Maos lilla röda

Proletärer i alla länder, förena er!

CITAT UR ORDFÖRANDE MAO TSETUNGS VERK

INNEHÅLL

I. Kommunistiska partiet

II. Klasser och klasskamp

III. Socialism och kommunism

IV. Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket

V. Krig och fred

VI. Imperialismen och alla reaktionärer är papperstigrar

VII. Våga kämpa, våga vinna

VIII. Folkkriget

IX. Folkets armé

X. Partikommittéernas ledning

1

XI. Masslinjen

XII. Politiskt arbete

XIII. Förhållandena mellan officerare och manskap

XIV. Förhållandena mellan armén och folket

XV. Demokrati inom de tre huvudområdena

XVI. Uppfostran och utbildning av soldaterna

XVII. I folkets tjänst

XVIII. Patriotism och internationalism

XIX. Revolutionär heroism

XX. Bygg upp vårt land genom flit och sparsamhet

XXI. Självtillit och mödosamkamp

XXII. Tankemetoder och arbetsmetoder

XXIII. Undersökningar och studier

2

XXIV. Korrigering av felaktiga idéer

XXV. Enhet

XXVI. Disciplin

XXVII. Kritik och självkritik

XXVIII. Kommunister

XXIX. Kadrer

XXX. Ungdomen

XXXI. Kvinnorna

XXXII. Kultur

XXXIII. Studier

I. KOMMUNISTISKA PARTIET

Den ledande kärna som för vår sak framåt är Kinas kommunistiska parti. Den teoretiskagrundval som vägleder vårt tänkande är marxismen-leninismen.

3

Öppningstal vid första sammanträdet med Folkrepubliken Kinas Första nationellafolkkongress (15 september 1954).

Om det skall bli en revolution måste det finnas ett revolutionärt parti. Utan ett revolutionärtparti, utan ett parti byggt på marxismen-leninismens revolutionära teori och i den marxist-leninistiska stilen, är det omöjligt att leda arbetarklassen och folkets breda massor till segeröver imperialismen och dess hejdukar.

"Revolutionärer i hela världen, förena er till kamp mot imperialistisk aggression!"(november 1948), Valda verk, bd IV, s. 304.*

Utan Kinas kommunistiska partis bemödanden, utan de kinesiska kommunisterna som detkinesiska folkets främsta stöd, kan Kina aldrig uppnå oberoende och befrielse eller bliindustrialiserat och få ett modernt jordbruk.

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.*

Kinas kommunistiska parti är kärnan i ledningen för hela det kinesiska folket. Utan dennakärna kan socialismens sak inte segra.

Tal vid mottagningen för delegaterna till Kinas ny-demokratiska ungdomsförbunds tredjerikskongress (25 maj 1957).

4

Ett väldisciplinerat parti, som är beväpnat med marxismen-leninismens teori, användersjälvkritikens metod och är förbundet med folkets massor; en armé, som ledes av dettaparti; en enhetsfront av alla revolutionära klasser och grupper under ledning av detta parti -dessa är de tre huvudvapen med vilka vi besegrat fienden.

"Om folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 451, o. Skrifter iurval, s. 353-354.

Vi måste ha tilltro till massorna och vi måste ha tilltro till partiet. Detta är två huvudprin-ciper. Om vi betvivlar dessa principer, kommer vi inte att åstadkomma någonting.

"Till frågan om jordbrukskooperationen", (31 juli 1955) Skrifter i urval, s. 362.*

Väpnat med den marxist-leninistiska teorin och ideologin har Kinas kommunistiska parti förten ny arbetsstil till det kinesiska folket, en arbetsstil som väsentligen består i att teorinförenas med praktiken, att intima förbindelser skapas med massorna samt att självkritikpraktiseras.


Det är inte möjligt för något politiskt parti att leda en stor revolutionär rörelse till segerdärest det inte besitter en revolutionär teori och kunskap om historien samt har ett grund-ligt grepp om den praktiska rörelsen.

5

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938) i "Studier", Valdaverk, bd II, o. Skrifter i urval s. 140.

Korrigeringsrörelsen är, såsom vi brukade säga, "en vittomfattande rörelse för marxistiskskolning". Korrigering betyder att hela partiet studerar marxismen genom kritik ochsjälvkritik. Vi kan förvisso lära mer om marxismen under korrigeringsrörelsens förlopp.

"Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete", (12 mars 1957)Skrifter i urval, s. 448.*

Det är en mödosam uppgift att säkerställa ett bättre liv för Kinas flera hundra miljonermänniskor och bygga upp vårt ekonomiskt och kulturellt efterblivna land till ett som ärvälmående och starkt och har en hög kulturell nivå. Och det är just för att vi med störreskicklighet ska kunna ta itu med denna uppgift och bättre samarbeta med alla, som intetillhör partiet men är besjälade av höga ideal och fast beslutna att införa reformer, som vimåste bedriva korrigeringsrörelser både nu och i framtiden och oavbrutet göra oss av medallt som är felaktigt.

A. a., s. 448.*

Politiken är utgångspunkten för allt ett revolutionärt partis praktiska handlande ochkommer till uttryck såväl i genomförandet som i slutresultatet av ifrågavarande partishandlingar. När helst ett revolutionärt parti går till aktion genomför det en politik. Om detinte genomför en riktig politik, genomför det en felaktig politik. Om det inte genomför enviss politik medvetet, handlar det i blindo. Vad vi kallar erfarenhet är processen för en

6

politiks genomförande och dess slutresultat. Endast genom folkets praktik, dvs. genomerfarenhet, kan vi fastställa huruvida en politik är riktig eller felaktig och avgöra i vilkenutsträckning den är riktig eller felaktig. Men folkets praktik, särskilt det revolutionärapartiets och de revolutionära massornas praktik, kan förekomma endast i förbindelse meden eller annan politik. Därför måste vi innan vi går till aktion för partimedlemmarna ochmassorna förklara den politik som vi i belysning av de föreliggande omständigheternautformat. I annat fall kommer partimedlemmarna och massorna inte att låta sig vägledas avvår politik, att handla i blindo och genomföra en felaktig politik.

"Om politiken för industri och handel" (27 februari 1948),Valda verk, bd IV, s. 216-217.*

Vårt parti har fastställt såväl den kinesiska revolutionens generallinje och allmänna politiksom olika speciella riktlinjer för arbetet och för politiken. Medan många kamrater har vårtpartis särskilda riktlinjer för arbetet och politiken i gott minne, glömmer de emellertid oftabort dess generallinje och allmänna politik. Om vi verkligen glömmer partiets generallinjeoch allmänna politik, blir vi blinda, halvfärdiga och virriga revolutionärer och när vigenomför de särskilda riktlinjerna för arbetet eller politiken på ett visst område förlorar viorienteringen och vinglar än till vänster och än till höger och arbetet blir lidande.

"Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan" (1 april 1948), Valda verk, bdIV, s. 255-256.*

Politik och taktik är partiets liv, ledande kamrater i alla instanser måste ägna dem odeladuppmärksamhet och får på inga villkor försumma dem.

"Ett cirkulär om läget" (20 mars 1948), Valda verk, bd IV, s. 234.

[UPP]

7

II. KLASSER OCH KLASSKAMP

Klasser kämpar, en del klasser triumferar, andra elimineras. Sådan är historien, sådan ärcivilisationens historia sedan tusentals år. Det är historisk materialism att tolka historien urdenna synpunkt. I motsättning till denna synpunkt står den historiska idealismen.

"Kasta undan illusionerna, bered er till strid" (14 augusti 1949), Valda verk, bd IV, s. 459.

I klassamhället lever en var såsom medlem av en särskild klass, och varje slag av tänkande ärutan undantag stämplat med en klassmärke.

"Om praktiken" (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 297, o. Skrifter i urval, s. 58.

Förändringarna i samhället beror huvudsakligen på utvecklingen av de inre motsättningarnai samhället, det vill säga motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsför-hållanden, motsättningen mellan klasserna och motsättningen mellan det gamla och detnya; det är dessa motsättningars utveckling som driver samhället framåt och ger impulsentill att ersätta det gamla samhället med ett nytt.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 314, o. Skrifter i urval, s. 79-80.

8

Den hänsynslösa ekonomiska exploatering och det politiska förtryck för vilket gods-ägarklassen utsatte bönderna tvingade dem till otaliga resningar mot dess välde. . . . Det varböndernas klasstrider, bonderesningarna och bondekrigen som utgjorde den historiskautvecklingens verkliga drivkraft i det kinesiska feodalsamhället.

"Den kinesiska revolutionen och Kinas kommunistiska parti" (december 1939), kapitel 1,avsnitt 2, stycke 4, Valda verk, bd II* o. Politiska skrifter, s. 111.

Nationell kamp är i grund och botten en fråga om klasskamp. Bland de vita i Förentastaterna är det endast de reaktionära härskande kretsarna som undertrycker de svarta. Dekan på intet sätt representera arbetarna, jordbrukarna, de revolutionära intellektuella ochandra upplysta personer som utgör den överväldigande majoriteten bland de vita.

"Uttalande till stöd för de amerikanska negrerna i deras rättfärdiga kamp mot denamerikanska imperialismens rasdiskriminering" (8 augusti 1963), People of the World, Uniteand Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys. 2nd ed., s. 3-4.*

Det åligger oss att organisera folket. Vad reaktionärerna i Kina beträffar, åligger det oss attorganisera folket till att störta dem. Det är likadant med allt reaktionärt, det faller inte, omman inte slår omkull det. Detta erinrar också om golvsopning, dammet försvinner som regelinte av sig självt från de ställen dit sopborsten inte når.

"Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan" (13 augusti 1945), Valda verk,bd IV, s. 21.

9

Fienden går inte under av sig själv. Varken de kinesiska reaktionärerna eller den ameri-kanska imperialismens styrkor i Kina kommer att självmant avträda från historiens scen.

"Genomför revolutionen till slutet" (30 december 1948), Valda verk, bd., IV, s. 323.

En revolution är inte som en middagsbjudning, eller som att skriva en essä, måla en tavlaeller brodera; den kan inte vara så förfinad, så lugn och behaglig, så måttlig, snäll, artig,återhållsam och storsint. En revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtaren annan.

"Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan" (mars 1927), Valda verk, bd I, s.30.*

Chiang Kai-shek försöker alltid beröva folket varje smula makt och varje smula av vad detvunnit. Och vad gör vi? Vår politik är att ge honom lika gott igen och att kämpa för varjetumsbredd jord. Vi handlar efter hans metod. Han försöker alltid att påtvinga folket krig,håller ett svärd i vänstra handen och ett annat i den högra. Efter hans exempel griper ocksåvi till svärd.... Eftersom Chiang Kaishek nu slipar sina svärd, måste även vi slipa våra.

"Läget och vår politik efter segern i försvarskriget mot Japan" (13 augusti 1945),Valda verk,bd. IV, s. 15-16.

10

Vilka är våra fiender? Vilka är våra vänner? Detta är en fråga av synnerlig vikt för revo-lutionen. Grundorsaken till att alla tidigarerevolutionära strider i Kina gav så ringa resultat,var revolutionärernas underlåtenhet att enas med sina verkliga vänner för att angripa sinaverkliga fiender. Ett revolutionärt parti är massornas vägvisare, och en revolution kan aldriglyckas, om det revolutionära partiet leder massorna vilse. För att försäkra oss om att viovillkorligen kommer att ha framgång med vår revolution och inte kommer att föramassorna vilse, måste vi ägna uppmärksamhet åt att ena oss med våra verkliga vänner föratt angripa våra verkliga fiender. För att skilja verkliga vänner från verkliga fiender måste vigöra en allmän analys av det ekonomiska läget för de olika klasserna i det kinesiskasamhället och deras respektive inställningar till revolutionen.

"Analys av klasserna i det kinesiska samhället" (mars 1926), Valda verk, bd I,s. 15, o. Skrifteri urval, s. 9.

Våra fiender är alla de som står i förbund med imperialismen - krigsherrarna, byråkraterna,kompradorklassen, storgodsägarnas klass och den reaktionära grupp av intelligentsian somär ansluten till dem. Den ledande kraften i vår revolution är industriproletariatet. Våranärmaste vänner är hela halv-proletariatet och småbourgeoisin. Vad den vacklandemellanbourgeoisin beträffar, kan dess högerflygel bli vår fiende och dess vänsterflygel kanbli våra vänner - men vi måste ständigt vara på vår vakt emot dem och inte tillåta dem attskapa förvirring i våra led.

A. a., s. 21, o. a. a., s. 16.*

Var och en som ställer sig på det revolutionära folkets sida är en revolutionär. Var och ensom ställer sig på imperialismens, feodalismens och byråkrat-kapitalismens sida är enkontrarevolutionär. Var och en som ställer sig på det revolutionära folkets sida endast i ord,men handlar annorlunda, är en revolutionär i ord. Var och en som ställer sig på detrevolutionära folkets sida i handling såväl som i ord är en revolutionär i ordets fulla mening.

11

Slutord vid andra sammanträdet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens'första nationella kommitté (23 juni 1950).

Vad oss beträffar, anser jag att det är illa om en person, ett politiskt parti, en armé eller enskola inte blir angripen av fienden, för i så fall skulle detta utan tvekan betyda att vi sjunkittill fiendens nivå. Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vidragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fiendenangriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag.Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utanockså uppnått ganska mycket i vårt arbete.

"Att bli angripen av fienden är inte dåligt utan bra", (26 maj 1939), Skrifter i urval, s. 145,146.

Vi bör stödja allt som fienden motsätter sig och motsätta oss allt som fienden stödjer.

"Intervju med tre korrespondenter från Centrala nyhetsbyrån samt tidningarna Sao TangPao och Hsin Min Pao" (16 september 1939), Valda verk, bd II.

Vår ståndpunkt är proletariatets och folkmassornas. För medlemmar av kommunistiskapartiet innebär detta att hålla fast vid partiets ståndpunkt, hålla fast vid partiandan ochpartiets politik.

"Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst" (maj 1942).Inledning, Valda verk,

12

bd III, o. Skrifter i urval, s. 230.

Sedan fienderna med gevär utplånats kommer det fortfarande att finnas fiender utan gevär.De måste nödvändigtvis föra en desperat kamp emot oss, och vi får aldrig betrakta dessafiender lättsinnigt. Om vi inte nu tar upp och förstår problemet på detta sätt, kommer vi attbegå mycket allvarliga misstag.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundecentralkommitté (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 390.*

Imperialisterna och de inhemska reaktionärerna kommer säkerligen inte att ta sitt nederlagstillaliggande, och de kommer att kämpa till sista löpgraven. När fred och ordning åter råderi hela landet kommer de fortfarande att syssla med sabotage och skapa störningar på olikasätt, och de kommer varenda dag och varenda minut att försöka iscensätta en comeback.Detta är oundvikligt och står utom allt tvivel, och vi får under inga förhållanden slappna i vårvaksamhet.

Öppningstal vid första plenarmötet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens (21september 1949).

Det är sant att den socialistiska omdaningen i huvudsak genomförts i Kina såvitt äganderättssystemet angår och de omvälvande massomfattande klasstrider som kännetecknade detidigare revolutionära perioderna har i huvudsak avslutats. Men fortfarande finns det kvarrester av de gamla godsägare- och kompradorklasserna, bourgeoisin finns fortfarande kvaroch småborgerskapet har nätt och jämt påbörjat sin egen omdaning. Klasskampen är påintet sätt slut. Klasskampen mellan proletariat och bourgeoisi, klasskampen mellan olikapolitiska riktningar och klasskampen på det ideologiska området mellan proletariat och

13

bourgeoisi kommer att pågå länge och följa en slingrande väg och tidvis t.o.m. bli mycketskarp. Proletariatet söker omforma världen efter sin egen världsåskådning och på sammasätt gör bourgeoisin. 1 det avseendet är frågan huruvida socialismen eller kapitalismen skavinna fortfarande inte verkligt avgjord.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), Skrifter iurval, s. 424.*

Det kommer att ta avsevärd tid att avgöra frågorna i den ideologiska kampen mellansocialism och kapitalism i vårt land. Det beror på att inflytandet från bourgeoisin och deintellektuella, som kommer från det gamla samhället, i vårt samhälle kommer att leva kvar ivårt land under lång tid framöver och detsamma gäller deras klassideologi. Om man inteinser detta tillfullo eller inte alls inser det, kommer ytterligt allvarliga misstag att begås ochnödvändigheten att föra kampen på det ideologiska området kommer att förbises.

A. a., s. 425.

I vårt land kommer borgerlig och småborgerlig ideologi, antimarxistisk ideologi, att fortsättaatt finnas till under lång tid. I grunden har det socialistiska systemet upprättats i vårt land. Vihar vunnit den grundläggande segern genom att omvandla äganderätten tillproduktionsmedlen, men vi har inte ännu vunnit full seger på de politiska och ideologiskafronterna. På det ideologiska området har frågan, om vem som ska vinna i kampen mellanproletariatet och bourgeoisin, inte ännu avgjorts. Vi måste fortfarande föra en långvarigkamp emot borgerlig och småborgerlig ideologi. Det är fel att inte förstå detta och att geupp den ideologiska kampen. Alla felaktiga idéer, alla giftiga ogräs, alla vålnader och odjurmåste underkastas kritik; i intet fall bör de tillåtas att sprida sig obehindrade. Kritiken böremellertid vara helt och fullt genomtänkt, analyserande och övertygande och inte grov,byråkratisk, metafysisk eller dogmatisk.

"Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete", (12 mars 1957),

14

Skrifter i urval, s. 454-455.

Både dogmatism och revisionism går tvärt emot marxismen. Marxismen måste förvisso gåframåt; den måste utvecklas jämsides med praktikens utveckling och kan inte stå stilla. Denskulle bli livlös, om den förblev stillastående och stereotyp. Marxismens grundläggandeprinciper får emellertid aldrig brytas, annars kommer fel att begås. Det är dogmatism attnärma sig marxismen från en metafysisk ståndpunkt och anse den såsom någonting stelt.Det är revisionism att förneka marxismens grundläggande principer och dess allmängiltigasanning. Revisionismen är en form av borgerlig ideologi. Revisionisterna förnekarskillnaderna mellan socialism och kapitalism, mellan proletariatets diktatur och bourgeoisinsdiktatur. Vad de förespråkar är i verkligheten inte den socialistiska linjen utan denkapitalistiska linjen. Under nuvarande förhållanden är revisionismen mera ödeläggande ändogmatismen. En av våra viktiga aktuella uppgifter på den ideologiska fronten är attutveckla kritiken av revisionismen.

A. a., s. 455.

Revisionismen eller högeropportunismen är en borgerlig tankeströmning som t.o.m. är ännufarligare än dogmatismen. Revisionisterna, högeropportunisterna bekänner sig tillmarxismen med läpparna; de angriper även 'dogmatismen'. Men vad de verkligen angriperär marxismens kärna. De motsätter sig och förvränger materialismen och dialektiken,motsätter sig eller försöker försvaga folkets demokratiska diktatur och kommunistiskapartiets ledande roll, motsätter sig eller försöker försvaga den socialistiska omdaningen ochdet socialistiska uppbyggnadsarbetet. Även efter den socialistiska revolutionensgrundläggande seger i vårt land, finns det fortfarande en del människor som förgäveshoppas att kunna återupprätta det kapitalistiska systemet. De bekämpar arbetarklassen påalla frontavsnitt, däribland det ideologiska. I denna kamp är revisionisterna deras högrahand.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), Skrifter iurval, s. 427.

15

[UPP]

III. SOCIALISMEN OCH KOMMUNISMEN

Kommunismen är på en och samma gång ett fullständigt system av proletär ideologi och ettnytt samhällssystem. Den skiljer sig från alla andra ideologier och samhällssystem och är detmest fulländade, progressiva, revolutionära och förnuftsenliga systemet i mänsklighetenshistoria. Feodalismens ideologi och samhällssystem hör hemma endast i historiens museum.Kapitalismens ideologi och samhällssystem har också blivit ett museiföremål i en del avvärlden (i Sovjetunionen), men liknar i andra länder "en döende människa vars liv snabbtdalar, liksom solen då den går ned bakom västra bergen", och kommer snart att förvisas tillmuséet. Endast kommunismens ideologi och samhällssystem är fyllda av ungdom ochlivskraft och stormar fram över världen med farten i ett jordskred och kraften i en ljungeld.

"Om ny demokrati" (januari 1940), avsnitt IX, Valda verk, bd II.*

Det socialistiska systemet kommer slutligen att ersätta det kapitalistiska systemet; detta ären objektiv lag, oberoende av människans vilja. Hur mycket reaktionärerna än bemödar sigatt hålla tillbaka historiens hjul, kommer förr eller senare revolutionen att äga rum ochoundvikligen att segra.

"Tal vid Sovjetunionens högsta sovjets möte till firandet av 40-årsminnet av den storasocialistiska oktoberrevolutionen" (6 november 1957).

16

Vi kommunister döljer aldrig våra politiska åsikter. Vårt framtida eller maximiprogram ärdefinitivt och utan allt tvivel att föra Kina framåt till socialismen och kommunismen. Bådevårt partis namn och vår marxistiska världsåskådning pekar otvetydigt mot detta höga idealför framtiden, en ojämförligt lysande och storslagen framtid.

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), avsnitt IV, i "Vårt allmänna program", Valda verk,bd 111.*

Den revolutionära rörelsen i Kina, som ledes av kommunistiska partiet, omfattar som helhettagen två skeden, dvs. den demokratiska och den socialistiska revolutionen, vilka är två tillsitt väsen skilda revolutionära processer, och den andra processen kan genomföras förstsedan den första avslutats. Den demokratiska revolutionen är den nödvändiga för-beredelsen för den socialistiska revolutionen, och den socialistiska revolutionen är denoundvikliga fortsättningen på den demokratiska revolutionen. Slutmålet, för vilket allakommunister kämpar, är att skapa ett socialistiskt och kommunistiskt samhälle.

"Den kinesiska revolutionen och Kinas kommunistiska parti" (december 1939), kapitel 11,avsnitt 7, Valda verk, bd 11 o. Politiska skrifter, s. 133-134.*

Den socialistiska revolutionen syftar till att frigöra produktivkrafterna. Omvandlingen frånindividuell till socialistisk, kollektiv äganderätt inom jordbruket och hantverket och frånkapitalistisk till socialistisk äganderätt inom den privata industrin och handeln kommerofelbart att medföra en väldig frigörelse av produktivkrafterna. Sålunda skapas desamhälleliga betingelserna för en oerhörd utökning av produktionen inom industri ochjordbruk.

17

Tal vid Högsta statskonferensen (25 januari 1956).

Vi genomför nu en revolution inte blott inomsamhällssystemet, omvandlingen från privat tillallmän äganderätt, utan även inom teknologin, omvandlingen från hantverksproduktion tillmodern mekaniserad produktion i stor skala. Dessa två revolutioner är inbördes förbundna.Inom jordbruket måste, sådana som förhållandena är i vårt land, kooperationen föregåmekaniseringen (i de kapitalistiska länderna utvecklas jordbruket på ett kapitalistiskt sätt).Därför får vi på inga villkor betrakta industri och jordbruk, socialistisk industrialisering ochjordbrukets socialistiska omvandling såsom två skilda och isolerade ting, och vi får på ingavillkor framhäva den ena och tona ner den andra.

"Till frågan om jordbrukskooperationen", (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 372.

Det nya samhällssystemet har alldeles nyss grundats och kräver tid för att befästas. Tro inteatt det nya systemet kan helt befästas i samma ögonblick som det grundats, ty detta äromöjligt. Det måste befästas steg för steg. För att uppnå dess slutgiltiga befästande är detnödvändigt inte blott att genomföra landets socialistiska industrialisering och framhärda iden socialistiska revolutionen på den ekonomiska fronten, utan även att ständigt bedriva enmödosam socialistisk revolutionär kamp och en socialistisk skolning på de politiska ochideologiska fronterna. Dessutom krävs olika bidragande internationella faktorer.

"Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete" (12 mars 1957),Skrifter i urval, s. 440-441.

I Kina kommer kampen för att konsolidera det socialistiska systemet, kampen för att avgöra

18

huruvida socialismen eller kapitalismen ska segra, fortfarande att ta en lång historisk periodi anspråk. Men vi bör alla inse att det nya systemet, socialismen, otvivelaktigt kommer attkonsolideras. Vi kan förvisso bygga en socialistisk stat med modern industri, moderntjordbruk, modern vetenskap och kultur.

A. a., s. 441.

Antalet intellektuella som är fientligt inställda till vår stat är mycket litet. De tycker inte omvår stat, dvs. proletariatets diktatur, och trånar efter det gamla samhället. Närhelst enmöjlighet uppstår, kommer de att ställa till bråk och söka störta kommunistiska partiet ochåterställa det gamla Kina. I valet mellan den proletära och den borgerliga vägen, mellan densocialistiska och den kapitalistiska vägen, väljer dessa människor envetet att följa densistnämnda. I verkligheten är denna väg omöjlig, och därför är de i verkligheten redo attkapitulera för imperialismen, feodalismen och byråkrat-kapitalismen. Sådana människorhittas i politiska kretsar och inom industriella och kommersiella, kulturella ochundervisnings-, vetenskapliga, teknologiska och religiösa kretsar, och de är ytterligt reak-tionära.

A. a., s. 441.

Det allvarliga problemet är böndernas fostran. Bondehushållningen är splittrad ochlantbrukets socialisering kommer, av Sovjetunionens erfarenheter att döma, att kräva långtid och oförtrutet arbete. Utan att lantbruket socialiseras kan det inte bli någon fullständigoch konsoliderad socialism.

"Om folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 448, o. Skrifter iurval, s. 351.

19

Vi måste ha tilltro till, för det första, att bondemassorna är redo att rycka fram på socia-lismens väg under partiets ledning, och, för det andra, att partiet är i stånd att leda bön-derna på denna väg. Dessa två ting utgör sakens kärna, huvudströmningen.

"Till frågan om jordbrukskooperationen", (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 370.

De ledande instanserna i kooperativen måste tillse att de fattiga bönderna och de nya lägremellanbönderna intar en dominerande ställning inom dessa instanser, med de gamla lägremellanbönderna och de övre mellanbönderna - gamla eller nya - som hjälpstyrka. Endast pådetta sätt kan enhet mellan fattiga bönder och mellanbönder uppnås, kooperativenkonsolideras, produktionen utvidgas och den socialistiska omdaningen av hela landsbygdenbli korrekt genomförd i enlighet med partiets politik. Annorledes kan inte enhet mellan defattiga bönderna och mellanbönderna uppnås, kooperativen befästas, produktionenutvidgas och den socialistiska omdaningen av hela landsbygden genomföras.

Förord till "Hur den ledande ställningen i Wutangs jordbruksproducenters kooperativövergick från mellanbönderna till de fattiga bönderna" (1955). Ett urval av förord till artiklari Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd i Skrifter i urval, s. 389.

Det är väsentligt att uppnå enhet med mellanbönderna och det är fel att inte göra det. Menpå vem måste arbetarklassen och kommunistiska partiet stödja sig på landsbygden för attuppnå enhet med mellanbönderna och förverkliga den socialistiska omvandlingen av helalandsbygden? Säkerligen på de fattiga bönderna och inga andra. Så var fallet, när kampenmot godsägarna pågick och landreformen genomfördes, och så är fallet i dag, när kampenmot de rika bönderna och andra kapitalistiska element förs i syfte att uppnå jordbruketssocialistiska omvandling. Under båda dessa revolutionära perioder vacklademellanbönderna i de inledande skedena. Först då mellanbönderna klart ser den allmännariktningen i det som sker och revolutionens annalkande seger, kommer de att ställa sig på

20

revolutionens sida. De fattiga bönderna måste påverka mellanbönderna och vinna överdem, så att revolutionen breddas dag för dag till den slutliga segern.

Förord till "Lärdom av 'Mellanböndernas kooperativ' och 'de fattiga böndernas kooperativ' iFuan härad" (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd II.

Bland de välbärgade bönderna finns en allvarlig tendens till kapitalism. Om vi på minsta sättförsummar det politiska arbetet bland bönderna under kooperationsrörelsen samt under enmycket lång period efteråt, kommer denna tendens att ta överhanden.

Förord till "En beslutsam kamp måste föras mot tendensen till kapitalism" (1955), Detsocialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd. I.

Den jordbrukskooperativa rörelsen har från början varit en hård ideologisk och politiskkamp. Inget kooperativ kan upprättas utan att genomgå en sådan kamp. Innan ett helt nyttsamhällssystem kan byggas på det gamlas plats, måste platsen sopas ren. Rester av gamlaidéer, som återspeglar det gamla systemet, kommer alltid att finnas kvar i människorssinnen under en lång tid, och försvinner inte lätt. Sedan ett kooperativ har upprättats, måstedet genomgå många fler strider innan det kan befästas. Till och med då kan det fallasamman i det ögonblick det slappnar i sina bemödanden.

Förord till "En allvarig läxa" (1955). Ett urval av förord till Det socialistiska uppsvinget påKinas landsbygd, Skrifter i urval, s. 392.

Kapitalismens spontana krafter har under senare år oavbrutet vuxit på landsbygden, nya rikabönder har skjutit upp överallt och många välbärgade mellanbönder strävar att bli rika

21

bönder. A andra sidan lever fortfarande många fattiga bönder i armod på grund av att desaknar tillräckliga produktionsmedel, några är skuldsatta och andra säljer eller arrenderar utsin jord. Om denna tendens får fortsätta ohämmad, kommer polariseringen på landsbygdenoundvikligen att förvärras dag för dag. De bönder som förlorar sin jord och de somfortsätter att leva i armod kommer att klaga över att vi inte gör någonting för att rädda demundan ruin eller hjälpa dem att lösa sina svårigheter. Inte heller de välbärgademellanbönderna som går i en kapitalistisk riktning kommer att bli nöjda med oss, för vikommer aldrig att kunna uppfylla deras krav om vi inte avser att ta den kapitalistiska vägen.Kan förbundet mellan arbetare och bönder stå rycken under sådana omständigheter?Uppenbarligen inte. Det finns ingen lösning på detta problem annat än på en ny grundval.Och det betyder att steg för steg åstadkomma en socialistisk omvandling av hela jordbruketsamtidigt med ett successivt förverkligande av den socialistiska industrialiseringen och densocialistiska omdaningen av hantverk, kapitalistisk industri och handel, med andra ord, detbetyder att genomföra kooperationen och på landsbygden avskaffa de rika böndernas ochde enskildas hushållning, så att hela landsbygdsbefolkningen tillsammans kommer att få detallt bättre. Vi vidhåller att detta är enda sättet att befästa förbundet mellan arbetare ochbönder.

"Till frågan om jordbrukskooperationen" (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 377-378.*

Med planering i stort menar vi planering som beaktar intressena hos de sexhundra miljo-nerna människor i vårt land. När vi gör upp planer, handlägger saker och ting eller tänkeröver problemen, måste vi utgå från det faktum, att Kina har en befolkning på sexhundramiljoner. Vi får aldrig glömma detta faktum.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari1957), Skrifter iurval, s. 421.

Förutom partiets ledarskap är vår befolkning på 600 miljoner människor en avgörandefaktor. Mera folk innebär en större jäsande massa av idéer, mer entusiasm och mer energi.Aldrig förr har folkets massor varit så inspirerade, så kampberedda och så djärva som nu.

22

"Ett kooperativ presenteras" (15 april 1958), Skrifter i urval, s. 457.

Bortsett från övriga kännetecken hos Kinas 600 miljoner människor, är det mest framträ-dande det att de är "fattiga och som oskrivna blad". Detta kan tyckas vara dåligt, men iverkligheten är det bra. Fattigdom ger upphov till ett begär efter förändring, ett begär efterhandling och ett begär efter revolution. På ett oskrivet blad som är utan varje fläck kanskrivas de friskaste och vackraste skrivtecken, eller målas de friskaste och vackraste bilder.

A. a., s. 457-458.

Efter den kinesiska revolutionens landsomfattande seger och sedan jordfrågan lösts,kommer det fortfarande att existera två grundläggande motsättningar i Kina. Den förstaligger på det inre planet, det är motsättningen mellan arbetarklassen och bourgeoisin. Denandra ligger på det yttre planet, det är motsättningen mellan Kina och de imperialistiskaländerna. Följaktligen får folkrepublikens av arbetarklassen ledda statsmakt inte försvagassedan folkets demokratiska revolution segrat utan måste stärkas.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundecentralkommitté" (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 396.

"Vill inte ni avskaffa statsmakten?" Jo, det vill vi, men inte med ens. Vi kan inte göra detännu. Varför? Därför att imperialismen fortfarande existerar, därför att den inhemskareaktionen fortfarande existerar, därför att klasser fortfarande existerar i vårt land. Vårnuvarande uppgift är att stärka folkets statsapparat - huvudsakligen folkarmén, folkpolisenoch folkdomstolarna - för att konsolidera det nationella försvaret och beskydda folkets

23

intressen.

"Om folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 447,o. Skrifter iurval, s. 349.

Vår stat är en folkets demokratiska diktatur, som leds av arbetarklassen och som grundas påförbundet mellan arbetare och bönder. Vad är denna diktatur till för? Dess första uppgift äratt undertrycka de reaktionära klasserna och elementen och de utsugare i landet som sättersig upp mot den socialistiska revolutionen, att undertrycka alla dem som försöker attomintetgöra vårt socialistiska uppbygge, eller med andra ord, att lösa de inremotsättningarna mellan oss och fienden. Exempelvis att arrestera, rannsaka och döma vissakontrarevolutionärer och under viss angiven tid beröva godsägare och byråkratkapitalisterrösträtt och yttrandefrihet - allt detta faller inom ramen för vår diktatur. För att upprätthållaallmän ordning och slå vakt om folkets intressen är det likaså nödvändigt att utöva diktaturöver förskingrare, svindlare, mordbrännare, mördare, förbrytargäng och andra bovar somallvarligt stör ordningen.

Den andra uppgiften för denna diktatur är att skydda vårt land mot underminerings-verksamhet och möjlig aggression från den yttre fienden. Om detta skulle inträffa är detdenna diktaturs uppgift att lösa den yttre motsättningen mellan oss och fienden. Syftet meddenna diktatur är att skydda hela vårt folk, så att det kan arbeta och bygga upp Kina till ettsocialistiskt land med modern industri, modernt jordbruk, modern vetenskap och kultur.


Folkets demokratiska diktatur behöver arbetarklassens ledning. För det är endast arbe-tarklassen som är den mest förutseende, den mest osjälviska och den alltigenom mest re-volutionära klassen. Revolutionens hela historia bevisar att revolutionen misslyckas utanarbetarklassens ledning och att den triumferar när den leds av arbetarklassen.

24

"Om folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 450, o. Skrifter iurval, s. 352.

Folkets demokratiska diktatur är baserad på förbundet mellan arbetarklassen, bönderna ochsmåbourgeoisin i städerna, huvudsakligen på förbundet mellan arbetarklassen ochbönderna, ty dessa bägge klasser utgör 80-90 procent av Kinas befolkning. Dessa två klasserär huvudkrafterna vid imperialismens och kuomintangreaktionärernas störtande.övergången från den Nya demokratin till socialismen beror också huvudsakligen påförbundet dem emellan.

A a., s. 450, o. a. a., s. 352.

Klasskampen, kampen för produktion och vetenskapliga experiment utgör de tre storarevolutionära rörelserna för uppbyggandet

av ett mäktigt socialistiskt land. Dessa rörelser är en säker garanti för att kommunisternakommer att vara fria från byråkrati och immuna emot revisionism och dogmatism ochständigt kommer att förbli oövervinneliga. De är en tillförlitlig garanti för att proletariatetkommer att vara i stånd att enas med de breda arbetande massorna och genomföra endemokratisk diktatur. Om dessa rörelser saknades och godsägare, rika bönder, kontrare-volutionärer, dåliga element och odjur av alla slag tilläts att krypa fram, medan våra kadrerblundade för allt detta och i många fall inte ens skilde mellan fienden och oss utan skullesamarbeta med fienden och bli korrumperade, splittrade och demoraliserade av honom, omvåra kadrer på detta sätt drogs bort eller fienden vore i stånd att smyga in i våra led och ommånga av våra arbetare, bönder och intellektuella lämnades försvarslösa mot fiendens såvälhårda som mjuka taktik, då skulle det inte dröja länge, kanske endast några år eller ettdecennium, eller högst några decennier, innan en kontrarevolutionär och hela landetomfattande restauration oundvikligen inträffade; det marxist-leninistiska partiet skulle utantvivel bli ett revisionistiskt parti eller ett fascistiskt parti och hela Kina skulle skifta färg.

25

(Mao Tsetung, not till "De sju välskrivna dokumenten från provinsen Chekiang angåendekadrernas deltagande i kroppsarbete", den 9 maj 1963) Återgiven i broschyren "OmChrusjtjovs falska kommunism och dess historiska lärdomar för världen", s. 60-61.*

Folkets demokratiska diktatur använder två metoder. Gentemot fienden använder dendiktaturens metoder, dvs., för så lång tid som krävs tillåter den dem inte att delta i politiskverksamhet och tvingar dem att lyda folkregeringens lagar, att delta i arbete och att genomarbete omvandla sig till nya människor. Omvänt använder den gentemot folket metodersom inte innebär tvång utan demokrati, dvs. den måste nödvändigtvis låta dem delta ipolitisk verksamhet och tvingar dem inte att göra det ena eller det andra, utan använderden demokratiska metoden för att uppfostra och övertala dem.

Slutord vid andra sessionen med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens' förstanationella kommitté. (23 juni 1950).

Under kommunistiska partiets ledning genomför det kinesiska folket en energisk kor-rigeringsrörelse i syfte att åstadkomma en snabb utveckling av socialismen i Kina på enfastare grund. Detta är en rörelse för att genomföra en hela nationen omfattande debattsom är både vägledd och fri, en debatt i städerna och på landsbygden om sådana frågor somden socialistiska vägen kontra den kapitalistiska vägen, det grundläggande i statssystemetoch det viktigaste i dess politik, partiets och regeringsfunktionärernas arbetsstil och fråganom folkets välfärd, en debatt som genomförs på så sätt att man lägger fram fakta ochresonerar ut saker och ting i syfte att på ett riktigt sätt lösa de aktuella motsättningar inomfolket som kräver en omedelbar lösning. Detta är en socialistisk rörelse för folketssjälvfostran och självomvandling.

”Tal vid Sovjetunionens Högsta sovjets möte till firandet av 40-årsminnet av den storasocialistiska Oktoberrevolutionen" (6 november 1957).

26

Vi står inför ytterst krävande uppgifter i det stora uppbygget. Trots att det finns över 10miljoner medlemmar i vårt parti, utgör de fortfarande en mycket liten minoritet av landetsbefolkning. Inom regeringsdepartement och allmänna organisationer och företag måstemycket arbete utföras av folk som inte tillhör partiet. Det är omöjligt att få detta arbete välgjort därest vi inte har förmåga att stödja oss på massorna och samarbeta med folk som intetillhör partiet. Vi måste, samtidigt som vi fortsätter att stärka enheten inom hela partiet,också fortsätta att stärka enheten mellan alla våra nationaliteter, demokratiska klasser,demokratiska partier och folkliga organisationer och att konsolidera och utvidga folketsdemokratiska enhetsfront, och vi måste samvetsgrant i vartenda avsnitt av vårt arbete göraoss av med osunda yttringar som är skadliga för enheten mellan partiet och folket.

"Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis åttonde rikskongress" (15 september 1956).

[UPP]

IV. OM DEN RIKTIGA BEHANDLINGEN AV MOTSÄTTNINGARNA INOM FOLKET

Vi har att göra med två typer av samhälleliga motsättningar - motsättningar mellan oss ochfienden och motsättningar inom folket. Dessa två typer av motsättningar är av helt olikakaraktär.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), Skrifter iurval, s. 395-396.

27

För att rätt förstå dessa två olika typer av motsättningar måste vi först av allt göra klart föross vad vi menar med 'folket' och vad vi menar med 'fienden' . . . I det nuvarande stadiet avsocialismens uppbyggnad tillhör alla klasser, skikt och socialgrupper som gillar, stödjer ocharbetar för det socialistiska uppbyggnadsarbetets sak kategorin folket, medan de socialakrafter och grupper som gör motstånd mot den socialistiska revolutionen och är fientligamot eller saboterar det socialistiska uppbygget alla är folkets fiender.

A a., s. 396.

Under de förhållanden som för närvarande råder i Kina innefattar motsättningarna inomfolket motsättningarna inom arbetarklassen, motsättningarna bland bönderna, mot-sättningarna bland de intellektuella, motsättningarna mellan arbetarklassen och bönderna,motsättningarna mellan arbetarna och bönderna å ena sidan och de intellektuella å denandra, motsättningarna mellan arbetarklassen och andra grupper av arbetande människor åena sidan och den nationella bourgeoisin å den andra, motsättningarna inom den nationellabourgeoisin osv. Vår folkregering är en regering som verkligen motsvarar folkets intressenoch tjänar folket, men ändå finns det vissa motsättningar mellan regeringen och folket.Dessa innefattar motsättningar mellan statens intressen, kollektivets intressen ochindividens intressen; mellan demokrati och centralism; mellan ledning och ledda samtmotsättningar som uppstår på grund av vissa statstjänstemäns byråkratiska arbetsstil i derasmellanhavanden med massorna. Alla dessa är också motsättningar inom folket. På det helataget är motsättningarna inom folket baserade på den grundläggande intressegemenskapeninom folket.

A. a., s. 396-397.*

Motsättningarna mellan oss och våra fiender är antagonistiska. I folkets led är motsätt-ningarna mellan de arbetande människorna icke-antagonistiska, medan motsättningarna

28

mellan utsugarna och de utsugna klasserna, bortsett från den antagonistiska aspekt somutmärker dem, också har en icke-antagonistisk aspekt.

A. a., s. 396

Hur ska i vårt folks politiska liv rätt skiljas från fel i en människas ord och handlingar? Pågrundval av vår konstitutions principer, viljan hos den överväldigande majoriteten av vårtfolk och de gemensamma politiska ståndpunkter som våra politiska partier och grupper vidskilda tillfällen deklarerat, tror vi, att kriterierna i stort sett bör vara följande:

1) Ord och handlingar bör bidra till att förena och inte splittra folken i våra olikanationaliteter.

2) De bör vara till nytta och inte till skada för den socialistiska omdaningen och det so-cialistiska uppbyggnadsarbetet.

3) De bör bidra till att befästa, inte undergräva eller försvaga folkets demokratiska diktatur.

4) De bör bidra till att befästa, inte undergräva eller försvaga den demokratiska cen-tralismen.

5) De bör bidra till att stärka, inte undergräva eller försvaga det kommunistiska partietsledande roll.

6) De bör vara till nytta, inte till skada för den internationella socialistiska enheten ochenheten mellan de fredsälskande folken i världen.

Av dessa sex kriterier är den socialistiska vägen och partiets ledande roll de viktigaste.

29

A. a., s. 427-428

Frågan om att undertrycka kontrarevolutionärer är en fråga om en kamp mellan oss ochfienden, en motsättning mellan oss och fienden. Inom folkets led finns det en del som harolika åsikter i denna fråga. Det finns två kategorier vilkas åsikter skiljer sig från våra. De somär högersinnade i sitt tankesätt gör ingen åtskillnad mellan oss och fienden och uppfattarfelaktigt våra fiender som vårt eget folk. De uppfattar såsom vänner just de människor somden stora massan av folket betraktar som fiender. De som är 'vänstersinnade' i sitt tänkesättförstorar motsättningen mellan oss och fienden till den grad, att de felaktigt uppfattar vissamotsättningar inom

folket som motsättningar mellan oss och fienden och betraktar såsom kontrarevolutionärerpersoner som i själva verket inte är det. Båda åsikterna är felaktiga. Ingendera av dem kanvara oss till hjälp att på ett riktigt sätt handlägga frågan om att undertryckakontrarevolutionärerna eller att korrekt värdera detta arbete.

A. a., s. 408-409.*

Kvalitativt olika motsättningar kan lösas enbart med kvalitativt olika metoder. Till exempel,motsättningen mellan proletariatet och bourgeoisien löses genom den socialistiska re-volutionens metod, motsättningen mellan de stora massorna av folket och det feodalasystemet löses genom den demokratiska revolutionens metod; motsättningen mellankolonierna och imperialismen löses genom det nationella revolutionära krigets metod;motsättningen mellan arbetarklassen och bondeklassen i det socialistiska samhället lösesgenom metoden att kollektivisera och mekanisera jordbruket, motsättningar inomkommunistiska partiet löses genom kritikens och självkritikens metod; motsättningen mel-lan samhället och naturen löses genom metoden att utveckla produktivkrafterna ... Marxist-leninister måste noggrant följa principen att använda olika metoder för att lösa olikamotsättningar.

30

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd 1, s. 321-322 o. Skrifter i urval, s. 88-89.

Eftersom motsättningarna mellan oss och fienden och motsättningarna inom folket harolika karaktär, måste de lösas med olika metoder. För att uttrycka saken kort: det förra ären fråga om att dra en klar skiljelinje mellan oss och fienden, medan det senare är en frågaom att klart skilja mellan rätt och fel. Det är naturligtvis också sant att skillnaden mellan ossoch fienden också är en fråga om rätt och fel. Exempelvis frågan om vem som har rätt, vieller reaktionärerna hemma och i utlandet, imperialisterna, feodalherrarna ochbyråkratkapitalisterna, är också en fråga om rätt och fel, men den tillhör en annan kategoriän frågor om rätt och fel inom folket.


Enda sättet att avgöra frågor av ideologisk natur eller kontroversiella frågor inom folket ärgenom den demokratiska metoden, diskussionsmetoden, kritik, övertygelse och uppfostran,och inte metoden att tvinga eller undertrycka.

A. a., s. 401.

För att kunna producera och studera effektivt och ordna sin tillvaro på ett passande sätt villfolket, att regeringen, ledarna för produktionen och organen inom undervisnings ochkulturväsendet utfärdar lämpliga order av obligatorisk karaktär. Det är sunt förnuft attordning inte kan upprätthållas utan administrativa bestämmelser. Administrativordergivning och övertygelsens och uppfostringens metoder kompletterar varandra när det

31

gäller att lösa motsättningar inom folket. Aven administrativa regler för upprätthållande avallmän ordning måste åtföljas av övertygelse och uppfostran, ty i många fall är enbartbestämmelser utan verkan.

A. a., s. 401.

Bourgeoisien och småbourgeoisien måste nödvändigtvis ge uttryck för sina ideologier. Detär oundvikligt att de envist kommer att yttra sig på alla upptänkliga sätt i politiska ochideologiska frågor. Man kan inte vänta sig att de ska göra annat. Vi bör inte användaundertryckningsmetoder för att hindra dem att yttra sig utan bör tillåta dem att göra detoch samtidigt argumentera med dem och rikta lämplig kritik mot dem.

Det kan inte råda något tvivel om att vi bör kritisera alla slags felaktiga idéer. Det duger visstinte att avstå från kritik och se på medan felaktiga idéer obehindrat sprider sig och fårmonopolställning. Misstag bör kritiseras och giftigt ogräs bekämpas varhelst det sticker upp.Men sådan kritik bör inte vara dogmatisk. Vi bör inte använda den metafysiska metodenutan sträva att tillämpa den dialektiska metoden. Vad som behövs är vetenskaplig analysoch fullt övertygande argument.

A. a., s. 426.

Det är ... nödvändigt att kritisera folkets brister, men då vi gör det, måste vi i sanning ställaoss på folkets ståndpunkt och tala utifrån en helhjärtad önskan att skydda och fostra det.Att behandla kamrater såsom fiender är att gå över till fiendens ståndpunkt.

"Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst" (maj 1942) slutord, avsnitt IV,Valda verk, bd III o. Skrifter i urval, s. 256.

32

Motsättning och kamp är allmängiltiga och absoluta, men metoderna att lösa motsätt-ningar, det vill säga kampformerna, skiljer sig i enlighet med olikheterna i motsättningarnasnatur. Vissa motsättningar kännetecknas av öppen antagonism, andra inte. I över-ensstämmelse med tingens konkreta utveckling, utvecklas vissa motsättningar, som ur-sprungligen icke var antagonistiska, till antagonistiska sådana, medan andra, som ur-sprungligen var antagonistiska, utvecklas till icke antagonistiska motsättningar.

"Om motsättningar" (augusti 1937). Valda verk, bd I, s. 346, o. Skrifter i urval, s. 114-115.

Under vanliga förhållanden är motsättningar inom folket inte antagonistiska. Men om vi intebehandlar dem på ett riktigt sätt, eller om vi slappnar i vår vaksamhet och sänker garden,kan antagonism uppstå. I ett socialistiskt land är en sådan utveckling vanligen bara av lokaloch tillfällig karaktär. Orsaken är att det system, som vilar på människans utsugning avmänniskan har avskaffats och folkets intressen är identiska.


I vårt land tillhör motsättningen mellan arbetarklassen och den nationella bourgeoisienkategorin motsättningar inom folket. Den klasskamp som pågår mellan de två är på det helataget en klasskamp inom folkets egna led, därför att den kinesiska nationella bourgeoisienhar en dubbel karaktär. Under den borgerligt demokratiska revolutionens period hade denbåde en revolutionär och en försonlig sida. I den socialistiska revolutionens period ärutsugning av arbetarklassen för att göra vinster en sida av den nationella bourgeoisienskaraktär, medan dess stöd åt grundlagen och villighet att acceptera den socialistiskaomdaningen utgör den andra. Den nationella bourgeoisien skiljer sig från imperialisterna,godsägarna och byråkratkapitalisterna. Motsättningen mellan den nationella bourgeoisienoch arbetarklassen är en motsättning mellan utsugare och utsugna och till sin natur

33

antagonistisk. Men under de faktiska betingelser som råder i Kina kan denna antagonistiskaklassmotsättning, om den behandlas på lämpligt sätt, omformas till en icke-antagonistiskmotsättning och lösas med fredliga medel. Men om vi inte behandlar den på lämpligt sätt,om vi exempelvis inte följer en politik som går ut på att vi enar oss med, kritiserar ochuppfostrar den nationella bourgeoisien, eller om den nationella bourgeoisien inteaccepterar denna vår politik, då kan motsättningen mellan arbetarklassen och dennationella bourgeoisien förvandlas till en motsättning mellan oss och fienden.

A. a., s. 397.

Den [kontrarevolutionära revolten i Ungern 1956] var ett fall då reaktionärer inom ettsocialistiskt land i förbund med imperialisterna och i ett försök att förverkliga sina kon-spirativa syften utnyttjade motsättningarna inom folket till att utså tvedräkt och framkallaoroligheter. Den läxa som händelserna i Ungern givit förtjänar att uppmärksammas.

A. a, s. 403.*

[UPP]

V. KRIG OCH FRED

Krig är den högsta formen av kamp för att lösa motsättningar mellan klasser, nationer,stater eller politiska grupper, när dessa motsättningar utvecklats till ett visst stadium, och

34

har förekommit ända sedan privatäganderätten och klasserna uppstod.

"Strategiska problem i Kinas revolutionära krig" (december 1936), Valda verk, bd 1, s. 181.

"Kriget är politikens fortsättning." I denna mening är krig politik och kriget i sig självt enpolitisk handling. Sedan urminnes tider har det inte förekommit ett krig som inte haftpolitisk karaktär. ... Men kriget har sina egna särskilda kännetecken och i denna mening kandet inte likställas med politik i allmänhet. "Kriget är politikens fortsättning med andra ...medel." När politiken utvecklas till ett visst stadium, utöver vilket den inte kan fortsätta medvanliga medel, bryter krig ut för att svepa undan hindren i vägen. . . . När hindret avlägsnatsoch vårt mål uppnåtts, kommer kriget att sluta. Men om hindret inte sopas undan helt ochhållet, måste kriget fortsätta till dess att syftet är helt uppnått. ... Det kan därför sägas, attpolitik är krig utan blodsutgjutelse, medan krig är politik med blodsutgjutelse.

"Om långvarigt krig" (maj 1938), styckena 63 o. 64, Valda verk, bd II o. Militärpolitiskaskrifter, bd II, s. 80-81.*

Historien visar att krigen är uppdelade i tvenne slag: rättfärdiga och orättfärdiga. Alla krig,som tjänar framåtskridandet, är rättfärdiga och alla, som hindrar framåtskridandet, ärorättfärdiga. Vi kommunister bekämpar alla orättfärdiga krig, som hindrar framåtskridandet,men vi bekämpar inte progressiva, rättfärdiga krig. Vi kommunister nöjer oss inte med attinte bekämpa rättfärdiga krig, vi deltar aktivt i dem. Vad orättfärdiga krig beträffar, är förstavärldskriget, i vilket bägge sidorna kämpade för imperialistiska intressen, ett exempel.Därför bekämpade kommunisterna i hela världen beslutsamt detta krig. Sättet att bekämpaett sådant krig är att göra allt som är möjligt för att förhindra det, innan det bryter ut, och,sedan det väl brutit ut, att närhelst det är möjligt bekämpa kriget med krig, och bekämpaorättfärdigt krig med rättfärdigt krig.

A. a., stycke 58 o. a. a. s. 75.

35

Revolutioner och revolutionära krig är oundvikliga i klassamhället och utan dem är detomöjligt att utföra något språng i den samhälleliga utvecklingen och att störta de reak-tionära härskande klasserna och därför omöjligt för folket att vinna politisk makt.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I s. 343-344 o. Skrifter i urval, s. 114.*

Revolutionärt krig är ett motgift, som inte endast bortskaffar fiendens gift utan också renaross från vår egen smuts. Varje rättfärdigt revolutionärt krig är begåvat med en oerhördkraft, som kan förvandla många ting eller röja vägen för deras förvandling. Det kinesisk-japanska kriget kommer att omvandla både Kina och Japan; förutsatt att Kina håller ut iförsvarskriget och vidmakthåller enhetsfronten, kommer det gamla Japan med säkerhet attomvandlas till ett nytt Japan och det gamla Kina till ett nytt Kina, och människor och alltingannat i både Kina och Japan kommer att omvandlas under och efter kriget.

"Om långvarigt krig" (maj 1938), stycke 25, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II,s. 43.*

Varje kommunist måste inse sanningen i orden "politisk makt växer ut ur en gevärspipa."

"Problem rörande krig och strategi" (6 november 1938), avsnitt 11, Valda verk, bd 11 o.Militärpolitiska skrifter, bd 11, s. 157.

36

Den centrala uppgiften och högsta formen för revolutionen är maktövertagande medväpnat våld, tvistefrågans lösning medelst krig. Denna marxist-leninistiska revolutionsprincipgäller universellt, för Kina och för alla andra länder.

A. a., avsnitt I o. a. a. s. 148-149.

Utan väpnad kamp skulle varken proletariatet, folket eller kommunistiska partiet ha någonställning alls i Kina och det skulle vara omöjligt för revolutionen att segra. Under dessa år [dearton åren sedan partiet grundades] har vårt partis utveckling, konsolidering ochbolsjevisering pågått mitt under revolutionära krig; utan väpnad kamp skulle kommunistiskapartiet säkerligen inte vara vad det i dag är. Kamraterna inom hela partiet får aldrig glömmadenna erfarenhet, för vilken vi betalt med blod.

"Kommunisten presenteras" (4 oktober 1939), Valda verk, bd II.*

Enligt den marxistiska statsteorin är armén statsapparatens viktigaste beståndsdel. Var ochen, som vill gripa och behålla statsmakten, måste ha en stark armé. En del människorförlöjligar oss som förespråkare av "krigets allmakt". Ja, vi förespråkar det revolutionärakrigets allmakt; det är bra, inte dåligt, det är marxistiskt. Rysslands kommunistiska partisgevär skapade socialism. Vi ska skapa en demokratisk republik. Erfarenheterna avklasskampen under imperialismens era lär oss att det endast är med gevärets makt som ar-betarklassen och de arbetande massorna kan besegra bourgeoisien och godsägarna, vilkabägge är beväpnade. I denna mening kan vi säga att endast med gevär kan hela världenomvandlas.

"Problem rörande krig och strategi" (6 november 1938), avsnitt II, Valda verk, bd II o.Militärpolitiska skrifter, bd 11, s. 157-158.

37

Vi talar för krigets avskaffande, och vi önskar inte krig. Men krig kan avskaffas endast genomkrig, och för att bli av med geväret är det nödvändigt att gripa till geväret.

A. a. avsnitt 11, o. a. a. s. 158.

Kriget, denna monstruösa ömsesidiga människoslakt, kommer till slut att avskaffas genomdet mänskliga samhällets framåtskridande, och detta i en icke allt för avlägsen framtid. Mendet finns endast ett sätt att avskaffa det, och det är att bekämpa kriget med krig, attbekämpa kontrarevolutionärt krig med revolutionärt krig, att bekämpa nationelltkontrarevolutionärt krig med nationellt revolutionärt krig, och att bekämpa kontra-revolutionärt klasskrig med revolutionärt klasskrig. . . . När det mänskliga samhället kommerdithän att klasser och stater avskaffats, kommer det inte längre att finnas krig, vare sigkontrarevolutionära eller revolutionära, orättfärdiga eller rättfärdiga; då inträder en era avbestående fred för mänskligheten. Vårt studium av lagarna för revolutionärt krig bottnar ivår önskan att avskaffa alla krig. Häri ligger skillnaden mellan oss kommunister och alla deexploaterande klasserna.

"Strategiska problem i Kinas revolutionära krig" (december 1936), Valda verk, bd I, s. 183-184.

Vårt land och alla de övriga socialistiska länderna önskar fred; det gör också folken i allavärldens länder. De enda som kräver krig och inte vill fred är vissa monopolkapitalistiskagrupper i en handfull imperialistiska länder som är beroende av aggression för sina profiter.

"Öppningstal vid Kinas kommunistiska partis Åttonde rikskongress" (15 september 1956).

38

För att uppnå en varaktig världsfred, måste vi ytterligare utveckla vår vänskap och vårtsamarbete med broderländerna i det socialistiska lägret och stärka vår solidaritet med allafredsälskande länder. Vi måste sträva till att upprätta normala diplomatiska förbindelser pågrundval av ömsesidig respekt för territoriell integritet och suveränitet samt likställdhet ochömsesidig fördel med alla länder som är villiga att leva tillsammans med oss i fred. Vi måstege aktivt stöd till den nationella oavhängighets- och befrielserörelsen i länder i Asien, Afrikaoch Latinamerika såväl som till fredsrörelsen och till rättfärdig kamp i alla länder i världen.

A. a.

Vad beträffar de imperialistiska länderna bör vi ena oss med folken i dessa länder och strävaatt i fred samleva med dessa länder, göra affärer med dem och hindra varje eventuellt krig,men under inga omständigheter bör vi hysa några orealistiska uppfattningar om dem.


Vi vill fred. Om emellertid imperialismen framhärdar i att utkämpa ett krig, kommer vi inteatt ha något annat alternativ än att fatta ett fast beslut att kämpa till slutet innan vifortsätter med vårt uppbygge. Om ni är rädda för krig dag in och dag ut, vad kommer ni attgöra om kriget slutligen bryter ut? Först sade jag att östanvinden förhärskar övervästanvinden och att krig inte kommer att bryta ut, och nu har jag tillagt dessa förklaringarom läget i händelse krig skulle utbryta. Båda möjligheterna har sålunda tagits med iberäkningen.

39

Tal vid mötet mellan kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957),citerat i "Statement by the Spokesman of the Chinese Government" (1 september 1963).*

Folk världen över diskuterar nu huruvida ett tredje världskrig kommer att bryta ut. Även idenna fråga måste vi vara psykologiskt förberedda och företa en del analyser. Vi är bestämtför fred och mot krig. Men om imperialisterna prompt yrkar på att utlösa ännu ett krig, börvi inte frukta det. Vår inställning till denna fråga är densamma som vår inställning till vilkenstörning som helst: för det första är vi emot den; för det andra är vi inte rädda för den.

Första världskriget ledde till att Sovjetunionen, med en folkmängd på 200 miljoner, uppstod.Andra världskriget följdes av uppkomsten av det socialistiska lägret med dess sammanlagdafolkmängd på 900 miljoner. Om imperialisterna skulle driva fram ett tredje världskrig, skullehelt visst ytterligare flera hundra miljoner övergå till socialismen; därefter blir det intemycket plats kvar i världen för imperialisterna; det är också troligt att imperialismens helasystem totalt störtar samman.

"Om den rätta behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), Skrifter iurval, s. 433.

Ställa till bråk, misslyckas, ställa till bråk på nytt, misslyckas på nytt ... till dess det är ute meddem. Detta är imperialisternas och reaktionärernas logik över hela världen i derasförhållande till folkets sak, och de kommer aldrig att handla i strid med denna logik. Detta ären marxistisk lag. När vi säger "imperialismen är vildsint", menar vi att dess natur aldrigkommer att förändras, att imperialisterna aldrig kommer att lägga ifrån sig sinaslaktarknivar, att de aldrig kommer att bli Buddhor, utan kommer att fortsätta som debörjat till dess de går under.

Kämpa, misslyckas, kämpa på nytt, misslyckas på nytt, kämpa igen ... till segern; detta ärfolkets logik och också det kommer aldrig att handla i strid med denna logik. Detta är enannan marxistisk lag. Det ryska folkets revolution följde denna lag, och det har också detkinesiska folkets revolution gjort.

40

"Kasta undan illusionerna, bered er till strid" (14 augusti 1949), Valda verk, bd IV, s. 459.

Just därför att vi har segrat får vi aldrig slappna i vår vaksamhet mot imperialisternas ochderas hejdukars vanvettiga hämndekomplotter. Den som låter sin vaksamhet slappnaavväpnar sig själv politiskt och försätter sig i ett passivt läge.

"Tal till förberedande kommittén för den nya politiska rådgivande konferensen (15 juni1949), Valda verk, bd IV, s. 436.

Imperialisterna och deras hejdukar, de kinesiska reaktionärerna, kommer inte att finna sig isitt nederlag i Kina. De kommer att fortsätta att på alla möjliga sätt sammansvärja sig motdet kinesiska folket. De kommer till exempel att smuggla in sina agenter i Kina för att utsåtvedräkt och skapa svårigheter. Säkert är, att de aldrig kommer att försumma detta slagsverksamhet. De kommer, för att ta ett annat exempel, att egga de kinesiska reaktionärernaatt blockera Kinas hamnar och kommer även att sätta in sina egna styrkor för dettaändamål. De kommer att göra detta så länge det är möjligt. I den mån de fortfarande längtarefter äventyr kommer de dessutom att sända en del av sina trupper att invadera och härjaKinas gränser, detta är heller inte uteslutet. Allt detta måste vi ta med i beräkningen.

A. a., s. 436.*

Världen går framåt, framtiden är ljus och ingen kan förändra denna historiens allmännautvecklingsriktning. Vi bör föra en ständig propaganda bland folket för att bekantgöra faktaom framstegen i världen och om den ljusa framtid som väntar oss, på det att de ska förlitasig på seger.

41

"Om Chungkingförhandlingarna" (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 64.

Officerarna och kämparna i hela Folkets befrielsearmé får inte ens i minsta mån låta sinstridsvilja slappna. Allt tänkande som minskar stridsviljan och nedvärderar fienden ärfelaktigt.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundecentralkommitté (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 387.

[UPP]

VI. IMPERIALISMEN OCH ALLA REAKTIONÄRER ÄR PAPPERSTIGRAR

Alla reaktionärer är papperstigrar. Till det yttre är reaktionärerna skräckinjagande, men iverkligheten är de inte så starka. På lång sikt sett är det inte reaktionärerna utan folket somär de verkligt starka.

"Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong" (augusti 1946), Valdaverk, bd IV, s. 107 o. Skrifter i urval, s. 321.

Liksom det inte finns något enda ting i världen som icke har en dubbel natur (detta är lagenom motsatsernas enhet) så har imperialismen och alla reaktionärer en dubbel natur - de ärsamtidigt riktiga tigrar och papperstigrar. I det förgångna, innan de erövrade statsmakten

42

och under någon tid därefter, var slavägarklassen, den feodala godsägarklassen ochbourgeoisien livskraftiga, revolutionära och progressiva. De var riktiga tigrar. Men medtiden, till följd av att deras motparter - slavklassen, bondeklassen och proletariatet - steg försteg tillväxte i styrka, tog upp kampen emot dem och bekämpade dem allt mera förbittrat,förändrade sig dessa härskande klasser steg för steg till raka motsatsen, de förvandlades tillreaktionärer, till efterblivna människor, till papperstigrar. Och slutligen störtades de ellerkommer de att störtas av folket. De reaktionära, efterblivna, ruttnande klasserna behöll sindubbelnatur ännu in i sina sista strider på liv och död mot folket. A ena sidan var de verkligatigrar. De åt människor, miljoner och tiotals miljoner människor. Folket genomgick i kampenför sin sak ett skede av svårigheter och lidanden, och dess väg gjorde många krökar och buk-ter. Det tog det kinesiska folket över etthundra år att krossa imperialismens, feodalismensoch byråkratkapitalismens välde i Kina och kostade det tiotals miljoner liv innan det segrade1949. Se nu! Var inte dessa våra fiender levande tigrar, järntigrar, riktiga tigrar? Men till slutförvandlades de till papperstigrar, döda tigrar, leksakstigrar. Detta är historiska fakta. Harinte folk sett eller hört talas om dessa fakta? De har ju förekommit i tusental ochtiotusental. I tusental och tiotusental! Följaktligen måste imperialismen och allareaktionärer, när man på lång sikt, ur strategisk synpunkt betraktar deras väsen, ses för vadde verkligen är - papperstigrar. På detta bör vi bygga vårt strategiska tänkande. A andrasidan är de också levande tigrar, järntigrar, riktiga tigrar, som kan äta människor. På dettabör vi bygga vårt taktiska tänkande.

Ur ett tal vid Politiska byrån i Kinas kommunistiska partis centralkommitté den 1 december1958 i Wuchang, citerat i fotnot till ovan anfört arbete, Valda verk, bd IV, s, 104-105, o.Skrifter i urval, s. 318-320.*

Jag har sagt att alla de som mäktiga beryktade reaktionärerna endast är papperstigrar.Orsaken är att de är skilda från folket. Se här! Var inte Hitler en papperstiger? Blev inteHitler störtad? Jag har också sagt att tsaren av Ryssland, kejsaren av Kina och den japanskaimperialismen allesammans var papperstigrar. Som vi vet, blev de alla störtade. Denamerikanska imperialismen har ännu inte störtats och den besitter atombomben. Jag troratt den också kommer att störtas. Även den är en papperstiger.

Tal vid mötet med kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957).

43

"Att lyfta upp ett stenblock endast för att tappa det på egna fötter" är ett kinesiskt ordspråksom beskriver vissa fånars beteende. Reaktionärerna i alla länder är fånar av detta slag. Igrund och botten tjänar deras förföljelse av de revolutionära folken endast till att påskyndafolkens revolutioner i en allt bredare och mera intensiv omfattning. Fyllde inte deförföljelser av det revolutionära folket som bedrevs av den ryske tsaren och av Chiang Kai-shek denna funktion i de stora ryska och kinesiska revolutionerna?

"Tal vid Sovjetunionens Högsta sovjets möte till firandet av 40-årsminnet av den storasocialistiska Oktoberrevolutionen" (6 november 1957).

Den amerikanska imperialismen invaderade Kinas territorium Taiwan och har hållit detbesatt under de senaste nio åren. För en kort tid sedan skickade den sina väpnade styrkoratt invadera och ockupera Libanon. Förenta staterna har upprättat hundratals militära baseri många länder över hela världen. Kinas territorium Taiwan, Libanon och alla Förentastaternas militära baser på främmande mark är lika många rep kring den amerikanskaimperialismens hals. Snarorna har knutits av amerikanerna själva och ingen annan, och detär de själva som har lagt dessa snaror kring sina egna halsar och överlämnat repändorna tilldet kinesiska folket, folken i arabländerna och alla folk i världen som älskar fred ochbekämpar aggression. Ju längre de amerikanska aggressorerna stannar på dessa ställen,desto hårdare kommer snarorna kring deras halsar att dras åt.

Tal vid Högsta statskonferensen (8 september 1958).

Imperialismen kommer inte att bestå länge, ty den begår alltid illgärningar. Den envisas medatt i alla länder fostra och stödja reaktionärer som är emot folket, den har med våldtillskansat sig många kolonier och halvkolonier och många militära baser, och den hotarfreden med kärnvapenkrig. Sålunda har mer än 90 procent av folken i världen avimperialismen tvingats att resa sig eller kommer att tvingas att resa sig i kamp emot den.

44

Ändå lever imperialismen alltjämt, den löper alltjämt amok i Asien, Afrika och Latinamerika.I västerlandet förtrycker imperialismen fortfarande sitt eget folk. Denna situation måsteförändras. Uppgiften för folken i hela världen är att sätta stopp för den aggression och detförtryck som utövas av imperialismen, framför allt av den amerikanska imperialismen.

Intervju med en korrespondent från nyhetsbyrån Hsinhua (29 september 1958).

Den amerikanska imperialismen, som topprider världen, har gjort sig till fiende till världensfolk och i allt högre grad isolerat sig. De som vägrar att bli förslavade kommer aldrig att låtasig kuvas av atombomber och vätebomber i händerna på de amerikanska imperialisterna.Den rasande flodvåg som folken i hela världen reser mot de amerikanska aggressorerna äroemotståndlig. Deras kamp mot den amerikanska imperialismen och dess hejdukar kommermed all säkerhet att vinna ännu större segrar.

"Uttalande till stöd för Panamas folks rättfärdiga kamp mot den amerikanskaimperialismen" (12 januari 1964), People of the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressorsand All Their Lackeys, 2nd ed., s. 9-10.

Om de monopolkapitalistiska grupperna i Förenta staterna framhärdar i sin aggressions- ochkrigspolitik, kommer till slut den dagen att randas då de blir hängda av folken i hela världen.Samma öde väntar Förenta staternas medbrottslingar.

Tal vid Högsta statskonferensen (8 september 1958).

Under en lång period har vi utvecklat följande uppfattning om kampen mot fienden:strategiskt bör vi förakta alla våra fiender, men taktiskt bör vi ta dem alla på allvar. Detta

45

innebär även att vi måste förakta fienden med hänsyn till det hela, men att vi måste tahonom på allvar, när det gäller varje enskild konkret fråga. Om vi inte föraktar fienden medhänsyn till det hela, kommer vi att begå ett opportunistiskt fel. Marx och Engels var endasttvå individer, men ändå hade de redan så tidigt förklarat att kapitalismen skulle störtas ihela världen. Men när vi tar itu med konkreta problem och särskilda fiender, kommer vi attbegå ett äventyrspolitiskt fel därest vi inte tar dem på allvar. I krig kan slag utkämpas endastett efter ett, och fientliga styrkor utplånas endast en efter en. Fabriker kan byggas endast eni taget. Bonden kan plöja jorden endast bit för bit. Detsamma gäller även när man äter enmåltid. Strategiskt kan vi ta ätandet av en måltid lätt - vi vet att vi kan avsluta den. Men iverkligheten äter vi den en munsbit i taget. Det är omöjligt att stjälpa i sig en hel bankett påen gång. Detta kallas en bit-för-bit lösning. På militärt språk heter det att utplåna fiendensstyrkor en efter en.

Tal vid mötet med kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957).

Det är min åsikt att det internationella läget nu har nått en ny vändpunkt. Det blåser i dagtvå vindar i världen, östanvinden och västanvinden. Ett kinesiskt ordstäv säger, "Antingenförhärskar östanvinden över västanvinden, eller västanvinden över östanvinden." Jag troratt läget i dag kännetecknas av att östanvinden förhärskar över västanvinden. Det vill säga,att socialismens krafter har blivit förkrossande överlägsna imperialismens krafter.

A. a.

[UPP]

VII. VÅGA KAMPA, VÅGA VINNA

46

Folk i hela världen, förena er och slå de amerikanska aggressorerna och alla deras hejdukar!Folk i hela världen, var modiga, våga att kämpa, trotsa svårigheterna och ryck fram i vågefter våg. Då kommer hela världen att tillhöra folken. Odjur av alla slag ska förintas.

"Uttalande till stöd för folket i Kongo (L) mot Förenta staternas aggression" (28 november1964), People of the World, Unite and Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys, 2nded., s. 14.

Kinas kommunistiska parti fann, efter att på den marxist-leninistiska vetenskapens grund haföretagit en klar och väl genomtänkt värdering av det inrikespolitiska och utrikespolitiskaläget, att alla attacker från reaktionärerna här hemma och i utlandet inte blott måste utanockså kunde slås ned. När mörka moln tornade upp sig i skyn, framhöll vi att det endast vartillfälligt, att mörkret snart skulle vara över och solen bryta fram.

"Det nuvarande läget och våra uppgifter" (25 december1947), Militärpolitiska skrifter, bd II,s. 264.

Historiskt sett för alla reaktionära krafter, som befinner sig på randen till förintelse, en sistadesperat kamp mot de revolutionära krafterna, och en del revolutionärer låter sig för en tidbedras av denna manifestation av yttre styrka men inre svaghet. De fattar inte det viktigafaktum att fienden närmar sig förintelsen medan de själva närmar sig segern.

"Vändpunkten i andra världskriget" (12 oktober 1942), Valda verk bd III, o. Militärpolitiskaskrifter, bd II, s. 187.

47

Om de [Kuomintang] börjar strid, ska vi utplåna dem fullständigt. Saken står så här: om deangriper och vi utplånar dem, är det det vederlag som kommer dem till del; utplånar vi endel av dem, blir det visst vederlag, utplånar vi allesammans, fullständigt vederlag. Kinasproblem är komplicerade och våra hjärnor måste också vara en smula komplicerade. Om debörjar slåss, slåss vi tillbaka för att vinna fred.

"Om Chungkingförhandlingarna" (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 61.*

Om någon angriper oss och förutsättningarna för strid är gynnsamma, kommer vi säkerligenatt slå till i självförsvar för att utplåna honom beslutsamt, grundligt, helt och fullständigt (vislår aldrig till i hastigt mod, men när vi slår till, gör vi det för att segra). Vi får inte låta ossskrämmas av reaktionärernas skrävel.

"Om fredsförhandlingarna med Kuomintang. Cirkulärskrivelse från Kinas kommunistiskapartis centralkommitté" (26 augusti 1945), Valda verk, bd IV, s. 54.*

Om våra önskningar vore utslagsgivande, skulle vi inte vilja slåss en enda dag till. Men omomständigheterna tvingar oss att kämpa så kan vi fortsätta kampen till slutet.

"Samtal med den amerikanska korrespondenten Anna Louise Strong" (augusti 1946), Valdaverk., bd IV, s. 103, o. Skrifter i urval, s. 318.

Vi vill fred. Men så länge som den amerikanska imperialismen vägrar att uppge sinaarroganta och oresonliga krav och sina planer på att utvidga aggressionen, är den enda kurs

48

det kinesiska folket kan följa den att beslutsamt fortsätta att kämpa sida vid sida med detkoreanska folket. Vi är inte krigiska av oss. Vi är villiga att stoppa kriget omedelbart ochlämna de återstående frågorna till en senare uppgörelse. Men den amerikanskaimperialismen är inte villig därtill. Välan då, låt striden fortsätta. Oavsett i hur många år denamerikanska imperialismen vill slåss, är vi redo att kämpa intill den stund då den är villig attsluta, ända till det ögonblick de kinesiska och koreanska folken vinner fullständig seger.

Tal vid fjärde sammanträdet med Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens' förstanationella kommitté, (7 februari 1953).

Vi bör driva ut allt ofruktbart tänkande ur våra led. Alla åsikter, som överskattar fiendensstyrka och underskattar folkets, är felaktiga.

"Det nuvarande läget och våra uppgifter" (25 december 1947), Valda verk, bd IV, s. 185.

De förtryckta folken och nationerna får inte sätta sitt hopp om befrielse till imperialismensoch dess lakejers "förnuft". De kommer att segra endast genom att stärka sin enhet ochframhärda i sin kamp.

"Uttalande emot aggressionen mot Sydvietnam och Förenta staternas och NgoDinhDiemklickens nedslaktning av dess folk" (29 augusti 1963), People of the World, Uniteand Defeat the U.S. Aggressors and All Their Lackeys, 2nd ed., s. 6.

När helst detta landsomfattande inbördeskrig bryter ut, måste vi vara väl beredda. Även omdet kommer tidigt, låt oss säga i morgon bittida, bör vi vara beredda. Detta är punkt ett. Idet nuvarande internationella och inrikespolitiska läget är det möjligt att inbördeskriget till

49

en tid kan begränsas till omfattningen och hållas inom lokal ram. Detta är punkt två. Punktett handlar om vad vi bör förbereda oss på, punkt två rör förhållanden som redan bestårsedan länge. Kort sagt, vi måste vara beredda. Är vi beredda, kommer vi också att vara istånd att på rätt sätt ta itu med alla slags komplicerade situationer.


[UPP]

VIII. FOLKKRIGET

Det revolutionära kriget är ett massornas krig; det kan föras endast genom att manmobiliserar massorna och litar till dem.

"Sörj för massornas välfärd, ägna uppmärksamhet åt arbetsmetoderna" (27 januari 1934),Valda verk, bd I, s. 147.*

Vad är det som utgör en verklig järnbastion? Det är massorna, de miljoner och åter miljonermänniskor som uppriktigt och allvarligt stöder revolutionen. De är den verkliga järn-bastionen, som ingen kraft, vilken det än vara må, kan krossa. Kontrarevolutionen kan intekrossa oss; vi ska tvärtom krossa den. Genom att samla miljoner och åter miljonermänniskor kring den revolutionära regeringen och utvidga vårt revolutionära krig ska viutplåna all kontrarevolution och överta hela Kina.

50

A. a., s. 150.*

Den rikaste källan till kraft att föra krig ligger i folkets massor. Det är främst till följd av attde kinesiska massorna är oorganiserade som japanerna vågar terrorisera oss. När dennabrist är avhjälpt, kommer den japanske angriparen att liksom en vild tjur, som rusat in i enring av eld, vara omgiven av hundratals miljoner av vårt folk som rätat ryggarna, enbartljudet av deras röster kommer att fylla honom med skräck, och han kommer att brännas tilldöds.

"Om långvarigt krig" (maj 1938), stycke 114, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd IIs. 136.

Imperialisterna tyranniserar oss på ett sådant sätt att vi måste ta itu med dem på allvar. Vimåste inte endast ha en stark reguljär armé, vi måste också organisera folkmilisavdelningar istor omfattning. Detta kommer att göra det svårt för imperialisterna att i händelse avinvasion förflytta sig en enda tum i vårt land.

Intervju med en korrespondent från nyhetsbyrån Hsinhua (29 september 1958).

När man betraktar det revolutionära kriget som helhet, ser man att de operationer somfolkgerillan utför och de som utförs av Röda arméns huvudstyrkor kompletterar varandra påsamma sätt som en människas höger- och vänsterarmar; och hade vi endast Röda arménshuvudstyrkor och inte folkgerillan, skulle vi vara som en kämpe med endast en arm. Ikonkreta ordalag, och särskilt med tanke på militära operationer, menar vi, när vi talar omfolket inom basområdet som en faktor, att vi har ett väpnat folk. Detta är huvudskälet till attfienden fruktar att närma sig vårt basområde.

51

"Strategiska problem i Kinas revolutionära krig" (december 1936), Valda verk, bd I, s. 238.

Seger eller nederlag i krig beror tvivelsutan i stort sett av de militära, politiska och eko-nomiska förhållandena och naturförhållandena på båda sidor. Men inte enbart av dessa. Detberor också av varje sidas subjektiva förmåga att leda kriget.

En militär strateg får inte, i sin strävan att vinna ett krig, överskrida de gränser, som demateriella betingelserna sätter; inom dessa gränser kan och bör han emellertid sträva efterseger. Skådeplatsen för en militär strategs aktioner är byggd på de objektiva materiellabetingelserna, men på denna scen kan han leda uppförandet av månget drama, fyllt meddåd och färg, kraft och storhet.

A. a., s. 191-192.*

Krigets ändamål är specifikt "att bevara sig själv och förinta fienden". (Att förinta fienden äratt avväpna honom eller "beröva honom kraften att göra motstånd", inte att förinta varjemedlem av hans styrka fysiskt). I forna tiders krig använde människorna spjut och sköld,spjutet till att angripa och förinta fienden och skölden till att försvara och bevara sig själva.Ännu i denna dag är alla vapen en utveckling av spjutet och skölden. Bombflygplanet,kulsprutan, den långskjutande kanonen och giftgasen har utvecklats ur spjutet medanskyddsrummet, stålhjälmen, betongfästningen och gasmasken har utvecklats ur skölden.Stridsvagnen är ett nytt vapen, som förenar både spjutets och sköldens funktioner.Angreppet är det främsta medlet till att förinta fienden, men försvaret kan inte undvarasdärvid. Det omedelbara ändamålet med angreppet är att förinta fienden, men det ärsamtidigt självbevarelse, ty om fienden inte förintas, kommer du att förintas. Detomedelbara ändamålet med försvaret är självbevarelse, men på samma gång är försvaretett medel att understödja angreppet eller att förbereda övergång till angrepp. Reträtten hörtill försvarets kategori och är en fortsättning av försvaret, medan förföljandet är enfortsättning av angreppet. Det bör framhållas att förintandet av fienden är det främstaändamålet med krig och att självbevarandet kommer i andra hand, ty endast genom att

52

förinta fienden i stort antal kan man effektivt bevara sig själv. Därför kommer angreppet,det viktigaste medlet att förinta fienden, i främsta rummet, medan försvaret, som är ettkompletterande medel till att förinta fienden och ett medel till självbevarelse, måste sättas iandra rummet. I verkligt krig spelas huvudrollen än av försvaret, än av angreppet, men tarman kriget som helhet förblir angreppet i främsta rummet.

"Om långvarigt krig" (maj 1938), Valda verk, bd II, stycke 68, o. Militärpolitiska skrifter, bd II,s. 85-86.

Alla de för militära operationer vägledande principerna härrör ur den enda grundprincipen:att göra sitt bästa för att bevara sin egen styrka och förinta fiendens.... Hur kan vi dårättfärdiga uppmuntran till heroiska offer i krig? Varje krig betingar sitt pris, ibland ettytterligt högt pris. Står detta inte i motsättning till "bevara sig själv"? I verkligheten finns häringen motsättning alls; mera exakt uttryckt: offer och självbevarelse både står i motsättningtill och kompletterar varandra. Ty sådana offer är nödvändiga, inte blott för att förintafienden utan också för självbevarelse - partiellt och tillfälligt "ickebevarande" (offer, ellerbetalning av priset) är nödvändigt för det allmänna och beständiga bevarandets skull. Fråndenna grundprincip stammar hela raden av principer, som vägleder de militäraoperationerna, vilka allesammans - från principen för skjutningen (ta skydd för att bevaradig själv och utnyttja eldkraften till fullo för att förinta fienden) och till de strategiskaprinciperna - är genomsyrade av andan i denna grundprincip. Alla tekniska, taktiska ochstrategiska principer är exempel på tillämpning av denna grundprincip. Principen att bevarasig själv och förinta fienden är grunden för alla militära principer.

"Strategiska problem i gerillakriget mot Japan" (maj 1938), kapitel II, Valda verk, bd II o.Militärpolitiska skrifter, bd I, s. 247-248.*

Våra operationsprinciper är följande.

1. Angrip först spridda isolerade fiendestyrkor, angrip koncentrerade, starka fiendestyrkor

53

senare.

2. Ta först små och medelstora städer och vidsträckta landsbygdsområden, ta stora städersenare.

3. Gör utplånandet av fiendens effektiva styrka till vårt huvudmål, men gör inte tillhuvudmål att hålla eller ta en stad eller en ort. En stad eller en ort hålles eller tas somresultat av att fiendens effektiva styrka utplånas, och ofta kan en stad eller en ort slutgiltigthållas eller tas först sedan den flera gånger gått ur hand i hand.

4. Koncentrera i varje slag en absolut överlägsen styrka (två, tre, fyra och ibland även femeller sex gånger så stark som fiendens), omringa fiendestyrkorna fullständigt, sträva attutplåna dem helt och hållet och låt ingen slinka ur nätet. Använd under särskilda för-hållanden metoden att tilldela fienden ett förkrossande slag, dvs. koncentrera hela vårstyrka för att göra ett frontalangrepp och samtidigt angripa en eller båda av fiendens flankeri syfte att utplåna en del och driva den andra på flykten så att vår armé snabbt kan förflyttasina trupper till att krossa andra fiendestyrkor. Sträva att undvika utnötningsslag, i vilka viförlorar mera än vi vinner eller bara får oavgjort. På detta sätt blir vi, ehuru vi ärunderlägsna som helhet (i numerärt hänseende), absolut överlägsna i varje del och i varjesärskilt fälttåg, och detta tillförsäkrar oss segern i fälttåget. Allt efter som tiden går ska vi bliöverlägsna även som helhet och småningom utplåna alla fiender.

5. Utkämpa inget slag oförberedda, utkämpa inget slag som ni inte är säkra om att vinna,gör allt för att vara väl förberedda för varje slag, sky ingen möda för att säkerställa segernunder de förutsättningar som föreligger mellan fienden och oss.

6. Ge fritt spelrum åt vår stridsstil - mod i slaget, ingen fruktan för offer, ingen fruktan förutmattning, och oavbruten kamp (dvs. att under kort tid och utan vila utkämpa på varandraföljande slag).

7. Sträva att utplåna fienden genom rörlig krigföring. Men ägna samtidigt uppmärksamhetåt ställningsangreppets taktik och ta fiendens befästa ställningar och städer.

8. Vad angrepp mot städer angår, ta beslutsamt alla fiendens befästa punkter och städer

54

som är svagt försvarade. Ta vid passande tillfällen och om omständigheterna tillåter allafiendens befästa punkter och städer som försvaras med måttlig styrka. Vad fiendens allastarkt försvarade och befästa punkter och städer angår, vänta till dess förutsättningarnamognat och ta dem då.

9. Fyll på vår utrustning och numerär med alla vapen som erövras och flertalet av desoldater som tillfångatagits från fienden. Vår armés viktigaste källor för människor ochmaterial ligger vid fronterna.

10. Ta väl vara på uppehållen mellan fälttågen till att låta trupperna vila samt till att utbildaoch konsolidera dem. Vilo-, utbildnings- och konsolideringsperioderna bör som regel intevara mycket långa, och fienden bör så vitt möjligt inte lämnas något andrum.

Dessa är de viktigaste av de metoder Folkets befrielsearmé använt för att besegra ChiangKai-shek. De är ett resultat av att Folkets befrielsearmé härdats i årslånga strider mot såvälinhemska som utländska fiender och är helt avpassade till vår nuvarande situation.... Vårstrategi och taktik är grundade på ett folkkrig. Ingen armé som går emot folket kan användavår strategi och vår taktik.

"Det nuvarande läget och våra uppgifter" (25 december 1947), Valda verk, bd IV, s. 171-172,o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 266-269.

Utan beredskap är överlägsenhet inte verklig överlägsenhet, och det kan inte bli fråga omnågot initiativ heller. En styrka som är underlägsen men beredd, kan, om den fattat dennasak, ofta besegra en överlägsen fiende genom överrumplingsangrepp.

"Om långvarigt krig" (maj 1938), stycke 83, Valda verk, bd II o. Militärpolitiska skrifter, bd II,s. 102.

[UPP]

55

IX. FOLKETS ARMÉ

Utan en folkarmé har folket ingenting.

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), avsnitt IV, i "Vårt specifika program", stycke 5,Valda verk, bd III.

Denna armé är kraftfull därför att alla dess medlemmar har en medveten disciplin. De harkommit samman och de kämpar, inte för ett fåtal individers eller en trång klicks privataintressen, utan för de breda massornas och hela nationens intressen. Hela ändamålet meddenna armé är att den ska stå orubbligt samman med och helhjärtat tjäna det kinesiskafolket.

A. a., avsnitt III, i "Folkets krig", o. Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 195-196.*

Den kinesiska Röda armén är ett väpnat organ för genomförande av revolutionens politiskauppgifter. Särskilt för närvarande, bör Röda armén sannerligen inte begränsa sig till attstrida. Vid sidan om striderna, för att förinta fiendens militära styrka, bör Röda armén axlaså viktiga uppgifter som att bedriva propaganda bland massorna, att organisera massorna,beväpna dem, hjälpa dem att upprätta revolutionär politisk makt och bilda partior-ganisationer. Röda armén slåss inte bara för stridens skull, utan för att bedriva propagandabland massorna, organisera dem, beväpna dem och hjälpa dem att upprätta revolutionärpolitisk makt. Utan dessa mål förlorar striden sin mening, och Röda armén förlorar skälet för

56

sin existens.

"Om korrigering av felaktiga idéer i partiet" (december 1929), Valda verk, bd I, s. 108.*

Folkets befrielsearmé är alltid en kämpande styrka. Även efter den landsomfattande segernkommer vår armé att förbli en kämpande styrka under den historiska period i vilkenklasserna i vårt land ännu icke avskaffats och det imperialistiska systemet fortfarande beståri världen. I denna sak bör inga missförstånd och ingen vacklan förekomma.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundecentralkommitté" (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 389.

Vi har en armé för strid såväl som en armé för arbete. För strid har vi Åttonde routearménoch Nya fjärde armén; men även de utför ett dubbelt arbete, krigföring och produktion.Med dessa två slag av arméer, och med en kämpande armé som är skicklig i dessa tvåuppgifter och i massarbete, kan vi övervinna våra svårigheter och besegra den japanskaimperialismen.

"Organisera er!" (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 272.

Vårt nationella försvar kommer att konsolideras och ingen imperialist tillåtas att än en gånginvadera vårt territorium. Vårt folks väpnade styrkor måste vidmakthållas och utvecklasmed den modiga och stålsatta Folkets befrielsearmé såsom grundval. Vi kommer att ha inteendast en mäktig armé utan också ett mäktigt flygvapen och en mäktig flotta.

57

Öppningstal vid första plenarsammanträdet med Kinesiska folkets politiska rådgivandekonferens (21 september 1949).

Vår princip är att partiet har kommandot över geväret, och att geväret aldrig får tillåtas takommandot över partiet.

"Problem rörande krig och strategi" (6 november 1938), avsnitt II, Valda verk, bd II o.Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 157.

Alla officerare och kämpar måste städse ha i minnet att vi är den stora Folkets befrielse-armé, att vi är trupper, som leds av Kinas stora kommunistiska parti. Förutsatt att vi alltidföljer partiets direktiv är vi säkra om att vinna.

"Manifest från Det kinesiska folkets befrielsearmé" (oktober 1947), Valda verk, bd IV, s. 163.

[UPP]

XIX. REVOLUTIONÄR HEROISM

Denna armé besitter en okuvlig anda och är fast besluten att övervinna alla fiender ochaldrig ge sig. Vilka svårigheter och umbäranden som än må möta, så länge en enda manåterstår kommer han att fortsätta kampen.

58

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), kapitel III, avsnitt "Folkets krig", Valda verk, bd III, o.Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 196.*

Ge fritt spelrum åt vår stridsstil - mod i slaget, ingen fruktan för offer, ingen fruktan förutmattning, och oavbruten kamp (dvs. att under kort tid och utan vila utkämpa på varandraföljande slag).

"Det nuvarande läget och våra uppgifter" (25 december 1947), Valda verk, bd IV, s. 172.

Tusen och åter tusen martyrer har heroiskt lidit döden för folket; låt oss hålla deras banérhögt och marschera framåt på den väg som färgats röd av deras blod!

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), avsnitt V, Valda verk, bd III.

Var beslutsamma, frukta inga offer och övervinn alla svårigheter för att vinna segern.

"Den narraktige gamle mannen som tog bort bergen" (11 juni 1945). Valda verk, bd III, o.Skrifter i urval, s. 293.*

Vid ett kritiskt ögonblick i Nordexpeditionens utveckling, ... slog kuomintangmyndigheternasförrädiska och reaktionära politik, med "partirensning" och massaker, denna nationella

59

enhetsfront i stycken - enhetsfronten mellan Kuomintang och kommunistiska partiet ochalla grupper av folket, vilken förkroppsligade det kinesiska folkets befrielse - och all dessrevolutionära politik. ... Därefter ersattes enheten av inbördeskrig, demokratin av diktaturoch ett Kina fyllt av ljus av ett Kina täckt av mörker. Men Kinas kommunistiska parti och detkinesiska folket blev varken kujonerade eller besegrade eller utrotade. De tog sig samman,torkade av blodet, begravde sina stupade kamrater och gick på nytt i strid. Medrevolutionens stora standar högt lyftat, reste de sig till väpnat motstånd, och på ett väldigtområde i Kina bildade de folkregeringar, genomförde jordreformen, byggde upp enfolkarmé - den kinesiska Röda armén - och bevarade och utökade det kinesiska folketsrevolutionära styrkor.

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), avsnitt III, i "Historien följer en slingrande väg",Valda verk, bd III.*

Ni har många goda egenskaper och har gjort stora tjänster, men ni måste alltid komma ihågatt inte bli högmodiga. Ni respekteras av alla, och detta med rätt, men detta leder lätt tillhögmod. Om ni blir högmodiga, om ni inte är försynta, om ni upphör att bemöda er, och omni inte respekterar andra, inte respekterar kadrerna och massorna, då kommer ni attupphöra att vara hjältar och föredömen. Det har funnits sådana människor i det förflutna,och jag hoppas att ni inte ska följa deras exempel.

"Vi måste lära oss att utföra ekonomiskt arbete" (10 januari 1945), Valda verk, bd III.

I kampen för att utplåna fienden och återställa och öka industri- och jordbruksproduktionen,har ni övervunnit många svårigheter och umbäranden och visat mod, klokhet och initiativ avväldiga mått. Ni står som mönster för hela den kinesiska nationen, ni är ryggraden i densegerrika frammarsch som folkets sak gjort på alla områden, stödjepelare för folkregeringenoch broar som förbinder folkregeringen med de stora massorna.

Hälsning till mötet med representanterna för de nationella stridshjältarna och

60

mönsterarbetarna framförd på Kinas kommunistiska partis Centralkommittés vägnar (25september 1950).

Vi kineser har den anda som krävs för att bekämpa fienden till sista blodsdroppen, vi ärbeslutna att med egen kraft återta våra förlorade territorier och vi är i stånd att stå på egnaben i nationernas familj.

"Om taktiken mot den japanska imperialismen" (27 december 1935), Valda verk, bd I, s.169.*

[UPP]

XX. BYGG UPP VÅRT LAND GENOM FLIT OCH SPARSAMHET

Vi måste se till att alla våra kadrer och alla människor ständigt har för ögonen att vårt landär ett stort socialistiskt land men att det ekonomiskt är efterblivet och fattigt och att dettaär en mycket stor motsättning. För att göra Kina rikt och starkt krävs flera årtionden avintensiva ansträngningar, som bland annat kommer att omfatta strävan att praktisera striktsparsamhet och bekämpa slöseri, dvs. en politik för att bygga vårt land genom flit ochsparsamhet.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), skrifter iurval, s. 435.

61

Flit och sparsamhet bör tillämpas vid skötseln av fabriker och butiker och alla statsägda,kooperativa och övriga företag. Principen om flit och sparsamhet bör iakttas i allt. Dennaprincip för ekonomisering är en av grundprinciperna i socialistisk hushållning. Kina är ettstort land, men det är alltjämt mycket fattigt. Det kommer att ta många decennier att göraKina välmående. Även då måste vi fortfarande iaktta principen om flit och sparsamhet. Mendet är under de närmaste få decennierna, under den nuvarande serien av femårsplaner,som vi alldeles särskilt måste förespråka flit och sparsamhet, som vi måste ägna särskilduppmärksamhet åt ekonomisering.

Förord till "Hur ett kooperativ drivs med flit och sparsamhet" (1955), Det socialistiskauppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I.

Varhelst vi befinner oss måste vi vårda oss om våra mänskliga och materiella tillgångar ochvi får inte vara kortsynta och ge oss hän åt slöseri och extravaganser. Varhelst vi befinneross måste vi från allra första året av vårt arbete tänka på de många år som ligger framföross, det långvariga kriget som måste upprätthållas, motoffensiven och återupp-byggnadsarbetet sedan fienden kastats ut. A ena sidan gäller att aldrig vara slösaktig ellerextravagant, och å den andra, att aktivt utöka produktionen. Tidigare led folk på en del orterganska mycket, därför att de inte såg saken på lång sikt och försummade att ekonomiseramed mänskliga och materiella tillgångar och att utvidga produktionen. Däri ligger läxan ochvi måste fästa uppmärksamheten på den.


För att påskynda detta återställande och denna utveckling [av jordbruksproduktionen ochindustriproduktionen i småstäderna] måste vi, i vår kamp för det feodala systemets av-skaffande, göra vårt yttersta för att bevara alla användbara medel för produktion och

62

försörjning, vidta beslutsamma åtgärder mot en var som förstör eller förslösar dem, be-kämpa omåttligt ätande och drickande och gå in för sparsamhet och ekonomisering.

"Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan" (1 april 1948), Valda verk, bdIV, s. 255.

Sparsamhet bör vara den vägledande principen då fråga är om våra regeringsutgifter. Detmåste göras klart för alla regeringsarbetare att korruption och slöseri är mycket storaförbrytelser. Våra kampanjer mot korruption och slöseri har redan givit en del resultat, menytterligare ansträngningar är nödvändiga. Vårt räkenskapssystem måste vägledas avprincipen att spara även på kopparslantarna för kriget, för revolutionens sak och för vårtekonomiska uppbygge.

"Vår ekonomiska politik" (23 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 146.

På senare tid har en farlig tendens visat sig bland många i våra led - en ovillighet att delamassornas glädje och svårigheter, en inriktning på personlig berömmelse och vinning. Dettaär mycket illa. Ett sätt att övervinna detta är att under vår kampanj för att öka produktionenoch hushålla med tillgångarna, förenkla våra organisationer och överföra kadrer till lägrenivåer, så att ett betydande antal av dem återvänder till produktivt arbete.


Arméns produktion för sitt eget underhåll har inte blott förbättrat levnadsvillkoren i arménoch lättat bördan på folket samt därmed gjort det möjligt att ytterligare utöka armén. Den

63

har dessutom haft många omedelbara biverkningar. De är följande.

1. Förbättrade förhållanden mellan officerare och manskap. Officerare och meniga arbetartillsammans i produktionen och blir som bröder.

2. Bättre inställning till arbetet. . . . Sedan armén började att producera för sitt eget un-derhåll har inställningen till arbetet förbättrats och dagdrivarmanéren har övervunnits.

3. Stärkt disciplin. Så långt ifrån att försvaga disciplinen i strid och i armélivet stärkerarbetsdisciplinen i produktionen den.

4. Förbättrade förhållanden mellan armén och folket. När en väpnad styrka börjat "hushålla"för sig själv förekommer det sällan eller aldrig intrång på folkets egendom. Eftersom arménoch folket byter arbete och hjälper varandra i produktionen, stärkes vänskapen dememellan.

5. Mindre knot i armén över regeringen och förbättrade förhållanden mellan de bägge.

6. En sporre för folkets stora produktionskampanj. När armén tar itu med att producera blirbehovet av att regeringen och andra organisationer gör likadant mera uppenbart och de gördet mera energiskt. Vidare blir behovet av en hela folket omfattande kampanj för ökadproduktion givetvis också mera uppenbart och även kampanjen genomföres då med störreenergi.

"Om arméns produktion för sitt eget underhåll och om betydelsen av den stora rörelsen förkorrigering och för produktion" (27 april 1945), Valda verk, bd III, Militärpolitiska skrifter, bdII, s. 208210.*

En del människor säger, att om arméförbanden ägnar sig åt produktion, kommer de att varaur stånd att utbilda sig eller att kämpa, och att om administrationen och andra orga-

64

nisationer gör det, kommer de att vara ur stånd att utföra sitt eget arbete. Detta är ett falsktargument. Under de senaste åren har våra arméförband i gränsområdet sysslat medproduktion i stor omfattning, för att förse sig själva med föda och kläder i tillräcklig mängd,och har samtidigt bedrivit sin utbildning och genomfört sina politiska studier samt lärt sigskriva och läsa och deltagit i andra kurser med mycket större framgång än tidigare, och detråder större enhet än någonsin inom armén och mellan armén och folket. Samtidigt som enomfattande produktionskampanj fördes vid fronten i fjol uppnåddes stora framgångar istriderna och dessutom inleddes en utbredd utbildningskampanj. Och tack vareproduktionen, lever administrationens och andra organisationers personal ett bättre liv ocharbetar med större hängivelse och effektivitet. Detta är fallet både i gränsområdet och vidfronten.


[UPP]

XXI. SJÄLVTILLIT OCH MÖDOSAM KAMP

På vilken basis ska vår politik vila? Den ska vila på vår egen styrka, och detta betyder attnydaningen ska åvägabringas genom våra egna insatser. Vi är inte ensamma, alla länder ochfolk i världen, som står i motsättning till imperialismen, är våra vänner. Icke dess mindreunderstryker vi: nydaning genom våra egna insatser. Stödda på de krafter vi självaorganiserar kan vi besegra alla kinesiska och utländska reaktionärer.


65

Vi håller på självtillit. Vi hoppas på hjälp från utlandet men vi kan inte bli beroende av den, vilitar till våra egna ansträngningar, till hela arméns och hela folkets skapande kraft.


Att vinna en landsomfattande seger innebär bara att ta första steget i en tiotusen li långmarsch. . . . Den kinesiska revolutionen är stor, men vägen efter revolutionen kommer attbli längre, arbetet större och mödosammare. Detta måste nu göras klart i partiet.Kamraterna måste läras att förbli anspråkslösa, förtänksamma och fria från högmod ochöverilning i sin arbetsstil. Kamraterna måste hjälpas att bevara stilen att leva enkelt ochkämpa hårt.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundeCentralkommitté" (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 401-402.*

Vi måste grundligt rensa ut alla föreställningar hos våra kadrer om att vi kan vinna lättasegrar genom god tur och utan hård och bitter kamp, utan svett och blod.

"Skapa fasta basområden i nordöst" (28 december 1945), Valda verk, bd IV, s. 90.

Vi bör föra en ständig propaganda bland folket för att bekantgöra fakta om framstegen ivärlden och om den ljusa framtid som väntar på oss, på det att de ska förlita sig på seger.Samtidigt måste vi berätta för folket och för våra kamrater att vår väg kommer att gå i

66

många krökar och bukter. Det ligger ännu många hinder och svårigheter i revolutionens väg.Vårt partis 7. kongress antog att svårigheterna skulle bli många, ty vi föredrar hellre attemotse många svårigheter än att bara vänta oss ett fåtal. En del kamrater tycker inte om atttänka mycket på svårigheter. Men svårigheter är fakta, vi måste erkänna alla de svårighetersom finns och bör inte tillgripa en politik av "icke erkännande". Vi måste erkännasvårigheterna, analysera och bekämpa dem. Det finns inga raka vägar i världen, vi måstevara beredda att följa en väg som kröker och buktar och inte försöka att få saker billigt. Manfår inte inbilla sig att alla reaktionärer en vacker dag ska böja knä av egen drift. Med ett ord,utsikterna är ljusa, men vägen har bukter och krökar. Fortfarande ligger många svårigheterframför oss, och vi får inte förbise dem. Genom att förena oss med hela folket tillgemensamma ansträngningar ska vi säkerligen övervinna alla svårigheter och nå fram tillsegern.

"Om Chungkingförhandlingarna" (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 64-65.

Den som ser endast den ljusa sidan men inte svårigheterna kan inte effektivt kämpa föruppfyllandet av partiets uppgifter.


Samhällets rikedomar skapas av arbetarna, bönderna och de arbetande intellektuella. Omde tar sitt öde i egna händer, följer en marxist-leninistisk linje och intar en aktiv hållning vidlösandet av problem, i stället för att undvika dem, kommer det inte att finnas en endasvårighet i världen som de inte kan övervinna.

Förord till "Partisekreteraren tar ledningen och alla partimedlemmar hjälper till att drivakooperativen" (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I

67

Kamraterna i hela partiet måste ta alltsammans detta med i sina beräkningar och varaberedda att övervinna alla svårigheter med okuvlig vilja och på ett planmässigt sätt. Både dereaktionära krafterna och vi själva har svårigheter. Men de reaktionära krafternassvårigheter är oöverkomliga ty dessa krafter står på gravens brädd och har ingen ramtid.Våra svårigheter kan övervinnas, ty vi är nya och växande krafter och har en lysandeframtid.

"Välkomna den kinesiska revolutionens nya flodvåg" (1 februari 1947), Valda verk, bd IV, s.133-134.

I tider då svårigheter möter får vi inte förlora våra framgångar ur sikte, vi måste se den ljusaframtiden och ta mod till oss.

"Tjäna folket" (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. skrifter i urval, s. 286.

Nya företeelser möter alltid svårigheter och bakslag medan de utvecklas. Det skulle vararena fantasin att tro att socialismens sak går framåt obehindrat och når lättvunna segrar, attman inte möter svårigheter och bakslag eller inte behöver göra väldiga ansträngningar.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket (27 februari 1957), Skrifter iurval, s. 413.

Vid vissa tidpunkter under den revolutionära kampen väger svårigheterna tyngre än de

68

gynnsamma betingelserna, och därmed utgör de den viktigaste sidan i motsättningen och degynnsamma betingelserna utgör den sekundära sidan. Men revolutionärerna kan genomsina ansträngningar steg för steg övervinna svårigheterna och skapa ett nytt gynnsamt läge.Sålunda ger ett svårt läge plats för ett gynnsamt.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 335, o. skrifter i urval, s. 104.

Vad är arbete? Arbete är kamp. Det finns svårigheter och problem för oss att övervinna ochlösa på dessa platser. Vi beger oss dit för att arbeta och kämpa för att övervinna dessasvårigheter. En god kamrat är en som är ivrig att bege sig dit där svårigheterna är störst.


Det finns en gammal kinesisk fabel som heter "Den narraktige gamle mannen som tog bortbergen". Den berättar om en gammal man, som levde i norra Kina för länge, länge sedanoch var känd som den narraktige gamle mannen på Norra berget. Hans hus vette mot söderoch bortom dess port stod de två stora topparna Taihang och Wangwu och stängde vägen.Med stor beslutsamhet ledde han sina söner i arbetet för att med hackor gräva bort dessaberg. Ett annat gråskägg, bekant som den vise gamle mannen, såg dem och sade spefullt:"Så dumt ni bär er åt! Det är alldeles omöjligt för ett fåtal som er att gräva bort dessa bådaväldiga berg." Den narraktige gamle mannen svarade: "När jag dör, kommer mina söner attfortsätta, och när de dör, kommer mina sonsöner och sedan deras söner och sonsöner attgöra det och så vidare i all evighet. Bergen är höga, men de kan inte bli högre, och för varjebit vi gräver bort, kommer de att bli så mycket lägre. Varför skulle vi inte kunna få bortdem?" Efter att ha vederlagt den vise gamle mannens felaktiga åsikt, fortsatte han att grävavarje dag, orubblig i sin övertygelse. Gud blev rörd härav och sände ned två änglar, som barbort bergen på sina ryggar. I dag ligger två stora berg som döda vikter på det kinesiskafolket. Det ena är imperialismen, det andra är feodalismen. Kinas kommunistiska parti harför länge sedan beslutat att gräva bort dem. Vi måste vara ståndaktiga och arbeta utan av-brott, och även vi kommer att röra Guds hjärta. Vår gud är ingen annan än det kinesiskafolkets massor. Om de reser sig och gräver tillsammans med oss, varför skulle inte dessa

69

bägge berg kunna skaffas undan?

"Den narraktige gamle mannen som tog bort bergen" (11 juni 1945), Valda verk, bd III, o.Skrifter i urval, s. 294.*

[UPP]

XXII. TANKEMETODER OCH ARBETSMETODER

Mänsklighetens historia är en kontinuerlig utveckling från nödvändighetens rike till frihetensrike. Denna process är utan ände. I ett samhälle där klasser finns kommer klasskampenaldrig att upphöra. I ett klasslöst samhälle kommer kampen mellan det nya och det gamlaoch mellan sanning och osanning aldrig att upphöra. I kampen för produktion ochvetenskapliga experiment gör mänskligheten ständiga framsteg, och naturen undergårständigt förändringar, de förblir aldrig på samma nivå. Därför måste människan ständigtsummera sina erfarenheter och fortsätta att upptäcka, uppfinna, skapa och gå framåt. Idéerom stagnation, pessimism, slöhet och självbelåtenhet är helt felaktiga. De är felaktiga därföratt de överensstämmer varken med de historiska fakta om den samhälleliga utvecklingenunder de senaste en miljon åren eller med de historiska fakta om naturen så långt vi hittillskänner till dem (dvs. naturen såsom den uppenbaras i himla kropparnas, jordens, livets ochandra naturliga företeelsers historia).

Citerat i "Premiärminister Chou En-lais rapport om regeringens arbete tillställdFolkrepubliken Kinas Tredje nationella folkkongress första sammanträde" (2122 december1964).

70

Naturvetenskaperna är ett av människans vapen i hennes kamp för frihet. I syfte att uppnåfrihet inom samhället måste människan göra bruk av samhällsvetenskaperna för att förståoch förändra samhället och genomföra samhällelig revolution. I syfte att uppnå frihet inomnaturens värld, måste människan göra bruk av naturvetenskaperna för att förstå, besegraoch förändra naturen och sålunda uppnå frihet från naturen.

Tal vid bildandet av Naturvetenskapernas forskningssällskap i gränsområdet (5 februari1940).

Den marxistiska filosofin, den dialektiska materialismen, har två framträdande känne-märken. Det ena är dess klasskaraktär: den medger öppet att den dialektiska materialismenstår i proletariatets tjänst. Den andra är dess inriktning på praktiken: den betonar teorinsavhängighet av praktiken, framhåller att teorin är grundad på praktiken och i sin tur tjänarpraktiken.

"Om praktiken" (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 298, o. skrifter i urval, s. 59.

Marxistisk filosofi anser att det viktigaste problemet är att förstå den objektiva världenslagar, inte blott för att vara i stånd att förklara den, utan för att aktivt tillämpa kunskapenom dessa lagar för att förändra världen.

A. a., s. 305, o. a. a., s. 67.

71

Varifrån kommer riktiga idéer? Faller de från skyarna? Nej. Ligger de medfödda i hjärnan?Nej. De kommer ur den samhälleliga praktiken, och ur den allena. De kommer ur samhälleligpraktik av tre slag: kampen för produktionen, klasskampen och det vetenskapligaexperimentet.

"Varifrån kommer riktiga idéer?" (maj 1963), Skrifter i urval, s. 460.

Det är människans samhälleliga vara som bestämmer hennes tänkande. Så snart de riktigaidéerna, som kännetecknar den framåtskridna klassen, förstås av massorna, förvandlasdessa idéer till en materiell kraft som förändrar samhället och förändrar världen.

A. a., s. 460.

I sin samhälleliga praktik deltar människorna i olika slag av kamp och vinner rik erfarenhetsåväl av sina framgångar som av sina misslyckanden. Oräkneliga företeelser i den objektivayttre världen återspeglas genom människans fem sinnesorgan - organen för syn, hörsel, lukt,smak och känsel - i hennes hjärna. Till en början är kunskapen sinnlig. Språnget till enbegreppsbildande kunskap, dvs till idéer, sker då sinnlig kunskap samlats i tillräcklig mängd.Detta är en process i vetandets utveckling. Det är det första stadiet i helakunskapsprocessen, det stadium som för från objektiv materia till subjektivt medvetande,från tillvaro till idéer. Huruvida ens medvetande eller idéer (teorier, riktlinjer, planer elleråtgärder inberäknade) riktigt återspeglar den objektiva yttre världens lagar är ännu intebevisat på detta stadium, i vilket det ännu inte är möjligt att förvissa sig om huruvida de ärriktiga eller inte. Sedan kommer det andra stadiet i kunskapsprocessen, det stadium somleder från medvetande tillbaka till materia, från idéer tillbaka till tillvaro och i vilket denunder första stadiet förvärvade kunskapen tillämpas i samhällelig praktik för att fastställahuruvida teorierna, riktlinjerna, planerna eller åtgärderna vinner den förväntadeframgången. Allmänt talat är de som vinner framgång riktiga och de som misslyckas oriktiga,och detta gäller särskilt människans kamp med naturen. I den samhälleliga kampen lider dekrafter som representerar den framskridna klassen ibland nederlag, inte därför att derasidéer är felaktiga, utan därför att de, i avvägningen mellan de styrkor som är inbegripna istriden, tills vidare inte är så starka som reaktionens krafter. Därför blir de tillfälligt

72

besegrade, men de kommer att segra förr eller senare. Genom att prövas i praktiken görmänniskans kunskap ytterligare ett språng. Detta språng är viktigare än det föregående. Förendast detta språng kan bevisa riktigheten eller oriktigbeten i det första språnget ivetandets utveckling, dvs i de idéer, teorier, riktlinjer, planer eller åtgärder som utformatsunder återspeglandet av den objektiva yttre världen. Det finns inget annat sätt att prövasannheten.

A. a., s. 460-461.*

Ofta kan riktig kunskap uppnås endast efter många upprepningar av den process som lederfrån materia till medvetande och sedan tillbaka till materia, dvs leder från praktik tillkunskap och sedan åter till praktiken. Detta är den marxistiska kunskapsteorin, dendialektisk-materialistiska kunskapsteorin.

A. a., s. 461.

Vem som helst som vill ha kunskap om ett ting har inget annat sätt att skaffa den än genomatt träda i kontakt med det, dvs genom att leva (praktisera) i dess närhet.... Om ni villförvärva kunskap, måste ni deltaga i praktiken för att förändra verkligheten. Om ni vill vetahur ett päron smakar, måste ni förändra päronet genom att själv äta det. ... Om ni vill lärakänna revolutionens teori och metoder, måste ni deltaga i revolution. All äkta kunskapsursprung är direkt erfarenhet.

"Om praktiken" (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 300-301, o. skrifter i urval, s. 62-63.

Kunskap börjar med praktik, och teoretisk kunskap förvärvas genom praktik och måste

73

sedan återvända till praktiken. Kunskapens aktiva funktioner visar sig inte blott i det aktivasprånget från sinnlig till rationell kunskap utan - och detta är viktigare - måste yttra sig isprånget från rationell kunskap till revolutionär praktik.

A. a., s., 305, o. a. a., s. 68.*

Därest den som ska utföra någonting, inte förstår de faktiska omständigheterna, sakensnatur och dess förhållanden till andra ting, kommer han, som alla vet, inte att känna de lagarsom styr den eller att veta hur den ska göras och inte heller att vara i stånd att göra den väl.

"Strategiska problem i Kinas revolutionära krig" (december 1936), Valda verk, bd I, s. 180-181.*

Om en människa önskar ha framgång i sitt arbete, det vill säga uppnå de förväntaderesultaten, måste hon bringa sina idéer i överensstämmelse med den objektiva yttre värl-dens lagar; överensstämmer de inte med dessa, kommer hon att misslyckas i sin praktik.Efter misslyckandet drar hon sina lärdomar därav, korrigerar sina idéer för att få dem iöverensstämmelse med yttervärldens lagar och kan på detta sätt vända misslyckandet tillframgång. Detta är vad som avses i ordstäven "misslyckandet är framgångens moder" och"den som faller i en grop vinner i vett".

"Om praktiken" (juli 1937), Valda verk, bd I, s. 298, o. skrifter i urval, s. 59.

Vi är marxister, och marxismen lär, att då vi tar upp ett problem, bör vi utgå från objektivafakta, inte från abstrakta definitioner, och att vi bör dra våra vägledande principer, vår

74

politik och våra åtgärder ur en analys av dessa fakta.

"Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst" (maj 1942), slutord, Valda verk,bd III, o. skrifter i urval, s. 235.

Den mest grundläggande arbetsmetoden, som alla kommunister måste hålla noga i minnet,är att riktlinjerna för vårt arbete skall fastställas i överensstämmelse med de faktiskaförhållandena. När vi studerar orsakerna till de misstag vi begått, finner vi att de alle-sammans uppstod därför att vi inte byggde på det faktiska läge som vid en viss given tid-punkt förelåg på en viss plats utan var subjektiva i utformningen av riktlinjerna för vårtarbete.

"Tal vid en kaderkonferens i befriade området Shansi-Suiyuan" (1 april 1948), Valda verk, bdIV, s. 246.*

Idealism och metafysik är de lättaste saker i världen, ty folk kan prata så mycket strunt devill utan att grunda det på den objektiva verkligheten eller pröva det mot verkligheten.Materialism och dialektik, å andra sidan, kräver ansträngningar. De måste grunda sig på ochprövas mot den objektiva verkligheten. Om man inte anstränger sig, är det fara värt att manslinker in i idealism och metafysik.

Förord till "Material om Hu Fengs kontrarevolutionära klick" (maj 1955).

När vi ser på ett ting, måste vi undersöka dess natur och behandla dess yttre endast som enväktare vid tröskeln, och när vi väl trätt över tröskeln, måste vi fatta tingets natur; detta är

75

den enda tillförlitliga och vetenskapliga analysmetoden.

"En enda gnista kan tända en präriebrand" (5 januari 1930), Valda verk, bd I, s. 121.

Den grundläggande orsaken till ett tings utveckling ligger inte utanför, utan i tinget; denligger i de motsättningar som tinget innehåller. Denna inre motsättning finns i vart endating, och därav kommer dess rörelse och utveckling. Motsättningen inom ett ting ärgrundorsaken till dess utveckling, medan dess inbördes förhållande till och inverkan på ochfrån andra ting är sekundära orsaker.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 313, o. skrifter i urval, s. 78-79.*

Den [materialistiska dialektiken] anser att yttre orsaker är förändringens betingelser ochinre orsaker är förändringens grundval och att yttre orsaker blir verksamma genom inre or-saker. I en passande temperatur förändras ett ägg till en kyckling, men ingen temperaturkan förändra en sten till en kyckling, emedan ägget och stenen har skilda utgångspunkter.

a., s. 314, o. a. a., s. 80.*

Marxismens filosofi anser, att lagen om motsättningarnas enhet är universums grundlag.Denna lag verkar överallt, såväl i naturen som i det mänskliga samhället och i människornastänkande. Mellan motsatserna i en motsättning finns samtidigt enhet och kamp och det ärdetta som driver tingen att röra sig och förändras. Motsättningar finns överallt, men deskiljer sig i enlighet med olika tings olika natur. I varje given företeelse eller varje givet tingär motsatsernas enhet villkorlig, tillfällig och av övergående karaktär och följaktligen relativ,

76

medan kampen mellan motsatserna är absolut.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), skrifter iurval, s. 404-405.

Den analytiska metoden är dialektisk. Med analys avser vi analys av motsättningarna inomtingen. Och en hållbar analys är omöjlig utan en intim kännedom om livet och utan verkliginsikt i de dithörande motsättningarna.

"Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete" (12 mars 1957),skrifter i urval, s. 451.

Konkret analys av konkreta förhållanden är, sade Lenin, "det väsentligaste i marxismen,marxismens levande själ". Många av våra kamrater, som inte har sinne för analys, vill intetränga på djupet i komplicerade frågor och analysera och studera dem om och om igen,utan tycker om att dra enkla slutsatser som antingen är absolut bejakande eller absolutförnekande. . . . Från och med nu bör vi råda bot för detta förhållande.

"Våra studier och det aktuella läget" (12 april 1944), avsnitt I, stycke 2, Valda verk, bd III.

Sättet på vilket dessa kamrater ser på problemen är felaktigt. De ser inte till de väsentligaeller huvudsidorna utan understryker de oväsentliga eller underordnade. Det bör påpekasatt dessa oväsentliga eller underordnade sidor inte får förbises, utan måste behandlas enefter en. Men de bör inte tas för de väsentliga eller huvudsidorna, ty då tappar viorienteringen.

77

"Till frågan om jordbrukskooperationen" (31 juli 1955), skrifter i urval, s. 370.*

Förhållandena i denna värld är komplicerade och bestäms av många faktorer. Vi bör be-trakta problemen ur olika synpunkter och inte bara ur en enda.


Endast de som är subjektiva, ensidiga och ytliga i sitt sätt att angripa problem börjarsjälvbelåtet att utdela order och direktiv i samma ögonblick som de anländer till platsen,utan att ta hänsyn till betingelserna, utan att betrakta tingen i deras helhet (deras historiaoch deras nuvarande tillstånd som helhet) och utan att tränga in till tingens väsen (deras na-tur och de inre förhållandena mellan det ena tinget och det andra). Sådana människor kaninte undgå att snubbla och falla.


Vid studiet av ett problem måste vi sky subjektivism, ensidighet och ytlighet. Att varasubjektiv betyder att inte betrakta problemen objektivt, det vill säga, att inte anlägga denmaterialistiska synpunkten vid betraktandet av problemen. Jag har diskuterat detta i minessä "Om praktiken". Att vara ensidig betyder att inte se allsidigt på problemen.... Det kanockså kallas att se delen men inte helheten, att inte se skogen för träden. Det är omöjligt attpå det sättet finna metoden att lösa en motsättning, det är omöjligt att utföra de uppgifterrevolutionen ställer, att genomföra ett uppdrag väl eller att på riktigt sätt utveckla denideologiska kampen inom partiet. När Sun Wu Tzu diskuterade militärvetenskap och sade,"Känn fienden och känn dig själv, och du kan utkämpa ett hundra slag utan att befara

78

nederlag", hänsyftade han på de bägge sidorna i ett slag. Wei Cheng från Tangdynastinförstod också hur felaktig ensidigheten är då han sade: "Lyssna till bägge sidor, och dukommer att bli upplyst, uppmärksamma endast den ena, och du kommer att överraskas avnattmörkret." Men våra kamrater ser ofta ensidigt på problemen, och därför stöter de oftapå oanade hinder. . . . Lenin sade: ... för att verkligen känna ett objekt måste vi fatta alladess sidor, alla sammanhang och "övergångar". Vi kommer aldrig att helt och fullt lyckasmed detta, men kravet på allsidighet är ett skydd mot misstag och stelhet.

Vi bör minnas hans ord.

Att vara ytlig betyder att ta hänsyn varken till säregenheterna hos en motsättning i desshelhet eller till särdragen hos var och en av dess sidor; det betyder att förneka nödvän-digheten att tränga djupt in i ett ting och minutiöst studera säregenheterna i dess mot-sättning, utan att i stället bara betrakta den på avstånd, och efter att ha uppfångat en skymtav ytterkonturerna genast försöka lösa motsättningen (att besvara en fråga, bilägga en tvist,sköta ett arbete eller leda en militär operation). Detta sätt att utföra saker måste leda tillsvårigheter. . . . Att vara ensidig och ytlig är att också vara subjektiv. För alla objektiva ting äri verkligheten inbördes förenade och styres av inre lagar. Istället för att ta sig an uppgiftenatt återspegla tingen sådana de verkligen är, betraktar en del människor tingen enbartensidigt och ytligt, de känner varken det ömsesidiga sambandet mellan tingen eller derasinre lagar, och därför är deras metod subjektiv.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 323-324, o. Skrifter i urval, s. 90-91.

Ensidighet betyder att tänka i absoluta begrepp, det vill säga, att närma sig problemen påett metafysiskt sätt. När vi bedömer vårt arbete, är det ensidigt att se allting antingen somhelt positivt eller helt negativt. . . . Att se allting som positivt är att se endast det goda ochinte det dåliga, och att tolerera endast beröm och ingen kritik. Att tala som om vårt arbetevore bra i varje avseende strider mot fakta. Det är inte sant att allting är bra, det finnsfortfarande brister och misstag. Men det är inte heller sant att allting är dåligt, och dettastrider likaledes mot fakta. Här behövs analys. Att förneka allting är att, utan att ha gjortnågon analys, tro att ingenting har gjorts väl och att det stora arbetet med det socialistiskauppbygget, den stora kamp i vilken hundratals miljoner människor deltar, är en enda rörautan något som är värt att prisa. Trots att det finns en skillnad mellan de många människorsom hyser sådana synpunkter och de, som är fientliga mot det socialistiska systemet, är

79

dessa synpunkter mycket felaktiga och skadliga och tjänar endast till att göra folk nedslagna.Det är fel att bedöma vårt arbete antingen ur den synpunkten att allting är positivt eller urden att allting är negativt.

"Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete" (12 mars 1957),skrifter i urval, s. 449.

En marxist bör, då han tar upp ett problem, se såväl det hela som delarna. En groda i enbrunn säger: "Himlen är inte större än brunnsöppningen". Det är inte sant, ty himlen är allsinte lika liten som brunnsöppningen. Om grodan sade: "En del av himlen är lika stor som enbrunnsöppning", så skulle det vara sant, för det stämmer med fakta.

"Om taktiken mot den japanska imperialismen" (27 december 1935), Valda verk, bd I, s.158.

Vi måste lära oss att se allsidigt på problem, inte bara se den positiva sidan hos företeel-serna utan också den negativa. Under särskilda betingelser kan en dålig företeelse leda tillgoda resultat och en gynnsam företeelse till dåliga resultat.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), skrifter iurval, s. 432.*

Medan vi erkänner att det i den historiska utvecklingen som helhet är det materiella sombestämmer det andliga och det samhälleliga varat som bestämmer det samhälleligamedvetandet, erkänner vi också - och måste vi sannerligen erkänna - det andligas återver-kan på materiella ting, det samhälleliga medvetandets återverkan på det samhälleliga varat

80

och överbyggnadens på den ekonomiska grundvalen. Detta är inte att gå emot ma-terialismen. Tvärtom, det är att undvika mekanisk materialism och bestämt hävda dendialektiska materialismen.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 336, o. skrifter i urval, s. 105.*

De som leder ett krig kan, då de söker uppnå seger, inte gå utöver de gränser som de ob-jektiva betingelserna sätter. Inom dessa gränser kan och måste de emellertid skapa en dy-namisk roll i strävan att segra. Skådeplatsen för befälhavarnas handlingar i ett krig måstebyggas på objektiva möjligheter, men på denna skådeplats kan de leda uppförandet avmånga dramer, fyllda med ljud och färg, kraft och storslagenhet.

"Om långvarigt krig" (maj 1938), stycke 62, Valda verk, bd II, o. Militärpolitiska skrifter, bd II,s. 79, stycke 62.

Människor måste anpassa sitt tänkande till de förändrade förhållandena. Naturligtvis böringen ge sig hän åt vild fantasiflykt, eller göra upp aktiva planer, som inte motiveras av detobjektiva läget, eller gripa efter det omöjliga. Problemet i dag är emellertid att höger-betonat konservativt tänkande fortfarande ställer till besvär på många områden och hindrararbetet inom dessa områden från att hålla takten med det objektiva lägets utveckling.Problemet i dag är att många människor anser det omöjligt att uträtta saker och ting, somkunde uträttas om de ansträngde sig.

Förord till Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd (27 december 1955), kinesiskauppl., bd I.

81

Vi bör alltid använda våra hjärnor och noggrant tänka över allt. Ett vanligt ordstäv säger:"Rynka pannan och du kommer på en fint". Med andra ord, mycket tänkande ger visdom.För att göra slut på praktiken att handla i blindo, som är mycket utbredd i vårt parti, måstevi uppmuntra våra kamrater att tänka, att lära metoden att analysera och odla vanan attanalysera.

"Våra studier och det aktuella läget" (12 april 1944), avsnitt III, Valda verk, bd III.

Om det i någon process finns ett flertal motsättningar, måste en av dem varahuvudmotsättningen, som spelar den ledande och avgörande rollen, medan de övriga intaren sekundär och underordnad plats. Då vi studerar någon komplicerad process, i vilken detfinns två eller flera motsättningar, måste vi därför ägna all vår möda åt att finna desshuvudmotsättning. Så snart vi fått grepp om denna huvudmotsättning, kan alla problem lättlösas.

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 332, o. skrifter i urval, s. 100-101.*

Den ena av de två varandra motsatta sidorna måste vara den viktigaste och den andra se-kundär. Den viktigaste sidan är den som spelar den ledande rollen i motsättningen. Ett tingsnatur bestämmes huvudsakligen av den viktigaste sidan i motsättningen, den som intar dendominerande ställningen. Men detta läge är inte oföränderligt. Huvudsidan och densekundära sidan i en motsättning omvandlar sig i varandra och tingets natur förändras iöverensstämmelse härmed.

A. a., s .332-333, o. a. a., s. 101.

82

Det räcker inte med att ställa uppgifter. Vi måste också lösa problemet om metoderna attgenomföra dem. Om det är vår uppgift att gå över en flod, kan vi inte gå över den utan enbro eller en båt. Utan att problemet om bron eller båten löses, är det fåfängt att tala om attgå över floden. Utan att problemet om metoden löses, är det meningslöst att tala omuppgiften.

"Sörj för massornas välfärd, ägna uppmärksamhet åt arbetsmetoderna" (27 januari 1934),Valda verk, bd I, s. 150.

De breda massorna kan inte mobiliseras till handling i någon uppgift därest inte en allmänoch vittnående uppmaning därtill utges. Men om personer i ledande ställningar begränsarsig till att utfärda allmänna upprop - om de inte personligen, djupt och konkret, engagerarsig i några av organisationerna i det arbete uppropet manar till, gör ett genombrott pånågon punkt, vinner erfarenhet och använder denna till att vägleda andra organisationer -då har de ingen möjlighet att pröva riktigheten av innehållet i sitt allmänna upprop eller attberika det, och det är fara värt att det inte leder till någonting.

"Några frågor rörande metoderna för ledningen" (1 juni 1943), stycke 2, Valda verk, bd III, o.skrifter i urval, s. 265.

Ingen i ledande ställning är kompetent att ge allmän vägledning till samtliga enheter däresthan inte drar konkret erfarenhet från särskilda individer och tilldragelser i särskildaunderordnade enheter. Denna metod måste främjas överallt så att ledande kadrer på allanivåer lär sig att tillämpa den.

A. a., stycke 2, o. a. a., s. 266.

83

Man kan inte någonstädes samtidigt ha ett antal centrala uppgifter. Vid varje tidpunkt kandet endast förekomma en central uppgift, kompletterad med andra uppgifter, som kommeri andra eller tredje hand. Följaktligen måste den person, som har det högsta ansvaret påorten, ta hänsyn till kampens historia och betingelser på platsen samt ställa de olikauppgifterna i deras rätta ordning. Han bör inte, utan någon egen planering, följa varjeinstruktion som kommer från de högre instanserna och därigenom skapa en mängd av"centrala uppgifter" och ett tillstånd av förvirring och oordning. Inte heller bör en högreorganisation tilldela en lägre organisation en mängd uppgifter samtidigt, utan att ange derasrelativa betydelse och vikt och vilken som är den centrala uppgiften, ty detta kommer attleda till förvirring i de åtgärder de lägre organisationerna har att vidta i sitt arbete ochsålunda kommer inga bestämda resultat att uppnås. En del av ledningens konst är att i ljusetav de historiska betingelserna och förhandenvarande omständigheterna på varje plats tahela läget med i beräkningen och i överensstämmelse därmed planera och fatta ett riktigtbeslut om var tyngdpunkten i arbetet ska förläggas och om turordningen i arbetet undervarje period, orubbligt genomföra beslutet och försäkra sig om att bestämda resultatuppnås.

A. a., stycke 8, o. a. a., s. 270.

De [Centralkommitténs byråer och underbyråer] bör ständigt ha grepp om hur arbetetframskrider, se till att erfarenheter utbyts och misstag rättas, de bör inte dröja flera måna-der, ett halvt år eller ett år innan de kallar till möten för att sammanfatta vad som utförtsoch genomföra en allmän kontroll och allmän korrigering av misstag. Dröjsmål leder tillstora förluster medan förlusterna minskas om man rättar misstag så snart de kommit tillsynes.

"Om politiken för industri och handel" (27 februari 1948), Valda verk, bd IV, s. 216.*

Vänta inte till dess att problemen tornar upp sig och åstadkommer en massa besvär innan ni

84

försöker lösa dem. Ledare måste marschera i spetsen för rörelsen och inte hänga efter den.

Förord till "Kontrakt baserade på årstiderna" (1955), Det socialistiskauppsvinget på Kinaslandsbygd, kinesiska uppl., bd III.

Vad vi behöver är en entusiastisk men lugn sinnesstämning och intensivt men välordnatarbete.

"Strategiska problem i Kinas revolutionära krig (december 1936), Valda verk, bd I, s. 211.

[UPP]

XXIII. UNDERSÖKNINGAR OCH STUDIER

Alla som sysslar med praktiskt arbete måste undersöka förhållandena på lägre nivåer. Dylikaundersökningar är särskilt nödvändiga att göra för dem som endast känner teorin men ärobekanta med de faktiska förhållandena, ty i annat fall blir de inte i stånd att förena teorinmed praktiken. Ehuru mitt påstående: "Ingen undersökning, ingen rätt att tala", harförlöjligats såsom "trång empirism", ångrar jag ännu i denna dag inte att jag framställde det.Och långt ifrån att ångra det, hävdar jag fortfarande att utan undersökning kan detomöjligen förekomma någon rätt att tala. Det finns många människor, som "i sammaögonblick som de stiger ur ämbetsvagnen", ställer till ett stort oväsen, hasplar ur sigomdömen, kritiserar det ena och fördömer det andra, men faktum är ändå att i tio fall av tiokommer sådana människor att misslyckas. Ty åsikter eller kritik som inte baseras på grundligundersökning är ingenting annat än okunnigt snack. Vårt parti har oräkneliga gångertillfogats skada av dessa "kejserliga sändebud", som rusat hit och dit och allestädes. Stalin

85

säger alldeles riktigt: "Teorin blir naturligtvis meningslös om den ej förknippas med denrevolutionära praktiken". Och han tillägger lika riktigt: "Praktiken blir blind, om den ej låterden revolutionära teorin belysa sin väg". Ingen bör betecknas som en "trång empiriker"utom "den praktiske man" som trevar omkring i mörkret och saknar perspektiv ochförutseende.

"Förord och efterskrift till 'Landsbygdsundersökningar"' (mars och april 1941), förord, Valdaverk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 179-180.*

Då man intar en sådan inställning söker man sanningen ur fakta. "Fakta" är alla ting somexisterar objektivt, med "sanningen" avses de inbördes förhållandena dem emellan, det villsäga de lagar som styr dem, och "att söka" betyder att studera. Vi bör utgå ifrån de faktiskaförhållandena inom och utom landet, provinsen, häradet eller distriktet och till vägledningför vårt handlande ur dem dra de lagar som innebor i dem och inte är inbillade, det vill säga,vi bör finna de inre sammanhangen mellan de händelser som utspelas runt omkring oss. Ochför att göra det, får vi inte stöda oss på subjektiva föreställningar, inte på tillfällig entusiasm,inte på livlösa böcker utan på objektivt existerande fakta. Vi måste tillägna oss materialet idetalj och, vägledda av marxismen-leninismens allmänna principer, dra de riktigaslutsatserna ur det.

"Förbättra våra studier" (maj 1941), avsnitt III, Valda verk, bd III, o. skrifter i urval, s. 187-188.

Att uppträda såsom "en man med förbundna ögon som fångar sparvar" eller "en blind mansom trevar efter fisk", vara plump och vårdslös, att hänge sig åt mångordigt prat och nöja sigmed bara en aning kunskap - sådan är den synnerligen dåliga arbetsstil som fortfaranderåder bland många kamrater i vårt parti, en stil som står i fullständig motsättning till detgrundläggande i marxismen-leninismens anda. Marx, Engels, Lenin och Stalin har lärt oss attdet är nödvändigt att samvetsgrant studera förhållandena och att utgå från den objektivaverkligheten och inte från subjektiva önskningar. Men många av våra kamrater handlar påett sätt som direkt bryter emot denna sanning.

86

A.a., avsnitt II, o. a. a., s. 182-183.

Har du ett problem som du inte kan lösa? Nåväl, gå ned och undersök nuvarande fakta i detoch dess förhistoria. När du har undersökt problemet grundligt kommer du att veta hur detska lösas. Slutsatser nås alltid efter och inte före en undersökning. Endast en tjockskalle bryrsin hjärna alldeles ensam eller tillsammans med en grupp för att "finna en lösning" eller "fåfram en idé" utan att först ha gjort en undersökning. Det måste understrykas att dettaomöjligen kan leda till någon effektiv lösning eller någon god idé.

"Bekämpa bokdyrkan" (maj 1930), Skrifter i urval, s. 35.

En undersökning kan liknas vid havandeskapets långa månader, och lösningen av ett pro-blem vid födslodagen. Att undersöka ett problem är i sanning att lösa det.

A. a., s. 36.

En person med denna inställning [den marxist-leninistiska] tillämpar marxismen-leninismensteori och metod vid systematiska och grundliga undersökningar och studier av omgivningen.Han arbetar inte enbart på entusiasm utan förenar, som Stalin säger, revolutionärhänförelse med driftighet.

"Förbättra våra studier" (maj 1941), avsnitt III, Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 187.

87

Enda sättet att få kännedom om förhållandena är att företa samhällsundersökningar, attundersöka varje samhällsklass' förhållanden i verkliga livet. Den grundläggande metoden fördem, som fått till uppgift att leda arbetet, att skaffa sig kännedom om förhållandena, är attkoncentrera sig på några städer och byar enligt en plan och använda marxismensgrundsynpunkt, dvs metoden att analysera klasserna, samt göra ett antal grundligaundersökningar.

"Förord och efterskrift till 'Landsbygdsundersökningar"' (mars och april 1941), förord, Valdaverk, bd III, o. skrifter i urval s. 177.

Ett möte för att söka fakta behöver inte vara stort; från tre till fem eller sju-åtta deltagare ärtillräckligt. Man måste ta tillräcklig tid på sig och göra upp en plan för undersökningen.Vidare måste man personligen utfråga och diskutera med dem som deltar i mötet samtanteckna vad de säger. Således kan man med visshet inte företa en undersökning eller göraden väl, utan att driva den med nit, utan att vara besluten att rikta blickarna nedåt, utankunskapstörst och utan att lägga av sig anspråksfullhetens fula mantel och bli en villiglärjunge.

A. a., förord, o. a. a., s. 178-179.

En befälhavares riktiga dispositioner härleder sig ur hans riktiga beslut, hans riktiga besluthärleder sig ur hans riktiga omdömen, och hans riktiga omdömen härleder sig ur en grundligoch nödvändig spaning samt ur att han överväger och sammanfogar de data av olika slagsom samlats genom spaningsverksamheten. Han använder alla möjliga och nödvändigaspaningsmetoder, begrundar de upplysningar som samlats om fiendens läge, förkastar devärdelösa och väljer ut de väsentliga, eliminerar det som är falskt och behåller det som ärsant. Han går från ett ting till ett annat och utifrån och in; sedan tar han förhållandena på sinegen sida med i beräkningen och gör en jämförande granskning av båda sidorna och deras

88

inbördes förhållanden, och på så sätt bildar han sina omdömen, bestämmer sig ochutarbetar sina planer. Sådan är hela den process som en militär går igenom för att vinnakunskap om ett läge, innan han utformar en strategisk plan, en plan för ett fälttåg eller förett slag.


[UPP]

XXIV. KORRIGERING AV FELAKTIGA IDÉER

Även om vi uppnår mycket stora framgångar i vårt arbete, finns det inget skäl alls att kännaoss högmodiga och förmätna. Blygsamhet hjälper en att göra framsteg, medan högmod göratt man släpar efter. Detta är en sanning som vi alltid måste ha i minnet.

"öppningstal vid Kinas kommunistiska partis åttonde rikskongress" (15 september 1956).

Efter segern är det möjligt att vissa stämningar kan växa fram i partiet - högmod,hjältefasoner, slöhet och ovilja mot framsteg, njutningslystnad och avsmak för fortsatt hårtliv. Efter segern kommer folket att vara tacksamt mot oss, bourgeoisien kommer att trädafram för att smickra oss. Det har bevisats att fienden inte kan betvinga oss med vapenmakt.Det är emellertid möjligt att bourgeoisiens smicker kan betvinga de viljesvaga i våra led. Detkan möjligen finnas en del kommunister, som fienderna inte kunde besegra med gevär ochsom var värda att kallas hjältar för det sätt på vilket de motstod dessa fiender, men som intekan motstå sockermantlade kulor. De kommer att besegras av sockermantlade kulor. Vi

89

måste värja oss emot en sådan situation.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundeCentralkommitté" (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 401.

Många saker blir bagage, blir en black om foten, om vi blint och okritiskt klänger oss fast viddem. Låt oss illustrera saken. När ni begått misstag, känner ni det kanske som om ni hardem att släpa på vad som än händer och det gör er nedslagna. Om ni inte begått någramisstag, kanske ni känner er felfria och så blir ni högfärdiga. Brist på framgångar i arbetetkan ge upphov till pessimism och depression medan framgångar kan föda stolthet ochsjälvgodhet. En kamrat, som varit med i kampen endast en kort tid, kan av det skälet undflyansvar, medan en veteran kan bli inbilsk därför att han varit med i kampen så länge.Kamrater ur arbetarnas och böndernas led kan, i stolthet över sitt klassursprung, se ned påintellektuella, medan intellektuella, därför att de besitter en viss mängd kunskap, kan varaböjda att se ned på arbetare och bönder. Varje särskild yrkesskicklighet kan kapitaliseras ochdärmed leda till högfärd och förakt för andra. Till och med människors ålder kan bli orsak tillhögmod. De unga kan, därför att de är begåvade och duktiga, komma att se ned på degamla, och de gamlas rika erfarenhet kan föranleda dem att se ned på de unga. Allt sådantblir en black om foten eller bagage, om vederbörande saknar kritisk medvetenhet.

"Våra studier och det aktuella läget" (12 april 1944), avsnitt III, Valda verk, bd III, o. Skrifter iurval, s. 282-283 (med rubrik "Gör er av med bagaget och sätt igång maskineriet").

En del kamrater inom armén har blivit förmätna och självrådiga i sitt förhållande tillsoldaterna, folket, administrationen och partiet. De skyller alltid på de kamrater som ar-betar lokalt men aldrig på sig själva, de ser alltid sina framgångar, men inte sina brister, ochvälkomnar alltid smicker men aldrig kritik. . . . armén måste bemöda sig att göra sig av meddessa fel.

"Organisera er!" (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. skrifter i urval, s. 279.*

90

Hårt arbete är liksom en börda som ligger framför oss och utmanar oss att axla den. En delbördor är lätta, andra är tunga. En del människor föredrar de lätta bördorna framför detunga, de tar de lätta och lämnar de tunga åt andra. Deras hållning är inte bra. En delkamrater är annorlunda. De låter andra ha det lätt och bekvämt och bär själva de tyngstabördorna. De är de första att ta på sig mödorna, de sista att få det bekvämt. De är godakamrater. Vi bör alla tillägna oss den kommunistiska anda som besjälar dem.

"Om Chungkingförhandlingarna" (17 oktober 1945), Valda verk, bd IV, s. 63.*

Inte så få människor finns som är oansvariga i sitt arbete, de föredrar det lätta framför dettunga, de vältrar de tunga bördorna över på andra och väljer de lätta för egen del. De tänkervid varje tillfälle främst på sig själva. När de gör någon liten insats, sväller de av stolthet ochskryter om det av fruktan för att andra inte ska få reda på det. De känner ingen värmegentemot kamraterna och folket, utan är kalla, likgiltiga och apatiska. Sådana människor är iverkligheten inte kommunister, eller kan åtminstone inte räknas såsom sanna kommunister.

"Till minnet av Norman Bethune" (21 december 1939), Valda verk, bd II, o. skrifter i urval, s.163-164.

De som hävdar detta slag av "självständighet" är vanligen förmälda med "mig först"--doktrinen och har i allmänhet en felaktig uppfattning av förhållandet mellan individen ochpartiet. Ehuru de i ord förebär respekt för partiet, sätter de i praktiken sig själva främst ochpartiet i andra rummet. Vad är dessa människor ute efter? De är ute efter ryktbarhet ochposition och vill stå i rampljuset. När helst de sätts att ta hand om ett arbetsområde, hävdarde sin "självständighet". I detta syfte drar de in en del människor, knuffar ut andra ochanvänder sig av skryt, smicker och värvning bland kamraterna och inför sålunda deborgerliga politiska partiernas vulgära stil i kommunistiska partiet. Det är deras oärlighet

91

som gör att det går illa för dem. Jag anser att vi ska göra saker och ting på ett ärligt sätt, tyutan att uppträda ärligt är det omöjligt att uträtta något i denna värld.

"Korrigera partiets arbetsstil" (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. skrifter i urval, s. 202.

De [kommunisterna] måste fatta principen att delens behov ska underordnas det helasbehov. Om ett förslag verkar passande för ett partiellt läge men inte för läget som helhet,måste delen ge vika för helheten. Omvänt, om förslaget inte passar delen men är passandemed hänsyn till läget som helhet, måste återigen delen ge vika för helheten. Detta är vadsom menas med att betrakta läget som helhet.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Betrakta lägetsom helhet . . .", Valda verk, bd II, o. skrifter i urval, s. 131-132.

Nöjeslystnad. I Röda armén finns också rätt många, vilkas individualism tar sig uttryck inöjeslystnad. De hoppas alltid att deras förband ska marschera in i stora städer. De villkomma dit, men inte för att arbeta utan för att roa sig. Minst av allt vill de arbeta i de rödaområdena, där livet är hårt.

"Om korrigering av felaktiga idéer i partiet" (december 1929), Valda verk, bd I, s. 115.

Vi måste bekämpa tendensen att själviskt gynna den egna gruppens intressen på bekostnadav de andras. Envar som ställer sig likgiltig till andras svårigheter, som vägrar att då såbegärs överföra kadrer till andra enheter eller endast släpper ifrån sig dåliga kadrer,"använder grannens fält som utsläpp för sin översvämning" och inte tar minsta hänsyn tillandra avdelningar, orter eller människor - denne person är en avdelningsegoist, som helt

92

förlorat den kommunistiska andan. Brist på hänsyn till helheten och fullständig likgiltighetför andra avdelningar, orter och människor är kännetecknen på en avdelningsegoist. Vimåste intensifiera våra bemödanden att fostra dessa personer för att få dem att förstå, attavdelningsegoismen är en sekteristisk tendens, som, om den tillåtes utveckla sig, kommeratt bli mycket farlig.

"Korrigera partiets arbetsstil" (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 204.

Liberalismen tar sig olika uttryck.

Att, då en person uppenbart felat, låta detta passera för lugnets och vänskapens skull ochavstå från en principiell diskussion därför att han är en gammal bekant, kommer från ensegen hemstad, är en skolkamrat, en nära vän, någon som man håller kär, en gammal kollegaeller en före detta underordnad. Eller att, för att bevara vänskapen, endast beröra saken lätti stället för att gå till grunden med den. Resultatet är att både organisationen och individenskadas. Detta är en typ av liberalism.

Att privat ge fritt lopp åt oansvarig kritik i stället för att aktivt lägga fram sina förslag införorganisationen. Att hålla tyst inför människor, men förtala dem bakom deras ryggar, elleratt hålla tyst vid ett möte men skvallra efteråt. Att inte visa minsta hänsyn för det kollektivalivets principer utan följa sin egen böjelse. Detta är en andra typ.

Att låta saker bero så länge de inte angår en personligen; att säga så litet som möjligt medanman fullkomligt väl vet vad som är fel, att vara världsvis och gardera sig och enbart söka attundvika klander. Detta är en tredje typ.

Att inte lyda order, utan sätta sin egen mening i främsta rummet. Att kräva särskild hänsynav organisationen men förkasta dess disciplin. Detta är en fjärde typ.

Att ge fritt lopp åt personliga angrepp, söka gräl, vräka ur sig sin personliga illvilja eller sökahämnd i stället för att ta upp en diskussion och bekämpa felaktiga åsikter för enhetens eller

93

framåtskridandets skull eller för att få arbetet riktigt utfört. Detta är en femte typ.

Att lyssna till felaktiga åsikter utan att vederlägga dem och till och med lyssna tillkontrarevolutionära anmärkningar utan att rapportera dem, utan i stället ta det lugnt somom ingenting hänt. Detta är en sjätte typ.

Att vara ute bland massorna och underlåta att föra propaganda och agitation eller tala vidmöten eller bedriva undersökningar och förfrågningar bland dem och i stället vara likgiltigför dem och inte bry sig om deras välbefinnande, att glömma att man är kommunist ochuppföra sig som om man vore en vanlig icke-kommunist. Detta är en sjunde typ.

Att åse hur någon skadar massornas intressen och ändå inte bli indignerad, eller avråda ellerstoppa honom eller tala reson med honom, men låta honom fortsätta. Detta är en åttondetyp.

Att arbeta halvhjärtat utan en bestämd plan eller inriktning; att arbeta vårdslöst och dra sigfram på en slump - "Så länge man är munk, fortsätter man att dra i klockrepet". Detta är ennionde typ.

Att anse att man gjort revolutionen stora tjänster, stoltsera med att man är veteran, fnysaåt småuppgifter samtidigt som man är helt oförmögen att gå i land med de stora, varaslarvig i arbetet och slapp i studierna. Detta är en tionde typ.

Att vara medveten om sina egna misstag men ändå inte försöka rätta till dem, att ta enliberal inställning till sig själv. Detta är en elfte typ.

"Bekämpa liberalismen" (7 september 1937), Valda verk, bd II, o. skrifter i urval, s. 122-123.

Liberalismen är ytterst skadlig i ett revolutionärt kollektiv. Den är ett frätämne som fräterbort enheten, undergräver sammanhållningen, orsakar likgiltighet och skapar splittring. Den

94

berövar de revolutionära leden fast organisation och fast disciplin, hindrar politikensgenomförande och skiljer partiorganisationerna från de massor som partiet leder. Den är enmycket dålig tendens.

A. a. o. a. a., s. 123-124.

Folk som är liberaler betraktar marxismens principer som abstrakta dogmer. De godtarmarxismen men är inte beredda att tillämpa den eller tillämpa den helt och fullt; de är inteberedda att byta ut sin liberalism mot marxismen. Dessa människor har sin marxism menhar samtidigt sin liberalism - de talar marxism men tillämpar liberalism; de tillämparmarxismen på andra men liberalismen på sig själva. De har bägge slagen av varor i lager ochfinner användning för vart och ett. På detta sätt fungerar vissa människors hjärnor.

A. a., o. a. a., s. 124.

Folkets stat beskyddar folket. Endast då folket har en sådan stat kan det i hela landet fostraoch omforma sig självt med demokratiska metoder och, med vars och ens medverkan, skakaav sig de inhemska och utländska reaktionärernas inflytande (som alltjämt är mycket starkt,kommer att bestå under en lång tid och inte kan förintas snabbt), frigöra sig från dåligavanor och idéer som förvärvats i det gamla samhället, sörja för att de inte vilseleds avreaktionärerna och fortsätta frammarschen - frammarschen till ett socialistiskt ochkommunistiskt samhälle.

"Om folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 447, o. skrifter iurval, s. 350.

95

Det är inte svårt för en människa att göra en liten smula gott. Vad som är svårt är att göragoda gärningar hela livet igenom och aldrig göra något som är dåligt, att ständigt handla i debreda massornas, ungdomens och revolutionens intressen och att i decennier delta i enmödosam kamp. Detta är det svåraste av allt!

"Lyckönskningar på kamrat Wu Yuchangs 60-årsdag" (15 januari 1940).

[UPP]

XXV. ENHET

Landets enande, enhet inom folket och enhet mellan våra olika nationaliteter - detta är dengrundläggande garantin för att vår sak kommer att segra.


Det är endast genom enhet inom kommunistiska partiet som enhet inom hela klassen ochhela nationen kan uppnås, och det är endast genom enhet inom hela klassen och hela na-tionen som fienden kan besegras och den nationella och demokratiska revolutionen slut-föras.

96

"Vinn de miljonhövdade massorna till den antijapanska nationella enhetsfronten" (7 maj1937), Valda verk, bd 1, s. 293.*

Vi ska fast förena alla krafter i vårt parti enligt den demokratiska centralismens principer förorganisation och disciplin. Vi ska förena oss med vilken kamrat som helst om han följerpartiets program, stadgar och beslut.


Denna demokratiska metod att lösa motsättningar inom folket sammanfattades år 1942 iformeln 'enhet - kritik - enhet'. Innebörden av den är, att vi utgår från en önskan om enhetoch löser motsättningarna genom kritik eller kamp, så att vi uppnår ny enhet på nygrundval. Vår erfarenhet visar, att detta är en riktig metod att lösa motsättningar folket.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari1957), skrifter iurval, s. 401.

Armén har åstadkommit en betydande enhet inom sina led och med dem som befinner sigutanför dess led. Inom armén råder enhet mellan officerare och manskap, mellan högre ochlägre grader och mellan militärt arbete, politiskt arbete och underhållstjänst. Och utåt råderenhet mellan armén och folket, mellan armén och regeringsorganisationerna och mellan vårarmé och de vänskapliga arméerna. Allt som kan skada denna enhet är bannlyst.

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), i "Folkets krig", Valda verk, bd III, o. Militärpolitiska

97

skrifter, bd II, s. 196.*

[UPP]

XXVI. DISCIPLIN

Inom folkets led står demokratin i ett växelförhållande till centralismen och friheten tilldisciplinen. De utgör de två motsatserna i en enda företeelse. De står i motsättning men ärsamtidigt förenade, och vi bör inte ensidigt betona den ena på bekostnad av den andra.Inom folkets led kan vi inte undvara frihet, inte heller kan vi undvara disciplin; vi kan inteundvara demokrati, inte heller kan vi undvara centralism. Denna förening av demokrati ochcentralism, av frihet och disciplin, utgör vår demokratiska centralism. I detta system åtnjuterfolket en vidsträckt demokrati och frihet, men samtidigt måste det hålla sig inom ramen förden socialistiska disciplinen.


Vi måste ånyo fastställa partiets disciplin, nämligen:

1. individen är underordnad organisationen,

2. minoriteten är underordnad majoriteten,

98

3. den lägre nivån är underordnad den högre nivån och

4. alla medlemmar är underordnade Centralkommittén.

En var som bryter mot dessa disciplinbestämmelser slår sönder partienheten.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Partidisciplin",Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 134-135.*

Ett av partidisciplinens krav är att minoriteten ska böja sig för majoriteten. Om minoritetensmening har förkastats, måste den stödja majoritetens beslut. Om så är nödvändigt, kan denta upp saken till omprövning vid nästa möte, men bortsett därifrån får den inte på någotsätt handla i strid med beslutet.

"Om korrigering av felaktiga idéer i partiet" (december 1929), Valda verk, bd I, s. 111.

De Tre disciplinära grundreglerna är följande:

1. Lyd order i allt vad ni gör.

2. Ta inte ens en enda synål eller ett stycke tråd från massorna.

3. överlämna allt byte.

99

De Åtta punkterna att iaktta är följande:

1. Tala hövligt.

2. Betala skäligt för vad ni köper.

3. Återlämna allt ni lånar.

4. Betala för alla eventuella skador.

5. Slå inte människor och svär inte åt dem.

6. Skada inte växande gröda.

7. Ta er inga friheter med kvinnorna.

8. Behandla inte fångar illa.

"Om nyutgivandet av de Tre disciplinära grundreglerna och de åtta punkterna att iaktta -instruktion från det kinesiska folkets befrielsearmés general-

högkvarter" (10 oktober 1947), Militärpolitiska skrifter, bd II, s. 257-258.

De [alla officerare och soldater i vår armé] måste höja sin känsla för disciplin och beslutsamtutföra givna order, genomföra vår politik, genomföra de Tre disciplinära grundreglerna ochde Åtta punkterna att iaktta - med armén och folket enade, armén och regeringen enade,

100

officerare och soldater enade och hela armén enad - och inte tillåta några disciplinbrott.

"Manifest från det kinesiska folkets befrielsearmé" (oktober 1947), Militärpolitiska skrifter,bd II, s. 253.

[UPP]

XXVII. KRITIK OCH SJÄLVKRITIK

Kommunistiska partiet fruktar inte kritik ty vi är marxister, sanningen är på vår sida och deavgörande massorna, arbetarna och bönderna, är på vår sida.


Verkliga materialister är utan fruktan; vi hoppas att alla våra medkämpar ska modigt axla deuppgifter de ansvarar för och övervinna alla svårigheter utan att frukta vare sig bakslag ellersmädelser och inte heller dra sig för att kritisera oss kommunister och ge oss sina förslag."Den som inte fruktar döden från ett tusen hugg vågar kasta kejsaren av hästen" - detta ärden oövervinneliga anda som behövs i vår kamp för att bygga socialismen ochkommunismen.

A. a., s. 448-449.

101

Vi har kritikens och självkritikens marxist-leninistiska vapen. Vi kan göra oss av med en dåligstil och behålla den goda.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjundeCentralkommitté (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 402.

Samvetsgrant tillämpad självkritik är ännu en hallstämpel som skiljer vårt parti från allaandra politiska partier. Som vi brukar säga, dammet kommer att hopa sig, om ett rum interengörs regelbundet, våra ansikten kommer att bli smutsiga, om de inte tvättas regel-bundet. Våra kamraters hjärnor och vårt partiarbete kan också samla damm och ocksåbehöva sopas och tvättas. Ordstävet "rinnande vatten blir aldrig unket och ett gångjärn bliraldrig maskätet" betyder att ständig rörelse hindrar baciller och andra organismer att trängain. Att regelbundet göra översikter av vårt arbete och i denna process utveckla endemokratisk arbetsstil, att frukta varken kritik eller självkritik och tillämpa sådana goda,populära kinesiska motton som "säg allt du vet och säg det utan återhållsamhet", "anklagainte den som talar utan ta varning av hans ord" och "korrigera misstagen, om du begåttdem, och var på din vakt emot dem, om du inte begått några" - detta är det enda effektivasättet att hindra alla slag av politiskt damm och baciller från att förgifta våra kamratershjärnor och vårt partis kropp.


Motsättningar och kamp mellan olika slag av idéer förekommer ständigt inom partiet. Dettaär en återspegling inom partiet av motsättningarna mellan klasserna och mellan det nya ochdet gamla i samhället. Om inga motsättningar och ingen ideologisk kamp för att lösa dessaförekom i partiet, skulle partiets liv ta slut.

102

"Om motsättningar" (augusti 1937), Valda verk, bd I, s. 317, o. Skrifter i urval, s. 83-84.

Vi håller på aktiv ideologisk kamp därför att den är vapnet att säkra enhet inom partiet ochde revolutionära organisationerna till förmån för vår kamp. Varje kommunist och varjerevolutionär bör göra bruk av detta vapen. Men liberalismen förkastar den ideologiskakampen och håller på en principlös fred och ger därmed upphov till en dekadent,kälkborgerlig hållning och framkallar politiskt förfall inom vissa grupper och hos vissaindivider i partiet och de revolutionära organisationerna.

"Bekämpa liberalismen" (7 september 1937), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 122.

I kampen mot subjektivism, sekterism och schablonmässigt skriveri i partisaker måste vislutligen ha två syften i tankarna: för det första "lär av begångna misstag för att undvika attgöra nya", och för det andra "bota sjukdomen för att rädda patienten". Begångna misstagmåste avslöjas utan hänsyn till någons känslor; det är nödvändigt att det som var dåligt i detförflutna analyseras och kritiseras med en vetenskaplig inställning så att arbetet i framtidenblir noggrannare och bättre utfört. Detta är vad som menas med "lär av begångna misstagför att undvika att göra nya". Men vårt syfte med att avslöja misstag och kritisera brister är,liksom då en doktor kurerar en sjukdom, blott och bart att rädda patienten och inte attdoktorera honom till döds. En person med inflammerad blindtarm räddas då läkaren tarbort hans blindtarm. Så länge en person som begått misstag inte döljer sin sjukdom avfruktan för behandling eller inte fortsätter sina misstag till dess han inte kan botas, så längehan ärligt och uppriktigt önskar bli kurerad och bättra sig, bör vi välkomna honom ochkurera hans sjukdom så att han kan bli en god kamrat. Vi kan aldrig lyckas om vi bara släppeross själva lösa och piskar på honom. När man behandlar en ideologisk eller politisk sjuka, fårman aldrig gå hårdhänt och förhastat tillväga utan måste inrikta sig på att "bota sjukdomenför att rädda patienten", vilken metod är den enda riktiga och verksamma.

"Korrigera partiets arbetsstil" (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 208-

103

209.

En annan sak, som bör nämnas i samband med kritiken inom partiet, är att en del kamrater,då de anför kritik, förbiser de stora frågorna och begränsar sin uppmärksamhet tillsmåsaker. De förstår inte, att kritikens främsta uppgift är att påpeka politiska och organi-satoriska misstag. Vad personliga brister beträffar, finns det, så vitt de inte har med politiskaoch organisatoriska misstag att göra, inget behov av att vara allt för kritisk, ty då kommervederbörande kamrater inte att veta vad de ska ta sig till. Dessutom är det, om det slagetskritik utvecklar sig, stor fara för att partimedlemmarna kommer att helt koncentrera sig påsmåfel och att alla kommer att bli försagda och överdrivet försiktiga och glömma partietspolitiska uppgift.

"Om korrigering av felaktiga idéer i partiet" (december 1929), Valda verk, bd I, s. 113.*

I kritiken inom partiet, var på vakt mot subjektivism, godtycke och vulgarisering av kritiken;uttalanden ska grundas på fakta, och kritik bör inriktas på politiken.

A. a., s. 114.*

Kritiken inom partiet är ett medel att stärka partiorganisationen och höja dess kampdug-lighet. Kritiken inom partiorganisationerna i Röda armén är emellertid inte alltid av dettaslag och förvandlas till personliga attacker. Som ett resultat härav skadar den både par-tiorganisationen och individerna. Detta är ett uttryck för småborgerlig individualism. Me-toden att åstadkomma rättelse är att hjälpa partimedlemmarna att inse att kritikens än-damål är att höja partiets kampduglighet i syfte att vinna seger i klasskampen och att deninte bör användas som ett medel till personliga angrepp.

104

A. a., s. 112.

Om vi har brister, är vi inte rädda för att få dem påtalade och kritiserade, ty vi tjänar folket.En var, det må vara vem som helst, får påtala våra brister. Om han har rätt, kommer vi atträtta till dem. Om det som han föreslår är till förmån för folket, kommer vi att genomföradet.

"Tjäna folket" (8 september 1944), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 285.

Vi kinesiska kommunister grundar allt vårt handlande på de högsta intressena hos det ki-nesiska folkets breda massor och är helt övertygade om rättfärdigheten i vår sak, drar ossaldrig för något personligt offer och är vid alla tidpunkter beredda att ge våra liv för saken.Kan vi då tveka att göra oss av med någon idé, synpunkt, mening eller metod som intepassar för folkets behov? Kan vi vara villiga att tillåta politiskt damm och baciller att smutsavåra rena ansikten eller äta sig in i våra friska organismer? Otaliga revolutionära martyrerhar gett sina liv för folkets intressen, och våra hjärtan är fyllda av smärta när vi, de levande,tänker på dem - kan det då finnas något personligt intresse som vi inte skulle offra ellernågot fel som vi inte skulle göra oss av med?


Vi får inte bli självbelåtna för någon framgång. Vi bör tygla vår självbelåtenhet och ständigtkritisera våra brister, liksom vi varje dag bör tvätta våra ansikten eller sopa golvet för att tabort smutsen och hålla dem rena.

105

"Organisera er!" (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 280.*

Vad kritik beträffar, framför den i god tid, ta inte för vana att kritisera först sedan skadan ärskedd.

"Till frågan om jordbrukskooperationen" (31 juli 1955), Skrifter i urval, s. 376.

Vi har lärt av misstagen och bakslagen, har blivit visare och handhar våra angelägenheterbättre. Det är svårt för ett politiskt parti eller en människa att undvika misstag, men vi börgöra så få som möjligt. Och har ett misstag gjorts, bör vi rätta det, och ju snabbare ochgrundligare vi gör detta desto bättre är det.

"Folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 451, o. Skrifter i urval, s.354.

[UPP]

XXVIII. KOMMUNISTER

En kommunist bör vara vidsynt, ståndaktig och aktiv, betrakta revolutionens intressen som

106

sitt liv och underordna sina personliga intressen dem som hör revolutionen till. Han böralltid och allestädes hålla fast vid principer och föra en outtröttlig kamp mot alla felaktigaidéer och handlingar, i syfte att befästa partiets kollektiva liv och stärka banden mellanpartiet och massorna. Han bör bry sig mer om partiet och massorna än om någonprivatperson och mer om andra än om sig själv. Endast då kan han anses vara en kom-munist.

"Bekämpa liberalismen" (7 september 1937), Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 124.

Alla kamrater måste bringas att förstå att den slutliga prövningen av en kommunists ord ochhandlingar gäller huruvida de överensstämmer med den överväldigande folkmajoritetenshögsta intressen och åtnjuter stöd från folkets överväldigande flertal.


Aldrig och under inga omständigheter bör en kommunist sätta sina personliga intressen ifrämsta rummet; han bör underordna dem nationens och massornas intressen. Därför ärsjälviskhet, slapphet, korruption, försök att ställa sig i rampljuset och så vidare högst för-aktliga, medan osjälviskhet, att arbeta med hela sin energi, ge sig helhjärtat hän åt att tjänasamhället och arbeta hårt i det tysta, kommer att ge respekt.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kommunister börvara föredömen i det nationella kriget", Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 128.

Kommunister måste alltid vara beredda att kämpa för sanningen, därför att sanningen liggeri folkets intresse; kommunister måste alltid vara beredda att rätta sina misstag, därför att

107

misstag är emot folkets intressen.


Kommunister måste alltid se på orsakerna och skälen till allt, bruka sina huvuden och nogatänka över huruvida det rör sig om svarar mot verkligheten och är väl grundat. De bör påinga villkor följa blint och på intet vis uppmuntra slaviskhet.


Vi bör uppmuntra kamrater att ta hänsyn till det helas intressen. Varje partimedlem, varjeslag av arbete, varje uttalande och varje handling måste utgå från hela partiets intressen.Det är absolut otillåtligt att bryta mot denna princip.

A.a.o.a.a. s. 201-202

Kommunister bör vara föredömen genom att vara såväl praktiska som framsynta. Endastgenom att vara praktiska kan de genomföra de utstakade uppgifterna, och endast fram-synthet kan hindra dem från att gå vilse under marschen framåt.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kommunister börvara föredömen.. .", Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 128-129.

108

Kommunisterna bör vara de mest förutseende, de mest självuppoffrande, de beslutsam-maste och de minst fördomsfulla, då det gäller att värdera situationerna, och bör lita tillmassornas flertal och vinna deras stöd.

"Kinas kommunistiska partis uppgifter under den period då försvaret mot Japan pågår" (3maj 1937), Valda verk, bd I, s. 275.

Kommunister bör vara föredömen i studier; de bör alltid vara massornas lärjungar såväl somderas lärare.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kommunisterbör vara föredömen . . .", Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, 129.*

Varenda kommunist som arbetar i massrörelserna bör vara en vän till massorna och inte enpådrivare, en outtröttlig lärare och inte en byråkratisk politiker.

A. a. o. a. a., s. 128.

Kommunister får aldrig skilja sig från folkets flertal eller försumma det genom att ledaendast ett fåtal progressiva grupper i en isolerad och obetänksam framstöt, utan måstesmida fasta länkar mellan de progressiva elementen och de breda massorna. Detta är vadsom menas med att tänka med hänsyn till flertalet.

109

A. a.,* o. a. a., s. 132.

Vi kommunister är frön och folket är jorden. Vart vi beger oss måste vi bli ett med folket, slårot och blomma bland det.


Vi kommunister måste kunna förena oss med massorna i allt. Om våra partimedlemmar helatiden sitter inomhus och aldrig går ut för att möta världen och trotsa stormen, till vad nyttakommer de att bli för det kinesiska folket? Ingen alls, och vi behöver inte sådana människorsom partimedlemmar. Vi kommunister bör djärvt gå världen till mötes och tappert mötastormen, den stora världen av masskamp och masskampens mäktiga storm.

"Organisera er!" (29 november 1943), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 277.

Kommunisternas roll som ett föredömligt avantgarde är av största vikt. Kommunister iÅttonde routearmén och Nya fjärde armén bör vara ett föredöme i att kämpa modigt,utföra order, iaktta disciplin, utföra politiskt arbete och fostra inre enhet och solidaritet.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kommunister börvara föredömen. ..", Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 127-128.*

110

En kommunist får aldrig vara egensinnig och dominerande eller tro att han är bra i allt ochandra inte är bra i någonting. Han får aldrig stänga in sig i sitt lilla rum eller skryta ochskrävla och spela herre över allt och alla.

"Tal inför gränsområdet Shensi-KansuNingsias representantförsamling" (21 november1941), Valda verk, bd III.

Kommunisterna måste uppmärksamt lyssna till meningsyttringar från folk utanför partietoch låta dem säga sin mening. Om det de säger är riktigt, bör vi välkomna och lära av derasstarka sidor; om det är felaktigt, bör vi låta dem tala till slut och sedan tålmodigt förklarasaken för dem.

A. a.

En kommunists hållning gentemot en människa, som har begått fel i sitt arbete, bör vara attövertyga henne i syfte att hjälpa henne att ändra sig och börja om på nytt, och inte uteslutaom hon inte är oefterrättlig.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget' (oktober 1938), i "Kommunister börvara föredömen . . .", Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 128.

Vad människor som är politiskt efterblivna angår, bör kommunister inte ringakta ellerförakta dem, utan bjuda dem vänskap och förena sig med dem, övertyga dem och upp-

111

muntra dem att gå framåt.

A. a., o. a. a.. s. 128.

[UPP]

XXIX. KADRER

För att försäkra oss om att vårt parti och land inte skiftar färg, måste vi ha inte endast enriktig linje och riktig politik, utan måste också utbilda och uppfostra miljoner efterträdare,som ska föra den proletära revolutionens sak vidare. I grund och botten är frågan om attutbilda efterträdare för proletariatets revolutionära sak en fråga om huruvida det kommeratt finnas människor, vilka kan föra vidare den marxist-leninistiska revolutionära kamp sominletts av den äldre generationen av proletära revolutionärer, huruvida vårt partis och vårstats ledning ska stanna i händerna på proletära revolutionärer, huruvida våra ef-terkommande kommer att fortsätta att marschera längs den riktiga väg som marxismen--leninismen utstakat, eller, med andra ord, huruvida vi kan lyckas hindra uppkomsten avchrusjtjovitisk revisionism i Kina. Kort sagt, det är en ytterligt viktig fråga, en fråga om liv ochdöd för vårt parti och vårt land. Det är en fråga av grundläggande betydelse för denproletära revolutionära saken för ett hundra, ettusen, nej tiotusen år framöver. Stödda påförändringarna i Sovjetunionen sätter de imperialistiska profeterna sina förhoppningar om"fredlig evolution" till den tredje eller fjärde generationen i det kinesiska partiet. Vi måstekrossa dessa imperialistiska profetior. Vi måste överallt, från våra högsta organisationer ochned till gräsrötterna, ägna ständig uppmärksamhet åt att utbilda och uppfostra efterträdarei kampen för revolutionens sak.

Vilka är de krav som måste ställas på värdiga efterträdare i kampen för proletariatetsrevolutionära sak?

112

De måste vara verkliga marxist-leninister och inte, såsom Chrusjtjov, revisionister svepta imarxismen-leninismens mantel.

De måste vara revolutionärer, som helhjärtat tjänar det stora folkflertalet i Kina och helavärlden och får inte vara lika Chrusjtjov, som tjänar både intressena hos de till en handfullmänniskor uppgående medlemmarna av det privilegierade bourgeoisieskiktet i sitt eget landoch den utländska imperialismens och reaktionens intressen.

De måste vara proletära statsmän i stånd att enas och arbeta tillsammans med det över-väldigande flertalet. De måste enas, inte blott med de som är överens med dem, de måstevara skickliga i att enas med de som icke är överens och även med de som tidigare be-kämpat dem och därefter har bevisats ha fel i praktiken. Men de måste särskilt se upp medkarriärister och konspiratörer sådana som Chrusjtjov och hindra dylika dåliga element frånatt tillvälla sig ledningen på någon nivå inom partiet och regeringen. De måste vara mönsteri fråga om tillämpning av partiets demokratiska centralism, de måste behärska metoden attleda på grundval av principen "från massorna, till massorna", och de måste odla endemokratisk stil och besitta god förmåga att lyssna till massorna. De får inte, somChrusjtjov, vara despotiska och bryta mot partiets demokratiska centralism, göraöverrumplingsangrepp mot kamrater eller handla godtyckligt och diktatoriskt. De måstevara försynta och förtänksamma och akta sig för högmod och häftighet. De måste varagenomsyrade av självkritikens anda och ha mod att rätta fel och brister i sitt arbete. De fåraldrig, liksom Chrusjtjov, skyla över sina fel och göra anspråk på allt beröm för egen del ochvältra över all skuld på andra.

Efterträdare i kampen för proletariatets revolutionära sak framgår ur masstrider och härdasi revolutionens stora stormar. Det är väsentligt att pröva och känna kadrerna och välja ochutbilda efterträdare i masstridernas långa lopp.

Anfört i broschyren "Om Chrusjtjovs falska kommunism och dess historiska lärdomar förvärlden", (14 juli 1964), s. 61-62.*

Våra partiorganisationer måste utbredas över hela landet och vi måste ändamålsenligt ut-bilda tiotusentals kadrer och hundratals förstklassiga ledare. De måste bli kadrer och ledaresom är förtrogna med marxismen-leninismen, politiskt framsynta, skickliga i arbete, fyllda av

113

självuppoffringens anda, i stånd att på egen hand ta itu med problem, orubbliga närsvårigheterna tornar upp sig omkring dem och som lojalt och hängivet tjänar nationen,klassen och partiet. Det är till dessa kadrer och ledare partiet litar för sina förbindelser medmedlemmarna och massorna, och det är genom att lita till deras fasta ledning av massornasom partiet kan lyckas att besegra fienden. Sådana kadrer och ledare måste vara fria frånsjälviskhet, individualistisk heroism, skrytsamhet, lättja, passivitet och sekteristisk högfärd,och de måste vara nationens och klassens osjälviska hjältar. Sådana är de egenskaper ochden arbetsstil som fordras av vårt partis medlemmar, kadrer och ledare.

"Vinn de miljonhövdade massorna till den antijapanska nationella enhetsfronten" (7 maj1937), Valda verk, bd I, s. 292.*

När väl den politiska linjen har bestämts, är kadrerna en avgörande faktor. Därför är det vårkampuppgift att på ett planmässigt sätt utbilda ett stort antal nya kadrer.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kaderpolitik",Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 132-133.

Det rättesnöre kommunistiska partiet bör följa i sin kaderpolitik är huruvida en kader be-slutsamt genomför partiets linje, iakttar partiets disciplin, har intima förbindelser medmassorna, är i stånd att självständigt orientera sig och är aktiv, arbetar hårt samt ärosjälvisk. Detta är vad som menas med "tillsätt folk efter deras meriter".

A. a. o. a. a., s. 133.

Det är nödvändigt att upprätthålla systemet med kadrernas deltagande i kollektivt pro-

114

duktivt arbete. Vårt partis och vår stats kadrer är vanliga arbetare och inga höga herrar, somrider på folkets axlar. Genom att deltaga i kollektivt produktivt arbete upprätthållerkadrerna omfattande, ständiga och nära förbindelser med det arbetande folket. Detta är enviktig åtgärd av grundläggande betydelse för ett socialistiskt system, den bidrar till attövervinna byråkratin och att förhindra revisionism och dogmatism.

Anfört i broschyren "Om Chrusjtjovs falska kommunism och dess historiska lärdomar förvärlden" (14 juli 1964), s. 58.*

Vi måste veta hur man bedömer kadrer. Vi får inte inskränka vår bedömning till en kortperiod eller till en enstaka händelse i en kaders liv, utan bör betrakta hans liv och hansarbete som en helhet. Detta är huvudmetoden i bedömandet av kadrer.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kaderpolitik",Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 133.

Vi måste förstå att använda kadrer väl. I grund och botten innebär ledning ansvar för tvåviktiga ting: att arbeta fram idéer, och att använda kadrer väl. Sådana ting som att göra uppplaner, fatta beslut och ge order och direktiv tillhör alla kategorin "arbeta fram idéer". Föratt omsätta idéer i praktiken måste vi sammansvetsa kadrerna och uppmuntra dem att gåtill handling; detta tillhör kategorin "använd kadrerna väl".

A. a., o. a. a., s. 133.

Vi måste förstå att ta väl hand om kadrer. Det finns flera sätt att göra detta.

115

För det första, ge dem vägledning. Detta betyder att ge dem fria händer i sitt arbete, så attde har mod att ta på sig ansvar, och samtidigt ge dem passande instruktioner så att de,vägledda av partiets politiska linje, är i stånd att till fullo bruka sitt initiativ.

För det andra, höj deras nivå. Detta betyder att fostra dem genom att ge dem tillfälle attstudera så att de kan stärka sitt grepp om teorin och sin arbetsförmåga. För det tredje, seöver deras arbete och hjälp dem att sammanfatta sina erfarenheter, gå vidare med sinaframgångar och rätta sina misstag. Att utdela arbete utan att kontrollera det och attuppmärksamma det enbart när allvarliga fel begås - detta är inte rätta sättet att ta väl handom kadrer. För det fjärde, använd i regel mot kadrer, som begått misstag, övertygelsemeto-den och hjälp dem att rätta sina misstag. Kampmetoden bör begränsas till de som begårallvarliga fel men ändå vägrar att ta emot vägledning. Här är tålamod ytterst viktigt. Det ärfelaktigt att lättvindigt sätta etiketten "opportunister" på folk eller att lättvindigt börja "förakamp" emot dem.

För det femte, hjälp dem i deras svårigheter. När kadrer befinner sig i trångmål som resultatav sjukdom, ansträngd ekonomi, familjeproblem eller andra svarigheter, måste vi visa demså mycken omsorg som möjligt. Detta är rätta sättet att ta väl hand om kadrer.

A. a., o. a. a., s. 134.

En ledande grupp som är verkligt enig och förbunden med massorna kan bildas endast såsmåningom under masskampens utveckling men inte isolerat från denna. Under en storstrids förlopp, kan och bör den ledande gruppens sammansättning i de flesta fall inte förblihelt oförändrad under det inledande, det mellanliggande och det slutliga stadiet. De aktiva,som framträder under kampens gång, måste oavbrutet befordras för att ersätta de av denledande gruppens ursprungliga medlemmar som är underlägsna jämförda med dem ellerhar urartat.

"Några frågor rörande metoderna för ledningen" (1 juni 1943), stycke 3, Valda verk, bd III, o.Skrifter i urval, s. 266-267.

116

Om vårt parti inte har ett stort antal nya kadrer som i enighet och samverkan arbetar till-sammans med de gamla kadrerna, kommer vår sak att hejdas. Därför bör alla gamla kadrervälkomna de nya med största entusiasm och visa dem den varmaste omsorg. Det är sant attnya kadrer har sina brister. De har inte länge varit med i revolutionen och saknar erfarenhet,och många av dem för oundvikligen med sig rester av det gamla samhällets fördärvligaideologi, rester av den småborgerliga individualismens ideologi. Men dessa brister kansmåningom övervinnas genom fostran och härdning i revolutionen. De nya kadrernas starkasida är, som Stalin sagt, att de är mycket känsliga för det nya och därför i mycket hög gradentusiastiska och aktiva - just de egenskaper som en del av de gamla kadrerna saknar.Kadrerna, de nya och de gamla, bör respektera varandra, lära av varandra och övervinnasina brister genom att lära av varandras starka sidor för att enas som en man för dengemensamma saken och värja sig emot sekteristiska tendenser.

"Korrigera partiets arbetsstil (1 februari 1942), Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 204-205.

Vår omsorg bör omfatta såväl kadrer utanför partiet som partikadrer. Det finns mångaskickliga människor utanför partiet som vi inte får förbigå. Det är varje kommunists plikt attgöra sig av med sådana egenskaper som otillgänglighet och högmod och att arbeta väl medkadrer utanför partiet, ge dem uppriktig hjälp, inta en varm, kamratlig hållning gentemotdem och förmå dem att ägna sitt initiativ åt den stora saken att bekämpa Japan ochåteruppbygga nationen.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Kaderpolitik",Valda verk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 133.

[UPP]

117

XXX. UNGDOMEN

Världen tillhör er, likaväl som oss, men i den slutliga analysen tillhör den er. Ni ungamänniskor, fyllda av energi och livskraft, står i livets blomning, liksom solen vid åtta ellerniotiden om morgonen. Vårt hopp vilar på er.

---

Världen tillhör er. Kinas framtid tillhör er.

Tal vid ett möte med kinesiska studerande och lärlingar i Moskva (17 november 1957).

Vi måste hjälpa alla våra ungdomar att inse, att vårt land fortfarande är mycket fattigt, att viinte i grunden kan ändra den situationen på kort tid och att Kina endast genom att denyngre generationen och hela vårt folk med sina egna händers arbete bemödar sig därom kangöras starkt och välmående inom en tidsrymd av flera decennier. Upprättandet av vårtsocialistiska system har öppnat den väg som leder till framtidens idealsamhälle, men vimåste arbeta hårt, om vi ska kunna förverkliga detta ideal.

"Om den riktiga behandlingen av motsättningarna inom folket" (27 februari 1957), Skrifter iurval, s. 420.*

118

På grund av bristande erfarenhet av politik och samhällsliv är ganska många unga människorur stånd att se skillnaden mellan det gamla och det nya Kina; det är inte lätt för dem attingående förstå vilka umbäranden folket i vårt land gick igenom i kampen för att befria sigfrån imperialisternas och kuomintangreaktionärernas förtryck, eller vilken lång tid avmödosamt arbete som behövs, innan ett lyckligt socialistiskt samhälle kan upprättas. Det ärdärför vi ständigt måste bedriva ett livfullt och effektivt politiskt uppfostringsarbete blandmassorna. Vi bör alltid säga dem sanningen om de svårigheter som uppkommer ochdiskutera med dem hur svårigheterna ska övervinnas.

A. a., s. 430-431.

Ungdomen är samhällets mest aktiva och vitala kraft. Den är ivrigast att lära och minstkonservativ i sitt tänkande. Detta gäller särskilt i socialismens era. Vi hoppas att de lokalapartiorganisationerna på olika platser kommer att hjälpa och samarbeta medUngdomsförbundets organisationer och ta upp frågan om att ge fritt spelrum särskilt åt vårungdoms energi. Partiorganisationerna bör inte behandla dem som de behandlar alla andraoch förbise deras speciella kännetecken. Naturligtvis bör ungdomen lära av de gamla och avandra vuxna och sträva att så mycket som möjligt delta i alla slag av nyttig verksamhet efteröverenskommelse med dem.

Förord till "En ungdomens stötbrigad från Jordbruksproducenternas kooperativ nr 9 ikommunen Hsinping i Chungshans härad" (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinaslandsbygd, kinesiska uppl., bd III.

Hur bör vi bedöma huruvida en ung människa är en revolutionär? Hur kan vi veta det? Detkan endast finnas en norm, nämligen huruvida hon är villig att förena sig med arbetarnasoch böndernas breda massor och i praktiken gör det eller inte. Om hon är villig att göra detoch verkligen gör det, är hon en revolutionär; annars är hon en ickerevolutionär eller enkontrarevolutionär. Om hon i dag förenar sig med arbetarnas och böndernas massor, då ärhon i dag en revolutionär; om hon i morgon slutar att göra det och vänder om och

119

förtrycker folket, då blir hon en icke-revolutionär eller en kontrarevolutionär.

"Ungdomsrörelsens inriktning" (4 maj 1939), Valda verk, bd II.

De intellektuella är ofta böjda för att vara subjektiva och individualistiska, opraktiska i sitttänkande och obeslutsamma i handling innan de helhjärtat kastat sig in i de revolutionäramasstriderna eller bestämt sig för att tjäna massorna och bli ett med dem. Ehuru massan avde revolutionära intellektuella i Kina kan spela en roll som avantgarde eller tjäna somförbindelselänk med massorna kommer följaktligen inte alla av dem att förbli revolutionärertill slutet. En del kommer att falla ur de revolutionära leden i kritiska ögonblick och blipassiva, medan några få till och med kan bli fiender till revolutionen. De intellektuella kanövervinna sina brister endast i masskamp under en lång period.

"Den kinesiska revolutionen och Kinas kommunistiska parti" (december 1939), Valda verk,bd II.

Ungdomsförbundet bör, bortsett från att det fortsätter att samverka med partiet i desshuvuduppgift, utföra sitt eget arbete anpassat till ungdomens särskilda kännetecken. NyaKina måste sköta sin ungdom och visa omsorg om den unga generationens utveckling. Ungamänniskor måste studera och arbeta, men de befinner sig i den fysiska uppväxttiden. Därförbör full uppmärksamhet riktas på både deras arbete och deras studier samt derasrekreation, idrott och vila.

Tal vid mottagningen för presidiet vid Ungdomsförbundets Andra rikskongress (30 juni1953).

[UPP]

120

XXXI. KVINNORNA

I Kina är en man vanligen underkastad tre system för herravälde [politiskt välde, klanväldeoch religiöst välde]. . . . Kvinnorna behärskas inte blott av dessa tre myndighetssystem utanockså av männen (den äkta makens välde). Dessa fyra välden - det politiska, klanen, detreligiösa och det maskulina - förkroppsligar hela det feodalt-patriarkaliska systemet och dessideologi och är de fyra tjocka rep som fjättrar det kinesiska folket, framför allt bönderna.Hur bönderna brutit ned godsägarnas politiska välde på landsbygden har ovan berättats.Godsägarnas politiska välde är ryggraden i alla de övriga systemen för herravälde. Då detstörtats börjar klanväldet, det religiösa väldet och den äkta mannens välde allesammans attvackla. ... Vad den äkta mannens välde beträffar har det alltid varit svagare bland de fattigabönderna, därför att den ekonomiska nödvändigheten tvingat deras kvinnfolk att utföramera kroppsarbete än kvinnorna i de rikare klasserna och därmed också givit dem mera attsäga till om och större makt att besluta i familjeangelägenheter. Med lanthushållningensunder senare år tilltagande bankrutt har grundvalen för männens dominans över kvinnornaredan försvagats. I och med bonderörelsens uppkomst har kvinnorna på många platserbörjat att organisera föreningar för landsbygdens kvinnor, de har fått en möjlighet att rätapå nacken och de äkta männens auktoritet blir darrigare med varje dag. Med ett ord sagt,hela det feodalt-patriarkaliska systemet och dess ideologi sviktar med bondemaktenstillväxt.

"Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan" (mars 1927), Valda verk, bd I, s.46-48.*

Förena er och delta i produktionen och den politiska verksamheten för att förbättra kvin-nornas ekonomiska och politiska status.

Motto för tidskriften Nya Kinas kvinnor tryckt i dess första nummer, 20 juli 1949.

121

Skydda ungdomens, kvinnornas och barnens intressen - ge stöd åt unga studerande flyk-tingar, hjälp ungdomen och kvinnorna att organisera sig i syfte att i jämställdhet delta i alltarbete som är till nytta för krigsansträngningarna och det sociala framåtskridandet, säkrafrihet till äktenskap och jämlikhet mellan män och kvinnor och ge ungdom och barn ennyttig uppfostran ...

"Om koalitionsregering" (24 april 1945), avsnitt IV, i "Vårt detaljerade program", Valda verk,bd III.

[I jordbruksproduktionen] är vår grundläggande uppgift att på ett organiserat sätt regleraarbetskraftens användning och att uppmuntra kvinnorna att utföra jordbruksarbete.

"Vår ekonomiska politik" (23 januari 1934), Valda verk, bd I, s. 143.*

För att bygga ett mäktigt socialistiskt samhälle är det av största vikt att väcka kvinnornasbreda massor till att delta i produktiv verksamhet. Män och kvinnor måste erhålla lika lönför lika arbete inom produktionen. Verklig jämlikhet mellan könen kan förverkligas endastunder processen för hela samhällets socialistiska omvandling.

Förord till "Kvinnorna har begivit sig till arbetsfronten" (1955), Det socialistiska uppsvingetpå Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd I.

122

Nu när jordbrukskooperationen har slutförts, lider många kooperativ brist på arbetskraft.Det har blivit nödvändigt att väcka den stora massan av kvinnor, som inte tidigare arbetatpå fälten, i syfte att få dem att inta sin plats på arbetsfronten.... Kinas kvinnor utgör enväldig reserv av arbetskraft. Denna reserv bör utnyttjas i kampen för att bygga ett mäktigtsocialistiskt land.

Förord till "Lös bristen på arbetskraft genom att väcka kvinnorna till att delta iproduktionen" (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl., bd Il.

Gör det möjligt för varje kvinna, som är i stånd att arbeta, att inta sin plats i arbetsfrontenenligt principen lika lön för lika arbete. Detta bör göras så snabbt som möjligt.

Förord till "Om att vidga möjligheterna för kvinnorna att arbeta i jordbrukskoo-perationsrörelsen" (1955), Det socialistiska uppsvinget på Kinas landsbygd, kinesiska uppl.,bd I.

[UPP]

XXXII. KULTUR

I dagens värld är all kultur, all litteratur och konst bestämda klassers tillhörighet ochsammankopplade med bestämda politiska linjer. Det finns i själva verket ingenting sådantsom konst för konstens egen skull, konst som står över klasserna, eller konst, som ärlösgjord från eller oberoende av politiken. Proletär litteratur och konst är en del av pro-

123

letariatets hela revolutionära rörelse. De är, som Lenin sade, kuggar och hjul i hela denrevolutionära maskinen.

"Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst' (maj 1942), slutord, avsnitt III,Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 249.

Revolutionär kultur är ett mäktigt revolutionärt vapen för folkets breda massor. Denförbereder ideologiskt jordmånen innan revolutionen kommer och är en viktig, faktisktlivsviktig kämpande front inom den allmänna revolutionära fronten under revolutionensgång.

"Om ny demokrati" (januari 1940), Valda verk, bd II.

All vår litteratur och konst är avsedd för folkets massor och i första hand för arbetarna,bönderna och soldaterna. Den skapas för arbetarna, bönderna och soldaterna och för attanvändas av dem.

"Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst" (maj 1942), slutord, avsnitt II,Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 246-247.*

Våra litterära och konstnärliga arbetare måste genomföra denna uppgift och ändra sinståndpunkt. De måste undan för undan gå över till arbetarnas, böndernas och soldaternassida, till proletariatets sida, genom att bege sig in i deras mitt och in i den praktiska kampenoch genom studier av marxismen och samhället. Endast på detta sätt kan vi få en litteraturoch en konst, som verkligen är till för arbetarna, bönderna och soldaterna, en sant proletär

124

litteratur och konst.

"Föreläsningar i ett forum i Yenan om litteratur och konst" (maj 1942), slutord, avsnitt I,Valda verk, bd III, o. Skrifter i urval, s. 240.

[Vårt syfte är] att säkerställa, att litteratur och konst passar väl in i den revolutionäramaskinen såsom en beståndsdel av denna, att de kan verka såsom mäktiga vapen för attenaoch fostra folket och för att angripa och förinta fienden, och att de hjälper folket att som enman bekämpa fienden.

A. a., inledning, o. a. a., s. 230.*

I litteraturoch konstkritiken finns två normer: den politiska och den konstnärliga ... Vi harden politiska normen och den konstnärliga; vilket är förhållandet dem emellan? Politik kaninte likställas med konst, inte heller kan en allmän världsåskådning likställas med en metodför konstnärligt skapande och kritik. Vi förnekar inte blott att det finns en abstrakt ochabsolut oföränderlig politisk norm, utan också att det finns en abstrakt och absolutoföränderlig konstnärlig norm. Varje klass i varje klassamhälle har sina egna politiska ochkonstnärliga normer. Klen alla klasser i alla klassamhällen sätter oföränderligen den politiskanormen i första och den konstnärliga normen i andra rummet ... Vad vi kräver är enhetmellan politik och konst, enhet mellan innehåll och form, det revolutionära politiskainnehållets förening med högsta möjliga fulländning av den konstnärliga formen.Konstnärliga arbeten, som saknar konstnärligt värde, har ingen kraft, hur progressiva de änär politiskt sett. Därför bekämpar vi både konstnärliga verk med felaktiga politiskasynpunkter och den tendens till "affisch- och parollstil", som företräder en riktig politiskuppfattning men saknar konstnärlig kraft. I frågor rörande litteratur och konst måste vi förakamp på två fronter.

A. a., slutord, avsnitt IV, o. a. a., s. 251-253-254.*

125

Politiken att låta hundra blommor blomma och hundra åsiktsriktningar tävla är avsedd attbefordra konstens och vetenskapens utveckling och en blomstrande socialistisk kultur i vårtland. Olika former och stilar i konsten bör utvecklas fritt och olika skolor i vetenskapen börtävla fritt. Vi anser att det är skadligt för konstens och vetenskapens utveckling, omadministrativa åtgärder används för att knäsätta en särskild konststil eller åsiktsriktning ochbannlysa en annan. Frågor om rätt och fel i konsten och vetenskapen bör avgöras genom fridiskussion i konstnärliga och vetenskapliga kretsar och under det praktiska arbetet inomkonst och vetenskap. De bör inte avgöras summariskt.


En armé utan kultur är en tjockskallig armé, och en tjockskallig armé kan inte besegrafienden.

"Enhetsfronten i kulturarbetet" (30 oktober 1944), Valda verk, bd III.

[UPP]

XXXIII. STUDIER

126

I vårt arbete för att omvandla ett efterblivet, jordbrukande Kina till ett framskridet indu-striland står vi inför krävande uppgifter, och vår erfarenhet är långt ifrån tillfyllest. Därförmåste vi vara duktiga i att lära oss.

"öppningstal vid Kinas kommunistiska partis åttonde rikskongress" (15 september 1956).

Förhållandena förändrar sig ständigt, och för att anpassa sitt tänkande till de nya förhål-landena måste man studera. Till och med de som har ett bättre grepp om marxismen ochhar en relativt fast proletär ståndpunkt måste fortsätta att studera, måste suga upp det nyaoch studera nya problem.

"Tal vid Kinas kommunistiska partis rikskonferens om propagandaarbete" (12 mars 1957),Skrifter i urval, s. 444.

Vi kan lära oss det vi inte vet. Vi är skickliga inte bara att förinta den gamla världen, vi ärockså skickliga att bygga den nya.

"Rapport till andra plenarsammanträdet med Kinas kommunistiska partis sjunde’Centralkommitté" (5 mars 1949), Valda verk, bd IV, s. 402.

Nu finns det två olika attityder när man lär av andra. Den ena är den dogmatiska attityden:att överföra allting, vare sig det passar eller inte, till våra förhållanden. Detta är inte bra.Den andra attityden innebär, att man använder huvudet och lär sig de saker som passar våraförhållanden, dvs. tillgodogör sig alla de erfarenheter som är nyttiga för oss. Detta är deninställning som vi bör anta.

127


Marx, Engels, Lenins och Stalins teori är universellt tillämplig. Vi bör betrakta den inte somen dogm utan som en vägledning till handling. Att studera den innebär inte bara att lära sigterminologi och fraser utan att lära sig marxismen-leninismen som revolutionens vetenskap.Det gäller inte enbart att förstå de allmänna lagar som Marx, Engels,

Lenin och Stalin härledde ur sina vittgående studier av det verkliga livet och av revolutionärerfarenhet, utan att studera deras ståndpunkt och metod när de undersökte och lösteproblem.

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938), i "Studier", Valdaverk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 140.

Om vi har en riktig teori, men endast pratar om den, stoppar in den i ett fack men inteomsätter den i praktiken, då har denna teori, hur bra den än må vara, alls ingen betydelse.


Det är nödvändigt att behärska den marxistiska teorin och att tillämpa den, att behärska denuteslutande för syftet att tillämpa den. Om ni kan tillämpa den marxist-leninistiskasynpunkten vid klarläggandet av ett eller två praktiska problem, bör ni berömmas och hållasräkning för viss insats. Ju fler problem ni klarlägger och ju fullständigare och mera

128

djupgående ni gör det, desto större är er insats.


Hur ska den marxist-leninistiska teorin förbindas med den kinesiska revolutionens praktik?Det ska, för att använda ett vanligt uttryck, ske genom att "skjuta pilen mot målet". Vadpilen är för målet, är marxismen-leninismen för den kinesiska revolutionen. Några kamraterhåller emellertid på att "skjuta utan mål", att skjuta på måfå, och sådana människor riskeraratt skada revolutionen.

A. a., o. a. a., s. 199-200.

De som har erfarenhet i arbete måste börja studera teori och måste läsa på allvar; endast dåblir de i stånd att systematisera och skapa en syntes av sin erfarenhet samt höja den tillteorins nivå, endast då kan de undgå att förväxla sin partiella erfarenhet med den all-mängiltiga sanningen och att begå empiriska fel.

A. a., o. a. a., s. 199.

Att läsa är att lära, men att tillämpa är också att lära, och därtill det viktigare sättet att lära.Vår främsta metod att lära oss krigföring är att föra krig. En person som inte haft tillfälle tillskolgång kan dock lära krigföring - han kan lära genom att kämpa i krig. Ett revolutionärt krigär ett massföretag; ofta är det inte en fråga om att först lära och sedan göra, utan om attgöra och sedan lära, ty att göra är i sig självt att lära.

129


Det finns en skiljelinje mellan en vanlig civil människa och en soldat, men den är inte någonkinesisk mur och kan snabbt bryggas över, och sättet att brygga över den är att deltaga irevolution, i krig. När vi säger, att det inte är lätt att lära och tillämpa det man lär sig, menarvi, att det är svårt att lära grundligt och tillämpa skickligt. När vi säger, att civila mycketsnabbt kan bli soldater, menar vi att det inte är svårt att stiga över tröskeln. För att förasamman dessa två uttalanden, kan vi citera det kinesiska ordstävet: "Ingenting i världen ärsvårt för den som lägger manken till." Att stiga över tröskeln är inte svårt, och att uppnåmästerskap är också möjligt, förutsatt att man inriktar sig på uppgiften och är skicklig i attlära.

A. a., s. 190.

Vi måste lära att utföra ekonomiskt arbete av alla som vet hur det ska göras, vilka de änmåvara. Vi måste värdera dem som lärare och lära av dem respektfullt och samvetsgrant. Vifår inte låtsas veta det som vi inte vet.

"Om folkets demokratiska diktatur" (30 juni 1949), Valda verk, bd IV, s. 452, o. Skrifter iurval, s. 354-355.

Kunskap är en fråga om vetenskap, inte minsta grand av oärlighet eller högmod är tillåtet.Vad som krävs är avgjort raka motsatsen - ärlighet och blygsamhet.


130

Självgodheten är studiernas fiende. Vi kan egentligen inte lära någonting innan vi gör oss avmed självgodheten. Vår inställning till oss själva bör vara, "ha ett omättligt begär att lära",och gentemot andra, "var outtröttlig som lärare".

"Kinas kommunistiska partis roll i det nationella kriget" (oktober 1938) i "Studier", Valdaverk, bd II, o. Skrifter i urval, s. 142.

En del människor har läst några marxistiska böcker och anser sig vara ganska lärda, men detsom de har läst har inte trängt in på djupet, har inte slagit rot i deras hjärnor, följaktligen vetde inte hur de ska använda del och deras klasskänslor förblir desamma som förr. Andra ärmycket övermodiga, och sedan de lärt sig några fraser ur böcker, anser de att de är någotoch gör sig mycket viktiga. Men närhelst det blåser upp till storm intar de en hållning sommarkant skiljer sig från den som arbetarna och flertalet av bönderna visar. De vacklar,medan de senare står fast, de slingrar sig, medan de senare är rättframma.


För att få ett riktigt grepp om marxismen måste man lära den inte bara ur böcker utanfrämst genom klasskamp, genom praktiskt arbete och nära förbindelser med arbetarnas ochböndernas massor. När våra intellektuella, förutom att de läst några marxistiska böcker,också förvärvat en viss förståelse genom nära förbindelser med arbetarnas och böndernasmassor och genom sitt eget praktiska arbete, kommer vi alla att tala samma språk, inteendast patriotismens och det socialistiska systemets gemensamma språk, utan antagligenäven den kommunistiska världsåskådningens gemensamma språk. Om detta sker, kommervi alla säkerligen att arbeta mycket bättre.

131

A. a., s. 446.

132

Maos lilla röda

Documents

Transcript of Maos lilla röda