Möllekuriren 2015 nr 2

MÖLLE KURIRENBYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 2 • 2015

Möllehusens själStora dammbygget

Dykleden vid ÅkersbergetHasse i Vattenmöllan

INNEHÅLL

I det här numret Missa inteFredagen den 19 juniMidsommarfirande på lekplatsen från klockan 14

Söndagen den 21 juniAvtäckning av Jonas Högströms skulptur av en ruffagubbe, klockan 14 i hamnen

Söndagen den 19 juliDet traditionella sommarmötet på Grand Hôtel börjar klockan 14

Bussen till fyrenGår alla dagar till och med den 31 augusti. På vardagar är det tretton turer och på lördag–söndag åtta

Fredagen den 18 septemberMöllekurirens höstnummer kommer ut

Berget│9 Våra förfäder fick vandra långt för att nå fram till Mölle, skriver Hans Peterson

Mölle krukmakeri – mötesplats i byn året runt│10 Varje keramikföremål går tjugo gånger mellan Lisa Wohlfahrts händer

VD har ordet│14 Leif Aspelin visar hur mycket tokigt som skrivs – och får oss att le

Ordförande i socialnämnden│16 Peter Schölander tycker att han har fått ett stort förtroende

Möllehusens själ│18 Isolda, Elfvershem, Sundöre ... många spännande namn på hus i byn

Winemakers Dinner│19 En kombination av vinprovning och fin middag

Det är lätt att fästa sig vid dessa ungdomar│20 Eva Blomberg hjälper flyktingungdomar med det svenska språket

Ny app önskas│25 Ett verktyg för att hålla isär alla uppdrag, det vore väl nåt

Det stora dammbygget│26 Torsten Nilsson klarade det mesta själv med enkla redskap

Senaste nytt i Mölle │ 4 Föreningssidan │ 51

Framsidan Anna-Lena Ahlström tog bilden. Läs på sidan 31 om ett möte henne.

Anna-Lena Ahlström│31 Med fotografering som yrke och porträtt i fokus

Möllesnipan Elin│32 Carola Hannah berättar om sin systers båt och allt roligt med den

De gamla orden│33 Vad är en klöa och vad innebär det att stampa orm? Här är svaren

Ett grönt projekt på Kullaberg│34 Det tar 450 år för naturen att bryta ned en Pet-flaska

Dykleden vid Åkersberget│36 Leden börjar strax söder om Kullens fyr. Med snorkel kan man ta sig en bit

Går det att datera vykortet?│38 Följ Bosse Hanssons detektivarbete

Hoppsan, jag är sjuttio!│40 Jag bloggar inte, twittrar inte och mitt tilltal är inte särskilt poddigt

Hasse Hansson i Vattenmöllan│41 Återvände från Mellanöstern till sitt barndomsparadis

En sensommardag i Mölle│46 Gert Svensson fick en tankeställare

Kulturhistoria på väg ut i havet│48 Att reparera det stormskadade Ransvik är en första konkret uppgift

Diggi-loo diggi-ley,sommaren är här– kom in på enkaffe så berättarvi allt om LOL(läsa, odla, laga)!

3Möllekuriren nr 2 • 2015

VÄLKOMMEN

Möllekuriren nr 2 • 2015 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år

Ansvarig utgivare och redaktör Birgitta Hansson

E-post│[email protected]

Layout och redigering Lilla förlaget│Christer Wallentin

Korrektur│Bengt Nilsson och Kerstin Nilsson

Tryckning│Exakta, Malmö 2015

Presslagt den 1 juni 2015

Nästa nummer kommer ut den 18 september 2015 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser, helst senast den 25 augusti

Medlemsavgiften i byföreningen är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen till-kommer inom Sverige 125 kronor per år; för utlandet 225 kronor per år. Betala till bankgiro 5617-3883

Mölle By- och Kulturförening Postadress Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle

Hemsida molle.se

E-post [email protected]

Medverkande i numret Anna-Lena Ahlström Leo Andrekson Leif Aspelin Lars Bjurström Eva Blomberg Christina Carlsson Edvin Christenson Karin Eriksson Bertil Hagberg Carola Hannah Birgitta Hansson Bo Hansson Åsa Hägg Nils-Åke Jansson Mats Jönsson Gunilla Larsson Leonor Lavröd Chatarina Lindgren Ingemar Löfgren Katja Löfqvist

Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Martin Nygaard Jorma Paavilainen Hans Peterson Stig Peterson Gert Rasmussen Mats Roslund • HD Christina Ståhl Hallengren Ingrid Sundlöf Eriksson Bertil »Bobs« Svensson Gert Svensson Lena Svensson Cecilia Sörensen Hans Thiis Christina Twengström Christer Wallentin

Annonsörer i numret Ateljé lml • Lillemor Löfgren Behrens Bengtssons Optik Boklådan i Mölle Brf Vita byn Bryggan Colorama Floral Decor For You • Frisersalong Get Cut • Ulrika Sandin

Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs kommun Höganäs museum Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Janssondata Johan Nilsson • Entreprenad m.m. Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullaflyg Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Kyl- och Värmepumpservice Länsbergs Maritas blomsterglädje Mats Ekberg • Rum att hyra Mölle kajak & klättercenter Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Retro Sjöbutiken Sportfiskebutiken Systrarna på Piren Tapet & Färglagret

Plats för många

JAG HAR FLERA GÅNGER träffat läsare som vill att vi ska skriva mer om havet. De har rätt, havet är lika viktigt som skogen och fäladen för vår livsmiljö. Allt hänger ihop.

Så jag lovar att det blir mer om havet framöver, men redan i det här numret börjar vi med att berätta om den nya dykleden ute vid Åkersberget. Till hösten kommer vi att skriva om floran och faunan i Öresund, och vad som skulle kunna göras för att minska all plast som hamnar i vattnet.

Sommarnumret är rekordtjockt och fyllt med artiklar som du bara måste läsa. I det här numret möter du två nya medarbetare. Eva Blomberg skriver om sitt arbete för flyktingungdomar och Christina Ståhl Hallengren vill öppna våra ögon för den kultur-

historia som Kullaberg representerar. Den ska vi vara rädda om, menar hon. Det känns viktigt med olika röster, eftersom jag tror att tidningen blir intressantare på så sätt.

Över trettio personer är med och gör Möllekuriren. Och det finns plats för många flera. Du behöver inte skriva en lång artikel. Om du har en idé, men tycker att det tar emot att skriva, kan vi hjälpas åt.

Vet du vad bontiler är? Nils-Åke Jansson har samlat på gamla ord för fiske och båtar. Och svaret finns faktiskt i en annan artikel. Det är så det är i detta nummer. Många artiklar hänger ihop på ett förunderligt vis.

Byföreningen delar ut det här numret till alla hus i byn. Till dig som inte redan är medlem, säger jag bara:

Gå med! Inte nog med att du då får tidningen, du får också en möjlighet att vara delaktig i Mölles utveckling.

Glad sommar och trevlig läsningBirgitta HanssonAnsvarig utgivare och redaktör

Foto Christer W

allentin

4 Möllekuriren nr 2 • 2015

SENASTE NYTT I MÖLLEFo

to C

hris

ter

Wlle

ntin

Foto bibliotekarie.nu

En bok för hängmattanBiblioteket i stationshuset är öppet varje torsdag klockan 16–18 hela sommaren.

Bibliotek har en stor samling modern skönlitteratur, utgiven under senare år. Du lånar på ditt telefonnummer, det är alltså hur enkelt som helst.

Över sommaren behöver man inte ha varit med i bokcirkeln för att få låna den senaste säsongens böcker, så varför inte passa på. Det finns också en hel del ljud-böcker och även lite barnböcker.

Varje höst startar en ny bokcirkel. Det kostar 250 kronor att vara med och biblioteksgruppen köper in så många nya böcker som medlemmarnas pengar räcker till. Det brukar bli 50–60 böcker.

I VINTRAS FICK BYFÖRENINGEN ett mejl från Håkan Schmidt i Helsingborg med en efterlysning av en bok av Arthur Rube som heter Kullaberg – Nordens Riviera, utgiven 1925.

Vi satte in efterlysningen på byför-eningens hemsida och hade också en notis i förra numret av Möllekuriren.

Bakgrunden till förfrågan var att Arthur Rubes döttrar, Els-Marie och Ann, som båda bor i USA sedan sextio år tillbaka, letade efter boken som de visste att pappan hade skrivit.

Håkan Schmidt hade sökt med ljus och lykta efter boken på antikvariat, och också frågat efter den på Höganäs museum, men hade inte lyckats få tag på den. På Höganäs museum har man däremot en samling glasplåtar med fotografier som Arthur Rube tog i sin ateljé på Storgatan i Höganäs.

Men så en vacker dag låg boken i by-föreningens brevlåda. Boken var sna-rare ett häfte och var framtagen som information och reklam för Kullaberg

Av Birgitta HanssonBOK MED ETT LYCKLIGT SLUT

som turistparadis, och den var skriven på tyska.

Arthur Rube verkade som fotograf ungefär samtidigt med Peter P. Lundh. I första hand var Rube porträttfotograf med ateljé i Höganäs, men han fotogra-ferade också precis som Lundh natur-scenerier och turister i Mölle och Arild.

Rube hade butiker på bägge ställena som sin bas. Där framkallade han bil-der, sålde film och vykort och fotografe-rade turisterna.

Mölle-butiken låg ett tag på Norra Strandvägen och finns avbildad bland fotona på gamla hus i Mölle, en bildserie som ligger på byföreningens hemsida. ››› molle.se

Ann Horn blev överlycklig när jag meddelade henne att vi hade fått tag på boken. Det var Nils-Åke Jansson som hade letat upp den bland gamla böcker och dokument som han har hemma.

Jag förmedlade boken till USA. Nils-Åke ville inte ha något betalt, och Ann och hennes äldre syster Els-Marie kunde få den efterlängtade boken i handen.

Anns dotter skannade alla foto-grafierna i boken; det som Ann tyckte allra bäst om förstorades och förärades henne på Mors dag. Fotografiet hänger numera på hedersplats i hennes hem i Arizona.

EN SENSOMMARDAG 2014 var vi några som satt och planerade för Pykutställ-ningen 2015. Vi konstaterade att den senaste utställning på hamnplanen blev succé. Sommaren 2014 var fin och många kom för att titta på skärmarna om fiske-fartyg-fina besök och läsa fördjup-ningstexterna som låg på pulpeterna.

Hur vädret skulle bli sommaren 2015 visste ingen, men det var något med konceptet och platsen som gjorde att vi tänkte: Ett år till borde kunna fungera!

Hans-Otto Pyk vill att hans livsverk görs tillgängligt så att många får del av det. De årliga utställningarna har just det syftet.

En lördag i maj invigdes utställningen av Hans- Otto Pyk och Ingvar Blomqvist.

Båda är 90+, men med kraft i hand klippte de bandet.

Vi hoppas att många kommer till utställ-ningen utanför Ruffen. Där kan ni ta del av historien om varför husen klättrar uppför berget, varför det finns plats för ett bad i Solviken – och mycket mer.

Berget-Brytningen Berättelsen

Stenbrytningen var ett tungt arbete som också kunde vara farligt. Transporterna ned till hamnen och vidare till köparna hade sina risker.

Några av arbetarna i stenbrotten stannade i Mölle. En av dem var Karl Blomqvist, farfar till Ingvar Blomqvist.

Årets utställningsgrupp har bestått av – förutom oss – Peter Appelros, Lars Påhlsson, Christina Ullenius och Ebba Wachtmeister.

Christina CarlssonChatarina Lindgren

››› Läs mer på molle.se


SENASTE NYTT I MÖLLE

Hej alla MöllevännerNågot av det bästa jag vet är havet, naturen, miljön och alla glada män- niskor i Mölle och häromkring.

Det nya styrelseåret har precis bör-jat, men strandstädningen, Valborg och invigningen av Pyk-utställningen har vi redan hunnit med.

Nu är det mid-sommarfirandet som står på tur. Därefter kommer sommar-mötet. Dit är alla välkomna för att låta sig informeras om byföreningens arbete. Det är också ett bra tillfälle att ställa frå-gor och komma med förslag och önskemål. Sommarmötet är ett

öppet forum där allt kan diskuteras.I år blir det tyvärr ingen Mölledag,

eftersom vi inte har lyckats få ihop en arbetsgrupp. Inför nästa år försöker vi på nytt. Kontakta oss gärna om du skulle vilja vara med och göra en insats.

Vi siktar på att kunna ordna en familjedag på stationsområdet i juli. Kanske det kan bli en ny tradition.

Post-it lapparna från förra årets sommarmöte resulterade i ett utveck-lingsarbete under vintern. Både styrel-semedlemmar och andra intresserade har varit med i projektgrupperna. I bör-jan av maj presenterade vi resultatet för politiker och tjänstemän i kommunen.

Vision, strategi och målbilder faller väl in i kommunens tänkande och arbetssätt. Gensvaret blev mycket posi-tivt, vilket skapar förutsättningar för ett fortsatt bra samarbete med kommun under devisen »Ett bevarat och förnyat Mölle«.

Många Möllebor är med i byför-eningen, men det finns plats för fler! Välkommen att bli medlem. Det är ett bra sätt att ha roligt – och att vara med och påverka utvecklingen i byn.

Jag önskar er en skön sommar – vi ses!

Ett bra sätt att ha roligt och att påverka

Mats Jönsson, byföreningens ordförande:

Foto

Chr

iste

r W

alle

ntin

HAMNEN ÄR I STORT BEHOV av omfat-tande reparationer. Det berättade vi om i förra numret. Vi mejlade Håkan Lind, ordförande i hamnföreningen, och frågade vad föreningen och kommunen tänker göra. Han svarade så här:

»Beträffande ören är det upp till kom-munen. Hamnföreningen kan inte anslå något. Ören ligger på kommunens mark och enligt avtalet är det helt och hållet deras ansvar att underhålla pirar och kajer och därmed också att skydda dem.

Vi har påpekat behovet och arbetat för att kommunen ska göra något åt det. Det verkar dock som om inget kan bli av i år, det får dröja till 2016 då pengar finns anslagna i kommunens budget.

Hamnföreningen har hjälpt kom-munen med tillstånds- och förberedel-searbete för att kunna komma igång. För återställande av ören finns tillstånd från Länsstyrelsen efter en insats från föreningen.

När det gäller södra stelegången, där sjön fortsätter att äta, är det annorlunda. Där har det inte funnits någon stensko-ning tidigare och länsstyrelsen ger ingen dispens för några som helst nya ›hårda‹ skydd, var det än är. Ska man få tillstånd i denna sak krävs ett beslut i Miljödom-

stolen, en betydligt mer omfattande process som i så fall ska omfatta många ställen i kommunen.«

Reparation av hamnen dröjer till 2016

Foto Christer W

allentin


EFTER ÅRSMÖTET i mars består byföreningens styrelse av ordförande Mats Jönsson samt Birgitta Hansson, Hasse Hansson, Gunilla Larsson, Ingemar Löfgren, Katja Löfqvist, Gert Rasmussen, Christina Ullenius, Christina Ståhl Hallengren och Ebba Wachtmeister.

Hasse och Gert är nya i styrelsen. Gert beskriver sig själv kortfattat här intill.

Vem Hasse är framgår av reportaget som börjar på sidan 41.

Min kæreste og jeg flyttede til Mölle februar 2015. Jeg er 68 år gammel og har arbejdet som frisør i 52 år, hvoraf 20 år som selvstændig med forretning i København.

Vi har været mange gange i Mölle og spille golf, og siddet i havnen og tænkt at når vi en dag skulle trække

os tilbage fra arbejdet kunne det være dejligt at bo permanent i Mölle.

September 2014 kontaktede vi Kulla-mäklaren, hun havde en lejlighed i Bella Vista, og vi faldt for lejligheden med samme. Vi gik i gang med salg af vores lejlighed i Hørsholm i Nordsjælland samt vores forretninger i København. Efter fem uger var lejlighed og forret-ninger solgt og vi flyttede til Mölle.

De gange vi er flyttet er vi aldrig blevet så godt modtaget som på Bella Vista og i Mölle.


Gert Rasmussen går in i styrelsen

• Kommunen har avsatt 1 miljon kronor för att rusta upp Solvikens badplats under 2016.

• De dagliga rapporterna om badtem-peraturen i Solviken och Fågelviken är tillbaka. ›››molle.se

• Mölle Amatörsalong har vernissage i stationshuset på midsommardagen klockan 13. Nitton konstutövare visar sina verk under en vecka.

• Tre utsända från byföreningen presen-terade resultatet av vårens projektarbe-ten för Péter Kovács med flera i början av maj. ›››molle.se

• Från den 7 juli och en månad framåtspelar Svenska Teatern pjäsen Guds djärvaste ängel på Arilds vingård.

• Det blir provning av mousserande viner med Kaj Zaar på Bella Vista den 13 juli klockan 19. Kontakta John Albertsen för mer information: 073-089 03 10, [email protected].

• Gylleröd får fiberkabel nästa år, och därmed blir fiberprojektet i Mölle klart. Efter grävningen för kabel asfalterar kommunen om gatorna i området. »Troligen kommer arbetena att göras under våren 2016«, säger Anders Kallin, Höganäs Energi.

Mormors rabarberkakaRör 150 g smör och 2 dl socker. Tillsätt 1 ägg, 1 dl mannagryn och 1,5 dl vetemjöl.

Tryck ned rabarber eller annan frukt i mindre bitar i degen.

Grädda i 200 grader under cirka 30 minuter. Den färdiga kakan blir knaprig och god i kanterna, kanske av smöret.

Sikta florsocker över toppen. Servera eventuellt med vispgrädde eller glass. Njut!

Insänt av Lena Svensson

erat–noterat–noterat–noterat–noterat–noterat–note

Foto Lena SvenssonFo

to C

hris

ter

Wal

lent

in


København 22 maj 2015

Hej Monica og Ingemar

Tusind tak for jeres medfølelse, alle i Mölle har været helt fantastiske. Jeg bli-ver faktiskt mest berørt af denne omsorg, det er det får mig til at knibe en tåre.

Vi har ikke lidt nogen fysisk last, men har selvfølgelig taget imod de tilbud om krisehjælp der er tilgængelige.

Jeg ved ikke om der har været dead-line på Möllekuriren, ellers vil jeg gerne

Mejl till goda vänner i Mölle från paret som rånades

give udtryk for Annikas og min glæde ved at komme til Mölle og Mölleboernes gæstfrihed og empati.

Vi kommer helt sikkert snart tilbage, disse røvere får ikke lov til at bestemme over vor fremtid. Du kan sige til alle, om de spørgsmål til hvad som har foregå-et, at de er velkomne til spørge når vi kommer til byen, så ikke der danner sig myter.

Bh. Martin

Martin Nygaard och hans hustru Annika var på besök i Mölle när de utsattes för ett rån natten till den 19 maj. Händelsen fick stor uppmärk-samhet i både lokaltidningar och storstads-press.


EN VETERAN OCH TVÅ NYA BADARBETARE

Edvin Christenson

»Jag fyllde 16 år i februari. Jag bor i Mölle med min familj som består av mamma Tove, pappa Jan och mina tre småsyskon. Jag har bott i Gylleröd i över fjorton år.

Min pappa är uppvuxen i trakten och min mamma var som liten en sommar-gäst i Lerhamn. Min mormor och morfar bor också i Gylleröd stora delar av året. Jag har dessutom andra släktingar som bor här under somrarna.

Jag går i nionde klass på Nyhamns-skolan och ska börja på det naturveten-skapliga programmet på Kullagymnasiet efter sommaren.

På fritiden gillar jag att sitta vid datorn, spela tennis och jag är en stor filmnörd. Jag ser på allt möjligt, från nya

Leo Andrekson

»Jag är fjorton år och uppvuxen i Göte-borg och börjar i nian till hösten. Sedan jag var sex år har jag och min familj hyrt ett ställe här i Mölle varje sommar i några veckor.

I höstas så köpte vi ett eget ställe, så nu kan vi vara i Mölle hur länge vi vill och kan.

På fritiden så föredrar jag att vara med mina kompisar, jag spelar även ten-nis och har hållit på med det ett tag nu. Fotboll tycker jag också är ganska roligt, men jag är inte så bra på det.«

Gustaf Aniansson kommer tillbaka för en ny säsong i Fågelviken och Solviken. Han kan ge sommarens nykomlingar, Edvin och Leo, tips på hur man håller badplat-serna i gott skick. Så här presenterar de sig själva:

filmer till gamla klassiker. Jag tycker att Mölle är en vacker by som är som allra bäst om sommaren.

Delar av denna sommar ska jag ta hand om Mölles badplatser och stations-huset.«

Foto

Gun

illa

Lars

son

Vad betyder orden?Nils-Åke Jansson har samlat på gamla ord som gäller fiske och båtar. Nu undrar vi om du vet vad de betyder.

Svaren finns på sidan 33. För ett av orden finns lösningen dessutom i en av artiklarna i numret.

BontilerBödenålDyvika KjesKlöaMansjor

OmbinneRumpebojStampa ormStelegångTollapinnar

Byföreningens styrelse står för innehållet på sidan 4–8 om inget annat anges.

Foto Christer W

allentin



HAN BESKIVER SIG SJÄLV som en gammal sjöbuse med förankring i havet sedan han var en liten påg.

Jag träffar honom i hamnen en vår-dag, och Thomas är i full färd med att ställa i ordning allt inför sommarens anstormning av fritidsbåtar och bilburna turister. Vi sätter oss ned på bänkarna framför hamnkontoret, och Thomas berättar om sig själv.

– Jag är född i Landskrona, men familjen flyttade tidigt till Mölle, och här växte jag upp. Far var på sjön, och han var en av många svenska sjömän som under andra världskriget fastnade utanför Sverige och som tvingades att gå i konvoj med engelska flottan mellan USA och Europa.

Thomas valde först en traditionell bana i livet; han gick en utbildning i Höganäs-bolagets verkstadsskola. Detta var en av många verkstadsskolor i Sverige på 1960-talet som drevs av olika industrier och som gjorde en stor samhällsinsats genom utbildningen. Man uppnådde två saker; ungdomarna fick en utbildning

som de kunde använda på andra håll i samhället och företaget fick kompetenta, utbildade arbetare.

– Det var en fin utbildning som jag haft stor nytta av i livet, och nu kan hamnen dra nytta av mina färdigheter i bland annat svetsning och smide. Det är kunskaper som alltid behövs i en hamn.

Men det blev inte verkstaden som blev Thomas liv, utan havet. Han gick till sjöss och seglade jorden runt. Bland annat med Polar Viking, ett av Polarre-deriets kylfartyg hemmahörande i Mölle.

– Mitt under brinnande krig seglade vi på Vietnam under slutet av sextiotalet. Vi hämtade matvaror i Hongkong och gick uppför floden till Saigon och leve-rerade till dom amerikanska trupperna. Det var spännande för en ung grabb, och vi kunde verkligen känna av kriget både när vi seglade in till stan och när vi rörde oss i land.

Sedan sökte Thomas sig till lugnare vatten och gick med trålare i Östersjön. Det var fridfullare än Vietnam, men Östersjön är inte att leka med; det var hårt att vara ute och fiska i alla väder.

Nästa steg i karriären blev en anställning i Sjöfarts-verket. Där bestod hans arbete bland annat i att åka ut och lämna och hämta lotsar i Öresund. Thomas har varit i verket i 40 år och hoppar fortfa-rande in när det behövs. Samtidigt har han till och från varit yrkesfiskare på deltid i Mölle med egen båt.

– Vi var som mest fem aktiva fiskare i Mölle, men fisktillgång-en gick ner och det var problem med tjuvfiske från andra håll vilket ledde till att licenserna drogs in. Det finns inte

längre några yrkesfiskare i hamnen, men jag har kvar min fiskebod och jag kan fortfarande dra upp en fisk då och då.

Thomas berättar om gamla tider då fisken gick till och fiskarna kunde sälja hela lådor med sill till Mölleborna, och det var liv i byn med affärer och alla andra servicefunktioner.

Det var fullt med ungdomar som umgicks och hade roligt, men av alla Möllepågarna i gänget var det bara Thomas som fick tag på en Mölletös; det var Pernilla Holmbeck som han gifte sig med. De bor kvar i Mölle och med tiden blev det tre barn som Thomas är stolt över. Nu har alla flugit ur boet. Nåja, i stort sett.

Arbetet som hamnkapten är fritt och an-svarsfullt. Hamnstyrelsen säger vad som ska göras och sedan styr Thomas sin dag och ser till att allt blir gjort. Förutom un-derhåll och renhållning på hamnplanen gäller det att hjälpa gästbåtarna och se till att hamnavgiften blir betald.

– Båtägarna ska betala för sig i den automat som finns utanför kontoret. Dom får ett kvitto som ska fästas väl syn-ligt på båten. Om jag hittar någon som inte har betalt, får jag prata med dom.

Thomas räknar inte med att det ska bli några svårigheter med betalningen, men det kan kanske bli lite diskussion om var och hur båtarna ska lägga till. När hamnen är full av båtar kan det bli frågan om att jämka ihop viljorna. De som ligger längst in har kanske syn-punkter på att andra seglare klampar på däcket och smutsar ned.

– Vi har många utländska seglare i hamnen. Jag läste aldrig mycket språk i skolan, men jag har lärt mig engelska »the hard way« under mina år till sjöss. Och är det så att gästerna inte kan engel-ska, så ska vi nog klara av det ändå.

Thomas är en handlingens man och anser att inga problem är så stora att inte sunt förnuft och lite humor kan lösa dem.

Thomas Olofsson

MÖLLES NYE HAMNKAPTEN Av Bengt Nilsson

Foto

Chr

iste

r W

alle

ntin


HANS PETERSON KRÖNIKAN

Berget

D en senaste istiden varade i 60 000 år fram till för ungefär 10 000 år sedan. Istäcket nådde bara ned till mellersta Jylland men täckte övriga Norden.

Det som skulle få det äktskånska namnet Kulla-berg var alltså djupfryst rätt länge. Och det dröjde innan de första invandrarna kom. För invandrare är vi ju allesammans.

Och vi hade varit på väg länge och långt. I Lasse Bergs läsvärda bok Skymningssång i Kalahari skildras hur 77 000 år gamla spår efter människan hittats i Etiopien.

För det var ju från Afrika – förargligt nog för somliga – som Mölleborna ursprungligen kom. Men det tog tid. Både när det gäller människans vand-ring steg för steg mot väster, norr och öster innan de nådde hit. Och innan vårt berg blev en ö i isen, besökt endast av nyfikna isbjörnar för kanske 14 000 år sedan.

Grottor hade bildats av vatten och isens tyngd. Dit flyttade föregångare till våra sommmarboende. Jägare och fiskare bebodde grottorna när det var varmt. Och drog sig söderut när kylan kom.

Om de badade var det väl ofrivilligt.Så gick årtusenden. Varje årtusende är mycket

grovt räknat cirka femtio generationer. Berget blev fritt från snö och is. Smältvattnet höjde havsytan nära hundra meter.

Så sjönk vattnet slutligen undan likt Bibelns syndaflod. Berget fick jord och grönska. Och bildade vid sundet en skyddad hamn mot söder med skydd för nordan.

De från Afrika ursprungligen kommande slog sig ned. Först offer för väder och vind. Sedan för danska och svenska makthavare.

Fast det är sällan vi tänker på de förfäder som vandrat så långt och så länge för att komma hit. Och exempelvis namnsätta by och berg.

Synd att vi inte fick behålla vår mörka hudfärg. Dels hade vi sluppit slösa bort timmar för att återfå en del av den. Dels hade vi sluppit ett skamligt sam-hällsproblem.

Visst är historia intressant. Det skildrar inte bara hur det blev som det blev utan också hur det kan bli när framtidens smältvatten kluckar kring Håkulls högsta stenar.

Kallt vid Kullen

Se Kullaberg, ett hukat djursom sig till vila lagt,halvt som i sömnen, halvt på lur,– en gårdvar på sin vakt.Med nosen sänkt, med ryggen krumoch raggen mörk mot skynså kurar Kullen, stänkt av skum.O trygga hemlandssyn!

Idag har yrsnön pudrat inall bergets gröna ragg,och gnejsens röda sommarskinnbleks ner som sliten schagg.Och solen sänks i öppen sjöoch molnen står i brandså tryggt som om en bombsprängd ösjönk samman efter hand.

Så dör en dag. Allt grånar ner.Kallt valsar vinterns hav.Men livet lever: tecken skervid Kullamannens grav.En räv ger upp sitt sträva skri,en uggla drar sin låt.O fräna vilda frieri!Vår följer vintern åt.

Av Gabriel Jönsson

Ill Christer W

allenntin


Det »klickade« mellan Lisa och Mia Andersta och Ollivier »Olli« Tripod som drev café och restaurang i huset. Det blev många och långa samtal. De sade att de gärna skulle vilja att en glas- eller keramikkonstnär hade sin verkstad i huset.

»Kul, det kan jag göra!« Lisas respons var omedelbar. Och så bestämde hon sig för att hon skulle flytta till Mölle så fort hon var klar med sin utbildning.

Köpte egen drejskivaI mars 1997 beviljades hon ett banklån, och som en 25-årspresent till sig själv köpte hon en drejskiva. Det var närmare bestämt den 6 mars, minns Lisa med ett stort leende. För att försörja sig hankade hon sig fram med allehanda småjobb parallellt med keramiken. Efter något år kunde hon sluta att extrajobba för att ägna sig helt åt hantverket. Sakta växte hennes personliga, sparsmakade form och stil fram.

Krapperupsstjärnan som blivit något av ett signum för Lisa, har funnits med sedan den här tiden. Margareta Ramsay, dåvarande intendent på Krapperup, besökte Lisa tillsam-mans med sin dotter, Fredrika Ramsay.

De ville ha ett föremål med en stjärna att sälja i butiken på Krapperup. Lisa började göra kakelplattor med Krapperupsstjärnan. Sedan fortsatte hon med stjärnan av bara farten.

– Har du ensamrätt på stjärnan?– Nej, men jag tror inte det är någon annan

som skulle välja att använda den. Nu förknip-pas den väldigt starkt med Mölle krukmakeri.

Mölle krukmakeri – mötesplats i byn året runt

Lisa är full av lovord över hur hon togs emot av traktens etablerade keramiker redan från början. När hon i dag behöver få råd och hjälp finns en värdefull kunskapsbank på nära håll. Hon nämner Stig Göransson, Klas-Göran »Klase« Klaesson, Peter Nilsson, Leif Svens-son, och flera till.

– Alla de här erfarna keramikerna har verkligen funnits bara ett telefonsamtal bort. Då jag har haft problem med ugnen har Leif och Klase cyklat ut och kollat. När jag hade svårigheter med tallrikar så ringde jag till Peter och frågade hur fanken jag skulle göra. Dom har ju alla hållit på mer än dubbelt så länge som jag, och har så otroligt mycket mera kunskap.

– Stig Göransson, som var drejare på Höganäs keramik, kom hit en gång i veckan i början. Han talade om för mig hur jag skulle sitta när jag drejade. Ja, han lärde verkligen mig en massa saker.

Ledig tomt i MölleDet var inte alldeles givet att turister stannade till vid gamla skolan. Ofta susade bilarna förbi. Det hade ju varit väldigt kul om krukmakeriet låg i byn. Då skulle man kunna kombinera krukmakeri och café, funderade Lisa. Hon föreställde sig att det skulle kunna bli en sam-lingsplats i samhället.

Lisa kontaktade Höganäs kommun för att höra om det fanns någon ledig tomt i Mölle. Det fanns två, och hon sade att hon ville köpa den ena. Svaret från kommunen var ett klart och tydligt nej. Men sådana saker stoppar inte Lisa, som är en synnerligen målmedveten och projektinriktad person.

Hon ringde flera gånger i veckan till kom-munen, månad efter månad, och upprepade att hon ville köpa en av tomterna. Det gamla talesättet om droppen som urholkar stenen visade sig stämma. Till slut kunde hon lämna

Sommaren 1996 kom en ung student på Porslins- och Keramikindustriskolan i Lidköping körande mot Mölle. Hon stannade till vid det trivsamma caféet i den gamla skolan vid infarten. Studenten hette Lisa Wohlfahrt och kom från Viken.

Text Ingrid Sundlöf Eriksson

Foto Christer Wallentin


in ett förslag på ett hus som kombinerar bostad, café och krukmakeri.

– Det var pappa som ritade förslaget. Nästa steg var att få ett banklån för pro-jektet. Det var jättesvårt.

Lisa var nu gravid. Bankerna var minst sagt skeptiska till att bevilja lån till en ung, blivande mamma som ville dra igång ett projekt i den här storleksord-ningen.

– Mamma och pappa stod hela tiden bakom och stöttade. Dom sa till mig att jag måste göra det här annars skulle jag ångra mig. Till slut veknade dåvarande Föreningssparbanken, nuvarande Swed-bank, och sa ja till lånet.

Öppnade sommaren 2003Byggprojektet startade 2002. De stora, tunga ugnarna måste komma på plats, bostaden skulle inredas och tomten, som från början bara var en grusplan, måste göras användbar för caféverksamhet.

Lisa berättar: – Trollkarlen från Bräcke, Leif

Andersson, hjälpte till med alla omöjliga projekt. Hans standardsvar när det gäll-de saker som tycktes oöverstigliga var »naej, det är inga problem!«

Sommaren 2002 var det igång. Caféet drevs till en början av Kicki Brännström och Lisa kunde koncentrera sig på krukmakeriet.

– Den första säsongen var det verk-ligen bara huset. Pengarna var slut, och jag fick absolut inte mer lån, så det var bara ett hus på en grusplätt och ingen-ting annat.

Efter första säsongen hade det kom-mit in lite pengar, så då byggdes muren. Lisa och Abbe blev ett par 2005. Han är en entusiast som älskar projekt, och han klev in i verksamheten vid sidan av sin veterinärpraktik. Företaget blev deras gemensamma projekt.

De har sett till att växa organiskt. När det har funnits pengar har de plöjts ned i företaget. Växthuset. Glasveran-dan. Äppelträd, som Abbe hämtat från

Lisa Wohlfahrt och Abbe Jacobson utanför ingången. Krukmakeriet är Lisas domän, medan Abbe har hand om caféet, restaurangen och marknadsföringen.


äppelodlingar och fått på plats med hjälp av magikern från Bräcke.

Alla större och mindre förändringar till trots känner man alltid igen sig på Mölle Krukmakeri och Café. Atmosfären är oförändrad, generös och välkomnan-de. Den karakteristiska doften av lera som slår emot en då man stiger in genom dörren är välbekant.

– Innan Abbe kom in i bilden var caféet rätt så sparsmakat, säger Lisa. Men med honom kom en stor som-brero. Den hänger faktiskt fortfarande i krukmakeriet. Cafémiljön ändrades till det bättre, blev roligare och lite mer speciell än innan.

Keramik tar tidLisa och Abbe driver verksamheten tillsammans, men de har olika ansvarsom-råden. Krukmakeriet är Lisas domän, medan Abbe har hand om caféet, restau-rangen och marknadsföringen.

En av Lisas ambitioner med både krukmakeriet och caféet har ända från början varit att det ska vara en mötes-plats. En annan käpphäst är att det ska vara väldigt bra saker som kommer härifrån. Det är också viktigt, tycker hon, att verksamheten hela tiden utvecklas, att det alltid finns nya grejer, både i krukmakeriet och på caféet.

Ett tag testade Lisa att sälja sina saker på andra håll, bland annat hos Norrgavel och i Rosendals trädgård på Djurgården. Men det har hon lagt ned.

– Det är jättesvårt att få till ett sådant samarbete. Keramiken är ett hantverk som tar tid och marginalerna är små. Materialkostnaderna är inte mycket, men det är tiden bakom. Butiker vill gär-na lägga på hundra procent, och vi kan inte sänka våra priser särskilt mycket.

– Största delen av produktionen, alltså själva drejningen, ligger dessutom på mig, och mina händer kan bara få fram en begränsad mängd. Jag är ju inte en maskin.

Nu har Lisa en elev, Michelle Reeve, som precis har börjat att dreja, så det kanske blir annorlunda så småningom.

– Om man ska kunna leva på det här yrket går det inte att dreja tjugo kop-par om dagen. Du måste kunna dreja hundrafemtio. Drejningen är mellan tio och femton procent av arbetet, så du måste arbeta effektivt.

Lisa har flera gånger fått frågan om hon inte skulle kunna lägga en viss del av produktionen utomlands.

– Första gången var för flera år sedan, och jag tänkte att det kanske jag skulle göra. Jag hade faktiskt kontakt med ett ställe i Polen som bland annat skulle kunna göra våra kar för peppar och salt. Men det kändes inte rätt för mig.

– Jag har absolut inget emot att andra keramiker gör det, var och en gör vad den känner för. När det står Mölle krukmakeri på ett föremål vill jag att det ska vara gjort i Mölle, på våra drejskivor här inne.

– Jag tror att de flesta kan se om det är saker som kommer härifrån. Vi har ju ett väldigt enkelt formspråk och inte mycket dekor, men jag tror att det ändå är tydligt, att folk ser att det är ett Mölle Krukmakeri-föremål. Det tycker jag är kul.

– Finns det något som är extra svårt att göra?

– Ja det är stora fat och tallrikar. Så fort det är stora bottenmått på saker har de en tendens att spricka. Det är väl det som är svårast. Nu har vi börjat göra tallrikar till olika restauranger, så vi har fått väldigt mycket träning under de senaste åren.

Pizza a la NeapelMölle krukmakeri förändras ständigt. Lisas strävan efter att skapa en mötes-plats, ja, en kvarterskrog helt enkelt, står just nu starkare än någonsin. Det senaste projektet är Abbes idé. Från torsdag till söndag serveras pizza, bakad med äkta neapolitanskt mjöl som garanterar tunna pizzabottnar. Abbe berättar:

– När krukmakeriet började 1997 fanns det fyra, fem helårsöppna restau-ranger i byn. Nu är det inte så många som alla vet. Det vill vi ändra på!

– Vi vill vara ett ställe dit vem som helst kan komma. Och man måste inte äta, man kan bara komma in för att sladdra lite med folk.

– Pizzerian är döpt till The Burning Chef efter vår franske kock som ständigt bränner sig. Han lagar en slags urpizza med få, men rena och goda råvaror.

På Krukmakeriet bränns det alltså vidare, både lergods, kockar och pizzor. Det är bara att följa rekommendationer-na i de små svarta annonserna och bege sig till mötesplatsen: Mölle krukmakeri. Där är det alltid öppet, året runt.

När jag berättar om

hantverket bakom, och

hur lång tid det tar,

förstår folk våra priser

bättre


Det allra första är att Lisa väger upp en lerklump. Sedan börjar hon dreja. Den här gången ska det bli en stor skål.

Putsning är nästa moment. Lisa använder en fuktad svamp för att få ytan jämn.

När drejningen är klar svarvas skålen i botten så att det blir en liten fotring. På det sättet kommer skålen att stå stadigt.

Torkning. Alla saker måste vara snustorra innan de kan ställas in i ugnen för att brännas. Tork-ningen tar ett par veckor.

Lisa dekorerar skålen med Krapperupstjärnan, hennes signum. Hon använder en schablon som hon fyller med en mörkbrun lera.

Att stämpla in firmanamnet är en del i efterarbetet.

Godset sätts in i ugnen. I den första bränningen ska temperaturen gå upp till nästan 1 000 grader. Efter cirka tolv timmar slås värmen av. Ugnen kan öppnas när den har svalnat.

Ett föremål går mellan Lisas händer tjugo gånger innan det står färdigt i butiken

Efter den första bränningen ska sakerna glaseras. Lisa håller dem med ett litet verktyg och doppar ned dem i en balja med glasyr. Hon använder vit, svart och transparent glasyr.

Den andra bränningen, glasyrbränningen, tar cirka åtta timmar. Då ska temperaturen upp till 1 280 grader. Godset blir så hårt att det tål maskindisk, ugn och mikro.

Många moment innan det är klart

Å rsrapporterna från börsbolagen har regnat över oss. Där (i rapporterna) har VD vanligtvis en egen liten spalt

där han fritt får skryta om sitt företag. Han är oemotsagd i sina skriverier. Inga nyfikna och elaka journalister ställer intrikata frågor om privata färder i företagets fina flygplan eller jaktresor i egna, oumbärliga flygmaskiner.

Men vad är det han (VD:ar är oftast män) sä-ger egentligen? Det är knappt det går att förstå. För liksom sotare har sitt fackspråk, snickare talar sinsemellan på sitt sätt och bagare på sitt, så har VD ett alldeles eget och för utomstående obegripligt sätt att uttrycka sig på. Och alla härmar varandra.

Låt oss se hur VD:s spalt kan se ut och hur han skriver. Hänger ni med?

Det har gått bra för företaget det här året. Så har vi också varit på tårna hela tiden och arbetat ända in i kaklet. Vi har tagit höjd på en uppgång i hela Europa och tjugo sexton ska vi vara där. Eller rättare sagt, över tid ska vi ha en större marknad där vi själva har vuxit organiskt.

Det här går givetvis inte utan en viss trans-parens i företaget, vi måste alla hjälpas åt att kommunicera det som händer i vår värld. Skarpa förslag ska inte stå hindrande i vägen för oss.

Och snart ska vi kunna skåda svarta siffror på de sista raderna.

Ja, ungefär så där står det, och mycket annat kan stå skrivet när VD själv har ordet. Lätt- begripligt, eller hur?

Nu tänker jag närmast på oskicket i tidningar, i radio och TV att beröva äldre människor deras efternamn, åtminstone om de är tillräckligt obetydliga.

Leif Aspelin har varit nattchef, editionschef och

ekonomireporter på Svenska Dagbladet

Av Leif Aspelin

VD har ordet

Som vid Luciatid förra året då en 93-åring blev vald till Lucia. En så mogen ljusdrottning hade inte tidigare förekommit i landet och därför skulle alla ha bild på henne.

Greta hette hon i alla tidningar och alla in-slag i radio och TV men, tänk, inget efternamn fick hon ha. Det var bara ett gullande med Greta hela tiden.

Undrar just om samma sak skulle ha gjorts med Peter Wallenberg som gick bort i höstas. Pirre begravd, skulle det ha stått. Eller Pirre gick till jobbet trots att han var över 80, kunde någon ha skrivit. Om man vågat?

Häromsistens var Sveriges äldsta kvinna på tapeten. Hon fyllde 107 år eller något sådant, hon kallades vid förnamn hela tiden, något efternamn hade hon tydligen inte.

Senast var det en åldrig kvinna som suttit i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. Hon fick heller inget efternamn i TV. Så var hon ju också bara en före detta lägerfånge.

På en parallellgata här i Solna, väldigt långt från Skånes gemyt och diftonger, finns en affär som skryter med att telefonens glas byts ut »medan ni väntar«. Men inte ett ord om hur länge man ska behöva vänta. Några minuter, några timmar eller en vecka? Kanske en månad eller två? Man frågar sig.

Blir väntan kanske lika lång som den på sjukhusets akut när man sitter där med en förstörd hälsena och har ont – och de gamla veckotidningarna berättar om en ung Lill-Babs som kanske blir det nya stjärnskottet på den svenska schlagerhimlen.

Möllekuriren nr 2 • 201514


Ett av Sveriges vackraste Hotell ● Utsett till ett av Sveriges

14 lyxigaste hotell av tidningen ”Allt om Resor”

Öppet alla dagar från12 hela sommaren Läcker Bistromeny med allt från vår Gigantiska Räksmörgås

till HK-Burgare & Skånsk Äggakaka Missa inte HK:s egen PIZZA m. Färska Råvaror – Land, Hav & Veg.

Även för avhämtning

Restaurang ● Hotel ● Konferens

Tel. 042–34 70 00 ● [email protected] ● www.hotelkullaberg.se

PS Slink in på Mölles hetaste café – SURF IN ~ Café & Shop – på HK-hörnan Egen Barista – Sebastian – gör Mölles godaste kaffe från kl 10

Börja sommardagen med en Cappuccino & Croissant vid havet & hamnen ... Nybakade bullar & bröd samt smårätter ~ ”Ben & Jerry”-glass ~ Badkläder, solglasögon m.m.

Dessutom uthyrning av Segways m.m. – varför inte ta en tur till Fyren?


P eter Schölander är ny som ordförande i socialnämnden. Det har varit intensiva

månader med mycket nytt att sätta sig in i.

Han bor i Mölle, är gift och har tre barn. Peter Schölander flyttade till Mölle som femåring och har sedan dess varit byn trogen.

Socialnämnden består av elva ledamöter och lika många ersät-tare. Ett arbetsutskott förbere-der ärenden till nämnden som sammanträder ett tiotal gånger under året.

Socialnämndens ansvars-område omfattar äldreomsorg och handikappomsorg. Det är stora verksamheter med bland annat vårdboende, demensbo-ende, korttidsvård, hemsjuk-vård, hemvård, trygghetslarm, hjälpmedel, bostadsanpassning, färdtjänst och stöd till anhöriga.

Men inte nog med det. Individ- och familjeomsorgen hör också till socialnämnden, liksom insatser för missbrukare, ekonomiskt stöd och rådgiv-ning, utskänkningsärenden och åtgärder enligt lagen om stöd och service.

Peter Schölander berättar hur han kom in i politiken. När han höll på med tillverkning av saltglaserat Höganäskeramik frågade Moderaterna om de kunde få låna lokalen och ha en fest där.

Han sade ja, och som tack blev han erbjuden att gå med i partiet utan att behöva betala

medlemsavgift för det första året. På den vägen blev det.

Hans första uppdrag var i det kommunala bostadsbolaget Höganäshem. År 2006 blev han styrelsemedlem där. Sedan gick det vidare till byggnadsnämn-den, och så vidare. Slutligen blev det en ledig plats i social-nämnden.

– Det var verkligen spän-nande och intressant att följa arbetet i nämnden. Jag var med och kunde förändra saker, och det kändes bra.

Peter Schölander har de för-sta månaderna som nämndens ordförande bakom sig, och han börjar kunna orientera sig bätt-re i alla ärenden som kommer in. Han gillar uppdraget; det börjar kännas som en dröm är på väg att gå i uppfyllelse.

Han vill prioritera upp Mölle och de andra byarna i kommunen, och han vill ta väl hand om in-vånarnas skattepengar. Han vill se både privata och kommunala aktörer i de olika verksamheter-na. Det skapar en viss balans, anser han.

Jourverksamhet är något som ingår i hans uppdrag. Det innebär att Peter Schölander måste vara tillgänglig årets alla dagar. Det kan till exempel gälla att besluta om ett barn ska tas om hand av kommunen och andra lika svåra ärenden. Kan han aldrig vara ledig? Jo

då, men semesterdagar ska vara inplanerade och avstämda med nämndens vice ordförande, som då får rycka in.

Flyktingsituationen kommer upp mot slutet av vårt samtal. Peter Schölander berättar att kommu-nen har tre boenden för ensam-kommande flyktingbarn: Östra Lerberget, Gamla Lerberget och det nybyggda vid City Gross.

– För dagen har vi tjugotre ensamkommande flyktingbarn. I morgon kommer jag att skriva på ett avtal med Migrationsver-ket som innebär att verket kan placera tio vuxna flyktingar att bosätta sig här. Vi åtar oss dess-utom att ta emot ytterligare tio som på egen hand bestämmer sig för att flytta till Höganäs.

Asylboenden av typen Brunnby gård och Margreteberg rår kommunen inte över. Det är privatägda boenden där Migra-tionsverket upphandlar platser.

– Som kommun kan vi bara konstatera fakta och laga efter läge. Kommunen får ersättning av staten för flyktingarna.

Peter Schölander känner att han har hamnat rätt. Jobbet som nämndordförande är en utmaning och innebär ett stort förtroende.

– Jag har ansvar för stora beslut, men även små beslut kan få stora konsekvenser för en enskild människa.

Text Katja Löfqvist/Lena Svensson • Foto Lena Svensson

Ordförande i socialnämnden

»Ett stort förtroende«

– Jag har ansvar för stora beslut, men även små beslut kan få stora konsekven-ser för en enskild människa

m


Mölle kajak & klättercenterVälkommen till en ny paddelsäsong

070-558 66 57www.mollekajakcenter.se

Kullagatan 57 • Helsingborg • Tel 042 - 32 40 30Apple • Libratone • P.A.P Made in Sweden

Libratone ZippTa musiken med DigBlueTooth & AirPlay3.295:-

KonstkeramikerKERSTIN TILLBERG

UniktHandgjort & handmålat

Stengods

Garngränd 6, 263 77 Mölletel. 070-160 01 30

För nyheter och information, välkommen in på www.kerstintillberg.se

Sommaröppet i växthuset fredag–söndag kl 13–15Glad sommar och hjärtligt välkomna!

KULLAPRAKTIKENDoktor

SVEN-GÖRAN BLANCKCentralgatan 35, Höganäs

tel 042-33 08 60

Spec. Allmän MedicinAkutmottagning och

tidsbeställning


V årtalet på fäladen handlade i år om Mölles själ. Jag tar fasta på det begreppet, men vinklar

det till Möllehusens själ. I februari 1973 fick ett trettiotal gator i

Mölle byta namn eftersom kommunsam-manslagningen gav flera dubbla namn i kommunen, och så fick det inte vara. Några felaktiga namn ändrades samti-digt, och en del gatunamn fick efterledet vägen i stället för gatan, till exempel Fågelviksgatan blev Fågelviksvägen.

Innan Mölle fick gatunamn hade byn postlådenummer. Ännu tidigare räckte det med personnamn eller personnamn kombinerat med husets namn för att brevbäraren skulle veta var han skulle lägga posten.

Hur många hus som har haft ett namn är svårt att veta. Kulturnämnden gav 1977 ut skriften Byggnadsmiljöer på Kullahalvön. Den byggde på ett beslut fem år tidigare att inventera den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen i Höganäs kommun, alltså inte bara i

Mölle utan i alla delar av kommunen. Vad gäller Mölle ingick inte alla hus som ligger norr om Kullabergsvägen och Solviksvägen, och inte heller nybyggda hus på Möllevångsvägen och Västra Bangatan.

Husen är kategoriserade som »Fri-tidsbostad eller bostadshus«, och de identifieras med gatunamn och nummer, men även i förekommande fall med husnamn.

När jag skriver »i förekommande fall med husnamn« är det en sanning med modifikation. Som jag minns fanns det ytterligare hus med namn som inte finns med i skriften.

Inga husnamn finns förtecknade på Brantelid, Bågarpsvägen, Gastagudan, Hantverksvägen, Kulla Jöns stig, Mölle-bergsstigen, Postvägen, Ransviksvägen, Södra Brunnsvägen, Tångtäktsvägen och Åsvägen. Fanns det inte några hus med namn på dessa vägar? Hör av dig till redaktionen om du kan hjälpa oss att komplettera listan.

Till dig som bor i ett hus med namn har jag en fråga: Vet du varför ditt hus fick det namnet?

Man blir ju onekligen nyfiken på vem Ina var, och vem var Ella som bodde på Capella? Vem var Ruth på Kullabergs-vägen och vad vet man om Mamsellen på samma gata? Varför heter ett hus på Bökebolsvägen Stenhög, och ett annat Valhalla?

Om vi glömmer historien, finns risken att husnamnen försvinner när man inte längre ser kopplingen mellan husets själ och dess namn. Nya fasader och ommål-ningar har gjort att namn försvunnit, men på Bidevindsvägen återfick ett hus sitt namn när den nuvarande ägaren renoverade och hittade den gamla namnskylten Söderhem i källaren. Huset återfick sin själ.

Det senaste huset som har förlorat sitt namn är Molinehem på Norra Strand- vägen. Det var i vintras, men det åter-kommer kanske när renoveringen är klar.

Corfitz väg5 Annehill7 Estrella15 Tomtekulla17 Gläntan

Fågelviksvägen 4 Hemmet7 Kullerup17 Vega

Gyllenstiernas Allé 6 Björkebo7 Viola9 Hörnstugan15 Skeppargården

Hallsvägen2 Möllestugan

Harastolsvägen 3 Rosenhill5 Hallstugan10 Breidablick11 Gläntan

Barakullsvägen 6 Någorlunda7 Lillgården12 Månsbo14 Idala15 Hyddan19 Sunnanvik20 Eskilshem21 Isolda23 Ransvik

Bidevindsvägen 5 Elfvershem

Bökebolsvägen 6 Stenhög8 Backstugan12 Elwi13 Blåsbo15 Valhalla18 Kristinegrund20 Capella24 Procida28 Corfitz

Husnamn i Mölle • Enligt Byggnadsmiljöer på Kullahalvön 1977

14 Kullen20 Utsikten26 Vikingsberg28 Villa Solberga32 Soldalen36 Sweet Home38 Italienborg

Isaacs Svens väg 6 Nettero

Kullabergsvägen 16 Vennebo20 Nybo21 Ina25 Brantebo27 Oscarsminne31 Mamsellens hus35 Ruth39 Manhem

Kåsvägen7 Grönkulla

Möllelägevägen10 Villa Lindbo

Möllevångsvägen4 Vångastugan12 Wärnhem

Norra Brunnsvägen 2 Brunnen

5 Gammelgården

Norra Strandvägen6 Strandhäll20 Malm26 Lillstugan30 Sjöhem40 Strandhem48 Molinehem52 Strandgården

Skansagången4 Skansen6 Blockstugan8 Möllebo

Södra Strandvägen7 Strandgården9 Sundöre15 Strandhaga

Trappstigen4 Möllegården

Tönnes väg1 Tufvan3 Tönnesborg5 Brunnshög

Värngatan 6 Carlsvik

Möllehusens själText och foto Gunilla Larsson

m


Ingemar Bengtson är hedersmedlem i Kulla- bygdens munskänksförening, som han startade för 25 år sedan. Han gillade direkt idén med en Winemakers Dinner i Mölle. »Skönt att slippa ta sig till Helsingborg eller Malmö för att få vara med om sånt här.«

David Mill är köksmästare på Grand Hôtel. För Winemakers Dinner komponerade han en måltid med ravioli, sjötunga och lamm. »Det är roligt att skapa en helhet av mat och dryck, och känna att gästerna uppskattar resultatet.«

middag. Deltagarna äter god mat och provsmakar samtidigt flera olika viner.

Initiativet till ett sådant arrang-emang i Mölle kom från Martin Nygaard som har varit SAS-purser och i dag har en vinbar på Kastrup. Han kontaktade David Mill på Grand som drog in Ingemar Bengtson i pla-neringen, en av byns vinkännare.

En utgångspunkt var att viner-na skulle komma från Oddero, en italiensk vinproducent med vingår-dar söder om staden Alba i regionen Piemonte. Företaget odlar druvan Nebbiolo – med områdesbeteck-ningen Barolo och Barbaresco – och druvan Barbera med beteckningen Barbera d’Alba och Barbera d’Asti.

Isabella Oddero var på plats i Maritime och berättade om vinerna efterhand som de dracks. Hon är den sjunde generationen i odlarfamiljen.

När jag tittade in under kvällen mötte jag ett tjugotal middagsgäster. Solen stod lågt, den föll in genom fönstren och gav reflexer i glasen framför deltagarna. Antipaston var uppäten, och det var dags för ravioli med anklever, spetskål och tryffel- skum. Sedan följde sjötunga och därefter lamm med ratatouille. Som

Text och foto Christer Wallentin

Winemakers Dinner på Grand Hôtel

Första gången i Mölle

avrundning serverades ost med tomatmarmelad och sedan choklad och espresso.

Gästerna smakade på tolv viner. Det var viner i prisklassen 150–650 kronor per flaska.

– Det normala vid en sån här middag/provning är en skvätt av var-je vin, säger Ingemar. Men här var det generöst, så den som ville kunde få påfyllning. Med tanke på Davids exakta matlagning och Odderos frikostighet med vin var 1 200 kronor per kuvert ett fyndpris. Utomlands kan liknande arrangemang kosta flera gånger mer.

– Jag började intressera mig för viner för fyrtiofem år sedan, berättar Ingemar. En bekant i Tyskland bjöd på ett vin som smakade underbart, jag visste inte att ett vin kunde vara så gott. Italien är mitt favoritland när det gäller vin. Vinerna är goda, dom passar till mat … och kostar oftast inte skjortan.

Ingemar Bengtson startade Kullabygdens munskänksförening, som firade sitt 25-årsjubileum förra året. Han är inte längre med i styrel-sen, men en aktiv medlem. Vilket vin tyckte han var bäst den här gången?

– Jag pådyvlar ingen min upp-fattning. Var och en ska tycka som den vill. Men om du vill ha ett svar, så blir det Barolo eller Barbaresco, viner på Nebbiolo-druvor.

Jag hade aldrig hört talas om Winemakers Dinner. Nu vet jag att det innebär att en vinprodu-cent står för alla viner till en

m


Förra året i september satt jag i en buss på hemväg från Brunnby församlings utbytesresa med Bad Saaleck i östra Tyskland. Bussen susade fram i den täta trafiken i

närheten av Berlin och jag tänkte tillbaka på alla härliga upplevelser. Plötsligt väckte en av resenärerna mig ur mina tankar och frågade om jag, som hade varit språklärare, kunde tänka mig att hjälpa till med språkunder-visning för flyktingungdomar. Jag var inte svårövertalad.

Några dagar senare åkte jag till Kullagymnasiet med spänd förväntan. Det var ju två år sedan jag hade varit i skolan efter min pensionering som lärare i spanska, franska, engelska.

Jag kände mig hemma direkt i den adrenalinstinna mil-jön. Skolor utsöndrar en speciell doft. Eftersom jag var i god tid, stod jag och tittade på bilder av personalen för att se om det fanns några som jag kände igen.

Då kom en kille i keps fram och frågade på skånska: »Är du ny här? Söker du nån? Kan jag hjälpa dig?« Jag berättade vilken avdelning jag letade efter, och han följde mig dit och önskade mig lycka till.

Lärarna presenterade mig för gruppen, och var och en av ungdomarna tog mig i hand och såg mig i ögonen. De sade artigt: »Välkommen! Hur står det till? Jag heter … och kommer från …«.

En av eleverna, A från Afghanistan med pigga ögon, pekade på sitt korta hår och mitt ännu kortare och utbrast: »Coolt!« Vi gapskrattade båda två, och isen var bruten.

Systrarna S och F blev de första ungdomarna som jag placerades hos. I boken Mål 1 repeterade vi en text med rubriken I mataffären. F läste texten med ett utomordentligt fint uttal – när man betänker att hon hade varit i Sverige i

Text Eva Blomberg • Foto Christer Wallentin

»Det är lätt att fästa sig vid dessa

ungdomar«

Unga flyktingar behöver mycket hjälp

för att lära sig svenska

21Möllekuriren nr 2 • 2015 21

KULLAGYMNASIET har för närvarande cirka

25 elever i åldern 17–19 år som är en-

samkommande flyktingar, asylboende eller

anhöriginvandrare.

Eleverna är uppdelade i tre grupper med

två ordinarie lärare i varje grupp. Det finns

en nybörjargrupp, en mellangrupp och en

förberedande gymnasiegrupp. I den senare

läser deltagarna in 8–12 ämnen beroende

på vilket gymnasieprogram som de senare

tänker välja.

Rädda Barnens avdelning i Kullabygden

arbetar med att lära ensamkommande

flyktingungdomar svenska på Kullagymna-

siet med hjälp av så kallade språkstödjare

två dagar i veckan; på tisdag eftermiddag

och fredag förmiddag.

Vi är några pensionärer, oftast före detta lä-

rare, i varje grupp och vårt arbete är frivilligt

och oavlönat.

Eleverna har – precis som de svenska

eleverna – schemalagd undervisning fem

dagar i veckan. I början har de lite kortare

skoldagar, eftersom situationen som nyan-

länd till Sverige kräver extra mycket energi

och koncentration. De har strapatsrika

krigsupplevelser bakom sig, ett tungt bagage

att bära på.

Fokus i skolan ligger på grundläggande

studier i svenska. Efter ett tag tillkommer

matematik, idrott, bild, datorkunskap och

engelska. De får också läxhjälp, både i

skolan och där de bor.

Några av eleverna vill inte skylta med sina

namn av säkerhetsskäl. Därför använder jag

bara en bokstav när jag skriver om de olika

personerna.

SOM SPRÅKSTÖDJARE PÅ KULLAGYMNASIET

bara fyra månader. Jag förklarade orden jämförpris, innehållsdeklaration, ingre-dienser, bäst-före-datum, förpackningar.

»Varför har man bäst-före-datum?« undrade F. Det blev ett givande sam-tal med den svenska som F kunde om mat, butiker i Höganäs och kulturella skillnader.

Redan efter denna första gång med ung-domarna kände jag att jag hade hamnat rätt.

Vi språkstödjare träffar läraren eller lärarna en kort stund före lektionerna och drar upp några riktlinjer. Fokus lig-ger på att öva svensk grammatik, träna uttal, skriva och tala svenska.

Som hjälpmedel har vi böckerna Mål 1 och Mål 2 samt en omfattande övnings-bok i grammatik, Form i fokus. Lärarna använder också mycket material utanför böckerna och utarbetar egna övningar.

Vi har ofta diskussioner med elever-na om allt mellan himmel och jord, till exempel vad man äter till frukost, lunch och middag, fritidsintressen, framtids-drömmar och Sverigekunskap.

Ibland utgår vi ifrån korta tidnings-artiklar från Helsingborgs Dagblad. När diskussionen en gång gällde kryddor hade en av språkstödjarna tagit med sig riktiga kryddor till lektionen.

Det är glädjande att upptäcka att många har haft lätt att ta till sig det svenska uttalet. De skriver vackert och

tydligt. Nästan alla har haft andra skriv-tecken och dessutom skrivit från höger till vänster.

Precis som med svenska elever gäller det att stärka deras självförtroende, att lära dem att de aldrig ska ge upp, få dem att inse att man kan misslyckas och sedan försöka igen. Det är också viktigt att ge dem beröm när de lyckas. Dessutom måste man ha i åtanke att många av dem är inne i värsta tonårsprocessen.

Som frivilliga språkstödjare har vi inbjudits att delta i studiedagar om vilka insatser som behövs för dessa ungdo-mar. Det har varit välkända, kunniga föreläsare från Rädda Barnen och teamet för krigs- och tortyrskadade i Malmö. Vi har lärt oss mycket om överlevnadsstra-tegier. En eloge till Kullagymnasiet för dessa utmärkta arrangemang.

Här kommer en kort presentation av sex av mina elever. Vi har samtalat på den svenska som de hittills har lärt sig. Där-för blir det korta intervjuer med vardags-nära ämnen och ett praktiskt språk.

• A kom den 18 november förra året från Eritrea. Han tyckte att det svenska språket var svårt i början, men känner nu att han kan prata och skriva. A har ett utmärkt uttal och uttrycker sig bra, och anser att språk inte är så svårt. Han är

mycket ambitiös i skolan och övar flitigt även hemma och pratar mycket med personalen där han bor.

På fritiden gillar han att simma i simhallen i Höganäs. Ibland spelar han fotboll eller går på gym. Hans dröm efter gymnasiet är att studera till lärare eller bilmekaniker.

Maten är bra här, tycker A. Han älskar att äta kyckling. Det gjorde han ofta i Eritrea. Pizza är helt nytt för honom. Endast i huvudstaden Asmara kan man hitta en pizzeria – om man har tur.

• O är från Syrien och har varit i Sverige i fem månader. Svenska var svårt i bör-jan, men han hoppas att det kommer att bli lättare så småningom.

På fritiden försöker han att prata svenska så mycket som möjligt. Då och då åker han till Malmö eller någon annan skånsk stad för att se sig om och titta på allt nytt. Ibland åker han ensam, ibland med kompisar.

Hemma på boendet umgås han med kamrater, spelar kort eller lyssnar på musik.

O:s mål är i första hand att lära sig bra svenska och engelska, och att sedan kla-ra av ett gymnasieprogram. Han skulle gärna vilja studera teckenspråk för att hjälpa andra människor. Hans dröm är att så småningom få studera »business« på universitetet.

)


O säger att maten kändes annorlunda i början, men det fungerar bra nu. Hans favoritmat i Sverige är Biff Stroganoff med ris.

• M kom också från Syrien för cirka fem månader sedan. Han tycker att svenska är lättare att lära sig än vad han hade trott. Jag är imponerad av hans uttal och han har redan ett fint flyt i talet.

Han tränar svenska mycket varje dag, bland annat genom att titta och lyssna på TV. Där lär han sig många nya ord och fraser, säger han.

På fritiden gillar han att gå och simma i simhallen. Där har han lärt känna två svenska ungdomar, som han tycker är väldigt trevliga. Då får han också tillfälle att träna språket ännu mer.

M är mån om att lära sig språket så fort som möjligt och uppskattar när folk säger till om han säger fel. Det ska vara rätt.

Hans favoritsport är fotboll. Han älskar BMX-cykel som han höll på myck-et med i Syrien. Han sparar pengar för att så småningom kunna köpa en sådan cykel i Sverige. Musik gillar han också. All sorts musik lyssnar han på.

Han vet att han måste studera mycket för att kunna bli ingenjör i framtiden.

I början hade han lite svårt med den för honom annorlunda maten, men han lärde sig snabbt och nu är vår mat helt »normal« för honom. Likaså var han inte helt bekväm med att äta med kniv och gaffel.

Med mycket humor berättar han hur han lärde sig att göra det. I Syrien använ-

de han för det mesta sked att äta med, speciellt tabbouleh-sallad, som han är mycket förtjust i.

• R från Kroatien kom till Sverige i februari i år. Hon har haft lätt för att lära sig svenska och tycker att det är en blandning av bland annat engelska och tyska som hon studerade på gymnasiet i Kroatien.

R har en stor släkt som kom till Höganäs för tjugo år sedan. Släktingar-na talar alltid svenska med henne. Men det är fortfarande lättare att skoja eller skämta på kroatiska, tycker hon.

På fritiden träffar hon många svenska ungdomar. De promenerar och solar sig när vädret tillåter. Precis som många andra tonåringar gillar hon att lyssna på engelskspråkig musik. Ibland blir det också kroatiska låtar.

I Kroatien hade R ett år kvar på natur-vetarlinjen och vill avsluta det i Höganäs. Hon vill studera ekonomi på universite-tet och sedan arbeta på bank.

Hon tycker att det har varit lätt att anpassa sig till livet i Sverige. Kroatien

och Sverige är rätt lika varandra. Det är ju Europa, säger hon. Maten är dock godare här. Men hon har svårt att förstå varför svenskar äter så mycket potatis.

• M är ursprungligen från Afghanistan, men bodde tio år i Iran innan han kom till Höganäs för nio månader sedan.

M tycker också att svenska var svårt i början, men att det känns lättare nu. Hemma tränar han svenska med per-sonalen och tittar på TV för att lära sig förstå bättre.

Det stora fritidsintresset är att spela fotboll i ett lag med afganska ungdo-mar och att träna på gym. Han gillar att lyssna på iransk musik och den unga svenska artisten Linda Pera, som rappar på svenska och engelska. »Dessutom är hon snygg«, säger han och visar en bild på henne i mobilen. Han lyssnade på henne när hon var på besök i Höganäs.

M vet ännu inte riktigt vad han vill bli. Just nu drömmer han mest om att bli professionell sångare, men det blir säkert något annat.

Svensk mat upplevde han som lite konstig i början, men nu fungerar det bra, speciellt när köttbullar och pann-kakor står på menyn. Hamburgare och pizza är inte heller så dumt, tycker han.

• A är liksom M från Afghanistan, men växte upp i Iran. Han kom hit samtidigt som M. Han är också fotbollsintresserad och spelar i ett lag i Viken med många svenska ungdomar. På fredagskvällarna spelar han med det afganska laget i

R tycker att det har varit lätt

att anpassa sig till livet i

Sverige. Kroatien och Sverige

är rätt lika varandra. Det är

ju Europa, säger hon


Sporthallen vid polisstationen i Höganäs.

A:s favoritmat är hamburgare, pizza och kebab. Hans dröm efter gymnasiet är att bli bilmekaniker.

Detta är en del av de ungdomar som jag träffar varje fredag. Det är med glädje jag kör in till Höganäs varje gång. Efter att ha arbetat som lärare i 41 år tycker jag fortfarande att det är roligt att få lära ut och förklara språk.

Det är glädjande och hoppfullt varje gång en elev går vidare till nästa grupp, även om vi då saknar henne eller honom. Det är lätt att fästa sig vid dessa ung-domar. De kommer ofta fram till oss i korridoren och vill växla några ord och berätta hur de har det.

)

Vi språkstödjare delar med oss av våra tidigare skolerfarenheter och kun-skaper. Vi inbillar oss att vi tillför dem något, även om det bara är en droppe i havet, och det ger oss glädje tillbaka.

Ett glatt hej när vi ses, ett varmt leende från någon som får beröm, en nöjd blick när M förstår vad bestämd form i plural är och kan använda det, en humoristisk kommentar till något. Det är sådant som lyser upp dagen.

Våra elever har snart sommarlov och hoppas på att få en praktikplats. Till hösten ses vi förhoppningsvis igen och tragglar vidare med svensk verblära och diverse pronomen.

Till dess lovar jag A från Eritrea att ha testat Zoégas kaffe på eritreanskt vis, det vill säga med riven hel kanel eller ingefära i.

Sommarpriser!

FÖRVERKLIGA DINA DRÖMMAR

VÄLKOMMEN TILL COLORAMA HÖGANÄS, BRÄNNERIGATAN 19 / TEL. 042-34 10 20 / [email protected] / VARDAGAR 8–18, LÖRDAGAR 10–14.

Priserna gäller tom 31 juli eller så länge lagret räcker.

1.990:-

Alcro Bestå 10 lit valfri kulör

649:-Grön-fri 5 lit

DEMIDEKK 10 lit, vit

1.790:-DEMIDEKK 10 lit

bruten kulör 1.850:-

Allt för din båt!

Rum uthyres i MölleGäster i sommar? Kontakta mig!

Västra Bangatan 12 – nära Få[email protected] eller 072-177 75 95

m


Allt inom

stensättningträdgårdsanläggning

dräneringhusgrunder


KARIN ERIKSSON SIGNERAT

Ny app önskasFoto K

arin Eriksson

H älsotrenden är stor i Mölle. Många promenerar, springer, cyklar, klättrar och surfar. Naturen lockar.

Jag drabbades själv och laddade ned en app till telefonen som räknar steg. Stegräk-naren visade att två hundpromenader, en kort på morgonen och en lång på förmiddagen, gav ungefär tiotusen steg. Lusten att utmana mig själv kickade in. Bara tiotusen?

Jag sprang villigt och glatt och passade upp min man. Minsta mummel om hunger och törst. En antydan till »var har du lagt min tidning?« eller »var är mina glasögon?« – och jag effektuerade. Allt för några extra steg. Mannen i mitt liv var nöjd och trodde att servicen skulle vara för evigt, men själv kom jag snart på bättre tankar.

Det är ju inte det viktigaste i livet hur många steg man tar, utan att stegen leder i rätt riktning. Livet börjar med tumme och napp och sedan blir det app, sade någon. Eftersom jag inte ville bli beroende, raderade jag appen efter ett tag.

Men fixeringen var kvar. Jag började räkna steg i huvudet i stället, och varje gång jag träffade någon trevlig Möllebo att prata med fick jag börja om för att sedan addera mina tal. Jag gissar att det är trä-ning för hjärnan och inte helt bortkastat.

Nu sitter jag mest och myser i valplådan och gullar med våra oemotståndliga valpar. Varma, svarta, blanka – med bara magar. Det blev en Esther, som vi ska behålla, och fyra pojkar som får åka till nya familjer.

De första fem veckorna var det inte mycket arbete med valparna. Vår duktiga mamma Rut och mormor Olga (13) skötte dem perfekt. Men sedan förändrades husets logistik. Valparna väx-te ur sin korg i hallen och flyttade in i köket.

Vi började äta frukost med skorna på för att de fem små pirajorna inte skulle sätta tänderna i oss. Min man slutade skåpäta eftersom ingen kan gå in i köket utan att fem kvicka valpar rusar ut på upptäcksfärd. Dörrar måste stängas varsamt och fötter flyttas hasande för att inte trampa på en liten tass.

Visst kaos infann sig i huset. Saker och ting hamnade inte längre där de skulle. Vilket kulminerade när maken en dag började vråla i badrummet. Tydligen hade jag ställt hundschampot i duschen.

Jag försvarade mig med att det inte var något loppmedel och att flaskan hade en stor och tydlig bild av en hund. Dessutom var hans hår nu lika lent och blankt som hundarnas päls, så vad var det att morra om?

Händelsen fick mig ändå att önska mig en ny app. En telefonsvarare med alternativ för att hålla i sär mina uppdrag.

Tryck 1 om du vill köpa eller sälja kor Tryck 2 om du är valpköpareTryck 3 om du vill hyra rumTryck 4 om du vill veta badtemperaturen i havetTryck 5 om du vill ha mat eller kaffe, väntetidenberäknas till två timmar

Men efter omkring åtta veckor efter att valparna fötts lättar trycket. Alla utom Esther flyttar till sina nya hem. Då återgår jag kanske till att räkna steg.

Vi började äta frukost med skorna på för att de fem små pirajorna inte skulle sätta tänderna i oss.


Det stora dammbygget


N är jag gick i realskolan fick klassen läsa en dikt av Erik Gustaf Geijer. Den hette Odalmannen. Det som fångade mig var teckningen

som stod intill. En bonde gick lätt framåt- lutad på sin åker och kastade ut sädeskorn. Eller minns jag fel? Blandar jag ihop det med Såningsmannen, en annan dikt?

Hur som helst, när jag möter Torsten Nilsson är det bilden av odalmannen som dyker upp i huvudet. Jag har träffat honom några gånger under senare år, och det här är mitt andra besök i hans trädgård. Min bild av en arbetsmänniska förstärks.

Ack, så vackert ...Många har fått komma och titta före mig. Prunkande rhododendronbuskar och skarp-skurna ligusterhäckar får besökarna att tappa andan och strö superlativer omkring sig. Därtill magnolia, blåregn, häggmispel, lökväxter, rosor och mycket mer. Fantas-tiskt, enastående, otroligt!

Det går inte att komma ifrån att hundra-tals rhododendronbuskar av alla de sorter gör ett mäktigt intryck, särskilt på våren när många har börjat blomma. Lägg därtill att trädgården ligger högt upp på berget med fri sikt mot byn och havet, och att den är ovanligt stor för att omge en villa. Tänk park snarare än tomt.

Allt detta i all ära, men det är någonting annat som jag finner enastående. Torsten har gjort det mesta själv. Säkert har han haft god hjälp av Christina, sin hustru. Men hon har framför allt skött grönsaksodlingen och husets inre.

Många förundrar sigTorsten har röjt och nyanlagt, tagit stick-lingar och dragit upp plantor, schaktat för promenadvägar och lagt in trappsteg i de värsta luten, fällt träd och gjort sittplatser. En Bob-Cat har aldrig synts i hans trädgård; däremot kör han omkring på en motorgräs-klippare för att hålla gräsmattan kort.

Spade, kratta, yxa, spett, såg … och en rullebör … har räckt när han gått i närkamp med sina projekt. Plus plankor och rep för att baxa stora stenar i nya lägen. Bara säll-synta gånger har han bett om hjälp; han litar till sig själv.

Arbetssättet framstår som omodernt, och många förundrar sig. Numera finns det ju maskiner till det mesta, och Rot och Rut har gjort det billigare att anlita folk.

Varför? är en fråga som jag vill få svar på. Hur kommer det sig att Torsten med eget arbete och enkla hjälpmedel har skapat en trädgård som inte står Sofiero efter?

MöllepojkeFinns en del av svaret i Torstens bakgrund? Han växte upp i Mölle där hans föräldrar hade en mataffär i det som på skoj har kallats för Skäraton. I tjugoårsårsåldern bodde han uppåt landet under några år och planerade att satsa på flyget. Men han kom på andra tankar, vände tillbaka till Skåne och blev Ica-handlare i stället.

– Jag försökte få en butik i Helsingborg, men distriktschefen tyckte att jag var för ung, så han sa blankt nej. Men det dröjde inte länge förrän han erbjöd mig att ta över Ica-affären i Nyhamnsläge.

– Butiken låg intill Kullens bageri på Brovägen. På den tiden var det ett litet centrum där. Affärerna gick bra och efter fem, sex år började vi tänka på att skaffa nåt större. Skeppet byggde vi 1976.

Av den gamla stammenDe som har känt Torsten länge vet att han var en köpman av det gamla slaget. Även om en kund kom efter ordinarie öppettid gjorde det inte så mycket. Han var för det mesta kvar; det viktigaste var att kunderna blev nöjda.

När Torsten sålde Skeppet, det var 1999, hade han sammanlagt slitit i livsmedels-branschen i trettioett år. När han slutar med butiken i Nyhamnsläge är han alltså bara 54 år. Så ung, tänker jag. Aha, trädgården kom väl som en räddande ängel, då.

Men där gick jag bet.– Christina och jag köpte huset nedanför

Sergeantens åker redan 1984. Det var den 1 maj, det minns jag så säkert. Räkna själv, det var alltså femton år innan vi gjorde oss av med Skeppet.

– Eftersom jag jobbade nästan jämt i affären kunde jag inte lägga alltför mycket tid på trädgården. Stora gräsytor och mycket rhododendron ville jag ha för att det skulle vara så lättskött som möjligt.

Text och fotoChrister Wallentin


Har följt naturen– Huset hade en igenvuxen trädgård på nästan sextusen kvadrat. Jag fick hugga mig fram genom björnbärssnåren. Bara att röja tog flera år. Men jag har alltid tyckt om att arbeta med trädgård, och det gick att kombinera med butiken. En eftergift fick jag göra: Jag höll upp med golfen i fem år.

Det verkar som Torsten ändå ger mig lite rätt i att hans arbete med trädgården har ett samband med försäljningen av Skeppet. Han fick mer tid att utveckla det han hade börjat på. Och nya projekt dök upp efter hand.

– Jag har utgått från en idé och sedan jobbat vidare. Jag har alltså inte gjort upp bestämda planer och skissat ett projekt innan jag har satt igång. I stället har jag bara följt naturen, och emellanåt hjälpt den på traven.

– Ta en bergknalle som exempel. Jag ville få fram berget, så jag började med att skrapa bort jorden, som jag flyttade till en sänka en bit bort. Där blev det en bra plats för att plantera azaleor. Det avskalade berget såg naket ut, så där satte jag några olika arter med sucku-lenter. Det är låga, diskreta växter som ger en kontrast till de höga, färgstarka buskarna.

– På liknande vis har jag gjort med gångar och häckar. Inga konstigheter, det har gett sig självt. Samma sak med sittplatser och bersåer här och där i trädgården.

Förökning med sticklingarTorsten vet inte riktigt hur många växter han har i sin trädgård. Fyra, femhundra plantor brukar han säga. Det exakta antalet är inte heller så viktigt. Att det är många ser alla besökare.

En storkund för de lokala plantskolor-na, tänker jag. Men inte heller det verkar stämma.

– Du ser ligusterhäckarna runt om här. Jag har tagit sticklingar, petat ned dom i jorden, vattnat och så småningom fått nya plantor som jag har kunnat sätta ut. Samma sak med rhododendron. Visst har jag köpt en del, men det mesta har kommit via avskurna grenar eller rötter.

Och ibland har jag fått växter av vänner och bekanta.

Det som Torsten först och främst har tillfört trädgården är makadam och torvmull. Han har köpt tjugoåtta ton finkrossad sten för att täcka stigarna som ormar sig runt och täcker in hela området. Tvåhundra kubikmeter torvmull har gått åt för att ge rhododen-dron och azalea goda växtplatser.

Eftersom berget sluttar brant nedom huset har allt material måst tippas av på garageinfarten. Därifrån har Torsten forslat det vidare med rullebören.

Koi-fiskarna trivs i dammenTorstens största projekt någonsin är dammen i den nedre delen av trädgår-den. Han började arbetet 2013 och var i stort sett klar på våren året därpå. Dammen är tjugosex meter lång och som mest elva meter bred. Maxdjupet är drygt en och en halv meter.

Jag följer med Torsten ned till dam-men. Vi sätter oss på en bänk som står intill stigen i den ena änden.

Solen silar in mellan träden; vatten-ytan glittrar. Nästan direkt kommer sex koi-fiskar fram till oss. Stora, röda, nyfikna. Torsten tar fram en burk under bänken och kastar ut lite mat.

– Det är ett slags karpfiskar som är jättepopulära i Japan. Dom trivs i dammar som den här, och dom klarar att övervintra. I Sverige ökar intresset för arten, det finns till och med en skånsk koi-klubb.

– Jag tycker om att gå hit och mata fiskarna. Dom hör bra och kommer direkt när jag närmar mig.

En naturlig sänkaFör att inte slamma igen måste dam-mens vatten cirkulera och renas med filter. Det skapar rörelser i vattnet och porlande ljud uppstår. I en del av dammen flyter näckrosor, och på andra ställen växer vita och gula blommor.

En riktig idyll, kort sagt. Men bakom det färdiga resultatet ligger Torstens ut-hålliga arbete. På dammens plats fanns

det visserligen en naturlig sänka, men han var tvungen att gräva ur den och flytta många tunga stenar. Han rullade eller knuffade dem till nya lägen på sidan om det som skulle bli en damm.

Det mesta klarade Torsten på egen hand, centimeter för centimeter, men när förberedelserna till slut var klara fick han hjälp av några vänner att lägga ut en stor gummiduk på dammens botten – som sedan kunde fyllas med vatten.

Kanske ett nytt projekt– Jag tycker att dammen blev bra. Det mesta har fungerat som jag hade hoppats, men algtillväxten blev större än jag trodde. Så det måste jag göra nåt åt.

– Det är trevligt med vatten, så jag har börjat fundera på om jag inte skulle bygga en damm till, och lägga den en bit ovanför. Mycket minde förstås, men på det viset skulle jag kunna binda ihop dammarna med en porlande bäck.

Jag återkommer till min fråga i början. Vad är det som har fått Torsten att skapa en makalös plats på en bergssluttning i Mölle? Hans eget svar:

– Det är roligt att göra nåt själv, att känna tillfredsställelsen när det är klart.

)

Jag har tagit sticklingar, petat ned dom i jorden, vattnat och så småningom fått nya plantor som jag har kunnat sätta ut

FOTNOTERSkäraton Flerfamiljshuset i hörnet av Gyllenstiernas Allé och Möllelägevägen blev rosa när det byggdes om på 1990-talet. Därav namnet. För några år sedan målades det om igen och blev gråvitt.

Koi-fiskarna härstammar från Östasien, där de från början användes som matfisk. Arten anpassar sig lätt till olika klimat och vatten-förhållanden, och den har därför blivit populär som prydnadsfisk i dammar. Fiskarna har många olika färger; de vanligaste är vita, svar-ta, röda, gula, blå och krämfärgade. I Japan är koi-fiskarna mycket uppskattade, och kan betinga höga priser.


Våra närproducenter

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 9–20

Sommaröppet juni, juli, augusti 8–21

JANLARS HONUNG • Lars-Gunnar Rosenquist

BRÄCKE ÄGG • Anna Andersson

ELLAGÅRDENS BÄR • Karin och Kenneth Andersson

VIKENTOMATER • Mats Olofsson

VARALÖVS GRÖNSAKER • Carina och Thord Nilsson

PER I VIKEN • Claes Persson

BRÖD FRÅN SALUHALLEN • Mikael Lindström

KNIPPGRÖNSAKER • Göran Jönsson i Väsby

KULLAMUST • Peter Carlsson


Vi hjälper dig med blommor till alla tillfällen

Vi är återförsäljare av ERNST

Vi förmedlar blommor över hela världen med Euroflorist

Välkomna önskar Marita & Emma

Måndag–Fredag 10–18Lördagar 10–15Söndagar 10–13

Storgatan 24 • Höganäs042-34 11 12

Anna-Lena AhlströmPorträttfotograf som bor i Mölle mellan varven

Jag fick upp ögonen för Anna-Lena när jag såg hennes bilder från Svans-hall i Kullalivs vårnummer. Andra i redaktionen hade

läst om henne i Femina med anledning av att hon har fotograferat kungen för ett nytt frimärke.

Vi träffades en lördagsförmiddag på Krukmakeriets caféveranda. Mitt ärende var att fråga Anna-Lena om hon kunde tänka sig att låta Kuriren publicera en av hennes bilder från Mölle. Så här hade det nämligen stått

Text och Foto Christer Wallentin

i Kullaliv: »Numera bor jag med min familj i Mölle på somrarna.«

Jag hoppades att hon skulle säga ja, och tänkte att mötet skulle gå fort. Men så blev det inte.

Jodå, Anna-Lena gick direkt med på att ge oss en bild. Inget problem med det. Men sedan hade vi mycket annat att prata om, bland annat deras hus i Mölle som är ett kaptenshus från 1874.

Huset har varit under ombyggnad ett tag, och det har jag kollat in när jag har gått förbi i backen. Fotografering, tennisklubben, den nya restaurangen

i Möllehässle, biltrafiken genom Mölle på somrarna ... Vi hade mycket att prata om.

När vi bröt upp efter en god stund lovade Anna-Lena att gå igenom sina bilder från Mölle när hon var tillbaka i Stockholm.

Efter ett par dagar dök det upp ett mejl från henne, och som bilaga fanns det en bild. »Vad tror du om denna bild?« skrev hon.

Ni ser bilden på framsidan av det är numret. Det är väl svar nog.


år. Elin är faktiskt rätt unik. För det första är hon en av de få

Möllebyggda sniporna som ännu lever, och för det andra är hennes befälhavare och ägare en kvinna.

När hennes man Nils Erik Brodén gick bort sommaren 2009 tvekade Pippi inte en sekund. Hon skulle, som hon själv säger, behålla Elin så länge hon bara orkar och kan. Ett beslut Nils Erik skulle ha varit mycket stolt över, men knap-past förvånad.

Pippi hade inte bara följt med Nils Erik ut på sjön och fiskat. Hon hade också varit med om upptag-ning och sjösättning, och däremel-lan hade hon slipat, spacklat och målat varje vår. Pippi hade gått i en god skola, och när den dagen kom, när hon måste ta hand om Elin ensam, var det inget problem.

Snipan är byggd här i Mölle av Gunnar Svensson i början på 1960-talet. Den är i ganska gott skick efter ett halvsekel på sjön. Men det krävs mycket jobb för att hålla en träbåt i god kondition .

Varje år är det samma rutin. När sommarsäsongen är över i mitten av oktober är det dags att

ta upp snipan för hon ska liksom björnen gå i idé under vintern.

Men först måste hon ut på en liten åktur. En stor lastbil med kran tar upp Elin ur vattnet och kör henne hem till Krokgränd. Pippi kan i lugn och ro tömma henne, spola av henne och täcka henne med en presenning så att hon klarar vinterns stormar.

Efter ett par veckor hemma är Elin klar och får då återvända till ham-nen, men denna gång ställs hon på torra land tills det åter är dags att ta hem henne någon gång i april. Kranbilen kör Elin tillbaka till Krokgränd, och Pippis tuffa jobb kan börja.

Allting ska ses över och repareras. Bland annat ska båtens botten målas några gånger med en speciell färg som skyddar mot musslor och alger. Bontilerna, alltså durktrallarna, ska skrapas och lackas. Elins alla sidor och ytor ska målas eller lackas och filter i motorn måste bytas.

När alla jobb är gjorda återstår det för Pippi att testa motorn. Det är lika spännande varje år att se om den startar. Så är Elin äntli-gen klar för sjösättning. Nu är det sommar!

Pippi är min syster och därför har jag känt Elin sedan Pippi och

Nils Erik köpte henne många år innan jag flyttade till Mölle. Höjd-punkten på min semester i Mölle var alltid att få komma ut på havet, att fiska eller bara köra runt Kullen och ta in naturen.

Nils Erik hade alltid så mycket intressant att berätta och förklara. Han kunde de gamla namnen på alla grottor, berg och klippor. Jag lärde mig att känna igen Spindel-nätet, Kämparna, Kullamannens trädgård och Kullamannens skidor.

På Primön nedanför fyren gick vi ofta iland för att sola och bada, och ofta tillbringade vi hela dagen på Loppetorget, en stor slät klippa nära Nimis. Där var det skönt att sola och mycket fint att bada.

I flera år var jag Elins enda besätt-ning, men så kom Jorma in i mitt liv, så nu har hon två matroser.

Jorma är också förtjust i havet och att fiska. Vi uppskattar varje tillfälle att åka ut med båten till-sammans med Pippi. Vi fiskar så mycket vädret tillåter, och ibland lyckas vi få en torsk på pilken.

Alla tre älskar vi havet. Ibland ser vi tumlare och rätt ofta nyfikna sälar som sticker upp huvudet nära båten. De vill väl se vilka vi är.

Att vara ute på havet är livet. Vi hoppas att vi får njuta av Elin i många år än.

Undrar någon av er varifrån namnet Elin kommer? Nils Eriks och Pippis första barnbarn heter så.

Möllesnipan Elin

Leif Andersson, Jorma Paavilainen, Pippi Brodén, Lars-Olof Pettersson och Hans Nilsson flyttade båten i april från vinterförvaringen på utfyllnaden till Krokgränd. Där vårrustade Pippi den.

Du har säkert sett henne! Hon har sin kajplats i småbåts-hamnen, och där har hon legat varje sommar i många

Text Carola Hannah

FotoCarola Hannah Jorma PaavilainenHans Thiis

m


Bontiler durken i en båt. Carola Hannah använder ordet i sin artikel om Möllesnipan Elin här intill.

Bödenål används till att göra eller laga garn med; jämför mattsticka vid vävning.

Dyvika propp i ett hål i botten på en båt. Den sitter nära aktern för att man ska kunna tömma ut vattnet när farkosten tas upp. Om man glömmer att sätta i dyvikan vid sjösättningen – vilket kan hända den bästa – sjunker båten.

Kjes håv.

Klöa lång klyka som används att trä upp garnet på för att man ska ha ordning på ett långt garn. Bäst är en klöa av ene som är lite böjligt.

Mansjor gammalt namn på sillgarn

Ombinne olika breda ombinnen gav olika maskstorlek när man bödade garnen.

Rumpeboj När man lägger ut ryssjor så använder man en rumpeboj närmast stranden för att markera ryssjan. På mitten sätter man en söndring och längst ut en huvudboj.

Stampa orm En stampa är en järnskodd raka på långt skaft. Den drog man fram och tillbaka på sandbottnen på 1–1½ meters djup tills sandormen – som lever 10 till 20 centimeter ned i sandbotten – kunde fångas. Att stampa orm är alltså ett sätt att få tag i sandormen som användes som bete eller agn

förr i tiden. Längs sandstränder ser man ofta små sandhögar eller sand-korvar i det grunda vattnet. Högarna kommer från havsborstmaskar som ligger nedgrävda i sanden. De äter sand i ena ändan och gör sig av med den i andra ändan, där högen bildas. Sandorm är en havsborstmask.

Stelegång en samling stolpar som man använder till att hänga garnen på när de ska rensas och torkas. Förr var det viktigt att torka garnen. Näten var gjorda av bomull och kunde annars ruttna. I Mölle finns stelegångar både norr och söder om hamnen.

Tollapinnar årtullar på en roddbåt.

De gamla orden på sidan 7

Här kan du läsa vad de betyder

Nils-Åke Jansson

Berättat av Nils-Åke Jansson för Birgitta Hansson

Foto Christer W

allentin


U nder 2014 hade Kullabergs naturre-servat över en halv miljon besökare,

och av dem kom cirka 117 000 till naturum. Det ger stora möj-ligheter att nå många människor med miljöfrågan.

Vi startade vårt projekt 2012, och det handlar om hur människor kan minska sitt ekologiska fotavtryck på ett enkelt och lärorikt sätt.

Go Green fick pengar 2014 från Region Skåne för att vi skulle bedriva miljöutbildning

för besökare på Kullaberg, men vi skulle också åka ut till skolor och organisationer.

Ett av projektets mål har varit att jobba med integration och tillgänglighet och att kunna nå människor på asylboenden, SFI-elever och personer med funktionshinder.

Vi började med att kontakta alla skolor och organisationer i Höganäs kommun. Ett besök av Go Green kan bestå av olika teman inom hållbar utveckling, till exempel återvinning, hotade djur eller plast i havet.

Med på besöken är en plastut-ställning där grupperna får gissa olika materials nedbrytningstid. Att det tar 450 år för naturen att bryta ned en 1,5 liters Pet-flaska förvånar de flesta.

Av Leonor Lavröd,projektledare

Go Green Think Twice

Ett grönt projekt på KullabergFörutom att föreläsa har vi arbetat praktiskt med deltagarna. Vi har till exempel strandstädat tillsam-mans med asylsökande som bor i Margreteberg, och vi har gett oss ut på naturvandring med Daglig Verksamhet i Höganäs.

Det handlar om att miljöut-bilda, men också om att skapa gemenskap och att ha roligt tillsammans.

Vi har satt upp nya skyltar i re-servatet med fakta om djur som behöver ett extra skydd såsom tumlare, större vattensalamander och pilgrimsfalk. Projektpengar-na gav oss möjlighet att även göra sådana insatser.

Anslaget till projektet är slut, men vi hoppas kunna skaffa nya pengar, och vi gör det gärna ihop med andra organisationer som arbetar med frågor om naturen och havsmiljön.

Nyutslagen bokskog. Foto Stig Peterson

Strandstädning Projektet har även omfattat praktiska insatser, som här med asylsökan-de i Margreteberg. Foto Cecilia Sörensen

m


F ör trettio år sedan utsågs ett 300 meter brett bälte runt Kullaberg till ett marint reservat. Syftet var att bevara havsbottnens flora och fauna så ostörda som möjligt.

Enligt länsstyrelsen är Kullaberg ett av de finas-te ställen som finns att dyka på. Hit kommer dykare från hela världen för att uppleva nordisk dykning.

På Kullaberg har länsstyrelsen längs vissa stigar informationstavlor om naturen. En idé har varit att även den som rör sig längs leder i vattnet ska kunna få information om den marina naturen. Därför finns det sedan 2011 en led för snorkling och dykning runt Åkersberget strax söder om Kullens fyr.

Platsen lämpar sig väl att starta dykning från. Dykleden har åtta informationstavlor på ökande djup från 1,2 meter för den första tavlan till 9,4 meter för den sista, se bilden på nästa sida.

Dykleden vid ÅkersbergetLeden upprustades med nya tavlor förra som-maren. De är förankrade med betongplattor och finns på en sträcka av cirka 50 meter runt Åkersberget. Plattorna är utmärkta med gula bojar. Den första tavlan kan man läsa utan några hjälpmedel, sedan följer några som man måste snorkla för att kunna läsa och de sista kräver dykning.

Tavlorna ger en generell information om vad som finns i det kustnära havet, inte upplys-ningar om precis det som finns runt respektive tavla. Informationen handlar om kustvatten-miljön, havets växter, den djupa klippbottnen, tumlare, knubbsäl och var och ens ansvar för den marina miljön.

Men vad är det då man kan se runt Kullaberg när man dyker? På webbplatsen dykarna.nu hittar jag några ögonvittnesskildringar från dyk på olika platser runt Kullaberg, bland annat från Åkersberget och från Paradishamn på

TextBirgitta Hansson

Foton från Sea-U Utbildnings- center i Malmö


norra sidan nedanför fyren. Berget, som fortsätter ned under vattnet, lutar på vissa ställen brant nedåt och dyka-ren når snabbt 20 meters djup.

På andra håll börjar det skarpt nedåt för att sedan bli en mer varie-rad botten med stora stenbumlingar, platåer och väggar. Sedan planar det ut och stenbottnen övergår till en hori-sontell sandbotten, full med ormstjär-nor och sjöstjärnor.

Bottnen nära Kullaberg når nästan överallt ett djup på 20–25 meter. Längs bergväggarna med många skrevor är det lätt att få syn på stora humrar och krabbtaskor, liksom ål, sjurygg, havskatt, torsk och multe.

En ny värld kan alltså öppna sig för den som vågar och som åtminstone har en snorkelutrustning. Varför inte börja med en tur längs dykleden i sommar.

Magiska salarBokblad som glimmar i bronsSkogens terapi

Ångande åkrarFlyttfåglars vinterboningGer liv i mörkret

Vassa vikar av stenNamn som ger sköna minnenSommarens äventyr

Betande rådjurGrå siluetter i dimmanNaturens teater

Haikudikter av Åsa Hägg, Skäret

FÖRSÄLJNING • INSTALLATION • SERVICEwww.kylvarmepumpservice.se tel 070-256 53 30

Varje torsdag morgon spolar vi sopkärlen. Ena veckan är det sex tunnor, andra bara tre. I snitt tar jobbet en timme per gång.

Vi söker en allroundkunnig person som sköter spolningen. Framöver kan det komma till flera arbetsuppgifter.Intresserad? Ring vår ordförande, Kurth Hedstig 073-444 18 75

Sökesm

MUSIK I HÖST – TVÅ TILLFÄLLENTop Hat – dansmusikal på Malmö Opera den 18 september. Pris

med buss 500 kronor. En härlig blandning av steppdans, humor

och glamour.

I Love Musicals – med PETER JÖBACK och HELENA SJÖHOLM på

Helsingborgs Arena den 2 oktober. Pris med buss 600 kronor.

Endast få biljetter kvar! Kontakta Monica Bengtson 042-36 76 24

eller e-posta till [email protected]


Färjetrafik startades från Köpenhamn och Helsingborg till hamnen i Mölle.

Den privatägda järnvägen mellan Höganäs och Mölle in-vigdes 1910 och gjorde det lätt för resande att ta sig hit, till och med från norra Europa.

Under den här tiden bygg-des flera hotell i Mölle, och många invånare passade på att rida på popularitetsvågen. De hyrde ut rum till sommar-gästerna. Framtidstro och påhittighet var på topp.

Bilden här intill är ett flygfoto som visar Mölle i en mindre vanlig vinkel. Normalt har det ju varit hotellen på backarna, Barakullen och Italienska vägen som kamerorna har riktats mot, men inte så här.

I förgrunden ser vi kallbad-huset och ett passagerarfartyg som ligger vid kaj.

Bebyggelsen ovanför ham-nen är mycket varierad; stora och små hus om vartannat, och inget hus är det andra likt. Det är väl den mångfalden som gör promenader i byn så spännande.

Från hamnen till stations-huset går Gyllenstiernas Allé. Vår paradgata binder ihop

Av Bo Hansson

vattenvägen och järnvägen; den urgamla kommunika-tionsleden med den moderna. Gatan är axeln i Mölle. Om-kring den vrider sig allt.

Hamnen har alltid varit viktig för Mölle, framför allt för fisket. När den omskrivna Kullasillen gick till landades stora mängder i Mölle.

Under 1700-talet, liksom i slutet av 1800-talet, bröt man mycket sten i Mölle. Gnejsen forslades från stenbrotten ned till hamnen för vidare trans-port till köpare i Tyskland, Danmark och andra länder.

Vykortet med bilden saknar datum, och det gör mig nyfi-ken. När kan man tänka sig att bilden togs? Går det att lista ut det om jag studerar fotot närmare?

Jag gör ett försök. Kapellet ligger i skogskanten, utanför byn vid foten av berget. Bygget var färdigt 1935, så bilden kan vara tagen det året, men troligen senare. Till höger om kapellet ligger stora åkrar, men också en dunge.

Där vet jag att småskolan låg, och i den gick Mölles alla barn innan skolan revs när Gylleröd skulle exploateras i början på 1970-talet.

Inte heller området på andra sidan järnvägen, med Västra Bangatan och Mölle-

vångsvägen, är bebyggt. Det skedde först på 1950-talet.

Från stationshuset följer jag Gyllenstiernas Allé ned mot hamnen.

Hotell Andersson är ännu inte rivet, ser jag. De »nya« husen på Bågarpsvägen fanns alltså inte när bilden togs. Hotellet revs 1969, det vet jag från Erik Magnussons och Frederic Täckströms bok.

Några andra tidsmarkörer är badhuset på utsidan av hamnpiren. Stort och vackert. Det försvann isvintern 1942.

Längst till höger på kortet ser jag brandstationen. Strax intill ligger en mörk samling hus. Det ser inte ut att vara caféerna, kioskerna, och de andra inrättningarna som ligger där i dag.

Vad är det för kåkar? Med lite hjälp får jag reda på att det är kollagret som fanns där innan dagens diverselänga kom till i början av 1960-talet.

Jag ser på bilden att det går en rad med stenar ut i havet från stranden nedanför brand-stationen. Oj, var ören så lång, tänker jag.

Men strax ser jag ju att det är öppet vatten nedanför kol- och koksskjulen. Utfyll-naden hade alltså inte börjat. Den startade när kommunen grävde för nya VA-ledningar.Schaktmassorna måste läggas någonstans, och det blev här.

När jag tittar till vänster på fotot, upp mot berget, ser jag Sergeantens åker. Men inga SCA-stugor; de kom till först på 1950-talet.

Om jag skärper blicken upptäcker jag, en bit nedanför

R edan i slutet av 1800-talet var Mölle en välkänd turistort. Havet, byn, berget lockade besökare.

Går det att lista ut när bilden togs om jag studerar vykortet närmare?

Från hamnen till

stationshuset går

Gyllenstiernas Allé.

Vår paradgata binder

ihop vattenvägen och

järnvägen. Gatan är

axeln i Mölle


Sergeantens åker, Gunnar Wallentins hus, Vidåsa, som vänder gaveln mot fotografen. Gavelväggen är ljus nedtill och mörk upptill.

Inte långt från konstnärens hus ser jag Storhallen. Det pampiga huset som först var familjebostad, sedan tjänade som annex till flera av hotellen och som slutade som sjukhemmet Vita Nova. Det revs först 1983 enligt boken om hotellen. Där byggdes sedan det gula flerfamiljshus som i dag ligger på Trappstigen.

Men så hittar jag, i kanten på den centrala delen av byn, Hotell Lind-ström. I Magnusson och Täckströms bok läser jag att hotellet byggdes om av Lalla Olinsen till Kullahus 1938 och då fick det ett helt annat utseende.

Ja, så kan man fortsätta att gå igenom bilden för att hitta ytterligare ledtrå-dar. Men det behövs inte för vid det här laget är jag rätt säker på att bilden togs 1936 eller 1937.

FOTNOTERSommarens Pyk-utställning handlar om sten-brytningen. Skärmarna är uppställda i hamnen intill Ruffen, och där blir de kvar ända till september. Se också sidan 4.

»Här ha vi det ljufveligt« – Hotell och pensionat i Mölle och Arild genom tiderna av Erik Magnusson och Frederic Täckström, Stilbildarna i Mölle 2012.

»Kullasillen är ibland all svensk sill räknad för den fetaste och bästa. Här hålles den medelmåttiga, som varken är rätt stor eller liten, att vara den förnämsta. På en fjärding av de medelmåttiga gå 4 à 5 valar. Var val är 80 sillar. Denna sillen kommer en månad efter midsommaren och varar till efter Michaelis.«

Ur Carl Linnæus Skånska resa år 1749

m


Jag är obsolet, förlegad, anno dazumal, en relik från en annan tid. Jag bloggar inte, twittrar

inte och mitt tilltal är inte särskilt poddigt. Kanske skulle jag gilla steampunk om jag bara visste vad det var. Jag är alltså fullständigt ute!

Inte nog med det, jag är lång-sam också. Jag, som alltid varit snabb och effektiv, står och velar framför charkdisken och mumlar för mig själv. Men det kanske inte gör något, för om jag bara pratar lite högre blir jag som alla andra mobilzombies.

Och fumlig är jag. När jag skulle fota Elias och Alma med min smart-phone råkade jag komma åt en knapp och det blev en selfie i stället. Men jag vill inte titta på mig själv, det blir jag bara trött av. Jag vill titta på mina barnbarn!

Lättja har också drabbat mig. Inte skuttar jag ur sängen på morgonen, utan jag masar mig långsamt upp för att sedan softa i morgonrock hela förmiddagen. Långtråkigt? Inte alls! Det som jag, när jag var yngre, kallade långtrå-kighet, alltså när det inte händer något särskilt, gör mig inte något längre. Det är bara skönt att chilla lite.

Fumlig, långsam och lat alltså. Jag kanske måste boosta upp mig. Kanske med en ny app till paddan.

Men varför det förresten? Jag trivs utmärkt som det är!

PS Det är väl ingen som har någon liten SMS-anställning åt mig?

PPS Vet ni inte vad poddigt tilltal är? Inte jag heller.

Hoppsan, jag är sjuttio!

Av Christina Twengström

Flyg direkt till Visby i sommar.

* Flygplatshållarens avgifte och skatter. NÄRPRODUCERADE FLYGRESOR

ÄNGELHOLM – VISBY

fr 450:-inkl. avgifter/skatter 104 kr*

Vi flyger direkt från Ängelholm/Helsingborg till Visby flera dagar i veckan frånden 18 juni till den 9 augusti 2015. Boka dina biljetter på kullaflyg.se

Välkommen ombord!

Almedalsveckan! Vi har avgångar direkt till Visby varje dag mellan den 28 juni - 5 juli.

Boklådan i MölleEtt brett utbud som tilltalar alla och envar

Länsbergs böcker i Mölle hamn


N är jag träffar Hasse Hansson för den här in-tervjun är det en solig eftermiddag strax före Valborg. Han står bredvid grönsakslandet en bit ned i trädgården och ser efter om det är något som har börjat sticka upp. En stund

senare sitter vi mitt emot varandra i vardagsrummet i den

Hasse Hansson i Vattenmöllan

Öppet Hus En söndag i augusti 2014 firade Vattenmöllans Vänner 10-årsjubileum och det kom mycket folk. Hasse Hansson står i mitten med ryggen mot den gamla kvarnen. Till vänster syns en skymt av möllarebostaden. Foto Christer Wallentin

Återvände från Mellanöstern till sitt barndomsparadis

Av Christer Wallentin


byggnad som ligger längst åt väster. När Hasse var barn, och besökte farmor och farfar i Vattenmöllan, var det ett stall. Sedan blev det sommarhus i Knut Gyllenstiernas ägo.

När Hasse köpte fastigheten Krapperup 19:2, det var 2003, började han med att bygga om det gamla stallet till ett hus som han kunde bo i när helst han ville vara i Vattenmöllan. Det skulle vara ombonat och bekvämt.

Hasses fastighet ligger på Sunds- sidan av den gamla banvallen. När man kommer vägen fram dyker den ombygg-da banvaktsstugan upp. Då är det dags att ta av nedåt havet. Det första som besökaren ser är inte mycket mer än två tak i slänten till vänster om infarten till gården. Det ena är beklätt med takpan-nor, det andra med vass.

Under taken finns dels vattenmöllan, dels möllarebostaden. Två högaktuella renoveringsobjekt – som jag återkom-mer till. Men först ber jag Hasse berätta om sig själv.

– Jag växte upp i Malmö, och efter studenten pluggade jag på tandläkarhög-skolan i Malmö. Som färdig tandläkare arbetade jag i folktandvården i Borås under några år. Sedan kom jag till Göte-borg, och efter en sejour i en privatprak-tik fick jag jobb på tandläkarhögskolan i Göteborg 1970.

– Där blev jag kvar i åtta år. Sam-tidigt som jag undervisade skaffade

jag mig en specialistutbildning i oral protetik. Det är ett ämne som omfattar tandproteser, broar och implantat, alltså olika sätt att ersätta dåliga eller saknade tänder.

– Under åren som lärare i Göte-borg kom jag i kontakt med professor Per-Ingvar Brånemark. Han var en av dom första i världen som utvecklade implantattekniken, hans metoder spreds snabbt. För mig kom det att betyda mycket att ingå i gruppen runt honom.

Jag lärde känna Hasse när jag för några år sedan kom med i gruppen som arbetar med att restaurera vattenmöllan. Han är en person som alltid uppträder vänligt och balanserat, lite eftersinnande.

Därför blev jag överrumplad när han plötsligt efter ett möte tog fram en kortlek och visade några tricks. Han fängslade oss direkt med sina lekfulla kortkonster och magiska repstumpar.

Senare upptäckte jag att Hasse inte heller är rädd för att ställa sig framför en granskande publik. Det visade han flera gånger på fjolårets torgdagar i Mölle. Hur har han blivit en sådan fingerfärdig magiker?

– Det började redan i åttaårsåldern. Pappa hade trollerisaker och han lärde mig ett par tricks. Men först i vuxen ål-der började jag utveckla mitt kunnande. Jag tog privatlektioner och 1970 blev jag medlem i Göteborgs Magiska Klubb. Sen dess har jag försökt hålla uppe min för-

måga genom att trolla för arbetskamra-ter, släkt och vänner. Tidvis har intresset legat i träda, men får jag bara träna lite så är jag igång igen.

Hasses intresse för trolleri fick stor betydelse en gång i mitten av sjuttiota-let. På våren 1974 besöktes Brånemarks team av en professor från tandläkarhög-skolan i Minneapolis. Så här berättar Hasse:

– Jag och min fru bjöd hem honom tillsammans med goda vänner. Efter maten plockade jag fram min kortlek och körde några kortkonster. Det visade sig att vi inte bara var kolleger med samma specialitet, dessutom gillade vi trolleri båda två. Vi fick väldigt bra kontakt och senare ordnade han en tjänst åt mig på sin avdelning på universitet i Minnea-polis. Jag och familjen stannade ett år i USA, och det blev en fantastisk tid med möjlighet att resa och uppleva stora delar av landet.

Året i Amerika sådde kanske ett frö. Ett bra tag senare, 1991, lämnade Hasse en klinikchefstjänst i Göteborg, och tog chansen att arbeta i Riyadh i Saudi- arabien på Mellanösterns största och mest välrenommerade sjukhus. Familjen var emellertid kvar i Göteborg, så Hasse flyttade hem efter ett år.

– Det var verkligen ett intressant år. Jag kände mig priviligierad som hade

Många resor Under åren i Sudiarabien har Hasse rest mycket. Först och främst har det varit i Riyadhs omgivningar, men han har också besökt flera andra länder på Arabiska halvön. På bilden är han i Mossy Cave-grottan där det finns både stora stalaktiter och stalagmiter. Foto Lars Bjurström

Vi campade i det fria,

gjorde upp lägereld och

satt och pratade om våra

länder. I öknen syns inga

ljus från byar eller städer.

Elden och stjärnorna ger

det ljus som behövs


fått möjlighet att arbeta i en så inter-nationell miljö. På sjukhuset fanns ett fyrtiotal nationaliteter representerade, och jag fick god inblick i andra länders kulturer, religioner och traditioner. Jag var utan tvekan mer openminded när jag återvände till Sverige.

Men Hasse var långt ifrån färdig med ökenlandet i söder. Han återvände 1998 och blev kvar där till sin pensionering tolv år senare. Därefter har han flera gånger ryckt in kortare perioder, senast i vintras. När jag frågar honom vad det är som får honom att åka ned igen och igen, svarar han:

– Jag fascineras av naturen därnere med öknar, grottor, hällristningar och berg högre än Kebnekaise. Dessutom finns Röda havet med sina otroligt vack-ra och färgstarka korallrev.

– Ofta på helgerna körde vi långt ut i öknen. Vi brukade bli ett stort gäng som gav oss i väg i fyra, fem bilar på torsdags-kvällen för att tillbringa fredag–lördag i naturen. Vi campade i det fria, gjorde upp lägereld och satt och pratade om våra länder. I öknen syns inga ljus från byar eller städer. Elden och stjärnorna ger det ljus som behövs.

Även om Hasse ger en positiv bild av Saudiarabien är han medveten om problem och brister. Det totala antalet invånare närmar sig 30 miljoner, men av dessa är cirka sex miljoner utlänningar utan medborgarskap.

För dem gäller inte fri sjukvård eller annan välfärd, och deras löner är låga – dock klart bättre än i deras hemländer. Gästarbetarna har de tunga, smutsiga och farliga arbetena, medan de saudiska männen vanligen återfinns i manschett- yrken hos myndigheter och i privata företag.

– Kvinnorna sköter hus och hem, men en förändring är på gång. På sjuk-husen är många läkare och sjuksköter-skor kvinnor, och på avdelningen där jag arbetade var det lika många kvinnliga tandläkare som manliga. I dag finns det kvinnor i Shouran, den rådgivande poli-tiska församlingen, liksom i näringslivet och i den akademiska sfären.

Trafiken är mycket aggressiv, berättar Hasse. Antalet trafikdödade är större per capita än någon annan stans i världen. Det är också väldigt skräpigt på gator och torg.

Allt annat då? Vad tänker Hasse om kvinnoförtryck, uråldriga sharialagar och bestialiska bestraffningar?

– Det finns ju, och jag har läst en hel del om Sau-diarabiens mörka sidor, senast Bitte Hammargrens bok Gulfen – en framtida krutdurk. Den kan jag rekommendera.

– Landet är så ungt. Det grundades 1932, alltså samtidigt med att Per Albin Hansson var statsminister hos oss. Tidi-gare bestod området av kringströvande nomadstammar som leddes av shejker som ofta låg i fejd med varandra.

– Moderniseringen har gått snabbt om man ser till det yttre. Däremot tar det mycket längre tid för att sociala normer och synsätt ska ändras. Man ska komma ihåg att det moderna Sverige har haft åtminstone 500 år på sig att bli vad det är i dag.

– Saudiska kvinnor som jag träffar vet om européernas och amerikanarnas syn på deras land. Men dom saudiska kvinnorna kontrar med hur äldre har det i västerlandet, till exempel i Sverige. Kvinnorna kan inte fatta att barnen som vuxna placerar sina föräldrar i äldrebo-enden där dom blir ganska isolerade.

Hasse arbetade i Riyadh i vintras när den diplomatiska krisen mellan Sverige och Saudiarabien var het.

– Visst, Margot Wallström har rätt i sin kritik, men som utrikesminister ut-trycker man sig inte som hon gjorde. Det hängde jag verkligen upp mig på. Alla jag träffade tyckte samma sak. Hennes uttalanden skadade svenska företag där nere liksom dom danska Muhammed-karikatyrerna under många år skadade danska företag i Saudi.

– Glöm inte heller hur det var i vårt eget land för mindre än hundra år sedan. Också hos oss hade mannen en särställ-

ning. En bra bit in på 1900-talet skulle kvinnorna inte gå omkring utan något på huvudet och en kort kjol sågs med oblida ögon. Men det har ju ändrats, och det har gått ganska fort. Det verkar som många inte vill komma ihåg hur det var.

– Förhållandena i Arabvärlden är inte givna en gång för alla. Under dom senaste åren har drygt 150 000 stu-denter fått stipendier, majoriteten av dem kvinnor, för att läsa på universitet utomlands. Vad kommer inte det att be-tyda när de återvänder med intryck från världens alla hörn.

Som tandläkare på det stora, statliga sjukhuset i huvudstaden hade Hasse tre sorters patienter: dels svårt sjuka perso-ner som behövde någon form av tand-vård, dels VIP-personer ur den kungliga familjen, ministrar och diplomater, dels vanliga saudiska medborgare som hade lyckats få ett nådigt tillstånd att bli behandlade på sjukhuset.

– Prinsar och prinsessor har varit mina patienter. Det har sina sidor att behandla sådana personer. Det kan före-komma att säkerhetsmän några timmar innan kan komma till kliniken för att kolla att det inte finns några hot eller fa-ror. Om ingreppet till exempel ska ske en onsdag klockan 11, kan patienten komma först flera timmar senare. Det kan vara för att gäcka en eventuell attentatsman

Hällristningar visar att Arabiska halvön var bebodd för länge sedan. Det här konstverket finns vid Schwaymis i norra Saudiarabien och är cirka 7 000 år gammalt. Foto Lars Bjurström


eller att den prominente patienten har valt att göra något annat än att passa sin tandläkartid hos mig.

Även i Saudiarabien öppnade Hasse emellanåt sin trollerilåda. En gång und-rade han om han hade gjort det en gång för mycket. En av hans patienter, en medelålders shejk av beduinsläkt, bjöd hem honom till sitt läger i öknen.

– När jag kom in i ledarnas stora tält möttes jag av min värd och hans vänner, enbart män. I en bakre del av tältet satt en grupp äldre män och spelade kort. Dom undrade om jag i mitt land spelade liknande spel? Jag svarade att även vi spelade kort och kunde samma spel, trettioett. Jag blev inbjuden att vara med. När vi spelat några runder visade jag några korttricks.

– Men det skulle jag inte ha gjort! Dom blev vettskrämda, spärrade upp ögonen och ryggade tillbaka. Tydligen trodde dom att onda makter var i farten. Sönerna störtade fram och frågade mig vad jag gjort. Sönerna förklarade sedan på arabiska vad som hade hänt, att det bara var på skoj. Och så småningom lade sig lugnet.

När Hasse växte upp besökte han regelbundet farmor och farfar i Vatten-möllan, både sommar och vinter, och han ville inte släppa tanken på att kunna komma tillbaka för gott.

Det skulle kanske aldrig gå att köpa farföräldrarnas gård – som hade blivit friköpt från Krapperup – men kanske ett ställe i närheten.

Det osannolika skedde. Gården blev till salu i början av 2000-talet, och Hasse fick möjlighet att köpa den. Nils-Erik Nilsson, den gamle arrendatorn på en av granngårdarna, spelade en viktig roll för att det blev så.

Hasse arbetade ju nere i Saudiarabien och hade ingen aning om att gården var på väg att säljas. Eftersom Nils-Erik kän-de till Hasses släktband med vattenmöl-lan, såg han till att Hasse underrättades om vad som var i görningen.

När förvärvet väl var klart, och Hasse började granska vad det var han hade köpt, blev han förskräckt när han insåg i vilket bedrövligt skick den gamla kvar-nen var. Den hade lagts ned 1897 och därefter delvis använts som matkällare. Underhållet hade varit sporadiskt, och i början av 2000-talet, alltså efter drygt hundra år, hade förfallet gått så långt att stenmurarna riskerade att rasa och det stod vatten ovanför kvarngolvet.

– Vad skulle hända om byggnaden kollapsade? Skulle jag bli ansvarig för att ha förstört ett kulturarv? Var det över huvud taget möjligt att rädda vattenmöl-lan? Sådana frågor snurrade i skallen,

och för att få svar tog jag kontakt med sakkunniga människor inom arkeologi, byggnadsvård, arkitektur, kulturhistoria, antikvarisk restaurering med mera.

– Experterna kom gemensamt fram till att det skulle gå att bevara kvarnen för eftervärlden, så vi bildade en kom-mitté med uppgift att restaurera byggna-den. Några år senare ombildades den till Föreningen Vattenmöllans Vänner.

Arbetet har varit framgångsrikt och själva byggnaden är säkrad. Restaure-ringen har i möjligaste mån gjorts med samma material och metoder som när kvarnen byggdes 1758. Den har följts av expertis och dokumenterats i rapporter. Fonder, stiftelser och myndigheter har skjutit till pengar.

– Det känns bra att vi har kommit så här långt. Men nu står vi inför nästa stora steg. För att nå målet att kunna visa hur det gick till när man malde mjöl måste maskineriet inne i kvarnen rekon-strueras. Två stora vattenhjul med axlar ska byggas och komma på plats. Någon form av kvarndamm behövs och en ränna som leder vattnet till vattenhjulen. Därtill kvarnstenar och en massa större och mindre delar i trä.

I höstas hade arbetet med vatten-möllan pågått i tio år, och det firade föreningen med ett öppet hus som drog mycket folk. Hur långt har projektet kommit om ytterligare tio år?

– Jag hoppas att vi har löst vattenfrå-gan vid det laget och att maskineriet är på plats. Men jag vet att sånt här tar tid, och att det gäller att vara tålmodig och arbeta långsiktigt.

– Det vore fantastiskt att få se vattnet forsa in och höra vattenhjulen braka igång. Tänk att få nymalet mjöl i handen, vilken känsla!

LÄS OCKSÅMöllan i bruk under nästan 300 år, i Kullabygd 2014, sidan 63–89.

Rent mjöl i påsen, Caroline Ranby om Vatten-möllan i Gård & Torp 2015 nummer 4.

Föreningens hemsida: vattenmollan.se.

• Hasse Hansson är med i byföreningens styrelse sedan i mars 2015.

Flyg

foto

Ber

til H

agbe

rg, S

esam

phot

o 20

10


Storgatan 47, Höganäs, tel 042-34 04 44

4646

faller igen med en duns. I dag var det post. Sensommardagen vibrerar av värme. Morgonens

soldis dröjer sig kvar, ljusblå himmel, några ensta-ka vindilar sveper då och då från Sundet. Naturen och trädgården är inlindad i skön lojhet. Den känsla som infinner sig med tröttheten efter några hektiska sommarmånader, där mycket har kretsat kring barn, barnbarn, aktiviteter, bad och sällskapsliv.

Tid för eftertanke – semesterfirarna har åkt hem. Genom fönstret, som står på glänt, hörs radion svagt. Värmen ska visst fortsätta. Alla måsten är avklarade, nästan. Några har försvunnit i djup glömska. Några lever kvar och gnager, skapar lite ängslig ångest. Visst, vi skulle ha gjort det också, måste fixa det till nästa sommar!

Byn är innesluten i ett varmt lugn, nästan inga bilar kör längs vår gata eller i byn. Tystnaden tar över och livet tycks försjunka i en inre harmoni. Rofullt. Även berget utstrålar denna förmiddag vila och lugn. Flock-en med starar flyger ivrigt fram och tillbaka, de äldre vill säkert få ihop alla. Planerar de sin resa söderut? De kanske vill träningsflyga inför den stora flytten.

Tidningen är läst och kaffet i den halvt urdruckna muggen har svalnat. Det var länge sedan elva-kaffe fick plats i dagsschemat.

Jag lyfter på locket till brevlådan. Ett vykort. Från vem? På baksidan står det: »Stort tack för senast – som vanligt jättetrevligt, och nu är vi hemma i vardagens brus. Barnen började i måndags, känns faktiskt rätt OK. Jättestor kram från oss alla.«

På framsidan är det en gammal träbåt med glasflas-kor eller är det flaskpost? Längst ned står med liten stil »Tripoli Lampedusa« och konstnärens namn: »J. Korner«.

Mina tankar bryts abrupt av en gäll signal från mobilen. Ännu en hurtig telefonförsäljare, hinner jag tänka, innan jag ser på displayen att det är Oscar, barnbarnet, som ringer.

– Hej Oscar, morfar här.– Hej, kommer du ihåg när jag var med mamma

och pappa i London, och att det var en kille som hade blivit av med sin plånbok? En ficktjuv hade snott den.

– Ja.– Pappa lånade honom hundra euro för att han

skulle kunna åka till sin kusin som han trodde fanns på en ö.

– Ja, på Lampedusa.– I dag kom ett brev med hundra euro, och killen

vill att jag ska börja brevväxla med hans lillasyster på engel-ska. Kul, va? Och du som sa att vi var dumma som gav honom pengarna, han skulle bara ta dom.

– Ja.– Nu har jag inte tid och

prata mer, ska spela fotboll med Hugo. Hej då!

– Hej!

En virvelvind drog genom huvudet, och tankarna flög åt olika håll. Vad sade Oscar, egentligen? Hade han fått ett

En sensommardag i MölleAv Gert Svensson

Den gula postbilen rundar snabbt hörnet vid gran-nens oxelhäck, det välkända ljudet från locket på grannes brevlåda, sedan högre motorvarv och nu vår brevlåda. Brevbäraren öppnar locket och det

)


4747

brev med pengarna som familjen lånat ut i somras till en afrikansk kille som bodde i London? Och samtidigt fått en brevvän på engelska. Hade killen träffat sin kusin, vad hände?

Sakta växer tanken. Det var inte det Oscar sade, utan att jag inte hade trott på killen i London. Jag, som inte hade varit med, utan bara hört allt berättas i efterhand.

Det här känns olustigt, och känslan växer. Varför ska jag vara så snabb och säga vad jag tycker? Kunde jag inte ha varit tyst och låtit familjen ha sin his-toria i fred. Varför förstöra något som barnen tyckte var spännande och hade berättat med glädje.

Tänk att Oscar vågade ringa och berätta. Oron i magen glider sakta över i en varm, inre stolthet som sprider sig, skönt och tryggt. Känslan av glädje blir starkare. Tänk att de vågade lita på någon som de inte kände.

Flocken med starar flyger lika ivrigt som tidigare, runt, runt. Sakta tunnas morgondiset ut längs berget, försvin-ner bort och solljuset blir allt starkare. Det blir en varm sensommardag.

Allt ljud som hörs är stararnas kvit-ter och ett entonigt dovt maskinljud i fjärran. En skördetröska?

Skönt, inga måsten i dag. Lika kravlös är byn. Allt är försjunkit i stilla förmiddagsro, i väntan på hösten och vintern … och en ny sommar.

)



bikecykling. Andra föredrar den vackra golfbanan; en mer kontrollerad och mindre svettig form av motionsutövning.

En vacker dag i februari gick jag ut till Ransvik och blev förskräckt över att se hur hårt de senaste stormarna hade gått åt plattan närmast bryggan.

Badplatsen har länge varit en symbol för det fria badliv som utvecklades i Mölle omkring förra sekelskiftet. Än i dag dras människor till Ransvik, och det är lätt att förstå när man tänker på de ljuvliga baden och den dramatiska miljön.

Gustaf Elfverson var pionjärDen som först insåg att Kullaberg skulle kunna intressera turister var Gustaf Elfverson, en av nio överlevande syskon i en barnaskara på tretton. Han var en framsynt person och tog 1850 över Kullagården efter sin mor. Några år senare gifte han sig med Henriette Kullin, och tillsammans förvärvade de ytterligare mark.

Redan 1749 beskrivs Kullagårdens vackra läge i Linnés Skånska resa, och i mitten av 1800-talet kände man till Kullagården i Danmark. Den danske kungen besökte Kullen sommaren 1852 och blev väl bemött av Gustaf Elfverson. Oscar II och prins Eugen kom också på besök, men det var betydligt senare, 1886.

Kungligheternas intresse för Kullaberg blev starten för ett omfattande arbete att göra berget mer tillgängligt för både turisterna och invånarna i Kullabygden.

Den gamla vägen till Kullens fyr gick efter grin-darna norrut mot Djupadal. Gustaf Elfverson såg till att vägen fick en ny sträckning längs sydsidan av berget. Med inspiration från Rivieran döptes den till Italienska vägen.

Gustaf Elfverson förstod värdet av att göra det lättare för folk att kunna ta sig till Kullabergs grot-tor. Han lät bland annat bygga trappor av gråsten

Av Christina Ståhl Hallengren

och ekstockar ned till Josefinelustgrottan. Inne i grottan blev det till och med bänkar och bord.

Ovanför Josefinelust och Oscarsgrottan byggdes en utsiktsplattform. Stigar till flera andra grottor anlades också, liksom stigar som gick i väst-östlig riktning på bergets båda sidor. Allt detta är av stort kulturhistoriskt värde.

Baronen ägde Kullaberg från 1860Trots att intresset för att besöka Kullaberg ökade fick Gustaf Elfverson ekonomiska bekymmer, och 1860 sålde han gården till baronen på Krapperup, Nils Gyllenstierna. Elfversson fortsatte emellertid att verka för turismen som arrendator.

Gemensamhetsbaden i Ransvik uppstod spontant omkring 1890. Efterhand blev badlivet alltmer omtalat och drog många besökare från både Sverige och andra länder. Baronen bestäm-de emellertid att gemensamhetsbaden skulle upphöra. De låg inte i linje med den allmänna moraluppfattningen, ansåg han.

Men så blev det inte. Däremot byggdes bad- hytter i både Ransvik och Solviken för att omkläd-ningsproceduren inte skulle väcka anstöt.

Alla ville ut till RansvikI Ransvik gjorde man på 1910-talet i ordning området nedanför den plats där kaffestugan 1922 kom att byggas. Ytan planades ut och gjordes hård med hjälp av rundade, flata stenar, så att som-margästerna kunde gå utan risk att falla. Senare byggdes också en låg, cirkelformad mur.

Järnvägen till Mölle invigdes 1910. Många tågresenärer begav sig genast efter ankomsten ut till Ransvik för att sola och bada. Detta dokumen-terades av fotograf Peter P. Lundh, vilket bidrog till att Ransvik blev vida känt.

Människor promenerade till Ransvik på den stenbelagda stigen från Mölle via Solviken. Håga-de besökare kunde också låta sig ros från hamnen i Mölle. Först 1931 byggdes en brygga i Ransvik där större båtar kunde lägga till.

En hel del gjordes alltså i Ransvik under några decennier i början av förra seklet för att under-

En hel del gjordes i Ransvik under några decennier i början av

förra seklet för att underlätta för badgästerna och främja

turismen. Detta är i dag till stor del spolierat av naturens krafter

och som en följd av bristande underhåll

Med sommaren kommer turister från när och fjärran till vår bygd. För många ger Kullaberg fysiska utmaningar i form av bad, klättring, kajakpaddling, vandring, och löpning – numera också mountain-


På 1930-talet ordnade man skönhets-tävlingar ute vid Ransvik. På bilden ska Idealflickan utses, en tävling i regi av Filmjournalen. Kandidaterna sitter på en låg, cirkelformad mur. Rester av den fanns kvar 2004, men försvann definitivt i stormen Gudrun.

Framför flickorna ser man den plana yta som gjordes slät med stenar och betong på 1910-talet. Den gjorde det lätt att nå badbryggan och var ett ställe att sola på. Foto Peter P. Lundh

Bilden ovan visar att det i dag inte är mycket kvar av plattan. Foto Christer Wallentin

Kulturhistoria på väg ut i havet


lätta för badgästerna och främja turis-men. Detta är i dag till stor del spolierat av naturens krafter och som en följd av bristande underhåll.

Kullabergs Natur tar överSkånes Naturskyddsförening bildades 1910. Några år senare skapade fören-ingen ett konsortium i aktiebolagsform för att ta över västra Kullaberg. Det fick namnet Aktiebolaget Kullabergs Natur.

Nils Gyllenstierna hade svårt att få västra Kullaberg ekonomiskt bärkraftigt. Han var visserligen inte så intresserad av att berget översvämmades av främlingar, men han kände ansvar för naturvärdena, och gick med på att sälja området till det nybildade bolaget. Därmed var det inte längre någon risk för att stenbrytningen skulle återupptas och förvandla Kulla-berg till makadam.

Bolaget började genast göra förbätt-ringar. En brunn grävdes i Ransvik och en annan på Kullagården. Stigen mellan Solviken och Ransvik fick flata stenar och trappor på besvärliga ställen. Det blev lättare för allmänheten att ta sig ned till Djupadals mal och Ablahamn. Bolaget månade också om naturen på berget, vilket var till gagn för både fauna och flora.

Inträdesavgiften finansieradePå 1920-talet kostade det 50 öre att besöka Kullaberg. Med många besökare blev det mycket pengar och det räckte för att till stor del finansiera bolagets kost-nader för investeringar och skötsel.

Inträdesavgiften ifrågasattes genom åren, bland annat med argumentet att den stred mot allemansrätten. Avgiften fanns emellertid kvar så länge bolaget ägde västra Kullaberg.

Naturvårdsverket tog över ägandet 1999 och länsstyrelsen fick i uppdrag att sköta förvaltningen av Kullaberg. Det dröjde emellertid ända till 2010 innan myndigheterna beslöt att ta bort avgiften för bilar och bussar.

Frågan är om detta var så klokt. I dag hade pengarna kommit väl till pass för att reparera det väder och vind raserat.

De nuvarande ägarna till Ransviks Café, Anders och Ellen Kjellner, tog över

stället 2004. Då fanns fortfarande rester av muren nedanför servering-en kvar. De sista stenarna i muren försvann emellertid när stormen Gudrun drog förbi.

Man gjorde ett försök 2005 att laga planen framför bryggan med en betong-kaka, men hela den lyftes ut av senare stormar.

Den anlagda gångstigen mot Ransvik förbi Solviken tog mycket stryk av stormarna 2014. I dag är stigen ojämn och består mest av grus och lösa stenar.

Snabb insats behövsDen stora solplattan i Ransvik har djupa hål där vattnet pressar på både underifrån och ovanifrån, se bilden på föregående sida. Om den inte repareras snarast, dröjer det inte länge förrän någon trampar fel och skadar sig.

Varken länsstyrelsen eller Natur-vårdsverket har avsatt några pengar för att reparera i Ransvik.

Anders Kjellner har två gånger – med något års mellanrum – föreslagit att kommunen tar över skötseln av bad-platsen, men fått nekande svar. Hans propå ligger nära till hands, eftersom kommunen sedan länge tar ansvar för både Fågelviken och Solviken. Fågelviks-bryggan upprustades rejält för ett par år sedan och Solviken ska få en ansiktslyft-ning under 2016.

Men för Ransvik verkar kommunen alltså inte ha något intresse, och det tycker jag är anmärkningsvärt. Den marknadsför ju Kullaberg inklusive Ransvik i sina turistbroschyrer.

Renovering i tre stegAnders Kjellner har skissat på en reno-vering av Ransvik i tre steg. Det första steget – att gjuta en kajkant mot havet på ömse sidor om bryggan – fordrar kompetens och skulle uppskattningsvis kosta 200 000–300 000 kronor. De följande åtgärderna är enklare och skulle kunna utföras av intresserade.

Med ett allmänt upprop vill Anders Kjellner samla privatpersoner som vill bidra till att rädda Ransvik. Det är ett gott initiativ, och jag hoppas att många ställer upp. Läs mer ››› molle.se

Naturen i Kullaberg har mycket att ge. Därtill kommer baden, stigarna och trapporna, kort sagt allt som gjordes för hundra år sedan för att främja turismen. Detta har inte bara ett stort kulturhis-toriskt värde, det underlättar också för dagens besökare att vandra på berget och löga sig i Sundet.

Det behövs en opinion för att bevara och utveckla Kullaberg. Att reparera det stormskadade Ransvik är en första konkret uppgift.

TACK TILLChrister Elfversson, Kristofer Håkansson, Arne Jönsson, Anders Kjellner, Hans-Otto Pyk och Per Sjögren för samtal.

LÄSTIPSAB Kullabergs Natur 1914–1999 – förvaltning, forskning, naturvård och turism av Lars Påhlsson med flera, Lund 2014.

Mölle 500 år – genom fem sekler 1491–1991 av Hans-Otto Pyk, Mölle 1991.

Mölle-Kullen genom tiderna – bidrag till Kullabygdens historia av Anders W. Mölleryd, Stockholm 1958.

Det vackra huset i Möllebergsbacken – om 150 år av turism vid Kullabergs fot av Erik Magnusson, Kristianstad 2009.

STÖD KAMPANJENRädda Ransvik-kampanjen. Kontakta Anders Kjellner: [email protected]

Grottorna i Kullaberg blev mer tillgängliga för besökare när först Gustaf Elfverson, och sedan Kullabergs Natur, lät anlägga stigar till några av dem. Grottorna i Josefinelust ligger på bergets norra sida. Foto Mats Roslund, HD


SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE spf.se/kullabergmolle

Vi vänder oss till dig som är pensionär och vill vara aktiv i både kropp och själ, vill träffa nya vänner, umgås och ingå i en fin gemenskap.

Den 8 september│Besök på Mölle fiskrökeri klockan 13. Vi äter lunch och därefter får vi information om verksam-heten och en guidad visning.

Den 22 september│Det koreanska undret, Martin Malmfors berättar om Korea, klockan 14 i stationshuset. Martin är bosatt i Mölle och Seoul, har arbetat i Korea och är gift med en koreanska.

Höstens program delas ut till medlem-mar i slutet av augusti. Programmet finns även på vår hemsida. Anmälan till våra aktiviteter är obligatorisk. Hör gärna av dig om du har några frågor:

Britt Gudmundson 042-34 79 04 eller 070-868 14 81 [email protected]

Ronny Klang 042-34 76 07; eller 070-277 80 20 [email protected]

KAPELLFÖRENINGEN Sommarens musikandakter hålls i Mölle kapell, alltid på en onsdag klockan 20.

Den 24 juni│Amerikanska Folktoner med JP Trio.

Den 1 juli│Reunion med Floodgate.

Den 8 juli│Oscar Fransson, trumpet, och Maja Malmström, orgel.

Den 15 juli│Körmusik med sånggruppen Ancora.

Den 22 juli│In my Solitude – Från Bach till Duke med Mia Birch Engsager, orgel, och Tomas Trulsson, saxofon.

Den 29 juli│En nordisk kärleksaffär med Josefine Andersson, sång, och Daniel Beskow, piano.

Kapellet visas den 13 juli–den 26 juli alla dagar i veckan klockan 13–17 utom lördagar.

FÖRENINGSSIDAN

MÖLLE GOLFKLUBB mollegk.se

Varje torsdag klockan 17.30 fram till den 13 augusti har vi golf för alla som är intresserade. Vi lottar ihop bollar och spelar elva hål.

I sommar kör vi som vanligt juniorträ-ning på tisdagar, onsdagar, torsdagar och söndagar. Ett ypperligt tillfälle att pröva på att spela golf och träffa nya kompisar.

Den 23–24 juni│hemmaläger för alla juniorer som vill vara med. Anmälan på hemsidan.

Vecka 30│Mölleveckan med olika täv-lingar och arrangemang.

Den 23 augusti│tävling ICA Invitational.

13 september│den traditionella Bunkalagstävlingen.

SVANSHALL │ svanshall.net

Under juli kommer det att finnas yoga i Svanshall, se vår hemsida.

Den 8 juli│Grillafton på hamnen. Ta med något gott att grilla.

Den 25 juli│Svanshallsdagen från klockan 13 på hamnen. Familjefest med båtar, loppis, lotteri, utställningar kaffe, korv, kakor och mycket mer.

Den 12 augusti│Grillafton på hamnen. Grillen är tänd, ta med vad du vill grilla.

Den 13 september│Höstfest för hela familjen med lekar, lotteri, grillade äpp-len, äppelkaka och annat skoj.

Välkommen in Alltid öppet när jag är där

Lillemor Löfgren073-078 59 54

Galleri Annexet, Mölle

Byföreningens månadsbrevMejla till [email protected] om du vill få löpan-de information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter med mera.

Möllekuriren på webbenGå till www.issuu.com och skriv i sökrutan: Möllekuriren. Tidningen läggs ut där med två nummers fördröjning.

Bli medlemÅrsavgiften är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren utdelad i Mölle. För övrig distribution tillkommer inom Sverige 125 kronor per år; för utlandet 225 kronor per

år. Bankgiro 5617-3883.

Möllekuriren 2015 nr 2

Documents

Transcript of Möllekuriren 2015 nr 2