Matkronan - LRF

MatkronanVem får konsumentens pengar?

Moms

2 SAMMANFATTNING

Vad vi äter förändras över tid. Trender och dieter styr, liksom nya kostråd. Men ur ett större per-spektiv är det främst en globalisering av våra vanor som står för de stora förändringarna. Vi har anpassat oss till en mer kontinental livsstil och en allt mindre del av det vi betalar för maten går till svenska producenter. I den här rapporten kommer den ekonomiska situationen för den svenska bonden att belysas ur tre perspektiv.

I rapportens första kapitel kommer pris- och kostnads-utvecklingen på råvaror och livsmedel att redovisas medan det andra kapitlet handlar om vilken typ av mat som konsumeras. Det tredje kapitlet redogör för hur de pengar vi lägger på mat fördelas mellan de olika aktörer som förser oss med varorna: bonden, livsmedelsindustrin, matbutiken och staten.

Idag går 35 procent av det vi betalar för livsmedel i butik till importerade varor, en ökning med 15 pro-centenheter sedan mitten av 1990-talet. Den svenska bondens andel av vår matbudget krymper således, och idag uppgår den till 13 procent. Det är en betydligt lägre andel än för 20 år sedan. Konkurrensen från andra länder har lett till billigare mat medan kostna-den för att producera maten har ökat markant.

Fram till 1990-talet hölls priserna på jordbruksråvaror i Sverige uppe genom en kraftigt reglerad och subven-tionerad jordbrukspolitik. I och med avregleringen sjönk priserna och vid EU-inträdet öppnades gränser-na för billigare import från övriga EU vilket gjorde att priset på både råvaror och livsmedel i butik sjönk ytterligare fram till 2005. Under 15 år blev maten med andra ord relativt sett billigare. Samtidigt steg lönerna och matens andel av konsumtionen minskade dras-tiskt. För bönderna blev den ökade konkurrensen hård och antalet lantbruk minskade medan de som fanns kvar blev allt större.

År 2005 skedde ett trendbrott. Lagernivåerna på jord-bruksprodukter sjönk samtidigt som efterfrågan från en växande och allt rikare världsbefolkning ökade. Det bidrog till globalt ökande råvarupriser. Det fick till följd att även de svenska bönderna började få mer betalt igen. Råvarupriserna har sedan dess varierat betydligt mer än tidigare, vissa år har det varit rekord-priser, andra år har priserna varit tillbaka på samma låga nivåer som i början av 2000-talet. Priserna i butik har inte varierat lika mycket men under det senaste året har prishöjningarna även nått konsumenterna. Trots högre priser har inte alla jordbruksprodukter kommit upp i samma prisnivåer som under början av 1990-talet. Mjölken är ett exempel där bonden får mindre betalt nu än för 20 år sedan om man tar hän-syn till inflationen.

Jämfört med övriga EU har livsmedelspriserna i Sve-rige anpassats och ligger nu närmare EU-genomsnittet än vid inträdet 1995. Den starka kronkursen de senas-te åren har dock gjort att Sverige vid en jämförelse återigen tillhör ett av de dyraste länderna att handla mat i. Jämfört med andra EU-länder lägger vi dock en något lägre andel av vår inkomst på mat. Skillnaden mellan EU-länderna, både vad det gäller prisnivåerna och den andel av hushållsinkomsten som spenderas på mat, minskar över tid medan länder utanför, som Norge och Schweiz, relativt sett har blivit allt dyrare.

Stora förändringar när våra matvanor globaliseras

3 MATKRONAN – MATeNs KOsTNAd, fRåN jORd Till bORd

I detta kapitel kommer prisutvecklingen på livsmedel att beskrivas – från kostnaden för den företagare som producerar livsmedlet till priset vi konsumenter betalar. Priset för maten bestäms av flera komponenter. I grunden ligger råvaran, vars värde avgörs av vad den kostar att produce-ra – men bara till en viss del.

Mest avgörande för en varas pris är snarast vilka mer-värden råvaran har och vad motsvarande råvara kostar hos konkurrenterna, både de svenska och de i andra länder. I nästa led förädlas råvaran och kostnader för främst personal och teknik tillkommer. Därefter kom-mer livsmedlet ut i butik, där vi som konsumenter kan köpa det för det pris som handlaren sätter efter att ha tillgodosett sina egna marginaler samt tagit hänsyn till konkurrensen. På vägen sker även en hel del svinn som ger kostnader i alla led.

Hur prisnivån i de olika leden har förändrats sedan mitten av 1990-talet fram till idag ses i Figur 1.

Jämfört med det generella prisläget blev maten allt billigare under en lång period men har sedan 2008 följt den allmänna prisnivån. Under de senaste två åren har priserna på jordbruksvaror till och med haft en snabbare ökningstakt. Den visas i konsumentpris-index, KPI, medan prisutvecklingen för jordbruksreg-lerade livsmedel, som inte inkluderar frukt och grönt, visas i KPI-J.

Figuren visar också att bonden de första tio åren efter EU-inträdet 1995 fick allt mindre betalt medan kost-naderna blev allt högre. Detta blir tydligt vid en jäm-förelse av A-index, som visar utvecklingen för avräk-ningspriser, det vill säga vad bonden får betalt för råvaran, och PM-index som visar produktionsmedels-priserna (kostnaderna för att producera råvaran). Den snabbaste prisutvecklingen har livsmedelsindu-strin stått för. Produktionsprisindex, PPI-J, som visar priserna för reglerade jordbruksvaror vid försäljning till marknaden, har haft en snabbare utveckling än både de matpriser konsumenten betalar (KPI-J) och den övriga prisutvecklingen i samhället (KPI). Vad dessa prisförändringar beror på kommer att beskrivas i en redovisning av varje led för sig.

Matens kostnad – från jord till bord

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

F1. Prisutveckling i Sverige 1995-2013. 1995 = 100

60

80

100

120

140

160

180 A-index

PM-index

PPI-J

KPI-J

KPI

19

95

19

97

19

99

20

01

20

03

20

05

20

07

20

09

20

11

F3. Index för några av jordbrukets produktionsmedel mellan 1995-2012. 1995=100

50

100

150

200

250

300 Övrigt

Veterinär

Gödsel

Växtskydd

Foder

Energi

Utsäde

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

F2. Index för avräkningspriser mellan 1995-2012. 1995 = 100

60

80

100

120

140

160

180 Kött

Mejerivaror

Vegetabilier

19

96

19

98

20

00

20

02

20

04

20

06

20

08

20

10

20

12

F8. Prisutvecklingen på livsmedel i EU. 1996=100

8090

100110

120130

140150

160170 Sverige

Finland

Danmark

EU27

19

95

19

97

19

99

20

01

20

03

20

05

20

07

20

09

20

11

F5. Index för avräkningspriser på jordbruksprodukter i EU. 1995=100

60

80

100

120

140

160

180 Sverige

Finland

Danmark

EU27

EU15

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

F6. Produktionsprisindex för samtliga varor samt för livsmedel. 1995=100

80

90

100

110

120

130

140

150

160 Vegetabilier exkl grönsaker

Mejerivaror

Kött

Livsmedel, totalt

Totalt exkl livsmedel, drycker & tobak

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

F7. Utveckling av konsumentprisindex, KPI. 1995=100

80

90

100

110

120

130

140 KPI Kött

KPI Mejerivaror

KPI Vegetabilier

KPI Jordbruks-produkter

KPI totalt

Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket

1 I slutet av 1980-talet kostade jordbrukspolitiken staten närmare 17 miljarder kronor om året trots att de svenska matpriserna låg 60 procent över priserna i dåvarande EG. I det läget beslutade en enig riksdag om en helt ny jordbrukspolitik som skulle styras av marknadspriser och konsumenternas efterfrågan. Avregleringen blev emellertid kortvarig. 1995 blev Sverige medlem i EU och jordbruket återreglerades, denna gång i en gemensam europeisk jordbrukspolitik. Källa: Nationalencyklopedin www.ne.se/rep/jordbrukshistoria-svenskt-jordbruk-efter-andravarldskriget

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

F2. Index för avräkningspriser mellan 1995-2013. 1995 = 100

60

80

100

120

140

160

180 Kött

Mejerivaror

Vegetabilier


Bönderna har fått allt mindre betalt …Från mätperiodens start 1995 och fram till 2005 sjönk priserna för jordbruksvaror, en trend som inte enbart hade samband med de fallande priserna vid EU-inträdet, utan som pågått sedan avregleringen1 i början av 1990-talet. Mest föll priserna på kött, se Figur 2. En förklaring var de lägre importpriser som industrin var tvungen att ta hänsyn till när den satte priserna på råvaror från de svenska jordbrukarna. Under 2005 vände dock den nedåtgående utveckling-en, dels på grund av ett dåligt skördeår i Sverige, dels för att priserna på världsmarknaden började stiga. Främst var det vegetabiliernas priser som sköt i höj-den men mejerivaror och kött följde snart efter. De senaste åren har präglats av större svängningar i priserna än tidigare, vilket följer utvecklingen på världsmarknaden.

Trots de prisökningar som skett i slutet av mätperio-den så var de inflationsjusterade reala avräkningspri-serna 3 procent lägre 2013 än 1995. Tittar man på enskilda varukategorier låg mejeri- och köttpriserna 4 respektive 22 procent lägre medan priserna på vege-tabilier hade en positiv utveckling och låg 7 procent högre än inflationen. Det visar en bearbetning av statistik från Jordbruksverket.

I Tabell 1 jämförs utvecklingen på en rad jordbruks-varors pris och värde. Omräknat till 2013 års prisnivå fick mjölkbonden 3,80 kronor per kilo mjölk 1995. Sjutton år senare, 2013, hade avräkningspriset gått ner till 3,70 kronor per kilo. 2013 var ändå ett år med rekordhöga avräkningspriser, ett år tidigare var de

nere på 3,38 kronor per kilo. Även priserna på potatis ligger lägre idag medan företagare med produktion av vete, slaktsvin och nötkött får mer betalt.

T1. Pris och värde av några jordbruksvaror 1995 och 2013

Avräkningpris, kr/kgAndel av

jordbruksvärdet, %

1995 i 2013 års prisvärde 2013 1995 2012

Mjölk 3,80 3,70 26 17Vete 1,38 1,67 5 7Matpotatis 3,08 3,00 4 3Slaktsvin 2) 15,10 17,08 12 7Nötkött, sammanvägt 2) 25,44 26,68 10 8

2) Tidigaste prisuppgifterna är från 1996Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket

… medan kostnaderna för att producera har blivit allt högrePrisnivån på produktionsmedel, det vill säga de insats-varor som bönderna behöver för att producera jord-bruksvaran, har ökat betydligt mer än både avräk-ningspriser och inflation. Totalt ökade PM-index 35 procent mer än inflationen mellan 1995 och 2013. Den drastiska uppgången beror framför allt på högre pri-ser på arbetskraft och olja, där råoljepriserna i sin tur har medfört en prisökning på energi- och drivmedel, handelsgödsel och växtskydd under hela perioden, se Figur 3. Arbetskraftskostnaderna syns framför allt i veterinärkostnaderna men även i underhållskostnader för maskiner och byggnader, som redovisas i linjen ”Övrigt”. När det gäller foderkostnaderna låg dessa på en jämn nivå fram till 2005 då priserna på vegetabilier ökade.

F4. Fördelning av jordbrukets kostnader 2012, %

Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn (EAA) och Jordbruksverket

Utsäde och förökningsmaterial 6,3

Energi, smörjmedel 10,8

Gödnings- och jordförbättringsmedel 6,9

Växtskyddsmedel och bekämpningsmedel 2,3

Veterinärkostnader 0,9

Djurfoder 31,6

Underhåll av utrustning 6,6

Underhåll av byggnader 2,3

Jordbrukstjänster 7,0

Indirekt mätta �nansiella tjänster (�sim) 2,3

Andra varor och tjänster 23,01995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

F3. Prisindex för några av jordbrukets produktionsmedel mellan 1995-2013. 1995 = 100

50

100

150

200

250

300 Övrigt

Veterinär

Gödsel

Växtskydd

Foder

Energi

Utsäde


I Figur 4 kan man se att kostnaderna för foder står för nästan en tredjedel av de totala kostnaderna för jord-bruksproduktionen och de har ökat med 55 procent sedan 2005. Den näst största kostnaden är andra varor och tjänster, exempelvis entreprenadtjänster. Dessa står för nästan en fjärdedel av kostnaderna.

Utvecklingen med högre priser på produktionsmedel och mindre betalt för slutprodukten har lett till sjun-kande lönsamhet för många svenska bönder. Detta har i sin tur medfört en strukturrationalisering, där en högre produktivitet och effektivitet har varit nödvän-dig för att kunna vara kvar på marknaden. Antalet lantbruksföretag minskade från 87 000 1995 till 68 000 2010.

Priserna i EU närmar sig varandraJämfört med övriga EU har av räkningspriserna i Sve-rige släpat efter. Samma utveckling har också skett i våra grannländer Finland och Danmark, även om Finlands priser har tagit igen detta de senaste åren, se Figur 5. EU152 har en något långsammare prisuppgång än EU273. Prisnivån i de länder som blivit medlemmar i EU efter 1995 var dock generellt lägre från början och inflationen högre, vilket gör att den faktiska ökningen inte är lika stor. Utvecklingen går mot att de olika medlemsländernas prisnivåer närmar sig varandra. Nedgången i de svenska priserna de

senaste två åren kan förklaras med att kronan har varit stark och eftersom jämförelsen utgår från priser i euro blir dessa relativt sett lägre i Sverige.

De reala avräkningspriserna har under hela perioden sjunkit med cirka 10 procent för både EU15 och för Sverige. Sedan 2005 har de dock stigit med 17 procent i Sverige jämfört med 14 procent i hela EU. En liknan-de prisutveckling har skett i Danmark och Finland de senaste åren.

Det har relativt sett blivit dyrare att producera jord-bruksvaror i Sverige än i de närmaste grannländerna och i EU15. Den största kostnadsökningen har dock skett i de medlemsländer som kom med i EU på 2000-talet. Det är 60 procent dyrare att producera i EU15 idag än det var 1995 men hela 80 procent dyrare om man räknar med samtliga EU-länder.

Justerar man kostnaderna för inflation blir skillnaderna för jordbruket i de olika länderna ännu större. Den reala prisutvecklingen i Sverige innebär att produk-tionsmedel var 26 procent dyrare 2012 än vad de var 1995, vilket är en dubbelt så stor prisökning som för EU15-länderna. Sedan 2005 har dock även den reala prisutvecklingen närmat sig EUs lägre nivå och bön-der i såväl Sverige som i övriga EU har fått 16 procent högre reella kostnader.

Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Eurostat Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

F5. Index för avräkningspriser på jordbruksprodukter i EU. 1995 = 100

60

80

100

120

140

160

180 Sverige

Finland

Danmark

EU27

EU15

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

F6. Produktionsprisindex för samtliga varor samt för livsmedel 1995-2013. 1995 = 100

80

90

100

110

120

130

140

150

160 Vegetabilier exkl grönsaker

Mejerivaror

Kött

Livsmedel, totalt

Totalt exkl livsmedel, drycker och tobak

2 EU15 utgör de länder som var medlemmar i EU före 1 maj 2004: Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och Storbritannien.

3 EU27 är samtliga medlemsländer i EU. Förutom EU15 tillkommer Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien.


När det däremot gäller livsmedelsindustrin har prisut-vecklingen tills för ett par år sedan följt utvecklingen i andra branscher, med en ökning på drygt 20 procent mellan 1995 och 2010. Mellan 2010 och 2012 steg dock prisnivån med 10 procent medan den sjönk i andra branscher. Detta visas i Figur 6. Producentprisindex, PPI, mäter prisutvecklingen för varor producerade av svenska företag och som avser försäljning på den svens-ka marknaden. Producentprisindex i Sverige följer generellt övriga EUs prisutveckling.

Lite mer än hälften av livsmedelsindustrins kostnader går till råvaror och priserna på dessa bestäms med jordbruksprodukternas avräkningspriser. Mellan 1995 och 2005 minskade råvarupriserna med 12 procent, samtidigt som industrin ökade sina priser på färdiga livsmedel med nästan 10 procent. De senaste årens höj-ning av råvarupriser gör dock att denna skillnad i utvecklingen har minskat. Sett över hela perioden har industrin kunnat öka sina marginaler genom att få ett högre pris från handeln samtidigt som den har betalat mindre för råvarorna.

Det finns dock andra stora kostnader i livsmedelsindu-strin än råvaror. Under 2011 stod personalkostnaderna för 16 procent av de totala kostnaderna, handelsvaror-na för 13 procent och övriga externa kostnader för den återstående andelen. Fram till 2009 steg personal-kostnaderna med drygt 50 procent, vilket är något mindre än inom andra branscher. Jämfört med övriga varor och tjänster i samhället har dock priserna för livsmedelsindustrins varor ökat betydligt mer.

Skillnaderna mellan olika industrier är dock stora. Slakterier och köttvaruindustrier hade 2011 den störs-ta andelen kostnader för råvaror, 64 procent, medan råvarorna i bagerier och mjölproduktindustrin endast stod för 36 procent. Omvänt var personalkostnaderna störst i bagerinäringen medan de stod för en relativt liten andel hos slakterierna.

Billigare kött för konsumentenDe första åren efter EU-inträdet blev maten billigare i Sverige och ända fram till 2005 halkade livsmedelspri-serna efter utvecklingen hos andra varor och tjänster. Se Figur 7. För konsumenten inträffade ett prisfall på livsmedel 1996 och detta berodde främst på en moms-sänkning från 21 till 12 procent. Efter 2005 har fram-för allt mejerivarorna bidragit till att konsumentpris-index för jordbruksvaror ökat kraftigt. Prisutvecklingen för kött och vegetabilier har dock legat under inflatio-nen hela perioden.

Priserna på livsmedel har under 2000-talet generellt sett hållits nere genom lågpriskedjornas etablering i början av perioden. Butikerna har fått ökad konkur-rens och prisfokuseringen har varit stor. Det har även skett flera förändringar i butiksledet när det gäller teknik och effektivisering. Likaså har ökningen av egna märkesvaror, EMV, bidragit till att hålla priserna nere, liksom de senaste årens starka kronkurs som har gjort importerade livsmedel billigare. Efter 2007 har dock prisnedgången motverkats av höga priser på råvaror. Antalet livsmedelsbutiker har minskat med nästan 2 000 sedan 1996 och bland dem som är kvar finns en allt större andel lågprisbutiker.

6 Handelsvaror är varor som säljs vidare utan någon form av vidareförädling.

Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket Källa: Eurostat

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

F7. Utveckling av konsumentprisindex, KPI. 1995 = 100

80

90

100

110

120

130

140 KPI Kött

KPI Mejerivaror

KPI Vegetabilier

KPI Jordbruks-produkter

KPI Totalt

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

F8. Prisutvecklingen på livsmedel i EU. 1996 = 100

8090

100110

120130

140150

160170 Sverige

Finland

Danmark

EU27


Köttpriserna sjönk under andra halvan av 1990-talet och även om det har skett en uppgång sedan dess är de fortfarande relativt sett lägre än vid EU-inträdet. Under 1990-talet var det främst griskött som blev billi-gare men priset har stabiliserats under 2000-talet. När det gäller nötkött har priserna stigit något mer än övriga varor de senaste tio åren men då har istället fågelköttet blivit billigare. EU-inträdet var av extra betydelse för köttpriserna eftersom dessa förhållande-vis snabbt sänktes till EUs prisnivåer. Under senare år har högre världsmarknadspriser och importförbud på brasilianskt nötkött gjort att priserna stigit igen.

Den stora kostnadsposten för handeln är varor som säljs vidare utan någon form av vidareförädling, så kallade handelsvaror. De står för tre fjärdedelar av de totala kostnaderna. Därefter kommer personalkostna-der på 12 procent. Råvarukostnaden står för mindre än 1 procent. I partihandeln står inköp av varor för 85 procent av kostnaderna medan övriga kostnader ham-nar på andra plats.

Fram till 2005 följde prisutvecklingen i Sverige den danska och den finska, och låg generellt under den genomsnittliga utvecklingen i Europa. Se Figur 8. De senaste åren har dock priserna i våra grannländer ökat mer än här. Sedan 2010 har maten blivit 10 pro-cent dyrare i Finland, 8 procent i Danmark, 6 procent i hela EU och endast 2 procent dyrare i Sverige.

Trots att priserna på mat inte har ökat lika snabbt i Sverige som i övriga EU-länder hade Sverige 2012 den näst dyraste maten i hela EU, 24 procent högre än medelnivån. Se Figur 9. Endast i Danmark var det dyrare men där är momsen på livsmedel nästan dub-belt så hög som i Sverige.

F 9. Prisnivåindex för livsmedel 2012. EU27 = 100

Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Eurostat

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190 200

PolenRumänienBulgarien

LitauenUngern

TjeckienSlovakien

LettlandEstland

PortugalSpanien

NederländernaSlovenien

MaltaStorbritannien

GreklandTyskland

CypernFrankrike

BelgienItalien

LuxemburgIslandIrland

FinlandÖsterrike

SverigeDanmarkSchweitz

Norge Prisnivåindex livsmedel och alkoholfria drycker

varav moms

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190

PolenRumänienBulgarien

LitauenUngern

TjeckienSlovakien

LettlandEstland

PortugalSpanien

NederländernaSlovenien

MaltaStorbritannien

GreklandTyskland

CypernFrankrike

BelgienItalien

LuxemburgIslandIrland

FinlandÖsterrike

SverigeDanmarkSchweitz

Norge Prisnivåindex för livsmedel och alkoholfria drycker

Varav moms


Två år tidigare, 2010, var prisnivån i Sverige bara 16 procent högre än EUs genomsnitt och Sverige delade då tredjeplatsen med Luxemburg, efter Danmark och Irland. Österrike och Belgien hade endast 1 procent lägre priser än Sverige. Dessa båda länder har därefter blivit relativt billigare. Belgien är för övrigt det land som har haft störst prisnedgång de senaste två åren. Till de länder där maten har blivit relativt billigare hör även Irland. Den största prisökningen har skett i Polen, som fortfarande är billigast i Europa. Prisskill-naderna mellan EU-länderna har krympt något mel-lan 2011 och 2012. Utanför EU är det Norge som har den högsta prisnivån och priserna där ökar även i högre takt än för medlemsländerna.

En längre tillbakablick visar att priserna i Sverige har närmat sig dem inom övriga EU; innan EU-inträdet betalade vi 30–40 procent mer för maten. Uppgången de senaste åren beror på en stark krona, vilket höjer priserna vid en sådan här jämförelse.

Tittar man på enskilda livsmedelsgrupper är det rela-tivt dyrt med bröd i Sverige, samtidigt som det fort-farande är mycket billigare än i Danmark och Norge. Se Tabell 2. Vår prisnivå för mejerivaror och ägg ligger nära EUs genomsnitt medan Norge har mer än dub-belt så höga priser.

T 2. Prisnivåindex 2012 för vissa livsmedel, EU27=100

Bröd och ceralier

Kött Mejerivaror och ägg

Danmark 159 132 117Tyskland 104 128 92Frankrike 106 123 100Polen 58 55 63Finland 130 119 114Sverige 135 126 112Storbritannien 89 100 107Island 130 119 112Norge 183 179 214

Källa: Eurostat

9 MATKRONAN – livsMedelsKONsuMTiON

LivsmedelskonsumtionEnligt Nationalräkenskaperna för 2012 konsu-merade vi i Sverige livsmedel för 288 miljarder kronor. Av den summan var 71 procent, eller 204 miljarder, inköp av livsmedel i detaljhandeln medan resterande 85 miljarder var någon form av restaurangmat. Utöver detta köpte offentliga storhushåll inom vård och skola in och serverade mat för ytterligare 8,9 miljarder kronor.

Av hushållens totala konsumtionsutgifter svarade maten för drygt 17 procent. Se Figur 10. Den största enskilda posten var bostaden, som stod för 27 procent av utgifterna. Andra stora poster var transporter och fordon samt rekreation och kultur, som vardera stod för över en tiondel av konsumtionen.

Matbudgeten stabil senaste decennietFörhållandena 2012 skiljde sig stort från 1950- och 1960-talen då hushållen lade närmare en tredjedel av sin konsumtion på livsmedel från butiker och res-tauranger. Livsmedlens andel av konsumtionen sjönk sedan stadigt fram till mitten av 1990-talet och har sedan 1995 varierat mellan 16 och 18 procent. De senaste årens stigande andel beror främst på höjd livs-medelskvalitet och ökad förädlingsgrad, vilket lett till att hushållen valt att betala mer för maten. Se Figur 11.

Under 1995 gick 79 procent av matutgifterna till inköp i butik, och 21 procent till inköp på olika typer av restauranger. Under 2012 var förhållandena 71 respek-tive 29 procent.

Till bilden av hushållens förändrade konsumtion hör också att dessa jämfört med 1995 använder en lägre andel av sin konsumtion för boende och alkohol, och en större del för möbler och hushållsutrustning, tele-kommunikation samt för hälso- och sjukvård.

Det finns en uppfattning om att hushåll med lägre inkomster lägger en högre andel av sina inkomster på mat än vad hushåll med högre inkomster gör. Men detta stämmer inte. Flera undersökningar genom åren har visat att så inte är fallet och även enligt SCBs se-naste undersökning på området skiljer sig inte livs-medlens andel av de totala utgifterna nämnvärt mel-lan olika typer av hushåll. I storleksordningen 16 procent går till livsmedel, oavsett hushållens inkomst. Se Tabell 3. De små skillnader som trots allt finns för-klaras bland annat av att hushåll med lägre inkomster ofta är fåpersonershushåll som inte nödvändigtvis unnar sig dyr mat i samma utsträckning som större hushåll.

F10. Hushållens konsumtionsutgifter 2012 fördelade på ändamål, %

Källa: Nationalräkenskaperna 2012, SCB Källa: Nationalräkenskaperna 1995-2012

Livsmedel från butiker 12,3

Restaurangmat 5,1

Alkohol och tobak 3,7

Kläder och skor 4,8

Bostad 27,3

Möbler 5,0

Hälso- och sjukvård 3,3

Transporter och fordon 13,1

Post och telekommunikationer 3,3

Rekreation och kultur 11,1

Övrigt 11,1

Livsmedel från butiker 12,3

Restaurangmat 5,1

Alkohol och tobak 3,7

Kläder och skor 4,8

Bostad 27,3

Möbler 5,0

Hälso- och sjukvård 3,3

Transporter och fordon 13,1

Post och telekommunikationer 3,3

Rekreation och kultur 11,1

Övrigt 11,1

1995

1996

1997

1998

1998

1998

1998

1998

2004

2006

2006

2006

2006

2008

2008

2010

2012

F11. Livsmedelskonsumtionens andel av hushållens totala konsumtionsutgifter

02468

101214161820 Restaurangmat

Livsmedel från butiker


T 3. Hushållens livsmedelsutgifter i olika inkomstklasser

Procent av totala hushållsutgifter

Disponibel inkomst/ konsum-

tionsenhetInköpta

livsmedel

Alkohol-fria

dryckerUte-

måltider Summa

Första kvintilen 116 400 11,7% 1,1% 2,8% 15,6%

Andra kvintilen 184 800 11,6% 1,0% 2,9% 15,5%

Tredje kvintilen 238 800 11,4% 1,0% 3,5% 15,9%

Fjärde kvintilen 345 500 10,5% 0,8% 3,7% 15,0%

Samtliga hushåll 244 000 11,1% 0,9% 3,4% 15,4%

Källa: Egen bearbetning av SCBs HUT-undersökning 2012

Tabellen visar olika inkomstgruppers disponibla in-komst per konsumtionsenhet och hur stor andel av denna som används för livsmedel. Alla utgifter ökar inte proportionellt med antalet personer i hushållet och därför används begreppet konsumtionsenhet. En ensamboende vuxen motsvarar 1,0 konsumtionsenhet, två sammanboende vuxna 1,51. Barn 1 motsvarar 0,52 medan barn 2 motsvarar 0,42 konsumtionsenheter.

I det förra kapitlet konstaterades att Sverige har näst dyrast mat i hela EU, 24 procent högre än medelnivån. Se Figur 9. Om man däremot ser till livsmedelsutgifter-nas andel av de totala hushållsutgifterna är bilden an-norlunda. Figur 12 avser livsmedel köpta i butik och Sverige återfinns bland de länder där man lägger en lägre andel av sina utgifter på livsmedel än EUs genom-snitt, 12,1 procent jämfört med 13 procent för EU 27.

Österrike, Irland, Storbritannien och Luxemburg lägger i sin tur en betydligt lägre andel av de totala konsumtionsavgifterna på livsmedel än vad Sverige gör. Länder med liknande andel som den svenska är Finland, Nederländerna, Tyskland och Danmark. De som lägger en högre andel är med undantag av Norge och Island antingen medelhavsländer, där mat priori-teras, eller nya medlemsstater med lägre inkomster.

I Figur 10 konstaterades att cirka 12 procent av hushål-lens totalutgifter användes för att köpa livsmedel i butiker. I Figur 13 nedan redovisas konsumtionsutgif-terna mer detaljerat. Största utgiftsposten 2011 var kött, med 19 procent av livsmedelsutgifterna. Därefter följde mjölk, ost och ägg samt bröd och spannmåls-produkter.

F 12. Livsmedlens andel av hushållens totala konsumtionsutgifter 2012

Källa: Eurostat

0 5 10 15 20

LuxembourgUnited Kingdom

AustriaIreland

DenmarkGermany

NetherlandsSwedenFinland

EU (27 countries)NorwayCyprus

BelgiumFranceSpain

ItalyMalta

IcelandSlovenia

Czech RepublicGreece

SlovakiaHungaryPortugal

PolandEstonia

LatviaBulgaria

0 5 10 15 20

BulgarienLettlandEstland

PolenPortugalUngern

SlovakienGreklandTjeckien

SlovenienIslandMaltaItalien

SpanienFrankrike

BelgienCypernNorge

EU (27 länder)FinlandSverige

NederländernaTysklandDanmark

IrlandÖsterike

StorbritannienLuxemburg


I Figur 14 beskrivs utvecklingen av konsumtionen av ovanstående livsmedel under de senaste 15 åren. Ut-gifterna för kött, frukt och läsk har ökat medan de har minskat för grönsaker, sötsaker samt oljor och fetter.

Hittills har konsumtionen av livsmedel beskrivits i monetära termer och som andelar av hushållens kon-sumtionsutgifter. För att belysa trenderna inom livs-medelskonsumtionen kommer avsnittet nedan att base-ras på direktkonsumtion av olika varor, se Figur 15.

Under perioden 1995–2012 har konsumtionen av mjölk minskat med 17 procent, från knappt 145 liter per person och år, till knappt 120 liter. Två tydliga trender finns: dels att konsumtionen av mjölk minskar totalt sett, dels att konsumenterna byter ut standardmjölken mot magrare mjölksorter. När det gäller smör och

margarin ser vi en konsumtionsminskning fram till 2009 motsvarande knappt 33 procent, från 17,2 kilo per person till 11,6 kilo. Konsumtionen ökade sedan med 30,5 procent, och låg 2012 på 14,6 kilo per per-son. Ökningen har sannolikt sin förklaring i LCHF-dieter. Sammantaget har dock såväl konsumtionen av smör och margarin som av mjölk minskat under perio-den. En förskjutning till mer kontinentala konsum-tionsmönster har sannolikt bidragit till detta.

Konsumtionen av bröd och konditorivaror ökade med drygt 40 procent, från 55,2 kilo per person till 77,6 kilo, fram till 2009, vartefter konsumtionen föll med 10 procent de följande tre åren. När det gäller färsk

potatis minskade konsumtionen med 20 procent. San-nolikt har en ökad användning av ris och pasta haft

betydelse för minskningen för färsk potatis, men också tillgången till alltmer förädlade potatisprodukter som gratänger och pommes frites.

Köttkonsumtionen har ökat stadigt under perioden, med 57 procent. Den har gått från 31,3 kilo per person och år till 49,1 kilo. Tänkbara orsaker kan vara den gynnsamma konsumentprisutvecklingen på kött till-sammans med ökade hushållsinkomster.

Konsumtionen av färska köksväxter visar en tydlig ökning, med drygt 49 procent mellan 1995 och 2012.

Även på dryckesfronten har det skett förändringar. När det gäller alkoholfria drycker (läsk och mineral-vatten) ökade konsumtionen med drygt 44 procent till 2006. Därefter ha konsumtionen sjunkit något igen till 94,7 liter per person 2012.

För vin är ökningen hela 92 procent och för starköl närmare 50 procent. När det gäller vin kan en bidra-gande faktor till den ökade konsumtionen vara en förskjutning till mer kontinentala konsumtionsmöns-ter, medan konsumtionsökningen av starköl sannolikt har drivits av en relativt låg prisökningstakt. När det gäller spritdrycker har konsumtionen däremot minskat med 25 procent, troligen till följd av de mer kontinen-tala vanorna.

Under hela perioden har konsumtionen av socker fallit, vilket sannolikt beror på ett minskat användande av socker som sötningsmedel till drycker men också på ett minskat bakande i hushållen.

F 13. Hushållens utgifter för livsmedel inköpta i butik, uppdelat på produktslag 2011, %

Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Nationalräkenskaperna

Bröd och spannmålsprodukter, 14,9

Kött, 19,5

Fisk, 5,5

Mjölk, ost och ägg, 16,1

Oljor och fetter, 2,5

Frukt, 6,7

Grönsaker, 9,3

Sötsaker, glass, sylt, marmelad och konfekt, 10,8

Salt, kryddor, såser och barnmat, 4,5

Kaffe, te och choklad, 3,1

Läsk, juice, saft och mineralvatten, 7,2


F 14. Utvecklingen av hushållens utgifter för livsmedel inköpta i butik uppdelat på olika produktslag, %.

F 15. Direktkonsumtion av utvalda livsmedel, kilo/liter per capita, 1995 -2012

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

201

99

5

19

96

19

97

19

98

19

99

20

00

20

01

20

02

20

03

20

04

20

05

20

06

20

07

20

08

20

09

20

10

20

11

Bröd och spannmålsprodukter

Kött

Fisk

Mjölk, ost och ägg

Oljor och fetter

Frukt

Grönsaker

Sötsaker, glass, sylt, marmelad och konfekt

Salt, kryddor, såser och barnmat

Kaffe, te och choklad

Läsk, juice, saft och mineralvatten

0

15

30

45

60

75

90

105

120

135

150

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

Mjölk (inkl syrat), liter

Läskedrycker och mineralvatten, liter

Bröd och konditorivaror, kg

Kött, färskt och fryst, kg

Färska köksväxter, kg

Potatis färsk, kg

Starköl, liter

Vin, liter

Ost, kg

Smör och margarin, kg

Socker, kg

Källa: Egna beräkningar baserat på Nationalräkenskaperna 2011

Källa: Jordbruksverket

13 MATKRONAN – veM fåR vAd?

När det gäller de livsmedel som vi konsumenter köper i butik går 13 procent av köpesumman till den svenska bonden. Se Figur 16. För 20 år sedan fick bonden nära en fjärdedel. Skillnaden beror främst på att vi idag köper allt mer importerad mat. Vi väljer dels utländska livsmedel som egentligen kan produceras i Sverige men där de utländska alternativen är billigare, till exempel griskött, eller varor som anses ha andra förde-lar, dels varor som inte kan produceras här, till exem-pel tropiska frukter. Även frukterna konkurrerar indi-rekt med svenska varor då de fungerar som substitut till de inhemska. Den andel som den svenska bonden får behålla av vår konsumtion har minskat med 35 procent sedan 1995 medan importens andel har ökat med mer än 70 procent. Även de lägre avräkningspri-serna återspeglas i bondens andel av kakan men de senaste åren har höga världsmarknadspriser gjort att andelen har ökat med någon procent.

En femtedel av vad vi betalar för maten går till butiken. Det är en ökning jämfört med 1995 som beror på att momsen sänktes 1996, men även effektiviseringar och kostnadsbesparingar har bidragit. Även industrin får omkring 20 procent av livsmedlets pris, en nivå som varit densamma under hela perioden. Bondens andel ska täcka samtliga kostnader för att producera varan medan råvarukostnaden redan är betald i övriga led.

Vem får vad?

Vem fick vad av konsumentpriset 2012?

F 16. Vem fick vad av konsumentpriset 1995, 2005 och 2012?

0

5

10

15

20

25

30

35

”2012”

”2005”

”1995”

MomsImportButikenIndustrinBonden

Prisnivåindex livsmedel och alkoholfria drycker

varav moms

19

95

20

05

20

12

23%

16%

13%

19

95

20

05

20

12

21% 21% 21%22%22%

19

95

20

05

20

12

17%

20%

19

95

20

05

20

12

30%

35%

19

95

20

05

20

12

17%

11% 11%

13%11%

35% 20%

21%

14 MATKRONAN – veM fåR vAd?

betalar mindre för köttet än vad butikerna gör. Ande-len som hamnar hos bonden för ett helt djur är alltså i verkligheten lägre än vad som visas här.

Hur mycket som hamnar hos bonden och hur mycket som går till industri eller butik varierar alltså mellan olika typer av råvaror, men det kan också skilja mycket mellan varor från samma råvara. Ju mer förädlad en vara är, desto mindre andel går generellt till bonden då det krävs fler led och därmed kostnader mellan den vara som bonden säljer och den som konsumenten köper. Det kan också skilja något mellan ekologiska varor och konventionella men det är inget som har undersökts närmare i den här rapporten. Om en vara är närproducerad kan också spela in då transportkost-naderna sjunker och mellanleden kan minska.

Hur stor del av slutpriset som kommer bonden tillgodo skiljer sig åt en hel del mellan olika produkter. Till en jättefranska, som i butik kostar 26 kronor, går det åt ett drygt kilo vete och där till kommer lite olja och socker. Om vi antar att dessa råvaror kommer från svenska gårdar ger det cirka 2,20 kronor till producenterna, det vill säga knappt 9 procent. Den största delen av pengarna går till industrin, som förutom övriga råva-ror som inte kommer från jordbruket ska betala för själva förädlingen av limpan.

För en liter mellanmjölk ser det dock helt annorlunda ut. Det är en mindre förädlad vara, vilket gör att bondens andel är betydligt högre än för till exempel bröd. Efter-som det också är en lockvara i butiken är marginalerna betydligt lägre än för sällanköpsvaror. Avräkningspriset för ett kilo mjölk 2012 var 3,38 kronor per kilo och en liter mellanmjölk kostade runt 8,50 kronor. Det ger bonden 40 procent av vad konsumenten betalar. Kost-naderna för att producera en liter mjölk 2012 uppgick till 3,25 kronor varav foderkostnaderna stod för 1,64 kronor litern.

Industrin och Butiken

Mom

s

Mom

s

12% 77% 11%

Bonden

67% 11%22%

Industrin och ButikenBonden

Industrin

ButikenMoms 11%

8%

41%

40%Bonden


9%

Bonden

59%

Industrin Butiken

Mom

s

21% 11%


Mom

s

Mom

s

12% 77% 11%

Bonden

67% 11%22%


Industrin

ButikenMoms 11%

8%

41%

40%Bonden

Industrin

Moms 12,0%

24,7%

19,1%

44,3%

Butiken

Bonden


Köttprodukter ger ytterligare en annan bild. Vid köp av griskött hamnar runt 12 procent av vad konsumen-ten betalar i butik hos bonden. Här går en större del till industri och butik än vid köp av mjölk och bröd. Slakt och styckning är en stor kostnad som ska täckas och i vissa fall krävs vidareförädling av produkter, till exempel till charkuterier.

En större andel, 22 procent, av konsumentpriset för nötkött hamnar direkt hos bonden. Att det skiljer sig mellan köttslagen beror på att en större del av grisköt-tet förädlas ytterligare till charkprodukter än för nöt medan en större del av nötköttet säljs som färskvara. Här förutsätts också att allt kött på djuren säljs till butik. I verkligheten säljs en stor del till industri, restauranger, kommuner och landsting som alla


Mom

s

Mom

s

12% 77% 11%

Bonden

67% 11%22%


Industrin

ButikenMoms 11%

8%

41%

40%Bonden

Industrin

Moms 12,0%

24,7%

19,1%

44,3%

Butiken

Bonden

Industrin och ButikenIndustrin och Butiken

Mom

s

Mom

s

12% 77% 11%

Bonden

67% 11%22%


Industrin

ButikenMoms 11%

8%

41%

40%Bonden

Industrin

Moms 12,0%

24,7%

19,1%

44,3%

Butiken

Bonden


15 MATKRONAN – så HÄR beRÄKNAs MATKRONAN

Bondens andel beräknas utifrån värdet på gårdsnivå av det som produceras i Sverige och som därefter blir livsmedel (exklusive dryck) i butik. Detta relateras sedan till det totala värdet av konsumtion av livs - medel i butik.

Importvärdet av livsmedel fås från SCBs varuimport som justeras för det som går till offentliga sektorn och privata restauranger. Värdet av fiskimporten fås genom att först räkna bort det som vidareexporteras.

Från Företagens ekonomi (SCB) kan man få både handelns och industrins marginaler. Täckningsbidrag 1 beräknas genom att ta kostnaderna för råvaror och handelsvaror genom omsättningen. Ett genomsnitt för olika livsmedelsindustrier räknas ut och relateras se-dan till värdet av livsmedlen när de går in i butiksled.

På samma sätt som för industrin beräknas täcknings-bidraget för grupperna 47.1 (butiker, varuhus och stor-

marknader med brett sortiment) och 47.2 (specialise-

rade livsmedelsbutiker samt systembutiker och

tobaksaffärer). Här görs antagandet att marginalen

är densamma oavsett om varan är ett livsmedel eller någon annan vara som säljs i butiken. Genomsnittet relateras till konsumenternas värde av livsmedlen.

Momsen på 12 procent beräknas från det totala värdet av livsmedelskonsumtionen i butik.

För de enskilda livsmedlen har uppskattningar gjorts utifrån vad priset är i butik och hur mycket avräknings-priset är för motsvarande produkt på gårdsnivå. Avräk-ningspriserna är ett genomsnitt av 2012 års priser, i verkligheten skiljer sig priserna åt mellan regioner, tid på året och kvalitet på råvaran. När det gäller bröd avser den största delen av avräkningspriset vete och i industrins del ingår både kvarn och bageri. När det kommer till kött får bonden betalt för hela djuret med-an konsumenten köper delar av det, i mer eller mindre förädlad form, och här har ett genomsnittligt kilopris räknats ut för köttet i butik för att motsvara hela dju-ret. Det finns även delar av råvaran som bonden får betalt för trots att dessa inte går till livsmedel liksom livsmedel som inte hamnar i butik och ingen av dessa grupper redovisas i rapporten.

Så här beräknas Matkronan

PRODUCERAD AV LRF 2014

SAMMANSTäLLNING OCH METOD: LOVISA FORSSELL

LAYOUT & GRAFIK: KAROzz FORM AB

ILLUSTRATIONER: HANS VON CORSwANT

MATKRONAN – lRf 201416

Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm. Telefon 0771 - 573 573. www.lrf.se

© LR

F 20

14

Moms

Matkronan - LRF

Documents

Transcript of Matkronan - LRF