Magisteruppsats Tro&Liv JosefBengtson
-
Upload
josefbengtson5877 -
Category
Documents
-
view
119 -
download
1
Transcript of Magisteruppsats Tro&Liv JosefBengtson
GÖTEBORGSUNIVERSITETInstitutionenförlitteratur,idéhistoriaochreligion
Översättningensmöjligheterochdilemman
–omreligionidenliberalademokratin
Notetheproblemofreligiontakennotintheconfessionalsensebutinthesecular
senseofaunityoffaithbetweenaconceptionoftheworldandacorresponding
normofconduct.Butwhycallthisunityoffaith”religion”andnot”ideology,”
orevenfrankly"politics”?
AntonioGramsci
Magisteruppsats,15hpTros‐ochLivsåskådningsvetenskap
Handledare:OlaSigurdsonVT2009
Författare:JosefBengtson
2
Innehållsförteckning
1. Inledning .........................................................................................................................3 1.1. SYFTEOCHFRÅGESTÄLLNING ................................................................................................................5 1.2. STRUKTUROCHAVGRÄNSNINGAR........................................................................................................6 1.3. METOD ........................................................................................................................................................9
2. Bakgrund ......................................................................................................................11 2.1. RELIGIONOCHDENLIBERALADEMOKRATIN .................................................................................11 2.2. RADIKALORTODOXI ..............................................................................................................................15
3. JürgenHabermas .....................................................................................................17 3.1. HABERMASOMDENOFFENTLIGAARENAN......................................................................................18 3.2. HABERMASFÖRNYADESYNPÅRELIGION ........................................................................................18 3.3. HABERMASSYNPÅÖVERSÄTTNINGENSROLL ................................................................................23
4. JohnMilbank ..............................................................................................................26 4.1. DETSEKULÄRASOMMYT.....................................................................................................................27 4.2. MISSTÄNKSAMHETFRAMFÖRDIALOG .............................................................................................29 4.3. MILBANKSPOLITISKAVISION.............................................................................................................32
5. Diskussion ...................................................................................................................35 5.1. RELIGION–KULTUR,MYTELLERRATIONALITET .........................................................................36 5.2. OMDENOFFENTLIGAARENAN ...........................................................................................................39 5.3. OMDIALOGENSMÖJLIGHETEROCHÖVERSÄTTNINGENSDILEMMAN........................................46 5.4. OMDETENSKILDAOCHDETALLMÄNNA..........................................................................................50
6. Avslutandereflexioner .......................................................................................54
7. Litteraturförteckning ..........................................................................................63
3
1. Inledning
PåståendetattreligionochpolitikinteskallsammanblandashariSverigekommit
attuppfattasnärmastsomettaxiom.Denmerexaktainnebördenavdettapåstående
ärdocktämligenoklar.Vanligenmenasdocksannoliktattreligionären“privatsak”,
ellerhörtillden“privatasfären”,tillskillnadfrånpolitikochandragemensamma
angelägenhetersomavhandlaspådenoffentligaarenan.
ISverigehardetvikallarreligion,under1900‐taletssenarehälft,tillstordel
existeratutanföroffentlighetensljus.ItaktmedattSverigegåttfrånenhetssamhälle
tillettpluralistisktsamhällemedenmångfaldavtraditionerochreligioner,har
religioneninågonmeningåtertagitsinplatspådenoffentligaarenanunderdet
senastedecenniet.Flerochflertalarnuomreligionensåterkomst,ellermerkorrekt,
omreligionensnyasynlighetpådenoffentligaarenan.1Iljusetavattdengamla
sekulariseringsteorin,sommenadeattmoderniseringmednödvändighetskulle
innebärasekularisering,kommitpåskam,talardessutomalltflerinomakademin
omvårtidsåsompostsekulär.2
Så,hurskalldåsekulärastaterförhållasigtillreligionpådenoffentligaarenan?Det
givnasvaretfrånliberalapolitiskafilosoferhartraditionelltvaritatthänvisadet
religiösatilldenprivatasfären.Alltflerreligiösatycksidagmotsättasigvadde
uppfattarsomkravpåattförvisasinreligiontilldenprivatasfären,ochmenaratt
derasreligionärnågotsompåverkarhelalivet.Debatteromslöjoriskolan,
Muhammed‐karikatyrer,samkönadeäktenskapochHalal‐TV,kanpåolikasättses
somaktuellaexempelpådetta.ÄvenutanförSverigeharexemplenpåkonflikter
somuppståttigränssnittetmellanreligionochdenliberalademokratindensenaste
tidenvaritotaliga.IFrankrikeharmanpåsenaretidförbjuditreligiösasymboleri
skolorna,3ochiStorbritannienorsakadedenanglikanskeärkebiskopenav
1 Graham Ward och Michael Hoelzl, red. The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermenutics. (London: Continuum, 2008).
2 James K.A. Smith, ”Secularity, Globalisation, and the Re-enchantment of the World,” James K.A. Smith, After Modernity? Secularity, Globalization, and the Re-enchantment of the World., red. James K.A. Smith (Waco: Baylor University Press, 2008). s.5 3Manfårförmodaattåtskilligagenerationersomburitsmyckeskorsaldrigfåttpåtalatattdettaskullestridamotdenfranskalaïcitén,utanattdennalagändringaktualiseratsmotbakgrundavdenmuslimskainvandringen.
4
Canterbury,RowanWilliams,storuppmärksamhetnärhanienföreläsningöppnade
uppförattivissastyckentillämpasharialagstiftningiStorbritannien.4
Denmodernaliberalastatenstårinförtvåkravsomtyckssvåraattförena;åena
sidanattfostraenkänslaavsamhörighetochenhetmellansinamedborgare,å
andrasidanmåstedensäkerställaattdessenhetssträvandenintekväserden
kulturellamångfalddensägersigviljavärna.5DentyskefilosofenJürgenHabermas
harunderlångtidvaritenavdenliberalademokratinsfrämstateoretiker,ochen
tongivanderöst,isamtaletomhurdetmångkulturellasamhälletskallkunna
inkluderaolikarösterochtraditioner.Habermasharpåsenaretidargumenteratför
attdereligiösaharnågotväsentligtatttillföradenliberalademokratin,menatt
derasinsikterförstmåsteöversättasfråndetreligiösaspråket,tillettrationelltoch
universellttillgängligtspråk.
Enkontrasterande,menlikafulltinflytelserik,strömninginomsamtidateologi
utgörsavradikalortodoxin,kanskefrämstförknippadmeddenbrittisketeologen
JohnMilbank.Härfinnsenradikalkritikavdetmodernaprojektetsamtenmisstro
motföreställningenomdenliberalademokratinsomneutralarenafördialogmellan
olikatraditioner,därreligionenhänvisatstillenprivatsfär.
ImötetmellanHabermasochMilbankstankaromreligionensrollpådenoffentliga
arenantyckerjagmigurskiljatvåviktigagrundaspekter;identitetochrationalitet.
Identitetsaspektenharattgöramedattreligiösauppfattashaenidentitetoch
lojalitetsomöverstigerdennationellaidentiteten.Meddenanglikanske
ärkebiskopenRowanWilliamsord:”thepresenceofcommunitieswhich,whileno
less'law‐abiding'thantherestofthepopulation,relatetosomethingotherthanthe
Britishlegalsystemalone”.6Härblottläggsspänningenmellandetliberala
samhälletsindividualistiskaideal,ochdetmångkulturellasamhälletsaccepterande4 Islam in English Law, Civil and Religious Law in England - föreläsning av ärkebiskopen av Canterbury, Dr Rowan Williams. Lambeth Palace, 7 February 2008. Via Internet: http://www.archbishopofcanterbury.org/1575 (Acessdatum: 2009-04-30).
5 Vinoth Ramachandra, Subverting Global Myths. Theology and the Public Issues Shaping Our World. (Downers Grove: IVP Academic, 2008).s.149
6Islam in English Law, Civil and Religious Law in England - föreläsning av ärkebiskopen av Canterbury, Dr Rowan Williams. Lambeth Palace, 7 February 2008. Via Internet: http://www.archbishopofcanterbury.org/1575 (Acessdatum: 2009-04-30).
5
avsocialagruppersombärareavövertygelser,värdenochpraktikersomär
annorlundaändesomdenliberalamajoritetskulturenhävdar.7Annorlundauttryckt
kanidentitetsaspektensägashandlaomhurviskallhanteradetfaktumattindivider
ochhelagemenskaperihögregradtyckshaalternativaochdjupareidentiteterän
densommedborgarskapiennationalstatutgör.
Denandragrundaspektenidiskussionenomreligionensrollpådenoffentliga
arenanharattgöramedolikaföreställningaromrationalitet,ochiförlängningen
ävenkommunikationochspråk.Fråganomolikasortersförnuftochhuruvida
kommunikationmellanolikatraditionerärmöjlig,stårhärifokus.Ytterstsettär
alltsådiskussionenomreligionensplatspådenoffentligaarenanettuttryckförden
inågonmeningevigadiskussionenomhurolikakulturerellertraditionerskall
kunnasamexistera,bådemedavseendepåhurdekankommaöverensochlösa
konflikter,menävenhurdetpartikuläraförhållersigtilldetuniversella.Relationen
mellansocialastrukturerochrationalitet,mellanförnuftförståttsåsomuniversellt,
ochdenofrånkomligainsiktenattförnuftetärpräglatavochinsattikontingenta
socialapraktiker,ärtemansomaktualiserasinomramenföruppsatsen.
1.1. Syfteochfrågeställning
Dennauppsatshandlaromreligionensförhållandetilldenliberalademokratin.Det
övergripandesyftetmedminuppsatsärattbeskrivaochproblematiseraden
samtidadiskussionenkringreligionenochdereligiösasplatsochrollidenliberala
demokratin.Detmerspecifikasyftetäratttydliggöraochkritisktgranskadetvå
framträdandetänkarnaJürgenHabermasochJohnMilbankstankarinomden
aktuelladiskursen.JagvillävenförsökaattställaHabermasochMilbankipolemik
7 Arne Rasmusson, ”Vem vill ha ett mångkulturellt samhälle?”,” Om det som djupast angår ...: Tro och identitet: förankring och förändring (FLRs årsbok 2005. Via Internet: http://www8.umu.se/religion/personal/arne.rasmusson/Vem%20vill%20ha%20ett%20mangkulturellt%20samhalle.pdf(Acessdatum: 2009-04-30).
6
motvarandraförattpåsåsättproblematiseraderaspositioner.Inomramenför
dennastudiekommerföljandefrågorattberöras:
• Vilkaproblemärbehäftademedöversättningmellanolikatraditioners
rationaliteter?
• Vemskallfåvaramedidetoffentligasamtalet,ochpåvemsvillkorskall
samtaletske?
Debattenomreligionensrollidenliberalastatenärsåledesävenendemokratifråga,
enaspektsomjagmenartenderarattglömmasbortidenbredarediskussionenom
religionochpolitik.
1.2. Strukturochavgränsningar
Fråganomreligionensplatsochrollisamhälletärinågonmeninglikagammalsom
mänskligheten.IljusetavdensenastetidenstalomGudsåterkomsti
samhällsdebattenochdenpost‐sekuläradiskursen,hardockfråganfåttförnyad
aktualitet.Debattenharvanligenkretsatkringfråganomvilkenrollreligionenskall
tillåtasspelaiettpluralistisktsamhälledärstatenärskildfrånkyrkanochstår
neutralitrosfrågor.Ellermerspecifikt,vilkenrollellerutrymmeskallreligion
tillåtasspelaideforumdärpolitikdebatteras,formasochimplementeras?
Idebattenkringreligionensrollidetoffentligaåterfinnsenmängdrösteroch
ideologiskaströmningar.Iminstudievilljagdockfokuserapåtvåavdessa
strömningarsomärtongivandeförsynenpåreligionensrollisamhället.Denförsta
strömningenutgörsavliberalismen.Förminstudievilljagdockavavgränsningsskäl
skiljapåtvåsorters”liberalismer”enligtdenuppdelningsomdenbrittiskepolitiske
filosofenJohnGraygjortisinbokThetwofacesofLiberalism.8Grayspårarisinbok
dehistoriskarötternatilldenpolitiskaliberalismen.Grayframhållertoleranstanken
somenavdemestcentrala,ochvisarhurdetinomliberalismenfinnstvåparallella
filosofierinomliberalismensomdelvisliggerikonfliktmedvarandra:
8John Gray, The Two Faces of Liberalism (Oxford: Polity Press, 2000).
7
Liberalismhasalwayshadtwofaces.Fromoneside,tolerationisthe
pursuitofanidealformoflife.Fromtheother,itisthesearchforterms
ofpeaceamongdifferentwaysoflife.Intheformerview,liberal
institutionsareseenasapplicationsofuniversalprinciples.Inthelatter,
theyareameanstopeacefulcoexistence.Inthefirst,liberalismisa
prescriptionforauniversalregime.Inthesecond,itisaprojectof
coexistencethatcanbepursuedinmanyregimes.9
Alltså,åenasidanupplysningsliberalernaföreträddaavblandannatRawls,som
medrötternaiKantsomframhållerdetuniversellaförnuftetochdeuniversella
rättigheterna.Föreställningenomdetidealasamhälletstårhäricentrum.Religion
tolereras,menärstrikthänvisadtilldenprivatasfären.Åandrasidan”Modus
Vivendi”‐liberalerna,somidagkansketydligastföreträdsavdentyskefilosofen
JürgenHabermas.Möjlighetentillfredligsamexistensidetpluralistiskasamhället
stårhäricentrum.Härfinnsettvisstmåttavepistemologisköppenhetinför”det
religiösa”,mensamtidigtkvarstårdetliberalakravetpåattdereligiösamåste
översättasinaövertygelsertillettrationelltochuniversellttillgängligtspråk.Dåden
modernistiskaföreställningenomdetuniversella,neutrala,sekuläraförnuftetidag
fåransesvaramindrevanligtförekommandeisinrenodladeform,finnerjagdärför
denförstagruppenliberalermindreintressanta.Jagväljerdärförattställa
upplysningsliberalernautanförminstudie.
Denandraströmningensomjagvillfokuserapåutgörsavdenteologiskaskolbildning
somkommitattkallasRadicalOrthodoxy(hädanefterradikalortodoxi).Radikalortodoxin
ärenteologiskrörelsemedsinarötteridenanglikanskakyrkansomkommitattblienav
demestdebatteradeskolbildningarnainomsamtidavästerländskteologi.Inom
radikalortodoxinfinnsenradikalkritikavheladetmodernaprojektetblandannatvad
avsersynenpåkunskap,religionochdetsekulära.10Vidareifrågasätterman
föreställningenattbegreppsomframstegochfrihetkanredogörasförirentsekulära
termer,samtattdetärmöjligtattupprätthållaenskarpgränsmellanreligionochförnuft.
9John Gray, The Two Faces of Liberalism (Oxford: Polity Press, 2000).s.2
10 James K.A. Smith, Introducing Radical Orthodoxy. Introducing a Post-secular Theology. (Grand Rapids: Baker Academic, 2005).s.70
8
VälkändaföreträdareförradikalortodoxinärblandandraJohnMilbank,GrahamWard
ochCatherinePickstock.
Förattavgränsamigharjagvaltattfokuseraminstudiepårepresentativaföreträdareför
respektiveströmning.Somföreträdareför”modusvivendi”‐liberalernavilljaganvända
migavJürgenHabermas.Habermasharvisserligenettförflutetsomklassiskliberal,men
ärdenkanskefrämsteförespråkarenavdendeliberativademokratimodellen.Hanhar
dessutomnyligengettuttryckförennyvunneninsiktomreligionensbetydelsei
samhället,samtenvillighetattlyssnatill”dereligiösa”.Somföreträdareförden
radikalortodoxaströmningenkommerjaganvändamigavdenbrittisketeologenJohn
Milbank.Milbankharsomradikalortodoxteologenpostmodernkritikavheladet
modernaprojektet,isynnerhetvadavsersynenpå”detsekulära”ochpådenliberala
förståelsenavreligion.Milbankställersigvidareskeptisktillmöjlighetentilldialog
mellantraditionerochtalaromdenkristnatronsomen”masterdiscourse”,vilketgör
honomtillenintressantutmanaretilldenförhärskandeliberalamodellen.11
Alltså,påenasidanHabermasuppmjukadeliberalism,visserligenmedbetoningpåattdet
partikuläraskallöversättastilldetuniversella,menmedettvisstmåttavepistemologisk
ödmjukhetinfördet”religiösa”.Dennaströmningskullekunnabetecknassom"Religion
inomförnuftetsgräns".PåandrasidanMilbankspostmodernahållningsomskullekunna
betecknassom"Förnuftetinomreligionensgräns".Föratttydliggöradenkontextur
vilkenHabermasochMilbankskriverkommerjaginledningsvisattgeenkortredogörelse
fördenpolitiskaliberalismenrelationtillreligion,samtdenskolbildningmedvilken
Milbankförknippas;radikalortodoxin.Idessaredogörelserkommerjagävennärmareatt
motiveraminaskälförattväljajustHabermasochMilbanksomrepresentanterför
”modusvivendi”‐liberalismenochradikalortodoxin.Därefterkommerjagattituroch
ordningfördjupamigirelevantaaspekterrelateradetillreligionochdenliberala
demokratinhosHabermasochMilbank.JagkommersedanattkontrasteraHabermasoch
Milbanksolikaperspektivienjämförandediskussionföratttydliggöraskillnaderoch
likheteriderassynpåreligionensplatsidenliberalademokratin.Dennajämförelse
kommersketematisktunderrubrikerna:”Religion–kultur,mytellerrationalitet”,”Om
11JohnMilbank"TheEndofDialouge",inChristianUniquenessReconsidered:TheMythofaPluralisticTheoloyofReligions(ed.GavinD´Costa,FaithMeetsFaith;Maryknoll,N.Y:OrbisBooks,1990)
9
denoffentligaarenan–sekularismellerteokrati”,”Omdialogensmöjligheteroch
översättningensdilemman”,samt”Omdetenskildaochdetallmänna”.
Avslutningsviskommerjagattsummeraminstudieiettavslutandekapiteldärjaginför
minaegnareflektioner.Enjämförelseavsynenpåreligionensplatsidenliberala
demokratinsomdenframträderhosJürgenHabermasochJohnMilbank,kommer
sannoliktblottläggaolikaförståelserav”religion”,”privat”och”offentlig”,ochisin
förlängninghandlaomdetpartikulärasförhållandetilldetuniversella,ochom
möjlighetentillargumentationmellanolikatraditioneriettpluralistisktsamhälle.Den
senarefråganuppfattarjagsomenavdemestbrännandefrågornainomdagens
filosofiskaochteologiskasamtal.
1.3. Metod
Jaganvändermigavenkomparativmetoddärjagkommerattredogöraför,ochkritiskt
granska,tvåolikateoretikersperspektivförattdärefterställaderasteorieremot
varandraienavslutandediskussion.AttjämföraHabermasochMilbankssynpåreligion
ochdetsekuläraärinågonmeningsomattjämförafiskensochfågelnssynpåvatten.
DettadåreligionförMilbankärlikanaturligtochallomslutandesomvattnetärförfisken,
medanHabermasåsinsidasertydligagränsermellanreligionochdetsekulära.
Begreppetreligionärdockomtvistatochsvårigheternabehäftademedattdefinieravad
religionärharisigkallatsenmetodologiskdogm.12Mankanvidareinvändaattmin
frågeställningärformuleradmedbegrepphämtadefrånliberalismensbegreppsvärld,
dvs.att“religion”och“offentligarena”inågonmeningbärpåen“liberal”mening.För,
somblandandraWilliamCavanaughharvisat,ärdetvibenämnersomreligionoch
vanligenförstårsomensortsinredispositionhosindividenmotdettranscendenta,en
ganskasentidaföreteelse.13
12Brian C. Wilson, “From the Lexical to the Polythetic: A Brief History of the Definition of Religion,” in What is Religion? Origins, Definitions, and Explanations (Leiden: E.J. Brill, 1998) 13 William Cavanaugh, Theopolitical Imagination. Discovering the Liturgy as a Political Act in an Age of Global Consumerism. (London: t&t clark, 2005).
10
Inthelate‐fifteenthandsixteenthcentury,however,´religion´inthe
modernsenseiscreatedasauniversalhumanimpulseburiedwithinthe
recessesoftheindividualheart.14
Varjekommentarkringreligionensrollpådenoffentligaarenanblirnaturligtvis
avhängigavhurmandefinierarreligion.DenamerikanskeantropologenTalalAsad
haridettasammanhangkritiseratförsökenattkommaframtillenuniversell
definitionavvadreligionär,intebarapågrundavattreligionertillsinnaturär
partikuläraochhistorisktspecifika,utankanskefrämstpågrundavattvarjeförsök
tilldefinitionärenhistoriskproduktavvissaunderliggandemotiv.15Motbakgrund
avAsadsproblematiseringkringdefinitionenavreligionskullemankunna
ifrågasättaHabermasanvändandeavreligionsbegreppetsåsomformatavhans
behovavattskapaengemensamplattformfördialogidenliberalademokratin.Det
finnsvidarevissaproblembehäftademedattjämföraenpolitiskfilosofmeden
teologdärdenförstesfokusliggerpåatthittagemensammavägarframåtförden
liberalademokratin,medandenandresfokusliggerpådenkristnakyrkansoch
teologinsprimat.Dockupvisardessabådatänkareenstorteoretiskbreddisina
verkochderasfältöverlapparstundtalsvarandra.Deförenasävenbådaidenbreda
ansatsenavattfinnavägartilldetgodasamhället.Jagkommerdockattnärmare
redogörafördenliberala,samtdenradikalortodoxaförförståelsenavdecentrala
begreppsomkommerbehandlasinomramenförminstudie,förattdärigenomsöka
belysaochmotverkadeeventuellaskevheterochproblemsomärbehäftademed
minjämförelse.
14 William Cavanaugh, ”The City - Beyond Secular Politics.,” Radical Orthodoxy, red. John Milbank (New York: Routledge, 2006).
15 Talal Asad, Genealogies of Religion (London: John Hopkins University Press, 1993).s.29
11
2. Bakgrund
2.1. Religionochdenliberalademokratin
Denliberalastatenkansägashauppståttisökandetefterettsvarpåfråganomhur
människorfrånolikatraditionerskullekunnalevaifredligsamexistens.Detliberala
projektet,medsinarötterifemtonhundrataletsgryendetoleranstänkande,har
genomsittbetonandeavindividensfrihet,därmedbidragittillmänsklighetens
välbefinnande.16Liberalismensbetonandeavindividensomdenprimära
byggstenenisamhällethardockstundtals,isynnerhetfrånkommunitärakritiker,
kritiseratsförattinteframhållakulturerochkollektivagemenskaperspåverkanoch
betydelseförindividen.DenkanadensiskestatsvetarenWillKymlickahardock
framhållitattliberalismensbetoningpåindivideninteskerpåbekostnadavdess
gemenskaper:
Theindividualismthatunderliesliberalismisn’tvaluedattheexpenseof
oursocialnatureoroursharedcommunity.Itisanindividualismthat
accordswith,ratherthanopposes,theundeniableimportancetousof
oursocialworld.17
Liberalismensgrundfrågakansägasvarahurviskallkunnalevatillsammanstrots
enmångfaldavmotsattauppfattningarommoraliska,filosofiskaochreligiösa
frågor.FördensamtidaliberalismensåbetydandefilosofenJohnRawls,såkan
svaretsägasutgörasavattförsökaartikuleraenminstagemensamföreställningom
rättvisasomkanomfattasavdeingåendeparterna.18Detärsedanstatenuppgiftatt
idenliberalademokratinståsomgarantförattindividensfri‐ochrättigheter
efterlevs.
Sinceitisassumedthatpersonshavediversecomprehensive(e.g.,religious)
beliefsthattheyseektoadvance,oneproperroleofgovernmentisseenas
16John Gray, The Two Faces of Liberalism (Oxford: Polity Press, 2000).s.1
17 Will Kymlicka, Liberalism, community, and culture (Oxford: Oxford University Press, 1991).s.2‐3
18 Evan Charney, ”Political Liberalism, Deliberative Democracy, and the Public Sphere,” The American Political Science Review Mars 1998: 97-110.s.98
12
upholdingthelibertytoexercisesuchbeliefs.Inthisway,thefreeexerciseof
religionremainsa"private"rightofindividuals(althoughitisarightmost
oftenexercisedbyindividualsasmembersofvariousgroups).19
Förhållandetmellanreligionochdetoffentligakannaturligtvisarrangeraspåolika
sätt,menäveninomdenliberalademokratinsmodellmedensekulärstatrymsflera
variationer.Förattillustreradettakanman,omänpåettytterstschematisktoch
ytligtsätt,tillexempeljämföraFrankrike,StorbritannienochUSA,somtrotsattde
allaklassassomliberalasekulärademokratieruppvisarväsentligaskillnader
avseendesynenpårelationenmellanreligionochpolitik.Frankrikekanbeskrivas
somenstatsomärsekulär,ochmedettsamhällesomärsekulariserat.I
Storbritannienfinnsdetenetableradstatskyrka,menettsekulariseratsamhälle.I
USAkandäremotsamhälletbetecknassomförhållandevisreligiöst,medanstaten
dockärsekulärIdenmeningenattdetintefinnsenstatskyrka.20 Detfinnssåledes
flernyanseriförhållandetmellanreligionochdenliberalademokratinänvadsom
stårtillbudsidevanligenframhållnamotpolernateokratiochsekularism.
Enavgrundtesernaidenliberalademokratinärattdetoffentligasamtaletskall
förasmedargumentsomärbegripligaföralla.Medborgarnaskallgaranterasjämlik
tillgångtilldebattenomdetoffentligagenomattsamtaletförsmedettsortsallmänt
tillgängligtförnuft.Antagandetomdettaallmännaochneutralaförnuftärsåledes
grundenfördensekulärastatensomintebyggerpåreligiöslegitimitet.Argument
sombyggerpåpartikuläraföreställningarsåsomreligionmåstedärförförbjudas
ellerbeläggasmednågonformavöversättningskrav.Bakomdettaresonemang
återfinnsetttydligtupplysningsarvmedenstarkövertygelseomattauktoritetsom
vilarpåuppenbarelsealltidmåstemotverkasochförnekasargumentativgiltighetpå
denoffentligaarenan.21Rawlsärdenfilosofsomkanskestarkastharpräglatden
modernaliberalademokratinssynpådettaområdegenomverksomATheoryof19 Evan Charney, ”Political Liberalism, Deliberative Democracy, and the Public Sphere,” The American Political Science Review Mars 1998: 97-110.s.99
20Talal Asad, ”Q&A Interview with Talal Asad,” Asia Source (2002). Via Internet: http://www.asiasource.org/news/special_reports/asad.cfm (Acessdatum: 2009-04-30).
21Rowan Williams, ”Secularism, Faith and Freedom,” Graham Ward och Michael Hoelzl, The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermeneutics (London: Continuum, 2008).
13
JusticeochPoliticalLiberalism.EnavgrundtankarnahosRawlsärskiljandemellan
politiskaochgenomgripandeuppfattningaromrättvisa.Enpolitisk
rättviseuppfattningtarinteställningimetafysiskaochmoralteoretiskafrågor,
medanengenomgripandeuppfattninggördet.
Reasonablecomprehensivedoctrines,religiousornonreligious,maybe
introducedinpublicpoliticaldiscussionatanytime,providedthatindue
courseproperpoliticalreasons–andnotreasonsgivensolelyby
comprehensivedoctrines–arepresentedthataresufficienttosupport
whateverthecomprehensivedoctrinesaresaidtosupport.22
Enannanavdenliberalademokratinsgrundteserärvägranatttaställningfören
vissuppfattningelleridéomavvadsomutgördetgodalivet.Pådettavistillåts
medborgarnaattharadikaltolikauppfattningarifråganomvadsomutgörlivets
meningellervadsomäreftersträvansvärtidetstorahela,utanattkonflikter
behöveruppståmellanolikagrupperingargenomattstatengynnarenviss
uppfattning.
The‘‘priorityoftherightoverthegood’’requiresthatonlymoral,
universalizableconcernsbeconsideredlegitimate.Asaresult,inboththe
RawlsianandtheHabermasianversionsofdeliberativedemocracy—albeit
indifferentways—religiousargumentsareexcludedfrompolitics.23
DenpolitiskafilosofenWendyBrownmenarattsträvanattisoleraochabstrahera
individersrationaliteturolikakollektivapraktiker,somresulterariensorts
metodologiskindividualism,ärbetecknandeförliberalismen.
AcrossLockean,Kantian,Millian,RawlsianandHabermasianperspectives,
22 Julian Baggini, ”The rise, fall and rise again of secularism,” Public Policy Research den 14 februari 2006: 204-212. John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.210
23 Chantal Mouffe, ”Religion, Democracy and Citizenship,” Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World, red. Hent De Vries och Lawrence Sullivan (New York: Fordham University Press, 2006) 318-326. s.326
14
rationalitytranscends–orbetter,exceeds–embodimentandcultural
locationtopermitaseparationbetweenrationalthoughtononesideand
theconstitutiveembodimentofcertainbeliefsandpracticesontheother.24
Dettaskallsesmotbakgrundavattkollektivaidentitetertenderaratturettliberalt
perspektivuppfattassomproblematiskadåderiskerarattskapakonflikteroch
spänningarmellanandragrupperingarisamhället.Liberalismenharidetta
sammanhangframhållitprivatiseringenavvissaidentitetersomenvägförfredlig
samexistens.25
Cultureandreligionareprivateandprivatelyenjoyed,ideologically
depoliticized,muchasthefamilyis;and,likethefamily,theyaresituated
as”background”tohomopoliticusandhomooeconomicus.Culture,family,
andreligionareallformulatedas“havensinaheartlessworld”ratherthan
assitesofpower,politics,subjectproduction,andnorms.26 Motivettilldennauppdelningvilarpåenföreställningomdensekulärastatensom
ensortsfredslösningblandrivaliserandekulturertillföljdavdenmångaochlånga
religiösakrigeniEuropa.27Urdennaföreställninghärledssedandengrundläggande
principenattenstatmåstevaraneutralitrosfrågorförattkunnaskapaettinklusivt,
icke‐partisktsamhälle.
Toleranceisextendedtoalmostallculturalandreligiouspracticesseen
tobe‘‘chosen’’byliberalindividualsbutmaybewithheldforthose
24 Wendy Brown, Regulating Aversion. Tolerance in the Age of Identity and Empire. (New Jersey: Princeton University Press, 2008).s.152
25 Wendy Brown, Regulating Aversion. Tolerance in the Age of Identity and Empire. (New Jersey: Princeton University Press, 2008).s.169
26 Wendy Brown, Regulating Aversion. Tolerance in the Age of Identity and Empire. (New Jersey: Princeton University Press, 2008).s.170
27Denna historieskrivning har dock kritiserats av bland andra William Cavanaugh: ” … the story told of the modern state’s salvation of Europe from the violence of the ´Wars of Religion´ is simply not true. Catholics and Protestants often found themselves fighting on the same sides in the so called ´Wars of Religion´ …”William Cavanaugh, ”The City - Beyond Secular Politics.,” Radical Orthodoxy, red. John Milbank (New York: Routledge, 2006).s.190
15
practicesseentobeimposedbycultureinscribedaslaw,asitmaybe
withheldforwholeregimesconsideredtoberuledbycultureor
religion.28
Religiontenderardärföriliberalpolitiskteoriattframträdasomnågotsomförst
ochfrämstskalltolererasochsomstatenskallförhållasigneutraltill.
2.2. Radikalortodoxi
Påtidigt1990‐taletframträddeengruppbrittiskaanglikanskaakademikersom
undergemensamflagg,ochistarkpolemikmotdenliberalateologin,publicerade
textersomsökteåtertateologinsrollsomvetenskapernasdrottning.Resursernaför
dettaprojekt,somkomattkallasradikalortodoxi,söktemanikristendomens
förmodernakällor.Detmanfannidessakällorvarensammanhållensynpåtrooch
förnuft,ochpånaturochnåd.Dennasammanhållnasynpåtillvaronficksin
upplösningmedmoderniteten,ochenligtradikalortodoxhistorieskrivningsåfinns
upplösningensrötterattfinnaidenmedeltidanominalismen.29Omdå
modernitetensslutinågonmeninginnebärslutetförettenhetligtsanningssystem
byggtpåuniverselltförnuftsomtalaromförosshurdanverklighetenär,såtarsig
radikalortodoxinivissadelaranettpostmodernttänkande.Dettaskiftefår
naturligtvisstorakonsekvenserävenförteologin.MedJohnMilbanksord:
Teologinärintelängreföranleddattlevaupptilldevedertagnasekulära
normernaförvetenskapligasanningarellertillennormativrationalitet.
28 Wendy Brown, ”Subjects of Tolerance. Why We Are Civilized and They Are the Barbarians.,” Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World., red. Hent DeVries (New York: Fordham University Press, 2006).s.314
29Den amerikanske statsvetaren Michael Allen Gillespie ger i sin bok The Theological Origins of Modernity, sitt stöd till denna historieskrivning. Michael Allen Gillespie, The Theological Origins of Modernity (Chicago: Chicago University Press, 2008).s. 19ff
16
Intehellerbehöverdenlevaupptillenbestämdföreställningomdet
vetandesubjektet.30
Dennabeskrivningavdenfilosofiskautvecklingenkansägasutgörafondförmycket
avdenteologisomkommitattkallasradikalortodox(hädanefterRO).Därden
liberalademokratingörengrundläggandepoängavattskiljapåfaktaochåsikt,på
mytochreligionåenasidan,ochpårationalitetochvetenskapådenandra,menar
ROattalltärmytochattallrationalitetäruttryckförenbestämdberättelse.Enligt
ROblirdetdärförintehellermöjligtattskiljapåreligionochpåpolitik,utan
religionensessjälvsomensortsalternativpolitiksomutmanardenliberalastaten.31
MedFergusKerrsord:
Thereisnoneedtobringtheologyandsocialtheorytogether,theologyis
alreadysocialtheory,andsocialtheoryisalreadytheology.Thetaskisto
laybarethetheology,andanti‐theology,atworkinsupposedly
nontheologicaldisciplineslikesociology,and,analogously,touncoverthe
socialtheoryinscribedintheology.32
Justinsiktenomattdensekuläraliberalademokratinisigsjälvutgörensorts
teologi,ochpåintetsättärneutralellerfrifrånreligiösaantaganden,kansägas
utgöraRO:smestgrundläggandekritikavdenliberalademokratin.
ROinnebärettåtervändandetilldenpatristiskaochmedeltidateologin,isynnerhet
tillAugustinus.Iförmodernakällorfinnermanresurserförenteologisomman
menarintekontamineratsavvarkennominalismellervoluntarism.Imotsatstill
dessabåda‐ismersommedförensynpåtillvaronsomavskildfråndetgudomliga,
ärROpåverkadavnyplatonskatankeströmningarsombeskriverenvärldsom
emanerarfrånGud.Ienlighetmeddettatänkermansighelleringenskarpgräns
30 John Milbank, ”Postmodern kritisk augustinianism: En kortfattad Summa i fyrtiotvå svar till frågor som inte ställts,” Postmodern Teologi. En introduktion., red. Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson (Stockholm: Verbum Förlag AB, 2006).s.64
31 William Cavanaugh, Theopolitical Imagination. Discovering the Liturgy as a Political Act in an Age of Global Consumerism. (London: t&t clark, 2005).s.46
32 Fergus Kerr, “Simplicity Itself: Milbank’s Thesis,” New Blackfriars juni 1992: 305-311.s.307
17
mellanskapelsenochdet”övernaturliga”(natureochgrace),utanseräven
skapelsensominågonmening”övernaturlig”.
3. JürgenHabermas
JürgenHabermasärenavvårsamtidsmestinflytelserikafilosoferoch
samhällsteoretikersominärmarefemtioårharverkatinompolitiskfilosofi,
sociologiochdemokratiteori.Habermasmestberömdaverk,Theoriedes
kommunikativenHandelns(Teorinomdetkommunikativahandlandet)harallt
sedanpubliceringen1981haftstorpåverkanpåsamhällsvetenskapen.Habermas
beskriversigsjälvsomenmetodologiskateistochärdensistagenerationens
representantfördenfilosofisktinflytelserikaFrankfurtskolan.
Habermasarbetekansägassträvaefterattkonstrueraenteoriomsamhälletsom
förmårattlösamotsättningarmellandenenskildamänniskanochkollektivet,men
ävenmellanolikatraditioner.InomramenförvadHabermaskallardiskursetikhar
hanutforskatmöjligheternatillettrationelltsamtalommoraliskafrågor.Habermas
värnarmöjligheternatillargumentationmellanolikatraditionerpådenoffentliga
arenan och förknippas med den skolbildning som kommit att kallas deliberativ
demokrati.CentraltförHabermastänkandeärföreställningenattkommunikation
handlaromdialogmellanolikasubjekt,vilketutgörenkritikmotdencartesiska
föreställningenomdetenskildasubjektetsomrelaterarsigtillvärlden.33Habermas
kritiserarpositivismensomhanmenarutgörensorts”halveradrationalism”ochvill
kompletteraWebersteoriomdetinstrumentellaförnuftetmedvadhankallardet
kommunikativaförnuftet.34Habermasharvidupprepadetillfällengentemot
postmodernaförespråkareförsvaratdemodernaföreställningarnaomsubjektet
ochrationalismensmöjligheter,ochharframhållitattviintepånågotenkeltsätt
kanbrytameddetmodernaarvet.Hanharisittarbetevidareframhållitattdetär
upplysningstraditionensomgettossförutsättningarnaförattkritisktifrågasättadet
33 Per Månsson, red., Moderna samhällsteorier (Norstedts Akademiska Förlag, 2007).s.321
34 Per Månsson, red., Moderna samhällsteorier (Norstedts Akademiska Förlag, 2007).s.317
18
instrumentellaförnuftetsomgenomsyratmodernitetensinstitutioner.35
3.1. Habermasomdenoffentligaarenan
Habermasskapadeunder1960‐taletbegreppet”Denoffentligaarenan”somsyftar
påenplatstillgängligförallmänhetendärmanöppetkandiskuteraviktigaoch
gemensammaangelägenheter.DennaarenadefinierarHabermassåsom:”madeup
ofprivatepeoplegatheredtogetherasapublicandarticulatingtheneedsofsociety
withthestate."36Denna,fördenliberalademokratinsåcentralaplats,kansägasvila
påföreställningenomensortsgemensamneutralrationalitettillvilkaallai
samhälletharsammatillgångochkanargumenteramed.
Justföreställningenomdetoffentligaförnuftetärencentraltankebakomden
sekulärastatensomintevilarpåreligiöslegitimering,viketisinturmedfören
institutionellseparationmellankyrkaochstat.Habermasställeruppettantal
kriterierförreligiösagemenskapersfredligainkluderingiettpluralistisktsamhälle.
FördetförstamåstedekommatillrättameddenkognitivadissonanssomHabermas
menarattdetinnebärattiettpluralistisktsamhällekonfronteraandrareligioner
ochtraditioner.Fördetandramåstedeanpassasigtilldensekuläravetenskapens
överhöghet,ochfördettredjeskrivaunderpådenkonstitutionellastatens
grundandepåenprofanmoral.37
3.2. Habermasförnyadesynpåreligion
Habermashartidigarekritiseratsförattintenärmarebehandlareligionoch
religionensplatsidenliberalademokratin.Habermassjälvhardock,ilikhetmed
35 Jayne Svenungsson, Guds återkomst. En Studie av gudbegreppet inom postmodern filiosofi (Göteborg: Glänta produktion, 2004).s.23
36 Jürgen Habermas, The Structural Transformation of the Public Sphere: An Inquiry into a Category of Bourgeois Society (MIT Press, 1989). s.189
37 Jürgen Habermas, The Future of Human Nature (Cambridge: Polity Press, 2005).s.104
19
Weber,beskrivitsigsjälvsom”religiöstomusikalisk”38,medanandraharbeskrivit
religionsomHabermasblindafläck.39IdedelardärHabermasbehandlatreligion
avhandlasdenoftasomettproblemiförhållandetillmoderniteten.Habermas
tenderardåattlikställareligionmedettmetafysiskttänkandesomsökerfåett
privilegieratgudsperspektivpåtillvaron.40
Habermastänkandeharunderdetsenastedecennietistörregradkommitatt
inriktaspåfrågoromreligionochteologikopplattillpolitiskfilosofi.Isynnerhet
sedanmillennieskiftetskullemankunnasägaattHabermasgåttinientredjefas
avseendesinsynpåreligion.41Ivadsomskullekunnakallasdenförstafasen
behandladesreligionkritisktutifrånenmarxistiskdiskurs.Denandrafasenpräglas
avlingvistiskanalys.Identredjeochnuvarandefasenfinnsfortfarandedet
lingvistiskaelementetmed,menHabermastänkandepräglashäravenstörre
medvetenhetomhurdenrationellaanalysenståriskuldtillreligiösakällor.
Habermashänvisarisitttänkandereligionentillenseparat,privatsfärochskriver
omreligionsomettdistinktochegenartatsättatttänkaochtro.Religiöstspråkblir
såledesväsensskiltfrånandraspråk,ochreligionsomföreteelsenågotsomärskilt
frånandrakulturellauttryckellertraditioner.Förmångavardetändåenstor
överraskningnärdenreligiöstomusikaliskeHabermas,iettberömttalfrån2001
taladeöverämnettroochvetandeiefterdyningarnaavden11:eseptember,sökte
finnaenmedelvägmellanåenasidanentvärsäkermodernistisksekularism,ochå
andrasidanreligiösfundamentalism.42Habermasmenadeisitttalattgränserna
mellanreligiöstochsekulärtförnuftinågonmeningärflytande,ochatt
fastställandetavdennagränsärengemensamuppgiftförbådereligiösaochicke‐
religiösadärbådasidormåsteförsökasepåtillvaronurdenandresperspektiv.
38 Joseph Ratzinger och Jürgen Habermas, The Dialectics of Secularization: On reason and Religion (San Fransisco: Ignatius Press, 2007).s.11
39 Craig Calhoun, Habermas and the Public Square (Cambridge, Mass.: MIT Press, 1992).s.34
40 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006).s.19
41Habermas, Jürgen. 2002. Religion and Rationality. Cambridge, Polity Press och Harrington, Austin. (2007). “Habermas and the ´Post-Secular Society´”, European Journal of Social Theory,10, s.543. 42 Jürgen Habermas, ”Faith and knowledge,” Jürgen Habermas, The Future of Human Nature (Cambridge: Polity, 2005) 101-115.
20
PåsenaretidharHabermasäveniskriftgettuttryckförenväxandeinsiktom
religionochdereligiösaserfarenheter.2005publiceradesendialogbokmellan
HabermasochdendåvaranderomersktkatolskekardinalenJosephRatzinger
(nuvarandePåveBenedictusXVI)medtitelnThedialecticsofSecularization–On
ReasonandReligion.43IdennadebattblevdetuppenbartattHabermasimånga
styckenomvärderatsinsynpåreligionensrollpådenoffentligaarenan.Habermas
menarnumeraattreligionkantillföra,intebaraindividennågot,utanävenden
liberalademokratin:
Theliberalstatehasaninterestofitsowninunleashingreligiousvoicesin
thepoliticalpublicsphere,foritcannotknowwhethersecularsociety
wouldnototherwisecutitselfofffromkeyresourcesforthecreationof
meaningandidentity.44
FråganförHabermasblirhurdenliberalastatenkanutvinnadessareligiösa
insikter,ochvilkakravstatenrimligenkanställaförattreligiösaochicke‐relgiösa
medborgareskallkunnalevatillsammansifred.45Habermasframhålleridetta
sammanhangviktenavattmedborgarnager”godaskäl”försinaövertygelser,men
ävenatt”religiösamedborgaremåsteintaenepistemiskattityd”tillbådeandra
religionerochtill”densekulärakunskapensegenartochvetenskapligaexperters
samhälleligtinstitutionaliseradekunskapsmonopol”,menisynnerhet”detföreträde
somsekuläraskälåtnjuterocksåpådenpolitiskaarenan”.46Habermasframhåller
dockattävendesekuläramedborgarnamåsteägnasigåtettsjälvreflexivt
övervinnandeav”ensekularistisktförhärdadochexkluderandesjälvförståelsehos
43Joseph Ratzinger och Jürgen Habermas, The Dialectics of Secularization: On reason and Religion (San Fransisco: Ignatius Press, 2007).
44 Jürgen Habermas, ”Religion in the Public Sphere 2005,” The Holberg Prize Seminar (Holberg International Memorial Fund, 2005) 1-138.
45 Jürgen Habermas, ”On the Relations Between the Secular Liberal State and Religion,” Hent De Vries, Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World. (New York: Fordham University Press, 2006).
46 Jürgen Habermas, Mellan nautralism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007).s.64‐65
21
detmoderna.”47
DåHabermasgrundtankaromdenoffentligaarenansomenplatsdärallakandelta
ochargumentera,kansägasvilapåföreställningenomensortsrationalitetsom
byggerpåoffentligaargumenttillvilkaallaisamhälletharsammatillgång,blir
översättningstankencentral.Detpartikuläraskallenligtdettatankesättöversättas
tilldetuniversella,vilketförHabermasinnebärattdetreligiösaskallöversättastill
ensekulärrationalitet.
Undertheconditionsofpostmetaphysicalthinking,whoeverputsfortha
truthclaimtodaymust,nevertheless,translateexperiencesthathave
theirhomeinreligiousdiscourseintothelanguageofascientificexpert
culture–andfromthislanguageretranslatethembackintopraxis.48
ÄvenomHabermasdetsenastedecenniettillståttreligionensinstrumentellavärde
bådepåindividuellochsamhällelignivå,drarhanidettasammanhangenskarp
gränsmellandenoffentligaarenanochformellapolitiskainstitutioner:
Certainly,everycitizenmustknowthatonlysecularreasonscount
beyondtheinstitutionalthresholdthatdividestheinformalpublic
spherefromparliaments,courts,andadministrations.49
Habermastryckervisserligenhårtpådistinktionenmellantroochvetande,men
menaråandrasidanattgränsenmellandetsekuläraochdetreligiösaärflytande.50
Denliberalademokratinsbeslutsfattandeförsamlingarskalldockhållasfriafrån
religiöstspråk,ochdeinsiktersomdereligiösaeventuelltharatterbjudamåste
översättastillettallmänttillgängligtspråkförattdetsekuläraskallkunnaförståoch
47Jürgen Habermas, Mellan nautralism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007).s.66
48 Jürgen Habermas, Religion and Rationality (Cambridge: Polity Press, 2002).s.76
49 Jürgen Habermas, ”Religion in the Public Sphere 2005,” The Holberg Prize Seminar (Holberg International Memorial Fund, 2005) 1-138.s.14
50 Jürgen Habermas, Faith and knowledge, Tacktal vid Frankfurter Book Fair, Frankfurt, den 15 oktober 2001.
22
dranyttaavdet.Habermasunderstrykerdockattdenliberalastatenintebör
förväntasigattallatroendebehövermotiverasinaställningstagandenpåetticke‐
religiöstspråk.Dettakrav,menarHabermas,börendastställaspåpolitikerinomde
statligainstitutionerna.51Dettadåstatenintefåromvandladetinstitutionella
skiljandetavreligionochpolitiktillen”orimligmentalochpsykologiskbörda”förde
religiösamedborgarna.52
IljusetavsinanyvunnainsikteromreligionharHabermasävenrevideratsinsynpå
religionensplatsidensekulärastatenskallutformas.
Theideologicalneutralityofstateauthority,whichguaranteesthesameethical
freedomsforeverycitizen,isincompatiblewiththepoliticalgeneralizationof
asecularisticworldview.53
Habermasvändersigalltsåmotsekularismenförståddsomenuppenbart
religionsfientligideologi,ochförsökerkompenserafördenasymmetriskabördahan
menarattdereligiösalängetvingatsutståidensekulärastaten.
Secularizedcitizens,insofarastheyactintheirroleascitizensofastate,
mayneitherdenyoutofhandthepotentialfortruthinreligious
conceptionsoftheworldnordisputetherightofbelievingfellowcitizens
tomakecontributionstopublicdiscussionsthatarephrasedinreligious
language.Liberalpoliticalculturemayevenexpectitssecularized
citizenstoparticipateineffortstotranslaterelevantcontributionsfroma
religiouslanguageintoapubliclyaccessibleone.54
51 Jürgen Habermas, Mellan nautralism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007). s.55
52 Jürgen Habermas, Mellan nautralism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007).s.57
53 Jürgen Habermas, ”On the Relations Between the Secular Liberal State and Religion,” Hent De Vries, Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World. (New York: Fordham University Press, 2006).s.260
54 Jürgen Habermas, ”On the Relations Between the Secular Liberal State and Religion,” Hent De Vries, Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World. (New York: Fordham University Press, 2006).s.260
23
EnligtHabermasvilardetalltsåettömsesidigtansvarpåbådereligiösaochicke‐
religiösaförattskapaettsamhälledärdereligiösakaninkluderas.
3.3. Habermassynpåöversättningensroll
Habermasmenaralltsåattdereligiösaärfriaattuttryckasigpådenoffentliga
arenan,dockmeddetväsentligaförbehålletattdemåsteöversättasinareligiösa
utsagortillettuniversellttillgängligtspråk.Dennaöversättningsuppgiftärdock
enligtHabermasettgemensamtochömsesidigtprojektochintebaraenuppgiftför
dereligiösa.55
Whereascitizensoffaithmaymakepubliccontributionsintheirown
religiouslanguageonlysubjecttotheprovisothatthesegettranslated,
thesecularcitizensmustopentheirmindstothepossibletruthcontent
ofthosepresentationsandevenenterintodialoguesfromwhich
religiousreasonsthenmightwellemergeinthetransformedguiseof
generallyaccessiblearguments.56
Strävandetattgenomöversättningfinnaensortsgemensamuniversellkärna
behöverdockenligtHabermasinteledatillenorättvissärbehandlingeller
exkluderingavdereligiösa.Dettasålängedeicke‐religiösaintarenvillighetattlära
fråndereligiösa.Habermaskognitivamodellmedbetoningpåvillighetenattlära
hardockkritiseratsförattdenförutsätterattskillnaderochkonflikterkan
överbryggasutanatttahänsyntillkulturellaellerlingvistiska
inkommensurabiliteter.DenkritiskafrågangentemotHabermasmodellblirdå:
”Howcanreligiouswaysoflifebetranslatedwithout,atbest,beingreducedinto
somethingsimilarorfamiliaror,atworst,beingignoredorrejected?”57Vadsom
55 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006).s.53 56 Jürgen Habermas, ”Religion in the Public Sphere,” European Journal of Philosophy April 2006: 1-25.
57 Lovisa Bergdahl, ”Lost in Translation,” Journal of the Philosophy of Education Society of Great Britain 2009: 31-44. s.34
24
riskerarattgåförloratiHabermasmodellärsåledesdeaspekteravreligionsom
intefinnerresonansidenliberalademokratin,ochdärmedintekännsigen,eller
ratas.Kraftenidennainvändninghängerdocksammanmedivilkenutsträckning
manmenarattspråkintebararepresenterarolikaordochbegrepp,utanockså
grundläggandeolikasättattsepåochförhållasigtillvärldenruntomkring.
Habermasärdockmedvetenomfleraavdeproblemsomärbehäftademed
översättning,bådevadgällerförvanskningaravinnehållet,menävenom
identitetsaspekterna:
Yet,themorethattheologyopensitselfingeneraltothediscoursesof
thehumansciences,thegreateristhedangerthatitsownstatuswillbe
lostinthenetworkofalternatingtakeoverattempts.58
Habermastillståralltsåenfaraförreligionensomliggeriattdesssärartriskeraratt
gåförloradiöversättningen.
Forreligiousdiscourseswouldloosetheiridentityiftheyweretoopen
themselvesuptoatypeofinterpretationwhichnolongerallowsthe
religiousexperiencestobevalidasreligious.59
Habermassermotbakgrundavöversättningensdilemmantreolikavägarför
teologin;denprotestantiskamedvadHabermasbeskriversomdenreligiösa
insiktentotaltfrikoppladfrånförnuftet,ellerdenandravägensominnebärvadhan
kallar”upplystkatolicism”somväljerattgeuppdetreligiösaspråketförattutsätta
sinaanspråkförenvetenskapligdiskussion.Dentredjevägenutgörsavvad
Habermaskallar”metodologiskateism”,ochledertillensortsavmytologisering.60
EttcentraltbegreppiHabermastänkandekringöversättningkopplattilldetheliga
ochdetprofanaärvadhankallarThelinguistificationofthesacred.Meddetta
begreppavserhanensortssublimeringsprocessdärdetheligaomvandlastillen
sortskonsensusföreställningomvadsomärviktigtiettsamhälle,där”theauthority
58 Jürgen Habermas, Religion and Rationality (Cambridge: Polity Press, 2002). s.73
59 Jürgen Habermas, Religion and Rationality (Cambridge: Polity Press, 2002). s.76
60 Jürgen Habermas, Religion and Rationality (Cambridge: Polity Press, 2002).s.76
25
oftheholyisgraduallyreplacedbytheauthorityofanachievedconsensus”.61
Föreställningenomdetheligasåsomnormerandeharsåledesidenliberala
demokratin,enligtHabermastänkande,ersattsavlagarsomettuttryckavfolkviljan.
Ettexempelpåensådanlingvistisksublimering,ochpåHabermastredjeväg,är
enligtHabermasöversättningenavuttrycket”människansomGudsavbild”till”alla
människorslikaochokränkbaravärde”.62SamtidigtproblematiserarHabermassjälv
översättningensmöjligheteritermeravattalltintegårattöversättaochtillståratt
någotväsentligtkangåmisteiöversättningsprocessen:“Secularlanguagesthat
simplyeliminatewhatwasoncethereleavebehindonlyirritation.Somethingwaslost
whensinbecameguilt.”63
Habermasmenarattsålängereligiöstspråkbärpåfördenliberalademokratin
värdefulltinnehållsomundandrarsigöversättningtillettfilosofisktspråkså
kommerintefilosofinvaresigattförtryckaellerersättareligionen.64Samtidigt
vinnläggersigHabermasomattdereligiösasinsikterskallkunnaöversättastillett
universellttillgängligtspråk,ochdärmedberikadenliberalademokratin.Dessa
relevantabidragutgörsenligtHabermasavdemoraliskaochexistentiellaaspekter
somdereligiösatraditionernabesitter.
Theforceofreligioustraditionstoarticulatemoralintuitionswithregard
tocommunalformsofadignifiedhumanlifemakesreligious
presentationsonrelevantpoliticalissuesaseriouscandidateforpossible
truthcontentsthatcanthenbetranslatedfromthevocabularyofa
specificreligiouscommunityintoagenerallyaccessiblelanguage.65
61Jürgen Habermas, The Theory of Communicative Action II: The Critique of Functionalist Reason, övers. T McCarthy (Cambridge: Polity, 1987).s.77
62 Jürgen Habermas, Mellan nautralism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007).s.36
63 Jürgen Habermas, ”Faith and knowledge,” Jürgen Habermas, The Future of Human Nature (Cambridge: Polity, 2005) 101-115. s.110
64 Jürgen Habermas, Religion and Rationality (Cambridge: Polity Press, 2002).s.79
65 Jürgen Habermas, ”Religion in the Public Sphere,” European Journal of Philosophy April 2006: 1-25.
26
EnligtHabermasmöjliggöröversättningenensortsvarsamsekulariseringsom
respekterarreligionenskärna.Hanuttryckerdettasomatt:”Themodefor
nondestructivesecularisationistranslation”.66
Denoffentligaarenansomenkonsensus‐gemenskapmedviljanattstartaidet
allmänna,möteridetpluralistiskasamhälletstorautmaningar.Jagkommeridet
följandeattredogöraförentänkaresomgåttdenomvändavägen,ochtagitsin
utgångspunktidenpartikuläraberättelsen.
4. JohnMilbank
JohnMilbankärprofessoriteologivaduniversitetetvidNottinghamochhargjort
sigkändsomdenkanskefrämsteföreträdarenfördeninomsamtidateologiså
inflytelserikaradikalortodoxaströmningen.Milbank,somräknassomenavdemest
namnkunnigapostmodernateologerna,harargumenteratförattteologinhar
anledningatttaavståndfrånföreställningenomettabsolut,objektivtellertidlöst
vetandetillförmånförenmernarrativellerhermeneutisksynpåkunskap.67
Modernitetensslut,somännuinteärfullbordatutanfortsattpågår,
innebärslutetpåettenhetligtsanningssystembyggtpåettuniversellt
förnuftsomtalaromförosshurverklighetenär.68
Milbankmenarattkritikenavmodernitetensamtdeinsiktersomdenpostmoderna
filosofinuppenbaratmedgernyamöjligheterförteologin.Milbankmenarvidareatt
enpostmodernförståelseavdetmänskligasubjektetochsynenpåkunskapoch
vetande,iviktigaavseendenliggernärmaredenförmodernaochantikaförståelsen
änvaddetmodernagör.
66Jürgen Habermas, The Future of Human Nature (Cambridge: Polity Press, 2005).s.114
67 Jayne Svenungsson, ”Postmodern teologi,” Moderne teologi : tradisjon og nytenkning hos det 20. århundrets teologer, red. Johannes Ståle Kristiansen och Svein Rise (Kristiansand: Høyskoleforlaget, 2008).
68 John Milbank, ”Postmodern kritisk augustinianism: En kortfattad Summa i fyrtiotvå svar till frågor som inte ställts,” Postmodern Teologi. En introduktion., red. Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson (Stockholm: Verbum Förlag AB, 2006).
27
Milbankbeskrivervidaredenmodernasekularismensomensortsalternativ
heretiskteologisomparasiterarpådenkristnateologin.Densekuläravärldsbilden
harenligtMilbanktvåkällor,enheretiskochenhednisk.Bådadessaperspektiv
delardockdengrundläggandeföreställningenomatttillvaronigrundenutgörsav
ontologiskskillnadochkaos.Dettaimotsättningtilldenkristnateologinsom
Milbankmenarutgårfrånettgrundläggandetillståndavfridellershalom.Den
heretiskaversionenavdetsekuläraexemplifierarMilbankmedblandannatThomas
Hobbessommenarattlagochsamhälleärnödvändigtförattregleraett”allaskamp
motalla”,medanMachiavellisstårsommodellfördenhedniskasekularitetendär
härskarenstyrmedvåldutanhänsyntillmoral.69
4.1. Detsekulärasommyt
”Engångfannsintedetsekulära”,såbörjarMilbanksmestberömdaverkTheology
andSocialTheory.IvadsomföljervisarMilbankpåhurbegreppsom´staten´,´det
sekulära´,och´privatreligion´,ärsocialakonstruktionerskapadeavdensekulära
sociologin.Milbankvisargenomsingenealogiöverdetsekuläraförnuftethur
liberalismenspolitikochekonomibyggerpåenvåldetsontologi.Milbankbeskriver
våldetsontologisom”areadingoftheworldwhichassumesthepriorityofforceand
tellshowthisforceisbestmanagedandconfinedbycounterforce”.70
Milbankanvändersigavbegreppetmythossombeteckningförensorts
grundberättelse,meningsskapandesystemellerparadigm,ochmenarattävendet
sekuläraärutryckförettmythospåsammasättsomolikareligionerärdet,ochatt
densekuläramodernitetenär:”nomorerationally´justifiable´thantheChristian
positionsthemselves”.71Milbankjämnarpådettasättutspelplanensåattdet
sekuläraochdetreligiösastårpåsammaepistemologiskagrundidetavseendeatt
bådavilarpåickebevisbaraantaganden.Dennaepistemologiskahållningfårsedan
konsekvenserförMilbankssynpåhurteologinskallförhållasigtilldensekulära
69 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006). s.32
70 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006). s.4
71 John Milbank, Theology and Social Theory (Oxford: Blackwell Publishing, 2006 (1990)).s.1
28
liberalastaten.Förominte(heller)detsekuläravilarpåverifierbaraantaganden
somgårattmotbevisa,utanpåenberättelse,såärinteargumentationiklassisk
bemärkelseenvägframåt.Milbankskiljersigidettaavseendefråntillexempel
AlasdairMacIntyresomsökermöjlighetentillargumentationmellanolika
traditioner.72
MacIntyre,ofcourse,wantstoargueagainstthisstoic‐liberal‐nihilist
tendency,whichis´secularreason´.Butmycaseisratherthatitisonlya
mythos,andthereforecannotberefuted,butonlyout‐narrated,ifwecan
persuadepeople–forreasonsof´literarytaste´–thatChristianityoffers
amuchbetterstory.73
Milbankärkritisktilldentraditionellavästerländskaföreställningenomreligiondå
hanmenarattsjälvareligionsbegreppetbärpåeninnebördavreligionsomskilt
ifrånetik,estetikochpolitik.74Milbanksegenförståelseavreligionkannärmast
beskrivassomontologiskt.AnnorlundauttryckthandlarreligionförMilbankom
”vadsomfinns”,ochdetsomstrukturerarvårverklighet.75
Anyconceptionofreligionasdesignatingarealmwithinculture,for
example,thatofspiritualexperience,charismaticpower,orideological
legitimation,willtendtoreflectmerelytheconstructionofreligion
withinWesternmodernity.Bycontrast,whatweareoftentalkingabout
whenwespeakofthereligious,arethebasicorganizingcategoriesforan
entireculture:theimages,word‐forms,andpracticeswhichspecify
”whatthereis”foraparticularsociety.76
72Se till exempel: Alasdair MacIntyre, Three Rival Verisions of Moral Theory (Notre Dame: University of Notre Dame Press, 1990).
73 John Milbank, Radical Orthodoxy, red. John Milbank (London: Routledge, 1999). s.331 74 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992). s.181
75John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.177‐178
76John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.177
29
Milbankvändersigmotattreligioneninteuppfattasipolitiskatermeroch
beklagarattreligioniställetförpassatstill”theprivatesphereofprivate
inspirationfortheindividualactivist”.77
Milbankavvisaräventankenpåattdetskullefinnasnågonmergrundläggande
berättelseänkristendomen,ochmenarattdensekuläraberättelsenärensortsfalsk
kopiaavdenkristnaberättelsen.Densekuläramodernitetenses,trotssinihärdiga
argumentationommotsatsen,somisjälvaverkettillsinnaturdjuptreligiösochi
grundenteologisk.DettakansägasvaragrundteseniJohnMilbanksberömdaverk
TheologyandSocialTheory.
4.2. Misstänksamhetframfördialog
Milbankärskeptisktillmöjligheternatillargumentationmellanolikatraditioner,då
hanintetrorpåförekomstenavnågotöverbryggandeneutraltförnufteller
rationalitet.Milbankärintehellerspecielltintresseradavdialogdåhanmenaratt
detintefinnsnågonaspektavtillvaronsomkanförståspåettfullödigtsättutan
hänvisningtilldenkristnauppenbarelsen.
It(RO)regardsnoelementinseculardiscourseassacrosanctandseesno
limitastohowatheologicaldiscoursemaychangeourperspectiveon
anything.ThereforeRadicalOrthodoxydeferstonoexpertsandengages
inno'dialogues',becauseitdoesnotrecognizeothervalidpointsofview
outsidethetheological.78
Dennapositionharkritiseratssomettteckenpåhybrisochsjälvtillräcklighetpå
grundavsinoviljatilldialogochlärandefrånandratraditioner.ROmenardockatt
detärdenliberalateologin(somgenomsinexkluderandetilltrotilldenegna
berättelsesprimatnärdetgällerattdefinieravadsomärframstegochvadsomär
77 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992). s. 182
78 Radical Orthodoxy: ”Twenty-four Theses”, thesis 5, citerad i James K.A. Smith, Introducing Radical Orthodoxy. Introducing a Post-secular Theology. (Grand Rapids: Baker Academic, 2005).s.70
30
myt),ochvisspostmodernteologi(genomsinaanspråkpåattgeuppmetafysiken),
somuppvisarhybris.79
Thewholenotionofdialogueisitselfboundupwithsuchanillusion
(ethnocentric),andliesadjacanttotheprogramofcomparativereligion.
Fortheeventofdialogue,sinceitsSocraticbeginnings,assumesa
commonlyrecognizedsubjectmatterandcertaintruthsthatcanbeagreed
aboutthissubjectmatterbyboth(orall)participants.80
Milbankföreslårattolikatraditioner,iställetfördialog,bordeägnasigåtömsesidig
misstanke(mutualsuspicion),ochmenarattvimåstelevaidenständigaspänning
somdetinnebärattintehatillgångtillsäkerkunskap.81Milbanksuppmaningomatt
ersättadialogmedömsesidigmisstänksamhetbördocksesiljusetavatthantolkar
dialogsomettutryckförendiskursdärdeinblandadeparternadelargemensamma
värderingarellerantagandenomvaddialogenhandlarom.Milbankmenaristället
attvarjetraditionbordedeltaisamtalmedandratraditioner,inteutifrånnågot
förmenttredjespråk,utanmedsinegenpartikularitetsomgrund.Fördenkristna
teologinsdelinnebärdettaattkonversationenmedandratraditionerskermedett
bibehålletfokuspåkyrkansuppdragattkallamänniskortillomvändelse.82Milbank
ställersigvidareavvisandetillattdialogskullevaraenprivilegieradvägtill
sanning.83
AsregardsChristiantheologyandpractice,weshouldsimplypursuethe
ecclesialprojectofsecuringharmonythroughdifferenceanda
79 James K.A. Smith, Introducing Radical Orthodoxy. Introducing a Post-secular Theology. (Grand Rapids: Baker Academic, 2005).s68
80John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.177
81 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.190
82John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).
83 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.181
31
continuoushistoricalconversationnotboundbytheSocraticconstraints
ofdialoguearoundaneutralcommontopic.84
MedMilbanksretorikskullemankunnasägaattdenliberalapluralismensjälvgör
sigskyldigtillensortsvåldgentemotdenkulturellamångfaldengenomattdenmed
hjälpavdenliberalabegreppsapparatenintvingarverklighetenidefastakategorier
somhörtillliberalismen.
Thetermsofdiscoursewhichprovideboththefavouredcategoriesfor
encounterwithotherreligions–dialogue,pluralism,andthelike(…)are
themselvesembeddedinawiderwesterndiscoursebecomeglobally
dominant85
Enligtdettasättatttänkasåärdenliberalademokratinssträvanefterattutgöraen
sortsvärdskapförpluralismenenproduktavmodernistiskasträvandensomsöker
detuniversellasdominansöverdetpartikulära.Milbankmenarattdetärmöjligtatt
jämföraenberättelsemedenannan,ochattfinnadenenabättreändenandra,utan
attanvändasigavnågonsortsföreställningomettneutralttredjespråk.Föratt
förklaradettaanvändersigMilbankavliknelsenomattmanförattlärasigtalatvå
språk,intebehöveretttredjespråksomnågonsortsöverbryggande
tolkningsverktyg.Intehellerärdetnödvändigtattbetraktadetenaspråketsom
ekvivalentelleröverlappandemotdetandra.Milbankmenarheltenkeltattman
talartvåolikaspråk:. “IsimplybecomeAmericanaswellasEnglish,ormore
Americanforatime,beforereverting”.86
84 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.190
85John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.175
86 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.343
32
So,foranalientonguetobecomprehensibleforus,neednotmeanthatwe
havefoundsomelinguisticequivalents,merelythatwehavebeguntobe
ourselvesalientoourformerselvesthroughtheprocessoftheencounter.87
Fråganinfinnersigdockomdet”tredjespråk”somMilbankintesägersigbehöva
snarareihansteorikansägasutgörasavdetgudomligaivilketvienligtMilbankalla
deltar(isynnerhetgenomkreativaaktiviteter).Dettaidenmeningattsjälva
föreställningenomöversättningkansägasimpliceranågonformavtranscendens
ellerbakomliggandeuniversellstruktursomvåraöversättningssträvandenkanta
spjärnemot.
4.3. Milbankspolitiskavision
Milbankspolitiskavisionstämmerurdenkristnaberättelsensomenligthanssynsätt
strukturerarhelavårtillvaroochbildavverkligheten.Denkristnaberättelsenomfattari
Milbanksteologialltochpositionerarallaandraberättelser.Dennasynfårnaturligtvis
ävenkonsekvenserfördialogenmellanolikatraditioner,somhosMilbankinneslutsi
kyrkan.
[S]toriesarenotsituatedwithintheworld;instead,fortheChristian,theworld
issituatedwithinthesestories.Theydefineforuswhatrealityis,andthey
functionasa‘metanarrative’,notinthesenseofastorybasedon,orunfolding
foundationalreason(Lyotard’ssense)butinthesenseofastoryprivilegedby
faith,andseenasthekeytotheinterpretationandregulationofallother
stories.88
Milbanktänkersigkyrkansomnärmastallomfattandeochsåinkluderandeattskillnader
(difference)hamnarinomkyrkan.
87 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.343
88John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.388
33
Tvärtomärkristendomenspeciell,eftersomdenisinöppenhetförskillnader–
förenoändligradnyatillägg,insikter,progressionermotGud–ocksåsträvar
efterattharmonieraalladessanyaskillnader”iKristikropp”ochhävdaratten
sådanharmoniverkligenkanexisteraommannärmarsigGudpårättsätt.89
Milbankäralltsåviligattaccepteraskillnadinomkyrkan,menparadoxaltnogalltsåinte
utanförkyrkan.Fråganblirdockvilkentypavskillnadsomäruttryckförenkreativoch
berikandemångfald,ochvilkenskillnadsomäruttryckförondska.Annorlundauttryckt:
“Whichdifferencesconstitutetheproliferationofallegoricalinterpretationsofcharity
andwhichareblindness,evil,sin?”90
HurtänkersigdåMilbankattGudsfridskallförmedlasfrånkyrkantilldetomgivande
samhället?Ellerannorlundauttryckt,vadinnebärdetpraktisktförMilbankattkyrkan
börbrytasigfrifråndenbegränsandeprivatasfärsomhanmenarattliberalismenhållit
kyrkanfångeni?Milbankssvarpådennafrågaärkristensocialism.91Skillnadenmellan
densekulärasocialismenochkristensocialismharattgöramedsynenpådet
gemensammagoda:
Thuswhereasasecularsocialismappearstowithdrawfromegotism
withreluctanceandrancour,asifitdesiredtopreventsomepeoplefrom
holdingtoomuchofthegenuinelygood,religioussocialism,withfarless
austerity,insistslikeAugustinethatonlythatwhichisincommonistruly
goodatall,...92
Milbankhävdarattsocialismeninteärdenrationalistiskaupplysningsproduktsom
mångamenar.Iställetframhållerhansocialismensomframväxturbesvikelserna
efterdenfranskarevolutionen:
89John Milbank, ”Postmodern kritisk augustinianism: En kortfattad Summa i fyrtiotvå svar till frågor som inte ställts,” Postmodern Teologi. En introduktion., red. Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson (Stockholm: Verbum Förlag AB, 2006).s.68
90Romand Coles, ”Storied Others and Possibilities of Caritas: Milbank and Neo-Nietzschean Ethics,” Modern Theology Oktober 1992. s.339
91 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.162
92 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.178
34
…itwasconcernedwithre‐establishing,albeitinamoreegalitarian
mode,bondsoffraternityandsolidaritywhichtranscendedamere
formalisticrespectforthefreedomandhappinessoftheotherperson,
andwasgroundedinasharedvisionofthesubstantivegoodwhichthe
firstsocialistsoftenassumedwouldbeareligiousone,expressedinsome
codeofritualpractice.93
Milbanksbetoningpåjustenuniversellsammanhållenidéomdetgodalivetparat
medhansbetoningpådenkristnateologinsochkyrkansöverhöghet,haravmånga
tolkatssomensortsromantiseringavteokratin.Milbanktänkersigdockdetta
universellaanspråksomnågottranscendentochständigtundflyende,somviinte
harfullåtkomsttill.94DennainsiktmenarMilbankbörledatillenödmjukare
epistemologisomundandrarsigmaktanspråk.
…transcendenceoffersathoughtoftheuniversalnotassomething
clearlygrasped,spatiallyfixedandoperable,butratherassomething
eternallypresentyetnofullyaccessible.Thisuniversalisinsteadonly
availableasdiverselymediatedbylocalpathways.95
Dettaimotsatstillimmanentaförsöktilluniversaliseringsomexempelvis
upplysningsfilosofiskahänvisningartillettgemensamtförnuft.96Milbankmenaratt
föreställningenomdettranscendentasomnågotmänniskanpåegenhandkan
kanalisera,ledertillattdetheligamanipulerasimaktsyftenochdärmedresulterari
absolutteokrati.Milbankförespråkariställetensynpåtranscendentuniversalitet
somnågotsomförmedlasidetpartikuläraochtasemotsomgåva.
Inotherwords,wherewhatis´incommon´isseenasmetaphysicallyand
trulyincommon,collectivityisseentoarisethroughtheuttermost
93 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.162
94 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.173
95 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.173
96 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.173
35
individualism,justasthetranscendentuniversalisonlyavailable
throughlocalandspecificrefraction.97
Milbanktaravståndfrånenförenkladföreställningomdetgudomligasomnågot
somindividenenkeltkankanalisera,kodifiera,ochdärmedanvändasomenkällatill
makt.Milbankmenarvidareattdetendastärmedensådanförenkladföreställning
omdetgudomligasomteokratiskabsolutismblirmöjlig.Milbankmenarävenatt
teokratininågonmeningförutsätterensekulariseradsfärsomdenkanstyraöver.
Outsidethisimperialmonopolyofthesacral,adrainedandthereby
'secular'spherestartedtoemerge.Andindeed,withoutsuch
secularization,theocracyisinconceivable,sinceatheorywhichlimits
ruleonlytoasacralclasswithamonopolyondivinemediation,
requirestheretobeadistinctsecularsphereovertoexercisethis
authority.98
MilbankkontrasterardenabsolutateokratinmedsamhällensomdetgamlaIsrael
ochAten,därhanmenarattmänniskansrelationtilldetgudomligavarindirekt
förmedlad,ochparticipatorisk,ochdetdärmedintehellerfannsteokratielleren
tydligtseparatsekulärsfär.
5. Diskussion
SomframgåttovanärHabermasochMilbanktvåolikatänkare,bådevadavserderas
respektivefilosofiskagrundantaganden,menävenvadgällerinriktningenpåderas
arbete.Habermasharåsinsidagjortsigkändsomenavdenliberalademokratins
främstateoretiker,medanMilbankåsinsidaskrivermedetttydligtfokuspåden
kristnateologinsöverhöghet,ochharidetnärmastegjortakademiskkarriärpåatt
utmåladensekuläraliberalismensomvillolära.Habermassocialliberalismmed
97 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.178
98 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.173
36
rötternaimarxismen,ochMilbanksvurmandeförkristensocialismvittnardock
bådaomeninsiktomattdendemokratiskaformenmåstefyllasmedettinnehåll.
BådeHabermasochMilbanksakademiskaarbetekanläsassomettutryckfören
brottningmedfråganomhurviskapardetgodasamhället.
5.1. Religion–kultur,mytellerrationalitet
HabermasochMilbanksskiljersigmarkantåtvadgällerderassynpåvadreligion
är.Habermassträvanatturreligiösatraditionerextraheravissamoraliskaeller
existentiellaresurseravslöjareninstrumentellsynpåreligion.Milbankharåsin
sidaenmerontologisksynpåreligionsomnågotsomstrukturerarhelavår
uppfattningomtillvaron,ochsomomöjligtkanbegränsastillenvisssfärav
tillvaron.DenamerikanskastatsvetarenWendyBrownmenarattdenförhärskande
synenpåkulturochreligionsomnågotmanmedvetetväljer,gårtillbakapåden
liberalamänniskosynensbetonandeavrationalitetochförmåganattvälja,ett
synsättsomhonävenfinnerhosHabermas.99
EnligtHabermassynsåframstårreligionjustsomantingenenfrivilligtvaldkällatill
inspiration,ellerenförtryckandekultur.Dennaseparationmellanrationalitet
(förståttsommotsatsentilloförnuft)ochpartikulärakulturellauttryck,serBrown
somsignifikantförheladetliberalaparadigmet.100Denliberalabetoningenpå
valfrihetochrationalitetgörocksåattkulturella,kollektivaidentiteterblir
problematiskafördenliberalademokratin,dådeunderminerarantagandetomen
offentligrationalitetsomöverskriderkulturellochreligiöspartikularism.101Enligt
Brownsålederdennasyniförlängningentillenmotsättningmellanåenasidan
kulturochreligion,ochåandrasidanindividuelltmoralisktsjälvbestämmande.99 Wendy Brown, ”Subjects of Tolerance. Why We Are Civilized and They Are the Barbarians.,” Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World., red. Hent DeVries (New York: Fordham University Press, 2006).s.300
100 Wendy Brown, ”Subjects of Tolerance. Why We Are Civilized and They Are the Barbarians.,” Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World., red. Hent DeVries (New York: Fordham University Press, 2006).s.300
101 Wendy Brown, ”Subjects of Tolerance. Why We Are Civilized and They Are the Barbarians.,” Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World., red. Hent DeVries (New York: Fordham University Press, 2006).s.313
37
Dennamotsättningkanuttryckasgenomföreställningenatticke‐liberalaindivideri
någonmeningärslavarunderkulturochreligion,medanupplystaliberalerfrittkan
väljaattvarakulturellaellerreligiösainsikter:
…cultureiswhatnon‐liberalpeoplesareimaginedtoberuledand
orderedby,butliberalpeoplesareconsideredtohavecultureor
cultures.(…)Rather,‘wehaveculture,whileculturehas‘them’;orwe
haveculture,whiletheyareaculture.Orweareademocracy,whilethey
areaculture.Thisasymmetryturnsuponanimaginedopposition
betweencultureandindividualmoralautonomy,inwhichtheformer
vanquishesthelatterunlesscultureissubordinatedtoliberalism.102
Milbanksmerorganiskasynseriställetreligionsomnågotsomstrukturerarhela
vårverklighetochstyrvåraval,ochsärskiljerdärförintereligionifrånexempelvis
berättelser,kulturerellertraditionersomkansägashasammafunktion.Milbank
betonarreligionensombärareavensammanhållandeföreställningomdetgoda,
någotsomhanmenarattdenliberalademokratinäriavsaknadav:
Forwherethereisnopublicrecognitionoftheprimacyofabsolutegood
asgroundedinsomethingsuper‐human,thendemocracybecomes
impossible,foritisnolongersupposedthatoneshouldevensearchfor
theintrinsicallydesirable.Itthenfollowsthatpeoplecanonlyfindout
whatthey‘should’desire,orevenaboutthepossibleobjectsofdesire,
fromthevery‘mass’processesthataresupposedtorepresentonlythe
generaldesiresofthepeople.103
EnavdecentralaskillnadernamellanHabermasochMilbankrörfråganhuruvida
detärmöjligtattskiljadetmytiskafråndetrationella,ochmöjligheternatillattpå
såsättskiljareligionenfråndetsekulära.EnligtHabermasärdetbådemöjligtoch
102 Wendy Brown, ”Subjects of Tolerance. Why We Are Civilized and They Are the Barbarians.,” Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World., red. Hent DeVries (New York: Fordham University Press, 2006).s.299
103 John Milbank, ”Liberality versus Liberalism,” Telos 2006: 6-21.s.19
38
önskvärtattgöradennaåtskillnad,ävenomhantillstårattgränsernainteär
knivskarpa.104Milbankmenaråsinsidaattensådandistinktionvarkenärmöjlig
ellerönskvärd.HabermasochMilbankkansägasrepresenterartvåolikafilosofiska
skolorisynenpådetmytiskaochdetrationella.Denförstagörenskarpdistinktion
mellanmytellerberättelseåenasidan,ochrationellargumentation,ådenandra.
Manmenarenligtdettasättatttänkaattdetmytiskamåsteöversättasgenomnågon
formavrationaliseringsåattickereligiösakanförstå.Denandraskolanhävdaratt
ävendenmestrationellaochvetenskapligahållningäruttryckförensorts´mythos´,
idenmeningenattdenäruttryckförenvärldsbildvarsgrundantagandenytterst
settintekanbevisas.Denandraskolanskullealltsåtillståattreligionärmytisk,
därförattallttänkandeinågonmeningärmytiskt.Fråganomhuruvidadetär
möjligtattskiljapåmytochpårationalitetfårnaturligtviskonsekvenserförvilka
spelreglersomskallgällapådenoffentligaarenan,dettadåett´bör´implicerarett
´kan´.Habermaskanalltsåsessomenrepresentantfördenförstaskolan,medan
Milbankärenrepresentantfördenandra.
Enavmångasomkritiseratdetliberalautskiljandetavreligionfrånandra
traditionerärdenamerikanskefilosofenRichardRorty,sommenarattdenna
gränsdragningisigärirrationell:
Thereishypocracyinvolvedinsayingthatbelieverssomehowhaveno
righttobasetheirpoliticalviewsontheirreligiousfaith,whereaswe
atheistshaveeveryrighttobaseoursonEnlightenmentphilosophy.The
claimthatindoingsoweareappealingtoreason,whereasthereligious
arebeingirrational,ishokum.105
Inomliberaldemokratiteoriutgörreligiösaantagandenellerreligiöstspråkdet
kanskefrämstaexempletpåpremissersominteomfattasavalla,ochdärmedavisas
fråndetdemokratiskasamtaletochdessinstitutioner.IsinbokDemocracy&
TraditionfrågarsigdockRortyvadsomegentligenavsesmedreligiöstspråk:
104 Jürgen Habermas, ”Faith and knowledge,” Jürgen Habermas, The Future of Human Nature (Cambridge: Polity, 2005) 101-115. s.109
105 Richard Rorty, Philosophy and Social Hope (London: Penguin, 1999).s.172
39
Allhumanbeingscarryaboutasetofwordswhichtheyemploytojustify
theiractions,theirbeliefs,andtheirlives....Ishallcallthesewordsaperson's
`finalvocabulary'.106
Rortybeskrivervissaordsomslutgiltiga(final)idenmeningenattomdessaord
ifrågasättssåhardessanvändareintemöjlighetattförklarademmedandraord
utanatthamnainågonformavargumentativtcirkelbevis:”Thosewordsareasfaras
hecangowithlanguage;beyondthemthereisonlyhelplesspassivityoraresortto
force”.107
AttklassificeraävenRortys”finallanguage”somreligiöstspråk,ochdärmedställa
detutanfördenpolitiskadiskussionen,tydliggördeproblemsomärbehäftademed
detliberalakravetpåattställareligionenutanfördetpolitiskasamtaletelleratt
beläggadetmedöversättningskrav.Denpolitiskaliberalismenställersigdock
avvisandetillattgåinipolitiskdebattomgemensammasamhällsproblemutifrån
partikularitet.Frågan,somocksåROställt,ärdockvadsomhänderomviinte
tillåterdetpartikulärasomgrundfördetvivillförmedla.Vadskulletillexempel
händaomvibegränsadedetoffentligasamtalettillattendastbehandlasådantsom
vilarpåpremissersomomfattasavalla?
5.2. Omdenoffentligaarenan
Iliberalteoriframstårdenliberaldemokratiskastatensoffentligaarenasomen
neutralsfärmedneutralaspelreglersomintegynnarnågonochdärallaparter
bemötsjämlikt.Engrundläggandekritikfrånradikalortodoxateologerärdockatt
självaföreställningenomdenoffentligaarenansomenseparatsfärärdjupt
problematisk.Dettadådenbyggerpåtankenomtillvaronsindelningioffentligtoch
privat,någotmanmenarärenliberalföreställningsnarareänenkristendito.Då
religionidennauppdelningtraditionellthänförtstilldenprivatasfären,menarman
106 Richard Rorty, Contingency, Irony and Solidarity (Cambridge: Cambridge University Press, 1989).s.73
107 Richard Rorty, Contingency, Irony and Solidarity (Cambridge: Cambridge University Press, 1989).s.73
40
frånradikalortodoxthållattdettaärettsättförstatenatttämjakyrkangenomatt
berövadensininneboendepolitiskasprängkraft.
…unless´public´isredefined,beingpublicisagameatwhichtheChurch
willinevitablylose,inpartbecausetheverydistinctionofpublicand
private(…)isaninstrumentbywhichthestatedomesticatesthe
Church.108
PåliknandesättmenardenamerikanskelitteraturvetarenStanleyFishattden
liberalaindelningenavtillvaroniolikaseparatasfärersåsomoffentligtochprivat,
politisktochreligiöst,utgörengrundläggandeskillnadjämförtmedhurtillexempel
mångamuslimerserpåtillvaron.Fishexemplifierarmeddentypisktvästerländska
fråganhuruvidaUSA:smilitärainterventioneriMellanösternvarattbetraktasom
uttryckförettreligionskrig,någotsomdenamerikanskaadministrationenvärjdesig
motavrädslaförattstötasigmedrestenavdenmuslimskavärlden.Fishpoängär
attdetärsjälvafrågan“Ärdettaettreligionskrig?”,somärsjälvakriget.Annorlunda
uttryckt,attdetärjustmöjlighetenattdelaintillvaroniolikaseparatasfärer,såsom
andligt,politiskt,etc.somärdetsomkonfliktenhandlarom.
Whatthismeans(…)isthatinmattersofreligion‐‐andIwouldsayinany
matter‐‐thereisnopublicspace,completewithdefinitions,standards,
norms,criteria,etc.,towhichonecanhaverecourseinordertoseparate
outthetruefromthefalse,therevolutionaryfromthecriminal.Andwhat
thatmeansisthatthereisnocommonground,atleastnocommon
groundonwhichapartisanflaghasnotalreadybeenplanted,thatwould
allowsomeoneorsomebodytorenderanindependentjudgmentonthe
legitimacyofthedeclarationsthatissuefromBinLadenandhisfollowers
aboutthereligiousbasesoftheiractions.
Indeed,onlyifthereweresuchapublicspaceorcommongroundcould
thequestion"Isthisareligiouswar?"bearealquestion,asopposedtoa
tendentiousthesispretendingtobeaquestion,whichitis.Thatistosay,
108William Cavanaugh, Theopolitical Imagination. Discovering the Liturgy as a Political Act in an Age of Global Consumerism. (London: t&t clark, 2005).s.54
41
thequestion"Isthisareligiouswar?"isnotaquestionaboutthewar;itis
thequestionthatisthewar.ForthequestionmakesassumptionsAl
Qaedamembersareboundtorejectandindeedarewarringagainst:that
itispossibletodistinguishbetweenreligiousandnon‐religiousactsfrom
aperspectiveuninflectedbyanyreligionorideology…109
ÄvendenamerikanskeantropologenTalalAsadharkritiseratföreställningenom
denoffentligaarenansomenneutralplatsochframhållitattävendennaplatsharen
historikmedvissavärdenochenvisslogik:
Thepublicsphereisnotanemptyspaceforcarryingoutdebates.Itis
constitutedbythesensibilities‐memoriesandaspirations,fearsand
hopesofspeakersandlisteners.(…)Thustheintroductionofnew
discoursesmayresultinthedisruptionofestablishedassumptions
structuringdebatesinthepublicsphere.Morestronglytheymayhaveto
disruptexistingassumptionsinordertobeheard.110
Enklareuttrycktsåkanömsesidigförståelseintesägasuppnåsutanattbådaparter
uppvisarenvillighetattförändrasinågonmån.Genomattingåirelation,ochgenom
genuinaförsökattförstådenandre,sågårbådaparterförändradeurprocessen.111
Habermasharunderdetsenastedecennietframhållitjustömsesidigheteni
översättningsprojektetdåhanmenarattdensekulärastatenmåsteöppnauppsig
förattlyssnaochlärafråndereligiösa.
Acomplementarylearningprocessiscertainlynecessaryonthesecular
sideunlessweconfusetheneutralityofasecularstateinviewof
109Stanley Fish, ”Postmodern Warfare: The Ignorance of our Warriour Intellectuals,” Harper Magazine juli 2002.
110Talal Asad, Formations of the Secular: Christianity, Islam, Modernity. (Stanford: Stanford University Press, 2003). s.185
111Den amerikanske sociologen Craig Calhoun har beskrivit denna process som att ´translation´medför ´transformation´. Via Internet: http://www.ssrc.org/blogs/immanent_frame/2008/09/15/translation-and-transformation/ (Acessdatum: 2009-04-30).
42
competingreligiousworldviewswiththepurgingofthepoliticalpublic
sphereofallreligiouscontributions.112
MotbakgrundavAsadstilltrotilldenoffentligaarenanspåverkanavnyadiskurser,
ochHabermastalomömsesidigtlyssnande,kundemanmöjligenantaattde
religiösaskulleförmåattpåsiktpåverkadenlogiksomstrukturerardetoffentliga
samtalet,ienfördereligiösapositivriktning.Mankandockifrågasättaomden
liberalastatensöppenhetärtillräckligförattensådanomstruktureringskallkunna
ske,dådeninteparasmedenvillighettillförändring.Habermasuppvisaren
villighetattlyssnatilldereligiösa,menvillighetentycksstannavidförståelsens
gräns.
Habermas’scognitivemodelofunderstandingisproblematicsinceit
seemstoassertthatdifferencescanbeovercomewithouttheinterference
ofculturalandlinguisticincommensurabilities.113
TerryEagletonärinnepåsammalinjeisinkritikavdensortsenhetskultursominte
ärvilligattöppnauppsigförandrakulturerserfarenheter:
Thetruth,however,isthatnoculturalbeliefiseverextendedtosizable
groupsofnewcomerswithoutbeingtransformedintheprocess.Thisis
whatasimplemindedphilosophyof“integration”failstorecognize.
ThereisnoassumptionintheWhiteHouse,DowningStreet,orthe
ElyséePalacethatone’sownbeliefsmightbechallengedorchangedin
theactofbeingextendedtoothers.Acommoncultureinthisview
incorporatesoutsidersintoanalreadyestablished,unquestionable
frameworkofvalues,leavingthemfreetopracticewhicheveroftheir
112Jürgen Habermas, ”Notes on a post-secular society,” Sign and Sight - Let´s talk European (2008).
113 Lovisa Bergdahl, ”Lost in Translation,” Journal of the Philosophy of Education Society of Great Britain 2009: 31-44. s.34
43
quaintcustomsposenothreat.Suchapolicyappropriatesnewcomersin
onesense,whileignoringtheminanother.114
Habermasmenarvisserligenattdetreligiösaharnågotatttillföradensekulära
statenvadavsermoralochmening,ochattdereligiösaochdesekuläradärförmåste
ingåiettömsesidigtlyssnande.Habermashardocksomtidigarenämntsen
tämligenpragmatiskochinstrumentellsynpåreligionochtalarom”thereasonable
attitudeofkeepingone´sdistancefromreligionwithoutclosingone´smindtothe
perspectiveitoffers.”115UtandetreligiösamenarnämligenHabermasattdetsekulära
samhälletblandannatskulle”avskärasfrånviktigaresursertillmeningsskapande”,
samtgåmisteomdetreligiösasförmågaatt”artikuleramoraliskaintuitioner”.116
Habermasmenardockattdensortsberättelsesomdenreligiösatraditionenstår
förochdenrationellaargumentationsomdetsekulärastårförstårikonfliktmed
varandra.117Därförkvarstårkravetpåattdessareligiösainsiktermåsteöversättas
tillettallmänttillgängligtspråk.Habermasbeskrivningavdetsekulärasom
rationelltochdetreligiösasomicke‐rationelltellermytisktavslöjardärför,trots
hansönskanommotsatsen,enasymmetrisksynpåförhållandetmellandereligiösa
ochdensekulärastaten.Detäralltsåislutändanändåalltiddetreligiösasomskall
översättastilldetuniversellttillgängligapådensekulärastatensvillkor.
TalalAsadserdockriskermeddenhabermaskaöppenhetendådenriskeraratt
förkrympadetreligiösatilldetsomdenkankompletteradensekulärastatenmed:
Istheassumptionthatbyappealingtotheconscienceofthenation
religiousspokespersonscanevokeitsmoralsensibilities?Thedifficulty
hereisthatgiventhemoralheterogeneityofmodernsocietyreferredto
above,nothingcanbeidentifiedasanationalconscienceoracollective
moralsensibility.Soistheassumptionthenthatreligious114Terry Eagleton, ”Culture & Barbarism Metaphysics in a Time of Terrorism,” The Commonweal. A Review of Religion, Politics and Culture den 27 mars 2009.
115Jürgen Habermas, The Future of Human Nature (Cambridge: Polity Press, 2005).s.113
116Jürgen Habermas, Mellan nautralism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007). s.58
117 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006).s.94
44
spokespersonscanatleastenrichpublicargumentsbyjoininginpublic
debates?Butevenliberalpoliticiansdon’tmerelyengageinpublictalk
forthesakeof"enriching"it.118
HabermastarisindialogmedJosephRatzingeravståndfråndenreligionsfientliga
sekularismenochgeruttryckförinsiktenomattintebaratroendemåsteintaett
självprövandeochkritisktförhållningssätttillsinaövertygelser,utanävendet
sekuläramedvetandetbörintaett”självreflexivtförhållningssätttillupplysningens
gränser”.119Habermasmenardockattdereligiösamåstegeuppsinaexklusiva
anspråkidenliberalastaten:
Dettaanspråkpåtolkningsmonopolochomfattandelivsgestaltning
måstereligionengeuppiochmedkunskapenssekularisering,
statsmaktensneutraliseringochdenallmännareligionsfriheten.120
Milbankharvisserligenargumenteratförattteologinprecissomdenpostmoderna
filosofinharanledningatttaavståndfrånföreställningenomettabsolut,objektivt
ellertidlöstvetandetillförmånförenmernarrativellerhermeneutisksynpå
kunskap.MenMilbankskulle,motHabermascitatovan,sannoliktinvändaattdet
liberalakravetpådereligiösaattgeuppsinareligiösaanspråkpåattsjälvafå
avgörahurderasberättelseskalltolkasochlevas,ärettuttryckfördensekulära
statensförmentatolkningsmonopol.IlinjemeddettavägrarMilbankattgeupp
teologinsuniversellaanspråk.Dockmåsteman,somJayneSvenungssonblandandra
påpekat,:
…skiljamellanapologetiskaanspråkpåattkunnabevisadenkristna
teologinsuniversalitetochsjälvaanspråketpåuniversalitet,vilket
enbartkangörasutifrånvårändligaellerpartikulärahorisont.121
118Talal Asad, Formations of the Secular: Christianity, Islam, Modernity. (Stanford: Stanford University Press, 2003).s.187
119Jürgen Habermas, Mellan naturalism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007).s.38
120Jürgen Habermas, Mellan naturalism och religion. Filosofiska uppsatser. (Göteborg: Daidalos, 2007).s.38
45
Habermasmenardock,tillskillnadfrånMilbank,attdemodernaföreställningarna
omlegitimitetenikonstitutionelllag,rättsväsendeochmänskligarättigheter,är
oberoendeavreligiösaellermetafysiskatraditioner.122HabermasochMilbankär
dockbådakritikeravdenförmentaneutralitetenhossekularismen.
Theideologicalneutralityofstateauthority,whichguaranteesthesame
ethicalfreedomsforeverycitizen,isincompatiblewiththepolitical
generalizationofasecularisticworldview.123
Milbankutmålardetsekulärasomanti‐kristetochärointresseradavatttatillsigav
andratraditionerserfarenheterändenkristna.Milbankmenarattinteens
naturvetenskapenharnågonprivilegieradtillgångtillsanning,ochintepåegen
handförmårskapaenverkligontologi.124Dettadå“naturalscientificknowledgeis
alsoamodeofnarration”.125Frågansominfinnersigärjudockomdetintefinns
någothosdetsekulärasomMilbankfinnergott?Ellersomdenamerikanske
religionsvetarenJeffreyStoutformleratdet:”iftheplentitudeofGod´striuneinner
lifeshinesforthinallofcreation,cannottheologydiscernsomesuchlightin
democraticpoliticalcommunity?”126OmMilbanktillstårattdenliberalademokratin
trotsalltkanåterspeglanågotavGudsgodaförmänskligheten,öppnarhanimplicit
uppförensekulariseradpolitisksfär,ochärdåiStoutsmeningintelikaradikalsom
hanframställersig.MenomMilbankvidhållerattdetintefinnsnågotgottiden
modernademokratinskulledettainnebäraattkristnaintekanförenasmedicke‐
kristnaikampenförexempelvisrättvisaidensekulärademokratin,ochMilbanks
teologiförtjänardå,enligtStout,attstämplassomutopiskochsekteristisk.127
121 Jayne Svenungsson, ”Postmodern teologi,” Signum 2004.
122 Hent De Vries och Lawrence Sullivan, , Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World (New york: Fordham University Press, 2006).s.49
123 Jürgen Habermas, ”On the Relations Between the Secular Liberal State and Religion,” Hent De Vries, Political Theologies. Public Religions in a Post-Secular World. (New York: Fordham University Press, 2006).s.260
124 John Milbank, Theology and Social Theory (Oxford: Blackwell Publishing, 2006 (1990)).s.259
125 John Milbank, Theology and Social Theory (Oxford: Blackwell Publishing, 2006 (1990)).s.263
126 Jeffrey Stout, Democracy & Tradition (New Jersey: Princeton University Press, 2004).s.104
127 Jeffrey Stout, Democracy & Tradition (New Jersey: Princeton University Press, 2004).s.105
46
5.3. Omdialogensmöjligheterochöversättningensdilemman
Religionensdilemmaidenliberalademokratinskullekanskekunnagestaltasmed
följandecitatavAlasdairMacIntyreomsamtidateologi:
Wecanseetheharshdilemmaofawould‐becontemporarytheology:
[1]Thetheologianbeginsfromorthodoxy,buttheorthodoxywhichhasbeen
learntfromKierkegaardandBarthbecomestooeasilyaclosedcircle,in
whichbelieverspeaksonlytobeliever,inwhichallhumancontentis
concealed.
[2]Turningasidefromthisaridin‐grouptheology,themostperceptive
theologianswishtotranslatewhattheyhavetosaytoanatheisticworld.But
theyaredoomedtooneoftwofailures.
Either[a]theysucceedintheirtranslation:inwhichcasewhattheyfind
themselvessayinghasbeenturnedintotheatheismoftheirhearers.Or[b]
theyfailintheirtranslation:inwhichcasenoonehearswhattheyhaveto
saybutthemselves.128
EnligtMacIntyresliknelseståriöverfördmeningreligiösatraditioner,somgenom
översättningvillförmedlasinaövertygelsertilldetomgivandeicke‐religiösa
samhället,införenvalsituationdärbådaalternativenäroönskade;antingenlyckas
deöversättasinaövertygelserpåbekostnadavattinnehålletkorrumperas,ellerså
misslyckasdeIsinöversättning,ochingenförstårvaddevillförmedla.Habermas
tycksvarabekantmedproblemetochexemplifierarmeddetkristna
syndabegreppetsöversättningtillskuld:
Secularlanguagesthatsimplyeliminatewhatwasoncethereleavebehind
onlyirritation.Somethingwaslostwhensinbecameguilt.129
128AlasdairMacintyre,"GodandtheTheologians",iAgainsttheSelf‐ImagesoftheAge,UniversityofNotreDamePress:NotreDame,Indiana,1978,s.12‐26
129 Jürgen Habermas, Faith and knowledge, Tal vid mottagande av fredspris, Frankfurt, den 15 oktober 2001.
47
DetfaktumattMilbanktalarutifrånenkonfessionellståndpunktutgöringet
problemförhonomdådetenligthonomintefinnsnågotalternativ.Dettaeftersom
hanmenarattförekomstenavettneutraltperspektivellerutgångspunktär
illusorisk.TillskillnadfrånHabermasserhandetintesomsinuppgiftattfinnaen
positionellermetodförattmedlamellanolikatraditioner.Milbankäristället
intresseradavattframhållaettoförblommeratpartikulärt,ochdistinktkristet
perspektiv.DärHabermasgenomöversättningförsökerfinnaekvivalentauttryck
mellanolikatraditioner,menarMilbankiställetattföreställningenomekvivalensär
falsk,ochattdetfaktumattvikanläraossfleraolikaspråkellertraditioner,beror
påattvisamtidigtkanlevaiolikadiskurserochtraditioner.130
DärHabermasiliberalandasättersintilltrotilluniverselltöverbryggandemetoder
ochteorier,såstårMilbankkvarisinpartikularitetmedensortstilltrotillatt
stötandeochblötandemellanolikatraditionerledertillensortsharmonigenom
skillnad(harmonythroughdifference),ensortskonversationsomintelåtersig
begränsasavföreställningaromneutralitet.131GrahamWard,somvidsidanav
MilbankärdenkanskemestnamnkunnigeföreträdarenförRO,geruttryckerför
sammatankegångar:
Therealquestionsabouttherelationofdifferentfaithcommunitiesand
traditionsonlyemergeaswelearntolivetogetherwithoutfear.We
cannotpresupposetheoutcome,asliberalChristianpluralismsdidin
theirneo‐Kantianespousalofdifferentsymbolictakesontheone
ultimatereality.Wecannotsolvethecomplexityoftherelationbefore
therealquestionshaveemerged.132
EnligtROärdetpåmarken,ikonkretasituationer,sommänniskormöts,
konfronteras,ochlöserkonflikter.Så,därHabermasförsökerattöverbrygga
partikuläratraditionergenomrationellaprocedurer,såstruntarMilbankidenna
ansatsförattiställetuteslutandefokuserapådenkristnaberättelsen.Dettadå
130 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006). s.343
131 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.190
132Graham Ward, Cities of God (New York: Routledge, 2000).s.258
48
Milbankmenarattalltsomfinnsärpartikuläratraditioner,ochsökandeefter
universalitetidettasammanhangärfåfängt.FörHabermastycksdockdetfaktum
attöversättningmellantvåspråkärmöjligt,vittnaomensortsuniversalitet.
Myreflectionspointtowardthethesisthattheunityofreasononly
remainsperceptibleinthepluralityofitsvoices–asthepossibilityin
principleofpassingfromonelanguagetoanother–apassagethat,no
matterhowoccasional,isstillcomprehensible.133
Självaöversättningsaktenkanhärsägasvittnaomnågontingtranscendent.
HabermasförståelseavtranscendensärdockpräglatavKantsdistinktionmellan
dettranscendentaochdettranscendentala. 134DettranscendentaavserhosKantdet
somliggerbortomdenimmanentavärlden,ochsomviintekannåempirisk
kunskapom,medandettranscendentalaavserdenteoretiskamöjlighetentill
kunskapomdetsomliggerbortommöjligheternatillsinnesintryck.135Habermastal
omtranscendensskalldärförförståssomenimmanentsträvanefterdetuniversella,
någotsomalltsådenfaktiskamöjlighetentillöversättningtycksvittnaom.Kanske
kanmandraenparallelltillNietzschesomjutrotssinnihilistiskahållningändå
hadeentilltroatthankundeförmedlanågonformavmeninggenomsinaverk.Med
Nietzschesord:"IamafraidwecannotgetridofGodbecausewestillbelievein
grammar."136Habermasmenaralltsåattdetivarjepartikulärtspråkfinnsnågon
formavgemensamellerförenandeuniversalitet,ochförsökerpådettavisatt
formuleraentredjevägmellantotalenhetochtotalolikhet.
Languagesthemselvescontainthepotentialforarationalitythat,
expressingitselfintheparticularityofaspecificgrammar,reflectsthelimits133 Jürgen Habermas, Postmetaphysical thinking: Philosophical essays. (Cambridge: Polity Press, 1992). s.117 134 Ali Muhammad Rizvi, Habermas’ conception of “transcendence from within”: An interpretation. (Victoria: La Trobe University, 2007). s.9: “To the extent that Habermas is a Kantian, he espouses what can be termed as transcendentalism, however, to the extent that he is a Hegelian, he believes in a thoroughgoing detranscendentalisation”. Se även: Jürgen Habermas, “From Kant to Hegel and Back Again – The Move Towards Detranscendentalisation”, European Journal of Philosophy. 1999; 7 (2): 129-157.
135"I call all knowledge transcendental if it is occupied, not with objects, but with the way that we can possibly know objects even before we experience them." - Critique of Pure Reason, A12
136Nietzsche.Twilight of the Idols, Ch. 2
49
ofthatgrammarandatthesametimenegatesthemintheirspecificity.
Reason,whichisalwaysboundupwithlanguage,isalsoalwaysbeyondits
languages.Onlybydestroyingtheparticularitiesoflanguages,whicharethe
onlywayinwhichitisembodied,doesreasonliveinlanguage.Itcanpurge
itselfoftheresidueofoneparticularity,ofcourse,onlythroughthe
transitiontoanother.Thismediatinggeneralityisattestedtobytheactof
translation.137
HabermasdrartillskillnadfrånMilbankentydliggränsmellanett
traditionsberoendenarrativtförhållningssätttillsanning,åenasidan,ochett
rationelltargumenterande,ådenandra.138DärMilbankframhållerattvarjetradition
harsinaegnareglerförargumentation,sökerHabermasefteruniversellaregler.
Habermasförsökerhärlämnatraditionernadärhänochläggeriställetenerginpå
procedurielletik.DettaförhållningssättvittnaromHabermasstarkatilltrotill
människansinneboenderationalitet.Habermasförsökerilinjemeddettafastställa
metoderförattextraheradenivarjetraditioninneboendeuniversella
rationaliteten.FörattdettaskallvaramöjligtmenarHabermasattvarjetradition
måstegegodaskälförsinaövertygelser:
Andonthatbasisofmutualrespectwhenitcomestocontentiouspolitical
issuescitizensoweoneanothergoodreasonsfortheirpolitical
statements.139
Frågansominfinnersigärdockvadsomavsesmedgodaskäl,ochinteminst,vem
somskallavgöraargumentensgiltighetochkraft.DenbrittiskefilosofenNicholas
WolterstorffskritikavRawlsharidettaavseendebäringpåHabermas:”Itwould
137 Jürgen Habermas, On the Logic of the Social Sciences. övers. S. Weber Nicholsen and J. Stark, Cambridge: Polity Press, 1988. s.144. citerad i Nicholas Adams. Habermas and Theology. University Press, Cambridge, 2006. s.53-54 138 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006).s.21
139 Jürgen Habermas, ”Religion in the Public Sphere,” European Journal of Philosophy April 2006: 1-25.
50
takeagooddealofexegeticindustrytofigureoutwhatRawlsmeansby´reasonable´,
andevenmoretofigureoutwhathemeansby´rational´”.140
DenkanadensisketeologenJamesK.A.Smithharbeskrivitdenradikalortodoxa
skepsisenmotrationalistiskargumentationtillförmånförettnarrativt
förhållningssättsomattkyrkaninteharenapologetik,utanärenapologetik.
Themodeofculturalengagementinthemarketplaceofideas,then,isnot
syllogisticdemonstrationbutnarrativepersuasion–tellingstories.(...)
Thechurchdoesnothaveanapologetic;itisanapologetic.141
Milbankförsökerpådettavisattframhålladenegnatraditionensellerberättelsens
överlägsenhetgenomattvisapådessförmågaattövertygagenomskönhetoch
begripliggörandeavtillvaronsomhelhet.142
5.4. Omdetenskildaochdetallmänna
Närdetgällerhurolikatraditionerskallkunnalevaifredligsamexistenblirfrågan
omvadsomskiljerossåt,ochvadsomförenar,central.Ärvienbartenskilda
individerochtraditioner,ellerfinnsdetöverbryggandeochförenandelikhetersom
knyterosssamman?Dettaklassiskaproblemsompåengelskaoftabenämns”The
oneandthemany”,rymmermångaavdeproblemsomHabermastarsiganvad
gällerdetpartikulärasrelationtilldetuniversella,ellerannorlundauttrycktom
relationenmellanenhetochmångfald.ÄvenförMilbankärdennafrågacentral:
...wecanreappropriateourWesternlegacy,notasthehistoryofan
evolutionaryprogressawayfromreligionandtowardshumanfreedom
andcontrol,butratherasthehistoryofatremendousrevoltagainst
140 Robert Audi och Nicholas Wolterstorff, Religion in the Public Squares. The Place of Religious Convictions in Political Debate. (Lanham: Rowman & Littlefield Publishers, Inc., 1996). s.98
141 James K.A. Smith, Introducing Radical Orthodoxy. Introducing a Post-secular Theology. (Grand Rapids: Baker Academic, 2005). s.181
142 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992). s.190
51
eitherparticularismorthecultofuniversalizablepower,inthenameof
thetrancendentGood.143
Habermasserenfaraiattenhetstänkande,universalismellermetafysiskttänkande
blirtillenförtryckandenorm,ochutgörhärgenomsittpost‐metafysiskatänkande
enreaktionpåKantochHegel.Habermasinvändningmotreligionärjustattdeär
partikuläratraditionermedförmentuniversellaanspråk.144Habermas
argumenterariställetförensortsuniversalismsomöverbryggarpartikulära
traditioner,genomattsökaentredjevägmellanåenasidanHegelsframhållandeav
detuniversellaöverdetpartikulära,ochåandrasidanRortysochLyotards
framhållandeavdetpartikuläraöverdetuniversella.DettadåHabermasmenaratt
ettförstarktbetonandepåtillvaronsenhetgenomuniversellaanspråkriskeraratt
ledatillförtryckavdetavvikande.SamtidigtsåproblematiserarHabermasvadhan
kallardenradikalakontextualismensomdenframträderhosexempelvisLyotard
ochRorty.145Habermaskritiserardenradikalakontextualismenförattsjälvhämta
sinnäringfrånensortsomvändmetafysik:“Themetaphysicalpriorityofunityabove
pluralityandthecontextualisticpriorityofpluralityaboverunityaresecret
accomplices”.Habermasuniversalismäricke‐metafysisk,ellerpostmetafysisk,och
fokuserariställetpåattsökahittadetsomförenardetpartikuläraochdet
universella.
HabermaskanbeskrivassombådeHegelianochKantian.HanärKantianiden
meningenatthanhållerfastvidrationalitetenstranscendentalakraft,ochhanär
Hegelianidenutsträckningsomhanbetonardetmänskligaförnuftetsberoendeav
historiskafaktorer.146
Habermasföreställersigdettasomensortsminstagemensammanämnarens
processdärhandestillerardetsomärgemensamturmångfaldenavpartikulära
traditionerochspråk.FörHabermastycksmöjlighetentillattförenadetenskilda143 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.175
144 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006).s.92 145 Jürgen Habermas, Postmetaphysical thinking: Philosophical essays. (Cambridge: Polity Press, 1992).s.115 146 Ali Muhammad Rizvi, Habermas’ conception of “transcendence from within”: An interpretation (Victoria: La Trobe University, 2007).s.9
52
ochdetallmännaliggaisjälvakommunikationen,elleriöversättningsmöjlighetatt
gåfrånettspråktillettannat.Milbankmenarattföreställningenomdet
transcendentasomnågotmänniskansjälvkankanalisera,ledertillattdetheliga
manipulerasimaktsyftenochdärmedresulterariabsolutteokrati.Milbank
förespråkariställetensynpåtranscendentuniversalitetsomnågotsomförmedlasi
detpartikuläraochtasemotsomgåva.147
HabermasochMilbankärbådapost‐metafysikeridenmeningenattdetarsin
utgångspunktifråndetpartikulära.Detfinnsfördemingetsättattundkommavårt
egetspecifikaperspektivvarifrånvimednödvändighetalltidtarvårutgångspunkt.
Dåvibefinnerossivårtegetspråkochvåregentraditionfinnsdetingetsättatt
förståvärldenutifrån,utanbarautifrånvårapartikulärautgångspunkter.Men
medanHabermasmenarattdetiallapartikuläratraditionerfinnsettförenande
förnuftavuniversellnatursomkanöverbryggaochförena,såmenarMilbankatt
endastteologinförmårattöverbryggametafysiken.DärHabermassökerefteren
immanenttranscendensinifråntraditionen(transcendencefromwithin),såtänker
sigMilbankattuniversalitetenmedierassomgåvaavdenHeligeAnde.
Habermasmenarattkritiskreflektionöverdenegnatraditionendistanserar
individenfråndensammaochpåsåsättgördenmindreauktoritativ.148Milbank
menariställetidettasammanhangattdetintefinnsnågotsättattundkommaden
egnatraditionensauktoritetdåindividenshelatänkandeärpräglatavtraditionen
ochsåattsägaopererarinomdensamma.Problemetinomdettaområdeuppstårtill
exempelnärdereligiösaförväntaskläavsigsinreligiösaidentitetförattfåträdain
pådenoffentligaarenan.Dåreligionförmångamänniskorstårförnågotdjupt
personligtmedexistentielladimensionerlåtersigintedettaidentitetsavklädande
görassåenkeltsommångaliberalatänkareföreställersig.MedNicholas
Wolterstorffsord:
Itbelongstothereligiousconvictionsofagoodmanyreligious people
inoursocietythattheyoughttobasetheirdecisionsconcerning
147 John Milbank, Being reconciled: ontology and pardon (London: Routledge, 2003).s.178
148 Nicholas Adams, Habermas and Theology (Cambridge: University Press, 2006).s.205
53
fundamentalissuesofjusticeontheirreligiousconvictions.Theydonot
viewitasanoptionwhetherornottodoit.149
Milbanksinvändninghandlardockinteprimärtomhuruvidaensådanprocessär
möjlig,utanheltenkeltomdemaktanspråkbaseradepåenförmentneutralitetsom
densekuläraöverhöghetenmedför.
Ärvidåigrundenolikaellerlika?DärpostmodernatänkareenligtMilbanktenderar
attbetonaskillnadensomdenytterstaverkligheten,villMilbankiställetbetona
enhetochalltingsdeltagandeidetgudomliga.150Milbankssvarpådenpostmoderna
ontologisomhanmenaruteslutandefokuserarpådetsomskiljerossåt,ochleder
tillenvåldetsontologi,äriställetenfredensontologisomfokuserarpådetsom
förenar.151HosMilbankutgörsdennaförenandetranscendentauniversalitet,som
förmårattförenaochselikhetmellanallaskillnader,avdetgudomliga;“Christianity
istherefore(…)somethinglikethe´peacefultransmissionofdifference´,or
´differencesinacontinuosharmony´.152
VadhjälperdetdåattmedMilbankföreställasigetttillståndavontologiskfred
ochharmoninärvileverienvärldprägladavkonfliktochvåld?Milbankssvar
gårutpåattdennaföreställninghjälperossattavslöjaochmotverkavåldsom
ennödvändighet.
Butithelpsmore,becauseitindicatesthatthereisawaytoactinaviolent
worldwhichassumestheontologicalpriorityofnon‐violence,andthis
wayiscalled´forgivenessofsins´.153
149 Robert Audi och Nicholas Wolterstorff, Religion in the Public Squares. The Place of Religious Convictions in Political Debate. (Lanham: Rowman & Littlefield Publishers, Inc., 1996).s.105
150 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.422
151 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.416
152 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.422
153John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.416
54
DenbrännandefråganförMilbankärdockhuruvidafruktenavdennaontologiska
skillnadärempirisktpåvisbar.Annorlundauttryckt,omkyrkanförmårattlevaut
förlåtelseochinkluderingivärlden.
6. Avslutandereflexioner
Vibärallapåberättelserellerföreställningaromvadsomytterstsettärviktigtoch
eftersträvansvärt,värdefulltochgott,moralisktelleromoraliskt,heligtochprofant.
Dessaberättelserkanvaraexplicitaellerimplicita,menförmedlasallaavolika
gemenskaper,traditionerellerkulturersomharstorinverkanpåbådeden
individuellaidentitetenochdenkollektiva.154Traditionelltharsekulärastateristor
utsträckningantagitenmonopolställningitermeravattdefinieraoffentligoch
politiskidentitet.Itaktmedattflerochflertalaromvårtsamhällesompost‐
sekulärtkommerdockenökadmedvetenhetomattvårasocialaidentiteterinte
baraformerasavensortstillhörighet–dentillnationalstaten–utanavenmängd
olika,iblandrivaliserande,gemenskaper.Detmångkulturellasamhälletharbidragit
tillattproblematiseradenliberalaföreställningenomdenoffentligaarenansomen
neutralplatsdärindividerkankommasammanochlösagemensammaproblem
genomrationellasamtal.
EttnärtidasvensktexempelärrapportenHotmotvärdegrundochdemokrati–en
lägesbildfrånMalmö155,somblevresultatetavattregeringengavFörsvarshögskolan
iuppdragattstuderautvecklingenavreligiösradikaliseringMalmöstadsdelen
Rosengård.Irapportenframladesettantalförslagförhurmanfrånstatensoch
kommunenssidaskullekommatillrättamedvadrapportenkallarislamistisk
extremism.Ettavdessaförslaglöd:
DetfinnsettbehovavattgranskaallakulturföreningariMalmöoch
154 Charles Taylor, A Secular Age (Cambridge: Harvard University Press, 2007).s.16
155 Magnus Ranstorp och Josefine Don Santos, Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö, Centrum för Asymmetriska Hot och TerrorismStudier (CATS) (Stockholm: Försvarshögskolan, 2009-01-28)
55
dessabörredovisasinaverksamheteridetalj.Delsbörmangranskavilka
föreningardetärkommunenfinansierarochhuruvidadessaegentligen
intebedriverkulturverksamhetutanreligiösverksamhet.156
Idenefterföljandedebattenhördesrösteromattpersonernasomvaritföremålför
studien”intevarmottagligaförrationellaargument”ochattde”servärldenien
svartvitskala,deondaochdegoda”.Isammadiskussionframfördessomenmöjlig
vägframåtatt”samarbetamedförnuftigareligiösaauktoritetersomkanövertygade
härungamännenmedreligiösaargument”.157
Irapportenframträderenbildavreligionsomnågothotfullt,icke‐rationellt,särskild
frånkulturellverksamhet,ochsomkrävernågonformavöversättningföratt
kommunikationmedicke‐religiösaskallvaramöjlig.Dessutomkanbildenav
religionsomettsamhällsomstörtandehotmotdemokratinsägasförstärkasavdet
faktumattdetärFörsvarshögskolansomstårbakomrapporten.Ettparallellt
exempelärdenbrittiskatankesmedjainriktadpåsäkerhetspolitik,somnyligen
publiceradeenrapportsommenadeattlandetsliberalavärderingarunderminerade
denbrittiskastatenskampmotterrorismen.Rapportenvarnadeför“misplaced
deferencetomulticulturalism”ochförhursocialfragmenteringochenalltmerdelad
synpåsinhistoria,identitet,målochvärderingar,letttillenförsvagadstat.158
Konfliktenmellandenliberalademokratinochdetmångkulturellasamhälletbliri
dessabådaexempeltydliga,isynnerhetvadavsersynenpåreligionsomnågotsom
hotarhomogeniteteninationalstaten.Debattenomreligionensrollidenliberala
statenhandlarsåledesinteminstomdemokrati.Vemskallfåvaramedidet
offentligasamtalet,ochpåvemsvillkorskallsamtaletske?Detfinnsidenna
avvägningenuppenbarriskattdevarsreligiösauttryckintetillkännagespolitisk
156 Magnus Ranstorp och Josefine Don Santos, Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö, Centrum för Asymmetriska Hot och TerrorismStudier (CATS) (Stockholm: Försvarshögskolan, 2009-01-28) s.21 157 Skånskan.se/Malmö, 2009-01-28. “Radikaler ser världen i svart-vitt” Via Internet: http://www.skanskan.se/article/20090128/NYHETER/750560885/1004 (Acessdatum: 090505)
158 Prins Gwyn och Robert Salisbury, ”Risk, Threat and Security: The Case of the United Kingdom,” RUSI Journal februari 2008: 22-27. s.23
56
legitimitetidenliberalademokratin,ochdärmedberövasmöjlighettillinflytande
denparlamentariskavägen,somenkonsekvenshemfalleråtfundamentalism.159Att
somHabermasinågonmeningsedistinktionenoffentligt–privat,som
sammanfallandemeddistinktionenuniversellt–partikulärt,öppnardärföruppför
ettpolitisktlandskapdärvitvingasförläggavåradjupasteidentiteter,övertygelser
ochkänslorutanfördenpolitiskaarenan.Fokusenpådetallmännaochdet
gemensamma,manifesteradisträvanatttranscenderadetpartikulära,lederdärför
lätttillattskillnadochmångfaldignoreras.ParadoxaltnogtycksalltsåMilbank,
genomatttadenegnapartikuläratraditionenpåallvar,erbjudaenpolitikmed
störrerespektförmångfalden,änHabermaspolitikutformadförmänniskani
allmänhet.
GemensamtförHabermasochMilbankärderasinsiktomattettgottsamhälle
behövernågonformavförenandegemensamföreställningomdetuniversella.I
Habermasfallkandennaföreställningsägasvaraberättelsenomattviförattkunna
samexisteramåstetonanedvårpartikuläraberättelse,alternativtöversättadentill
ettspråksomallaförstår.160Milbanktaralltsåtvärtomsinutgångspunktien
partikulärberättelse–denkristnaberättelsen.BådeHabermasochMilbankbetonar
dockriskernasomärbehäftademeduniversalitetitermeravdesspotentialför
förtryck.HabermasochMilbankskiljersigåtpåettbetydandesättvadgällerdet
sättsomdesökertillgångtilldetuniversella.FörHabermashandlardetomattur
olikapartikulärauttryckextraheraensortsimmanenttranscendens.Denna
universalitetmanifesterasiensortsrationalitetsomerfarsimöjlighetentillenheti
mångfaldenavolikaspråkochtraditioner.Milbanksföreställningomtranscendens
ärtillskillnadfrånHabermasandlig,ochgårtillbakapåMilbanksontologisominte
kännernågrafastagränsermellandetnaturligaochdet”övernaturliga”;det
159Ola Sigurdson, Det postsekulära tillståndet: Religion, modernitet, politik (Göteborg: Glänta produktion, 2009). Kapitel 8160Den amerikanske teologen Stanley Hauerwas har beskrivit den liberala berättelsen som berättelsen att vi inte har någon berättelse: "… our primary story is that we have no story, or that the stories that we have must be overcome if we are to be free. Thus, we demand a universal standpoint so that the self may reach a point from which it can judge and choose objectively among competing particularistic stories; in short, we seek a story that frees us from the adventure." Se: Stanley Hauerwas, The Hauerwas Reader (Durham: Duke University Press, 2001). s.250
57
naturligaärävendet”övernaturligt”.161Milbankmenarhärattdetuniversellaerfars
idetpartikulära,menattdetkommertillosssomgåvagenommediering,ocherfars
ofullkomligt.
Milbanksvisionförsamhälletitermeravdenkristnaberättelsensöverhöghetstår
häristarkkontrasttilldenliberalademokratinsidealomdeträttasföreträde
framfördetgoda.Hanssynpåalternativaföreställningaromdetgodasåsom
heretiskablirproblematiskaienliberaldemokratiinriktadpåprivatiseringav
sådanaföreställningar,alternativtenviljaattkompromissaomdessa.162Milbank
menarattdenkristnaberättelsenärenmetaberättelsesompositionerarandra
rivaliserandeberättelserochärdärförovilligtillteoretiskaförhandlingarmed
andraberättelserförattfinnanågonformavkompromissmedandratraditioner.
Dettadådialogochkompromissmedandratratitioneriställetskulleledatillatt
andraberättelserkomattpositioneradenkristnaberättelsen.163Milbank
förespråkariställetensortspraktiskkonversationmellanolikatraditionermed
utgångspunktiderasrespektivepartikuläraberättelser.Milbankbenämnerdetta
somensortsharmonigenomskillnad(harmonythroughdifference),ensorts
konversationsomintelåtersigbegränsasavföreställningaromneutralitet.164
MilbankspositionliggernäradenamerikanskateologenKristenDeedeJohnsons
tankaromattdenmestfruktbaradialogenoftauppstårikonkretapraktiker:
Weneednotassumethattheonlywaytosecurestabilityandjustice
withinapluralistpoliticalsocietyistofindlanguageandargumentsupon
whichweallcanagree.(…)themostfruitfulkindsofdialoguehappen
throughtheinteractionofconcretepractices.165
161 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006). s.208
162 John Milbank, ”Liberality versus Liberalism,” Telos 2006: 6-21.s.19
163 John Milbank, Theology and Social Theory (Oxford: Blackwell Publishing, 2006 (1990)).s.1
164 John Milbank, ”The End of Dialogue,” Christian Uniqueness Reconsidered. The Myth of a Pluralistic Theology of Religions, red. Gavin D´Costa (New York: Orbis Books, 1992).s.190
165 Kristen Deede Johnson, Theology, Political Theory and Pluralism (Cambridge: Cambridge University Press, 2007).s.241
58
DärHabermasförsökerfåtillståndenneutralarenamedvissaspelreglerfördialog
mellanolikatraditioner,placerasmångfaldenavolikaberättelserhosMilbank
underdenkristnaberättelsenöverhöghet.DenkritiskafrågantillMilbankblirdock
vargränsengårförhurmycketskillnadsomkanrymmasinomhanexpansivakyrka.
Härblottläggsvadjaguppfattarsomenväsentligskillnadisynenpåvadsomskiljer
olikatraditioneråt.HosHabermasframställsskillnadersomepistemologiskaoch
därmedsommöjligaattöversättaeller”upplysa”bort.Habermasmetodologiska
ateismkanhärsägasfungerasomensorts”neutral”teoriellertredjespråksom
syftartillattöverbryggakulturellaskillnader,ochpåsåsättnåkonsensus.Sådana
teoriervisarsigdockoftastvaraalltannatänneutrala,förattisälletvidnärmare
granskningvisasigdeattutgöradoldamaktanspråk.Meddenamerikanske
teologenStanleyHauerwasord:"Thoserepresentativesofthe´public´with´all
humility´assumetheyaresuperiortoothertraditionsbecausetheycan´appreciate´
othertraditionsinamannerothertraditionscannotappreciatethemselves."166
HosMilbankframställsiställetskillnadersomontologisktbetingade,dockintesom
konfliktartade,utansomanalogisktrelaterade.167AlltingförenashosMilbankidet
gudomliga.DenkritiskafrågantillMilbankblirdockpåvilketsätthansföreställning
omfredensontologiharnågonreellpåverkanpålivetärochnu.Historisktsetthar
jukyrkan,äveninnannominalismensgenombrott,långtifrånalltidvittnatom
fredensontologiskaprimat,ellerförmåttattinkluderadenskillnadsomMilbank
tänkersiganalogisktförenadidetgudomliga.GivetMilbanks,avdeLubacochvon
Balthasars168integralistisktinspireradeteologi,somtänkersigdenimmanenta
naturensomgudomligtgenomsyradeller”övernaturlig”,skullemankunnase
Habermasförsökattöversättadetreligiösatillettrationelltspråksomettuttryck
166 Stanley Hauerwas, The state of the university: academic knowledges and the knowledge of God (Malden: Wiley-Blackwell, 2007).s.58‐59
167 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.290
168FördenschweizisketeologenHansUrsvonBalthasarfinnerdetfilosofiskaproblemetomdetenskildasförhållandetilldetallmännasinlösningiinkarnationen.BalthasarharhärbeskrivitKristussomdenkonkretuniverselle.DetuniversellamåstedärförenligtBalthasartolkasiljusetavdetpartikulära.Se:HansUrsvonBalthasar,TheGloryoftheLord,Vol.1,SeeingtheForm,övers.ErasmoLeiva‐Merikakis(SanFransisco:IgnatiusPress,1982),496‐506
59
fördentyskaintegralismsomMilbanktaravståndifrånpågrundavdessomvända
strävanattnaturaliseradet”övernaturliga”(naturalizethesupernatural).169
VadgällerHabermassåuppfattarjaghansöversättningskravsomproblematisktur
minsttreolikaaspekter;psykologiskt,politiskt,ochepistemologiskt.Ipsykologisk
meningkankravetpådensortstudelningavdereligiösaspersonlighetersomdet
innebärattinågonmeningdelauppsittlivienoffentligsekulärrationalitet,ochen
privatandligrationalitet,sägasförutsättaennärmastschizofrenkapacitet.Detkan
visserligeninvändasattviallabebormångadiskursersamtidigt,ochatt
översättningmellanolikatraditioneridenmeningenständigtpågår,vilketMilbank
menar.170IHabermasfallhandlardocktudelningenomettformelltkrav,vilketjag
menargördetpsykologisktproblematiskt.
Intressantattfunderapåianslutningtilldiskussionenomöversättningensdilemma
ärvarfördennästanuteslutandehandlaromkommunikationmellanreligiösaoch
icke‐religiösa.Varförskulledennatypavkommunikationvaramerproblematiskän
denmellanolikatraditionerellerkulturermedolikametafysiskaeller
antropologiskagrundantaganden?Varförservitillexempelintesammadebattom
problembehäftademedkommunikationmellankommunisterochliberaler,eller
mellannaturrättsanhängareochsocial‐konstruktivister?
Rentpolitiskt,såfinnerjagettsystemdärmedborgarnaförväntasundertryckaoch
omformulerasinadjupastliggandemotivproblematiskt.Kravetpåattreligiösttal
skallöversättastillettuniversellttillgängligtspråkkanävenförståssomettbrott
motdenliberalapluralismenstankeomattvarochenharrättenattuttryckasig
medsinegenunikaröst.171Härinfinnersigävenproblematikenkringdenliberala
statenstämligensnävadefinitionavvadsomutgörpolitik.HosHabermasärdet
främstparlamentetsomärarenanförpolitik,medanmeniradikalortodoxt
tänkandeharenvidaredefinitionochävenserreligionsompolitik.
169 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.207
170 John Milbank, Theology and Social Theory, 2:a uppl. (Oxford: Blackwell Publishing, 2006).s.343
171Rowan Williams, Civil and Religious Law in England: a Religious Perspective, Royal Courts of Justice, London, den 7 februari 2008.
60
Epistemologisktfinnerjagvidare,ilikhetmedMilbank,ingengrundförantagandet
attsåkalladereligiösaskälskullevaraväsensskildafrånsåkalladesekuläraskäl
ellerrationalitet.Dettafårnaturligtvislångtgåendekonsekvenserför
föreställningenomdenoffentligaarenansomenneutralsfär.
DenamerikanskafilosofenJudithButleruppmärksammarisinbokWhoSingsthe
NationState?,någraavdeutmaningardenalltmermångkulturellanationalstaten
ställsinför.Honexemplifierarmedhurdenamerikanskanationalsången,under
kravallernaiKalifornienvåren2006,sjöngspåspanskaavmexikanskainvandrare,
någotsompresidentGeorgeBushkritiserade.
If,asBushclaimedatthetime,thenationalanthemcanonlybesungin
English,thenthenationisclearlyrestrictedtoalinguisticmajority,and
languagebecomesonewayofassertingcontroloverwhobelongsand
whodoesnot.172
Butlerserdemexikanskainvandrarnasgemensammasjungandepåsittmodersmål
somensortssubversivaktsomutmanarochundergräverdenindividualismochde
föreställningaromettgemensamtspråksomhonsersomtypiskafördenliberala
nationalstaten.
Boththeontologiesofliberalindividualismandtheideasofacommon
languageareforfeitedinfavorofcollectivitythatcomestoexerciseits
freedominalanguageorasetoflanguagesforwhichdifferenceand
translationareirreducible.173
Butlersexempelomdenpåmodersmålframfördaallsångensomensubversivakt
påminneromdenradikalortodoxasynenpåkyrkansliturgiersompolitiska
handlingarochomkyrkansomenrespublica.MedWilliamCavanaughsord:
172 Judith Butler och Gayatri Chakravorty Spival, Who Sings the Nation-State? (Oxford: Seagull Books, 2007).s.59
173 Judith Butler och Gayatri Chakravorty Spival, Who Sings the Nation-State? (Oxford: Seagull Books, 2007).s.62
61
TheChurchasBodyofChristtransgressesboththelineswhichseparate
publicfromprivateandtheboardersofnation‐states,thuscreatingspaces
foradifferentkindofpoliticalpractice…174
GemensamtförbådeButlerochradikalortodoxateologerärviljanattutmanaen
förmentneutralliberalismsombetraktaralternativakulturersompotentiellahot,
menävenattvidgaramarnafördenpolitiskafantasin.Menomdoktrinenom
sekularism,somsedanlängeregleratdenoffentligaarenan,vilarpåepistemologiska
upplysningsprinciperomenautonom,universell,rationalitet,somtillochmed
Habermastenderarattöverge,hurskalldårelationenmellanreligionochden
liberalademokratinseut?Ärdetdåensmöjligtattföraett"offentligtsamtal",eller
skullevivarautlämnadeåtenkakafoniavolikaspråkochtraditioner?Habermas
uppmjukade”modusvivendi”‐liberalismkansessomensortskompromissföratt
räddadenoffentligaarenanochdetoffentligasamtaletundanettsammanbrott.Det
postsekulärasamhällettycksställadenliberalademokratinsoffentligaarenainför
tvåvalmöjligheter:
1.Attbliverkligtoffentligochlåtaenmångfaldavtraditionertaplatsisamtalet,
menutanattpåförhandregleradet,ochdärmedtariskenattblienplatsför
kakafoni.
2.Attifortsättningenfinnasigiattalltflermänniskorinteärintresseradeavatt
deltaiettsamtalsomkräveravdemattdeinågonmeningklyver,ellerprivatiserar
delaravsinidentitet.Vilketisinturskullefåödesdigrakonsekvenserför
demokratin.
Ikorthettycksdenoffentligaarenansödeståinförvaletattantingenbliengenuint
offentligkakafoni,ellerensekteristisksamtalsklubbförliberaler.Utmaningenkan
ävenuttryckasitermeravattsökabehålladetsekulära(förståttsomstatens
neutralitetifråganomvadsomär"detgodalivet"),utanattfördenskullhemfallaåt
sekularism(förståttsomdoktrinenattdenoffentligaarenanskallreglerasaven
neutral,icke‐religiös,sekulärrationalitet).DettaärdenutmaningsomHabermas
174 William Cavanaugh, Theoplitical Imagination. Discovering the Liturgy as a Political Act in an Age of Global Consumerism. (London: t&t clark, 2005).s.90
62
tagitsigangenomsinnyaöppenhetmotreligion,somsökerinkluderaandra
traditionerochpåsåsätträddadenoffentligaarenangenomettvidgatsamtal.
Denökademångfaldenavolikakulturerochreligionerställerdenliberalastaten
införhögrekravpåinkluderingochanpassningavänvadsomhittillsskett.I
synnerhetitermeravöppenhetmotenalltstörregruppavbefolkningensominte
serdetsommöjligtattrelegeradelaravsinapersonligaövertygelsertill”den
privatasfären”,elleratttvingasomformuleradem.JagserHabermastalomoch
komplementäraläroprocessersompositivauttryckfördennainsikt,ävenomjag
menaratthanävenfortsättningsvis,trotstalommotsatsen,utsätterdereligiösaför
enasymmetriskbörda.JaguppfattarvidareMilbanksradikalakritikavliberalismen
somuppfriskandeochnyttigidetattdenjämnarspelplanenmellanreligiösaoch
icke‐religiösa,mendensaknarimångastyckenkonkretiseringochexempelpå
praktisktillämpning.
DenlankesiskekärnfysikernVinothRamachandraharargumenteratföratt
nationalstatenbörbetraktas,intesomensammanslutningavindivider,utansomen
gemenskapavmedborgarehemmahörandeiolikagemenskaper(acommunityof
communallyembeddedcitizens).Medettsådantsynsättblirkulturellochreligiös
mångfaldintebegränsadtilldenprivatasfären,utaninbegriperhelalivet.
Theanswertothenakedpublicsquare,then,isnotasacredpublic
squareenvisionedbyreligiousnationalists(…)butacivicpublicsquare:
aplaceofpublicmoraldiscourse,whichmustofnecessitydrawonthe
resourcesofthevariousreligiousandothercommunitiesthatcomprise
thepolity.175
Vadgällerhurolikatraditionerskallkunnalevaifredligsamexistenssåärkanske
integrundproblemetdetvikallarreligionochdärmedsärskiljerfrånannan
mänskligaktivitet,utansnararemedvilkenattitydvibemöterdenAndre,med
rädslaochmisstänksamhet,ellermedkärlekochnyfikenhet.
175Vinoth Ramachandra, Subverting Global Myths. Theology and the Public Issues Shaping Our World. (Downers Grove, IL: IVP Academic, 2008). s.154
63
7. Litteraturförteckning
CiteradearbetenAdams,Nicholas.HabermasandTheology.Cambridge:UniversityPress,2006.
Asad,Talal.FormationsoftheSecular:Christianity,Islam,Modernity.Stanford:StanfordUniversityPress,2003.
—.GenealogiesofReligion.London:JohnHopkinsUniversityPress,1993.
—.”Q&AInterviewwithTalalAsad.”AsiaSource(2002).
Audi,RobertochNicholasWolterstorff.ReligioninthePublicSquares.ThePlaceofReligiousConvictionsinPoliticalDebate.Lanham:Rowman&LittlefieldPublishers,Inc.,1996.
Baggini,Julian.”Therise,fallandriseagainofsecularism.”PublicPolicyResearchden14februari2006:204‐212.
Bergdahl,Lovisa.”LostinTranslation.”JournalofthePhilosophyofEducationSocietyofGreatBritain2009:31‐44.
Berger,PeterochL.”TheDesecularizationoftheWorld.”Berger,Peter.TheDesecularizationoftheWorld:AGlobalOverview.GrandRapids/Cambridge:Eerdmans,1999.
Biggar,Nigel.”‘God’inPublicReason.”StudiesinChristianEthics2006:9‐19.
Brown,Wendy.RegulatingAversion.ToleranceintheAgeofIdentityandEmpire.NewJersey:PrincetonUniversityPress,2008.
Brown,Wendy.”SubjectsofTolerance.WhyWeAreCivilizedandTheyAretheBarbarians.”PoliticalTheologies.PublicReligionsinaPost‐SecularWorld.Red.HentDeVries.NewYork:FordhamUniversityPress,2006.
Butler,JudithochGayatriChakravortySpival.WhoSingstheNation‐State?Oxford:SeagullBooks,2007.
Calhoun,Craig.HabermasandthePublicSquare.CambridgeMass.:MITPress,1992.
Cavanaugh,William.”TheCity‐BeyondSecularPolitics.”RadicalOrthodoxy.Red.JohnMilbank.NewYork:Routledge,2006.
—.TheopliticalImagination.DiscoveringtheLiturgyasaPoliticalActinanAgeofGlobalConsumerism.London:t&tclark,2005.
Charney,Evan.”PoliticalLiberalism,DeliberativeDemocracy,andthePublicSphere.”TheAmericanPoliticalScienceReviewMars1998:97‐110.
CivilandReligiousLawinEngland:aReligiousPerspective.AvRowanWilliams.RoyalCourtsofJustice,London.den7februari2008.
64
Coles,Romand.”StoriedOthersandPossibilitiesofCaritas:MilbankandNeo‐NietzscheanEthics.”ModernTheologyOktober1992.
Connolly,WilliamE.”PluralismandFaith.”PoliticalTheologies.PublicReligionsinaPost‐SecularWorld.Red.HentDeVriesochLawrenceESullivan.NewYork:FordhamUniversityPress,2006.278‐297.
DeVries,HentochLawrenceSullivan,PoliticalTheologies.PublicReligionsinaPost‐SecularWorld.Newyork:FordhamUniversityPress,2006.
Eagleton,Terry.”Culture&BarbarismMetaphysicsinaTimeofTerrorism.”TheCommonweal.AReviewofReligion,PoliticsandCultureden27mars2009.
—.”Culture&Barbarism.MetaphysicsinaTimeofTerrorism.”Commonweal.AReviewofReligion,PoliticsandCulturemars2009.
Fish,Stanley.”PostmodernWarfare:TheIgnoranceofourWarriourIntellectuals.”HarperMagazinejuli2002.
Gillespie,MichaelAllen.TheTheologicalOriginsofModernity.Chicago:ChicagoUniversityPress,2008.
Gray,John.TheTwoFacesofLiberalism.Oxford:PolityPress,2000.
Gwyn,PrinsochRobertSalisbury.”Risk,ThreatandSecurity:TheCaseoftheUnitedKingdom.”RUSIJournalfebruari2008:22‐27.
Habermas,Jürgen.”Faithandknowledge.”Habermas,Jürgen.TheFutureofHumanNature.Cambridge:Polity,2005.101‐115.
—.”FromKanttoHegelandBackAgain‐TheMoveTowardsDetrandenscentalisation.”EuropeanJournalofPhilosophyAugusti1999:129‐157.
Habermas,Jürgen.”FurtherreflectionsonthePublicSphere.”HabermasandthePublicSphere.Red.CraigCalhoun.Cambridge,Mass.:MITPress,1992.
—.Mellannaturalismochreligion.Filosofiskauppsatser.Göteborg:Daidalos,2007.
—.”Notesonapost‐secularsociety.”SignandSight‐Let´stalkEuropean(2008).
Habermas,Jürgen.”OntheRelationsBetweentheSecularLiberalStateandReligion.”DeVries,Hent.PoliticalTheologies.PublicReligionsinaPost‐SecularWorld.NewYork:FordhamUniversityPress,2006.
—.Postmetaphysicalthinking:Philosophicalessays.Cambridge:PolityPress,1992.
—.”ReconciliationThroughthePublicuseofReason:RemarksonJohnRawls'sPoliticalLiberalism.”TheJournalofPhilosophyMars1995:109‐131.
—.ReligionandRationality.Cambridge:PolityPress,2002.
—.”ReligioninthePublicSphere.”EuropeanJournalofPhilosophyApril2006:1‐25.
—.”ReligioninthePublicSphere.”EuropeanJournalofPhilosophyApril2006:1‐25.
65
—.”ReligioninthePublicSphere2005.”TheHolbergPrizeSeminar.HolbergInternationalMemorialFund,2005.1‐138.
—.TheFutureofHumanNature.Cambridge:PolityPress,2005.
—.TheStructuralTransformationofthePublicSphere:AnInquiryintoaCategoryofBourgeoisSociety.MITPress,1989.
—.TheTheoryofCommunicativeActionII:TheCritiqueofFunctionalistReason.Övers.TMcCarthy.Cambridge:Polity,1987.
Hauerwas,Stanley.TheHauerwasReader.Durham:DukeUniversityPress,2001.
—.Thestateoftheuniversity:academicknowledgesandtheknowledgeofGod.Malden:Wiley‐Blackwell,2007.
Insole,JChristopher.”AgainstRadicalOrthodoxy:TheDangersofOvercomingPoliticalLiberalism.”ModernTheologyapril2004:213‐241.
Joas,Hans.”SocialTheoryandtheSacred:AResponsetoJohnMilbank.”EthicalPerspectivesdecember2000:233‐241.
Johnson,KristenDeede.Theology,PoliticalTheoryandPluralism.Cambridge:CambridgeUniversityPress,2007.
Kerr,Fergus.”“SimplicityItself:Milbank’sThesis.”NewBlackfriarsjuni1992:305‐311.
Kymlicka,Will.Liberalism,community,andculture.Oxford:OxfordUniversityPress,1991.
MacIntyre,Alasdair.ThreeRivalVerisionsofMoralTheory.NotreDame:UniversityofNotreDamePress,1990.
Månsson,Per,red.Modernasamhällsteorier.NorstedtsAkademiskaFörlag,2007.
Mathewes,Charles.ATheologyofPublicLife.Cambridge:CambridgeUniversityPress,2007.
Milbank,John.Beingreconciled:ontologyandpardon.London:Routledge,2003.
—.”LiberalityversusLiberalism.”Telos2006:6‐21.
Milbank,John.”MaterialismandTranscendence.”TheologyandthePolitical.TheNewDebate.Red.CrestonDavis,JohnMilbankochSlavojZizek.Durham:DukeUniversityPress,2005.
Milbank,John.”Postmodernkritiskaugustinianism:EnkortfattadSummaifyrtiotvåsvartillfrågorsominteställts.”PostmodernTeologi.Enintroduktion.Red.OlaSigurdsonochJayneSvenungsson.Stockholm:VerbumFörlagAB,2006.
—.RadicalOrthodoxy.Red.JohnMilbank.London:Routledge,1999.
66
Milbank,John.”TheEndofDialogue.”ChristianUniquenessReconsidered.TheMythofaPluralisticTheologyofReligions.Red.GavinD´Costa.NewYork:OrbisBooks,1992.
—.TheWordMadeStrange:Theology,LAnguage,Culture.Oxford:Blackwell,1997.
—.TheologyandSocialTheory.2:auppl.Oxford:BlackwellPublishing,2006.
Mouffe,Chantal.”Religion,DemocracyandCitizenship.”PoliticalTheologies.PublicReligionsinaPost‐SecularWorld.Red.HentDeVriesochLawrenceSullivan.NewYork:FordhamUniversityPress,2006.318‐326.
Ramachandra,Vinoth.SubvertingGlobalMyths.TheologyandthePublicIssuesShapingOurWorld.DownersGrove:IVPAcademic,2008.
Ranstorp,MagnusochJosefineDonSantos.Hotmotdemokratiochvärdegrund‐enlägesbildfrånMalmö.CentrumförAsymmetriskaHotochTerrorismStudier(CATS).Stockholm:Försvarshögskolan,2009‐01‐28.
Rasmusson,Arne.””Vemvillhaettmångkulturelltsamhälle?”.”Omdetsomdjupastangår...:Troochidentitet:förankringochförändring(FLRsårsbok2005.
Ratzinger,JosephochJürgenHabermas.TheDialecticsofSecularization:OnreasonandReligion.SanFransisco:IgnatiusPress,2007.
Rizvi,AliMuhammad.Habermas’conceptionof“transcendencefromwithin”:Aninterpretation.Bundoora:LaTrobeUniversity,2007.
Rorty,Richard.Contingency,IronyandSolidarity.Cambridge:CambridgeUniversityPress,1989.
—.PhilosophyandSocialHope.London:Penguin,1999.
Sigurdson,Ola.Detpostsekuläratillståndet:Religion,modernitet,politik.Göteborg:Gläntaproduktion,2009.
Smith,JamesK.A.IntroducingRadicalOrthodoxy.IntroducingaPost‐secularTheology..GrandRapids:BakerAcademic,2005.
Smith,JamesK.A.”Secularity,Globalisation,andtheRe‐enchantmentoftheWorld.”Smith,JamesK.A.AfterModernity?Secularity,Globalization,andtheRe‐enchantmentoftheWorld.Red.JamesK.A.Smith.Waco:BaylorUniversityPress,2008.
Smith,PeterScharff.”AReligiousTechnologyoftheSelf:RationalityandReligionintheRiseoftheModernPenitentiary.”Punishment&SocietyApril2004:195‐220.
Stout,Jeffrey.Democracy&Tradition.NewJersey:PrincetonUniversityPress,2004.
Svenungsson,Jayne.Gudsåterkomst.EnStudieavgudbegreppetinompostmodernfiliosofi.Göteborg:Gläntaproduktion,u.d.
67
Svenungsson,Jayne.”Postmodernteologi.”Moderneteologi:tradisjonognytenkninghosdet20.århundretsteologer.Red.JohannesStåleKristiansenochSveinRise.Kristiansand:Høyskoleforlaget,2008.
—.”Postmodernteologi.”Signum2004.
Taylor,Charles.ASecularAge.Cambridge:HarvardUniversityPress,2007.
vonBalthasar,HansUrs.TheGloryoftheLord,Vol.1,SeeingtheForm.Övers.ErasmoLeiva‐Merikakis.SanFransisco:IgnatiusPress,1982.
Ward,Graham.CitiesofGod.NewYork:Routledge,2008.
Ward,GrahamochMichaelHoelzl,TheNewVisibilityofReligion.StudiesinReligionandCulturalHermenutics.London:Continuum,2008.
Weber,Max.Denprotestantiskaetikenochkapitalismensanda.Övers.AgneLundquist.9:etryckningen.Lund:Argos,1997.
Williams,Rowan.”Secularism,FaithandFreedom.”Ward,GrahamochMichaelHoelzl.TheNewVisibilityofReligion.StudiesinReligionandCulturalHermeneutics.London:Continuum,2008.