Nr 1 2008Årgång 25

MUSEITIDNINGENMedlemsblad för Råå museiförening

Kjell Hanssons fantastiskt detaljrika modell av Cutty Sark.

I detta nummer:* Lurendrejeriet i nytt ljus* Entusiasten Kjell Hansson* Nisses lexikon del 5* Flora & fauna i Råådalen* 30-talsmusik på Råå* En ful fisk - men delikat!

2

Ordförande har ordetVerksamhetsberättelse för Råå Museiförening 2006

Museets dag 6 juni.Ordföranden talar vid minnesstenen för omkomna fiskare. Foto SvenWittgren.Under 2006 hade museet många besökaresåväl enskilda som i grupp. Det var ettombyggt, spännande museum som mångagärna ville se. Under 2007 har specielltantalet guidade grupper varit lägre än 2006med lägre intäkter som följd. Detta gör detän viktigare att fundera på hur vi ska få flerbesökare och hur vi ska få dem att viljakomma tillbaka. Vi läser i vår gästbok mångapositiva omdömen om vårt museum. Besö-karna kommer från när och fjärran, och vårtrykte är gott på många ställen i världenenligt kommentarerna. Vår pedagogiskauppgift är att få ut detta budskap till demsom ännu inte varit där. Medlemsvärvning-en måste också intensifieras precis som

rekryteringen av frivilliga krafter till allaformer av museijobb.

FöreningsmötenFöreningens årsmöte hölls i mars med sed-vanliga förhandlingar ledda av Sven Witt-gren. Efter årsmötet höll Curt Gehlin ettuppskattat föredrag med temat Ålen – frånSargassohavet till gillesbordet. På mötetserverades ”små smakliga frestelser” bl. a.ålamacka från Curts Silver Eel. Detta varupptakten på temat för årets utställning.Höstmötet hölls i oktober. Sigge Enham-mer, känd och engagerad profil på Råå,berättade om Råå i förändring delvis ur ettstadsbyggnadsperspektiv.

3

BidragPå navigationsmontern baksida sitter enprydlig rad skyltar med namn på medlem-mar i tusenklubben. Jag kan med glädjenotera att även under det gångna året harklubben utökats. Även du är välkommenatt vara med!Precis som föregående år har föreningenfått ett verksamhetsuppdrag från stadenför att arbeta med material för ungdomaroch ta emot och guida skolklasser. Dettabidrag inkluderade ersättning för kultur-checkarna.Vi har tacksamt tagit emot gåvor somskänkts till minne av K-G Emilsson, Anna-Greta Widtfeldt och Curt OlssonFöreningen har under året sökt och blivitbeviljad bidrag från Sparbanksstiftelsen.Utifrån trenderna i samhället att specielltunga får ett allt större utbud av aktiviteteroch upplevelser funderar vi över vad det ärsom lockar de unga. Vad saknas på museet?Föreningen vill med hjälp av detta bidraggöra en förstudie bl. a. med hjälp av enmuseipedagog.Även detta år har vi fått ett stort ekono-miskt bidrag från Bengt Samuelsson tillminne av hans hustru Birgitta.

MuseigängetUnder året har en av våra hedersmedlem-mar Allan Linder lämnat oss. Vi minns ho-nom med glädje och tacksamhet.Jobbargänget var inbjudet till en guidad turpå Kulturmagasinet på Fredriksdal. Undersakkunnig ledning fick vi titta in på såväl degamla möblerna, fina målningarna, de upp-stoppade djuren som de fina textilierna. Vivar många som kände något i maggropen,när vi fick se en fin rock som använts vidNapoleons kröning. Spännande med histo-riens vingslag och intressant att se hur likamen ändå så olika förutsättningarna är påsmå och stora museer.Jobbargänget har också varit och besökt

Kjell Hansson för att se hans sätt att ta varapå föremål med anknytning till sjöfart ochsjöfarare, allt från turabiljetter till fartygs-modeller. Helt annorlunda förutsättningaräven här.Traditionsenligt bjöds jobbargäng och för-troendevalda på julbord. Precis som åretförut hade vi förmånen att få vara i RHSS:sklubbhus, för dagen dekorerat med muse-ets röda ljusstakar och Thara Lundgrensjulkrubba. Vi njöt av god mat, glada skrattoch ett bedårande luciatåg från Råå SödraSkola.

Årets arbetenUppvärmningen på Museet har skötts medelektriska fläktar. Detta har varit ett mindrebra alternativ ur både energi- och ekonomi-synpunkt. Detta system är nu ersatt med ettvärmepumpsystem.Köpmansgatan är utökad med Widtfeldtsskrädderi. Skräddarmäster själv sitter påbordet omgiven av pressjärn, saxar ochandra för arbetet viktiga redskap och medexamensbeviset upphängt på väggen bak-om.Havsbrus med fågelskrin ger ett härligt livpå fiskebryggan och tändkuledunk utanförstyrhytten förstärker upplevelsen. Det ärsmå tekniska underverk - mp3-spelare -som monterats. Detta är en del av Birgitta-projektet: att med ljus och ljud göra museetmer levande.

Årets aktiviteterÅrets utställning hade titeln Råå-å-ål ochvisade ålens väg från Sargassohavet tillfångstplatserna i Öresund. Foton på bot-tengarn och deras hanterande fanns upp-satta. Bilder på hyttefat visade på Rååsstorhetstid som lagringsplats för ål. En rusa(ryssja) tillsammans med vår modell avbottengarn var utlagd i montern för att manskulle förstå hur fångstmetoden fungera-de. Ett skånskt ålagille med de obligatoriska

4

ålrätterna och med öl och snaps till far ochlemonad till mor var ”uppdukat”. KnutHagbergs foto av ett bottengarn sett frånluften gav en ny och vacker dimension åtålafisket.Råå fyr fyllde150 år. På Bryggan visadesmodeller o teckningar utförda av elever frånRåå Södra Skola.För att locka fler besökare har vi anordnatguidade rundvandringar vid flera tillfällen.Det ger en djupare upplevelse av museibe-söket att få höra en kunnig guide berätta ommänniskorna och föremålen.Vår stora samling skolkort från Råå Södrafrån början av 1900-talet till 1990 börjar nubli komplett med namn på elever och lärare.Den 6 juni firades museets dag. Den högtid-liga delen startade vid minnesstenen föromkomna fiskare där ordförande höll taloch la ner en blomma. Talet var uppbyggtdelvis av de tal som hölls vid invigningenav minnesstenen. Därefter vandrade alla till

museet under fanfar från tändkulemotore-rna. Nisse Pålsson höll ett välbesökt kåseriom ålafiske förr. Detta föredrag är nu doku-menterat på video. Kaffe o tårta serveradessom sig bör vid högtidsdagar.Vid aktiviteter kring hamnen, exempelvisFiskelägets dag och Sillabordet, har moto-rerna varit igång på museet.En helt ny aktivitet var en teaterföreställ-ning med Skrombergagänget. Pjäsen hand-lade om det gamla brukssamhället.Säsongen avslutades med sedvanligt öp-pet på museet på Annandag jul. På Loftetvisades Harry Perborns film om Råå för enfulltalig publik. På Läget minglades det medglögg och pepparkakor. En härlig traditionatt bevara!

MarknadsföringVi tog fram en folder med information ommuseet och årets aktiviteter. Denna hardistribuerats till platser i vårt närområde där

Kön till kaffebordet ringlade sig lång under museets dag.....

5

många människor rör sig såväl besökaresom boende.HD har bjudit på fina annonser mot attbesökare med HD-pass fått en reduceradentréavgift. I såväl Sommar på Råå-pro-grammet som i Rååbladet har museets akti-viteter lyfts fram.Helsingborgs stads kulturcheck gällde påmuseet även 2007. Denna information nåd-de alla hushåll i staden. Ca 200 personer togtillfället i akt och besökte oss. Av informa-tionen på kulturcheckarna kunde vi utläsaatt det var färre förstagångsbesökare somutnyttjade checken jämfört med 2006.

EkonomiFör att täcka kostnaderna för driften avmuseet krävs rejäla intäkter från medlems-och entréavgifter. Trots ett väder som gyn-nat museibesökandet har antalet besökan-de varit lägre än föregående år. Detta gällerspeciellt för guidade gruppbesök. Med-lemsantalet ökar, och till tidningsredaktör-ens stora glädje ökar även bidragen till

tidningen. Som framgått ovan har förening-en under året mottagit stora gåvor.

StyrelseMuseiföreningens styrelse, som under årethaft nio protokollförda sammanträden, harbestått avMarianne Wittgren ordförandeHans-Ingvar Green v ordförandeBengt Magnemark kassörEva Olsson sekreterareHans BackeGunilla KittelStina NorlingBengt RådbrinkMartin WernerMaj-Britt BengtssonIng-Britt ErikssonJag vill rikta ett varmt tack till alla som påolika sätt har bidragit till att göra vårt muse-um till en pärla i museivärlden. Låt osstillsammans fortsätta att göra det omöjligamöjligt!

Marianne Wittgren

....och även i motorhallen var det mycket folk. Foto Sven Wittgren.

6

Inför sommarsäsongen satsar viinom ramen för Birgitta-projektetpå nytt på lurendrejartiden. Ar-betet med att skapa den nya ut-ställningen är i full gång. Vi villskildra denna spännande histo-ria på ett för museet nytt sätt.Stommen i utställningen blir ettljus- och ljudspel kring en modellav norra Öresund där allting hän-de. Historien om lurendrejartidenkommer att berättas samtidigt somvi på modellen kan följa var deolika episoderna utspelades. Viär mycket glada för att skådespe-lerskan Birgit Carlstén åtagit siguppgiften att skriva manus ochvara berättare. Vi kan också gläd-ja oss åt att scenograf HåkanNylén vid Helsingborgs stadste-ater kommer att tillverka Öre-sundsmodellen.

År 1833 hade Råå 67 öppna ochbräckliga fiskebåtar. Dessa gavbefolkningen en knapp bärgningoch i många hem rådde fattigdom.Men möjlighet att förstärka in-komsterna fanns genom ”luren-drejeri”. Brännvin och andra va-ror var billigare i Danmark. Råå-borna blev kända smugglare.Lurendrejeriet betraktades som ett lovligtnäringsfång och en ärbar syssla. Såväl mänsom kvinnor deltog i verksamheten.

Lurendrejeriet sattes i system på 1840-taletdå flera lurendrejeribolag bildades. Stora

lättrodda snipor byggdes för 10, 12, 14 eller16 man. Mest smugglades brännvin ochtyger men också tobak och arsenik (arsenikanvändes för att bekämpa ohyra). Motta-gare av smuggelgodset var oftast handels-folk i Helsingborg. Men smuggelgodset

Lurendrejartiden i nytt ljusEn stor del av Råås befolkning var under 1800-talet engagerad i smuggling – lurendre-jeri. Denna del av Rååfiskarnas historia har på museet uppmärksammats på olika sätt.Historien har funnits med som en del av den permanenta utställningen men också varitföremål för olika separatutställningar.

Smuggelspriten bars till kunderna i så kallade ankare, somgömdes under kläderna.

7

såldes också av kvinnorna – Rååbotöserna– på fisktorget i Helsingborg och på dennärliggande landsbygden. De bar oftabrännvinet i svinabläror under kjolarna.När lurendrejeriet pågick som värst inför-des årligen 200 000 kannor brännvin (1 kan-na = knappt tre liter).

Mellan tullare och smugglare utbröt regel-bundet vilda handgemäng även med skott-lossning. Många Rååbor – både tullare ochlurendrejare – bar synliga ärr efter uppgö-relserna.

Tullen tog ofta båtar och redskap i beslag.1866 beslagtogs inte mindre än 17 båtarmen ”bolag” från Råå återköpte dem oftaför överkomliga priser. Böter betaladessällan. Man föredrog att sitta av dem påLandskronafästningen.

16-mannasnipan var snabbast i sundet.Natten till den 19 juli 1870 kunde tullen fåtag i snipan vid Rydebäck sedan dess styr-man träffats av ett pistolskott. Snipan åter-köptes till Råå. Under lurendrejeriets slut-fas var snipan på väg från Danmark med 40ankare (1 ankare = 15 kannor) sprit ombord.

Vid Disken kunde tullen åter en gång få tagi snipan sedan åtta danskar i besättningen,som mutats av tullen, slutat att ro. Snipanfördes till Landskrona och sågades i tredelar (1872).

I slutet av 1870-talet enades Danmark ochSverige om nya lagar som försvårade luren-drejeriet. Ett lönande fiske vid Anholt bör-jade 1878. Vid samma tid bröt en våg avreligiös väckelse in över fiskeläget. Denutbredda laglösheten och superiet upp-hörde.

Det var således både ekonomiska och mo-raliska skäl till lurendrejeriets tillbakagång,men även om smugglingen gick starkt till-baka, försvann inte laglöshet och drycken-skap helt. Så sent som 1890 rådde osäkerhetoch oro vid hamnen under mörka kvällar.

Det är alltså om det som hände under härtiden som spelet ska berätta. Det finnsmånga både tragiska och lite komiska epi-soder som kommer att finnas med i berättel-sen.

Sven Wittgren

Museet har i sina samlingar en del gamla diabilder och fotografier. För att ge alla en möjlighetatt se dessa kommer minst två bildspel att vara klara till sommaren. Det ena kommer att visabilder från Råå hamn från i huvudsak första halvan av 1900-talet. Det andra ska handla omfiske och fiskare på Råå.

Mera nytt inför sommarsäsongen

Så här såg 16-mannasnipan ut. Modellen finns på museet.

8

Lågmäld men visst inte tystlåten. Det tar enstund innan man lyckas trycka på KjellHanssons ”berättarknapp”, men lyckasman, så öppnar sig en till synes outsinligkälla med kunskap, erfarenhet och spän-nande upplevelser kring det mesta som rörskepp och fartyg i både nu- och dåtid. Kjellär som medeltidens barder, hans berättel-ser förmedlar såväl äventyr och dramatiksom lång livserfarenhet. Föremålen hansamlar har alltid en historia och det är den

historien, kanske mer än föremålet, somfascinerar honom.

Redan som …Född i Ramlösa men uppvuxen nära haveti Vejbystrand, med sjöfarande far och enhandlingskraftig mor som ofta tillsammansmed sina två små pojkar följde med påmakes resor – med den uppväxten var Kjellsframtid given. En framtid där båtar ständigtskulle komma att spela huvudroller.

Kjell HanssonSjöman, ”Skeppsbyggare” & SamlareHan är en av de stora entusiasterna i Råå Museums jobbargäng. Det är i maskinhallenoch med kompisarna där han helst arbetar, men Kjell Hansson är en mångsysslare avovanligt mått. Han är född sjöman, uppvuxen vid och på havet, har alltid arbetat med vattenunder fötterna, han är en lysande skeppsmodellbyggare och entusiastisk samlare.OCH han har ett eget fantastiskt innehållsrikt museum!

I maskinhallen på Råå Museum tillsammans med andra entusiaster i jobbargänget trivsKjell (th) utmärkt. Ur museets arkiv.

9

Kjell föddes ett par år innan Andra Världs-kriget bröt ut. Hans far seglade vid dentidpunkten med flera olika av västkustensstora rederier och det kunde vara långtmellan gångerna som hans båtar kom tillhamn i Helsingborg. Det problemet lösteföräldrarna genom rejäl handlingskraft. Närfadern närmade sig svensk hamn eller skul-le stanna till på redden utanför Helsingborgkom det telefonsamtal till hustrun som stän-digt var beredd att resa. Som Kjell minns deåren så tog hans mor ett barn under var armoch så iväg. Det kunde bli resa bara tillHelsingborg men också till hamnar i norraSverige. Många gånger kunde familjen föl-ja med båten under en tid; några dagar ellernågon vecka.

–Jag hade nog besökt alla större svenskahamnar innan jag började skolan, tror Kjell.Efter skolan och konfirmation så ville jagmönstra, men min far ville inte det. Hanvisste väl hur tufft sjömanslivet var för enung pojke. För mig fanns det inte någotalternativ; jag skulle absolut till sjöss. Jagfick hjälp med att ordna papper och till sistvar det bara fars namnteckning som fatta-des. Motvilligt accepterade han, men vill-koret var att han skulle välja båt och skep-pare.

Det blev Transmarins Inger med erfarnesjökaptenen Henning Bengtsson frånMalmö men med sina fädernesrötter påRåå. Jag var bara sjutton år, och min farhade talat med honom, det förstod jag snart.När det var landgång i utländsk hamn såfick jag hålla mig till en besättningsman somhan litade på. En som inte drack alkohol,men som gärna tog mig med till ställen medmusik och underhållning.

Efter en tid på Transmarins ”gamla Ing-er” var jag först på Transatlantic och sedanett par år på Gorthons. Där var jag med omett verkligen dramatiskt tillbud, som jag änidag knappast förstår att jag överlevde. Vibefann oss nära Kanarieöarna och det hade

varit bra väder men blåste plötsligt upp tillfull storm. Kaptenen var säkert duktig menganska ung och oerfaren och lydde integärna äldre besättningsmäns råd om att draner på farten och vända båten mot vindenmedan vi skulle surra presenningar överlast som fanns på däck.

Det osannolika hände; en enorm vågslog in över däck och jag drogs med ut ihavet, men än osannolikare var att nästavåg förde mig tillbaka upp på däck. Vårbåtsman hade inpräntat i mig att det gälldeatt aldrig släppa taget om man lyckades fågrepp om ett fast föremål ombord och jaglyckades hålla mig kvar tills jag fick hjälp.Uppe på kommandobryggan hade kaptenföljt den otroliga vågfärden så han såg varpå båten jag landade, mörbultad men vidliv. Efter det tror jag nog att han tog råd avmera erfarna sjömän.

En annan gång skadade jag min vänstrahand svårt, jag tog instinktivt emot när entung bal i lasten släppte och rullade mot enlastlucka när jag var på väg upp. Det varkomplicerade brott och inte lätt för entonårspojke att stå på sig och kräva ordent-lig läkarvård när rederiets företagsläkaretyckte att det var väl bara att gipsa lite ochjobba vidare. På sjukhuset såg man annor-lunda på det och jag blev rimligt frisk i minhand.

Från min första mönstring, som bara va-rade tolv dagar sedan satte vinterisen stopp,och till jag påbörjade min nästan halvsekel-långa anställning på dåvarande LB-färjor-na i Helsingborg, hann jag segla med sexolika båtar, den sista var Fred Olsson somtillhörde ett Smålandsrederi, BarkebäcksÅngfartygs ab.

Helsingborgs mesta ”Turare”1958 började Kjell Hansson sin anställningpå LB-färjorna, en anställning som skullevara i fyrtioåtta år och leda till ett livslångtengagemang för företaget och för det myt-

10

omspunna ”turandet” mellan Helsingborgoch Helsingör. Det skulle också leda till atthan träffade sin läromästare i modellbygge,danske mästerbyggaren Christian, som ar-betade på Kronborg och som dagligenunder tre år turade med färjan till Helsing-borg för att köpa cigaretter till sin rökandehustru.

Det blev åtskilliga tillfällen för de tvåfartygsentusiasterna att samtala om sittstora intresse för modellbygge. För Kjellinnebar deras kontakt det verkliga genom-brottet. Snart skulle han inte längre vara enambitiös amatör utan utvecklas till en ex-tremt noggrann och skicklig byggare.

– Jag har trivts väldigt bra på LB, somgenom åren både bytt namn, köpt dotterbo-

lag och ändrat bolagskonstruktion. LB In-ternational, SFL, visst känner vi igen för-kortningarna från de stora svarta skorste-narna. Idag hyr man ut färjor till danskägdaScandlines.

– Sjökapten Hall som byggde upp före-taget och jag fick tidigt god kontakt genomvårt gemensamma intresse för allt som rör-de båtar. Från början var LB/Linjebuss justett bussbolag för turistbussar och färjetra-fiken kom till för att bussarna ibland hadesvårt att få plats på färjorna. Sedan utveck-lades trafiken med de först ganska enkla,inhyrda färjorna. Vi kunde ta med lastbilarfrån Helsingör till Helsingborg och succes-sivt växte trafiken över sundet med merabil- och busstrafik och mera persontrafik.

Kjell (th) tillsammans med kollegerna Nilsson och Tyckeson ombord på Betula 1959.

11

–Jag har tillbringat det mesta av mittarbetsliv på väg mellan Helsingborg ochHelsingör, men eftersom vi arbetade myck-et så kallad obekväm arbetstid blev det ju enhel del övertid och det kunde växa till mångamånader. Då tog jag hyra på Tor Lines båtaroch seglade med dom, en gång blev detnästan ett helt år. För vatten under fötterna,det trivs jag väldigt bra med!

Museichefen KjellSjöman, modellbyggare, samlare; dessut-om är du med i museets jobbargäng och duhar eget museum i södra Helsingborg, hurkan du hålla så många bollar i luften? Svaretär förstås Kjells otroliga engagemang förallt som har med skepp, sjöfart, sjömän ochmed livet på havet att göra.

Ett besök i Kjells museum är något av enföremålschock. Hur kan någon privat per-son samla på så fantastiskt mycket av såvarierande slag men där allt har en gemen-sam nämnare ”Sjöfart”? Ett museum förres-

ten? Nja egentligen är det tre små museerinhysta i olika lokaler och med lite olikainriktning.

Vi tittar in i det första – här finns allt! Småenkla souvenirer, hela salongsmöblemang,stora och små målningar av varierandekvalitet, foton av varje upptänkligt fartygpryder väggarna. Många av glasmontrarnarymmer miniatyrmodeller, porslin, snäckor,hajtänder, sjömansarbeten osv. De otroligtvälgjorda skeppsmodellerna står förståsockså de väl skyddade för ljus och damminom glas.

Jag, som tyvärr inte är allt för kunnig iriggning och segelsättning, stannar hän-förd vid modellen av Cutty Sark. Hur kanman åstadkomma något så intrikat som detstolta segelfartygets riggning? De minima-la blocken, alla gjorda av Kjell, är helt fas-cinerande. Detta måste vara ett riktigt mäs-terstycke! Och ändå är hon bara en av allamodeller som detta museum inrymmer ochdär de flesta är byggda av Kjell.

Betula är favoritfärjan för många besökare och för Kjell själv. Henne har han i fleraupplagor men så här, med folk på soldäck på väg till Helsingör, gör hon sig allra bäst.

12

Jag kan förstås inte låta bli att fråga denbanala frågan om vad som Kjell uppfattarsom sin värdefullaste eller finaste modell.

– Röda Lejonet, blir svaret. Röda Lejo-net, Danmarks ”Vasa”, ursprungligenbyggd ca 1670 har Kjell fått köpa av en äldredansk dam. Modellen är byggd 1914, ochdamen som ägde den hade släktrelationmed fartygets ursprungliga befäl. Hon villesälja och hon hade tre bud, ett från en danskkrog, ett annat från en antikhandlare och såmitt bud. Hos mig skulle skeppet få stannaoch tas väl om hand så motvilligt sålde hontill ”en svensk”.

I en hög glasmonter fastnar jag för ettmärkligt ”fjälligt” skärp. Det ser ut att varaav pärlemor, men ser väldigt modernt ut.Bredvid ligger ett lustigt halsband och ettarmband. Nej, det är inte presenter inköptai fjärran land, vilket jag gissar på. Svaret ärsjömansarbeten utförda av kola- och chok-ladpapper och det som glittrar så fint är hårt,

hårt vikta bitar av cigarrettpaketens cello-fanomslag! Otroligt!

–Sån´t satt vi och vek när man inte hadenågot att göra på kvällarna i kajutan. Billigtmaterial som alltid fanns till hands. Sedankastade vi det oftast, berättar Kjell.

Det populära TurarummetDet är lätt att dröja sig kvar hur länge somhelst framför olika montrar och hyllor. Helatiden ser man något nytt att fråga om ochKjell har verkligen förmågan att ge liv åtföremålen med sina berättelser. Men numåste vi se det omtalade ”Turarummet”som väcker vidunderliga känslor och min-nen till liv bland alla nostalgiska helsing-borgare. Och här står de, modeller av defärjor som fört ett par generationers ungdo-mar och vuxna från Helsingborg och trak-terna kring stan ut på äventyret på havet:Ibland landade vi i Helsingör, ibland i Hel-singborg men det stora var att ”tura” fyra

Kjell Hanssons museum är ett himmelrike för båtentusiaster.

13

eller sex gånger en lördags kväll eller när detnu begav sig.

Visst minns vi dem, Betula och Primulamed sina rökiga salonger och det skum-mande ölet. I ärlighetens namn var ju inte”salongerna” under däck alltför njutnings-fulla, men senare när man kom upp överhavets nivå blev nog både maten och öletsmakligare.

Så roligt det är att minnas! Det är lätt attförstå att många ringer och beställer vis-ning hos Kjell och att just denna del avmuseet är extra populär för dem som vill setillbaka på sin ”vilda ungdom”. LB:s före-tagsledning (idag SFL) fattade ett ytterstklokt beslut häromåret när man deponeradesina varvsmodeller och andra föremål knut-na kring färjetrafiken här hos Kjell. Hansegen samling kring turandet är imponeran-de men tillskottet från LB lyfter förståsytterligare. Kjell har i sin tur deponeratföremål ur sin samling både på Dunkers,Fredriksdal och Råå Museum.

Det är svårt att välja favoritrum, för varjedel av museet innehåller så otroligt mycketsom väcker nyfikenhet och tankar. När Kjelldessutom berättar om sin samling av fleratusen bilder och vykort, om hyllmetrar medvideofilmer och om all skriftlig dokumenta-

tion som han samlat i pärmar och som hanständigt arbetar vidare med, ja då förstår jagbättre när han en dag på museet sa till ossatt aldrig kasta något förrän vi kollat medhonom.

Efter två besök hos Kjell inser jag att jagbara hunnit ta till mig en bråkdel av vad somfinns i hans utställning. Självklart är hansfina modeller ett utropstecken. Men ocksåalla småföremål kärleksfullt sammanfördapå sina hyllor. Museet är en omtumlandeupplevelse, inte minst för det varierandeutbudet.

Kjell har ofta visning för grupper ochsom medlem i bland annat Klubb Maritim ärhan välkänd för andra sjöfartentusiaster.Idag förstår jag bättre varför det är så mångabesökare på Råå Museum som frågar ”ärKjell Hansson här idag”. Första sommarenjag tillhörde ”vaktstyrkan” förstod jag intevarför så många frågade efter honom. Nuvet jag bättre.

Vill man besöka Kjells museum, gärnamindre grupper så ring för visning, mobiltel070-787 44 96.

Stina NorlingFoto: Johnny Bengtsson

och Kjell Hanssons arkiv

Färja från Helsingborg på vykort stämplat 1905. Kjell har åtskilliga tusen kort ochfartygsbilder i sitt arkiv.

14

AbbedånkDagen efter känsla, bakis.

BarkaSätt att impregnera garn med bark frånkorkek.

BarkegrydaI regel tvättgryta där garnen(näten) be-handlades.

GrydanOmrådet i anslutning till repslagarebananpå Råå. Enligt lokal sägen skulle en grytamed mynt grävs ner där.

GniestenGlättesten, användes för att platta till söm-mar, föregångare till strykjärnet.

FyleOtrevligt djur eller människa.

Så kunde det låta!Nisses lokalt färgade lexikon, del 5Nils Pålsson, vår entusiastiske läromästare i lokal vokabulär fortsätter oförtrutet attbibringa oss kunskap om ord och uttryck från förr. Denna gång får du en blandad kompottav fiskarnas fackuttryck och vardagsord.Nisses samlade lexikon – så här långt – säljs i Museets Bod.

Den fint inmurade ”barkegrydan” på plats utanför Råå Museum.

15

HabbOredan i garnen(näten).

HajebåtBåt med pålkran.

HåseskottUrdåligt fotbollsskott.

HåsesockFot med håsa(strumpa) men utan skor. ”Gåhåsesock”.

HöntingEj fullvuxen påg.

KajhäntVänsterhänt.

KeleKittel.

Kvabbso/KvabbaHona av sjurygg.

KvettSkräp, smuts i garnen

KåsenKall.

LommevarmFlaska, med innehåll, som varit i fickan.

LommetoDammtussar i fickorna.

MaskebrödHål i garnet(nätet) där en stolpe brustit.

SamslavSammanbindning av två nät.

StagredObalanserad.

SäleSjälv.

TreningshålHål i garnet när två stolpar brustit.

VregEn omöjlig karl.

Kvinna på Råå sammanställdes 1989 avdåvarande Kvinnogruppen i Råå Musei-förening, här finns intervjuer som medlem-mar i gruppen gjort och det finns ett urvalur intervjuer som Rut Liedgren , NordiskaMuseet, upptecknade 1944.Emma Bengtsson berättade såhär om und-fägnad vid begravning i slutet av 1800-talet: –Ve begravningar kom di te frukost, å sågick di te kyrkan å följde liket, å så kom dihem å fick midda, å så eftermiddagskaffe åså kvällsmat. De va inte sånt litta palickersom nu för tien, sa mor. De va rejäl mat.Men man kom inte på kalas förstås om maninte va bjuden.

Till begravning inbjöds man i god tid, gäs-terna förväntades ordna förning att ta medtill sorgehuset, bröd, grädde, ost, ägg, kött-varor, puddingar och kanske spettekaka. –På gravarna förr då hade di först pap-perskransar. Sen ble de pärlekransar. Didär papperskransarna va liksom vaxatpapper. Di la dom på graven sönda mor-ron å tog hem dom söndakväll å hade domhemma te nästa sönda, då man gick medom te körgåren igen. Ja hade en gammal faster född 1829, åhon ble änka ve förti år. Hon hade flerasåna där kransar. Morbror Pettersa krans,den minns ja väl. De va honom som kran-sarna va gett te.

Kvinna på Råå

16

Flora, fauna och fornminneNatur och kultur i Råådalen

I fjolårets första nummer av museitidningen berättade Roger Ekström om det framgångs-rika arbete som han och hans medhjälpare under många år bedrivit för att återskapa Råå-ån till en aktiv lekplats för havsöring och för att dalens speciella naturlandskap skulleframhävas. Arbetet har givit ett utmärkt resultat och fiskar såväl som fiskare mår idagprima. Vi som inte fiskar, men njuter av sköna och lagom ansträngande promenader längs ån,kan glädja oss åt den naturens mångfald som Råådalen bjuder och som blivit betydligt meratillgängligt sedan Roger och Entek lagt ner stort arbete på både å och dal. Från Raus kyrka till Gantofta via Görarps kvarn finns en väl anlagd vandringsled somföljer ån och som flitigt brukas av motionsglada naturälskare i alla åldrar. De meraäventyrliga stannar inte vid Gantofta utan söker sig vidare utmed ån mot Kvistofta,Vallåkra, Bälteberga, Tågarp… Framkomligheten varierar och det gör även naturen.Vandringen kan delas upp på många etapper och utflykter.Roger Ekström fortsätter här, som vi utlovade, att berätta om flora, fauna och fornminnei sin omhuldade Råådal.

17

Naturens verkRåå-ån har sina tidigaste källor i före dettaHalmstads socken och flyter fram genomSireköpinge, Ottarp, Vallåkra och vidare föratt slutligen mynna ut i Öresund. Ån harmånga tillflöden och får det mesta av sittvatten från bäckar och mindre vattendrag”längs vägen”. Sista påfyllningen kommerfrån Lussebäcken.

Mäktiga naturscenerier, där betraktarenknappast tror sig vara i Skåne, bjuds i tillexempel Tjuteravinen vid Bälteberga. Atti fallande västersol skåda blåsippor där deklär hela den yttersta branta kågerödsfor-mationen intensivt blå är en mäktig upple-velse. Dalgångens geologiska formationvid Ottarp är väl värd att uppmärksammas.

Pastorala landskap förknippar vi ofta mednågot skönt och vilsamt. Och man kanverkligen beskriva den vy vi ser mellanVallåkra och Gantofta som just pastoral.Flera hundra års betesdrift har präglat dal-botten, här har klövdjur betat och bearbetatmarken och fortfarande möter oss betes-djur här. Detta är en promenad för stövlar,picknickkorg och sittunderlag! Bitvis finnshär taggtråd uppsatt, men med markägar-nas tillstånd har vår arbetsgrupp byggt såkallade stättor vid Fastmårup strax nedan-för Vallåkraborgen. Avelstjurar kan finnas

i täpporna så man bör kontrollera deraseventuella närvaro noga innan man kliveröver stättorna!

1749, på sin skånska resa, företog Carlvon Linné en naturinventering vid fornbor-gen och uppmärksammade både den livliga”Vallåkraån” och förekomsten av stenkol.Mittemot på åns södra sida ligger ett styckeskånsk kulturhistoria bevarad – WallåkraStenkärlsfabrik. Här drejas och bränns detraditionella stenkärlen med förnyad entu-siasm sedan Åsa Ormell lyckats med konst-stycket att samla pengar och krafter till dennya ugnen.

På tal om hantverk, ta gärna vägen omden gamla valvbron över Råå-ån vid Eska-torp strax öster om Bälteberga och beundradet sinnrika hantverk som en gång lagtsned på bygget. Titta gärna också på bronöver Tjutebäcken där Fyrkappan vittnarom vägen mellan Helsingborg och Lund.Här fanns kruthus och här bytte man hästaråt dåtida postiljoner.

FornminnenFornminnena är talrika längs hela åns sträck-ning från dess källor och ned mot Råå. Påbåda sidor om dalgången finns dösar ochgånggrifter från stenåldern, rester av do-marringar och fram för allt gravhögar från

brons- och järnålder. Flintavslagfrån forntida tillverkning av

redskap, som yxor, skäroroch pilspetsar, förekom-

mer inte sällan i mull-vadshögar och i od-

lingsmark på höjder-na som omger da-

len.Många forn-

minnen har för-störts när vägardragits genom

Tidig stenåldersdös vid Gantofta, tecknad av Harry Perborn.

18

landskapet eller plöjts ut efterhand sommarken odlats upp och bebyggts, men denuppmärksamme kan fortfarande notera åt-skilliga gravhögar och stensättningar påhöjder ovanför dalen.

Jag skulle önska något lättsmält verksom berättar om de intressanta lämningarsom finns kvar och som också ger vägvis-ningar. De välkända sliprännorna nära Gan-tofta boställe är väl utmärkta med fornmin-nesskylt från vägen och Gantofta dösen tillhöger om vägen, när man passerat samhäl-let (från Råå och Pålstorp), kan ingen undgåatt se. Många högar finns namngivna påäldre kartor och de beteckningarna skullevara intressant att se på anvisningsskyltar(se kartor i Helsingborgs Historia, del 1).

Några gravhögar är ordentligt utgrävdaoch gravfynden omhändertagna, menmånga ute på åkrarna har mer eller mindremedvetet förstörts och tömts på eventuelltinnehåll. En hel del flint- och stenverktygfinns hos privata upphittare (de behöverinte lämnas in till antikvarisk myndighet omdet är enstaka fynd). Ett uppmärksammatfynd kommer från Kattslösa, in bit fråndalen men ändå i närområdet, det är en unikbronsfigur, en kvinna. Hon finns idag attskymta på Dunkers kulturhus Helsing-borgsutställning. Tyvärr är det ju så att allafynd av värde ska föras till Historiska mu-seet i Stockholm, där de ofta hamnar påarkivhyllor, möjligen till Lunds Historiskamuseum och ibland på före detta Helsing-borgs museum.

Tänk om de fantastiska guld- och silver-skatter som hittats i Gantofta, Kattslösa,Pålstorp med flera ställen skulle kunna kom-ma tillbaka till de trakter där de grävts ellerplockats upp? Åtminstone kunde väl tillfäl-liga utställningar arrangeras med dessa in-tressanta fynd!

Historiska minnenHär ska jag bara nämna några händelser ihistorisk tid som lämnat spår och som denhistoriskt intresserade kanske vill funderaöver under sin vandring i dalen. Någrakilometer nordost den tidigare omtaladeTjuteravinen stod slaget vid Tjutebro 1143,mellan den självutnämnde skånsk-danskekungen Oluf Haraldsen och hans kusin,danske kungen Erik Lam. Oluf och mångaav hans män dräptes här norr om Råå-ån.Det slaget omtalas i flera böcker om Skåneshistoria.

På Rönnarps Bjär, strax innan man kom-mer fram till Tågarp, finns ett minnesmärkerest över en skånsk prins som stöp i stridunder 1100-talet. Och i Råådalen nära Rauskyrka förlade Magnus Stenbock en del avsin trupp under några dagar i väntan på

Kvinnofiguren i brons från Kattslösa finnsi dag på Dunkers Kulturhus.

19

”dansken” 1709. Ryktet säger att någrasmåfynd hittats av skarpögda spanare.

FloraVitsippa, vårlök och violer behöver tidigavårvandrare inte leta länge efter, men debleka växtparasiterna vetteros, som växerpå slänterna efter Görarps kvarn och nermot första raststället kan vara svårare att fåsyn på. Sommarens flora är varierande iöppna delar längs ån men efterhand somträdens blad skuggar markvegetationen såavtar förstås den generösa blomningen.Den goda lilla harsyran låter sig dock inteskuggas bort. I närheten av de öppna våt-markerna finns färgrik blomprakt att njuta.Kabbelekan och den gula vattenliljan ärverklig ögonfröjd.

– och faunaRåådalens fauna är rik även ovanför vatt-net! Fågelfaunan är imponerande. Att räk-na upp alla arter är inte min ambition, menkungsfiskaren – vår egen blåa ädelsten ochförstås forsärlan och strömstaren, knutnatill det strömmande vattnet, tillhör minafavoriter. Tyvärr är kungsfiskaren inte likafrekvent som tidigare, men med den förbätt-rade vattenkvaliteten så häckar numeradessa tre arter, vilket de inte alltid gjort.

Vintertid kommer ungfåglar av örn ochen och annan vuxen kungsörn kan vara påjakt efter fältvilt. Ungfåglarna är ytterstklumpiga jägare och har ett tufft första år föröverlevnad. Innan svinpesten blev ett pro-blem brukade vi lägga ut åtlar för att hjälpadem med mat över den första vintern.

Bland rovfåglarna är gladan en karak-tärsfågel och en magnifik akrobat i luftrum-met. Tidvis kommer stork på besök. Hägernbrukar möta redan vid laxtrappan och för-flyttar sig via det fiskrika vattnet vid Gö-rarps kvarn upp mot våtmarken just innanGantofta och spillkråkan är en ystert trum-mande medlem i dalgångens orkester.

Rödhakar, sparvar, finkar och tättingar äralla frekventa arter i skogspartierna och ivåtmarkerna trivs såväl gräsänder somandra simmande och flygande fåglar.

Småvilt finns det relativt gott om och räv,rådjur, grävling och mård är allmänna längsdalens sträckning. Vildsvinet har etableratsig i åns övre delar och även älg och dov-hjort kan passera där. Men då är vi inte i vadsom traditionellt kallas Råådalen utan läng-re in i landskapet.

”Grodvandringen” på våren är en litenattraktion i sig. De knappt två cm storagrodorna vandrar i mängder ned mot ån, såtitta dig noga för under vårpromenaden.Efter rastplatsen nere vid ån, när manpasserat Görarp, kommer en uppförsbacke,här är stigen ofta fuktig uppe på platån ochdet gäller att titta ner och se var man place-rar sina skor och stövlar. Har man tur kanman få uppleva en målmedveten parad medsmå, små grodor. Se upp! Grodorna är vik-tiga i vårt ekosystem och de lever farligt.

NaturreservatTänk på att stora delar av Råådalen ärmarkerade som naturreservat. Naturreser-vatet Rååns dalgång bildades 1999 ochsträcker sig från Gantofta i öster till Rååfiskeläge. Informationstavlor finns upp-satta på flera ställen, bland annat vid vänd-punkt Gantofta. Läs och lär. Tavlorna be-rättar vilka växter, fåglar och djur som finnslängs den markerade vandringsleden. Dukan också gå in på Helsingborgs stadshemsida och klicka ”vandringsleder” ochsedan Råådalen.

Utnyttja denna sköna natur som blivitlättillgänglig genom de anlagda stigarna.Det är sant att alla inte kan ta sig framöverallt. Men det finns parkeringsplatservid Görarps Kvarn, vid Gantofta och Rauskyrka och det finns anslutningsstigar påflera ställen.

Roger Ekström

20

Det är oerhört roligt för mig i förskingringenatt i Museitidningen läsa de fina skildring-arna från gamla Råå. En som särskilt väcktemitt intresse var Olly Anderssons berättel-se om musiklivet på Råå, 2004/nr 2. Jag

kände både Olly och Hugo väl,vi bodde nästan grannar. Närjag i höstens tidningen såg attOlly nämndes, letade jag framdet gamla numret. Ollys minnen var dock mestfrån tiden från 50-talet och fram-åt, och då bodde jag inte längrepå Råå. Men det fanns redanpå 30-talet ett rikt musikliv sombidrog till mitt stora intresseför den klassiska musiken. Ol-lys minnen är främst knutna tillMissionshuset, men det fannsju även Frälsningsarmén, Ema-nuelskyrkan och Betaniakyr-kan. Ganska fantastiskt, att detpå Råå fanns fyra olika frikyr-kor. Nåväl, på Frälsningsarménspelade och sjöng strängmu-sikanterna sina glada sånger,men det som var mest intres-sant för mig, var de årliga besö-ken av stora hornmusikkårerfrån Stockholm och även Tran-ås eller Huskvarna och Rätt-vik, tror jag. Det var riktiga blås-orkestrar, som bara bestod avbleckblåsare, från trumpeteroch kornetter över basuner till

olika storlekar av tubor. Här fanns inteträblåsare som i militärorkestrar och ljudeti den lilla lokalen var överväldigande. Detvar fest när blåsarna kom!

Emanuelskyrkan var ju metodisternas

30-talets musikliv på RååDet kom ett brev sista dagarna i januari, ett roligt och positivt brev från Hilbert Pålsson,son till Bernhard Pålsson. Hilbert flyttade till Stockholm som ung, men intresserar sigfortfarande för sin födelsebygd, är medlem i Råå Museiförening och läser noga sinMuseitidning. ”Resan” utmed Rååvägen i höstens tidning ”var som att åter cykla gatanfram” skriver Hilbert bland annat i sitt brev. Och så bifogar han glada minnen frånMusiklivet på Råå.

Hilbert Pålsson är sedan många år bosatt i Djursholmmen besöker gärna sin födelseort Råå för att hälsa påsläkt, kusin Nisse till exempel, och gamla vänner.

21

kyrka och på 30-talet fanns där Stråkkapel-let, som leddes av min bror Egon, första fiol,Emanuel Björk (Missionsbokhandeln), an-dra fiol, Helfrid Holm ( Holms Järnhandel),piano, Erik Boklund från Helsingborg, cel-lo, ibland Ester Pettersson (Trikåaffären)orgel. Egon var en utmärkt violinist, somenligt Sten Broman i Sydsvenska Dagbla-det ”spelade ovanligt rent för att varaamatör”. Helfrid Holm var en lika drivenpianist. Stråkkapellets repertoar var, för-stod jag så småningom, inte den som varvanlig vid en musikgudstjänst. Oftastspelade man den tidens restaurangmu-sik till exempel Heykens Serenad, Ketel-bys På en persisk marknad, JärnefeltsBerceuse, marscher som Alte Kamera-den och Under Stjärnbaneret och kanskemärkligast av allt, uvertyren till operanKalifen i Bagdad! Det är ju musik, somknappast spelas längre, men för mig blev

den inkörsporten till de stora klassiskaverken.

Skotten mellan de olika församlingarnavar närmast vattentäta. Stråkkapellet spe-lade aldrig på Frälsningsarmén och ingenhornmusikkår spelade i Emanuelskyrkan.Föreståndaren för Missionshuset, mäster-lotsen Natanael Råwall, upplät dock någongång sin större lokal när Frälsningsarménbad om det. En gång för en kör av kvinnligafrälsningssoldater, på villkor att det inteklappades i händerna. Vad hände? In tåga-de 15 glada sångare, taktfast klappandehänder, ja, de till och med uppmanade åhö-rarna att göra detsamma. Längst bak motväggen stod kapten Forsberg(?) med hän-derna demonstrativt bakom ryggen, blod-röd i ansiktet och ville sjunka genom gol-vet. Han hade glömt att meddela sångarnaförbudet.

Hilbert Pålsson

Vi är många som i vinter följt tv-programmetVrakletarna, där dykare har sökt efter såvälsjunkna1600-tals skepp som fartygsvrakfrån 1900-talets krig i Östersjön.

Programmet har väckt minnen hos åtskil-liga av Råå museums medlemmar. Flerafartyg från Helsingborgs och Råås rederierdrogs in i olika incidenter under såväl detförsta som andra världskriget och sjömänfrån våra trakter fanns med på båtar somtorpederades.

Helsingborgsbåten Ada Gorthon torpe-derades utanför Möckleby på Öland. Honhade lastat järnmalm i Luleå för lossning itysk hamn och var därmed ett mål för båderyska och engelska ubåtar. Hon träffadesav en torped från ryska ubåten SC-317.

Explosionen blev kraftig och fartyget sjönkefter 15 sekunder. Sänkningen bevittnadesav flera personer på land, de överlevandeundsattes, men 14 besättningsmän omkom.

Ada Gorthons öde är ett av flera somredovisas i boken Rapporterad saknad,sjöfolk i krig, Carlssons bokförlag, 2002.Redaktör för boken är Inger-Siw EruthsLindell. Staffan Berglind har skrivit kapitletom Svenska fartyg sänkta av sovjetiskaubåtar. Andra goda skribenter är GunnarFredriksson, Klas Östergren, Georg Uhlinmed fl. Boken om Sjöfolk i krig är slut påförlaget men finns på bibliotek och på anti-kvariat. Det är en läsvärd bok om dramatis-ka öden, en bok som berör många av ossmed sjöfarare i familjen.

Lästips:Ada Gorthon – torpederad 22 juni 1942

22

Torsken är nog nummer ett för många Råå-bor som ska välja sin favoritfisk, dock i svårkonkurrens med den fina spättan, stekteller kokt och serverad med persiljesås. Intelångt efter kommer sillen, den feta fina somkan varieras i det oändliga, med fördel stekti smör eller kokt i krämig sillasoppa. Men nuär det dags att avnjuta årets första primör påfiskfronten; sjuryggen har släppt sin för-ankring och denna speciella fisk som upp-skattas så i våra trakter är väl värd våruppmärksamhet.

Fiskestopp, ålbrist och torskkvoter, över-fiske och miljöförstöring; den goda ochnyttiga fisk som vi uppmanas att äta mycketav för vår hälsas skull är redan en bristvara.Rödlistade fiskar blir allt fler och de ”tillåt-na” allt färre. Nu sitter våra lokala fiskare påen havets guldbörs, guldgruva är för myck-et sagt – sjuryggen!

2007 var ett stort stenbitsår, och dethoppas vi att även detta år ska bli även omdet startat lite klent. Längs vår kust gällerstenbitsfiske med garn, här är inte trålning

Sjuryggen - en läcker fuling

Har du hunnit avnjuta året stenbitssoppa, eller föredrar du inkokt stenbit till påskbordet?Denna vårens primör har sin högsäsong just nu. Vi vill gärna slå ett slag för sjuryggen,både stenbit och kvabbson.Från januari till och med mars går sjuryggen till, och vi hoppas att våra fiskare ärlyckosamma med sina fångster i år. I fjol var det ett stort stenbitsår, i år är fisken lite sen,men vi hoppas på god tillgång i mars.

Tommy Backe demonstrerar den stora grafitgrå kvabbson.

23

tillåten som längre norrut. Oftast är sjuryg-gen en bifångst, torsk och flatfisk är huvud-fångsten, men ett år med god tillgång påstenbit är inte att förakta och för den somkan landa flera tjog av den stora romstinnahonan kan det vara ett lönsamt fiske. Medsin rom betingar kvabbson idag högre prisän stenbiten, så var det inte förr.

Längs Bohuskusten och norra Hallandrynkar många på näsan åt den fula fisken,på skånska sydvästkusten avtar intressetoch på skånska ostkusten och längs Ble-kinges kusten avtar såväl fiskens storleksom intresset för den. I miniformat finnsden upp mot Ångermanland.

Stenbiten, hanen, uppskattas nog främstlängst nordvästra Skånes och södra Hal-lands kust, och här förstår vi att väl njutaden. Kvabbson, honan, fiskas däremot

längs hela västkusten, men då för rommensskull. Fisken ratas. Det är ganska skamligti tider med fiskbrist. Kvabbson är visserli-gen lösare i köttet, men smaken ska inteföraktas.

Det är dags för duktiga kockar att vältillaga den fisk som finns och inte suckaöver brist på fina fiskar som behöver repro-ducera sig i lugn och ro en tid.

Stenbit och kvabbso … Man fiskar även med garn efter spätta,flundra och skrubba och på våren fångasden läckra stenbiten och hans inte fullt såläckra maka kvabbson. Så stod det bland annat att läsa i en artikeli Helsingborgs Dagblad 1943, då skriben-ten ”Hunter” skrev om det lokala fisketunder tidigt 1900-tal.

Stenbiten är mindre och mera färgrik än honan. Här syns sugproppen väl.

24

Fakta om sjuryggen, hittar vi i SvenskFisks utmärkta skrift Fakta om fisk & skal-djur. Här får vi veta, att det svenska namnetsjurygg syftar på de rader av benknutorsom finns utmed fiskens sidor. Fisken sak-nar fjäll. Den sugpropp som finns på under-sidan är ombildade bukfenor. Honan kanväga upp till 6 kilo. Hanen blir sällan mer än35 cm lång med maxvikt på 3 kilo.

Sjuryggen är en saltvattenfisk men klararbräckt vatten. Under vinterhalvåret befin-ner den sig på djupt vatten, men går upp pågrundare vatten på våren för att leka, därhåller den till bland alger och stenar. Födanbestår av maneter, kräftdjur, maskar ochsmåfisk. Den är en dålig simmare och till-bringar en stor del av tiden fastsugen vidunderlaget.

Fisken leker i februari-mars. Honan pro-ducerar ägg som fästes på fast underlag,sedan tar hanen vid och sprider sin mjölkeoch det är han som vaktar äggen fram tillkläckning. Det är under lekperioden då sju-ryggen ”släpper taget” och kommer in pågrunt vatten som de hamnar i fiskarnas nät.

Sjuryggen är inte någon kaloririk fiskmen det fleromättade fettet fördelar sig meddrygt tjugofem procent Omega-3 fett ochdrygt sex procent Omega-6 fett.

Så långt Svensk Fisks information, nukan vi gå över till väsentligheter, sjuryggenpå Rååbornas middagsbord! Då är det för-stås den lokala expertisens ord som gäller!

De som vet bäst, Birgit Assmundsson(Mattsson) och Signbritt Kronberg (Kroll)har båda vuxit upp med fiskande fäder ochmatduktiga mödrar, så dessa båda klass-kamrater är det alltid tryggt att vända sig till.

Onsdagskvällar är arbetskvällar på mu-seet under vintersäsongen och då är mångapå plats, såväl fiskande som matkunnigamedlemmar. Den gruppen har koll på Lägeti alla bemärkelser. Ragnar, Nisse, Gunilla,Lena, Kjell, Marianne, Bodil, Sven, Kerstin,

Carin… entusiasmen tilltar när egna prefe-renser och erfarenheter ventileras.

Sjurygg på middagsbordetDet är en djupt rotad tradition på Råå attstenbitssoppa ska serveras åtminstone engång varje senvinter när sjuryggen går till,i många familjer är det en uppskattad favoritsom avnjuts flera gånger från februari ochin i april. Och inkokt stenbit på påskbordetär ett måste om man håller på goda traditio-ner. Så långt är de flesta överens, mensedan börjar skiljaktigheterna. Stenbitssop-pa kokas på stenbit!

– Kan man inte använda kvabban också?– Aldrig! förklarar Nils Pålsson och be-

rättar om när han hade bjudit med sig gästerför att njuta stenbitssoppa på Råå Hotellunder Åke Sellerts tid och det visade sig attden välkände krögaren bjöd på kvabbso istället för stenbit. Allt skickades ut, det varbara och vänta tills han kom in med stenbiti stället.

– Nä, kvabba tog far aldrig hem, svaradeBirgit på min fråga.

–Mor kokte kvabban också, framför alltom det var lite snålt med stenbit, den villede flesta ha, berättade Signbritt. Mor la´kvabbitarna i varmt vatten en stund så attköttet stabiliserades innan hon kokte det.Och vi har alltid lite matättika i kokvattnet,det gör köttet fastare. Men visst ansåg manstenbiten vara bäst”.

–Inkokt kvabba hade vi, Mor fick oftakvabbor på köpet när hon handlade stenbi-tar, till soppan, kom Bodil ihåg.

Nu är det inte bara åsikterna om kvabb-son som skiljer våra experter åt, de harockså vitt skilda åsikter om vad som ingåri en riktig stenbitssoppa.Kryddpeppar eller vitpeppar? Lagerblad?Purjolök? Ättika? Dill eller persilja? Bul-jong på huvud och sugskiva???? Fettet ibuken? Kryllen (mjölken)?

25

Stenbitsoppa à la RååDet gäller att välja ett av alla sopprecept somföreslås, och det blir ett klassiskt Rååreceptsom Anny Pålsson 1963 skickade med dot-tern Marianne när det var dags att flyttahemifrån. Så här skrev mor till dotter:Koka fisken, skuren i 2 cm tjocka skivor,och levern i så mycket lättsaltat vatten attdet precis täcker. Ta upp fisken och hållden varm. Vispa levern med lite fiskspadoch grädde. Lägg i 7-8 kryddpepparkorn.Morötter, som är lättkokta, kokas tillsam-mans med potatis i fiskspadet. Låt moröt-terna koka en stund innan potatisen läggsi. Bitar av purjolök får koka med de sista 10min. Då grönsakerna är färdigkokta hällden vispade levern tillsammans med extragrädde och klippt persilja ner i soppan.Servera med fisken och grovt bröd.

Anny Pålsson anger inte mängden fisk ellerpotatis. I ”vanliga” kokböcker anges oftast2 flådda stenbitar till soppa för fyra perso-ner. Mängden potatis varierar från 4 - 6, 2normalstora morötter och 1 purjolök angesockså.

Experterna på Museet har en något avvi-kande uppfattning om kvantitet. 5 stenbitartill fyra personer hävdar Gunilla. Fem?????Det tycker ingen är för mycket. Bodil hävdaratt hon köpte sju stenbitar senast hon laga-de men då var det fler än fyra som skulle äta.Ack ja, dessa Rååbor.

Smaken är som…Anny har inte lagerblad i sin soppa, men denkryddan vill några ha, delade meningar råderockså om krydd- eller vitpepparkorn.Mjölken(kryllen) vill de flesta ha med. Usch

Färdiga för soppgrytan - flådda stenbitar med lever, mjölke och sugproppar

26

nej, säger andra. Den ska kokas tillsammansmed levern och serveras i bitar. Den är GOD!

–Brukar ni koka buljong på huvud ochsugskiva först, frågade jag, som har läst påi flera kokböcker. – Och hur är det medbukfettet? Jag hade hittat ett halländsktrecept, där kokade man lever, mjölke och fettför sig och lade ner i fint skurna bitar när mantillagade inkokt stenbit.

Här fick jag inget gehör för mina förslag.Jag förstod att det var en ganska dum fråga,den som har haft nära till fisket på Rååbehöver knappast koka buljong på det fulahuvudet och annat ”trams”. Vill man hastenbitsoppa som smakar lite rejält, så tarman bara en stenbit till! Men efter samtaletpå museet träffade jag Tommy Backe somvarit ute och fiskat både stenbit och kvabbatillsammans med Bo Pettersson. Då frågadejag också om sugskivan. Tommy svarade ja,den gillade han, Bosse svarade nej! Ett-ettalltså. Jag testade Tommys variant, det blevjättebra!

Soppa och inkokt stenbit är givna storhe-ter men vad är uppfattningen om panerade,steka stenbitsfiléer?

–Jag har prövat en gång, den fisken åktei slasken, berättade Signbritt. Men jag vetett par som var alldeles tokiga i stekt stenbit.Det var deras favorit.

Kamraterna på museet lutade mest åt Sign-britt åsikt, utom Ragnar Thornberg, som ärdjärv fiskkock och till och med testat grav-ning av stenbit. Göteborgstraktören BengtPetersen rekommenderar i en av sina kok-böcker stekt stenbit med grön sås. En örtsåspå gräddfil, majonnäs och mycket hackaddill. Visst låter det gott!

Tillbaka till kvabborna, som för ett par tredecennier sedan ”gavs på köpet” när manköpte stenbit men som idag sällan når affä-rernas fiskdiskar.

Kvabborna töms på sin rom, den har ettkommersiellt värde, medan fisken i sig blirrestavfall. Men den som själv fiskar? Ellersom fiskar i liten skala här på Råå?

Gösta Knutsson, välkänd fiskhandlare på Råå, tittar uppskattande på sin fula fisk. Åretvar 1943, ett stort stenbitsår för Råås fiskare. ( Museets bildarkiv)

27

Jag frågade både Birgit och Signbritt hurderas mödrar hade gjort med rommen förr.Nej, rommen var ingen av dem specielltintresserad av, men Signbritt har frusit inflera gånger. Det är gott men blir lätt förgammalt i frysen, anser hon.

– Det var bara Weste Eriksson som villeha dom romstinna kvabborna förr, detberättade Harry Monroe för min far, fick jagveta under samtalet med Birgit.

Westes romreceptWeste Eriksson, medlem nr 0037, har bottpå Råå de senaste femtio åren och har varitmed i Råå Museiförening i decennier. Stäm-mer det att han var en av få som förr förstodsig på att ta vara på den läckra rommen?

– Ja, det stämmer, bekräftar Weste Eriks-son, jag gick ner på lanningen när fiskarnakom i land, och kvabborna var det intemånga som ville ha. En stor kvabbso bärmycket rom så ett par stycken räcker till flerasmå burkar.

–Mitt recept? Ja, det var enkelt bara manär noga med att få bort romsäcken och allahinnor. Det är viktigt att skölja i rikligt medkallt vatten, sen brukade jag vispa medballongvisp, där fastnade hinnorna. Närhinnorna var borta så lät jag rommen rinnaav i ett durkslag och sedan torka en stundpå en tunn handduk, innan det var dags attfrysa ner den i lagom stora burkar. Vi bru-kade salta på den tinade rommen och gärnasmaksätta med en skvätt god konjak. Detvar väldigt gott till bakad potatis.

Otto von Friesen skriver i sin underhål-lande kokbok, Ord från spisen, om dengoda rommen, som han rekommenderarbland annat till ryska plättar, blinier. Ottolägger rommen i en skål, efter att han medhjälp av händer och en bordskniv fått bortsäcken och större hinnor, och kör sedan pålägsta hastighet med elvisp för att få bortresten. Ett par tre dygn i frysen bör nogrommen ha innan den ätes. Av samma skäl

som att man brukar frysa in lax före eller eftergravning.Lite salt, peppar, finhackad lök och en klickgräddfil passar bra till eller i rommen.

Nu när jag frågat runt bland fiskande ochfisknjutande på Råå vet jag att flera kon-nässörer har fått ”korn” på rommen. Ochefterfrågan på den färska frysta rommen ärgod.

Visdomsord om stenbitenFå har förmågan att skriva så kunnigt ochunderhållande om mat och mattraditionersom etnologen, professor Jan-ÖjvindSwahn. I häftet Från Gästgivarebord ochVärdshuskök finns bland andra flera trev-liga recept från gamla Råå Wärdshus, mendet är framför allt den käre professornsinledning till receptet på stenbitssoppa,som inte kan undanhållas våra medlemmaroch tidningsläsare. Läs och njut.När kommer våren till vårt kök? Frågarman en skåning tvekar han inte länge –vårsolen i hans gom, den tänds när denförsta stenbiten ligger där, dallrande ochmjäll på hans fat. Stenbiten är en ganskamärklig fisk, redan till sitt yttre. Fularevarelse har Skaparen inte modellerat ivåra nordliga vatten. Full av vårtor ochmed onskefullt grin ligger den där medsina sju ryggar, platt och slafsig på kyldis-ken, lik ett punkterat bildäck. Men likamotbjudande som den är att se på, likaljuvligt smakar den, lika färgglad blir denmed sin röda lever i aladåbgeléet ellervinsåsen. Ni kan äta den som soppa medstora bitar av det feta köttet i, ni kan njutaden kall med pepparrotsgrädde eller varm,stuvad ungefär som man stuvar lake. Sten-bitens kött är mjällare än någon annanfisks, dess smak är fin och värd det bästani har i er vinkällare.Tala med er fiskhandlare i mars och hanskaffar er säkert en stenbit utan störrebesvär. Men låt er inte förledas av hans

28

otäcka yttre – stenbitens alltså, inte fisk-handlarens. Be bara inte att få den levere-rad filead och huvudlös för levern ochmjölken är delikatesser och huvudet be-hövs till buljongen.(Texten är något förkortad)

Stina NorlingFoto Johnny Bengtsson

Är ni intresserade av recept på sjurygg? Vihoppas hinna sammanställa ett litet häfte,typ fjolårets recept på ål, som vi kommer attsälja på årsmötet och i Museets Bod. Ni fårbåde traditionella Råårecept och nyarekokboksrecept.Onsdagskvällar 17 – 20 har vi öppet nuunder lågsäsong.

Nog har ni noterat dem - lanningastenarna– söder om Villa Sjösäker och väster om RååSödra skola. Visserligen har växlighetendelvis omslutit dem, men titta ordentligtnästa gång du promenerar längs med stran-den.

Stenarna sattes upp sedan tullen införtsärskilda bestämmelser år 1862 för fiskareboende på Öfra Läget, även kallat ”Wär-nen”, efter skyddsvärnen Råå Vallar somsträckte sig betydligt längre söderut änidag. Tanken var att fiskarna på Övre Lägetskulle landa sin fångst inom detta begrän-sade område. Det skulle ge tullarna enmöjlighet att hålla uppsikt över vad somfördes i land och därmed försvåra denomfattande smugglingen. Laglydighetenvar inte så stor, tullarna få och dåligt avlö-nade och det var ju inte alltför svårt attlanda sitt byte på andra platser längs Rååskuststräcka utan inblandning från nitiskatjänstemän.

Visst har ni funderat över varför stenar-na, med årtalet 1862 inhugget, finns där pådrygt 150 meters avstånd från varandra?Nu vet ni! Och snart, när ni har besökt åretsnya utställning på Råå Museum, invigning1 maj, vet ni ändå mycket mera.

I snart etthundrafemtio år har dessa la-gens markeringar stått på plats och nu införRåå Museums säsongsöppning och ut-ställningen om lurendrejartiden har stenar-na fått ny aktualitet. Efter mejl till först enLars Johansson och sedan en annan LarsJohansson och vänliga svar från båda her-rarna har nu ”röjarbrigaden” från Entekklippt ner de vresrosor som blivit för om-fångsrika. Idag är det putsat och fint runtvåra ”fornminnesstenar”.

Lanningastenar

29

Årsredovisning

30

Dags att planera för nya utflyktsmål! Härett tips från två medlemmar i Museifören-ingen. Flensburg strax söder om danska grän-sen på östa Jylland når den bilburna bådefrån danskt och tyskt håll. I gamla tullpack-huset finns det fina sjöfartsmuseet sompresenterar sig så här: ”besöksmagnet föräventyrslystna och för alla från skolklas-ser till vetenskapsmän, sjömän och fritids-seglare”. Här finns ”navigationsinstru-ment, hemlighetsfulla sjökort, sjömanskis-tor med doft av äventyr, salt och tjära,undersköna galjonsfigurer och impone-rande skeppsmodeller”, för att citera någrarader ut museets broschyr. Och här får alla

ni kära ”maskinister” njuta gamla ångma-skiner och syna ”hvordan ser en damperud invendigt med plader og nitter”. I museets källare finns ytterligare en att-raktion – ett Rom-museum! Nej inte Romoch inte fiskrom utan alla äkta piraters favo-ritdryck – rom! År 1755 lämnade ”Neptu-nus” Flensburgs hamn med kurs mot Dans-ka Västindien. Föga anade man att dettaskulle bli starten till stadens berömmelsesom ”rom-stad”. Museets utställning visarvägen ”från sockerrörsplantage till rom-grogg”!Museets hemsida hittar du påwww. Schiffahrtsmuseum.flensburg.deTel 0049 461 85 29 70

Flensburgs Sjöfartsmuseum

Info-sidanLurendrejartiden på RååÅrets utställning på Museets tredje våning kunde ni läsa om ibörjan om denna tidning. Det är en spännande och annorlundautställning som möjliggjorts av generös donator och avmuseets flitiga jobbargäng med Sven Wittgren i spetsen ochmed hjälp av inhyrda specialister.Utställningen öppnar den 1 maj. Notera den dagen i dinkalender redan nu!

Råå Museum för fiske och sjöfartHamnplan, 25270 RååTel 042-261131Bankgiro 5601-4681Epost info@raamuseum.seWeb www.raamuseum.se

Öppettider 20089 januari – 23 april:onsdag 17.00 – 20.001maj – 18 juni:onsdag 17.00 – 20.00lör- sön- o. helgdag 13.00 – 17.0021 juni – 17 augusti:tisdag – söndag 13.00 – 17.0020 augusti – 28 september:onsdag 17.00 – 20.00lördag o. söndag 13.00 – 17.001 oktober – 3 december:onsdag 17.00 – 20.00

Entré 40:-, barn under 12 år i vuxenssällskap gratis. Max 3 barn/vuxen.Guidning för grupper, tidsbeställninghos Siv Olsson 042-262688.Guidning för skolklasser, tidsbeställ-ning hos Mona Green 042-204344eller via e-post info@raamuseum.se

Höstmötetäger rum 21 oktober 2008.

Redaktör:Stina NorlingMellangatan 2, 25270 RååTel 042-26 03 56

Pingvinpress Grafiska AB 2008

MUSEITIDNINGEN

Kallelse till årsmöteVi träffas i Raus församlingsgård med ingång från Kielergatan 25Tisdagen den 18 mars kl. 19.00Efter årsmötesförhandlingar, rapporter och information serverar vikaffe och något gott till. Entré inklusive förtäring 25:-Smuggling i allmänhet och den på Råå i synnerhetKvällens föredragshållare knyter an till årets nya utställning på RååMuseum. Jan Berggren, blivande Rååbo, är chef för Tullmuseet iStockholm och han ska berätta om smuggling i allmänhet och omRåås lurendrejare och tullare i synnerhet. En spännande afton!Nya medlemmar är välkomna att lösa medlemskort som gäller 2008på årsmötet. Du får då fri entré till museet under hela säsongen.Årsavgiften är fortfarande 100:-

Layout och redigering: Cal ÅströmI redaktionen: Marianne Wittgren, ÅsaRausing-Roos, Ragnar Thornberg

Sprit och textilier smugglas i skydd av nattens mörker. Litografi av Wallander ca 1850.