Naturstigvid sjön Trekanten

i Liljeholmen

Naturstigen har tagits fram inom projektetInformation om åtgärder vid sjön Trekanten

Ett Miljömiljardsprojekt 2006/2007

www.stockholm.se/liljeholmen

Projekt: Information för åtgärder vid sjön Trekanten , ett miljö-miljardsprojekt år 2006/2007Projektledare: Jeanette DauLiljeholmens stadsdelsförvaltning, Box 47617, 117 94 Stockholm,Tfn vx 08-508 22 000

Välkommen till naturen mitt blandvägar och bebyggelse i Liljeholmen!!

Mitt i all storstadshets kan det vara skönt och lugnande att ta enca 2 km promenad runt Liljeholmens pärla –Trekanten. Sjön ochdess omgivning kan berätta om många små överraskningar somdu inte visste fanns så nära inpå knuten.

Målet med naturstigen är att du ska få upp ögonen för den fantas-tiska naturen som faktiskt existerar i och runt Trekanten. Ävenom området är begränsat kan du hitta en hel del växter och djursom trots föroreningar kan växa, föröka sig, och t.o.m. trivs här!

Texten är uppdelad i 7 sträckor runt sjön. För att du ska veta varsträckorna börjar finns en blå droppe med en siffra utsatt både påkartan och längs stigen. Naturligtvis finns t.ex. de beskrivna väx-terna på andra ställen runt sjön också men då blir det din uppgiftatt komma ihåg vad du lärt dig på tidigare sträckor. Hittar du flerarter än vad som finns beskrivet här så gör en egen lista på democh fyll på kunskapsbanken. Ta gärna med dig en egen flora ochfågelbok! Ju mer du lär dig desto roligare är det att vistas i natu-ren!

Gå gärna av från stigen och utforska andra delar av skogen mentänk på att naturen är ömtålig! Ta också en paus och luta dig till-baka på bänkarna runt sjön. Då är chansen större att du får ta delav fåglarnas vardag.

Turen börjar förslagsvis vid fiskestugan (1) och går medsols runt sjön.

Ha en trevlig tur!

1. Fiskestugan - doftparken

Djur/insekterBörja vid fisketavlan och se vilka fiskarter du kan hitta i sjön. Dukan fiska en hel dag i Trekanten om du köper ett fiskekort av fiske-föreningen Tellus i fiskestugan.

BrunråttaI Liljeholmen kan man ibland få se den skygga renhållningsarbeta-ren - brunråttan, speciellt i skymningen. Eftersom den måste äta 10% av sin kroppsvikt/dag äter den allt och trivs i avloppssystemeteller i parker där människor lämnat matrester efter sig. Den kräverfri tillgång på vatten. Råttorna följer ofta bestämda stråk och denväljer gärna platser med högt gräs eller annat som ger skydd. Synsden på öppna platser är den oftast jagad.

Brunråttan är en gnagare som invandrade till Sverige i början av1700-talet och trängde undan svartråttan. Ursprungligen kommer

den från Östasien och finns nu nästan över hela jorden. Den är 20-25 cm lång + svans 17-20 cm och väger 4-5 hg. Genomsnittsåldernär ca 6 månader, men den kan bli flera år. En brunråtta föder oftast3-6 kullar/år med 6-12 ungar/kull. Hörsel och känsel är väl utveck-lad medan synen är dålig.

VattenVatten, vatten, bara vanligt vatten ! Visste du att…..• Inget vatten försvinner utan ingår i ett kretslopp. Mer utförligt

under p 6.• 97 % av världens vattentillgångar är saltvatten, resten sötvatten.• Den största delen av sötvattnet är bundet i is, endast ca 1% är

tillgängligt för dricksvatten.• Dricksvatten är ett livsmedel.• Vi behöver rent dricksvatten för att överleva.• Din kropp består till ca 70 % av vatten.• En vuxen människa behöver dricka ca 1-3 l vatten/dygn.• En vuxen människa klarar sig utan vatten i 2-3 dygn.• Vi i Sverige använder ca 200 l vatten/ person/dygn för disk,

tvätt, matlagning, toalettspolning etc.• Vatten är ett lösningsmedel och ett transportmedium som löser

olika näringsämnen, föroreningar m.m. och transporterar demtill sjön, i kroppen, i växterna.

• Vatten är som tyngst vid 4 oC och sjunker då till botten. Detlättare varma vattnet på sommaren och det lättare kalla vattnetpå vintern ligger ovanpå och vid 0 oC fryser det till is.

• Vattnets tyngd påverkar omblandningen av vattenmassan i sjönoch därmed även syresättningen.

DagvattenbassängUnder Trekantsparken ska en reningsbassäng för dagvattenbyggas 2007. I bassängen fördröjs det smutsiga vattnet så attföroreningar och partiklar sedimenterar (sjunker). Det renarevattnet släpps sedan ut i Trekanten.(Dagvatten - se p 4.)

Träd

Klibbal, Alnus glutinosaDen kallas även svartal, och är en av Sve-riges två alträd (den andra heter gråal). Deomvänt hjärtformiga bladen är klibbiga ävensom vuxna. Den tycker om vatten och kanbilda sumpskogar, s.k. alkärr, där trädenstår helt i vatten. När stammen ruttnar skju-ter den nya stubbskott. Alen är det endalövträd som har kottar och de sitter kvarunder vintern. Alträ används t.ex. till träskor. Rötterna har knölaroch lever i symbios, i samspel, med en svamp som kan binda luft-kväve.

Knäckepil, Salix fragilisRunt hela Trekanten kan du se knäckepilar som lutar ut över vatt-net. De kallas även skörpilar. Knäckepilen trivs på fuktig mark, ärett av våra högsta, tjockaste träd och är ofta starkt lutad. Nästanbara hanplantor planteras eftersom honornas yviga fruktställningarskräpar ner när de faller. Den förökar sig lätt ändå genom att grenarknäcks, flyter iväg och slår rot (därav namnet).

Sälg, Salix capreaSälg är släkt med knäckepil och trivs på de flesta marker. Den kan

bli 20 m hög men sällan mer än 60 år efter-som gamla träd ofta skadas av borrande in-sekter och hackspettar. Om den fälls får densnabbt nya stubbskott. Veden är mjuk och lätt.Sälgen är väldigt viktig för den biologiskamångfalden. Den är nämligen först ut medatt ge nektar och pollen till de första fjäri-larna, humlorna, vildbina och flugorna när devaknar eller kläcks ur sina puppor på våren.Flera bin är helt anpassade till denna växt och

dör om de inte hittar en blommande sälg. Även småfåglar drickernektar från sälg när de kommer tillbaka från övervintringen söderö-ver. Sälgen användes förr som djurfoder och veden är användbar tillmindre, lättare husgeråd och möbler. Barken kan användas som garv-medel.

Växter

Groblad, Plantago majorKallas ibland ”den vite mannensfotspår” eftersom den spriditsöver hela världen. Den tycker omatt bli trampad på och växer där-för gärna på gräsmattor och längsvägkanter. Groblad användes förrsom sårläkande och blodstillandemedel, därav namnet groblad –fick sår att gro igen. Den mildrade även värk av bi- och getingstickoch avkok på bladen ansågs vara febernedsättande, lindra krampoch rena blodet. Det sägs även att bladnerverna som blir kvar närman river bladet itu, talar om hur många kärestar man får i livet.

Jättegröe, Glyceria maximaJättegröe är ett högt gräs som trivs i diken ochlängs stränderna vid näringsrika sjöar. Det kanbilda stora bestånd eftersom det har en krypandejordstam. Stråna kan bli upp till 3 m höga ochhar centimeterbreda blad som är blankt klar-gröna och ganska styva med tvärt avsmalnandespets. Vipporna blir mellan 15- 40 cm. Jätte-gröe kan bli lika hög som vass, men den senarehar grågröna blad och hårlika snärp (se p 6).

KryptogamerKryptogamer är ett samlingsnamn för flera skilda organismgrupper:alger, lavar, mossor, svampar och ormbunksväxter. Ordet krypto-gam kan översättas med ”bröllop i det dolda” och kryptogamernagrupperades tillsammans en gång i tiden eftersom man inte visstehur de förökade sig. Kryptogamer har ofta oansenliga reproduktivaorgan och de flesta förökar sig med sporer.

LavarEn lav är en dubbelorganism, som består av en svamp och en algsom lever i symbios (är beroende av varandra). Svampen utgör stöd-jevävnad och skydd samt suger upp vatten, medan algen genomfotosyntes bidrar med energi. Lavar växer långsamt och trivs påkala platser som stenar, träd och t.o.m. gamla bilvrak. För att få tagpå mineralämnen utsöndrar stenlevande lavar lavsyra som bryterner stenen. Däremot bidrar de inte till nedbrytningen av organisktmaterial. De förökar sig både sexuellt med svampsporer och asexuelltgenom att delar av laven transporteras iväg med vind, vatten ellermed människor och djur. Fördelen med asexuell förökning är attceller från både svamp och alg hamnar på ett nytt ställe och kan dådirekt växa ut till nya lavar jämfört med svampsporerna som måstehamna vid en ny lämplig alg för att växa till.

Lavar är känsliga för luftföroreningar, främst svaveldioxid. I Stock-holm har man därför använt lavar för luftövervakning. År 1968 gjor-des en undersökning som visade att lavfloran minskade in mot cen-trum där det inte hittades någon lav. Glädjande nog kan vi idag selavar både här i Liljeholmen och i innerstaden. Svaveldioxidhalternahar minskat främst p.g.a. fjärrvärmesystemens utbyggnad.

Förr användes lav som fattigmansmat och man använde främstislands-, tusch- och skägglav för att dryga ut mjölet med eller kokalavgröt av. Lav innehåller till största delen kolhydrater som ger mätt-nadskänsla och håller tarmarna igång. Däremot är de vitaminfattigaoch kan lätt ta upp och lagra radioaktiva ämnen. Ullgarn kan medfördel färgas med olika lavar och får då en brun till blå färgskala.

VägglavPå pilen nedanför doftparken kan duse vägglav. Den är vanlig och trivspå solexponerade, näringsrika platsersom berg, stammar (gärna aspar),plank, murar etc. Den är orangegul-orangeröd, busk- eller bladformadoch innehåller lavsyra, som reagerarmed kaliumhydroxid (kalilut) och geren kraftig röd färg. Vägglav färgarull guldgul. Den användes förr motfeber.

Blåslav(överst på bilden)

Finns på sälgen nedanför doftparken.Den räknas som norra halvklotetsvanligaste lavart och trivs på de flestaställen där den får växa till och ärovanligt tålig mot luftföroreningar.Ovansidan är ljusgrå medan under-sidan är mörkbrun-svart. Den är blad-lik och ser uppblåst ut eftersom denhar luftrum i bålen.

Skrynkellav(nederst på bilden)

En vanlig lav som främst trivs på barkoch sten kan du också se på sälgstammen. Den är gråvit till färgenoch ser skrynklig ut på ytan.

2. Doftparken – tredje bryggan

Djur/insekterStanna vid fågelskylten och se vilka fåglar du kan se runt och i sjön.Förutom dessa fåglar finns numera även svanar och fiskande hägeri sjön. Andra som kan gästa området är ring- och stadsduva, skata,kråka, blåmes, nötväcka, gråsparv, grönfink och sädesärla.

GeologiLiljeholmen ligger i Mälardalens sprickdalslandskap med gott omberg, dalar och sjöar. För knappt 2 miljarder år sedan fanns en be-tydligt högre bergskedja här. Med naturkrafternas hjälp har den docksakta slipats ner till ett idag nästan plant golv.

Berget upp mot Nybohov är en s.k förkastningsbrant som är hela 50m hög. Förkastningen och sprickdalslandskapet bildades då rörelseri jordskorpan skapade spänningar i berggrunden och jordskalv.Berggrundsblocken försköts i höjdled eller sidled till varandra ochbildade förkastningar och sprickbildningar.

Berggrunden här i Liljeholmen består främst av den metamorfa (om-vandlade) bergarten gnejs. Den är grovkornig och ofta sammansattav fältspat, kvarts och glimmer och ibland amfibol.Gnejsen bildades då den ursprungliga bergarten utsattes för högttryck och hög temperatur djupt nere i jordskorpan. Oftast har deljusa mineralen (kvarts och fältspat) separerats från de mörka (glim-mer och amfibol) vid omvandlingen vilket gör att gnejs oftast serrandig eller ådrig ut.

Efter att inlandsisen drog sig tillbaka norrut för ca 10 000 år sedanlåg Stockholm under vatten och så småningom stack bergen uppsom öar. Det material som transporterats med isen låg som ett täckepå botten, s.k morän. Flera större moränblock kan man se iNybohovsbranten. Det finare materialet tvättades ur av havet och

avsattes i de lägre partierna i området. Vart efter som landet höjdes,idag 4 mm/år i Stockholm, grundades havsvikarna upp och land-massan utökades. En av Mälarens vikar är idag den lilla insjön Tre-kanten, som varken har något naturligt tillopp eller utlopp för sittvatten.

VattenMedeldjupet i Trekanten är 4,4 m. Sjöns djuphåla på 7 m ligger ca 70m ut vid andra träbryggan. En luftningsanläggning vid djuphålan harsedan 1991 periodvis pumpat ner luft i bottenvattnet för att förhindraatt näringsämnet fosfor frigörs från bottensedimenten och övergö-der sjön. Detta kan ske om det blir syrebrist i bottenvattnet. Efterkontrollmätningar på bottenvattnet under sommaren 2007 beräknasanordningen tas bort eftersom en ny åtgärd utförts (se vidare underp 3).

Träd

Ask, Fraxinus excelsiorAsk är ett högväxt ädellövträd på upp till 35 m. Du kan se en ungask vid fågeltavlan. ”Fint folk kommer sent och går först” – Askenlövas sist av alla våra träd, och avlövas bland de första. På 1700-talet signalerade detta om när man skulle flytta ut och ta in ömtåligakrukväxter. Frukterna är ofta kvar under vintern. Den äldsta kändaasken finns i Västergötland och är från 1300-talet. Ask värderadesförr högt för sitt sega virke som användes till redskap och verktyg.Barken användes mot bland annat frossa och mask. Genom askensväxtkraft, växer ca 1 m/år, hamlades den hårt för att ge foder åtkreaturen. Hamla = beskära för att få flera nya skott.

Enligt asatron var världsträdet ”Yggdrasil” en ask. Den befolkadesav människor, asagudar, jättar och andra sagovarelser.

Rönn, Sorbus aucupariaRönn är ett ganska litet träd somofta odlas i parker och trädgårdar.Den blir oftast inte äldre än 60 åroch blommar i maj-juni med vitablommor i klasar med kvalmigdoft. Barken är slät och grå. Fruk-terna, rönnbären, är inte bär utansmå röda äppelfrukter. De mog-nar under hösten och hänger oftakvar till långt in på vintern till fåg-larnas glädje. Det är också fåg-larna, speciellt sidensvans, somhjälper till att sprida rönnens frön över landet. Rönnbärsgelé är väl-bekant, men förr syltades också frukterna eller användes vidbrännvinsbränning. Rönnbär ansågs vara verksamt mot njursten ochskörbjugg. Barken användes till garvning och bladen utnyttjades somvinterföda till boskapen. Veden är ljusbrun och gav bra slöjdvirke.Dess fasthet och seghet är den troligaste orsaken till att detta träd iforntiden var helgat åt guden Tor och att det ofta omtalas i folksäg-ner och sagor. Rikligt med rönnbär sägs spå en snörik vinter.

Växter

Slån, Prunus spinosaSlån är en buske som kan bli ca 2 m hög och trivs i skogsbryn ochöppna marker. Grenarna har vassa tornar och översållas av småvackra vita blommor i maj innan löven spruckit ut. Slånbäret är enklotrund daggig svartblå stenfrukt med mycket kärv smak som blirsötare och mindre sträv efter den första frosten. Då kan de medfördel plockas, innan fåglarna äter upp dem, och användas till saft,vin och likör. Blommor och späda blad kan användas till te.

Berberis, Berberis vulgarisPå berget vid tredje träbryggan växer berberis.Den kommer ursprungligen från Asien och kanbli över 2 m hög. Grenarna har gul ved och tre-delade tornar. Berberis blommar i maj-juni medgula blommor som hänger i klasar och har enstark unken doft. Bären är klarröda, smaltelliptiska och hänger ofta kvar under lång tid.Berberis användes förr både som läkeväxt ochsom ersättning för citron. Barken betraktades somlaxerande, men användes också till färgning ochuppges ge gul färg. Veden användes till faneringaroch man planterade den också som häck.Berberis är mellanvärd för rostsvampen svartrost som angriper strå-säd och skulle därför utrotas enligt Berberislagen, SFS 1976:45. Lagenupphävdes dock 1994 eftersom de moderna sädessorterna är mermotståndskraftiga mot svartrost.

Stinknäva, Germanium robertianumUnder berberisen växer stinknävan. Det är en låg ettårig ört medsmå rosaröda blommor och starkt håriga stjälkar och blad. Hela väx-ten har en oangenäm, kvalmig doft. Den trivs på skuggig näringsrikmark och i lundar. Förr användes den mot ohyra som vägglöss. Av-kok på växten användes för sårtvätt. Det sägs att Linné döptestinknävan efter sin illaluktande, ohygieniske vän Robertius.

Kärleksört, Sedum telephiumKärleksört är en flerårig ört som växer på bergeller steniga backar och kan bli upp till 5 dm hög.Stjälken är upprätt och har köttiga blad. Den blom-mar i aug-sept med gulvita eller något grönaktigablommor. I Sverige förekommer även underartenvanlig kärleksört med gulaktiga blommor och denodlade och ibland förvildade underarten rödkärleksört med rosaröda blommor.

Kärleksört användes förr mot liktornar och brännsår. Artnamnettelephium ska syfta på Telefos, kung i Mysien, som då han såratssvårt av Akilles botade sig genom att lägga blad av kärleksört påsåren. Det svenska namnet kärleksört kommer av att den ansågskunna spå i kärleksfrågor - ”mest genom aktgifande på den riktningi hvilken två under taket upphängda stånd växa” (Nyman, 1868).Drogs det mot varandra var kärleken besvarad.

Vitsippa, Anemone nemorosaVitsippan växer i skogs- och hagmarker, gärnalundar. Där den trivs breder den gärna ut sig istora bestånd med hjälp av sin långa krypandejordstam. Vitsippan blommar i april-maj.Nyutslagna, liksom vissnande blommor, kanskifta i rött och blomman är endast öppen pådagen. På kvällen sluter den sig och böjer signer mot marken. Nötfrukterna är mogna re-dan i början av juli och efter fruktsättningen vissnar hela örten bort föratt förbereda sig för tidig blomning nästkommande vår innan trädensskuggande blad slår ut.

Blåsippa, Hepatica nobilisBlåsippan är en giftig flerårig ört med vintergröna blad och blå,rödlila, rosaaktiga eller ibland vita blommor i april-maj. Dubbla blom-mor kan också förekomma. För att sprida sina frön tar blåsippanhjälp av myrorna som gärna äter fruktens köttiga bihang. Blåsippanböjer sina blomskaft mot marken efter blomningen så att myrornakan hämta frukten och bära iväg den. Blåsippan trivs i lövskog och

kan bli flera hundra år. Förr ansågs denkunna bota leversjukdomar eftersombladloberna liknar en lever. Artnamnetnobilis betyder ädel, förnäm på latin. Denär fridlyst och får inte grävas upp ochflyttas och inte heller plockas för kom-mersiella ändamål.

Kryptogamer

MossorMossor är en grupp gröna land-växter som har blad och stam mensaknar rötter och kärl för att sugaupp och transportera vatten. Vat-ten och näring hämtar de iställetdirekt från nederbörden eller frånluftburet stoft som faller på dem.Tungmetaller lagras i mossor ochhöga halter är skadliga för dem.Därför kan mossor liksom lavar användas för att spåra luftförore-ningar eller områden med höga tungmetallhalter. Svaveldioxid,kväveoxider och kolväten är också skadliga för dem. På bilden ovanser du björnmossa.

Mossor sprider sig med sporer från sporhus. I Sverige finns ca 1000olika arter med tre ganska tydliga grupper av mossor som har olikauppbyggnad och utseende – nålfruktsmossor (2 st, har inte hittatsvid Trekanten), levermossor (ca 250 st) och bladmossor (ca 750 st).Mossa trivs bäst där det är fuktigt och där det inte finns så mycketstörre växter. Man hittar t.ex. många mossor på stenblock, ibergbranter, trädstammar, på bar jord och på omkullfallna träd. Detfinns även mossor som helt bygger upp vegetationen på markent.ex. i olika typer av kärr och mossar. Förutom fuktighet påverkarberggrundens och jordens kemiska sammansättning vilka mossor somväxer på en plats.

Björnmossa(överst på bilden)

Är en bladmossa med styva barrlika bladsom växer ut direkt från stammen. Växerofta i fuktiga barr- och blandskogar, ochhar kantiga sporhus. Björnar sägs användadenna mossa på golvet i idet- därav nam-net.

Bergklomossa(nederst på bilden)

En vanlig mossa med krypande växtsättsom trivs på alla underlag och ofta täcker stenar och nedre delen påträdstammar med sina flätlika skott.

HakmossaTrivs på fuktig gräsmark och är den vanligaste mossan i våra gräs-mattor. Den har hakformiga nedböjda bladspetsar med tandade blad-kanter upptill. Stammen är grön och glest oregelbundet grenad. Spor-hus sällsynt.

3. Tredje träbryggan - bäcken

Djur

FladdermusI Stockholm finns 8 av Sveriges 16 fladdermusarter. I trakten avLiljeholmen finns 3 arter; vatten-, nordisk- och gråskimlig flad-dermus. Det kan vara svårt att se skillnad på de olika arterna menmed hjälp av en ultraljudsdetektor kan man höra skillnad på dem.Fladdermusen använder nämligen ultraljud med hög frekvens, sominte är hörbart för ett mänskligt öra, för att navigera och jaga. Detutsända ljudet studsar mot olika föremål och genom att ta emot ekotvet fladdermusen var föremålen finns. Du som kan artbestämmanågon fladdermus runt Trekanten kan sända in uppgift på detta tillArtarken på Miljöförvaltningen som tacksamt tar emot den informa-tionen.

VattenVid bäcken hittar du en faktaskylt om sjön; Trekantens yta är 13,5ha och har en volym på 570 000 m3 (får plats i Globen, 600 000 m3).Sjön saknar naturligt till- och utlopp. I naturligt tillstånd hade dennasjö sakta vuxit igen och blivit ett kärr/träsk. För att behålla dennapärla började staden 1982 att tillsätta dricksvatten i sjön via bäck-fåran.

Från reservoaren på Nybohov släpps ca 40 l dricksvatten/s ner ibäckfåran ca 200 dagar/år. Det syrerika vattnet leds, fr.o.m. 2006,från bäcken ner till den djupaste delen i sjön (flotten) via en långledning. Detta ökar omsättningen på vattnet, tillför syre och minskarfosforhalten i vattnet vilket är viktigt för att sjön inte ska växa igen(se p 2). Hela vattenvolymen byts ut på 1 år (ca 3,1 år utandricksvattentillsättning).

Dricksvattnet i Stockholm tas från Mälaren på 11 m djup, via

Norsborgs eller Lovö vattenverk. Vattnet pumpas, efter rening ochtillsats av klor (bakteriedödande) och kalk (motverkar rost ochmetallutfällningar i ledningarna), till olika reservoarer i Stockholm.Via 180 mil ledningar pumpas vattnet sedan ut till hushållen. Stock-holms kranvatten är mjukt, 5-6 tyska hårdhetsgrader, vilket gör attdu ska använda den minsta mängden som står på tvättmedelspaketetnär du tvättar kläder. Om du dessutom väljer ett miljömärkt fosfat-fritt tvättmedel så sparar du både pengar och miljö!

TrädLiljeholmens stadsdelsförvaltning sparar en del döda träd runt sjön.Ett av dem, en torraka, finns efter träbryggan vid vattnet. Det är fåträd som dör av ålder utan de dör ofta p.g.a. olika angrepp av svam-par eller insekter. Döda träd är viktigt att bevara eftersom de ger liv,husrum och skydd åt upp till 600 olika arter av insekter, svampar,mossor och lavar. Arterna är anpassade till olika stadier i nedbrytnings-processen och avlöser varandra. Man brukar säga att ”den dödaveden är mer levande än det levande trädet”. Torrakor kallas dödaträd som fortfarande står upp. Lågor kallas döda liggande träd.

Hassel, Corylus avellanaHasseln trivs på näringsrik skogsmark ochi bryn. Den kan bli ca 90 år och bildar oftarena bestånd, hässlen, med en speciell lund-flora med arter som blåsippa och ekorr-bär. Som buske kan den bli ca 4 m, menväxer även som träd på upp till 12 m.Hasseln blommar tidigt på våren. Tittarman noga på knopparna kan man se deröda trådlika märkena på honblomman somsticker ut. Redan under vikingatiden anla-des hasselodlingar, s.k nottagårdar. Deunga raka stammarna med sin släta glansiga bark är mycket starkaoch sega och kluvna till tunna band ger de ett mycket starkt korg-material. Hassel är mest känd för sina feta, välsmakande frukter,

hasselnötterna. De sprids med möss, ekorrar och nötskrikor somibland glömmer var de gömt sina godbitar. Bladen användes förrsom föda åt tamdjuren. Även snäckor äter gladeligen av bladen ef-tersom de innehåller kalcium som snäckan behöver för att byggasina skal.

Vill man plocka hasselnötter så måste man ha markägarens tillståndeftersom det inte ingår i allemansrätten. Dock har man nog ävenidag överinseende om någon plockar måttliga mängder. Enligt Hilde-brand (1879) hade man ”.. så pass mycket undseende med den be-gärelse, som anblicken af nötklasarne måste väcka, att det, enligtÖstgöta- och Skånelagarne var vandraren medgifvet att plocka såmycket, att han dermed kunde fylla hatten ända upp till hattbandeteller vanten ända upp till öppningen för tummen.”.

Tall, Pinus sylvestrisI hassellunden kan man se några exem-plar av resliga gamla tallar. Tallen var ettav de första träd som invaderade Sverigesöderifrån efter istiden. Den trivs på torrhällmark, sandmark och hedar. Barren ärlånga, jämfört med granbarren, sitter i paroch byts ut vart 5:e år (inte alla samtidigt).Tallen sprider mängder med pollen på vå-ren. Barken är tunt papperslik och rödbrun,men med åldern blir den grov och gråbrun. Tallens ved är rik påkåda och trädet försvarar sig mot fiender genom att producera kåda.Den äldsta tall som hittats i Sverige var 706 år gammal. Den kan blidrygt 30 m och få en stamomkrets på över 4 m.

Virket (furu) är mycket användbart och används bl.a. till pappers-massa, bräder, bränsle och tidigare även till järnvägssyllar. Kådan ärbakteriedödande och kan användas på sår. Man kan även framställabåde terpentin och harts ur den. Förr användes unga C-vitaminrikaårsskott av tall, s.k. tallstrunt, som botemedel mot skörbjugg ochgikt. Liksom granen, är tallen beroende av att bilda mykorrhiza

(svamprot) med svampar, vilket bidrar till att öka trädets förmåga attta upp bl a mineraler och näringsämnen ur marken.

Vårtbjörk, Betula pendulaI det öppna partiet före bäcken, där en stig går upp mot Nybohov,trivs björken utan konkurrens av andra träd. Björken invandrade tillSverige samtidigt med tallen för ca 12 000 år sedan och är ett avSveriges vanligaste träd. I Stockholmstrakten hittar vi två av Sveri-ges tre arter- vårtbjörk och glasbjörk (den tredje arten är dvärg-björken som trivs norrut vid polcirkeln). Glasbjörken har vitare barkän vårtbjörken och trivs i våtare miljö. Björken kan bli 300 år ochupp till 28 m hög. Den är mycket viktig för den biologiska mångfal-den och ofta utsätts den för angrepp av både insekter och svampareller konkurreras ut av andra träd och blir sällan mer än 100 år.

Barken (näver) är bra att tända brasor med och används till olikanäverhantverk. Avkok på barken och unga grenar ansågs förr ha enfeberdämpande effekt, och man åt de C-vitaminrika knopparna ochbarken samt tappade den söta saven på våren. Björksockret heter

xylitol, finns i tuggummi, och anses bra förtänderna. Det fungerar även som ett ut-märkt frysskydd för björken på vintern.

Björklöven kan användas till färgning ochger en gul färg. De innehåller också ettsorts tvålämne vilket gör att löven kan an-vändas som enkelt tvättmedel som dess-utom ger de tvättade kläderna god lukt.Lägg smutskläder, varmvatten och björk-löv i en platspåse och snurra runt den iluften några varv. Häng sedan påsen påryggsäcken medan du går. Skölj vid när-maste sjö. Klädesplagget blir betydligt re-nare än innan!

Växter

Ekorrbär, Maianthemum bifoliumEkorrbär, kallas även hjärtbär, och är en giftigflerårig ört som kan bli upp till 2 dm hög. Artenhar krypande jordstammar och växer därföroftast i bestånd. Den trivs i skuggiga miljöersom skogar och lundar, gärna tillsammans medharsyra. Från unga delar av jordstammen kom-mer enstaka, hjärtlika blad, och från de äldre delarna kommer deblombärande stjälkarna. Den blommar i maj-juni med vita väldof-tande blommor som sitter i täta klasar. Frukterna, bären, är klot-runda och först blekgröna med röda fläckar men blir som mognahelt röda.

Harsyra, Oxalis acetosellaHarsyra är en flerårig ört som trivs i skogen.Den har krypande jordstam och bildar därförofta stora mattor där den trivs. Den har karak-täristiska, klöverlika blad som viker ihop sig närdet regnar eller mörknar. Harsyra blommar medvita, rosa eller violetta, blommor i maj-juni.Hela växten innehåller oxalsyra som även finnsi rabarber och spenat. Ämnet är svagt giftigt,och kan irritera mag- och tarmkanalen vid storaintag. För friska individer är det dock ingen fara vid intag av måttligamängder. Oxalsyran kan användas för att ta bort rost. Genom kok-ning och kristallisering av harsyra gjordes förr harsyresalt som an-vändes som kylande medel.

Kryptogamer

OrmbunkarOrmbunkar är bland de äldsta landlevande växterna på jorden ochtros ha sitt ursprung ca 400 miljoner år tillbaka i tiden. För ca 280

miljoner år sedan, under karbontiden, växte de som skogar och kundebli 40 m höga. Än idag finns högväxande ormbunksträd på Nya Zee-land. Det finns ca 10 000 olika ormbunksarter varav 35 av dessafinns i Sverige. Ormbunkarna är alla beroende av vatten för sin fort-plantning och växer därför oftast i fuktiga och skuggiga miljöer. Förranvändes ormbunkarnas rötter mot mask (orm) i magen, därav nam-net.

Majbräken, Athyrium filix-feminaVid vattnet kan man se majbräken - en vanlig ormbunke med ljus-gröna gracila blad. Den trivs på fuktig, näringsrik jord i skogar, vidbäckar och skogskärr och växer i tuvor från en kort, tjock jordstam.Bladen blir nästan en meter långa.

Örnbräken, Pteridium aquilinumPå skogssidan kan man se en annan ca 5 dm hög ormbunke – örn-bräken. Den trivs i skog men även på hyggen eller annan kultur-påverkad mark och växer ofta i stora bestånd eftersom den har enlång underjordisk grenig jordstam. Bladen har långa, nedtill fjälliga,grunt fårade bladskaft.

Förr användes avkok på roten som laxerme-del och finstött rot som maskmedel. Utom-lands har den använts som bränsle, såpa, strö,stoppning i madrasser m.m. I Japan äts ungaskott av örnbräken som grönsak, ”sawarabi”,men har visat sig innehålla ämnen som kanorsaka magcancer.

4. Bäcken – Blommensbergsskolan

VattenDagvatten är regn-, smält- ochtvättvatten som rinner av från ytoroch sköljer med sig föroreningarsom bl.a. metaller, näringsämnenoch oljor ner till lägsta punkten iett område som oftast är en sjöeller ett vattendrag. Förorening-arna som belastar Trekanten kom-mer idag främst från byggnader,bl a koppartaken på Nybohov, ochhårt trafikerade vägar. Trots föroreningarna är dagvattnet viktigt försjön eftersom det står för en betydande del av den naturligapåfyllnaden.

Tillrinningsområde kallas det område runt en sjö varifrån dagvattnetrinner ner till sjön. Man kan likna tillrinningsområdet med en tratt därallt vatten som hamnar innanför tratten rinner ner till hålet (sjön).Trekantens tillrinningsområde är 60 ha stort och ligger i stort settmellan Essingeleden, Nybohovsberget, Södertäljevägen, Lövholms-vägen, Ljusstöparbacken och Fregattvägen.

Dagvattenbassäng: År 2007 ska en reningsbassäng för dagvattenbyggas i sjön nedanför Blommensbergsskolan. En brygga ska läg-gas ut med ”gardiner” som hänger ner till botten. I bassängensedimenterar (sjunker) partiklar med metaller och organiska ämnenmedan det renare vattnet tar sig igenom gardinen.

TrädEfter träbryggan kommer du ut i öppen terräng med pulkabacken påvänster sida. Här har det fram till 1990-talet funnis en slalombacke.Längst upp i backen ser du dricksvattenreservoaren. I skogsbrynettrivs ofta många olika arter av både växter och insekter.

Kastanj, Aesculus hippocastanumHästkastanjen är ett odlat träd med rundad tilloval krona och hängande nedre grenar. Bar-ken är gråbrun och spricker upp i plattor. Denblommar i maj-juni med vitmönstrade blommorsom sitter i stora upprätta pyramidformigaklasar. Frukten är taggig och innehåller ett el-ler två vita eller bruna (mogna) frön. Dessas.k hästkastanjer är giftiga för människanmedan hästar gärna äter dem, därav namnet.Däremot kan man äta kastanjerna av äkta kas-tanj som trivs i varmare klimat och bara undantagsvis finns i Sverige.

Oxel, Sorbus intermediaOxeln är ett svenskt träd, till skillnad från de flesta andra träd sominvandrat, och kallas därför även svenskoxel. Den är släkt med rönnenoch det kan man se på blommorna och de röda frukterna som dockär större än rönnens. Bladen däremot liknar eklöv men har en blå-

grön ton med vitluden undersida. Denär vanlig som stadsträd och häckväxteftersom den är tålig mot avgaser ochblåst. Sprider sig med hjälp av fåglar somätit dess bär. Veden är hård och jämnoch var omtyckt av snidare att göra tum-stockar, skedar och andra husgeråd av,liksom större redskap som hjulekrar.

Växter

Blåbär, Vaccinium myrtillusPå berget före träbryggan kan du seblåbärsris som är grönt även på vinternäven om bladen fällts. Blåbärsris blir ca2-3 dm hög, men kan bli upp till 7 dm.Det blommar i maj-juni, med hänganderödaktiga blommor. I juli-augusti mog-nar blåbären som oftast har ett skyddande vaxlager på ytan. Iblandsaknas detta lager och bären är då blanksvarta och kallas då oftaskomakarbär. Blåbär täcker ca 15 % av Sveriges skogsmark ochger föda åt många djur, insekter, fåglar och människan. Blåbär inne-håller nyttiga antioxidanter som hjälper kroppen att hålla sig frisk.Förr användes blåbär mot feber.

Ullig kardborre, ArctiumtomentosumUllkardborren är en upp till 1,5 m hög,tvåårig ört som trivs på näringsrik kultur-påverkad mark. Den har stora breda bladmed vitullig undersida. Ullkardborrenblommar med rödlila blommor i juli-au-gusti. Blomkorgarna är taggiga och klot-runda, 2-3 cm breda, och sitter i kvast igrenspetsarna. Späda vårrötter användesförr som sparris och avkok på rötternasades vara bra mot gikt, urindrivande ochrenade blodet. Njursten behandlades medkrossade frön av kardborre och bladenvar bl.a. bra för att rengöra och läka öppnasår.

Tomtskräppa, Rumex obtusifoliusTomtskräppa är en ca 1 m hög,flerårig ört som trivs på något fuk-tig kulturmark vid gårdar, väg-kanter och på stadsmark. Stjälkoch bladskaft är rödaktiga, bladenär stora och liknar bladen hos pep-parrot och de nedre bladen har enmörkgrön, utdraget äggrund blad-skiva med hjärtlik bas. Blomställningen är grenig med blommor iganska glest sittande kransar. Växten sägs vara blodrensande, miltavförande, bra mot järnbrist, hemorrojder, kroniska sjukdomar ochstimulerar gallan.

Daggkåpa, AlchemillaDet finns 24 (av ca 250) olika arter av dagg-kåpa i Sverige. Det är fleråriga örter medgrov jordstam. Bladen är rosettlika med 5-11 tandade flikar. Blommorna är små ochgulgröna. Frukten består av en nöt. De ungaspäda bladen har något besk smak men kananvändas i sallader. Bladen ger också ullgul färg. Daggkåpor ansågs förr ha magiskakrafter och var sårläkande. Den kalladesför ”Jungfru Marias Kappa” och ”kvinnansbästa vän” eftersom den var bra mot kvinn-liga problem. Vattendropparna i daggkåpansbladmitt, himmelvatten, ansågs av medeltidens alkemister kunna bi-dra till att framställa guld. Det sägs t.o.m. att människor och djurkan bli osynliga om örten används på midsommarafton.

Kryptogamer

Stensöta, Polypodium vulgarePå baksidan berget vid sista träbryggan innan Blom-mensberg växer stensöta. Det är en liten vintergrönormbunke med ca 30 cm långa blad som trivs i bergs-sprickor och på multnande ved. Den har enstaka bladsom utgår från en något grenig, krypande jordstam.Jordstammen går att äta och har en sötaktig lakrits-smak. Den användes förr mot lungsot, för att befrämjaupphostningar, men även som blodrenande, svettdri-vande och urindrivande medel.

VäggmossaEn markmossa som finns allmänt i skogsmark. Denhar rödbrun stam och ojämn pargrenighet. Ovala, kupade blad utannerv. Förr användes den att täta timmerhus med tillsammans medhusmossan.

HusmossaHusmossan är en av våra vanligaste mossoroch trivs i många skogstyper, främst fuktigabarrskogar men även på öppna marker. Denär brungrön, har tydlig fettglans och kännslätt igen eftersom den växer i våningar. Varjevåning motsvarar ett års tillväxt och man kanhitta skott med 8-10 våningar. På bilden serdu husmossa med 2 års tillväxt.

SkorplavarEn stor grupp lavar som delar samma växtsätt men som inte är när-mare släkt. De växer tätt mot ytan, ofta på berg och stammar, ochbildar utbredda runda mönster.

5. Blommensbergsskolan – badet

VattenBadvatten: Trekantsbadet är en av 23 officiella badplatser i Stock-holm. Med detta menas att staden kontrollerar badvattenkvalitetenregelbundet under sommaren, att det finns livräddningsutrustning ochgod hygienisk standard med toaletter. Bad på andra ställen i stadensker på egen risk. Vattenproverna i Trekanten har inte varit otjänligade senaste åren. Däremot har bakteriehalterna varit något förhöjdamen inte hälsofarliga. Gå in på Miljöförvaltningens hemsidawww.stockholm.se/miljo/vatten och titta på badvattenkvaliteten iStockholms sjöar.

Badvattenkvaliteten påverkas, förutom av föroreningar, av:

Bakterier kommer från badande, fåglar och hundar. Därför är detförbjudet för hundar att vistas på badplatsen och fåglar ska om möj-ligt skrämmas bort och träcket tas bort. Vid regn sköljs annars träcketut i sjön och förorenar vattnet.

Cerkarier är sugmasklarver som lever på (parasiterar) sjöfåglar.Människans hud är för tjock för larven att ta sig igenom men därlarven försökt kan det uppstå klåda som kan vara upp till en vecka.Risken för cerkarier är stor vid höga vattentemperaturer.

Algblomning sker ofta i näringsrika vatten när vattentemperaturenökar. En algblomning visar att sjön eller kustvattnet är i obalans. Närstora algmassor bryts ner förbrukas syret i vattnet och syrebrist kanuppstå. Detta påverkar djurlivet i sjön och fosfor som ligger fast ibottensediment kan släppa vilket gör att ännu mer näring tillförs sjön(se även punkt 2).

Vissa av algerna, s.k. potentiellt toxiska blågrönalger, kan utvecklagift under vissa betingelser. Dessa är egentligen inga alger utan bak-terier, cyanobakterier. De är små, ca 25 um, och klumpar gärna ihopsig så att de bildar kolonier. De tar upp koldioxid, mineraler, närings-ämnen (fosfor och kväve) m.m. ur vattnet och omvandlar dessa,med hjälp av fotosyntesen, till energi för sin utveckling och förök-ning.

Giftet kan direkt eller efter några timmar ge allergiska/ astmatiskareaktioner, mag- och tarmbesvär samt feber, muskel- och huvud-värk. Symptomen kan sitta i från några timmar till några dagar. Djursom får i sig vatten med giftiga alger kan få skador på lever ochnervsystem och dö. De första symptomen är oro, darrighet, diaréeroch kräkningar.

Bada därför inte om vattnet är väldigt grumligt och grönt!

Träd

Hägg, Prunus padusHäggen blommar tidigt på våren medvackra, vita och väldoftande blom-klasar. Den är nära släkt med körs-bär vilket man kan se på bladen.Häggbären är svarta och ätliga men smakar ganska strävt. De kananvändas för att smaksätta vin och brännvin med. En parasitsvamp,pungsjuka som också angriper plommon, förstör ibland bären. Vedenanvändes förr till finare snickeriarbeten. Unga skott gav pipskaft ochspatserkäppar.Hägg angrips ofta av häggspinnmal, en cm lång vit nattfjäril medsvarta prickar på vingarna. Larverna spinner in träden i silkesliknandeväv och kaläter dem. Trots att träden ser döda ut efter ett angreppöverlever de och skjuter snart nya blad.

Lönn, Acer platanoidesDu kan se två arter av lönn där gångstigen tar av ut på Blommens-bergsvägen. En tredje art kan du se under p 7.- Vanlig lönn står precis vid övergångsstället och är ett ganska stortträd med rundad, tät krona och vackra höstfärger. Bladen är spet-sigt handflikiga och kala. Bladskaften innehåller mjölksaft. Lönn blom-mar med gulgröna blommor i april-maj, alldeles innan lövsprickningen.Blommorna sitter i upprätta kvastar och är rika på nektar. Del-

frukterna, ”näsorna” är platta medmer eller mindre vinklad vinge.- Tysk lönn kan du se på andra sidagångvägen. Den har mer kort-spetsade, runda bladflikar, mattablad, samt blommor och frukter ihängande klasar.Lönnen blir sällan över 150 år gam-mal. Den största lönn som växt iSverige blev 27 m hög och hade en

omkrets på 5,55 m i brösthöjd. Virket används till slöjd och till finaresnickeriarbeten, som musikinstrument och intarsia. Barken användstill färgning och saven kan inkokas till sirap och socker.Bladen angrips ofta av tjärfläcksjuka, en svamp som bildar svartafläckar, samt lönnmjöldagg, en svamp som bildar grå mögellika över-drag.

Växter

Salttåg, Juncus gerardiiSalttåg är en vanlig flerårig art med krypande jordstamsom är vanlig på våt lerjord som havsstrandängar m.m.Stråna är gräslika, upprätta och ca 4 dm höga, och harbåde basala blad och några få stjälkblad. Salttåg blom-mar i juli-aug med liljelika, oansenliga mörka blommor ikvast eller huvudlik ställning. Blomställningen är gles, smaloch har uppåtriktade grenar.

Gråbo, Artemisia vulgarisGråbo är en, upp till 1,5 m hög, flerårigört som trivs på torr kulturmark, vid väg-kanter och på skräpmark men även påstränder. Bladen är flikiga och spetsigamed kal ovansida och gråluden undersida.Stjälken är upprätt och vanligen mörktbrunröd. Gråbo blommar på grenig klasemed massor av små blomkorgar juli-sept.Blomkorgarna är små och gråludna medvitaktiga blommor som har rödbruna ut-skjutande stift. Frukten är mycket liten.Gråbo har använts inom örtmedicinenmot flera olika åkommor, bland annatfrossa.

Vattenpilört, PersicariaamphibiaVattenpilört är en flerårig ört somkan leva både på land eller i vatten.Den trivs i näringsrika sjöar och åar,eller i åkerkanter, vid vägar och påandra typer av kulturmark. Vatten-pilörten ändrar utseende beroende påi vilken miljö den lever och planterarman ett landexemplar i vatten, ellertvärtom, så ändrar individen utse-ende. I vattnet får den långa stjäl-kar som kan rota sig vid noderna och långskaftade flytblad som ärkala och mörkgröna. På land är hela växten korthårig och grågrön ifärgen, med håriga bladskaft, samt lansettlika blad. Vattenpilört blom-mar juli-sept med små, rosa blommor i korta, tätblommiga ax. Dessautvecklas oftare då arten lever i vatten.

Krusnate, PotamogetoncrispusKrusnate förekommer endast inågra få sjöar i Stockholm men trivsi näringsrika sjöar och åar under vat-tenytan. Hela växten är ibland röd-aktig, men oftast gäller det endastbladens mittnerv. Stjälkarna ärplatta och kan bli uppåt 1 m långa.Bladen är ca 4 cm, trubbiga och jämnbreda, med en krusig, vasstsågtandad kant. Blommorna sitter i korta ax på ett ca 5 cm långtskaft.

Djur/insekter1997 gjordes en undersökning av bottenfaunan i sjön. Totalt hittades29 arter/ taxa, vilket är ganska lite i en näringsrik sjö. Dominerande

i artantal var iglar, sötvattenssnäckor och trollsländor. Skalbaggarhittades inte alls.

IglarI Sverige finns det 26 (av 500) kända arter av iglar, varav den mestkända är den mer sällsynta blodigeln. Iglar lever främst i sötvattenmen även på land och i haven. De är nära släkt med daggmaskarmen skiljer sig genom de sugskålar som iglarna har på både framoch bakkroppen. Deras starka kroppsmuskulatur gör så att de bådekan förlänga och dra ihop sig kraftigt. På så vis tar de sig, likt en larv,framåt på underlaget med hjälp av sugskålarna.Käk- och hundiglar kan även simma med böljande kroppsrörelser.

SötvattenssnäckorSnäckor har ett skal och kan leva på land eller i vattnet. Vissa vatten-levande arter måste upp till ytan för att andas och kallas förlungsnäckor. En grupp vattensnäckor har t.o.m. gälar. De känne-tecknas av att de kan stänga snäckans öppning med ett lock somsitter fast på själva djuret. Ofta förväxlas snäckor med sniglar mensniglar har aldrig skal och finns aldrig under vattnet.Sötvattensnäckor trivs bra i kalkrikt, näringsrikt vatten och äter väx-ter och alger som de skrapar av från bl.a. stenar. Snäckor behöverkalk för att bygga upp sina skal. Kalk finns bl.a. i lera samt i hassel-blad, som det finns gott om runt sjön (se under p 3).

TrollsländaFlygande över vattnet kan man sommartid se en av de bästa ochsnabbaste flygande insekterna nämligen trollsländan. De kan flygalodrätt, baklänges eller snabbt kasta sig åt sidan med hjälp av sinastora, vackra vingar. De har också bra syn. Varje stort facettögabestår egentligen av ca 30 000 miniögon som gör att trollsländan kanse åt alla håll samtidigt. De kan vara bra att ha när trollsländan jagarandra insekter i flykten eller när den själv blir jagad.Trollsländan lever största delen av sitt liv i vattnet som larv. Dentillhör de största småkrypen i vattnet och trivs i näringsrikt, stillastå-

ende vatten. När larven jagar väntar den in sitt byte som består avandra insekter och fiskyngel. När de passerar förbi kastar den blixt-snabbt ut sin ombildade underläpp, ”fångstmask”, med griptång iänden som griper tag i bytet. Du kan se den invikta fångstmasken påundersidan av larven.Larven andas genom att dra in vatten genom munnen. När det pas-serar tarmen sugs syret upp i blodet. Genom att sedan ”fisa” utvattnet med stor kraft tar sig larven framåt genom vattnet som med”jetdrift”.Efter ca 6 år i vattnet och 15 hudömsningar är larven redo att klättraupp på ett vasstrå och ut ur larvhuden kommer en färdig färggranntrollslända. I detta vuxna tillstånd lever de i några veckor för attskaffa sig en partner, para sig, lägga ägg och sedan dö.Förr trodde man att trollsländan hjälpte trollen att spinna och omman tjuvtittade på en trollslända som spann sydde sländan ihop folksögon med sin långa stjärt.

Kryptogamer

AlgerAlger lever främst i vatten men vissa arter klarar även att leva påfuktiga ställen på land. De uppskattas stå för omkring 73–87 % avden globala syreproduktionen. Mikroskopiska arter som svävar fritti haven kallas fytoplankton och utgör det första steget i den marinanäringskedjan. Vid kusten finns alger bl.a. i form av grönslick ellerblåstång närmast vattenytan. I Trekanten finns grönalger, kiselalgeroch pansaralger. Det finns även en landlevande art vid sjön som dukan läsa om nedan.

TrädgrönaPå många trädstammar längs stigen kan ni se en tunn sammetslikmatta – trädgröna. Det är en grön alg som trivs i fuktiga, kväverikamiljöer. Den växer därför oftast på norrsidan och på nedre delen avträd där hundarna bidrar med kväverikt kiss.

6. Badet - Grillplatsen

Djur/insekter

Svan I vassen efter badet finns ett svanbo där man kan följa ruvningenpå nära håll. Svanar kan väga upp till 14 kg, ha en vidd mellan ving-spetsarna på 2-2,4 m och komma upp i en flyghastighet på ca 80 km/h. Svanar är trofasta äkta makar som håller samman livet ut! Honanlägger 5-7 ägg och ruvar 35-38 dagar. De äter främst undervattens-växter, men även gräs.

Många människor matar sjöfåglarmed vitt bröd vilket inte är bra fördem. Mata istället med mörkt brödoch gryn som innehåller mer nä-ring och energi! Tänk också påatt fågelmat som läggs på landgärna äts upp av råttor.

Nässelfjäril, Aglais urticaeTidigt på våren från mars vaknar en av Sveriges vanligaste fjärilartill liv – nässelfjärilen. Dessa färgstarka rödbruna dagfjärilar över-vintrar gärna inomhus i någon vrå och kryper trötta och lite förvir-rade ut i den värmande vårsolen. De är då extra lätta att studera pånära håll.Som namnet anger trivs nässelfjärilen bland nässlorna. Efterparningen lägger honan sina ägg på nässelbladen och när larvernakläcks äter de glupskt upp bladen. Larverna är svarta med längsgå-ende gula strimmor och har 7 rader greniga taggar på ryggen. Någraveckor efter att de kläckts förpuppas de och hänger då med huvudetneråt på väggar och plank. Pupporna är knöliga, har taggar och väx-lar färg från mörkt gråbrunt till ljust gröngult.Sommar-nässelfjärilarna kryper så småningom ut ur pupporna ochdet är dessa som sedan övervintrar till nästkommande år.

VattenVattnets kretslopp: Inget vatten försvinner. Det vatten du ser här isjön kanske dinosaurierna en gång har druckit. När varm fuktig luftstiger och kyls av fastnar vattenmolekylerna på partiklar i luftengenom kondensation och molndroppar börjar bildas. När flera drop-par stöter ihop växer de. Då dropparna blivit tillräckligt stora ochtunga faller de ner som regndroppar. En del av regnet sugs in i mar-

ken, varav en del tas upp av växternaoch en del fortsätter ner genom mar-ken och bildar grundvatten som rin-ner ut i vattendragen. Det vatten somhamnar på hårdgjorda ytor och somrinner av på marken kallas dagvattenoch rinner ner till lägsta punkten i om-rådet som oftast är en sjö. Från mar-ken, vattenytan och växterna avdun-star vattnet och kretsloppet är slutet.

Avloppsvatten: På denna sida av sjön fanns förr många miljöfarligaindustrier som släppte ut förorenat avloppsvatten rakt ut i både mar-ken och sjön. Dessa gamla markföroreningar läcker troligen än idagut i vattnet på många håll.

Fram till 1961 belastades Trekanten även med bräddavloppsvatten,d.v.s. orenat avloppsvatten som släpptes ut i sjöarna när belastningeni reningsverken blev för hög vid kraftiga regn.

Hur mycket föroreningar Trekanten har tagit emot under olika pe-rioder kan man se i sedimentprover. Föroreningarna lagras i sedi-menten och halterna av framförallt koppar, kvicksilver, bly och zinkär mycket höga i de ytliga sedimenten men är ännu högre längre ner.Detta tyder på en minskande belastning under senare år vilket ärglädjande!

För att minska belastningen av föroreningar och näringsämnen måstevi alla inom Trekantens tillrinningsområde hjälpas åt på olika sätt.Staden bygger 2 st dagvattenbassänger under 2007 som ska renadagvattnet till sjön (se p 1,4). Du själv kan hjälpa till genom att:

• Gå, cykla och åka kommunalt istället för att köra bil• Lämna in miljöfarligt avfall till närmaste miljöstation• Lämna in medicinrester till apoteket• Fiska med stålsänken istället för blysänken• Gödsla varsamt och använd naturgödsel• Se till att din hund kissar en bit från sjön och släng hundbajset i

soporna• Spara energi för att minska kväveutsläppen

Träd:

Ek, Quercus roburEk är ett högväxt träd med grov stamoch vid krona som trivs söder om Dal-älven. Barken är grov och skrovlig.Hanblommorna är små och gulaktigai glesa hängen på våren. Hon-blommorna sitter enstaka eller få till-sammans i grupper på långa skaft.Den äldsta kända eken sägs varaRumskullaeken i Norra Kvill i Små-land som är 900-1000 år gammal.Den har en omkrets i brösthöjd på ca 13 m. Eftersom riktigt gamlaekar är ihåliga är det svårt att göra en säker åldersbestämning.

Ekens ved har länge varit uppskattad för sin hårdhet och motstånds-kraft. Under flera hundra år tillhörde alla ekar kronan eftersom vedenanvändes till skeppsbyggnad. Det sägs ha gått åt 1000 ekar tillWasaskeppet. Stränga straff väntade om man högg ner eller skadadeekar och t.o.m. småplantor. Ekens frukter (ekollonen) användes förr

som svinfoder och kaffesurrogat men lämpade sig inte som männis-koföda eftersom de innehåller för höga halter av garvsyra. Barkenanvändes vid läderberedning i garverier och för att färga ull svart.

Lind, Tilia cordataEn lind kan bli ca 22 m hög och ha enstamomkrets på drygt 8 m (Lind iNärke). I Tyskland hävdar man sig haLindar som är över 1000 år! Den trivs iädellövskog och har stor krona ochhjärtlika små blad. Undersidan av bla-den är blågrön och har små rostfärgadehårtofsar i nervvinklarna. Den slårmånga skott vid stamroten. Höstfärgenär gulgrön. Sist av alla träd, i juli-augusti,kommer bleka blommor som sitter 5-15st tillsammans i upprätta eller hängande

klasar. Nöten är rund- päronformad, tunnskalig och har otydliga åsar.Snidare föredrar lindens mjuka ved. Förr gjorde man också ritkol avlindträ. Under barken finns ett bastlager som använts till rep, mattoroch för trädgårdsändamål. Te av lindblommor ansågs svettdrivande.Lindar producerar rikligt med nektar och besöks gärna av bin (lind-blomshonung).Carl von Linnés namn sägs härstamma från en ovanligt stor lindsom växte vid Stegaryd i Småland.

Kärlväxter:

Kirskål, Aegopodium podagraria”Kers” eller skvallerkål är namn som ofta används på kirskål, ett avvåra vanligaste trädgårdsogräs. Den bildar ofta stora marktäckandebestånd på skuggig och fuktig jord.Den infördes till Sverige under medeltiden och odlades som träd-gårdsväxt. Späda blad kan användas som spenat och ska vara bramot reumatisk värk.

Brännässla, Urtica DioicaTrivs på kväverik mark. Han- och hon-blommor finns på olika plantor. Under 1600-och 1700-talet gjorde man tyg av nässelfibrer,s.k. nättelduk. Unga blad är vitamin- och mi-neralrika och kan användas till nässelsoppa.Rot kokad i vatten färgar ägg gula. Växtenär även urindrivande, verksam mot blodbristoch trötthet. Den är mycket viktig för näs-selfjärilen. Under nässlans blad och på stjäl-ken sitter brännhår, likt små glasrör med trub-big spets. Vid beröring bryts spetsarna av och blir vassa som eninjektionsspruta. Giftkörteln vid hårets bas sprutar ut giftet som lik-nar myrsyra.

Skelört, Chelidonium majusSkelörten är en mycket giftig, flerårig, hårigvallmosläkting som blir mellan 25 och 85 cmhög. Den är vanlig på kväverik mark vid går-dar, stenmurar, kyrkogårdar och längs myr-stigar eftersom myrorna gärna äter det fett-rika bihang som sitter på fröna. Den blommarmaj - aug med gula blommor. Växten har enbesk, brännande smak och ”frän” lukt. Mjölk-saften är orange, har en retande verkan på

hud och slemhinnor, och användes förr mot vårtor. Avkok av rotenansågs bra för magen och astma samt stimulerande för livmodern.

Vass, Phragmites australisVass kallas även bladvass eller rörvass och är ettgräs som kan bli upp till 5 m högt och ungefär likalångt under mark. Bladen blir ca 0,5 m långa. Denblommar i juli-aug med rödaktiga vippor.Vass trivs bäst i näringsrika sjöar och ger ett braskydd för fåglar och andra djur och insekter i sjön.Tät vass fungerar som näringsfilter eftersom dentar upp mycket näringsämnen som fosfor och kväve.Genom att skörda den under sommaren kan man ta bort ca 9 kgfosfor och 100 kg kväve /ha. Det motsvarar årsutsläppen av orenatavloppsvatten från ca10 personer vad gäller fosfor och ca 20 perso-ner vad gäller kväve.Förr användes vass för foder till djuren och som takmaterial.

7. Grillplatsen – Fiskestugan

VattenUtloppsledningen till Mälaren anlades 1983 och ligger nedanförGröndals vårdcentral vid Stockholm Vattens skylt. Då Trekantensvattenyta når 0,67 m över havsytan rinner vattnet över ett s.k. ski-bord och ut i utloppsledningen till Mälaren vars medelvattenståndligger 35 cm lägre.

Träd

Alm, Ulmus glabraAlm är ett stort ädellövträd som kan bli upp till 30 m högt med enstamomkrets på 6 m. Alm skjuter inte rotskott. Barken är uppspruckenoch brungrå. Grenarna självgallras genom avstötning under efter-

sommaren, något som också förekommerhos andra lövträd, som ek och asp. Års-skotten är håriga. Höstfärgen är gul. Almblommar i april-maj, på bar kvist. Blom-morna är små, rödaktiga och sitter i småtäta samlingar. Frukterna mognar snabbtoch sprids redan i juni.Almar kan bli ca 500 år gamla men an-grips ofta av almsjuka vilket dödar trädeninnan de når hög ålder. Almsjukan är ensvampsjukdom som främst sprids av alm-splintborren. Svampen växer i trädetsnäringsbanor som täpps igen och almen

vissnar. På norra sidan av sjön har man fått ta ner flera angripnaträd.Veden är hård och vackert ådrig, och har använts inom möbelindustrin.Späda blad kan användas som spenat och frukterna är goda att ätaråa på våren när de är gröna. Man kan ha dem i sallad eller äta demdirekt från grenen. De torkade bruna frukterna går också att äta omman tar bort den torra vingen.

Asp, Populus tremulaAsp kan bli upp till 25 m hög, har oregelbun-den, ganska gles krona och trivs på öppnamarker där den kan breda ut sig med sinarikliga rotskott. En individ kan bli mer än 1000år även om en enskild aspstam sällan blir merän 100 år. Stammen är slät, grågrön, närings-rik och basisk (högt pH) vilket gör att mångalavar trivs att växa på den. Bladen är runda med naggad kant, kalaeller ibland silkeshåriga, mörkgröna med ljusare undersidor. De ärnästan alltid i rörelse, vilket gett upphov till uttrycket ”att darra somett asplöv”. Aspen blommar i april-maj.Aspträ är vitt och mjukt och används mest till tändstickor men äventill bastulavar, skålar och askar. Av tunna aspspån flätade man förr”fruntimmershattar”. Späd bark och unga kvistar användes till gul-färgning av ull och fröhåren kunde blandas med ull och användas tillstoppning (Nyman 1868).Enligt gammal folktro var Jesu kors gjort av aspträ och aspen blevdärför dömd att för alltid stå med skälvande, darrande blad.

Ginnala lönn, Acer GinnalaDen tredje arten Lönn kan du se bakomsittbänken nedanför lekparken.Ginnalalönnen är inplanterad och växerinte vilt i Sverige. Den har små spetsiga,tandade blad och små näsor.

Växter

Tussilago, tussilago farfaraSå fort snön smälter på våren tittar tussilagon fram på fuktig, grusigeller lerig mark, gärna i dikeskanter. Det är en av de första vår-blommorna och kan blomma redan i februari, men ofta i april-maj.Den gula blomman sitter ensam på en kort köttig, fjällig stjälk ochkommer fram långt innan bladen börjat utvecklas. Blomstjälken kan

bli ca 2 dm lång innan frukterna mognar. Bladen ärupp till 2 dm stora med hjärtlik bladbas och sitterpå skaft. De är först filthåriga men blir så små-ningom kala på ovansidan. Förr användes avkokpå bladen mot hosta.Tussilago kallas även för hästhov vilket kan syftapå bladens hästskoform. Det kan också vara enförvrängning av hosthäva, från latinets tussilago (örtsom häver hosta).

Pestskråp, Petasites hybridusPestskråp växer gärna på fuktiga ställenlängs dammar och åar. Du ser den vidsjön nedanför lekparken. Den har stora,upp till 1 m breda, blad som är runda medhjärtlik bas och grön/ gråluden undersida.Den blommar i april-maj med rosarödablommor i axlika klasar på en ca 2 dmhög rödbrun, fjällig stjälk som växer till senare.Växten infördes som medicinalväxt på1560-talet. Namnet har denfått av att den förr ansågs kunna bota pest. Den användes motkonvultioner. På 1950-talet upptäcktes den aktiva substansen peta-sin som har kramplösande verkan. Växten används även som urin-och svettdrivande medel, lindrar feber, astma, förkylningar, hosta,urinvägsinfektion och värk. Krossade blad läker sår.

Vitplister, Lamium albumVitplister är en flerårig växt, 20-40 cm hög, somibland kallas för blindnässla eftersom den lik-nar brännässlan med saknar brännhår. Den trivspå kväverika ställen i närheten av bebyggelse,på vägrenar, i diken, längs murar etc. Den blom-mar med vita honungsdoftande blommor, maj-aug, i kransar om 10-20 i bladvecken. Vitplis-ter kan användas som blodstoppande, sår-

läkande, antiinflammatorisk, upphostningsfrämjande medel. Förrtrodde man, att växten kunde hindra håravfall. Skottspetsarna kananvändas som spenat eller ätas i soppor likt nässelsoppa.

Maskros, TaraxacumFå växter är så vanliga, så välkända och så för-följda, som maskrosorna. Maskrosen är en fler-årig ört med grov pålrot, ca 10-35 cm hög. Denblommar med klargul blomma, april-okt, somsluter sig redan vid middagstid. Fröna i den klot-runda fröbollen lättar vid minsta beröring ellervindpust. Stjälken är ihålig och innehåller vit, bittermjölksaft. Bladen är beska, flikiga, avlånga ochsitter i rosett vid basen.Maskrosen har många användningsområden inom folkmedicinen;Roten är aptitstimulerande, urin-, bukspott- och galldrivande samtmilt laxerande och har antireumatisk effekt. Den är dessutom bramot eksem och har brukats som blodrenande och magstärkandemedel. Förr rostades roten och användes som kaffesurrogat.Maskrosens unga, B-och C-vitaminrika blad kan man använda somsalladsblad. Blomman kan man använda till maskrosvin. Förr hängdeman t.o.m. upp maskrosen som skydd mot häxor och troll.

Hundäxing, Dactylis glomerataHundäxing är ett flerårigt gräs med upprätta strån.Den kan bli upp till 1m hög och trivs på alla typerav ängs- och kulturmark. Bladen är oftast grå-gröna och platta och bladslidorna ihoptryckta, menden kan också vara ljusgrön i färgen. Arten blom-mar i juni-juli med vippor av täta småax. Hund-äxing odlas i stor utsträckning i betesvallar ochgräsmattor. Hundar kan enligt Nyman (1868)tugga i sig gräsets sträva blad om de vill spy.

Timotej, Phleum pratenseTimotej är ett vanligt, flerårigt gräs som växer ituvor och odlas som vallväxt. Stråna är upprättaoch 1 dm-1 m långa. Bladen är grågröna ellergröna. Axen är sträva, täta, cylindriska och trub-biga i båda ändar. De blir 1-15 cm långa och ca 1cm breda. Timotej är en försvenskning av det eng-elska namnet Timothy efter den amerikan somförst började odla arten som foder.

Kruståtel,Deschampsia flexuosaKruståtel är ett vanligt, flerårigt gräs somväxer på torr eller medelfuktig mark, i barr-skogar, på berg etc, i lösa tuvor. Stråna ärsläta och blir ca 0,5 m höga. Bladen är ihop-rullade, trådsmala, mjuka, släta och saftigtgröna. Arten blommar i juni-juli med greniga,yviga, runda, tydligt krusiga vippgrenar.Småaxen är tvåblommiga och ofta brokiga ivitt, gult och rött.

Rödklöver, Trifolium pratenseRödklöver är en flerårig ängsört som trivs på kultur-påverkad mark. Stjälken är rak, grenig, och kan bliupp till 5 dm hög. Bladen är trefingrade och harofta ljusa fläckar på småbladen. Den blommar helasommaren med rosa, röda eller sällsynt vita blom-mor. Fruktbaljans övre del är glatt och hård medanundre delen är tunn och matt. Blommorna kan tor-kas och malas till mjöl, vilket var vanligt på Irlandunder nödår enligt Linné. Den färgar alunbetad ullgul.

Strandklo, Lucopus europaeusStrandklo är en flerårig ört som trivs på våtmark, vid kärr, diken och stränder. Stjälken ärupprätt och kan bli ca 7 dm hög. Bladen ärlansettlika och mer eller mindre djupt parflikigamed rundade flikar. Den blommar juni-sept medsmå vita blommor som sitter samlade i täta,mångblommiga kransar. Strandklo lämnar envaraktig svart färg på både ylle, linne och silkeom man kokar den med järnvitriol.

Djur/insekter

SniglarDet finns 20 olika snigelarter i Sverig. Sniglar har inget skal, harsynligt andningshål framför den skrovliga delen av kroppen och ärhermafroditer, d.v.s. är både hane och hona och behöver därför intepara sig för att fortplanta sig. De vanligaste arterna runt Trekantenär spansk skogssnigel (mördarsnigel), svart skogssnigel och panter-snigel som är randig, harmlös och trivs i trädgårdar och parker.Mördarsnigeln kan lägga 400 ägg under sin livstid.

MyrorMyror är skogens renhållningsarbetare. De samlar in och äter växtr-ester och insekter och hjälper många växter med att sprida sinafrön. I Sverige finns ca 70 arter av myror. Myrorna är duktiga sam-hällsbyggare och lever tillsammans i stackar eller under jorden. Sam-hällena består av drottningar, hanar och arbetare (sterila honor). Deäter insekter, växtdelar och daggmaskar och håller t.o.m. husdjur iform av bladlöss som de mjölkar på sin älsklingsföda – honungs-dagg.De vanligaste, som du nog hittar runt sjön, är- Hästmyra är stor, svart och lever i hålrum i gamla stubbar, träd-grenar eller i marken. Denna art lägger ner mycket energi på attbygga sitt bo och de stannar därför ganska länge på samma plats.

Födan består mest av honungsdagg och växtsafter.- Svartmyran (trädgårdsmyran) är mindre än hästmyran och trivs iöppna, friska och torra marker som trädgårdar, odlad mark, skogaroch andra störda biotoper. De bor i stackar, jordtunnlar i grästuvor,under stenar, i stubbar eller ihåliga stammar. Honungsdaggen är de-ras viktigaste föda, men de äter också mindre insekter och vissafrön. Arten kan vara aggressiv vid hot.- Ettermyran är liten, ettrig och orangegul och bor för det mestaunder jorden. De är väldigt aggressiva om de hotas och attackerardå med sin gadd. Födan består främst av honungsdaggen från blad-löss och växtdelar.

EkorreDen röda ekorren trivs i städernas parker och trädgårdar och manser den ofta eftersom den är aktiv på dagen och ganska oskygg.Den bor gärna i håligheter i träden eller i holkar men kan även byggaegna bon i träd av ris. Honan kan från 1 års ålder få 2-3 kullar/årmed 1-7 ungar/kull. Ungarna föds blinda och öppnar ögonen efterca 14 dagar. De lämnar boet efter 5-6 veckor. Ekorren blir ca 3 årmen kan bli upp till 7 år om den inte faller offer för större rovfåglar,katt, hund eller räv.Den äter främst frön och blommor från barrträd, framförallt gran-ens hanblommor, men även tallbark, svampar, bär, bladlöss och få-gelägg. Ollon och nötter tycker den om och gömmer ofta undan demi hålor.Inom mytologin nämns ekorren Ratatosk som kilade upp och ner förstammen av Yggdrasil med meddelanden. I äldre tid har den iblandbetecknats som falsk eller opålitlig. Dialektala namn på ekorren ärbland annat granoxe och furufnatt.

HareI Sverige finns 2 sorters harar, den inhemska skogsharen och deninförda fältharen (i slutet på 1800-t). Den största skillnaden mellandem är att skogsharen är mindre och knubbigare, har kortare öron,mörkt rödbruna ögon och kort vit svans formad som en boll. Dess-

utom blir skogsharens päls vit på vintern till skillnad mot fältharensom förblir gråbrun. Fältharens ögon är däremot ljust gulbruna ochsvansen är längre, plattare och svart på ovansidan. Fältharen är detsnabbaste landlevande djuret i Sverige och kan komma upp i hastig-heter upp mot 75 km/h.

Haren har väl utvecklad hörsel, bor i hålor i marken och föder ofta 3kullar/år med ca 5 ungar/kull. Ungarna föds väl utvecklade medöppna ögon och päls. Mamman lämnar ungarna direkt efter födselnoch kommer 1 ggn/dygn för att ge di. Harar äter kvistar, örter, knop-par och bark men betar också gräs.

RådjurRådjuret är Sveriges minsta hjortdjur och väger inte mer än 20-28kg som vuxen. På 1700-talet var rådjuret på väg att utrotas i Sverigemen lyckades rädda sig kvar i Skåne. Idag finns det gott om rådjuräven i Stockholmstrakten och enstaka djur kan ibland hälsa på vidTrekanten. Rådjur kan bli upp till 15 år gamla. Honan föder 1-2 kid/år. Eftersom rådjuret vill ha föda med låg fiberhalt så äter den gärnaörter, lövträd, svamp och goda knoppar och endast i undantagsfallgräs.

Ordlista

SträckaVATTENAllmänt om vatten 1,6Avloppsvatten 6Badvatten 5Dagvatten 1, 4Dricksvatten 3Fakta om Trekanten och geologi 2, 3Tillrinningsområde 4Trekantens utlopp 7

TRÄDAl 1Alm 7Ask 2Asp 7Björk 3Ek 6Hassel 3Hägg 5Kastanj 4Knäckepil 1Lind 6Lönn 5, 7Oxel 4Rönn 2Sälg 1Tall 3

VÄXTERBerberis 2Blåbär 4Blåsippa 2Brännässla 6Daggkåpa 4Ekorrbär 3Harsyra 3Hundäxling 7Groblad 1Gråbo 5Jättegröe 1Kirskål 6Krusnate 5Kruståtel 7Kärleksört 2Maskros 7Pestskråp 7Rödklöver 7Salttåg 5

SträckaSkelört 6Slånbär 2Stinknäva 2Strandklo 7Timotej 7Tomtskräppa 4Tussilago 7Ullig kardborre 4Vass 6Vattenpilört 5Vitplister 7Vitsippa 2

KRYPTOGAMERAlger 5Trädgröna 5Blåslav 1Lavar 1Skorplavar 4Skrynkellav 1Vägglav 1

Mossor 2Bergklomossa 2Björnmossa 2Hakmossa 2Husmossa 4Väggmossa 4Majbräken 3Ormbunkar 3Stensöta 4Örnbräken 3

DJUR/INSEKTERBrunråtta 1Ekorre 7Fiskar 1Fladdermus 3Fåglar 2,6Hare 7Iglar 5Myra 7Nässelfjäril 6Rådjur 7Snigel 7Sötvattensnäcka 5Trollslända 5

Liljeholmens stadsdelsförvaltning, Årstaängsvägen 17117 94 Stockholm. Tfn 08-508 22 000. Fax 08-508 22 099

Lilje

holm

ens

stad

sdel

sför

valtn

ing

maj

200

7