Lars Eje Larsson – rapport Canson Moulin du Roy

Jag har nu testat Moulin Roy i olika varianter: 3 x 600 g och 3 x 300 g.

Jag har alltid testat papper utifrån "skarpt läge" d.v.s. att jag använt dem i mitt måleri. Det kändes inte fruktbart för mig att bete mig annorlunda nu, så min bedömning grundar sig på hur papperet har fungerat i mitt måleri. Då jag i mitt måleri använder olika tekniker integrerade. T.ex. torrpensel + vått i vått i samma moment och kanske sprejar på vått ivått samtidigt som jag tillför torrpensel, etc. kändes det mest realistiskt att arbeta som jag brukar. Jag har tagit lite bilder under arbetets gång.(Se bilagor)

Om vi börjar med 5 utgångspunkter: 1. Papperets struktur.

Tre olika strukturer Satin (hot pressed), fin (cold pressed) och grov (Rough grain). Jag föredrog papperet med fin gräng. Ett bra allroundpapper. Det släta satin-papperet (varmpressat) fungerade också hyfsat bra men känns lite tunt i 300 g (För lite kropp som det gärna vill bli med varmpressat papper, här fungerade 600 g bättre). Däremot tyckte jag inte alls om den grova grängen. Alldeles för överdriven, nästan vulgär. Här gav jag upp genast och testade det grova papperets släta baksida (se husbilden) Det var inte så lyckat föravsaknaden av struktur + pressningen gjorde att pigmenten lade sig väldigt ytligt på papperet. Som sammanfattning kan jag säga att det verkar som man vill för mycket och gått till ytterligheter: Satin-papperet kunde ha en liten aning av struktur som tillät pigmenten att stanna kvar, och det grova papperet hade vunnit på att inte vara så överdrivet grovt.

2. Limning.

Papperet är väldigt snällt. Det är ganska löst limmat, dock inte så löst som i Canson Fontenay. Men betydligt lösare än i Arches. Fördelen med ett löst limmat papper är ju att det svarar bra i à la prima,och håller valörerna bra, men det är svårare att bygga upp lasyrer då man lätt löser upp underliggande torr färg. Hade föredragit en aningen mer lim i papperet, men inte så mycket som i Arches. Man kan säga att det ligger närmre Fontenay än Arches. Fontenay kan ju som bekant bli som ett läskpapper om man målar flödigt, så jämfört med det är Moulin du Roy bättre.

3. Håller fuktighet.

Papperet torkar rätt snabbt tycker jag. Har testat att grundfukta respektive måla på torrt papper. Det är inga signifikanta skillnader. Det både ger och tar fukt snabbt. (Jag tror att lite mer lim skulle ge papperet mer kropp, identitet. T.o.m. satin-papperet suger snabbt åt sig vattnet när man fuktar det, (tyder på relativt lös limning)

4. Vått-i-vått versus torrpensel.

Här tycker jag papperet visar sina goda sidor, det är som sagt ett "snällt" papper och det fungerar bra både med torrpensel och flödigt måleri. Och då jag gärna kombinerar dessa båda tekniker samtidigt passar det mig bra i detta avseende. Här påminner Roy mer om det gamla goda Fabriano-papperet, även om man saknar Fabrianons pregnans och tydliga bitningar.

5. Vasking/tvättning.

Har märkt att man mycket lätt kan vaska av (både torra och våta partier) Pigmenten släpper lätt, nästan för lätt från papperet. En blomspruta räcker gott. Det är ju både en fördel och en nackdel. Fördelen är ju att det går lätt att korrigera för mörka ytor. nackdelen är att underliggande lasyrer lätt löses upp vid påmålning. Vid kraftigare vaskning, typ diskborste tappar ytan lätt sin spänst och blir uppluckrad. Däremot tål papperet en ny påmålning efter vaskning ganska bra. Papperet är sig "likt" efter skrubbning och suger inte mer färg än omgivningen. Papperet är sig "likt". Återigen den relativt

(jfrt. Arches) lösa limningen har en fördel då papperet "suger färg" ungefär lika mycket oavsett tvättning. Jag skall försöka sammanfatta mina upplevelser av papperet både för och nackdelar.

Min bedömning blir: Moulin du Roy har onekligen kvaliteter som saknas bland dagens akvarellpapper. Det tecknar inte speciellt bra (bitningar) inte som "gamla goda Fabriano" men ungefär som Arches. Däremot har det en fin klang. Behåller kulörerna nästan lika bra som Arches och Saunders/W. samtidigt har det ett bra valöromfång. Det behåller sina valörer bättre än Arches (som gärna ljusnar i de mörka valörerna och ljusnar i de ljusa i torrt tillstånd) Ett fullgott à la prima-papper, men skiktmåleri (lasyrer) är inte dess styrka.

Om jag jämför med deras egna Fontenay, det italienska Cartiera Magnini och Fabriano, så slår det de andra med råge. (Fabriano verkar dock ha tagit sig igen). Men det har inte den pregnans och de uttrycksmöjligheter som Arches eller t.ex. Saunders Waterford.

Som ett papper att bygga lasyrer på (typ Lars Lerin) är det definitivt inte optimalt. Den lilla grad av bitning jag får, oavsett hur kraftfullt jag vill åstadkomma detta svepes bort /"tvättas bort" i nästa lasyr. Man tappar både pregnans och djup. Däremot håller ju papperet sina valörer och även till viss del sina kulörer även efter påmålning.

Papperets styrka är ju att man håller nästan samma valörer i torrt som de ser ut i vått. Däremot ligger pigmenten väldigt ytligt, och jag kan lätt "tvätta ur" ett parti med vanlig akvarellpensel, som iArches fall kräver en borstigare akrylpensel för att släppa. I à la prima stadiet fungerar papperet bra mycket bättre än tidigare Fontenay då det håller både valörer och kulörer betydligt bättre. Som du kommer att få se i mina exempel blir slutresultatet bra mycket "snällare" än när jag jobbar med t.ex.Arches.

Det tar ju åtskilliga år att lära sig ett nytt papper. Jag har i testet använt mig av de tekniker som jag tidigare använt på Arches, Canson Fonteney, Waterford Saunders, Fabriano, m.fl. Det är möjligt att ett längre test ett år eller mer skulle ge lite annan reaktion, men jag tror inte det. Moulin Roy har hittat en plats snäppet bättre än Fonteney som det ser ut nu. Styrkan är att det håller valörerna föredömligt (till skillnad från Arches). Svagheterna är bristen på tydliga bitningar, och att det inte tål övermålningar (lasyrer) Detta är min uppfattning

Med vänliga hälsningar Lars Eje

Här är några förklaringar och beskrivningar av vad man ser på fotografierna:

Det blir i en annan ordning än bildnummreringen

Först ut 600g Fin gräng och baksidan av grov gräng:

Bild 6 och Bild 10: Beskriver hur lätt underliggande färg släpper.

Se hur det runnit iväg vatten (de ljusare linjerna till höger i bild)när jag duschade till vänster i bild och lutade den rann några rännilar iväg och ritade ljusare linjer i det redan målade partiet. Helt ofrivilligt.

Bild 6 Beskriver hur lätt underliggande färg släpper.

Bild 10 Beskriver hur lätt underliggande färg släpper.

Att papperet inte är så lämpligt för lasyrmåleri kan man sei Bild 3 Och Bild 4. som är tagna från samma bildutsnitt, där tidigare tydligabitningar löses upp av nya lager. Jfr gärna också med Bild 7. Man kan nästan bara anaunderliggande lager. Nu är ju denna bilden en nattbild, och därför en extra utmaning för papperet.Jag är dock inte klar med bilden, hoppas kunna plocka fram fler valörer i de mörka partierna.

Bild 3 underliggande färg löses upp

Bild 4 underliggande färg löses upp

Bild 7 underliggande färg löses upp

I Bild 8 och Bild 9 ser man att skillnaderna mellan vått (8) och torrt(9) inte skiljer sig så mycket i valörer. Det är ju papperets styrka, som ett bra à la prima-papper. (att hålla valörerna från vått till torrt)

Bild 8 vått – mörka kulörer

bild 9 torrt, håller mörka kulörer

Nog om lasyrer och skiktmåleri.

Här är några exempel på à la prima-måleri där jag tycker papperet fungerar

bättre:

Fin gräng 600g:

Bild 11: En flödig färg (monokrom) påförd i ett penseldrag (grönt) lever och tecknar sig i mitt tycke intressant på papperet.

Bild 11

Bild 12: Den klarar bra att hålla valörerna och även kulörerna.Dessa lökar är målade i ett svep ien à la prima-teknik där jag mixat torrpensel och flödigare stråk.

Bild 12 håller bra både på kulörer och valörer

Satin 300g:

Bild 13 är vått på grundfuktat torrt papper. Här var jag osäker på om det varmpressade Satin-papperet skulle klara så mycket väta, utan grundfuktning. Men jämför man med det grundfuktade Bild 14 så var skillnaden nästan obefintlig (Återigen ser man att när det handlar om ett så pass löst limmat papper som Moulin de Roy spelar grundfuktningen ingen större roll.

Bild 13 grundfuktat Bild 14 inte grundfuktat

Man skulle kunna prata länge om detta papper. Men slutsatserna blir de samma som det jag redan sagt tidigare. Med vänliga hälsningar Lars Eje Larsson