Kapitel 1 - Hej

Hej! Jag heter Joen. Jag är 10 år. Jag gillar fotboll. Jag går i VIK. Min bästa kompis heter Anton. Han går i VIK. Han är också 10 år. Vi är hos varandra nästan varje dag.

Anton är väldigt omtänksam, prat glad och han skrattar mycket.

I våran skola som heter Kattegattskolan har vi en riktigt läskig mattant. Hon heter Sigrid. Hon läspar och har en stor mage. Hon lagar äcklig mat också. Ingen tycker om henne. Hon har sitt kök i källaren. Källaren är mörk och luktar rutten mat. En gång lagade hon pannkakor de var lite godare en vad hon annars brukar laga men det var inte gott.

En gång gick jag och Anton in i vårt klassrum och såg ett dörrhandtag bakom alla lärarnas kläder. Vi tog bort alla kläder från hängaren. Det luktade rutten mat. Det blåste väldigt mycket där inne.

På skolgården finns en läskig plats. Det är alltid mörkt där och alla mobbare är där. Jag är inte mobbad. Jag är glad för det. För att mobbarna är jätte dumma. Ingen vill vara där. Det finns också jätte många och långa plankor där.

Kattegattskolan är en bra skola. Förutom maten som är äcklig. Våran skola är nybyggd. Den har en glas dörr och en cool form på taket. Taket är vågigt. Jag har bara en vänner i skolan. Han heter Anton. Han är min bästa vän. Om man vill något så gör han oftast det. Han kommer nog vara min bästa vän för alltid. Vår fröken har alltid en rakapparat vid sitt bord och samma för våran andra lärare.

Jag heter ju som sagt Joen. Jag har tre syskon. En heter Moa. Hon är 18 år. En annan heter Malin. Hon är 25 år. Den tredje heter Marcus. Han är 23 år. Alla mina syskon är alltid glada. Det är bara Moa som bor hemma. Mamma är 48 år och pappa är 55 år och mamma lagar jätte god mat.

Det finns en person på skolan han mobbar inte mig men han är lite oschysst. Han brukar följa efter mig och puttas. Han bor på en liten kulle nära skolan. Han är oschysst mot Anton också. Han är ett år äldre än mig.

Kapitel 2 - Brevet En dag skulle jag och Anton kolla om det hade hänt något med dörren. Vi såg att ett brev stack ut från dörren.

Anton sa öppna brevet Joen! Först ville jag inte öppna brevet. Men jag öppnade brevet. På brevet stod det.

Hej! Om Joen ser det här. Jag har vart här i snart ett år. Det luktar jätteilla och jag får äcklig mat. Mattanten Sigrid har låst in mig. Snälla hjälp mig Joen! Du får gärna ta med en kompis. Men bara en kompis. Jag behöver hjälp med att komma ut från landet Sylvan. Alla är konstiga och dricker öl. Vi har en kung som heter Barbara.Vi måste jobba med att hacka i gruvor för att leta efter guld, silver och brons hela dagen i 365 dagar på ett år. När vi väl har rast för att vila måste alla slåss med varandra. Alla tycker att det roligt förutom jag. Jag hatar det. Jag brukar sitta i ett hörn och kolla på när andra slåss. Oftast så vill de slåss mot mig.Så att jag vill gärna att du och kanske din kompis kan hjälpa mig jag kan inte leva en sekund till. Kan du ta med dig lite grejer, i så fall här kommer de En yxa Mat Och en rakapparat för att man får ha lågt hår i 1 månad annars kommer man till fängelse MVH Jan

-Va!? sa Anton. Finns det någon bakom dörren? - Ja tydligen sa jag. Anton vill du följa med in i dörren? - Ja vi försöker komma in. -Dörren är ju låst. sa jag. Vi ville väldigt gärna komma in genom dörren. -Men hur ska vi komma in? sa jag Vi har ju ingen nyckel eller något annat. Eller hur Anton. -Vi måste ju hitta en nyckel. Eller?

Kapitel 3 - Nycklarna Anton och jag var tvungna att hitta en nyckel till dörren där någon var. Någon där inne behövde våran hjälp!

Vi gick till vaktmästaren för att kolla om nyckeln var där. Vi kollade igenom hela hans rum och om han hade på sig den? Den var inte där. Sendan gick vi till den läskiga mattanten. Vi såg att den var på hennes byxor. -Det borde vara svårt sa jag. -Jaa! sa Anton.

Vi satt och kollade på mattanten för att veta hur vi skulle få tag i nyckeln i en timme. Sen kom jag på en idé. -När hon går och tvättar sina händer lägger hon alltid nycklarna på bordet! -Okej! Vi väntar lite. -Va! Hon lämnade inte kvar nycklarna. -Ok! Vi går efter henne sa Anton -Men hon kommer se oss och bli arg sa jag -Ska vi -Vad ska vi -Asså gå efter henne -Ok Vi gick efter henne och som tur var så tappade hon nycklarna När Anton tog upp nyckeln blev jag så glad. Det kändes som mattanten blev snäll. När vi gick hörde vi mattanten skrika. NEEEEEEJ!

Jag stoppade in nyckeln och vred på nyckeln och vi såg...

Kapitel 4 - En annan värd

När vi öppnade dörren var det så annorlunda. Landet var en gruva. Det var vakter för att alla inte får komma in. En vakt sa med arg röst. -Barn är inte välkomna här och bara en får vara här! -Okej hur ska vi göra Anton. -Det var du som fick brevet så du kan ju du gå in Joen. -Ok jag smyger in och gömmer mig bakom stenen. Jag klarade mig och kollade på Anton han gjorde tummen upp och sedan stängdes dörren. Det var jättekonstigt. Men jag tänkte inte mer på det.

Först vågade jag gå in men ville så himla gärna träffa Jan. Men jag trodde aldrig att jag skulle träffa Jan. Jag ville inte gå in, jag höll på att spy för att det luktade så illa.

Jag såg massor med människor som hackade i gruvan. Det var en liten kulle där en man kollade på alla som jobbade han övervakade alla. Jag tror att det var Barbara. Det luktade jätteilla, det var bara berg, man hörde människor skrika. Jag såg att det var mat på marken. Jan sa att en var svin äcklig men jag trodde inte på han. Den såg ju god ut. Den smakade vedervärdigt. Det kändes som att någon förföljde mig. Men det var ingen vid mig bakom stenen.

Men jag lämnade stenen och gick. Det prasslade hela tiden. Var det någon som förföljde mig? Jag ville hitta Jan. Jag ville ge honom sakerna. Jag kände mig jätterädd. När jag hade letat ett tag så såg jag en människa som inte jobbade. Jag var svinrädd så jag gömde mig bakom en sten. Sen hörde jag fotsteg som närmade sig. Var det...

Kapitel 5- En annorlunda vän

Jag hukade mig ner. Jag var jätterädd. Jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om och där var en varelse. Han var en människa, han hade en namnbricka där det stod Jan, han var inte ett dugg rädd och han var väldigt kort jag tror att var en dvärg. Han sa: - Hej! Vem är du? sa han - Eh, hej! Jag heter Joen, svarade jag lite nervöst - Heter du Joen? Frågade han och log. - Ja! Svarade jag. - Men, men var är din kompis då? frågade han glatt - Vakterna sa att bara en fick komma in. svarade jag - Jaha! Tråkigt, sa han - Vänta du heter väl Jan sa jag - Jaa! sa han - Okej bra! sa jag - Vadå? sa han - Jag har med mig en yxa och lasagne, sa jag - Å tack så himla mycket. Jag kan inte stå ut med Sigrids mat och jag kan inte slå på

gruvan med en plastyxa, sa han - Varsågod! sa jag

Jag skulle ställa mig upp men då kom jag mot en sten och jag ramlade. Det gjorde väldigt ont. Jan kom fram till mig. Han tröstade mig försökte göra så att jag skulle tänka på något annat. Han var väldigt omtänksam, prat glad och han skrattade mycket. Han var som Anton. Han började prata om sina problem. - Okej! Jag måste upp på toppen på kullen där uppe - Men den är typ etthundra meter upp i luften, avbröt jag - Lyssna nu! Vi måste upp för stegen och ta oss förbi vakterna och upp på kullen och

öppna en kista där uppe, sa han - Men vad är det i kistan? undrade jag - Det är en kofot, telefon, papper och penna och kalender, svarade han - Två saker, vi kommer typ aldrig komma förbi vakterna och vad ska vi använda

sakerna i lådan till? undrade jag - Vi måste komma ut här ifrån. Eller hur, sa han - Ja! Vi gick till en sten och satt oss där. - Vad ska vi göra? frågade jag - Jag vet inte. Är du törstig Joen? sa Jan - Ja VÄLDIGT!! - Kom då vi går till ån där, sa Jan - Ok? sa jag Vi skulle dricka men jag tappade alla saker som jag tog med mig till Jan i ån. Det kändes så hopplöst. Hur skulle vi kunna klara av det? Jag ville hjälpa han men jag tror inte att jag kan hjälpa han.

Kapitel 6 - Mitt uppdrag Jag och Jan satte oss vid stenen igen. Vi satt där väldigt länge. Vi satt vid stenen för att gömma oss för Barbara och så var vi omringad av ån som var väldigt bred och djup. Eter en stund så???

- JAN JAN!! - Vad är det? sa Jan väldigt trött - Jag fick en idé på hur vi ska komma ut! sa jag energirikt - VAA! sa Jan Okej så här

• Vi behöver en planka • Mat • En kniv • En rakapparat - Ok när går tiden ut? - Hmm..... Om 3 minuter SÅ SKYNA DIG! - Ok men planen är så här. Vi behöver en planka så du kan komma över för att jag

kan hoppa längre än dig och komma över den lilla ån Mat för att du hatar den En kniv ifall att något händer på vägen en rakapparat för att du måste ju klippa dig.

- Ok bra, sa Jan väldigt laddat - Jag går nu hejdå Jan - Hejdå

Jag hade gott i ungefär 30 sekunder och jag hörde en röst där jag kom ifrån -AAAAA!! HJÄLP MIG Det lät exakt som Jan. Jag sprang så snabbt jag kunde och där var Jan. Barbara och några vakter tog in han i en dörr.Dörren som de gick igenom gick sakta igen så att jag springa in. De låste in hann i ett galler. Jag höll i gallret.

-JAN JAN, skrek jag -Ta det lugnt vakterna kan höra dig - Okej okej, sa jag - Jag måste få ut dig, mumlade jag - Va? sa Jan - Jag måste få ut dig, sa jag - Jaha smyg in dit där vakterna sitter för att där finns nycklarna, sa Jan - Ok kommer snart, sa jag Jag gick i korridoren och där så satt vakten. Jag satt mig ner mot väggen och jag såg en sten. Jag kom på en ide. Jag kastade stenen och precis. Han gick till stenen och jag sprang in och tog nyckeln men jag han inte ut. Jag slog på väggen och han tittade dit och jag sprang till Jan. Jag låste upp till Jan. Han blev jätte tacksam. Sen så hjälpte jag han över ån så att han var skyddad. Vi tog avsked och jag sprang till dörren.

Kapitel 7 - Tillbaka till skolan

Jag kom in till skolan allt var helt normalt. Klockan var 11:26 så att nu var det lunch. Jag såg att på skolväggarna var det jätte många affischer på mig. Det stod att jag var borta. Så att jag gick långsamt och försiktigt. Först gick jag på skolgården för att hämta plankor. Det var jätte enkelt för att alla åt ju mat.

Sen så sprang jag hem till mamma för att hämta mat. Det stod mat framme till min storasyster. Jag tog den snabbt och la jag maten i en matlåda och sprang till tillbaka till skolan.

Därefter skulle jag ta rakapparaten. Jag gick in i klassrummet men VAA! Den var inte där och några höll på att gå in i klassrummet. Jag behövde en plan B. Jag hoppade ut igenom fönstret. Det var bara en halv meter ner från marken till fönstret. Jag sprang till våran andra fröken. Han var inte där men rakapparaten var där. KOMMENTAR Jag sprang till köket för där finns det en kniv. Mattanten var inte där så att jag tog kniven och skulle gå. Men jag hörde att hon höll på att gå in i den ena dörren. Så att jag gömde mig under bordet. Jag hade vart där i typ 10 sekunder och då nös jag. Jag sprang allt var jag kunde bort från hon med alla saker men jag råkade springa in i en vägg. Jag svimmade. Efter en stund vaknade jag. Jag var fastbunden och hon lyste en lampa på mig. Och pratade om varför jag tog en kniv och sånt. Hon var jättearg. Sen skulle hon ta mig till rektorn men i sista sekunden kom Anton och puttade bort hon. Jag sprang och ställde mig bakom en vägg för att kolla vad som hände. Anton hade en luva så att mattanten inte såg vem han var. Jag hade jätte dåligt samvete över att jag

inte har tänkt så mycket på Anton nästan bara på min kompis i andra värden. Sen så gick jag in i värden igen.

Kapitel 8 - Sanningens ögonblick När jag kom in i värden var allting kaos. Bomber sprängdes, människor sprang och mattanten var där. Jag smög fram och snärtade henne med repet. Sigrid skrek högt. Jag tappade min planka hon tog upp den och tänkte slå mig men hon ramlade. Jag tog rakapparaten och rakade av lite hennes hår. Jag kollade henne i ögat hon påminde om han som jag är rädd för i skolan. Sen tog jag upp plankan och slog henne. Jag besegrade henne. Hon sprang iväg. Jag sa hejdå till Jan och gick till skolan.

Kapitel 9 - Tills någon annan öppnar dörren igen

Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt, jag trodde inte att det var sant. Det började med att jag och Anton hittade en dörr. Där inne träffade jag Jan. Det var typ krig där. Det har hänt mycket mer.

På rasten ramlade Sigrid på en sten. Jag vet inte varför men jag hjälpte henne. Hon letade efter sina nycklar efter olyckan. Hon såg att det var en speciell nyckel som var borta. Jag gick till Sigrid och gav henne nycklarna. Hon blev inte så arg. - Joen du får inte säga det här till någon. Bara du, jag och Anton får veta om det här

sa Sigrid - Absolut, sa Jag Dagen efter hörde jag att hon sa till alla vad som hade hänt. 3 sekunder efter vaknade jag. Det var bara en dröm, hon hade inte sagt det till någon. Idag skulle jag och Anton kolla på bio. Den var jättebra. Sen dess har jag inte hört någonting från Jan.Jag undrar hur han har det, kommer vi ses igen? Jag tror inte det för att allting är ju lugnt.

BAKSIDESTEXTEN

Hej! Jag heter Joen. Jag är 10 år. Jag gillar fotboll. Jag går i VIK. Min bästa kompis heter Anton. Han går också i VIK. Vi går i samma klass. Vi är hos varandra nästan varje dag.

Jag och Anton hittade mystiskt ett brev. Kommer jag och Anton knäcka nöten?