Kulla, Nyckleby 2-8, kulturhistorisk utredning 091216...

Kulturhistorisk utredning

Backstugan Kulla Nyckleby 2:8

Upphärads socken Trollhättans stad

Carina Carlsson

2009-12-16

Kulturhistorisk utredning Kulla, Nyckleby 2:8, Upphärads socken, Trollhättans stad

2009-12-16

2


2009-12-16

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 5

Beskrivning 5

Backstugan – en bostad för egendomslösa 7

Historik 9

Bostadshuset 10

Övriga byggnader och fastigheten 12

Vilka har bott på Kulla? 15

Kulturhistorisk bedömning 16

Bakgrund 16

Kullas kulturhistoriska värde och framtida skydd 16

Källor och litteratur 19

Otryckta 19

Litteratur 19

Fotografier 20

Bilagor 20

Ekonomiska kartan, skala 1:10 000. 21

Utdrag ur häradskartan, Flundre härad, år 1894 22


2009-12-16

4


2009-12-16

5

Inledning Dnr NOK 565 - 2009

Under år 2006 inledde Länsstyrelsen Västra Götaland och föreningen Backstugans vänner en diskussion om möjligheten att förklara fastigheten Nyckleby 2:8 i Upphärads socken och Trollhättans kommun som byggnadsminne. Västarvet har genom Regionmuseum Västra Götaland (RMVG) fått uppdraget att göra en kulturhistorisk utredning som ska ligga till grund för en eventuell byggnadsminnesförklaring. Arbetet, som utförts av antikvarie Carina Carlsson har bestått av studier i fält och studier av litteratur, samt sammanställning.

Beskrivning

Fastigheten Kulla är avskilt belägen i ett skogsområde en knapp km sydväst om Upphärads samhälle, som i sin tur ligger ca 15 km söder om Trollhättan. På den lilla fastigheten finns förutom backstugan Kulla också en källarvind, ett utedass samt en stensatt damm och en stensatt källa. Den kuperade tomten inramas av en kallmurad stenmur. Då inga bilvägar finns i stugans närhet så färdas man till fots till stugan via en motionsslinga. Byggnaden ligger på en liten kulle som på västsidan övergår i en kallmurad stödmur. Denna kallmur fortsätter tvärs över tomten. Huset är timrat och uppfört i en våning med oinredd vind. Planformen är en slags enkelstuga med kök, rum, snickarbod, vidbyggd förstuga i söder och vidbyggd vedbod på norrsidan. Den är klädd med vitmålad profilerad locklistpanel och på sadeltaket ligger tvåkupigt lertegel. Grunden är uppbyggd av fogad oregelbunden natursten. Vedbodens väggar, som är gjorda av vankantade brädor, är rödmålade. Dörr- och fönsterfoder har grönmålats, fönsterbågarna är gröna respektive vita på något ställe. Inne i köket finns en bakugn med inmurad järnspis i hällen. Väggarna är här liksom taket klädda med beigemålade träfiberskivor, medan golvet är ett brädgolv med trasmattor på. I farstun finns en gammal linoleummatta på brädgolvet medan väggarna är klädda med tapet och innertaket täcks av ett vitmålat brädtak. I rummet finns en rörugn. Väggarna lerklinades i samband med en kurs under våren 2007 och var vid tiden för skrivandet av utredningen ännu inte försedda med tapet. Taket i rummet är belagt med pärlspont. På brädgolvet ligger trasmattor. Byggnaden har vid någon tidpunkt förlängts åt väster med en snickarbod. Från snickarboden, som man kommer in i utifrån via en dörr åt söder, leder en enkel trappa upp till den låga oinredda vinden. Snickarboden har liksom vedboden en enkel stolpkonstruktion med väggar av panel.


2009-12-16

6

Bostadshuset och källarvinden på Kulla, sedda från nordost. Neg nr C4631:7

Köket (neg nr C4567:36) och rörugnen i rummet (neg nr C4631:1)


2009-12-16

7

Backstugan – en bostad för egendomslösa

Kulla kallas för backstuga efter de hyresgäster som först bebodde huset. De står omtalade som inhyses backstugusittare i husförhörslängden. Byggnaden är också markerad med B på ekonomiska kartan från 1890-talet, vilket står för backstuga eller bebyggd lägenhet.

Kulla sedd från sydväst (neg nr C4567:23).

En backstuga kan vara helt eller delvis ingrävd i en backe, men långt ifrån alltid. ”Backe” syftar istället till att stugan låg på bar backe, på mark som ansågs obrukbar. Backstugor och torp byggdes på allmänningarna och på gårdarnas utmarksskiften, där marken inte lämpade sig för odling. Gemensamt för backstugorna var att de byggdes på ofri grund och beboddes av dem som inte ägde någon egen mark.


2009-12-16

8

Kulla sedd norrifrån (neg nr C4567:32).

Obesutten bebyggelse har så vitt man känner till existerat ända sedan 1600-talet, men till en början i ganska liten utsträckning. Under perioden 1750-1850 mer än fördubblades befolkningen i stora delar av länet. Det icke jordägande befolknings-skiktet, dagsverkstorpare och backstugusittare, hörde till det som växte mest. Antalet torp och backstugor tredubblades i stora delar av Västergötland. En torpare lydde alltid under en särskild gård där man var skyldig att utföra dagsverken, medan backsittaren inte hade några sådana plikter. Till backstugorna hörde sällan någon jord att bruka, i så fall en mycket liten lott, medan torparen alltid förfogade över ett landområde att odla på. Däremot kunde det vara möjligt för backsittaren att ha en liten kålgård och en potatisodling vid stugan, kanske också en gris och några hönor i en uthuslänga. Generellt var backstugorna mycket enkla som bostäder räknade, ännu enklare än torpen. De var ofta små och låga eftersom man hänvisades till att bygga av det material man kunde få tag i. Det finns därför en del regionala variationer. I stenrika trakter som till exempel Falbygden och Bohuslän var det inte ovanligt med stugor byggda helt eller delvis i sten, medan timrade backstugor dominerar i skogsbygderna. I före detta Älvsborgs län var det vanligt att backstugorna såg ut som stugan vid Stommen som syns på nästa sida, men det lär ha funnits många varianter. I vissa fall kunde de vara enkelstugor med sidokammare, och ibland se ut som en mindre manbyggnad.


2009-12-16

9

Välbevarad stenstuga på Gullholmen, Orust kommun. Bohusläns museum, Sofia Larsson.

Under 1800-talet expanderade jordbruket kraftigt och för många backstugusittare fanns det möjlighet att hitta daglönearbeten i jordbruket. Många försörjde sig också genom hantverk vid sidan av när det var lågsäsong inom jordbruket, till exempel genom tillverkning av textilier, trä- och järnföremål. I slutet av 1800-talet pågick en intensiv mekanisering av jordbruket vilket innebar att behovet av arbetskraft minskade på landsbygden. Många fick då istället söka arbete i städerna och de lokala industrierna.


2009-12-16

10

Timrad backstuga vid Stommen, Rådene socken, Skövde kommun. Fotografiet tros

vara taget omkring år 1900. (Neg nr 1M16_A121886). Västergötlands museum.

Historik

Älvsborgs län var ett av de torprikaste länen i hela landet under slutet av 1800-talet. Backstugan Kulla ligger i ett skogsområde söder om Upphärads kyrka där torp och backstugor låg förhållandevis tätt för omkring hundra år sedan (se bilaga 1). I samband med en byggnadsinventering som utfördes år 1975 i Upphärads, Rommele och Norra Björke socknar konstaterade man att det i Upphärads socken fanns ovanligt många småbruk och torpställen bevarade. Upphärad socken utgörs av en flack, öppen slättbygd omgiven av småbrutna skogs- och dalbygder. Under slutet av 1800-talet var Upphärad en utpräglad jordbruksbygd med goda skogstillgångar.


2009-12-16

11

Bostadshuset

Kulla är enligt en dendrokronologisk undersökning (utförd avAlf Bråthen år 2006) daterad till år 1860. Byggnaden uppfördes på Nyckleby Nedergårds utmarker av färskt virke som fällts vintern 1859-60. Sannolikt fanns till en början endast ett rum och kök i stugan. Bevarade spån på stugans fasad inne i vedboden berättar att byggnaden först varit spånklädd och att panelen tillkommit senare. Under den första tiden hade byggnaden utanpåliggande knutskallar som eventuellt var klädda med panel. Rester av knutarna syns inne i snickarboden.

Oskar Albin Larsson och hans fru. Föreningen Backstugans vänner.

År 1913 styckades Kulla av från Nyckleby Nedergård. Priset för husen och de drygt 2000 kvadratmetrarna mark var 225 kr. Tegelbruksarbetaren Oskar Albin Larsson stod som köpare och Kulla kom att kallas Oskarsberg under en period därefter. Många backstugor och torp friköptes under början av 1900-talet. Orsaken var att myndigheterna befarade att landsbygden skulle avfolkas helt i spåren av den stora emigrationen till USA. För att få folk att stanna kvar gjorde man det förmånligt för


2009-12-16

12

gemene man att låna pengar till köp av egna småjordbruk. Lagtekniskt förvandlades backstugan till lägenhet efter friköpet. Bostadshuset har någon gång förlängts åt väster med en snickarbod, och försetts med farstu åt söder. När detta skett är oklart, men förmodligen gjordes det i samband med avstyckningen. Sannolikt klädde man samtidigt in fasaden med panel. Många backstugor och torp genomgick förändringar av det här slaget i samband med friköp. Locklisternas profil är av en sort som var vanligt förekommande under en relativt lång tidsperiod kring sekelskiftet 1900, och ger tyvärr ingen exakt vägledning om när tillbyggnad och panelning kan ha skett. Vidare kan takbeläggningen ha varit av ett enklare slag den första tiden och senare ersatts med lertegel. En Olga Andersson som med sin familj var hyresgäst på Kulla under 1920-talet berättar i en dikt om den tiden att ”den gamla stugan Kulla….. låg där grå i skogens grönska”. Omålad var den alltså, men om det var panel eller spån på väggarna då vet vi inte, och inte heller om snickarbod och farstu tillkommit när Olga bodde där. På fotot nedan syns Olgas son Evert.

Evert Andersson, som bodde på Kulla som liten pojk under 1920-talet. Fotografiet tros vara taget i mitten av 1940-talet. Privat ägo.

Efter det att huset byggts till har förändringarna varit ytterst få. Kökets innerväggar och -tak har vid något tillfälle under 1900-talets mitt klätts in med träfiberskivor som målats. I övrigt har inga moderniseringar eller förändringar gjorts. Vatten, el och avlopp har aldrig dragits in. Fasaden, som på fotot ovan är omålad eller målad i en


2009-12-16

13

mörk färg, har någon gång målats vit. Fotot på nästa sida är enligt uppgift taget år 1948, och här är fasaden vitmålad. Kulla beboddes permanent till år 1961. Det stod därefter tomt en period innan det började användas som fritidsbostad år 1971. Kulla skänktes år 2005 till den då nybildade föreningen Backstugans vänner, vars syfte är att bevara fastigheten till eftervärlden. Huset hade då stått tomt en längre tid eftersom den dåvarande ägaren legat på sjukhus i många år och sedan avlidit. Under tiden hade Kulla förfallit och vandaliserats. Under år 2006 renoverade föreningen skorstenen och spiskomplexet i köket. Rörspisen i rummet sågs också över och några golvbrädor i köket byttes ut. Ytterdörren till farstun hade förstörts under den att huset stod obebott och en ny dörr tillverkades av en av föreningens medlemmar. Ett par träskivor på snickarbods-dörren byttes ut. Skivorna som täckt fönstren togs bort och nytt glas sattes in där så behövdes i bågarna. En båge som försvunnit helt nytillverkades. Åke Andersson och Erik Mattson framför backstugan Kulla. Åke var bror till Gunnar Andersson, som

var den siste som ägde Kulla innan föreningen tog över. Fotografiet är taget år 1948. Privat ägo.

Övriga byggnader och fastigheten

Fastigheten har inte förändrats nämnvärt sedan avstyckningen på 1910-talet. Sedan föreningen Backstugans vänner tillträtt har området röjts på sly och träd. Något som kan tolkas som en lång husgrund framträdde i samband med röjningen ett stycke sydost om stugan. Det har spekulerats i om grunden är resterna efter ett uthus av något slag, eller om murarna visar på om man längre tillbaks i tiden odlat i terrasser på sluttningen. På ekonomiska kartan från 1890-talet är inga uthus utritade vid Kulla vilket innebär att en eventuell uthuslänga i så fall funnits tidigare eller senare än 1890-talet på platsen.


2009-12-16

14

Alldeles norr om vedboden finns resterna av ett annat murverk vars bakgrund inte heller är känd. Stenarna formar en närmast meterhög oval konstruktion som numera är överväxt av syrener. Vidare finns ett stenlagt vägparti ett stycke nordost om den nyss nämnda konstruktionen. Kvar från äldre tider är också gamla växter såsom fruktträd och bärbuskar, växter som också bidrar till fastighetens ålderdomliga karaktär.

Avträdet (neg nr C4567:34) och källarvinden (neg nr C4567:22)

År 2007 uppfördes en kopia på det gamla dasset, som då var i fallfärdigt skick. Det nya avträdet uppfördes på samma plats som det gamla. Inne i byggnaden finns en bild som visar hur det gamla såg ut. Källarvindens ålder är okänd men är med största sannolikhet byggd samtidigt som bostadshuset eller någon gång kort därefter. Den renoverades varsamt år 2008. Skadade trädelar byttes då ut och målades, murarna kompletterades med nytt bruk där så behövdes och taket lades om. Även fönstret sågs över. Under våren 2008 hölls en kurs i restaurering av stenmurar på Kulla. De av murarna som är belägna längst åt öster lades då delvis om och nedfallna stenar lades på plats igen.


2009-12-16

15

Del av murverket som omramar fastigheten (neg nr C4567:14)

Stensatt källa och damm (neg nr C4631:4)


2009-12-16

16

Vilka har bott på Kulla?

Ägarlängden, eller i det här fallet boendelängden, är väldokumenterad tack vare föreningsordföranden Lena Calmestrands ambitiösa efterforskningar i mantals-längder och församlingsböcker.1 De första eller bland de första som bebodde Kulla var Ingebor Larsdotter och Andreas Svensson, som omnämns i husförhörslängden som inhyses backstugusittare. I bouppteckningen efter Ingebors bortgång kan man läsa att hon efterlämnade ett ”manhus á 40 riksdaler”, vilket kan tolkas som att Andreas och Ingebor själva byggde huset år 1860. Andreas var anställd som järnvägsarbetare i slutet av 1850-talet. Kanske hade han möjlighet att ta överbliven sprängsten från järnvägsarbetena till husets grund och andra murade konstruktioner på tomten? De som bott på Kulla genom åren har haft sin sysselsättning på byggen eller i jordbruket. Förutom järnvägsarbetare har det här bland annat bott tegelbruks-arbetare, byggnadsarbetare, stenarbetare, målare, jordbruksarbetare, mejeriarbetare och backsittaränkor. På sedvanligt vis är det männens yrken som uppräknas, vad kvinnorna sysslat med framgår inte. Titlarna återspeglar en tid med expansiv utbyggnad av kommunikationer och bebyggelse, och ett likaledes kraftigt växande jordbruk.

1 Förteckningen finns i RMVGs arkiv och hos föreningen Backstugans vänner.


2009-12-16

17

Kulturhistorisk bedömning

Bakgrund

Enligt 3 kap 1 § i lagen om kulturminnen m.m. kan en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde förklaras som byggnadsminne av Läns-styrelsen. Den obesuttna bebyggelsen är kraftigt underrepresenterad bland byggnadsminnena i Västra Götalands län. Av 232 byggnadsminnen finns två skyddade torpmiljöer och ett boställe, men inte en enda backstuga. På några håll finns däremot ett antal mer eller mindre förfallna övergivna backstugor belägna inom riksintresse för kulturmiljövården och/eller markerad som övrig kulturhistorisk lämning i forn-lämningsregistret. Det finns idag ingen samlad kunskap om de jordlösas bebyggelse i länet. Detta innebär att det i dagsläget inte går att överblicka hur många backstugor som finns kvar, och i vilket skick de befinner sig. I brist på samlad kunskap granskades innehållet i ett antal byggnadsinventeringar som gjorts i före detta Älvsborgs län; i Marks (delar av), Svenljunga, Trollhättans (delar av), Bengtsfors och Lerums kommuner. Granskningen visade att mycket få eller inga backstugor finns omnämnda i inventeringarna. Däremot är välbevarade torpmiljöer förhållandevis vanligt förekommande, särskilt i de södra delarna av länet. Det kan ifrågasättas om inte ”torpmiljö” eller ”torpställe” närmast använts som ett samlingsnamn för obesutten bebyggelse i inventeringarna, detta särskilt som termen backstuga nästan enbart förekommer som teknisk benämning. Man syftar då alltså endast på helt eller delvis nedgrävda byggnader. ”Äldre bostadshus av backstugetyp” är ett exempel på en sådan formulering. Detta är något missvisande eftersom många backstugor inte var nedgrävda. Vidare står det i vissa fall till exempel ”liten ryggåsstuga” och inget om vad för typ av anläggning det en gång varit. En sådan byggnad skulle vid närmre efterforskningar kunna visa sig vara en backstuga. Orsaken till dessa oklarheter kan vara att man som inventerare sällan har möjlighet att fördjupa sig om varje fastighet som inventeras genom att till exempel studera äldre kartor.

Kullas kulturhistoriska värde och framtida skydd

Kulla besitter på flera sätt ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Anläggningen med bostadshus, kallmurar, källarvind, dass och källa med mera har i princip undsluppit förändringar helt under ett knappt sekel. Den utgör därför i sin helhet ett mycket


2009-12-16

18

välbevarat exempel på en genuin backstugemiljö med tidig 1900-talskaraktär. Det enda som möjligen skulle kunna saknas är ett fähus eller annat uthus, men av allt att döma har det inte funnits något sådant på Kulla under den senaste hundraårsperioden. På Kulla illustreras tydligt och pedagogiskt hur levnadsförhållandena kunde te sig för de lägsta samhällsklasserna kring sekelskiftet 1900. Här finns ingen elektricitet, inget indraget vatten och inga bilvägar. Det socialhistoriska värdet är mycket högt, men Kulla är också av stort lokalhistoriskt intresse då det är känt vilka som bott i stugan genom åren och vad de arbetat med. Bostadshuset har, förmodligen i samband med friköpet år 1913 som ovan nämnts, förlängts med snickarbod, byggts till med farstu och försetts med locklistpanel. Detta har påverkat den ursprungliga karaktären väsentligt. Dessa förändringar tillmäts emellertid ett värde i sig då de exemplifierar tidstypiska ändringar som många backstugor och torp genomgick då de förvandlades från obesutten bebyggelse till lägenheter vid 1900-talets början. De bidrar indirekt till berättelsen om den betydelsefulla reform som gav de jordlösa möjligheter att friköpa med hjälp av förmånliga lån och därmed höja sin sociala standard. RMVG anser att Kullas mycket höga socialhistoriska värden är tillräckliga för att motivera en byggnadsminnesförklaring. Detta särskilt som Kulla är ett exempel på en bebyggelsekategori som är kraftigt underrepresenterad bland byggnadsminnena i Västra Götalands län. Att Kulla ägs av en förening vars enda syfte är att bevara Kulla för framtiden innebär dessutom att förutsättningarna är idealiska. Det bristande kunskapsläget angående backstugor innebär emellertid att det finns begränsade möjligheter att bedöma Kullas kulturhistoriska värde i förhållande till andra miljöer av samma slag i länet. Samtliga av de bevarade backstugemiljöer i före detta Älvsborgs län som museet känner till har till skillnad från Kulla bibehållit sin 1800-talsprägel (se några exempel på nästa sida). De representerar på sätt och vis en annan bebyggelsekategori, en kategori som också borde finnas med bland byggnads-minnena. Jämförelsen blir därför svår att göra.


2009-12-16

19

Vänstra bilden: Dala Valfrids stuga, Nödinge socken, Ale kommun. Foto: Marie Odenbring Widmark. Högra bilden: Teklas stuga, Torp socken, Färgelanda kommun. Foto: Lars Bergström.

Sven i Lia, Gestads socken, Vänersborgs kommun. Backstuga och fd getstall. Foto: Anni Bergström.

Vänstra bilden: Rosts stuga, Västra Tunhems sn, Vänersborgs kommun. Foto: Jan Hamberg. Högra bilden: Mor Lundgrens stuga, Timmele socken, Ulricehamns kommun. Foto: Karin Lundberg.

Avslutningsvis så finns det tveklöst ett stort behov av en kunskapssatsning kring backstugor. Förutsättningarna för en sådan är väldigt goda då hembygdsrörelsen som given samarbetspart redan samlat in ett stort forskningsmaterial kring de jordlösas bebyggelse. Det är RMVGs stora förhoppning att Länsstyrelsen Västra Götaland vill delta i en sådan satsning.


2009-12-16

20

Källor och litteratur

Otryckta källor

Muntliga uppgifter från Lena Calmestrand, Föreningen Backstugans vänner.

Litteratur

Holmström, E. och Odenbring Widmark, M. Gårdar i Västergötland – en bebyggelsehistorisk översikt. 2004.

Macher, C (red). Agrarhistorisk landskapsöversikt. Västergötland och Dalsland. 2002.

Palmqvist, L. Förläggargårdar, dalslandsstugor och bruksherrgårdar. I: Älvsborgs län. Historia i gränsbygd. s 139-160.1997.

Kulturhistorisk utredning 9. Trollhättans kommun del 1 omfattande Norra Björke, Rommele och Upphärads socknar samt Trollhättans stad enligt 1904 års stadsplan. Älvsborgs läns museiförening. 1975.

Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 31. Bengtsfors kommun. Bäcke, Laxarby, Steneby, Tisselskog, Torrskog, Vårvik, Ärtemark och Ödskölt socknar. Älvsborgs länsmuseum. 1986.

Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 32. Marks kommun. Socknarna Fotskäl, Harjom och Hyssna. Etapp III. Älvsborgs länsmuseum. 1984.

Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 34. Marks kommun. Berghem, Horred, Istorp, Skephult, Suretny-Kattunga, Torestorp, Älekulla, Öxabäck och Öxnevalla socknarr. Älvsborgs länsmuseum. 1999.

Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 35. Svenljunga kommun. Älvsborgs länsmuseum. 1985-1989.

Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 40. Lerums kommun. Älvsborgs länsmuseum. 1999.


2009-12-16

21

Fotografier

Fotografier i serien C4567 och C4631 är tagna av Carina Carlsson 2009-04-01 och förvaras i Regionmuseum Västra Götalands arkiv i Vänersborg. Fotografiet på omslaget har nummer C 4631:8.

Bilagor

Bilaga 1 Ekonomiska kartan, skala 1:10 000 Bilaga 2 Utdrag ur häradskartan, Flundre härad, år 1894.


2009-12-16

22


2009-12-16

23

Bilaga 2


2009-12-16

24

Kulla, Nyckleby 2-8, kulturhistorisk utredning 091216...

Documents

Transcript of Kulla, Nyckleby 2-8, kulturhistorisk utredning 091216...