Of ILLINOIS

B R.AR.Y OF THE U N IVER5 ITYLI

591.948 N59S 1847v.Natiiral

1

nhij Lj Caiv ey

T* 1lWalmare ln har jag

erhllit

sammaaf

art

genom Hr^

Adjunkten W.

Lilljeborg

och Candid. \\'etterberg

frn

Stangvig, innanfr Chrislianssand,

Akad.

Adjunkten

Baron

v.

gnger

Diben, och frn Helsingfors i Finland^ tskilliga genom Hr Protokolls-Sekreteraren Falck *).

*)

Hr Protokolls-Sekreteraren V. Falckflera

i

Helsingfors har

repeterade hgst intressanta ^-emisser lemnat mig srdeles vrderika upplysningar rrande Finlands Fauna, hvarfre jag hr offentligt betygar min tacksamhet.

genom

gnger

STOR BRUN FLDERMUS.Sledes frekommeraf

9|9

denna

art

s vli

i

sdra delarna

vr half,

som

t

Finland och

Norriges fjlltrakter^

och hgst sannolikt r det denna samma art^ som rligen visar sig vid fjllstngorna p Dovrefjll, i Trondhiem, i Strdalen ^ p Snesen^ i Jemtland och p andra stllen nda upp mot polcirkeln. Anmrkningsvrdt som den hgre norden syr, att denna fldermus,i

nes vara s vidt kringspridd,

fven

blifvit

funnen

i

det

sydligare Europas fjlltrakter. en betydlig ligen fven bland klipporna p Harz, p Hvad dess lefnadsstt betrfTar, s synes hon hjd.

Hon frekommer nem-

ocks

deri

kommavistas,i

nrmast Grskymllga fldermusen.s

Men dennatrd,

utan blott

vidt jag vet, aldrig uti ihliga springor och hl i murar ^ Nordiska

fldermusen

deremot bor och ynglar s vl i ihliga murar och bergsskrefvor. trd, som uti springori

i

3*

Stor Brun FldepmusNoctula Dubent.).

CVespertilio

Artm.

Gulbrun^

ofvan

ngot

dunklare,

under ngot

ljusare; fllen vid roten blekare; nos, ron och nedra sidan af vinghuden flyghud svartaktiga; starkt hrbevxt ; rlocken i ndan lngs armen.,

breda och

snedtt.

afrundade.

Lngd 3

t.

under-

armenoch

%

1

lin.

Skallen: Hjernsklsregionen ngot mer bred n lng,delen

med lg kam lngs sutura sagittalis: ansigtsmed starkt utstende knl fcer orbita; melVespertilio

lantnderna \, den fra ej synlig utvndigt.

Synonymi:Mamm.

Mem. de FAcad. 1759.

p.

p. 166. tab.

Noctula. (La Noctule) Daubent. Erxleben p, 380. tab. i f. L Schreber Sugth. 1. 146. Gmelin, m. f.

XLIV.

Desmarest Mammalog.Schreb.

1.

p.

136.

Vespert.

lasiopterus

Sugth.

tab.

LVIII.

Die rauflugliche Fledermaus Bechst Nat. Deutsch 1. p. 1182. Vesp. proteins Kuhl Neu. Annal. der Wetterau.

30Gesellsch.Skantlin.I.

VINGFOTADE DGGDJUR.1.

p.

41.

17.

Nass. Illuminerade figurerpl.

Fauna,

Haft.

33.12.

greot Bat. Bell Brit. Quadr. p. BoNAP. Faun. Ital. med fig:r.

(fra

fig.).

til!

The

Pipistrello noltola

Beskrifning: Lngden 3

tum (35

sendet

21

t.

\

lin.

1

tumi-i

5

ga,

^^'^-

1 3 tum. HufvuVingbredden i 4^nsans bredd 2 linier ronen o lin. hbreda rlocket 2 lin. hgt, vid rotenj

t.

1

lin,).

Svan-

smalast,

mot spetsen

(1|-

lin.

bVedt) utvidgadt,

snedfc

Underarmen (radius) 2 tum , och trubbigt afrundadt. till Tummen med sin korta klo, 2 lin. 2 t. 1 lin. armarna hoplagda slutas 2 lin. bakom nsspetsen. Tibia 64- hn.

ggformigt, nosen bred med en stark hvardera sidan, mest naken med glesa uppsvallning p Nsan trubbhr, och deribland ngra f borsthr. nsborrarna vidt skilda, ofvan omgifna af en klufvenj framstende upphjning,' ppna sig p sidorna ge-

Hufvudet:

nom

njurlika,

svarta, ligga

bakomkorta,

kinderna

och

gonen mycket sm, krumbjda hl. de uppdrifna,, baktill hrbevxta under frmre kanten af rat. ronen

vidt skilda,

breda, afrundade, baktill icke indock invndigt glest hrbevxta, ngot skurna, nakna,

rlocket kort, rcker ej halfgenomskinliga, grbruna. ^a ronlngden. Svansen rcker blott med en kort

12 spets utom sin flyghud, som r frsedd med 10 svarttvrdror och i kanten slt. Vingarnas flyghudaktig, turas

inunder

lngsaf

sidorna af armbenen

till

en half

bredd luden

gulbruna hr.

Frgen: p nos, armar,svartaktig^ kort och tt, frn roten

klorna

blekbruna.till

ben, svans och flyghud Hela fallen ytterst fin,

hrspetsarna enfrgadt gul-

brun,

vid

rotfstet

stundom dunklare, den stter ngot i

hvitaktig, p hufvudet blekare, och ofvan dunklare n nedan, der

gulblack.

STOR BRUN FLDERMUS.Jag finnertilli

31

frg

eller

storlek.

allmnhet ingen skilnad mellan knen, Stundom har dock honan fre-

kommit ngot

strre och af dunklare frg. Skelettet'^) d.) Skallen: Lngd 6^ lin.,

bredd f-

Sedd ver kindbg. 4 i lin. fver bakre kindtand. 3 lin. ofvan r hjernsklen rundaktig, dock bredare baktill och hgst bakerst, der nackekaramen gar tvrs fveroch har bakom hjessan r denkullrig,talla

sig

en fga

utstende

delj

ofvan

p

ngot

nedsnkt.

Ansigtsdelen

ofvan

medi

en mer

midtenj

mest framt, och mindre mrkbar ingrpning fverst nsskran aflngt-ggformig, mer djup nsidor sluttande, dockeller

bred.

Sedd

frn sidan r fra konturen baktill

temli-

gen rt, bakerst ngot uppstende, framt ngot sluttande, utan ngon snkning, men tvrtom med en li-

ten frhjning fram fver kindbgarna.pitale mycket stort, infraorbit. dubbelt, det

Foramenhgt.

occi-

ngot mer bredt n

Foram.

bakre mindre ligger p orbital-

Framkanten, det frmre strre ligger framom den. tndenia ofvan 4, neml. 2 enrotiga p hvar sida, afhvilka

den

inre

lngst,

enspetsadkortare,

med

en

liten

tagg

bakomslutas

spetsen,- den

medsitta

utvndigt urgrpt, tv spetsar, af hvilka den frmre r ngotyttre

lngre.

Framtnd. nedan 6

med breda naggade

kro-

s att 2, 21 och 3, 3 sitta med inre tvrt, nor, Hrntanden kanten bakom raid ten af den fregende.

ofvan stor, hg, ngot bakt bjd, trekantig med frmre och bakre kanten skarp, yttre aftrindad, insidan urgrptbaktill5

hrntanden nedan fven hg, spetsig, ngot bjd, urgrpt, framtill trindad, int med en afsatsmidten.

fver

Kindtnderna ofvan 4,

mer breda n

*)

D dennaoch

dermusart,

utfrligare fr fldermssens

r den strsta hos oss frekommande fldessutom temligen allmn, skall jag ngot besls eller Retzii tider, helst ingendera upptagit hennei i i

38sin Fauna.i

VINGFOTADE DGGDJUR.Icke heller frvarades den, som inhemsk, af de ldre Svenska ^luseernej icke hel-

ngot enda

ler

18

20i

trffade jagr,

henneifrigt^

ngonstdes,sysselsatte

under

de

frsta

jag

af vr

Faunas

alster

mig med samlandet hvarfre hon icke eller r upp-

Men ngra frra upplagan af detta verk *). tagen f r efter dess utgifvande brjade hon visa sig hr.

Mangot

denna

att synes hraf kunna taga fr temligen afgjordt, art inkommit och spridt sig i Sverige under nLikvl har hon af ren mellan 1820 och 1825.

under en fregende lngt ldre period funnits hr, Yid nu. lika stor mngd som och som det synes, en reparation af Lunds galma Domkyrka, trffades fr en ngra r sedan, uti ett hl hgt upp i muren, ben af fldermss, hvilka alla tillhrde denna mngdi

och den grskymliga arten. jNlan har frskmt mig, att de funnos i ett bjelkhl, som tjenat till fste fr muroch att det restllningen vid kyrkans uppbyggande,

dan vid afputsningen blifvit tillstoppadtj sledes hade Vare benen legat der sedan medlet af 12:te seklet. hrmed hur som helst, s bevisar dock detta fynd, att ifrgavarande art, redan fr rhundraden sedan, lefvat hr i Skne, der hon under sednare mansldraricke brjat visa sig frr n fr

20

eller

26

r

sedan.

Fldermss utflyger denna tidigast, nemsolnedgngen, och redan under klar ligen lngt och full dag, d eftermiddagarna ro lugna och vackra j

Af

alla

fre

menfullt

i

fult

vder synes honflygersig,

icke.

ljus,

hon srdeles hgt,snkesskrik,strft.

gen

utbrederlefveri

S lnge dagen r men d skymninflygten nrmare jordytan.

Hon

Hennes under flygten, r skarpt ochflock.

som fven hres Hon kommer sent

V.

der kallas V. Noctula, *) Ty den, som discolor och den verkliga V. murinus Lin.

r de nyares

Nathusius' fldermus.fram

39i

om

vren

och

lgger

sig

tidigt

smn

om

hsten.kost. riga arternas vanligaste

Fdomnen: Insekter utgra dennas ^ som de fDock skall denna^ i fnfr insekter,

genskapen fredraga ktt

enligt uppgift af

Hr

Daniell *).

Hon

t

isynnerhet tyckte hon om (Jemf. fven V. Natteri under

snderhackadt rtt hjerta och lefver'^

oxkttjaf fogel.

artikel.

Fdomnen"^J.

r hos de anFortplantning: Likasom frhllandet dra arterna, skall honan oftast fda blott en unge.

4.

Matliusius' Fldernius

(Vespertilio

Na-

thusii Keyserl. et Bls.).

Arlm. Ofvan rostbrun med ngot dunklare hiifvud; under dunkelt gidbnin; fallen frn roten till ^ sv artaktig; ronen 2-t lin. hga, och lika breda; rlocken fga afsmalnande,i

spetsen afrundade.

Un-

derarmen 1 tum 2-j lin. Skallen: 3Ied obetydlig snkning fver kindbgarna; med en ansigtsdelen halftrind nstan jemnbred, bred fra upptill; 2:dra framtanden ofvan hgre n bakspetsen af den i:sta; foram. infraorbitaleovalt-rundt.

Syn ny mi:o

Vesperugo 'NathusU Keyserl.I.

pas Wirbelthiere17:de Haft.

p.

XIV

et

48.

et Blasius

Eurofig.

Jemf. lllum.

Anm.

efter

''''recapitulation.''^5

Beskrifning: Lngd kring 2 tum

svans kring 4:3?j

underarm.

1:

24-5

tibia

4^-

lin.5

rat,

mtt frn mid-

ten af ryggsidan, 24- lin. hgt, och ungefr lika bredt. rlocket i frambrdden rtt, i bakbrdden bgbjdt, och der nedtill frsedt med ett hak, under hvilket enflik,

och fver hvilket det r jemnbredt till tv tredjedelar af sin lngd, der det ngot litet afsmalnar ochafrundadti

r

spetsen.

Svanstlyghudenfra

medtill

talrika

(kring

10) tvrstreck,a.

sidan

frn

roten

nra

*) Bell. p.

st.

p.

14.

o.

f.

40hlften,

VINGFOTADKsamthela

D(;(;DJUR.

,

skenkelbenet

ttt

hrbevxt.

lista

leden af lngdngretringfingret.

betydligt lngre Fallen yfvig, tt och hn, dock icke

n

samma

led afullig.

Hela hr])ekldnaden ofvan enfrgad t rostbrun, med nDet got dunklare hufvudj under ngot blekare, gulbrun. som haKa denna frg^ ty r dock blott hrspetsarnahela fllen r frn rotenSkelettet:till

|-

svartak

t

ig.

Skallen liknar mest den af V. IwreaUs , ehuru obetydlig snkning fver kindben, garna hri liknar den V. pipistrellus, men snkningen r svagare nosen t sidorna kullrig, trind, nstan jembred och utan ngon rtt mrkisar hopknipning fver tinninggroparna (som hos V. borealis)^ stundom r den fver orbita en smal sned kant, dock mera mrkbar fr hvars slutnda str ett ovalt-rundt foramen infraor-

men

har

5

5

5

bitale^

som

ligger

mycket nrmare

orbital- n maxillar-

lista kanten^ en bred jemnbred fra lngs nosryggen. framtanden ofvan tvspetsad, frmre spetsen mycket 2idra framtanden enspetsad, lngre lngre n den bakre Hrntanden och den frmsta n den listas ]:)akspets.^

fven uts, att mellantanden synes mellan denij underkkens hrntand mrkbart vndigt Framtndcrna nedan st med hgre n kmdtnderna. kken och med kanterna mot lngddimensionen lngs

kindtanden skilda

hvarandra, dock 2-2, lersta bilda en vinkel.Vistelseort ochtvifvel

3-3 ngot snedt^DennaV.i

de tv mel-

lefnadsstt

:

art,

somi

utan

man redanlin,

fats

Pipistrellus, har BerTyskland p tskilla stllen Halle och Brunswig. Hos oss har hon hittills trfsdra Skne vid Lind^^edj Lund och blott hroftablifvit

frblandad

med

funnit

i

i

i

menmeraI

utan

tvifvel

befinncs dess frekommande vara lngt

knnetecken som

man blifvit uppmrksam p de henne frn nstgrnsande arter. skilja lefnadssttet synes hon koinaia nrmast fljande art.vidstrckt,

sedan

LITEN BK UN FLDERMUS.

4l

5.Artni.

liiten

Bran Fldermus.Pipistrelliis Daub.).

(Vespertilio

Enfrgadt' gulbrun eller sotbrun , inunder ngot blekare; fallen frn roten till nra midfen spartronen och pjghuden aktig; nosen svarlaktig ;

svarta; ronen ggformiga nra 2 lin. hga; rlocken smala jemnbreda och upptill trubbigt och snedt afrundade. Underarmen 1 t. 4- lin.1

Skallen:na;en

med

en obetydlig snkning fver kindbgarhalftrind

nstan jemnbred med lngsgende fra upptill och en stark svulst fver hvardera orbita; 2:dra framtanden ofvan lgre n bakspetsen af i:sta; foramen infraansigtsdelen

orbitale njurformigt.

Ofra mellantanden

ligger

till

hlften innanfr bakkanten af hrntanden. Synonymi: Pipistrelle T>\m. Mem. de TAcad. 1759. p. 381 Vesp. Pipislrellus Schreber Sugthiere p. 167. tab. LIV. Nilsson Skandin. Fauna 1. p. 345. Ziverg Flederinaus B.^-chst. 11 D. 1 p. 1178; Kuijl p. a. st. sid.

I

197.

139.

Vespert. pipistrelliis Desmarest Matiimal. 1. p. Vesp. Pipislrellus Nilss. Illum. lig. 17:de Haft. Vesperugo Pipistrelliis Keyserl. et Bls. Die Wir-

Conihon Bat. Bell Europas I. p. XV. och 48. Quudrupeds p. 23. Pyyt^y Bat. (Vespert. pygJenyns mceus] Leach Zool. Journ. 1. p. 560 tab. XXII.belth.Britisli

Brit.

Vert. p. 25.

Anm.

Det

exemplar,i

somBritish

gifvit

anledningtillfllei

till

benmningendet

Vesp. pygmceus, ras upptorkadt

har jag haft

att se;

frvar

Museum

London,

och

en

ung

V. pipistrellus.

lin.

Beskrifning: Lngd \ tum 6 lin. Svans, 1 t. 2 lin. Tiljia Vingbr. 8 t. 6 lin. 'Underarm. 1 t. HufvLidet i-i lin. Nosen trubljig^ p sidorna 34- lin. svald, med glesa lnga borsthr. gonen sra svarta,

H

en frdjupning bakom de gonlock Pannan starkt luden. ()rat ogenomskinligt, mtt frn midten af dess ryggsida nra :l lin. hgt strsta bredden kring lin. Dess utkant, Ijaktill nS!^ligga mellan tjockai

svalda kinderna.

j

42gotinringad,

VINGFOTADE DGGDJUR.bjer sig nedan framt och slutas ngot

bakom mun viken och

litet under munspringans linia^ framkanten ngot konvex r litet kortare n rats strFrambrddarnas afstnd frn hvarandra vid sta bredd. roten framtill r lika med deras afstnd frn nosspetDenna r bred och rundad, men i midten melsen.

lan nsborrarna litet utringad. bigt afrundadt med strsta

ten och derunderi

med

ett

rlocket jemnbredt trubbredden djupt under midhak, under hvilket en flik

i O Svansens flyghud med 8 ofvan till midten hrbekldd och baksidan tvrstreck, bakfotens tr af vadbenet till mer n hlften luden

utkanten fver roten.

^

fven

som tummen,halfoval.

hinnatt

glest hrbelagda 5 sporrbenets kantlista leden af lngfingret nstan icke

lngre r

samma

led af ringfingret.

Fallen

ngot yf-

Hela hrbekldnaden vig fin, dock icke ullig. r brun, gutorun eWer brungul, inunder ngot blekare mer sttande i black. Bottenfrgen frn roten till nra

och

hlften fver

allt

s vartaktig

eller grsvart.

ron^ flygjagre dunklareafV.

hud och benbrun.

svarta.ldre

Anm. Frgen hos deSkelettet:

brungul,liknar

hos de

Skallen

mest den

borealis

oc Nathusii,

men

r mrkl^art mindre och har en liten

snkning p nosen, s att den r ngot mer svegryggig n hos V. borealis. Nosen t sidorna kullrig, men med en svald sned kant mellan ansigte och orbita,hvilken r mest svald upptbaktill, mest hoptryckt nedfver denna en grop, sledes p hvartframtillj fram

dera

sidan ^fra.

bred

lngs nosen gr en jemnbred, temligen Hjernsklen kuleformig, nacken mycket mer

utstende och rundj crista occipitalis i midten afbrulen, lper nedt sidorn'a. Foramen infraorbitale enkelt ngotnjurlikt,

och tv synas varaorbital-

hopsmlta,

ligger

lika lngt frn

som

maxillar-kanten.

nstan

Fram-

tnderna ofvan: den frmre tvspetsad

med

framspet-

LITEN BRUN FLDERMUS.

43

sen lngst, den bakre enspetsad ej s hg som den Framtnderna nedan sitta ej snedt frmres bakspets.utan

med

kant

mot

kant 5

vinkel,

utan bge. skild frn frmsta nedraj den r, fven utvndigt dem str en lg enspetsad kindtanden, och mellan mellantand , som till hlften str innanfr bakkanten af bak denna ses en n kortare spets frn hrntanden

de tv mellersta bilda ej Hrntanden ofvan mycket strre

n

5

Kindtnderna ofvan som den innersta, som har ett spethos V. Noctula, utom Kindtand, nedan, som hos Noct. sigt hak utvndigt. men inre taggraden nstan lika hg som den yttre jinroten af frmsta kindtanden.

mellantanden

blott

s hg

som

frmsta kindtanden,

och knappt hgre n framtnderna. Sternum : sidogrenarna af manubrium ro breda, med fga ingrpta utsidor. Scapula likt Noctute, uppt bredare, med fre inre vinkeln afrundadj process, co-

med en lng sidospets. Clavicula jemnt hela sin lngd, utvndigt p lngs fradt. bjdt efter Bcknet har en frvnande likhet med Costee i par.racoid.slutas\

i

det hos Noctula,

derigenomischii

adscendens ossisfrening r icke

att Os pubis och ramus nstan parallelt, och deras ligga vinkel utan i en tvr afrundad, ut-

vndigt concaverad delj symphysis sledes ngot lngre n t. e. hos V. murinus. Tuber ischii stark, bakt och uppt stende ramus adscendens mycket tunn, nstanj

dubbelt s lngaf

som

sjelfva

os

ischii.

Vistelseort och Lefnadsstt :

Denna r hos oss en

de allmnnaste, och mest kringspridda arter, af hela Hon frekommer bde hr i sdra Skne och slgtet. i flera af Rikets provinser, tminstone nda upp till der hon r talrik, isynnerhet bland DjurStockholm, Afven frekommer hon i Bergen i grdens lftrd. der hon icke heller r sllsynt och troliNorrige, frekommer hon nnu lngre t norr. Hon vigen stas s vl stder och vid grdar, som skogar och

i

i

44

v IN G

F

oTA D

K

DAGGDJ U

R.

Hon lefver, likasom de an|)arker bland ihliga trd. dra, vissa rstider kolonivis, Stundom till flera tjogsamlade p ett stlle, och man ser d en mngd svrkring en och samma springa och der flyga ut och in. J)ess vintersmn rcker ej s lnge som en del af de andra arternas jag har sett henne framkomma redan kring den 20:de April. fven denna vistas stundom tillsammans med andra arter och jag har ftt henne, tagen i samma bo tillsammans med V. mystactnus , Daubentojiii och (^om jag rtt minnes) murimis. Utom Sverige frekommer hon Ryssland och hela Europa nda in Spanien ja hon skall fven trffas

ma

^

5

i

i

j

p Japan.

Fdomnen och Fortplantningandra arternas.

nv.

m.

lika

som de

2) Tunnrade Fldermss, Nattblackor [Vespertiliones ieptotij.

Vespertilio Keys.

et

Bls.

ronen: nstan af hufvudets lngd, eller lngre, oftast tunna, genomskinliga, nakna, smalare mot sin ronloclngd och spetsigare n hos de fregende. ken afsmalnande mer eller mindre lnga, spetsiga,,

(aldrig mycket korta eller bredaj

;

mellantnderna |-;

sporrbenet ligger i scanshudens kant, utan ngon flik utanfr sig. Sv ansflyghuden oftast ?}ied glesa eller ingatvrstreck.

Dei5

Fldertnss

allmnhet;

mer

som hra till denna afdelning hafva spenslig kroppsbyggnad n de freg-

ende hrbekldnaden lng, fin, mjuk och nstan ulUg. Nosen smalare och mer utFrgen under hvi taktig. dragen. Tandbettet svagare, med ett strre antal mellantnder, s alt hela tandantalet alltid r 38. Skallen: hjernsklen starkt convex, isynnerhet bakt

liksom svald, har framfr sig en stark snkning nedtill

TUNNRADE FLDERMS^^ NATTBLACKOR.

4o

vida lgre ^ r smal, p ansigtsdelen, som sledes ligger sidorna slattande och liknar en afstympad kegla. af deras mindre styrka, r ocks flygien Ifljd

mindre snabb och vndningarna mindre raska de sednare ut om aftnarna n de tjockrade, ochj

flygaenligteller

Glogers iakttagelse ser11.

man dem

aldrig ute fre

1

timma efter solnedgngen. De flyga merendels lgt De ro mer mtliga fver marken eller vattenytan. fr vinterkylan, fven som fr regn och blst, n de De lefva mest af myggor och mal. fregende.6.

Mustasclierad HattblackamystacinusLeisl.).

CVespertilio

Artrn. Svcmsflyghiden

med

talrika

[10

12J

mrkbara

af kufvudets lngd, svarta nstan ogenomskinliga , utkanten i midten utringad; rlocken lngre n halfvatvrstreck,rat, uppt afsmalnande.eller

men utan fransar; ronen nra

lin. tum Skallen: med en stark snkning framom gonen; lngs nosen en smal fra som slutas framtill med e?i

2y 3

brun,

inunder hvitaktig.

Frgen ofvan svartaktig Underarmen i

ryggkant; mellantnderna mycket sm, den frmre a kindtanej s hg som fr amt nderna och 2: dr den; den bakre dock hgre n J.sta kindtandens

Foramen infraorbitale lika nra afsats. som orbitalbrdden. Synonymi: Vespertilio mystacinus Leisl. Kubl p.202.p.1.

alveolr-

s.

a. st.

sid.

198.p.

n.

140.

1825

1201 7.

Vesp. emarginatus Geoffr. Annal.

I.

du Mus. VIII. Vesp. moustaches Desmar. Mammal.i

BoiE

Isis

Gloger

Isis

Illumin. figg.

till

Wirbelthiere

Faun. H. 1 7. xv. och 53.

Id. ibid. 1823. s. 965. Nilss. 1827. s. 420. Keyserl. et Bls. pl. 1 7.

Whiskered Bat. Bell.

Brit.

Qvadr.

p.

50.

Anmrkning

: Donna art str i ngra fseenden likasm p grnsen mellan begge afdelningarna den har opaka ron ngot^ ehuru smalt spr till hinna utanfr sporrbenet ett; ; ;

46Stort

VINGFOTADE DGGDJUR.antal

tydliga

tvrstreck

i

svansflyghudeni

m. m.

Stundom ro hrspetsarna p ufra kroppdclarna rostguki, som dessutom storleken^ och deri hvarigenom arten,

ronen och flyghuden ro svarta, kommer nrmast Vespert. pipistreUus , mjligen skulle kunna dermed frHon skiljes dock l:mo derigenom att ronen blandas. ro strre nemligen (frn midten af ryggsidan) nra 3A2:do rlocket litet mer n 2 lin., bakTe brdden lin.att

roten konvex uppt lngsmalt, i sjelfva spetsen smalt afrimdadt; 3:tio talrika mest svarta hr p sidorna af nosen nedhnga fser munspringan; 4:to ingen hudflik utanfr sporrbenet; o:to underarmen tmintum 2:V lin. 6:to Strsta delen af tibia bar; stonef\er

dock

I

frgen

Skalle p undre kroppsdelarna hvitaktig. tandbyggnad skilja dem ^id frsta gonkastet.

och

B e skr fningi

:

44-

lin.

bufviidetlin.^

3

t. 7. lin. svans. I. Lngd ungefr. lin. ronen 34- lin. hga, vid roI

ten 3

samthet,

i

yttre

breda svaila temligen tjocka och opaka, brdden starkt inskurna: rlocket 2^ lin.framkantrt,

dess

bakkanten

nedtill

mot roten

afrundad, hvarifrn det afsmalnar upp till spetsen, som Xstibben bar, nstan neot dock r neot afrundad.klufven,fr frigt r nosen luden fver fverlppen nedst tta borsthr och deribland ngra lngre borst. Underarmen \ t. 3 lin., tummen med klo 4- lin., .an51

dra och tredje ledet af 3:dje fingret nstan lika lnga (NB. egentligen l:sta och 2:dra ledet af lngfingret).

Skenkelbenet 3 lin. dock ej s finullig

Hrbekldnaden

>"fvig

och

ullig,

gen

spetsar j hinnan med talrika (10 12) tvrdror, som st ttast vid roten och ro ngot glesare uttt mot svansspetsen kanten hvarken fransad eller mrkbart hrig j men,

Frfljande arterna. ofvan svartaktigt sotbrun, med korta rostgr hrinunder hvitaktigt gr. Flyghuden svart j svans-

som hos de

I:sta baktrna belagda med hr. 4:de (innersta) fingret lika lnga.

leden p

3:dje och

Skelettet.2-J-

Skallen:

4-^

lin.

lng, fver hjernsklen

lin.

bredj

hjernsklen

liknar

en svald

rundt-oval

MUSTASCeERAD NATTBLACKA,

47

bisa, med stark snkning fver gonen j nosen smal, halftrind liknar en afstympad kegla , ofvan med en temligen djup lngsfra, som dock upphr p ngot af-

stnd frn nsinskrningen och detta afstnd r frsedt med en ryggkant och med en smal list vid hvardera

Framtnderna ofvan nstan lika, begge med en lgre och lika tagg int^ mellantnderna lga, den bakre Underkkens lgst och skild frn frmsta kindtanden. lika bred som framtnder: 3:dje tjock, lng^ 2-2! snehrntanden hgre n frmsta kindtanden^ mellanda tnderna n lgre och de bakre minst och lgst.sidan.5

Skulderbladen jemnbreda. bildar en trehrning medrefl:)en.

Nyckelben. 3 lin. Manubrium \ 1 en kl lngs midten parj

Bcknets symphysis ytterst kortj foram. obtulrer

rut.

vat.

Vistelseort och lefnadsstt : Hos oss art vara mer sllsynt n de tlesta andra.hllit

denna

Jag har er-

den frn

Mrkn,

i

Prosten Ekstrm

frn

jMrlunda

Sdermanland, genom Herr och Tveta socknar i

Calmare ln, genom Hr Candidat A. J. F. Wetterberg, Frn Botaniska trdsamt en enda gng frn Skne. Kpenhamn har jag fven erhllit henne. Hon grden har sitt tillhll s vl i gamla byggnader, som uti ihmest i grannskapet af ngot vatten, fliga trd, hvars yta hon om aftnarna fladdrar fr att fnveri

ga

Eninsekter, som utgra hennes mesta spis. iakttagelse r det denna art som samlas i litg BoiEstillbringar

5

mngd och

vintren

i

kalkgrafvarna

vid

Wi-

borg, men- frekommer der icke

hvarfre BoiE frmodar, att arten r migratorisk och tillterstr dock bringar sommaren i den hgre norden. att uppska henne der^ ty hittills r hon derstdes icke Hon flyger funnen, hvarken sommar eller vinter. I snabbt, och merendels lgt. fngenskap visar hon sig rdd och orolig, och kan svrligen frms att mot-

om sommaren

taga ngon fda.

,

48

.

,

VISGFOTADE DGGDJUR.

T. Daubeiitoiis IVattblacka (VesperiilioBaubenfoniiLeisl.).

mrkbara tvrstreck eller Artm. Svansfliighiiden utan fransar ; ronen kortare n Jmfvndet i utkantenlancettlika ock

ngot insknrna, jemte rlocken genomskinliga; dessa nstan af haJfca rats lngd; nedra hrntanden ej hgre n kindtnderna. Ofvan rdaktigt gr,

under hmtaktig. Underarmen 1 !t. 4 lin. Skallen: med mindre stark snkning framom gonen; Nosens lngsfra temligen djup gr nra nsinskrningen och der emellan finnes ingen ryggkant; den trekantiga sidoingrpningen skild frn foram. s att detta ligger infraorhit .genom en bredare valk,lika

den.

aflgsnadt frn i)igrpningen och alreolarhrdFrmre framtanden ofvan bred, lgre n ba-

mellantnderna ofcan sm, den bakre lika hg , som i. sta kindtandens inre afsats; nedra hrntanden ej hgre n kindtnderna. Synonymi: Vespertilio Daubentonii Leisler, Kuhl NeueAnkre;.

Boie Isis 1823. der Wetterau. Gesellsch. 1. p. 195. 1201 1203 Faber Isis 1826. p. 964; idem ibid. 1825. p. Gloger ibid. 1828 p. 691. Nilss. Ilium. Fig. p. 520. 5:te Haft. pl. 15. 17:de Haft. Vespert. emarginatiis V. cedilis Jen. Ann. Jenyns brit. Vertebr. p. 26. u. 34. V. murinus Skand. Fauna 1. Del. of nat. hist. XV. p. 73.nal.

;

s.

340.

Vespertilione del

Daubentons Bat., Bell. Daubenton Bonap.

Brit.fn.

Quadr.

p.fig.

47.

Ital.

med

Beskrifning: Lngd nra 2 tum^ svansen kring 1 tum 4 lin. Hufvudet 5 lin. ronen^ mtta raidt p rcka de nstan jemnt till ryggsidan 3-i- lin., framlagdabaikc frlorad vid djurets dd, men den torde minskas. en motsatt cJectricitet hos Katten, se Voigts Magazin

Om

der Nalurkunde 1708

I.

5.

s.

80.

TAMKATT.fr

11955 dagar fder hon Ungarna^ som ro

p 9 dagar blinda , frsvarat hon med mod och raseri mot de starkaste fiender^ ingen hund vgar d anfalla dem. De ro muntra och lekkra. JModren lrer dem lefvande rttor som hon br tidigt att fnga rof^ genom*)^ Nytta och skada: Huru Katten gagnar derigenom^ att han frtr och utrotar skadliga rttarter, r allmnt Genom denna egenskap har han blifvit ett oumkndt.till

5

12 undg ungar

att

hennesett

klor.

Efler

mjukt lger.

dem

Svarta der kerbruk drifves. kaltskinn (genott) brukas till foder, brmar, vintermsKatten blir ett skadedjur och mufYar. sor, kragar d han fr vanan att strfva kring fr ungt villebrd, i marken. Unga harar, rapphns, orrar m. m. anfallasbrligt husdjur fverallt,

Ocks de nmda och andra foglars gg I dufslagen r katten en farlig och frtras. uppskas Att frvildade kattor anfalla och dda lamm, gst. Man har haft iiar jag redan omtalat (sid. 114). att katt angripit menniskolik, samt mrdat exempel p sm vrnlsa barn i vaggan ja det liar fven hndt att han illa tilltygat ldre personer, d de sofvit, derochddas.

^

igenom

pulsationen i halspulsdern inhuggit sina hvassa klor. Han br derfre aldrig tilltas att vistas i sofkamrar, allraminst Katten blir ltt ond fven under lek, der barn ligga.att

han

varseblifvit

(carotis) och

cleruti

och man harblifvitrit

flera exempel p, att dess bett, till och' hastigt retad ^ haft svra fljder,

med

d han va-

ddande **}.*)

Huru

rofToglarna

lra

sina

ungar

att

fnga

rof,

se

Faunan under Tornfalken.**) Att sjlens affekter hafva ett mktigt inflytande p sekretionerna, r allmnt bekant. Det synes mig derfre icke alldeles osannolikt, att saliven, hos en Katt, eller annat argt kan antaga en djur, som blifvit retadt och som faller i raseri, beskaffenhet. Ngra facta tyckas bevisa detta. Jagkngiftig

120AnmrkningKatten?fl.:

RO FD J UR.Frn hvilkenvild djurart

Alla andre Naturforskare:

Linn,

hrstamniar Tama Buffon, Cuyier m.i

ansago Tamkatten hrstamma frn den vilda kattart, som frekommer skogarna uti de flesta lnder Europa. Dessi

utseende r fljande:Vildkatten (Felis Catus Lin.(ferus).

kroppslngden, jemtjock, slutas med trubbig svart spets; kroppen gulaktigt gr, lngs. ryggen en svart rand, frn hvilken lpa nedt sidorna talrika mrka tvrstreck, som fven finnas p benen och svansen. (Lngdejfullt

Svansen

af halfva

22^ tum; svans.Felis Catus,

W

t.).

Syst. Nat. XIL l.p. 62. (ad partem.) Chat sauvage Buff Th. Bell Hist. of Brit. Quadr. p. '177. Hist. Nat. XL p. 3. tab. \. Die wilde Katze , Bechst. Nat. Deutschl. I. p. 670. Tem. Monogr. p. >126. Denna vilda Kattart frekommer i en del af Ryssland, Ungern, Tyskland, Frankrike , England m. fl. st. i bergiga och vilda skogar; fven skall han tifTas i norra Asien. Till vr Skandinaviska Faunas mrkvrdigheter hrer, att hon icke eger denna djurart. Frvildade kattar, som till utseende och storlek 'nstan fullkomligt likna vildkatten, hafva trlfats p fleraLin.

.

stllen, isynnerhet i skogstrakter; men ursprungligt vilda, ro ingenstdes funna hos oss. 1 England r vildkatten nu mera inskrnkt nstan blott till Skottland, ngra skogar af norra England, de skogiga trakterna i Wales och ngra delar af IrDess egentliga tillhll ro de mest otillgngliga bergiga land. skogarna, der han vistas ej blott uti ihliga trd, och i de lataste snr, utan fven bergskrefvor, der honan ocks fdei: sina ungar. Stundom trffas han ock om vintern i rr p tilli

ner en person,

som

i

sin

barndom

blef biten

och klst af enblef flj-

deraf, och sren hller denna samme

ond den

katt.

En

svr, lngvarig och feberartad

sjukdom

voro ganska trga att lkas. nnu bibeperson en sdan antipathie fr kattor, att han mr illa, om en katt hndelsevis finnes i ett rum, der han uppehller sig. Man har flera bevis att menniskor dtt af kattbett. 1 Kyrkan 5. Maria del Popolo Rom finnes en grafvrd fver en ung Spanjor, som dog deraf att en katt, med hvili

ken han

lekte, bet honom i fingret. Inscriptionen i marmorn r fljande: Hospes! disce nonum mor tis genus. Improba feet intereo. Franciscus lis, dum trahitur , digitum inordet,

finner

Tovar Vallisoletanus. J. U. D. Filio man i Gwtzes Faun. s. 234. f.

dilecto.

Flera exempel

VILDKATTEN,frusna

121

dammar eller i hl i brinkarna. EldgevHiet Unnu mer n odlingen och den kade befolkningen, har fven inskrnkt vistelseorten fr detta grymma och dclgganda rofdjur. Vildkatten ligger vanligen stilla om dagen och frst om natten gr

han ut p rof. D han mrker ngon fara, springer han genast upp i ett trd, eller lgger sig lngs t en gren nra Frn trdet stammen, eller ock kryper han in ngot hl. kan han ltt nedskjut^is, men det br ske frsigtigt; ty dr han ej utan blott sras, s anfaller han med raseri jgaren ochi

Han r ett farligt rofdjur fr allt slags fogel; dess hundar. fven harar, rttor m. m. blifva hans rof. Vid bckarna fngar han lisk. Vildkattens parning intrffarJanuari eller Februari, d som tamkatten. Honan 5 ungar, hvilka frhlla sig likasom tamkattens, meni

han

lter

fder 4

hra

samma jamande

lte

ro mycket skygga och gmma sig vid minsta buller. De kunna vl tmjas, men de blifva dock ej s tama som huskatten. C^n/n.; Detta r hndelsen med alla vilda racer af sam-

ma

som de tama). Frestnnde vilda skogskatt ansgs allmnt fr stammen till tamkatten, nda till fr vid pass 20 r sedan, d den frejdade resanden RUPPEL fann i Nubien en frut oknd art af vild katt, som i mnga hnseenden liknade huskatten. Man brjade d mrka skilnaden mellan den tama och den vilda race, som man frr tiott tillhra en och samma art, och Temminck skte med mnga skl beFelis maniculata, visa, attNubiens vildkatt som af ROppel kallades och icke den europeiska F. Catus, var den sanskyldiga stammen till Huskatten. Fr att afgra detta sprjsml, borde man underska s vl yttre byggnaden, som inre organisationen hos dessa begge vilda arter och derefter jemfra hvardera med HuskatDertill har jag fr min del hittills saknat tillflle; men, tens. att dmma efter de figurer jag sett af Felis maniciilata^ sytlera hnseenden vida mer n den europeiska nes den mig Skogskatten olik vr Svenska vanliga Huskatt. Han r spenssvans och strre ron. ligare med mysket hgre ben, lngre Svansen hos Fel. maniculata r ej blott icke afsmalnande, som hos huskatten, utan tvrtom, efter hela sin lngd korthrig och smal nda mot spetsen, der han blir tjockare och Att ronen hos tama racer aldrig blifva mindre, slutas tvrt. men vl strre n hos de vilda, frn hvilka de hrstammat, bevises af svinet, kaninen, geten och vissa hundracer; samTEMmNCK menar ma frhllande torde vara med svansen. att domesticerade djur blifva strre n deras vilda stam (p.art,i

12^

UOFDJUR.:

af erfarenheten den vila, st. sid. 77.); detta motsges dock da Renen Ur store an den tama, den vilda Oxen (Urus) r vida strre n den tama, och den vilda hsten, efter hvilken tnder finnas i vara ldsta torfmossar, har varit strre n den tama af inhemsk race. Samma frhllande r ocks hos oss med svinet; och Rolin angifver samma frhllande hos de frDet synes ocks helt naturvildade hstarna i S. Amerika. ligt, att Katten i sin vilda frihet, med rik tillgng p de hasta fdomnen-, varm hlod och friskt ktt, mste vara strre och tama tillstndet, der han oftast fr nja sig med kraftigare n fr honom onaturligare kost, mjlk, hrd och dylikt, och det fverfld det r derfre ltt frklarligt att han, icke en gng Afven generation efter generation hlir mindre och svagare. de frvildade kattar, jag sett, voro alla strre och starkare n den vanliga huskatten. Dock trffar man fven denna stuni i;

dom af nstan samma storlek som vildkatten. P Museum hrstdes finnes ett exemplar, som r 22 tum frn nosen till svansroten med en svans af 10 tum, sledes kortare n halfva kroppen. Att svansen r yfvigare hos den frvildade nhos den vanliga huskatten, r skert, men jag knner icke om han, likasom hos vildkatten, r jemtjock, hvilket jag ej anser Att tarmkanalen r lngren hos tama n hos vilda osannolikt. dess fdomnen, som mer eller minkatten, har sin grundi

dre utgras af vegetabilier. Betrffande frgen, s trffar man icke sllan tamkattar, som ro till frg och teckning helt och hllet lika vildkatten. Af allt detta franltes jag att antaga, att vr nordeuropeiska Tamkott hrleder sig mest frn den europieska Skogskatfen. Dock br jag icke frtiga, att frmre gomhlen (foramina incisiva) ro ovala eller ovalt aflnga, aldrig runda, som de, enligt Keyserl. et Bls. p. 61, skola

vara hos vildkatten.2:o Loar: Svansen kort trubbig, benen hga, ronen frsedda med svart hrpensel. liO eller liOdjur (Feli?, Ujnx Lin. Syst. Nat.)

Artm.

Gr

eller

brun, tecknad med mer

elleri

mindre

tydliga svartaktiga flckar; svanseneller

4 tredjedelen svart *J. Lngd, kring 3 svans, kring 840^ tum. fotj Gmel. Synonymi: Felis Lijnx Li.\. Syst. Nat. XII. L p. 62.

yttre hlften

*)

Ngon gng

skall ej

mer

n.

en fjerdedel vara

svart.

LODJUR.Syst. Nat.I.

123Lynx

1.

gata , horealis

Felis p. 83. etc. Recentiorib.Fin.

Kattlo, Rislo, Riiflo ;

, cervaria^ virLo, Lodjur, Varglo, Norr. Gaiipe, Ulvegaupe, Hestegaupe,

Sw

Kattegaupe m. m.

Susi-elvis.

frn

Beshifning: Fullvxt uppnr denna djurart en lngd nosen till svansroten af 3 till 4 fot (hannen blir

ngot strre n honan) med en svans af 8^ tum, och med hren inberknadt 94- tum. Hr)jden fver bogarna fot 10 tum, fver lnden kring 2 fot. r Hufvudet rundadt och med kort nos, r 6^ t. lngt och i t.'!

ronen 34- tum och hrpenslarna i -I t. Benen framtassen 6 tum, skenkeln lO^- t. Bakfoten i O hga-, t. gonen, som ligga i en hvit flck, ro stora medbredt.

gul iris och aflng pupill , hvilken, d djuret dr, blir stor och rund. gonppningarna, som ligga snedt, ro kring 1 tum lnga, frn ena nstet (ill det andra. gon-

locken hafva svarta kanter.

3

JMorrhren

hvita,

sitta

p

4 rader af svartaktiga punkter. Nstibben bar, tvr

med

en fra nedt i fverlppen. Framftterna hafva tr^ de tv mellersta lika och lngst, sidotrna ngot kortare, fvcn lika^ tummen sitter hgt p insidanaffoten.

Bakftterna

hafva 4 tr5

alla

trna

vpnade

med

krkta, uddhvassa, hoptryckta, hvitaktiga klor.

Honan har 3 parinnanfr ljumsken, framom brstet. Alla Loar rovinternriga afett

spenar, af hvilka ett par ligger

par under

magen och

ett

par

om sommaren mer rdbruna, om om hsten och vren stickelhgr, dessa frger. Sledes: fallen om vintern r mermersamtfin

yfvig, utstende,

och mjuk af hvitgr, brungr eller grbrun frg. Skiljas hren, s befmnes fallen, frn roten till tre fjerdedelar af sin lngd, brun och i spetsen

hvitalvtig.

Om

sommaren

r

fallen

merstrf

brunaktig,

stundom

helt

rdbrun korthrig, mer

och stun-

dom med tilltryckta hr. Nosen ofvan brunaktig med korta tilltryckta hr och ett smalt kort svart streck p

124

noi-DJuii.

hvardera sidan. Frn utsidan af gat gr ett brunt eller svart streck ned ufver kinden. PoUisongerna [hren p kinderna och nedvid undra sidan af strupen) temligen med en stor svart flck. ronen spetlnga, hvitaktiga med svarta kanter och siga, p utsidan ljust askcgr, svart hrpensel. en Kroppen spets, som slutas med

under

hvit

med

sen. Benen synas tjocka, Ett svart tvrstreck p insidan af fverarmen.^

glesa syarta flckar, mest vid frggrnftterna korta, breda, runda.

hlften eller tv jemtjock slutas trubbig med yttre ofvan af ryggens tedelar helt svart friga delenjrned

Svansen femfrg

mindre tydliga mrkare tvrstreck. teckUngarna likna de gamla sommardrgt, men mindre tydliga. ningarna ro merendels Denna djurart frekommer hos oss' under tre bestmdt skiljbara frgteckningar, hvilka ltt kunna anses4

5

6 mer

eller

i

fr skilda arter:

1)

Kattlo

CFelis cervaria Tem. et NiLSSv).

Kroppen tecknad med tydliga rent svarta flckar, som p ryggen bilda tre lngsgende rader. Synonymi: Felis cnuda truncata corpore albo maculaloKattlo. Lin.i

s. 1 4 (efter ett litet och stym1. Felis horealis Tiiunberg Vet. Akad. exemplar). padt Hand). 1815. sid. 80, samt Mus. Thunhergian. Upsala (der en uppstoppad Lo af denna frgteckning vinterdrgt r med Thunbergs egen hand ptecknad: Felis borealis a^^J. 1 samma Museum linnes ett annat exemplar med samma frgteckning, men i fvergng frn sommar- till vin-

NiLSSis

Faun S. p. Skand. Fauna

5.

n.

11.

,

Felis LynculaBiiin.

i

i

''''

terdrgt och med })skrift Felis cerrarin berg.'''

"

Monogr. de Mammal. L Keyserl. NiLss. lllum. Fig. 1. Ilft. pl. 1 och 2. p. 106. et Bls. Wirbelth. 1. p. XVIII och 62, der synonymienTe.m.m.

:

Felis

Lynx

9

d\

Mus. Fors-

af min Fauna r felaktigt anfrd. Anmrkn. 1): Afl. Professor Tiiunberg r sledes den frste som, redan 1815, beskrifvit hr ifrgavarande Lo ssom

egen art med specifikt namn och kallat honom Felis borealis : en benmning som vr Kattlo, i fall han utgjorde

^

KATTLO.

123

cn egen art, sledes rtteligen borde behlla, oaktadt Temminck '\'2 r sednare, uti sma'" Monographies e Mammalogie I. p. 106, kallat samma form Felis cercaria och t en helt annan p. 109. tilldelat namnet Fel. boreaUsSverige, som, derest den verkligen frekommer kan vara ngon annan n Varglon en drgt, som ej r ren vinterdrgt; och troligast ha de skinn Hr TemMiNCK underskt, tillhrt unga djur: deraf deras mindre storlek och svansens korthet. (Se nedanfr).

form,ej

i

i

Anmrkn.

2):

Plinius omtalar

i

sin Hist. Nat. Lib. VIII.

Gap.

XIX. och Gap. XXII. att vid Pompeji Magni skdespel visades fr frsta gngen i Rom en djurart, som han kallar Chaus och Lnpus cervarius, och som hade Vargens Rom skapnad (storlek) och Pantherns flckar. Denna oknda djurart sades vara kommen frn Gallien och kallas sitt hemland liaphius *;. Alla som commenterat Plinius, komma deri fverens, att han ined Lupus cervarius menat en Lo; och fr min del tager jag fr gifvet, att han menat Kotlloen. En samlare af zoologiska curiosa, med Pli.mi brist p systematisk underbyggnad, kunde svrligen mera kort och naivt beskrifva Kattloen n de fyra orden Ty Kattloen r den Loeffigie lupi, pardorum maculis. storlek kommer nrmast Vargen, och, som form, somi

i

i

:

i

Panthern, r tecknad med de tydligaste flckar. I synnerhet af denna anledning har jag kallat den Felis cerDet enda man kan invnda r, att den Lupus varia.likt,

cervarius, som ^visades vid skdespelen Rom, hade kommit frn Gallien, der nu mera inga Kattloar finnas. Men man br erinra sig (det fven Buffon anmrkt p. 234)i

att

Romrarne under namn

af Gallien innefattade

mnga

nordiska lnder, och att sjelfva Frankrike troligen var lngt kallare d n nu. En djurart, som nu lefver i det sydligare Sverige, s lngt de stora skogarne strcka sig (t. e. nda ned i Smland), kan alltfr vl p Pompeji tider hafvalefvati

Germanien ochi

Gallien,

som voro

fulla

med

vilda

och tta skogar. Jonston berttar

(som frmodligenlandi

p. 121, efter Gesner, annorstdes ifrn) att i HelsingSverige finnas Loar, som t ryggen ro tecknade med

sin Hist. Nat. I,

tagit det

'

*)

Ngon harRf,o.s.

af ordet

yttrat, att detta vore en latiniserad frndring likasom Alchis af Elk , Urus af Vre, Bison af

Wisenl

w.

'120

ROFDJUR.vackra svartaflckar,

och

som,

kalkis RatlluchsI

tyd-

d. . Kattlo. ligen tryckfel fr Katt-luchs trffas kattlon nnu, icke just sllsynt.

Hlsingland

2) "Varg-lo

CPelis virgata Nilss.).

Kroppen bestrdd med smrre, mer eller mindre, bruna eller svart akt iga flckar, samt lngs t otijdliga,ryggen tecknad

med

tv tttstdende svarta streck.till

Synonymi:pl.

Felis virgata Nilss. Illum. Fig.^'interdrgt)pl.

Sk. F:nal. H.

3.

(i

4

(i

ren sommardrgt).

Fe-

tisi

vulpinus Thunb. (enligt ett exemplar i sommardrgt Felis borealis Thu.nb. enligt ett exempl. Ups. Mus.

vinterdrgt i samma Museum, ptecknadt af Thunbergs I fall Temmincks Fe/^s 6or^fl//s Monogr. 1. hand. p. 109. verkligen r Svensk, som han uppgifves vara *), s ani

ser

jag

den utgras

af

unga skinn

af

denna form

med

otydliga ryggstreck.

Anmrkn.: D

"jag i 830 skref texten till 'Illum. Fig.^' I. Haft. hade jag nnu ej trffat ngon hona af denna form eller hanne af frra. Detta lrer vara orsaken att en Jgare och Zoolog antagit, att de utgjorde skilda kn af samma art och att blott fljande var skild art. Sedermera har jag fven sett hannar af frra och honor af denna form,

3) RfloKroppenbenen smflckiga.

CFelis

Ujnx

Lin.).

utan flckar och

streck; skenklarna och

Synonymi:F:nap.

Faun. Sv. p. 4. n. 10. Retz. Skand. F:na, p. 8. Lynx BuFF. Rist. Nat. Tom. IX. tab. 21, och derefter der LnchsFelis7.

LynxIi!.

i

n.

Lin.

Nilss.

ScHREBKii Siigth. Mamm. I. p. 450.NiLSS. Illum.'Fg.

L

\\\.

p. 5.

408. tab.

Fel.pl.

Lynx

Schinz Synops. Thunb. Mus. Ups. Rflo

109.

:

Anmrkn. 1):

1

derlig konfusion.

Synonymien af Loarna har tillkommit en unHvar och en som nrmare undersker

vra Loar, hvaraf ett stort antal rligen fngas eller skjutes i mellersta och norra Sverige, skall snart finna, att de frekomma med de tre olika frgteckningar, som jag fram*) Enligt Temminck p. a. st. kallas Loskinn, af denna form, pelshandeln (i Frankrike ?) Loup cervier de Canada ou Lynx de Sude.

i

^

KATTLO, VARG LO;, RXFLO.

127

p planscherna 1 till 5 uti ''Illum. Fig:r tillSkand. Fel. cervaria F-na/" och det ar ganska skert, att om Tem. r skild frn Fel. Lynx Lin., s r Felis virgala Nilss. skild frn begge. Antingen utgra vara Loar tre arter,Stllt

eller blott en enda. Utgende frn denna synpunkt skall uti: Die Wirbellhiere jag granska hit hrande Synonymien Europas von Keyserl. u. Blasius'' ett verk som i originalitet och grundlighet intager ett utmrkt rum bland nyare

Zoologiska

skrifter. Sid. XVIII frekommer fljande: "n. 123 Fel. Lynx Lin. Felis Lijncula Nilss. Skand. F:na" Det synes mig dock vara ltt att inse, att den af mig besknfna Fel. Lyncula med sina "runda svarta flckar p hvitaktig botten, p rygg, sidor och ben" hrer till den frgteckning som Temminck sedermera, och jag eftert med honom, kallat Felis cercaria, ehuru jag glmt att "n. 124 uti Illum. Fi(j:r upptaga mitt frra synonom. Fel. virgala NiLSS. Illum, Fel. cervaria Tem.m. Monogr. Det r dock tydligt fr hvar och en som ser pig /i;! mina planscher, att min Fel. cervaria \}\. \ och 2 r Temoch att min Fel. virgata pl. 3 och MiNCKS Fel. cervaria

.

,

teckningen vsendtligt skild. Bde i ldre och nyare tider har frgan varit Anmrk?!. 2): hane bland Jgare och Zoologer, huruvida vra Loar utvid frfatgra en eller flera arter. Bedan Linn antog, tandet af sin Fauna Svecica , att Kattlon var skild frn4 r derifrntill

namn. Hans ej gaf den ngot specifikt Felis corpore albo, maculato'^ r ptagligt samma djur som sedan blifvit kalladt Felis borealis afTnuNF. Lyncula af Billberg och F. cervaria af TemBERG Men det r dock skert, att hos vra Loar freminck.Varglon, ehuru han''''Kattlo:,

kommalivrer;

icke blott 2, utan

och

lika

i sjelfva verket 3 bestmdt olika skert r, att frgan huruvida dessa ut-

gra

eller

utredas, frrbeskrifna

icke utgra skilda arter, ej kunnat bestmdt n man frst ftt dem alla tre fullstndigt

och

aftecknade.till

''Illuminerade Figurer

Detta har frst skett genom Skand. Ftna.'''flera vetenskapligt bildadei

Jmnet. tskilliga iakttagelgare fretagit underskningar ser hafva tid efter annan blifvit offentliggjorda af Hr HofJgmstaren af Strm, Hr Prosten Ekstrm, Hr Mesch m. fl. och sednast har Hr. Mag. v. Yhlen, efter att i Upland och stergtland hafva skjutit och underskt ett stort antal af dessa rofdjur, derom vnskapsfullt medde-

Sedan detta skett hafva

;

i28lat

ROFDJUR.af hvilka jag hr, med hans anfra fljande korta sammandrag: Under vintren 1844 flldes i trakten kring Upsala 22 Loar, af hvilka Hr v. Yhlcn underskte 18. Vid Sj egendom i Upland falides af Baron J. Baner S.nc kullar, hvar-

mig sina erfarenhetsrn,vill

tilltelse,

af

strste

af 4 Loar, deribland hannen, den Yijlen ngonsin sett, var till teckningen en Rflo, Illum. Fig. pl. 5; honan ngot mindre var

den frsta bestod

Lo Hr

v.

fven Rflo.hona.

Af ungarne var den ena hanne, den andre Begge hade de smala ryggstrecken som antyda Dessa Loar hade hela sommaren och hsten Varf/lon.

i

uppehllit sig p en i Mlaren, der de fllt fr och De jagades p isen i land kalfvar samt harar i mngd.

sprng, d modren och ena ungen sktos gng, en med hvardera bsspipan. Att de utgjorde en familj synes fven deraf, att 14 dagar fre sista jagten blef hannen frnjagad och fljd tv dagar lngt bort, men tervnde efter en vecka till n igen. Den andre kullen bestod af 3 Loar, nemligen en gammal hona och tv unga. De drefvos tv dagar utan att skiljas t, och gamla honan fvergaf ej den skogsbacke, der ungarna trat, oaktadt ett bomskott bordt dertill ha frmtt henne. De hade ocks lng tid frut och mnga gnger p vintren ringats, d der stdse voro 3 inspar, 1 strre och 2 mindre. Honjn befanns vara Varylo (Fel. virgata Illum. fig. 3), med breda ojemna ryggsti^eck och en kort svart spets p svansen. Den ena ungen hanne, hade Varglons ryggstreck och kroppen bestrdd med flckar. Den De friga andre, hona, var en fullkomlig Rllo (Fel. Lynx). anfrda erfarenhetsrn frbigr jag ssom mhnda mindre bevi.sande, utom fljande, som jag anser vara fullt afgrande

och

flldes

p samma

:

Mot

slutet af

December 1844, d en god sprsn

fallit,

skjtos p Junkers Hjj^ads allmnning Kolmrden 3:ne Loar af Hr v. Yiilen och en skogvaktare vid namn Skogman.

De

Att ungloar. och voro modren med sina begge ungar, r uppenbart af fljande: de voro tillsammans nr de uppskrmdes, och d, efter en kort diift, ungarna trade och nedsktos, flydde ej honan frn skogshultet, utan flldes frn ett berg, der hundarna stllt henne. P sprsnn upptcktes att de varit tillsammans hela natten, tit af samma hare och legat under samma Hrtill kommer att Skogman rothvalf d de uppstttes.

utgjordes af entillhrde

gammal hona och

tv

dessa

en och

samma

familj

VARGLO^ KATTLO^hadeflere

RXF

L O.

129

ungarna

gnger midt under sommaren sett de d sm modren under drefvet. Sledes kan ej vara ngot tvifvel att den gamla honan var modren till de besge ungarna. Den 2;amla honan befanns vara enflja

lik planchen \. fig. Skand. F.tia.''^ Den ene unglon, som var hona, var till teckning och grundfrg en R/lo (Felis Lynx lllum. Fig. pl. 5) den andre unglon som ^ar hanne, liknade mest en Vorg'o [Fel. virgata1.

Kattlo [Felis cervaria), fullkomligtuti''Ulllim.

Fig.

till

;

,

lllum. Fig. pl. 3) tre formerna.

sledes representerade denna familj alla

synes mig frgan vara hafva mer n en Loart i Skandinavien [Fel. Lynx Lix.), och att sledes namnen Fel. cervaria, horealis, virgata, m. fl. bra utstrykas ur listan af artnamn och endast bibehllas som benmninfullkomligt afgjord,att vi icke

Genom

dessa erfarenhetsrn

gar fr tillflliga frgteckningar *j. Detta r ocks fverensstmmande med de osteologiska underskningar, jag i sednare ren haft tillflle att

Genom fleras, isynnerhet Hr Ljtnant Ugglas och Hr Conservator Mesches meddelanden, har jag kommit i tillflle att jemfra ett mycket stort antal skallar Utom de olikaf Loar i olika lder och af begge knen. heter, som ldern freter, har vid denna jemfrelse endast visat sig, att hos gamla hannar r nosen ngot mer utdragen, hos honorna r den kortare och hufvudet nI frigt frete de inga skiljaktigheter. got bredare.anstlla.

Anatomi: Skallen: Lngd till frambrdden af nacktill bakbrdden af condyli 5 t. 2 hlet 4 t. 6 1. bakom fossa gleiioidalis 3 t. 7 lin., till benkammen lin.

*)

det sledes, genom vra bildade Jgares och Zooskogarne hemtade erfarenhet, r ptagligt dagalagdt, logers att dessa s olika stora och med s olika frger f rsedda Felis-arter, som ka. tion, varglon och rflon, utgra blott tillflliga former af en och samma art; s kunna vi hraf med temlig visshet sluta att en stor del af de exotiska felisarterna komma, vid en noggrannare prfning, att reduceras. Detta kommer utan tvifvel att glla om tskilliga mindre kattar i sdra Amerika; och jag tvitlar fven att den sydeuropeiska Felis detpardina r annat r en form af vanliga Loen. Dock ta br nrmare underskas.i,

D

9

Skandijus Dggdjur.

4

30till

ROFDJUR.frambrdd. af orbitat.

1

t.

7

lin.

Strsta

brd-

den fver kindbgarna 4

2

lin.

fra konturen starkt

bgbjd med en liten snkning fver nsan, emedan nsbenens framnda r ngot uppbjd. (Stundom ro de rta och ingen snkning mrkes). Nsbenen, (framtill hvartdera hvlfdt, tvrt, slutas med en lng spetslitet

g lika hgt upp som kkbenen, stundom Mellan nsbenen och kkbenen gr upphgre. ifrn en nedstigande spets frn pannbenet, och nedfrn utsidan)ifrn

en

uppstigande

spetsar mtas vanligen

frn mellankksbcnetj men dessa icke, (ngon gng stta ossa in-

lemna mellan till nsbesig net. Foramen infraorbitale verlikalt-ovalt ^ smmen mellan os zygomat. och maxill. ligger derfver, mycket nra brdden af Orbita och aflgsen frn nmde foramen. Orbita rundad (stundom ngot mer oval) med frmre brdden snedt rt: denna brdd, sedd frn facialsidan,os frontis),

termax. sammansett

med

utan

rum, der kkbenet omedelbart stter

bildas

1

oafljruten fljd af os frontis,af os

os lacrymale ochmaxill.

och zygofrontis, och blott framfr foram. lacrym. r den genom mat.), ett hak afljruten. Suturen mellan os lacr. och os maxill.

zygomaticum (stundom

super, ligger sledes framtill p ansigtsdelen, och os lacrym. har sledes en ansigtsyta och en knl p margo orbitalis, och bakom denna en fra fver foram. lacrym.

har os lacrym. ingen ansigtsyta , och den knlen p margo orbit. tillhr os maxill. Satuotydliga ren mellan detta ben och os lacrym. ligger d bak brdden i fran fvt^.r foram. lacrym.). Intet spr till os pla-

(Stundom

numoch

i

orbita vid

freningen

af

os

front.

,

os

lacrym.

Dessa tv sistnmnda ben stta omedelbart plat. till hvarandra och ligga der emellan os frontis ooh maxill. Pannbenen ofvan ngot konkava med mycket lnga processus postorbitales (hos yngre mer konvexa med mindre lnga process, poslorb.). Crista sagittalis baktill^ der den stter sammans med crista occipitaliS; fven

LO.

131

som denna j mycket hg och tunn. Kindbgen bjd. Pla tum platt ^ litet konkav 5 foramina incisiva ovata^ ligga mest i ossa intermaxill, och blott bakre, mer bredaoch tvra margo utgresaf ossa

maxillaria.

ForaminaBulla lngs

palatina ligga bakom sutura plat. lali tvrt afrundad med ett litet

Margo posterior pai

ossea stor,

med

en

mer

eller

hak mindre

midten.

tydlig fra

yttre tredjedelen, och blott framtill tydlig. Underkken: undre margo af dess pars dentaria nstan rt stundom5

mer konvexcess,

mellan innersta och nst innersta tanden pro5

angularis gr lika lngt tillbaka som process, condyl. friga Skelettet: Yertebrae dorsi 13, lumbares3,

vercB och 3

och caudal. 16^ Costas 13 par, neml 10 Sternum bestr af 8 i rad lagda smala benstycken. Atlas: har flyglarna breda helt tvrt. lin. Axis lngst 1 t. 1 lin. , dess 1 ra, bredd 21 afsmalnande och proprocessus odentoideus trind,7,

sacral

spurise.

5

,

cess,

obliqui anter. konvexa, starkt baktbjda, prosess.

en lng tunn benkam, som strcker sig lngst med kortare, smalare spets bakt. Hos alla fljande vertehrce colli utgra processus transveri en lngsgende nedt rigtad benlamell, som utvndigt har enspinos.

framt,

bakt

benspets, hvilken p de bakerste synes bred och trubbig: det 7:de har blott benspetsen. Processus spinosi hoptryckta, de bakre ngot hgre. Vertehrce dorsi fr costae verse ha hga men spensliga prorigtad

cessus spinosi. VertebrcB lumbares ha lnga platta lieformigt framt rigtade spetsiga prosess transversi. Befbenen smala, trinda, blott de frmre mot nedra ndan

ngot breda. Frmre extremiteterna: Scapula: lngd 4 t. 6 I, bredd 2 t. 6 lin., halfcirkelformig med en flik pcrista fver roten

spets.

acromion, Bcknet: lngd 5 t. 3

af

hvilken1.,

utgr

en tunn

foramen obturator.11.,

atlngt-ovalt. har ett aflngt hl i inre

ferius.

Ulna 8

t.

2

1.

ossa ilium jembreda^ Os humeri lngd 7 t. brdden fver caput inoch radius 7 t., helt skilda raj

9

132dii

ROFDJUR.

8

t,

ndkavitet ovalj ulna lngs utsidan konkav. 6. 1.; trochanter major lika hg som caput

Femvrarti^

culalionsfran fr knsklen bred^ jembred, med smala Tibia 9 t. och Fibula S^- t., helt skilda. brddar.

Vistelseort och lefnadssntt:

Detta

grymmai

rofdjur,

det enda

till

tigerslgteti

hrande

vilddjur

vra

sko-

landskapen p den Skangar^ Talrikast frekommer det Svea Rike dinaviska halfn. och Norrland; ssom Upland, Sdermanland^ Yermland och Dalarna m. m. t sder trffas det,, ehuru i mindre Blekinge. antal, genom stergtland, Smland och ner Ngon gng, men ytterst sllan, skjutes under lptiden en eller annan Lo i Sknes nordligaste bergiga och skoi Sdra Skne , der dock Vargen stundoni giga trakter infinner sig, visar Loen sig aldrig. At norr finnes Lostort antal nnu i djuret lngt upp och frekommer Dalarna och Jemtland dercmot synes det Helsingland ,flestai i ij i5

frekommer

de

vara

mer

sllsvnt

i

Ano:ermanland och Yesterbotten

:

i

sdra Lappland frekommer det sllan och, s vidt jag vet, aldrig i norra Lappmarkerna. Afven ro Loar sllsyntaii

fjlldalarna

i

Norrige, der de dock omtalastill

t.

e.

Hallingdalen nda upp

Aal.

P

fjllen

har jag al-

drig

hrticke.

dem

omtalasj

inom

polcirkeln

frekomma

de

Loen har sitt stamhll i tta och bergiga skogar, der han finner passande gmstllen och tillgng p rof.S lnge denna finnes, qvarblifver han den trakt han en gng valt sig, om han ej derifrn blir bortjagad, hvarefter han dock merendels tervnder s lnge tilli

gng^ p fda

frefinnes.

jMen

rtills

det

vilda

i

trakten

utrofadt, s stryker

han

nan passande jagtpark,

han finner en ankring, der han fster sin bostad och

qvarstannar s lnge villebrdet rcker. Under lptiden men tervnder derstryker han dock vidare omkring,

efter

till

den

trakt,

frn hvilken

hani

frst utgtt.

Vanoch

ligen trffas

honan

med

sina ungar

samma

trakt,

LO.

133i

merendels vistas fven hannenfamiljen uppehller sigi

deras grannskap. Helatrakt

under sommaren, samma och brjan af vintren, tills parningstiden intrfhsten far , d de gamla bortdrifva ungarna , hvilka derefter sig en annan jagtmark och ej vidare trffas tillvlja sammans med de gamla. Blir ena maken ddad, s ersattes merendels frlusten genom en yngre hvarfre man ej sllan trffar en gammal hona tillsammans med en yngre hanne^ och tvrtom. Detta r ocks orsaken dertill, att d en af sllskapet omkommit, lemna de an5

dra

ej

trakten, ulan qvarstanna

och jaga der,

hksom

frut.

Om dagen ligger Loen merendels stilla, s framt ej hungren tvingar honom att ska fda, eller han af menniskor eller hundar blir uppskrmd. Han hvilar d stundom i enbergsskrefva eller p annat doldt stlle merendels lgger han sig dock p en upphjd plats, en bergsknall,5

en strre sten omgifven af buskar, hvarifrn han om ngon fara holar eller ngot rof nalkas. Afven om natten ligger han vanligen stilla i en bergsklyfta, under stenar, vindfllen eller ett ro thvalf. I skymeller

kan

se

rrelse och strfningen och i gryningen r han mest var kring fr att ska rof. Sedan han tit sig mtt, lgger han sig att sofva tills hungren eller ngon pkommen fara vcker honom. Uppsttas de gamla Loarnai

ungar af jagthundar, s ska ungarna merensin rddning genom att klttra i trd de gamla ska undkomma .genom sprng,' och hannen gr d ofta ganska lnga utfarter. Stundom frfljes hansina

med

dels

snart

5

derunder flera dagar innan han flles. Honan stannar merendels qvar i den trakt, der ungarna trat. ro hundarna goda och frflja spret med ifver, hnder merendels frr eller sednar att de stlla Loen, d. v.i

s.

ndga honomdylikt stanna

att

framom ensttasig

sten,till

en trdstam

el-

ler

och

darna

d

gra

stndskall,

motvrn, der hunhvarigenom jgare^n fr

134

ROFDJUR.

tillflle att skynda fram. Loen, med hundania kring sig^ hvser spottar och kastar tassarna t hger och venster. Blir en gammal Lo ofurmodadt uppsttt af starksprungna hundar och ser sig ingen utvg stt komma undan, s antingen stller han sig genast till motvrd, p stt

redan blifvit nmdt, att der undg sina

eller

springer han uppj

i

trd, fratt

frfljare

ty Loen har frmga

g upp

,

fven p raka grenfria stammar.

Detta intrf-

jagad och brjar trttna. han sig lngs t en gren Uppkommen och ligger der orrlig, under det hundarna stlla sig under trdet och stormsklla. Sjelfmant gr Loen vl i trd och nnu mindre hoppar han bland grealdrigfar fvenblifviti

sedan han lnge

trdet lgger

narna

i

trdens

kronor,

fr

att

der jaga

ekorrar och

D han nedstiger, gr mrdar, ssom man fregifvit. hkasom Bjrnen, baklnges. Loen har liksom han,

Katten vanan

att

krafsa fver sin spillning och sin urin.

Fdomnen: Dessa best uteslutande af varmblodiga djur: dggdjur och foglar, och mest af sdana som Om vintren gr Loen stundom p han sjelf ddar. men endast d de ro friska och d hungren tlar,af brist p lefvande rof. Finnes sdant lemnar han tlarna orrda. Han jagar mest tillg, i Han smyger sig d omskymningen och gryningen. och utan buller, fr att upptcka ett rof, kring tyst

tvingaratt

honom,

eller ocks,i

om

det nalkas honom, lgger han sig dold

sprng kan gripa det. JMysslyckas detta s frfljer han ej vidare, utan drager sig tyst frsk, tillbaka i sitt gmstlle, eller ock smyger han sig ter4 starka

3

frst och lter det

komma

sig s nra,

att

han

med

omkring fr att upptcka nytt rof. Lyckas han att under sina hftiga sprng ertappa sitt byte, s hugger han de uddhvassa krkta klorna i dess rygg, kastar det omkull p marken rifver upp halspulsdrorna ochdricker detkost.

varma

blodet,

som utgr desshan brstetoch

lckrastefrtr

Derefter

upprifver

de

LO.

135lunga

och lefverj och om han fven mer eller Mindre djur, ssom harar och dymindre af kttet. likt frtr han oftast med hull och hr. Jag har flere under vintertiden trffat hr, ben, klfvar och gnger klor af harar, getter o. s. v, magen hos de Loar, ldre Lohona, som blef ppnad i I en ppnat. jag Februari, trffade jag c|varlefvor af en yngre Lo, som sannolikt varit hennes egen unge. Stundom, d harar frtr Loen blott de blodfullaste definnas mngd, snn. larna och lter ligga eller nedgrfver det friga Han synes stta srdeles vrde p harktt, hvarfre han sllan fvergifver en trakt, s lnge der finnes en enda hare. Trffar Loen en flock fr eller getter i skogen, s ddar han ett stort antal inpan han brjar frossa, och han ddar alltid lngt flera n han kan frtra.blodfullaste delarna: hjerta^

detta icke mttar

honom

^

frtr

i

i

i

En egenhetatt

om

smygahvilka

i dessa glubska rofdjurs skaplynne r, hvilket stundom hnder d de om natten de, omkring efter rof, ofrmodadt hoppa i fllor, ur

de

ej

kunna

blicket hela sitt

komma ut, s grymma mod och

frloraanfalla

deej

i gonde djur,

med

hvilka

de befinna

sig instngda,

fven

om

dessa

ro alldeles vrnlsa *}.eller

Fortplantning: Loarna para sig i Mars och honan fder sinaJultiden

i

slutet af Februari

ungar

i

Maj

eller

Stenbrottet nra Stockholm. D han fann sig instngd, skte han blott komma ut, genom att klttra upp fr brdplanket. Men rfvarna krupo d fram ur sina gmstllen och anfllo honom, drogo honom baklnges ned och ihjlbeto honom. Man har fven exempel p att Lo hoppat ned i frhus och ej en gng vgat angripa fren, sedan han funnit sig vara instngd. Jemf. Ekstrms BeskrifStundom trffas Lon ning fver Mrk Socken, sid. 15. inne i byar och stder, Jemfr Jg. Sllsk. Tidskr. 3. s.rfgrdvid

*) Under Hr HER^'DAHLs

1829 hade en ung Varglo hoppat

in

i

78L

i36frsta hlftenaf Juni.

ROFDJUR.

Honej

stter oftast %,

3 ungar^buske.

i

q\\

bergskrefVa,

underi

stenar5

De

ligga

dock

lnge

lyan

ngon gng en tt snart strfva deeller

omkring med modren^ och d hon aflgsnar sig eller ngon fara pkommer^ springa de upp i trd. Jagt *J : Om sommartiden- anstlles sllan Lojagt och nstan endast d man ftt underrttelse, att Loenrifvit

ngot tamdjur

i

trakten.

Omtecken

vintren

p sno r

Lojagten vida skrare. D man funnit ett Los()r, hvilket knnes ltt frn vargspr dcrigcnom att det r alldeles rundt och saknaralla

efter

klor,

sker

man

p vanligt stt ringa eller holma djuret, genom att g omkring de hjder, der man frmodar att det Sedan det r ringadt, utstlla skyttarna sig, ligger. hvarefter en eller tv flja spret med hundarna koi)plade, tills man trtlar stllet der Loen legat, hvilket 4 sprng, som han gjort till sitt lger. knnes p 3 Genast slppas hundarna, som^ ifall de ro nog starksprungna, vanligen inom en timme antingen stta hoatt

nomtrd.

vid en sten,

trdstam

e.

cl.

eller

drifva

honom

i

Jgaren skyndar fram d han mrker hundarnas stndskall men innan han skjuter Loen, gr han skj

rast att koppla hundarna, ty rusa deblifva

de merendels

illa

tilltygade af

p en srad Lo, hans klor. Af-

ven jagas Loen genom Hundskall p detdjuret r ringadt,

stt, att

sedan

utsattes dref-folk frsedda

med ge-

vr,

Derefter kring den skogsbacke, der" det ligger. gr en eller Jlera jgare med kopplade hundar efter spret. S snart Loen mrkes vara p benen, slppas

upp

hundarna, som drifva djuret antingen mot jgarne eller i Afven kan Lo skjutas fr glugg ngot trd.

Natt/rf.

Hr Prosten Ekstrm liar Tidskrift fur Jgare och sid. 782 egnat en egen Artikel t detta 3:clje ui'g. mne; fven har Hr Brukspatron Grill alliandlat sanima m*)i

ne

i

samma

Tidskr.

2:dra Arg.

sid.

465.

LO.

137af Loen, och skrmdagen, Att snart tillbaka.

pej

telj blott

s lnge

telii

r frisk beskes

den

omi

natten^

utan fvenlrerofta

om

mes hanfngabs.

bortj

kommer hanjagsett

Lo

Lo-bds

minstone

har

mest brakas Jemtlandj tLoar derifrn, fngade ii

Lobset,

som bygges p

platt

stengrund

i

skogen_,

r en stor aflngtfyrkantig bur, hvars tre sidor ro uppfrda af timmerstockar och den fjerde, som r en af

fgafvelsidorna , lemnas ppen till ingng fr Loen. ver buren ligger en flake, fven gjord af timmerstockar och fstad medelst ett tvrtrd fver den gafvelvgg,

som

r motsatt ingngen.

Denna

fiake

eller

luc-

ka uppgillras s, att d Loen inkommit, nedfaller den Huru Lobset och tillstnger ingngen bakom honom. och uppgillras se C. G. Sciildbergs beskrifn. i bygges SchldJgars-Sllsts Tidskrift i: sta rg. sid. 300.

berg brukar till bete brukas ofta en ddad

ett

hnges inne

i

bset.

i

uppstoppadt harskinn. fogel, en Spillkrka e.

Eljestd.

somLo.

Med Sax

fngas

fven

Ocks Vippsnara begagnas. Nytta och Skada: Skinnen af Loar, som skjutas Ju under vintren, hafva pelshandeln ett hgt vrde. kallare de trakter ro, i hvilka Loen finnes, desto vackrare blir han, och i brjan af ret r hans fll mest Mest vrderas de Lohrrik, silkeslen och glnsande. en silfvergr i violet skiftande botten, skinn, som, p Dessa skola, ro bestrdda med rent svarta flckar. i den stora verldshandeln betalas med enligt TivMMiNCK, 40 till 65 R:dr Sv. B:ko. (Hos oss betalas de knap-

med mer n i O 12 R:dr B:ko). De flesta vackra Lo-skinn afsttas till China, der de skola vara mycket efterskta, och nyttjas till muffar och andra foderverk.past

Den

skada Loen gr,

kan

inhemtas

af artikeln

f-

domnen.

138

ROFDJUR.

2:dra Familjen: Illerdjur (Mustelina).

Se

sid.

102.af

Anmrkn.: Det

frtjenar

anmrkas

att,

med undantag

gruppen Veslor bland lller slag tet , hafva alla, till lllerdjuren hrande arter, en mrkare mest svart frg p ben och svans, och ngra derjemte p undre kropsdelarMustela putorius och Lutreona t. e. Gulo borealis Hos la, Martes foina och sylvestris, samt Meles Taxus. Uttern r frgen lika ofvan och under.,

Jerfslgtet (Gulo Storr.).Hufvudet: ggformigt med tjock och trubbig nos , mrkbar snkning framom gonen, sm gon och korta afrundade ronen^ Kroppen undersftsig , lnglagd; benen korta med litdna fotsidor och 5 tr, vpnade med hoptryckta,:

krkta, spetsiga klor. Svansen: ngot lngre n hufvudet, och mycket yfvig. Tnderna: ngot skrfliga; framtnderna hoptryckta, ngot litet naggade; hrntnderna med kant kaktill och int framtill Knltanden ofvan tvr, fga bredare int n utt , nra dubbelt s lng p tvrs som p lngs, dock mindre (f) p bredden n nedan liten rund. Boftanroftanden r lng; den nedan utan knl invndigt, men med en liten

kre

knlig del baktill, ofvan med tv spetsar, den bap tvrs tillskrptj den frmre med en ur-

grpt sluttande yta framt och en hl int; mellantnderna ofvan 3, nedan 4, den frmsta liten,

rund, trubbig.

De

djur

som hora

hit

ro de strsta ochtill

starka-

ste bland lUerdjuren^

mast lllrarna,tnder

de komma ehuru de hafvaI

tandbyggnaden nr-

som

JMrdarna.

antal mellanoch lefnadsstt komskaplynne

samma

made

de nrmast lllrarna.

De

hafva

sitt

tillhll

i

anstlla stora nederlag bland djur

skogarna och p fjllen; der och foglar.

JERF.

139I

Hr

finnes

i

Europa

ej

mer nborealis).

art:

tierf [Gulo

Artm. Lngs ryggen en svart spegel, omgifven pel sidorna Och baktill af ett brunt eller blekgult band; ben och svans svarta.Synonymi: Blustela Gula Lm. Faun. Sv. p. 5. Syst. Nat. \. p. 67. Meles Gulo Pall. Spicileg. Zool. XIV. p. 2. -Bodd. El. I. p. 81. PALL.Zoogr. 'I. p. 73. Gulo bo-

Norr. borealis) NiLSS. Illum. fig. XIII. pl. 31. (i vestra Norrige) p andra stlSv. Jerf, Gerf Filt Fjeldfros. frass, fjellfrass; Fin. Kainppi , Kamppi-Karhu.

Der ScHREB. Sugth. 525 Gunner. JwrvVe 143 Trondhj. Akad:s 1773, 215, 222 och 230 Jerf Jerf 280 med Jgare 1832 (Gulop.

realis

Retz.

Faun.

25.

Gloulon

Buff. Hist. Nat.

XIII. p.

278.

Supplem.3. p.

III.t.

i

Handl. Handl.

5.

p.

t.

240. 44 o. 1 44 A. 3 f. 56.p.

Vielfrasstensk.8.

Jr/"t.

p.

7,

Tidskrift fr

p.

fig.

Arv, Erv, Bjrnserv len: Fete fl ans, Jwro,

;

4

Beskrifning: Lngden kring 3 fot, hjden 1 f. 3 1. svans. 8 t. men med hren fver 1 fot hufvu5

det kring 7 tum lngt, kring 5tjock nos.i

t.

bredtiris3

med

kort och

gonen sm med brun

ronen

korta

kanten hvitaktiga^ nsan temligen framskjutanrunda, de svart bar och med en nsborperpendikulr fra rarna ppna sig framtill och ha nedtill utt en smal5

af hvilka 1 och kortast, 2 och 4 3 lngst, alla vpnade med hvita hoptryckta, krkta och skarpa klor. Hela hrbekldnaden grof och strf, p nos, hufvud och underben mer liggande t kroppen p alla friga kroppsdelar lnghrig utstende och yfvig^ isynnerhet r svansen frsedd med lnga strfva och yffotsulorna ttt ludna af strfva viga hr hr.

vik.

Trna

5,

mycket lngre,

5

5

yfviga

Fallen bestr nemligen af tv

slags hr: en fin och tt askegr samt lnga strfva raka och glnbottenull, sande hr, hvilka dock ro s de alldeles att tta,

skyla bottenuUen, samt ro

p ryggen 2

3

t.,

och

i

140

ROFDJUR.

8 tum. svansen nda till 7 Frgen: Nosen svartakoch trakten mellan gon och ron bruntig, pannan och ryggspegeln gr eller blekgr, hjessan, halsryggen mer eller mindre svarta men alla undrasvartaktiga,j

halsen inunder och p sidorna, samt kroppsdelar; hakan, sidorna af ftterna och svansen rent svarta benen,5

samt trakten melryggen, stundom fven af halsryggen, lan "lnden och svansroten grbruna eller brungula p den svarta strupen och bringan har han stundom enj

och annan oregelbunden hvit Hck. Honan r mindre, dess ryggspegel r mindre stor och mindre vacker, med bredare, blekare, gulaktig eller hvilaktig infattning. Ungarna likna mest honan.

AnmrJm.: Der

finnes en mrk-s^rdig likhet, fven i frgteckr den p# ningen, mellan denna och lUern; isynnerhet faUande om man lager en ngot ung lller till jemfrelse; man ser d alldeles samma frger p samma kroppsdeoch lar; till och med de hvita, hoptryckta, krumhjda de svarta fothren, spetsiga klorna, som framsticka i

ro p hdakei-,

Den enda betydliga skiinad man mrlika. r att lllern har lpparna och hakan h\ ita, d Jerftill

ven har samma kroppsdelar svarta; men derfr har Jerfven ftt en och annan hvit pen och bringan.

flck

ersttning p stru-

Anatomi: Skallen: 5 t. 5 lin. lng, 3 tum 5 lin. hela dess omkrets ggformig bred fver kindbagarna med strsta bredden fver bakre tredjedelen nosen fra profilen bgbjd kort tjock, lika bred som lng med en mrkbar snkning fver nsan. gonhlen sm5 5

5

med

korta

incisiva

foramina trubbiga processus postorbitales Hamuli pterygoidei bakt smalare. atlnga,5

smala, jembreda, starkt bjdahals och en utstende platt

buUa^. platta, med bred 5 stark knl bakom yttre r-

ppningen. Foramina infraorbilalia vertikalt aflnga eller ovala, nstan p lika afslnd frn margo orbitalis ochalveolaris.

Tnderna: se slgtcharaklererna.

friga Ske-

JERF.

'

141baktill5

lettet:

Atlas

3

t.)

och

med

har flyglarna mycket sneda (bredd ett hl vid roten bakre brddeni i

Axis

medi

process, spinos. framt gende

en

kam och bakt

en bred trubbig tapp. Ryggens process, spinosi hoptryckta trubbiga^ lndens process, transversi spetsiga frambjda^ refbeneti smala blott vid ndan ngot breda.

Scapula (lngd 4 t. bredd 2 t. 4 lin.) aflngt fyrkantig med frambrdden nedtill bildande en nstan rt vinkelter

(dock

sjelfva vinkeln

bakom acromion, sm

afrundad) fliken p spina sitr rt och trubbig. Hume5 5

rus 6 tum, dess brddhl stort, oval 1 radius (5 t.) alldeles skilda. Bcknet

tdna (6 t.) och 5 t. os ilium5

fstet vid

bakom Foramen obturatorium stort ggformigt, lngre n symplujsis. Femur Q t. nedt bjd 1 trochanter ej fullt s hgt som caput. Tibia 6 t. 2 1.utbredt och starkt konkaveradtjkorsbenet.

en

tvr

afsats

5

och

fibula

5

t.

6

lin.,

helt skilda.

Astragalus

med

en

hals och ett tjockt halfrundt hufvud framt.

Os scaphoid.sitt

bakt konkavt, framt konvext. Vistelseort och lefnadsstt: Jerfven harsakligaste stamhll men derifrn rige5 i

fjlltrakterna

uti

Sverige och

hufvudNor-

sprider

trakter,

som

ro

mer

eller

han sig till bergiga skogsmindre aflgsna frn de

ligt

S vidt jag, genom resor och skriftegentliga fjllen. erhllna underrttelser, kunnat inhemta, r Jerfveni

talrikare

de nordstra n vestraI

trakterna af Skandi-

naviska halfn.ligen allmni

det vestra Norrige r han dock tem-

hgfjllen,

men frekommerintager

sllan

i

de

bebodda dalbygderna.

Han

derstdes

sammahan nedr.

trakterI

som Vildrenen,ddarfr

hvars

ungefr farligaste fiende

fra delen af Hallingdalen gr

han stundomi

frn fjllen ochI

och getter

dalen.

de Svenska Lappmarkerna frekommer fven Jerfven fver allt och till icke ringa antal (BjOrkm.). Der r hans egentliga stamhll, men han visar sig fven i ngot sydligare trakter han frekommer stundom Gesti j

4

42

RFDJUR.

ta

rikland och Upland^ och han skall finnas och fortplanskall han fven Tillflligtvis sig i hela Vermland.

ngon gng visalandskapen,

sig

i

Sdermanland

som utgra Gta

men i de sydliga j Rike, har han, s vidt

mig r bekant, aldrig visat sig. I Lappmarkerna fljer han Renboskapen under vintertiden ned till skogstrakten och kustbygden, och tervnder med den, om vren, till fjlltrakterna en och annan stannar dock qvar, fven under sommaren i kustbygden. de nordstra och vestraJerfvens olika stamhll5

i

ngon del bero af Renbegge dessa trakter. I vestra Norrige, der inga Lappar utrotat Vildrenarna, frekomma dessa nnu i stor mngd. De vistas alltid hgde om vintren beta lafvar. Om sommaren fjllen der g de vl ned i grsdalarna mellan snfjllen och ta men i den egentliga skogstrakten, nedstiga de, grs I aldrig. Lappmarkerna deremot ro Vildrenarna lngt mera sllsynta der frekomma deremot Tam-renar ;trakterna af vr half synestill

djurens olika vistelseort

i

i

5

5

dessa

vistas

endast

om sommareni

i

fjlltrakterna

j

om

vintren neddrifvas dejer

Jerfven

nedhan

frn

skogslandet j och med dem flJerfven har sledes p fjllen.,

Skandinavien ungefrFjellripanj

r

samma region som Vildrenen och mer fjlldjur n Bjrnen och nnuJerfveni

vida

mer n A'argen eller Loen. Utom Skandinavien frekommerskogarnai

Finland,

uti

de vidstrcktaRyssland,

det

nordligastei

europei-

ska

och

nnu

talrikare

skogstrakterna utiallt

hela Siberien.

Nordens glupskaste man fordom diktattelser

Jerfven r efter sin storlek, utan rofdjur, ehuru detallt fr

tvifvel

ett af att

ej

kan nekas

fverdrifna och ljliga bert-

om

hans omttliga glupskhet *J,

Han eger

efter

*) Dessa dikter hileda sig frn dess missfrstdda namn Fjellfrass eller Filfrass, som betyder Fjellkatt (ty Frass r Katt) hvilket man frbytt till Vielfrass, som betyder Storslukare.

JERF.

143I:

sin storlek, en nstan otrolig styrka och vighet. lefnadsstt visar han mycken likhet med Loarna

sitt

lika-

sig krypande p rofvet s nhan med ngra f sprng kan angripa och sl ra, det under sig: likasom dessa lefver han uteslutande af frskt och friskt ktt, och mest af djur som han -sjelf ddat och ndtligen liknar han Loarna deri, att d hanaltj

som dessa smyger han

t. e. en frskock eller dyddar han det ena efter det andra s fort han likt, De renar, hinner, och ganska f undslippa med lifvet. han ddar, ertappar han icke p det stt, att han ge-

trfTar flei'a djur tillsammans

nom

fortsatt lopp

upphinner

dem

5

ty

det

frmr han

icke, utan antingen p det stt, att han kryper och ligger p lur till dess han ftt rofvet s nra, att han med ngra skutt kan upphinna detj eller ock kastar han sig ned p det frn ngon hjd. JMed en anfallen

henne till ddar han isynnerhet unga Renkalfvar. jorden. fjllen Han liknar Loen fven deri, att han klttrar med ltt-

Ren

brottas han icke lnge frr n han lagtI

het

ej

blott5

stammartt

ja

p branta han skall,

stela

klippor, utan fven

p trd-

de

hoppa frn Renar och andraskog

liksom Ekorren och Mrden, i det ena trdet i det andra. Af

djur,

han

fllt,

dricker han frst

blodet (liksom Loen), derefter frtr han s mycket af kttet som han orkar, och bortslpar och gmmer det friga antingen i en klyfta eller uti ngot tt grankrr

och betcker detmatfrrd

med mossa,det.

fr

att

sedermerafvenfinna

efter

behag kunna frtra

]Man

skall

hans

i toppar af qvistrika och stora trd, der icke Rfvarna kunna bestjla honom. Likasom Loen fr-

tr Jerfven fven ktt af djur, som han ej sjelf fllt. I Lappmarkerna fder han sig ofta af rifna Renar, hvilka

Vargarna lemnat efter sig, och p hgfjllen i vestra Norrige sker han, s ofta han kan, bemktiga sig skjutna Vildrenar. Under sommaren och isynnerhet om hsten skjutas nemlign derstdes ett stort antal deraf3

men

144

ROFDJUK.

vildrenskytten vgar aldrig lernna en eller flera p snrenar under bar himmel^ medan han affjllet falida 4 3 dit han oftast har 2 till sitt hem, lgsnar sig mil fr att skaffa hstar och folk fr deras hemfors-

,

lande

5

ty

han r sker

att

d han nsta dag tervn-

der, r villebrdet frtrdt af Jerfvar. Han brukar derfre den frsigtigheten^ om stllet medgifver, att slpafr

en utstende bergsshll och s stora stenar att Jerfven ej kan ingngen lligga vlta dem undan ^ eller ocks nedgrfver Jgaren sittdet flda djuret inunder

byte i snn, der det dock ej sllan af Jerfvarna uppskes och fortares. Stundom gr Jerfven, likasom Loen, p utlagda ddahstar,

mest

om

vrtiden,

och detta sker ibland fven

om

dagen, ehuru han, liksom Loen, r ett nattligt djur, som merendels ligger dold om dagen och r i rrelse Afven frtr han, likasom Loen, (jemf. om natten. sid. 135), djur af sitt eget slgte, d de blifvit skadade eller fastnat i sax. I Februari 1829 fngades i Jemt-

land,

en Jerf i sax och befanns fljande morgon vara jMan lade strre delen uppten af en annan Jerf. till tr ut saxen och fngade honom, enligt frderfrefljande natten.1

modan,

Denna

Jerf

Det var en hona.

dess mage funnos

lemnades till mig. del tugtill en

gade klor af den upptne kamraten, som sannolikt vaAllt annat, fven de frtrda benen, rit dess make. voro digererade blott klor och hr befunnos ofrndAfven frtr Jerfven fjllmss och smyger sig rade.

j

Jerfven p Ripor, isynnerhet om natten. en odrglig stank, helst d han frossat starkt. sprider Fdomnen: Dessa besl nstan endast af ktt, oftast af varmblodiga djur: Renar, getter, fr och harar samt lemmingar och andra rttarter. Afven fngar han fiskej

sllan

i

vattnen

5

stundomicke,

likasom

Loerr, en

och han gr

han ocks amfibier. Han har, trakt, inom hvilken han jagar, som en stor del andra rofdjur, lngafrtr

viss

JERF.

145Hura han gripersitt

utvandringar fr sin fda skull. rof, har jag redan omnmt.

Fortplantning : Jerfvens parningstid skall infalla i Januari eller Februari och honan fder i Mars (Hollst.)(Genb.) tv^ sllan tre ungar. Dessa lggas vanligen lngt inne i ngon otillgngHg bergsklyfta, hvarfre det ganska sllan hnder, att

April (BfrgeiNSt.)

eller

31aj

manen

trflar

p dem.

De

ro

i

brjan

liten

svartaktig spegelblifvit

p ryggen.uppfdd,

grbruna

medom

Berttelse

en Jerfunge^ som 1773 s. 215).att

se Vet. Akad. Handl.

Jagt och Fngst:

i\IanI

brukar

.

tskilliga

metoder

bemkliga

sig Jerfven.

Vesterbotten jagas hani

medskju-

hundar, som uppdrifva honom tes. Lappen jagar honom om

trd, d han

ltt

och d han upphinner honom, ddar han honom med spjut eller fller honom med skott. fven brukar han att luder fr honom. 1 slagjern litlgga fngas hanvintren

p skidor,

dessa bra vara starkare n vanliga rfsaxar och frsedda med tnder. I Herjedalen fngasskrast^

men

Jerfi

i

ett

eget slagsi

giller,

kalladt Jerf-giller.

Det bestr

en bge af trd,rfstadt5

hvilken ettaf

meddetta

hullingar frsedt

stlspjut

genom

spetsen spjut gr upp hl p ett brde, der betet, som bestr af ett stycke ktt, r fstadt vid en trd bgen r nedgillettj

rad s, stt han slr upp d betet viclrres. Betet mste vara fstadt s lngt framom spjutndan, som frn

armbgenlossande,

till

skall

fingerspetsarna, trffa Jerfven

omi

spjutet, brstet.

vid bgens

A fven

han

i

fllor

eller jerfbs.

gare-Sllskapets Tidskrift Ngt ta och Skada: Lapparna lida stor skada af Utom det att han anfaller deras Renar, plunJerfven.drar han ofta deras matfrrd.frn fjllen, fr attSkandin:s Dggdjur.

Huru dessa 1833 p. 620.

inrttas

fngas se J-

D de om hsten Ilytta under vintren beta Renarna i skog10

146

ROFDJUR.t

i sina Stahur *) det ktt och ost, som landet, lemna de fda t sig den pfljande vren, d de de mna till terkomma. Det hnder ej sllan att Jerfven frekom-

mer dem,

klttrar

upp

efter stolpen,

och uppter

alltsammans.

Afven

matpersedlar, som blifvit insatta i sa ej med nog stora stenar blifvit tillslufna. Jerfvens skinn ger ett vackert och kostbart pelsverk. Isynnerhet vrderas spegeln , hvars hr ro n-

buren de stjler om desbergsklyftor,biter hli

han

ofta

men sknt glnsande och svargot st\^vare n Bjrnens, i brunt. Man nyttjar dem till msta, ngot sttandesor,

muffar

o.

d.

Illerslgtet (MustelaHufvudet: ggformigt

Lev.).,

rund pupill , Kroppen: lnglagd, jemljock, med korta ben; trna 5 p hv arder a foten ^ med ngot ret rakt ila ^ temligen spetsiga klor; svansen af hufvudet s , dier nda till halfva kroppens lngd, fga yfvig. Tnderna: fr amt nderna icke naggade; hrntndernangot skrfliga, utan lngsfra utvndigt; knltanden ofvan tvr litet bredare int n utt, dubbelt s bred som lng , dock mindre bred n rof-

kort trubbig nos korta afrundade ron.

med

sm

gon,

tanden r lng, nedan

liten

rund.

Roftanden ne-

dantig

\ttan knl invndigt,

del baktill,

ofvan

men med en liten knomed en spets och en lgre

liten uppstende spets den hga spetsen en hl; melframtill; innanfr lantnderna ofvan 2, nedan 3.

skarp

egg baktill, samt en

Tungan:len

skrflig

Magentill

baktrigtade ta