3 Ledare

”Cyniska politiker förvandlas till fantasilösa förval-tare.”Nils Torvalds

8–9 intervju

”Om du kastar ut indus-trin kastar du också ut dina möjligheter att göra innovationer.”

Nils Torvalds

7

12

Ko L u m n

Europas kriser och eu-domstolen

Ko L u m n

eu för vanliga medborgare

vinterns saLtpuLs viKtig för östersjöns KretsLopp

t e m a

entreprenörer i svensKfinLand

10

14

2

2 0 1 5 n ya

å r e t s o m g åt t n ya

iL Lus t r ati o n ep aud i ovisua L

i n g a r o a m i n g av g i f t e r i n o m e u f r å n o c h m e d d e n 1 5 d e -

c e m b e r 2 0 1 5 Roamingavgifterna har sjunkit med 80–90 % sedan 2007, då eu började arbeta för en inre telekommarknad och för en uppkopplad kontinent. En uppkopplad kontinent med snabbare förbindelser, nätneutralitet och mindre byrå-krati var bland de sista lagförslag Europaparlamentet rös-tade för under förra mandatperioden. Målsättningen är att förbättra telekomnäten som utgör grunden för den bredare digitala ekonomin.

f o to ep aud i ovisua L

Ä L g s K a d e e r s Ät t n i n g i f i n L a n d I förslaget på eu:s rikt-linjer för statligt stöd inom jord- och skogsbrukssektorn och i landsbygden fanns en skrivelse som såg problematisk ut för de finska skogsägarna. Förslaget stipulerade bl.a. att stöd för förlust av träd och kostnader för återplantering fick ges om skadorna uppstått av skyddade djur. Problemet i Finland är att djur som älg och rådjur inte är skyddade men är de som orsakar mest skada. Skrivningen blev till finska skogs-ägarnas favör.

f o to eLin WÄ rn å

va L K a m pa n j e n Med 130 aktiva personer från Karleby i norr (via både Tammerfors och Åland) till Lovisa i öster med i Torvalds-kampanjteamet, gjorde vi en bra kampanj som syntes såväl på laduväggar som på spårvagnshållplatser. En framgångsrik kampanj bygger på närvaro på fältet, hela kampanjteamet bakom kandidaten och på en god stämning.

f o to j oh a n h ags t r ö m

va L s e g e r Med 29 241 röster valdes Nils Torvalds till SFP:s Europaparlamentariker. Torvalds och SFP tog Finlands tionde mandat i Europaparlamentet med 6,7 % av rösterna. Det är det bästa resultat partiet fått sedan 1950-talet, med undan-tag för 1994 års presidentvals andra omgång. Platsen i Eu-ropaparlamentet är viktig för hela Svenskfinland och nu fick den finlandssvenska intressebevakningen fem års fortsättning.

f o to eur o peisK a Ko mmissi o nen

e u r o p e i s K a Ko m m i s s i o n e n 2 0 1 4 –2 0 1 9 Ledd av luxembur-giska Jean-Claude Juncker inledde den nya 28 personer starka kommissionen sitt arbete i november 2014. På den finska kommissionärsposten sitter Jyrki Katainen som kommissio-nens vice ordförande med ansvar för sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft.

f o to ep aud i ovisua L

p e n n i n g t vÄt t Penningtvätt eller rättare sagt antipenning-tvätt – har varit på eu:s agenda de senaste åren. Målsättning-en är att stärka mekanismerna mot penningtvätt inom eu. I början av parlamentets behandling av penningtvättsdirektivet fanns en risk för att Finlands alla enarmade banditer skulle ses som stora möjligheter för att tvätta pengar. Därför skulle tillståndet för varje enskild maskin behövt kommissionens god-kännande. Det säger sig självt att det inte är en hållbar lösning, att det för spelmaskiner i varje kiosk och matbutik skulle ha krävts tillstånd från Bryssel. Detta klarades lyckligtvis upp.

f o to b e ata b j ö rK va L L

d e f i n s K a o c h b a Lt i s K a m j ö L K p r o d u c e n t e r n a få r e u : s

K r i s s t ö d I och med Rysslands agerande på ukrainsk mark kom eu överens om sanktioner mot landet. Ryssland reage-rade med motsanktioner mot europeiska länder bland annat via importförbud av mejeriprodukter och frukter. De finska mjölkproducenterna låg i riskzonen att bli utan eu:s krisstöd, vilket de behöver för att klara sig undan det ryska importför-budet, men fick det till slut.

f o to ep aud i ovisua L

e u r o p e a n i n t e r s e c t o r a L s u m m i t o n r e s e a r c h a n d i n n o -

vat i o n ( e i s r i) Den viktiga forskningen bör ha en verklig-hetsförankring i samhället och politiken. Media och beslutsfat-tande var temat för årets eISRI. Är beslutsfattande baserat på vetenskap? Lyckas politiker engagera samhället i politiken? Bevakar och granskar media de beslut som fattas eller de som är sexigast i media? Frågorna ställdes och fick sina analyser, men är ständigt aktuella.

f o to cre ativ e co mm o ns

e n e r g i u n i o n En av den nya kommissionens stora målsätt-ningar är att skapa en säker och pålitlig energiunion. Energiu-nionen bygger på fem prioriteter: minska energiefterfrågan, minska koldioxidutsläppen från energisektorn, främja forsk-ning och utveckling av energi, förbättra energimarknaden samt säkerställa försörjningstryggheten för Europa. Många europeiska länder är beroende av rysk gas. På grund av spän-ningarna mellan eu och Ryssland är det nu viktigt att få en fungerande energiunion där diversifierade energiformer och energikällor finns på en fungerande energimarknad.

f o to ep aud i ovisua L

L u x L e a K s LuxLeaks kallas händelsen då fördelaktiga skat-teavtal för storföretag i Luxemburg uppdagades. Dessa skat-teavtal har gjorts medan kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker var stats- och finansminister i landet, vilket gör frågan besvärlig för eu. Utredningar pågår nu om det finns något olagligt i dessa avtal eller inte. Det är inte enbart omoraliskt mot skattebetalarna om skatteflykt skett, det är ett slag i ansiktet på små och medelstora företag som riskeras slås ut av de stora.

f o to cre ativ e co mm o ns

K L i m at t o p p m ö t e t i L i m a o c h vÄ g e n t i L L t o p p m ö t e t i

pa r i s Klimattoppmötet i Lima i december var det sista gemensamma mötet innan de stora klimatmålen kommer att fastställas i Paris 2015. Behovet och önskemålen för ett ambitiöst klimatavtal i Paris är höga, men förhoppningarna för att det blir verklighet är inte lika höga. Inom Europa upp-märksammas behovet av ett nytt klimatavtal, men för att ett avtal ska ha verklig effekt måste större delar av vår globala värld förbinda sig till det.

f o to ep aud i ovisua L

at t e n tat e t m o t c h a r L i e h e b d o Morden på tolv personer i Paris den 7 januari 2015 fick hela Europa att reagera för press- och yttrandefriheten. Inom den europeiska politiken kommer effekterna av dådet att starkt finnas med i form av diskussioner om radikalisering, yttrandefrihet, övervakning och Europas gränser.

året som gått

3

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t L e d a r e

om tidningen

Denna tidning har sammanställs av Beata Björkvall, Katarina Dahlman, Mats Löfström, Jade Malmi, Alexandra Pensar, Anna Abrahamsson, Elisabet Rantschukoff och Nils Torvalds.

a nsva rig u tgiva re

Nils Torvalds

medv erK a nd e

Carl Haglund, Stefan Wallin, Allan Rosas, Torbjörn Kevin, Kinga Gal, Ida Schauman, Ulla-Maj Wideroos och Alexandra Pensar.

uppL aga

ca 121 000 exemplar

t rycK

karleby Botniaprintvanda kSF Medias Tryckeri salo Salon Lehtitehdasmariehamn TidningsTryckarna på Åland Ab

!

tidningen har i första hand utKommit som ett

betaLt insticK i tidningarna hufvudstadsbLa-

det, vÄstra nyLand, östnyLand, åbo under-

rÄtteLser, vasabLadet, österbottens tidning

och åLandstidningen.

L ayo u t

Ida-Maria Wikström

pÄ rmf oto g r a fi

EP Audiovisual n i L s t o r va L d s

i h ö g a r n a av böcker på mina nattduksbord (pluralformen beror på att jag ”bor” på fyra ställen*) finns en bok av Jo-nathan Israel. Boken har titeln ”Revolutionary Ideas” (Re-volutionära idéer) och beskriver idéer och målsättningar under den franska revolutionen. Egentligen handlar den om hur ideal växer fram och törnar mot verklighetens hårda ytor och vad som händer sen. Det är en hälsosam och intressant läsning – på många sätt.

Ibland är verkligheten så hård och skoningslös att den pressar ner och förtrycker alla ideal. Det är en farlig pro-cess eftersom den skapar cyniska politiker, som i små steg förlorar målsättningarna ur siktet och förvandlas till lite fantasilösa förvaltare. Motstycket i den här processen är människor som fyllda av ideal känner sina målsättningar söndermalda i politikens och ekonomins grottekvarn. De börjar med att tvivla på politiker och partier och förlorar sedan tron på demokratin som samhälleligt beslutsystem.

Det är den här motsättningen vi lever med och i. Och den bär med sig stora faror.

Den enkla lösningen vore att förutsätta någon form av balans. Lite så där som Matti Nykänen: fifty-sixty. Men dessvärre finns det inga enkla eller stabila kompromisser. Både idealen och verkligheten omkring dem befinner sig i ständig förändring. Dessutom finns det en eftersläpning. Både våra ideal och vår bild av verkligheten kan hamna lite på efterkälken.

ledare

niLs torvaLdsMedlem av Europa-parlamentet

f oto

EP Audiovisual

meLLan ideaL och verKLighet

Vi ser kanske tydligast den här eftersläpningen i da-gens Ryssland. Till de ryska tsartida och sovjetiska idea-len hörde att se sig som en stormakt. Den dagdrömmen har nästan oupphörligen törnat mot landets ekonomis-ka bärförmåga och skapar därmed återkommande kri-ser (Krim-kriget på 1800-talet, tsarismens kris från 1912 framåt till revolutionen, 1928 års kris och stegen in mot den stora terrorn, den sovjetiska livsmedelskrisen – pga. för stora militära utgifter – från 1985, Putin-krisen från 2014).

Vi ser en motsvarande förskjutning av verklighetsupp-fattningen i Grekland. Där ser man sig gärna som arv-tagare till Aristoteles och Platon – och till demokratins vagga (som i verkligheten var ett gubbvälde och slavägar-system) – medan landet i själva verket var ett korrumpe-rat klientsystem med rötter i det Osmanska riket.

Än vi själva då?En stor del av vår ganska haltande politiska debatt sak-

nar ideal. Det mesta förefaller handla om att rucka på förvaltningsstrukturer – och utan att riktigt våga ifråga-sätta den hierarkiska formen. Motstycket består av lite halsstarriga försök att hävda att vi ändå skulle ha råd att både behålla strukturerna och servicen. Det är inte heller hederligt. Och vi borde försöka vara lite mera ärliga, om inte för något annat så för kommande generationer.

Till den här – i mitt tycke – lite enfaldiga debatten hör dessutom att förutsätta eftergifter av motparten, FFC av ek och ek av FFC, högern av vänstern och vänstern av hö-gern. Alla tycker om att bryta mot regeln John F. Kenne-dy formulerade när han tillträdde som Förenta staternas president: Fråga inte vad landet kan göra för dig utan vad du kan göra för landet.

Kennedys råd har också en mycket vidare tolknings-möjlighet och den handlar om medborgarsamhället. Styr-kan och segheten i vårt samhälle har just berott på att vi har haft ett synnerligen starkt medborgarsamhälle. Det är inte utan orsak vi har kallats de tusen föreningarnas land. Föreningarna har stått för två uppgifter; dels för att lösa praktiska utmaningar i vardagen, dels för att sam-ordna våra strävanden och ideal. De är alltså via medbor-garsamhällets strukturer vi samtidigt både bevarar och förnyar våra ideal.

Därav följer också en slutsats: endast genom att verka inom de här strukturerna i medborgarsamhället, genom att förnya dem efter nya behov och målsättningar, sätter vi samtidigt gränser för politikens ibland så principlösa eftergifter.

* heLsingfors, brysseL, strasbourg och tunhamn

(ute i det som en gång var hitis Kommun).

innehåLL

4

Uppdatering av eu:s bränslepolitik Perspektiv på ILuC

5

Vägen till Paris – Klimatkonferensen 20156

KoLumn Krig och fred i Europa Europeiska utmaningar

7

KoLumn Frihet under ansvar KoLumn Europas kriser och eu-domstolen

8

intervju Vi måste spränga våra silon9

Kommentar Mera än ett dansband10

Vinterns saltpuls är viktig för Östersjöns kretslopp

11

KoLumn Operation: Rädda Östersjön Europeiska Unionen och minoritetsfrågor

12

Entreprenörer i Svenskfinland KoLumn Jump! Kaffe från världens alla hörn

13

Tillståndslabyrinten förvirrar nya företagare

Ekokött kräver tid, kärlek och lite kryddor14

KoLumn eu – För vanliga medborgare Från Flagey till Flandern

15

KoLumn Politik är det möjligas konst? Team Torvalds

16

eu på fikonspråk

4

2 0 1 5 n ya

h å L L b a r h e t i ta n K a r n a n ya

eu:s måL för förnybar energi inom transportseKtorn – eLLer snarare hur vi sKa uppnå dem genom håLLbara medeL – Är i dag baKgrunden tiLL intensiv debatt i europa, och en debatt som Kan Komma att forma vårt framtida industri- och energiLandsKap. en debatt som heter iLuc.

uppdatering av eu:s brÄnsLepoLitiK

marKo janhunen Stakeholder Relations, uPM Biorefining

i i i u r vå r s y n v i n K e L har lagstiftningen av-görande betydelse för eu. Avancerade bio-drivmedel utgör en stor möjlighet för Eu-ropa. Vi har gott om resurser, i Finland och Norden i synnerhet i form av trä. Varje liter inhemskt bränsle stärker vår handelsbalans och självförsörjningsgrad, skapar arbetsplat-ser och nya möjligheter att förnya industrin.

uPM har lyckats utveckla biodiesel upp till 80 % mindre utsläpp än fossil diesel, hu-vudsakligen baserad på inhemska restpro-dukter från våra massafabriker och använd-bar som sådan i dieselmotorer. Vi gjorde en investering på 175 miljoner euro utan statsstöd. Flera motsvarande projekt finns i beredning runtom i Europa, men för in-vesteringar krävs möjlighet att bedöma lagstiftningens inverkan på projektens lön-samhet. Vi tror starkt på att kunna driva betydelsefull affärsverksamhet på biodrivme-del, men för det är den rättsliga långsiktig-heten och tydligheten A och O – och är ty-värr något vi inte sett i eu.

å r 2 0 0 9 b e fÄ s t e s eU:s mål om att uppnå en bränslekonsumtion där 10 % är av förnybart ursprung år 2020. I prakti-ken innebär detta en politik för ökad användning av elektricitet eller av driv-medel baserade på biomassa – i huvud-sak det senare. I dag drivs alla bilar i eU med en blandning av biobränsle.

De flesta biodrivmedel i kommersi-ellt bruk baserar sig på stärkelserika eller oljebaserade råvaror såsom växt-oljor, sädesslag, socker och avfallsfett och betecknas konventionella eller första generationens biodrivmedel. Energin härstammar således ofta från grödor som annars odlas för matpro-duktion. Det leder dock till att od-lingsmark i allt högre grad allokeras för bränsleproduktion och behovet av mark förskjuts. Effekten kallas indirekt förändring i markanvändning eller indirect land-use change, ilUC.

Ökat behov av odlingsmark har påvi-sats kunna ha allvarliga konsekvenser, bl.a. genom avskogning, utsläpp och förhöjda matpriser. På en global mark-nad förskjuts effekten ofta till tredje-

länder. Det kan även innebära att den sammanlagda miljöpåverkan för en del biodrivmedel blir sämre än för de fossila bränslen de ersätter. Fenomenet beaktas inte av nuvarande lagstiftning, vilket kan underminera syftet med 10 %- målet liksom trovärdigheten i eU:s kli-matpolitik.

ilUC-problematiken har bubblat un-der ytan ända sedan 2020-målen antogs, men präglats av osäkerhet och brist på politiska beslut. Det direktivförslag som åsyftar angripa dessa negativa sidoeffekter av eU:s bränslepolitik be-handlas som bäst i Europaparlamentet. Stridsfrågorna är många, och delas både av ideologiska läger, olika natio-nella samhällsstrukturer och olika in-dustriers intressen. Dock står det klart att utan tydliga och långsiktiga riktlin-jer för en hållbar transportsektor riske-rar eU gå miste om både miljövinster och investeringar, och hamna på efter-kälken globalt. Oberoende var man står på den politiska kartan är detta något eU inte har råd med – varken miljö-mässigt, ekonomiskt eller socialt.

perspeKtiv

5

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t h å L L b a r h e t i ta n K a r n a

1 9 9 2

1 9 9 5

1 9 9 7

2 0 0 5

2 0 1 1

2 0 1 2

2 0 1 4

2 0 1 5

Får konsekvenseröKat behov av od-

LingsmarK har

påvisats Kunna ha

aLLvarLiga Konse-

Kvenser bL.a. genom

avsKogning, utsLÄpp

och förhöjda mat-

priser.

f oto

Elisabet Rantschukoff

1992fn:s f örsta Konferens om miL jö o ch u t vecKLin g h åLL s i rio de janeiro. s om

e t t re suLtat anta s Konventionen om KLimatf ör Ändrin gen.

1995den f örsta KLimatKonferensen (cop 1) h åLL s i berLin f ör at t u tf orma

specifiK a u tsL ÄppsmåL .

1997KLimatKonferensen cop 3 h åLL s i K yoto o ch K yotoproto KoLLe t g odK Änns .

K yotoproto KoLLe t erK Änner at t den u t vecKL ade vÄrLden i prin cip Är

ansvarig f ör nuvar ande h ö ga mÄn gd vÄ x th us ga ser s om sL Äpps u t i

atm osfÄren s om en KonseK vens av mer Än 150 år av industrieLL aK tivite t.

protoKoLLe t sÄt ter t y n gre börda på u t vecKL ade L Änder enLigt prin cipen

”gemensamt men differentier at ansvar”.

2005K yotoproto KoLLe t med sina bindande Kr av på minsK ade u tsL Äpp

tr Äder i Kr af t 16 februari 2005. protoKoLLe t definier ar o cK så tre

meK anismer s om K an anvÄnda s för at t nå måL sÄt tnin garna , dÄribL and

u tsL Äppsh andeL ss ystem. eu:s u tsL Äppsh andeL ss ystem inf örs samma år.

2011K aLif ornien o ch Quebec inf ör u tsL Äppsh andeL ss ystem.

2012K yotoproto KoLLe t Löper u t. KLimatKonferensen cop 18 h åLL s i d oh a o ch en

f or tsÄt tnin g på K yotoproto KoLLe t fr am tiLL 2020 f örh andL a s fr am o ch

K aLL a s d oh a Ändrin garna tiLL K yotoproto KoLLe t.

2014KLimatKonferensen cop 20 h åLL s i Lima u tan större re suLtat. någr a

månader innan m öte t h åLL s e t t f örm öte i ne W yorK på initiativ av fn:s

gener aL seKre ter are . reKordmån ga stats ch efer fr ån vÄrLden deLtar.

finL and repre senter a s av bL . a . pre sident niinistö.

2015i december h åLL s KLimatKonferensen cop 21 i paris .

vÄgen tiLL paris – KLimatKonferensen 2015

2 0 1 4 b L e v e t t nytt rekordår för mängden växthusgaser som släppts ut i atmosfären. Klimatpanelen iPCC varnar för att klimatförändringen nu fortskrider med oåterkalleliga följ-der. Temperaturökningen märks inte enbart genom varmare temperaturer och mer extremt väder, utan också genom att världshaven blir varmare och surhetsgraden ökar. Värmen som fångas upp i haven har i sin tur stora konsekvenser på fiskbestånden och andra organismer.

Extremväder har också gjort försäkringsbolagens kost-nader högre. Kostnaderna för stormen Sandy i New York bedömdes kosta ofattbara 68 miljarder dollar. Trots detta så gick förhandlingarna vid klimattoppmötet i Lima trögt. Lima var sista stoppet på vägen inför klimattoppmötet i Paris.

Klimatkonferensen i Paris, CoP 21, hålls den 30 november till 11 december i år och förväntningarna är höga då för-hoppningen är att nya bindande globala utsläppsmål ska fastställas. I så fall blir Pariskonferensen den viktigaste se-dan Kyoto där Kyotoprotokollet godkändes.

camiLLa WiKström Fabrikschef, Metsä Group

i i i m e t s Ä g r o u p Ä r en stor producent av bio-energi – vi står för 16 % av Finlands bioener-gi och av de drivmedel vi använder är 86 % träbaserade. För tillfället producerar vi inte biodrivmedel för marknaden. ILuC berör oss på två sätt – dels måste vi bedöma om det krävs förändringar i hållbarhetssystemet och utsläppshandelsberäkningen för de bio-drivmedel som skapas eller används i vår produktion, dels kan ILuC indirekt påverka efterfrågan på träbaserade råvaror. Om trä-varor som redan har användningsområden idag styrs till biodrivmedelsproduktion skul-le tillgången minska och försvaga existeran-de industriers verksamhetsmöjligheter, vilket även skulle synas i villigheten att investera.

Biodrivmedel är ett steg mot mer avan-cerade energiformer inom transportsektorn, men det finns orsak att noga överväga vilka typer av råvaruströmmar som styrs till pro-duktionen. Tyngdpunkten borde ligga på ut-nyttjande av avfall och restprodukter och på främjande av förnybar energi.

Lars peter Lindfors Teknologidirektör, Neste Oil

i i i n e s t e o i L är världsledande och föregång-are inom biobränslebranschen, med högsta kvalitet på produkterna samt det bredaste sortimentet av råvaror. Vi hade aldrig gått in i branschen om vi inte hade trott på den. För oss är detta en verkligt stor fråga; vi har investerat nästan 2 miljarder euro i denna verksamhet, som genererar en årlig omsätt-ning på ca 2,5 miljarder euro.

ILuC-frågan är väldigt viktig eftersom den avgör vilka råvaror som främjas vid framställning av biobränslen i framtiden. Om spelreglerna ändras märkbart med bl.a. snävare råvarubas som följd, kan det leda till att hela biobränsleindustrin inte kom-mer att kunna existera. Framtiden för bio-bränslen är helt beroende av hurdana lagar som stiftas i olika länder. Industrin behöver en omgivning som är konsekvent, teknologi-neutral och långsiktig vad beträffar stiftan-det av lagar och regelverk. Investeringarna är stora och en framförhållning på tiotals år behövs.

på iLuc

RYSSL AND

FINL AND

UKR AIN A

6

2 0 1 5 n ya

e u r o pa s u t m a n i n g a r f ö r 2 0 1 5 n ya

i i i v e m h a d e t r o t t att det år 2014 skulle starta ett krig i Europa och att vi första gången sedan andra världskriget skulle flytta gränser i vår världsdel med hjälp av militära maktmedel. Kri-get i Ukraina har varit en kalldusch. Europa har fått leva långa tider av fred där endast kriget på Balkan och konflikten i Geor-gien urskiljer sig sedan andra världskriget. Följderna av det på-gående kriget är en långvarig förändring i den europeiska säker-hetsordningen.

I skrivande stund är det omöjligt att sia om hur krisen i Ukraina kommer att sluta. Det som dock står klart är att det sämsta som kan ske är en lösning med militära medel. Risken är nämligen alltför stor att kriget utvidgas till andra delar av Eu-ropa. I grunden handlar den pågående krisen om att Ryssland på ett avgörande sätt har brutit mot internationell rätt, folk-rätten och en lång rad avtal och överenskommelser. Ryssland har kränkt Ukrainas suveränitet i landets östra delar genom att sända in sina trupper och dessutom har man annekterat Krim-halvön.

I ett rätt så desperat letande efter fred är det lätt hänt att man gör eftergifter i rysk riktning. Risken med eftergifter är dock att Ryssland belönas för sina handlingar. Det här sked-de redan år 2008 i Georgien då Ryssland sände in trupper och trots det uppenbara, var västvärlden inte sen med att glömma det hela och problemen sopades under mattan. Putin lärde sig att han inte behöver betala ett pris för sina handlingar. Det här misstaget kan vi inte göra igen. Samtidigt är det givet att det är genom förhandlingar som ett resultat bör uppnås. Det här för-klarar också i ett nötskal varför en lösning är så svår att finna.

Ända sedan kalla krigets slut för 25 år sedan har de flesta länder i Europa kört ner sitt nationella försvar. Den här tren-den har nu brutits. Nato har återgått till kärnuppdraget där fo-kus ligger på att försvara medlemsländerna och allt flera länder har meddelat om nysatsningar inom försvarssektorn. Också här i Finland har vi känt oss tvungna att se över försvarets resurser. I höstas nåddes en bred parlamentarisk enighet om att öka för-svarsanslaget efter valet i vår. Ett trovärdigt försvar är trots allt grunden för att ett land ska kunna svara för en självständig ut-rikes- och säkerhetspolitik i dagens krassa värld.

Helst skulle vi alla naturligtvis leva i en värld där ökade för-svarssatsningar inte skulle vara nödvändiga. I många år trodde vi européer att krig inte längre var något vi behövde tänka på. Många länder lät denna, i ljuset av dagens händelser överopti-mistiska tro, styra säkerhetspolitiken. I Finland har vi gått mot strömmen och hållit fast vid ett ordentligt försvar. Det här kan vi vara tacksamma för idag. Freden kan inte tas för given. Insatser för fred är däremot alltid givna.

kolUmn

carL hagLundFörsvarsminister (SFP)

artikel

niLs torvaLds Medlem av Europa-parlamentet

krig oCh Fred i eUroPa

europeisKa utmaningar

1 soLidaritet i b ö r j a n av efterkrigstidens ekonomiska utveckling gick vi ekonomiskt åt sam-ma håll. Den stora efterkrigsboomen skuffade oss alla framåt både i form av en tilltagande demokratisk representa-tion och genom en ekonomisk utjäm-ning. Det var alltså i den meningen en lycklig – och lite bekymmerslös – tid. Samtidigt levde vi under enklare om-ständigheter vilket också gjorde de po-litiska besluten lite enklare.

Men solidariteten under efterkrigs-tiden uppstod kanske inte ens huvud-sakligen på grund av att människorna – och politikerna – då hade varit bättre, klokare och mera medmänskliga. Un-der hela den perioden fanns det kalla kriget som en pådrivande faktor. Det fanns alltså ett yttre tvång, som pres-sade politikerna till att tänka i lite vi-dare termer.

Men solidaritet idag år 2015 är inte ett nollsummespel. När vi hjäl-per andra hjälper vi också – i ett lite längre perspektiv – oss själva. Det kalla kriget tvingade Tysklands före detta fiender att tänka på hur (väst)tyska ekonomi kunde återuppbyggas. Det spelade en roll i förhållande till den tyska skuldsaneringen 1953 och i att Västtyskland blev en ekonomisk motor.

De europeiska omvälvningarna (slu-tet på de västeuropeiska militärdikta-turerna, perestrojkan i Sovjetunionen och järnridåns bortrostande) skapade nya geopolitiska utmaningar, som inte

har varit lätta att åtgärda med de euro-peiska strukturfonderna. Vi har alltså i Europa en tilltagande brist på jämlik-het och framtidstro. Till de enkla san-ningarna hör att framtidstro också är en ekonomisk faktor.

Vi behöver alltså mera europeisk solidaritet och den kunde egentligen vara lätt att åstadkomma. En lite större satsning på en lite större ekonomisk solidaritet kunde alltså åstadkomma små europeiska underverk. I just den här meningen är vi skyldiga Grekland någonting – också om de är skyldiga oss pengar.

2 optimaLa besLutsprocesser

i ö v e r s i K t e r ö v e r vårt sätt att fatta be-slut återkommer vi förskräckande ofta till uttrycket suboptimala beslut. Vi har alltså en benägenhet att sumpa bort våra möjligheter genom en besluts-process, som alldeles för mycket tar hänsyn till inskränkta delmål. I den här processen är Europaparlamentet inte helt oskyldigt.

Parlamentets lagstiftningsprocess blir ibland något av tillfälligheternas spel. Den förutsätter ett nära samar-bete mellan föredraganden (den för förslaget ansvariga meP:en) och dennas skuggföredraganden (dvs. de andra par-tiernas med- eller motansvariga).

Det är precis här vi måste lära oss att klarare se hur de olika förslagen kan landa. Det kräver erfarenhet, goda medarbetare, insikter i hur verklighe-

ten ser ut, mycket kunskap och fung-erande förbindelser till de centrala be-slutsfattarna i de olika grupperna.

3 förståeLse för hur

europas framtid formasd e n h Ä r n i vå n handlar om hur väl vi har känsla för vilka processer som egentli-gen driver Europas framtid och hur de här nivåerna ska vägas mot varandra.

Ett exempel. Vi har goda universi-tet med långa traditioner, men lever de här universiteten fortfarande i en akademisk värld med lite svaga rötter i den industriella verkligheten?

Frågan är egentligen oerhört spän-nande och kunde ställas t.ex. så här: Hur lär vi ut juridik? Lär man sig vid landets juridiska fakultet att förstå hur en överreglering påverkar be-slutsprocesser och investeringsbeslut? Finns det en kurs i överreglering? Lär man sig vid de tekniska skolorna att angripa småföretagens bristande automatisering? Frågeställningen byg-ger på att den tyska diskussionen om Industri 4.0 egentligen ser små och medelstora företags automation som nyckeln till behändiga och dynamiska kluster.

4 geopoLitisKa utmaningar

e u r o pa h a r a L L a förutsättningar att bli moraliskt, ekologiskt, ekonomiskt och teknologiskt världsledande, men vi kan enbart bli det genom att föregå med

"det var med euro-peisKa vÄrderingar

emigranterna segLade bort från europa och byggde sin framtid på den nordameriKansKa

östKusten."

n i L s t o r va L d s

i artikeln Europeiska utmaningar

"i finLand har vi gått mot strömmen och håLLit fast vid ett

ordentLigt försvar. det hÄr Kan vi vara

tacKsamma för idag. freden Kan inte tas

för given."

c a r L h a g L u n d

i kolumnen Krig och fred i Europa

RYSSL AND

FINL AND

UKR AIN A

7

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t e u r o pa s u t m a n i n g a r f ö r 2 0 1 5

i i i e u r o pa s a K t u e L L a K r i s e r innefattar framför allt Rysslands anfall mot Ukraina samt skuldkrisen och den ekonomiska situationen. En förbättring kräver resoluta tag, som i första hand ankommer på det politiska och ekonomiska ledarskapet. Helt oberörd av dessa kriser har dock inte ens eu-domstolen förblivit.

Utvecklingen av eu:s regelverk har medfört ett allt vidare upp-giftsområde för både eu-domstolen, den lägre tribunalen och de na-tionella domstolarna. Idag behandlar vi allt mellan himmel och jord, från ekonomi och handel till frågor om medborgarskap, immi-gration, brott och straff m.m.

Bland dessa frågeställningar återfinns även eu:s sanktionspoli-tik. eu har sedan 1990-talet vidtagit s.k. restriktiva åtgärder (sank-tioner) mot dem som brutit mot gällande spelregler, t.ex. länder som grovt brutit mot mänskliga rättigheter eller hotat freden eller terror-organisationer. Åtgärderna är ofta av ekonomisk och finansiell natur (t.ex. handelshinder eller nedfrysning av tillgångar).

Sanktionerna har drabbat länder som Iran, Syrien, Burma-My-anmar och flera afrikanska länder. I Europa har de riktat sig mot bl.a. länder i f.d. Jugoslavien, Vitryssland och nu även Ryssland. Om de riktar sig mot företag eller enskilda kan dessa väcka talan i tribu-nalen om de t.ex. anser sig vara oskyldiga till det som sanktionsbe-slutet anger (t.ex. påstått stöd för det sanktionsdrabbade landets re-gim och politik). Tribunalen har för närvarande mera än 100 dylika mål på sitt bord. En mindre del kommer genom besvär till eu-dom-stolen och själv har jag varit s.k. referent ( föredragande domare) för flera av de sistnämnda.

I många fall har tribunalen eller domstolen underkänt talan men det händer även rätt ofta att talan godkänns, d.v.s. sanktionsbeslutet har upphävts på en eller annan grund. Hur det går med sanktionera mot Ryssland är för tidigt att säga, mål som väckts av ryska företag har ännu inte lett till dom.

Skuldkrisen har lett till nya åtgärder och institutioner, bl.a. Eu-ropeiska stabilitetsmekanismen (eSM), som kan ge lån till krisdrabba-de medlemsstater, den s.k. bankunionen med nya uppgifter för euro-peiska centralbanken i Frankfurt och Europeiska bankmyndigheten i London (eBA) samt centralbankens färska program för uppköp av statsobligationer på den privata marknaden.

eu-domstolen har redan tvingats ta ställning bl.a. till eSM:s lag-lighet (som godkändes) samt vissa frågor i anslutning till bankmyn-dighetens verksamhet. I skrivande stund behandlar domstolen, på begäran av den tyska författningsdomstolen, frågan om lagligheten i centralbankens färska obligationsprogram.

Dylika mål har naturligtvis bidragit till att domstolen blivit före-mål för ökad medial uppmärksamhet. Men ändå bör vi hoppas att de mål vi får i framtiden är av mera fredlig art, d.v.s. att de bakom-liggande kriserna blir lösta. eu-domstolen kommer nog att ha till-räckligt att göra i alla fall.

i i i på s o m m a r e n 2 0 0 8 hände något oväntat. Jag fick möjligheten att sammanställa ett helt album med mina favoriter från den finska hu-mortidningen Pahkasika, som gavs ut 1975–2000. Föga kunde jag som storkonsument av Pahkasikahumorn under skoltiden ana, att jag en gång – som kulturminister – kommer att få återkomma till ämnet på detta sätt.

Minsann det blev ett roligt uppdrag. Barnen undrade varför pap-pa kluckade sig igenom julikvällarna på stugan, i färd med att åter-upptäcka satir, som redan hunnit falla i glömska. Tjugofem årgång-ar, skratt med tårar i ögonen. Otaliga var de rikspolitiker som hade hunsats ordentligt under åren av herrar Paretskoj och Ruusuvuori, som grundade tidningen i garaget i Tammerfors. En del av politiker-na var fortfarande aktiva, till och med regeringskolleger till mig.

Nåväl, albumet gavs ut och efterföljdes av några till, som andra gjorde. Marknadsnischen för god satir finns nog där.

När nyheten om attentatet på Charlie Hebdo nådde mig, slog det mig hur de två Pahkasikaherrarna måtte ha tagit emot nyheten. Sa-tir, humor och ironi är förvisso svåra grenar. Men i ett fritt samhälle har man rätt att syssla också med det svåra. Satir kan missförstås grovt på samma sätt som den träffar mitt i prick. Men den finns till, som en slags ventil för den fria, kritiska tanken i ett fritt samhälle. Där det är högt till tak och brett mellan väggarna. Trodde vi. Ända tills blodbadet på Rue Nicolas-Appert i Paris.

Med rätta har attacken tolkats som ett angrepp på hela yttran-defriheten. Det berättade också layouten på tidningarnas paradsidor följande dag, världen över. Nästan som att utmana ödet gjorde det fria ordet klart, att reträtt från spalterna är det sista alternativet. Att ge barbarerna rätt, nej aldrig.

Om yttrandefriheten stipuleras i såväl internationella avtal som i vår grundlag och i annan lagstiftning. Yttrandefriheten är ändå mer mångbottnad än bara ett bärande signalement för det öppna, de-mokratiska rättssamhället. Det är frihet under ansvar. Yttrandefri-heten betyder både rättigheter och skyldigheter. Skyldigheter? Jo, att respektera och skydda en människa, som använder sig av sin yttran-defrihet och skyldigheten att skydda människans rätt till detta också om budskapet är tvärtemot vad man själv tycker. Eller som Voltaire uttryckte det redan på 1700-talet: ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.”

I vågskålen för ansvar finns också detta med var gränsen mel-lan yttrandefrihet och missbruk av densamma går. Pennan är ett vasst vapen. Om sättet att bruka yttrandefriheten betyder kränkning av någon annans rättigheter, hotar det demokratiska systemet eller äventyrar grund- och mänskliga rättigheter kan verksamheten falla utanför den ram, som kallas yttrandefrihet.

Går man över den gränsen blir det konsekvenser, också hos oss. Bland våra egna lagstiftare finns det sådana, som i sina bloggar tes-tat gränsen – och dömts.

kolUmn

aLLan rosasDomare i eu-domstolen

kolUmn

stefan WaLLinRiksdagsledamot (SFP)

eUroPas kriser oCh eU-

domstolen

Frihet Under ansvar

gott exempel. Men. Vi måste samtidigt förstå på vilket sätt vi kunde vara ex-emplariska.

Det var med europeiska värderingar emigranterna seglade bort från Europa och byggde sin framtid på den norda-merikanska östkusten. Den värld som i ”Demokratin i Amerika” beskrivs som ideal var egentligen en europeisk upp-finning, som bara inte fann genklang i vårt europeiska hem.

Det är medborgarsamhällets innova-tion vi måste ”sälja” till andra stater. Men vi måste samtidigt vara hederliga och inte sprida ”under bordet”, eller under demokratins täckmantel, geopo-litiska målsättningar (som vi egentligen ärvde från det kalla kriget).

5 ryssLand

e n a L L d e L e s s p e c i e L L europeisk utma-ning är Ryssland. Historiskt har Ryss-land – för det mesta – försökt fly sina utmaningar ”åt fel håll”. Det har alltså funnits och finns en olycklig sekvens i vårt östra grannland och vi måste klara av att förstå hur vi övervinner den här sekvensen och dess offer. Vladimir Pu-tin är just i den här meningen ett offer för Rysslands olyckliga historiska sek-venser.

6 vår identitet

d e n s t ö r s ta u t m a n i n g e n gäller oss själva: att förstå att vi är européer och att det är någonting vi kan vara stolta över.

"europas aKtueLLa Kriser innefattar

framför aLLt ryssLands anfaLL mot uKraina samt

sKuLdKrisen och den eKonomisKa

situationen."

a L L a n r o s a s

i kolumnen Europas kriser och eu-domstolen

8

2 0 1 5 n ya

i n t e r vj u n ya

niLs torvaLds:

vi måste sprÄnga våra siLonDet är en emotionell berg-och-dal-bana att intervjua EU-parlamentarikern Nils Torvalds. Man ställer en öppnande fråga och så bär det av – i stora bågar, faktaspäckat och påläst.

n Ä r m a n e f t e r en timmes monolog -– nästan – ställer frågan var han tar sin motivation i arbetet mot det till synes övermäktiga blir svaret tudelat. Han verkar uppriktigt tro på att Junckers kommission bättre än sina företrädare kan hävda helhetens intressen mot nationella särintressen. Och han lyfter överraskande, och ändå inte, fram sin mångåriga erfarenhet som journalist.– Arbetet i eU-parlamentet är i själva verket en rätt journalistisk uppgift, och när jag har den bakgrunden är det roligare och möjligt för mig att lära mig och informera vidare via vecko-brev, videon, tidningskolumner, etc. Jag vill ha en fräschhet i analysen och inte vara papegojan som ständigt säger samma sak.

d e t b ö r j a d e a L Lt s å m e d at t j a g s tÄ L L d e

e n – s o m j a g t r o d d e – i n L e d a n d e f r å g a o m

e Ko n o m i n i d a g e n s e u .

t o r va L d s s va r a r at t det finns hur mycket pengar som helst, men de flyter åt fel håll. Vi har en nedgång i investeringarna och vi har tilltagande problem med skatteparadis. Vår olycka är att reglerna med en 60 procents bnP-gräns för statsskulden betonas samti-digt som krisen fortsätter.– Bhagwati skrev om globaliseringsens olycka, vi gör hjärnjobbet och är inno-vativa, men produkterna görs i Kina eller Indien. Tanken är att pengarna ska komma tillbaka via know-how. Så lyckligt var det inte, om det ens var möjligt, utan pengarna gick till skat-teparadis. Den teoretiska kopplingen fungerade inte.

va r f ö r i n t e ?

– f ö r at t d e t h Ä r med innovationer bör göras ”hands on”, dvs i anslutning till fabrikerna och nära universiteten. Om du kastar ut industrin kastar du också ut dina möjligheter att göra innova-tioner.

Ytterligare ett problem: Om vi tänker oss att man slussar ut budgetpengar till så kallade produktiva ändamål, vad säger våra regler om statsunderstöd? Vi har åstadkommit regelverk som kan-ske inte är riktigt lyckligt i dessa tider. Det tvingar oss att snurra på stället, vi kommer inte ut ur det.– Samtidigt har vi en reparationsskuld på våra finländska vägar i klassen 2,5 miljarder euro – och det blir inte billi-gare att skjuta på det.– Sedan kan vi fråga: Hur lönsamma är egentligen sådana investeringar. Är det inte konsumtion av landsväg? Och sva-rar vi ja på den frågan, vilket kanske är rimligt, inställer sig frågan vilka inno-vationer vi borde göra.– I botten har vi då ett mycket specifikt finländskt problem, på grund av att vi var en mycket senkommet industriali-serad stat och var tvungna att göra det med statsmedel, så hade vi först myck-et statliga företag, men också mycket stora företag.

v i h a r a L Lt s å g a n s K a g r o va s t r u K t u r e r .

h u r vÄ L a n pa s s a r d e s i g ?

– i t y s K L a n d f u n d e r a r man på vilken sorts industri som kan ta steget in i framtiden. De har ju en stark verk-stadsindustri och många små och med-elstora företag och mycket pekar på att

intervjU

torbjörn Kevin F.d. chefredaktör för Åbo Underrättelser

Godkändefter fLera må-

naders hårt ar-

bete godKÄndes

torvaLds rapport

om biobrÄnsLen i

utsKottet för miLjö,

foLKhÄLsa och Livs-

medeLssÄKerhet.

hÄr bLir torvaLds

intervjuad strax

efter att rapporten

godKÄndes.

f oto

EP Audiovisual

9

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t i n t e r vj u

automatiseringen biter bäst i små- och medelstor industri, men så har Tysk-land sin bilindustri som snurrar på i bakgrunden.

– Vad har vi? Jo, vi kan säga att vi har Wärtsilä och abb uppe i Vasa, men det förskräckliga är att då man talar om kluster börjar det med Wärtsilä och abb – och det är allt!– Vi borde kunna gå igenom sektor för sektor och se vad som rör på sig.

Nils Torvalds har varit rapportör för ett lagförslag om förnyelsebar energi och bränslen. Det handlar bl.a. om att kunna koka diesel av avfall, kvistar etc. men besluten kring Clean Tech och bioteknik ska fattas av eU. Och medlemsländerna är inte särskilt fram-åtriktade.– Det finns en grundläggande rädsla bland eU:s medlemsländer, i synnerhet hos de som känner sig vara teknolo-giskt lite på efterkälken och då handlar det om östeuropeiska stater och sydeu-ropeiska stater, liksom de baltiska län-derna. Och Polen är en stor bromskloss för att de har fossila resurser och vill inte förlora sin konkurrenssituation.

a L Lt s å : e u Ä r i n t e e n o p t i m a L o r g a n i s a -

t i o n f ö r at t fat ta b e s L u t.

b L o c K e r a n d e m i n o r i t e t e r u p p s tå r lätt i rådet.

Nils Torvalds ”ärvde” lagförslaget av en fransk meP som inte blev omvald. Han har aldrig i sitt liv blivit så mycket lobbad som kring detta. Lobbyorganisa-tionerna har mera tid än en meP.– Jag ska kunna tävla i kunskap med förädlingsindustrin och det blir en gan-ska ojämn tävling.

Med andra ord: Teknologistrukturen i eU-länderna gör att vi inte får ett op-timalt beslut när det kommer till om-röstning senare i vår.– Det här är inte något enastående nytt i eU:s historia, men det är tyvärr ett ganska praktfullt exempel.

I ett finländskt perspektiv: Frågar du näringsministern eller arbetsministern säger de att vår framtid ligger i Clean Tech och det digitala – men har vi till-räckligt starka strukturer för det? Vi har ju sålt ut så mycket, vi har blivit en dotterbolagsindustri. Det gör det inte lättare att hålla koll på besluten eller hur de förs vidare.

m e n d e t m å s t e j u f i n n a s a n d r a

K r a f t e r i e u ?

– v i s s t, Ko m m i s s i o n e n s i t t e r på en oer-hörd sakkunskap, nästan alla jag har träffat där har varit oerhört kunniga på

Utsiktdenna v y över havet

har torvaLds från

sin sommarstuga.

f oto

Privat

sina områden, men organisationen… När vi talar om siloorganisationer i Finland så talar vi om småsaker. Gene-raldirektoraten i kommissionen har ju varit totala silon. Du har en som sköter klimatfrågor och en som sköter energi-frågor – och de är på totalt olika linjer.– Om den ena vill bygga moderna indu-strier och den andra vill bevara miljön så är det ganska lätt att åstadkomma konflikter som inte riktigt går att lösa.

Jag minns i det här skedet av diskus-sionen hur jag hösten 2010 råkade vara i Bryssel samma dag som man sjösatte ett gigantiskt innovationsprojekt med målet att nationell forskning äntligen skulle omvandlas till en kollektiv styr-ka för Europa – med mycket pengar, men framförallt via en ny attityd.– Det var sannolikt en skrivbordspro-dukt, säger Torvalds. Horizon 2020 är ju ett mycket ambitiöst projekt och det är ju därifrån man nu tar pengar till Junckers investeringsprogram därför att det är lättast att ta dem där.– Men då har jag kommit in på en kät-tersk fråga: borde vi införa en regel att eU inte får ge enbart pengar, utan del-vis i form av lån, för att vi på något sätt ska ha koll på hur pengarna används? Men den dag jag säger det i budgetut-skottet uppstår det ett ramaskri.

j a g f r å g a r t o r va L d s o m d e t h Ä r Ä r h a n s

p r i vata f i L o s o f i e r e L L e r o m d e t i e u f i n n s

f o r a s o m f ö r d e h Ä r d i s K u s s i o n e r n a?

h u r s K a v i Ko m m a i f r å n d y s t e r h e t e n ?

– i m i n a s Ä m s ta s t u n d e r anser jag att vi har en dålig samhällelig debatt i Fin-land, vi ser ganska lite av en förmåga att tänka en finländsk framtid i ett eU-perspektiv. Vi tittar på våra ekonomis-ka strukturer och på vårt eget politiska system och har svårt att öppna upp det.– På eU-nivå finns det ansatser i Bolog-nauniversitetet som vill hjälpa små och medelstora företag i Podalen med innovationer, och det finns ansatser i samma riktning inom andra universi-tet. Det är ju här vi borde åstadkomma något europeiskt, men om man genast tittar på de egna gränserna, så…

m e n d e t h Ä r b e t y d e r j u at t d u g e r

u n d e r b e t y g t i L L e u s o m tÄ n K a n d e o r g a n i -

s at i o n , e L L e r?

– n å , i b Ä s ta fa L L kan Junckers kommis-sion råda bot på det, att man låter vice ordförandena ansvara för helheten och kommendera 2–4 andra kommissionä-rer för att åstadkomma mera helhets-mässiga planer.– Det är rätt tänkt, men klarar de av

det? Och när sliter de nationella intres-sena sönder det?

Nils Torvalds kommer nu in på olje-krisen 1973–74 och de petrodollars som skapade en stark och stor finansvärld – som senare via internet gav oss ett grått banksystem där skatteparadisen expanderar och blir centrala bitar i ett internationellt finanssystem.– Och det har vi ju inte ännu fått kon-troll på.– LuxLeaks påminde oss om att Luxem-burg är en gammal stålproducent som kör i väggen samtidigt som energikri-sen kommer, man byter helt enkelt fot. Den gamla strukturen skjuts på undan-tag och in kommer finansvärlden. Hol-land finns där bredvid och gör samma sak. Konkurrensen mellan olika finans-centra skapar resten, London city, ka-nalöarna etc.

va d h Ä n d e r d å?

– u t d e L n i n g e n på K a p i ta L e t förutsätter att det trissas via ett skatteparadis.– Den här kannibalismen i systemet borde vi åtgärda och gör vi inte det så äter den upp våra resurser bakvägen.

o c h h u r g ö r v i d e t ?

– v i h a r h e L a t i d e n en mera invecklad framtid, vi är hela tiden tvungna att beakta olika täljare och nämnare.

Torvalds drar en parallell:– Man kunde fatta beslutet om en 8-timmarsdag utifrån ett betänkande och det var ett stort beslut, men man kunde göra det inom den normala pro-ceduren i riksdagen. I dag om vi skulle göra något som är lika stort så har vi ett så stort berg som vi baxar framför oss att vi aldrig får det gjort.– Det är ju ett faktum att finansvärl-den och produktionen äter av samma resurser!– Det globala finansiella djupet över-träffar den kombinerade bnP givet hur många gånger som helst och det bety-der att du har ett fiktivt kapital som lever ett reellt liv.

s å va r f i n n s d å L j u s e t ? h u r o r K a r d u va r a

o p t i m i s t ?

– i b r y s s e L f ö r s hela tiden en diskus-sion om diverse delsystem och mep-pens uppgift är att försöka kombinera, förena olika bitar.– I den meningen är jag en exceptio-nellt lyckligt människa, jag sitter i mil-jöutskottet, jag är suppleant i budgetut-skottet. I den mån tiden räcker till har jag möjligheter till insikt och det är extremt utmanande och intressant.

i i i d a g e n i n n a n j a g träffar Nils Torvalds för intervjun här invid hör jag honom i Aktuellt 17. Han berättar att han läst ett par böcker av den nya grekiska finansministern – för att få en pejling på en politisk kraft som den-na vår utmanar eu på många plan.

Jag blir spontant glad och låter mig im-poneras. Jag tror att fler politiker – natio-nella eller eu-baserade – borde läsa mer böcker än de anser sig hinna med (medveten formulering: tidsanvändningen är en priori-teringsfråga). Böcker på (minst) mellanlång sikt ger perspektiv som dagspolitiken i sti-gande grad saknar.

När vi träffas i Åbo berättar Torvalds att han har gjort cykelfärder i Österbotten för att han tycker det är viktigt att få konkreta insikter i den verklighet folk lever i. Jag hör inte till dem som köper vulgärpåståendet att politiker lever i skilda världar. Trots det blir jag upprymd av att se bilden framför mig, en eu-parlamentariker som utforskar och re-flekterar över vardagslivet långt under mak-ronivån. På en cykelsadel känner man dof-ter, och hör dialekter, språkets dofter, man varseblir en lokalhistorisk utveckling. Man är närvarande, man ser saker.

Någon lär ha trott att ”Nils Torvalds” är ett österbottniskt dansband. Det är ett sympatiskt skämt jag gärna drar vid mid-dagsbord.

Därefter tillägger jag att denna man har fler strängar på sin lyra än vad ett dans-band någonsin behöver.

mera Än ett dansband

14°00’

LONGITUD (°)

16°00’ 18°00’

STOLPE RÄNNA

20°00’ 22°00’ 24°00’ 26°00’ 28°00’ 30°00’

54°

00

’

LAT

ITU

D (

°)

55

°00

’5

6°0

0’

57°0

0’

58

°00

’59

°00

’6

0°0

0’

61°

00

’6

2°0

0’

63°

00

’6

4°0

0’

65

°00

’6

6°0

0’

10

2 0 1 5 n ya

ö s t e r s j ö n n ya

vinterns saLtpuLs Är viKtig

för östersjöns KretsLopp

under årssKiftet nåddes vi av nyheten av att den tredje största saLtpuLsen

någonsin Kommit in i östersjön. men vad har det egentLigen för betydeLse

i praKtiKen?

karta

djupvattnets saLinitethaLterVinter 2014 (t.v.)Vinter 2015 (t.h.)

K Ä L L a

Finlands miljöcentral

SYKE

ö s t e r s j ö n Ä r e t t innanhav med stora avrinningsområden från älvar, åar och vattendrag. Enbart en relativt liten länk finns mellan Östersjön och Nord-sjön i Atlanten via Öresund och de danska sunden. Det är det som gör att Östersjön har brackvatten, vilket är en blandning av salt och sött vatten.

Under tidens gång har mycket av Östersjöns ekosystem utvecklats för att passa just Östersjöns typ av vatten som vare sig är helt sött eller helt salt. Flera av de fiskbestånd som finns i Östersjön skulle inte klara sig någon annanstans. Västra och Östra torskbestånden i södra Östersjön är exempelvis under-bestånd som inte är samma bestånd av torsk som finns i stora Atlanten.

Men eftersom avrinningen från vat-tendragen hela tiden gör att salthalten i vattnet är lägre, är Östersjön bero-ende av saltpulserna från Atlanten för att hålla nivån på salthalten acceptabel. För att förutsättningar ska finnas för saltpulser handlar det om att det ska vara lågvatten i Östersjön samtidigt som vindarna ska vara lämpliga, gärna ihållande västliga.

Under vintern har Finlands miljö-centrals forskningsfartyg Aranda gjort en observationsresa för att göra en uppföljning av vinters saltpuls. Pulsen hade i mitten av februari framskridit en sträcka på ca 200 km i södra Öster-sjön.

Saltpulsen som kom från Nordsjön vid årsskiftet kan ses mycket bra i söd-ra Östersjöns djup, Arkona- och Born-holmbassängerna (bild). Syrehalten i vattnet nära botten, som i fjol redan hunnit bli svagare i Bornholmsbassäng-en under vintern och sommaren 2014 efter de mindre saltvattenspulserna, är

nu mycket bra. Pulsvattnet som ström-mar in i Östersjön är nu Nordsjöns sal-tiga och syrerika vatten.– Saltpulsen framskrider nu i Stolpe-rännan mot djupet vid Gdansk och Got-landsdjupet. Det tar dock ytterligare cirka ett halvt år innan pulsens tunga saltvatten når Gotlandsdjupet och an-dra djupa områden av Östersjöns hu-vudbassäng, säger Juha Flinkman, ut-vecklingschef på Finlands miljöcentrals havscentrum.

Saltpulser är det enda sättet genom vilka vattenmassorna nära botten av Östersjön kan bytas ut. Det tyngre salt-vattnet tränger undan det gamla vatt-net. På så vis gör också saltvattnet att bottenvattnet blir syrerikare.

Det här är goda nyheter för bl.a. torsken som leker i Östersjöns djup-bassänger. För att kunna leka behöver torsken syrerikt vatten. Saltpulsen bi-drar till att torskbestånden blir större och starkare, vilket är utmärkt med tanke på att bestånden de senaste åren varit mycket svaga med magra individer.– Torskens tillstånd i Östersjön har va-rit mycket dåligt i flera år. Till och med runt Bornholm får man väldigt små och magra individer. Det är glädjande om torskbestånden nu kan återhämta sig, säger Fredrik Lundberg på Ålands fiskare.

Torsken är inte enbart en delikat matfisk, utan har också en viktig roll i Östersjöns kretslopp och ekosystem. Torsken äter strömming och vass-buk som i sin tur äter zooplankton. Zooplankton får igen sin föda från växtplankton. Om det blir för lite torsk blir det för mycket strömming och vassbuk som då äter för mycket

zooplankton. Om det finns för lite zooplankton, blir det för mycket växt-plankton som bidrar till algbildning. Torsken har som Östersjöns största rov-fisk, s.k. toppredator, en extremt viktig roll i hela Östersjöns ekosystem. Så torskens välbefinnande är inte enbart en fiskerifråga utan också i allra högsta grad en miljöfråga.

Det är därför viktigt för Östersjöns kretslopp att vi tar hand om torsken. Vinterns saltpuls ger goda förutsätt-ningarna för torskens återväxt. Men samtidigt behöver vi en hållbar fiske-ripolitik så att ett ökat fisketryck inte gör att torsken får svårt att återhämta sig. För tillfället arbetar Europaparla-mentet med en flerårig handlingsplan för torsken, strömming, vassbuk och rödspätta i Östersjön. Europaparlamen-tariker Nils Torvalds är ansvarig för rapporten för den liberala alde grup-pen och är enda finländaren i fiskeri-utskottet.– Alla är vinnare på att vi tar hand om fiskebestånden och bara fiskar bestån-den i den mängd så att de klarar av att återproducera sig och hela tiden växa till sig. På så vis mår miljön bra samti-digt som fångsterna blir större. Det är alltså en ”win-win” situation för alla, säger Nils Torvalds.– Saltpulsen i vinter kan eventuellt göra vårt arbete med handlingsplanen lite lättare. Genom att naturen själv ger en knuff på vägen blir handlingsplanens mål lättare att genomföra. Det betyder inte att vi ska sänka ambitionsnivån, utan att det bara känns som att vi rea-listiskt kan nå målsättningarna snab-bare, konstaterar Torvalds.

Saltpulsen för alltså mycket gott med sig för Östersjöns kretslopp.

20

18

16

14

12

10

8

6

4

o/oo

"aLLa Är vinnare på att vi tar hand

om fisKebestånden och bara fisKar bestånden i den mÄngd så att de

KLarar av att återproducera sig

och heLa tiden vÄxa tiLL sig."

n i L s t o r va L d s

14°00’

LONGITUD (°)

16°00’ 18°00’

STOLPE RÄNNA

20°00’ 22°00’ 24°00’ 26°00’ 28°00’ 30°00’

54°

00

’

LAT

ITU

D (

°)

55

°00

’5

6°0

0’

57°0

0’

58

°00

’59

°00

’6

0°0

0’

61°

00

’6

2°0

0’

63°

00

’6

4°0

0’

65

°00

’6

6°0

0’

11

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t m i n o r i t e t e r

i i i j a g Ä r u p p v u x e n vid havet, eller vid sjön som vi ofta säger på Åland. Som liten åkte jag under somrarna ofta ut med båt till sand-stranden Röklobb eller cyklade till Degersand för att simma. De här två stränderna i min hembygd i åländska Eckerö är fortfarande två av mina främsta smultronställen.

Ett av mina bästa sommarminnen är då vi med drygt tio kompisar åkte Åland runt med en för- och akterruffad snipa – hela vä-gen från Eckerö till Brändö. Den första etap-pen tog lång tid eftersom vi tävlade med att kasta varandra över bord. Det var vindstilla, vattnet var ljummet och framförallt fanns det inga blågröna alger. Den här resan gjor-de vi för snart 15 år sedan. Skulle vi ha gjort den i somras skulle vädret ha varit ganska lika – soligt och vindstilla. Men den stora skillnaden var att Skärgårdshavet nu var fullt av alger.

Under de senaste 30 åren har en ganska dramatisk – och negativ – utveckling skett i Östersjön. Övergödningen och avrinningen av näringsämnen till Östersjön har fortsatt trots att frågan länge funnits på den poli-tiska agendan. Vi behöver nu ta nya tag och sätta Östersjön högre upp på den politiska agendan både i eu och i länderna runt Öst-ersjön. Vi har inte råd att vänta.

Runt Östersjön finns en betydande kött-produktion. I Polen, Ryssland och Vitryss-land finns det stora svinfarmar med liten eller ingen rening. Även om arbete också återstår för att minska utsläppen från stä-derna i forna Öst är det minst lika viktigt att också se på djurfarmarna då dessa kan

ha en lika stor eller större miljöpåverkan än stora städer.

För ett halvt år sedan träffade jag några dykare som ville berätta om behovet av att bärga miljögifter som dumpats i Östersjön. Deras exempel var Sundsvall där hundra-tals tunnor med kvicksilver dumpats i ham-ninloppet. Tunnorna vittrar nu sönder och kvicksilvret riskerar att sprida sig in i eko-systemen. Det här är en tickande miljöbomb och tyvärr finns många liknande exempel. Även om den ekonomiska kostnaden att bär-ga dessa miljögifter är betydande så har vi inte råd att inte göra något. Gifterna måste upp ur havet – annars riskerar vi att på sikt aldrig kunna äta fisk från Östersjön igen.

Vi måste också få kryssningsfartygen som under sommaren gästspelar på Öster-sjön att sluta släppa ut sitt avlopp i havet. Medan finska fartyg tömmer sitt avfall i hamnarna så släpper sommarens lyxkrys-sare ut det på internationellt vatten. Det kan inte tillåtas fortsätta.

Samtidigt är det viktigt att minnas att det finns många aktörer som gör oerhört mycket för Östersjön och att mycket har hänt. Avloppen är bättre. Jordbruket har gjort mycket och använder betydligt mindre gödsel. Skogsbruket ser annorlunda ut och fartygens belastning överlag är mindre. Det är viktigt att lyfta på hatten åt alla dessa insatser då de visar att vi tillsammans kan göra skillnad.

Jag vill att mina barn och framtida ge-nerationer också ska kunna bada i Östersjön. Därför behöver vi sätta större politisk vikt på Östersjöfrågorna.

kolUmn

mats LöfströmSpecialmedarbetare

artikel

Kinga gáLLedamot av

Europaparlamentet,

ordförande av

minoritetsinter-

gruppen

oPeration: rädda östersjön

europeisKa unionen och minoritetsfrågor

s e d a n j a g i n L e d d e mitt arbete i Europapar-lamentet har jag åtagit mig att stå upp för och företräda intressen för traditio-nella nationella och språkliga minorite-ter i Europa. Eftersom jag själv är född i en traditionell minoritet, är jag fullt medveten om vikten av att öka medve-tenheten och representationen av sina intressen är för dessa människor.

Uppgiften var och är fortfarande kom-plicerad, men de nödvändiga verktygen gavs: medlemskap i parlamentets utskott där dessa frågor skulle lyftas upp samt återetableringen av organet där dessa frågor kan uppmärksammas; minoritets-intergruppen. Därför har jag tagit emot uppdragen att vara en av ordförandena eller vice ordförandena i detta forum se-dan 2004. Som en av ordförandena i den återetablerade intergruppen i den pågå-ende mandatperioden, fortsätter arbetet med hjälp av alla de fördelaktiga verktyg och möjligheter som finns i tillgängliga i parlamentet för ett Europa som verkli-gen är "Förenade i mångfalden".

Europaparlamentets intergrupp för traditionella minoriteter, nationella ge-menskaper och språk fungerar som en mötesplats för de politiska grupperna, europeiska institutionerna, icke-statliga organisationer och minoritetsrepresen-tanter. Den 1983 grundade intergruppen fortsätter en lång tradition av att fung-era som inofficiell intressegrupp över partigränserna för att utbyta åsikter och utveckla policy för nationella och språk-liga minoritetsfrågor. Dess övergripande funktion är att öka medvetenheten om och att ge politisk representation för intressen nationella och språkliga mi-noritetsfrågor i Europa. Intergruppen återupprättades i december 2014 med 65 medlemmar som representerar 21 med-lemsländer. Jag tror att detta forum är

starkare än någonsin, vilket ger nya im-pulser för gruppens arbete.

Den nuvarande intergruppen har fast-ställt en dynamisk och ambitiös agenda, som verkar för att understryka minorite-ters rättigheter som en integrerad del av de grundläggande mänskliga rättigheter-na och som sådan avspegla den nya ut-vecklingen i post-Lissabon Europa. Detta etablissemang av vad som har beskrivits som en "ny arkitektur av grundläggande rättigheter" är kopplat till potentialet att förbättra skyddet av nationella och språkliga minoriteters rättigheter.

Har vi lyckats rensa den lilla och sud-diga bild som unionen har målat upp om nationella minoriteter eller språk-liga minoriteter i allmänhet, deras pro-blem och lösningar på dessa problem genom arbetet i intergruppen? Mitt svar är definitivt positivt. Jag tror att eU hjäl-per oss att främja våra intressen, och att en stark union stärker oss likaså. Vi bör ändå komma ihåg att eU inte kom-mer att lösa våra problem för eller istäl-let för oss. Vi kan inte skylla på eU för de frågor som inte hanteras korrekt av medlemsländer, för förstörelse av rättig-heterna för traditionella nationella mi-noriteter istället för att garantera dem en säker framtid. Men vi kan kräva att eU institutionerna konsekvent ber med-lemsländerna fullgöra sina åtaganden när det gäller skydd av samlevnaden av traditionella nationella minoriteter och minoritetsspråk.

"En svala gör ingen sommar", men det finns många svalor bland oss som arbetar hårt med goodwill och empati för att åstadkomma våren. Detta bygger intergruppen på och beskriver väl vårt arbete: att hitta partners, att samarbeta och empatin gentemot varandra i Euro-pas alla hörn.

SamarbeteKinga gáL och niLs

torvaLds fungerar

tiLLsammans med

jordi sebastià (inte

med på biLden) som

ordförande för

minoritetsinter-

gruppen. intergrup-

pens första gÄst var

osse:s minoritetsom-

bud astrid thors.

f oto

EP Audiovisual

20

18

16

14

12

10

8

6

4

o/oo

12

2 0 1 5 n ya

e n t r e p r e n ö r e r i s v e n s K f i n L a n d n ya

i i i tÄ n K e r at t ni just ska hoppa fallskärm. Ni har samlat mod länge och nu ska ni änt-ligen hoppa. Just före ni ska hoppa så får ni höra att det inte är säkert och att ni kanske ändå ska stanna i planet och åka tillbaka ner. Ni tar planet ner och skippar drömmen om att flyga.

Så här är det för många blivande en-treprenörer idag. De har en idé som grott en tid, de har kanske samlat pengar. Så sä-ger någon att det kanske ändå är bättre att bara söka jobb, det är tryggare, mera stabilt och ingen risk.

Unga får ofta höra att de är framtiden, att de en dag kommer att styra världen. Samtidigt lär de som vill ta mera plats sig snabbt att de inte vet så mycket och att de är för unga för att kunna göra ett lika bra jobb som en äldre person. Budskapet de får är att man ska göra rätt på första försöket och att man ska veta vad man talar om. Vi har skapat en rädsla för att misslyckas, för att göra fel. Trots att misstag är det man lär sig bäst av.

Några av de bästa unga entreprenö-rerna har gjort flera misstag innan de hit-tat rätt. Grundaren till nätauktionsbolaget Dealdash, William Wolfram, testade flera idéer innan han slog på stort. Många fram-gångsrika företag har fötts ur två eller tre konkurser.

Den finska företagskulturen har länge varit fokuserad på framgångar och på att lyckas en gång eller sen aldrig. I Finland har det länge varit en skam att gå i konkurs, nå-got som förstärkts ytterligare av lagstiftning som gjort det svårt att gå vidare.

Min generation har växt upp i en an-norlunda värld än tidigare. Vår värld är snabb, mera ombytlig och dynamisk. Vi le-ver mitt i en konstant förändring och ser oss byta arbete, om inte också bransch, fle-ra gånger. Vi tänker nytt, utanför lådan

och vi tycker att våra föräldrars liv är gan-ska tråkiga.

Fördelen med vår generation är att vi är mera drivna än tidigare. Det är en bra grund för att bli företagare. För att bli före-tagare krävs motivation, kreativitet och gär-na innovation. Och det har den här genera-tionen. Det den är sämre på är tålamod och is i magen. Den känner också misslyckande så som den förra.

För att Finland ska klara sig i den globa-la konkurrensen behövs entreprenörer. Per-soner som vågar ta risken att misslyckas inte bara en eller två gånger. Vi måste få flera att tro på sina egna idéer och våga välja en mera osäker väg. Vi ska lära barn och unga att se företagarskap som ett alternativ till att vara arbetstagare. Vi måste stärka soci-alskyddet för företagare så att man inte är helt utlämnad om det går åt fanders.

Unga entreprenörer är en otrolig möjlig-het för Finland. Start-up communities som Boost Turku och Aalto eS har visat vilken re-surs unga kan vara. Nu måste vi bara få fle-ra att våga ta steget ur flygplanet, vi måste få fler att våga hoppa.

kolUmn

ida schaumanFörbundsord-förande för Svensk Ungdom

jUmP!

j e n s h a m p f, grundare av caféerna La Tor-refazione och Fratello Torrefazione, har alltid varit företagsam. Han funderade länge på att starta eget och när hans bror grundade ett kafferosteri kändes det naturligt att börja med caféverk-samhet. – Vi stötte inte på några större svårig-heter i början. Allting var ju nytt och vi begick säkert flera mindre misstag. Vi hade tur med att hitta bra arkitek-ter och timmermän som korrigerade missbedömningarna. Jag tycker inte att byråkratin var det som var svårt eller ett problem med att starta eget, utan det svåra var mera att hitta på hur man borde differentiera sig.

Inspirationen till caféet fick Hampf från Sverige och genom att resa runt i Italien och London. Caféerna specia-liserar sig på kaffe av bra kvalitet från olika delar av världen. Hampf berättar att kaffekulturen i Finland som helhet är mera förknippad med den sociala aspekten och att kvaliteten i vissa fall är sekundär. Men i dagens läge, och spe-ciellt i Helsingforsregionen, betyder kaf-fekvaliteten mer och mer. Därför har det också blivit allt viktigare att utbilda baristan så att kaffet kvalitetsmässigt upplevs optimalt av kunden. Det tar un-gefär sex månader att utbilda en barista. Hampf påpekar att dagens caféägare in-ser betydelsen av att ha en utbildad per-sonal, samtidigt som han själv betonar att det ska vara en familjär stämning bland personalen på hans caféer.

Konkurrensen på cafébranschen i Helsingfors har ökat. Då La Torre-fazione grundades år 2009 fanns det bara ett mikrorosteri, dvs. ett småska-ligt kafferosteri i Helsingfors, medan det nu redan grundats fem nya. Den

ekonomiska situationen har ändå inte drastiskt påverkat företaget.– Då det går dåligt i ekonomin är trös-keln lägre att gå på en kopp kaffe än att gå på restaurang. Kundernas snitt-köp är kanske mindre, men samtidigt har mängden kunder ökat, berättar Hampf.

Samtidigt beror det på från vilken synvinkel man ser på saken – caféer som är beroende av turister har givet-vis lidit av att mängden turister har minskat, medan de caféer som riktats till stadsbor inte lidit lika mycket, un-derstryker Hampf.

På frågan vad som varit det mest gi-vande som entreprenör, svarar Hampf att det antagligen är känslan av att ha lyckats skapa företaget från noll. – Då kunderna ger positiv feedback och man ser att kunderna trivs, känns det som att man åstadkommit något bra. Hampf lyfter även fram att eftersom han själv vuxit upp i Helsingfors känns det bra att ha fått bidra till utveckling-en av stadsbilden.

Ifall han nu i efterhand kunde ge några råd åt sig själv efter att just ha startat företaget, skulle han säga att man inte behöver göra allt själv – man kan outsourca det som inte är nödvän-digt att kunna själv, varmed man kun-de sätta mera tid på att fundera på kon-ceptutveckling och företagets tillväxt. – Vi skulle eventuellt ha kommit till den punkt var vi är idag mycket snab-bare ifall vi skulle ha gjort så. Samti-digt har det ju sina fördelar att man kan varendaste process själv. Vi lever i en tid då det är uppskattat att vara företagare, jag hoppas att flera männis-kor skulle våga ta risken att starta eget, säger Hampf.

Kaffe från vÄrLdens aLLa

hörn

i d a s c h a u m a n

"unga får ofta höra att de Är framtiden. samtidigt LÄr de som viLL ta mera pLats sig

snabbt att de inte vet så mycKet och att de Är för unga för att Kunna göra ett LiKa

bra jobb som en ÄLdre person."

entreprenörer i svensKfinLand

f o to a n to n su cK sd o rff

entreprenörsKap är viktigt för samhället då företagen skapar arbetsplatser,

bidrar till välfärd och ger upphov till nödvändiga innovationer.

Här berättar tre entreprenörer hur de ser på sin företagarroll och vardag.

13

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t e n t r e p r e n ö r e r i s v e n s K f i n L a n d

i f L e r a å r bar systrarna Carina Holm-berg och Clara Holmberg-Nordell på en dröm. En dröm att fortsätta med föräld-rarnas livsverk; fiskförädling och fisk-försäljning. De har sedan barnsben fis-kat, sålt fisk på torget i Dalsbruk, fixat fiskröror, -hamburgare och smörgåsar.

Men de visste även att de inte skulle kunna hålla på i samma utsträckning som sina föräldrar. Främst på grund av att de inte har samma kunskap, men också för att yrkesfisket så radikalt har förändrats de senaste tio åren.– Det är så mycket svårare att få lön-samhet i yrkesfisket nuförtiden. All by-råkrati och alla påbud från ntm-centra-len med kvoter hit och dit, den totala oförståelse och utebliven ersättning för de skarv- och sälskador som nuförtiden är vardagsmat i hela kustområdet. Det här gör fiskerinäringen osäker och tungrodd, konstaterar Carina.

s L u m p e n av g j o r d e ”Starta eget”-kursen som yh Novia ordnade våren 2013 blev starten för systrarna. Efter den grunda-des aktiebolaget Holmbergs Four C, för att kunna starta affärsverksamhet den dagen då ”något lämpligt kom emot”, som systrarna uttrycker det. Sen var det slumpen som avgjorde. Carina hade ärende till den lokala företagsråd-givaren och fick då nys om att caféet var till salu. Systrarna slog till. Tjänste-ledigheten från polisen beviljades för ett år.

Många kunder har sedan november hittat in till caféet och till fiskdisken som är fylld med allehanda fiskdelika-tesser. Systrarna har massor med idéer på vad de kunde ordna på caféet, men aktar sig för att ta vatten över huvudet.

Systrarna berättar att namnet för

företagsnamnet Holmbergs Four C kom-mer från ”Carina, Clara, café, catering”. På engelska blir det ”for sea” för havet, men också från det mycket av använda familjeuttrycket ”Får sii”. Uttalas det i ett ord, låter det som ”force”, styrka och kraft – egenskaper som behövs i det dagliga (företagar)livet.

d e t ta pa p p e r s a r b e t e . . . När byråkrati kommer på tals, suckar systrarna lite lätt. Alla dessa tillståndsansökningar som ska fyllas i och som man som ny företagare själv ska kunna gissa sig till att ska göras, har varit utmanande. – Du måste själv vara aktiv, ta reda på och ibland t o m gissa dig till vad du bör tänka på och ansöka om. Det är så många olika instanser du ska vara i kontakt med. Så många caféer som hela tiden grundas i Finland och alla ska gå igenom samma uttröttande till-ståndsprocess, så varför kan man inte samla allt på ett och samma ställe? Och sedan att förstå alla dessa blanketter för att kunna fylla i dem rätt. Det har inte heller alla gånger varit helt lätt, säger Carina och Clara.

o c h va d h Ä n d e r s e n ? Frågan får syst-rarna att snabbt växla blickar och de ler brett.– Starten var väldigt intensiv då vi hade öppet alla dagar under en månads tid. Nu försöker vi hitta en balans mellan jobb och lite fritid. Så länge vi bara är två här, är verksamheten också sårbar och i mindre skala. Men den dagen vi anställer en till så utökas givetvis utbu-det. Nu har systrarna Holmberg tid till oktober att förverkliga sin dröm. Sen blir det att bestämma sig – polisyrket eller café- och cateringverksamhet.

tiLLståndsLabyrinten förvirrar

nya företagare

– at t Äta är alltid på modet. Och jag hoppas måltidsgemenskapen via ekoköttet är på väg tillbaka. Högkvali-tativt kött ska tillagas och ätas med tid, kärlek och lite kryddor.

Så säger ekobonden Mårten Wärnå som sedan millennieskiftet odlar eko-logiskt på sina 100 hektar och förser de 60 Charolais-korna, kvigorna, tjurarna och kalvarna med ekologiskt foder. Gräset skördas i rundbalar utan tillsat-ser. Charolais är en fransk biffras med mycket bra köttkvalitet.

Innan det välsmakande, ekologiska nötköttet hamnar som t.ex. entrecôte på konsumentens tallrik, har det gått 4,5 år i uppfödningstid. Från det att kvigkalven föds tills dess avkomma går till slakt.– Om du börjar som företagare med nötkreatur, ska du vara beredd på att få ut din första lön först efter fem år. Och de nuvarande verksamhetsförut-sättningarna ger nog för liten lön för hela produktionsmödan. Matpriset är egentligen förmånligt men äts upp av matmomsen och de stora kedjornas påslag. Politiska lantbruksbeslut kan ändra på en vecka, medan bonden kan ändra på sin produktion först inom 4–5 år, påpekar Mårten.

r e Ko g ö r K e d j a n Ko r t För närvarande är kedjan lång mellan producent och konsument. Det är många mellanhän-der som ska ha sitt. Wärnå Gård har därför satsat på att gå med i så många österbottniska reko-ringar som möjligt. Ringarna, som nu har över 13 000 med-lemmar, är plattformar via Facebook där producenter av bl.a. kött, mjöl, ägg, grönsaker och honung, får kontakt med konsumenter. Beställningar görs och direktlevereras till konsumentens

eKoKött KrÄver tid, KÄrLeK

och Lite Kryddor

"om du börjar som företagare med

nötKreatur, sKa du vara beredd på att

få ut din första Lön efter fem år."

m å r t e n WÄ r n å

kasse vid utannonserade tillfällen cirka två gånger i månaden. År 2012 startade den första reko-ringen i Jakob-stad och därefter har ringarna växt upp som svampar ur jorden längs hela den österbottniska kustremsan och även i inre Finland.– Det är idealt att få sälja direkt till konsumenten. Givetvis är köpbeteende beroende på säsong: högrev till jul, biffar till sommaren. Och mycket färs året om. Men vi försöker få kunden att köpa mera varierat också.– reko är bra, ibland har man lite kort tid att prata med kunderna för det är roligt att berätta om olika recept och kryddningar. Och det finns mycket mera på nötdjur än inrefilé, många smakrika detaljer som kunder vill lära sig att tillreda. Fett och ben till exem-pel, ger en smakupplevelse och man behöver inte krydda så mycket.

Tack vare det slakteri som byggdes våren 2014 och körde igång i augusti samma år kan Wärnå Gård erbjuda styckbitar såsom slaktarbiff, oxkind, oxsvans och färs i storpack. Slakteriet fungerar som ett aktiebolag och har 19 delägare som består av 18 djurbönder från Närpes i söder till Vetil i norr. Och hela produktionskedjan hålls nu i kött-producenternas händer.

f o to eLin WÄ rn å

f o to eLisa b e t r a n t s ch uKo ff

14

2 0 1 5 n ya

L i v e t u ta n f ö r p o L i t i K e n n ya

i i i d e t va r s o m att anlända till ett nytt ställe i värsta rusningstra-fik. Den liknelsen beskriver bäst hur jag upplevde den första tiden som praktikant i Nils Torvalds stab i Europaparlamentet.

Jag inledde min praktik ungefär samtidigt som den nya man-datperioden kickat igång efter förra årets Europaparlamentsval. Valet innebar stora förändringar i mandatfördelning och med många nya MeP:ar i Europaparlamentet ledde det förstås till ex-tra kollektivyrsel innan alla hunnit bli varma i kläderna. För min del var det ändå rätt skönt att veta att man inte var den enda som ibland var lite vilsen, något som blev uppenbart för mig när till och med en av de nya MeP:arna bad mig om hjälp att hitta rätt i parlamentet efter att ha tappat bort sig.

Att gå från en systematisk vardag bestående av ibland gan-ska enformiga juridikstudier till att jobba som praktikant i Eu-ropaparlamentet var en stor omställning. Den största skillnaden var utan tvekan tempot. Det var inte bara arbetstempot på kon-toret som var högt, utan hela atmosfären i parlamentet genom-syrades av högt tempo och en sjudande aktivitet. Det var en ny värld som jag mer eller mindre kraschlandade in i och visst tog det en stund att vänja sig vid allt.

Men förvånansvärt snabbt kom man ändå till sin rätt. Nyck-eln till detta var att inse att det var omöjligt att veta allt, det vä-sentliga var istället att ta reda på till vem man skulle vända sig med sina frågor. För att klara av att hålla i alla de trådar som hörde till praktikantens roll var det A och O att organisera da-gen, men samtidigt vara beredd på att planeringen med största sannolikhet skulle gå i stöpet till följd av någon oförutsägbar hän-delse. Det gällde alltså att vara flexibel och snabbtänkt, men na-turligtvis underlättades också arbetet av att superkompetenta och hjälpsamma kollegor fanns till hands på kontoret med råd och stöd.

Vad lärde jag mig då under mina fem månader som prakti-kant? Jo, en av de största insikterna som jag fick (och som jag nu-mera känner är min plikt att sprida) har att göra med männis-kors syn på eu. Allt som oftast hör man talas om eu, som om det vore en organisation fylld med ondsinta byråkrater vars uppgift är att göra allas vår vardag mer komplicerad. Det jag möttes av under min tid i eu:s hjärta var raka motsatsen. Jag upplevde att de som jobbar där är kunniga, passionerade och ambitiösa män-niskor som strävar efter att skapa ett bättre liv för 500 miljoner människor. Det må sedan vara en annan femma att åsikterna om vad som är den "rätta vägen" går isär, men nästan allas avsikt är att via ett mera harmoniserat regelverk skapa ett bättre Euro-pa. eu är en organisation som är till för vanliga medborgare och drivs av vanliga medborgare.

Tiden som praktikant gav mig ovärderlig kunskap om eu och det politiska "spelet". Som juridikstuderande var det värdefullt att få se kopplingen mellan politik och juridik i praktiken. Arbe-tet som praktikant i Nils stab har gett mig upplevelser utöver det vanliga, värdefulla minnen och mängder av nya vänner och be-kanta, och bäst av allt – en alldeles fruktansvärt rolig resa från början till slut.

kolUmn

aLexandra pensarPraktikant hösten 2014

eU – För vanliga medborgare

från fLagey tiLL fLandern

på fLanderns fÄLt

I Flandern vajar vallmons bladBland fältens kors i rad vid rad,Här är vår plats och ändalyktHär ljuder lärkans drill i flyktKnappt hörbart över krigets dån.

Vi är de döda, som i gårSåg morgonljus och solens spår.Som älskades och kärlek gav,Men ligger nu i Flanderns grav.

Lyft upp vår fackla, ta vår stridDär vi i vanmakt lämnat vid.För om du glömmer oss som döttFår vi ej ro där vi förblöttSå ligger vi bland vallmons bladPå Flanderns fält.

dikt

in fLanderns fieLdsJohn McCraeÖversatt av Nils Torvalds

1 L i v e t u ta n f ö r Europaparlamentets bubbla öppnar sig inte alla dagar. Men det kan vara en lördag eller söndags förmiddag på Flagey-torget. Här samlas näromgivningens människor för upp-köp och för att äta en liten bit.

2 at t Ko m m a t i L L b r y g g e eller Gent tar mindre än en timme. I Gent börjar be-söket med att ta spårvagnen från järn-vägsstationen in till stadens historiska centrum. Innerstaden är en otrolig upp-levelse med bl.a. skinkorna hängande i Groote Vleeshuis – det stora kötthuset.

3 L i t e L Ä n g r e b o r t, men fortfarande bara på några timmars avstånd finns hur många utflyktsmål som helst. Att ta sig till Antwerpen och beundra järnvägsstationen är något alldeles speciellt. Där finns också ett tryckeri-museum var man började sprida upp-lysningsidéer och trycka böcker under 1500-talet. Vad gjorde vi då i Finland?

4 L Ä n g r e n e r på vÄ g e n , på den hol-ländska sidan och norr om Scheldes mynning finns en idyllisk halvö med staden Middelburg och ett ståtligt stads-hus. Det råkade vara loppmarknad där när vi kom. Bland prylarna fanns bur-kar med Droste’s Cacao. Men där fanns också andra burkar: bl.a. en världskrigs-burk med fyra stora ledare: Chiang Kai-shek, Stalin, Roosevelt och Churchill.

d e n s t ö r s ta u p p L e v e L s e n var i alla fall Flanderns fält, dvs. det område där för-sta världskrigets mest fruktansvärda slag utkämpades. Här skrev John Mc-Crae sin dikt In Flanders Fields. Diktens första rader skapade traditionen av att använda vallmon som symbol på de stupades dag.

f o to niL s to rva L ds

1

3 4

2

15

e u r o pa b L a d e t 2 0 1 5

e u r o pa b L a d e t t e a m t o r va L d s

niLs.torvaLds@

ep.europa.eu

+32 2 28 45 585

eLisabet rantschuKoff

eLisabet@sfp.fi

Elisabet är Nils Torvalds medarbetare i Fin-land och är stationerad i Vasa. Hon jobbar en vecka i månaden i Helsingfors.

Elisabet ansvarar för arbetet i Finland, vil-ket innebär bl.a. bevakning av finländsk politik och media, att sköta kontakter till partifältet, företag och organisationer samt allmänheten. Hon ansvarar för Torvalds Finlandskalender; koordinering av möten, besök och annan verk-samhet i Finland. Dessutom tar hon hand om PR- press- och informationsverksamheten.

Elisabet är hemma från Vasa och har tidi-gare arbetat som riksdagsassistent åt justitie-minister Anna-Maja Henriksson. Ytterligare har Elisabet arbetat som kontaktchef för SFP i Österbotten, informationschef vid Yrkeshög-skolan Novia samt som redaktör för Medbor-garbladet och informationschef för SFP. Hon har även arbetat som FN-biståndsvolontär i Fuzhou, Kina.

jade maLmi

niLs.torvaLds-office@ep.europa.eu

Jade gör under våren praktik i Torvalds stab i Bryssel. Till hennes arbetsuppgifter hör bl.a. att svara på frågor från allmänheten samt arrangemang kring besöksgrupper och möten.

Jade är hemma från Helsingfors och stude-rar fjärde året juridik vid Helsingfors Univer-sitet samt ekonomi vid Svenska handelshög-skolan i Helsingfors. Tidigare har Jade varit styrelsemedlem både i Juristklubben Codex r.f. samt i organisationen Svenska Nationer och Ämnesföreningar.

anna abrahamsson

anna.abrahamsson@ep.europa.eu

Anna ansvarar för bevakningen av flera ut-skott, bl.a. utskottet för miljö- och folkhälsa samt utskotten för jordbruk och landsbygdens utveckling samt regional utveckling. För tillfäl-let jobbar hon mycket med frågor som berör

team torvaLdsi i i s å b r u K a r e n del påstå. Och ibland är politik det omöjligas konst. Politiken är ofta oförutsägbar – jo jag menar faktiskt det. Självklart ser man trender och man kan kanske också förutspå en del saker. Men tänker vi t.ex. på att man ska skriva ett regerings-program som ska sträcka sig över fyra år så har man nog en ut-maning av stora mått. Så mycket händer i världen, i politiken att det inte går att till alla delar att förutspå. Ändå måste man för-söka. En regering behöver faktiskt ett program, någonting som berättar vad regeringen tänker göra. Väljarna har rätt att få veta. Och visst, en regering har rätt att ändra sig – vad än oppo-sitionen säger. Dessutom är ju Finland inte ett isolerat land – vi lever med alla de förändringar som sker i vår närhet och längre bort.

Politik handlar också om förtroende. På alla nivåer. Var och en av oss som sysslar med politik vet att om vi vill ha framgång i vårt arbete, om vi vill att våra åsikter ska få gehör – då handlar det om att vi ser till att någon tror på det vi säger. Någon litar så pass mycket på oss att de kommer med på vårt tåg.

I SFP vet vi att det är så här man måste jobba. I kommunen, i riksdagen, i eu-parlamentet. Det är inte så att ensam är stark

– tvärtom. Det gäller att skapa kontakter och nätverk, att bygga broar som håller – att vara pålitliga arbetskamrater. Och sam-tidigt måste man kunna stå på sig, stå för sina värderingar och visa att de är viktiga. Ibland så viktiga att man inte kan kompro-missa om dem. Också det inger respekt!

kolUmn

uLLa-maj WideroosRiksdagsledamot (SFP)

Politik är det möjligas konst?

energiunionen. Anna fungerar som Katarinas vikarie för den tidsperiod som Katarina är på moderskapsledighet.

Anna är hemma från Sibbo och håller på och slutför sina studier i folkrätt vid Åbo Aka-demi. Anna har tidigare under hösten år 2013 jobbat som praktikant i Torvalds stab och är således en gammal bekant för teamet. Tidi-gare har Anna varit praktikant för FN i New York. För tillfället leder Anna Svensk Ungdoms internationella utskott och även varit medlem av förbundsstyrelsen.

Katarina dahLman

Katarina.dahLman@ep.europa.eu

Katarina ansvarar för bevakningen av flera utskott, bl.a. utskottet för miljö- och folkhälsa samt utskotten för regional utveckling samt säkerhet och försvar. Katarina ansvarar även för Torvalds Brysselkalender och koordinerar möten i Bryssel.

Katarina är hemma från Esbo och slutför sina magisterstudier i forskning i världspoli-tiken på statsvetenskapliga fakulteten vid Hel-singfors universitet. Hon har en Bachelor of Arts från University of Sussex och har tidigare jobbat bland annat som politisk sekreterare för Svensk ungdom i Helsingfors. För tillfället är Katarina på moderskapsledighet.

niLs torvaLds

niLs.torvaLds@ep.europa.eiu

Nils har varit Europaparlamentariker sedan juli 2012. I Europaparlamentet är Nils med-lem av den liberala gruppen, ALDe. Nils är ordinarie medlem i utskottet för miljö, folk-hälsa och livsmedelssäkerhet. Han är också aktiv suppleant i budgetutskottet, i utskot-tet för ekonomi och valutafrågor samt fis-keriutskottet.

Nils är medlem av fyra delegationer i Eu-ropaparlamentet: Vitryssland; Ryssland; par-lamentariska församlingen Euronest samt ge-mensamma delegationen för förbindelser med Schweiz, Norge, Island och eeS kommittén.

Han leder minoritetsintergruppen i parla-mentet.

Nils är hemma från Ekenäs och har innan sitt arbete på parlamentet jobbat som jour-nalist i flera olika uppgifter bl.a. som nyhets-chef för YLe:s svenska nyheter samt som YLe:s utrikeskorrespondent i Moskva och i Wash-ington D.C. Nils har haft flera förtroende-uppdrag; han har bland annat varit ledamot av Helsingfors stadsfullmäktige och fungerat som vice ordförande för Svenska folkpartiet i Finland.

mats Löfström

mats.Loftstrom@ep.europa.eu

Till Mats bevakningsområden hör huvud-sakligen utskottet för ekonomi- och valutafrå-gor och utskottet för fiskerifrågor, men också utskottet för internationell handel m.fl. Mats har särskilt ansvar för frågor som berör Åland och sjöfarten. Han sköter utöver detta bevak-ningen av ären den som gäller Östersjö- och Rysslandsfrågor.

Mats är hemma från Eckerö och har stu-derat statskunskap vid Social- och kommu-nalhögskolan vid Helsingfors Universitet och marknadsföring vid Svenska Handelshög skolan i Helsingfors. Mats har tidigare varit bland annat förbundssekreterare för Svensk Ungdom och partisekreterare för Åländsk Center.

beata björKvaLL

beata.bjorKvaLL@ep.europa.eu

Beata ansvarar för budgetutskottet och för bevakningen av flera utskott bl.a. utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Bea-ta ansvarar även för arbetet med intergrup-pen för minoritetsfrågor och delegationerna till Vitryssland och parlamentariska försam-lingen Euronest.

Beata är hemma från Helsingfors och är po-litices magister i offentlig förvaltning från Åbo Akademi. Beata fungerar som första supple-ant i Åbo stadsfullmäktige och tidigare varit vice ordförande för Svensk Ungdom.

e u r o pa b L a d e t

eu på fiKonspråKinom de fLesta organisationer och institutioner biLdas det

LÄtt egna jargonger som Kan vara svåra att förstå för utomstående. de europeisKa institutionerna Är inga undantag. det KryLLar med förKortningar, sLang och nya ord, många med

sitt ursprung i svensKa, finsKa, fransKa eLLer engeLsKa. några av de hÄr förKortningarna finns samLade hÄr.

epEuropaparlamentet

aLdeAlliansen Liberaler och Demokrater för Europa. Den liberala gruppen i Europapar-lamentet som SFP är del av.

mepMember of the European Parliament. Euro-paparlamentariker.

apaAckrediterad parlamentarisk assistent. Europaparlamentarikerns specialmedarbe-tare i Bryssel.

aLLokal assistent. Europaparlamentarikerns medarbetare i hemlandet.

enviMiljö- och folkhälsoutskottet

budgBudgetutskottet

econEkonomi- och valutautskottet

pechFiskeriutskottet

strasseStrasbourg. Den franska staden dit hela Europaparlamentet transporteras tolv gånger om året för att fatta beslut. Det här beräknas kosta mellan 150 och 200 miljoner euro per år.

amÄndringsförslag. Dessa får alla MeP:ar lägga in i vilken fil som än är aktuell inom Europaparlamentet.

ini-rapportEn rapport på eget initiativ från Europa-parlamentet. De flesta rapporter är parlamentets respons på förslag från kommissionen.

dgGeneraldirektorat. Dg:n är de europeiska institutionernas avdelningar.

eueFinlands ständiga representation vid eu. eue representerar Finland då ministrar eller statsråd inte kan närvara i Bryssel.

WgWorking Group. Internt ALDe möte för mer ingående diskussion om aktuella ärenden, så att diskussionen inte behöver föras då alla parlamentariker i gruppen är närvarande.

dLDeadline. Vissas största fiende och bästa vän.

svanbarenCaféet i Europaparlamentet i Strasbourg. Svanar brukar simma utanför.

micKey mouseCaféet i Europaparlamentet som har stolar tagna ur en Disneyserie.

traK torbarenCaféet i Europaparlamentet som har stolar som ser ut som traktorstolar. Ungrarna kallar baren gynekologbaren av samma orsak.

pLuxPlace Luxemburg. Finns utanför Euro-paparlamentet och fungerar ofta som gemensam after work på torsdagar.

repLy aLLSvara alla. Funktionen som inte uppskattas av någon då den används för att svara alla i hela Europaparlamentet.

sfsSorry for Spam. Inledning på e-post som skickas till alla i Europaparlamentet om lediga lägenheter eller hemlösa kattungar.

n ya