DemokratipolitikOlof Petersson

SStudieförbundet Näringsliv och Samhälle

2001

2

InledningInledningInledningInledningVid årsskiftet lägger regeringen fram sin stora demokratiproposition.Därmed får riksdagen tillfälle att begrunda den svenska folkstyrelsensframtid. De beslut som då kommer att fattas, eller inte fattas, kommeratt få stor betydelse för svensk samhällsutveckling.

Denna skrift vill ge ett bidrag till debatten inför demokratiproposi-tionen. SNS har i en rad olika rapporter låtit forskare analysera detsvenska politiska systemet. De följande sidorna sammanfattar rappor-ternas rekommendationer.

Även om slutsatserna grundas på många forskares förslag vilardenna sammanfattning på mitt eget ansvar. SNS som organisation tarinte ställning till innehållet i publicerade skrifter, så inte heller denna.

Stockholm i maj 2001Olof Petersson

SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, är ett fristående nät-verk av ledande beslutsfattare i privat och offentlig sektor med enga-gemang i svensk samhällsutveckling. Syftet är att skapa underlag förrationella beslut i viktiga samhällsfrågor genom forskning och debatt.

SNS Demokratiråd består av fristående forskare som på SNS uppdragpresenterar begrepp, analyser och resultat från undersökningar av de-mokratins normer och funktionssätt. Syftet är att genom årliga rap-porter stimulera till en konstruktiv och saklig debatt kring demokratinsvillkor.

SNS författningsprojekt analyserar konsekvenserna av konstitutionellaförändringar. Sverige står inför ett stort antal författningspolitiskahandlingsalternativ. Projektets uppgift är att ge ett systematiskt kun-skapsunderlag för dessa konstitutionella vägval. Forskningsprojektetshuvudfinansiär är Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.

____________________________________________SNSStudieförbundet Näringsliv och SamhälleBox 5629114 86 Stockholm

Tel 08-507 025 00Fax 08-507 025 95const@sns.sewww.sns.se

___________________________________________SNS böcker kan beställas från:SNS FörlagBox 5629114 86 Stockholm

Tel 08-507 025 00Fax 08-507 025 25bok.info.order@sns.sewww.sns.se

SNSförfattningsprojekt

SNS

SNSDemokratiråd

3

SammanfattningSammanfattningSammanfattningSammanfattningDemokratipolitik går ut på att skapa politiska institutioner som upp-fyller kraven på medborgarstyrelse, rättsstat och handlingskraft.Svensk demokrati står i dag inför flera allvarliga problem. Ansvaretligger inte endast hos staten, men det politiska systemet kan förbättrasgenom ett antal demokratipolitiska reformer.

Den offentliga debatten fungerar otillfredsställande. Massmediernasdominans och EU-medlemskapet utarmar den politiska diskussionen.• Större öppenhet i EU:s beslutsprocess (s. 13)• Vidgade möjligheter till folkinitiativ (s. 17)• Förnyad riksdag som arena för offentlig debatt (s. 18)

Det politiska deltagandet sjunker och det finns ett utbrett misstroendemot EU, partier och politiker.• Tydligare ansvarsfördelning i det politiska systemet (s. 10)• Stärkt lokal självstyrelse (s. 20)• Nya arbetsformer (s. 27)

Medborgarnas rättigheter regleras i dag av ett svåröverblickbart sy-stem av nationell lagstiftning och internationella avtal.• Nytt grundfördrag för EU (s. 12)• Ny grundlag (s. 14)• Avgränsad och stärkt domstolsmakt (s. 24)

Bristande maktdelning leder till oklarheter och försvårar insyn och an-svarsutkrävande.• Precisering av statens, EU:s och kommunernas uppgifter (s. 10)• Skärpt granskningsmakt (s. 24)• Författningsdomstol (s. 25)

Det politiska systemet riskerar att handlingsförlamas och behöver in-stitutioner som kan fatta konsistenta och långsiktiga beslut.• Tvåkammarsystem (s. 18)• Nytt valsystem (s. 17)• Ändrade regler för regeringsbildning (s. 20)

Internationalisering och individualisering kräver omtänkande när detgäller politikens styrelseformer.• Reviderad gränsdragning mellan offentlig och privat (s. 26)• Demokrati i europeisk och globala skala (s. 27)• Fördjupad demokratidebatt (s. 27)

Demokratipolitik

Debatt

Delaktighet

Rättigheter

Maktdelning

Robusta institutioner

Nya styrelseformer

4

DemokratipolitikDemokratipolitikDemokratipolitikDemokratipolitikMed demokratipolitik avses de överväganden och beslut som påverkarfolkstyrelsetankens förverkligande. Demokratipolitikens mål är attskapa politiska institutioner som uppfyller kraven på medborgarstyrel-se, rättsstat och handlingskraft. Ansvaret för demokratipolitiken liggerpå staten, men också på EU, kommuner, landsting, regioner samt fri-villiga organisationer och andra delar av det civila samhället.

På ett mycket allmänt plan råder det enighet om vad demokrati är.Demokratin är den styrelseform som förverkligar folksuveränitetensidé. Men så snart diskussionen kommer över på ett mer konkret planupphör enigheten.

Under demokratins genombrottstid var den allt överskuggande frå-gan att ersätta det gamla privilegiesamhällets ojämlika maktstrukturmed ett politiskt system baserat på allmän och lika rösträtt samt par-lamentarism. Argumenten för demokrati fick därigenom huvudsakli-gen en negativ karaktär, som en opposition mot orimligheterna i ettsystem baserat på kungamakt samt inskränkt och graderad rösträtt.

Demokratidebatten har haft ett nära samband med den yttre politis-ka utvecklingen. Under rösträttsstriderna runt sekelskiftet stod val-rättsproblem och kvinnornas rättigheter i fokus. Under 1920-talet, dåden nyss vunna demokratin i många europeiska länder hotade att fallasamman, och i åtskilliga fall ersattes av diktatur, ägnades regerings-makten och parlamentarismen särskild uppmärksamhet. De nazistiskaoch fascistiska alternativen till demokratin ledde till att fri- och rättig-heter och minoriteters rättigheter lyftes fram i debatten. De kommu-nistiska folkdemokratiernas inrättande efter andra världskriget och dehårdnande motsättningarna under det kalla kriget motsvarades av ensärskild betoning av den västerländska demokratins beslutsform, isynnerhet fria val, öppen debatt och flerpartikonkurrens.

Välfärdsstatens tillväxt och den offentliga sektorns expansion med-förde att debatten inriktades på den enskilde medborgarens rättighetergentemot det allmänna. Internationalisering, decentralisering och alltfler organiserade särintressen har gjort att debatten särskilt kommit atthandla om nationalstatens roll i förhållande till andra beslutscentra.

I den långa demokratidebatten finns trots allt vissa återkommande te-man. Demokratins idealsamhälle kan sägas bestå av tre huvudelement:medborgarstyrelse, rättsstat och handlingskraft.

____________________________________________En översikt över demokratins idévärld ges i DavidHelds bok Demokratimodeller. Klassiska böcker avnordiska statsvetare är Herbert Tingstens Demokratinsproblem, Alf Ross Varför demokrati? och Jan-MagnusJanssons Frihet och jämlikhet.

____________________________________________Demokratiutredningens huvudbetänkande En ut-

hållig demokrati? SOU 2000:1 innehåller rika hänvis-ningar till aktuell demokratidebatt samt en förteckningöver utredningens egna publikationer.

För fler källor, se www.demokratidebatt.nu.

Demokratipolitik

Demokratidebatt

Demokratins ideal

5

Medborgarstyrelse är uttryck för folksuveränitetens princip. Demo-kratin bygger på fri åsiktsbildning, som förutsätter att det ytterst ärmedborgarna själva som avgör vilka frågor som görs till föremål förkollektiva beslut. Medborgarstyrelsen ställer också krav på ett offent-ligt rum för debatt, kritik och upplysning. I demokratins ideal liggerockså att medborgarna skall ha tillgång till effektiva metoder för attdelta i den politiska beslutsprocessen. Medborgarstyrelsen förutsätterockså krav på likabehandling och tolerans.

Rättsstat innebär att den offentliga makten organiseras och utövas påett förutsebart sätt. Den enskildes ställning garanteras genom ett sy-stem av fri- och rättigheter. Rättssäkerheten betyder att myndigheternamåste uppfylla krav på saklighet och opartiskhet. Den offentligamakten skall dessutom vara organiserad enligt maktdelningens idé omtydliga mandat och möjlighet till ansvarsutkrävande.

Handlingskraft är det kompletterande krav som gör demokratin effek-tiv. Det räcker inte att besluten är folkligt förankrade och är juridisktkorrekta. En demokratisk organisation måste också förfoga över resur-ser, ha beslutskapacitet och besitta förmåga att genomföra sina beslut.

Med flera ideal finns det alltid en risk för målkonflikter. Rättsstatenskrav kan exempelvis komma i konflikt med effektiviteten. I självaverket bygger det demokratiska styrelsesättet på en serie dilemman,som endast kan hanteras genom kontinuerlig debatt och dialog.

Men demokratins olika delar kan också stärka varandra. Rättssta-tens styrelse genom generella rättsnormer ger stadga åt folkstyrelsen.Medborgarförankring underlättar genomförandet av offentliga beslut.

Detta demokratiideal har också kommit till användning i praktisk po-litik. I själva verket har regering och riksdag formulerat målen för denofficiella förvaltningspolitiken på samma sätt; endast ordvalet skiljersig något. I direktiven till den förvaltningspolitiska kommissionen an-gav regeringen att den offentliga sektorns utformning skall vägledasav kraven på demokrati, rättsstat och effektivitet. Dessa ideal prägladesedan kommissionens arbete och bildade också grund för den propo-sition som sedermera utmynnade i ett riksdagsbeslut.

____________________________________________Denna definition av demokratipolitikens mål har ut-vecklats i flera rapporter från SNS Demokratiråd(www.sns.se/dr). Den första i serien är Demokrati somdialog (Bo Rothstein m.fl., 1995) och den senasteDemokrati utan utland (Olof Petersson m.fl., 2001).

____________________________________________Förvaltningspolitiska kommissionens slutsatser åter-finns i SOU 1997:57 I medborgarnas tjänst. Betän-kandet innehåller också regeringens direktiv, sombygger på tredelningen demokrati, rättsstat och effek-tivitet.

Medborgarstyrelse

Rättsstat

Dilemman

Handlingskraft

Officiell politik

6

Problem och reformbehovProblem och reformbehovProblem och reformbehovProblem och reformbehovAktuella granskningar av svensk politik ger en blandad bild. I vissaavseenden fungerar demokratin tämligen väl. Ett internationellt per-spektiv visar exempelvis på betydelsen av offentlighetsprincipen, ettjämförelsevis högt valdeltagande och den relativt starka kvinnorepre-sentationen på politiska poster.

Men det finns också mörka inslag i bilden. Svagheterna när detgäller medborgarstyrelsen handlar framför allt om bristerna i den of-fentliga debatten och medborgarnas delaktighet i politiken. Rättssta-tens problem gäller fri- och rättigheter och maktdelning. Också detpolitiska systemets handlingsförmåga uppvisar klara brister. Eftersomflera av dessa problem dessutom håller på att förvärras står demokra-tipolitiken i dag inför stora reformbehov.

Demokrati förutsätter upplyst förståelse och fri åsiktsbildning. Den of-fentliga debatten fungerar emellertid otillfredsställande.

Makten över dagsdebattens dagordning utövas i stor utsträckningav massmedierna. Mediernas dominans gör att det politiska livetpräglas av journalismens inriktning på förenkling, tillspetsning ochpersonfixering. Demokratin kräver emellertid ett offentlig samtal medstörre plats för saklighet, reflektion och öppen dialog. Riksdagen ochde politiska partierna skulle kunna fungera bättre som forum för sti-mulerande och nydanande samhällsdebatt.

Genom EU-medlemskapet har förberedelsearbetet inför viktiga po-litiska beslut flyttats till anonyma tjänstemannakommittéer. I takt medatt det politiska beslutsfattande flyttar över till den europeiska arenanstiger också behovet av ett gränsöverskridande offentligt samtal.Språkförbistring och nationellt avgränsade debattkulturer försvårar idag en gemensam, europeisk dialog. Behovet av ett europeiskt offent-ligt rum framstår därför som en av demokratidebattens huvudfrågor.

Även om demokratin inte kräver ett folk i ständigt sammanträde vilarfolkstyrelsen ändå på tanken att medborgarna på ett eller annat sättskall vara delaktiga i de offentliga besluten.

Trots att svenskarnas politiska deltagande internationellt sett allt-jämt ligger på en relativt hög nivå är trenden nedåtgående. Valdelta-gandet sjunker. Antalet partimedlemmar minskar, liksom aktiviteten ietablerade folkrörelser.

Dessutom ökar den politiska ojämlikheten i vissa avseenden. Invå-nare med utländsk bakgrund är mer marginaliserade i dag än för någotårtionde sedan. En del ungdomsgrupper är politiskt sett så gott somhelt utanförstående.

Samtidigt ökar förtroendeklyftan mellan folket och eliterna. Miss-troendet är i dag stort mot partier och politiker. I kretsen av EU:sfemton medlemsstater utmärker sig Sverige som det mest negativa.

Debatt

Delaktighet

7

Trots en gradvis förstärkning av de medborgerliga fri- och rättigheter-na, exempelvis genom införlivandet av Europakonventionen i svenskrätt, återstår flera problem.

Äganderätten är grundläggande för en rättsstat, men till följd avpolitisk oenighet har riksdagen ännu inte lyckats formulera en till-fredsställande grundlagsparagraf. Rättsläget inom detta centrala områ-de är därför oklart.

Offentlighetsprincipen ger svenskarna rätt att ta del av myndighe-ternas handlingar. EU-medlemskapet innebar i detta avseende ingenförstärkning, utan riskerar tvärtom att urholka en hörnsten i densvenska folkstyrelsen.

Medborgarnas rättigheter bestäms i dag av ett svåröverblickbart sy-stem av nationell lagstiftning, europeiska konventioner och internatio-nella deklararationer. EU:s nya rättighetsstadga har ännu så länge enoklar ställning.

Maktdelning är en av det svenska styrelseskickets svaga punkter. Sve-rige har aldrig kommit att utveckla ett genomtänkt system av åtskildabefogenheter och tydlig ansvarsfördelning. I stället har en pragmatisk,ofta informell, arbetsfördelning präglat den offentliga makten. Syste-mets nackdelar i form av komplexitet, oklarhet och bristande insynpåkallar i dag en omvärdering och förändring i riktning mot tydligaremaktdelning.

Maktdelning i höjdled handlar om förhållandet mellan kommuner,landsting, regioner, staten och Europeiska unionen. Sättet att organise-ra förhållandet mellan de olika nivåerna i den offentliga sektorn haravgörande betydelse för väljarens möjligheter att utkräva ansvar. Lä-get i dag kännetecknas av en långtgående oklarhet, inte minst när detgäller förhållandet mellan staten och de lokala självstyrelseorganen.Samma ovisshet gäller i långa stycken också relationerna mellan EUoch medlemsstaterna.

Maktdelning i sidled avser det inbördes förhållandet mellan de oli-ka grenarna av statsmakten. Förhållandet mellan juridik och politikkan klargöras genom en bättre ansvarsfördelning mellan domstolaroch folkvalda organ. Trots att den statliga revisionen nyligen omorga-niserats behöver granskningsmakten ytterligare förstärkas.

Det politiska systemets handlingsförmåga sätts på prov i tider av eko-nomisk nedgång och kris. De offentliga finanserna är alltjämt känsligaför inkomstminskningar. Regeringsmakten är försvagad efter tjugo årav minoritetsregeringar. Dagens komplexa förvaltningsorganisationhar visat sig svår att kontrollera och styra.

Dagens stora samhällsomvandlingar, inte minst internationaliseringoch individualisering, leder till omtänkande även när det gäller detpolitiska systemet. Gränsdragningen mellan offentlig och privat sättsifråga. Morgondagens demokrati kan komma att förverkligas genomdelvis nya styrelseformer.

Rättigheter

Maktdelning

Robusta institutioner

Nya styrelseformer

8

Ansvar och instrumentAnsvar och instrumentAnsvar och instrumentAnsvar och instrumentDemokratipolitik varken kan eller bör vara enbart statens ansvar. Åt-skilliga av svagheterna i den politiska processerna hänger sammanmed faktorer som ligger utanför statens kontroll.

Betydelsen av livaktiga organisationer har påvisats i många undersök-ningar. Samhällen med nätverk av frivilligt samarbete utvecklar för-troende och tillit. Det är framför allt problemen med utanförskap ochbristande delaktighet som i dag ger organisationerna en viktig uppgifti ansträngningarna att stärka folkstyrelsen.

Den representativa demokratin förutsätter någon form av politiskapartier. Partierna har den viktiga uppgiften att ta politiskt helhetsan-svar. Flera av dagens demokratiproblem påkallar aktiva insatser frånpartiernas sida. Partierna har ett stort ansvar för dagens problem meddebatt och delaktighet, men också för att åstadkomma reformer medsikte på mer robusta institutioner.

Det är ytterst massmedierna själva som definierar sin egen roll i folk-styrelsen. Nöjer man sig med att förse allmänheten med ytlig förströ-else kommer det att behövas alternativa kommunikationsmedel för attupprätthålla demokratins samtal. Men om television, radio och presspåtar sig en mer ambitiös samhällsroll ställs stora krav för att skapadet offentliga rum som ger förutsättningar för upplyst förståelse.

Det är inte enbart enskilda individer utan även företag som tilldelasrättigheter och skyldigheter. Företagens samhällsansvar tar sig uttrycki interna handlingsprogram och uppförandekoder. Ett nyckelord i da-gens internationella debatt är corporate citizenship.

Även om varje enskild medborgare har förpliktelser för den demokra-tiska samfällighetens fortlevnad vilar ansvaret särskilt tungt på demsom aktivt deltar i det offentliga samtalet. Det gäller inte minst demsom regelbundet och yrkesmässigt bidrar till debatten. Förtroendeval-da, forskare, författare, konstnärer och andra formar begrepp och för-ståelseramar för samtalet om demokratins framtid.

Den lokala självstyrelsens idé innebär att kommuner, landsting ochregioner, inom vissa bestämda ramar, självständigt kan utveckla sinaegna styrelseformer. Den lokala demokratins kvalitet avgörs av sam-ma grundelement som för den nationellt baserade folkstyrelsen.Kommunerna har därmed ansvar för att utveckla debatt, delaktighet,rättigheter, maktdelning, robusta institutioner och nya styrelseformer.

I och med att en allt större del av den offentliga makten överförts tillinstanser utanför landets gränser har folkstyrelsen fått globala och eu-ropeiska dimensioner. Svensk demokratipolitik avgörs i hög grad avhur EU:s framtid kommer att utformas.

Organisationer

Politiska partier

Massmedier

Företag

Debattörer

Kommuner

EU

9

Trots betydelsen av det civila samhället, kommuner och internatio-nella organisationer återstår det faktum att staten har en huvudroll närdet gäller utformningen av svensk demokratipolitik. De beslut somfattas av regering och riksdag har avgörande betydelse för folkstyrel-sens framtid.

Staten har flera olika styrinstrument till sitt förfogande. Först ochfrämst kan staten ingripa genom direkt reglering av det politiska sy-stemet. Därtill kommer att beslut inom åtskilliga områden av den of-fentliga politiken får indirekta effekter för folkstyrelsens gestaltning.Slutligen påverkar statens agerande andra delar av samhället och där-med demokratins förverkligande.

Författningspolitik, strävan att förbättra konstitutionen, är en del avdet långa samtalet om det goda samhället. Författningspolitik byggeridealt på ett rationellt samtal som är öppet för kritik och lärdomar avpraktiska erfarenheter. En kontinuerlig och kvalificerad debatt i kon-stitutionella frågor är ett demokratiskt hälsotecken.

I själva verket uppvisar den faktiskt förda författningspolitiken sto-ra brister. Konstitutionella frågor flyter ofta samman med vardagspo-litikens kortsiktiga taktikspel. Ståndpunkterna i författningsfrågorbrukar ofta vara nedslående förutsägbara. Små partier vill ha valsättsom gynnar småpartier, medan majoritetsvalsystemets anhängare bru-kar återfinnas bland stora partier. Regeringsbärande partier vill stärkaden verkställande makten, medan oppositionspartier förespråkar dom-stolskontroll och andra institutioner som nedsätter majoritetens hand-lingsförmåga.

Många politiska beslut får konsekvenser för demokratins funktions-sätt. Välfärdssystemens utformning bestämmer individens möjlighetatt påverka sin situation och att söka rättelse. Utbildningspolitikenformar förutsättningarna för skolornas möjligheter att träna eleverna idemokratiska tänkesätt och arbetsformer. Mediepolitiken har betydel-se för mångfald och kvalitet i det offentliga rummet. Offentliga beslutkan också öppna och stänga dörrar för organiserade särintressens in-flytande. Jämställdhetspolitik och antidiskrimineringslagstiftning kanha stor betydelse för enskilda individers rättigheter. Exemplen kundemångfaldigas.

Staten kan också påverka samhällsutvecklingen på mer indirekta vä-gar. Vad som i internationell litteratur brukar sammanfattas som enförändring från government till governance innebär att direkta styr-ningsmetoder ersätts av indirekta.

Staten kan genom förhandlingar, kontrakt och partnerskap samver-ka med näringslivet, det civila samhället och lokala självstyrelseorgan.En partiell delegering av myndighetsuppgifter riskerar visserligen attleda till oklara ansvarsförhållanden. Men en möjliggörande politik kanockså leda till en tydligare gränsdragning mellan den offentliga ochden privata sektorn.

Statens roll

Författningspolitik

Politiska beslut

Möjliggörandepolitik

10

FlernivådemokratiFlernivådemokratiFlernivådemokratiFlernivådemokratiDemokratipolitiken står inför ett stort, inledande vägval. Frågan ärinom vilken eller vilka samfälligheter som demokratiprincipen skallvara rådande. En möjlighet är att begränsa demokratin till den statliganivån. Riksdagsmajoriteten skulle därmed bli allenarådande.

En sådan extremt monolitisk demokratimodell är emellertid inteförenlig med lokal självstyrelse och demokratiska styrelseformer påeuropeisk nivå. Ett system med maktdelning i höjdled innebär attfolkviljan förverkligas parallellt inom flera territoriella enheter. Fler-nivådemokrati betyder att medborgaren kan uttrycka sin vilja genomett antal olika valsedlar.

Flernivådemokratin kan organiseras på många skilda sätt, men mankan formulera fyra grundkrav.• Demokratin fordrar tydligt definierade enheter inom vilka medbor-

garna kan utöva sitt självbestämmande.• Beslutsenheterna måste vara tillräckligt handlingskraftiga.• Kravet på specialisering och ansvarsfördelning förutsätter en poli-

tisk organisation med flera territoriella nivåer.• En organisation med flera olika beslutsnivåer kräver samordning

och kontroll.

Dagens politiska debatt kretsar i mycket kring vad EU skall göra ochvilken makt som kommuner och regioner skall ha. Dessa problembottnar egentligen i en grundläggande oklarhet, nämligen vilken upp-gift som staten skall ha. Inom många politiska områden råder en både-och-delegering. Staten har överlåtit ansvar till än EU, än de lokalasjälvstyrelseorganen, men vill ofta själv ha kvar sista ordet. De oklarabefogenheterna gör det svårt för väljaren att på valdagen utkräva an-svar. Demokratipolitiken måste därför börja med att definiera statensuppgift.

Flernivådemokratins problem har inte minst aktualiserats av EU-medlemskapet. Toppmötet i Nice konstaterade att unionen lider avoklarheter när det gäller uppgiftsfördelningen. Frågan är nu hur manskall upprätta och övervaka en mer exakt avgränsning av Europeiskaunionens och medlemsstaternas behörigheter, så att subsidiaritetsprin-cipen återspeglas. Svensk demokratipolitik måste därför komma tilluttryck i en bestämd uppfattning om EU:s framtid.

Den kommunala självstyrelsens gränser har i dag gummibandets ka-raktär. Om inte kommunerna skall reduceras till lokala förvaltningsor-gan för statliga beslut måste kommunernas få ökad makt inom de om-råden där lokala variationer accepteras. Grundlagens paragraf om denkommunala självstyrelsen måste förtydligas.

Grundkrav

Definiera statensuppgift

Bestäm vad EUskall göra

Grundlagsregleraden kommunalasjälvstyrelsen

11

Kommunerna skall ha rätt att anlita ett judiciellt förfarande för att sä-kerställa ett fritt utövande av sina befogenheter och respekt för deprinciper om kommunal självstyrelse som finns fastlagda i grundlageneller den nationella lagstiftningen. Denna mening är ett direkt citatfrån Europarådets konvention om lokal självstyrelse. Sverige har un-dertecknat konventionen, men uppfyller inte kravet på rättsskydd förden kommunala självstyrelsen. Tvister om kompetensen mellan statoch kommun måste avgöras av en oberoende rättslig instans.

På de områden där staten i allt väsentligt bestämmer det offentligaåtagandets omfattning och nivå bör finansieringsansvaret överförasfrån kommunerna till staten. Oavsett om produktionen sker i offentligeller privat regi finns det behov av stärkt granskningen av producen-terna. Kommunerna kan ges möjligt att tilläggsfinansiera på de områ-den där en lokal majoritet önskar detta. Syftena är att låta makt ochansvar följas åt samt att minska behovet av mellankommunal utjäm-ning.

Antingen bör kommunerna fritt bestämma över utdebiteringen eller såbör staten införa ett permanent skattetak med utrymme för en fri sek-tor. På sikt kan kommunerna själva få bestämma över valet av skatte-bas. För att markera den lokala självstyrelsen kan kommunerna självaansvara för uppbörden av kommunalskatten.

Regionernas växande makt håller på att förändra Sveriges konstitutio-nella system. Konsekvenserna blir särskilt stora i ett land med omfat-tande offentlig sektor och den offentliga verksamheten i huvudsakförlagd till lokala och regionala självstyrelseorgan. Det är ett nedslå-ende faktum att de hittills prövade regionmodellerna visat sig ha bety-dande brister från demokratisynpunkt. Aktuella undersökningar visaratt regionförsöken inte uppfyller grundläggande demokratikrav.

I stället för att omdefiniera demokratin återstår två alternativ. Enmöjlighet är att utveckla den regionala demokratin på allvar. Denandra lösningen är att avveckla regioner och landsting som självstän-dig organisationsnivå.

Uppgiftsfördelningen i en flernivådemokrati bör vara sådan att med-borgarna säkras inflytande över det offentliga systemet. Fördelningenav uppgifter mellan de administrativa nivåerna skall baseras så attvarje nivå har sin egen väldefinierade uppgiftsportfölj för att säkra en-kelhet och överskådlighet. Det bör råda samstämmighet mellan upp-giftsansvar och finansiering.

____________________________________________Om grundkraven för en flernivådemokrati, se RobertDahl och Robert Tufte Size and Democracy och OlofPetersson Kommunalpolitik.

____________________________________________Flertalet förslag om ändrade relationer mellan statenoch kommunerna återfinns i Ekonomirådets rapport2000 Politisk makt med oklart ansvar.

Statlig finansieringav statliga åtagan-den

Kommunal finans-makt

Rättsskydd för denkommunala själv-styrelsen

Antingen demo-kratiska regionereller inga alls

Uppgiftsfördelning imedborgarperspektiv

12

Nytt grundfördrag för EUNytt grundfördrag för EUNytt grundfördrag för EUNytt grundfördrag för EUEuropeiska unionen regleras i dag av ett virrvarr av fördrag, protokolloch förklaringar. Försöken att skapa ett begripligt och sammanfattan-de regelverk har hittills misslyckats. Det krävs juridisk fackkunskapför att tolka dagens svårtillgängliga paragrafmassa.

Därmed uppfyller inte EU ett huvudkrav på en demokratisk organi-sation, nämligen att dess grunder skall vara förståeliga för medlem-marna. Men i dag finns förväntningar att EU skall vila på demokratisklegitimitet. Det är först då som den enskilde medborgaren kan ta delav och förstå de regler som styr unionen.

I praktiken har EU redan nu en konstitution. Summan av alla för-dragsbestämmelser och EG-domstolens uttolkning av gemenskapsrät-ten bildar ett system av rättsregler som bär stora likheter med ett landsförfattning. Ett stort problem är emellertid att denna de facto-konstitution inte existerar i form av ett tydligt och enhetligt dokument.

Ett annat problem är att det regelsystem som ligger till grund fördagens EU är ofullständigt. Betydelsefulla aspekter av unionen lämnasoreglerade. Hit hör så viktiga frågor som uppdelningen av befogenhe-ter mellan EU och medlemsländerna samt den närmare rollfördelning-en mellan EU:s institutioner.

EU behöver en konstitution bestående av ett koncist grundfördrag.Syftet är att skapa en konstitutionell hierarki av rättsregler som kan er-sätta den svåröverskådliga ansamlingen av traktater, direktiv, förord-ningar och andra rättsakter.

Grundfördraget bör beskriva medborgarnas rättigheter; den rättig-hetsstadga som proklamerades vid Nice-mötet 2000 kan här finna sinplats. En annan viktig del av ett grundfördrag är en uppdelning mellanEU:s och medlemsstaternas befogenheter. Sist, men inte minst, ärsyftet med ett grundfördrag att bestämma vad EU:s olika organ skallgöra.

EU-samarbetet kan konstrueras så att det förenar gemenskap ochflexibilitet. De politiska åtaganden som är obligatoriska för alla EU-medlemmar bör bilda en gemensam grund med betydande inslag avöverstatligt beslutsfattande. Dessutom kan EU även medge frivilligtmellanstatligt samarbete mellan grupper av EU-länder på andra poli-tiska områden, så kallade öppna partnerskap. Syftet är att tillgodosekravet på stabilt samarbete inom EU:s kärnområde utan att för denskull förhindra initiativ på andra områden.

Detta förslag skiljer sig från en del andra idéer om flexibel integra-tion, som innebär att en liten grupp av kärnländer skulle fördjupa sittsamarbete genom att lämna övriga medlemmar efter sig. Öppna part-nerskap innebär tvärtom att EU:s centrala mål vilar på en gemensamgrund som delas av samtliga medlemsländer.

Otydligtregelsystemför EU i dag

En författningför EU

Gemensam grundoch öppna partner-skap

13

För att minska avståndet mellan medborgare och beslutsfattare börparlamentet få mer att säga till om. Parlamentets medbeslutanderätt,med ministerrådet, bör därför utvidgas till fler områden inom EU:sgrundfördrag. Ett gemensamt valsystem för alla EU-länder bör skapas,där proportionalitet på EU-nivå befrämjar uppkomsten av alleuropeis-ka partier. Syftet är att åstadkomma lagstiftande institutioner i form avett tvåkammarsystem med ministerrådet som senat och det nuvarandeEuropaparlamentet som representanthus.

EU behöver en skarpare gräns mellan regeringsmakt och förvaltning.Kommissionens roll bör därför renodlas till en styrande makt underpolitiskt ansvar. Antingen bör parlamentet få möjlighet att genom av-sätta enskilda kommissionärer genom misstroendeförklaring (parla-mentarism), eller också bör kommissionens ordförande väljas direktav folket (presidentstyre). Syftet är att minska det demokratiska un-derskottet genom att skapa klara mekanismer för att utkräva politisktansvar.

Offentlighetsprincipen måste få full tillämpning i hela unionen. Enviktig del av offentlighetsprincipen är envars rätt att få ta del av of-fentliga handlingar. Offentlighetsprincipen innefattar också meddelar-frihet för tjänstemän.

Från demokratisynpunkt är det anmärkningsvärt att det högsta lag-stiftande organet inom EU sammanträder utanför allmänhetens insyn.De slutna rådssammanträdena bör ersättas av öppna senatsmöten.

Den interna granskningen av EU-organen bör förbättras. Europapar-lamentet måste få ett större ansvar för den politiska granskningen avEU:s verksamhet, vilket fordrar större egna utredningsresurser. Revi-sionsrätten spelar redan en viktig roll som oberoende granskningsor-gan i de europeiska medborgarnas tjänst, men sanktionsmekanismernabehöver stärkas.

Debatten om EU:s konstitutionella framtid ställer därmed frågan omunionens legitimitet på sin spets. Från demokratisynpunkt borde detvara Europas medborgare som ytterst besitter den författningsgivandemakten.

En folkomröstning om ett nytt grundfördrag kunde genomföras påen och samma dag enligt principen en medborgare, en röst inom helaunionen, eventuellt även i kandidatländerna. Det skulle därmed intebli enskilda länder som avgör, utan majoriteten av medborgarna i uni-onen som helhet.

____________________________________________En bakgrund till debatten om ett grundfördrag för EUges i dokumentsamlingen Europas författning och påwebbplatsen www.const.sns.se/europa.

____________________________________________Flera av förslagen om EU-reformer finns i Ekonomi-rådets rapport 2000. Folkomröstning föreslogs avDemokratirådet 1995.

Stärk Europa-parlamentet

Omvandlakommissionentill en regering

Öppna EU:sbeslutsprocess

Skärp granskningenav EU-organen

Folkomröstning

14

Ny grundlag för SverigeNy grundlag för SverigeNy grundlag för SverigeNy grundlag för SverigeMed konstitution avses en samling rättsregler som anger hur en poli-tisk samfällighet skall styras. Det finns två principiellt olika typer avkonstitution: normerande och beskrivande.

En normerande konstitution svarar på frågan hur det bör vara. Ensådan konstitution innehåller de grundläggande principerna för ettlands styrelseskick. En normerande konstitution befinner sig överst ien hierarki av rättsnormer. Konstitutionen är överordnad annan lag-stiftning och därmed bindande för lagstiftaren.

En beskrivande konstitution svarar på frågan hur det är. En sådankonstitution är således liktydig med ett lands styrelseskick. Författ-ningen får därmed ofta formen av en detaljerad förteckning, en sam-ling av praxis som är föga bindande för lagstiftaren. Skillnaden mellankonstitution och övrig lag blir därmed ringa.

Visserligen innehåller de svenska grundlagarna en del principstadgan-den, men de förses ofta med beskrivningar av undantag, inskränkning-ar och tillämpningar. Sveriges konstitution måste karaktäriseras som ihuvudsak beskrivande.

Jämfört med andra demokratiers författningar framstår den svenskagrundlagstiftningen som utförlig och detaljerad. Det är framför allt detfaktum att Sverige har fyra lagar med grundlagsstatus som ökar text-mängden.

Regeringsformens andra kapitel innehåller en katalog över fri- ochrättigheter. Utformningen skiljer sig från en normerande konstitution,som inskränker sig till att fastslå huvudprinciper. Den svenska reger-ingsformen stadgar inte endast en allmän rättighet, utan beskriver ock-så hur denna rättighet kan inskränkas genom annan lagstiftning. Kon-stitutionen förlorar därmed en del av sin normerande kraft.

Den svenska grundlagen uppfattas sällan som ett hinder för riksdagenslagstiftning. Om man i ett konkret fall finner att ett lagförslag står ikonflikt med grundlagen är den spontana reaktionen snarast att ändragrundlagen än att överge lagförslaget.

Det är riksdagen som avgör om ett lagförslag strider mot författ-ningen. Lagrådets yttrande är varken obligatoriskt eller bindande.

Även om de politiska partierna i allmänhet eftersträvar breda överens-kommelser i författningspolitiska frågor är det formellt sett tämligenenkelt att ändra svensk grundlag. Huvudregeln är att grundlagsänd-ringar fattas genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggan-de val. Besluten fordrar endast enkel majoritet.

Erfarenheten visar att de svenska grundlagarna ändras relativt ofta.Sedan tillkomsten 1974 har 45 procent av regeringsformens paragrafervarit föremål för ändringsbeslut.

Normerandeeller beskrivandekonstitution

Sverige har eni huvudsakbeskrivandekonstitution

Principer medinskränkningar

Oförpliktande förlagstiftaren

Täta ändringar

15

Sverige har en konstitution som, av historiska orsaker, främst har be-skrivande karaktär. Svensk författningspolitik står inför ett strategisktvägval. Vill Sverige ha en konstitution som har normerande karaktär?

Handlingsalternativen är tre. Det första är status quo. Icke-beslut,att inte göra några förändringar, är också ett val som bör bedömas påsamma grunder som valet att gå till aktiv handling. Valet att förändrakan ta två vägar. Den ena är de partiella reformernas väg inom ramenför dagens grundlagar. Det skulle sannolikt snart visa sig att de parti-ella reformernas väg leder till så stora förändringar att systematikenoch överskådligheten skulle gå förlorad. En normerande konstitutionkräver tydliga och precisa formuleringar. Därmed återstår genomgri-pande förändring, som skulle utmynna i en ny grundlag.

En ny grundlag skulle innehålla tydligare konstitutionella principer.Regeringsformens första kapitel innehåller redan nu vissa målsätt-ningsstadganden. Några av dessa kunde omformuleras i preciserandesyfte; exempel härpå är rättsstatsprincipen och stadgandet om lokalsjälvstyrelse. Andra principer kunde tilläggas, exempelvis maktdel-ningsprincipen. Statens förhållande till det internationella samarbetetkunde i detta sammanhang också preciseras.

Den nuvarande rättighetskatalogen i regeringsformens andra kapitelinnehåller såväl huvudprinciper som undantag och begränsningar. Enrenodling skulle innebära att grundlagen endast fastslår rättigheternashuvudinnehåll.

Om konstitutionen skall vara normerande måste det finnas institutio-naliserade procedurer för att tillse att konstitutionen efterlevs. Detfinns flera tänkbara metoder, men en författningsdomstol vore en na-turlig lösning. Domstolarnas och myndigheternas lagprövningsrätt be-höver preciseras; uppenbarhetskravet kunde exempelvis avskaffas.Rättsväsendets ställning förtjänar ett eget kapitel i regeringsformen.

En grundlagsrevision skulle inte minst ha syftet att rensa ut den rela-tivt stora mängden av detaljerade föreskrifter och överföra dessa tillannan lag.

En kortfattad grundlag skulle behöva kompletteras med mer detal-jerade bestämmelser. En möjlighet vore att samla dessa i ett antal kon-stitutionella stadgar, vilka kunde få en ställning mellan grundlag ochvanlig lag. Konstitutionella stadgar skulle kräva kvalificerad majoritetför att ändras.

För att också formellt markera att konstitutionella förändringar kräverbreda överenskommelser kunde grundlagsändringar i fortsättningenkräva två likalydande beslut, alltjämt med mellanliggande val, medkvalificerad, exempelvis två tredjedels, majoritet.

Ny grundlag

Tydligareprinciper

Omredigeradrättighetskatalog

Förstärkt konstitu-tionell kontroll

Utrensning avdetaljregler

Ändrad ändrings-regel

16

ValsystemValsystemValsystemValsystemFria, hemliga och direkta val är grundläggande för den representativademokratin. I praktiken kan valsystem utformas på många skilda sätt.Inget valsystem är perfekt. Forskningen har påvisat fördelar och nack-delar med olika valmetoder. Men valet av valsystem är ingalundagodtyckligt. Sättet att ordna de allmänna valen har stora konsekvenserför det politiska systemets funktionssätt.

Varje valsystem kan bedömas mot bakgrund av demokratins all-männa ideal. Ett grundläggande krav är medborgarstyrelse. Vid valtill-fället skall den enskilde väljaren ha möjlighet att fälla ett betyg överdem som innehaft makten under valperioden och ge ett mandat till denytillträdande representanterna. Ett annat krav är att valmetoden skallvara rättvis och minimera riskerna för valfusk och andra otillbörligaintrång i den demokratiska processen. Valproceduren skall vara för-ståelig och uppfattas som legitim. Slutligen skall valsystemet vara för-enligt med kravet på handlingskraft. Valen skall ordnas så att de för-troendevalda har möjlighet att effektuera väljarnas vilja.

Dagens svenska system brister i två grundläggande avseenden. Detförsvårar väljarnas möjligheter att ställa regeringen till ansvar och detnedsätter regeringens handlingsförmåga.

Sedan det nuvarande valsystemet infördes har svensk politik kän-netecknats av ett fragmenterat partisystem och svaga minoritetsrege-ringar. Även om även andra faktorer har bidragit till det politiskalandskapets förändringar spelar valsystemet otvivelaktigt en viktigroll.

Sambandet mellan valsystem och partistruktur är väldokumenterat istatsvetenskaplig forskning. Proportionella valsystem tenderar att ledatill ett mer uppsplittrat partiväsende. En effekt är rent mekanisk: detproportionella valsättets lägre tröskel gör det lättare för små partier attkomma in i parlamentet. Men man kan inte bortse från att det ocksåfinns en dynamisk effekt. Eftersom ett fragmenterat parlament gör detsvårare att bilda regering stiger väljarnas missnöje och därmed derasbenägenhet att pröva nya alternativ. Valsystemet kan därmed förstärkatendensen till väljarrörlighet och partisplittring.

Svårigheten att bilda regering framstår som ett av det svenska val-systemets främsta effekter. Systemets svaghet gör sig framför allt på-mint i tider av ekonomisk kris. Frånvaron av robusta institutionerhämmar då det politiska systemets handlingsförmåga. Återgången tillfyraåriga mandatperioder var visserligen en viktig partiell reform, menflera av systemets svagheter består. Efter trettio års erfarenheter av ettextremt proportionellt och instabilt system har frågan om valmetodensutformning nu åter hamnat på demokratipolitikens dagordning.

____________________________________________För en aktuell analys av valsystemet, se Morgan Jo-hanssons artikel i Tiden 2000.

Valsystemet diskuteras i Demokratirådets rapporter1996 och 1999 samt i Ekonomirådets rapport 2000.

____________________________________________Inom SNS författningsprojekt pågår flera undersök-ningar om valsystemet; se vidare webbplatsenwww.const.sns.se.

Flera krav påvalsystemet

Dagens systemhar stora brister

17

En möjlighet vore att ersätta dagens proportionella valsätt med ettrenodlat majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar. Fördelen skulle varaatt väljarnas dom på valdagen skulle få en mer direkt och omedelbareffekt på regeringsbildningen. Valvinden ger ett tydligare utslag iparlamentets sammansättning. Den politiska debatten koncentreras tillhuvudalternativen. Oppositionen blir mer funktionsduglig.

Men majoritetsvalsystemet har också kända nackdelar. Parlamen-tets representativitet blir sämre. Partier som representerar minoriteterfår svårare att hävda sig. De höga trösklarna mot nya partier konserve-rar den existerande partistrukturen. Regionala särintressen uppmunt-ras. Valdeltagandet blir lägre, särskilt i valkretsar där minoriteten ärchanslös.

Alternativet till majoritetsval är förändringar inom ramen för det pro-portionella valsättet. En minskad partisplittring, och därmed ökad san-nolikhet för majoritetsregeringar, skulle kunna åstadkommas genomen serie delreformer. De 39 utjämningsmandaten kan avskaffas. Denuvarande 29 valkretsarna kan utökas till antalet och därmed rymmafärre valda ledamöter än i dag. Fyraprocentsspärren kan höjas.

Visserligen har den enskilde väljaren numera fått ökade möjligheteratt påverka vem som blir invald, men det nuvarande personvalet är enhalvmesyr. Alternativet till en återgång till det gamla partidomineradesystemet är ett obligatoriskt personval av exempelvis finländsk mo-dell. Med majoritetsval i enmansvalkretsar skulle valet av parti bliidentiskt med valet av person.

Betydelsen av gemensam valdag förefaller överskattad. Det finns ingasäkra belägg för att svensk demokrati har försämrats genom systemetmed val till riksdagen, landstingen och kommunerna vid samma till-fälle. Utrymmet för lokala frågor förefaller stort och många väljare görseparata val. Därför finns det knappast skäl att frångå den gemen-samma valdagen.

Så länge inte tillräckligt många medborgare frivilligt ansluter sig är depolitiska partiernas finansiering är ett svårlöst problem. I många län-der har partifinansieringen lett till politiska skandaler. De svenskapartierna får betydande stöd från skattemedel. Problemet är att parti-stödet inte åtföljs av tydliga regler och ordentlig kontroll. Om intepartierna själva skärper reglerna är lagstiftning ett alternativ.

Folkomröstningar kan inte ersätta, men väl komplettera den represen-tativa demokratin. I dag är möjligheterna små och de lokala initiativenstoppas ofta av kommunfullmäktige. Den politiska debatten skulle vi-taliseras av fler folkinitiativ, både på lokal och nationell nivå, så små-ningom kanske till och med i europeisk skala.

Majoritetsvalsystemär ett alternativ

Förändringar i detproportionellavalsystemet

Obligatorisktpersonval

Gemensamvaldag

Partifinansiering

Folkinitiativ

18

RiksdagenRiksdagenRiksdagenRiksdagenParlamentarismen tilldelar riksdagen en viktig funktion i den politiskabeslutsprocessen. Som lagstiftande organ har riksdagen ansvaret föratt genom debatt och granskning se till att kunskapsunderlag och kva-litetssäkring är tillfredsställande. Inför nya politiska beslut har riksda-gen en framåtblickande uppgift. För att kunna hålla regeringen ansva-rig har riksdagen också en tillbakablickande uppgift genom att skaffainformation om hur besluten genomförts.

Riksdagen fyller i dag knappast sin debatterande och granskande upp-gift. Debattsidor och soffprogram har i mycket tagit över som arenorför den politiska debatten. Riksdagsarbetet belamras av småfrågor. Denationella parlamenten riskerar att hamna i europeiseringens bakvat-ten.

Åtskilliga av dessa problem är självförvållade. En viktig del avsvensk demokratipolitik kommer att bestämmas av riksdagens egenförmåga till förnyelse.

I jämförelse med andra demokratier av liknande befolkningsstorlekhar Sverige ett ovanligt stort parlament. En minskning skulle leda tillbättre koncentration kring riksdagens huvudfrågor. Andra länders er-farenheter pekar på att riksdagens skulle kunna fylla sin uppgift medungefär halva antalet ledamöter.

Införandet av enkammarsystemet framstår i trettio års perspektiv somett misstag. Avskaffandet av tvåkammarsystemets balanserande ele-ment ökade instabiliteten i det politiska systemet och minskade demo-kratins förmåga att fatta genomtänkta och långsiktiga beslut.

Det finns flera argument för ett tvåkammarsystem. Det ger utrym-me för en mer varierad representation och inför ett element av politiskmaktdelning. En extra kammare tillför speciell kompetens till lagstift-ningsarbetet, skapar ett forum för friare och mer obunden reflektion,ökar antalet granskare av ett lagförslag och antalet granskningstillfäl-len samt inför större eftertanke i beslutsfattandet.

Ett tvåkammarsystem blir meningsfullt endast om de båda kamrarnaskiljer sig åt när det gäller valsätt och uppgift. I början av 1960-taletvar författningsutredningen inne på en modell med listvalsystem i sexstörre regioner. Därmed skulle det bli möjligt även för individer sominte passade att ge sig in i den politiska hetluften, men som ändå kun-de anses bli goda riksdagsledamöter, kunde beredas plats i riksdagen.

En sådan senat skulle kunna få som huvuduppgift att granska lag-förslag från demokratisk och konstitutionell synpunkt och eventuelltfå möjlighet att inlägga ett fördröjande veto. Ett sådant slags utbyggtkonstitutionsutskott, med direkt mandat från väljarna, kunde stärkariksdagens debatterande och granskande roll.

Debatt ochgranskning

Riksdagensförnyelse

Halveradstorlek

Tvåkammar-system

Senat

19

Riksdagen har ansvar för att det finns fungerande system för rättslig,administrativ och ekonomisk granskning av hela den offentliga verk-samheten. Med beslutet om att inrätta en fristående riksrevision hargranskningsmakten i det politiska systemet skärpts i ett väsentligt av-seende. Men en oberoende, professionell revision är endast en del avgranskningsmakten. Riksdagens uppgift är att själv svara för den poli-tiska kontrollen att de fattade besluten leder till åsyftat resultat.

En del av riksdagens kontrollmakt utgörs av konstitutionsutskottetsårliga granskning av regeringsärendenas handläggning och statsrådensämbetsutövning. Denna viktiga del av KU-granskningen har emeller-tid reducerats till ett tämligen ytligt partipolitiskt spel.

Fackutskotten har ansvar för att följa upp, utvärdera och granskautfallet av politiska beslut inom sina områden. Steget från ord tillhandling förefaller här vara osedvanligt långt. Riksdagen fyller härknappast sin granskande roll.

Riksdagen har också möjlighet att mer aktivt bidra till kunskapsun-derlaget för den politiska beslutsprocessen. Riksdagens egna utred-ningar är ännu så länge fåtaliga. Inget hindrar riksdagen tillsätter egnautredningar och publicera dem som ROU, Riksdagens offentliga ut-redningar.

Riksdagen kunde också inrätta ett fristående utredningskontor meduppgift att förhandsgranska de samhällsekonomiska konsekvensernaav propositioner och motioner. En möjlig förebild är amerikanskaCongressional Budget Office, CBO.

Med EU-medlemskapet flyttades makten över viktiga politikområdenfrån riksdagen till unionens institutioner. Europeisering och globalise-ring innebär problem men erbjuder också lösningar för demokratin.De nationella parlamenten kan hävda sitt inflytande om de ändrar sinaarbetsmetoder med hänsyn till de nya förutsättningarna.

Internationella frågor spelar redan en ökande roll i riksdagens ar-bete och det finns också förslag om att stärka riksdagens inflytande ieuropeiska frågor. Framför allt är tanken att fackutskotten skall blimer aktiva och att kammardebatterna skall ges en mer framskjutenroll. Dessa förslag är dock knappast tillräckliga.

Den svenska riksdagen har hittills nöjt sig med en passiv roll i Eu-ropasamarbetet. Mellanstatlighetens modell, med regeringarna i cent-rum, har varit den underförstådda förutsättningen. EU-nämnden redu-ceras till ett föga förpliktande samrådsorgan mellan statsråd och spe-cialintresserade riksdagsledamöter.

Riksdagen kan också spela en mer självständig roll på den europe-iska scenen. Europaparlamentets ledamöter från det egna landet kan,som i Nederländerna, inbjudas till vissa av parlamentets debatter.____________________________________________Bakgrundsmaterial och internationella jämförelseråterfinns i Lars Davidssons litteraturöversikt Parla-mentets organisation, SNS författningsprojekt.

Se även Demokratirådets rapporter 1995 och 2001

____________________________________________samt Ekonomirådets rapport 2000.

Riksdagen har nyligen genomfört interna utred-ningar om riksdagens arbetsformer när det gäller led-ning, budgetprocess, revision och EU-frågor.

Granskningsmakt

Kunskapsbas

Internationell roll

20

Regering och förvaltningRegering och förvaltningRegering och förvaltningRegering och förvaltningRegeringens uppgifter blir allt tyngre, men dess politiska bas har blivitallt svagare. EU-medlemskapet har givit statsråden, särskilt statsmi-nistern, en större arbetsbörda. Dagens modell för styrning av förvalt-ningsmyndigheterna tilldelar regeringskansliet en central roll.

Men sedan tjugo år tillbaka har Sverige haft minoritetsregeringar.Regeringspolitiken har blivit beroende av förhandlingar, kompromis-ser och mer eller mindre osäkert stöd från andra partier i riksdagen.Ett typfall är regeringskrisen 1990, då en allians av vänsterpartiet ochde borgerliga partierna röstade bort den socialdemokratiska minori-tetsregeringen utan att kunna enas om någon alternativ regering.

Erfarenheterna från mellankrigstidens Europa visar att demokratinsöverlevnad kan hänga på det politiska systemets handlingskraft. Svagaregeringar och bristande förmåga att lösa befolkningens sociala pro-blem ledde till att många demokratiska system gick under. Tage Er-lander har vittnat om sin och andra ungas förtvivlan över politikernashandlingsförlamning och folkets förakt för politikerna. I Sverige räd-dades demokratin efter en politisk samverkan som lade grunden förstarka regeringar.

En politisk samarbetskultur kan ibland kompensera för problemmed stor partisplittring. Men de politiska institutionernas utformninghar avgörande betydelse för att få till stånd starka regeringar. En om-läggning av valsystem i riktning mot majoritetsval skulle öka sanno-likheten för stabila majoritetsregeringar. Även inom ramen för det nu-varande valsystemet finns det institutionella förändringar som ocksåskulle ha effekter i denna riktning.

De svenska reglerna för regeringsbildning har visat sig ofta leda tilluppkomsten av minoritetsregeringar. I Sverige finns inte kravet att re-geringen efter ett val måste godkännas av en majoritet i den nyvaldariksdagen. Sålunda kunde socialdemokraterna efter 1998 års val sittakvar trots en avsevärd valförlust.

Ett alternativ är att övergå till positiv parlamentarism genom att in-föra regeln att varje nyvald riksdag genom en förtroendeomröstningmåste godkänna regeringen. Syftet är att befrämja majoritetsregering-ar.

En möjlighet att stärka regeringens handlingskraft är att införa dentyska bestämmelsen om konstruktiv misstroendeförklaring. En riks-dagsmajoritet kan då inte fälla regeringen utan att presentera ett kon-kret regeringsalternativ.

____________________________________________Tanken på konstruktivt misstroendeförklaring fram-fördes i Ekonomikommissionens rapport SOU1993:16 Nya villkor för ekonomi och politik.

____________________________________________En diskussion om starka regeringar återfinns också iDemokratirådets rapport 1996 och Ekonomirådetsrapport 2000.

Positiv parlamen-tarism

Starka regeringar

Konstruktivtmisstroendevotum

21

Ansvarsfördelningen mellan regeringskansliet och de statliga förvalt-ningsmyndigheterna behöver renodlas. Enligt konstitutionen kan re-geringen styra förvaltningen genom normgivningsmakt, finansmakt,utnämningsmakt och kontrollmakt.

Men åtskilliga av de regeringens beslut avser partsärenden och bi-drag. Inom vissa politiskt uppmärksammade områden har regeringenvalt att själv ta hand om verkställigheten. Men regeringskansliet sak-nar tillräckliga kunskaper och resurser för sådana beslut. Departe-menten lyder inte under samma regelverk och kontrollsystem somförvaltningsmyndigheterna. Risken för politisering är också uppenbar.Regeringskansliet skall vara en strategisk ledning för statsförvaltning-en och inte dela ut bidragsmiljarder.

Den parlamentariska uppdrags- och ansvarskedjan förutsätter att re-geringen kan styra statsförvaltningen. Den konstitutionella demokratinbygger på normgivning och tydliga mål. Regeringskansliet saknar idag tillräcklig kapacitet och kompetens att ta emot och reagera på deninformation som kommer från myndigheterna.

Omläggningen av riksrevisionen kräver också förändringar inomregeringskansliet. Regeringen, särskilt finansdepartementet, behöveren effektiv internrevision och finanskontroll över den statliga förvalt-ningen.

Sverige har av historiska skäl en internationellt unik organisation avden centrala statsmakten. Departementen är relativt små och fungerarväsentligen som stabsorgan till regeringen, medan huvuddelen av denstatliga förvaltningen utgörs av organisatoriskt fristående myndighe-ter.

Denna modell med självständiga ämbetsverk har principiella för-delar, inte minst genom att skapa förutsättningar för en tydlig ansvars-fördelning och att göra det möjligt för regering och regeringskansli attkoncentrera sig på större frågor.

I praktiken kan emellertid rollfördelningen mellan departement ochmyndigheter avvika från modellen, med risk för misskötsel och inef-fektivitet. Regeringen kan försöka politisera ämbetsverken genom attutnämna chefer baserat på politiska hänsyn. För att systemet skallfungera gäller det därför att avpolitisera rekryteringen till chefstjäns-ter. Ett sätta att uppfylla grundlagens krav på förtjänst och skicklighetär att låta riksdagen fråga ut kandidaterna vid offentliga förhör därockså oberoende sakkunniga deltar.

Ansvarsfördelningregering –myndigheter

Självständigaämbetsverk

En regeringsom styr

22

Lokal självstyrelseLokal självstyrelseLokal självstyrelseLokal självstyrelseSverige har en internationellt relativt unik tradition av lokal självsty-relse. Menigheten har genom århundraden på olika sätt deltagit i rätt-skipning och offentlig förvaltning. Läskunnighet och träning i folkrö-relsernas studiecirklar har förberett medborgarna på att ta samhällsan-svar. Undersökningar under senare år visar också att medborgarna bliralltmer kunniga och kritiska. Kommunalpolitiken har också blivitalltmer vital och självständig i förhållande till rikspolitiken. Olika lo-kala initiativ såsom byagrupper stärker självkänslan.

Men det finns också svårigheter. Många medborgare känner sigfrämmande för dagens politiska former. Lokala skandaler har ytterli-gare spätt på misstroendet mot politikerna. Klyftan mellan väljare ochvalda blir inte mindre av massmediernas fixering vid politiken somspel och drama. De lokala partierna har svårt att rekrytera nya med-lemmar. Ungdomarna är ofta starkt engagerade av dagens problem iSverige och världen, men de drar sig för att engagera sig i de traditio-nella politiska organisationerna.

Uppenbarligen finns det ett glapp mellan institutioner och medbor-gare. Mycket kan åstadkommas genom att ändra kommunernas orga-nisation och beslutsformer. Det pågår flera experiment med exempel-vis kommundelsnämnder, beställar-utförar-organisationer, brukar-medverkan, folkomröstningar och internet. Men det återstår en långprocess innan varje kommun funnit sin fungerande modell för hurgårdagens tradition av lokal självförvaltning skall kunna översättas tillmorgondagens krav på medborgarstyrelse, rättssäkerhet och hand-lingskraft.

Sökandet efter en standardmodell är förgäves. Kommunerna är oli-ka. Den kommunala självstyrelsen måste därför har så vida ramar attvarje kommun kan finna sina egen modell för lokal demokrati.

Det räcker inte heller att bara ändra organisationen. Demokratin ståroch faller med sina medborgare. Under välfärdssystemens uppbygg-nadsskede vande sig invånarna vid en inskränkt roll som servicekon-sument. Kommunmedlemmen reducerades till en kund och klient, varsenda uppgift blev att ställa krav och stå i kö. Demokratin innebär docknågonting mycket mer. Medborgarskapet bygger på en förening avrättigheter och skyldigheter, av frihet och ansvar.

Lokal demokrati fordrar en förening av yttre och inre självstyrelse.Den yttre självstyrelsen innebär att staten medger att kommunerna åt-njuter en i förväg definierad sfär av frihet. Den inre självstyrelsen in-nebär att de enskilda medborgarna har reella möjligheter att påverkabesluten och att utkräva ansvar av de styrande.

____________________________________________Lokal demokrati analyseras ibland annat Demokratirå-dets rapport 1997. Medborgarnas engagemang doku-menteras av Demokratirådet 1998. Demokratirådet harutvecklat sina förslag i flera debattartiklar.

____________________________________________Ekonomirådets rapport 2000 innehåller ett antal

förslag med syftet att förbättra medborgarnas möjlig-heter till lokalt ansvarsutkrävande.

Politikerplikt och medborgarpaneler analyseras avJan Teorell i rapporter för SNS författningsprojekt.

Medborgarnaskommun

Yttre och inresjälvstyrelse

23

En väg mot stärkt politiskt ansvarsutkrävande är att införa kommunalparlamentarism, dvs. att majoriteten i fullmäktige tillsätter styrelse ochpolitiska förvaltningschefer. En alternativ väg är en borgmästarmo-dell, dvs. en direktvald högsta förvaltningschef. Det senare alternativettydliggör också ansvarsfördelningen mellan den politiska ledningenoch förvaltningen.

Medborgarkontrakt bör specificera kommunernas åtagande gentemotkommuninvånarna och vara så tydliga att de kan ligga till grund förrättsligt ansvarsutkrävande.

Medborgarpaneler har prövats i mindre skala i några länder. Genomsådana grupper bestående av ett tvärsnitt av befolkningen får medbor-gare tillfälle att yttra sig i små lokala och stora nationella frågor. Med-borgarpaneler understryker att den demokratiska processen innebär attunder kritisk debatt självständigt pröva argument och motargument.Politikerna skall inte tvingas följa opinionen, men de får åtminstonetillfälle att bemöta argument och motargument.

Dagens möjligheter till lokala folkinitiativ är alltför begränsade. Be-slutande lokala folkomröstningar kan ges en mer framskjuten roll. Ombeslut om kommunalskatter verkligen skall vila på medborgarnassamtycke bör folkomröstningar vara obligatoriska och beslutande vidändringar av den kommunala utdebiteringen.

Den kommunala debatten hämmas av svag mediebevakning och lo-kala pressmonopol. Den nya informationstekniken erbjuder nya möj-ligheter, till exempel att ta emot medborgarnas synpunkter på kom-munala angelägenheter och via kommunernas hemsidor låta sådanasynpunkter bli tillgängliga för alla kommuninvånare. Den ger ocksåmedborgarna stora möjligheter att informera varandra om kvalitetenpå barndaghem, skolor, eller ålderdomshem. Kommunernas webbplat-ser kan också ge större plats åt lokal opinionsbildning. Den lokalapartipressen skulle kunna få en pånyttfödelse på nätet.

Politikerplikt är ett sätt att förverkliga idén om medborgarstyrelse.Klyftan mellan medborgare och politiker beror inte bara på brister idet politiska systemet utan även på brister i medborgarnas krav ochförväntningar på politiken. Förtroendeposter behöver inte alltid fyllasav partipolitiker, utan av medborgare som väljs genom lottning.

Lotten är egentligen den ursprungliga, grekiska formen för politiskrepresentation. Det amerikanska jurysystemet fungerar efter dessaprinciper. Medborgarna skulle i så fall kunna få mer realistiska för-väntningar på politiken, och dessutom ha bättre kontakt med de poli-tiskt engagerade.

Politisktansvarsutkrävandei kommunerna

Medborgarpaneler

Lokalafolkomröstningar

Levandekommunaldebatt

Politikerplikt

Medborgarkontrakt

24

GranskningsmaktGranskningsmaktGranskningsmaktGranskningsmaktAll maktutövning riskerar att urarta. ”För att makten inte skall kunnamissbrukas, ligger det i sakens natur att makt måste hejda makt”, somMontesquieu formulerat en av konstitutionalismens huvudidéer.

Som en röd tråd genom politiska teorier och författningskonstruk-tioner löper tanken att man genom att dela upp makt och inrätta mot-makter skall kunna balansera och kontrollera makten.

Behovet av metoder för granskning och kontroll ökar snarare änminskar. Många moderna metoder för organisering av komplexa sy-stem förutsätter att hierarkisk detaljstyrning ersätts av autonoma in-stitutioner som regleras av intern och ömsesidig kontroll.

Sverige har av historiska skäl haft en relativt svagt utveckladgranskningsmakt. Under senare år har behovet granskande institutio-ner hamnat i fokus för den offentliga debatten. Beslutet att omorgani-sera den statliga revisionen genom att inrätta en riksrevision är ettviktig steg på vägen mot en bättre organiserad granskningsmakt.

Trots den kommunala sektorns ekonomiska betydelse är den kommu-nala revisionen inte lika utvecklad som den statliga. Medborgarnasmöjligheter att bedöma sin kommun förutsätter en kommunal revisionsom uppfyller professionella krav på självständighet och kompetens.

Om inte kommunerna själva tar initiativet blir det statens uppgiftatt inrätta ett nationellt kommunrevisionsverk med uppgift att överva-ka kommunernas egen revision och att ansvara för effektivitetsrevi-sionen av den kommunala verksamheten. Syftet är att göra revisionentill ett effektivt instrument för att påvisa ineffektivitet och genom jäm-förelser stimulera kostnadsmedvetandet.

Förvaltningsdomstolarna i Sverige är paradoxalt nog både för svagaoch för starka. Svenska domstolar var länge förhindrade att utövarättslig kontroll av regeringsbeslut. Sett i ett europeiskt perspektiv hardetta givit domstolarna en onormalt svag ställning i det offentliga li-vet. Däremot har svenska förvaltningsdomstolar en befogenhet somderas europeiska motsvarigheter saknar. I Sverige bedöms överkla-ganden i förvaltningsärenden som huvudregel inte endast med hänsyntill beslutens laglighet utan också deras lämplighet. Svenska domstolarhar makt att inte endast upphäva ett beslut utan också att ändra inne-hållet.

Domstolarna bör koncentrera sig till laglighetsprövning, dvs. attavgöra om myndigheternas beslut strider mot någon rättsregel. Dennakontroll ger domstolarna en viktig men ändå avgränsad roll. Lämplig-hetsfrågor avgörs där de bäst hör hemma i ett demokratiskt samhälle:hos politiskt och professionellt ansvariga organ, inte i självständigadomstolar.

Kommunalrevision

Tydligaredefinieraddomstolsmakt

25

Under förutsättning att Sverige får en normerande grundlag uppkom-mer frågan om vem som skall tolka grundlagens innebörd. Frågan omförhållandet mellan juridik och politik ställs här på sin spets. Det ärdemokratipolitikens uppgift att finna de institutioner som bäst för-verkligar såväl folksuveränitetsprincipen som rättsstatens krav.

Demokratin kan hotas av alltför svaga domstolar; rättssäkerhetenkan bli lidande. Demokratin kan också hotas av alltför starka domsto-lar; de allmänna valens ansvarsmekanism riskerar att urholkas.

En författningsdomstol är ett principiellt intressant försök att lösaproblemet att förena demokratins folkvalda lagstiftare med rättsstatenskrav på oberoende domare. Modellen med en särskild författnings-domstol prövades först i Österrike efter första världskriget och haderättsteoretikern Hans Kelsen som upphovsman. Enligt Kelsen byggeren författningsdomstol på två förutsättningar. Det ena gäller domsto-lens ledamöter. De skall visserligen arbeta självständigt, men de till-sätts av parlamentets folkvalda ledamöter. Det andra villkoret är attförfattningen inte får innehålla vagt formulerade principer; sådanaskulle ge domstolen tillfälle att driva en normativ linje i strid med denpolitiska majoriteten.

En svensk författningsdomstol skulle lösa flera av de problem somi dag är förknippade med bristerna i fråga om konstitutionell kontroll.

Lagprövningsrätten är numera inskriven i den svenska regerings-formen, men användningen inskränks av regeln att domstolar ochmyndigheter endast får bortse från grundlagsstridiga beslut av rege-ring och riksdag om felet är uppenbart. Det finns i dag förslag om attavskaffa detta uppenbarhetskrav. Men att ge varje myndighet ochdomstol makt att bortse från riksdagsbeslut är problematiskt från de-mokratisynpunkt. En förstärkt lagprövningsrätt borde därför anförtrosett speciellt organ, en författningsdomstol.

Enligt en europeisk konvention skall lokala självstyrelseorgan fåsina rättigheter prövade av ett oberoende judiciellt organ. En författ-ningsdomstol vore en lämplig instans för att lösa flernivådemokratinsbefogenhetskonflikter.

En svensk författningsdomstol skulle också kunna formulera ochupprätthålla svenska konstitutionella traditioner i händelse av konfliktmed den europeiska gemenskapsrätten.

Som i fallet med den tyska författningsdomstolen skulle enskildaindivider kunna framföra sina författningsbesvär. En författningsdom-stol skulle från medborgarsynpunkt vara mer effektiv än dagens JO-ämbete.

En författningsdomstol skulle också vara lämpad för att pröva kla-gomål över valproceduren. Eftersom den nuvarande valprövnings-nämnden domineras av företrädare för riksdagspartierna kan dessopartiskhet ifrågasättas. Förtroendet för den representativa processentalar för en ändring.____________________________________________Sverige svaga granskningsmakt diskuteras i flera avDemokratirådets rapporter. Särskilt 1999 års rapportuppmärksammade domstolarnas roll.

____________________________________________Förslag om kommunal revision och domstolsreformeråterfinns i Ekonomirådets rapport 2000.

Författnings-domstol

26

Demokratipolitik i dagDemokratipolitik i dagDemokratipolitik i dagDemokratipolitik i dagFörfattningspolitik har sina givna begränsningar. Goda beslut kräverockså framsynt ledarskap och folkligt stöd. Men ändringar i de poli-tiska institutionerna kan förstärka folkstyrelsen och är ibland nödvän-diga för att det politiska systemet skall fungera tillfredsställande. Depolitiska institutionernas utformning har stor indirekt betydelse församhällsutvecklingen.

Behovet av långsiktiga reformer av det politiska systemet är i dagsärskilt stort. Problemen när det gäller debatt, delaktighet, rättigheter,maktdelning, handlingsförlamning och föråldrade styrelseformer på-kallar en omprövning av invanda föreställningar.

I svensk debatt sammanblandas ofta begrepp som stat, samhälle, poli-tik och offentlig sektor. En utveckling i riktning mot tydligare makt-delning framtvingar en diskussion om det offentliga uppdragets inne-börd.

Gränsdragningen mellan offentligt och privat följer sällan enklascheman och kan inte avgöras en gång för alla. Framtidens välfärds-samhälle lär förverkligas genom olika slags kombinationer av offent-ligt och privat i fråga om initiativ, finansiering och produktion. Detviktiga från demokratisynpunkt är att uppgiftsfördelningen är klar förden enskilde medborgaren och att den uppfyller rättsstatens krav påinsyn, granskning och ansvar.

Det går heller inte att sätta likhetstecken mellan stat och politik.Politik, i betydelsen kollektivt handlande med syfte att påverka värde-fördelningen i samhället, har också sin plats inom den privata sektorn.Det civila samhällets frivilliga organisering, politisk konsumtion ochföretagens samhällsansvar utgör allt viktigare delar av det politiska li-vet.

Lika lite råder det någon identitet mellan stat och offentlig sektor.Maktdelningen inom den offentliga sektorn tilldelar lokala självstyrel-seorgan en egen maktsfär. Den europeiska integrationen aktualiseraren tydligare uppgiftsfördelning mellan EU och medlemsstaterna.

Även med fortsatt offentlig medverkan inom stora delar av välfärds-politiken vidgas utrymmet för individuell valfrihet. Utvecklingen gårdärmed i riktning mot ökat personligt ansvar.

Medborgarens ansvar sträcker sig dessutom längre än till individu-ella rättigheter. Medborgarskapet omfattar också skyldigheter, inteminst för det demokratiska systemets fortlevnad. Diskussionerna kringtolerans, valdeltagande och politikerplikt speglar intresset för fråganom den enskildes individens förpliktelser.

____________________________________________Om gränsdragningen mellan offentligt och privat, seVälfärdspolitiska rådets rapport 2000. Om individuellvalfrihet, se Ekonomirådets rapport 2000.

____________________________________________Globalisering och europeisering är ämnet för Demo-kratirådets rapport 2001. Se även SNS-projektet De-mokratins nya arbetsformer.

Gränsdragningmellan offentligtoch privat

Personligtansvar

27

Internationaliseringen innebär problem för demokratin, men erbjuderockså lösningar för demokratin. Globalisering och europeisering inne-bär att förutsättningarna för politiskt beslutsfattande förändras på ettdramatiskt sätt. En huvuduppgift för dagens demokratipolitik är attskapa mellanstatliga och överstatliga institutioner som uppfyller kra-ven på medborgarstyrelse, rättsstat och handlingskraft.

Demokratiseringsprocessen är ett historiskt faktum. Demokratin hörframtiden till, men morgondagens demokrati kommer med all sanno-likhet att se väsentligt annorlunda ut. Demokratin söker sig nya arbets-former.

Internationaliseringen förändrar förutsättningarna för nationalstatensom beslutsarena. Individualiseringen innebär att människor blir mersjälvständiga och mindre auktoritetsbundna. Uppfattningarna om detgoda livet betonar inte bara materiell trygghet utan också frihet, själv-förverkligande och andra immateriella värden. Kunskaper och kom-petens blir allt viktigare i arbetslivet. Informationstekniken leder tillnya sätt att kommunicera och organisera.

Mångfald och olikhet utmanar etablerade kulturer och invanda tän-kesätt. Kraven på jämställdhet gör sig gällande inom alla samhällsom-råden. Ekologiska krav på en hållbar utveckling sätter nya ramar förpolitik och ekonomi.

Politikerrollen omdefinieras. Den politiska styrelsekonsten får nyaformer i takt med att direkt kontroll ersätts av indirekt styrning. Avgö-rande blir förmågan att formulera och förmedla visioner och tydligavärderingar. Det politiska språket, det uppriktiga och resonerande till-talet, får avgörande betydelse.

Det demokratiska styrelsesättet bygger på en inneboende förmåga tillkritisk debatt och självförnyelse. En oro för demokratins framtid ärdärför ett demokratiskt hälsotecken. Den svenska folkstyrelsens histo-riska rötter ger demokratiska värderingar en djup förankring, mensvensk demokratidebatt har också flera svagheter.

Bristen på kontinuitet är påfallande. Hastigt uppflammande debat-ter kring enskildheter i det politiska systemet gör att helhetsperspekti-vet går förlorat.

Den internationella utblicken är vanligen frånvarande. Andra län-ders erfarenheter noteras med på sin höjd förstrött, många gångernedlåtande intresse.

Sverige har beskrivits som ett konstitutionellt underutvecklat land.Den konstitutionella debatten lider brist på medvetenhet om det egnalandets historiska traditioner. Den europeiska integrationen tvingar ossnu att ta ställning till den konstitutionella demokratins problem.

Riksdagen framstår som passiv i demokratidebatten. Initiativet lig-ger hos regeringen, som genom utredningar och propositioner sätterden demokratipolitiska dagordningen. Men det är inte självklart attdenna arbetsfördelning är den rimliga när det gäller folkstyrelsensgrundfrågor. Riksdagen skulle kunna ta ett mycket mer aktivt ansvarför en långsiktig demokratipolitik grundad på en solid kunskapsbas.

Demokratii global och euro-peisk skala

Nyaarbetsformer

Demokratipolitiskdebatt

28

DokumentationDokumentationDokumentationDokumentation

Samhällskonsten, Olof Petersson, 1999.Sveriges konstitutionella urkunder, 1999Sveriges författning efter EU-anslutningen, Karl-Göran Algotsson,

2000.Europas författning, 2000.Vägar förbi och igenom partier, Dag Anckar, Lauri Karvonen och

Guy-Erik Isaksson. Utk. 2001.Äganderätt och demokrati, Karl-Göran Algotsson. Utk. 2001.Att förbättra grundlagen: svensk grundlag i ett ’public choice’-

perspektiv, Roger C. Congleton. Utk. 2001.Valsystem, Carsten Anckar. Utk. 2001.

Demokrati som dialog, Bo Rothstein, Peter Esaiasson, Jörgen Her-mansson, Michele Micheletti, Olof Petersson. 1995.

Demokrati och ledarskap, Olof Petersson, Jörgen Hermansson, Mi-chele Micheletti, Anders Westholm. 1996.

Demokrati över gränser. Olof Petersson, Jörgen Hermansson, Mi-chele Micheletti, Anders Westholm. 1997.

Demokrati och medborgarskap, Olof Petersson, Jörgen Hermans-son, Michele Micheletti, Jan Teorell, Anders Westholm. 1998.

Demokrati på svenskt vis, Olof Petersson, Klaus von Beyme, LauriKarvonen, Birgitta Nedelmann, Eivind Smith. 1999.

Demokrati utan partier? Olof Petersson, Gudmund Hernes, SörenHolmberg, Lise Togeby, Lena Wängnerud. 2000.

Demokrati utan utland, Olof Petersson, Karl Magnus Johansson, Ul-rika Mörth, Daniel Tarschys. Utk. 2001.

Politisk makt med oklart ansvar, Assar Lindbeck, Per Molander,Torsten Persson, Olof Petersson, Birgitta Swedenborg. 2000.

SNS www.sns.seSNS Förlag www.sns.seSNS Demokratiråd www.sns.se/drDemokratidebatt www.demokratidebatt.nuSNS författningsprojekt www.const.sns.seEuropas författning www.const.sns.se/europaOlof Petersson www.sns.se/olofDetta dokument www.const.sns.se/demokratipolitik.pdf

SNSförfattningsprojekt

SNSDemokratiråd

SNSEkonomiråd

Länkar