INGA FLER TÅRAR

www.lightspira.com

Solveig Hasselqvist-Ax

14

Jag är mamma till Lasse, och det är jag fortfa-rande, trots att han inte längre finns ibland oss. När någon frågar mig: ”hur många barn har du”? svarar jag alltid: “Jag har två söner, men min yngste gick bort i mars 2000”. Min kärlek till Lasse har inte förändrats bara för att han inte lever här hos oss längre.

Med den här boken har jag en stark önskan, som jag också delar med Lasse, att förmedla att det finns ingen död, livet fortsätter i en annan dimension.

“Om vi verkligen älskar någon kan varken döden eller tiden förändra det.

Det finns ingenting själviskt över sann kärlek. När människor dör är det den här kärleken som finns kvar och

lever vidare i anden.

Kärlek är svaret på de flesta frågor om andekommunikation. När det finns ett äkta band av kärlek mellan människor

kan inte ens döden skilja dem åt; sann kärlek mellan människor tillåter dem att tränga in i varan-

dras väsen och gör det möjligt för den avlidna att prägla in budskap i de efterlevande.

Även om sorgen kan göra att det känns som om bandet har kapats, lyser kärleken fram igen

när molnen har skingrats tillräckligt mycket”.

Gordon Smith

Inledning

15

Det är länge sedan jag fick veta av Lasse att han ville hjälpa mig att skriva en bok, en bok som skulle vara viktig för många att ta del av. När jag hörde det första gången, så tänkte jag: “Vad kan jag skriva om som kan vara intressant för andra att ta del av”?

Jag frågade Lasse: “Vem är du som ande som åtar dig det här uppdraget? Var kommer du ifrån? Kanske en märklig fråga från din Mamma, men du är ju så mycket mer än min son”.

Han svarade: “Jag har gått igenom många inkarnationer och levt både som skriftlärd och sökare, inte bara i er värld, utan på många håll i universum. Jag valde livet som din son eftersom det redan då var inplanerat att du och jag skulle nå ut till många människor med vägledning och stöd. Det är så många människor som lider under rädsla och tvivel. Det vill jag råda bot på”.

Efter samtliga mina besök hos Sofia, ett medium som kanaliserade Lasse innan jag själv utveck-lade min förmåga att kommunicera med honom, har jag suttit vid min dator och med hörlurar lyssnat ord för ord på de band som hon spe-lade in vid mina besök. Allt har skrivits ner och jag undrade varför jag lägger ner allt detta arbete. Jag hade ju möjlighet att bara lyssna på banden. Nu förstod jag meningen. Jag har också märkt att allt som jag har noterat i mina dagböcker har kommit till väl användning. Jag skulle aldrig ha kommit ihåg så mycket av det som jag upplevde under året efter Lasses bort-gång eftersom så mycket har raderats ut på

16

grund av den smärta som min förlust medförde.

Så här säger Lasse:

Det är många som sörjer och har svårt att finna meningen med livet efter att ha förlorat nära och kära. Men du och jag kommer att hjälpa dem vidare i livet med hjälp av innehållet i denna bok. Jag är så glad att du äntligen har fått insikt i vad detta som ska komma ut har för mening. Du vet själv hur mycket det hjälpte dig att få vetskap om att livet inte tar slut, utan döden är en övergång.

Kommer du ihåg Mamma vad ont det gjorde och hur sorgen slet i hela din kropp. Det var en fysisk smärta som gick ovanpå allt annat. Du märkte också att den kom i vågor eftersom man måste få vila emel-lan, annars orkar man inte. Man kan inte smita från sorgen, gör man det så sätter sig sorgen som otäcka sår i själen och som sedan leder till smärta i den fysiska kroppen. Ta emot de känslor som sorgen sänder och gör dem till dina helt och hållet. Sorgen blir så små-ningom förvandlad till en mollton som stannar kvar och ger sig till känna då och då.

Tänk också så här - sorgen har vi därför att vi älskar så mycket. Det kanske låter konstigt, men på något sätt står sorgens smärta i direkt proportion till hur mycket vi har älskat. Älskat förresten, vi slutar inte att älska en person som går över till andra sidan, kärleken finns kvar för alltid. Håll fast i detta och se att det hjälper er att genomlida sorgen.

Det finns enbart en tunn slöja mellan oss i ande-världen och er i den dimension ni lever. Tänk på att

17

det är så och att vi är hos er och ser till att ni har det bra. Jag önskar att ni alla förstår hur viktigt det är att känna att livet fortsätter, men i en annan form. Den insikten är så viktig för oss alla, för utan den kan inte livet upplevas som det förtjänar.

Människor bär på så mycket rädslor och det handlar till stor del om rädslan för att man tror att allt ska ta slut en dag. Det gör det på ett sätt, men inte såsom ni tror. Det finns en värld och den är så vacker och frid-full. Ni ska veta att den dagen ni går över till denna dimension, så väntar era nära och kära för att ta emot er. Glädjen är lika stor som när ett litet barn föds till världen. Det kanske låter konstigt, men det är så. Tänk om alla kunde förstå detta fenomen, vad livet skulle kunna njutas mycket mer.

Dagen efter min övergång frågade du mig om jag var vid din sida och det du då upplevde var en inten-siv värme som spred sig i hela din kropp. Det var då du förstod att jag inte var så långt borta. Visst för-stod jag hur ont det gjorde i dig, men jag visste att en dag skulle du kunna förstå vad som är livet och dess mening och storhet.

Jag känner vad du just nu tänker, “det här är ju något som de flesta redan vet”. Mamma det är inte så! Du har kommit långt i dina insikter och det är på grund av min transformation. Det är viktigt att du förstår att det finns så mycket att lära ut, och det gör du och kommer att fortsätta med. Du bär ljuset högt Mamma.

Boken kommer också att hjälpa många som har en stark rädsla för vad som händer efter döden. Du vet att jag finns i din närhet och viskar i ditt öra när tvivel

18

och tvekan uppstår. Nu fortsätter vi mamma, helst en stund varje dag.

Jag beslutade mig också för att vara personlig och våga lämna ut så mycket av mig själv och de budskap som jag har fått efterhand. Jag har själv upptäckt att de böcker som jag läser och som är personliga, berör mig på ett mycket djupare plan.

Jag frågade Lasse vad boken ska ha för titel. Första gången jag ställde den frågan, blev svaret: “Det får du veta i sinom tid”. När jag under en av mina shamankurser satt i en vacker björkallé och mediterade ställde jag på nytt frågan. Då kom svaret: “Inga fler tårar”.

Jag hade nu Lasses stärkande och inspirerande budskap, titel och bild för bokomslaget. Det gav mig den grund som behövdes för att sätta igång på allvar. Jag började skriva och det var inte frågan om att skriva när det blev tid över. Jag längtade i varje stund efter att få sätta mig ner och skriva.

En dag när jag höll på med manuskriptet, frå-gade mitt barnbarn, Jacob: “Vad gör du Farmor”? Jag berättade för honom att det kanske kan bli en bok som handlar om Lasses och mina kon-takter. “Men Farmor, inte kan väl någon annan vara intresserad av det”! blev kommentaren. Jag berättade då för honom att många människor är rädda för döden och kan känna sig tröstade av det Lasse har att berätta.