Nordic Galvanizers konferens och årsmöte i Oslo 10-11 maj

Nordic Galvanizers konferens och årsmöte hölls detta år i Oslo. Konferensen inleddes som vanligt med en gemensam buffélunch och därefter tog själva konferensprogrammet vid.

Efter en kort välkomsthälsning från föreningen ordförande Bill Carlsson inleddes eftermiddagen med att An-nette Hjelmare, Ann Linders efterträdare som administrativt ansvarig för föreningens Informationskontor, pre-senterade sig själv och sin bakgrund. Annette har en kandidatexamen i Geovetenskap och har tidigare arbetat som accountmanager på Meteo Group Scandinavia, som konsult på SEB samt som VD-assistent på Vision and Reality.

CE-märkning och varmförzinkning

Kjetil Myhre från Norsk Stålförbund berättade om CE-märkning av stålkonstruktioner. CE-märkning är ett sys-tem för produktmärkning inom EU- och EES-området, som infördes av EU i början av 90-talet. CE står för Conformité Européenne (i överensstämmelse med EG-direktiven). En CE-märkt produkt får säljas fritt inom EES-området, oavsett om den tillverkats i eller utanför EU. Med CE-märkningen intygar tillverkaren eller im-portören att produkten uppfyller vissa grundläggande krav på hälsa, miljö, säkerhet och andra väsentliga egenskaper, samt att man följer en föreskriven kontrollprocedur. För många produkter ansvarar tillverkaren själv för att kraven är uppfyllda. För vissa produkter med höga krav på säkerhet, t ex bärande konstruktioner, krävs verifiering av en oberoende tredjepart, ofta kallad anmält organ. Från 1 juli 2014 kommer i praktiken CE-märkning att vara obligatoriskt för alla bärverksdelar i stål som levereras till en byggarbetsplats. Den som ansvarar för CE-märkningen måste ha ett certifikat i enlighet med standarden EN 1090-1. Hur kommer detta att påverka varmförzinkningsföretag som är underleverantörer till konstruktionsföretagen?

Det finns i dagsläget inget officiellt krav på att varmförzinkningsföretagen ska vara tredjepartscertifierade, men det är troligt att vissa kunder i framtiden kommer att efterfråga detta, då ansvaret att kontrollera varmför-zinkaren annars ligger på dem. Det finns för närvarande två anmälda organ som utför tredjepartscertifiering i Sverige, samt ett i Finland. De varmförzinkningsföretag som är kvalitetscertifierade enligt ISO 9001 och miljö-certifierade enligt ISO 14000 är väl förberedda för tredjepartscertifiering gällande CE-märkning. Idag finns det ett varmförzinkningsföretag inom Nordic Galvanizers som redan hunnit certifiera sig.

Ståltråd för upphängning av gods

Janka Vasutova från det italienska företaget Bottaro höll ett föredrag om tråd för upphängning av gods som ska varmförzinkas. Bottaro har gjort en studie av hur trådens mekaniska egenskaper påverkas av hela förzink-ningsprocessen, från avfettning till doppning i zinksmältan. Detta för att minimera risken för olyckor som kan uppstå om tråden går av.

En varmförzinkare i FN:s tjänst!

Sverre Olle Steinbakken från det norska varmförzinkningsföretaget Brød. Berntsen AS tog ett år tjänstledigt för att arbeta som observatör för FN i Sudan. Sverre Olle bjöd på ett intressant och annorlunda föredrag. Sudan är ett komplext land. Norra Sudan är i till största delen muslimskt. Södra Sudan är i huvudsak kristet och ani-mistiskt - det vill säga att där finns stammar och stamreligioner.

FN-uppdraget innebar många oväntade situationer, bland annat ställde klimatet, med tryckande värme och kraftiga skyfall, till med en hel del. I Sudan finns stora oljefyndigheter, både i södra Sudan och i Darfur. Detta är en av anledningarna till konflikten i Darfur samt mellan norra och södra Sudan. Ett av de företag som har haft oljerättigheter i landet är svenska Lundin Oil. FN-observatörerna är inte beväpnade och ska inte delta i några strider. Uppdraget går ut på att patrullera och övervaka att fredsavtalet efterlevs, samt att rapportera överträdelser.

Miljövarudeklaration för varmförzinkat stål

En miljövarudeklaration är ett sätt att kommunicera produkters miljöegenskaper, och kan användas på alla sorters produkter och tjänster. Miljövarudeklarationer enligt ISO 14025 baseras på livscykelanalys.En miljövarudeklaration är ett mycket bra sätt att möta kunders och myndigheters krav på trovärdig, lättförstå-

elig och jämförbar miljöinformation. Den bakomliggande livscykelanalysen är dessutom en utmärkt grund för att ytterligare förbättra produktens miljöegenskaper. Byggande av hus och infrastruktur svarar för en stor del av resursförbrukningen i världen, vilket har medfört att miljöfrågor får en ökad betydelse vid projektering och upphandling. Olika byggmaterial har olika miljöbelastning per kg - men har också helt olika egenskaper. Nya standarder för bedömning av miljöprestanda hos hela byggnadsverk är därför en nödvändighet för ett syste-matiskt arbete med hållbart byggande.

LCI-data är ett kraftfullt verktyg då det ska göras en detaljerad studie av produkters och tjänsters miljöpåver-kan under hela deras livscykel. LCI-data kan dock vara svåra att tolka för produktanvändarna, och det blir därför allt vanligare att presentera en produkts miljöprestanda med hjälp av en miljövarudeklaration (EPD). Hur kan man mäta/utvärdera om ett material eller en produkt är miljömässigt hållbar? Ett stort gemensamt projekt för att öka kunskapen inom detta område startades 2004 av varmförzinkare och zinkleverantörer i Europa. Syftet med projektet var att granska hur varmförzinkningsprocessen och varmförzinkat stål står sig miljömässigt i jämförelse med andra konstruktionsmaterial och ytbeläggningar som finns på marknaden. Da-tainsamlingen omfattar runt 937 000 ton stål, varmförzinkat på 46 olika anläggningar i Europa. Resultatet representerar medelvärdet för en typisk, styckvis varmförzinkad produkt.

Vanligtvis görs en EPD för en viss, specifik produkt. I det här fallet har man dock gjort en generell EPD, för en varmförzinkad stålplåt med en fastställd storlek. Återvinningsbidraget har inte tagits med då man anser att det är svårt i en generell EPD. Malmbaserad stålproduktion är en relativt miljöbelastande process, vilket andra materialproducenter ofta framför som ett argument mot stål och varmförzinkning. Fördelen med stålet är dock att det är starkt, vilket innebär att effektiva konstruktionsutformningar är möjliga. Som alla metaller är både stål och zink återvinningsbart till 100 %, och den skrotbaserade stålprocessen är betydligt mer miljövänlig. I nästa version av denna miljövarudeklaration för varmförzinkat stål hoppas EGGA att återvinningsbidraget ska kunna räknas med.

I en miljövarudeklaration finns det ett antal bedömningsgrunder som ska ingå. Dessa är hur produktionen av varan eller tjänsten påverkar global uppvärmning, försurning, bildandet av fotokemisk ozon, övergödning samt nedbrytning av ozonskiktet. Vissa varmförzinkare har reagerat på tabellen i miljövarudeklarationen, där dessa parametrar finns listade, och menat att detta kommer att avskräcka kunderna. Miljövarudeklarationen finns som en nedladdningsbar pdf på NG:s lösenordsskyddade del av hemsidan (www.nordicgalvanizers.com, länk ”Endast för varmförzinkare” användarnamn: ”varmzink”, lösenord: ”3583zink”). Miljövarudeklarationen ska kanske inte spridas till alla kunder, utan till de som efterfrågar den och verkar insatta i frågan. Det är dock troligt att efterfrågan på denna typ av information kommer att öka i framtiden.

ZiNiGal i jämförelse med andra metoder att begränsa zinkskiktets tjocklek

Det finns flera olika metoder att minska skikttjockleken och därmed zinkförbrukningen vid varmförzinkning. Roger Pankert från Boliden berättade om Bolidens produkt ZiNiGal, en förlegering som ger 0.05% nickel i zink-badet. Nickel verkar genom att begränsa tillväxten av järn-zinkfas. Andra vägar att påverka skikttillväxten är att sätta nickel till flussen eller legera badet med aluminium. Roger belyste fördelen med ZiNiGal, och menade att denna produkt är säker, lättskött och kostnadseffektiv.

Ytbehandlingsindex och kostnadsutvecklingen inom branschen

För att bättre kunna följa kostnadsutveckling har SYF, Svensk YtbehandlingsFörening, tagit fram ett index som speglar kostnadsutveckling för kemisk och elektrolytisk ytbehandling. Indexet bygger på tre index som finns tillgängliga på SCB:s hemsida, nämligen arbetskostnadsindex för industriarbetare, producentprisindex 20.1 baskemi samt producentprisindex 35.1 elektricitet.

För enskilda företag finns förstås skillnader i fördelningen mellan de tre underliggande indexen, men för bran-schen i sin helhet ges en relevant bild av utvecklingen.

Utvecklingen av metallpriser har inte tagits med i indexet, eftersom det har en avgörande betydelse vilken ytbehandling det gäller. Vid anodisering har förändringar i priset på metall ingen inverkan, medan det för för-gyllning är helt avgörande. Där metallpriset är en betydande del av kostnaden rekommenderar SYF en rörlig prisbild med förutbestämda metalltillägg.

Lars Askengren, som har tagit fram modellen, gör följande antagande angående fördelningen mellan de tre indexen: 65 % arbetskostnad, 20 % kemi samt 15 % el.

Bilden ovan visar utvecklingen för SYF-företagen. Det är troligt att kostnadsutvecklingen varit liknande för varmförzinkningsbranschen. Något att tänka på då prisutvecklingen för legoförzinkningen inte precis följt samma kurva. Tack till Kenth Norgren och Bill Carlsson som presenterade denna intressanta information.

Rapportering från Infokontoret

Som alla säkert känner till från NG:s Nyhetsbrev har vi problem med Stockholms Miljöprogram 2012-2015, där det står att zink i ett antal tillämpningar ska undvikas eller begränsas. Både Nordic Galvanizers och zinkprodu-centernas branschförening IZA inkom med svar då programmet var ute på remiss under hösten 2011. Tyvärr beaktades inte våra synpunkter, trots att vi bland annat refererade till riskbedömningen som visat att zink i de aktuella applikationerna inte har någon negativ inverkan på miljön. Det är i princip omöjligt att få till någon förändring i miljöprogrammet under den aktuella tidsperioden (2012-2015), men vi ska arbeta för att få bort skrivningen till nästa treårsperiod. Till dess är det förmodligen bäst att hålla en låg profil och hoppas att få kän-ner till begränsningen. Det finns flera exempel på att det byggs fastigheter med varmförzinkad fasad i Stock-holmsområdet. Kopparindustrin har tagit strid för sin fråga – men inte lyckats få till någon förändring. Detta har inneburit låsta positioner och större medvetenhet hos användarna om att koppar kan vara ett problem.

EGGA driver ett projekt kallat ”Steel forsight” där man träffar de stora stålverken i Europa för att få en uppfatt-ning om vilka stål som kommer att användas i framtiden. Vilken kemisk sammansättning kommer de att ha? Hur har de värmebehandlats? Hur ser mikrostrukturen ut? Syftet är naturligtvis att skapa en uppfattning om hur de ”nya” stålen kommer att påverkas av varmförzinkning. Från Norden har man träffat SSAB och Ruukki. Det kan konstateras att samtliga ståltillverkare går mot mer höghållfasta produkter, men att man har ambitionen att stålen ska vara möjliga att varmförzinka. Vissa ståltillverkare, bla Arcelor Mittal, anser att varmförzinknings-branschens krav på låg kisel- + fosforhalt i stålen, (kisel- + fosforhalt < 0.03 %) är besvärligt att klara av. Na-turligt fosforinnehåll i fransk malm är 0,080 till 0,150 %. För att minska fosforhalten tillsätts kalciumoxid (CaO), men CaO är dyrt och den bildade produkten, FeO, minskar livslängden hos ”degeln” vid stålproduktionen. För att komma ned i halter under 0.025 % ökar kostnaderna snabbt - att nå 0,01 % fosfor är mycket dyrt. Detta utgör ett problem för varmförzinkningsbranschen, då kundens krav på skiktens utseende och finish hårdnat på senare tid. Hur ska vi klara att möta dessa krav, när ståltillverkarna inte vill möta våra?

En annan viktig sak att uppmärksamma för att kunna bemöta som varmförzinkare är marknadsföringen av Magnelis, en förbelagd tunnplåt med ett skikt bestående av zink, aluminium och magnesium, som sägs vara betydligt bättre än konventionellt varmförzinkat stål. I marknadsföringsmaterialet visas resultat från accelere-rad korrosionsprovning i saltdimma. När nya typer av ytbeläggningar ska introduceras på marknaden används

ofta just denna testmetod som referens för beläggningens goda korrosionsegenskaper, vilket är förvånade. I inledningen till den aktuella standarden för saltdimmeprovning, ISO 9227 står nämligen följande, vilket dock inte tycks vara känt hos alla som använder standarden:

”Det är sällan en direkt relation mellan korrosionshärdigheten hos ett material i saltdimma och i andra miljöer, då ett stort antal faktorer påverkar korrosionsförloppet, t ex bildande av skyddsfilmer på godsytan. På grund av detta skall testresultatet inte betraktas som ett mått på hur materialet kommer att bete sig i den miljö där det skall användas. Saltdimmeprovning är främst lämpligt för att snabbt undersöka om det finns diskontinui-teter, skador och porer i organiska och oorganiska skikt. Testen kan också användas vid kvalitetskontroll för samma typ av beläggningar, men skall inte användas för kvalitativa jämförelser mellan olika typer av ytskikt. Det är ofta inte möjligt att använda resultat erhållna vid saltdimmeprovning för att jämföra långtidsegenskaper för olika beläggningstyper, då korrosionsbelastningen under saltdimmeprovning skiljer sig väsentligt från kor-rosionsförhållandena i verkligheten”.

Magnelis marknadsförs mot många av varmförzinkningens väl inarbetade produktsegment. Tillverkaren Ar-celor Mittal arbetar målinriktat på flera fronter, bla i standardiseringskommittéer för vägprodukter (Standard EN1317-5) där de vill specificera sin produkt som ett jämbördigt alternativ till varmförzinkat stål. EGGA anser att det är mycket viktigt att snarast bemöta detta, och man har bestämt att göra en kritisk litteraturgranskning av allt som finns publicerat om Magnelis, och komplettera med egna fältstudier om det behövs. Detta arbete kommer att utföras av forskningsinstitutet Swerea Kimab i Sverige.

Kvällen avslutades med en gemensam middag, där Jostein Digernes avtackades för många års gott arbete i Nordic Galvanizers styrelse, och Ann Linder för alla år som administrativt ansvarig på föreningens Informa-tionskontor. Ann började redan 1968, så hon har varit med om i princip hela föreningens utveckling. Många av konferensdeltagarna har känt henne under många år, och talen avlöste varandra.

På fredag morgon var det besök på Freja Sjokoladefabrikk i Oslo, och därefter avslutades konferensen för denna gång.

Många ville passa på att prata lite ex-tra med Ann Linder, som nu lämnar oss för att gå i pension. Här tillsam-mans med Jan Uhrberg från AB Halm-stads Varmförzinkning.

Flera av mötesdeltagarna kom redan på onsdagskvällen och gick ut och åt tillsam-mans. Till vänster i bild Infokontorets nya administratör, Annette Hjelmare, tillsam-mans med bland annat Per Lavesson, Stig Pohl och Lars Lindblom.

Konferensen hade samlat runt 50 deltagare.