Mål nr B 1323-12.pdf

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTRotel 10

DOM B 1323-122013-11-06meddelad i

Mål nr

PARTER (Antal tilltalade: 1)

Åklagare

Målsägande

Åklagarmyndigheten

Carina Larsson

Lucas Larsson

Sune Larsson

Sandra Lindgren

Åklagarkammaren i Östersund

Tranbärsvägen 56

Månsåsen 456

Grötingen 124

830 24 Oviken

831 62 Östersund

830 01 Hallen

840 60 Bräcke

1.

2.

3.

4.

Östersund

Kammaråklagare Mikael Bäckström

Målsägandebiträde:



Advokat Lars Ederwall



831 31 Östersund

831 31 Östersund

831 31 Östersund

Bölåsen 309

Prästgatan 24

Prästgatan 24

Prästgatan 24

Advokatfirman Abersten HB



Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 708831 28 Östersund

Storgatan 6 063-15 06 90 måndag - fredag 08:00-16:[email protected]:

063-15 06 00

1


DOM B 1323-122013-11-06

Tilltalad

Mirelle Persson

Mikael Staf

Pierre Tallbom

Axel Olov MARKUS Jonsson, 901011-4859

Bergtorpsvägen 10

Dvärsätt 1442

Snorres Väg 46

Pärlhakevägen 22

832 96 Frösön

835 41 Dvärsätt

832 55 Frösön

831 61 Östersund

5.

6.

7.





Advokat Jan-Åke Nyström




Box 61

Box 61

Box 61

831 21 Östersund

831 21 Östersund

831 21 Östersund

831 31 ÖstersundPrästgatan 24

Advokatfirman Jan-Åke Nyström AB




2


DOM B 1323-122013-11-06

Påföljd m.m.

Kriminalvården Frivården Östersund

Offentlig försvarare:Advokat Andreas Victor

831 30 Östersund

Vållande till annans död

Vållande till kroppsskada

Vårdslöshet i trafik

1.

2.

3.

3 kap 7 § 1 st brottsbalken

3 kap 8 § 1 st brottsbalken

1 § 1 st trafikbrottslagen (1951:649)

Begångna brott Lagrum

Villkorlig dom med samhällstjänst 160 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 6 månader ha dömts ut.

Storgatan 30F Victors Advokatbyrå HB

DOMSLUT

Förverkande och beslag

Brottsofferfond

Ersättning

Beslaget av personbil SEE916 ska bestå tills domen vunnit laga kraft (Polismyndigheten i Jämtlands län; beslagsliggare 2012-2300-BG473, p. 1). Beslaget av personbil BSX874 ska bestå tills domen vunnit laga kraft (Polismyndigheten i Jämtlands län; beslagsliggare 2012-2300-BG474, p. 1). Beslaget av två stycken krockkuddar ska bestå tills domen vunnit laga kraft. (Polismyndigheten i Jämtlands län; beslagsliggare 2012-2300-BG491, p. 1-2). Beslaget av databox till krockkuddar i personbilen SEE916 ska bestå tills domen vunnit laga kraft. (Polismyndigheten i Jämtlands län; beslagsliggare 2012-2300-BG566, p. 1).

Andreas Victor tillerkänns ersättning av allmänna medel med 108 520 kr. Av beloppet avser 78 246 kr arbete, 570 kr tidsspillan, 8 000 kr utlägg och 21 704 kr mervärdesskatt.

1.

2.

3.

4.

1.

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

3


DOM B 1323-122013-11-06

Jan-Åke Nyström tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 55 890 kr. Av beloppet avser 44 712 kr arbete och 11 178 kr mervärdesskatt. Lars Ederwall tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 55 890 kr. Av beloppet avser 44 712 kr arbete och 11 178 kr mervärdesskatt. Av kostnaderna för försvaret och målsägandebiträden ska Markus Jonsson till staten återbetala skäliga 20 000 kr.

2.

3.

4.

4

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT

Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har framställt de yrkanden som framgår av domsbilaga 1, med däri

angivna justeringar.

Markus Jonsson har vidgått att han framfört sin bil i en hastighet av 80-85 km/tim

vid kollisionen. Han har förnekat att han gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik och

förklarat att han inte kan ta ställning till frågan om ansvar för vållande till annans

död och vållande till kroppsskada. Han har, i händelse av frikännande dom, yrkat

ersättning för utrednings- och vittneskostnader avseende Lennart Strandberg med

7 500 kr.

De särskilda yrkandena har medgivits.

Sandra Lindgren, Pierre Tallbom, Mirelle Persson, Mikael Staf, Sune Larsson,

Carina Larsson och Lucas Larsson har alla biträtt åtalet.

UTREDNINGEN OCH SKÄLEN FÖR TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Parterna har åberopat den bevisning och vid förhör har förebringats uppgifter från

polisförhör i enlighet med vad som framgår av anteckningarna från

huvudförhandlingen.

ANSVAR

I målet är inledningsvis utrett att ett större antal personer med bilar samlats på en

vägsträcka, den s k flygrakan, i närheten av flygplatsen i Östersund för en streetrace

tävling. Markus Jonsson, som körde en Subaru Impreza, deltog i tävlingen. Efter

tävlingen körde även Markus Jonsson och Gunnar Algelin, som framförde en svart

Volvo (nedan den ”svarta Volvon”), ett lopp för att testa sina bilar mot varandra.

5


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Därefter körde den svarta Volvon, med Gunnar Algelin som förare och Pierre

Tallbom som passagerare, från platsen längs Rödövägen i riktning mot Östersund.

Efter den svarta Volvon körde Subarun med Markus Jonsson som förare samt Jenny

Larsson och ytterligare en person som passagerare. Efter Subarun körde en Skoda

med Anders Lindsten som förare och en passagerare. I närheten av avfarten mot

Frösö kyrka och F4 körde Skodan om Subarun och den svarta Volvon. Därefter

körde Subarun om den svarta Volvon och längre fram längs Rödövägen körde

Subarun även om Skodan.

I motsatt riktning på Rödvägen körde samtidigt en röd Volvo (nedan ”Volvon”)

med Sandra Lindgren som förare och Sofi Staf som passagerare. Vid korsningen

Rödövägen/Vallsundsvägen kolliderade Subarun och Volvon i samband med att

Volvon korsade Rödövägen för att svänga vänster in på Vallsundsvägen. Vid

olyckan skadades Sandra Lindgren samt omkom Sofie Staf och Jenny Larsson.

Mellan korsningen Rödövägen/Snorres väg och korsningen Rödövägen/Vallsunds-

vägen (nedan ”olyckskorsningen”) finns en svacka och knappt 200 meter före - från

flygplatsen sett - olyckskorsningen finns en hangar på höger sida av vägen. Vid

olyckskorsningen växer skog.

Sandra Lindgren har uppgett i huvudsak följande: Hon körde in i filen där man ska

lägga sig för att svänga vänster in på Vallsundsvägen. Hon körde sakta före det att

hon skulle svänga men stod inte stilla. Hon såg billysen i det mötande körfältet som

befann sig på ett så långt avstånd att hon kunde korsa vägen. Hon hade kontroll på

svängen och chansade inte. Sedan blev det svart. Hon vaknade upp och noterade att

krockkudden hade löst ut. Det blev svart på nytt och hon vaknade sedan upp på

sjukhuset. Hon vet inte om hon bromsade vid kollisonen och minns inte om hon

hade slagit på Volvons körriktningsvisare. Hon kan inte säga något om den mötande

bilens hastighet.

6


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Pierre Tallbom har uppgett i huvudsak följande. Han känner Markus Jonsson sedan

några år tillbaka och hade vid olyckstillfället varit tillsammans med Jenny Larsson i

nästan fyra år. De hade varit hos en kompis och han hade druckit några starköl. De

åkte sedan för att titta på ett streetrace. När han och Gunnar Algelin åkte från

platsen i den svarta Volvon blev de efter ett tag omkörda, först av Skodan och

därefter av Subarun som körde riktigt fort. Han tittade på den egna bilens

hastighetsmätare och den svarta Volvon körde 70 – 80 km/tim. Han uppskattar att

Subarun körde dubbelt så fort. Skodan och Subarun försvann långt framför dem och

kanske triggade de igång varandra. När vägen började gå utför såg han att Subarun

gjorde ytterligare en omkörning som avslutades ungefär vid hangaren strax före att

den fick mötande trafik. Att han vid polisförhör uppgett att omkörningen var

idiotisk beror på att sikten är skymd i svackan och att Subarun hade mötande trafik.

Han såg att Subaruns bromsljus tändes efter omkörningen. På grund av avståndet

kan han inte uppskatta Subaruns hastighet vid den sista omkörningen. Han såg

därefter, på ett avstånd om kanske 500 meter, att Subarun studsade till och for ut i

skogen på höger sida av vägen. Han förstod inte just då att det hade skett en krock.

När de kom fram till olyckskorsningen hade andra bilar redan stannat på platsen. De

parkerade den svarta Volvon vid sidan av vägen strax före olyckskorsningen. Han

kommer inte ihåg om de stannade sakta eller fort. Han är dock helt säker på att den

svarta Volvon inte kan ha gett upphov till bromsspåret som syns på höger sida av

vägen på fotot på sidan 80 i förundersökningsprotokollet. När han såg Volvon

förstod han att det hade skett en krock och han sprang fram till Subarun för att se

hur det var med Jenny Larsson.

Markus Jonsson har uppgett i huvudsak följande. När han körde om den svarta

Volvon kan han ha hållit en hastighet om 100 – 110 km/tim och han körde därefter i

en hastighet om 80 – 90 km/tim. Efter omkörningsförbudssträckan vid Snorres väg

körde han om Skodan i en hastighet om uppskattningsvis 120 - 140 km/tim. Han

tittade inte på mätaren. Han lättade på gasen efter omkörningen och la sig framför

7


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Skodan i svackan. Han vet inte om han bromsade. När han kom upp ur svackan såg

han att det kom mötande bilar och sedan ”hipps vipps” från ingenstans svängde en

bil över vägen ca 50 meter framför honom. Han uppfattade inte att bilen hade

placerat sig för att svänga. Han hann knappt reagera och väjde på ren reflex åt höger

men träffade fronten på den andra bilen och minns sedan inte så mycket förrän han

kvickande till när Subarun stod ute i skogen. Han hann inte bromsa vid olyckan

eller har i vart fall svårt att tro att han bromsade eftersom det gick fruktansvärt fort.

Han uppskattar, på känsla, att hastigheten strax före och vid olyckan uppgick till 80-

85 km/tim. Det kan inte uteslutas att hastigheten kan ha varit 90 km/tim eller något

däröver men i vart fall inte högre än 100 km/tim. När det gäller bromsspåret som

syns på höger sida av vägen på fotot på sidan 80 i förundersökningsprotokollet så är

hans minnesbil att han låg mera mot mitten på vägen och att han gjorde en starkare

gir mot höger. Han brukar han ligga nära mittstrecket eftersom han arbetar som

lastbilschaufför. Han är därför tveksam till att bromsspåret är hans. Eftersom han

har bott i Östersund hela sitt liv är han väl bekant med och har ofta passerat såväl

olyckskorsningen som svackan.

Hugo Mellander har uppgett sammanfattningsvis följande. Han har omfattande

erfarenhet av arbete med trafiksäkerhet och olycksrekonstruktioner. Hans utlåtande

bygger på en analys/rekonstruktion av olycksförloppet. Till sin hjälp har han använt

datamodellen PC-crash som är ett internationellt vedertaget analysprogram. Som

underlag har han tagit del av polisens uppgifter om olyckan, foton och kartor över

platsen, gjort egna besök på olycksplatsen och undersökningar av bilarna. Bland

annat har 31 meter långa bromsspår på höger sida av vägen dokumenterats som

bedöms härröra från Subarun.

I den första analysfasen har han studerat bilarnas sammanstötning med efterföljande

rotationer och avkörningar med hjälp av PC-crash. Bilarnas läge i kollisions-

ögonblicken har fastställts med ledning av fotografier och broms- och sladdspår.

Bilarnas slutläge efter kollisionen har fastställts genom fotografier från

8


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

olycksplatsen och polisens mätningar. Om kollisonspunkten flyttas några meter

påverkar det inte beräkningen nämnvärt. Deformationsenergin i bilarnas skador har

uppskattats i form av s k EES-värden där hänsyn tagits till skadornas omfattning

och de specifika bilmodellerna. Han har själv ansvarat för utvecklingen av

krockegenskaperna för den aktuella modellen av Volvobil. Vidare har han bland

annat lagt in ett försiktigt uppskattat värde vad gäller bilarnas bromsning efter

kollisionen (nedan ”bromsverkan”). Utifrån dessa uppgifter har PC-crash räknat ut

att Subaruns hastighet i kollisonsögonblicket uppgick till ca 130 km/tim.

I den andra analysfasen har han med hjälp av PC-crash tagit reda på vad som hänt

före kollisionen. Subaruns hastighet vid inbromsningens början för att nå fram till

kollisionsplatsen har räknats fram utifrån den kollisionshastighet som beräknats

under den första analysfasen, bromspårens längd och bland annat vägfriktionen. Det

aktuella bromsspåret matchar kollisonspunkten väl men det går inte att utesluta att

spåret har avsatts av någon annan bil. Han har åsatt vägfriktionen ett uppskattat

försiktigt värde för att inte driva upp resultatet på Subaruns hastighet. Utifrån detta

har PC-crash räknat ut att Subarun befann sig på ett avstånd om ca 82 m från

kollisionsplatsen och hade en hastighet om 152 km/tim när inbromsningen före

kollisonen påbörjades. Subarun nådde sedan fram till Volvon med en hastighet om

ca 130 km/tim i kollisionsögonblicket, vilket händelseförlopp tog ca 2 sekunder.

Om aktiv bromsning utesluts och ersätts med släppt gaspedal under de 31 metrarna

fram till kollisionen har Subarun istället haft en hastighet om ca 134 km/tim när

gaspedalen släpps och kollisionen sker sedan i den tidigare framräknade

kollisionshastigheten om ca 130 km/tim.

För att hans slutsatser är riktiga talar även den omständigheten att en kollision i en

hastighet om 80 – 85 km/tim inte medför sådana belastningar som ger upphov till så

omfattande skador som har uppstått i detta fall. Om Subarun hade kört på Volvon i

en hastighet om 80 – 85 km/tim borde krocken inte ha medfört dödliga skador eller

sådana omfattande deformationer på bilarna som nu är fallet. Vidare kan Volvon,

9


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

som förflyttats 35 meter från kollisonspunkten, inte ha förflyttats så långt om

Subarun hade kört in i Volvon i en hastighet om endast 80 – 85 km/tim. Han har

genomfört en simulering i PC-crash med en hastighet i kollisonsögonblick på

Subarun om 85 km/tim, vilket resulterat i att Volvon då flyttas endast 14,3 meter.

Vad gäller Lennart Strandbergs argumentation har denne missförstått

händelseförloppet och felaktigt räknat på en central stöt och inte heller till någon del

tagit hänsyn till deformationsenergin i kollisonen, vilket är det väsentliga i det här

fallet. Vidare har han och Lennart Standberg olika uppfattningar om bilarnas

bromsverkan efter kollisionen. Lennart Strandbergs beräkning bygger på antagandet

att Subarun i princip har rullat fritt efter kollisionen. Han har själv åsatt Subarun

halv broms efter kollisionen, vilket är ett försiktigt värde, eftersom ingen bil har

hjul som rullar fritt efter en sådan kollision som nu är ifråga. Dessutom har han

själv inte ökat bromsverkan vid islaget i dikeskanten och träden. Om han skulle ha

tagit hänsyn till det hade Subaruns hastighet blivit ännu högre. För att Subaruns hjul

inte har rullat fritt efter kollisionen talar förutom den kraftiga kollisonen, att det

fanns bromsspår efter kollisionspunkten och att han även undersökt Subarun och att

den endast med svårighet kunde flyttas framåt om flera personer hjälptes åt att

skjuta på. Vidare har han besökt olycksplatsen och Subarun hade skjutit en rejäl

jordvall framför sig och har även bromsats upp av den växtlighet som fanns på

platsen. När det gäller den röda Volvon, som Lennart Strandberg överhuvudtaget

inte har räknat på, kan den inte ha rullat fritt eftersom den stod tvärs över vägbanan

och var kraftigt deformerad. Han har själv i sin rekonstruktion åsatt Volvon en viss

bromsverkan och fått bra överensstämmelse mellan hur den rör sig och

energiinnehållet i kollisionen.

Lennart Standberg har uppgett sammanfattningsvis följande. Han har omfattande

erfarenhet av arbete med trafiksäkerhet och även olycksrekonstruktioner. Som

underlag har han tagit del av förundersökningsprotokollet, fotografier, genomförda

tekniska utredningar och Hugo Mellanders utredning.

10


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Han har själv tillgång till PC-crash. Det är ett tekniskt väldigt bra program som är

alldeles ypperligt för att räkna ut hur bilarna rör sig, såsom när Hugo Mellander

förtjänstfullt har kunnat förklara varför det finns en intryckning på sidan av Volvon

av Subaruns hjul. Däremot kan den goda funktionen tappas bort genom att

användaren förlitar sig på schabloner och stoppar in felaktiga värden. Bland annat

används friktionstalen mellan däck och vägbana på ett väldigt enkelt sätt.

Han har själv gjort en grov beräkning utifrån basala mekaniska lagar och

impulslagen. Hans och Hugo Mellanders beräkningar ger ungefär samma resultat

men han har själv antagit en betydligt lägre bromsverkan på Subarun efter krocken

än vad Hugo Mellander gjort, som synes har räknat på full broms på alla Subaruns

hjul efter kollisionen. En sådan beräkning är felaktig eftersom en besiktning av

Subarun har visat att alla hjul kunde rotera, låt vara att de var deformerade. Subarun

har därför kunna rulla fritt efter krocken och endast bromsats av motorbroms och ett

snedställt framhjul, vilket även kan anses innefatta den mindre bromsverkan som

uppstått efter att Subarun gått av vägbanan. Den bromsverkan som han uppskattat

går att diskutera men det är uteslutet att bromsverkan kan ha varit så hög som Hugo

Mellander uppskattat den till.

Hans egen beräkning tar sin utgångspunkt från Subaruns slutläge varvid han utgått

från att den har färdats en sträcka om 30 meter från kollisionspunkten och haft den

lägre bromsverkan som han själv uppskattat, vilket ger en hastighet efter kollisionen

om 39 km/tim. Genom att därefter utgå från den hastigheten, bilarnas vikter och

tillämpa impulslagen har han gjort en beräkning av en central oelastiskt stöt, d v s

en kollision front mot front som ger högsta möjliga hastighet, med resultatet att

Subaruns hastighet i kollisonsögonblicket inte kan ha överstigit 84 km/tim.

Hans beräkningsmetod tar inte hänsyn till graden av krockskador. Han har inte

heller räknat på Volvons förflyttning efter kollisionen eftersom det inte är

11


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

nödvändigt för att kunna räkna ut Subaruns hastighet i kollisionsögonblicket. Det är

inte omöjligt för Volvon att nå fram till sitt slutläge efter kollisionen vid den

hastighet på Subarun som han kommit fram till eftersom Volvon, såvitt känt, varit

obromsad. Även när det gäller Volvon måste Hugo Mellander har utgått från en för

hög bromsverkan.

Per Axelsson har uppgett i huvudsak följande. Han körde taxi längs Rödövägen och

var på väg till Snorres väg. Vid olyckskorsningen stod en Volvo, rätt placerad i

”svänga av fältet”, som blinkade för att svänga vänster. Han passerade Volvon och

mötte några sekunder senare en Subaru som med höga varv och i mycket hög

hastighet körde om en annan bil. Han tittade på Subarun eftersom han är

bilintresserade och eftersom den körde fort. När Subarun hade passerat honom

följde han Subaruns färd i backspegeln. Han tänkte ”hur kommer det att gå med

Volvon i korsningen” och han såg därefter hur Subaruns bromsljus tändes kort i

samband med att den girade åt höger och gick ner i gruset. Därefter small det och

Subarun for upp i luften. Han larmade via komradion i sin taxi och vände sedan vid

Snorres väg och åkte tillbaka mot olyckskorsningen. Han kan bara spekulera i

Subaruns hastighet men den var långt över den lagliga gränsen och han uppskattar

att den uppgick till 140 - 150 km/tim. Han gjorde sina iakttagelser under loppet av

några sekunder och det var endast strax före krocken som han såg att Subaruns

bromsljus tändes. Hans iakttagelser ger inte utrymme för att Subarun skulle ha

kunnat sakta ner till 80 – 85 km/tim.

Anders Lindsten har uppgett i huvudsak följande. Han har känt Markus Jonsson

sedan 2007. Han kände även avlidna Jenny Larsson. De hade varit på flygrakan och

tittat på streetrace och på väg därifrån åkte de i samlad trupp. Han körde Skodan.

Vid avfarten till F4 valde han att köra om både Subarun och den svarta Volvon och

lägga sig först. Han släppte på gasen efter omkörningen. Strax efteråt gjorde även

Subarun en omkörning mellan korsningen mot F4 och korsningen mot norra Valla,

ungefär i höjd med campingen. Han uppskattar att hastigheten låg omkring 130-140

12


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

km/tim vid omkörningen, men det är väldigt svårt att avgöra hastigheten. Direkt

efter omkörningen försvann Subarun längre och längre bort, men han tror att

Markus Jonsson motorbromsade då avståndet sedan inte ökade och han själv körde i

omkring 80-85 km/tim. Han såg även att Subaruns bromsljus blinkade till ungefär

vid Snorres väg och han tror att det berodde på att Markus Jonsson satte foten på

bromspedalen som beredskap. De fortsatte sedan ner mot Snorres väg, det gick inte

i några vansinniga hastigheter, utan de låg runt 80-90 km/tim. Det var inte tal om

någon tävling när de körde nerför backen.

När krocken inträffade befann han sig ungefär vid hangaren, d v s ca 200 m från

olyckskorsningen. Han såg att den röda Volvon stod där och skulle svänga in mot

Valla, den var korrekt placerad för en vänstersväng. Plötsligt svängde Volvon och

Anders Lindsten såg att Markus Jonsson bromsade till i olyckskorsningen och

försökte väja åt höger för att undvika en kollision. Sedan small det och han såg att

Subarun åkte ut i skogen. Han bromsade själv strax före olyckskorsningen, körde

över på andra sidan vägen för att undvika bråte från krocken och stannade sedan

strax bortanför Volvon. Bromsspåren på höger sida av vägen som syns på fotografi

på sidan 80 i förundersökningsprotokollet kan inte komma från Skodan.

Gunnar Algelin har i huvudsak uppgett att han vid tillfället var närmast bekant med

Markus Jonsson men att han även kände Pierre Tallbom och Anders Lindsten. Han

hade varit på fest, varefter de åkte till flygrakan för att titta på dragrace. Han körde

den svarta Volvon och Pierre Tallbom, som var berusad, var passagerare. När de

åkte därifrån bestämde sig han och Markus Jonsson för att testa sina bilar mot

varandra på flygrakan. En bit före flygrakans slut avslutades testet och Markus

Jonsson svängde in och lade sig bakom honom. När han nådde avfarten mot F4 och

Frösö kyrka blev han omkörd av Skodan ungefär vid 70-skylten när han själv körde

omkring 90 km/tim och han släppte gasen. Han blev sedan omkörd även av Subarun

och han tror att Markus Jonsson då körde ungefär 20-30 km/tim över laglig

hastighet. Ungefär en minut efter Subaruns omkörning small det och han såg att

13


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Subarun for ut i skogen. Dessförinnan såg han att Subarun hade kommit ikapp

Skodan och kört om den. Han uppskattar Subaruns hastighet till 100 km/tim vid

omkörningen, men är inte alls säker på den uppgiften. Han kom förmodligen ihåg

bättre vid polisförhöret än vid huvudförhandlingen. Under polisförhör uppgav han

att Subaruns hastighet vid omkörningen av Skodan inte kan ha varit lägre än 150

km/tim. Han såg inte någonting av själva krocken, bara att Subarun for ut till höger

och att bromsljusen blinkade till precis före. Han kan inte erinra sig exakt var han

befann sig när Subarun åkte av vägen. Han minns att Pierre Tallbom började ropa

efter Jenny och då ökade han farten och stannade precis före olyckskorsningen och

ställde sig vid vägkanten och slog på varningsblinkers. Bromsspåren på höger sida

av vägen som syns på fotografi på sidan 80 i förundersökningsprotokollet kan

komma från hans bil eftersom han stannade ungefär där. Han såg Volvon som

Subarun hade kolliderat med först efter det att han hade parkerat sin egen bil. Det är

riktigt att han vid polisförhör uppgett att det tidigare hänt att Markus Jonsson kört

mycket aggressivt utan hänsyn till andra trafikanter.

Oscar Olofsson har uppgett i huvudsak följande: Han hade precis kommit hem och

stannat vid en bom vid Snorres väg, ca 30-40 m från vägen, när det kom två bilar i

hög fart. Han uppskattar bilarnas hastighet till ca 150-200 km/tim. Han öppnade

sedan bommen och körde in bilen i garaget. När han kom hem hörde han att det

hade inträffat en olycka, men han hörde ingen smäll eller liknande i samband med

sina iakttagelser av bilarna. Färgen på de två bilarna flöt ihop och han kunde inte

avgöra vilka bilmärken det var. Han uppfattade att bilarna låg väldigt nära varandra,

nästan jämsides.

Per Eng har uppgett i huvudsak följande. Han befann sig ute på parkeringen vid

Snorres väg, på sidan med udda nummer, ungefär 150 m från vägkanten. Därifrån

hade han fri sikt mot korsningen Snorres väg/Rödövägen. På väg bort till sitt garage

hörde han flera bilar som kom i hög hastighet uppe i backen, det var rejält höga

motorvarv på bilarna som fick honom att titta mot korsningen. Han hörde bilarna

14


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

ungefär från Frösö camping. Strax därefter kom det två bilar mer eller mindre sida

vid sida, den ena höll på att köra om den andra, och efter de två bilarna kom även en

tredje bil. Omkörningen skedde precis i korsningen Rödövägen/Snorres väg. Det

var så höga hastigheter på bilarna att han bara såg att den ena bilen var mörk och

hade glödande bromsskivor, såsom keramiska bromsskivor kan se ut. Han

uppskattar att hastigheterna låg omkring 200 km/tim, bland det snabbaste han sett.

Han minns att han tänkte att det skulle vara livsfarligt om någon kom ut i

korsningen. Han följde bilarna med blicken tills de försvann bakom en kulle.

Därefter hann han bara vrida huvudet ett kvarts varv före han hörde en kraftig

smäll. Sedan kom det en taxibuss och svängde in på Snorres väg ca 10 sekunder

efter smällen. Han tänkte att det kunde ha varit en krock som han hörde, men fick

det inte helt klart för sig förrän han kom hem och hörde om olyckan. Han har

tidigare varit yrkeschaufför och har även varit involverad i dragracing-evenemang

och är därför van vid att se bilar i höga hastigheter.

Tingsrätten gör följande bedömning

I målet är Subaruns hastighet i anslutning till kollisionen med Volvon av central

betydelse. När det gäller de bedömningar av hastigheten som Hugo Mellander och

Lennart Strandberg har gjort konstaterar tingsrätten att de båda förefaller ha

omfattande kunskap och erfarenhet på området. De har emellertid använt sig av

olika analysmetoder där Hugo Mellander har rekonstruerat det aktuella

händelseförloppet medan Lennart Strandberg har gjort en mera översiktlig

beräkning. Båda metoderna bygger i vissa avseenden på subjektiva bedömningar

varvid Hugo Mellander och Lennart Strandberg framförallt har olika uppfattningar

om Subaruns bromsverkan efter kollisionen.

Lennart Strandberg har bedömt att Subarun efter kollisionen har kunnat rulla fritt

förutom viss mindre bromsverkan från i huvudsak motorbroms och ett snedställt

framhjul medan Hugo Mellander har bedömt att bromsverkan varit högre, halv

broms. Huge Mellander har motiverat detta med att Subarun vid undersökning efter

15


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

olyckan endast med svårighet har kunnat flyttas framåt, att det funnits bromsspår

efter kollisionspunkten, att Subarun skjutit en jordvall framför sig efter att den åkt

av vägen och att den även bromsats upp av växtlighet på platsen.

Av teknisk undersökning som polisen utfört och som åberopats av åklagaren

framgår att Subarun endast kunnat förlyttas med betydande tröghet av tre personer

vid förflyttning med handkraft. Med hänsyn till detta och även den bromsverkan

som måste ha uppstått då Subarun slagit i dikeskanten, skjutit en jordvall framför

sig och färdats genom träd/sly, anser tingsrätten i likhet med Hugo Mellander att

Lennart Strandberg har underskattat Subaruns bromsverkan efter kollisionen.

Till detta kommer att Hugo Mellanders analys, till skillnad från Lennart Strandbergs

beräkning, även har tagit hänsyn till Volvons rörelser efter kollisonen och att Hugo

Mellanders rekonstruktion visar att Volvon - med den hastighet i kollisions-

ögonblicket som Lennart Strandberg beräknat - inte ens skulle ha förflyttats hälften

av den verkliga sträckan efter kollisionen. Lennart Strandberg har förklarat detta

med att Hugo Mellander måste ha åsatt även Volvon för hög bromsverkan och att

Volvon såvitt känt varit obromsad efter kollisionen. Hugo Mellander har uppgett att

han har åsatt Volvon en viss bromsverkan med hänsyn till de skador som Volvon

uppvisat efter kollisionen och då den påkörts från sidan. Enligt tingsrättens

uppfattning framgår det redan av fotografierna av den kraftigt deformerade Volvon

och den omständigheten att den påkörts från sidan, att det är uppenbart att Volvon

inte kan ha rullat fritt efter kollisionen.

Försvaret har vidare ifrågasatt Hugo Mellanders analys med påstående om att det

inte är klarlagt exakt var Subarun och Volvon har kolliderat. Med hänsyn till att

både Sandra Lindgren och Per Axelsson har berättat att Volvon varit korrekt

placerad för att göra en vänstersväng och då körfälten på Vallsundsvägen separeras

av en refug vid olyckskorsningen, kan någon nämnvärd osäkerhet om var

kollisionen ägt rum inte anses föreligga. Hugo Mellander har dessutom förklarat att

16


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

några enstaka meters förskjutning av kollisionspunkten inte har någon påverkan på

hans analysresultat.

Tingsrätten anser inte heller att det finns något skäl att ifrågasätta Hugo Mellanders

uppgifter om att även bilarnas kraftiga deformationer talar för att kollisionen ägt

rum i mycket hög hastighet, särskilt med beaktande av att han själv varit ansvarig

för utvecklingen av krockegenskaperna för den modell av Volvobil som nu är

ifråga.

Mot bakgrund av det nu anförda och vid sammantagen bedömning finner tingsrätten

därför att Hugo Mellanders uppgifter och analys framstår som tillförlitliga och att

de talar mycket starkt för att Subaruns hastighet i kollisonsögonblicket har uppgått

till omkring 130 km/tim.

När det gäller Subaruns hastighet strax före kollisonen ger Hugo Mellanders analys

vid handen att hastigheten har uppgått till omkring 150 km/tim ca 80 meter från

olycksplatsen om det 31 meter långa bromsspåret på platsen härrör från Subarun

och istället till omkring 134 km/tim om Markus Jonsson inte har bromsat utan

endast släppt gaspedalen vid samma tillfälle. För att bromsspåret har avsatts av

Subarun talar visserligen att spåret stämmer överens med kollisionspunkten och att

både Per Axelsson och Gunnar Algelin har uppgett att Subaruns bromsljus tändes

kortvarigt i anslutning till kollisionen. Det har emellertid inte klarlagts om

bromsljusen tändes någon sekund före eller vid själva kollisionsögonblicket. På

grund av detta, då Gunnar Algelin har uppgett att bromsspåren ifråga kan ha avsatts

av den svarta Volvon när han stannade vid olycksplatsen och i avsaknad av närmare

teknisk utredning av om bromsspåren härrör från Subaruns däck, anser tingsrätten

inte att det är styrkt att bromsspåren har avsatts av Subarun. Det är därför inte

möjligt att utifrån Hugo Mellanders analys fastslå att Subaruns hastighet före

kollisionen har uppgått till omkring 150 km/tim.

17


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

När det gäller uppgifterna från Markus Jonsson och de personer som iakttagit

körningen har Oscar Olofsson berättat att han sett bilar som passerat Snorres väg i

hög hastighet, men att han inte vet hur bilarna såg ut och att han inte noterade några

tecken på en krock i anslutning till iakttagelserna. Det kan således inte hållas för

uteslutet att han kan ha iakttagit andra bilar än de nu aktuella och hans uppgifter kan

därför inte läggas till grund för bedömning av Subaruns hastighet före kollisionen.

Pierre Tallbom har förklarat att han på grund av det avstånd på vilket han gjort sina

iakttagelser inte kan bedöma Subaruns hastighet efter omkörningen av Skodan. Inte

heller hans uppgifter kan därför tillmätas någon mera avgörande betydelse för

bedömningen av Subaruns hastighet strax före kollisionen. Av hans berättelse

framgår dock att Subarun hållit en mycket hög hastighet under färden in mot

Östersund och i vart fall när den körde om den svarta Volvon.

Sandra Lindgren har uppgett att hon inte kan uttala sig om den mötande bilen, d v s

Subaruns, hastighet men däremot att hon bedömde att den befann sig så långt bort

att det fanns gott om tid för henne att korsa vägen. Hennes uppgifter talar alltså

mycket starkt för att Subarun har framförts i en mycket hög hastighet strax före

kollisionen. Enligt tingsrättens bedömning framstår Sandra Lindgrens uppgifter som

mycket trovärdiga och tillförlitliga.

Även vittnet Per Engs uppgifter om Subaruns hastighet och inte minst vittnet Per

Axelssons uppgifter om att Subarun körde väldigt fort och att den inte kan ha saktat

ner i någon större utsträckning efter omkörningen av Skodan, talar mycket starkt för

att Subarun framförts i mycket hög hastighet strax före kollisionen. Enligt

tingsrätten framstår både Per Engs och Per Axelssons uppgifter som mycket

trovärdiga och tillförlitliga, inte minst mot bakgrund av deras erfarenheter av arbete

som yrkeschaufförer. De är inte heller bekanta med någon av parterna.

18


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Markus Jonssons uppgifter om att Subaruns hastighet efter omkörningen av Skodan

minskades till omkring 80-90 km/tim vinner i och för sig visst stöd av Anders

Lindstens uppgifter om att Subaruns hastighet efter omkörningen av Skodan

stabiliserades vid uppskattningsvis 80-90 km/tim och av Gunnar Algelins uppgifter

om att Subaruns hastighet vid omkörningen av Skoda uppgick till uppskattningsvis

100 km/tim. Emellertid har Gunnar Algelin vid polisförhör uppgett att Subaruns

hastighet vid omkörningen av Skodan inte kan ha understigit 150 km/tim och

Anders Lindsten har uppgett att Subaruns omkörning av Skodan ägde rum före

korsningen Rödövägen/Snorres väg, trots att såväl Markus Jonsson, Pierre Tallbom,

Peter Eng och Per Axelsson har uppgett att omkörningen av Skodan avslutades

betydligt närmare olyckskorsningen i närheten av eller något före hangaren. På

grund av detta och även med hänsyn till deras vänskap med Markus Jonsson måste

Gunnar Algelins och Anders Lindstens uppgifter om Subaruns hastighet strax före

kollisionen bedömas med ett stort mått av försiktighet.

När det gäller Markus Jonssons uppgifter i övrigt anser tingsrätten att även de

omständigheterna att han inte noterade att Volvon hade placerat sig i

avsvängningsfilen för att korsa vägen - vilket såväl Sandra Lindgren som Per

Axelsson och Anders Lindsten har berättat om - och att han upplevde att Volvon

dök upp framför honom mycket hastigt, talar starkt för att Subarun har framförts i

en mycket hög hastighet strax före kollisionen.

Tingsrätten konstaterar slutligen att sträckan från det att omkörningen av Skodan

avslutades till olyckskorsningen är förhållandevis kort - omkring 200 meter - varför

utrymmet för att nedbringa hastigheten på annat sätt än genom en mycket påtaglig

inbromsning har varit mycket begränsad. Visserligen har Pierre Tallbom och

Anders Lindsten berättat att de sett att Subaruns bromsljus tändes efter

omkörningen av Skodan, men ingen av dem har beskrivit att någon påtaglig

inbromsning skulle ha ägt rum och Per Axelssons iakttagelser utesluter en sådan

påtaglig inbromsning.

19


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten därför att det genom Hugo

Mellander uppgifter och utredning tillsammans med de uppgifter som lämnats av

Sandra Lindgren, Peter Eng, Per Axelsson och även i viss mån Markus Jonssons

egna uppgifter; är ställt utom rimligt tvivel att Subarun har kolliderat med Volvon

en i hastighet av omkring 130 km/tim - d v s en hastighet som mer än avsevärt

överstiger på platsen tillåtna 70 km/tim - låt vara att den exakta hastigheten inte går

att fastställa.

För vårdslöshet i trafik döms enligt 1 § trafikbrottslagen en vägtrafikant som i

väsentlig mån brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande av

trafikolycka betingas av omständigheterna. Enligt förarbetena till bestämmelsen ska

ansvar för vårdslöshet i trafik förbehållas endast sådana fall där trafikanten gjort sig

skyldig till ett medvetet risktagande. Som exempel på trafikfarliga beteenden som

bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik anges i förarbetena förande av bil

i uttröttat tillstånd, allvarliga brott mot regler till skydd för oskyddade trafikanter,

trafikfarliga omkörningar, brott mot stopplikt eller körning mot rött ljus som

medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation, allvarligare

hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer och förande av trafikfarliga fordon (se

prop 1994/95 s 61 f och 122).

Enbart en allvarlig hastighetsöverträdelse är alltså vanligtvis inte tillräckligt för att

föranleda ansvar för vårdlöshet i trafik. I detta fall har Markus Jonsson emellertid

framfört Subarun i en hastighet som mer än avsevärt överstigit den för sträckan

tillåtna hastigheten om 70 km/h samtidigt som han närmat sig en korsning,

dessutom med delvis nedsatta siktförhållanden till följd av växtlighet och en svacka.

Genom att i den trafikmiljön framföra Subarun i en avsevärt högre hastighet än den

tillåtna har han, enligt tingsrättens bedömning, i väsentlig mån brustit i den omsorg

och varsamhet som han haft att iaktta till förekommande av trafikolycka. Någon

omständighet hänförlig till Volvons agerande som påverkar den bedömningen

20


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

föreligger inte eftersom en förare som överväger risken med att korsa ett mötande

körfält måste kunna utgå från att övriga trafikanter beter sig någorlunda normalt och

inte gör sig skyldiga till mera allvarliga regelöverträdelser (jfr NJA 2011 s 349). På

grund av detta ska Markus Jonsson således fällas till ansvar för vårdslöshet i trafik.

Eftersom det inte råder något tvivel om att Sofie Staf och Jenny Larsson avlidit till

följd av de skador som de ådragit sig vid trafikolyckan och att Sandra Lindgren

skadats allvarligt vid densamma, ska Markus Jonsson vid ovan angivna

förhållanden även fällas till ansvar för vållande till annans död och vållande till

kroppsskada.

PÅFÖLJD

För vårdslöshet i trafik (icke grovt brott) ingår endast böter i straffskalan. Vållande

till annans död och vållande till kroppskada (icke grova brott) anses normalt inte

vara brott av sådan art att påföljden ska bestämmas till fängelse om inte särskilda

skäl talar för annan påföljd (jfr Borgeke m fl, Studier rörande påföljdspraxis, 2013,

s 371). Oaktsamheten i detta fall är emellertid så allvarlig att starka skäl talar för att

påföljden ska bestämmas till fängelse. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan

händelsen och då Markus Jonsson samtyckt till att utföra samhällstjänst finner dock

tingsrätten att påföljden istället för fängelse ska bestämmas till villkorlig dom jämte

160 timmars samhällstjänst. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle sex

månaders fängelse ha dömts ut.

ÖVRIGT

De särskilda yrkandena är lagligen grundade – tillika medgivna – och ska därför

bifallas.

Då Markus Jonsson fälls till ansvar för brott för vilket fängelse ingår i straffskalan

ska han åläggas att utge lagstadgad avgift till brottsofferfonden.

21


Rotel 10

DOM

2013-11-06

B 1323-12

På grund av Markus Jonssons inkomstförhållanden ska han även åläggas att

återbetala del av kostnaderna för försvarare och målsägandebiträdena till staten.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagandeskrift, ställd till Hovrätten för Nedre Norrland, ska ha kommit in till

tingsrätten senast den 27 november 2013.

På tingsrättens vägnar

Kent Ehrenhöök

Skiljaktig mening, se bilaga

22


INKOM: 2013-11-05MÅLNR: B 1323-12AKTBIL:

Bilaga 1

Sida 1 (1)


Bilaga

Mål nr B 1323-12

Dok.Id 188886 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid

Box 708

831 28 Östersund

Storgatan 6 063-15 06 00 063-15 06 90 måndag – fredag

08:00-16:00 E-post: [email protected]

SKILJAKTIG MENING

Nämndemännen Anette Jäderfeldt och Helena Lassen Wikén är skiljaktiga

och anför följande.

Vi anser att gärningens straffvärde är högre än vad rättens övriga ledamöter

funnit. Påföljden bör enligt vår mening bestämmas till villkorlig dom jämte

200 timmars samhällstjänst och det alternativa fängelsestraffet till åtta

månader. I övrigt är vi i alla delar ense med övriga ledamöter.

Bilaga 2

Bilaga

www.domstol.se

DV

400 •

2008-1

1 •

Pro

du

cera

t av

Dom

sto

lsver

ket

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL

Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skrift-ligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen.

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista da-gen för överklagande finns angiven på sista si-dan i domen.

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. an-

slutningsöverklagande) även om den vanliga

tiden för överklagande har gått ut. Överkla-gandet ska också i detta fall skickas eller läm-nas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i do-men angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller för-faller kan inte heller anslutningsöverklag-andet prövas.

Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som an-går honom eller henne. I fråga om sådant be-slut finns dock inte någon möjlighet till anslut-ningsöverklagande.

För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstill-stånd meddelas. Hovrätten lämnar prövnings-tillstånd om

1. det finns anledning att betvivla riktig-heten av det slut som tingsrätten har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd medde-las går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstil-lämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstill-stånd krävs, klart och tydligt framgår av över-klagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas.

I vilka fall krävs prövningstillstånd?

Brottmålsdelen

Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade

1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller

2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan.

Enskilt anspråk (skadeståndstalan)

För att hovrätten ska pröva en skadeståndstal-an krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag:

Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall

Bilaga 3

www.domstol.se

1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, el-ler

2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten.

Beslut i övriga frågor

Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen.

Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om

1. den dom som överklagas med angiv-ande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen,

2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, per-sonnummer och telefonnummer, var-vid parterna benämns klagande respek-tive motpart,

3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,

4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens dom-skäl enligt klagandens mening är orikti-ga,

5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt

6. om prövningstillstånd behövs, de om-ständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsägan-den eller den tilltalade ska infinna sig person-ligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det an-ges.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klag-anden bifogat tillräckligt antal kopior, fram-ställs de kopior som behövs på klagandens be-kostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.

Om ni tidigare informerats om att förenklad del-givning kan komma att användas med er i må-let/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.

Mål nr B 1323-12.pdf

Documents

Transcript of Mål nr B 1323-12.pdf