LOCUSLOCUS – tidskrift för forskning om barn och ungdomar 1/03Välkommen som läsare! Du har...

LOCUS– tidskrift för forskning om barn och ungdomar 1/03

Välkommen som läsare! Du har laddat ner artikeln

Malene Karlsson:

Ett nödvändigt ont eller en värdefull barnomsorgsform? Perspektiv på familjedaghem I denna version har en bildsida (sid. 7) utgått av upphovsrättsliga skäl.

Ytterligare innehåll som du kan ta del av i den tryckta upplagan:

Rickard L. Sjöberg:Djävulshästen och förmågan till ursprungsbedömning Några funderingar kring barnvittnens sårbarhet utifrån häxpaniken i Rättvik 1670-71

Inga Andersson:Mötet med skolan Intervjuer med 40 föräldrar

Paula Berntsson:Uppdrag med förhinder Om hur reformer i likvärdighetens namn bidrar till ökad ojämlikhet i förskolan

Ingrid Engdahl:Genuspedagogik är en väckarklockaRecension av Kajsa Svaleryds Genuspedagogik – en tanke- och handlingsbok för arbete med barn och unga

Ny litteratur

Aktuella avhandlingar

4 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 5

Malene Karlsson

Ett nödvändigt ont eller en värdefull barnomsorgsform?Perspektiv på familjedaghem

Är familjedaghem en nödlösning i brist på daghem och förskolor, eller kan det vara en barnomsorgsform som är alldeles utmärkt för vissa barn? Malene Karlsson har funnit en rad paradoxer i den offentliga inställningen till familjedaghem i Sverige. Till exempel anses det fel att barnomsorgen sker i ett hem, samtidigt som daghem-men har uppmanats skapa en hemlik miljö. Det anses fel att dagbarnvårdare saknar utbildning, samtidigt som den enda möjliga utbildningen tas bort. Familjedaghem-men skulle kunna utvecklas genom att verksamheten reglerades, menar författaren.

amiljedaghem är en del av samhällets förskoleverksamhet och skolbarnsom-sorg. Dagbarnvårdarna, som normalt är kommunalt anställda, tar hand om förskolebarn och ibland skolbarn medan

föräldrarna förvärvsarbetar eller stude-rar. När jag i olika sammanhang berät-tat att jag arbetar med familjedaghem, har jag fått ta del av mycket skiftande uppfattningar. Några exempel: ”Fa-


miljedaghem är en nödlösning i brist på full utbyggnad av förskoleverksamheten.” ”Familjedaghem är den mest naturliga barnomsorgen om inte föräldrarna själva kan vara hemma.” ”Det är att utnyttja lågutbildade kvinnor som inte har an-nat val.” ”Familjedaghem ger föräldrar

alternativ och möjlighet att påverka.” ”En torftig miljö för barn utan pedago-giskt utbildad personal.”

Familjedaghem väcker uppenbarligen starka känslor för och emot. Jag började forska för att fördjupa mig i denna typ av frågor, och för att om möjligt hitta svar på hur det egentligen är. Den uppgiften är i och för sig omöjlig, eftersom vi män-niskor ser verkligheten på olika sätt, men i min avhandling Perspektiv på familjedag-hem (Karlsson 2002) har jag strävat efter att belysa familjedaghemsverksamheten ur olika perspektiv, genom egna under-sökningar och med hjälp av annan forsk-ning.

EU-kartläggningenNär jag genomförde en kartläggning av familjedaghem i 16 länder i Europa (Karlsson 1995) upptäckte jag att det fanns mycket stora skillnader länderna emellan. För att förstå detta använde jag dels Bronfenbrenners teorier (1979; 1988), dels en teori av den kanadensiska forskaren June Pollard (1991; 1993) som visar hur olika politiska ideologier ställer sig till familjedaghem.

Som exempel på ett land som präg-las av den konservativa ideologin kan man ta Storbritannien. Där anser man att föräldrarna har totalansvar för sina barn. Därför förekommer minimal styr-ning och ekonomisk inblandning från statens sida. Föräldrarna får själva stå för kostnaderna för barnomsorgen. Viss lag-stiftning fi nns – bland annat begränsas antalet barn per dagbarnvårdare i lagen. Dagbarnvårdarna är egna företagare, fast de måste registreras och de betalar en avgift för att bli det. De har bildat en

Malene Karlsson, fi l.dr, har arbetat med familjedaghems-verksamhet som arbetsledare, som utredare, chefredaktör, sakkunnig, lärare och forskare. Hon har varit aktivt engagerad i internationellt samarbete kring familjedaghem, bland annat inom Europeiska Kommissio-nens Nätverk för Barnomsorg. Senast publicerade arbete: (2003) The Everyday Life of Children in Family day Care as seen by their Carers. I Mooney, Ann & Statham, June (eds.): Family Day Care. International perspectives on Policy, Practice and Quality. London: Jessica Kingsley Publishers. E-post: [email protected]


egen intresseorganisation som stöd och som också anordnar utbildning och be-driver en effektiv lobbyverksamhet.

I Belgien kan man se exempel på en liberal ideologi som lägger stor vikt vid utbildning. Här anser man att ansvaret för barnens vård vilar på föräldrarna, och att barnens utbildning är i statsmak-tens intresse. I princip alla barn börjar heltidsförskola när de är två år gamla. Familjedaghem regleras i detalj. Det ges många olika möjligheter för föräldrarna, med olika typer av institutioner eller dag-barnvårdare som arbetar fristående eller är knutna till någon organisation, kommu-nal eller privatdriven. Dagbarnvårdarna anses vara volontärer och får ingen egentlig lön. Utbildning av all barnomsorgsperso-nal sker genom en särskild organisation som är knuten till ett universitet.

Danmark kan användas som exempel på en socialistisk ideologi, där statsmak-ten anses ha ett övergripande ansvar för alla barn. Här fi nns ett starkt statligt stöd i form av ekonomiska bidrag. Tidigare var verksamheten detaljreglerad, nu ligger an-svaret på kommunerna, men fortfarande följer socialdepartementet verksamhe-ten med aktivt intresse och är med om utformningen av ny utbildning. Alla dagbarnvårdare är kommunalt anställda, och det fi nns ett starkt fackförbund som driver kvalitetsfrågor och utveckling av familjedaghem.

Sveriges barnomsorgspolicy styrs enligt en socialistisk ideologi, med en stark stats-makt som har ett övergripande ansvar för alla barn. Men familjedaghemsverksam-het i Sverige är mindre styrd än i de fl es-ta andra länder. Trots att det ges och har getts ekonomiskt stöd till verksamheten,

har det aldrig förekommit någon egent-lig reglering och förutsättningarna för verksamheten har aldrig på allvar dis-kuterats. Detta ser jag som paradoxalt, liksom frånvaron av utbildningsmöjlig-heter för dagbarnvårdare. Trots att vikten av utbildning idag poängteras mer än någonsin och trots att Sverige har lagt över ansvaret för all barnomsorg på ut-bildningsdepartementet och Skolverket, har den enda möjliga utbildningen – till barnskötare – avskaffats.

Historisk bakgrundFör att förstå varför familjedaghem i Sverige har utformats som det har bör-jade jag granska hur verksamheten har växt fram. Därför gick jag igenom de offentliga skrivningar, SOU-rapporter, som på olika sätt behandlar familjedag-hem och som varit viktiga för att styra utvecklingen (SOU 1938.20; 1947:46; 1951:15; 1955:29; 1967:39; 1972:26; 1981:25; 1997:157). Av dessa skrivningar framgår det att familjedaghem främst har setts som en nödlösning för barn som inte passar på institutioner. Det kan handla om barn med sjukdomar, al-lergier, nervösa besvär, invandrarbarn, små barn, barn med omsorgsbehov på obekväm tid, barn i glesbygd eller barn i nybyggda områden.

I utredningarna framskymtar också olika syn på kvinnors arbete. I några, särskilt bland de tidiga rapporterna från 1950- och 1960-talen, menar man att mammor främst bör stanna hemma med de egna barnen. I andra rapporter menar man att alla kvinnor bör förvärvsarbeta och barnen vistas i offentlig, kollektiv barnomsorg. Dessa divergerande synsätt


Bilden på denna sida har i den webb-publicerade versionen utgått av upphovs-

rättsliga skäl.


hänger ihop med två olika perspektiv på kvinnans roll i samhället. Att kvinnans främsta uppgift är att vara mamma och uppfostrare av de egna barnen hävdade bland andra Ellen Key (1896/1981; 1900/1996). Dessa tankar delades av många andra, till exempel Elin Wägner (1941/

sidan fi nns ett motstånd mot att kvin-nor för värvsarbetar i sina egna hem, som dagbarnvårdare. Paradoxalt är det också att utredning efter utredning beskriver vikten av att barn vistas i en hemlik miljö, att institutionerna skapar trevliga miljöer med små och blandade barngrupper och med en nära knytning till få vuxna, men denna miljö bör inte fi nnas i ett riktigt hem, i ett familjedaghem!

Dagbarnvårdarna – en heterogen grupp För att belysa dagbarnvårdarnas arbete använde jag befi ntlig forskning (exem-pelvis Annerblom 1991; Dybbroe 1999; Jansson 2001; Kontos 1992; Kyle 1999; 2000; Mooney et al. 2001; Owen 2000; Palmerus & Lindahl 1991) samt logg-böcker, som dagbarnvårdare hjälpte mig att föra över 20 barn runt om i Sverige. Loggböckerna syftade främst till att belysa hur barns vardag kan utformas, men gav också inblick i dagbarnvårdarnas arbets-situation. Dessutom hade jag tillgång till målsättningar, formulerade av en rad dag-barnvårdare.

Av loggböckerna framgår att dagbarn-vårdarna är en heterogen grupp, det vill säga olika till ålder, utbildning, erfarenhet och arbetssituation. De visar också att dag-barnvårdarna har olika fokus i sitt arbete. Ändå fi nns stora likheter i deras arbetssätt och målsättning. Alla är ute mycket med barnen, alla träffar andra vuxna och barn i stort sett varje dag, och alla betonar barns trygghet, en lugn miljö med fl exibilitet och möjlighet att ta hänsyn till barnens individuella behov.

Därför blir det intressant att fundera över dagbarnvårdarnas kunskap. Finns

1978), och ledde till att det skapades en husmodersrörelse, som bland annat utverkade att Hemmets Forskningsin-stitut bildades (Åkerman 1994). Här skulle man ta vara på kvinnors erfaren-het, och vetenskapligt dokumentera och utveckla duktiga husmödrars kunskap.

Denna rörelse möttes av starkt mot-stånd från dem som ansåg att kvinnan skulle förvärvsarbeta på samma sätt som mannen. Mest känd är Alva Myrdal (1934/1997), som menade att alla kvinnor skulle kunna försörja sig själva och att barnen borde uppfostras kollektivt, av utbildade personer. För Alva Myrdal var normali-tet ett nyckelbegrepp, minsta avvikelse från det normala måste upptäckas och korrigeras av därtill utbildade experter.

Vid analysen av dessa offentliga skri-velser upplevde jag hur paradoxalt det är att å ena sidan framhålls vikten av att alla kvinnor förvärvsarbetar, å andra

Finns det någon gemensam kunskap som dagbarnvårdarna besitter? Och hur har de i så fall fått denna kunskap?


det någon gemensam kunskap som dag-barnvårdarna besitter? Och hur har de i så fall fått denna kunskap?

De fl esta dagbarnvårdare verkar ha svårt att i ord beskriva vad de gör, och vilken roll de spelar i barnens liv, enligt

kvinnoarbete har ringaktats och tystats kan det vara svårt för dagbarnvårdare att förklara vad de gör. Det betonar vikten av att det fi nns dagbarnvårdargrupper, där dagbarnvårdare möts och samarbetar. Där tvingas man tala om innehåll och ambitioner i arbetet, och det ger möjligt att utveckla ett språk, en familjedaghems-terminologi.

För att skapa yrkeskänsla och yrkesge-menskap behövs ett gemensamt språk och en djup kunskap om arbetets svårigheter och möjligheter (Dahlberg et al. 1999). Därför upplever jag det som paradoxalt att i stort sett all handledning och stöd till dagbarnvårdarna ges av personer som saknar erfarenhet av arbete i familjedag-hem. I stället har de utbildning och er-farenhet från andra former av verksam-het, oftast då institutionerna, varför de främst refererar till förskolepedagogik.

Barnen i verksamhetenHur mår då barnen i familjedaghem, vil-ken verklighet lever de i? För att få reda på det använde jag mig av de loggböcker som förts, och jämförde dem med in-tervjuer jag tidigare gjort med barn som varit i familjedaghem.

Trots att dagbarnvårdarna är olika varandra, verkar barnens vardag ha stora likheter. Det är en mångsidig verksam-het barnen ingår i. Barnen är ute mycket, och får träffa många andra barn och vuxna. Det förekommer mycket lek. Kojbyggen, både ute och inne, verkar vara särskilt po-pulärt. Omsorgen är viktig, och det äts ofta och gott i de fl esta familjedaghem.

Karakteristiskt för familjedaghem-men i min studie är att verksamheten dels bedrivs i dagbarnvårdargruppen,

forskning både från Sverige (Jansson 1997; Svantorp 1999), England (Mooney et al. 2001) och Danmark (Dybbroe 1999; Nielsen 1997). I detta samman-hang kan det vara intressant att diskutera begreppet tystad kunskap, varmed menas kunskap som inte tillåts komma till uttryck (Molander 1993). Eftersom traditionellt

Mycket utevistelse och mycket lek kännetecknar vardagen för barnen i familjedaghemmen.

10 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 11

där de vuxna har planerat olika typer av aktiviteter, dels i hemmen, där barnen har ett stort mått av självbestämmande. Dagbarnvårdaren står till hands med material och goda råd, samtidigt som hon håller koll på vad som händer. ”Hon vakade över oss”, säger en fl icka jag in-tervjuade.

Kan man då tala om att det bedrivs pedagogisk verksamhet i familjedaghem? Ja, säger fl era forskare (Abrahamsen & Mörkeseth 1998; Norén-Björn 1985; Palmerus & Lindahl 1991) och jag håller med. Ser man verksamheten sammanta-gen är det en omväxlande, innehållsrik vardag barnen får vara med om, med mängder av möjligheter att lära och ut-vecklas.

Särskilt intresserad var jag av att stu-dera vardagspedagogiken (Folke-Fichtelius 1997), det vill säga hur dagbarnvårdarna förmådde att utnyttja det praktiska arbetet i hemmet på ett pedagogiskt sätt. Va-riationen var stor. Några dagbarnvårdare lät barnen hjälpa till på olika sätt, i andra familjedaghem kunde barnen till exempel ägna sig åt pyssel under tiden som dag-barnvårdaren lagade mat. En dagbarnvår-dare uttryckte att ”Barnen får hjälpa till om de har tid”. Enligt mitt sätt att se är det ett ypperligt exempel på ett pedagogiskt förhållningssätt som rymmer stor respekt för barnens rätt att själva bestämma.

En mängd undersökningar visar att föräldrar genomgående är mycket nöjda med familjedaghem (exempelvis Ivars-son 1996; 1999; Karlsson 1994) och min studie visar att barnen deltar i en omväxlande och innehållsrik verksam-het. Är det då inte paradoxalt att antalet familjedaghem minskar kraftigt?

Försök att förklara paradoxernaFör att försöka förstå och förklara de olika paradoxer som mina studier visade på, har jag tagit hjälp av andra forskares studier och teorier.

Offentligt – privatEtt fl ertal forskare har funnit att en del av svårigheterna med familjedaghem kan förklaras med att verksamheten befi nner sig någonstans mellan det offentliga och det privata (Jansson 1997; Kontos 1992; Kyle 1997; 1998; Permien 1996; Pol-lard & Fischer 1992). Dagbarnvårdarna ingår ju i den offentliga barnomsorgs-verksamheten, men arbetar i sina egna hem. Barnen då, tillhör de det offentliga eller det privata? Vem har huvudansva-ret för dem? Därom råder oklarhet, och därför uppstår ett spänningsfält, säger den tyske fi losofen Jürgen Habermas (1962/1981). Och familjedaghem hamnar då i detta spänningsfält.

De tankar som Alva och Gunnar Myr-dal (1934/1997) förde fram på 1930-40-talet, att barn bör uppfostras kollektivt av experter för att man snabbt ska kunna åtgärda allt onormalt, har egentligen inte ifrågasatts i svensk barnomsorgspo-litik. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman (1997) beskriver hur idéer som ursprung-ligen har uppstått genom någon enstaka persons privata erfarenheter efterhand kan stelna och bli en institution som inte ifrå-gasätts. Därmed blir det nästan omöjligt att förändra dem. Som jag ser det är det just detta som har hänt inom svensk barn-omsorg. Daghem och numera förskola har blivit något så självklart att ingen diskute-rar om det är det bästa för alla barn. Den feministiska forskaren Seyla Ben-

10 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 11

habib (1992) påpekar att maktrelationen inom det privata inte diskuteras. Därige-nom undanhåller man det som sker inom den privata sfären från den allmänna dis-kussionen. Familjedaghemmens ställning mellan det offentliga och det privata ställer till problem för verksamheten och genom att poängtera den privata sidan, går det att undvika att diskutera den. Detta visar sig

Daghem och förskola har blivit så självklara att ingen diskuterar om det är det bästa för alla barn

darna själva, Kommunalarbetareförbun-det, många arbetsledare i kommunerna och tidningen Familjedaghem som drivit utvecklingen mot en professionalisering. Detta skulle innebära att det fi nns ut-talade mål med arbetet, att det fi nns riktad utbildning och fortbildning och en tydlig markering av dagbarnvårdare som en egen yrkeskår, med samma förutsätt-ningar som andra förvärvsarbetande.

Samtidigt som många arbetar för att dagbarnvårdarkåren professionaliseras, uppstår starka deprofessionaliserings-krafter, det vill säga ett motstånd mot professionaliseringen, beskrivet av Col-nerud & Granström (1993). I USA till exempel är republikanerna motståndare mot att familjedaghem regleras och att det ställs krav på verksamhetens kvalitet (Gormley 1990; Nelson 1988). Ett ar-gument är att det skulle kunna bli dy-rare för föräldrarna. Liknande tongångar kan i Sverige fi nnas hos Kommunför-bundet som alltid kraftfullt motsatt sig alla kvalitetskrav på familjedaghem.

Men också andra yrkesgrupper kan motarbeta att en ”ny” yrkesgrupp profes-sionaliseras. Således motarbetades små-skollärarna för 100 år sedan av folkskol-lärarna, som menade att småskollärarna inte skulle utbilda sig. I stället skulle de syssla med de små barnen genom att ta vara på de kvinnliga dygderna. De större barnen skulle de lämna till dem med högre utbildning (Florin 1987). Numera fi nns ett uttalat motstånd mot att dagbarnvårdarna blir mera professio-nella, främst från Lärarförbundet och vissa lärarutbildare. Detta kom särskilt tydligt till uttryck i remissvaren på All-männa råd för familjedaghem. Där de

bland annat i den proposition som reger-ingen framlade om att införa en läroplan för förskolan (1997:157). Familjedaghem skulle inte omfattas av läroplanen, därför att verksamheten var för privat och inte tillgänglig för kontroll, sades det. Att tidigare utredningar aldrig velat diskutera vilka möjligheter som kan fi nnas för att reglera och kontrollera familjedaghem, togs inte upp – och på så sätt kunde man sära på de två olika formerna av samhällets barnomsorg.

ProfessionaliseringEtt sätt att klara av de problem som upp-står på grund av spänningarna mellan det offentliga och det privata är att dagbarnvår-darna blir tydligare i sin yrkesroll, det vill säga att dagbarnvårdarkåren professiona-liseras. I många länder arbetas det för detta och så också i Sverige (Karlsson 1995; 1997). Här är det främst dagbarnvår-

12 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 13

som arbetar direkt med familjedaghem var nöjda, eller krävde tydligare krav på innehållet i verksamheten, protesterade Lärarförbundet och en del lärarutbildare mot vad de tyckte var ”för höga krav”, bland annat med argument som: ”Kan de göra det samma som utbildade förskol-lärare, är ju utbildningen meningslös!” (Skolverket 1999). Detta tjänar som ett ex-empel på vad som i feministisk litteratur ibland har beskrivits som välutbildade kvinnors förtryck av mindre utbildade (Kyle 1998; Tom 1992-93).

En annan aspekt är det växlande anta-let födslar. När det är ”barnbrist” blir det kamp om barnen, och där dagbarnvår-dare tidigare sågs som ett nödvändigt ont, blir de nu ett hot mot sysselsätt-ningen.

Professionaliseringen i Sverige sker i stor utsträckning genom dagbarnvårdar-gruppernas arbete. De har haft och har en oerhört stor betydelse för dagbarn-vårdarnas samarbete, ömsesidiga inspi-ration och stöd, möjlighet till fortbild-ning och utbildning, både externt och inom gruppen. Helt utan problem är dock inte detta samarbete. Erfarenheter från äldreomsorgen visar att vårdbiträ-denas ökade samarbete ibland sker på bekostnad av de äldre, som får mindre kontinuitet och mindre möjlighet att själva påverka sin situation (Szebehely 1995). Dessa erfarenheter är viktiga att ta vara på och att diskutera också inom barnomsorgen.

Synen på barnVad är då viktigt att barnen får vara med om, vad är en högkvalitativ barnomsorg? Svaret beror på vilken barnsyn man har.

Synen på barn har skiftat mellan olika tider och i olika kulturer. Länge sågs barn som bärare av arvsynden. Då menade man att det var viktigt att tidigt tygla och dana dem, så att de inte fi ck möjlighet att utveckla sin inbyggda ondska. Under andra perioder har barn setts som goda i grunden. Då skulle de få utvecklas ifred, utan att utsättas för negativ påverkan. Forskaren Gudrun Dahl (1992) påpekar dock att det i alla tider främst har varit män som skrivit om barn och deras natur, medan barnuppfostran i praktiken har vilat på kvinnor, och deras erfarenheter har oftast inte beskrivits.

Flera forskare (Hultqvist 1998, Som-mer 1996) pekar också på att mycket av den kunskap vi idag bygger vidare på härstammar från forskning utförd på 1950-talet av vita, västerländska män med akademisk utbildning, till exempel Piaget och Ericson. De värderingar som ligger i grunden för deras forskning har tagits för att vara universella sanningar, som först nu har börjat diskuteras. Mer och mer börjar man idag inse att det inte fi nns en enda sanning, som förklarar hur alla barn bör utvecklas eller fostras. Var-ken forskningen eller praktisk fostran kan vara värdeneutral. Vilken barnsyn man har påverkar självklart hur man fostrar barnen, om man försöker styra dem eller låter dem få utvecklas utan pekpinnar – det vill säga vilken pedago-gik man föredrar.

Barnen själva – ja, det är sällan man frågat dem. Men så här sade elvaåriga Mona, när jag frågade henne vad som är viktigt för att barn ska må bra:

”Äta mycket och va ute mycket och springa och leka och mycket bus!”

12 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 13

FrågorI min avhandling försöker jag inte ge några färdiga lösningar på vad som är bäst för familjedaghemmens vidare utveckling. Men jag lyfter fram några frågor som särskilt viktiga att fortsätta diskutera för alla som arbetar med verksamheten.

Ska vi även i fortsättningen undvi-ka att reglera familjedaghem, det vill säga låta bli att sätta upp ramar för hur verksamheten ska bedrivas? I senaste Allmänna råd skrevs att varje kommun bör ha en policy för vilka krav som ska gälla i kommunen vid nyanställning av dagbarnvårdare, för hur barngruppen ska sammansättas och för den fysiska miljön. Hur många kommuner som gjort detta är oklart, och ingen uppföljning av vilka normer som satts upp har gjorts. Men vi vet att många dagbarnvårdare idag arbetar med stora barngrupper och att barnen oftast är i förskoleåldern. Sätter man upp tydliga normer för vad som be-hövs för att dagbarnvårdarna ska kunna utföra ett bra arbete, skapas enhetlighet i hela landet varmed föräldrar och barn ges större trygghet. Men samtidigt mins-kas kommunernas frihet att utveckla verksamheten helt som man själva vill.

Dagbarnvårdargrupperna har myck-

et stor betydelse för dagbarnvårdarnas arbetsgemenskap och professionalisering. Samtidigt får barnen möjlighet att träffa andra barn och att ingå i större gemen-skap, och både barn och föräldrar får möj-lighet att träffa dagbarnvårdare som kan bli aktuella som vikarier. Men det fi nns också risker med gruppverksamheten som vi måste våga se och diskutera. Hur långt kan vi utveckla gruppens arbete utan att förlora ”familjedaghemmens själ”? Finns det risk för att grupperna främst gagnar dagbarnvårdarna och deras arbetssituation på bekostnad av särskilt de små barnen?

Vem ska avgöra vad som är en bra barnmiljö? Experterna? Kommunens po litiker eller tjänstemän? De som ar-betar i verksamheten? Föräldrarna? Eller kanske barnen? Och hur tar vi reda på vad barnen egentligen tycker? Går det att kombinera barns och vuxnas behov? Vilka är viktigast?

Diskussionen måste hållas levande. Barn är olika och den verklighet de lever i förändras hela tiden. Att familjedag-hem behövs också i framtiden är jag övertygad om, eftersom det här fi nns möjligheter att skapa en miljö som är lugn och där barnen ibland kan få vara ifred. ý

PS. Enligt det förslag till en ny skollag som just nu är ute på remiss ska familjedaghem i princip avskaffas. Kommunerna blir skyldiga att erbjuda förskola för alla barn från ett års ålder. Föräldrar som kräver familjedaghem ska ha möjlighet att få det, fast kommunen är inte skyldig att erbjuda detta. Kommunerna får fem år på sig att ändra sin policy.

14 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 15

REFERENSER

Abrahamsen, G. & Mörkeseth, E. I. (1998): Roller og relasjoner i familjebarneha-gen. En studie av kvalitet i familjebarnehagen for barn under tre år. Högskolen i Stavanger

Andres, B. (1989): ”Tagesmütter. Frauen zwischen privater und öffentlicher Mütter-lichkeit”. I: Klewitz, M. et al.: (red): Frauenberufe – hausarbeitsnah? Zur Erzierungs, Bildungs- und Versorgungsarbeit von Frauen. s. 219-245. Pfaffenweiler: Centaurus

Annerblom, M-L. (1991): Kvinnotradition i fokus. Lärarhögskolan i Malmö

Benhabib, S. (1992): Situating the Self. Cambridge: Polity Press

Colnerud, G. & Granström, K. (1993): Respekt för lärare. Om lärares professio-nella verktyg – yrkesspråk och yrkesetik. Stockholm: HLS Förlag

Dahl, G. (1992): Idéer om barndom och barnets natur. I: Aronsson, K. et al.: Barn i tid och rum. Malmö: Gleerup

Dahlberg, G. et al. (1999): Beyond Quality in Early Childhood Education and Care. Postmodern Perspectives. London: Falmer Press

Dybbroe, B. (1999): ”Som var det mine egne”. Omsorg som kundskab og arbejde i to kulturer. Ph.d.-afh. Roskilde Universitetscenter, Erhvervs- og voksenuddan-nelsesgruppen

Florin, C. (1987): Kampen om katedern. Feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906. Stockholm: Almqvist & Wiksell Int.

Folke-Fichtelius, M. (1997): Läroplan för Familjedaghem. Stockholm: Familjedag-hemmens Förlag

Gormley, W. T. (1990): Regulating Mister Rogers’ Neighborhood: The Dilemmas of Day Care Regulation. The Brooking Review Fall 1999

Habermas, J. (1962/1981): Borgerlig offentlighet. Lund: Arkiv förlag

Hultqvist, Kenneth (1998): En nutidshistoria om barns välfärd i Sverige. Från Fröbel till dagens decentraliseringsprojekt. I: Dahlgren, L. & Hultqvist, K.: Seendet och seendets villkor. En bok om barn och ungas välfärd. Stockholm: HLS Förlag

Ivarsson, J-E. (1996): Så tycker föräldrarna om Barnomsorgen i Stockholm. Utred-ningsrapport 1996:3. Stockholms Stad, Utrednings- och statistikkontoret.

Ivarsson, J. (1999): Förskoleverksamheten i Stockholm – så tycker föräldrarna. Utredningsrapport 1999:2. Stockholms Stad, Utrednings- och statistikkontoret.

Jansson, M. (1997): Med rätt att vårda. Papper framlagt för arbetsgruppen Poli-tisk Teori vid Statsvetenskapliga förbundets årsmöte i Uppsala 5-7 oktober 1997

Jansson, M. (2001): Livets dubbla vedermödor: om moderskap och arbete. Stock-holm studies in politics. Stockholms Universitet

14 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 15

Karlsson, M. (1994): Varför föräldrar väljer familjedaghem. FoU-rapp. 1994:9, Stockholm: FoU-byrån

Karlsson, M. (1995): Family Day Care in Europe. European Commission Network on Childcare and other Measures to Reconcile Employment and Family Responsi-bilities. Bryssel: European Comm.

Karlsson, M. (1997): Familjedaghem i 16 europeiska länder. Lic.avh. Lärarhög-skolan, Stockholm

Karlsson, M. (2002): Perspektiv på familjedaghem. Diss. Stockholm: HLS Förlag

Key, E. (1896/1981): Missbrukad kvinnokraft, Kvinnopsykologi. Stockholm: LOGOS

Key, E. (1900/1996): Barnets århundrade. Omläst hundra år senare med intro-duktion och kommentarer av Ola Stafseng. Stockholm: Informationsförlaget

Kontos, S. (1992): Family Day Care – Out of the Shadows and Into the Limelight. Research Monograph of the National association for the Education of Young Child-ren, volume V

Kyle, I. (1998): Private and public discourses: The social context of child care. Canadian Journal of Research in Early Childhood Education, Vol. 6, No.3

Kyle, I. (1999): Rethinking Carework in Home Child Care: Providers’ Perspec-tives in Context. Paper presented at the IFDCO International Family day Care Organisation’s Conference in Glascow, August 1999

Kyle, I. (2000): Quality in Home Child Care Settings. A critical review of current theory and research. Family Day Care services. Toronto: United Way

Liedman, S-E. (1997): I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria. Stockholm: Bonniers

Molander, B. (1993): Kunskap i handling. Göteborg: Daidalos

Mooney, A. et al. (2001): Who cares? Childminding in the 1990s. London: Joseph Rowntree Foundation

Myrdal, A. & G. (1934/1997): Kris i befolkningsfrågan. Nora: Nya Doxa

Nelson, M. (1988): Providing Family Day Care: An Analysis of Home-Based Work. Social Problems. Vol. 35

Nielsen, L. (1997): Dagplejen i dag og i morgen. Kolding: Kroghs Forlag A/S

Norén-Björn, E. (1985): Leka och lära i familjedaghem. Stockholm: Utbildningsförl.

Owen, S. (2000): Assessing Quality in Childminding. Children & Society Vol. 14, s. 147-153

Palmérus, K. & Lindahl, L. (1991): Olika hög kvalitet eller unika kvaliteter? – En jämförande analys av kvalitetsfaktorer i familjedaghem och daghem. Rapport nr 1991:04, Institutionen för pedagogik, Göteborgs Universitet.

16 1/03 LOCUS LOCUS 1/03 17

Permien, H. (1996): Kinder in der Tagespfl ege: Forschungsergebnisse. I: Kinder-betreuung in Tagespfl ege, Tagesmütter - Handbuch. Stuttgart: Verlag W. Kohlham-mer, s. 165-213

Pollard, J. (1991): Ideology, Social Policy and Home-based Child Care, i Procee-dings from the Child Care Policy & Research Symposium. Occasional Paper No. 2, University of Toronto, The Childcare and Research Unit, s. 101-112

Pollard, J. & Fischer, J. L. (1992): ”Research Perspectives on Family Day Care”. I: Peters, D.L. & Pence, A.R. (eds): Family Day Care – Current Research for Informed Public Policy. New York: Teachers College Press, s. 92 - 112

Pollard, J. (1993) ”Political Ideologies and Family Day Care” Paper presenterat vid Internationella IFDCO konferensen, Uppsala 1993

Skolverket (1999): Remissvar allmänna råd för familjedaghem. Internt material

Sommer, D. (1996): Barndomspsykologi. Udvikling i en forandret verden. Köbenhavn: Reitzels

SOU 1938:20: Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolonier mm. Socialdep.

SOU 1947:46: Betänkande angående familjeliv och hemarbete. Socialdep.

SOU 1951:15: Daghem och förskolor. Betänkande om barnstugor och barntillsyn. Avgivet av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården.

SOU 1955:29: Samhället och barnfamiljerna. Betänkande av 1954 års familjeutredning

SOU 1967:39: Samhällets barntillsyn – barnstugor och familjedaghem. Förslag av familjedaghemsutredningen

SOU 1972:26: Förskolan. Betänkande avgivet av 1968 års barnstugeutredning.

SOU 1981:25: Bra daghem för små barn. Betänkande från familjestödsutredningen

SOU 1997:157: Att erövra omvärlden. Förslag till läroplan för förskolan. Slutbe-tänkande av Barnomsorg och Skolakommittén

Svantorp, G. (1999): Underlag för arbetsplan för familjedaghem - med fokus på direktiven i förskolans läroplan. Högskolan i Borås, Instit. för pedagogik

Szebehely, M. (1995) Vardagens organisering – om vårdbiträden och gamla i hem-tjänsten. Lunds Universitet, Studies in social welfare IX, Lund: Arkiv

Tom, A. (1992-93): The Messy Work of Child Care: Adressing Feminists’ Neglect of Child Care Workers. Atlantis Vol. 18, Nos. 1&2

Wägner, E. (1941/1978): Väckarklocka. Stockholm: Bonniers

Åkerman, B. (1994): Möten mellan kvinnor. I Baude & Runnström (red): Kvinnans plats i det tidiga välfärdssamhället. Stockholm: Carlsson

64 1/03 LOCUS

LOCUS – tidskrift för forskning om barn och ungdomar nr 1/03 · årgång 15

LOCUS utkommer med fyra nummer per år och utges av Institutionen för individ, omvärld och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm.Ansvarig utgivare: Eskil Franck. ISSN: 1100-3197.

RedaktionRedaktör: Tilda Maria Forselius, [email protected]. Adress: LOCUS, Lärarhögskolan, Box 47308, 10074 Stockholm. Telefon: 08-737 55 85. Telefax: 08-737 96 30. E-post: [email protected] Besöksadress: Trekantsvägen 3, 6 tr. Redaktionskommitté: Åsa Bäckström, Tilda Maria Forselius, Hillevi Lenz-Taguchi, Per Nilsson.

Form och produktionGrafi sk form: Emelie Bernhard. Tryck: Elanders Gotab, Stockholm.

PrenumerationPrenumerationen kostar 200 kr/år inklusive porto. Lösnummer kostar 50 kr plus porto. moms ingår i priset. Vid beställning av minst 10 ex lämnas 20 procent mängdrabatt. Beställ från: Swedish Science Press, Box 118, 751 04 Uppsala. Telefon: 018-36 55 66. E-post: [email protected]

Information om prenumeration, tidigare utgivna nummer m.m. fi nns på

http://www.lhs.se/iol/locus

LOCUSLOCUS – tidskrift för forskning om barn och ungdomar 1/03Välkommen som läsare! Du har...

Documents

Transcript of LOCUSLOCUS – tidskrift för forskning om barn och ungdomar 1/03Välkommen som läsare! Du har...