten.

På vilket sätt bidrar specialförbanden till armé-, marin- och flygvapenförbandens verksamhet?

Genom hög personell och materiell kvalitet samt stor operativ erfarenhet kan special-förbanden tillföra förmågor och förstärka övriga förband. Med direkta metoder kan specialförband i komplexa stridsmiljöer bidra med förmåga till graderad verkan. Spe-cialförbanden kan även bidra till den gemensamma operationen med avancerade underrättelseinhämtningsmetoder. Hög taktisk rörlighet och kvalificerade förmågor för exempelvis luftlandsättning utgör andra bidrag i gemensamma operationer.

Med indirekta metoder förstärker specialförbanden allierade eller vänligt sinnade enheter med militärt stöd genom exempelvis uppbyggnad av deras förmåga att bekämpa gemensamma fiender.


C SFL utövar, under operativ chef, operativt befäl samt kontroll och är taktisk chef över specialförbanden vad avser beredskap samt nationella och internationella opera-tioner. En förutsättning för framgångsrik ledning av Försvarsmaktens specialförband och av specialoperationer är tydliga och korta beslutsvägar till högsta ledningsnivå.

59

Detta främst för att tillgodose krav på operationssekretess, tempo och flexibilitet samt tillgång till information och underrättelser.

Försvarsmaktens specialförbandssystem består av specialförbandsledningen (SFL) som är en del av Högkvarteret och specialförbandet Särskilda Operationsgruppen (SOG) i Karlsborg. Vidare består specialförbandssystemet av särskilt uttagna, utrus-tade och utbildade, stödjande specialoperationsförband (FM SOF). Dessa är stödjande specialförbandsenheter som är särskilt organiserade vid vissa organisationsenheter för att genomföra och stödja specialoperationer, exempelvis med taktiska transporter, logistik eller ledningsstöd.

C SFL är understödd chef gällande enskilda/fristående specialoperationer och leder operationerna genom SFL. De andra taktiska cheferna är understödjande chefer vid genomförande av specialoperationer.

Regional stab med hemvärnsförbandMilitärregion är en militärgeografisk indelning av Sveriges landterritorium. Det finns fyra militärregioner baserade på en länsdelning. De fyra militärregionerna är norr, mitt, väst och syd. I varje region finns en regional stab. De fyra regionala staberna har följande uppgifter inom respektive militärregion:

– Genomföra territoriell verksamhet i samverkan med länsstyrelser, kommuner, landsting och andra samhällsorgan och förbereda för ett effektivt utnyttjande av militära och civila resurser vid kriser och höjd beredskap.

– Genomföra militär säkerhetstjänst i samverkan med C MUST.

– Upprätthålla ledningsberedskap samt leda hemvärnsförband och vid behov IBSS, TPSS och beredskapstropp inom militärregionen för bl.a. skydd och bevakning.

– Upprätthålla ledningsberedskap och leda hemvärnsförband inom militärregionen och andra tillförda resurser vid stöd till samhället vid kriser och stora påfrestningar eller vid räddningstjänst.

Chef för regional stab (C RS), lyder under C INSATS (operativ chef) och/eller taktisk chef vid insatser och territoriell verksamhet.

Hemvärnsförband inom militärregionen lyder under chef för regional stab i respektive militärregion avseende insatser och territoriell verksamhet.

60

HemvärnsförbandHemvärnsförbanden löser uppgifter nationellt och organiseras i regionalt och lokalt knutna hemvärnsbataljoner över hela landet, med minst en per län. I befolknings-centra som Stockholm, Göteborg och Malmö organiseras flera hemvärnsbataljoner. Hemvärnsbataljonerna organiseras med ett varierande antal och typförband, utgående från lokala förutsättningar och behov.

Hemvärnsförbanden lyder normalt under chef regional stab, men kan under-ställas annan chef. Hemvärnsinsatsförband och hemvärnsbåtkompanier kan användas för att lösa uppgifter i hela landet. Hemvärnsunderrättelsekompanier och hemvärnsfunktionsplutoner (CBRN, trafik och pionjär) används inom egen region och hemvärnsbevakningskompanierna i första hand i eget län. Hemvärnsbataljoner med organisatoriskt ingående hemvärnsbåtkompani eller hemvärnsbåtpluton är en resurs för bevakning, skydd och ytövervakning i främst skärgårdsmiljö.

Hemvärnsförbanden ges uppgifter att skydda/bevaka objekt (Försvarsmakten res-pektive samhällsviktig infrastruktur), ytövervakning och vissa försvarsuppgifter. Prioriterade uppgifter är skydd av flyg- och marinbas och lednings- och sensorsystem.

Bild 29 Hemvärnsförband bevakar objekt. Foto: Försvarsmakten.

Hemvärnsförbanden är en viktig aktör avseende samhällets krishantering och har en god förmåga att stödja samhället såväl i fred som vid kris och krig. Hemvärnsförbandens

61

tillgänglighet och lokalkännedom ska i största möjliga utsträckning tas tillvara i sam-band med stödinsatser åt andra myndigheter eller civila aktörer. Operationerna löses inom ramen för ordinarie organisation (under grundberedskap efter frivilligt åtagande och som regel i tillfälligt sammansatta förband) med reglementerad utrustning.

Försvarsmaktsgemensamma förbandFörband som inte lyder under taktisk chef, C SFL eller chef regional stab utan lyder direkt under operativ chef kallas försvarsmaktsgemensamma förband. Under genom-förande av operationer leds dessa direkt av operativ chef alternativt underställs en eller flera taktiska chefer beroende på operationens karaktär. Det finns två kategorier av försvarsmaktsgemensamma förband. Den ena är förband som stödjer flera tak-tiska chefer, ibland samtidigt. Den andra kategorin är förband som operativ chef kan använda för att förstärka effekten vid en pågående operation genom att sätta in förban-det i utvald riktning alternativt låta förbandet under tidsbegränsad period lyda under annan chef. De försvarsmaktsgemensamma förbanden indelas i lednings- och under-rättelseförband eller logistikförband.

Lednings- och underrättelseförband

Det yttäckande sambandet vidmakthålls av sambandsförband som upprättar och vid-makthåller både fasta och rörliga sambandsnät.

Det yttäckande sambandet omfattas både av försvarsmaktsgemensamma och taktiska sambandsförband samt befintlig infrastruktur (fast och rörlig) i form av Försvarets Telenät (FTN), civila telenät, civila mobilradio- och telefoninät samt satellitkommu-nikation m fl.

Underrättelseförband har förmåga att understödja operativ eller taktisk chef med beslutsunderlag och stöd för planering och bekämpning. Förband som i första hand är avsedd för underrättelsetjänst kan även nytta sina sensorer till måluttag och eldledning. Säkerhetsförband är dimensionerat för att motverka säkerhetshotande verksamhet i form av främmande underrättelseinhämtning, kriminalitet, terrorism, sabotage och subversion som riktas mot Försvarsmaktens skyddsvärda verksamhet samt skydda för riket väsentliga resurser, objekt, anläggningar och områden. Förbanden ska även kunna användas för att skydda samhällsviktiga funktioner vid särskild påfrestning.

Det finns försvarsmaktsgemensamma förband vars huvuduppgift är att uppnå verkan i informationsmiljön. Dessa förband kan verka samordnat inom ramen för informa-tionsoperationer eller understödjer andra operationstyper. Utmärkande för förband som verkar i informationsmiljön är att de har förmåga till lednings- och informations-påverkan och bidrar med informations- och underrättelseinhämtning genom sina unika sensorer samt förmåga till bearbetning och analys.

62

Logistikförband

Logistiken indelas i en främre och en bakre nivå.

Den främre nivån består av stridsfältsnivån samt stöd- och förstärkningsnivån.

När uppgiften så kräver, ska förbandsdelar från stöd- och förstärkningsnivån, kunna förstärka de taktiska chefernas logistikförband.

Den bakre nivåns resurser ska främst säkerställa uppfyllnad av krigsförbandens behov, men även svara för stora delar av de nödvändiga hänvisningarna. Leveranspunkter och hänvisningsplatser ska möta logistikförbandens behov av återfyllnad över ytan samt evakuerad och omhändertagen skadad personal och materiel. Stor del av de resurser som erfordras för denna uppgift är civila.

Bild 30 Transport på civil färja under övning Sammarin år 2000. Foto: Lennart Andersson, Försvarsmakten.

De militära resurserna utgörs av förband för ledning, försörjning, teknisk tjänst, för-svarsmedicin och transporter.

63

3.4 Operativa metoder Operativa metoder används vid planering och genomförande av militära operationer på operativ och taktisk nivå. De är nedbrutna och utvecklade från de konceptuella fak-torer som beskrivs i militärstrategisk doktrin. I avsnittet finns även en beskrivning av begreppet risktagning vilket är centralt i samband med val av metod.

En metod är ett sätt att lösa ett problem. Hur en operation ska genomföras i grova drag bestäms av vilken/vilka operativa metod(er) som väljs. Valet är baserat på var i konfliktspektrumet operationen befinner sig, operationsmiljön, styrkeförhållanden, strategiska styrningar, risktagning samt vilken part som har initiativet. I de strategiska styrningarna kan direktiv som påverkar val av metod(er) vara baserade på politiska anvisningar, till exempel när det handlar om att ge eller ta emot stöd.

3.4.1 Offensiv eller defensiv inriktningEn offensiv inriktning innebär att ta initiativet avseende tid, plats och/eller styrkor i syfte att nå ett avgörande på egna villkor. Oftast är det en kombination av dessa tre som gör att initiativet kan tas.

Tid: Svenska förband agerar aktivt med militära operationer i syfte att ta och behålla initiativet. En militär operation kan bl.a. bestå av förebyggande närvaro, förflyttning, övning, krigsförberedelser och bekämpning.

Plats: Egna förband har operativ kontroll i viktiga områden.

Styrkor: I den operativa avvägningen väljer vi förband som har hög rörlighet eller beredskap som gör att vi kan vinna fördelar avseende tid och plats. Alternativt kan förband som har en överlägsenhet avseende numerär eller förmåga gentemot mot-ståndaren väljas.

En offensiv inriktning på operativ nivå kan behöva tydliga politiska mandat, information om motståndarens avsikt och förmåga samt för oss gynnsamma styrke-förhållanden.

I en högintensiv konflikt på svenskt territorium eller i närområdet strävar Försvarsmakten efter att ha en offensiv inriktning på operativ nivå och använda indirekt metod. Dock kan förutsättningarna vara sådana att andra metoder får väljas initialt.

64

En defensiv inriktning innebär att försöka skapa bättre förutsättningar avseende tid, plats och styrkor eller förhindra att situationen förvärras.

Tid: Svenska förband agerar för att vinna tid för att konflikten ska kunna lösas med andra maktmedel än militära, möjliggöra tillförsel av förstärkningar eller för att omdis-ponera resurser.

Plats: Egna förband har operativ kontroll alternativt försvårar motståndarens möjlig-het till operativ kontroll i viktiga områden.

Styrkor: De tillgängliga styrkorna disponeras för att i så stor utsträckning som möjlig-het förhindra att motståndarens avsikter uppnås.

En defensiv inriktning på operativ nivå kan användas när vi har ogynnsamma styr-keförhållanden gentemot motståndaren eller är osäker på hans/hennes förmåga eller avsikter.

En defensiv inriktning under viss period kan också vara nödvändig för att skapa möj-lighet för en offensiv inriktning i ett senare skede eller i ett annat område, eller för att undvika att egen kulminationspunkt nås.

3.4.2 Direkt eller indirekt metodDen direkta metoden ska främst användas när vi har sådant kvantitativt och kvalitativt övertag jämfört med motståndarens förband att vi kan förstöra alternativt begränsa dennes förmåga och möjlighet att ta och behålla initiativet. Den direkta metoden byg-ger på i förväg gjorda beräkningar att vi med direkt konfrontation kan åstadkomma en kulmination hos motståndaren.

Tid: Den direkta metoden förutsätter att det finns tillräckligt med tid att bygga upp egen förmåga i syfte att kunna avgöra så fort som möjligt när striden sätter i gång.

Plats: I den direkta metoden är en geografisk plats för striden oftast inte styrande. Fokus ligger istället på att utföra striden där motståndarens viktigaste förmåga finns, alternativt att försöka styra motståndaren till områden som är gynnsamma för oss.

Styrkor: Egna förbands överlägsenhet används för att bekämpa motståndarens vikti-gaste förmåga.

Den direkta metoden lämpar sig främst mot en reguljärt uppträdande motståndare och är förknippad med utnötningskrigföring.

65

Den indirekta metoden ska användas mot en jämbördig eller överlägsen motståndare. Den bygger på att man kraftsamlar mot svagheter som är avgörande för motstånda-rens förmåga.

Tid: Svenska operationer ska ske vid oväntade tillfällen och vid framgång ska strids-tempot ökas för att åstadkomma tvekan och obeslutsamhet hos motståndaren.

Plats: Den indirekta metoden förutsätter att egna operationer sker där motståndaren har begränsad förmåga eller inte har förväntat sig det. Detta innebär att angrepp bör ske på motståndarens djup och slå mot kommunikationslinjer, ledningsförmåga och kritiska sårbarheter.

Styrkor: Egna förband ska användas för att bekämpa motståndarens kritiska sårbar-heter samtidigt som del av de svenska förbanden binder motståndarens starka förband.

Den indirekta metoden lämpar sig både mot reguljärt och irreguljärt uppträdande motståndare och är förknippad med manöverkrigföring.

3.4.3 Stabiliserande inriktningStabiliserande inriktning ska användas för att förebygga konflikter och för att för-hindra eskalation i ett konfliktområde alternativt för att normalisera tillståndet i ett område efter en konflikt.

Bild 31 HMS Malmö på väg ut från Djibouti hamn. Foto: Johan Lundahl, Försvarsmakten.

66

Strävan är inte främst att söka ett militärt avgörande, utan att med egna åtgärder verka dämpande och avskräckande i syfte att minska viljan och förmågan hos de inblandade parterna att söka väpnad konflikt. En grundläggande analys av konfliktområdet ska belysa vilka de drivande krafterna i konflikten är och hur dessa kan neutraliseras. I svenskt närområde innebär stabiliserande inriktning att vi ska verka konfliktförebyg-gande och krigsavhållande genom förmåga till tidig närvaro, övervakning, patrullering, samt genom att hävda den territoriella integriteten och skydda nationella intressen. Andra metoder är att delta i övningar, och genomföra besök, samverkan och samarbe-ten. Internationellt kan det ingå i metoden att stödja ena parten med att bygga upp en fungerande säkerhetsstruktur.

Tid: Även om en operation med stabiliserande inriktning pågår i flera år finns förhål-landevis begränsat med tid för att åstadkomma önskad effekt. Om syftet är att uppnå framgång på kort tid kan det innebära en högre risktagning vid militära operationer.

Plats: Effekt säkerställs genom att över tiden kontrollera viktiga områden och kom-munikationslinjer samtidigt som egna och allierade enheter samt hjälporganisationer har rörelsefrihet.

Styrkor: Styrkornas sammansättning ska vara tillräckligt stark för att verka avskräck-ande på de inblandade aktörerna samtidigt som ett förtroende byggs upp hos civilbefolkningen. De egna förbanden ska också ha förmågan att skapa förutsättningar för andra aktörer och organisationer att genomföra humanitära operationer, bistånd och annan nödvändig hjälp.

3.4.4 Stödjande inriktningStödjande inriktning används när Försvarsmakten stödjer samhället vid kriser. För-banden sätts in om lämpliga resurser finns tillgängliga samt om det finns juridiska förutsättningar. Försvarsmakten behöver dock stödjas med civila resurser främst i form av förnödenhetsförsörjning (t.ex. förläggning, förplägnad och drivmedel). Vid extraordinära händelser, som exempelvis kärnteknisk olycka, dammhaveri eller all-varlig väderhändelse, kan mer omfattande resurser från Försvarsmakten efterfrågas av samhället. De enheter som får uppgifter att stödja samhället ska alltid ledas av en militär chef.

67

Bild 32 Ledningsplats under räddningsarbetet efter stormen Gudrun 2005. Foto: Försvarsmakten.

Vid stödjande operationer är civil-militär samverkan en förutsättning för stödet till samhället. Civil-militär samverkan syftar även till att skapa en samlad och gemen-sam lägesbild, vilket bidrar till att förhindra överraskningar rörande stöd till eller från Försvars makten som riskerar att påverka den operativa effekten.

Stöd tillsammhället

Samhällets civila aktörer

Stöd till FM

FM

Bild 33 Vid militärt stöd till samhället uppstår ett ömsesidigt beroende.

68

Tid: Vid kriser i samhället är vanligtvis uthållighet och förmåga till snabbt insättande den viktigaste faktorn.

Plats: Platsen där krisen uppstår styr var Försvarsmaktens efterfrågade förmågor och resurser ska sättas in. Upprättad lokal och regional samverkan bidrar starkt till initial förmåga.

Styrkor: Insatser kan ske över hela landet. Det innebär att en initial insats kan ske av enheter som befinner sig närmast krisområdet, för att senare avlösas av tillkommande enheter. Om det råder speciella förhållanden eller om krisen ställer krav på särskilt utbildad personal så kan det styra val av förband.

Exempel på kombination av operativa metoder:

Nationellt exempel

Stabiliserande- inriktning

Stödjande-inriktning

Defensiv inriktning

Direkt metod

Offensivinriktning

Indirekt metod

Fred


Stödjande- inriktning

FredKris Krig

Defensiv inriktning

Direkt metod

Kris

Internationellt exempel


Stabiliserande-inriktning

Offensivinriktning

Direkt metod

Stabiliserande-inriktning

Defensivinriktning

Direkt metod

Offensivinriktning

Indirekt metod

Fred FredKris Krig Stabilisering

Bild 34 Exempel på kombination av operativa metoder i olika scenarion.

3.4.5 RisktagningRisktagning är en naturlig del av all militär verksamhet. Grad av risktagning grun-dar sig på informationstillgång, uppdragets utformning, tidsfaktorn och känslighet för egna förluster.

69

Det finns situationer där chefer tvingas ta beslut om risker som en följd av det upp-drag han/hon har fått. Vanliga exempel på detta är fredsfrämjande operationer, där Försvars maktens förband tillämpar stabiliserande metoder. Det övergripande målet med sådana operationer samt politiska begränsningar kan, för att inte eskalera en situa tion, tvinga förband till ett uppträdande som innebär risker för egna förluster.

Omedveten risktagning bygger till största del på egen uppfattning om situationen och motståndaren. Uppfattningen präglas av genomförd utbildning, egna erfarenheter och hur motståndaren bedöms.

Medveten risktagning bygger på uppdragets utformning, en bedömning av situatio-nen och motståndaren, men påverkas även av chefens personlighet. Vilken risktagning och vilka risker som är acceptabla beror på det militära problemet chefen står inför. Det finns strukturerade metoder som kan användas för att bedöma risker som en del av planeringsprocessen inför en militär operation.

Riskavvägningen och risktagningsbenägenheten påverkar val av metod, t.ex. om che-fen ska välja direkta eller indirekta metoder. Det påverkar också var, när och hur chefen väljer att använda förbanden.

Sambandet mellan risk och möjlighet till logistiskt understöd är tydligt. Personalens och materielens uthållighet, möjligheten till medicinskt omhändertagande och eva-kuering samt robustheten i försörjningskedjan är exempel på sådant som påverkar risknivån.

Risktagningsbenägenhet kan variera mellan ledningsnivåer. Risker som till synes är oacceptabla på en nivå kan anses acceptabla på en annan nivå. Detta kan leda till frik-tioner samt missförstånd och en viktig uppgift för chefer på olika nivåer är hur beslut om risktagning förklaras för de underställda.

Risk är ett mått på de skadliga konsekvenserna och sannolikheten av en fram-tida händelse.

71

4 Operativa överväganden4.1 InledningVid planering, genomförande och avslutande av operationer är det chefens och sta-bens tillämpning av operationskonst som ligger till grund för de beslut som fattas. Innan ett beslut fattas föregås det av en eller flera operativa överväganden. Planering och genomförande tar sin utgångspunkt i tillämpningen av uppdragstaktik som ska genomsyra verksamheten i Försvarsmakten. Det innebär ett decentraliserat genom-förande av operationen, vilket betyder att ansvar, befogenheter och resurser innehas av de som har att genomföra verksamheten, vilket bl.a. medför att resurser är förde-lade i utgångsläget.

Chefer måste vara tydliga med att ange önskat slutläge för beordrad verksamhet till sina underställda chefer. Ur ett planeringsperspektiv utgör chefens slutläge en viktig förutsättning för underställda chefers planering. Varje skede i operationen bör utfor-mas som en utvecklad målbild för vad som ska påverkas i operationsområdet.

Den operative chefen samordnar förband som verkar på land, till havs, i luften samt i informationsmiljön. Samtidigt hanterar denne även hela tidsförloppet med dess indelning i faser och skeden, där fokus bör ligga på planering och samordning på medellång- och lång sikt. Den operativa chefens samordning syftar till att förena effek-terna från de tre taktiska cheferna till en operation med gemensamma målsättningar. I förekommande fall kan dessa målsättningar även samordnas med andra organisatio-ners målsättningar inom ramen för en allomfattande ansats. Försvarsmakten ska även kunna genomföra operationer i en kontext med andra organisationer (EU, FN, Nato) eller nationer på svenskt territorium eller i närområdet.

Planering och genomförande består av samordning genom prioriteringar av resurser till tid och rum relaterat till syfte och mål. Den operativa ledningen måste samtidigt kunna hantera det oväntade och utnyttja möjligheter som upptäcks efterhand. Detta görs genom att hålla målet i fokus trots att planen ständigt kommer att förändras p.g.a. friktio-ner och överraskningar. Två viktiga aspekter för att hantera detta är dels underrättelser, dels analys av om den egna verksamheten leder mot uppsatta mål och inte bara parerar motståndarens agerande. Chefen måste frigöra sig från detaljer och skaffa sig en över-blick av pågående verksamhet och dess effekter för att se helheten. Syftet är att utifrån de operativa målen identifiera kommande behov, nya möjligheter eller uppdykande hot.

72

Genderperspektivets påverkan på planering, genomförande, avslutande och erfarenhetshantering av operationerAtt integrera ett genderperspektiv i planering, genomförande och utvärdering av Försvars maktens operationer ökar effekten av operationen då granskning av planerings-förutsättningar, planer och genomföranden sker i fler perspektiv. Att integrera ett genderperspektiv innebär att försöka bedöma vilken effekt operationen får på kvin-nor, män, flickor och pojkar. Andra faktorer utöver kön som påverkar planeringen är till exempel vilken etnisk eller religiös tillhörighet individer har. Ett exempel på till-vägagångssätt avseende integrering av ett genderperspektiv är att analysera en given situation och försöka bedöma hur den påverkar olika grupper, och vidta åtgärder för att minska de negativa konsekvenserna för denna grupp. Operationsmiljön påverkas starkt av den sociala och kulturella kontexten, varför analyser med ett genderperspek-tiv blir unik för operationsområdet.

I operationsplaneringen integreras genderperspektivet från start när planerings-gruppen bygger upp en situationsmedvetenhet och genomför en gemensam underrättelseberedning av operationsmiljön. Denna situationsmedvetenhet ger förut-sättningar för planeringens fortsatta skeden och pågår kontinuerligt. Analyser av hur operationerna påverkar olika grupper underlättas i planeringens fortsatta stadier om dessa frågor grundligt belysts redan i första fasen.

4.2 PlaneringVid planering av operationer kan ett antal olika metoder användas som stöd. Försvars-makten använder antingen en svensk planerings- och ledningsmetod eller Natos COPD16 på strategisk, operativ och taktisk nivå. På operativ och taktisk nivå kan även PUT17 användas. Dessa metoder är ett stöd för planeringsgruppen och an passas vid behov. Det är tidsförhållanden samt naturen och komplexiteten av det militära pro-blem som ska lösas som avgör vilka delar i metoden som ska användas. Ytterst är det chefen för utsedd planeringsgrupp som fastställer vilken metod som ska användas samt hur stabsarbetsplanen ska utformas. I förhållande till andra nivåer kan planering bedrivas parallellt (samtidigt eller något tidsförskjutet), gemensamt eller sekventiellt (efter varandra).

Operationsplanering syftar till att ta fram en operationsplan som beskriver hur För-svarsmakten ska uppnå ställda målsättningar. Operationsplanen beskriver också hur förbanden ska disponeras till tid och rum för att med synergieffekt använda tillgäng-

16 Comprehensive Operations Planning Directive17 Planering under tidspress

73

liga resurser optimalt. En operationsplan består oftast av ett huvuddokument och ett behovsanpassat antal bilagor. En stödplan är ett komplement till en operationsplan.

4.2.1 KunskapsuppbyggnadFörsvarsmakten bedriver kontinuerligt informationsinhämtning mot närområdet och andra delar av världen. Efterhand som en situation utvecklas till en kris eller baserat på styrningar från strategisk nivå börjar svenska resurser för informationsinhämtning fokuseras och prioriteras mot ett specifikt operationsområde. Att göra en analys av ett operationsområde tar tid och är en viktig del av planeringen.

När en chef med stab ställs inför en insats inleds detta med att inventera, sammanställa och analysera data om operationsmiljön, relevanta aktörer och deras handlings-möjligheter. Detta görs bl.a. inom ramen för en gemensam underrättelseberedning av operationsmiljön.

Information och bedömningar för ett specifikt operationsområde sammanställs i en analys av operationsmiljön. Denna utvecklas sedan till en fastställd och dokumente-rad bedömning av kommande utveckling avseende specifika situationer eller enskilda aktörer. I denna kan flera olika alternativa förlopp och sannolikheten att dessa inträffar beskrivas. Analysen av operationsmiljön ligger sedan till grund för stabens fortsatta planeringsarbete.

Ett viktigt beslut som chefen har att fatta inom ramen för planeringsprocessen är att fastställa chefens avgörande informationsbehov (CCIR18). Ett CCIR är en formule-rad fråga som behöver besvaras för att chefen ska kunna fatta avgörande beslut som ofta är kopplade till beslutspunkter eller avgörande förhållanden i operationsplanen. Väl beredda och formulerade informationsbehov är en förutsättning för att ge en bra inriktning till den egna staben.

Framtagandet av CCIR stöds av analys och framtagande av följande tre delar:• Informationsbehov rörande egna styrkor (FFIR19). Chefens behov av information

rörande egna styrkor, verksamhet och förhållanden.

• Skyddsvärd information rörande egna styrkor (EEFI20). Information rörande egna styrkor, verksamhet och förhållanden som om den kom till andra parters kän-nedom skulle kunna leda till att lösandet av uppgiften misslyckas eller bara når begränsad framgång, och som därför måste skyddas från insyn och eller upptäckt.

18 Commanders Critical Information Requirements19 Friendly Forces Information Requirements20 Essential Elements of Friendly Information

74

• Prioriterade underrättelsebehov (PIR)21. Informationen rörande andra aktörer, deras verksamhet och förhållanden som bedöms vara avgörande och har tydlig anknytning till beslutspunkter i den operativa planen. Prioriterade underrättelse-behov ger övergripande inriktning till underrättelsetjänsten och styr därigenom huvuddelen av inhämtnings- och bearbetningsarbetet. De ska vara begränsade till antalet och är vanligen giltiga för en längre tid.

4.2.2 Operativ rekognosering och samverkansgrupp (ORSG)Som ett led i stabens kunskapsuppbyggnad kan det vid planering av operationer utom-lands eller i närområdet bli aktuellt att skicka iväg en ORS-grupp. Syftet med ORSG är att minska osäkerheter i planeringen samt eventuellt påbörja samverkan med andra aktörer. Det kan exempelvis handla om att öka kunskapen om hamnar, flygplatser, väg-nät, sambandsmöjligheter samt andra organisationer och deras verksamhet i området.

Bild 35 Svensk soldat i Monrovias hamn, Liberia. Foto: Försvarsmakten.

Förutom att inhämta underlag om fientliga/andra aktörer är det även viktigt att identi fiera andra hot mot svenska soldater och sjömän. Det kan exempelvis vara farliga insekter och djur, smittsamma sjukdomar eller en riskfylld trafiksituation. Personal ingående i ORSG behöver relevant utbildning och träning kopplat till den grad av risk de utsätts för. Verksamheten bedrivs öppet och i nära samverkan med lokala aktörer.

21 Priority Intelligence Requirements

75

4.2.3 Operationssekretess (Opsek)Vid planeringens början bedöms vilken sekretessgrad planeringen ska ha. Det påver-kar främst hur stor arbetsgrupp som ska delta, instruktioner för spridning av arbetet samt vilket IT-system som har rätt klassificering för arbetet och hur det ska användas. En ambition att hålla planeringsgruppen liten ska vägas mot behovet av erforderlig kompetensbredd.

En avvägd operationssekretess innebär att kritisk information för genomförandet av operationen förblir okänd hos andra aktörer och motståndare, under såväl planering som genomförande. Även efter en operation kan det finnas skäl att inte redogöra i detalj för genomförandet med hänsyn till kommande operationer.

4.2.4 VilseledningVilseledning är en metod för att avsiktligt framhäva viss information och dölja annan. En väl planerad och genomförd vilseledning kan leda till att motståndaren med ett fel-aktigt beslutsunderlag disponerar sina resurser på ett sätt som gynnar våra operationer.

I planeringen ska övervägas vilken typ av vilseledning som kan vara lämplig, samt hur mycket resurser som kan avdelas för detta.

Lyckad vilseledning förutsätter god kunskap om motståndarens förmåga att inhämta underrättelser samt dennes doktrin och beslutsprocess. Åtgärder som vidtas bör upp-fattas som troliga eller farliga handlingsalternativ av en motståndare. Människan har vanligen lättare att ta till sig information som förstärker den uppfattning han/hon redan har.

Vilseledning består i huvudsak av två delar. Passiv vilseledning sker genom att skydda egen information så att en motståndare inte får kunskap om de faktiska planerna.

Opsek är verksamhet för att systematiskt och metodiskt vidta åtgärder för att undanhålla egen kritisk information för en motståndare eller annan aktör i syfte att bibehålla egen handlingsfrihet.

Vilseledning är medvetna åtgärder som syftar till att ge motståndaren ett felak-tigt beslutsunderlag för att få aktören att disponera sina resurser på ett sätt som gynnar svenska syften.

76

Aktiv vilseledning består av att motståndaren förses med information som ger en fel-aktig bild av vad de egna förbanden avser att göra. Genom att kombinera aktiv och passiv vilseledning kan således sannolikheten för att uppnå överraskning och lokal överlägsenhet ökas.

4.2.5 Bedömning av operationsmiljönVid utformning av planen är det viktigt att en analys av operationsområdets miljö görs. Det påverkar vilka förband som används och på vilket sätt. Det kan vara en av de viktigare operativa avvägningarna som görs baserat på vilka förutsättningar som råder på land, till havs, i luften, i rymden samt i informationsmiljön. Hur dessa delar av operationsmiljön påverkar chefens val av resurser baseras på en noggrann analys av geografi kopplat till förmåga.

OPERATIONSMILJÖ

FYSISK MILJÖ

TranssportledInfrastrukturMiljö/Väder

TerrängLagar/Förordningar

LUFTHAV

AKTÖRER

IRREGULJÄRASTYRKOR

ORGANISATIONER/MYNDIGHETER

FÖRETAG MEDIASTATER

REGULJÄRASTYRKOR

CIVILBEFOLKNING

INFORMATIONSMILJÖN

RYMDLAND

Bild 36 Operationsmiljön

77

Ett antal frågor kan ställas (exempel) för egna, allierade samt fientliga aktörer:

– Kan motståndaren kanaliseras till områden som är gynnsamma för oss/ogynnsam-ma för denne?

– Finns det områden som är särskilt viktiga ur ett operativt perspektiv (bro/hamn/flygplats)?

– Påverkar klimat/väder förmågan att använda flygplan/helikoptrar/UAV i vissa om-råden? Är detta säsongsberoende?

– Är infrastruktur och växtlighet kanaliserande på ett sätt som skapar beroende av flyg/hkp/båt transport?

– Finns det områden som begränsar rörelsefrihet, verksamhet och förbands uppträ-dande?

– Hur påverkas civilbefolkningen (indelat i män, kvinnor, pojkar och flickor) av egna, allierade, motståndarens samt övriga aktörers aktiviteter?

– Vilka möjligheter erbjuder informationsmiljön att nå ut till och påverka utvalda målgrupper?

– Vilka möjligheter ger geografi och klimat till samordnat användande av egna och allierade förband?

– Vilka begränsningar ger vädret på personal och materiels stridsvärde och uthållig-het hos egna förband samt andra aktörer?

Svenska förband ska kunna verka nationellt och internationellt, ibland i ett konflikt-område långt från svenskt territorium. I ett och samma konfliktområde kan förbanden utsättas för olika konfliktnivåer och olika stridsintensitet.

Det militära maktmedlet ska nå effekt parallellt med att andra maktmedel verkar i om rådet, oavsett om det sker inom ramen för en nationell eller internationell operation.

Motståndaren och svenska förband agerar i en mångfacetterad miljö där civil-befolkningen utgör en naturlig del. Krigsförbandens verksamhet påverkar de civila, deras livsnödvändiga behov och de civilas inställning till förbandens närvaro, vilket kan vara avgörande för operationens utgång. Förbanden måste därför ta hänsyn till civil närvaro i planering och genomförande av operationer.

78

Operationsområde och militärregion Högre chef kan tilldela underlydande chef ansvarsområden i vilka uppdrag eller upp-gifter löses. Det finns tre olika typer av geografiska ansvarsområden som militära operationer genomförs inom:

1. Gemensamma operationsområden

2. Taktiska operationsområden

3. Militärregioner

Operativ chef tilldelas ett gemensamt operationsområde och kan i sin tur tilldela underlydande chefer taktiska operationsområden. Inom ett taktiskt operationsom-råde genomförs antingen markoperationer, marinoperationer, luftoperationer, informationsoperationer, specialoperationer eller annan typ av operation. Svenskt markterritorium är indelat i militärregioner. Vid behov utfärdas operationsområden över en eller flera militärregioner. En militärregion kan därför helt eller delvis ingå i gemensamma och taktiska operationsområden. I sådana fall understödjer den regio-nala ledningen den högsta chefen inom operationsområdet.

Underrättelse- och intresseområdeUnderrättelseområde motsvarar den aktuelle chefens områdesansvar, vilket medför att högre nivåers underrättelseområde överlappar de lägre nivåernas. Underrättelseom-rådet kan vara större än det tilldelade områdesansvaret eftersom flertalet sensorer har räckvidd som når utanför eget operationsområde. Intresseområde är ett område utöver operationsområdet/underrättelseområdet där chef behöver kunskap om aktörer och verksamhet för att kunna genomföra nuvarande och kommande uppgifter.

LandMarkoperationer som bedrivs i befolkade områden måste ta hänsyn till de särskilda friktioner, oförutsägbara händelser som uppstår till följd av mänsklig närvaro och verksamhet. Friktioner skapar osäkerhet i och med att de kan försvåra eller omintet-göra det önskade eller förväntade händelseförloppet. Den specifika infrastrukturella miljön på land skapar i sig okontrollerbara faktorer som skapar svårigheter. Raserade broar, bristande vägnät, vatten- och elförsörjning och förorenat vatten är exempel på hänsynstaganden under en markoperation.

På land finns baserna som producerar resurser och utgör grund för verksamhet i mark-, luft- och havsmiljön. Flygbaser, hamnar, industrier, kommunikationer är exempel på skyddskrävande markbundna strukturer. Den markoperativa verksamheten är därför personalkrävande.

79

Bild 37 Svensk patrull 2008 i byarna kring Abéché, Tchad Foto: Johan Lundahl, Försvarsmakten.

I luften och på havet räcker det att ha en förstörelsekapacitet för att förvägra en mot-ståndare att utnyttja den delen av operationsmiljön. För att uppnå kontroll över ett landområde krävs att förbanden kontrollerar människor och infrastruktur som finns där.

Havet och luften är i allmänhet mer lättöverskådliga i jämförelse med fastlandet där det finns goda möjligheter att dölja personer, förband och materiel. Miljön på land karaktäriseras bland annat av en skiftande terräng och olika typer av infrastruktur. Det gör att landområden är svåra att överblicka och det är förenat med osäkerheter. Olika sensorer behövs för att etablera en detaljerad aktuell lägesbild.

Inom operationsområdet kan samtidigt finnas motståndare med olika folkrättslig status, organisation, drivkraft, syften, teknologisk nivå och metoder. Stridsmiljöns situationer kan innebära att en del av motståndaren utgörs av irreguljära styrkor bestå-ende av beväpnade grupper som använder sig av t.ex. bombattentat eller minöverfall. En annan del av motståndaren kan utgöras av militära förband som har förmåga att genomföra mer avancerade manövrar och samordna eld och rörelse. Kunskap om detta är av stor vikt för att förbanden framgångsrikt ska kunna fullfölja tilldelade upp-gifter. Lika viktig är kunskapen om egna styrkor och begränsningar.

Den väpnade markstriden karakteriseras av att stridsfältet är fragmenterat och en utta-lad front eller frontlinje går inte att precisera. Teknologi och teknologiutveckling har

80

betydelse men framförallt människors vilja och sammanhållning har stor påverkan. Vid planering av en operation måste faktorer beaktas så att inte operationens syfte omintetgörs av brist på hänsyn till genderperspektiv, religiösa, kulturella, sociologiska och speciella etniska förhållanden som kan finnas.

I stridssituationer utsätts människan för stor fara, kaos och osäkerhet. Fysiskt våld är en ständigt närvarande företeelse, som resulterar i förlust av människoliv, skadade och förstörelse av egendom. De fysiska och psykiska påfrestningar, som den enskilde soldaten utsätts för, är omfattande och komplexa. I den urbana stridsmiljön kan mot-ståndaren till exempel uppträda plötsligt och våldsamt, utan förvarning. Hoten kan uppkomma från vilken riktning som helst. Ovissheten kring detta gör att soldaten ständigt befinner sig under en hård psykisk press. Rädsla är därför en naturlig reaktion som, om den inte hanteras rätt, kan undergräva stridsviljan.

HavDen maritima delen av operationsmiljön omfattar havet, på och under havsytan, luften nära havsytan samt de områden som innehåller gränsområden mellan land och vatten. Exempel på det sistnämnda kan vara områden vid öppen kust, runt öar, i skär-gården och floddeltan.

Den maritima operationsmiljön omfattar alla havsytor och stridsrummet över och under havsytan samt de landområden eller kustzonen, operationsmiljön omfattar även skärgårdsmiljön. Den maritima operationsmiljön kännetecknas av:

• Möjlighet till transporter, manövrering och dolt uppträdande, framför allt under ytan, så att militär närvaro konstant kan påverka eller hota från flera riktningar.

• Möjlighet till rörlighet och betydelse för militär och kommersiell verksamhet.

Den ekonomiska dimensionen i den maritima miljön tar sig främst uttryck genom transporter av gods och människor, men även som en källa till inkomster från fiske, turism och utvinning av råvaror och energi som vind- och vågkraftverk, gas, olja och mineraler. I den maritima miljön finns dessutom hinder och faror orsakade av män-niskan t.ex. minor, ammunitionsdumpning, miljöfarligt avfall och vrak.

81

Bild 38 HMS Carlskrona med ett drivande kylskåp i förgrunden. Foto: Niklas Ehlén, Försvarsmakten.

I den maritima miljön finns ekonomiska zoner, angränsande zoner och territorial-hav. Det finns även mellanstatliga överenskommelser om övervakning och räddning. Internationell rätt ger ett örlogsfartyg rätt att fritt färdas på internationellt vatten och fritt hav fram till andra nationers territorialvattengräns, utan medgivande från annan nations regering. Detta ger marinförbanden en möjlighet till närvaro utan direkt enga-gemang i väpnade konflikter. Den maritima miljön har här både en legal och en militär dimension.

LuftFlygvapenförbanden är en resurs vars framgång påverkar övriga förbands förutsätt-ningar på grund av luftens gränsyta mot land och hav. För den svenska militärgeografin med lång kustlinje och havsomgivning blir förmågan att utnyttja den delen av opera-tionsområdet central.

Luftrummets grundläggande egenskaper medger transparens, hinderfrihet och lågt motstånd som inte påverkas av militära förband. Med sin utsträckning i höjd över jord-ytan medger den inte bara möjligheten att obrutet agera över ytan utan även att skapa sig överblick. De grundläggande egenskaperna hos luftmiljön utgör därmed basen för flygvapenförbandens utformning. Den bygger på två huvudprinciper. Den första prin-cipen handlar om att utforma förbanden utifrån de krav som luftens natur ställer. Den

82

andra principen bygger på att kunna nyttja luftens grundläggande egenskaper utifrån ett prestandaperspektiv. Flygvapenförbandens grundläggande egenskaper baseras på:

• Överblick

• Hastighet

• Räckvidd

• Manöverförmåga

InformationsmiljönEn konsekvens av informationssamhället är att informationsmiljön har fått en allt större betydelse och nu utgör en gränsyta till alla typer av militära operationer och verksamheter. Informationsmiljön inkluderar cybermiljön22 och utgör ett stridsrum där striden till sin form både kan vara skild från och vara en integrerad del av den mer fysiskt traditionella militära striden. Avsaknaden av gränser och de virtuella och kog-nitiva dimensionerna av informationsmiljön, som inte behöver vara bundna till fysiska eller geografiska platser, ligger till grund för behovet av förband som kan uppnå verkan i denna komplexa miljö. Samtidigt kan alla militära förband och enheter, genom sina aktiviteter, ge indirekt verkan och effekt i informationsmiljön.

Bild 39 Soldat upprättar satellitkommunikationsutrustning. Foto: Johan Lundahl, Försvarsmakten.

22 Cybermiljö är den fysiska och virtuella miljö som direkt eller indirekt sammankopplar system och nätverk. Den är global och består av tekniskall system, sammankopplade system av system såsom datanätverk, IT-system för digital överföring, lednings- och sambandssystem samt system och komponenter i andra tekniskall system som tar emot, sänder och använder olika typer av information och data.

83

4.2.6 SpelSpel är ett användbart verktyg vid planering av operationer. Under planeringsdelen kan olika egna handlingsalternativ prövas mot motståndarens tänkbara handlings-alternativ. Detta för att öka kvalitén vid val eller utveckling av handlingsalternativ. Staben kan även genomföra tematiska spel som exempelvis undersöker hur olika typer av friktioner påverkar egen verksamhet, exempelvis förnödenhetsförsörjning. Spelen kan också syfta till att klargöra vad som behöver uppnås i olika skeden.

Friktioner är något som sällan kan styras eller beräknas. De har sitt ursprung i det oberäkneliga och irrationella. Genom att använda spel i planeringen kan beredskapen ökas för att i genomförandet kunna hantera osäkerheter och friktioner.

Bild 40 Förberedelser inför anfall under övningen Joint Action 2010. Foto: Johan Lundahl, Försvarsmakten.

Spel är en viktig del av planeringen för att öka förståelsen för olika problem. Genom spel övas och kontrolleras planen. Spel kan således visa på dynamiken mellan aktö-rerna i operationsområdet på ett förenklat sätt samt de inbördes förhållandet mellan de grundläggande förmågorna och hur de på bästa sätt kan påverka de olika skedena. Under spelets olika faser kan militärteoretiska begrepp som kraftsamling, överrask-ning, handlingsfrihet, stridsekonomi, direkt och indirekt metod etc. utnyttjas för att reflektera över lösningen samt fokusera mot det mål som ska uppnås med operationen.

84

4.2.7 Kulminationspunkt, operativ paus och återhämtningKulminationspunkt och operativ paus är teoretiska begrepp som beskriver egna likväl som motståndarens möjligheter att agera, samt de begränsningar som påverkar dessa. Kulminationspunkten är den tidpunkt när en aktör tappar förmågan att med framgång fortsätta genomförandet. En kulminationspunkt kan eventuellt förutses i planeringen, då skeden kan skapas för att återuppbygga styrka för fortsatt strid. Dessa uppbygg-nadsskeden kan i detta avseende betraktas som operativa pauser, som syftar till att undvika egen kulminationspunkt, alternativt förstärka och påskynda motståndarens kulminationspunkt. Att identifiera motståndarens kulminationspunkt är komplicerat. Tillfälliga temposänkningar eller manövrer hos motståndaren kan lätt tolkas som att han har nått sin kulminationspunkt, men kan i själva verket vara en medveten opera-tiv paus.

Det gäller att uppnå ett avgörande innan den egna kulminationspunkten inträffar. Detta kan ibland uppnås med ett tillräckligt högt tempo i operationerna, i andra fall genom att temporärt göra en operativ paus för att konsolidera och samordna verk-samheten. Då är det önskvärt att vidta andra åtgärder för att inte överlåta initiativet på motståndaren. En operativ paus kan vara nödvändig när exempelvis förmågan till uthållighet temporärt nedgår. Detta kan bero på uttröttade förband, terrängen eller klimatförhållanden, alternativt en kombination av dessa faktorer.

Planering för återhämtning måste inledas på ett tidigt stadium. Återhämtning ska i princip kunna genomföras när som helst och är en integrerad del i den operativa planeringen. En av de viktigaste faktorerna vid planering för återhämtning är samord-ning. Det är mycket viktigt att återhämtning planeras och genomförs så att risktagning, behov av kraftsamling och uthållighet är övervägda.

4.2.8 FunktionsplaneringParallellt med den operativa planeringen bör särskilt beaktas behovet av specifik funktionsplanering som komplement. Funktionsplaneringen kommer till uttryck både i operationsplanens huvuddokument och i dess bilagor. Funktionsplaneringen ger detaljerade anvisningar för funktionens bidrag till helheten. Funktionsplanering kräver i allmänhet samordning mellan flera ledningsnivåer, vilket kan åstadkommas genom beredningar, exempelvis fältarbetsberedning.

85

Uppdrag/Uppgiftsformulering23

I framtagen plan formuleras slutligen uppdrag eller uppgifter till underställda chefer. Det är av stor vikt att målsättning och uppgift formuleras på ett tydligt sätt.

Fråga Medtas i uppgiftsformuleringen

Vem, Vad, Varför (syfte)? Alltid

När, Var? Ofta

När klart? Om möjligt

Hur? I undantagsfall

Observera att det är endast i undantagsfall som det i ett uppdrag eller en uppgift fram-går hur en uppgift ska lösas. Det är normalt mottagande chef som ansvarar för detta.

4.3 GenomförandeNationell operationsplanering i fred bygger på givna och antagna planeringsförut-sättningar. När en tidigare framtagen operationsplan ska aktiveras för verkställande genomförs en översyn av den aktuella planen. Efter eventuell revidering/uppdate-ring aktiveras planen och utgör då en operationsorder. Om revideringen inte hinner genomföras fullt ut aktiveras operationsplanen genom att den verkställs som en opera-tionsorder som sedan kompletteras med kompletterande order.

4.3.1 Tids- och rumsindelningOperativ chef med stab ska säkerställa att de operationer som planeras och genom-förs av de taktiska staberna är koordinerade till tid, sekvens och rum samt att resurser fördelas. Den taktiska nivån ska svara för genomförandet och leda direkt underställda krigsförband.

Rum- och tidsindelningen har olika utsträckning beroende på ledningsnivå. Det skil-jer sig i dessa avseenden mellan strategisk, operativ och taktisk nivå. Operativ nivå måste i sin samordning hela tiden ta utgångspunkt från för sin beslutsnivå relevanta tids- och rumsförhållanden.

För att ha rätt fokus under operationens genomförande indelas staberna i perso-nal som arbetar med olika tidsfokus. Alla ledningsnivåer behöver hantera samtliga tidsperspektiv kontinuerligt. Tidsperspektiven är normalt uppdelade i: pågående, kommande samt inriktning på längre sikt. Exakt var i tiden gränserna för indelningen

23 Skillnad mellan uppdrag och uppgift framgår av doktrinbilaga ledning av operationer.

86

går vari erar och beror på vilken typ av operation som ska genomföras samt hur lång-varig den förväntas vara.

Genom ett integrerat informationsutbyte nivåerna emellan stödjer de varandra inom ramen för respektive pågående, kommande och inriktande verksamhet.

Strategisk nivå

Operativ nivå

Tid

Rum

Taktisk nivå

Bild 41 Principiell bild som visar inbördes skillnad mellan staber på olika nivåer avseende tids- och rumsmässigt fokus, Försvarsmakten.

4.3.2 StabsarbetsrytmUnder kris, krig och vissa övningar arbetar staberna dygnet runt. Stabens arbete planeras enligt en fastställd stabsarbetsrytm (kan även kallas dygnsrytm eller vecko-rytm). Denna ska bl.a. reglera skiftbyten, gemensamma möten, rapporttider samt fasta beslutstider för chefen.

Effektiv ledning kräver en beslutsprocess som tillåter att beslut kan fattas vid rätt tidpunkt och på rätt nivå. Stabsarbetsrytmen ska därför behandla såväl nutid som medellångt och långt tidsperspektiv. Detta kräver en organisation som är samövad och kan ta beslut och agera snabbt. En stor mängd information flödar kontinuerligt inom

87

och genom en stab, varför det är viktigt att beslutsprocessen inte tillåts bli beroende av informationsflödet utan istället möjliggör att initiativ kan tas. En fastställd stabs-arbetsrytm behöver inte vara fastlagd att gälla under hela operationen utan kan ändras beroende på skede. Dock måste chefen ha i åtanke att en beslutsprocess har stor inver-kan på underlydande chefers handlingsfrihet.

4.3.3 UppföljningUnder operationens genomförande sker kontinuerlig uppföljning av Försvarsmaktens, motståndarens samt andra aktörers verksamhet. Syftet med det är att strukturerat följa upp i vilken omfattning den uppgjorda planen kan följas samt om chefen kan fatta nöd-vändiga beslut i rätt tid. Respektive stab har under planeringsfasen tagit fram underlag som syftar till att hjälpa till att följa upp hur operationen genomförs. Exempel på sådana underlag kan vara synkroniseringsmatris, beslutsmatris samt långtidsprognos.

4.3.4 OperationsvärderingEn del av uppföljningen är operationsvärdering. Under genomförandet sker uppfölj-ning av egna insatser. Det bör omfatta både en värdering av genomförda operationer och en värdering av vilken effekt insatserna fått. Den sistnämnda delen är svårare att mäta och det tar längre tid att värdera resultatet. Operationsvärdering sker mot den gjorda planen. Om resultatet visar på låg effekt av genomförda operationer kan en omplanering bli aktuell.

4.3.5 Pågående verksamhetRespektive chef har stöd av en operationscentral som hanterar verksamhet i nutid. Till stor del handlar det om att hantera in- och utgående information samt att upprätthålla en aktuell operativ lägesbild.

4.3.6 Kommande verksamhetInom ramen för gällande operationsplan görs planering på medellång sikt för att syn-kronisera egna förband i pågående eller kommande fas. Mindre förändringar regleras i kompletterande order24, medan större förändringar regleras i en koordinerings order25. Utmaningen består i att avgöra när, var och hur resurserna ska nyttjas för att få öns-kat resultat. Detta kräver samordning av de taktiska operationerna vid tillfällen då situationen är till egen fördel. Om förutsättningarna inte är till egen fördel måste det övervägas att undvika strid eller agera på annat sätt. Strävan är att vi väljer tid och plats för operationerna.

24 Motsvarar FragO -Fragmentary Order25 Motsvarar JCO-Joint Coordination Order

88

Chefen följer kontinuerligt upp genomförandet och fattar beslut med bl.a. följande överväganden:

– Behov av kraftsamling och grad av risktagning.

– Beslut om avgörande, när och var detta ska ske samt reglering av lednings- och lydnadsförhållanden med hänsyn till detta.

– Ändrat fokus beroende på motståndarens åtgärder eller om operationen går in i ett nytt skede.

– Offensivt eller defensivt agerande till tid och rum beroende på syftet med verk-samheten.

4.3.7 Inriktning på längre siktUnder en operations genomförande föreligger behov av omfallsplanering. Denna planering kan ha flera syften, men syftar generellt till att etablera en god beredskap för förändringar och möjlighet till bibehållande av tempo i operationen. Följande situatio-ner kan leda till behov av omfallsplanering:

– Ändring i styrning från högre nivå.

– Operationsvärdering visar att effekten av genomförda operationer inte når upp till planens målsättningar.

– Oväntad utveckling (positiv eller negativ) i operationsområdet.

– Baserat på spel eller andra faktorer konstateras att det finns behov av att vara för-beredd på alternativa utvecklingar som inte inryms inom beslutad plan.

4.3.8 KunskapsuppföljningKunskapsuppföljningen följer händelseutvecklingen vad avser andra aktörer. Den syf-tar till att konstatera huruvida de bedömningar som gjorts fortsatt är relevanta. Ger lägesuppföljning vid handen att grundvärden förändrats eller att gjorda bedömningar inte längre är relevanta kan detta resultera i förändringar av planerad verksamhet och översyn eller omarbetning av aktuell operationsplan. Under genomförandet av en opera tion är underrättelsebedömandet en kontinuerlig process.

89

Underrättelseledning syftar till att säkerställa ett optimalt nyttjande av de tillgängliga underrättelseresurserna. Detta är av särskild betydelse i samband med pågående operationer. Underrättelseledning under pågående operation innebär följande:

• Hantering och prioritering av underrättelsebehov med avseende på planering och order.

• Samordning och om inriktning av inhämtning, bearbetning och analys.

• Uppföljning av att underrättelsebehov tillgodoses.

• Kontroll av att delgivna underrättelser svarar mot mottagarens behov.

Under genomförandet av en operation uppkommer efter hand nya underrättelse- eller informationsbehov. Om dessa inte kan besvaras direkt kan de komma att komplettera, revidera eller ersätta tidigare underrättelsebehov.

4.4 Operationens avslutningSlutförandet av en operation ingår som en viktig del i all planering och måste konti-nuerligt övervägas under operationen. En oväntat tidig avslutning av en operation kan följas av en kaotisk och komplex period där många aktiviteter pågår samtidigt och konkurrerar om samma resurser. Oförmåga att organisera och slutföra operationen kan resultera i förlorat anseende, personella och materiella förluster samt låg moral. Det sista skedet, som inkluderar operationens avslutning, är således lika viktigt som övriga delar av operationen.

Planeringen för ett avslutande av en operation syftar till att säkerställa att slutläget uppnås. I många fall är operationens slutförande en uppgift som inte kan lösas med enbart militära medel. Den strategiska nivån måste därför klarlägga de militära förut-sättningar som ska gälla för att operationen ur ett militärt perspektiv ska kunna betraktas som avslutad. Det är således viktigt att ständigt överväga medel och metoder under genomförandet då det kan ha stor påverkan på hur operationen kan avslutas. Hur operationen genomförs påverkar alltså avslutningen och den fred som är en del av det strategiska slutmålet. Andra medel än rent militära är därför en del av planeringen och genomförandet, även om den operative chefen inte för befälet över alla dessa.

90

Bild 42 Stridsfordon 90 i Tidaholm under övning ASÖ 2003. Foto: Lennart Andersson, Försvarsmakten.

Det är svårt att generellt beskriva vad verksamheten vid operationens avslutande kan bestå av, eftersom det helt och hållet beror på den situation som råder. Verksamheten skulle kunna vara åtgärder som syftar till återuppbyggnad av infrastruktur i opera-tionsområdet som i huvudsak leds av civila aktörer med den militära komponenten i en stödjande roll. Men det kan också vara en ny operation med ett annat mål och slutläge, även om det strategiska slutmålet är detsamma. Perioden för dessa aktiviteter kan vara utdragen och präglas av osäkerhet. Internationella erfarenheter har visat att behovet av militära operationer, ofta i samverkan med polisiära insatser, fortfarande kan föreligga i syfte att förhindra nya stridshandlingar.

På det strategiska planet ligger fokus i detta skede i huvudsak på politiska, diplomatiska och ekonomiska ansträngningar. De militära operationernas karaktär kan förändras, från att ha varit åtgärder inom ramen för en väpnad konflikt till att bli insatser som mer liknar en fredsfrämjande operation. Orsakerna till den militära närvaron och behovet av en hög skyddsnivå förändras dock inte. Här ligger svårigheten för chefen i att kunna möta det oväntade samtidigt som förberedelser för urdragning ur operationsområdet ska ske. Att planera för den avslutande delen av operationen kan i vissa fall bli förbi-sett, särskilt om operationen förlöpt snabbare än väntat. Därför måste planeringen för detta skede inledas tidigt och stor vikt måste läggas på att sända rätt budskap avseende militära, politiska och andra lösningar, vilket kräver omfattande samarbete med civila organisationer, aktörer och expertis.

91

Sammanfattningsvis kan operationen anses avslutad då det operativa slutläget och de militärstrategiska målen är uppnådda. Det är dock viktigt att metoden för att nå dessa möter de förutsättningar som måste finnas för konfliktens avslutande och återgång till mer normala förhållanden, vilket måste definieras så tidigt som möjligt.

4.5 Utvärdering och erfarenhetshanteringMilitära operationer innebär osäkerheter och risker, som till del har sina grunder i hur egna och motståndarens operationskonst, taktik och materiel utvecklas med tiden. Detta innebär att ingen operation är någon annan helt lik, och att militära förband och personal alltid anpassar uppträdande och taktik inför, under och efter operationer. Sådan anpassning och utveckling leder till värdefull kunskap som behöver tas till vara och spridas i resten av Försvarsmakten för att optimera den egna operativa effekten.

Styrande dokument, t.ex.instruktioner, handböcker,reglementen & läromedel

Utvinning &överföring av erfarenheter

Erfarenheter ska samlas in, analyseras och sättas på pränt.Stridsskolor med stöd av centrum och förband ansvarar för insamling, analys och överföring till styrande texter. Stridsskolor,centrum och förband ska utvecklaformer för hantering averfarenheter från insatser och övningar.

Överförda erfarenheter används under insatser och övningar vilkdet innebär att kunskaper ochfärdigheter befästs och utvecklas. Samtidigt kan nya erfarenheter utvinnas. I första hand ansvarar stridsskolor och LG/IntUtbE för aktiv inhämtning (fältanalys) av erfarenheter.

Direkt överföring av erfarenheter sker mellan individer och grupper av individer under insatser och övningar och vid t. ex. erfarenhetsseminarier. Chefer för förband under insatser och övningar ansvarar för att skapa förutsättningar som möjliggör direkt överföring av erfarenheter i samband med t.ex. avlösning i ett insatsområde.

Erfarenheter överförs genom utbildning och övning.I första hand ansvarar strids-skolor, centrum, SWEDINT och LG/IntUtbE för detta.

Erfarenheter ska underbygga, och tillgängliggöras i, olika typer av styrande dokument (produkter). Stridsskolor, centrum och vissa förband ansvarar för framtagning av publikationer och läromedel.

Utbildning & Övning

Erfarenheter

Bild 43 Erfarenhetshantering,

92

Syftet med Försvarsmaktens erfarenhetshantering är att optimera den operativa effekten. Detta sker genom att institutionalisera kunskaper och erfarenheter från operationer. På ett systematiskt och strukturerat arbetssätt samlas kunskaper och erfarenheter in, såväl genom riktade erfarenhetsstudier som genom inrapporterade observationer. Analyser av dessa blir sedermera underlag för handböcker, reglementen, taktik- och doktrinutveckling, planer, utbildning och materielanskaffning. Vid en militär konflikt ska dock erfarenhetshantering snarare bedrivas enligt modellen för operations värdering, där en kontinuerlig uppföljning ska ske av genomförda operatio-ner. Då handlar erfarenhetshanteringen inte nödvändigtvis om att genomföra analyser där slutsatserna från dessa förs in i handböcker etc. Erfarenhetshanteringen hand-lar istället om att mer direkt omsätta aktuella erfarenheter i praktiskt agerande inom ramen för operationer.

Framgångsrik erfarenhetshantering kräver en lärande och stödjande organisationskul-tur, där medarbetarna är villiga att lära av varandra, lära av sina misstag, diskutera och reflektera över upplevelser och erfarenheter, samt föreslå förbättringar. Detta kräver både öppenhet, tilltro och tålamod, där kritik (om så behövs) framförs på ett konstruktivt sätt. En sådan arbetsmiljö skapas bäst genom tydligt, öppet och ärligt ledarskap från chefer på alla nivåer. Ledarskap är lika viktigt för utvecklingen av den egna operativa förmågan som den är för framgång på slagfältet.

93

Sakansvar, arbetsgrupp och styrgrupp

SakansvarigJohan Brovertz / HKV INSS

ArbetsgruppJohan Brovertz / HKV INSS (ordf)Peter Mattsson / FHSRichard Loe / HKV INSSJan Frelin / HKV INSSLars Johansson / HKV ATSHerman Håkansson / SSSJohnny Resman / LSSRune Nilsson/HKV INSSTomas Lamke /HKV INSSPontus Weström/HKV INSSHåkan Jansson /HKV INSSGöran Hällnert/HKV INSSJohan Sandler/HKV INSSKenneth Tillberg /HKV INSSVictor Norén /HKV INSSChristian Jeppsson/HKV INSS Anders Kallin / HKV INFOS

Övriga medverkandeMagnus Sandbu / HKV JURSMattias Hällström / HKV MUSTMats Johansson / HKV INSSJonas Wikström / HKV INSSPeter Lidén / HKV INSSDick Börjesson / HKV INSSIrene Clement / FHSPeter Lord / FHSToni Holmberg / FHS

StyrgruppDennis Gyllensporre / LEDS (ordf)Jonas Andersson / LEDS (sekr)Anders Brännström / HKV INSS Fredrik Ståhlberg / HKV ATSAnders Persson / HKV FTSMichael Sjölund / HKV MTSBo Klingvik/Johan Fölstad/ FHSPer Nilsson / Fö

107 85 STOCKHOLM. Tel 08-788 75 00, Fax 08-788 77 78. www.forsvarsmakten.se


M7739-354027 2014

Operativ doktrin 2014

4 mm

*PM7743100200*

Operativ Doktrin 2014Operativ doktrin är avsedd för operativ och taktisk nivå. Den kan även vara...

Documents

Transcript of Operativ Doktrin 2014Operativ doktrin är avsedd för operativ och taktisk nivå. Den kan även vara...