De Hemliga Terroristerna av

Bill Hughes

© Truth Triumphant Ministries. Alla rättigheter förbehållna.

KAPITEL 1

MÅL: AMERIKA

Förenta Staterna måste snart möta den dödligaste fiende de någonsin kommer att tvingas möta. Denna fiende är inte bara den vanliga militära fienden, utan den har organisation och möjlighet till massivt spionage och hemliga verksamheter inom Förenta Staterna. Den använder en fasad som är praktiskt taget perfekt för att dölja sina verksamheter. Just nu arbetar faktiskt denna fiende i hemlighet med att undergräva de principer som gjort detta land till den största nationen i världen. Denna fiende har infiltrerat Förenta Staternas regerings högsta nivåer och departement, och utgör en ytterlig fara för Amerika. Låt oss se på litet historia så vi kan förstå de metoder denna fiende har använt i det förgångna och hur den arbetar i hemlighet idag. Europa hade slutligen fått ro. De Napoleonska Krigen var nu över, efter att ha varat närapå 20 år. Den lysande och listige Napoleon hade täckt Europa med blodet av hennes ädlaste söner. Långt om länge var det fred. I efterdyningarna sammankallade de europeiska härskarna ett generalkoncilium i Wien, Österrike år 1814. Detta koncilium har kommit att bli känt som Wienkongressen. Kongressen fortsatte sina förehavanden under ett år, för att avslutas år 1815.

Wienkongressen var en svart konspiration mot folkregeringarna vid vilken ‘höga fördragsslutande parter’ tillkännagav vid dess slut att de hade bildat en ‘helig allians.’ Detta var en täckmantel under vilken de maskerade sig för att bedra folket. Veronakongressens särskilda uppgift, visade det sig, var RATIFICERINGEN av Wienkongressens artikel sex, vilken i korthet var ett löfte att förhindra eller förstöra folkregeringarna varhelst de återfanns, och att återupprätta monarkin där den hade förkastats.

Denna pakts ‘höga fördragsslutande parter’, vilka var Ryssland, Preussen, [Tyskland], Österrike, och påve Pius VII, Påvestaternas kung, ingick ett hemligt avtal att göra det. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the

Assassination of Abraham Lincoln, Arya Varta Publishing, 1924, s. 7.

Enligt McCarty bildade Wienkongressen den Heliga Alliansen, vars primära mål var förstörelsen av alla folkregeringar. Folkregeringar är de där regeringen tillåter sina undersåtar att åtnjuta vissa omistliga rättigheter. Kommer du på några folkregeringar som upprättades i världen och garanterade sina medborgare vissa omistliga rättigheter runt år 1815? Senator Robert L. Owen lät i kongressprotokollet den 25 april 1916 införa följande påstående, vilket klart visar att han trodde att den “Heliga Alliansens” primära mål var Förenta Staterna.

Den Heliga Alliansen som förstört folkregeringen i Spanien, och i Italien, hade vällagda planer på att också förstöra folkregeringar i de amerikanska kolonierna som hade revolterat från Spanien och Portugal i Central- och Sydamerika under påverkan av Förenta Staternas framgångsrika exempel.

Det var på grund av denna de europeiska monarkiernas konspiration mot de amerikanska republikerna som den store engelske statsmannen, Canning, riktade vår regerings uppmärksamhet på den. – Ibid. s. 9, 10 (kursivering

tillagd).

Senator Owen hade förstått av Wienkongressen att Europas förenade monarkier skulle försöka förstöra den stora amerikanska republiken och dess blodköpta friheter. Senator Owen var inte den ende som visste om denna konspiration mot den amerikanska friheten och författningen. År 1894 skrev R.W. Thompson, amerikanska örlogsflottans sekreterare,

Den ‘Heliga Alliansens’ härskare hade samlat ihop stora arméer, och antog snart ett löfte att viga dem åt undertryckandet av alla folkliga resningar till förmån för fria regeringar; och han [påve Pius VII] ville viga jesuiterna, uppbackade av sin påvliga makt, åt det målets uppfyllande. Han visste hur troget de skulle ägna sig åt det arbetet, och följaktligen rådde han dem, i sitt restaureringsdekret, att strängt iaktta de ‘användbara underrättelser och hälsosamma rådplägningar’ varigenom Loyola hade gjort absolution till sällskapets hörnsten. – R.W. Thompson, The Footprints of the Jesuits, Hunt and Eaton, 1894, s. 251.

Thompson preciserade exakt vilka de agenter skulle bli som Europas monarker använde sig av för att förstöra Amerikas republik, nämligen, Roms jesuiter! Sedan 1815 har det pågått ett oupphörligt angrepp av jesuiterna på Amerika för att försöka förstöra denna stora nations konstitutionella rättigheter. Även morsekodens berömde uppfinnare, Samuel B. Morse, skrev om denna ondskefulla komplott mot Förenta Staterna.

Författaren åtar sig att visa att en konspiration mot denna republiks fri- och rättigheter nu är i full gång, under ledning av Österrikes knipsluge furst Metternich, som i vetskap om det omöjliga i att utplåna detta besvärliga exempel på en stor och fri nation genom vapenmakt, försöker uppfylla sitt mål genom medverkan av en armé av jesuiter. Den samling fakta och argument som skall bevisa förekomsten av en sådan konspiration, kommer att förvåna varje människa som öppnar boken med samma klentrogenhet som vi gjorde. – Samuel B. Morse, Foreign Conspiracy Against the Liberties of the United States, Crocker and Brewster, 1835, förord.

Den samling böcker som detaljerar Wienkongressens och jesuiternas ondskefulla komplotter mot den amerikanska republiken är otaliga. Att denna konspiration har rasat sedan 1815 är ett historiskt faktum. Vi kommer att visa att denna konspiration är i full gång idag och att den är orsaken till att Amerika har så många problem nuförtiden och är så nära att förlora sina friheter. De flesta människor vet mycket litet om påvens jesuiter. Orsaken till detta är att de är ett mycket hemlighetsfullt sällskap. För att förstå vad jesuitorden är, vänligen betrakta följande citat.

Alltgenom kristenheten hotades protestantismen av fruktansvärda fiender. Efter att reformationens första triumfer var över, sammankallade Rom nya styrkor, i hopp om att verkställa dess förstörelse. Vid denna tidpunkt skapades jesuitorden, den grymmaste, samvetslösaste och mäktigaste av alla papismens förkämpar. Avskurna från jordiska band och mänskliga intressen, döda inför den naturliga tillgivenhetens fordringar, förnuft och samvete helt tystade, visste de inte av något styre, något band, förutom sin ordens, och ingen plikt förutom att utöka dess makt. Kristi evangelium hade gjort det möjligt för dess anhängare att möta fara och uthärda lidande, opåverkade av kyla, hunger, knogande och fattigdom, att upprätthålla sanningens fana ställda inför sträckbänken, fängelsehålan och pålen. För att bekämpa dessa styrkor, inspirerade jesuitismen sina efterföljare med en fanatism som gjorde det möjligt för dem att uthärda liknande faror, och att motsätta sig sanningens styrka med bedrägeriets alla vapen. Det fanns inget brott som var för stort för dem att begå, inget bedrägeri för simpelt för dem att genomföra, ingen förklädnad för svår för dem att anta. Högtidligt lovade åt ständig fattigdom och ödmjukhet, var det deras genomtänkta mål att säkra rikedom och makt, att vara hängivna åt protestantismens störtande, och den påvliga överhöghetens återupprättande.

När de framträdde som medlemmar av sin orden, bar de en klädedräkt av fromhet, besökte fängelser och sjukhus, hjälpte sjuka och fattiga, förklarade sig ha avsagt sig världen, och bära Jesu heliga namn, som gjorde så mycket gott. Men under detta oklanderliga yttre doldes ofta de mest brottsliga och dödliga syften. Ordens grundprincip var att ändamålet rättfärdigar medlen. Genom denna kod var lögnaktighet, stöld, mened, lönnmord, inte bara förlåtligt utan berömligt, när det tjänade kyrkans intressen. Under olika förklädnader arbetade sig jesuiterna in i statliga ämbeten, klättrande upp till att bli rådgivare åt kungar, och formade nationernas politik. De blev tjänare för att agera spioner på sina herrar. De upprättade högskolor åt furstarnas och adelns söner, och

skolor åt vanlig folk; och barnen till protestantiska föräldrar drogs in i en efterlevnad av papistiska riter. All den papistiska gudstjänstens pompa och ståt utvecklades för att förvirra sinnet och blända och fängsla fantasin, och därför förråddes den frihet för vilken fäderna knogade och blödde av sönerna. Jesuiterna spred sig snabbt över Europa, och varhelst de gick, följde en återupplivning av papismen. – E. G. White, The Great Controversy, ss. 234, 235, Pacific Press Publishing Assn., 1911.

Jesuiterna fungerar som påvedömets hemliga världsomfattande polis. De är mycket hemlighetsfulla och sträcker sig mycket långt för att hålla sina verksamheter hemliga. De berättar inte för någon att de är jesuiter. Enligt det yttre, förefaller de vara normala människor. En sista författare kommer att citeras här.

De är jesuiter. Detta sällskap av män, som efter att ha utövat sin tyranni under nästan tvåhundra år, blev i längden så fruktansvärda för världen, genom att hota att omstörta hela samhällsordningen, att till och med påven, vars hängivna undersåtar de är, och måste vara, genom sitt sällskaps högtidliga löfte, tvingades upplösa dem. [Påve Clemens upphävde jesuitorden år 1773.]

De hade emellertid inte varit upphävda ens femtio år, förrän papismens och despotismens avtagande inflytande krävde deras användbara arbeten, för att stå emot den demokratiska frihetens ljus, och påven [Pius VII] samtidigt med den Heliga Alliansens bildande [1815], återuppväckte jesuitorden i all dess makt…

Och måste vi berätta för amerikaner vad jesuiter är för något?… de är ett hemlig sällskap, en sorts frimurarorden, med ytterligare tillagda drag av upprörande förhatlighet, och tusen gånger farligare. De är inte bara präster, eller tillhörande en religiös trosbekännelse; de är köpmän, och jurister, och redaktörer, och män från vilka yrken som helst, utan något yttre tecken genom vilket de kan kännas igen; de är i omlopp i hela ditt samhälle. De kan anta vilken karaktär som helst, ljusets änglars, eller mörkrets tjänares, för att uppfylla sitt stora mål… De är alla utbildade män, beredda och svurna att börja när som helst, och åt vilket håll som helst, och för vilken tjänst som helst, befallda av sin ordensgeneral, utan att vara förbundna med någon familj, gemenskap, eller land, genom de vanliga band som binder män; och sålda på livstid åt den romerska påvens sak. – J. Wayne Laurens, The Crisis

in America: or the Enemies of America Unmasked, G. D. Miller, 1855, ss. 265-267.

Ignatius Loyola grundade jesuitorden på 1540-talet. Dess position inom romersk-katolska kyrkan konsoliderades under Tridentinska Mötet, som pågick från 1546 till 1563. Tridentinska Mötet sammankallades med ett stort mål i tankarna: hur man skulle hejda den protestantiska reformationen. Reformation började år 1517 när Martin Luther, den oförfärade tyske tiggarmunken, spikade fast 95 teser på dörren till Wittenburgs kapell. Dessa teser utmanade, bland annat, den skändliga av Rom lärda avlatsdoktrin som förklarade att människan kunde frälsa sig själv och sina kära genom att stoppa tillräckligt med mynt i katolska kyrkans kistor. Luthers stora läror att bara Bibeln är standard för all doktrin och praktik, och att en person blir rättfärdigad inför Gud endast genom tron på Jesus Kristus, sände ilningar genom hjärtana av tusentals alltigenom Europa och chockvågor genom Vatikanens salar. Därför sammankallades Tridentinska Mötet för att motarbeta reformationen; följaktligen är den känd som motreformationen, och jesuiterna skulle bli Roms huvudsakliga verktyg för att omintetgöra och förstöra varje spår av protestantism varhelst den återfanns. Amerikas två största dokument, oavhängighetsförklaringen och konstitutionen, är fyllda med protestantiska deklarationer som är absolut outhärdliga för Roms jesuiter. Blir du överraskad av att Vatikanen fördömer Förenta Staternas grunddokument?

Vatikanen fördömde oavhängighetsförklaringen som ondska och kallade Förenta Staternas konstitution ett satanisk dokument. – Avro Manhattan, The Dollar and the Vatican, Ozark Book Publishers, 1988, s. 26.

Här är del av jesuiteden.

Jag lovar och förklarar vidare, att jag inte kommer att ha någon egen åsikt eller vilja, eller några som helst mentala förbehåll, ens som lik eller kadaver, utan kommer att tveklöst åtlyda varenda befallning som jag kan få av mina överordnade i påvens milis… Jag lovar och förklarar vidare att jag kommer att, när tillfälle ges, börja och föra obevekliga krig, i hemlighet eller öppet, mot alla kättare, protestanter och liberaler, som jag blir anvisad att göra, att utplåna och utrota dem från hela jordens yta; och att jag kommer att skona varken ålder, kön eller tillstånd; och att jag kommer att hänga, bränna, förtära, koka, flå, strypa och begrava levande dessa ökända kättare, skära upp deras kvinnors magar och livmödrar och krossa deras spädbarns huvuden mot väggarna, i avsikt att för alltid tillintetgöra deras avskyvärda släkte. Att jag kommer, när samma sak inte kan göras öppet, att i hemlighet använda giftbägaren, strypsnaran, knivstålet eller blykulan, oavsett personens eller personernas ställning, samhällsklass, värdighet, eller myndighet, vilket deras tillstånd i livet än må vara, antingen offentligt eller i avskildhet, som jag när som helst kan anvisas att göra av någon av påvens agenter eller den Heliga Trons Broderskaps, Jesu Sällskaps, överordnade. – Edwin A. Sherman, The Engineer Corps of Hell; or Rome’s

Sapper’s and Miners, Private Subscription, 1883, ss. 118-124.

Att föreställa sig att en person skulle instämma i en sådan avskyvärd ed trotsar allt förnuft. Man kunde inte ens föreställa sig en uslare ed. Ordet kättersk i ovanstående citat hänvisar till någon som inte samtycker med påven. I ett brev från John Adams till dåvarande president Thomas Jefferson om jesuiterna läser vi,

Är det meningen att vi skall ha regelrätta svärmar av dem här, i så många förklädnader som bara en zigenarkung kan anta, klädda som målare, utgivare, författare och läroverkslärare? Om det någonsin fanns en människomassa som förtjänade evig fördömelse på jorden och i helvetet så är det detta Loyolas sällskap [jesuiterna]. – George Reimer, The New Jesuits, Little, Brown, and Co., 1971, s. 14.

Napoleon Bonaparte gjorde detta uttalande:

Jesuiterna är en militär organisation, inte en religiös orden. Deras överhuvud är general för en armé, inte blott och bart fader abbot för ett kloster. Och denna organisations målsättning är: MAKT. Makt i dess mest despotiska utövning. Absolut makt, allmän makt, makt att kontrollera världen genom en enda mans vilja. Jesuitism är det oinskränktaste av despotvälden; och samtidigt det största och mest enorma av missbruk….

Jesuiternas general insisterar på att vara mästare, härskare, över härskaren. Varhelst jesuiterna ges tillträde kommer de att bli mästare, kosta vad det vill. Deras sällskap är av naturen diktatoriskt, och därför är det oförsonlig fiende till all konstituerad myndighet. Varje handling, varje brott, hur rysligt det än kan vara, är ett förtjänstfullt arbete, om det begås i jesuiternas sällskaps intresse, eller på generalens order. – General Montholon, Memorial of the Captivity of Napoleon at St. Helena, ss. 62, 174.

Det fanns ingen förklädnad de inte kunde anta, och därför, fanns det inget ställe de inte kunde tränga in i. De kunde träda in ohörda i monarkens garderob, eller statsmannens skåp. De kunde sitta osedda i sammanträden eller generalförsamlingar, och blanda sig utan att vara misstänkta i överläggningar och debatter.

Det fanns inget tungomål de inte kunde tala, och ingen troslära de inte kunde bekänna sig till, och därför fanns det inga folk bland vilka de inte skulle kunna vistas, och inga kyrka vars medlemskap de inte skulle kunna inträda i och vars funktioner de inte skulle kunna fullgöra. De kunde förbanna påven med lutheranen, och svära det högtidliga förbundet med förbundsanhängaren. – J. A. Wylie, The History of Protestantism, Vol. II, s. 412. (Citerad i Sydney Hunter, Is Alberto for Real?, Chick Publications, sida 13.)

I ljuset av dessa påståenden uppstår flera frågor. Eftersom jesuiterna började ett direkt angrepp på Amerika år 1815 och ingenting står i deras väg, kontrolleras då den taktik som genomdrivs idag i Amerika av denna envåldshärskare från Rom? Har lönnmorden på vissa presidenter, som Abraham Lincoln, William McKinley, James Garfield, och William Henry Harrison, varit jesuitinspirerade? Har ohyggligheter som Waco, Oklahoma City, och förstörelsen av tvillingtornen i New York planerats bakom Vatikanens väggar? Och vår värdefulla konstitution och konstitutionstilläggen som har angripits så obevekligt under de senaste årtiondena? Är detta jesuiternas absoluta belöning att tillintetgöra våra värdefulla friheter som köptes för en så pass hög kostnad? Följande kapitel kommer att analysera några av dessa mycket verkliga frågor.

Som om Wienkongressen inte var tillräckligt klar vad beträffar de europeiska monarkernas och jesuitordens avsikter, fanns det två till kongresser som sammankallades. Den första av dessa hölls i Verona år 1822. Under denna kongress, beslöts det att Amerika skulle bli målet för jesuitsändebud och att Amerika skulle förstöras till varje pris. Var och en av konstitutionens principer skulle upplösas och nya jesuitiska principer skulle införas för att upphöja påvedömet till herravälde i Amerika. Det andra mötet hölls i Chieri, Italien år 1825. Här är vad som beslutades där.

År 1825, ungefär elva år efter jesuitordens återupplivning, höll ledande jesuiter ett hemligt möte i sitt kollegium i Chieri nära Torino, i norra Italien. Vid församlingen diskuterades planer på befordran av påvlig makt, världsomfattande, på destabilisering av regeringar som stod i vägen och på att krossa allt motstånd mot jesuiternas arrangemang och ambitioner… “Vad vi siktar på, är världsriket…

“Vi måste få dem [jordens stora män] att förstå att ondskans orsak, den dåliga surdegen, kommer att fortleva så länge som protestantismen finns till, att protestantismen därför måste totalt avskaffas… Kättare är de fiender som vi är förpliktigade att utrota…

“Då skall Bibeln den ormen som med upprätt huvud och ljungande ögon hotar oss med sitt gift medan den slingrar sig längs marken, förvandlas till en käpp så snart som vi kan gripa den.” – Hector Macpherson, The

Jesuits in History, Ozark Book Publishers, 1997, bilaga.

Chieris mål är klart; att förstöra protestantismen till varje pris, och återställa påvedömets världsliga makt – ÖVER HELA VÄRLDEN. Då vi ser Johannes Paulus II korsa jordklotet och accepteras över hela världen som “fredens man,” ser vi hur väl jesuitplanen, instiftad i Chieri, fungerar. Dessa tre möten, i Wien, Verona, och Chieri, hölls med så mycket hemlighetsfullhet som möjligt. En man bevistade emellertid de första två mötena som inte skulle låta sig tystas. Brittiske utrikesministern George Canning kontaktade Förenta Staternas regering för att varna dem att Europas monarker planerade att förstöra Amerikas fria institutioner.

Det var på grund av denna konspiration mot de amerikanska republikerna av de europeiska monarkierna som den store engelske statsmannen Canning, riktade vår regerings uppmärksamhet på den, och våra statsmän då, inkluderande Thomas Jefferson, som fortfarande levde vid den tidpunkten, tog aktiv del i att få till stånd president Monroes deklaration i hans nästa årliga budskap till Förenta Staternas kongress att Förenta Staterna skulle betrakta det som en fientlig handling mot Förenta Staternas regering och ett ovänligt agerande om denna koalition, eller om någon europeisk makt någonsin åtog sig att etablera på den amerikanska kontinenten någon kontroll över någon amerikansk republik, eller att förvärva några territoriella rättigheter.

Detta är den så kallade Monroedoktrin. Hotet under det hemliga avtalet i Verona att undertrycka folkregeringarna i de amerikanska republikerna är Monroedoktrinens grundval. Detta hemliga avtal framställer klart konflikten mellan monarkisk regering och folkregering, och fåtalets regering i motsats till mängdens regering. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the Assassination of Abraham Lincoln, sida 10.

Monroedoktrinen var Amerikas svar på jesuiternas kongresser i Wien och Verona. Amerika skulle betrakta det som en krigshandling om någon europeisk nation sökte kolonial expansion på västra halvklotet. Jesuiterna har i hemlighet kunnat angripa och infiltrera Amerika för att utföra exakt vad Monroedoktrinen fastställdes för att skydda mot. De har kunnat klara av det därför att det gjordes i yttersta hemlighet och bakom fasaden av att vara en kyrka. I ett brev till president Monroe, gjorde Thomas Jefferson följande iakttagelser:

Den fråga som framställs av de brev ni sänt mig, är den mest betydelsefulla som någonsin givits mig att betrakta

sedan oberoendets. Det gjorde oss till en nation, detta riktar vår kompass och pekar ut den kurs vi skall styra genom den tidsocean som öppnas för oss. Och aldrig kunde vi anträda den under gynnsammare omständigheter. Vår första och grundläggande maxim borde vara, att aldrig inveckla oss i Europas gräl. Vår andra, att aldrig låta Europa befatta sig med affärer hitom Atlanten. Amerika, nord och syd, har en samling intressen som skiljer sig från Europas, och är särskilt hennes egna. Hon borde därför ha ett system som är hennes eget, separat och avskilt från Europas. Medan den senare arbetar på att bli despotismens hemort, borde vår strävan säkerligen vara, att göra vårt halvklot till frihetens… [Vi måste] förklara vår protest mot de rysliga överträdelserna av nationernas rättigheter, genom inblandningen av någon i en annans inre affärer, som skändligt påbörjats av Bonaparte, och nu fortsätts av den lika laglösa allians, som kallar sig helig…

Vi kommer att motsätta oss, med alla våra medel, styrkeingripande av någon annan makt… Den nu ställda frågan innebär så pass varaktiga konsekvenser, och så pass avgörande verkningar på våra framtida öden, vad beträffar att åter tända allt intresse jag hittills känt vid sådana tillfällen, och att drista mig till åsikternas vågspel, vilket bara kommer att bevisa min önskan om att ändå bidra med min skärv till allt som kan vara användbart för vårt land. – Arkiv, Mount Holyokes Högskola.

Jefferson såg detta som en stor kris i Amerikas unga historia därför att de illistiga och ondskefulla jesuiterna hade beordrats att göra Amerika till mål för förstörelse. Monroedoktrin utmanade varje närmande mot Amerika från Europa. Monroe förstod emellertid inte riktigt att de listiga jeuiterna till en början inte skulle använda vapenmakt för att vinna sina syftemål. De skulle använda slughet, listighet, och ytterligt hemlighetsmakeri. De skulle vädja till människors tarvligaste sidor. De skulle placera ut sina agenter på rika och mäktiga platser och sedan använda deras inflytande för att vinna sin stora belöning – omstörtandet och förstörelsen av varje protestantisk princip såsom den skisseras i Förenta Staternas konstitution.

KAPITEL 2

PRESIDENT ANDREW JACKSON Andrew Jackson valdes till presidentposten år 1828. Hans tapperhet och militära skicklighet i besegrandet av britterna i 1812 års krig är välkända. Han utkämpade många slag i närstrid, men nu var han ställd inför en helt annan fiende. Denna fiende påstod sig vara amerikan precis som han, påstod sig vilja Amerikas bästa precis som han, och intog höga ansvarsfyllda positioner precis som han. Jesuiterna skulle förstöra Amerika som bestämt av de ondskefulla koncilierna i Wien, Verona, och Chieri, och det var under Andrew Jacksons presidentpost som de började tillämpa sitt svek fullt ut. Dessa jesuiter förflyttade sig bland amerikanska människor och såg ut som amerikaner. De var faktiskt amerikanska medborgare, men gav sin lojalitet åt Roms påve. Deras syften var påvedömets syften. Dessa människor var förrädare och ett allvarligt hot mot Förenta Staternas fortsatta existens.

En nation kan överleva sina dårar, och till och med de ärelystna. Men den kan inte överleva förräderi inifrån. En fiende vid portarna är mindre fruktansvärd, för han är känd och bär sina fanor öppet mot staden. Men förrädaren rör sig inom portarna fritt bland dem, hans baksluga viskande rasslar genom alla gränder, det hörs i själva regeringens salar. För förrädaren förefaller inte vara förrädare; han talar med dialekter som är bekanta för hans offer, och han bär deras ansikte och deras klädesplagg, och han vädjar till den tarvlighet som finns djupt i alla människors hjärtan. Han får en nations själ att ruttna; han arbetar i hemlighet och okänt på natten för att undergräva en stads pelare; han infekterar staten så att den inte längre kan stå emot. – Marcus Cicero, i tal till Caesar, Crassus, Pompejus och den romerska senaten.

Två av dessa förrädare var John C. Calhoun och Nicholas Biddle. Andrew Jackson vann presidentposten år 1828 med mycket bred marginal. Hans vicepresident var John C. Calhoun från Sydkarolina. Calhoun insåg att kärleken till frihet var mycket stark i alla amerikaners hjärtan. Han insåg att slaveriet snabbt omringades, därför att närapå alla de områden som köpts från Spanien och Frankrike frigjordes. Utan en oupphörlig utbredning av slaveriet, skulle

det eventuellt besegras. För att avleda de nuvarande antislaveritrenderna i Amerika, startade Calhoun en tidning i Washington kallad United States Telegraph. I denna tidning började han kämpa för den idé som kallas statsrättigheter. Statsrättigheternas doktrin skulle oundvikligen leda till Förenta Staternas fullständiga avskaffande. Den antog att en stat hade den naturliga rätten att göra vad den ville. Under statsrättigheternas principer kunde en stat, som ville träda ur unionen, göra det. Detta skulle slutligen eliminera Förenta Staterna. Calhoun tog en öm tå och gjorde den till orsaken för sydstaterna att träda ur unionen. Den ömma tån var de höga skatter som lagts på utländska importer, vilket gjorde europeiskt gods dyrare. Eftersom Europa köpte stora mängder sydstatsbomull och andra handelsvaror betydde skatten att sydstatsköpmännen tjänade mindre pengar på sina exporter. Denna skatt hjälpte nordstatstillverkaren därför att nu skulle sydstatsköpmannen köpa mer av honom. Calhoun övertygade sydstaterna om att de gjort en mycket dålig affär och att de hade rätt att lämna unionen över denna fråga.

Södern, som var en jordbrukstrakt, övertygades lätt om att en hög skatt på utländska importer var skadlig för dem. Härnäst åtog han sig att förklara för södern att dessa höga pålagor läggs på specifika artiklar, och gjordes, som speciell gunst, för att skydda lokala intressen. Därför sa han till söderns folk att, ni beskattas för att stödja nordstaternas tillverkare. Och det var på denna folkliga fråga han satte sin annulleringsflagga… Denna nya bastarddemokrati innebar rätten att förstöra, fredligt eller med våld (vid beredskap), förbundsunionen. – John Smith Dye, The Adder’s Den, s. 22.

Kort efter det att Calhoun startat sin tidning, hölls ett möte som sammankallats för att hedra minnet av Thomas Jefferson. Vid detta möte ombads Andrew Jackson att tala. Han reste sig upp och förklarade, “Vår förbundsunion. Den måste bevaras.” Efter att ha sagt detta, satte sig Jackson ner. Då reste sig Calhoun upp och förklarade,

Näst efter våra fri- och rättigheter är unionen oss kärast. Må vi alla komma ihåg att den bara kan bevaras genom att respektera staternas rättigheter, och fördela unionens förmåner och bördor lika. – Ibid. s. 19.

Calhoun lät unionen komma efter våra fri- och rättigheter. Unionen och konstitutionen är vad som upprättade våra fri- och rättigheter. Om unionen upplöstes, skulle staterna råka i luven på varandra precis som Europas länder alltgenom historien. Staternas resurser skulle ständigt vara förbrukade, i ständig förberedelse för krig med varandra. Detta var Calhouns och påvedömets syftemål från början. Deras mål var att förstöra Förenta Staterna. Calhoun använde tulltaxan för att skapa friktion mellan nord och syd. Kongressen kunde lätt ha ändrat tulltaxan, så det var ingen orsak till utbrytning. Många talade ut mot hans lömska metoder. Daniel Webster sa:

Min herre, världen kommer knappt att tro att hela denna kontrovers, och alla desperata medel som dess stöd behöver, inte har någon annan grund än en åsiktsskillnad mellan en majoritet av Sydkarolinas folk på den ena sidan, och en bred majoritet av Förenta Staternas folk på den andra. Världen kommer inte att tro på fakta. Vi som hör och ser det kan själva knappast tro det än. – Ibid, s. 25.

Daniel Webster visste att frågan gick långt djupare än en tulltaxa. Calhoun var det jesuitimplantat som användes för att dela Amerika! John Quincy Adams i representanthuset förklarade:

I motsats till herr Clays kompromiss, så är inga offer nödvändiga, och ändå ämnar ni binda oss till händer och fötter, hälla ut vårt blod på altaret, för att lugna söderns onaturliga missnöje – ett missnöje med djupare rötter än tulltaxan, som kommer att kvarleva när den är glömd. – Ibid, s. 25.

Adams hade rätt i sin iakttagelse. Tulltaxefrågan dog ut, men delningens pyrande glöd hade delat på Amerika. Inbördeskrigets blod kan spåras tillbaka till jesuiten John C. Calhoun. Låt oss, då vi ser Calhoun söka slita itu Amerika, komma ihåg den före detta katolske prästen, Charles Chiniquys ord.

Rom såg genast att Förenta Staternas själva existens var ett fruktansvärt hot mot hennes eget liv. Från första början sådde hon svekfullt delningens och hatets frön mellan detta lands två stor delar och lyckades med att dela syd och nord i den brännande slaverifrågan. Den delningen var hennes gyllene tillfälle att krossa en genom den andra, och regera över bådas blodiga ruiner, en gynnad, gammal politik. – Charles Chiniquy, Fifty Years in the

Church of Rome, Chick Publications, s. 291, kursivering tillagd.

Medborgare Calhoun var inte lojal mot Förenta Staterna. Han arbetade för att befordra påvens dagordning. Han verkade vara amerikan, men var egentligen en jesuit i påvens armé i försöket att förstöra Amerika. Prästen Phelan gör detta påstående.

Jo, om Förenta Staternas regering låg i krig med kyrkan, skulle vi i morgon dag säga, ‘Åt helvete med Förenta Staternas regering;’ och om kyrkan och all världens regeringar låg i krig, skulle vi säga: ‘Åt helvete med all världens regeringar.’ Vad beror det på att påven har sådan kolossal makt? Jo påven är världens härskare. All

världens kejsare, alla kungar, alla furstar, alla presidenter är som dessa mina KORGOSSAR. – Präst Phelan, Western Watchman, 27 juni 1912, kursivering tillagd.

John C. Calhoun var en av de påvliga korgossar som gjorde som han blev tillsagd. Andrew Jackson, i sitt meddelande till kongressen år 1832 uppgav detta:

Folkets rätt i en enstaka stat att frita sig efter behag, och utan de andra staternas samtycke, från sina högtidligaste skyldigheter, och riskera miljoner av nationens invånares friheter och lycka, kan inte erkännas. Sådan myndighet anses vara helt motbjudande, båda för de principer på vilka administrationsregeringen är konstituerad, och de syftemål som den uttryckligen bildades för att skaffa. – John Smith Dye, The Adder’s Den, s. 25.

Jackson visste att Calhouns komplott planerades för att förstöra Förenta Staterna och dess konstitutionella fri- och rättigheter, och detta var oacceptabelt för honom. Jackson stod i vägen för kongresserna i Wien, Verona, och Chieri, och jesuiterna måste ta itu med honom. Nicholas Biddle, en annan av deras agenter, utförde fas två av jesuiternas angrepp. Biddle var en lysande finansman, som avlagt akademisk examen vid Pennsylvanias Universitet vid tretton års ålder. Han var en mästare på pengarnas vetenskap. När väl Jackson intog presidentposten år 1828, hade Biddle full kontroll över den federala regeringens centralbank. Detta var inte första gången som en centralbank hade upprättats. Två gånger tidigare, först under Robert Morris, och sedan under Alexander Hamilton, hade en centralbank prövats, men i båda fallen hade det misslyckats på grund av bedrägliga gärningar begångna av bankirer som var i ledningen. Efter 1812 års krig, prövades en centralbank igen, och det var i detta tredje försök som vi finner herr Biddle. Vem stod bakom Nicholas Biddle och försöket att ha en centralbank i Förenta Staterna?

Den enkla verkligheten är att Rothschilds bankdynasti i Europa var den förhärskande kraften, både finansiellt och politiskt, i bildandet av Förenta Staternas Bank. – G. Edward Griffin, The Creature from Jekyll Island, American Opinion Publishing, s. 331.

Under årens lopp alltsedan N.M. [Rothschild], tygtillverkaren från Manchester, hade köpt bomull från sydstaterna, hade Rothschilds utvecklat tunga amerikanska åtaganden. Nathan… hade beviljat flera av unionens stater lån, han hade, under en tid, varit officiell europeisk bankir åt Förenta Staternas regering och var en förbunden anhängare av Förenta Staternas Bank. – Derek Wilson, Rothschild: The Wealth and Power of a

Dynasty, Charles Scribner’s Sons, s. 178.

Rothschilds hade länge haft ett starkt inflytande i dikterandet av amerikanska finanslagar. De juridiska protokollen visar att de var styrkan i Förenta Staternas gamla bank. – Gustavus Myers, History of the Great

American Fortunes, Random House, s. 556.

Anstiftarna bakom Biddle i hans ansträngningar att upprätta centralbanken var Rothschilds. Åt vem arbetade familjen Rothschild?

Medveten om att Rothschilds är en viktig judisk familj, slog jag upp dem i Encyclopedia Judaica och upptäckte att de bar titeln ‘Vatikanska Finansdepartementets Väktare’…. Utnämningen av Rothschild gav det svarta påvedömet absolut ekonomisk avskildhet och hemlighet. Vem skulle någonsin misstänka att en familj med ortodoxa judar hade nyckeln till romersk-katolska kyrkans rikedom? – F. Tupper Saussy, Rulers of Evil, Harper Collins, ss. 160, 161.

Rothschilds var jesuiter som använde sin judiska bakgrund som en fasad för att dölja sina ondskefulla aktiviteter. Jesuiterna, som arbetade genom Rothschild och Biddle, sökte få kontroll över Förenta Staternas banksystem. Andrew Jackson var inte nöjd med centralbanken. När Biddle sökte förnya bankens kontrakt år 1832, satte president Jackson sitt omvalsfiske på spel och inlade veto mot kongressens försök att förnya kontraktet. Han inlade veto mot det av tre orsaker. Banken höll på att bli ett monopol; den var grundlagsstridig, och den utgjorde en allvarlig fara för landet då banken i hög grad behärskades av utländska intressen (jesuiterna). Jackson tyckte att Amerikas själva säkerhet var i fara genom dessa utländska intressen. Han sa:

Är det ingen fara för vår frihet och vårt oberoende med en bank som i sin natur har så litet som binder den vid vårt land? Finns det ingen orsak att oroas över våra vals äkthet i fredstid och för vårt lands oberoende i krigstid? Att kontrollera vår valuta, att emotta våra allmänna mynt, och hålla tusentals av våra medborgare i beroende, det vore mer fruktansvärt och farligt än fiendens örlogsflottas och militära makt. – Herman E. Kross, Documentary

History of Banking and Currency in the United States, Chelsea House, ss. 26, 27.

Jacksons kommentarer var ingenting nytt. Andra förstod den makt som hanterades av de som drev banken. Mayer Rothschild sa:

Låt mig ge ut och kontrollera en nations pengar så bryr jag mig inte om vem som skriver lagarna. – G. Edward Griffin, The Creature from Jekyll Island, American Opinion Publishing, s. 218.

Detta är jesuiternas/Rothschilds gyllene regel. Den som har guldet bestämmer reglerna! Griffin skriver sedan:

Rothschilddynastin hade erövrat världen grundligare, slugare, och mycket varaktigare än alla Caesarer före eller alla Hitlers efter dem. – Ibid, s. 218.

Thomas Jefferson har detta att säga om centralbanken.

En privat centralbank som ger ut allmän valuta är ett större hot mot folkets fri- och rättigheter än en stående armé... Vi får inte låta våra härskare belasta oss med ständig skuld. – Ibid. s. 329.

Jesuiterna använde Biddle och Rothschild för att få övertaget över det amerikanska bankväsendet därför att de visste att de då kunde kontrollera folket och effektivt skriva om konstitutionen enligt påvlig lag. Jackson försökte stoppa dem. Låt oss ta en närmare titt på centralbanken och så vi kan förstå varför den är så farlig. De flesta människor förstår sig inte på centralbanken, Federala Reservbanken [Federal Reserve Bank]. Här är ett mycket förenklat scenario som rätt väl förklarar en av Federala Reservens verksamheter. Det är nödvändigt att förstå att Federala Reservbanken inte ägs av Förenta Staternas regering som

många tror. Centralbanken, Federala Reservbanken, är en privat bank, ägd av några av de rikaste och mäktigaste människorna i världen. Denna bank har ingenting att göra med Förenta Staternas regering annat än den förbindelse, som tillåter den nedan beskrivna verksamheten. Federala Reservbanken har ett totalt, regeringsupprätthållet monopol på pengar. Innan vi hade en centralbank, konkurrerade varje individuell bank med andra banker; kunderna, konsumenterna, gjorde den bästa affären. Inte nu längre. Vi vet alla att idag lånar Förenta Staternas regering pengar och verkar under en astronomisk skuld. Vad beror det på? Sunt förnuft säger att en sådan enorm skuldpolitik kommer att förr eller senare förstöra den organisation som bedriver den, därför att räntan på dess skuld måste öka bortom dess inkomst, och göra betalning omöjlig. Nu till vårt scenario. Så här, i stort sett, fortsätter verksamheten. Anta att Förenta Staternas regering vill låna en miljard dollar. Regeringen ger ut en obligation på denna summa, i mångt och mycket som ett vattenbolag gör när det vill skrapa ihop pengar till en ny rörledning eller en ny damm. Regeringen levererar denna obligation på en miljard dollar till Federala Reservbanken. Federala Reservbanken tar obligationen och skriver en beställning till myntverket för att trycka sedlarna till ett värde av en miljard dollar. Efter ungefär två veckor eller så, när sedlarna är tryckta, fraktar myntverket sedlarna till Federala Reservbanken, som sedan skriver en check på ungefär två tusen dollar för att betala för tryckandet av sedlarna till ett värde av en miljard dollar. Federala Reservbanken tar sedan miljarden dollar och lånar miljarden dollar till Förenta Staterna regering, och landets folk betalar ränta till ett omåttlig värde varje år på dessa pengar, som kom ur ingenting. Federala Reservbankens ägare presterade ingenting för dessa pengar. Vi ser därför att när Förenta Staternas regering hamnar i skuld på en dollar, så hamnar en dollar plus ränta i fickorna på Federala Reservbankens ägare. Detta är den största, mest kolossala stöld som någonsin begåtts i mänsklighetens historia, och den är så smart, så subtil, och så förmörkad av nyhetsmedias propaganda att offren inte ens är medvetna om vad som sker. Du förstår varför jesuiterna vill hålla denna verksamhet hemlig. Förenta Staternas konstitution ger kongressen makt att mynta pengar. Om kongressen myntade sina egna pengar som konstitutionen föreskriver, skulle den inte behöva betala dessa hundratals miljarder med dollar i ränta som den nu betalar varje år till bankirer för statsskulden, för pengar som kom ur ingenting. Pengar som myntats av kongressen skulle vara räntefria. Biddle svarade på Jacksons vägran att låta honom återupprätta centralbanken genom att krympa nationens penningtillförsel. Han gjorde detta genom att vägra bevilja lån. Genom att göra det, vände han upp och ner på ekonomin och pengarna försvann. Arbetslösheten sköt i höjden. Företag gick i konkurs därför att de inte kunde betala sina lån. Nationen gick in i en panikdepression. Biddle trodde att han kunde tvinga Jackson att behålla centralbanken. Så självsäker var han att han skröt offentligt att han hade orsakat de ekonomiska lidandena i Amerika. Beroende på hans dåraktiga skrävel, kom andra till Jacksons försvar och centralbanken dog. Den dog tills dess återupprättandes år 1913. Den återupprättades då av samma människor (Roms jesuiter), i samma avsikt att få Amerika på knä och inplanta påvens världsliga makt i Amerika. Jesuiters ränksmideri för en centralbank i Amerika stoppades tillfälligt under Andrew Jacksons presidentpost. Han hade motsatt sig Calhouns statsrättighetslära, och han hejdade Biddles försök att låta centralbanken bestå. När andra saker misslyckas, förklarar jesuiteden att det är berömligt att mörda någon som står i deras väg.

Presidenten hade förtjänat de ekonomiska forskarnas oförgängliga hat, båda i Amerika och utomlands. [Jesuiterna var rasande.] Därför är det inte förvånande att det den 30 januari 1835 gjordes ett lönnmordsförsök mot honom. Mirakulöst nog klickade angriparens båda pistoler, och Jackson skonades av ödets ironi. Det var det första sådana försöket som gjordes mot livet på en amerikansk president. Den förmente lönnmördaren var Richard Lawrence som antingen verkligen var sinnessjuk eller som låtsades vara sinnessjuk för att undkomma ett

hårt straff. I varje fall befanns Lawrence vara icke skyldig beroende på sinnessjukdom. Senare skröt han för vänner att han hade varit i kontakt med mäktiga människor i Europa som hade lovat att skydda honom från straff om han skulle fångas. – Ibid. s. 357.

Jesuitorden var dödsallvarlig i fråga om att ta över Förenta Staterna. De infiltrerade regeringen på dess högsta nivåer, och använde sina agenter för att kontrollera det amerikanska banksystemet. De skulle också använda lönnmord när det ansågs nödvändigt för att förstöra varje motstånd mot deras planer. Andrew Jackson blev nästan mördad av en inplantad jesuit, som skröt om mäktiga européer (jesuiterna), som skulle befria honom ifall han blev fångad. Andra presidenter kom som också ådrog sig Roms oförgängliga vrede. Flera har blivit mördade, och ett fåtal har undgått en säker död. Nästa kapitel, som tar upp William Henry Harrisons, Zachary Taylors, och James Buchanans presidentskap, kommer att fylla i detaljerna.

KAPITEL 3

PRESIDENTERNA HARRISON, TAYLOR, OCH BUCHANAN William Henry Harrison valdes till Förenta Staternas presidentpost år 1841. Han var redan rätt till åren kommen vid 67, men han var mycket frisk och robust. Alla som kände honom trodde inte att han skulle ha några problem med att ta sig igenom alla sina fyra år i ämbetet. Emellertid dog president Harrison, bara trettiofem dagar efter att ha avlagt ämbetseden, den 4 april 1841. De flesta, om inte alla, uppslagsverk säger dig att han dog av lunginflammation efter att ha hållit sitt öppningsstal i den stränga kylan i Washington, D.C., men det stämmer inte. Han dog inte av lunginflammation. När Harrison intog ämbetet förelåg ett mycket spänt läge i landet. Problem var under uppsegling mellan nordstaterna och sydstaterna över slaverifrågan. Det pågick en strid över införlivandet av Texas, huruvida den skulle antas som fri eller slav. Ett mordförsök på president Jackson hade gjorts bara sex år tidigare. Harrison intog ämbetet nästan tjugo år före inbördeskriget. Jesuiternas inflytande vägde tungt på Amerika. Som vi redan sett, var kongresserna i Wien, Verona, och Chieri beslutna att förstöra folkregeringarna varhelst de återfanns. Det främsta målet var Förenta Staterna och förstörelsen av varje protestantisk princip. De usla jesuiterna var beordrade att utföra denna förstörelse. Andrew Jackson mötte jesuiternas våldsamma anfall via John C. Calhouns politiska minfält och Nicholas Biddles ekonomiska trolleri. William Henry Harrison hade också vägrat gå med på jesuiternas mål för Amerika. I sitt öppningstal gjorde han dessa kommentarer:

Vi erkänner ingen regering av guds nåde i tron att den välvillige skaparen vad makten anbelangar inte har gjort någon åtskillnad mellan människorna; att de alla är jämlika och att den enda lagliga rätten att regera sker genom det utryckliga förlänandet av makten från de regerade. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the

Assassination of Abraham Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 44.

Genom det påståendet hade president Harrison nyss ådragit sig jesuiternas dödliga vrede.

Med dessa tydliga ord klargjorde president Harrison sin position; han utslungade trots mot fienderna till vår folkregerings gudomliga rätt. [Burke McCarty talar om Rom när hon säger så.] Ack, han gjorde mer än så – för det var de orden som undertecknade hans dödsdom. Bara en månad och fem dagar från den dagen, låg president Harrison som lik i Vita Huset. Han dog av arsenikförgiftning, förvaltad av Roms redskap. Jesuiteden hade snabbt utförts:

“Jag lovar och förklarar vidare att jag kommer att, när tillfälle ges, börja och föra obevekliga krig, i hemlighet eller öppet, mot alla kättare, protestanter och liberaler, som jag blir anvisad att göra, att utplåna och utrota dem från hela jordens yta.... Att när samma sak inte kan göras öppet, i hemlighet använda giftbägaren, strypsnaran, knivstålet eller blykulan, oavsett personens eller personernas ställning, samhällsklass, värdighet, eller

myndighet... vilket deras tillstånd i livet än må vara, antingen offentligt eller i avskildhet, som jag när som helst kan anvisas att göra av någon av påvens agenter eller den Heliga Trons Broderskaps, Jesu Sällskaps, överordnade.” – Ibid. ss. 44, 46.

Under nästan tusen år, ansåg de romersk-katolska påvarna att de regerade av guds nåde, att deras makt hade kommit direkt från Gud, och att alla människor skulle böja sig för deras myndighet och kontroll. Om en härskare inte lade sin position och det land han regerade i påvens händer, då hade den personen ingen rätt att regera. När Harrison uppgav att, “vi erkänner ingen regering av guds nåde,” förklarade han att han och Förenta Staterna inte på något sätt skulle underkasta sig påvens kontroll. För påven och hans skändliga jesuiter, var detta var en örfil som de ansåg måste tas itu med omedelbart. Det var inte bara Harrison som hade tillbakavisat Roms myndighet, för han uppgav helt enkelt det som oavhängighetsförklaringen och konstitutionen hade förklarat före honom. Vår republik motsatte sig helt den kontroll som påven och jesuiterna försökte använda. När en nation, kyrka, eller individ vägrar att underkasta sig påvedömet, är det ute med dem. Om inte Gud ingriper, kommer deras liv som motsätter sig påvedömet att avslutas. Detta begrepp är fullständigt främmande för tänkande människor som har levt under en fri, konstitutionell regering. De omistliga rättigheterna att tillbe Gud enligt ens eget samvetes diktat och en regering utan kung, tas för givet i Förenta Staterna idag. Vi inser inte att Harrisons påstående var en dolk riktad mot hjärtat av påvedömets existens. En annan härskare som vägrade låta sig dikteras av påvedömet var drottning Elisabet av England. Hon var en av Henrik den åttondes döttrar och regerade England från 1558 till 1603. Hon besteg tronen efter hennes halvsysters död, ‘Blodiga Mary,’ som regerade England från 1553 till 1558. Mary hade varit en katolsk härskare, men Elisabet var protestant.

Efter sitt tillträde skrev Elisabet till Sir Richard Crane, den engelske ambassadören i Rom, för att underrätta folket om sitt tillträde. Men hon informerades av ‘hans helighet’ att England var ‘påvestolens’ förläning [tjänare eller slav], att Elisabet inte hade någon rätt att anta kronan utan hans tillåtelse, att hon var född utom äktenskapet, och därför inte kunde regera över England; att hennes säkraste kurs var att avsäga sig alla krav på tronen, och helt underkasta sig hans vilja; då skulle han behandla hennes så varligt som möjligt. Men, om hon avslog hans ‘råd,’ skulle han inte skona henne! Hon avslog påvens råd, och Pius’ och hans efterträdares hat garanterades. – J.E.C. Shepherd, The Babington Plot, Wittenburg Publications, s. 46.

Drottning Elisabet förkastade klokt nog påvedömets antagna ‘gudomliga rätt’ att regera över och kontrollera Englands tron. På grund av detta gjordes åtminstone fem försök att mörda henne. Dessa försök misslyckades alla därför att hon hade en utmärkt grupp säkerhetstjänstemän, och hennes liv räddades. När påvedömet insåg att alla deras ansträngningar att mörda Elisabet hade misslyckats, vände de sig till en av sina katolska söner, Filip den andre av Spanien. År 1580 ordnade påvedömet så att Spanien invaderade England.

Senare var det påve Sixtus V som lovade Filip av Spanien en miljon scudi för att hjälpa till att utrusta hans ‘oövervinnerliga armada’ för att förstöra Elisabets tron, och det enda villkor påven ställde för att skänka sin gåva: ‘han borde nominera de engelska härskarna, och att kungariket borde bli en förläning till kyrkan.’ – Ibid, s. 47.

Den berömda spanska armadan sändes för att krossa England därför att Elisabet inte ville ge påven sin tron och sitt kungarike. Under trettio år försökte jesuiterna döda Elisabet men misslyckades. Slutligen konspirerade de med Filip den andre av Spanien för att tillintetgöra henne med armadan.

Vi anklagar ‘arvföljdens’ påvar för att vara de främsta drivkrafterna i Elisabets hela vuxna liv för att avsiktligt förstöra henne och hennes kungarike, att tvinga England att återgå till dess onda, förslavande systems, den så

kallade ‘romersk-katolska kyrkans’ herravälde. Påven var inte bara den främsta drivande kraften bakom de upproriska ränkerna i England, utan han var det pågående svekets drivfjäder.

Påven insisterade på att utöva absolut myndighet och suveränitet över alla kungar och furstar, och dristade sig att anta gudomens privilegier i hanterandet av sina ‘andliga’ och ‘världsliga’ svärd. – Ibid, ss. 98, 99, (kursivering tillagd).

På samma sätt såg jesuiterna, när William Henry Harrison avlade sin ed för att bli Förenta Staternas president, en man som öppet motsatte sig dem och deras planer. Olyckligtvis förgiftades president Harrison efter bara trettiofem dagar in på sin ämbetstid.

General Harrison dog inte av någon naturlig sjukdom – ingen felande hälsa eller styrka förelåg – utan av någonting plötsligt och dödligt. Han dog inte av apoplexi; det är en sjukdom. Men arsenik skulle framkalla en plötslig effekt, och det skulle även vara dödligt från början. Detta är den medicinske lönnmördarens främsta vapen. Oxalsyra, blåsyra, eller strykninsalter skulle leda till en nästan ögonblicklig död, och skulle ge mördaren endast litet flyktförsprång. Därför var det inte ett fall av akut förgiftning, när döden inträffar nästan ögonblickligen, utan av kronisk, där patienten dör sakta. Han levde omkring sex dagar efter att han mottog drogen. – John Smith Dye, The Adder’s Den, s. 37.

Förenta Staternas senator Thomas Benton instämmer.

Det förelåg ingen felande hälsa eller styrka som antydde en sådan, eller som väckte uppfattningen att han inte skulle fullgöra sin tid med samma kraft med vilken han påbörjat den. Hans attack var plötslig och tydligen ödesdiger från början. – Senator Thomas Benton, Thirty Years View, volym II, s. 21 (citerad i John Smith Dyes bok, The Adder’s Den, sida 36).

William Henry Harrison blev den förste president som föll offer för jesuiterna i deras försök att ta över Förenta Staterna, förstöra konstitutionen och installera påvedömet som högsta härskare i Amerika. Om någon amerikansk president eller någon annan ledare vägrade att ta order av jesuiterna skulle de, också, bli mål för lönnmord. Zachary Taylor vägrade att gå med på Amerikas förstörelse och han var näste man att drabbas. Taylor var känd som en stor militär. Hans vänner kallade honom ‘Gamle Grov.’ Han kom till Vita Huset år 1848 och sexton månader senare var han död.

.... de använde invasionen av Kuba som ett prov för president Taylor, och hade sina planer färdiga att börja sitt skändliga program under den tidiga delen av hans administration, men redan från början undertryckte president Taylor allt hopp om dess avslutning under sin tid. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the

Assassination of Abraham Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 47.

Här är vad som skulle ha hänt om Zachary Taylor hade invaderat Kuba. Där fanns katolska Österrike, katolska Spanien, katolska Frankrike och England som bara väntade, redo att strida med Amerikas Förenta Stater om han hade invaderat Kuba. Vilken chans skulle denna unga republik ha haft mot det katolska Europas förenade makter på den tiden? Påvedömet förstod detta mycket väl och därför pressade de Taylor så hårt att invadera. Taylor begick ett annat ‘brott’ mot Rom. Han talade passionerat om unionens bevarande. Jesuiterna strävade hårt efter att dela nationen, och presidenten kämpade hårt för att hålla den samman. Jesuitagenten John C. Calhoun besökte utrikesdepartementet, och krävde att presidenten inte skulle säga något i sitt förestående meddelande om unionen. Men Calhoun hade inte stort inflytande över Taylor, för efter hans besök lades följande anmärkningsvärda stycke till Taylors tal,

Hängivenhet till staternas union borde befordras i varje amerikanskt hjärta. Under mer än ett halvt århundrade under vilket kungadömen och riken har fallit, har denna union stått orubblig.... Enligt min bedömning vore dess upplösning den största katastrof och att avvända den borde vara varje amerikans orubbliga målsättning. På dess bevarande måste vår egen lycka och kommande generationers bero. Vilka faror som än må hota den, så skall jag stå fast vid den och bevara den i dess integritet i dess pålagda skyldigheters fulla utsträckning, och den makt som

konstitutionen tilldelat mig. – John Smith Dye, The Adder’s Den, ss. 51, 52.

Härifrån fortsätter McCarty berättelsen,

Det fanns inga käbblande i detta. De slaverivänliga ledarna hade inget att räkna med hos Taylor, därför beslutade de sig för att lönnmörda honom…

Ärkeränksmidarna, som var rädda att misstankar kunde väckas av presidentens död under hans tidiga administration, som i fallet med president Harrison, lät honom verka ett år och fyra månader när han, den fjärde juli, gavs arsenik under ett firande i Washington till vilket han var inbjuden för att hålla talet. Han avreste fullt frisk på morgonen och insjuknade på eftermiddagen omkring klockan fem och dog följande måndag, efter att ha varit sjuk samma antal dagar och med precis samma sjukdomsyttringar som sin företrädare, president Harrison. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the Assassination of Abraham Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 48.

Slavmakten [jesuiterna] hade nu tillräcklig orsak att räkna honom som en fiende, och hans historia fick dem att förstå att han aldrig kapitulerade. De som hade slaveriet politiskt anförtrott åt sina intressen hade långt tidigare svurit att ingen person någonsin borde inneha presidentposten som motsatte sig deras program i slaveriets intresse. De beslutade sig för att ta hans liv....

Detta förstod slavmakten [jesuiterna], och de bestämde sig för att tjäna honom som de tidigare hade tjänat general Harrison; och väntade bara på ett gynnsamt tillfälle att genomföra sin helvetiska avsikt. Firandet av fjärde juli var nära förestående; och det beslöts att dra fördel av den dagen, och ge honom den dödliga drogen. – John Smith Dye, The Adder’s Den, ss. 52, 53.

Sex år senare valdes James Buchanan, en demokrat från Pennsylvania, till president. James Buchanan hade ätit och druckit med sydstatsborna och det föreföll som om han skulle gå med på deras önskningar.

Den nya presidenten visade sig vara ett avgjort ‘trimningsverktyg.’ Fastän han var nordstatare, hade han intensivt försökt ställa sig in hos sydstatsbornas ledare och fått dem att förstå att han var ‘med dem i själ och hjärta,’ i korta drag lurade han dem...

Herremannen hade tydligen haft sitt öra till marken och hade hört dånet av absolitionisternas hjul.... Han informerade dem lugnt om att han var nordstaternas, såväl som sydstaternas president. Denna ändrade ståndpunkt angavs av hans mycket beslutsamma ställning mot Jefferson Davis och hans parti, och han tillkännagav sin avsikt att avgöra slaverifrågan i de fria staterna på ett sätt som var tillfredsställande för folket i dessa stater. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the Assassination of Abraham Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 50.

James Buchanan behövde inte vänta särskilt länge för att få reda på vad jesuiterna skulle göra mot honom för att han lurade dem.

På Washingtons födelsedag blev Buchanans ståndpunkt känd och nästa dag förgiftades han. Intrigen var djup och skickligt planerad. Som brukligt var med män i hans samhällsställning hade herr Buchanan ett bord och stolar reserverade åt sig och sina vänner i matsalen på National Hotel. Presidenten var känd för att vara en inbiten tedrickare; nordstatsbor dricker faktiskt sällan något annat på kvällen. Sydstatsbor föredrar kaffe. För att se till Buchanan och hans nordstatsvänner, ströddes arsenik i de skålar som innehöll te och bitsocker och sattes fram på bordet där han skulle sitta. Det pulveriserade sockret i skålarna som användes till kaffe på de andra borden hölls fritt från gift. Inte en enda sydstatsbo påverkades eller skadades. Femtio eller sextio personer åt middag vid bordet den kvällen, och såvitt man förstår, dog omkring trettioåtta av giftets verkningar. President Buchanan förgiftades, och med stora svårighetet räddades hans liv. Hans läkare behandlade honom förstående enligt de instruktioner han själv gav vad beträffar sjukdomens orsak, för han förstod mycket väl vad det var för fel.

Sedan epidemins uppkomst, har National Hotels bord stått nästan tomma.

Har hotellets ägare, eller kontorister, eller tjänare, blivit lidande av det? Om inte, i vilket hänseende skiljde sig deras kost och husrum från gästernas?

Det ligger något bakom denna katastrof. Det är ingenting att skämta om. – The New York Post, 18 mars 1857.

James Buchanan förgiftades och dog nästan. Han överlevde därför att han visste att han hade blivit förgiftad med arsenik och informerade alltså sina doktorer. Han visste att jesuiterna förgiftat Harrison och Taylor. Jesuitorden uppfyllde åter sin ed att de skulle förgifta, döda, eller göra vad som än var nödvändigt för att undanröja de som motsatte sig deras planer. Från 1841 till 1857, såg vi att tre presidenter angreps av jesuiterna som skisserat i kongresserna i Wien, Verona, och Chieri. Två dog och en undkom nätt och jämt. De låter ingenting hejda dem på deras väg till totalt herravälde över Amerika, och förstörelsen av konstitutionen. Då de ser på Amerika har Roms präster uppgett,

Vi är också beslutna att ta Förenta Staterna i besittning ; men vi måste fortsätta i yttersta hemlighet.

Tyst och tåligt, måste vi sammanhopa våra romersk-katoliker i Förenta Staternas storstäder, i vetskap om att en fattig gesälls röst, fastän han kan vara täckt med lumpor, väger lika tungt i maktens vågskål som miljonären Astors, och att om vi har två röster mot hans ena, kommer han att bli lika maktlös som ett ostron. Låt oss då multiplicera våra röster; låt oss kalla våra fattiga men trogna irländska katoliker från vart och ett av världens hörn, och samla dem i själva hjärtat av städer som Washington, New York, Boston, Chicago, Buffalo, Albany, Troy, Cincinnati.

Under dessa storstäders skuggor betraktar sig amerikanerna som ett jättelikt oövervinnligt släkte. De ser på de fattiga irländska katolikerna med suveränt förakt, som bara lämpliga att gräva deras kanaler, sopa deras gator och arbeta i deras kök. Låt ingen väcka dessa sovande lejon, idag. Låt oss be till Gud att de fortsätter sova några år till, att de vaknar bara för att finna sina röster underlägsna då vi kommer att utesluta dem för alltid, från varje framskjuten samhällsställning, maktställning och vinstställning!… Vad skall dessa så kallade jättar tro när inte en enda senator eller kongressmedlem kommer att väljas, om han inte har underkastat sig vår helige fader påven!

Vi kommer att inte bara välja president, utan fylla och befalla arméerna, bemanna örlogsflottorna, och inneha nycklarna till finansdepartementet!…

Då, ja! då, kommer vi att regera Förenta Staterna och lägga dem vid fötterna på Jesu Kristi ställföreträdare, så han kan göra slut på deras gudlösa undervisningssystem och ogudaktiga samvetsfrihetslagar, som är en förolämpning mot Gud och människa! – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church of Rome, Chick Publications, ss. 281, 282.

När de säger “Jesu Kristi ställföreträdare” menar de påven.

KAPITEL 4

PRESIDENT ABRAHAM LINCOLN År 1856 hade en förrymd slav vid namn Dred Scott sökt vinna frihet i den fria staten Kansas. Fallet var så viktigt att det gick ända upp till högsta domstolen. Det ökända Dred Scott-beslutet fälldes av den fanatiske romersk-katolske domaren Taney, Förenta Staternas överdomare vid den tidpunkten. Taneys beslut, i ett nötskal, var att en neger inte hade några rättigheter som en vit man behövde

respektera. Detta betydde i grund och botten att en svart man var underlägsen en vit man och inte hade några rättigheter. Abraham Lincoln hade som barn iakttagit försäljningen av unga svarta män och kvinnor i en liten stad i Illinois. Då han och en vän gick förbi en slavauktion, vände sig Lincoln till sin vän och sa, “En dag, kommer jag att slå ner hårt på den!” I november 1855 hade Charles Chiniquy, en katolsk präst från Kankakee, Illinois, angripits i en serie domstolsfall av biskopen i Chicagos stift. Chiniquy hade ofta talat på frågan om måttlighet och spritens ondska. Eftersom många av prästerna var alkoholister, och de flesta andra var sällskapsdrickare, uppskattades inte Chiniquys tal om måttlighet. Chiniquy citerade ofta Bibeln till försvar för vissa ståndpunkter han omfattade. Detta hetsade verkligen upp Chicagos katolske biskop mot honom. För att tysta honom, anklagades Chiniquy falskeligen av en omoralisk prästs kvinnliga släkting för äktenskapsbrott med henne. Charles Chiniquys fall hade blivit så pass omskrivet i Illinois’ press att mycket få jurister ville försvara honom. De insåg att de inte stred mot en präst i Chicago; de stred mot den romersk-katolska kyrkan. Charles Chiniquy fick höra talas om Abe Lincoln, en mycket lojal och hederlig jurist i Illinois. Chiniquy sände ett telegram till Lincoln vari han efterfrågade hans tjänster och inom tjugo minuter efter Chiniquys telegram, fick han ett svar som löd, “Ja, jag kommer att försvara ert liv och er heder vid nästa session i maj i Urbanas domstol. Undertecknat A. Lincoln.” Chiniquy säger,

Tiden kom när Kankakees sheriff måste släpa iväg mig igen som en brottslig och en fånge till Urbana, och överlämna mig i händerna på den stadens sheriff. Jag anlände där den 20 oktober med mina jurister, herrar Osgood och Paddock, och ett dussintal vittnen. Herr Abraham Lincoln hade kommit före mig med bara några minuter från Springfield. – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church of Rome, Chick Publications, s. 273.

När Charles Chiniquy försvarades av Abraham Lincoln, läser vi,

Han fortsatte sedan och skildrade fader Chiniquys karriär, hur han hade blivit orättvist förföljd och sa avslutningsvis, “Så länge Gud ger mig ett hjärta att känna med, en hjärna att tänka med, eller en hand att utföra min vilja med skall jag hänge dem åt den makt som har försökt att använda domstolsapparaten till att förstöra en amerikansk medborgares rättigheter och karaktär.” Och detta löfte som Abraham Lincoln avgav under sina mognare år höll han också. – Burke McCarty, The Suppressed Truth about the Assassination of Abraham

Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 41.

Lincoln insåg att Chiniquy hade blivit orättvist anklagad. Natten innan Chiniquy skulle dömas till fängelse för ett brott han inte hade begått, trädde ett ögonvittne, som hade fått höra om intrigen att förstöra Chiniquy, fram och han räddades. Abraham Lincoln skaffade sig en massa fiender till följd av Chiniquys rättegång. Då de lämnade rättssalen, grät Charles Chiniquy. Abraham Lincoln frågade honom,

Fader Chiniquy, varför gråter ni? “Käre herr Lincoln,” svarade jag, “låt mig berätta för er att den glädje jag naturligtvis borde känna över en sådan seger förstörs i mina tankar av fruktan för vad den kan komma att kosta er. Där i domstolen fanns inte mindre än tio eller tolv jesuiter från Chicago och St. Louis, som kom för att höra mig avkunna fängelsedomen……Vad som oroar min själ just nu och framkallar mina tårar, är att det tycks mig som om jag har läst er dödsdom i deras djävulska ögon. Hur många andra ädla offer har redan fallit vid deras fötter!” – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church of Rome, s. 280, 281.

Abraham Lincoln var, redan så långt tillbaka som 1855 och 1856, en märkt man som Rom sökte förstöra. Fyra år senare, år 1860, valdes Abraham Lincoln till Förenta Staternas president. På sin väg från Illinois till Washington, D. C., måste han passera genom staden Baltimore. Han sa senare till Charles Chiniquy,

Jag är så glad att möta er igen. . . . Ni ser att era vänner, jesuiterna, inte har dödat mig ännu. Men de skulle säkert ha gjort det när jag passerade genom deras mest hängivna stad, Baltimore, om jag inte hade passerat inkognito

några timmar innan de väntade mig. Vi har bevis på att kompaniet som hade valts och organiserats för att mörda mig leddes av en galen romersk-katolik vid namn Byrne; det utgjordes nästan helt av romersk-katoliker; inte bara det, det fanns två förklädda präster bland dem, för att leda och uppmuntra dem…. Jag träffade herr Morse, den elektriska telegrafins lärde uppfinnare: Han berättade för mig att när han var i Rom, för inte länge sedan, fann han bevis på den mest fruktansvärda konspiration mot detta land och alla dess institutioner. Det är uppenbart att det fruktansvärda inbördeskrig, som hotar att täcka landet med blod och ruiner, till stor del beror på påvens ränker och sändebud.

Jag beklagar att professor Morse tvingades lämna Rom innan han fick veta mer om jesuiternas hemliga planer mot detta lands fri- och rättigheter och själva existens. – Ibid. s. 292.

Tjugo män hade anlitats i Baltimore för att mörda den nyvalde presidenten på hans väg till Washington. Ledaren för detta gäng var en italiensk flykting, en frisör som var välbekant i Baltimore. Deras plan var som följer: När herr Lincoln anlände till den staden, skulle lönnmördarna beblanda sig med folkmassan, och komma så nära hans person som möjligt, och skjuta på honom med sina pistoler. Om han befann sig i en vagn, hade handgranater förberetts, fyllda med explosivt krut, såsom Orsini använde i försöket att mörda Louis Napoleon. Dessa skulle kastas in i vagnen, och för att göra avrättningen dubbelt så säker, skulle pistoler avlossas in i fordonet i samma ögonblick. Lönnmördarna hade en farkost som låg redo att ta emot dem i hamnen. Därifrån skulle de föras till Mobile, i den utträdda staten Alabama. – John Smith Dye, The Adder’s Den, s. 113.

En italiensk frisör som var välbekant i Baltimore, en papist, skulle knivhugga honom medan han satt i sin vagn, när han startat från stationen. – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the Assassination of Abraham

Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 66.

Lyckligtvis misslyckades jesuiternas första komplott att döda Lincoln, så de sökte ta livet av Lincoln innan han ens nått Vita Huset! Medan han åkte tåg tappade John Wilkes Booth ett brev skrivet till honom av Charles Selby. Kort därefter återfanns brevet och

vidarebefordrades till president Lincoln, som efter att ha läst det skrev ordet “Lönnmord” tvärs över det, och arkiverade det i sitt kontor där det återfanns efter hans död och företogs som bevisföremål. – Ibid. s. 131.

Här är en utdrag ur brevet:

Abe måste dö, och det nu. Du kan välja dina vapen, bägaren, kniven, kulan. Bägaren förfelade sin verkan en

gång och kan göra det igen…. Du vet var dina vänner finns. Dina förklädnader är så perfekta och fulländade….. Slå till för ditt hem; slå till för ditt land; bida din tid, men slå till säkert. – Ibid. s. 132 (kursivering tillagd).

Detta brev användes för att hjälpa fälla fru Mary E. Surratt och några av de andra konspiratörerna i prövningen av lönnmordet på Lincoln. De ville knivhugga honom. Om det misslyckades, skulle de skjuta honom, och spränga honom. Detta misslyckades, så de försökte förgifta honom. “De” var påvens sändebud, jesuiterna. John Smith Dye, som bevittnade dessa händelser, säger oss,

Den var en mörk dag i vårt lands historia när en beväpnad vaktstyrka var tvungen att omringa hotellet (Willard’s) där chefsdomaren tillfälligt inhystes för att förhindra lönnmordet på honom. Och på dagen (4 mars 1861) för hans invigning, eskorterades han uppför Pennsylvania Avenue i en ihålig ruta med kavallerister, och yttersta vaksamhet iakttogs av general Scott för att förhindra att han mördades offentligt på vägen till Capitolium för att hålla sitt öppningstal från östra pelarhallen. Det var hemska tider…. – John Smith Dye, The Adder’s Den, s. 135.

När du drar dig till minnes konciliet i Wiens, Metternichts, påvens och jesuitordens planer på att förstöra detta land, att förstöra dess frihet, att förstöra protestantismen och att döda presidenter, vad säger det dig om jesuiternas onda, illasinnade, illvilliga karaktär? När du drar dig till minnes deras

försök att ta livet av Andrew Jackson, lönnmordet på William Henry Harrison, lönnmordet på Zachary Taylor, lönnmordsförsöket på James Buchanan, lönnmordsförsöket på Abraham Lincoln och sedan slutligen lönnmordet på honom, vad säger det dig om katolska kyrkan? Det visar dig att deras fasad att vara en kyrka är bara det, en fasad. De gömmer sig bakom en religiös mask så de inte skall misstänkas för de många styggelser de oavbrutet förövat i detta land och över hela världen. Må Gud hjälpa oss att aldrig ha något som helst att göra med denna sataniska organisation. Abraham Lincoln uppgav,

Så många komplotter har redan anstiftats mot mitt liv, att det är ett riktigt mirakel att alla har misslyckats, när vi har i åtanke att det stora flertalet av dem låg i händerna på de skickliga romersk-katolska mördarna, tydligen undervisade av jesuiter. Men kan vi förvänta oss att Gud kommer att utföra ett ständigt mirakel för att rädda mitt liv? Jag tro inte det. Jesuiterna är så kunniga i dessa blodiga gärningar att Henrik IV sa att det var omöjligt att undkomma dem, och han blev deras offer, fastän han gjorde allt han kunde för att skydda sig. Mitt undkommande ur deras händer, sedan påvens brev till Jeff Davis vässat miljoner med dolkar för att genomborra mitt bröst, vore mer än ett mirakel.

Men på samma sätt som Herren inte hörde något knorrande från Mose läppar när Han sa till honom att han måste dö, före korsandet av Jordan, för sitt folks synder; så hoppas jag och ber att Han inte kommer att höra något knorrande från mig när jag stupar för min nations skull.

De enda två tjänster jag ber Herren om är, först att jag skall få dö för den heliga sak i vilken jag är engagerad, och att jag blir banerförare för mitt lands fri- och rättigheter.

Den andra tjänst jag ber Gud om är, att min käre son, Robert, när jag är borta, kommer att bli en av dem som lyfter den frihetens flagga som kommer att täcka min grav, och kommer att bära den med ära och trofasthet, till sitt livs slut, som hans far gjorde, omgiven av de miljoner som kommer att bli kallade med honom för att strida och dö för vårt lands försvar och ära. – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church of Rome, Chick Publications, ss. 302, 303.

Abraham Lincoln förstod att hans tid var nära.

Mitt i den makalösa framgången medan alla landets klockor klämtade av glädje, drabbade oss en katastrof som fyllde landet med bestörtning och skräck. På fredagskvällen, den 14 april, bevistade president Lincoln Fords Teater, i Washington. Han satt tystlåtet i sin loge och lyssnade till dramat, när en man steg in genom dörren till den korridor som ledde till logen, och stängde dörren bakom sig. Efter att ha närmat sig presidenten, drog han ur sin ficka en liten pistol, och sköt honom i baksidan av huvudet. Då presidenten föll, medvetslös och dödligt sårad och skriken från hans fru, som satt vid hans sida, genomborrade varje öra, hoppade lönnmördaren från logen, en lodrät höjd på nio fot, och svingade en dolk då han rusade över scenen, barhuvad, i det han utropade ‘Sic siemper tyrannus!’ och försvann bakom fondkulisserna. – Ibid. ss. 307-308.

Ädle Abraham, de trognas faders verkliga ättling, ärlig i varje förtroende, ödmjuk som ett barn, ömhjärtad som en kvinna, som inte stod ut med att skada ens sina bittersta fiender: som, i triumfens stund, var bedrövad för att hans motståndares känslor hade sårats av deras nederlag, med ‘välgörenhet mot alla, illvilja mot ingen’, försedd med sunt förnuft, helt oöverträffad intelligens och med en förståndskapacitet som gjorde det möjligt för honom att ge sig i kast med de mest gigantiska motståndare i debatt, som utvecklade själsgåvor som statsman, som vunnit landets tacksamhet och världens beundran, och med behagfullhet och vänlighet som drog till sig alla generösa hjärtan; dör för lönnmördarens kula!

Men vem var den lönnmördaren? Booth var inget annat än jesuiternas verktyg. Det var Rom som styrde hans arm, efter att ha fördärvat hans hjärta och fördömt hans själ. – Ibid. s. 308.

Och efter tjugo år av ständig och högst invecklad forskning, träder jag oförfärat idag fram inför det amerikanska folket, för att säga och bevisa att presidenten, Abraham Lincoln, mördades av Roms präster och jesuiter.

I boken med de vittnesmål som avgavs i åtalet av lönnmordet på Lincoln, publicerad av Ben Pittman, och i de två volymerna om rättegången mot John Surratt, år 1867, har vi de lagliga och ovedersägliga bevisen på att Lincolns lönnmördares intrig blev fullt utvecklad, om inte påbörjad, i Mary Surratts hus, på 561 H. Street, Washington, D. C. De edsvurna vittnesmålen visar att det var Washingtons prästers vanliga mötesplats. Vad avslöjar närvaron av så många präster i det huset för världen? Ingen förnuftig människa, som vet något om Roms präster, kan tvivla på att de var den djävulska komplottens rådgivare, vägledare och själva själ.

Dessa präster, som var Booths, John Surratts och fru och fröken Surratts personliga vänner och biktfäder, kunde inte ständigt befinna sig där utan att veta vad som försiggick, särskilt när vi vet att var och en av dessa präster var en galen rebell i själ och hjärta. Var och en av dessa präster, i vetskap om att hans ofelbare påve hade kallat Jeff Davis sin käre son, och hade tagit sydstatskonfederationen under sitt beskydd, måste tro att den heligaste sak en människa kunde göra, var att strida för sydstaternas sak genom att förstöra dem som var dess fiender.

Läs historien om lönnmordet på amiral Coligny, Henrik III och Henrik IV, och William den Tyste, av jesuiternas anlitade lönnmördare; jämför dem med lönnmordet på Abraham Lincoln, så kommer du att finna att en liknar den andra som två droppar vatten. Du kommer att förstå att de alla kommer från samma källa – Rom! – Ibid. s. 309.

Denna ärkerebell [Jeff Davis] kunde skänka pengar; men jesuiterna ensamma kunde välja lönnmördare, utbilda dem, och visa dem en ärekrans i himlen, om de ville döda blodsutgjutelsens upphovsman, den berömde överlöparen och avfällingen – påvens och kyrkans fiende – Lincoln.

Vem ser inte lektionerna jesuiterna gav Booth, i deras dagliga umgänge i Mary Surratts hus, när han läser de rader Booth skrev några timmar före sin död: “Jag kan aldrig ångra mig. Gud gjorde mig till redskapet för Sitt straff.” Jämför dessa ord med de doktriner och principer som lärs ut av koncilierna, påvens dekret, och den heliga inkvisitionens lagar, så kommer du att finna att Booths känslor och övertygelser kommer från dessa principer, som floden kommer från sin källa.

Och denna fromma fröken Surratt, som, redan dagen efter mordet på Lincoln, sa, utan att tillrättavisas, i flera andra vittnens närvaro: “Abraham Lincolns död är inte mer än någon nigger i arméns död.” Varifrån fick hon den grundsatsen, om inte från sin kyrka? Hade inte den kyrkan nyligen proklamerat genom... den hängivne romersk-katolske domaren Taney, i hans Dred Scott-beslut, att negrer inte har någon rätt som vita måste respektera? Genom att bringa presidenten till samma nivå som den lägsta nigger, sa Rom att han inte hade någon rätt ens till sitt liv. – Ibid. s. 310.

Strax efter Lincolns död, flydde John Surratt, som var del av lönnmordskonspirationen, till Montreal. Från Montreal fördes han till Liverpool, England och sedan till Rom. När en ämbetsman från Förenta Staterna slutligen hann ikapp honom, återfanns han i påvens personliga armé. En konspiratör i lönnmordet på Abraham Lincoln var medlem av påvens personliga armé!

Tre eller fyra timmar innan Lincoln mördades i Washington, den 14 april 1865, var det mordet inte bara känt av någon, utan var spritt och omtalat på gatorna och i husen i den prästerliga och papistiska staden St. Joseph, Minnesota. Detta faktum är obestridligt; vittnesmålen är ojäviga, och det fanns ingen järnväg eller telegrafkommunikation på närmare håll än 65 eller 130 kilometer från St. Joseph….

Herr Linneman, som är romersk-katolik, säger oss att fastän han hörde detta av många i sin butik, och på gatorna, kommer han inte ihåg namnet på en enda en som berättade det för honom.... Men om herr Linnemans minne är så pass bristfälligt i den frågan, kan vi hjälpa honom och berätta för honom vad som sades med matematisk noggrannhet….

… St. Josephs präster besökte ofta Washington och bodde, troligen, hos fru Surratt…. Dessa Washingtons präster stod i daglig förbindelse med sina upprorsmannaprästkollegor i St. Joseph; de var deras intima vänner. Det fanns inga hemligheter dem emellan…. Detaljerna kring mordet, såväl som den dag som valts för dess

utförande, var lika välkända bland prästerna i St. Joseph som de var bland de i Washington….

Hur skulle prästerna kunna dölja en sådan glad händelse för sin hjärtevän, herr Linneman? Han var deras förtroendeman. Han var deras leverantör; han var deras högra hand bland de trogna i St. Joseph….

Roms präster visste om och spred ut Lincolns död fyra timmar före dess inträffande i sin romersk-katolska stad St. Joseph, Minnesota. – Ibid. ss. 316, 317.

Det finns så mycket mer material.

I rättegången mot John Surratt, uppgav en fransk minister vid namn Rufus King detta: “Jag tror att han [John Surratt] skyddas av prästerskapet och att mordet är följden av en noggrant uttänkt komplott, inte bara mot president Lincolns liv, utan mot denna republiks existens, då vi är medvetna om att prästerskapetet och kungligheterna är och alltid har varit frihetens motståndare.” – Burke McCarty, The Suppressed Truth About the

Assassination of Abraham Lincoln, Arya Varta Publishing, s. 185.

Fyra människor ställdes inför rätta, fälldes och avrättades genom hängning för lönnmordet på Abraham Lincoln. Deras namn var Davy Harold, Lewis Payne, George Atzerodt, och Mary E. Surratt. De var samtliga romersk-katoliker. Den informationen finns i Fords Teater, i flera glasmontrar som visar många saker om Lincoln, inbördeskriget, och lönnmordet på honom. Då Abraham Lincoln blev mördad, gjordes också ett försök att mörda William Seward, utrikesministern. Det gjordes också ett försök att ta livet av Ulysses S. Grant, men Grant tvingades att oförutsett resa till New Jersey för att vara vid sängkanten hos en döende släkting. Andrew Johnson, Förenta Staternas vicepresident, skulle också mördas vid denna tidpunkt. Mannen som skulle döda honom blev rädd och gav sig av, ridande på en häst ut på landet, och utförde inte sin del av planen.

Lewis Payne, känd som Floridapojken, en atletisk ung jätte, som några månader tidigare hade gått med i konspirationen, red upp till framsidan av utrikesministerns, William Seward, bostad.

William Seward hade varit sjuk i tre veckor, han led av en bruten käke, resultatet av att hans gäng hade rymt och befann sig nu under manliga sjuksköterskors ständiga omvårdnad.

Payne ringde på dörrklockan och den besvarades av den färgade hovmästaren. Han berättade för den sistnämnde att han hade skickats med någon medicin som han måste föra till den sjukes rum. Hovmästaren vägrade att låta honom komma in, och sa att han hade fått order om att inte låta någon besöka herr Sewards rum. Främlingen [Lewis Payne] slog ner honom, efter en kort kamp, och skuttande upp för trapporna. Han skyndade till den sjukes kammare, efter att ha fällt ministerns båda söner….. Han [Lewis Payne] rusade på den sjuke mannen och knivhögg honom allvarligt tre gånger. Genom en övermänsklig ansträngning, kämpade sig den sistnämnde ur sängen med sin angripare som lämnade honom i en hög på golvet, blödande från de sår han hade tillfogats. Efter sitt mordiska angrepp på Seward, skyndade skurken ner för trapporna, i det han vrålande för full hals, “Jag är vansinnig! Jag är vansinnig,” och det var han mycket troligen. Han befann sig helt under det hypnotiska inflytandets kontroll från de vedervärdiga människor i vars makt han hade tillåtit sig komma. – Ibid, ss. 121, 122.

Det var en del av planen att Michael O’Laughlin, en av konspiratörerna från Baltimore, skulle ha mördat general Grant den natten. Detta var inte möjligt, tack vare ändringen av generalens planer.

På Atzerodts lott föll att mörda vicepresident Johnson, men han blev rädd och tillbringade dagen med att rida ut på landet på en häst.… ...han återfanns flera dagar senare med släktingar till honom söder om Washington. Han upprättade en skriven bekännelse innan han avrättades som bekräftar Surratts närvaro i Washington den dödliga dagen, ett faktum som nio aktade vittnen har gått ed på. – Ibid s. 122.

Därför har vi en konspiration att döda, inte bara presidenten, utan att leda Förenta Staternas regering

fullständigt in i kaos. Ser vi inte fullbordan av konciliet i Wien och Verona i arbete år 1865? Ser vi inte jesuitordens och romersk-katolska kyrkans hand i förstörelsen av detta stora land? Det var en hemskt tid i Förenta Staternas historia. Vi har redan sett att romersk-katolska kyrkan sådde delningens frö mellan detta lands två stora delar när den delade nord och syd i den brännande slaverifrågan.

Den delningen var hennes gyllene tillfälle att krossa en genom den andre, och regera över de blodiga ruinerna av båda, en gynnad, gammal politik. Hon hoppades att timmen för hennes högsta triumf över denna kontinent var kommen. Hon beordrade Frankrikes kejsare att vara redo med en armé i Mexiko beredd att understödja syd, och hon bjöd alla romersk-katoliker att skriva in sig under slaveriets fanor genom att gå med i det demokratiska partiet. – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church of Rome, Chick Publications, s. 291.

Abraham Lincoln sa till Charles Chiniquy,

Jag kommer att vara er evigt tacksam för de varningens ord ni har riktat till mig om de framtida farorna för mitt liv, från Rom. Jag vet att det inte är inbillade faror. Om jag stred mot ett protestantiskt södern, som en nation, skulle det inte vara någon fara för lönnmord. Nationer som läser Bibeln strider modigt på slagfältet, men de mördar inte sina fiender i lönndom. Påven och jesuiterna, med sin djävulska inkvisition, är den enda organiserade makt i världen som tar sin tillflykt till lönnmördarens dolk för att mörda dem som de inte kan övertyga med sina argument eller erövra med svärdet.

Olyckligtvis känner jag allt mer för var dag att det inte är mot sydstaternas amerikaner, ensamma, jag strider, det är mer mot Roms påve, hans svekfulla jesuiter och deras blinda och blodtörstiga slavar. Så länge som de hoppas kunna erövra nordstaterna, kommer de att skona mig; men den dag vi visar deras arméer till rätta, tar deras städer och tvingar dem att underkasta sig, då, har jag intrycket av att jesuiterna, som är sydstaternas huvudsakliga härskare, kommer att göra vad de nästan alltid har gjort i det förgångna. Dolken eller pistolen kommer att göra det som krigarens starka händer inte förmådde. Detta inbördeskrig verkar inte vara något annat än en politisk affär för dem som inte ser, som jag gör, det hemska dramats hemliga källor. Men det är mer ett religionskrig än ett inbördeskrig. Det är Rom som vill regera och degradera nordstaterna, som hon har regerat och degraderat sydstaterna, redan från den dag de upptäcktes. Det finns mycket få sydstatsledare som inte står mer eller mindre under jesuiternas påverkan genom sina fruar, familjeförbindelser, och sina vänner. Flera medlemmar av Jeff Davis’ familj tillhör romersk-katolska kyrkan....

Men det är mycket säkert att om det amerikanska folket fick lära sig vad jag vet om den romersk-katolska kyrkans prästers vilda hat mot våra institutioner, våra skolor, våra allra heligaste rättigheter, och våra så innerligt köpta friheter, skulle de köra iväg dem imorgon dag ifrån oss, eller så skulle de skjuta dem som förrädare. Men ni är den ende för vilken jag avslöjar dessa sorgliga hemligheter för jag vet att ni fått veta dem före mig.

Dessa senaste tusen årens historia säger oss att varhelst romersk-katolska kyrkan inte är en dolk för att genomborra bröstet på en fri nation, så är hon en kvarnsten runt hennes hals, för att förlama henne, och förhindra henne i förväg på civilisationens, vetenskapens, intelligensens, lyckans och frihetens områden. – Ibid. ss. 294, 295.

Lincoln sa,

Detta krig skulle aldrig ha varit möjligt utan jesuiternas ondskefulla påverkan. Vi har papismen att tacka för att vi nu ser vårt land rödfärgat med blodet av hennes ädlaste söner…. Jag hyser medlidande med romersk-katolska kyrkans präster, biskopar och munkar i Förenta Staterna när folket inser att de, till stor del, är ansvariga för tårarna och blodsutgjutelserna i detta krig. – Ibid. ss. 296, 297.

Ni har rätt när ni säger att det var för att avdela de romersk-katoliker som har skrivit in sig i vår armé. Sedan publiceringen av det [påvens] brevet, har ett stort antal av dem övergivit sina fanor och blivit förrädare…. Det är också sant, att Meade har stannat kvar hos oss, och vunnit det blodiga slaget vid Gettysburg. Men hur skulle han ha kunnat förlora det, när han omgavs av sådana hjältar som Howard, Reynolds, Buford, Wadsworth, Cutler, Slocum, Sickles, Hancock, Barnes, etc. Men det är uppenbart att hans papism ersatte hans patriotism efter slaget. Han lät Lees armé fly när han med lätthet kunde ha skurit av hans reträtt och tvingat honom att kapitulera efter

att ha förlorar närapå hälften av sina soldater i de föregående tre dagarnas blodbad.

När Meade skulle beordra förföljandet efter slaget, kom en främling skyndsamt till högkvarteret, och den främlingen var en förklädd jesuit. Efter tio minuters samtal med honom, gjorde Meade sådana förberedelser för förföljandet av fienden att han undkom nästan orörd med förlusten av bara två kanoner! – Ibid. s. 298.

Lincoln sa,

Vanligt folk ser och hör de stora, högljudda hjulen på sydstatskonfederationens vagnar: De kallar dem Jeff Davis, Lee, Toombs, Beauregard, Semmes, etc., och de tror faktiskt att de är den drivande kraften, den främsta orsaken till våra besvär. Men detta är ett misstag. Den verkliga drivande kraften döljs bakom de tjocka väggarna i Vatikanen, jesuiternas kollegier och skolor, nunnornas kloster och romersk-katolska kyrkans biktbås. – Ibid. s. 305.

För att förverkliga koncilierna i Wien, Verona och Chieri, delade katolska kyrkan nord och syd genom sin agent, John C. Calhoun. De sökte förstöra ekonomin genom Nicholas Biddle och sedan använde de giftbägaren, och lönnmördarens kula för mörda och försöka mörda sammanlagt fem presidenter inom loppet av tjugofem år. De färgade amerikansk mark röd med blodet av tusentals amerikanska unga män i det hemska inbördeskriget. Åh, om vi ändå hade ögon till att se att Rom aldrig ändrar sig! Det hon gjorde, gör hon än idag. Må Gud hjälpa oss att förstå det romerska påvedömets ondska, då och nu.

KAPITEL 5

SÄNKANDET AV TITANIC När vi tänker på händelser som har inträffat i historien under de föregående etthundra till tvåhundra åren, finns det vissa händelser som utmärker sig för sin stora skräck, stora överraskning och stora sorg. Av de många som dyker upp i tankarna har de mest ödeläggande varit förstörelsen av World Trade Center i New York och sänkandet av Titanic. De största tragedierna under de föregående tvåhundra åren kan spåras till jesuiterna. Vi kommer nu att visa att jesuiterna planerade och utförde sänkandet av Titanic, och vi kommer att visa varför de gjorde det. Sedan det tidiga 1830-talet, hade Amerika ingen centralbank. Jesuiterna ville fruktansvärt gärna ha en annan centralbank i Amerika så att de skulle ha en bottenlös behållare från vilken de kunde hämta pengar till sina många krig och andra ohyggliga arrangemang världen över. År 1910 möttes sju män på Jekyll Island strax utanför Georgias kust för att upprätta en centralbank, som de kallade Federala Reservbanken. Dessa män var Nelson Aldrich och Frank Vanderlip, båda representanter för Rockefellers finansimperium; Henry Davison, Charles Norton, och Benjamin Strong, representanter för J.P. Morgan; och Paul Warburg, representant för Rothschilds europeiska bankdynasti. Vi har redan sett att Rothschilds var bankagenter åt påvedömets jesuiter, genom att de hade “nyckeln till romersk-katolska kyrkans rikedomar.”

Morgans var vänliga konkurrenter till Rothschilds och kom dem socialt nära. Morgans Londonbaserade firma räddades från ekonomisk ruin år 1857 av Englands bank över vilken Rothschilds hade stort inflytande. Därefter tycks Morgan ha tjänat som en av Rothschilds ekonomiska agenter och sträckte sig mycket långt för att verka vara helt amerikansk....

Hans [Rockefellers] intåg på området välkomnades inte av Morgan, och de blev vilda konkurrenter. Slutligen beslutade de att minimera sitt tävlande genom att starta samarbetsbolag. Till slut arbetade de tillsammans för att skapa en nationell bankkartell som kallades för Federala Reservsystemet. – G. Edward Griffin, The Creature

from Jekyll Island, American Opinion Publishing, s. 209. (Kursivering tillagd.)

Dessa tre finansfamiljer, Rothschilds, Morgans, och Rockefellers lyder alla jesuitorden på grund av jesuiternas infiltration i deras organisationer. De gör vad som än är nödvändigt för att förstöra den konstitutionella friheten i Amerika och för att bringa påven till världsherravälde. Då vi ser tillbaka på 1900-talet, ser vi hur framgångsrika jesuiterna har varit. De har fortsatt att förslösa Amerikas rikedomar och oavbrutet angripit dess stora konstitution och medborgerliga fri- och rättigheter. Dagligen tilltar påvens makt i Vatikanstaden. En dag kommer de att uppnå total makt igen. Byggandet av Titanic började år 1909 i ett skeppsvarv i Belfast, Nordirlands huvudstad. Belfast var en protestantisk tillflyktsort och hatades av jesuiterna. Första Världskriget började bara några år senare. Titanic var ett av en flotta med skepp som ägdes av White Star Line, ett internationellt fraktföretag.

Bankväsen var inte den enda affärsverksamhet i vilken Morgan hade ett stark ekonomiskt intresse. Genom att använda sin kontroll över nationens järnvägar som ekonomisk hävstång, skapade han ett internationellt fraktförbund som inkluderade Tysklands två största linjer plus en av de två i England, White Star Lines. – Ibid, s. 246.

Det fanns ett antal mycket rika och mäktiga män som gjorde det överflödande klart att de inte gillade det Federala Reservsystemet. J.P. Morgan beordrades av jesuiterna att bygga Titanic. Detta ‘osänkbara’ skepp skulle tjäna som dödsskepp för dem som motsatte sig jesuiternas plan på ett Federalt Reservsystem. Dessa rika och mäktiga män skulle ha kunnat stoppa upprättandet av Federala Reserven, och deras makt och förmögenheter måste tas ur deras händer. De måste förstöras på ett så orimligt sätt att ingen skulle misstänka att de blev mördade, och ingen skulle misstänka jesuiterna. Titanic var medlet för deras förstörelse. För att vidare skydda påvedömet och jesuiterna från misstankar var många irländska, franska, och italienska romersk-katoliker som immigrerande till den Nya Världen ombord. De var människor som var förbrukningsbara. Protestanter från Belfast som ville invandra till Förenta Staterna blev också inbjudna ombord. Alla välbärgade och mäktiga män som jesuiterna ville bli av med var inbjudna att ta kryssningen. Tre av de rikaste och viktigaste av dessa var Benjamin Guggenheim, Isador Strauss, chefen för Macy’s varuhus, och John Jacob Astor, troligen den mest välbärgade mannen i världen. Deras totala rikedom, vid den tidpunkten, med användning av den dagens dollarvärde var mer än 500 miljoner dollar. Idag skulle den penningsumman vara värd närapå elva miljarder dollar. Dessa tre män smickrades och uppmuntrades till att gå ombord det flytande palatset. De måste förstöras därför att jesuiterna visste att de skulle använda sin rikedom och sitt inflytande till att motsätta sig en Federal Reservbank såväl som de olika krig som planerades. Edward Smith var Titanics kapten. Han hade farit över de nordatlantiska vattnen under tjugosex år och var världens mest erfarne mästare på de nordatlantiska rutterna. Han hade arbetat för jesuiten J.P. Morgan under många år. Edward Smith var en ‘jesuitisk världslig koadjutor.’ Detta betyder att han inte var präst, utan att han var en jesuit av den korta ämbetsdräkten. Jesuiter är inte nödvändigtvis präster. De som inte är präster tjänar orden genom sitt yrke. Vem som helst kunde vara en jesuit, och deras identitet skulle inte vara känd. Edward Smith tjänade jesuitorden i sitt yrke som sjökapten. Många intressanta punkter rörande Titanic diskuteras på ett videoband gjort av National Geographic år 1986. Videobandet bär titeln The Secrets of the Titanic. När Titanic avreste från södra England den 10 april 1912, bordades Titanic av Francis Browne, Edward Smiths jesuitmästare. Denne man var den mäktigaste jesuiten i hela Irland och lydde direkt under jesuiternas ordensgeneral i Rom. Videobandet förklarar:

En semestrande präst, fader Francis Browne, tog dessa skarpa kort på sina medpassagerare, de flesta av dem på en resa till evigheten. Nästa dag gjorde Titanic sin sista anhalt utanför kusten av Queenstown, Irland. Här förde jollar ut de sista passagerarna; mest irländska invandrare på väg till sina nya hem i Amerika. Och här steg den lycklige fader Browne i land.... Fader Browne fick med kapten Smith när han kisade ner från Titanics brygga, samlad på ödets brant. – The Secrets of the Titanic, National Geographic, videoband, 1986.

Det här är jesuiternas svek när det är som bäst. Provincialen [fader Francis Browne] bordar Titanic, fotograferar offren, informerar högst säkerligen kaptenen angående hans ed som jesuit, och bjuder honom följande morgon farväl. – Eric J. Phelps, Vatican Assassins, Halycon Unified Services, s. 427.

Browne gick igenom med Edward Smith en sista gång exakt vad han förmodades göra i de nordatlantiska vattnen. Ordensgeneralen berättade för Francis Browne vad som skulle ske; Browne berättar sedan för Smith och resten är historia. Edward Smith trodde att ordensgeneralen

. . . är [det jesuitiska] sällskapets gud, och inget annat än hans elektriska beröring kan väcka deras döda lik till liv och handling. Tills han talar, är de liksom ormar hopringlade i sina vinterlika gravar, livlösa och inaktiva; men det ögonblick då han ger befallningen, far varje medlem ögonblickligen upp, lämnar vad som än kan ha engagerat honom ofullbordat, redo att angripa vem som än behöver angripas, och att slå till var han än anvisas att det skall slås till. – R.W. Thompson, The Footprints of the Jesuits, Hunt and Eaton, ss. 72, 73.

Edward Smith gavs order om att sänka Titanic och det är exakt vad han gjorde.

Genom Guds befallning [ordensgeneralens], är det lagligt att mörda de oskyldiga, att röva, att begå alla slags oanständigheter, därför att han [påven] är herre över liv, och död, och över alla saker; och därför är det vår plikt att verkställa hans påbud. – W. C. Brownlee, Secret Instructions of the Jesuits, American and Foreign Christian Union, s. 143.

Det finns ingen uppteckning i historien över en förening vars organisation har bestått under trehundra år konstant och oförändrad av alla tidens och människornas angrepp, och som har utövat en sådan ofantlig påverkan på mänsklighetens öden… ‘Ändamålen rättfärdigar medlen,’ är hans favoritgrundsats; och som sitt enda medel, som vi har visat, har han orden, vid vars befallning jesuiten är redo att begå vilket brott som helst. – G. B. Nicolini, The History of the Jesuits, Henry G. Bohn, ss. 495, 496, kursivering tillagd.

Låt oss komma ihåg eden som varje person svär för att bli en del av jesuitorden:

Jag borde betrakta mig själv som en död kropp, utan vilja eller intelligens, som ett litet krucifix som vrids och vänds på värnlöst enligt viljan hos den som håller det som en stav i händerna på en gammal man, som använder den som han behöver den, och som det passar honom bäst. – R. W. Thompson, The Footprints of the Jesuits, Hunt and Eaton, s. 54.

När en person avlägger jesuiteden, blir han bunden till sin mästare tills den dag han dör. Edward Smith hade blivit en man utan vilja eller intelligens. Han skulle begå vilket brott orden än ville att han skulle begå. Edward Smith hade krävts för martyrskapet. Ombord på Titanic den natten, visste Edward Smith sin plikt. Han befann sig under ed. Skeppet hade byggts för jesuiternas fiender. Efter tre dagar till sjöss med bara ett par glasögon för bryggan, framdrev Edward Smith Titanic i full fart framåt, tjugotvå knop, på en månlös mörk natt genom ett närapå 130 kvadratkilometer gigantiskt isfält. Edward Smith gjorde detta trots åtminstone åtta telegram som varnade honom att vara försiktigare därför att han körde för snabbt. Behövde Edward Smith en tillrättavisning? Nej, han hade farit över dessa vattnen i tjugosex år. Han visste att det fanns isberg i det området. Men åtta tillrättavisningar hejdade inte denne man som befann sig under jesuiteden, och under order att förstöra Titanic. Det orimliga i att varna veterankapten Edward Smith upprepade gånger på Titanics tragiska natt att sakta ner är inget annat än befängt. Det faktum att Smith aldrig lyssnade till eller uppmärksammade varningarna är sinnessjukt. Han hade givits order av sin gud i Vatikanen, och ingenting skulle få

honom ur kurs. Uppslagsverken målar upp en mycket tragisk bild av Smith under hans sista timmar. När det blev dags att ge order om att lasta och sänka livbåtarna, vacklade Smith och en av hans medhjälpare måste närma sig honom för att ordern skulle ges. Smiths legendariska ledarskicklighet tycks att ha övergivit honom; han var märkvärdigt obeslutsam och ovanligt försiktig denna dödliga natt. Skall dessa ord beskriva en legendarisk sjökapten med 26 års erfarenhet, eller skall dessa ord beskriva en man som kämpade i tankarna huruvida han borde utföra sitt arbete som sjökapten eller lyda sin mästare som sa åt honom att sänka skeppet? John Jacob Astors fru klev i en livbåt och räddades, medan John Jacob Astor omkom i Nordatlantens vattnen. Det fanns inte tillräckligt många livbåtar och många av dem var bara halvfulla med bara kvinnor och barn. För att hindra närbelägna fraktbåtar från att komma till undsättning, var lysraketerna vita när de borde ha varit röda. Vita lysraketer till förbipasserande fraktbåtar uppger att alla hade fest. En av nittonhundratalets största tragedier, sänkandet av Titanic, är jesuitordens fel. Det osänkbara skeppet, det flytande palatset skapades för att bli en grav åt de välbärgade, som motsatte sig Federala Reservsystemet. I april 1912 var alla motsättningar till Förbundsreserven eliminerade. I december 1913 blev Federala Reservsystemet till i Förenta Staterna. Åtta månader senare hade jesuiterna tillräckliga tillgångar genom Federala Reservbanken för att börja Första Världskriget.

KAPITEL 6

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET Arvingen till den österrikisk-ungerska tronen, ärkehertig Franz Ferdinand och hans fru, befann sig i Sarajevo den 26 juli 1914. Då de tog sig fram genom de trånga gatorna i en öppen vagn ljöd skott, och båda två dödades. Sarajevos folk var huvudsakligen serber. Deras religiösa övertygelse var de ortodoxa kristnas. Sedan år 1054 har katolska kyrkan utkämpat krig mot de ortodoxa kristna. Femtio år före lönnmordet hade kroaterna, som är katoliker, blivit ytterst högröstade i fråga om sitt hat mot serberna, som var en rival till Rom och måste utrotas.

Påve Pius X, i sitt hat mot de ortodoxa kristna, eggade oavbrutet kejsar Franz Joseph av Österrike-Ungern att ‘tukta serberna.’ Efter Sarajevo, den 26 juli 1914, skrev baron Ritter, bayersk representant vid påvestolen, till sin regering: “Påven godkänner Österrikes hårda behandling av Serbien. Han har inga höga tankar om Rysslands och Frankrikes arméer i händelse av krig med Tyskland. Kardinal utrikesministern förstår inte när Österrike kunde föra krig om hon inte beslutar sig för att göra det nu….” Där visar Kristi ställföreträdare [påven] sitt rätta ansikte, fredens stilla apostel, den heliga påven som fromma författare framhåller skall ha dött av sorg när han såg kriget bryta ut. – Edmund Paris. The Vatican against Europe, The Wickliffe Press, s. 14.

Man kan ganska definitivt säga att år 1914 började romersk-katolska kyrkan serien av helvetiska krig. Det var då tributen i blod som hon alltid har tagit från folket började svälla upp till en formlig ström. – Ibid, s. 48.

Vi ser därför att påven insåg att om Österrike-Ungern krossade serberna, då skulle serbernas ortodoxa kristna bröder från Ryssland ge sig in i skärmytslingen. Då skulle Tyskland, Frankrike och andra gå med, och där har du Första Världskriget. Påvedömet var stormförtjust över att se Ryssland ge sig in i konflikten. Ryssland var huvudsakligen ortodoxt och påvedömet ville tillintetgöra de ortodoxa kristna i Ryssland och över hela världen. Påvedömets jesuiter hade en annan orsak att vara så lyckliga när Ryssland gav sig in i konflikten. Det var dags för vedergällning. Omkring 100 år innan Första Världskriget började, sparkade

Alexander I, den ryske kejsaren, ut jesuiterna ur Ryssland.

Den ryske kejsaren, Alexander, var för närvarande tvingad att utfärda ett kungligt dekret år 1816, genom vilket han förvisade dem [jesuiterna] från St. Petersburg och Moskva. Då detta visade sig vara verkningslöst, utfärdade han ett till år 1820, som utestängde dem helt från de ryska besittningarna. – R.W. Thompson, The Footprints of

the Jesuits, Hunt and Eaton, ss. 245, 246.

Fem år senare förgiftades Alexander till döds. Tsarerna befann sig under attack från jesuiterna. Alexander II bröt alla diplomatiska band med Rom år 1877 och föreslog även en konstitution.

Alexander II hade god framgång med sina betydelsefulla reformer och hade undertecknat en konstitution som skulle antas av Ryssland. Nästa dag kastades en bomb på hans vagn, som dödade och sårade ett antal kosacker, som beledsagade vagnen. Fylld av medkänsla lämnade kejsaren vagnen för att se på de döende männen, när en andra bomb sprängde honom i bitar. – Arno Gaebelien, Conflict of the Ages, The Exhorters, s. 85.

Slutligen, år 1917, mördades den siste tsaren och hela hans familj. Aldrig mer skulle en hatad kejsare från huset Romanoff regera Ryssland eller någonsin mer beskydda den ortodoxa kyrkan. Det var dags för vedergällning.

Störtandet av det tsaristiska systemet förde därför med sig det oundvikliga störtandet av den etablerade ortodoxa kyrkan. För Vatikanen, som hade utkämpat krig mot den ortodoxa kyrkan sedan tusentalet, var hennes kiliastiska medtävlares undergång för bra för att vara sann. – Avro Manhattan, The Vatican Billions, Chick Publications, ss. 120, 121.

Vem var det som hjälpte och finansierade de ryska revolutionärerna i deras övertagande av Ryssland? Vem backade Lenin, Trotskij och Stalin då de skapade revolution och blodsutgjutelse över hela Ryssland?

Instrumenten för detta nya förbund mellan sovjeterna och Vatikanen skulle bli jesuiterna, beskrivna som de nedärvda fienderna till ortodoxa kyrkan. Enligt vad som påstås, fanns ett stort antal representanter för jesuitorden i Moskva under revolution. – James Zatko, Descent into Darkness, University of Notre Dame Press, s. 111.

Bland de 1 766 188 offren fram till början av 1922, enligt siffror införskaffade från de sovjetiska dokumenten, var närapå femtusen präster, lärare, nunnor, etc. tillhörande ortodoxa kyrkan.... Närapå 100 000 lutheraner fördrevs..... Hela byar utplånades.... Tusentals kyrkor från de olika grenarna har förstörts och förstörelseverket fortgår...... – Arno Gaebelien, Conflict of the Ages, The Exhorters, ss. 103-106.

Revolutionens verkliga jesuitiska finansiärer skulle återfinnas i Amerika.

William Franklin Sands, en direktör för Federala Reservbanken i New York, hade nyligen bidragit med 1 000 000 dollar till bolsjevikerna. – Anthony Sutton, Wall Street and the Bolshevik Revolution, Veritas Publishing, ss. 133, 134.

Jacob Schiff var den främste jesuiten i Amerika som tilldelades uppgiften att ta över det amerikanska banksystemet och upprätta Federala Reserven.

Jacob Schiff kom till Amerika i slutet av 1800-talet med order från Rothschilds att ta kontroll över det amerikanska banksystemet. Vid sekelskiftet, 1900, hade Schiff herravälde över hela bankbrödraskapet på Wall Street. – Myron Fagan, The Illuminati and the Council on Foreign Relations, bandad föreläsning.

Eftersom Schiff hade kontroll över Federala Reservbanken, hade han nu en ekonomisk källa med vilken han kunde finansiera den kommunistiska revolutionen i Ryssland.

I upplagan från den 3 februari 1949 av New York Journal American, citerades Schiffs sonson, John, av kolumnisten Cholly Knickerbocker när han sa att hans farfar [Jacob Schiff] hade givit omkring tjugo miljoner dollar till kommunismens triumf i Ryssland. – G. Edward Griffin, The Creature from Jekyll Island, American Opinion Publishing, s. 265.

Räknat i dagens pengar, skulle dessa tjugo miljoner vara 420 miljoner dollar, pengar som väsentligen stulits från det amerikanska folket genom Federala Reservbanken. Jacob Schiff kontrollerade hela bankbrödraskapet och finansierade en regering vars erkända principer är de direkta motsatserna till Förenta Staternas konstitution. Schiff låtsades vara en amerikansk kapitalist. Han bodde i Amerika, men hans enda syftemål var påvedömets: den slutliga förstörelsen av Amerika. Det fanns andra mål som jesuiterna hoppades uppnå med Första Världskriget.

Alla stora nationer, inkluderande Förenta Staterna, var krigströtta, ödelagda, och sörjde sina döda. Fred var den stora allmänna önskningen. När det föreslogs av Woodrow Wilson att inrätta ett ‘Nationernas Förbund’ för att säkerställa fred, anslöt sig därför alla stora nationer till de framgångsrika utan att ens stanna upp för att läsa det finstilta i det försäkringsbrevet. – Myron Fagan, The Illuminati and the Council on Foreign Relations, bandad föreläsning.

Efter Första Världskriget gjordes ett försök att införa en global regering, och Nationernas Förbund upprättades. Senator Henry Cabot Lodge Sr. förhindrade Förenta Staterna från att gå med i Nationernas Förbund. Jesuiternas komplott att skapa en världsregerande grupp från vilken de kunde kontrollera världen, stoppades bara tillfälligt. Denna del av jesuiternas plan måste vänta 27 år till på en reprisföreställning, när Andra Världskriget skulle resultera i Förenta Nationerna. Låt oss, innan vi ser på ytterligare en orsak till påvedömets förtjusning över Första Världskriget, i korthet se på president Woodrow Wilson. Wilson kontrollerades och behärskades av överste Edward Mandell House. Wilson sa:

Herr House är min andra personlighet. Han är mitt oberoende jag. Hans tankar och mina är ett. – Charles Seymour, The Intimate Papers of Colonel House, Houghton Mifflin, vol. I, ss. 114-115.

Under sju långa år var överste House Woodrow Wilsons andra jag.... Det var House som utformade kabinettets preliminära kandidatlista, formulerade administrationens första taktik och praktiskt taget styrde Förenta Staternas utrikesaffärer. Vi fick, verkligen, två presidenter till priset av en.… Som superambassadör talade han med kejsare och kungar som en jämlike. Han var administrationens andlige generalissimus. – George Viereck, The

Strangest Friendship in History: Woodrow Wilson and Colonel House, Liveright Publishers, ss. 18, 19, 33.

Vierick säger på sidorna 106-108 att medan Wilson kandiderade för omval år 1916 på plattformen “därför att han höll oss utanför kriget,” förhandlade House fram en hemlig överenskommelse med England och Frankrike, som ombud för Woodrow Wilson, att Amerika skulle gå med i kriget omedelbart efter valet. House stod också på förtrolig fot med Europas ekonomiska och styrkemässiga maktcentra.

House hade nära kontakter med både J.P. Morgan och Europas gamla bankfamiljer. – G. Edward Griffin, The

Creature from Jekyll Island, American Opinion Publishing, s. 239.

Edward Mandell House kontrollerade Woodrow Wilson totalt. House var en jesuit som utförde alla deras önskningar. Han använde Wilson som en marionett för att skapa Nationernas Förbund åt jesuiterna. Wilson var ingenting annat än Roms verktyg för att utföra deras befallning. En annan orsak till Första Världskriget var att ge igen mot Tyskland för dess motsättning mot påvedömet och jesuiterna på 1860- och 1870-talet. Tyskland var de hatade lutheranernas födelseort. Två gånger under denna tid, ledde kansler Otto von Bismarck Tyskland (känt som Preussen) till militära segrar över de jesuitkontrollerade länderna Österrike år 1866 och Frankrike år 1870. Bismarck kriminaliserade också jesuitorden med Kulturkampf-lagen år 1872. Dessa ‘brott’ mot Rom och jesuiterna måste lönas in natura. Följaktligen dräptes många tusen tyskar i Första Världskrigets blodbad.

Tyskland var också det mest drabbade landet vid krigets slut. Europas segrande nationer använde Versaillesfördraget för att plundra Tyskland. Avtalet pålade Tyskland en sådan orättvis börda av krigsskadestånd, att den franske ledaren, Clemenceau, när han tillfrågades av pressen vad ledarna hade givit världen genom fördraget, sa, “Vi har garanterat ännu ett krig inom tjugo år.” Tyskarna gick med på villkoren därför att de var svaga och besegrade, men de återuppbyggde snabbt och försökte vedergälla sina fiender för den skuld som gavs dem efter Första Världskriget. Den vedergällningen var Andra Världskriget. Efter Första Världskrigets slut, fick inte jesuiterna vad de ville. Woodrow Wilson och Edward Mandel House lyckades skaffa dem Nationernas Förbund, men det blev ett eländigt misslyckade därför att Förenta Staterna inte gick med. Därför var ett ännu ett krig nödvändigt, ett så pass ödeläggande krig att folket skulle ropa efter ett Förenta Nationerna. Detta var ett av Andra Världskrigets mål. Vi skall se på detta och andra orsaker till Andra Världskriget i vårt nästa kapitel.

KAPITEL 7

ANDRA VÄRLDSKRIGET Andra Världskriget var den dokumenterade historiens mest omfångsrika och ödeläggande krig. Hundratusentals människor dog i detta krig. De flesta människor har ingen aning om varför detta krig utkämpades eller vad orsaken till detta krig var. Krig inträffar inte bara. De planeras och verkställs av människor högt uppe i olika regeringar för deras egen fördel. President Franklin D. Roosevelt sa, “Inom politiken, sker ingenting av en händelse. Om det sker, kan du vara säker på att det planerades på det sättet.” Låt oss ta en titt på vem som planerade Andra Världskriget.

Påvar och deras jesuitiska agenter har varit och är anstiftare av krig, och medan världen badar i blod, badar Rom i champagne. –Jeremiah J. Crowley (en förutvarande katolsk präst), Romanism: A Menace to the Nation, Menace Publishing, s. 144.

Påven var precis lika inblandad i Andra Världskriget som Hitler och katolske Mussolini var och därför precis lika skyldig till mordet på sex miljoner judar. Påvar har faktiskt varit inblandade i eller har anstiftat de flesta, om inte alla, europeiska krig alltgenom århundradena. – F. Paul Peterson, Peter’s Tomb Recently Discovered in

Jerusalem, s. 63. (Citerad i: Is Alberto for Real, Sidney Hunter, Chick Publications, sida 41.)

Man kan ganska bestämt säga att år 1914, påbörjade romersk-katolska kyrkan en serie av helvetiska krig. Det var då den tribut av blod som hon alltid har tagit från människorna började svälla upp till en formlig ström. – Edmond Paris, The Vatican Against Europe, The Wickliffe Press, s. 48.

Dessa är inte de enda aktade författare som innefattar påvedömet som anstiftare av Andra Världskriget såväl som alla andra krig. I ljuset av dessa påståenden, är det vämjeligt att höra om ett nyligt möte som hölls i Assisi, Italien, där Johannes Paulus II citerades när han sa, “Aldrig mer våld! Aldrig mer krig! Aldrig mer terrorism!” Påvedömet har anstiftat, och anstiftar fortfarande krig, och påven har fräckheten att göra det påståendet! Amerika leder för närvarande ett krig mot terrorism. Ovanstående påståenden indikerar att påvedömet är ansvarigt för att göra detta krig mot terrorism nödvändigt. George Bush förklarade i USA Today, den 17 september 2001, att hans administration förbereder ett korståg mot terrorism. I den gångna historien, var korståg religiösa krig som utkämpades för de påvliga intressenas räkning. Berättade president Bush för oss att hans krig mot terrorism utkämpas för att befordra påvliga intressen? Adolph Hitler var skyldig till alla möjliga slags ohyggligheter under Andra Världskriget. Var han

verkligen ansvarig för dessa ohyggligheter, eller utförde han helt enkelt order? Ha i åtanke vem som drog i trådarna i Hitlers Tyskland.

I Tyskland, förespråkade den påvliga nuntien i Berlin, monseigneur Pacelli och Franz von Papen, påvens hemliga kammarherrar, en ‘förening med Rom’ och koncentrerade sig på att störta Weimarrepubliken. De tyska katolikerna var fientligt inställda till nazismen, men informerades om att påven själv var ‘gynnsamt stämd mot Hitler.’ Följdaktligen röstade katolska Zentrum, alla parlamentariska majoriteters axel , för fulla rättigheter åt Hitler den 30 januari 1933.

Detta förfarande följdes omedelbart, som i Italien, av slutandet av ett konkordat som var högst fördelaktigt för romersk-katolska kyrkan. Det tyska episkopatet svor trohet till Führern och katolska ungdomsorganisationer kombinerades med nazisternas. – Edmond Paris, The Vatican Against Europe, The Wickliffe Press, sida 15.

Vatikanen hjälpte Hitler att vinna makt och hjälpte honom sedan konsolidera sitt grepp om Tyskland. Detta gjordes delvis genom att ‘råda’ Tysklands katolska parti att rösta på nazistiska kandidater.

De katolska rösterna gav Hitler den majoritet han behövde för att lagligt bilda regering år 1933. Dessutom beordrade Vatikanen Reichstag-parlamentets katolska medlemmar att stödja den lagstiftning som gav Hitler makt att regera genom dekret. Denna åtgärd gav Hitler den diktatoriska makt han behövde för att förstöra de tyska kommunisterna.

Hela uppgörelsen mellan Vatikanen och Hitler hade träffats i hemlighet innan Hitler blev Tysklands kansler i januari 1933. I juni samma år, undertecknade Hitler och Vatikanen ett konkordat, under vars villkor kyrkan svor trohet till den nazistiska regimen....

En kort tid senare uttryckte den katolske Franz von Papen, det näst högsta befälet efter Hitler, huvudinnehållet i förbundet mellan Hitler och Vatikanen mycket kortfattat i dessa ord: “Tredje Riket,” sa han, “är den första makt som inte bara erkänner, utan omsätter påvedömets höga principer i praktiken.” – Avro Manhattan, The Vatican Moscow Washington Alliance, Ozark Books, (citerad i Sydney Hunter, Is Alberto for Real, Chick Publications, ss. 42, 43)

Vilket häpnadsväckande påstående. von Papen säger att de ohyggligheter som Hitler begick under Andra Världskriget var ‘påvedömets principer’! Kan det råda några tvivel om att påvedömet är precis lika ondskefullt som Hitler och hans regim var?

Hitler själv erkänner att han hjälptes av den jesuitiska motreformations metoder att fortsätta sitt ideologiska krig.... [Vi] har bevittnat katolicismens öppna stöd för varje steg nazi-facismen tagit för att införa auktoritära styren över alla människor. – Leo H Lehman, Behind the Dictators, Agora Publishing, ss. 36, 38, 39.

En exakt redogörelse av historien placerar det katolsk-jesuitiska hotet i själva hjärtat av Hitlers regim. Det var den katolske von Papen och katolska Zentrum-partiet som fick Hitler till makten år 1933, och för att visa sin tacksamhet, var Hitlers tredje rike en modell av påvliga principer när de var som värst. Hitler var endast en bricka i händerna på påvedömets jesuiter. Vem backade upp Hitler i det krigshärjade Tyskland? Kom ihåg att Tyskland hade reducerats till spillror genom Första Världskriget och det skändliga Versaillesfördraget.

Ofantliga summor tillhöriga vår nationalbanks deponenter har givits till Tyskland utan någon kompletterande säkerhet alls... Miljarder uppå miljarder av våra pengar har pumpats in i Tyskland av Federala Reservens styrelse och Federala Reservbankerna... Den 27 april 1932, sände Federala Reservens grupp 750 000 dollar, tillhöriga amerikanska bankdeponenter, i guld till Tyskland. En vecka senare, skickades ytterligare 300 000 dollar i guld till Tyskland på samma sätt. Omkring mitten av maj skickades 12 000 000 dollar i guld till Tyskland av de Federala Reservbankerna. Nästan varje vecka fraktas guld till Tyskland. – H.S. Kenan, The Federal Reserve

Bank, The Noontide Press, 1966, s. 158.

Som vi såg i ett tidigare kapitel, var Federala Reservbanken en skapelse av jesuiterna. De använder den för att finansiera sina sinnessjuka marionetter som Adolph Hitler. Kenan påstår att Federala Reserven finansierade Hitler och nazisterna. Om Federala Reservbanken kontrolleras och drivs av amerikaner, hur kunde den då finansiera en dödlig fiende som Hitler, som stod för allting som konstitutionen fördömer? I ljuset av Kenans påstående, är Federala Reservbanken inte amerikansk; den är vår fiende, som finansierar våra fiender. Därför är det begripligt att den jesuitkontrollerade banken skulle betala en jesuitkontrollerad marionett som Adolph Hitler. Låt oss, från jesuitkontrollerade Tyskland under Hitler, vända oss till Spaniens land och Francisco Franco. Spanien genomgick krampryckningar mot 1800-talets slut. Hon gick fram och tillbaka mellan en romersk-katolsk monarki och ett försök till en fri republikansk regering. Slutligen, på 1930-talet, upptäcktes barnkroppar under flera nunnekloster i Spanien. Doktorer upptäckte att dessa spädbarn hade dött till följd av kvävning. Du förstår att nunnor och präster hade bedrivit äktenskapsbrott, och de oönskade barnen dödades vid födseln. Spaniens katolska folk, som inte visste någonting om dessa hemska brott, harmades över upptäckten, och många lagar antogs för att hindra påvedömets makt i Spanien. Enligt den före detta jesuiten Alberto Rivera:

År 1936 exploderade den nya spanska inkvisitionen. Den kallades ‘spanska inbördeskriget,’ i hemlighet iscensatt i Vatikanen...

Påven bannlyste den spanska republikens överhuvuden och förklarade krig mellan påvestolen och Madrid.... Under Vatikanens fana invaderade muslimska styrkor Kanarieöarna och angrep sedan södra Spanien... När inkvisition uppfyllt sitt mål, låg Spanien i ruiner, blödande och slagit, men säkert åter i händerna på Vatikanen... General Franco blev slutligen Spaniens romersk-katolske diktator. Francos regering erkändes den 3 augusti 1937, av Vatikanen, bara 20 månader innan inbördeskriget slutade. – Jack Chick, Alberto del 1, 3, 6, Chick publications, sidorna 12, 21, 28, 29.

När Franco marscherade mot Madrid mot slutet av inbördeskriget i Spanien, när han återinsatte den katolska regeringen och störtade den folkregering som protestanterna hade inrättat några år tidigare, sa han, “Jag har fyra kolonner med soldater med mig. Jag också har en femte kolonn i staden Madrid som kommer att förråda staden i mina händer när jag kommer dit.” – Albert Garner, The Devil’s Masterpiece: The Mystery of Iniquity, Blessed Hope Foundation, ss. 70, 71.

Den 31 mars 1934 undertecknades Romfördraget och lovade stöd till Mussolini och Hitler för upproret. Det ‘heliga kriget’ utbröt. År 1937, mitt under kriget, erkände Vatikanen lagenligt Francos regering, dess svärdbärare, som senare skulle dekoreras med Kristi Högsta Orden. “Välsignade varde kanonerna om evangeliet blomstrar i dess spår!” Snart skulle den Katolska Aktionen sprida sin tyranni över det förfallna landet. Pax Christi! – Edmond Paris, The Vatican Against Europe, The Wickliffe Press, s. 15.

Benito Mussolini var högt aktad av Roms jesuiter. Han var deras av försynen bestämde man, som återställde Vatikanstaden åt påvedömet år 1929.

Vad hände i Europa mellan de två massakrerna? I Italien ägde hemliga förhandlingar rum mellan påvliga agenter och Mussolini, ‘den av försynen bestämde mannen.’ Prästen Don Sturzo, chef för den katolska gruppen, röstade för fulla rättigheter åt Duce i november 1922. Sedan kom Lateranfördraget, för att försegla föreningen av fascism och påvedöme, erövringen av Etiopien – välsignad av prästerskapet – och, på långfredagen 1939, angreppet mot Albanien. – Ibid. sida 15.

Enligt Pius XI,

Mussolini gör snabba framsteg och kommer, med vild och obändig styrka, att erövra allt i sin väg. Mussolini är en underbar man – Hör du mig? – en underbar man.... Framtiden är hans. – Ibid. sida 69.

För idag betraktar Rom den fascistiska regimen som närmast dess dogmer och intressen. Vi har inte bara den

högvördige [jesuiten] fader Coughlin som hyllar Mussolinis Italien som ‘en kristen demokrati,’ utan Civilta

Cattolica, jesuiternas husorgan, säger helt uppriktigt... ‘Fascism är den regim som närmast motsvarar romersk-katolska kyrkans begrepp.’ – Pierre Van Paassen, Days of our Years, Hillman-Curl, s. 465.

Vi läste ett tidigare citat som sa att Hitler omsatte påvedömets obarmhärtiga principer i praktiken. Nu ser vi att Mussolini gjorde samma sak. Det var inte bara dessa tre Europas axelmakter, med sina katolska marionetter, som åtlydde Roms befallning under Andra Världskriget. Franklin Roosevelt, Förenta Staternas president, uppfyllde också Roms önskningar.

[Kardinal] Spellman erbjöds ett exempellöst tillfälle av Roosevelt som skulle göra det nödvändigt för honom att lämna sitt ärkestift flera månader i sträck.… Det förvånande förslag Roosevelt framställde var att Spellman skulle agera som hemlig agent åt honom i världens fyra hörn. Det skulle bli ärkebiskopens jobb att kontakta statsöverhuvuden i Mellanöstern, Europa, Asien och Afrika. Han skulle framföra meddelanden åt presidenten ... och agera som Roosevelts ögon och öron.… Presidenten erbjöd honom ett tillfälle att bruka mer makt än någon annan amerikansk religiös gestalt någonsin hade haft. Spellman skulle röra sig som en jämlike bland de största gestalterna på världens politiska scen... Men få människor var säkra på vad ärkebiskopen gjorde under sina vittomfattande resor. Hans hemliga arbete väckte frågor hemma om den roll en religiös gestalt djupt involverad i regeringsaffärer spelade. – John Cooney, The American Pope, Times Books, ss. 124, 125.

Spellman hade främst svurit Pius XII undersåtlig tro och lydnad, och ändå användes han av Franklin Roosevelt som hans egen personliga agent. Om Roosevelt, läser vi igen,

Roosevelt och Eisenhower godkände den påtvingade repatrieringen av cirka sex miljoner [ortodoxa kristna] människor tillbaka till Ryssland, av vilka många torterades eller dödades sedan de nått sin bestämmelseort. Två ryssar som har skrivit om detta avskyvärda beslut av dessa amerikanska ledare är Leo Tolstoj och Aleksandr Solzjenitsyn. Amerikanerna kallade denna repatriering ‘Operation Kölhalning,’ efter den sjömilitära form av tortyr där fången halas under ett skepps köl med ett rep bundet vid fångens kropp som skulle kännbart skäras upp av skeppets skrovs undersida.

Dessa sex miljoner individer var inte bara soldater som hade stridit på tyskarnas sida mot ryssarna, utan de var också kvinnor och barn....

Även om det var Churchill och Roosevelt som fattade det otroliga beslutet att sända miljoner med antikommunistiska ryssar tillbaka till en säker död, så var det general Dwight Eisenhower som tvingade fram ‘Operation Kölhalning,’ utan några tydliga samvetskval. – Ralph Epperson, The Unseen Hand, Publius Press, s. 301.

Roosevelt använde inte bara Spellman som sin agent, utan han utförde jesuiternas mål att tillintetgöra så många ortodoxa kristna som möjligt. Jesuiterna försökte förstöra Serbiens ortodoxa kristna under Första Världskriget, och med denna repatriering vid Andra Världskrigets slut, förstörde de många fler miljoner med ryska ortodoxa kristna. Roosevelt, Eisenhower, och Churchill utförde jesuiternas blodiga plan med avsevärd framgång.

Jesuiternas ordensgeneral, greve Halke von Ledochowski, var böjd för att organisera, på antikommunismens gemensamma grundval, en viss grad av samarbete mellan den tyska säkerhetstjänsten och jesuitorden...

von Ledochowski betraktade den förestående uppgörelsen mellan Ryssland och Tyskland som oundviklig... Och Baseler Nachrichten (27 mars 1942) tvekade inte att skriva: “En av de frågor som härrör från den tyska aktiviteten i Ryssland vilken är av högsta betydelse för Vatikanen, är frågan om Rysslands evangelisering.”

Detta bekräftas av fader Duclos själv i en bok som omfattas av katolska kyrkans tryckningstillstånd, “Under sommaren 1941, vädjade Hitler till alla kristna styrkor... [han] auktoriserade katolska missionärer att ta sig till de

nya östliga områdena....

“Inte heller har det blivit bortglömt att, i Frankrike, kardinal Baudrillart och monseigneur Mayol de Luppe rekryterade L.V.F. till korståget mot Ryssland.” – Edmond Paris, The Vatican Against Europe, The Wickliffe Press, ss. 240, 241.

Medan Rysslands ortodoxa kristna utrotades av påvedömet, pågick en liknande massaker i Jugoslavien. Några av de många böcker som har skrivits om dessa Andra Världskrigets ohygglighet inkluderar Convert... or Die! av Edmond Paris, The Vatican’s Holocaust av Avro Manhattan, och Ravening Wolves av Monica Farrell. Dessa böcker tar alla upp mordet på runt en miljon ortodoxa kristna under Andra Världskriget av katolska Ustashi. På omslaget till Farrells bok, läser vi,

Detta är uppteckningen om tortyr och mord begångna i Europa år 1941-1943 av en armé av katolska aktivister kända som Ustashi, ledd av munkar och präster, som även nunnor deltagit i. Offren led och dog för rättigheternas och samvetsfrihetens sak. Det minsta vi kan göra är att läsa uppteckningen om deras lidanden och hålla i minnet att det hände, inte i den mörka tidsåldern, utan i vår egen UPPLYSTA generation. Ustashi är ett annat namn för Katolsk Aktion. – Monica Farrell, Ravening Wolves, Protestant Publications, omslag.

Massutvisningen eller den påtvingade omvändelsen av ortodoxa kristna till romersk-katolicism stod på dagordningen. Alla åtgärder som syftade till elimineringen av serberdömet i Kroatien utfördes under det slagord som uttalades av en av de kroatiska ministrarna: “Vi skall massakrera den första tredjedelen av serberna, förvisa den andra tredjedelen från landet och tvinga den sista tredjedelen att acceptera den katolska tron, varigenom de kommer att införlivas med det katolska elementet.” – Lazo M. Kostich, Holocaust in the Independent State of

Croatia, Liberty, s. 18.

Påvedömet försökte fortfarande utrota de ortodoxa kristna i Serbien under det sena 1990-talet. Påvedömet använde Förenta Staterna som sin översittare i den konflikten för att bomba Serbien. Balkans verklige slaktare är påven och katolska kyrkan, inte Slobodan Milosevic. De anklagar fel person för krigsförbrytelser. Ett annat jesuitiskt mål med Andra Världskriget var att göra saker så pass dåliga för den judiska rasen att de skulle vilja återvända till Palestina. Nära slutet av Första Världskriget, undertecknades Balfourdeklarationen som gjorde det möjligt för judar att ta sig tillbaka hem till Palestina. Detta skulle bli deras fasta hem. Emellertid hade många judar rönt framgång i olika delar av världen och ville inte återvända. När Andra Världskriget och den judiska förintelsen inträffade, längtade de förföljda judarna efter en plats som de kunde kalla sitt hem, och många återvände till Palestina. År 1948 förklarades Israel vara en suverän nation. Enligt Cooneys bok, The American Pope, sida 187, hade Francis Spellman varit en avgörande faktor i att få Israel accepterat som en suverän stat. Varför skulle jesuiterna använda Hitler för att tillintetgöra judarna, och sedan låta jesuitiske kardinal Francis Spellman tillhandahålla ett hem i Palestina åt dem? Se noga på. Vatikanen har sökt förstöra judarna i tusen år.

... bakom den sionistiska fanan skulle också finnas det gamla messianska hoppet om en kommande global teokrati, som förutsagts av alla Sions siare och profeter. Den skulle vara en teokrati i vilken Jehova, inte Kristus, skulle vara kung.

Gengångaren av en sådan teokratins skapelse har spökat i katolska kyrkans inre kammare från hennes första början, och är fortfarande en förhärskande rädsla.

I Vatikanens ögon representerar därför den tusenåriga längtan efter en global hebreisk teokrati ett dödligt hot mot katolska kyrkans eskatologiska föreskrifter. När den översätts till konkreta politiska villkor, innebär en sådan åsikt inte bara rivalitet, utan oförsonlig fiendskap. – Avro Manhattan, The Vatican Moscow Washington

Alliance, Ozark Books, ss. 169, 170.

På ytan verkade Israels nation i Palestina vara ett storartat tillfälle för judarna att kunna få sitt eget land. Vad har emellertid följden blivit av judarnas återvändande till Palestina? Sedan de tillerkändes suverän status år 1948, har judarna varit inblandade i det ena förödande slaget efter det andra med araberna. Många judar har dött, precis som jesuiterna hoppades och visste skulle ske. Med judarnas återvändande till Israel i Palestina hoppades jesuiterna kunna orsaka sådan blodsutgjutelse i den delen av världen att världen skulle ropa efter en fredsstiftare som skulle komma till trakten. Och vem skulle den fredsstiftaren vara? Vatikanstadens påve, naturligtvis. Jesuiterna har länge velat återställa påvens världsliga makt. När påven ges Salomos tron i Jerusalem, kommer det efterlängtade målet att vara nått. Kriget mot terrorismen som uppstod den 11 september 2001, och som George Bush kallar ett korståg, kunde säkert försvåra problemen i den trakten att få till stånd en påvlig regering från Jerusalem. Jesuiterna misslyckades i sitt försök att instifta en världsregerande grupp efter Första Världskriget. De uppnådde sitt ondskefulla mål efter Andra Världskriget. Efter kriget var den trötta, värkande världen försatt i ett tillstånd där den accepterade en internationell regering, och Förenta Nationerna föddes. Sedan skapandet av Förenta Nationerna år 1945, har denna så kallade ‘fredsbevarande’ grupp misslyckats bedrövligt med att bevara fred över hela världen. Varför? Därför att det inte är deras syfte att bevara fred, även om de fortsätter att hävda att det är så. För närvarande pågår cirka 83 olika krig över hela världen. Emellertid har den säkert varit bidragande i att undertrycka frihetsälskande människor. Katanga och Rhodesia är bara två exempel på nationer som krossats av FN-styrkor. Förenta Nationerna har arbetat outtröttligt för att återställa påvedömets världsliga makt – dess avsikt från början. Vi skall se på ett till av jesuiternas syften med Andra Världskriget. Det var dags för vedergällning för japanerna. På det sena 1500-talet, hade japanerna välkomnat alla utlänningar som ville bedriva handel med henne. Katolska missionärer hade också välkomnats. Efter en tid blev de katolska missionärerna intoleranta gentemot alla andra troende. Oro och förföljelse resulterade och Japan badade i blod under många årtionden. Slutligen, år 1639, antogs Undantagsediktet. Det uppgav:

Låt i framtiden ingen, så länge som Solen upplyser världen, understå sig att segla till Japan, inte ens i egenskap av ambassadörer, och denna deklaration skall aldrig återkallas, vid dödens smärta. – Avro Manhattan, Vietnam:

Why Did We Go? Chick Publications, s. 153.

I närapå tvåhundra år var Japans portar stängda för jesuitiska missionärer som hade sökt ta över Japan åt den stolte påven. Under senare hälften av 18:e århundradet användes militärmakt mot önationen. Detta mjukade upp henne tills Andra Världskrigets hemska blodiga konflikt i södra Stilla Havet, som kulminerade i bombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Japan bringades på knä – för alltid. Vedergällningen hade kommit.

KAPITEL 8

PRESIDENT JOHN F. KENNEDY Nya bevis har på sista tiden upptäckts av betydelse för lönnmordet på president John F. Kennedy som kommer att visa vem som faktiskt planerade och utförde mordet på honom. Dessa nya bevis kommer att visa att Warrenkommissionens rapport, som är regeringens slutliga ord om lönnmordet, är en fullständig mörkläggning av vad som faktiskt ägde rum. Följande analys av lönnmordet kommer att inkludera flera händelser och situationer som kanske inte tycks vara besläktade med detta mord, men kommer att visa den omfattande intrigen bakom det. Medan han åkte i en öppen bilkortege, sköts president Kennedy på Dealy Plaza fredagen den 22 november 1963 klockan 12:30 på eftermiddagen. Massorna hurrade. Stora glädjescener utspelades när Förenta Staternas president tog sig fram genom Dallas centrum. Det verkade som om alla log bland dessa vinkande tusenden. Men snart ljöd skott, och president Kennedy låg, en kort stund

senare, död på sjukhuset Parkland Memorial. Detta fall har förbryllat människor under de senaste fyra årtiondena, och är ett av de föregående etthundra årens tio mest olösta mysterier. Warrenkommissionen tillsattes för att utreda lönnmordet, och de kom fram till att en ensam beväpnad man, Lee Harvey Oswald, gjorde det. De hävdade att Oswald sköt president Kennedy från Dallas’ bokförvaringsbyggnad bakom sin bil. Men det finns rätt överväldigande bevis nu som vederlägger Warrenkommissionens rapport och pekar på en massiv mörkläggning och konspiration bakom lönnmordet. Två dagar efter president Kennedys död mördade Jack Ruby Oswald. Varför? Var det för att hindra honom från att tala? Det fanns i grund och botten två huvudsakliga orsaker till varför Kennedy mördades. Dessa orsaker innefattar Vietnamkriget, och Federala Reservbanken. President Kennedy sände två medhjälpare till Vietnam, McNamara och Taylor, som hopsamlade underrättelser som övertygade honom om att Förenta Staterna måste dra sig tillbaka från Vietnam. Deras PM till presidenten var betitlat, Rapport över McNamara-Taylors Uppdrag i Sydvietnam.

Med denna rapport i hand, hade President Kennedy vad han ville ha. Den innehöll grunddragen av de beslut han måste fatta. Han måste bli omvald för att avsluta program som satts i rörelse under hans första ämbetstid; han måste få amerikaner ut ur Vietnam. – Överste L. Fletcher Prouty, JFK: The CIA, Vietnam, and The Plot to

Assassinate John F. Kennedy, Carol Publishing Group, s. 264.

Fletcher Prouty säger oss att,

Den 22 november 1963 togs Förenta Staternas regering över av den supermaktgrupp som ville ha en upptrappning av krigföringen i Indokina, och en fortsatt militär uppbyggd under kommande generationer. – Ibid. s. 264.

Då president Kennedy började trappa ner den amerikansk inblandningen i Sydostasien, planerade denna supermaktgrupp mordet på honom. Efter lönnmordet på Kennedy, försäkrade de sig om att Amerika skulle bli kvar i Vietnam under lång tid. Vilken var denna grupp? Vilka ville att vi skulle vara i Sydvietnam och varför? När vi besvarar dessa frågor, kommer människorna bakom lönnmordet på JFK att bli kända. Avro Manhattan var en brittisk journalist som under många år arbetade för det brittiska radiobolaget BBC. Han har skrivit åtminstone 15 böcker om romersk-katolska kyrkans roll i världsliga affärer. I sin bok, Vietnam: Why Did We Go?, säger han oss,

Vietnamkrigets politiska och militära ursprung har beskrivits med miljontals skrivna och talade ord. Ändå har ingenting sagts om en av de mest märkbara krafter som bidragit till dess befordran, nämligen, den roll som spelats av religionen, vilket i det här fallet, betyder den del som spelats av katolska kyrkan, och av hennes diplomatiska motsvarighet, Vatikanen. Deras aktiva deltagande är inte blott och bar spekulation. Det är ett historisk faktum lika konkret som Förenta Staternas närvaro, eller den asiatiska kommunismens massiva gerillamotstånd. De sistnämndas aktiviteter har granskats av tusentals böcker, men den förstnämndas har aldrig fastställts, inte ens i sammanfattad form. Katolska kyrkan måste anses vara en huvudsaklig främjare i den

vietnamesiska konfliktens ursprung, upptrappning och fullföljande. Från allra första början hjälpte denna religiösa motivering att sätta den lavin i rörelse som skulle orsaka oändliga våndor på de asiatiska och amerikanska kontinenterna.

Priset som betalades var ofantligt: tusentals miljarder med dollar; massdislokationen av hela befolkningar; politisk anarki; militär ödeläggelse på en exempellös skala; den civiliserade världens vanära; förlusten av tusen och åter tusen unga asiatiska och amerikanska liv. Sist men inte minst, sårandet, stympandet, och dödandet av hundratusentals män, kvinnor och barn. Tragedin i Vietnam kommer att gå till historien som en av de mest fördärvliga gärningar som begåtts av det samtidiga förbundet mellan politik och organiserad religion.

Faktorer av politisk, ideologisk, ekonomisk, och militär natur spelade ingen ringa roll i krigets utveckling, men katolska kyrkans religion var en av dess huvudsakliga anstiftare. Från början har hennes roll minimerats när den inte utplånats alldeles. Konkreta fakta kan emellertid inte suddas ut så pass lätt, och det är dessa som vi nu skall granska, om än kortfattat. – Avro Manhattan, Vietnam: Why Did We Go?, Chick Publications, 1984, s. 13, kursivering tillagd.

Förläggares förord till denna bok, sida 3, påstår:

Avro Manhattan, världsauktoritet på Vatikanens politik, har avslöjat den verkliga orsaken till att våra pojkar led och dog i Vietnam. Han spårar deras död till Vatikanens häftiga önskan om att göra Asien romersk-katolskt. Vatikanens agenter kokade ihop och förberedde Vietnamkriget. Amerikanska soldater tjänade Vatikanen i sin desperata kamp för att överleva djunglerna, krigföringens helvete, smärta, död och förstörelse. Allt var anstiftat

av…hennes jesuiter. – Ibid. s. 3, kursivering tillagd.

Många, speciellt katoliker, kanske ogillar de fakta som uppgivits i de tidigare citaten, men vi måste presentera fakta som de är och som de inträffade. När denna bok talar om katolska kyrkan, talar den inte om de trogna kyrkomedlemmar som inte vet någonting om saker som dessa. Den talar om Vatikanens härskare och deras jesuitorden. Enligt Avro Manhattan utkämpades kriget i Vietnam därför att Vatikanen ville skapa en maktbas i Sydostasien från vilken de kunde ta över hela Sydostasien och sedan hela Asien. Följande citat är hämtade från samma bok.

Ho Chi Minh började före Andra Världskriget att manövrera för ett kommunistiskt Vietnam. Han mottog hjälp från Förenta Staterna mot japanerna men använde den hjälpen till att befästa sitt grepp om Tonkins högland. I augusti 1945 marscherade han mot Hanoi och upprättade Demokratiska Republiken Vietnams provisoriska regering. Som den mästerlige strateg han var, samarbetade han i förflyttningen av närapå en miljon katolska nordvietnameser till Sydvietnam…Efter valet av påve Johannes den 23:e år 1958 och Vatikanens vändning från Kalla Kriget mot samarbete med marxismen, träffade Ho Chi Minh en hemlig överenskommelse med påve Johannes som slutligen ledde till Nordvietnams fulla kontroll över landet. – Ibid. s. 177.

Sydvietnams president Ngo Dinh Diem var en praktiserande katolik som regerade Sydvietnam med järnhand. Han trodde uppriktigt på kommunismens ondska och katolska kyrkans unikum. Han hade ursprungligen

placerats på presidentposten av kardinal Spellman och påve Pius den 12:e. Han förvandlade presidentskapet till en verklig katolsk diktatur, som obarmhärtigt krossande hans religiösa och politiska motståndare. Många buddistiska munkar begick självmord genom att bränna sig levande i protest mot hans religiösa förföljelser. Hans diskriminerande förföljelse av icke-katoliker, särskilt buddister, orsakade regeringens upplösning och massdeserteringar i armén. Detta ledde slutligen till Förenta Staternas militära ingripande i Sydvietnam.

I denna terrorisering hjälptes han av två katolska bröder, chefen för hemliga polisen och ärkebiskopen av Hue. – Ibid. s. 56, (kursivering tillagd).

Kardinal Francis Spellman, ärkebiskop av New York, var den nyckelman som drog in Amerika i konflikten.

Han övertygade aktivt Förenta Staterna att välja Diem och stödja honom som Sydvietnams president. Han gjordes till Förenta Staternas väpnade styrkors generalkyrkoherde och kallade de meniga ‘Kristi soldater’ [som betydde soldater åt katolska kyrkan] i hans ofta förkommande besök till fronten i Vietnamkriget. – Ibid. s. 71.

Vatikanen spelade ut båda sidor mot varandra i detta vietnamesiska inbördeskrig. De kontrollerade Diem i Sydvietnam medan de rådde och träffade hemliga överenskommelser med Ho Chi Minh i Nordvietnam. Därför skulle Vatikanen triumfera och ha kontroll i Vietnam, oavsett hur kriget utföll. President Kennedys försök att hejda blodbadet ådrog sig den oförgängliga vreden från krigets anstiftare – påvedömets jesuiter. President Kennedy började trappa ner Amerikas inblandning i Vietnam kort före sin död. Dagen efter det brutala mordet på honom, inträffande följande:

Klockan 8:30 på förmiddagen, lördagen den 23:e november 1963, körde den limousine som forslade CIA-direktör John McCone in på Vita Husets område…. Han var också där för att göra upp en affär innan involveringen i alla de detaljer som en presidentövergång medförde – undertecknandet av Nationella Säkerhetspromemorian 278, ett klassificerat dokument som omedelbart omkastade John Kennedys beslut att trappa ner kriget i Vietnam. Effekten av Promemoria 278 skulle ge Centrala Underrättelsebyrån [Central Intelligence Agency, CIA] oinskränkt fullmakt att fortsätta med ett fullskaligt krig i Fjärran Östern…. I själva verket skulle Fjärran Östern, från och med den 23 november 1963, ersätta Kuba som nageln i Amerikas öga. Det skulle också skapa en helt ny källa med narkotika för maffians världsomspännande marknader. – Robert Morrow, First Hand Knowledge, Shapolsky Publishers, s. 249.

Dagen efter att Kennedy dödades, omkastades beslutet att stoppa Amerikas inblandning i Vietnam och Vatikanens program fortsatte. Morrows påstående avslöjade också en annan orsak till att jesuiterna ville fortsätta kriget; de skulle tjäna miljarder med dollar på den internationella droghandeln. Under de föregående fyra århundradena, hade jesuiterna varit involverade i Fjärran Österns droghandel och de ville säkert inte förlora detta tillfälle, även om det innebar miljoner människors liv!

Sedan den ursprungliga jesuitiska missionen hade upprättats i Peking år 1601, hade Jesu Sällskap [Jesuiterna] haft nyckeln till handeln i Fjärran Östern – inkluderande droghandeln – Diverse författare, Dope, Inc.: The Book

that Drove Kissenger Crazy, Executive Intelligence Review, s. 117, (kursivering tillagd).

De jesuitkontrollerade politikerna i Washington ville fortsätta kriget i Vietnam. De ville att skapa en katolsk makt i Sydostasien. De ville bevara sin kontroll över den internationella drogmarknaden som de hade haft under 400 år i Fjärran Östern. När president Kennedy stod i deras väg, måste han undanröjas. Jesuiterna lät mörda John Kennedy. Den andra orsaken till lönnmordet på Kennedy var hans avsikt att eliminera Federala Reserven. Överste James Gritz förklarar,

När Kennedy efterlyste att Amerikas valuta återgick till guldstandarden, och att Federala Reservsystemet demonterades – han präglade faktiskt skuldfria pengar som inte bar Federala Reservens märke; när han faktiskt vågade utöva den ledarauktoritet som Förenta Staternas konstitution beviljade honom…förberedde Kennedy sin egen dödsdom. Det var dags att göra sig av med honom. – Överste James Gritz, Called to Serve: Profiles in

Conspiracy from John F. Kennedy to George Bush, Lazarus Publishing, ss. 511, 512.

President Kennedy försökte avveckla Federala Reservsystemet, som är Förenta Staternas centralbank, en skapelse av jesuiterna. Förenta Staternas konstitution ger kongressen makt att mynta pengar. Om Förenta Staternas kongress myntade sina egna pengar som konstitution anvisar, skulle den inte behöva betala de hundratals miljarder dollar i ränta som den nu betalar varje år till bankirerna för statsskulden, för pengar som kom ur ingenting. Det är därför Kennedy började ge ut Förenta Staternas regerings pengar som var skuldfria för att ersätta de Federala Reservens dollar som vi har använt. Vi har sett i tidigare kapitel vem som var ansvarig för skapandet av Federala Reservbanken, och denna banks grundlagsstridiga verksamhet som stjäl pengar från Förenta Staternas medborgare. Jesuiterna, om du minns det från kapitel två, försökte mörda President Andrew Jackson för att han lade ner centralbanken. De lyckades olyckligtvis med att mörda Kennedy för att han försökte göra samma sak. Jesuiterna använder den rikedom som skapas av Federala Reserven till att finansiera sina mordiska gärningar. John Kennedy ådrog sig jesuiternas dödliga vrede för att han vågade agera som president och inte som deras marionett. Men du säger, “Vänta ett tag. Kennedy var romersk-katolsk. Han var den ende katolske president vi någonsin haft.” Det stämmer precis. Även om Kennedy var katolsk, satte han Förenta Staternas

välfärd före påvedömets önskningar. Han var inte jesuit. Här är ett mycket intressant stycke från jesuitordens hemliga instruktioner, skrivet av deras grundare, Ignatius Loyola.

Låt slutligen alla med sådan slughet vinna övertag över furstar, adelsmän och fredsdomare på varje plats så att de kan vara redo vid vår minsta vink, att även offra sina närmaste släktingar och förtroligaste vänner när vi säger att det ligger i vårt intresse och är fördelaktigt för oss. – W. C. Brownlee, Secret Instructions of the Jesuits,

American and Foreign Christian Union, s. 47.

Vi ser här att om jesuitorden säger att en person skall dö, spelar det ingen roll om det är din bäste vän, om det är din far eller din bror; som skall dödas. Vilket fegt, ondskefullt, och vedervärdigt system den romersk-katolska kyrkans jesuitorden är. Tror du att katolska kyrkan inte är så pass mäktig? Tror du att detta framställer dem som för starka? Avro Manhattan säger oss:

Kardinal Francis Spellman, från New York, var de amerikanska väpnade styrkornas militära kyrkoherde i Vietnam. Han var också den inofficiella länken mellan påven och John Foster Dulles, Förenta Staternas utrikesminister och därför sekreterarens bror, Alan, som var CIA:s överhuvud. – Avro Manhattan, Murder in the

Vatican, Ozark Books, ss. 35, 36.

Därför hade romersk-katolska kyrkan och jesuiterna, genom kardinal Francis Spellman, tillgång till och kontroll över John Foster Dulles, utrikesministern, och John Foster Dulles’ bror, Alan, som var Centrala Underrättelsebyråns överhuvud. Dessa två departement, tillsammans med FBI, låg i händerna på kardinal Francis Spellman, den ledande kardinalen i New Yorks katolska kyrka.

Katolska kyrkan i USA, kan finansiellt mäta sig med alla Amerikas jättetruster. Politiskt, antar hon större och större proportioner i Vita Huset, i senaten och i kongressen. Hon är en kraft i Pentagon, en hemlig agent i FBI och den mest obestämbara drivkraften i utrikesdepartementets komplicerade maskineri; Centrala Underrättelsebyrån. – Ibid. s. 271.

Jean Hill var också vittne till mordet på Kennedy. I sin bok, betitlad JFK: The Last Dissenting

Witness, påstår hon att under en konversation hennes vän, J.B., som var en av poliserna i bilkortegen som följde Kennedy, berättade för henne,

“Nå, medan Kennedy var upptagen med att skaka hand med alla sympatisörer på flygplatsen, kom Johnsons säkerhetstjänstefolk över till motorcykelpoliserna och gav oss en massa instruktioner. Den mest förbaskade grejen var att de berättade för oss att paradvägen genom Dealy Plaza skulle ändras.” “Ändras? Hur,” frågar Jean Hill. “Den skulle ursprungligen gå rakt ner för Main Street.” sa J.B., “men de sa åt oss att inte bry oss om det. Istället blev vi tillsagda att sätta litet fart på Houston och göra en skarp gir över till Elm.” Jean kände hur hon tappade hakan. “Om ni hade stannat på Main Street, skulle Kennedy kunnat ha varit fullständigt utom räckhåll för vem som än sköt på honom. Min ‘skytt’ bakom trästängslet skulle definitivt inte ha haft någon större möjlighet att träffa honom därifrån.” J.B. stirrade på henne med orörligt ansikte. “Det är kanske därför de ändrade väg,” sa han rättframt. “Men det är inte allt. De beordrade oss också att bilda den galnaste eskort jag någonsin sett. Vanligtvis, omger du bilen med fyra motorcyklar, en vid varje stötfångare. Men den här gången sa de till de fyra av oss som tilldelats presidentens bil att det inte skulle finnas några främre eskorter. Vi skulle hålla oss långt bak och inte komma framför bilens bakhjul under några omständigheter. Jag hade aldrig hört talas om en sådan formation och än mindre kört i en, men de sa att de ville låta folkmassorna få en ‘obegränsad anblick’ av presidenten. Nåja, jag antar att någon verkligen fick en obegränsad anblick av honom.” – Jean Hill, JFK: The

Last Dissenting Witness, Pelican Publishing, s. 113.

Så bilkortegens väg genom Dallas ändrades, och den orsak som angavs var att folket skulle få en utmärkt anblick av Förenta Staternas president. Det fick de jesuitiska lönnmördarna sannerligen! Andra egendomliga saker hände också. Lyndon Johnson, Förenta Staternas vicepresident, hade tydligen ett riktigt problem. För att fortsätta Jean Hills konversation med hennes vän i bilkortegen,

“Vad pratar du om?” frågade Jean oskyldigt. “Jag förstår inte.” “Mina vänner i bilkortegen säger att han började

ducka i bilen minst 30 eller 40 sekunder innan det första skottet avlossades. Jag tycker då att det är litet egendomlig, tycker inte du det?” “Äh, lägg av, J.B,” sa Jean Hill, i tron att han måste skämta. “De menade tydligen inte allvar, eller hur?” “Så vitt jag vet menade de blodigt allvar.” sa J.B.. “En av dem berättade för Maguire att han såg Johnson ducka till och med innan bilen svängde in på Houston Street, och han skrattade då ____ inte när han sa det.” “Nåja, kanske Johnson bara tappade någonting på golvet och böjde sig ner för att plocka upp det. Jag menar att det kan finnas en enkel förklaring.” “Kanske det.” sa J.B.. “Jag påstår inte att jag vet vilka hans orsaker var men den här killen sa att det då verkligen såg ut som om han väntade sig att kulorna skulle börja vina. När jag hörde det, fick det mig att börja undra om en massa andra saker med.” – Ibid. ss. 114-116.

Lyndon Johnson handlade som om han visste att kulorna snart skulle vina, och duckade upprepade gånger innan skotten avlossades. Lagen i Texas förbjuder människor som dör i delstaten Texas att avlägsnas utan obduktion. Ledande doktorer vid sjukhuset Parkland Memorial i Dallas befann sig under pistolhot då John F. Kennedys kropp avlägsnades från det sjukhuset utan obduktion. Varför? Det fanns översvallande bevis på att det var mer än en kula som dödade JFK. Det fanns överväldigande bevis på att Warrenkommissionens rapport inte var annat än lögner. Det fanns många kulor som doktorer skulle ha funnit som skulle har omintetgjort idén att Lee Harvey Oswald var den ensamme beväpnade mannen. Därför tilläts ingen obduktion i Texas. Därför skickades Kennedys kropp till Washington D.C. där en federal obduktion kunde göras, där de kunde dikta ihop bevis till stöd för Warrenkommissionens lögner. Det fanns en jesuitledd konspiration att döda JFK och de ville inte att bevisen skulle komma ut, oavsett hur många människor som samtidigt måste dödas. Om flera kulor verkligen avlossades den dagen på Dealy Plaza, då skulle säkert bilen ha innehållit bevis på det. Och det gjorde den.

Tre dagar efter lönnmordet, kör Carl Renas, säkerhetschef för Ford Motor Companys Dearborn-avdelning limousinen, med helikoptrar svävande ovanför huvudet, från Washington till Cincinnati. När han gör det, lägger han märke till flera kulhål, varav det märkligaste är ett i vindrutans kromade prydnadslist, vilket han sa var en tydlig ‘elementär träff’ och ‘inget splitter,’ Limousinen togs av Renas till Hess and Eisenhart i Cincinnati där kromlisten byttes ut. Säkerhetstjänsten sa åt Renas att “hålla mun.” – Charles Crenshaw, JFK: Conspiracy of

Silence, Penguin Books USA, s. 106.

Renas var säkerhetschef för Ford Motor Companys Dearborn-avdelning. Vem var chefen för den avdelningen år 1963 som sände Renas på hans livs uppdrag?

Henry Ford II säger idag att den första gång han minns att han träffade Lee Iacocca var i november 1960 när han sammankallade de unga försäljarna till sitt kontor för att berätta för dem att han gav honom makten över Ford-avdelningen [i Dearborn]. – Robert Lacey, Ford, the Men and the Machine, Ballantine Books, s. 531.

Lee Iacocca var den man som ledde Ford Motor Companys Dearborn-avdelning, som sände Carl Renas till Washington D.C. för att hämta den bil som JFK befann sig i när han mördades. Iacocca var chef för Dearborn-avdelningen tills han blev direktör för Ford Motor Company år 1970. Iacocca deltog i mörkläggningen eftersom han hemlighöll bevis angående lönnmordet på JFK. Vilken förbindelse har han med katolska kyrkan? I sin självbiografi säger Iacocca,

Det tog mig ett antal år att helt förstå varför jag måste bikta mig inför en präst innan jag tog nattvarden, men i tonåren började jag uppskatta betydelsen av denna den katolska kyrkans högst oförstådda rättighet. Under senare år, fann jag mig själv vara fullständigt uppfriskad efter bikten. Jag började till och med bevista hem där jesuiterna i samvetsundersökningar ansikte mot ansikte fick mig att ge mig i kast med hur jag skötte mitt liv. – Iacocca: An Autobiography, Bantam Books, s. 8.

Romersk-katolske Lee Iacocca, chef för Ford Motor Companys Dearborn-avdelning var den som sände Carl Renas för att hämta limousinen som hade bevisen på många kulor som sköts från många gevär som dödade John F. Kennedy. Är det inte häpnadsväckande att Lee Iacocca många år senare som direktör för Chrysler, vände sig till kongressen och bad om ekonomisk hjälp? Eftersom

katolske Iacocca hade varit en så lydig tjänare åt sin jesuitmästare, använde en annan lydig katolik vid namn Thomas ‘Tip’ O’Neill sin makt som representanthusets talman för att skaffa Lee Iacocca alla de pengar han behövde. Det fanns många människor som visste en hel del om lönnmordet på Kennedy. Olyckligtvis, dog nästan alla av dem under mystiska omständigheter. Det gjordes en gemensam ansträngning för att vara säker på att inga hemligheter någonsin berättades. Även Jean Hill uppgav att flera försök gjordes att döda henne och hennes barn.

Jim Marrs, författare till Crossfire: The Plot That Killed Kennedy, skrev: “Under den treårsperiod som följde på mordet på president Kennedy och Lee Harvey Oswald, dog 18 viktiga vittnen – sex av eldvapen, tre i motorolyckor, två av självmord, en av en avskuren hals, en av ett karateslag mot nacken, fem av naturliga orsakar.” ...En matematiker anlitad av London Sunday Times i februari år 1967 kom fram till att oddsen att antalet vittnen som var involverade i lönnmordet på John F. Kennedy skulle dö mellan den 22 november 1963 och det datumet var en på 100 000 biljoner.... Under tidsperioden som sträcker sig från den 22 november 1963 till augusti 1993 har över 115 ‘vittnen’ dött eller blivit dödsoffer genom besynnerliga omständigheter, självmord eller mord. – Craig Roberts and John Armstrong, JFK: The Dead Witnesses, Consolidated Press, s. 3.

Kennedy var en av många presidenter, kungar, tsarer, och kejsare som vägrade att lyda jesuiterna och dödades för det. Påvedömets roll i det skändliga mordet och mörkläggningen av detta brott kan inte förnekas. Vi har sett att Vatikanen hade ett motiv, människor i nyckelpositioner till att utföra det, och människor i nyckelpositioner till att mörklägga det.

Det fanns en grupp, en organisation, vars historiska bakgrund utmärktes av sådana gärningars planering och utförande; som hade ett varaktigt konsekvent motiv, före, under och efter brottet; som hade de nödvändiga internationella förbindelserna; som hade pengarna; som kunde locka fram självmordsbenägen självuppoffring hos sina medlemmar; och som fortsatte att existera under alla faser av lönnmordets konspiration. Detta är den romersk-katolska kyrkan.. – Emmett McLoughlin, An Inquiry into the Assassination of Abraham Lincoln, Lyle Stuart, Inc.1963, s. 161.

Winston Churchill, den berömde engelske premiärministern under Andra Världskriget, sa en gång,

De flesta män snavar ibland över sanningen, men de reser sig och fortsätter som om ingenting hade hänt.

Nu förstår vi faktumen angående en av de mest omtvistade händelserna i Amerikas historia. Kommer du att snava över sanningen här och fortsätta som om ingenting har hänt eller kommer du att börja analysera historien och dagshändelserna i nytt ljus?

KAPITEL 9

WACO-MASSAKERN

En religiös grupp känd som davidianerna bodde i sitt inhägnade område som de kallade Mount Carmel strax utanför Waco, Texas. Den 19 april 1993 angrep Förenade Staternas regerings agenter deras inhägnad och mördade hjälplösa kvinnor och barn med stridsvagnar, eldkastare och giftgas. Närapå 100 oskyldiga miste livet som följd. Vad som gör detta till en tragedi av de allra hemskaste proportioner är att davidianerna inte hade gjort någonting för att provocera fram detta angrepp från Förenta Staternas regering. Davidianerna kom väl överens med dem i det omgivande samhället. De hade några religiösa trosföreställningar som skiljde dem från andra kyrkor, men, å andra sidan, skiljer sig många av de så kallade standardkyrkorna från varandra. Deras religiösa skillnader var säkerligen ingen ursäkt för Förenta Staternas regering att förstöra deras hem och deras liv, speciellt utan rättegång. Det första tillägget till konstitutionen garanterar rätten att tillbe Gud enligt ens eget samvetes diktat, men regeringen ignorerade denna rätt fullständigt i massakern i Waco.

En ytterst viktig punkt att förstå är att praktiskt taget allting som regeringen och nyhetsmedia sa om dessa människor var lögn. Många så kallade experter avlade vittnesmål som fick majoriteten av människorna att tro raka motsatsen till sanningen. På grund av dessa omfattande lögner, vet mycket få människor hur davidianerna verkligen var, och mycket få människor vet exakt vad som ägde rum under belägringen i Waco. Lögnerna berättades för att på något omöjligt sätt försöka rättfärdiga vad regeringen gjorde där. Det första tillägget till konstitutionen säger att regeringen inte skall stifta NÅGON lag angående religion. Davidianernas konstitutionella rättigheter ignorerades totalt. Mördarna var skyldiga till de mest skändliga brott, och de lyckades ta hem spelet totalt.

Morgonen före påsk föregående år, sa Shirley Burton, talesman för Sjundedags Adventistkyrkan, att hon fick ett fasansväckande telefonsamtal. På tråden fanns en kyrkofunktionär i Australien, som vidarebefordrade en varning att en våldsexplosion nästa dag skulle inträffa hos en kult i Waco, Texas, som inkluderade dussintals förutvarande adventister. Mannen fick varningen från föräldrarna till en av kultmedlemmarna.

“Föräldrarna fick bara besked om att det skulle inträffa en självmordsmassaker,” sa Burton, och la till att hennes tankar fylldes med bilder av 1978 års mord-självmord på Jim Jones och 900 av hans efterföljare i Guyana.

Kyrkfunktionärer tipsade polisen i Waco och påsken förflöt utan incidenter. Men freden kom till ett blodigt slut förra söndagen, när sektmedlemmar började en väpnad uppgörelse med federala agenter. – Washington Post, 3 mars 1993.

Orden “kult” och “sekt” används närhelst regering eller nyhetsmedia vill kasta misstankar på eller vanhedra en särskild kyrkogrupp.

Förra våren fick funktionärer från Sjundedags Adventistskyrkan höra av kollegor i Sydney att davidianerna planerande ett massjälvmord inför påskdagen. Omkring samma tid fick utrikesdepartementet ett meddelande från källor i Australien om att Koreshs grupp lagrade vapen och planerande självmord. Departementet vidarebefordrade detta till ATF [regeringens byrå för alkohol, tobak, och skjutvapen] som påbörjade sin undersökning i juni [1992]. – Newsweek, 15 mars 1993.

Båda dessa artiklar berättar om illvilliga rykten som spritts om davidianerna. Dessa ledde aldrig till någonting. David Koresh, davidianernas ledare, fick veta att ATF ville ha fullständig information om honom i juni 1992. Koresh erbjöd BATF [regeringens byrå för alkohol, tobak, och skjutvapen] att komma ut till det inhägnade området Mount Carmel för att titta och se på vad de än ville. Tragiskt nog, vägrade BATF att komma ut. Belägringen av den davidianska inhägnaden började den 28 februari 1993. Istället för att helt enkelt knacka på ytterdörren, stormade 100 BATF-agenter inhägnaden för att anhålla David Koresh. Koresh var ute och joggade ganska ofta, och regeringen kunde ha anhållit honom någon av dessa gånger, men de var inte intresserade av att helt enkelt anhålla Koresh. Regeringen sökte en konfrontation. Ohotade BATF- och FBI-agenter öppnade eld med automatvapen vid ytterdörren och väggarna, i vetskap om att det fanns oskyldiga kvinnor och barn därinne. Under denna belägring, dödades fyra BATF-agenter. De fyra BATF-agenterna, som dog den 28 februari, hade alla varit livvakter åt Bill Clinton från tidpunkten för det demokratiska partikonventet tills Bill Clinton blev president. Dessa fyra BATF-agenter var de enda federala agenter som dog i belägringen i Waco. Linda Thompsons videoband betitlat Waco, the Big Lie, visar att dessa BATF-agenter inte dödades eller besköts av davidianerna. Bandet visar hur agenterna kommer in i inhägnaden genom ett fönster på övervåningen. Det visar sedan hur den andra BATF-agenten, som är ute på taket, faktiskt skjuter in genom fönstret där dessa BATF-agenter nyss hade tagit sig in. Dessa fyra BATF-agenter, som var Bill Clintons livvakter, dödades av sina egna!

Det finns många frågor om Waco-tragedin som aldrig har besvarats. Varför gick Bill Clinton till sådana ytterligheter i Waco? Det fanns problem i det inhägnade Mount Carmel 1987. Det gjordes en väpnad uppgörelse över davidianernas ledarskap mellan David Koresh och hans efterföljare och George Roden och hans efterföljare. Sju davidianer anhölls, åtalades och ställdes inför rätta för mordförsök vid den tidpunkten, tillsammans med David Koresh. Enligt åklagaren i fallet, McClennans storkommuns allmänne åklagare Vic Feazell:

Vi hade inga problem. Vi behandlade dem som mänskliga varelser hellre än att sätta in stormtrupper mot platsen. De var ytterst artiga människor. Efter rättegången var många av personalen, fastän vi inte var överens om allting de trodde eller sa, rätt välvilligt inställda till dem. – Houston Chronicle, 1 mars1993.

Regeringens agerande var en simpel maktuppvisning, som möttes med fruktan och paranoia från davidianernas sida. Om federala regeringen hade tagit kontakt och pratat med davidianerna, skulle davidianerna ha gett dem vad de än ville ha. Koresh var involverad i en annan situation med de federala myndigheterna. Den 21:a april 1993 uppgav Henry McMahon, som ägde en vapenaffär i Waco, i en teveintervju, att

David Koresh har köpt skjutvapen till ett värde av åtminstone femtiotusen dollar av mig. I juli 1992, kom BATF-befäl till min affär för att fråga om Koresh och hans vapenköp. Jag ringde David Koresh, medan BATF fortfarande var i affären. Koresh sa åt mig att om det var något problem, så säg åt dem att komma ut hit. Jag erbjöd mig att ta med BATF-agenterna till inhägnaden Mount Carmel för att titta på skjutvapnen som Koresh hade köpt, men BATF-agenterna avböjde.

Koresh hade varit ytterst samarbetsvillig 1987 och sedan igen 1992. Det fanns tydligen någon ondskefull orsak till att federala agenter, under Bill Clintons ledning, gjorde sig skyldiga till sådan grymhet i Mount Carmel. Låt oss undersöka den verkliga orsaken till Wako-massakern. Om David Koresh var regeringens främsta mål, varför anhölls han inte fridfullt så att så pass många oskyldiga inte skulle mista livet? BATF:s påståenden eller lögner var att Koresh aldrig var utanför inhägnaden där han kunde anhållas. Paul Fatta, en davidian som var ute på ärenden när räden började, gjorde denna kommentar i många pressmeddelanden.

David Koresh, andra, och jag själv, har varit och joggat nerför vägen fem kilometer från inhägnaden många gånger. Varför anhölls han inte då? Vi var utanför egendomen flera gånger.

Varför anhölls inte Koresh på en av dessa joggingturer eller när han var i Waco? Visste davidianerna att de angreps av agenter? David Thibodeau, en av Wacos överlevande, intervjuades i A Current Affair, ett riksteveprogram, den 3:e maj 1993. Han förklarade att en av davidianernas medlemmar, Wayne Martin, en Harvardutbildad advokat, slog larmnumret kort efter det att de federala agenterna stormade inhägnaden. Han kopplades om till en annan byrå, och personen sa, “Nämen, tjena, grabbar, hur går’e därute?” Wayne Martin skrek i luren, “Vi blir beskjutna! Vi blir dödade. Vi blir dödade.” Eftersom alla larmsamtal bevaras, tycks det som om det skulle vara lätt att bekräfta detta telefonsamtal, men som reportern från A Current Affair Mary Garafolo uppgav, “Det har blivit en omtvistad inspelning som polisen vägrar att släppa till pressen.” Det kom absolut ingen reaktion på larmsamtalet. Varför inte? Bara människor som arbetar för en makt som hatar våra fri- och rättigheter kunde göra en sådan en sak. Jesuiten Bill Clinton, som avlade en högtidlig ed att lyda konstitutionen, ignorerade konstitutionen totalt i vederstyggligheten som inträffade i Waco.

Det är här som [katolska] kyrkans kolossala makt gör sig märkbar. Det är genom denna [jesuitiska] ledning som

statsmän tvingas agera, inte till fromma för det land de tillhör, utan till fromma för kyrkan, som kontrollerar

dem. Det är här frågor av den mest hemliga natur diskuteras och beslutas. – M.F. Cusack, The Black Pope, Marshall Russell & Co., s. 106. (Kursivering tillagd.)

Vi borde förklara här att namnet, svarte påven, är det namn eller den titel som ges jesuiternas högste ordensgeneral, som troligen är världens mäktigaste man. Han förblir helt i bakgrund, och mycket få vet ens om honom. Låt oss härnäst undersöka anklagelserna om fysisk eller sexuell misshandel i Mount Carmel. James Tom, en före detta davidian, var davidianernas högljuddaste kritiker. Han uppgav att David Koresh smiskande hans (Toms) dotter i 30 till 40 minuter, och Tom, som stod där, gjorde ingenting för att stoppa det. Om David Koresh verkligen smiskade hans dotter i 30 till 40 minuter, hur kunde en far vara så rädd att han inte ingrep för att stoppa det? Tom förklarade att Koresh var Charles Mansons avbild. Om Koresh var Mansons avbild, varför skulle Tom gå med till att börja med? När 21 barn tilläts lämna Mount Carmel, uppgav Houston Post att “de 21 barnen befann sig i gott psykologiskt tillstånd. De befann sig i gott fysiskt tillstånd och de var också mycket välutbildade.” Barnen som lämnade Mount Carmel var faktiskt inte alls fysiskt, mentalt, moraliskt, eller psykologiskt misshandlade. David Koresh demoniserades av dem som var mest skyldiga till massakern som om han var något helgalet monster. Bob Ricks, mannen som ledde Waco-massakern, uppgav att David Koresh var en klassisk sociopat.

Det var Ricks som hade haft ansvaret i Waco. – The (UK) Observer, 22 april 2001.

Justitieminister Janet Reno kallade honom “en farlig brottslig.” Fort Worth News’ kolumnist Bill Thompson kallade honom “en usel massmördare,” och Bill Clinton beskyllde honom för att vara “farlig, irrationell, och troligen sinnessjuk.” Dessa människor tillämpade vad V. I. Lenin rådde: “Kalla din fiende för vad du är, och säg alltid raka motsatsen till sanningen.” David Koresh demoniserades för att försöka rättfärdiga deras skändliga brott. Ett annat av Waco-mördarnas allra uslaste brott var att spruta in CS-gas i inhägnaden på kvinnorna och småbarnen. Förenta Staternas kongressledamot Ron Paul uppgav att

“CS-gas är förbjuden enligt Pariskonventionen om kemisk krigföring. Förenta Staterna fick inte använda den i krig. Den är olaglig, men de skulle komma att använda den mot sina egna medborgare.” – The Washington

Times, 23 april 1993.

Benjamin Garrett, verkställande direktör för Kemisk och Biologisk Vapenkontroll uppgav,

CS-gas skulle ha påverkat barnen mest – Ju mindre du är, ju förr skulle du känna av reaktionen. – Ibid.

CS-gas är en av de grymmaste gifter som regeringen kunde ha använt mot småbarnen. Bilder från massakern visade småbarn, svartbrända, med sina ryggar krökta bakåt i vad som måste ha varit en högst fruktansvärd död. Människorna som gav ordern om att CS-gas skulle pumpas in i Waco-inhägnaden hade kastat de mest fruktansvärda glåpord efter David Koresh. De uppgav också att de pumpade in gasen för barnens skull. De hemska glåpord de använde om Koresh gäller dem, och samma människor, Bill Clinton, Janet Reno, och Bob Ricks mördade dessa barn i Waco.

Med så många brott begångna i Waco av människor i höga positioner, vänder vi oss till Waco-tragedins efterdyningar. Många gånger kan en händelse förstås bättre genom de händelser som inträffade efter den. Vem gagnas? Godkändes någon omtvistad lagstiftning som skulle förstöra den konstitutionella friheten? Var detta en vedergällning för någonting som gjorts i det förgångna? Två veckor efter massakern i Mount Carmels inhägnad, efterlyste John Chafee, en senator från Rhode Island, en ny lag som skulle innebära ett landsomfattande förbud mot innehav av handeldvapen. Den skulle förbjuda försäljning, innehav, import, och export av handeldvapen. Om Chafees förslag hade blivit lag, hade den rejält slitit sönder 2:a tillägget till Förenta Staternas konstitution, som lyder, “… folkets rätt att inneha och bära vapen, skall inte kränkas.” Varje vapenlag som kongressen godkänner är ett intrång på denna rätt. Vem vill avväpna amerikanska medborgare? Ingen vill vara diktator över en nation med 200 miljoner eldhandvapen i omlopp. När en nations medborgare är beväpnade, där deras rättigheter att äga eldhandvapen inte kränks, är brottsfrekvensen ytterst låg. I Schweiz är det obligatoriskt för varje man att ha eldhandvapen i sitt hem, inkluderande automatkarbiner. Brottligheten i Schweiz är nästan obefintlig. I de stater och städer i Amerika som tillåter människor att bära vapen, är brottsfrekvensen ytterst låg. Under Andra Världskriget, ville Hitler invadera Schweiz. Schweizarna sa åt honom att han kunde sända sin armé över gränsen, men inga av hans befäl skulle återvända. Hitler gav order om att invadera Schweiz flera gånger, men hans befäl ville helt enkelt inte lyda. Schweiz förblev tryggt neutralt under hela kriget. Vem har hatat konstitutionen från begynnelsen? Från detta lands första början, har jesuiterna sökt förstöra konstitutionen. De kallade konstitutionen ett sataniskt dokument. Den store franske generalen Lafayette sa en gång,

Den är min åsikt att om fri- och rättigheterna i detta land – Förenta Staterna – förstörs, så kommer det att ske genom de romersk-katolska jesuitprästernas subtilitet, för de är de listigaste, farligaste fienderna till medborgerlig och religiös frihet. De har anstiftat de flesta av Europas krig. – Eric Jon Phelps, Vatican Assassins, Halycon Unified Services, s. 54.

Jesuiterna använde sin man, Bill Clinton, till att anstifta och utföra förstörelsen i Waco. De hoppades att då kunna godkänna illegala lagar som effektivt skulle avskaffa 2:a tillägget till konstitutionen i efterdyningarna. Den är lätt att identifiera jesuiterna och jesuitmarionetterna i Förenta Staterna kongress, därför att det är de som oavbrutet försöker få restriktiva vapenlagstiftningar godkända. Det fanns en annan orsak till Waco som Bill Clinton röjde den 19:e och 20:e april 1993. Detta påstående gjordes i Rosenträdgården och kan återfinnas i Vita Husets dokumenterade pressmeddelanden, Jag vill säga som jag gjorde igår, jag är mycket ledsen för de liv som gick förlorade i början och i slutet av denna tragedi i Waco. Jag hoppas innerligt att andra som frestas gå med i kulter och bli involverade med människor som David Koresh kommer att avskräckas av de fruktansvärda scener de har sett under de föregående sju veckorna. Och jag hoppas innerligt att de svåra situationer som de federala agenterna konfronterades med där och som de otvivelaktigt kommer att tvingas konfronteras med i andra sammanhang i framtiden kommer att hanteras något bättre och förstås bättre på grund av vad som nu har lärts. Med egen ord, utfärdade Clinton en varning och ett hot mot alla som skulle våga gå med i en religiös grupp som var en så kallad kult. För Clinton och hans agenter, är en kult en grupp som inte är del av någon traditionell religiös organisation. Varje större religiös organisation har infiltrerats och tagits över av jesuiterna. De vill att alla skall stanna kvar i de traditionella organisationerna så att de lättare kan indoktrineras. Alla utanför

huvudkyrkorna kommer att bli svårare att hjärntvätta. Enligt före detta jesuitprästen, Alberto Rivera, hade alla traditionella kyrkor tagits över vid 1980. Dr. Rivera förklarade att när han befann sig under jesuiternas yttersta ed, informerades han om att ett hemligt tecken skulle ges till jesuiterna över hela världen när den ekumeniska rörelsen framgångsrikt hade utplånat protestantismen, i förberedelse för undertecknandet av ett konkordat mellan Vatikanen och Förenta Staterna.

Tecknet skulle vara när Förenta Staternas president avlade sin ämbetsed vänd mot en obelisk. För första gången i Förenta Staternas historia, flyttades installationscermonierna till Capitoliums västra sida, och president Reagan vände ansiktet mot Washingtonmonumentet. Detta hände den 20 januari 1981. – Jack Chick, The Godfathers,

Alberto Part Three, Chick Publications, sida 26.

Waco var en varning att inte gå med i en oberoende kyrka där sanningen om påvedömet och antikrist skulle blottas. Bill Clinton förklarade att Waco var en uppvärmning, och konfrontationen med religiösa grupper skulle ske igen! Låter detta som orden av en man som skulle försvara Förenta Staternas medborgares konstitutionella rättigheter, eller låter det som en jesuit som utför påvedömets planer? Kom ihåg, att på den hemliga kongressen i Chieri, förklarades,

Protestantismen måste därför totalt avskaffas... Katoliker skall genomsyras med hat mot alla kättare [En kättare är någon som inte tror på den katolska religionen, någon som motsätter sig påven, och någon som tror att påven är antikrist.].… Vi skall utdela dödliga slag mot kätteriet.… Föga anar de att jesuiterna har censurens munkavlar och glödande vrede i beredskap åt dem och en dag kommer att vara deras herrar. – Hector Macpherson, The

Jesuits in History, Ozark Book Publishers, Appendix I.

Bill Clinton var jesuit, besluten att utföra Chieris jesuitplan. Påve Johannes Paulus II har formulerat det mycket klart.

Amerikas sekters och nya religiösa gruppers proselytvärvande aktivitet är ett allvarligt hinder för evangeliseringens arbete [vad han menar är att det finns oberoende religiösa grupper som hindrar påvedömets ansträngning att ta över världen]… Amerikas sekters och nya religiösa gruppers framgångsrika omvändelseiver kan inte ignoreras. Den kräver av kyrkan på kontinenten ett grundligt studium, som skall utförs i varje nation och på internationell nivå… För att sekternas svar på utmaningen skall vara effektiv, behövs en lämplig samordning av initiativ bland biskopsstiften, inriktade på att åstadkomma ett effektivare samarbete genom delade projekt som kommer att ge bättre resultat. – Påve Johannes Paulus II, Sekternas Utmaning, Uppmaning, Artikel 73.

Alla dessa nya religiösa grupper har en sak gemensamt; de tror alla att bibelprofetiornas onda antikristsystem är påvedömet. Malaki Martin diskuterar dessa grupper och säger att

de är bestämda att genomgå en serie kännbara chocker och förändringar då de, med eller mot sin vilja, anpassar sig till den nya globalisering som utgår från mäktigare grupper. Det finns ingen möjlighet att någon av dem kommer att kunna bevara någon egen livfullhet och progressiv styrka om inte den tillåter – eller tål – att dess provinsialism förstoras bortom de gränser den traditionellt iakttagit.… Som grupper betraktat kommer de att ställas inför gräsliga alternativ. Antingen kommer de att bli grundligt och realistiskt globaliserade... Eller så kommer de, som grupper, att förbli på plats, minska i antal och inflytande, och slutligen förlora sin identitet som verksamma delar i en ny världsordning. – Malachi Martin, The Keys of This Blood, Simon and Schuster, ss. 291, 292.

Med andra ord; alla som går med på jesuiternas plan för världen kommer att tillåtas leva och de som inte gör det kommer att uppleva Waco! Waco var en varning att jesuiterna vill återföra världen till ännu en mörk tidsålder i vilken hela världen blir påvens slavar. Om någon inte underkastar sig påvedömet, kommer de att behandlas som människorna i Mount Carmel. Här är en sista tanke. Om du vore Förenta Staternas president eller justitieminister vid tidpunkten för Waco-massakern, och du inte ville förgifta småbarn med CS-gas, skulle du vara bemyndigad att stoppa det? Naturligtvis skulle du det. Allt du skulle behöva göra är att lyfta telefonen. Det faktum att Bill Clinton och Janet Reno inte stoppade denna ohygglighet är bevis på att det var deras önskan

att massakern ägde rum.

KAPITEL 10

FÖRSTÖRELSE I OKLAHOMA CITY Explosioner förstörde Alfred E. Murrahs federala byggnad i Oklahoma City den 19 april 1995. 168 amerikaner dog till följd därav, inkluderande ett antal små barn som vistades i ett daghem som var inrymt i byggnaden. Förenta Staternas regering har förklarat och håller fast vid att det var en bomb gjord av gödningsmedel, inne i en hyrd lastbil parkerad framför byggnaden som orsakade skadan. Vi har sett i tidigare kapitel att i tragiska situationer som denna, är det som regeringen hävdar har inträffat totalt otroligt. Benton K. Partin, en pensionerad brigadgeneral och 31 års veteran från Förenta Staternas flygvapen, är elitexpert på sprängämnen. Han tjänstgjorde som befälhavare för Flygvapnets Rustningsteknologiska Laboratorium, och var ansvarig för krigsmaterielutveckling för de väpnade förbanden. Han är en erkänd expert i egenskap av sin ledande kraft bakom våra moderna, precisionsstyrda vapensystem. General Partin gjorde en omfattande analys av bombningen av Murrah-byggnaden. I sin rapport, förklarar han,

Det är omöjligt att förstörelsen på byggnaden kunde vara följden av en sådan enstaka bomb.

För att orsaka det skademönster som gjordes på Murrah-byggnaden, hade demoleringsangrepp vid flera bärande kolonnbaser behövt göras, på platser som inte är åtkomliga från gatan, för att komplettera skadan från lastbilsbomben. En noggrann undersökning av fotografier som visar kollapsade kolonnbaser avslöjar verkligen ett försämrat läge som skapats av demoleringsangrepp och inte av sprängningen av lastbilsbomben…

Sprängning genom luft är en mycket ineffektiv energikopplingsmekanism mot tungt armerade betongbalkar och kolonner…

I jämförelse med det, kan tungt armerade betongstrukturer förstöras effektivt genom detonation av sprängämnen i kontakt med de armerade betongbalkarna och kolonnerna… Murrahs Federala Byggnad förstördes inte av en

enda lastbilsbomb. De mera betydande faktorerna i dess förstörelse tycks har varit detonation av sprängämnen

som noggrannt placerats ut vid fyra kritiska föreningspunkter på bärande kolonner inom byggnaden. Den enda möjliga strukturella försämringen i den armerade betongen som uteslutande kan anses bero på lastbilsbomben var nedslitandet av taken på första och andra våningen i ‘gropområdet’ bakom kolonnerna B4 och By. Även detta kan ha orsakats av ett demoleringsangrepp vid kolonn B3. – Benton K. Partin, Bomb Damage Analysis Of

Alfred P. Murrah Federal Building, 30 juli 1995, (kursivering tillagd).

Därför ser vi att det var omöjligt att lastbilbomben förstörde Murrah-byggnaden. Andra bomber blev strategiskt utplacerade vid baserna av de strukturella kolonnerna för att vålla den skada som gjordes. Någon som hade tillgång till Murrah-byggnaden, som visste var de förstärkta strukturella kolonnerna fanns, som hade tillgång till byggnadsplanerna, placerade ut bomberna som förstörde byggnaden. Nyhetsreportrar på plats kort efter det att byggnaden kollapsade rapporterade att arbetare avlägsnade bomber som inte exploderat från byggnadens insida. De bomber som faktiskt exploderade, exploderade inte samtidigt. Bombsprängningarna registrerades på två seismometrar, en vid Omniplex Museum, 6.98 kilometer nordöst om byggnaden, och den andra vid Oklahomas Universitet i Normand, 26.15 kilometer i sydöstlig riktning. Båda dessa seismometrar registrerade två separata explosioner med tät intervall och av

ungefär lika intensitet. Dessutom har flera högt troliga vittnen rapporterat att de hörde separata explosioner. En kort stund efter explosionerna, desarmerade bombpatrullen en oexploderad bomb inne i byggnaden, och arbetade på en andra. Det finns ett framträdande mönster här. När president Kennedy dödades, förklarades att en ensam beväpnad man, Lee Harvey Oswald, hade begått brottet. Som vi såg i kapitel åtta, finns det en kolossal mängd med bevis som styrker att det var flera beväpnade män. Lee Harvey Oswald fick skulden, och många andra gick fria. När Murrah-byggnaden sprängdes, förklarades att en man var primärt ansvarig, Timothy McVeigh. Men Benton Partin, en militär sprängämnesexpert, visade att det var omöjligt att lastbilsbomben åstadkom skadan. Andra hade tillgång till byggnadsplanerna och placerade ut sprängämnen runt kolonnerna. De var mer skyldiga än McVeigh, men de gick fria. Vilka var människorna som egentligen var ansvariga för tragedin i Oklahoma City? Under en direktsänd videointervju uppgav en biträdande brandkårschef på platsen att bombpatrullen fanns vid Murrah-byggnaden klockan sju på morgonen, två timmar innan bombningen ägde rum. Vad gjorde de där två timmar innan bombningen? Omedelbart efter explosionerna uppgav borgmästare Ron Nordick, dr. Randall Heather, guvernör Frank Keating och otaliga nyhetsankare att FBI och ATF hade bekräftat att högexplosiva bomber förts ut ur byggnaden. Den officiella berättelsen är nu att det var en bomb gjord av gödningsmedel. Ljög guvernören, borgmästaren och nyhetsankaren, eller hade de bara inte orienterats i tid för att alla skulle få ordning på sina berättelser?

Byrån för alkohol, tobak, och skjutvapen hade kontor i Murrah-byggnaden. Den dag som Murrah-byggnaden bombades, kom ingen av ATF-agenterna till arbetet den morgonen. De ATF-agenter, som hade barn på daghemmet, släppte inte av sina barn den dagen. Det fanns inga ATF-agenter eller deras barn på olycksfallslistan över Oklahoma City-bombningen. – Freedom Network News, juni/juli 1996, ss. 5, 6.

Detta är häpnadsväckande. En Förenta Staternas regeringsbyrå, som hade kontor i byggnaden, tog sig inte till arbetet den dagen eller tog sina barn till daghemmet. Tror du att de visste vad som skulle hända med byggnaden? I ett radioprogram tio dagar efter bombningen,

intervjuade [Mark] Boswell 28 års CIA-veteran James Black och assistent Ron Jackson angående edsvurna skriftliga försäkringar som nu fanns i deras ägo, svurna av två tjänstemän från justitiedepartementet som uppgav att de var del av en ‘kommitté om 10’ som planerade Oklahoma-bombningen. – Martin O. de Brook, Cherith

Chronicle, maj-juli, 1995, sida 5.

I ljuset av alla bevis, är detta den enda historia som låter vettig. Precis som det är i fallet med mordet på Kennedy, så är det i Oklahoma City-bombningen. Högtstående agenter åt Förenta Staternas regering, som påstår sig älska Amerika och vår frihet, tjänade en annan herre vars syften de utförde. Som vi kommer att se, fanns det ett tydligt syfte med Oklahoma City-bombningen. Så vämjeligt att så många liv gick förlorade för att tillmötesgå påvedömets begäran! Liksom JFK, Waco, och World Trade Center, lämnar Oklahoma City-bombningen en stor mängd frågor som kräver svar, men inget har getts. Betrakta några av dessa frågor. 1. Varför varnades Förenta Staternas domare Wayne Alley, vars kontor var beläget i den federala byggnaden, flera veckor på förhand i ett PM från justitiedepartementet att vara beredd på en icke namngiven terroristhandling riktad mot den federala byggnaden?

2. Varför berättade ledaren för Oklahomas Universitets geologiska undersökning, Dr. Charles Mankin, för media att det, enligt två olika seismografiska uppgifter, förekom två explosioner? 3. Varför har Benton K. Partins information inte bringats i dagen? 4. Varför klandrade Clintonadministrationen högerorienterade radiopratare för händelsen, och kräver den mest drakoniska polisstatslagstiftning som någonsin föreslagits i Förenta Staterna så snabbt efter explosionerna? Denna föreslagna lagstiftning var så välorganiserad att det var självklart att den hade förberetts långt innan förstörelsen av byggnaden. 5. Varför skyndades en storm av inrikes terroristlagförslag till kongressen inom några dagar efter bombningen? Dessa lagar inkluderar förbjudandet av praktiskt taget alla privatägda skjutvapen. Minns du Waco? Det fanns fri- och rättighetsbegränsande åtgärder i kongressen alldeles innan Oklahoma City-bombningen som uppehölls. Strax efter bombningen godkändes de omedelbart.

Omnibus-beslutet mot terrorism 1995 banade sig långsamt fram i kongressen och var ämne för en livlig debatt vad beträffar huruvida den skulle kränka några grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter, inkluderande rätten att konfrontera ens anklagare.

Nu, efter Oklahoma City-bombningen, finns det få säkrare lagstiftande kort i Washington. Demokrater och republikaner släppte nyhetsmeddelanden på torsdagen som efterlyste lagförslagets snabba godkännande. – Terror in the Heartland: Terrorism Bill Moves Very Fast, Orlando Sentinel, 21 april 1995 (kursivering tillagd).

President Clinton sporrade kongressen på fredagen till att snabbt behandla hans anti-terrorismlagstiftning och undvika politiskt ‘oändligt käbblande’ över detaljer. ‘Vi får inte vackla eller försena. Kongressen måste agera, och agera omedelbart.’ Hans 1.25 miljarders anti-terrorismpaket skulle utvidga lagens och ordningens upprätthållandes undersökande och upprätthållande krafter och skärpa straffen för vissa brott. Republikaner har reagerat positivt på de förslag Clinton lade fram på onsdagen, en vecka efter Oklahoma City-bombningen. – Clinton Urges Swift Action on Anti-terrorism Legislation, Orlando Sentinel, 29 april 1995.

Syfte med Oklahoma City-bombningen var att få kongressen att godkänna anti-terroristiska lagförslag utan debatt. Om en debatt hade ägt rum, skulle frågan om konstitutionella fri- och rättigheter och skapandet av en polisstat ha rests. Jesuiterna i kongressen föredrar att polisstaten realiseras utan att offentligheten märker det genom att skapa ett klimat av nationell hysteri genom att använda ett iscensatt terroristangrepp. Lagförslaget gick igenom lekande lätt utan debatt eller diskussion. En av de lagar som hades i åtanke efter Oklahoma City-bombningen var den tarvliga förstörelse av första tillägget som förespråkas i Charles Schumers lagförslag, HR 2580. Enligt detta lagförslag, skulle en fem års fängelsedom ges för offentligt engagemang i opassande spekulation och publicering eller överföring per telegram eller elektronik av ogrundade konspirationsteorier angående Förenta Staternas federala regering. Vi har sett att flera fri- och rättighetsbegränsande lagar godkändes mycket snabbt av kongressen i Oklahoma City-bombningens efterdyningar. Bombningen skapade ett klimat av fruktan i Amerika. I denna miljö godkändes lagar med få avvikande röster. Mitt i hysterin, kunde de grundlagsstridiga lagarna snabbt godkännas. Folket ville ha tröst och säkerhet, och de gjorde inga invändningar mot godkännandet av dessa lagar. Dessa lagar undergrävde allvarligt de konstitutionella fri- och rättigheter som har varit det amerikanska välståndets hörnsten under mer än 200 år. Det är häpnadsväckande hur snabbt en normalt sett långsam och hindersam kongress kan agera när dagordningen är helt upplagd.

Ett betingelseprogram kom en bra bit på väg efter Oklahoma City-bombningen. Hur många friheter skulle amerikaner ge upp för att känna sig säkra? Ser vi inte att de makter som styr vår regering vill förstöra konstitutionen? Folk inser inte att regeringars makt är ytterst farlig. Alltgenom historien, har folkets värsta fiende varit deras egen regering. När de konstitutionella friheterna är borta, finns det ingenting som begränsar regeringen från att göra vad den vill, och resultatet är dödlig förföljelse från regeringen.

Under en tid framöver kommer amerikaner att kämpa med frågor som inte förmodades gå djupare än Jerusalem eller Belfast eller, som värst, Manhattan. Exakt hur mycket kan de göra för att göra livet säkrare från terroristangrepp? Och för att utföra detta, hur mycket borde de vara villiga att ge upp i bekvämlighet, pengar, och

de friheter de tar för givet? – Time Magazine, 1 maj 1995, sida 68, (kursivering tillagd).

Amerikaner inser helt enkelt inte att då de ger upp sina friheter ökar de inte sin säkerhet, utan minskar den. De försätter sig själva i stor fara för förföljelse från regeringen. Redan konfiskerar regeringen personlig egendom till ett värde av många hundratusentals dollar varje år utan rättegång. Redan anses inte människoliv vara heliga längre. Minns du Waco? Amerika skulle inte vara ett sådant framträdande terroristmål om inte regeringen gjorde sig så anstötlig för närapå varje land i världen. För hundra år sedan, älskade världens folk amerikaner och ville att amerikaner skulle besöka deras länder. Detta är säkerligen inte längre fallet.

Betong och stål kan hjälpa. Men att motarbeta terrorism hemmavid reser de svåra frågorna: Hur mycket borde vi förbruka i kontanter – och medborgerliga fri- och rättigheter? – Newsweek, 1 maj 1995, sida 56, (kursivering tillagd).

I denna artikel sa Brent Scowcroft, förutvarande nationell säkerhetsrådgivare, “Det är så lätt att göra; det krävs så litet människor; materialen är så lättillgängliga. Men att motarbeta den kostar så mycket räknat i dollar och, vad viktigare är, i medborgerliga fri- och rättigheter.” Står det klart att terrorism användes, och fortfarande används, för att betinga amerikaner att ge upp sina konstitutionella fri- och rättigheter? Den användes med framgång i Waco, Oklahoma City och World Trade Center. Får det dig inte att undra vad som står näst på tur? Vem är det bakom kulisserna som leder “amerikanska” politiker till att förstöra medborgerliga fri- och rättigheter i Amerika? Vem har föraktat och hatat våra fri- och rättigheter under mer än 200 år? Vem hatar fri- och rättigheter så pass mycket att de eliminerar människor som står i deras väg som brickor i ett spel? En av påvarna uppgav,

De orimliga och felaktiga doktrinerna eller yrandena till försvar för samvetsfrihet är ett högst pestartat fel – en farsot att frukta, mer än andra, i en stat. – Påve Pius IX, Encyklika, 15:e augusti 1854.

Samvetsfrihet avskys grundligt av påvedömet. Samvetsfrihet garanteras BARA i första tillägget till Förenta Staternas konstitution, konstitutionstilläggen. År 1864 förbannade Pius IX, i sin encyklika, “de som gör anspråk på samvets- och religionsfrihet.” (Påve Pius IX, Encyklika, 8 december 1864.) Han säger att alla som tror att en person är berättigad att tillbe Gud enligt sitt eget samvetes diktat, borde förbannas. Att förbanna någon är att fängsla dem i helvetet; att betrakta dem som kättare värda fördömelse. Enligt Pius’ åsikt, borde konstitutionen brinna i helvetet och alla som älskar den borde också brännas.

Samvetsfrihet proklameras av Förenta Staterna som en högst helig princip, som varje medborgare måste stödja.... Men samvetsfrihet förklaras av alla påvar och koncilier i Rom, för att vara en högst gudlös, ohelig och djävulsk sak, som varje god katolik måste avsky och förstöra till varje pris. – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church

of Rome, Chick Publications, sida 284.

Den brittiske radiojournalisten Avro Manhattan rapporterade:

Vatikanen fördömde oavhängighetsförklaringen som ‘ondska’… och kallade Förenta Staternas konstitution ‘ett satanisk dokument.’ – Avro Manhattan, The Dollar and the Vatican, Ozark Book Publishers, sida 26.

I förordet till Samuel B. Morses stora bok, står det skrivet,

Författaren åtar sig att visa att en konspiration mot denna republiks fri- och rättigheter nu är i full gång, under ledning av Österrikes knipsluge furst Metternich, som i vetskap om det omöjliga i att utplåna detta besvärliga exempel på en stor och fri nation genom vapenmakt, försöker uppfylla sitt mål genom medverkan av en armé av

jesuiter. – Samuel B. Morse, Foreign Conspiracy Against the United States, Crocker and Brewster, volym 1, s. 4, förord (kursivering tillagd).

Samuel B. Morse och mannen som skrev förordet till hans stora arbete förstod att jesuiterna och den Heliga Alliansen var förpliktade att förstöra friheterna i denna stora Amerikas Förenta Staters republik. En förutvarande präst har skrivit,

Vi kommer att regera Förenta Staterna och lägga dem vid fötterna på Jesu Kristi ställföreträdare [påven], så han kan göra slut på deras gudlösa undervisningssystem, och ogudaktiga samvetsfrihetslagar som är en förolämpning mot Gud och människa. – Charles Chiniquy, Fifty years in the Church of Rome, Chick Publications, s. 282, (kursivering tillagd).

William Jefferson Clinton, som gick på Georgetowns Universitet, som är jesuitkollegiet i Washington, D.C. drev kongressen till att godkänna det anti-terroristiska lagförslag som skulle bli ett direkt angrepp på de fri- och rättigheter vi som amerikaner åtnjuter. Oklahoma City-bombningen planerades, utfördes, och var helt känd av jesuiterna, Förenta Staternas regering, och av presidenten. De hemliga aktörerna bakom dem alla, som har velat förstöra denna stora republiks fri- och rättigheter under mer än de senaste 200 åren är romersk-katolska kyrkans jesuiter. De har velat sätta stopp för de lagar som garanterar våra fri- och rättigheter som Förenta Staternas medborgare. För att åstadkomma detta, utförde de de största terroristbombningarna på Förenta Staternas mark, och i Förenta Staternas historia innan World Trade Center, när de gjorde det igen. Fler angrepp kommer att göras. Friheter kommer att angripas igen och rättigheter kommer att tas bort. Jesuiterna kommer att fortsätta att använda många så kallade “amerikanska” politiker, som är en väsentlig del av påvedömets konspiration för att totalt demolera denna stora republiks konstitution. De betingar Amerika och förbereder folket för det oundvikliga övertagandet.

KAPITEL 11

ANGREPPET PÅ WORLD TRADE CENTER Berättelsen om förstörelsen av World Trade Center den 11 september 2001 börjar inte den dagen. Den började strax efter Första Världskriget. Efter kriget, skapade jesuitiske Edward Mandell House och Woodrow Wilson Nationernas Förbund. När Förenta Staternas senator Henry Cabot Lodge Sr. höll Amerika utanför Förbundet, var jesuiterna rasande. Detta fick aldrig ske igen. Så, år 1921, under Houses påverkan, bildades en organisation i Förenta Staterna kallad Utrikespolitiska Rådet [Council on Foreign Relations, CFR]. Denna organisation drog till sig människor med makt, rikedom, och inflytande. Den värvade politiker, människor från media och stora affärsmän. CFR:s slutliga mål var att bryta ner alla nationella gränser och att upprätta ett globalt regeringssystem. Konteramiral Chester Ward, en medlem av CFR under 16 år, uppgav:

Den mäktigaste klicken i dessa elitistgrupper har ett syftemål gemensamt – de vill få till stånd uppgivandet av Förenta Staternas nationella oberoendes suveränitet. – Barry Goldwater, With No Apologies, William Morrow and Company, sida 278.

Jesuiterna har alltid hatat Amerika och allting detta land står för, och de arbetar outtröttligt för att förstöra detta land. CFR:s viktiga syftemål var förstörelsen av den amerikanska suveräniteten och de konstitutionella fri- och rättigheterna. För att utföra detta, skulle både det republikanska och det demokratiska partiet kontrolleras, och en centralbank skulle skapas, Federala Reservbanken.

När en ny president kommer ombord, förekommer en stor omsättning av personal, men ingen ändring av politiken. Exempel: Under Nixons [en republikan] år hade Henry Kissinger, CFR-medlem och Nelson Rockefellers skyddsling, hand om utrikespolitiken. När Jimmy Carter [en demokrat] valdes, byttes Kissinger ut mot Zbigniew Brzezinski, CFR-medlem och David Rockefellers skyddsling. – Ibid. sida 279.

Jesuiterna har varit ytterst framgångsrika i att utföra påvedömets ondskefulla syften med kongressen i Wien, Verona, och Chieri. Jesuiterna kontrollerar, med hjälp av deras CFR, de högsta echelongerna inom områden som politik, rätt, affärer, bankväsen, media och religion i Förenta Staterna. Deras planer går precis som beräknat. När de inte lyckades få med Amerika i Nationernas Förbund efter Första Världskriget, skapade de CFR, som omedelbart började använda skolor, högskolor och media för att betinga amerikaner till att acceptera jesuiternas andra försök att skapa en världsregering efter Andra Världskriget. Vid det laget var Amerika så betingat att det accepterade Förenta Nationerna, och gick med. Jesuiternas CFR är ytterst farligt för den amerikanska republikens fortsatta existens. Några patrioter som Chester Ward och president Kennedy tillbakavisade deras illvilliga planer och stred för sin dagordning. Kennedy betalade för sin olydnad mot jesuiterna med sitt liv. Några av de tidigare CFR-medlemmar som var antingen jesuiter eller jesuitiska brickor som utförde deras befallning är Dwight D. Eisenhower, Richard Nixon, Adlai Stevenson, Hubert Humphrey och George McGovern. Nuvarande medlemmar av jesuiternas CFR inkluderar Federala Reservbankens ordförande Alan Greenspan, kongressledamöterna Newt Gingrich och Richard Gephardt, båda presidenterna George Herbert Walker Bush och hans son, George Walker Bush, vicepresident Dick Cheney, utrikesminister Colin Powell, justitieråden Sandra Day O’Connor, Joseph Lieberman, och John Chafee. (Chafee var mannen som introducerade vapenlagar efter Waco, minns du?) Bill Clinton är, naturligtvis, medlem av CFR. Större företag under jesuitisk/CFR-kontroll inkluderar Ford Motor Company, Boeing-bolaget, Pepsi-Cola, Heinz Co., Lockheed-Martin, Time Warner och Chevron. Inom media är NBC, CBS, N.Y. Times, Washington Post, Newsweek och Time bara några medieenheter som behärskas av jesuiterna. Alla dessa organisationer främjar jesuiternas plan på att förstöra Amerika. Några högtstående mediemänniskor som främjar den jesuitiska planen inkluderar Tom Brokaw, Barbara Walters, David Brinkley, John Chancellor, Katharine Graham, och Ted Koppel, samtliga CFR-medlemmar. John Swinton, redaktionschef för New York Times, som anses vara sitt ämbetes domprost, gjorde en högst djärv bekännelse. År 1953, på en pressklubb i New York, förklarade han,

Det finns inget sådant, på detta stadium i världshistorien, i Amerika, som en oberoende press. Du vet det, och jag vet det. Det finns inte en av er som vågar skriva era ärliga åsikter, och om ni gjorde det, vet ni på förhand att det aldrig skulle synas i tryck. Jag får betalt veckovis för att hålla min ärliga åsikt borta från den tidning jag är förknippad med. Andra av er betalas liknande löner för liknande saker, och den av er som vore dåraktig nog att skriva ärliga åsikter skulle vara ute på gatan för att söka annat arbete. Om jag lät mina ärliga åsikter framträda i en upplaga av min tidning, skulle mitt jobb vara försvunnit inom tjugofyra timmar. Journalisternas verksamhet

är att förstöra sanningen; att ljuga rent ut; att fördärva; att förtala; att svansa vid mammons fötter, och att sälja

sitt land och sitt släkte för sitt dagliga bröd. Du vet det, och jag vet det och vad är det för dårskap att skåla för

en oberoende press? Vi är redskap och vasaller åt rika män bakom scenen. Vi är marionettfigurer, de drar i

trådarna och vi dansar. Våra talanger, våra möjligheter och våra liv är alla andra mäns egendom. Vi är

intellektuella prostituerade. – Diverse medarbetare, A U. S. Police Action: Operation Vampire Killer, The American Citizens and Laumen Association, ss. 18,19, (kursivering tillagd).

Swinton förklarade så väl att media står under de rikas kontroll. Vi har tidigare visat att Amerikas rikaste människor är antingen jesuiter eller står under deras kontroll. Jesuiterna säger oss, via tidningarna, tidskrifterna och alla andra massmediala kommunikationsområden, exakt vad de vill få oss att tro. En av deras största ansträngningar är att få världens folk att tro att påven är den store fredsmannen, när påven och hans jesuiter i själva verket arbetar konstant för att etablera påven som världens högsta diktator som han var under de mörka tidsåldrarna. När de utför detta, kommer påvedömets fruktansvärda förföljelse under de mörka tidsåldrarna att återvända. Amerikaner luras att ge upp sina konstitutionella medborgerliga fri- och rättigheter och sitt land. Tragedierna vi bevittnar idag skylls på terrorister, men dessa terroristorganisationer har infiltrerats och kontrolleras av jesuiterna. Detta döljer påvedömets fotspår mycket effektivt i dessa tragedier. Låt oss nu återgå till förstörelsen av World Trade Center den 11 september 2001. Vid sidan av den totala förstörelsen av World Trade Center, dog tusentals oskyldiga människor. Den negativa inverkan på Amerika och dess ekonomi har varit ödeläggande. Många företag har ruinerats av biverkningarna. Till försvar mot framtida angrepp som detta, gjorde Förenta Staternas regering ett svagt försök att finna förövarna av dessa ohyggligheter i Afghanistan. Men deras mera betydande framstöt i detta krig mot terrorismen har varit att ta bort vad som finns kvar av de amerikanska medborgarnas fri- och rättigheter. Av någon oförklarlig anledning, förmodas det inte förekomma någon mer terrorism, om de amerikanska medborgarnas rättigheter tas bort. Detta våldsamma anlopp mot amerikaner har kommit från Vita Huset, justitiedepartementet, kongressen och nyhetsmedia. Människorna i regeringen avlägger en högtidlig ed att försvara och lyda Förenta Staternas konstitution, men deras ed har visat sig vara en gigantisk lögn. De ignorerar konstitutionen totalt och fullständigt då de godkänner sina förstörande lagstiftningar och presidentförordningar. Från början av sitt presidentskap, har George Bush främjat den jesuitiska dagordningen. Två månader in på sitt presidentskap, tillägnade presidenten, omgiven av Roms kardinaler, ett kulturcentrum i Washington, D.C. åt den största fiende denna republik någonsin haft – Roms påve. Bush förklarade att han kommer att upprätthålla påvens ord och föreskrifter här i Amerika.

Det bästa sättet att hedra påve Johannes Paulus II, sannerligen en av de stora männen, är att ta hans föreskrifter på allvar, att omsätta hans ord och föreskrifter i handling här i Amerika! – Patricia Zapoa, Catholic News

Service, 24 mars 2001.

Johannes Paulus’ ord och föreskrifter representerar planen att förstöra protestantismen, att förstöra Förenta Staternas konstitution, och att återställa hans tron som allmän monark. Genom hans egna ord, ser vi att George Bush utför jesuiternas plan att förstöra Amerika.

År 1960, åkte John Kennedy från Washington till Texas för att försäkra protestantiska predikanter om att han inte skulle lyda påven. År 2001, kom George Bush från Texas upp till Washington för att försäkra en grupp katolska biskopar om att han skulle lyda påven. – Washington Times, 16 april 2001.

Vem bestämmer i Washington, D.C.? Om vi tror att det är Förenta Staternas president, bedrar vi oss själva.

Påven är världens härskare. All världens kejsare, kungar, furstar och presidenter är som dessa mina korgossar. – Präst D. S. Phelan, Western Watchman, 27 juni 1912.

Borde vi bli överraskade om Bush och hans korgosskamrater agiterar för jesuiternas program? Borde vi bli överraskade över att se Bush utfärda presidentförordningar som förstör konstitutionella

fri- och rättigheter? Borde vi bli överraskade över att se kongressen godkänna lagar som förstör konstitutionella fri- och rättigheter? Detta är oroande information. De högsta echelongerna i Förenta Staternas regering, de högsta echelongerna i affärsvärlden och finansvärlden, och de högsta echelongerna i skolorna, högskolorna och media, påstår sig alla vara amerikaner. De påstår sig alla arbeta för Amerikas förbättring. De påstår sig alla arbeta för konstitutionens bevarande. De står faktiskt under jesuiternas kontroll, denna republiks mest oförsonliga fiender. Med en patriotisk och religiös fasad, leder de i hemlighet Amerika i fördärvet. Bedrägeriet begås av de ondskefullaste av fiender, Roms jesuiter.

Det är här som kyrkans kolossala makt gör sig märkbar. Det är genom denna [jesuitiska] ledning som statsmän tvingas agera, inte till fromma för det land de tillhör, utan till fromma för kyrkan, som kontrollerar dem. Det är här frågor av den mest hemliga natur diskuteras och beslutas. – M.F. Cusack, The Black Pope, Marshall Russell & Co., s. 106.

Vad har hänt i efterdyningarna av förstörelsen av World Trade Center? Dagen efter det att centret förstördes skriver Orlando Sentinel,

Experter säger, emellertid, att det finns mycket arbete att uträtta. Och det kommer att innefatta mycket mer utgifter och planering, skärpningen av nyckelinrättningar och, kanske, högre skatter och förverkandet av några personliga friheter. – Tighter Security Means Less Freedom, Orlando Sentinel, onsdag, 12:e september, (kursivering tillagd).

Då Förenta Staterna står inför ett nytt krig mot ovissa och dolda fiender, är frestelsen att offra våra friheter i hopp om att skydda oss själva från skada mäktig.

Faran är att vi kommer att sluta som varken säkra eller fria.

Det konstitutionella beskydd av yttrandefrihet och egendom som amerikaner värderar så högt reflekterar en balans mellan individuell frihet och statssäkerhet. Exakt hur de gränserna sätts, visar historien, påverkas direkt av de uppfattade hoten mot vårt lands säkerhet….

Vi står inför verkliga hot mot den nationella säkerheten. Utmaningen är att möta dessa hot utan att äventyra vår konstitutionella karaktär eller underminera de fri- och rättigheter som är källan till vår makt. – USA Today, torsdag, 13 september 2001, (kursivering tillagd).

Frihet eller säkerhet? Antiterroristiska åtgärder kan betyda förverkandet av några personlig friheter. – Orlando

Sentinel, onsdag, 12:e september, (kursivering tillagd).

I Orlando Sentinel’s läsarforum, väcktes frågan, “Vilka personliga friheter skulle du avstå från för att bekämpa terrorismen?” En person skrev, nästa dag, och sa, “Jag har inga problem med att avstå från någonting för mitt eget och min bröders och systrars bästa.” Denna person inser inte att allt eftersom regeringen tillskansar sig allt mer makt; minskar frihet, rättighet och säkerhet i direkt proportion till detta. Denna person inser inte att när regeringen har all makt, går ingen säker, och resultatet är blodiga förföljelser. Minns du Waco? Huvudsyftet med tragedin i World Trade Center var att göra amerikanska medborgare villiga att ge upp sina friheter. Angreppet på World Trade Center var nödvändigt därför att bombningen i Oklahoma inte försatte det amerikanska folket i tillräcklig panik för att få mer av de önskade så kallade ‘antiterroristlagarna’ godkända.

Virginia Sloan insåg att om terroristerna ville angripa amerikanska friheter så hade de kommit en bra bit på väg…

Medborgerliga frihetsivrare förväntar sig förnyade krav på ett nationellt identifikationskort….

Och det betyder sparandet av alla insamlade ansiktsdata, någonting de medborgerliga frihetsivrarna fruktar kommer att låta regeringen spåra varje individ. Om systemet inrättades över en hel stad, skulle du kunna ‘vägspärras’ med kamera när du kliver på ett tåg, stannar vid en sedelautomat och går in i ett varuhus, eller på din arbetsplats. – Time Magazine, 24 september 2001.

En av de skrämmande sakerna med ansiktsidentifiering är att det som alla vet är opålitligt. Du skulle kunna identifieras som terrorist därför att maskinen begick ett misstag.

Några av de individuella rättigheternas mest inbitna försvarare, särskilt Amerikanska Föreningen för Medborgerliga Fri- och Rättigheter [American Civil Liberties Union], har än så länge varit tysta i frågan. Organisationen förbjöd sina funktionärer att offentligt spekulera föregående vecka om möjliga biverkningar av tisdagens tragedi. ACLU gjorde istället ett kortfattat uttalande som uppmanade ‘våra ledare att fortsätta upprätthålla de frihetliga principer som nationen håller högt då de förföljer de ansvariga för detta ödeläggande angrepp på amerikansk mark.’

Privat, oroar sig frihetsivrare över att den panikartade massrörelsen för ökad säkerhet kommer att förtrampa omhuldade friheter. De påpekar att några av de förslag som cirkulerar redan togs under övervägande och tillbakavisades av regeringen i Oklahoma City-bombningens kölvatten 1995….

En undersökning av Los Angeles Times i april 1995 omedelbart efter bombningen fann att 49 procent av de utfrågade ansåg att det skulle bli ‘nödvändigt för genomsnittspersonen att avstå från några medborgerliga fri- och rättigheter.’ 43 procent samtyckte inte. I en uppföljningsundersökning…11 månader senare fann man att bara 30 procent fortfarande ansåg att medborgerliga fri- och rättigheter skulle behöva offras och 65 procent sa att det var onödigt. – Orlando Sentinel, 13 september 2001.

Det har pågått ett våldsamt angrepp med medieartiklar och påståenden som föreslår uppgivandet av vissa medborgerliga fri- och rättigheter precis som den jesuitiska dagordningen kräver. Den 27 oktober 2001 undertecknade George Bush vad som felaktigt kallas USA:s Patriotlag från 2001, som föreslogs fem dagar efter tragedin. Bara sex veckor efter det att World Trade Center förstördes, godkändes detta lagförslag. Detta är sannerligen häpnadsväckande. Det är praktiskt taget omöjligt för ett lagförslag att tänkas ut, skrivas, debatteras och godkännas så snabbt. De hade redan lagförslaget skrivet innan tragedin inträffade, förstår du.

Lagförslaget ökar de federala myndigheternas möjlighet att avlyssna telefoner, dela underrättelseinformation, spåra användning av Internet, e-post och mobiltelefoner och skydda Förenta Staternas gränser. – Bush Signs

Sweeping New Laws to Combat Terrorism, Nyhetsbyrån Reuter, 26 oktober 2001.

Laura Murphy från Amerikanska Föreningen för Medborgerliga Fri- och Rättigheter uppgav i den artikeln, “Vi som nation kan inte tillåta en mycket berättigad allmän oro att vaccinera administrationen och kongressen mot deras skyldighet att skydda konstitutionstilläggen och de grundläggande värden det dokumentet förkroppsligar.” I terroristbekämpningens namn, tar regeringen bort konstitutionella fri- och rättigheter så snabbt den bara kan. Detta kommer att leda till hemska förföljelser i Förenta Staterna, som kommer att vara mycket värre än de fysiska tragedierna själva.

Lagstiftare som upprörs av några av administrationens antiterrorismåtgärder kommer att fråga ut justitieminister John Ashcroft om saken.

[Vissa kongressledamöter] säger att administrationens åtgärder har gått för långt i inkräktandet på

medborgerliga fri- och rättigheter. – USA Today, 26 november 2001, (kursivering tillagd).

I samma tidning, från samma dag, finns en skämtteckning som föreställer två barn, som klär en julgran. Ett sjunger, “Han ser dig när du sover, Och när du vaken är, Han vet om du vart snäll och stygg….” Det andra barnet säger, “Nog om justitieminister Ashcroft!” I Amerika, under de senaste åtta åren, har det inträffat tre hemska tragedier: Waco, Oklahoma City, och World Trade Center. I varje fall, har regeringens lösning på problemen varit betydligt ökad regeringsmakt och förlusten av konstitutionella fri- och rättigheter. Under denna korta tidsperiod på åtta år, har vi sett en mycket allvarlig utplundring av konstitutionen, det största dokument människan någonsin skapat. Ett försåtligt krig rasar mot de konstitutionella fri- och rättigheterna i Amerika. I efterdyningarna av World Trade Centers förstörelse, har detta säkerligen stått i brännpunkten för politiker och media. Jesuiternas agenter i kongressen och media, som påstår sig vara lojala amerikaner, har utfört sin plan att förstöra Amerika nästan helt utan motstånd. Kom ihåg, att jesuiterna är totalt antagonistiska mot den amerikanska konstitutionen och allting den står för. Charles Chiniquy säger,

Långt innan jag blev prästvigd, visste jag att min kyrka var denna republiks mest oförsonliga fiende. Mina professorer… hade enhälligt berättat för mig att romersk-katolska kyrkans principer och lagar var absolut antagonistiska till de principer som är grundstenarna i Amerikas Förenta Staters konstitution. – Charles Chiniquy, Fifty Years in the Church of Rome, Chick Publications, s. 283.

Se noga på då Chiniquy jämför skillnaderna mellan de två.

1:a. Förenta Staternas konstitutions heligaste princip är varje medborgares jämlikhet inför lagen. Men romersk-katolska kyrkans grundprincip är förnekandet av den jämlikheten.

2:a. Samvetsfrihet proklameras av Förenta Staterna som en högst helig princip som varje medborgare måste stödja, även till priset av sitt blod. Men samvetsfrihet förklaras av alla påvar och koncilier i Rom som en högst gudlös, ohelig, och djävulsk sak, som varje god katolik måste avsky och förstöra till varje pris.

3:e. Den amerikanska konstitutionen försäkrar den medborgerliga maktens absoluta oberoende av den ecklesiastiska eller kyrkans; men romersk-katolska kyrkan förklarar att sådant oberoende är en ogudaktighet och revolt mot Gud.

4:e. Amerikanska konstitutionen låter varje människa fritt tjäna Gud enligt sitt samvetes diktat; men romersk-katolska kyrkan förklarar att ingen människa någonsin haft någon sådan rätt, och att påven ensam kan veta och säga vad människan måste tro och göra.

5:e. Förenta Staternas konstitution förnekar var och en rätten att straffa någon annan för att religiöst avvika från denne; men romersk-katolska kyrkan säger att hon har rätt att straffa de som avviker från påvens tro med konfiskering av deras tillhörigheter, eller dödsstraff.

6:e. Förenta Staterna har etablerat skolor över hela sina ofantliga områden, dit de inbjuder folket att sända sina barn, så att de kan odla sin intelligens och bli goda och användbara medborgare. Men romersk-katolska kyrkan har offentligt förbannat alla dessa skolor, och förbjudit sina barn att bevista dem, vid bannlysningens smärta i denna värld och fördömelsens i nästa.

7:e. Förenta Staternas konstitution baseras på principen att folket är den primära källan till all medborgerlig makt. Men hundratals gånger, har romersk-katolska kyrkan proklamerat att denna princip är ogudaktig och

kättersk. Hon säger att alla regeringar måste vila på den katolska trons grund; med påven ensam som lagens legitima och ofelbara källa och tolkare. – Ibid. s. 284.

Vi såg att Förenta Staternas president förklarade i Washington Times att han kommer att lyda påven. I så fall, måste han förstöra konstitutionen. I efterdyningarna av förstörelsen av World Trade Center, har Bush tydligen följt påvens dagordning till punkt och pricka.

Ingenting är enklare än att, om romersk-katolska kyrkans principer segrar här, skulle vår konstitution falla. De två kan inte existera tillsammans. De är öppet och direkt antagonistiska mot den grundläggande teori som är vår regerings och alla folkregeringars överallt. – Richard Thompson, The Papacy and the Civil Power, citerad i Fifty

Years in the Church of Rome, s. 285.

Om katoliker någonsin vinner tillräcklig numerisk majoritet i detta land, är det slut på den religiösa friheten. – The Shepherd of the Valley, Biskopen av St. Louis’ officiella dagbok, 23:e november 1851.

Förstörelsen av World Trade Center och förstörelsen av Murrah-byggnaden i Oklahoma City var planerade händelser med det uttryckliga syftet att skapa terror i Amerika så att amerikaner, av fruktan, skulle offra sina konstitutionella fri- och rättigheter. Jesuiternas plan fungerar ytterst väl. Med politiker, skolor och högskolor, media, och stora bolag i deras händer, besegras Amerika snabbt av den inre fienden. Då amerikanska soldater förberedde sig för att strida med en ytterst muslimsk fraktion i Afghanistan, citerade USA Today presidenten som sa att, “hans administration färdigställer ett korståg mot terrorism.” (USA Today, 17 september 2001.) Ett korståg? Korståg var katolska heliga krig som utkämpades under de mörka tidsåldrarna mot muslimska horder som vägrade ge upp Jerusalem till påven. Vad menar George Bush med ett korståg? Alberto Rivera, en jesuitpräst har, i sin seriekampanj, klargjort att Vatikanen skapade islam för att förstöra kristna och judar, skydda romersk-katoliker, och att erövra Jerusalem åt påven. Under de första århundradena av sin existens, gjorde islam just det. När det blev dags för de islamiska arméernas mäktiga generaler att avstå Jerusalem åt påven vägrade de, när de insåg sin makt, att lämna ifrån sig den. Därför, skapade påvedömet korståg för att driva ut islamiska styrkor ur Jerusalem, och etablera påvens tron i Jerusalem. Varför ett korståg nu? Varför strider Amerika och extremistiska islamiska fraktioner? Det finns tre saker som jesuiterna vill ha ut av denna situation. Som vi har sett, har konstitutionen varit en nagel i deras öga under hundratals år; de vill förstöra den fullständigt. Genom att fortsätta skapa terror i Amerika, kommer jesuiterna en dag att nå sitt slutliga mål. De vill också vedergälla islamiska extremister för deras olydnad mot dem när de inte gav påven Jerusalem när han ville det. Slutligen, kommer krig att forsätta i Mellanöstern tills världens trötta massor ropar efter en fridfull lösning på konflikten. Gissa vem som, när den tiden kommer, skall anses vara den ende fredsstiftare vars närvaro i Jerusalem skulle bringa den eftertraktade freden? Att sätta in påven som ledare i den orofyllda trakten kommer att tyckas vara det enda svaret därför att den kontrollerade pressen/media kommer att har betingat alla till idén. Så påven kommer att regera i Jerusalem; uppdraget utfört. Låt oss betrakta Osama bin Laden. bin Laden hjälptes av Amerika under konflikten mellan Afghanistan och Sovjet i slutet av 1980-talet och stred med Amerika under Balkankonflikten i slutet av 1990-talet. Överväldigande information avslöjar bin Ladens affärsförbindelser med familjen Bush, och han har haft kontakt med CIA så sent som i juli 2000. Osama bin Laden är en infiltratör precis som Lee Harvey Oswald och Timothy McVeigh var infiltratörer. Han används som syndabock för att hålla skulden borta från dem som verkligen bär den – påvedömets jesuiter. Milt Bearden, en före detta CIA-direktör för verksamhet i Afghanistan och bin Ladens underrättelserådgivare, intervjuades av Dan Rather den 12 september 2001. Rather ville att Bearden skulle uppge att bin Laden var ansvarig för World Trade Center-katastrofen. Bearden uppgav, “Om

de inte hade en Osama bin Laden, skulle de uppfinna en.” Nyligen intervjuade Rick Wiles, talman för American Freedom News, Dr. Koryagina, ekonomisk rådgivare åt Vladimir Putin, Rysslands ledare. I intervjun diskuterade hon hemliga sällskap, brottsliga och religiösa organisationer som kontrollerar världen. Hon förklarade också att det finns en skuggregering som söker störta Förenta Staterna och införa en världsregering. Hon varnade i Moskva, i juli 2001, att Förenta Staterna skulle angripas. Hon sa att när det amerikanska folket väcks till medvetande om vad som händer dem, och vem som gjorde det, kommer de att befinna sig i ett chocktillstånd. “Alla känner till den organiserade brottsligheten och maffian. Människor har också under lång tid känt till hemliga sällskap och så vidare. Under min forskning, började jag märka att dessa strukturer kan sättas samman och kan förenas. Och jag insåg att just nu, har vi ett brottsligt monster, en hybrid av organiserad brottslighet, maffia och hemliga sällskap som gått samman.” (sänt 6 december 2001) Kommer vi att lyssna till denna ryktbara ryska nationalekonoms ord? Hemliga sällskap samanför alla dessa verksamma krafter för att skapa en global regering. När Amerika listar ut det, kommer de att vara chockerade. Dr. Koryagina sa allt utom att namnge de hemliga sällskap som bestämmer, och som var hjärnan bakom förstörelsen av World Trade Center. Roms jesuiter.

KAPITEL 12

RELIGIÖS TERRORISM I AMERIKA Vart är jesuiternas dagordning för Amerika och världen på väg? Under mer än 200 år, har målet varit den fullständiga förstörelsen av Förenta Staternas konstitution. Detta skulle innebära det fullständiga upphörandet och tillintetgörelsen av de värdefulla friheter som garanteras av det dokumentet. Yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet eller rätten att tillbe Gud enligt ens eget samvetes diktat, rätten att bära vapen, rätten till en rättvis rättegång, och rätten till personligt privatliv skulle alla elimineras. Under de senaste åren, har vi sett detta krig mot konstitutionen och friheten äga rum på allvar. På det religiösa området, är jesuiternas mål att utplåna alla spår av protestantism och andra religioner, och att återställa påvens världsomfattande herravälde. Härnäst, skall vi bestämma om jesuiterna kommer att bli framgångsrika i sina ondskefulla syften. Den enda pålitliga källa vi kan vända oss till för information om framtida händelser är profetian från Gud. Bibeln har förutsagt den ena händelsen efter den andra alltgenom historien, och händelserna har inträffat exakt som Bibeln sa att de skulle göra. Med samma osvikliga noggrannhet förutsäger Bibeln framtida händelser, och den visar de resultat som kommer att inträffa till följd av jesuiternas konspiration att regera världen. Kapitlet i Bibeln som avslöjar resultaten av jesuiternas svek är Uppenbarelseboken 13. Det finns två vilddjur omnämnda i detta kapitel; det första stiger upp ur havet i vers ett och det andra stiger upp ur jorden i vers elva. Notera tolkningen av dessa verser:

Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet.... – Uppenbarelseboken 13:1

Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden.... – Uppenbarelseboken 13:11

För att förstå dessa verser, måste vi bestämma vad ett vilddjur representerar i bibelprofetian, och vad havet och jorden representerar. Se nu på hur Bibeln tolkar sig själv. Daniels bok visar att ett vilddjur representerar ett kungarike, eller som vi skulle säga idag, en nation eller ett land.

De fyra stora djuren betyder att fyra kungar skall uppstå på jorden.... Då svarade han: “Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena.” – Daniel 7:17,23

Därför ser vi, att Uppenbarelseboken 13 diskuterar två makter som kommer till bemärkthet i världen. Dessa två makter har sitt ursprung i olika områden av världen, en stiger upp ur havet och den andra stiger upp ur jorden. Härnäst, upptäcker vi vad vatten representerar i bibelprofetian.

Och han sade till mig, “Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk.” – Uppenbarelseboken 17:15

Vi ser här att den första makten i Uppenbarelseboken 13 hade sitt ursprung i ett av världens tätbefolkade områden mitt ibland existerande nationer. Detta antyder att den första makten uppkom i Europas befolkade område. Den andra världsmakten i Uppenbarelseboken 13:11 stiger upp ur jorden, vilket betyder att den uppstod i ett område av världen där få innevånare fanns. Detta antyder att uppkomsten av den andra makten inträffade på västra halvklot; där folkmängdens täthet var mycket ringa. Här är mer information om det första vilddjuret.

Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet. – Uppenbarelseboken 13:1,2

Det finns också mer information om det andra vilddjuret.

Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. – Uppenbarelseboken 13:11.

Låt oss se på betydelsen av orden hädelse, drake, och lamm i dessa verser. Den första makten hädar, och har givits sin existens och myndighet av draken. Markus förklarar en av betydelserna av hädelse.

Jesus såg deras tro och sade till den lame: “Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: “Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud” – Markus 2:5-7.

Som Guds son, hade Kristus makt att förlåta synder, och Han har fortfarande makt att förlåta synder idag. Om en obetydlig människa hävdar att hon kan förlåta synder, då är detta hädelse. Judarna, som vägrade erkänna Jesus som Guds Son, förklarade att Han hade hädat därför att de ansåg att Han bara var en människa. Den första makten i Uppenbarelseboken 13 hädar genom att hävda att den kan förlåta människor deras synder. Här är den andra betydelsen av hädelse.

Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.” – Johannes 10:33

Kristus var Gud lekamligen, men judarna erkände inte detta. Så när Kristus hävdade att Han var ett med Sin Fader, förklarade judarna att Han hade hädat. När en människa därför påstår sig vara Gud, så är detta hädelse, och den första makten i Uppenbarelseboken påstår sig vara Gud. Kommer du på någon makt, som stiger upp inom Europas område och påstår sig kunna förlåta synder och påstår sig vara Gud? Katolska kyrkans biktbås är känt alltgenom världen som den plats

där människor kan få sina synder förlåtna av en präst. De skändligaste brott och hemskaste gärningar har blivit följden av att en individ bekräftar sina innerst tankar för en annan mänsklig varelse. Bibeln säger, “Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus;” (1 Timoteus 2:5.) En katolsk präst har inte större förmåga att förlåta synder än din sällskapshund! Betrakta härnäst några av de påståenden påvedömet har gjort om att påven är gud på jorden.

Påven är så värdig och så upphöjd att han inte är en obetydlig människa, utan liksom Gud, Guds ställföreträdare. Påven har sådan hög och suverän värdighet att han, egentligen, inte har införts i någon värdighetsställning, utan snarare har placerats på själva toppen av alla värdighetsställningar.... Han är på samma sätt gudomlig monark och högste kejsare och konungarnas konung. Följaktligen kröns påven med en tredubbel krona, som Himlens och Jordens och Dödsrikets Konung. – Lucius Ferraris, Prompta Bibliotheca, volym 6, ss. 438, 442. För du är herden, du är läkaren, du är bonden; du är, slutligen, en ny Gud på jorden. – Christopher Marcellus’ Tal på Femte Laterankonciliet, 4:e sammanträdet. J. D. Mansi, Sacrorum Conciliorum...Collectio, volym 32, kolumn 761, översatt.

Påven är landets lags högste domare.... Han är Kristi ståthållare, som inte bara är en präst för alltid, utan också konungarnas konung och herrarnas herre. – La Civilta Cattolica, 18 mars 1871, citerat i Leonard Woolsey Bacon, An Inside View of the Vatican Council, American Tract Society, s. 229.

Låt oss betrakta några av de namn som används om Kristus i Skriften och se om de möjligtvis kunde tillämpas om påven: Allsmäktig Gud, Skapare, Frälsare, Kristus, Herre, Högst Helige, Konungarnas Konung, och Högvördig. Vad kunde vara mer hädiskt än att en människa gör anspråk på någon av dessa titlar? “Det öppnade sin mun för att häda Gud. . . .” (Uppenbarelseboken 13:6). Ovanstående citat är fullkomlig hädelse. Den romersk-katolska makten är det första vilddjuret i Uppenbarelseboken 13. Uppenbarelseboken 13:2 säger oss att “Draken gav det sin makt, och sin tron, och stor myndighet.” Vem är draken som ger påvedömet hennes makt och myndighet? Bibeln säger oss att draken är Satan, djävulen.

Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. – Uppenbarelseboken 12:9

Djävulen själv gav påvedömet dess makt, dess tron, och stor myndighet. Djävulen dominerar påvedömet. Djävulen är den som leder henne till att förstöra friheten på jorden. Djävulen är den som söker vinna jordens vimlande mängders hyllningar genom att få dem att böja sig för Roms påve. Den sorts brutala regering påvedömet dominerade under de mörka tidsåldrarna är den sort som djävulen och påvedömet främjar på jorden idag. En satanisk regering har dessa kännetecken: 1. Den kontrolleras av ett fåtal; den är diktatorisk. 2. Den ger ingen frihet åt sitt folk. 3. Den förenar kyrkan och regeringen. 4. Den förföljer alla som inte fogar sig. Att påvedömet är den första makten i Uppenbarelseboken 13 är höjt över alla tvivel. Men vem är den andra makten i Uppenbarelseboken 13? Vi vet att den uppstår på västra halvklotet och “hade två horn som ett lamm, och talade som en drake” (vers 11). Denna vers antyder att regeringen började lammlikt, var frihetsälskande och rättvis, men den slutar likt en påvlig modell eller satanisk regering.

Bibeln säger oss att Kristus är Lammet.

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade, Se Guds Lamm, som tar bort världens synd. – Johannes 1:29.

När han såg Jesus komma sade han: “Se Guds lamm!” – Johannes 1:36.

Kristus är bibelprofetians lamm. Den andra makten i Uppenbarelseboken 13, som uppstår på västra halvklotet, börjar som en Kristuslik regering, men slutar med att agera som draken (Satan). Den börjar som motsatsen till påvedömet och slutar precis som hon. Eftersom en Kristuslik regering är motsatsen till en satanisk regering, då skulle den andra makten ha dessa kännetecken i sin början: 1. Den är en folkregering, av folket, och för folket. 2. Den garanterar vissa omistliga rättigheter och friheter, som yttrandefrihet, religionsfrihet, etc. 3. Den håller kyrkan och regeringen åtskilda. 4. Den försvarar sitt folk från politisk och speciellt religiös tyranni. Den andra makten i Uppenbarelseboken 13 som har dessa kännetecken kunde inte vara någon annan än Amerikas Förenta Stater. Hon ensam uppstod på västra halvklotet och började med en lammlik regering. Som vi har klart sett alltgenom denna bok, skulle jesuiterna användas för att förstöra denna lammlika regering och göra den påvlig – djävulsk. Uppenbarelseboken 13 förutsade för 2000 år sedan att jesuiterna skulle bli framgångsrika, för vers 11 sa att Amerika skulle börja med en lammlik regering, men en dag skulle “tala som en drake.” Jesuiternas infiltration av Förenta Staternas regerings alla nivåer och departement är anledningen till att detta land blir en tyrannisk, förföljande makt. Amerika talar och uppträder för var dag allt mer som Satan. Uppenbarelseboken 13 avslöjar påvedömets och Förenta Staternas uppgång. Den porträtterar den amerikanska regeringens kännetecken i början och förutsäger jesuiternas slutliga övertagande. Den visar oss också den diktatoriska makt påvedömet hade innan den stora protestantiska reformationen.

Och man tillbad vilddjuret och sade: “Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?” – Uppenbarelseboken 13:4

Under de mörka tidsåldrarna, tillbad världen vid den romerske påvens fötter. Med Martin Luthers och den protestantiska reformationens uppgång, gavs Bibeln åt folket på deras eget språk som trons och praktikens enda regel. Bara Bibeln var reformatorernas slagord. Med tiden, kom många tusentals människor att acceptera föreskrifter som bara återfanns i Bibeln. Den också visar en tid när tillbedjan av påven ännu en gång skulle krävas av hela världen vid dödens smärta, och Förenta Staterna skulle bli den makt som driver världen till att underkasta sig påvedömet.

Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt.

Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. – Uppenbarelseboken 13:12,15

Hur kommer världen att tillbe påvedömet? Vilket märke avslöjar påvlig myndighet på jorden? Vi måste ta reda på hur Skriften definierar tillbedjan. Hur vi förstår och reagerar på detta kommer att avgöra vårt öde som följande vers visar.

En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: “Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet.” – Uppenbarelseboken 14:9,10.

Detta är den skarpaste varningen från Gud i hela Bibeln. Följande verser kommer att visa oss skillnaden mellan sann tillbedjan av Gud och falsk tillbedjan.

Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar…. Han sade också till dem: “Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.” – Markus 7:7-9.

Judarna gavs de tio budorden i Andra Mosebok 20:2-17. Genom århundradena, hade judarna fördärvat budorden med många stadgor som rörde ihop de tio budordens myndighet. Detta fördömde Kristus så skoningslöst. Han förklarade att när de tio budorden åsidosätts och människors stadgor införs, då är detta fåfäng tillbedjan. Sann tillbedjan skulle omfatta att följa alla de tio budorden. Falsk tillbedjan är att följa människors stadgor. Sann tillbedjan är att följa Guds budord. I Uppenbarelseboken 13 och 14, konfronteras vi med en påvlig stadga som upphöjs över ett av Guds budord, och denna påvliga stadga är den påvliga myndighetens märke i världen. Känner du till någon påvlig stadga, som står i direkt motsats till ett av de tio budorden som påvedömet självt kommer att säga oss är hennes märke på myndighet på jorden? Denna stadga är så usel i himlens ögon att den som fortsätter att följa påvedömets bud i full vetskap om att det står i motsats till Guds uttryckliga befallningar, “skall själv få dricka av Guds vredes vin.” (Uppenbarelseboken 14:10). Vi skall nu se på flera påståenden ur den katolska litteraturen som kommer att visa att påvedömets slutliga märke på myndighet finns på jorden.

Bevisa för mig med endast Bibeln att jag är förpliktigad att helga söndagen. Det finns ingen sådan lag i Bibeln. Den är endast en av den heliga katolska kyrkans lagar. Bibeln säger ‘Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.’ Katolska kyrkan säger, Nej. I kraft av min gudomliga makt avskaffar jag sabbatsdagen och befaller dig att helga veckans första dag. Och har man sett! Hela den civiliserade världen böjer sig i vördnadsfull lydnad för den heliga katolska kyrkans befallning. – Thomas Enright, CSSR, Rektor, Redemptoristkollegium (romersk-katolskt), Kansas City, MO., 18 februari 1884.

Söndagens firande av protestanter är en vördnad de betygar, trots sig själva, [katolska] kyrkans myndighet. – Monsignor Louis Segur, Plain Talk About the Protestantism of Today (1868), s. 213.

Om protestanter skulle följa Bibeln, borde de tillbe Gud på sabbatsdagen [lördag]. Genom att iaktta söndagen följer de en av den katolska kyrkans lagar. – Albert Smith, Rådgivare åt Baltimores ärkestift, svarande för kardinalen i ett brev från den 10 februari 1920.

Genom att godkänna lagar för söndagens tillbörliga helgelse, bekräftar staten oavsiktligt katolska kyrkans myndighet, och utför mer eller mindre troget dess föreskrifter.

Söndagen, som en veckodag anvisad för den obligatoriska allmänna tillbedjan av Gud allsmäktig, som skall helgas genom ett inställande av all form av tjänstearbete, handel och världsliga bisysslor och genom fromma övningar, är enbart en skapelse av katolska kyrkan. – The American Catholic Quarterly Review, Januari, 1883, ss. 152, 139.

Protestanter... accepterar söndagen hellre än lördagen som dagen för allmän tillbedjan efter det att katolska kyrkan gjorde ändringen.... Men det protestantiska sinnet tycks inte inse att...de, genom att fira söndagen, accepterar kyrkans talesmans, påvens, myndighet. – Our Sunday Visitor, 5 februari 1950.

Den är bra att påminna presbyterianer, baptister, metodister och alla andra kristna, om att Bibeln inte stödjer dem någonstans i deras firande av söndagen. Söndag är en av den romersk-katolska kyrkans inrättningar, och de som firar dagen firar ett av den katolska kyrkans bud. – Präst Brady, i ett tal, refererat i Elizabeths, N.J. “Nyheter,” 18 mars 1903.

Den katolska kyrkans myndighets märke i världen är firandet av söndagen. Detta är en tradition som inte hör hemma i Bibeln. Den uppkom i Rom, och när vi hedrar söndagens stadga, betygar vi påvedömet vår vördnad. Söndag går stick i stäv med fjärde budets enkla undervisning, som förklarar

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den. – Andra Mosebok 20:8-11.

Påvedömet säger oss exakt vad dess MÄRKE är.

Naturligtvis hävdar katolska kyrkan att ändringen [från lördag till söndag] var hennes verk. Och verket är ett MÄRKE på hennes kyrkliga makt och myndighet i religiösa frågor. – C. F. Thomas, Rådgivare åt Kardinal Gibbons.

Söndag är vårt MÄRKE på myndighet.... Kyrkan står över Bibeln, och denna överflyttning av firande av sabbaten bevisar detta faktum. – Catholic Record, 1 september 1923 (Ontario).

Med sina egna ord, säger de oss att firande av söndagen är vilddjurets märke. Kom ihåg att Satan, djävulen, gav katolska kyrkan dess makt och stor myndighet i världen. Eftersom påvedömet lyder djävulen, är det djävulen som vill att världen skall bryta Guds sabbatsbud och tillbe påvedömet på söndagen. Uppenbarelseboken 13 och nutidshistorian säger oss att någon gång i framtiden, kommer jesuiterna att underblåsa ett till terroristangrepp eller skapa någon annan kris, och i dess efterdyningar kommer de att kunna instifta sin planerade önskan – en nationell söndagslag. De har använt katastroferna i Waco, Oklahoma City, och World Trade Center för att undergräva värdefulla konstitutionella fri- och rättigheter i Amerika. Dessa tre händelser planerades alla för att betinga amerikaner till att avstå från sina blodköpta friheter. Detta är en framträdande tendens som inte kommer att upphöra förrän söndagslagar godkänns i detta land, och sedan över hela världen. Dessa lagar kommer att resultera i blodiga förföljelser precis som under de mörka tidsåldrarna. Det kommer en dag mycket snart att bara finnas två grupper i hela världen. På ena sidan kommer huvuddelen av mänskligheten att finnas uppradade med Vatikanens jesuiter i direkt uppror mot universums Gud. Den andra gruppen kommer att vara en mycket mindre grupp bestående av dem som älskar Gud och följer alla Hans budord. Den stora skiljelinjen kommer att gå över de tio budorden, i synnerhet fjärde budet, sabbatsbudet. Vilken sida kommer att du finnas på? Kommer att du omfatta påvedömets slutliga mål, firandet av söndagen, eller kommer att du omfatta det stora tecknet på Guds makt att skapa och att återlösa – sjundedags sabbat? Söndagens firande, hyllningen till Vatikanens påve och jesuiter, kommer att leda Amerika och sedan världen till ödeläggelse och fördärv; då däremot sabbatens firande, som representerar total underkastelse under Guds bud kommer att leda till evigt liv med Herren Jesus Kristus.

Den som tillber vilddjuret [katolsk kyrkan] och dess bild och tar dess märke [söndagens firande] på sin panna eller sinhand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eldoch svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. – Uppenbarelseboken 14:9, 10.