Hur Kvinnor framställs inom litteratur om...
Transcript of Hur Kvinnor framställs inom litteratur om...
Hur Kvinnor framställs inom litteratur om
læstadianismen
En historiografisk studie om Læstadianismen med genusteoretisk koppling
Joel Roos
1
Innehållsförteckning
1. Inledning 2
1.1. Syfte och frågeställningar 2
1.2. Bakgrund 3
1.2.1. Historiografi 4
1.3. Avgränsning 6
2. Litteraturöversikt 7
2.1. Kunskapsbidrag 9
3. Teoretiskt ramverk 10
3.1. Genusteori 10
3.1.1. Scotts genusanalysmodell 12
4. Metod 14
4.1. Design 14
4.2. Källmaterial 14
4.2.1. Laestadianismen 15
4.3. Kvalitativ innehållsanalys 15
4.3.1. Genomförande 16
5. Undersökning och analys 18
5.1. Dahlbäck 18
5.1.1. Teoretisk analys 19
5.2. Brännström 22
5.2.1. Teoretisk analys 23
5.3. Larsson 24
5.3.1. Teoretisk analys 26
6. Sammanfattande diskussion 29
7. Slutsats 33
7.1. Förslag till vidare forskning 34
Källförteckning 35
2
1. Inledning
Norrländskt kyrkoliv är på varierande vis präglat av annan historisk bakgrund än övriga delar
av Sveriges historia. I Norrland finns en bakgrund som innefattar utbredd sed kring nöddop,
flera religiösa småbyar samt flertalet speciella religiösa rörelser. På temat om det norrländska
kyrkolivet framkommer det att kyrkan haft stor roll. Däremot är forskningen inom området snäv
och i skolans historieböcker utelämnas mycket viktig kunskap vilket indikerar att det finns ett
behov av att fördjupa sig inom ämnesområdet. Behovet finns för att vidare studera samt
analysera hur tidigare forskning behandlat det norrländska kyrkolivet som ett historiskt tema.
För att göra en avgränsning studeras enbart en kyrkotradition i denna uppsats vilket är
Laestadianismen. Väckelserörelsen inom den lutherska kyrkan avses studeras i relation till hur
den framställs i ett urval av litteratur. Kunskapsbidraget av detta arbete avser bidra till att genom
en historiografisk metod beskriva hur olika författare skildrar Laestadianismen vilket kan ligga
till grund för skapandet av ny kunskap då olika författare lägger fokus på olika händelser,
fenomen o.d. Då Professor Jan Samuelsson, inom humaniora och samhällsvetenskap, menar att
”centrala aspekter” av den svenska kyrkohistorien speglar specifika perspektivval, med ”blinda
fläckar” och kunskapsluckor som följd”1, avser detta arbete att skapa underlag för vidare
diskussion om Laestadianismens utveckling utifrån ett genusteoretiskt perspektiv. Detta genom
att låta läsaren se hur olika författare beskrivit Laestadius liv och utveckling. Genom att ta med
information som annars inte fästs vikt vid2 samt synliggöra specifika delar som olika historiker
valt att beskriva annorlunda, avses en bredare förståelse för historien nås. Arbetet avser således
inte söka den rätta tolkningen av Laestadianismen som en del av den norrländska kyrkohistorien
eller porträttera en absolut sanning, utan snarare utöka förståelsen för hur familjekonstellationer
och kvinnans roll inom Laestadianismen skildras.
1.1. Syfte och frågeställningar
Arbetet avser studera hur Laestadianismen framställs genom att analysera på vilket sätt
väckelserörelsen skildras av olika författare ur ett historiografiskt perspektiv. Studien syftar
även besvara följande huvudfråga med tillhörande subfrågeställningar:
● På vilka sätt framställs Læstadianismen?
1Samuelsson (2014) s.7 2Som genus, men även i relation till geografiska faktorer. För att studera hur en väckelserörelse framställs under olika tidsramar kan
geografiska faktorer som region spela roll, då detta ger en inblick i vardag såväl som tillvaro.
3
o I relation till genusteori, hur framställs kvinnans position och roll inom
Læstadianismen?
o I relation till genusteori, vad framkommer som typiskt för de olika tiderna då
böckerna skrivits med koppling till Læstadianismen?
1.2. Bakgrund
Laestadianismen som grundades av Lars Levi Laestadius på mitten av 1800-talet stack ut på så
sätt att den hade en puritansk stram hållning där exempelvis förtäring av alkohol var förbjudet,
något som framställs som en reaktion mot det utbredda alkoholmissbruket som rådde i regionen
på den tiden.3 Laestadianismen förespråkade och kom på ett radikalt sätt att enligt forskare inta
en mer sekteristisk hållning snarare än kyrklig.4 Laestadianismen är namngiven av dess
grundare Lars Levi Laestadius som påbörjade sin bana som präst vid Karesuando och Pajala
församling. Laestadianismen karaktäriseras som en väckelserörelse då Laestadius tidigt
inriktade sig på att predika kring botgöring vilket snabbt blev till en väckelse i norra Sverige.
Laestadius formella skolning skedde vid det teologiska seminariet i Uppsala och han
prästvigdes 1825 för att tjänstgöra som pastor i Karesuando.5 Då denna region till stor del var
finsktalande var en av Laestadius initiala motgångar att lära sig överbrygga språkliga gränser.6
Vidare motgångar drabbade Laestadius då han under slutet på 1930-talet blev svårt sjuk samt
hanterade familjerelaterade olycksfall. Han avlade dock pastoralexamen och hänvisade till
Crapula mundi (världens rus) vid sin examenstes där det framgick att han förespråkade ett
strängare synsätt på religion och människans syndiga sätt att leva. Efter att pastoralexamen var
fullgjord fick han i uppdrag att resa runt till de olika församlingarna i det som då kallades för
lappmarkerna vilket ledde till att han fick träffa en rad olika människor, bland annat en
samekvinna vid namn Maria som kom att påverka honom kraftigt. Laestadius tog upp henne i
en skrift vid namn “En ropande röst” och hennes berättelser präglade hans senare predikningar
och inställning till kristen tro. Efter att han rest runt i lappmarkerna kom han åter till Karesuando
där han med ny energi kom att predika kring farorna med alkohol som var ett upphov till stora
problem i området.7
3Lundmark (1985) s.99 4Lundmark (1985) s.80-81 5 Boreman (1954) s.11-13 6 Larsson (2007) s.35 7 Laestadius (1979) s.32-34
4
I predikningarna gav han vidare uttryck för att delar av kristendomen hade blivit förslappad och
slentrianmässig och talade för att en skärpning var i sin ordning. Metoden han använde var att
ifrågasätta hur det skulle gå för de som syndats själar och förespråkade på så vis att åhörarna
skulle känna en djup ånger inför sina missgärningar. Genom att tala till församlingen och få
dem alla att inse att de var guds barn, genom att ta upp vardagliga situationer sökte han att finna
en samhörighet med sina åhörare. Strängheten i predikningarna gjorde att de uppfattades mer
som befallningar än evangelium och då församlingen sjunkit ned så pass djupt i sin egen skuld
och ångest erbjöd han frälsning genom att påtala hur de skulle leva. Laestadius stränga sätt att
predika ledde under 1840-talet till att en stor skara människor lyssnade till det han hade att säga
och ur detta föddes senare laestadianismen.8
Laestadianismen definieras som en inomkyrklig väckelserörelse med rötterna i den lutherska
delen av kristendomen. Det som särskiljer laestadianismen från andra inriktningar är det så
kallade predikantämbetet som tydliggör att predikanterna är de som inom rörelsen har en
särskild upphöjd position där de håller i bönemöten. Inom laestadianismen är det endast män
som kan inneha predikantämbetet och urvalet till detta görs ofta långt ned i åldrarna. Vidare
spelar församlingen en viktig roll då de innehar den så kallade nyckelmakten vilket gör gällande
att de kan använda denna makt för att med en symbolisk nyckel fjättra någon vid sin skuld och
synd samt även frigöra denne. Då laestadianismen föddes i en geografisk region präglad av det
finska språket så intar liikutuksia eller översatt till svenska rörelser en central del i tron som
betyder att dramatiska yttringar av glädje och sorg under predikan var ett vanligt inslag.
Laestadianerna ansåg sig ge uttryck för den sanna kristna tron i relation till de “munkristna”
som Laestadius tidigt kritiserade för sin slentrianmässiga “döda tro”. Forskning belyser även
att nykterism starkt präglade den laestadianska rörelsen.9
1.2.1. Historiografi
Inom historiografin, som ett brett begrepp, finns vanligen tre definitioner som används i studier
som rör historia. Den första definitionen har koppling till studier som härleder till den historia
som rör historiebeskrivning. Vid användning av denna definition skall begreppet betraktas som
en inriktning för studien som är centrerad på hur den historiska diskursen formats med tid och
8 Riksarkivet (2014) 9 Carlsson (1979) s.22ff; Burke (1983); Absolutism beskriver det envälde där ett statsskick styr hur den offentliga makten utövas, dvs. av en envåldshärskare med absolut makt. En sådan regent har möjlighet att bestämma över de som styr samhällets, denne är ej bunden av lagar som
bestämts av andra. Det förekommet ej maktdelning.
5
till följd av olika tillfällen. Den andra definitionen har koppling till en slags granskning av
studier på metanivå gällande hur historiebeskrivning presenteras. Vid användning av denna
definition är ett mål att kritiskt granska och diskutera hur historiebeskrivning presenteras. Här
kan det således handla om att diskutera hur historiografiska framställningar används för att
antingen strategisk positionera ett valt studietema, och/eller vetenskapligt legitimera det. Den
tredje definitionen kan användas som historievetenskap (dvs. dess disciplin i historisk
forskning).10 I detta arbete används däremot bara den första definitionen då arbetet avser att
synliggöra det historiska arbete som gjorts kring laestadianismen samt belysa den ur ett
genusperspektiv för att ge läsaren ytterligare synsätt att tolka historien samt skapa ny kunskap.
Då den första definitionen har koppling till historiebeskrivningens historia använder
historiografiska studier detta begrepp vid analys av faktorer som utmärker
historiebeskrivningen under en viss tidsram så som de primära aktörer som varit aktiva, vilken
diskurs som styrt (dvs. det som tagits upp i beskrivningarna som viktigt) samt under vilka
antaganden samt villkor. I That Noble Dream. The ”Objectivity Question” and the American
Historical Profession från år 1988, som är ett historiografiskt arbete författat av Peter Novick
framhålls det att en sådan typ av historieskrivning ofta centrerar kring erkända biografiska
studier författade av ansedda historiker. Fördelen med dessa biografiska studium är att de ger
en insikt i de normer som rått och sedermera tillåtits att definiera historien. Faran med detta
ligger i att det kan ske en förenkling av vad som kan vara komplexa historiska skeenden och att
den historiografiska ansatsen endast förstärker den bilden som förmedlats av den tidens
makthavare vilket leder till en onyanserad bild enligt Novick.11
Inom historieforskning som är av akademisk karaktär är det inte ovanligt att historiografiska
studier bygger på en uppdelning av olika perspektiv som är både interna samt externa. Ett internt
perspektiv kan användas för att studera vad som händer inom den historieforskning som gjorts
(analys av publikationer m.m.) medan det externa perspektivet kan användas för att studera hur
historieforskningens framställningar påverkats av rådande diskurser samt samhälleliga
strömningar.12 Då historiografiska studier avser nyansera befintlig forskning och uppmana till
diskussion är det av vikt att de interna och externa perspektiven kan samspela med varandra,
detta då vetenskaplig akademisk forskning ofta bygger på samspel mellan rådande normer samt
10 Nyström (2015) s.33 11 Novick (1988) s.46-55 12 Nyström (2015) s.33-34
6
sociokulturella och politiska sammanhang. Det finns således en slags pluralism på perspektiv
som bör praktiseras vid användningen av den första definitionen av historiografi.13 Valet att
använda den första definitionen på detta sätt är i linje med det som Foucault menar att
historiografiska studier skall bygga på, både en upprepning samt nya infallsvinklar som bidrar
till att skapa ny förståelse och kunskap.14
Genom att anta en historiografisk design fästs som tidigare nämnts stor vikt på empiri. Kritik
kan ges metoden då den inte alltid kan sägas förmedla en narrativ bild, som kan bekräftas vara
absolut sann eller ej. Däremot går det att ifrågasätta huruvida det finns en sådan slags absolut
sann forskning eller inte. I detta krävs det att en pragmatisk syn på historia antas för att inte
förlora sig i en diskussion om representationerna är sanna eller inte. Detta kan beskrivas som
att drivandet av olika teser ges centralt utrymme inom historiografin och att ett förskjutande av
perspektiv behövs. Detta kan lyfta historiebeskrivningar genom att inbjuda till samtal och
dialog kring vilka synsätt som verkar mest troliga. Nya perspektiv och historieskildringar ställs
mot tidigare sådana vilket också kan bidra till att utveckla dessa och på så sätt utöka och
ifrågasätta den kunskap som tidigare tagits för givet. Vidare för att kritiskt självreflektera över
både de teoretiska perspektiv som använts som betydande underlag i arbetets analys och
diskussion har alltid historisk forskning en ideologisk prägel som färgat konstruktionen av dess
beskrivning i relation till både tid och rum. Trots att historiebruk i det professionella
akademiska fältet är någorlunda nytt finns det en medvetenhet om vilka discipliner som tidigare
styrt historieforskningen och hur vetenskapen brukats.15
1.3. Avgränsning
I detta arbete har en avgränsning gjorts till att enbart undersöka och jämföra framställningen av
en väckelserörelse och dess grundare. Læstadianismen har länge haft sina rötter i Norrland och
till följd av en bred källutgångspunkt från både forskningsarkiv, kyrkoarkiv och landsarkiv
finns en omfattande kunskap om rörelsen som en del av både norrländsk historia samt allmänt
kyrkoliv med fokus på väckelserörelser. Norrlands kyrkohistoria är i allmänhet understuderad
men det finns goda kunskaper om just laestadianismen. Till följd av den breda utgångspunkten
väljer detta arbete att snäva av området för att fokusera på Laestadianismen och hur den
framställs genom ett genusperspektiv.
13 Nyström (2015) s.33; Hemings (2011) s.162 ur Nyström (2015) s.39 14 Nyström (2015) s.34-35 15 Aronsson (2004) s.46ff
7
2. Litteraturöversikt
I denna del presenteras forskning med relevans för studiens syfte och frågeställningar. Befintlig
forskning avser utgöra ett diskussionsunderlag där studiens resultat och analys diskuteras mot
tidigare forskning för att kunna föra en nyanserad diskussion om hur litteratur om
læstadianismen framställt kvinnans roll och position. Beträffande tidigare forskning som
fokuserat på kvinnors osynlighet i historisk kontext, betonar det aktuella forskningsområdet att
lite vikt fästs vid kvinnans betydelse och insatser vilket betonar betydelsen av vidare forskning
inom området.16 Forskare menar även att kvinnans underordning ofta säkerställts via sociala
fenomen som religion eller kulturella aspekter som formats av patriarkala strukturer.17 Detta
skall vara en underliggande faktor till den bristfälliga historiska dokumentationen om kvinnor
och hur den förstärkts av dåtidens rådande strukturer och normer.18
Då dokumentationen beskrivs som bristfällig eller obefintlig framkommer det att kvinnors plats
i historien blev särskilt uppmärksammad när genusteorier började växa fram under sent 1900-
tal, där syftet var att synliggöra kvinnan.19 Enligt genusteorin har samhällets förväntningar samt
föreställningar av kön, en del i konstruktionen av det. Oavsett om det rent historiskt varit en
medveten eller omedveten process har egenskaper kopplats samman det kvinnliga och det
manliga och när något avvikit från det ”normala” passar det såldes inte in i samhällets
förväntningar vilket kunde/samt kan ge olika konsekvenser. Inte minst skapas det här en strävan
av att passa in/samt tillhöra en gemenskap vilket spär på konstruktionen av kön.20 I relation till
den process som äger rum när konstruktion av något sker, betonas här att konstruktionen i sig
sker i utveckling med den kollektiva bild som existerar inom ett visst samhälle.21
Denna bild kan som sagt utgöras av egenskaper som tillskrivs könen och blir en del av det som
formar samhället. Inte minst med koppling till vilka egenskaper som får ett högre värde än
andra. I frågan om ”svag” och ”stark” har kvinnan rent historiskt blivit tillskriven som svag,
dvs. tillhöra det svagare könet. I denna konstruktion formas samhället processvis till att bli
ojämnställt till följd av att det upprättas en makt- samt könsrelaterad ordning i samhället som
påverkar utvecklingen av samhälleliga strukturer såväl som samspelet mellan kvinnor och
16 Nationalencyklopedin,”Genushistoria”; Ingelman-Sundberg (1998) s.202; Hirdman (2003); Hinnells (2005) s.235–236; Zipernovsky
(2013) s.72 17 Zipernovsky (2013) s.73 18 Hinnells (2005) s.235–236. 19 Nationalencyklopedin,”Genushistoria”; Ingelman-Sundberg (1998) s.202; Zipernovsky (2013) s.72 20 Josefsson (2005) s.5-9 21 Josefsson (2005) s.5-9
8
män.22 Enligt genusteori är genus/kön levande och alltid under konstruktion då definitionen av
genus utvecklas i samband med att samhället utvecklas. Av denna anledning motiveras valet av
teori då detta arbete leds av en komparativ ansats av laestadianismen under olika tidsperioder.
Om genus utvecklas med tid, utgör teorin ett intressant underlag för att studera hur kvinnan
framställts i utvald empiri, detta med koppling till hennes position och roll i samhället.23 Teorin
utgör ett betydande underlag vid analys av empirisk framställning där sociokulturella aspekter
även kan kopplas samman med geografiska aspekter som kan ha påverkat konstruktionen av
genus (kvinnan), det vill säga där kvinnan underordnas och mannen dominerar.24 Genus som
social konstruktion kan därmed ”avslöja” rådande maktstrukturer som verkat i ett samhälle
under en viss tid och plats.
Det kan sägas att termerna genushistoria och kvinnohistoria är ämnen som vunnit ny mark på
senare tid inom historievetenskapen. Forskare betonar att kristendomen till viss del innebar
negativa konsekvenser för kvinnans position och roll i samhället, inte minst i relation till den
status som kvinnan en gång haft under forntiden.25 Forskning av Bertil Nilsson, om kvinnans
ståndpunkt i samhället och hur den präglades av kristendomen tas upp i boken ”Sveriges
kyrkohistoria: Missionstid och tidig medeltid. Boken tar bland annat upp kristnandeprocessen
och de första kristna kvinnorna i Sverige. Nilssons forskning utgör ett viktigt underlag just för
att synen på kvinnan genomgick en förändring när samhället kristnades, där kvinnan med tiden
och utveckling av kristendomen kontinuerligt fick mindre utrymme ”att existera”. Även i boken
”O forna tiders kvinnor” skriven av Lena Thålin-Bergman analyseras kvinnans position under
den tid då kristendomen hade stark prägel på det svenska samhället. Trots att boken har en
populärvetenskaplig inriktning är den av betydelse för den forskning som rör kvinnor, inte minst
i relation till tidig kristendom. I forskning från Egil Johansson lyfts ett fokus på kön fram i en
undersökning av kyrkolivets böcker. Kvinnans bildning studerades och det framkom att den var
minst lika viktig som mannens, inte bara enligt Luthers teori men även i praktiken. Här görs en
slutsats att bedömningen av kvinnan hänger samman med den dåtida synen på henne.26 Vidare
framkommer det att detta skifte, från en mansdominerande syn på historien till att inkludera
kvinnor kom på 60-talet då världen genomgick stora förändringar och det fanns ett intresse att
studera hela befolkningen, inte bara män. Detta gav utrymme för en historia att äga rum där
kvinnan fick ta plats och skildras i relation till viktiga historiska händelser. Dock kom
22 Johansson (2001) s.18-28 23 Hedin och Månsson (2000) s.4 24 Hedin och Månsson (2000) s.4-6 25 Nilsson (1998) s.185 26 Johansson (2011); Zipernovsky (2013) s.72-73
9
kvinnohistorien snarare att bli något som stod vid sidan av den vanliga historien istället för att
integreras med den. Detta ledde till att kvinnohistoriker mötte denna avskärmning genom att
endast fokusera på kvinnorna i historien vilket ledde till att en bristande bild av historiska
händelser skapades.27
2.1. Kunskapsbidrag
Lidström menar att bilden av det norrländska kyrkolivet, där laestadianismen har en stor del är
fragmenterad och att det därför krävs mer omfattande studier som sammanställer viktiga
kyrkliga, politiska och ekonomiska förhållanden med syfte att tillgängliggöra en helhetsbild
inom området.28 Inte minst i relation till genus. Idag finns således ett förankrat nationellt
perspektiv om svenska kyrkans historia men den är bristfällig på regionala och lokala nivåer.
Ett för starkt fokus på det nationella över regionala och lokala kan enkelt glömma viktiga
historiska skildringar.29 Vidare har religions- och/eller forskning som är kyrkohistorisk varit
centrerad på frågeställningar rörande teologiska särmärken hos olika väckelserörelser; vilka
som inspirerade och utvecklade rörelsen, vad som gav den spridning samt vilket förhållande
rörelserna hade till den etablerade kyrkan. Detta arbete bidrar till befintlig forskning genom att
nyansera diskussionen och visa hur olika författare ur olika tider beskrivit laestadianismen.
Beträffande kunskapsbidraget, studien avser inte att skapa en bild av vad som är historiskt
korrekt eller inte, utan snarare belysa de drivkrafter som lett till att vissa skildringar uppkommit
för att ny kunskap kring ämnet skall kunna skapas. I detta avses likheter och olikheter belysas
för att utöka kunskapsområdet, en ansats som beskrivs av historiografiska forskare30
27 Hirdman (1992) s.7 28 Lidström (2009); Lidström (2012) 29 Ekström (1999) s.107-110 30 Nyström (2015) s.33
10
3. Teoretiskt ramverk
I detta arbete används genusteori som primärt teoretiskt perspektiv, mer specifikt genusteori
kopplat till religionssociologi. Detta perspektiv används för att utgöra ett underlag för att
studera representationen av den historiska verkligheten, dvs. inte den “historiska verkligheten”.
Den historiska verkligheten och representationer av den kan inte jämföras då narrativen
(representationen) är retroaktivt skapade. Utifrån ett historiografiskt perspektiv erhåller båda
perspektiven relevanta inriktningar för hela uppsatsen samt metod. Huvudsakligen används
genusteori för att jämföra likheter och skillnader i framställningar av kvinnor inom litteraturen.
Genusteorin som en vetenskaplig disciplin används som analytiskt redskap för empiri.
Genusteori som en del av religionssociologi är bred och kan anses vara trubbig att använda som
teoretiskt verktyg inom ramen för en historiografisk studie beträffande laestadianismen. Dock
avser teorin användas på ett koncentrerat sätt för att belysa de likheter och skillnader som råder
under de valda tidsepokerna. Detta kan även kopplas till den speciella regionen som de uppkom
i, detta för att ge den historiografiska redogörelsen en vidgad bredd och utökad dimension. Vid
bearbetning av källmaterial och kodning tas båda perspektiven i beaktning för att bedöma om
kvinnan synliggörs i texterna eller inte och huruvida det finns sociala kontexter i texterna
kopplat till tidsandan de beskriver och den tidsanda som de skrevs i, som även kan ligga till
grund för hur kvinnor framställs i texterna eller lyser med sin frånvaro. Hur genusteori praktiskt
används i kommande analys synliggörs i användningen av Scotts analysmodell.
3.1. Genusteori
I valet att använda genusteori som ett teoretiskt perspektiv för kommande analys belyses teorins
rötter inom socialkonstruktivismen som menar att kön i relation till vad som är kvinnligt samt
manligt är något som är konstruerat. Att något blivit konstruerat handlar om att ”kvinnligt” samt
”manligt” vuxit fram genom de sociala kontexter, normer och andra strömmar som format
samhället. Samhället kan således från ett historiskt synsätt påtalas vara patriarkalt strukturerat
enligt Yvonne Hirdman. Hon belyser hur maktstrukturer är sprungna ur detta, fortsätter formas
samt får leva vidare inom skillnadsskapande av individer. Framförallt mellan män samt kvinnor
genom att tillägna dem varierade/olika egenskaper.31 Frågan om kön ur detta perspektiv avser
därmed inte biologi.32 Målet med kvinnohistorisk forskning att lyfta fram kvinnor på lika villkor
31 Hirdman (2003) s.4 32 Josefsson (2005) s.5
11
i historien var en ansats som inte fungerade, ens när den frikopplades den manligt dominerade
historien. Detta gjorde att kvinnohistorien var tvungen att anpassa sig, då den inte kan finnas
utan den manligt dominerade kontexten och att det kvinnohistoriska perspektivet således var
tvunget att innehålla både män och kvinnor.33 Det nya begreppet blev genushistoria som tog sin
bas i den sociala konstruktionen av kön och hur de samspelar med varandra. Hirdman har tagit
fram två logiker för genusteoretisk analys: 1. Dikotomin, Att män och kvinnor inte är lika, att
könen skall hållas isär och ses som motsatsparter, exempelvis som svart och vitt eller varmt och
kallt. 2. Hierarkin, En social hierarki där mannen står överst som en slags samhällsnorm och
kvinnan är underordnad mannen.34 Dikotomin är grundläggande även om de två logikerna
samspelar med varandra, men utan särhållningen av könen så kan inte sociala hierarkier skapas
där kvinnan värderas lägre än mannen.35 Hirdman menar att isärhållandet av könen gör det
möjligt för den kulturella normen att mannen skall ses som det självklara, det som kvinnan skall
jämföras med kan ta plats. Hirdman menar vidare att det ojämlika system som uppkommer till
följd av logikerna går att se på en rad olika plan i samhället och genom historien. Att systemet
tillåts vara beror på att de som går emot den sociala normen med mannen i toppen av hierarkin
straffas.36 Dessa logiker kommer att belysas i relation till hur de olika författarna framställer
sin text.
Kritik som riktats mot synsättet med dessa två logiker består i att kvinnor ses som en homogen
grupp som inte tar upp de skillnader som kan finnas mellan olika kvinnor. Med anledning av
detta har Gro Hagemanns och Klas Åmarks presenterat en tredje logik, rangordningen. Tanken
med denna tredje logik är att nyansera Hirdmans två logiker genom att presentera att inom
grupperna män och kvinnor så kan de finnas tydliga skillnader relaterat till social status, yrke
eller exempelvis ålder. Denna tredje logik gör det möjligt att vidare jämföra kvinnor med män
och göra jämförelser inom grupperna.37
Genom att applicera dessa tre logiker på det insamlade materialet från de olika författarna är
syftet att kunna göra en gedigen analys kring väsentliga skillnader författarna emellan med bas
i genusteori. Vardera logikerna presenterar olika sätt att belysa skillnader författarna emellan,
som kan syfta till att ge en heltäckande bild kring de eventuella skillnaderna som kan finnas i
33 Hirdman (1992) s.14; Hirdman (2003) s.4ff 34 Hirdman (2004) s.113-134 35 Ibid., s.117 36 Hirdman (2004) s.113-134 37 Hagemann & Åmark (2000) s.12.
12
hur författarna väljer att framställa historien. Den perioden som undersöks i denna studie är
starkt präglad av skiftet från kvinnohistoria till genushistoria vilket tydliggör varför genusteori
är av intresse som analysverktyg beträffande den historiografiska ansatsen och kunna sätta nya
glasögon på hur de olika historikerna skildrat laestadianismen. En anledning till detta är för att
beskrivningar av religiösa fenomen bör analyseras i relation till vad som influerar den (faktiska
kontexter) och hur den influeras av det egna samhället. Detta blir av särskild vikt i kommande
analys att diskutera i relation till att både jämföra samtliga tidsepoker med varandra men också
förstå deras utveckling. Det finns olika faktorer som influerar som bland annat
socioekonomiska aspekter som politiska - dessa kan antingen påverka religionen eller vice
versa.38
3.1.1. Scotts genusanalysmodell
Vid analys av resultat, används Scotts genusanalysmodell som rent praktiskt utgår från
Hirdmans logiker. Scott förklarar genus som ett fenomen inom sociala relationer som bygger
på uppfattningar om skillnader mellan kön. Vid genusanalys, enligt Scott, skall följande
faktorer tas i beaktning (vilket görs via studiens direct content analysis model):
1. En av de saker som skall tas i beaktning är huruvida det finns symboler som har kulturell
mening i texten och hur dessa representeras.39 Att leta efter motsatspar som ”svart” och
”vit” samt ”snäll” och ”elak” är exempel på motsägelsefulla representationer som utgör
någon slags symbolik. I detta arbete studeras framförallt motsatsparen: kvinna/man,
samt aktiv part/passiv part och syndare/fri från synd.
2. Vidare skall begrepp av normativ karaktär tas i beaktning, dessa som kan ge olika
tolkningar av symbolers innebörd. Ett exempel är huruvida begrepp är antingen styrande
eller begränsande i relation till vilken mening de ger symbolen. Här handlar det om att
se över vilket innehåll som åläggs symbolerna och på vilket sätt vissa begrepp används
för att styra symbolerna. Dvs. vilket värde begreppen hjälper att tillskriva symbolerna.
Inom ramen för detta arbete kommer symboler kring män och kvinnor att studeras för
att se hur dess meningar kan vara antingen styrande eller begränsande.40
3. Som ett tredje steg, som avser att kunna nå bakom anledningarna till att en viss
uppfattnings existerar, skall politik samt socioekonomiska aspekter tas i beaktning m.m.
38 Furseth och Repstad (2005) s.52-54 39 Scott (2004) s.98; Om de är motsägelsefulla eller inte. 40 Scott (2004) s.98
13
Detta för att de blir en viktig del i den sociala konstruktion som skapas. Genus
konstrueras i samhällen, som en del i allt som kan påverka dess uppfattning. Detta arbete
studerar hur män samt kvinnor framställs inom ramen för den norrländska landsbygden
vid början av 1900-talet kopplat till framväxten av den laestadianska väckelserörelsens
start. I detta framträder hur olika författare valt att belysa och beskriva personer utifrån
rådande stereotypiska könsbilder som var gällande för den tidens sociala konstruktioner.
Samtliga tre faktorer inom denna analysmodell är sammanvävda vilket betyder att de inte
kan stå för sig själva, utan måste analyseras ihop. Användningen av denna analysmodell
avser tydliggöra och mer specifikt beskriva tankeeffekten av genus i sociokulturella
sammanhang samt förhållanden. Syftet i detta arbete är att belysa rådande maktförhållande
då grundtanken är att fördelningen av makt kan synliggöras genom genus. Genom att
använda ovan faktorer kan en bättre förståelse av makt nås.41
41 Scott (2004) s.98
14
4. Metod
Studien är av historiografisk karaktär och använder en kvalitativ innehållsanalys för att bearbeta
empiriskt material utifrån ett deduktivt tillvägagångssätt. Det teoretiska ramverk som används
är genusteori.
4.1.Design
Historiografi kan anses vara ett relevant redskap för att studera inomvetenskapliga fenomen just
för att den är konstruktivistisk i sin grund,42 där den egentligen inte handlar om att textuellt
representera historiens verklighet då verkligheten och representationen är två skilda delar som
inte kan jämföras. Den historiska verkligheten följer inte ett narrativ, utan narrativet är skapat
då historikern ger sin representation av den. Ett problem med ett för snävt fokus på narrativ och
framställningen av historia som representationer ligger i den epistemiska delen av
historiografin.43 Vikten här bör ligga på att förmedla påståenden och generella argument som
ej behöver vara i formen av ett narrativ då detta gör att historiografin inte behöver försvara sig
mot om en tes eller argument är absolut sant. Inom ramen för detta behöver endast evidens för
och emot aktuellt argument presenteras. Då studien syftar bidra med ny kunskap inom området
är studiedesignen välmotiverad för att den istället för att leta efter absoluta sanningar i historien
tar upp olika ståndpunkter från olika författare vilket manar till diskussion och eftertanke som
i sin tur kan konstruera ny kunskap utifrån den verklighet som varit.44 Detta genom att nyansera
befintlig historieforskning med nytt innehåll som kan bidra med att ett visst tema gestaltas på
ett nytt sätt.45
4.2.Källmaterial
Inom detta arbete görs ett urval av litteratur för att passa studiens historiografiska utformning.
Då studien avser undersöka väckelserörelsen laestadianismen, har tre historiska böcker och
författare valts ut under ett tidsspann av cirka 50 år. Inget av det valda källmaterialet
representerar primärkällor utan enbart sekundära källor. Beträffande genus så kan det studeras
på både primära (som i bland annat kyrkoarkiv) samt sekundära källor, vilka används i denna
42Kuukanen (2015) s.16ff 43Kuukanen (2015) s16ff 44Kuukanen (2015) s.16ff 45Aronsson (2004) s.37
15
studie.46 Manuella sökningar har gjorts på Stockholms stadsbibliotek och via Google Scholar
med sökord: laestadianismen, samers historia, norrländskt kyrkoliv, väckelserörelse.
4.2.1. Laestadianismen
Som ett första urval inom laestadianismen bearbetades ”Den gamla och den nya människan i
Lars Levi Laestadius teologi” skriven av Gustaf Dahlbäck år 1950. I boken redogörs det för
grunderna inom laestadianismen samt hur tron differentierar sig från andra typer av kristen tro
genom ett fokus på liv, död samt synden. Boken ger en bred bild av laestadianismen och dess
grundläggande tro.
Som ett andra urval inom laestadianismen bearbetades valdes ”Den laestadianska
själavårdstraditionen i Sverige under 1800-talet” av Olaus Brännström 1962. Boken bygger på
avhandlingen ”Den laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800-talet”. Här följs
Lars Levi Laestadius och hans liv med detaljerade tankar om väckelserörelsen och vad den
stod/står för.
Som ett tredje urval inom laestadianismen bearbetades ”Lars Levi Laestadius : hans liv och
verk & den laestadianska väckelsen” av Bengt Larsson 1999 där Lars Levi Laestadius belyses
som den mest betydelsefulla gestalten i Norrlands kyrkliga historia. Larsson belyser
väckelserörelsen som kraftfull, och introducerar huvudpersonen och folkväckaren Laestadius
på ett detaljerat sätt beträffande hans drivkrafter och tro.
4.3.Kvalitativ innehållsanalys
För att uppfylla studiens syfte bearbetas det empiriska materialet via en kvalitativ
innehållsanalys. Analysmodellen följer en direct content analysis,47 som vid varje steg tar Scott
genusteori i beaktning. Valet att använda en innehållsanalys som modell för att analysera samt
bearbeta empiriska data är bra vid studier som fokuserar på att granska systematiskt skriven
text inom en viss genre där forskaren har som syfte att identifiera likheter och skillnader.48 Det
empiriska underlaget avser presentera litteratur med relevans för syftet. Då studien är en
jämförande historiografisk litteraturstudie handlar analysen om att i slutändan göra en
framställning om hur kvinnor inom læstadianismen beskrivs och framställs i litteraturen, detta
46 Zipernovsky (2013) s.72 47 Hsiu-Fang och Shannon (2005) s.1 48 Nelson och Woods (2011) s.110
16
i relation till studiens teoretiska referensram. Då det är författarnas framställningar som jämförs
och analyseras presenteras dessa först utifrån teman som sedan analyseras med koppling till
teori. Inom directed content analysis låter den som genomför studien koda samt definiera
kategorier med koppling till teorin vilket gör att studien använder en deduktiv ansats.49
Vid användning av en innehållsanalys handlar det således om att systematiskt kunna bearbeta
samt förvandla en stor mängd text till en paketerad och kortfattad sammanfattning av
nyckelfynd. Den direkta innehållsanalysen beskrivs som en reflekterande process där
förståelsen för den egna förkunskapen är av vikt, för att inte låta den påverkar den faktiska
analysen av källmaterialet. Tillvägagångssättet för att bearbeta källmaterialet innehåller därmed
den svåra balansuppgiften att hålla ett fast grepp om sina antaganden, åsikter och personliga
övertygelser och inte låta dem omedvetet styra den faktiska analysprocessen, samtidigt som
författaren av ett arbete på ett medvetet vis måste kunna använda sin förförståelse för att
underlätta en djupare förståelse av den faktiska data som bearbetas. Upprätthållandet av en
vaksam medvetenhet om sin egen förförståelse har således varit viktigt, bland annat för att
undvika partiskhet under analys och vid framställning av resultat.50
4.3.1. Genomförande
Vid genomförandet av en direct content analysis är det av vikt att först läsa igenom varje text
ett flertal gånger för att kunna göra en egen tolkning av dess innehåll. Vid en genomläsning av
materialet görs automatiskt en tolkning av läsaren med syfte att få en förståelse för vad texten
handlar om. Den explicita tolkningen av texterna följer den historiografiska analysmodellen
som är presenterad i teori och blir därmed påverkad av studiens teoretiska ramverk i form av
att kodningen och kategoriseringen av texterna görs med beaktning till studiens teoretiska
perspektiv: Genusteori, utifrån Scott och genusteori som en del inom religionssociologi.
Analysmodellen låter däremot inte egna tolkningar påverka källtextens originalproduktion.51
Detta då bearbetad empiri först framställs efter att den bearbetats klart och sedan analyseras
mot teori för sig. För bearbetning av material (utifrån både sammanställning av empiri samt
sedan analys) har följande steg följts efter den initiala genomläsningen av samtliga texter som
utgör det empiriska underlaget: (i) Ta forskningsfrågor i beaktning, (ii) göra ett noga urval av
källmaterial, (iii) definiera kategorier utifrån teori, (iii) påbörja kodning och läsa material en
49 Hsiu-Fang och Shannon (2005) s. 1279 50Erlingsson och Brysiewicz (2017) s.94ff 51 Nelson och Woods (2011) s.110
17
gång till, (v) Formulera forskningsfrågor, (vi) analysera presentationen som kodning medfört
i respektive kategori, (vii) Diskutera studiens trovärdighet.52
52 Hsiu-Fang och Shannon (2005) s. 1277-1288
18
5. Undersökning och analys
I denna del presenteras bearbetad empiri utifrån tre litterära verk. Strukturen för detta kapitel
följer varje enskild författare och dess framställning av väckelserörelsen, Laestadius och
familjelivet. Efter varje bok följer ett analyskapitel där empiriskt underlag analyseras mot teori.
Denna del avslutas med kort sammanfattning.
5.1.Dahlbäck
Författaren Gustaf Dahlbäcks skildring av laestadianismen i boken Den gamla och den nya
människan i Lars Levi Læstadius teologi, publicerad 1950 tar sin början med ett kort
introduktionskapitel där Laestadius tidiga liv summeras. Inom ramen för denna introduktion tar
Dahlbäck upp Laestadius familjeliv som beskrivs som ansträngt på grund av faderns
alkoholmissbruk och de fattiga förhållanden som rådde inom familjen. Dahlbäck tar upp att
modern led till följd av fadern men att hon genomled detta med en värdighet som Dahlbäck
menar kan ligga till grund för Laestadius senare tankar kring försoning.53 Summeringen
fortsätter att ta upp de tre kriserna som Laestadius genomgick vilket i slutändan ledde till att
han genom samekvinnan Maria nådde en uppenbarelse kring den väckelse som var nödvändig
för att väcka liv i den döda svenska kyrkan och låta den kristna tron inta en mer sann riktning.
Dahlbäck låter samekvinnan i relation till Laestadius inta en tydlig roll beträffande den
påverkan som hon hade på den trosinriktning som Laestadius senare predikade om, då hon
beskrivs som det mänskliga instrument som blev avgörande till att Laestadius väckelse började
på allvar. Förutom denna betydelsefulla roll så nämner inte Dahlbäck några bakomliggande
faktorer kring vem hon egentligen var så som hennes riktiga namn, eller var hon kom ifrån eller
var hon sedan tog vägen.
Dahlbäck går vidare med att beskriva den gudsbilden som präglade Laestadius tankegång.
Dahlbäck menar att Laestadius såg på relationen mellan den enskilde människan och gud som
en slags familjerelation där gud står som den allsmäktiga fadern och hans önskan är att bli
älskad av sina barn och att deras syndiga leverne är något som skapar honom sorg.54 Synden
kommer från att människan i fallet miste den moraliska likheten med gud, den moraliska
passionen som ersattes med en nedrig passion som drev fram synd. Dahlbäck beskriver hur
53 Dahlbäck (1950) s.4 54 Dahlbäck (1950) s.13-14
19
Laestadius tar en vetenskaplig och samtidigt filosofisk inriktning kring de faktorer som styr
människor i sitt agerande beträffande synd och sitt förhållande till gud. Kroppen och dess organ
ger förklaring till den vetenskapliga delen av människans agerande medan själen kommer till
att representera den filosofiska delen. Organen i sig har nedärvda egenskaper som styr
människan i samråd med själen där det är människans uppgift gentemot gud att stå emot de
nedriga impulserna.55 Dahlbäck behandlar avslutningsvis arvsynden och menar att synden
smittar rent biologiskt. Dahlbäck nämner att synden smittar via säden men att det är via modern
som synden övergår till barnet. I detta ger Dahlbäck särskilt vikt åt just moderns roll kring
överförandet av synd.56 Dahlbäck menar att var människa bär det juridiska ansvaret för synd,
men att det finns ett moraliskt ansvar som härstammar från Adam och Eva där det är Adam som
bär ansvaret för att ha fört vidare det syndiga anlaget.
5.1.1. Teoretisk analys
I öppningskapitlet är det värt att notera att Laestadius moder tilldelas mer beskrivande utrymme
än fadern. Enligt logikerna så är det en tydlig dikotomi där föräldrarna beskrivs som varandras
motsatser. I Dahlbäcks skildring syns dikotomin mellan föräldrar endast på ett personligt plan
där fadern beskrivs som alkoholist och modern som en varm och trygg punkt i hemmet. Det är
av intresse att notera att den dikotomi som beskrivs av Hirdman främst riktar in sig på de sociala
konstruktionerna av kön i samhället där mannen ses som normen, vilket bör leda till att denne
åtnjuter mer berättarutrymme, dock ej i denna skrift. Dikotomin som beskrivs i början av
Dahlbäcks skildring faller således inte in direkt på Hirdmans första logik och den förstärker inte
heller genuskontraktet. Den tydliga dikotomin är dock intressant att betrakta i relation till Scotts
genusanalysmodell och den vikt som där läggs i hur symboler uppkommer och tolkas. Det går
att tolka det som att Dahlbäck ger föräldrarna tydliga symboliska värden där fadern står för det
negativa och modern det martyrlika goda. Beträffande den andra logiken, hierarki ger
Dahlbäcks beskrivning ingen direkt skillnad i hierarki förutom en rent fysisk där fadern står
som angripare och modern som undergiven genom att hon ”bär sitt kors med tålamod”.57 Just
denna fysiska överlägsenhet och att Laestadius moder finner sig i situationen ger dock uttryck
för det Hirdman beskriver kring kvinnors plats i genusordningen.58 Att modern väljer att stanna
kvar med fadern ger vidare en inblick i rådande sociala konstruktioner för tiden där det kan ses
55 Dahlbäck (1950) s.27-29 56 Dahlbäck (1950) s.62 57 Dahlbäck (1950) s.4 58 Hirdman (2004) s.113-134
20
som vanligt för en kvinna att stanna kvar i en våldsam och disharmonisk relation. Denna
skildring av moderns enskilda personlighet kan på så sätt ses som en generell mall av de sociala
konstruktioner som var rådande för tiden som skildrades.
Enligt Scotts genusanalysmodell är tolkningen av symbolerna (föräldrarna) av vikt, där typiskt
mannen tillfästs ett högre värde och på så sätt ofta kan överskugga den andra parten. I Dahlbäcks
skildring råder snarare motsatsen, att modern tillfästs större värde och överskuggar mannen.
Detta i sig är av intresse då Scott menar att texten som är skriven bör tolkas mot rådande
samhällsnormer relevanta till både den tidsanda som beskrivs och då texten är skriven.
Dahlbäcks skildring är från 1950-talet, en tid då skillnader mellan könen och uppdelning i
hierarkiska strukturer får anses ha varit tydligare än i nutid. Trots detta ger Dahlbäcks skildring
till en början inte det starka uttryck som kanske kunde ha väntats beträffande skillnader mellan
just män och kvinnor. Vad gäller den sista logiken så ger Dahlbäcks beskrivning inget utrymme
för en rangordning då varken modern eller fadern beskrivs närmare i relation till yrke eller
social status. Det enda som framkommer är att de båda var fattiga. Beträffande rangordning kan
det dock tolkas som att Laestadius mor tilldelas en högre rang inom familjeenheten då hon i
relation till fadern beskrivs som den lidande parten, men att hon bar detta lidande med en slags
värdighet. Här görs således inte skillnad på status inom familjen via yrke, kön eller ålder, utan
begreppet värdighet. Just denna värdighet lyfter modern över fadern då skildringen av hans våld
och usla lynne utesluter en värdighet. Denna analys och beskrivande jämförelse görs möjlig
genom den tredje logiken där moralitet och värdighet blir den definierande faktorn då
beskrivelsen som ges av Dahlbäck inte tillåter att jämförelser sker på ett hierarkiskt plan.
Samekvinnan Marias representation i Dahlbäcks text faller i linje med de tre logikerna
framförallt den hierarkiska då hon uteslutande beskrivs i relation till Laestadius och hur hon
kom att påverka hans väckelse. Vidare ges hon i enighet med Scotts genusanalysmodell ett
symbolvärde som ”musa”, vilket står i direkt relation till Laestadius själv, vars symbol kan ses
som ”profet”. Rangordningen mellan dessa två symboler är tydlig där profeten står högre i rang
än musan, som efter att ha fullföljt sitt uppdrag försvinner ur skildringen. Enligt rangordningens
logik benämns inte någon definierande egenskap som skulle kunna komma att befästa hennes
plats, hennes gärning har i sig enligt Dahlbäcks skildring inte att göra med hennes egna tankar,
sociala status eller intellekt att göra, utan det är snarare Laestadius själv som ser något i henne
som väcker något som redan fanns inom honom själv. Maria lär således inte Laestadius något,
utan snarare påminner honom om något han redan visste eller borde ha förstått. Detta kan ses
21
som ett uttryck för de begränsningar och relation till de sociokulturellt rådande normerna som
diskuteras av Scott.59 Detta kan ställas emot de skildringar som män erhåller i Dahlbäcks bok,
exempelvis då Laestadius teologi diskuteras i relation till Zinzendorf.60 Zinzendorf, grundare
till herrnhutismen ges i Dahlbäcks skildring utrymme att stå som Laestadius jämlike, då
Laestadianismen jämförs med de teologiska tankar som framförts av Zinzendorf. I skildringen
använts ett språk som är av intresse då de olika teologernas syn på synd diskuteras. Specifikt i
de raderna som har att göra med synd används det kvinnligt pronomen då människan beskrivs
som ”henne”.
Återigen tar en kvinna plats i beskrivningen för att synliggöra likheter mellan Herrnhutismen
och Laestadianismen, denna gång i form av den väckta kvinnan Sofia Persdotters upplevelser i
Karesuando. Än en gång beskrivs en kvinnas upplevelser i förbifarten och i korta ordalag för
att ge stöd åt de båda männen som diskuteras i skildringen. Hennes plats i hierarkin beskrivs
som ett verktyg som i sin tur bekräftar de tankar som förs fram av Zinzendorf och Laestadius.
Detta kan ses som ett uttryck för tiden då Læstadianismen växte fram och att det inte fanns plats
för, eller var rimligt med kvinnliga teologiska tänkare och samtidigt ses som ett uttryck för tiden
då boken skrevs, att det även då, på 1950-talet inte fanns relevanta kvinnor att jämföra
Laestadius tankar med. Dahlbäcks skildring av Laestadius liv och drivkrafter förefaller inte
falla in i varken könsproblematik eller klassproblematik och rangordning förs inte fram på ett
tydligt sätt. Hans berättarteknik är sparsmakad kring män och kvinnor som figurerar kring
Laestadius och de beskrivs snarare endast som en homogen grupp människor som lider samma
kval inför gud. Laestadius själv i beskrivningen omfamnas dock av de tre logikerna då han
framstår som skild från alla andra som den store religiösa tänkaren, som genom sin roll står
överst i hierarkin. Avslutningsvis i relation till arvsynden beskrivs dikotomin kring att det är
både en man och en kvinna som skapar ett barn, men att det är kvinnan som är huvudaktören i
att föra vidare synden, trots att mannen rent biologiskt är delaktig via sin säd. Dahlbäck för
dock fram att det moraliska ansvaret kring synd faller på mannen då den åläggs Adam, den
första mannen. Detta kan ses som att kvinnan är en passiv spridare av synden via sin biologi,
medan Adam genom ett aktivt val tog ett moraliskt felbeslut, vilket förminskar kvinnan då hon
ses som oförmögen att fatta beslut.
59 Scott (2004) s.98 60 Dahlbäck (1950) s.87–91
22
5.2.Brännström
Författaren Olaus Brännström väljer bort att beskriva Laestadius barndom och i hans bok Den
laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800-talet: The tradition of pastoral care
in Swedish laestadianism during the nineteenth century, publicerad 1962, nämns inte de
familjeförhållanden som rådde under hans uppväxt. Brännström tar varken upp Laestadius mor
eller far. Istället tar Brännström sig sin utgångspunkt då Laestadius påbörjar sina studier till
präst. Inom ramen för detta tas hans lärare Samuel Ödman upp som en framträdande gestalt
kring Laestadius vilja att både bli präst, samt den ortodoxa trosinriktningen som kom att prägla
Laestadius syn på kristendom.61 Brännström skriver på ett stramt sätt i kronologisk ordning där
fokus läggs vid Laestadius tankar kring kristendom och de personerna i hans närhet som kom
att påverka hans trosinriktning. Begränsat fokus läggs på att beskriva de övriga intressen och
händelser som inte hade en direkt påverkan på det som skulle komma att forma den
laestadianska väckelsen. Exempel på sådana sidointressen som endast nämns kursivt är
Laestadius intresse för naturvetenskap och botanik. Beträffande aktörer som framträder i boken
är dessa i princip uteslutande män, förutom sameflickan Maria. Bakgrunden kring Maria är
stramt beskriven och det framkommer av Brännström att hon bara verkade dyka upp hos
Laestadius. Ingen information framkommer om vad som hände med henne efter hennes samtal
med Laestadius heller. Brännström är försiktig med att beskriva vilken påverkan Maria hade på
Laestadius och hans tankar kring kristendom. Det som nämns är dock att hon gjorde att
Laestadius tro på väckelserörelsen stärktes.62 Denna barsmakade representation av Maria som
i andra skildringar getts mer utrymme kan ses som en ytterligare simplifiering av kvinnans roll
i Brännströms skildring. Skildringen Brännström ger sätter tydligt strukturen för de två
förstnämnda logikerna där dikotomin är så pass tydlig att Maria inte beskrivs mer än som ett
verktyg vars enda syfte tycks vara att driva Laestadius och väckelserörelsen framåt. Brännström
nämner att hennes påverkan stärkte tro på den laestadianska väckelserörelsen, vilket kan tyckas
vara en signifikant händelse. Trots detta nämns hon endast i förbifarten. Förenklingen av hennes
person gör att hon står så pass långt ned på hierarkin att en jämförelse med Laestadius knappt
är möjlig.
Brännström skildrar Laestadius inställning till synd samt ånger och botgöring och låter detta bli
en central del kring den personen och de åsikter som Laestadius uttryckte.63 Ett centralt tema
61 Brännström (1962) s. 50-52 62 Brännström (1962) s. 92-94 63 Brännström (1962) s- 107-110
23
som Brännström tar upp i relation är moraliskt förfall till följd av en lössläppthet. Ett exempel
ur verkligheten som Brännström tar upp kring hur Laestadius såg på synd är hur synden hos en
lössläppt ung flicka både är flickans och hennes mors skuld, som de båda behöver söka
botgöring för. Brännström skriver att Laestadius ansåg att människans sanna natur är att vara
syndig och att leva rätt är att kämpa emot denna natur. Brännström benämner människan som
”hon” i sina skildringar snarare än ”denne” eller liknade och menar att strävan hos
laestadianerna var att frigöra sig från synd. Han beskriver även hur de redan väckta fick till
uppgift att omvända de som inte var väckta och att alla, oavsett kön skulle delta i denna aktivitet.
5.2.1. Teoretisk analys
I relation till de tre logikerna som används för analys ger Brännström uttryck för dikotomin
mellan män och kvinnor och detta är något som följer med i texten fortlöpande, särskilt då
kvinnor inte uppmärksammas annat än i förbifarten. Ett tydligt exempel på detta är att
Laestadius moder överhuvudtaget inte omnämns i bokens början under Laestadius formativa år
medan flertalet manliga figurer nämns specifikt, så som Laestadius lärare Samuel Ödmann.64
Även den andra logiken, hierarkin är tydligt framställd i Brännströms skildring då männen i
framställningen ofta presenteras utifrån yrke eller titel medan kvinnorna presenteras utifrån
civilstånd, dvs. gift eller ogift. Detta är något som också belyser den rangordningen där kvinnor
värderas lägre än män. Det går att argumentera att just den Maria som Laestadius träffar ser en
kraftig höjning i rangordningen då hon beskrivs (dels genom namnet) som en idealiserad bild
av kvinnan och Jesus moder Maria i relation till Laestadius. Denna jämförelse medför dock
också att rangordningen med kvinnan under mannen består, då Laestadius i denna liknelse antar
rollen som Jesus. Det faktum att Maria endast beskrivs i relation till Laestadius och i enkla
ordalag som en inspirationskälla förminskar dock hennes egenvärde och är enligt Scotts
genusanalysmodell begränsade i relation till det symboliska värdet hon besitter.
I relation till hur Brännström beskriver de tankar som genomsyrar rörelsen i relation till synd,
botgöring och förlåtelse används ett språk där människan beskrivs som ”hon”. Likväl hade
människan kunnat beskrivas med termer som ”denne”, men just i relation till synd används
”hon” vilket kan medföra en slags tanke om att det är just det kvinnliga som skall förknippas
med synd. Som motsats kan tas då Brännström beskriver hur en ”rätt kristen aktivitet” skall
vara, då han istället för att benämna människan i termer av ”hon”, skriver ”genom försoningen
64 Brännström (1962) s. 50–51
24
med Gud kärleken har tänts i hans hjärta”. Då beskrivningen avser hur en kristen skall bete sig
så är således guds kärlek i ”hans” hjärta, snarare än hennes en beskrivning som är intressant då
den beskriver skillnader mellan män och kvinnor där kvinnor står för det moraliskt förkastliga
medan mannen för det rätta.65 Beträffande den rådande hierarkin och rangordningen inom
väckelserörelsen ger Brännström en beskrivning som framför att det är graden av synd snarare
än kön som avgör var i rangordningen en person hamnar. Vidare beskriver Brännström att det
var de väcktas roll att försöka skapa en medvetenhet kring det rätta sättet att leva genom att
påpeka synden hos de icke trogna. Detta arbete sköttes av både män och kvinnor. På detta sätt
kan Brännströms skildring ses som relativt neutral i relation till kön då det snarare är synd än
kön som påverkar hur kvinnor respektive män beskrivs i relation till laestadianismen. Dock
presenterar Brännströms sätt att skildra Laestadius liv och väckelserörelsens grundtankar en
bild som får ses som starkt präglad av den synen kring kvinnor som underordnade mannen som
rådde innan dess att genusteori kom att bli en mer accepterad del av historieforskningen på
slutet av 1960-talet.
5.3.Larsson
Författaren Bengt Larsson börjar sin skildring av Laestadius liv i boken Lars Levi Laestadius:
hans liv, publicerad år 1999, med att ge en kort tillbakablick på dennes uppväxtår och
familjeförhållanden i Arjeplog. Det som framträder är att Laestadius växte upp under extremt
fattiga förhållanden på landsbygden där familjen ibland hade svårt att få ihop till mat. Familjen
bestod av far, mor och en broder till Laestadius. Familjeförhållandena var sådana att fadern
arbetade medan modern skötte hushållet. Larsson fäster förhållandevis stor vikt vid modern
som Laestadius högaktade och hon beskrivs vara den som lärde Laestadius att läsa samt
uppfostrade honom till en god kristen. Det beskrivs även att modern var hängiven gud och tycks
enligt Larsson ha spelat en framträdande roll kring hans egen kristna tro. I övrigt beskrivs fadern
som sträng och med ett dåligt sinne för sprit vilket ofta ledde till att modern blev slagen i
hemmet, något som hon dock fann sig i. Larsson66 tar särskilt upp i ett stycke att Laestadius
som i en dröm kunde se syner av en kvinna som svettades blod för kristendomen. Det
specificeras inte vem denna kvinna var, men det är tydligt att detta hade stor påverkan på
Laestadius då han aldrig glömde denna bild. Larssons utgår från en kronologisk ordning där
särskilda händelser tas upp i följd. Stor detalj läggs vid att beskriva enskilda händelser där
65 Brännström (1962) s. 121 66 Larsson (1999) s.11
25
personer som figurerat i Laestadius närhet beskrivs ingående. De flesta aktörer som tas upp i
boken är av manligt kön, även om flertalet kvinnor skildras med varierande grader av djup.
Vidare skildras det hur Laestadius och hans bror uppvaktade flickor i trakten under deras
uppväxt och att denna förälskelse beskrivs som ren och oskyldig även om det fanns inslag av
sinnlighet. Brödernas romanser tog dock slut i samband med att de skulle skrivas in på
gymnasiet i Härnösand. Laestadius vidare ungdomsår och studier beskrivs av Larsson
översiktligt där Laestadius intresse för botanik tas upp och diverse resor samt studier. Vissa
män nämns vid namn som kom att påverka Laestadius, dock inga kvinnor. Larsson beskriver
vidare hur tankar kring äregirighet inom botaniken och andra tankar kring synd och begär börjar
florera i huvudet på Laestadius som analyserar dessa tankar mot kristendomens grundpelare.
Det som nämns om kvinnor är att han jämför sitt eget temperament med både fadern och modern
där han säger sig ha ärvt egenskaper från båda. Laestadius beskrivs av Larsson som något av
en flickfavorit och nämner de dygder som Laestadius önskade se hos sin framtida maka vilket
var Kristen, mild och undergiven.67 Studierna fortsatte och mot bakgrund av att Laestadius
familj i generationer varit präster så lockade detta även om botanik fortfarande var ett intresse.
Modern skall enligt Larsson ha velat att Laestadius skulle bli präst och vid hennes bortgång så
valde han att söka sig till prästyrket. Detta samband finns inte uttalat beskrivet då inget särskilt
står skrivet om moderns bortgång, dock antyder Larsson att det kan finnas ett samband.
Laestadius prästvigdes och arbetade som det på den tiden kallades, ”lappmissionär” innan han
intog rollen som kyrkoherde i Karesuando. Där lärde han sig samiska och finska, samt kom
även att gifta sig. Larsson beskriver att Laestadius till stor del fokuserade på nykterhetsrörelsen
och att tre kriser i hans liv blev vägledande för hans andliga utveckling. Den första prövningen
var att han blev svårt sjuk och trodde att han eventuellt skulle avlida. Denna prövning ledde till
att han skärpte sina predikningar och blev alltmer sträng då han ansåg att det främst var
brännvinet som var folkets förfall. Den andra krisen var att Laestadius son dog vilket han
tolkade som en förmaning från ovan om sin egen dödlighet och att han måste fokusera på sin
kyrkliga uppgift68 Den sista krisen var att Laestadius återigen blev svårt sjuk vilket fördjupade
hans fruktan för döden och sin själs frälsning. Denna fruktan för döden beskriver Larsson vara
en drivande faktor för Laestadius hängivelse åt kyrkan.
67 Larsson (1999) s.19 68 Larsson (1999) s. 47-48.
26
Laestadius träffade i sitt arbete många människor, men han skriver särskilt om mötet med en
fattig sameflicka vid namn Maria som vandrat långa vägar för att söka efter ljuset. Laestadius
beskriver mötet med denna flicka som så pass omvälvande att han säger att i hennes enfald så
kunde han se ljuset. Larsson ägnar flertalet sidor åt att beskriva vem denna Maria (hon hette
egentligen Milla) var och vad hennes bakgrund var.69
Avslutningsvis leder Larsson in på hur väckelsen börjar med nådemärkena som initierades med
en lättare jordbävning i samband med att en samekvinna blev försonad och benådad.70 Ännu än
gång beskriver Larsson hur en viktig händelse förknippas med en kvinna. Väckelserörelse tar
fart på allvar och folk från hela Norrland börjar söka sig till Laestadius predikningar som
präglas av en bokstavstrogen följning av bibeln för att inte misstolka guds ord och leda folk
bort från kristendomens sanna budskap.
5.3.1. Teoretisk analys
De aktörer som tas upp i Larssons beskrivning av Laestadius liv synliggör de tre tidigare
nämnda logikerna som tas upp i teoridelen. Det framgår inte av texten om detta är medvetet
eller omedvetet. Till att börja med sker en separation utefter kön i beskrivningarna vilket är
grundläggande för den första logiken, dvs. dikotomin. Klassiska symboler för man och kvinna
tas upp där fadern beskrivs som arbetande medan modern skötte om hemmet, vilket är i linje
med Scotts första punkt för genusanalys. Beträffande den andra logiken, hierarkin framträder
en bild som visar att männen som tas upp i boken får en djupare skildring än den minoritet utav
kvinnor som får ta plats. I relation till den sista logiken, rangordningen så beskrivs Laestadius
mor som ej arbetande, utan någon som tar hand om hemmet och barnet, en typisk könsroll,
speciellt för den perioden som beskrivs. Att modern var god och martyrlik är en symbol som
tydligt befästs av Larssons sätt att skriva, då Laestadius drömmar beskrivs och hur han ser ”en
majestätisk syn av en kvinna som tycks svettas blod för kristendomen”71. Just denna
beskrivning är inte uttryckligen en representation av Laestadius mor, men då beskrivningen av
drömmen är i direkt anslutning till beskrivningen av hans mors lidande för familjen, kan en
koppling dit göras. Än en gång träder symboliken fram kring fadern som elak och modern som
tålmodig, underordnad och förstående. Denna beskrivning av kvinnan kan ses som ett normativt
grepp kring hur en kvinna skulle vara på den tiden då Laestadius växte upp. Denna beskrivning
69 Larsson (1999) s. 58-61 70 Larsson (1999) s.65 71 Larsson (1999) s. 12
27
ger att symbolen av modern är starkt kopplad till den tidens sociokulturella normer och har
således en begränsande effekt till vad modern egentligen kan tolkas som. Enligt Scotts
genusanalysmodell blir modern i beskrivningen inte mer än någon som var underkastad den
tidens sociala normer kring vad en kvinna skulle vara. Hennes skildring är positiv i relation till
fadern och att hon tycks vara en del i de värderingar som Laestadius senare tar med sig och
väljer att grunda sin teologiska inriktning på, men beskrivningen är dock begränsad då det inte
egentligen beskriver att modern gjorde aktiva val, utan snarare fann sig i sin situation.
Aktören Maria benämns inte i relation till något särskilt yrke, men det påtalas att hon är fattig,
vilket vidare tyder på en låg social ställning. Kvinnorna i Larssons skildring beskrivs i relation
till män, så som Laestadius mor i relation till hans far, eller Maria i relation till Laestadius själv.
Beträffande Maria i relation till den tredje logiken så betonas hennes status rent faktamässigt
på ett sätt som understryker att hon är fattig och underdånig. Dock stiger hon något i
rangordningen då Larsson ger henne viss betydelse som inspirationskälla för Laestadius. Detta
i sin tur befäster den teoretiska ståndpunkten att kvinnan ej kan stå ensam, utan att hon måste
värderas i relation till mannen. Larsson fortsätter dock sin beskrivning av Maria efter det att
hon träffade Laestadius och belyser hennes senare liv. Denna skildring går emot ovan nämnda
teoretiska ståndpunkt då Larssons beskrivelse av Marias senare liv inte erhåller någon särskild
koppling till Laestadius eller andra manliga figurer. Den beskrivningen av Maria som följer
tillåter henne att stå som central punkt för berättandet där hon blir en egen aktör utan att till viss
del låta sig jämföras eller definieras av män. Som symbol är här således Maria enligt Scott inte
så begränsad som hon kunde ha varit. Hade Larsson valt att inte beskriva Marias senare liv,
hade hon varit reducerad till en enkel symbol likt Laestadius moder. Den vidare beskrivningen
av Marias liv är dock inte särskilt faktarik. Detta kan antingen ses som att det ger uttryck för
Larssons ointresse att på ett rikt sätt skildra kvinnor, eller så är det ett uttryck för den tredje
punkten i Scotts genusanalysmodell, de rådande samhällsnormer för tiden vilket har gjort att
det inte finns tillförlitlig information kring Maria, då hon enligt den tidens tankesätt inte ansågs
vara betydelsefull nog som kvinna att samla information kring.
Som kvinnlig aktör i Larssons skildring står således Maria som ensam kvinna att erhålla denna
typ av fristående skildring. Flertalet män åtnjuter däremot egna skildringar i boken, så som
professorer som starkt präglade Laestadius under sina uppväxtår eller biskopen Bergman som
kom att spela en roll i Laestadius senare liv. Kvinnor nämns i förbifarten i skildringen så som
samekvinnan som blev benådad i samband med den jordbävning som skedde, dock får hon
28
exempelvis inte någon djupare grundlig omnämning. Värt att notera är dock att i den senare
skildringen av Maria så står det att hon kommer att gifta sig med en man. Detta fokus på
civilstånd är något som i Larssons skildring är genomgående för kvinnor, men inte män, det vill
säga att kvinnor alltid representeras i relation till sitt civilstånd något som inte görs för
majoriteten av de män som tar plats i Larssons skildring. Att just betona kvinnornas relation till
männen genom att betona civilstånd kan tolkas som ett sätt att återigen bevisa kvinnans renhet,
precis som Larsson ofta väljer att lyfta fram hur kvinnorna som figurerar kring Laestadius ofta
ger uttryck för de egenskaper Laestadius själv värderar som viktiga (undergivenhet, mildhet
och tålamod).
Att kvinnorna i Larssons skildring väljer att gifta sig och på så sätt ty sig till en man lyfter fram
tankar kring moralisk renhet och frihet från synd. Något som Laestadius själv har som
grundpelare inom väckelserörelsen. Detta kan på ett omedvetet plan tolkas som att det ger en
fingervisning på hur Larsson i skuggan av den laestadianska väckelserörelser anser att kvinnor
bör agera och presentera sig själva. Dessa förväntningar som presenteras korrelerar med den
grundläggande tesen inom genusteori där kvinnan ses som separat från mannen och att mannen
tillåts utgöra den samhälleliga normen varifrån tolkning sker. Larssons skildring kan tolkas som
att en parallell samhällsstruktur inom väckelserörelsen synliggörs där skildringen tydligt låter
påskina att det är Laestadius själv som är den manliga utgångspunkten varifrån tolkning skall
ske.
Larsson beskriver med stor rikedom de olika personer som Laestadius har kontakt med under
sitt liv. Den detaljrikedom som Larsson väljer att lägga vid beskrivningen av dessa personer
kan ses som uttryck för både hur intressanta författaren anser dem vara i relation till Laestadius
och samtidigt hur de värderades utifrån rådande sociala samhällsklimat. Det är därför intressant
att se att det i huvudsak är män som beskrivs och att de männen som beskrivs får så pass
detaljrika beskrivningar. Ett tydligt exempel på detta är hur männen i Larssons skildring alltid
skrivs med både för och efternamn, något som sällan görs för kvinnorna. Detta kan ses som ett
uttryck för den hierarki som Hirdman för fram alltid råder med kvinnan i ett underläge.
29
6. Sammanfattande diskussion
I denna del görs en sammanfattande komparativ diskussion av empiri och analys mot teori. I
relation till tidigare forskning och teorier presenterade, framkommer det att samhället varit
patriarkalt strukturerat. I likhet med att kvinnan görs osynlig i det historiska bruket kan detta
tydas bero på att mannen utgör basen för både normen samt konstruktionen av kvinnan i relation
till mannen. På samma sätt som kvinnan ur ett historiskt perspektiv fått iklä sig rollen som det
avvikande görs hon sedermera underordnade även i denna studies empiriska framställning.72
Med bas i teorin kring genus och att det som kan betraktas som typiskt manligt och kvinnligt är
att anse som sprunget ur sociala kontexter samt de normer som råder inom ett samhälle står
skillnaderna mellan framställningarna av laestadianismen i Brännströms och Larssons böcker
som emellanåt tydligt. Till att börja med skiljer de olika böckerna sig åt med cirka 40 år. Denna
40 års period har sett en betydande skillnad i hur genus tas med som analys och det framgår att
Larsson skildringar skrivna 1999 framhäver kvinnans roll inom laestadianismen på ett sätt som
Brännström inte gör. Detta görs i Larssons bok genom att framhäva den roll som Laestadius
mor spelade kring att lära honom läsa och stärka hans kristna tro redan i unga år. Moderns
närvaro följer sedan med i boken som en röd tråd ända fram till hennes död. Larsson gör även
vissa indikationer på att modern spelade en roll i att Laestadius valde den teologiska banan
istället för den naturvetenskapliga.
Genusteorin framför att samhället har vissa förväntningar som hör ihop med kön. Brännströms
avsaknad av beskrivningar utav modern kan tolkas som ett uttryck för att det under den tiden
boken skrevs inte fanns några direkta förväntningar på att en kvinna skulle kunna spela en
betydelsefull roll i relation till framväxten av en väckelserörelse. Att dessa beskrivningar finns
med i Larssons bok kan ses som ett uttryck för att tiderna har förändrats och att kvinnan kommit
att få en alltmer framträdande roll inom historia. Denna bild framträder även kring de olika
författarnas sätt att framställa sameflickan Maria där Larsson ger en avsevärt större inblick i
vem hon var och hur stor hennes påverkan var kring den Laestadianska väckelsen. Även
Larsson tar upp de drömlika tillstånd som Laestadius kunde befinna sig i under sina ungdoms
år då han kunde se en vision av en kvinna som svettades blod till förmån för kristendomen. Att
detta endast tas upp i Larssons nyare bok är intressant då man kan välja att se denna
uppenbarelse som en koppling till Laestadius moder som led och svettades till förmån för sina
72 Hirdman (2003)
30
barn då hennes make slog henne. Just detta är av intresse för att det då framstår som att Larsson
via sin skildring av Laestadius liv till stor del har med modern som en inspirationskälla, medan
Brännström väljer att inte nämna henne överhuvudtaget. Brännström lägger istället vikten på
Laestadius lärare Samuel Ödmann som en huvudfigur kring hur den unge Laestadius skulle
komma att formas.73 Av intresse här är att Brännström väljer att helt negligera den inverkan
som modern haft på Laestadius, något som tas upp av både Larsson och Dahlbäck. Kopplingen
till kvinnan som en ledstjärna för Laestadius är återkommande framförallt i Larssons skildring
där han även tar med en skildring av hur Laestadius vill att hans hustru skall vara. Den
beskrivelsen av hur hustrun skall vara kan ses som talande för tiden då han vill att hon ska vara
kristen, mild och undergiven, attribut som kanske inte rimmar väl med den samtid vi nu lever
i.
Skildringen av Maria som tidigare nämnts i diskussionen anser jag vara central då det är en
kvinnlig aktör som skildras på olika sätt i samtliga böcker. Grundläggande för alla tre böcker
är dock att Maria beskrivs i relation till Laestadius själv och saknar helt en egen skildring,
förutom i Larssons bok. Larsson är den enda författaren som beskriver vad som tros ha hänt
med Maria efter det att hon hade sin kontakt med Laestadius. Larsson ger utrymme åt att
beskriva Marias fortsatta liv som enligt hans beskrivning inte påverkar varken Laestadius eller
laestadianismen. Det faktum att han väljer att viga tid åt att beskriva detta kan ses som att då
hans bok är den nyaste av de tre, så har genushistoria gått igenom en så pass stor förändring att
kvinnliga aktörer har höjts upp på den hierarkiska skalan. Detta ger då uttryck för den
rangordningen som diskuteras och gör på så sätt det möjligt att jämföra män och kvinnor på
liknande grunder.
Av intresse att diskutera är också att Brännströms skildringar och bok är utgivna i början av
1960-talet, startskottet för den förändringen av den kvinnohistoria och genushistoria som
diskuteras av Hirdman. Avsaknaden av gedigna beskrivningar av kvinnliga aktörer i
Brännströms skildringar kan ses som att under de 40 åren som gick innan Larssons bok släpptes
var fyllda av ett slags skifte inom sättet att beskriva historiska händelser med koppling till
kvinnans roll. Detta gör att genom att jämföra de två böckerna så träder en mer nyanserad bild
fram av Laestadius liv och drivkrafter vilket leder till en utökad kunskap. Sen skall det också
nämnas att båda skildringar lägger den absoluta tonvikten på att lyfta fram manliga aktörer.
73 Brännström (1962) s. 50–51
31
Detta är något som i sig kanske skall ses som oundvikligt då historikerna skildrar en period och
ett yrke som kan sägas i allra högsta grad vara mansdominerat. Detta understryker det Hirdman
framför om genushistoria och att kvinnan inte går att beskrivas utan mannen. I detta
upprätthåller båda historikerna den rådande dikotomin där kvinnan och mannen hålls åtskilda
och även hierarkin där kvinnan beskrivs som mild och undergiven. Framförallt i Larssons
skildring beskrivs samtliga kvinnor som en slags väckarklockor åt Laestadius för att han ska
vakna till och kunna utföra sina stora verk.
Av intresse att notera är att Dahlbäck som är den författare som gett sin skildring av Laestadius
innan dess att kvinnohistoria och genushistoria fått sin riktiga start (1950) är den författare som
lägger minst vikt vid att beskriva dikotomin och hierarkin som Hirdman tar upp. Laestadius
själv är egentligen den enda personen som Dahlbäck höjer över alla andra och tillåts falla in på
samtliga tre logiker. Beträffande övriga individer som tas upp i Dahlbäcks skildring råder en
slags simplifiering där de snarare beskrivs i termer som verktyg för den gärning som Laestadius
senare skall komma att göra genom upprättandet av väckelserörelsen.
Genomgången av de tre olika skildringarna av Laestadius liv och hans väckelserörelse har visat
att den manliga normen som tas upp av både Hirdman och Scott tenderar att dominera.
Förklaringar kring detta kan ses både ur det faktum att böckerna behandlar en traditionellt
manlig arena, dvs religion och att böckerna är skrivna i olika tidsåldrar som präglas av olika
normvärderingar kring genus. Tydliga kategorier har kunnat urskiljas i relation till männen och
kvinnorna där männen genomgående åtnjutit tydligare beskrivningar kring de sysslor, yrken
och maktpositioner som de håller. Värt att notera är dock att kring synen på synd och botgöring
så gör inte Laestadius någon skillnad på män och kvinnor då han menar att inför gud är alla lika
och att arbetet med att sprida budskapet är allas uppgift, man som kvinna. Det är snarare de
olika författarna som medvetet eller omedvetet väljer att göra skillnad på män och kvinnor, som
exempelvis Brännström som väljer att attribuera synd till just kvinnan.
Genomgående kan dock sägas att samtliga skildringar av Laestadius liv och den Laestadianska
väckelserörelsen trots sin förenkling av kvinnans roll till stor del lyfter fram väsentliga
kvinnliga aktörer i form av Laestadius mor, samekvinnan Maria och även samekvinnan som
kom att bli en symbol för det första nådelsemärket. Undantaget är i så fall Brännström som
tenderar att underrepresentera kvinnor i relation till de övriga författarna. Kvinnornas
representation gör att läsaren inte kan undgå att dra paralleller till Jesus moder Maria, vilket i
32
sig får anses vara intressant för en väckelserörelse som har sin utgångspunkt i protestantisk lära
där Maria inte tillfästs lika stor vikt och betydelse som i katolsk lära. Den äldsta skildringen av
laestadianismen är den som vid en snabb anblick gör minst skillnad mellan män och kvinnor.
Detta kan dock ses vara en produkt av berättarteknik då den inte gör en medveten ansats till att
inkludera kvinnan i historien så som exempelvis Larsson gör i sin skildring. Larsson tycks ge
en bredare beskrivning av de kvinnor som varit centrala i Laestadius och laestadianismens
utveckling. Detta kan attribueras till genusteorins framväxt och synen på en mer holistisk
historiebeskrivning där inte bara galjonsfiguren för en rörelse (Laestadius) tillåts att diktera
normen utan historiskt värde tillskrivs de aktörerna som också spelat en roll kring den religiösa
utformningen tillåts ta plats. Av denna anledning är det av intresse att vidare undersöka den
historiska dokumentation som finns kring de tre ovan nämnda kvinnorna som tar plats i samtliga
tre skildringar för att på så sätt utöka kunskapen kring den laestadianska rörelsens framväxt och
de drivkrafter som legat bakom den.
33
7. Slutsats
Arbetet har avsett studera hur laestadianismen framställs genom att analysera på vilket sätt
väckelserörelsen skildras ur ett historiografiskt perspektiv. I denna del besvaras arbetets
frågeställningar. Den första rör på vilka sätt laestadianismen framställs, där undersökningen
visar att laestadianismen framställs som en väckelserörelse med rötterna i den lutherska kristna
traditionen. Fokus inom väckelserörelsen ligger på synd och den botgöring som krävs att bli fri
den. Syndens förlåtelse ges av medlemmarna till varandra genom öppna erkännanden under
gudstjänsterna där församlingsmedlemmarna ber varandra om förlåtelse. Gudstjänsterna
präglas ofta av att predikanten håller långa predikningar vilket leder till att denne får en upphöjd
position. Denna grund kan finna sin förklaring i att Laestadius själv var en god talare som talade
till folket på folkets vis.
Beträffande den andra frågeställningen om hur kvinnans position och roll framställs i relation
till genusteori, framkommer det i undersökningen mot bakgrund av de tre logikerna som tas
upp i studiens teoridel, en sammantagen bild av kvinnan och laestadianismen som följer det
narrativ som genusteori sätter upp. Till att börja med är dikotomin tydlig där män och kvinnor
hålls separat. Det finns en tydlig hierarki där mannen står som centralt fokus både genom
skildringarna som de olika författarna gett samt även kring rollen inom rörelsen där den manlige
predikanten står som överst i hierarkin. Beträffande kvinnans position och roll visar materialet
att det inom rörelsen råder gemensamma förväntningar kring män och kvinnor att avhålla sig
från synd och sprida rörelsen budskap
Beträffande den sista frågeställning om hur kvinnan framställs i relation till ett genusteoretiskt
perspektiv och vad som framkommer som typiskt för de olika tidsepokerna då böckerna skrivits
med koppling till laestadianismen, visar undersökningen att de olika böckerna, där två är
skrivna på 1950 respektive 1960-talet och den sista tidigt 2000-tal, så finns framträdande
skillnader i hur kvinnan framställs och tillåts ta plats. De äldre böckerna har ej formats av de
progressiva tankesätt kring kvinnans roll i historien, vilket den nyare boken tycks ge uttryck
för. Även om den nyare boken skriven av Larsson ger kvinnans roll större utrymme så värderas
fortfarande kvinnan i relation till mannen och en tydlig hierarkisk struktur kan anas där
dikotomin fortfarande är starkt framträdande.
34
7.1.Förslag till vidare forskning
Undersökningen har visat att det skett en utveckling av genuskritiskt tänkande kring
framställningen av kvinnan i relation till religiösa rörelser som växt fram under den tidiga delen
av 1900-talet. Just beträffande laestadianismen var det dock svårt att hitta litteratur nyare än
Larssons bok som var utgiven vid millennieskiftet. Av denna anledning vore det av intresse att
göra en liknande undersökning av en jämförbar rörelse som har mer modern litteratur
tillgänglig, för att på så sätt kunna göra en historiografisk undersökning med fokus på genus
som belyser den utvecklingen genushistoria genomgått de senaste 20 åren.
35
Källförteckning
Adolfsson, Gundula & Lundström, Inga. (1998). Den starka kvinnan – från völva till häxa.
Borås: Centraltryckeriet.
Aronsson, Peter (2004). Historiebruk: att använda det förflutna. Lund: Studentlitteratur
Behre, Göran, Larsson, Lars-Olof, Österberg, Eva. Sveriges Historia 1521-1809. 1999(1985)
Stockholm: Liber
Bexell, Oloph. (2003). Sveriges kyrkohistoria. 7, Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid.
Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd.
Boreman, Per. (1954). Laestadianismen: Fennoskandiens märkligaste väckelse och dess
förhållande till kyrkan. 2. uppl., Svenska kyrkans diakonistyrelse, Stockholm.
*Brännström, Olaus. (1962). Den laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800-
talet: The tradition of pastoral care in Swedish laestadianism during the nineteenth century.
Diss. Uppsala : Univ.
Burke, Peter. (1983). Folklig kultur i Europa 1500-1800, Stockholm.
Campbell, Åke. (1948). En etnologisk undersökning av nybyggarkulturen i Lappland före
industrialismens genombrott. Norrländska Skrifter, nr 10.
Carlsson, Curt (1979). Samhörighet och separation: evangeli ska fosterlandsstiftelsen och
svenska kyrkan i pitebygden och skelleftebygden. Stockholm, Skeab
*Dahlbäck, Gustaf. (1950). Den gamla och den nya människan i Lars Levi Læstadius teologi.
Diss.
Ekström, Sören. (1999). Svenska kyrkan i utveckling: historia, identitet, verksamhet och
organisation. Stockholm: Verbum.
Erlingsson, Christen & Brysiewicz, Petra. (2017). A hands-on guide to doing content analysis.
African Journal of Emergency Medicine, Volume 7, Issue 3, Pages 93-99,
Foucault, Michel. (1971). ”Nietzsche, genealogin, historien”. I: Foucault, Michel
(2008). Diskursernas kamp. Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion.
Furseth, Inger. & Repstad, Pål. (2005). Religionssociologi: en introduktion. 1. uppl. Malmö:
Liber
Gelfgren, Stefan. (2003). Ett utvalt släkte, Väckelse och sekularisering. Evangeliska
fosterlands-stiftelsen 1856 till 1910. Artos & Norma, bokförlag, Prinfo, team offset & media,
Malmö.
36
Gräslund, Ann-Sofie. (1998). ”Frideborg och Katla och andra kristna kvinnor”. Ur: Sveriges
kyrkohistoria. 1, Missionstid och tidig medeltid, Bertil Nilsson (red.), 185–190. Stockholm:
Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd.
Hagemann, Gro & Åmark, Klas. (2020). Från husmors- till jämställdhetskontrakt. I Häften för
kritiska studier, vol 2.
Hamnell, Bruno. (2020). Bortom realismen? Historieteori och kunskapssyn. I: 'Historisk
tidskrift' och 'Scandia', 1965-2009. vol 86 nr 1.
Harding, Sandra. (1986). The Science Question in Feminism. London, Ithaca: Cornell
University Press.
Hedin, Ulla Carin. & Månsson, Sven Axel. (2000). Kön och socialt arbete – en introduktion.
Socialvetenskaplig tidskrift nr 1–2
Hirdman, Yvonne (red.) (1992). Kvinnohistoria: om kvinnors villkor från antiken till våra
dagar. Stockholm: Utbildningsradion.
Hirdman, Yvonne. (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.
Hirdman, Yvonne. (2004). Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning.
I: Genushistoria – En historiografisk exposé, Christina Carlsson Wetterberg & Anna
Jansdotter (red.), 113-134. Lund: Studentlitteratur.
Holgersson, Ulrika & Wängnerud, Lena (red.) (2018). Rösträttens århundrade: kampen,
utvecklingen och framtiden för demokratin i Sverige. Göteborg: Makadam förlag i samarbete
med Riksbankens jubileumsfond. Tillgänglig på Internet:
https://rj.se/globalassets/rapporter/rostrattens_arhundrade_www.rj.se.pdf
Hsieh, Hsiu-Fang. & Shannon, Sarah E. (2005). ”Three Approaches to Qualitative Content
Analysis”. Qualitative Health Research, 15.9, 1277-1288.
Ingelman-Sundberg, Catharina. (1998). Boken om vikingarna. 2. Uppl. Stockholm: Prisma.
Johansson, Egil (2011). Kyrkostudier: möten med kyrkböckernas rikedom. Skellefteå: Artos
Josefson, Helena (2005). Genus - hur påverkar det dig? . 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
Juschka, Darlene. (2005). ”Gender”. Ur: The Routledge companion to the study of religion,
John R. Hinnells (2005), 229–241. London; New York: Routledge.
Kjellberg, Knut. (1994). Folkväckelsen i Sverige. Stockholm: Carlssons
Kuukkanen, Jouni-Matti. (2015). Postnarrativist philosophy of historiography. New York:
Palgrave Macmillan
Laestadius, Lars Levi. (1979). Ens ropandes röst i öknen; Bromma; S. Wettainen.
37
*Larsson, Bengt. (1999). Lars Levi Laestadius: hans liv, verksamhet och den laestadianska
väckelsen; Skellefteå; Artos.
Larsson, Simon. (2010). ”Från ung rabulist till humanioras starke man. Ideal och legitimitets-
strategier hos den unge Erik Lönnroth”, Historisk tidskrift 133, nr 2 (2013) —
Intelligensaristokrater och arkivmartyrer. Normerna for vetenskaplig skicklighet i svensk
historieforskning 1900–1945. Hedemora: Gidlund.
Lidström, Anders. (2009). Kan norra Sverige regionaliseras? Beslutsprocesser och
medborgarperspektiv. Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Lidström, Anders. (2012). Ett delat Norrland: på väg mot regioner? Umeå: Stats-
vetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Livsfrågor i Lappland: kyrkan och kolonisationen: forskarsymposium 30 september-1 oktober
2004. (2005), Umeå: Johan Nordlander-sällskapet.
Lundgren, Nils-Gustav. (2012). ”Norrland och de globala utmaningarna”. I: Lidström,
Anders. (2012). Ett delat Norrland: på väg mot regioner? Statsvetenskapliga institutionen,
Umeå universitet.
Lundmark, Lars. (1984) Det forflutnas makt. Om sociala tidsbegrepp och samhällsforändring.
Lund: Arkiv.
Nationalencyklopedin, ”Genushistoria”. Hämtad 201129:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/genushistoria
Nelson, Chad. & Woods, Robert. (2011). ”Content Analysis”. I: Stausberg, Michael &
Steven, Engler (2011). The Routledge Handbook of Research Methods in the Study of
Religion, 110-121, New York: Routledge.
Nilsson, Hans & Tedebrand, Lars-Göran (2005). Familjer i växande städer [Elektronisk
resurs] strukturer och strategier vid familjebildning i Sverige 1840-1940. Umeå: Umeå
universitet. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-13411
Novick, Peter. (1991). ”My correct Views on Everything”, American Historical Review 96, nr
3 (1991) — That Noble Dream.The ”Objectivity Question” and the American Historical
Profes- sion. cambridge: cambridge University Press, 1988
Nyström, Daniel (2015). Innan forskningen blev radikal: en historiografisk studie av
arbetarhistoria och kvinnohistoria. Diss. Umeå : Umeå universitet.
Palo, Maj-Lis; Sommarsvalor och vintermesar: en bok om att leva i den laestadianska
väckelserörelsen i dag; Haparanda; Biblioteca Laestadiana; 2000
Riksarkivet. (2014). Lars Levi Læstadius. Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 20201129:
http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=10824
Samuelsson, Jan. (2014). Norrländsk kyrkohistoria i ett komparativt perspektiv. Skrifter från
Avdelningen för Humaniora, nr 2. Mittuniversitet
38
Sandström, Erika. (2005). Pa den tiden, i dessa dagar: foreställningar om och bruk av
historia vid Medeltidsveckan pa Gotland och Jamtli historieland. Diss. Växjö: Växjö
universitet.
Scott, Joan. (2004). ”Genus – en användbar kategori i historisk analys”. I: Genushistoria En
historiografisk exposé. Red. C. Carlsson Wetterberg & A. Jansdotter. Studentlitteratur. Lund.
Sjöström, Henning & Sjöström, Ernst (1969). Silverarken. Stockholm: Sjöström & Sjöström
Talonen, Jouko. (2005). Apostolic Lutheranism (Laestadianism) From an International
Perspective. I: Folz, Aila. & Yliniemi, Mirjam. (2005). A Godly Heritage. Historical View of
the Laestadian Revival and Development of the Apostolic Lutheran Church in America.
Minnesota, USA.
Tergel, Alf. (1994). Från Jesus till moder Teresa, sjunde utgåvan, Stockholm.
Thålin-Bergman, Lena (red.) (1975). O forna tiders kvinnor. Stockholm: LT
Walan, Bror. Församlingstanken i Svenska Missionsförbundet. 1964. Stockholm:
Gummessons förlag.
Zipernovszky, Hanna (2013). Läsning och lösning: metodbok för digital arkivforskning i
religionspedagogik. Umeå: Forskningsarkivet, Umeå universitet