Herakleitos logos

Om ngra tolkningar av filosofins grundbegrepp

Sdertrns hgskola | Institutionen fr Kultur och kommunikation

Kandidatuppsats 15 hp | Filosofi | Hstterminen 2012

Programmet fr Estetik

Av: Adam Forsstrm

Handledare: Hans Ruin

2

Abstract

The philosopher Heraclitus has been renowned for a great amount of time. Despite that fact the

remaining fragments of his work have just recently been assembled to the composed form they

have today. Among these fragments there are a couple of terms that stands out amongst others;

one of them is the term logos. The main focus of this thesis is devoted to the mystery and usage

of the term logos, which comes into a great display in fragment number 50.

The ambition of the thesis is to evaluate and compare three interpreters readings of Heraclitus

while having a close focus on his usage of the word logos in fragment 50. One of these

interpreters, Martin Heidegger, may have the most radical reading of Heraclitus logos among

the three. Because of his philosophical standpoint he interprets Heraclitus in a way which has

never been done before. The other two do not have Heideggers phenomenological perspective,

by which Heidegger broadens our understanding of Heraclitus fragments, which isnt as the

thesis will show unproblematic.

The other two interpreters G.S. Kirk and Charles H. Kahn both do a thorough reading and

translation of all the fragments, whereas Heidegger is more selective in his reading of the

fragments. Heidegger doesnt have the same intention in his interpretation as Kirk or Kahn;

therefore may he be said to be more selective in his reading of Heraclitus. While Kirk and Kahn

depict a more naturalistic ethic tendency in Heraclitus, Heidegger illustrates an ontological

tendency which speaks about being and its constitution and expression as such. At the end of

the thesis there is an analytic part which compares and investigates the possible difficulties in

comparing the three readings.

The thesis acknowledges the possibility of impossibility in ever understanding the extent of

Heraclitus thoughts around logos; the three interpreters hopefully show the scope of

understanding Heraclitus thoughts around this term.

Keywords: Heraclitus, logos, Kirk, Kahn, Heidegger, ontology

Nyckelord: Herakleitos, logos, Kirk, Kahn, Heidegger, ontologi

3

Innehllsfrteckning

Kapitel: Sidnummer:

1. Inledning 4

2. Allmn teoretisk bakgrund 6

2.1. Bakgrundsstudie till utlggningen av Herakleitos fragment 6

2.2. vergripande om Herakleitos kosmologi 7

3. G.S. Kirks tolkning av fragment 50 10

3.1. Fragment 50 enligt Kirk 10

3.2. Logos i fragment 50 i relation till de andra logos-fragmenten 11

3.3. Fragment 50s rytmik 12

4. Charles H. Kahns tolkning av fragment 50 13

4.1. Fragment 50 enligt Kahn 13

4.2. Granskning av Kahns tolkning av logos i fragment 50 15

5. Fragment 50 utifrn Kirks och Kahns tolkning 16

5.1. Summering av Kirks och Kahns tolkning av fragment 50 16

5.2. Syntes utifrn Kirks och Kahns tolkning av fragment 50 17

6. Martin Heideggers tolkning av fragment 50 19

6.1. Heideggers versttning av fragment 50 19

6.2. Utlggning av fragment 64: det visa ssom blixten, ssom ett och ssom allt 20

6.3. Blixten ssom sanningen 22

6.4. Hen panta einai: enandet r det samlade 23

6.5. Logos ssom blixten, ssom det visa, ssom enandet och ssom allt 24

6.6. Summering och konklusion utifrn Heideggers tolkning av logos i fragment 50 25

7. Likhetsgranskning av och en kritik mot Heideggers tolkning av logos 25

7.1. Kritik av logos ssom enandet och ssom alltet 25

7.2. Heideggers tolkning i relation till Kirks och Kahns 27

8. Avslutande sammanfattning 29

9. Bibliografi 30

4

1. Inledning

Utefter den vsterlndska filosofihistorien har medvetenheten och vetskapen om de

frsokratiska filosoferna funnits dr; men fr det mesta har de haft sin plats i skymundan, till

frmn fr mer historiskt nrliggande filosofer. Anledningen har varit att det helt enkelt inte

funnits tillrckligt med kllmaterial att tillg fr att dra slutsatser kring deras lror. Det r inte

frrn i brjan av modern tid som mer material har kommit fram och en gedignare kllgrund

uppdagats av de frsokratiska filosoferna men alltjmt r de flestas texter terfunna ssom

lsryckta stycken, dvs. fragment. I och med det lnga tidsavstndet mellan funnet material och

upphovsman r det en hgst frmmande tankesfr som breder ut sig hos frsokratikerna. Det r

rent utav s att vissa moderna uttolkare skulle frneka mjligheten att ens n texternas krna; de

moderna och de gamla sprkliga samt kulturella sfrerna r helt enkelt alltfr frmmande fr

varandra.1 Vissa skulle hlla med om att ju lngre tid det gr mellan nytolkningarna av diverse

frsokratiska fragment, desto svrare blir det att n fragmentens innersta mening; desto mer

frmmande blir anknytningarna till det grekiska sprket. En av de dunklaste och mest

svrfrsteliga av frsokratikerna anses vara Herakleitos.

Herakleitos levde troligtvis i slutet av 500-talet f.Kr. Enligt antika kllor ska han ven ha

efterlmnat en bok som sgs heta Om Naturen, men denna tycks ha frsvunnit som

sjlvstndigt verk efter ngot rhundrade, men eventuellt existerade den s lnge som till brjan

av vr tiderkning (oklart nr). Herakleitos har med andra ord inte efterlmnat ngra egna

autentiska verk utan hans idspridning r frmst via citat filosofer som Aristoteles, Diogenes

Laertios och Platon psttt att han har myntat; dessa citat finns numera samlade under

beteckningen Herakleitos fragment och r allt vi har kvar frn den urspungliga boken. En av

anledningarna till att han r tolkningsintressant r att han psts vara den frsta filosofen som

myntar ordet logos som filosofem, ett pstende av att ordet har en filosofisk innebrd, till

skillnad frn dess tidigare anvndning som var i former av en vanlig grekisk anfringsterm till

den text som skulle flja.

Den freliggande uppsatsen syftar till att fra och visa en diskussion omkring svrigheterna

att frst Herakleitos, med fokus p hans snriga begrepp logos. Logos har en stor mystik

omkring sig, d begreppet frsetts med en rad olika versttningar som trots det inte ringar in

alla aspekter av hur ordet anvnts. Vanliga versttningar av logos som t.ex. utsaga och

ordet kommer utefter uppsatsen visas vara otillrckliga och frses med prvningar samt kritik.

1 Herakleitos. Herakleitos Fragment. verstt och kommenterad av Rehnberg, Hkan och Ruin, Hans (Lund: AB Propexus, 1997), s. 256.

5

Hur ska eller kan vi frst en fragmenterad text, vars delar i mngt och mycket utgrs av citat

diverse frfattare pstr att Herakleitos har yttrat, utifrn den bde sprkliga och kulturella

omvlvningen som har skett under de 2500 r sedan den psttt sammanhngande texten skrevs?

Hur tar moderna uttolkare sig an fragmenten och r i s fall deras tolkningsinstrument

tillrckliga fr att finna en klar mening i fragmenten? Hur ser tolkningsprocessen och den mer

nutida tolkningstraditionen av detta filosofins grundbegrepp ut och vad utver den traditionella

interpretationen kan vi utlsa ur dessa dunkla fragment?

Fragmentet som i frsta hand kommer att belysas r fragment 50. Med anledning av att

Herakleitos fragment sgs utgra ett sammanhngande filosofiskt verk kommer referenser till

andra fragment att ske; men alltjmt kommer mitt huvudsakliga fokus att ligga p fragment 50,

fr att i s hg grad som mjligt frst den dunkle Herakleitos tankebanor utifrn detta filosofins

grundbegrepp.

Med syfte att just visa p den sprkliga mngtydigheten i fragmenten, samt p friheten och

svrigheten som denna mngtydighet ppnar upp fr, har jag valt ut tre vitt skilda uttolkare av

fragmenten, dessa r Geoffrey Stephen Kirk, Charles H. Kahn och Martin Heidegger.

Martin Heidegger hll under mitten av 1900-talet en rad frelsningar om Herakleitos

filosofi, som bl.a. finns tergivna i band 7, 15, 40 och 55 av hans samlade utgvor. Heidegger

gjorde p mnga stt en radikal omlsning av Herakleitos, en omlsning som var samtida men

vldigt olik den nyuppkomna pgende diskussionen kring Herakleitos tankebanor. r 1954

kom G.S. Kirk ut med sitt verk Heraclitus the cosmic fragments, en generation senare r 1979

kom Charles H. Kahn med sin The Art and Thought of Heraclitus. I relation till Martin

Heidegger r dessa bda uttolkare opverkade, de fljer en anglosaxisk tolkningstradition som

betonar det naturfilosofiska hos Herakleitos, medan Heidegger kan sgas utveckla en mer

ontologisk Herakleitos. Emellertid frngr Kahn den av Hermann Diels etablerade numreringen

av fragmenten, en ordning som bl.a. Kirk fljer. Kahn omstrukturerar fragmenten och lser dem

p ett annat stt n tidigare; med ledning av Diogenes Laertios beskrivning av bokens struktur

sker han efter en frnyad frstelse av Herakleitos. Medan Kirk har strre fokus p det som

pgr lingvistiskt, med stndig fokus p ord och uttrycks tidigare anvndningsomrden,

koncentrerar sig Kahn p den nya resonans som uppstr fragment emellan, drav

omnumreringen av fragmenten. Vad Heidegger dremot gr med fragmenten och hur hans

tolkning kontrasterar den anglosaxiska r ocks en uppgift fr uppsatsen att visa.

Uppsatsen tar sin brjan med en bakgrundsstudie om Herakleitos frn Efesos, samt en

utlggning av de fragment som kommer att diskuteras. Drefter fljer en sammanfattning, som

6

samtidigt fungerar som bakgrundsstudie till den kommande diskussionen av fragment 50, av de

generella tankarna omkring Herakleitos kosmologi. Efter denna utlggning sknjs

frhoppningsvis en mngfrgad frstelse av fragmentet. I nsta del terfinns en frdjupad

tolkning av fragment 50 utifrn Kirk, Kahn och slutligen Heidegger. Med Kirk och Kahn som

fregngare syns frhoppningsvis kontrasten och den radikalitet som Heideggers tolkning

innebar. I den sista jmfrande delen likhetsgranskas drfr de tre tolkningarna, dr kritik

gentemot Heideggers och de vrigas tolkningar framlggs. I slutet av uppsatsen grs en

sammanfattning av diskussionen som har frts.

2. Allmn teoretisk bakgrund

2.1. Bakgrundsstudie till utlggningen av Herakleitos fragment

Trots att det finns ytterst f autentiska kllor som kan bekrfta Herakleitos levnadsperiod, varav

samtliga r sekundrkllor, r det f som i s hg grad har omdiskuterats och alltjmt diskuteras

med anledning av sina nedskrivna tankar. De 130 citaten Herakleitos verk utgr idag

sammanstlldes r 1903 av den tyske filologen Hermann Alexander Diels i hans Die Fragmente

der Vorsokratiker, dr han ocks noggrant vrderade ktheten p fragmenten. Fragmentens

uppdelning skedde enligt den beprvade akademiska principen alfabetisk numrering efter klla.

Bermda pstdda citat ssom panta rei (allt flyter), man kan inte tv gnger kliva ned i

samma flod, vrderades som tvivelaktiga fragment och refuserades i utgvan som autentiska

citat.

Dremot r de fragment som fljer betydelsebrande fr frstelsen av Herakleitos filosofi

och de godtogs ocks som autentiska citat. I fljande stycke kommer jag att lgga fram ngra fr

uppsatsens kommande analys viktiga citat, som utefter texten kommer att nagelfaras av Kirk,

Kahn och Heidegger. Citaten i fljande stycke r versatta till svenska av Hans Ruin och Hkan

Rehnberg. Under uppsatsen kommer den grekiska originaltexten att konsulteras, likaledes

kommer versttningar av fragmenten frn grekiska till tyska och engelska att framlggas samt

versttas till svenska av mig, men alltjmt med originalsprket kvar inom parentes direkt efter

versttningen eller med originalsprket inom blockcitat fre den efterfljande versttningen.

Fragmenten nedan kommer att citeras, refereras till samt diskuteras i uppsatsen.2

2 Fragmenten r hmtade frn Rhenbergs och Ruins utgva av fragmenten, dr de str numrerade enligt Diels

fljdordning och r ltta att hitta.

7

Fragment 1: Infr denna logos som r fr evigt frblir mnniskorna ofrstende, svl innan de lyssnat som nr de

vl lyssnat. Ty trots att allt sker enligt denna logos, likt oprvade r de som prvar det sagda och det gjorda som jag

beskriver det, d jag srskiljer vart och ett enligt dess natur och sger hur det r. Det undflyr andra mnniskor vad

de gr vakna, liksom vad de i smnen glmmer.

Fragment 2: Trots att logos r gemensam lever de mnga som om de hade ett eget frstnd.

Fragment 10: Frbindelser: helt och icke helt, samgende och isrgende, samklingande och isrklingande, ur allt

ett och ur ett allt.

Fragment 30: Och denna ordning, densamma fr alla, skapades inte av gud, inte av mnniska, utan den var alltid, r

och skall vara evigt levande eld, uppflammande enligt mtt och falnande enligt mtt.

Fragment 31: Eldens frvandlingar: frst hav, men ur havet hlften jord och hlften brinnande vind [] Havet

utgjuts och frdelas enligt samma logos som det var innan det blev jord.

Fragment 32: Ett enda r det visa, det vill och vill inte kallas vid namnet Zeus.

Fragment 41: Ett r det visa, att knna till syftet, hur allt styrs genom allt.

Fragment 45: Sjlens grnser upptcker du inte, om du s frdas varje vg. S djup logos har den.

Fragment 50: D de lyssnat inte till mig, utan till logos, r det vist att instmma: allt r ett.

Fragment 64: Blixten styr allt.

Fragment 80: Man mste inse att kriget r gemensamt och att strid r rttvisa och att allt blir till genom strid och r

ndvndigt.

Fragment 90: Allt i utbyte mot eld och eld mot allt, liksom varor mot guld och guld mot varor.

Fragment 108: Bland de logoi jag hrt uppndde ingen detta: att knna till vad det visa r, avskilt frn allt.

Fragment 115: Till sjlen hr en logos som vxer i sig sjlv.

Dessa fragment tas direkt upp med anledning av logos-diskussionen, men ven andra fragment

som av platsbrist inte tas upp kan mycket vl lsas som vltalande argument fr de ponger

tolkningsanfrarna vill gra. Dessa fragment kommer i s fall enbart att st som numrerande

referenser inom parentes bredvid anfrarens argument, referenserna inom parentes hnvisar

lsaren till Hans Ruins och Hkan Rehnbergs svenska utgva av fragmenten. Fr att inte fsta

sig alltfr mycket vid den svenska versttningen av begreppen kommer likaledes vissa grekiska

begrepp att st kursiverade inom parentes efter den svenska versttningen av dem, likas nr en

grammatisk frklaring till begreppen behvs.

2.2. vergripande om Herakleitos kosmologi

Frn de fragment vi har att tillg str vissa element ut som mer betydelsebrande fr Herakleitos

n andra. Han omtalar gng p gng freteelsers motsatsspel mellan varandra, men att sjlva

8

motsatsspelet inte r en bortt strvande antagonism, utan ett reciprokt msom ndvndigt

msom paradoxalt frhllande: de r tillsynes tv och kan beskrivas som tv motsatspar, men r

i grund och botten ett (Vgen uppt och nedt r en och densamma fragment 60; se ocks

bl.a. fragment 57, 59 och 91).

Likt mnga andra frsokratiker anvnde sig ocks Herakleitos av ett naturelement som en del

i sin beskrivning av en ordning (kosmos). Vi sg i fragment 30 hur ordningen beskrivs som en

evigt levande eld, som emellant falnar och emellant uppflammar enligt mtt (metron). Elden

r ett terkommande element i Herakleitos kosmologi, dr dess betydelse r mngskiftande men

dr den i varje fall str i relation till den logos vi sker. Eldens falnande och uppflammande kan

lsas i relation till tings rrelse, som likaledes uppstr och frgr, utbyts och skiftas, av elden (se

fragment 90). Det som sgs utbytas av elden r det som beskrivs som alltet (ta panta), eldens

karaktrsdrag beskrivs som ordning (kosmos). I relation till eldens uppflammande och falnande

str logos, som beskrivs vara det som allting ven eldens uppflammande, ordningens rrelse

och alltets tillblivelse sker utefter. Allt r ett utbyte med elden och det som utbytet sker utefter

r logos (se fragment 1, 30 och 90).

Martin Heidegger vill ge Herakleitos verk epitetet Blivandets filosofi, vilket pbjuder tanken

att Herakleitos stiftade en filosofi dr den stndiga rrelsen, blivandet utan ml, var hans syfte.3

Kirk sger emellertid att det inte finns ngot ordagrant i Herakleitos texter som sger att allt hela

tiden rr sig och menar att det viktigaste vi kanske kan ta med frn Herakleitos r att han var den

frste filosofen som diskuterade relationen mellan tings olikheter.4

Hur eldens framtrdande ssom ordning sker rder det ocks delade meningar om. Kirk vill

mena att blixten r eldens manifestering och tillika synonymt med elden ssom eldens

uppflammande.5 Drav fljer att blixten som sgs styra allt blir i form av elden ocks det som

allt r ett utbyte med (se fragment 64 och 90).

Blixten kan annars lsas som den gudomliges manifestering i form av Zeus, som i s fall

tillika sgs styra allt (se fragment 32 och 64). I enlighet med detta vill Kahn mena att allt r ett

utbyte med elden, men att alltet i slutndan styrs av den ende visa, dvs. Zeus, som omtalas i

fragment 41. Han finner fr detta std nr han lser ihop fragment 41 med 64, som omtalar att

blixten styr allt, med villkoret att blixten, det visa och Zeus r olika namn p en och densamma.

3 Heidegger, Martin. Gesamtausgabe band 40: Einfhrung in die Metaphysik. Jaeger, Petra., (red). (Frankfurt am Main: Vittorio Klostermann, 1983), s. 105. 4 Mourelatos, Alexander., (red). The Pre-socratics. (New York: Anchor Books, 1974), s. 189. 5 Ibid, s. 208

9

Hr urskiljs mhnda ett naturteologiskt perspektiv, dr Zeus ssom gudsvsen tillika r det

naturvsen som bringar ljus och eld.

Heidegger vill lsa det som att blixten inte bara r sitt eget manifesterande, dvs. eldens, men

att ocks blixten med sitt upplysande manifesterar alla andra ting nr de annars frblivit hljda

eller frborgade i dunkel. Sledes kommer vi senare i uppsatsen att f se att fr Heidegger blir

blixten det mest betydelsebrande elementet i Herakleitos filosofi, fr den mjliggr i sitt

framtrdande ocks utbytet mellan alltet och elden.

Mhnda kan ocks blixten lsas i relation till fragmenten som omtalar kriget (se bl.a.

fragment 53 och 80), dr kriget beskrivs som alltets fader och tillblivelse. Kriget r en eruption

frn en lngsam konflituppladdning, som till fljd fr en frtrande och frhrskande

urladdning; likaledes r blixten en urladdning frn ngot lngsamt uppladdat. Frn blixtens

uttryck fljer ocks den frtrande elden, som slukar omgivningen och sprider dd omkring sig,

men likvl uppstr en ny ordning dr elden och kriget har dragit fram. Eventuellt kan kriget ses i

analogi med blixten och elden ssom det som allt utbyts av, som tillika r alltings fader, dvs.

alltings ursprung och tillblivelse.

Den logos, som i slutndan beskrivs vara det som allting sker enligt, har utefter sin historia

ocks en mngskiftande betydelse. I Lidell & Scotts grekisk-engelska lexikon terfinns ett tiotal

olika betydelser av ordet, dribland fljande: ordet, den yttre formen genom vilken den inre

tanken uttrycks, talet, sprk, utsagan, sinnets kraft som manifesteras i tal. Det motsvarande

verbet av logos r legein, som betyder tala eller sga men legein har likvl en skiftande

betydelse beroende p vilken grekisk period ordet anvndes i. Ordet logos r dock otvetydigt

ytterst betydelsefullt och brande fr Herakleitos samt eftervrldens relationer till naturen,

ordningen (kosmos), varandra och de sjlva. Begreppets innebrd har genom historien haft en

viktig roll inte minst inom religion; emellertid r Herakleitos logos innan denna tid och av annan

betydelse, sledes fodras en klarare och mer vidsynt analys av begreppet. Det nyfunna

sammanstllda materialet av Herakleitos logos utmanar den ldre men mer historiskt

nrliggande frstelsen av begreppet; och det finns i spnningen dremellan potential fr en

omdanande filosofisk diskussion. Att begrunda logos ssom antytt av Herakleitos r att ta i

beaktande en helomfattande alltjmt pgende reaktionsutbytande yttre och inre ofrnkomlig

ordning. Herakleitos och logos relevans idag ligger mhnda just i det att vi med hjlp av en

frmmande frplatonsk tankesfr fr en annan syn p relationen mellan det inre och det yttre, p

oss sjlva samt frhllandet vi har till varandra och omvrlden.

10

Jag vill ocks nmna att hnsynen till de olika filosofiska utgngspunkterna mellan frmst Kirk

och Heidegger r viktiga fr att flja deras argument samt lsningar av fragmentet. Kirk och

Kahn kan sgas anvnda en mer frutsttningsls metod, som strvar efter en opartisk tolkning

utifrn det underskta materialet, medan Heidegger i hgre grad kan sgas lsa in egna

filosofiska ansprk i Herakleitos fragment.

Med denna korta introduktion till Herakleitos kosmologi, som fr fungera som frberedelse

infr tolkningen kring logos och de logos-nrliggande fragmenten, fljer hrnst G. S Kirks

utlggning av, diskussion kring och versttning av fragment 50.

3. G.S. Kirks tolkning av fragment 50

3.1. Fragment 50 enligt Kirk

, .

Ouk emou, alla tou logou akousantas homologein sofon estin hen panta einai.

Listening not to me but to the Logos it is wise to agree [homo-log-ein] that all things are one.6

Lyssnande inte till mig utan till Logos r det vist att instmma [homo-log-ein] att allt r ett.

Kirks versttning av fragmentet r i huvudsak i verrensstmmelse med Diels och Ruins

versttning. Kirk hnvisar oss till att denna anvndning av logos som hr fr anses ha en unik

anvndning i Herakleitos fragment entydigt visar att logos hr nr bortom det vi blott hr eller

knner igen. I och med detta efterliknar han en modern tolkningstradition av fragmentet. F

skulle sga att logos hr kan f betydelsen utsaga eller ordet. Fragmentet har en entydig

hnvisning om att det inte enbart rcker med att lyssna till Herakleitos, utan man mste sjlv

lyssna till en talande logos. Huruvida logos talar i ordets allmnna betydelse eller om lyssnandet

sker med hjlp av ronen rder det delade meningar om.

Verbet akousantas str hr i tempuset aorist (en avslutad hndelse i frfluten tid). I

formuleringen som Ruin anvnder sig av i sin versttning fr att fnga det aoristiska tempuset

terfinns en avslutad dtida hndelse som kan vara svr att utvinna ur Kirks versttning. I

Kirks text terfinns emellertid en hnvisning om att akousantas har temporal prioritet ver

verbet homologein, som hr str i infinit form; dvs. frst efter att ingalunda lyssnat till

Herakleitos utan till logos kommer instmmandet (homologein) in i bilden.7 Vi kommer senare i

6 Kirk, Geoffrey Stephen. Heraclitus the cosmic Fragments. (New York: The Syndics of the Cambridge University Press, 1954), s. 65. 7 Kirk, Heraclitus the cosmic Fragments, s. 70.

11

uppsatsen att se att inbrdes temporal prioritet begrepp emellan r en vattendelare mellan

tolkningar.

Vl efter att ha lyssnat p logos infinner sig konklusionen hur frstr Kirk logos i fragmentet?

Efter en diskussion ger Kirk logos betydelsen av att den r det som relaterar oss och allt till vr

omgivning (the component which connects everything with everything else).8

versttningen liknar flera av Lidell & Scotts versttningsfrslag av logos. Relateringen till

omgivningen resulterar i att man instmmer i pstendet allt r ett. Ett i denna betydelse str

fr Kirk kvar som numerus och betyder inte att man adderar en pluralitet till en individualitet,

dvs. ett ting r allt. Han hnvisar oss till att de yttre tingens utbyte sker, likt vad vi sagt

tidigare, genom elden. Tingens manifestering sker likvl enligt denna eld, men i form av

blixten.9 Logos uttrycks inte direkt i denna manifestering, utan r enligt Kirk den bakomliggande

frmgan att relatera till omgivningen ver huvud taget och den som gr att vi frnimmer alltets

manifestering i dess skiftningar.

3.2. Logos i fragment 50 i relation till de andra logos-fragmenten

Vi sg i de tidigare nmnda logos-fragmenten att allt sker enligt denna logos och att den ven r

gemensam. Logos som beskrivet i fragment 1, 2, 45 och 50 frefaller passa med den beskrivning

Kirk gett logos. Vr relateringsfrmga manifesterar fr oss alltet ssom ett, dvs. ett obetingat

pluralt allt (fragment 50); dess verkan r gemensam (fragment 2); dess frstelse gr inte att n

vare sig nr vi lyssnat eller innan vi lyssnat (fragment 1), utan den r frutsttningen fr

frstelse ver huvud taget; tillika nr vi inte heller frstelse fr den om vi blickar in mot vr

outgrundliga sjl (fragment 45), d vi anvnder sjlva logos fr att blicka in mot den. Emellertid

pstr inte Kirk att hans tolkning r alltigenom oproblematisk.10

Problemen uppdagas nr man

tar in andra logos-fragment som inte har att gra med mnniskornas erfarenhet av den, t.ex.

eldens frvandlingar till hav, jord och brinnande vind (fragment 31), dr logos ssom

relateringsfrmga kan pbjuda tolkningen, som tillika frkastas av Kirk,11

att logos r ett

immanent vrldsfrnuft som i sdant fall relaterar vrldens olika element till varandra.

Om fragment 50 ska lsas med Kirks logos-tolkning blir betydelsen ngot i fljande stil:

8 Ibid, s. 69

9 Ibid, s. 68

10 Ibid, s. 69

11 Ibid, s. 66

12

Det visa r inte att lyssna till Herakleitos utan till den relateringsfrmga som lyssnaren fr tillfllet r i

samfrstnd med, drefter yttrar sig detta samstmmande i konklusionen ett r allt. Konklusionen blir s p.g.a. att

allt har en gemensam komponent (logos) och fr att alltet r och finns p.g.a. denna komponent, som r det ett

fragmentet refererar oss till.12

3.3. Fragment 50s rytmik

Att lyssna till Herakleitos fragment r inte bara att lsa dem. I vissa fall blir det tydligt att det

ocks finns en akustisk-rytmisk aspekt i hans skrivande, som framkommer inte minst i fragment

50.

Ouk emou, alla tou logou akousantas homologein sofon estin hen panta einai.

Logou (genitiv av logos) och dess likhet med verbet instmma (homologein) r inte bara en

meningsbrande formulering, men ocks en stilistisk sdan. Mhnda styrker den stilistiska

medvetenheten argumentet kring den viktiga relationen mellan instmmandet och logos, hr

terfinns rentav en del av ordet logos i homologein. Eventuellt r den stilistiska medvetenheten

inte bara en slump, utan har som betydelse att likt hur ordet logos nrvarar i verbet

homologein logos nrvarar i den som lyssnar till den. Detta ppekar ocks Kirk och vill arbeta

i den riktningen. Den [logos] talar sin nrvaro (It [logos] speaks its presence).13

Han lgger

drmed fokus p logos rrelse in i den som lyssnar och gestaltar drigenom sin tolkning av

logos. Logos, som genom sitt nrvarande hos lyssnaren och alltet ocks sammanbinder lyssnaren

med alltets vriga delar, blir utifrn Kirks tolkning incitamentet till konklusionen samt

franledningen till instmmandet.

Andra uttolkare t.ex. Heidegger och Bollack & Wissman vill hellre lgga fokus p

homologeins betydelse i detta instmmande, dr Heidegger argumenterar fr lyssnarens frmga

att sedermera instiga i denna av logos pbjudna konklusion; medan Bollack & Wissmann med

homologein vill argumentera fr talets aktiva frmga, dr det r talet (logein) som talar

samman (homo) enhet och pluralitet.

Charles H. Kahn ser ocks den stilistiska medvetenheten nedskriven inte bara i detta fragment,

utan ven i flera andra. Han frngr likvl orden i textraden och ser p versrytmiken samt dess

klang i jmfrelse med andra fragment. Kahn ser en lekfull medveten paradoxalitet i

Herakleitos, som han anvnder fr att spela med lsaren. Med denna medvetenhet i tanke tar

ocks Kahn sig an fragment 50.

12

Kirk, Heraclitus the cosmic Fragments, s. 70. 13

Ibid, s. 67

13

4. Charles H. Kahns tolkning av fragment 50

4.1. Fragment 50 enligt Kahn

, .

Ouk emou, alla tou logou akousantas homologein sofon estin hen panta einai.

It is wise, listening not to me but to the report (logos), to agree that all things are one.14

Det r vist, d de lyssnat inte till mig utan till redogrelsen (logos), att instmma att allt r ett.

Frutom att Kahn valt att verstta logos med redogrelsen (the report) r versttningen inte

mrkbart annorlunda. Fragmentet har emellant en annan plats och sammanhang n i Kirks

utgva av fragmenten. Till skillnad frn Kirk frngick Kahn Diels kllalfabetiska

nummeruppdelning av fragmenten. Hans numrering av fragmenten frsker flja Diogenes

Laertios rapporterade uppdelning av det ursprungliga verket. Hr dyker fragment 50 upp direkt

efter Herakleitos utlggning av sjlens (psyche) logos, som sgs ha ett djup som man ingalunda

kan n trots att man frdas varje vg (se fragment 45). Han konkluderar att fragment 50 genast

blir mer begripligt om man sammanlnkar sjlens logos till logos ovan.

The reference to a logos somehow independent of Heraclitus will be immediately clear if he has just spoken of the

'deep logos' of the soul. The thought will be: listen not to me but to the discourse within your soul, and it will tell

you all.15

Referensen till en logos som p ngot stt fristende frn Herakleitos blir genast frstelig om han just har pratat

om sjlens djupa logos. Tanken blir: lyssna inte p mig utan till diskursen inom din sjl och den kommer att

bertta allt fr dig.

Med denna tolkning av logos pbjuds idn kring en ytterligare logos, som i korrespondens med

logos i fragment 50 kan vgleda den som vnder sig in mot sin sjl. Logos i fragment 50 r

utifrn Kahns tolkning omvrldens princip, den varigenom allting sker (se fragment 1), men inte

utan ett utbyte med sjlens inneboende logos intrffar. Han frklarar i fljande citat hur

korrespondensen mellan sjlens inre logos och omvrldens principiella logos mjliggrs.

[B]y seeking for his own self Heraclitus could find the identity of the universe, for the logos of the soul goes so

deep that it coincides with the logos that structures everything in the world.16

[G]enom att ska efter sitt eget sjlv kunde Herakleitos finna universums identitet, fr sjlens logos gr s djupt att

den stmmer verrens med den logos som strukturerar allting i vrlden.

14 Kahn, Charles H. The Art and Thought of Heraclitus. (Cambridge: Cambridge University Press, 1980), s. 130. 15

Ibid 16

Ibid

14

Han ger sjlens logos och den yttre vrldens logos den gemensamma beskrivningen av att vara

eviga strukturer som karakteriserar allt och som i princip r tillgngliga fr alla, eftersom logos

utbyts mellan de immanenta samt de yttre strukturerna och r i slutndan allas gemensamma

erfarenhet.17

I en summerande frklaring av logos r begreppet, istllet fr enbart omvrldens

princip eller den handlandes alltuppdagande frutsttning (sjlens logos), den verbryggande

anvndningen av alla former av intelligens ver huvud taget, vare sig det kommer frn sjlen,

sjlvet eller det inspirerande alltet.18

Nr det kommer till fragmenten sjlva frefaller fragment 45 och 50 kunna sammanlnkas:

sjlens outgrundlighet tillika innehavande logos r ngot som tillskansar sig innehll och

manifestation frn den yttre vrlden dvs. allt (panta). Likvl kommer den yttre vrlden till

beskdan och liv tack vare sjlens subjektskapande frmga. Att ett utbyte mellan det inre och

det yttre sker behver inte fr den delen betyda att de bda skulle frekomma utan varandra.

Likt hur vi sg att vgen uppt och nedt r en och densamma sknjs hr en tanke om att den

inre och den yttre logos ett och allt r en och densamma i samma format som vgens tv

aspekter.

Fragment 115 talar ocks om en logos i sjlen, som ven sgs vxa i sig sjlv. Vxandet sker

mhnda i den meningen tack vare alltets utbyte som i sin tur infrlivas i sjlen. Alltet formar

det inre och alltet fr sin manifestation genom den enes agerande i det yttre bda r p.g.a.

sjlens och omvrldens sammanfallande logos alltjmt en och densamma. Kahn menar hrmed

att pongen med allt r ett r att det r vist att inpassa det privata i det offentliga och

tvrtom.19

Vi ser hur det i fragment 10 talas om ett allt ur vilket det ena manifesteras, likvl r det ur det

ena allt manifesterar sig. Sledes kan man bestyrka Kahns argument med att det privatas (den

enes) plats r i det offentliga (alltet), likvl som det offentliga r en del av det privata. Fragment

45 tillsammans med 50 bestyrks ven av fragment 1, dr logos psts vara ngot som vi frblir

ofrstende infr, svl innan som efter vi lyssnat. Logos grnser gr inte att n, vi frblir drfr

ofrstende infr den, men den kan lyssnas till och har en given inverkan p lyssnaren i form av

det offentliga alltets inverkan. Logos r i enlighet med Kahns tolkning det privatas och det

offentligas utvande av intelligens, som tillika r alltets samt var och ens gemensamma

erfarenhet.

17

Kahn, The Art and Thought of Heraclitus, s. 101-102. 18

Ibid, s. 102 19

Ibid, s. 131

15

4.2. Granskning av Kahns tolkning av logos i fragment 50

I relation till en utommnsklig logos frefaller Kahns tolkning tveeggad; frvisso pbjuds ven

hr tanken om en vrldsinneboende frnuftig logos, som elementens och alltets utbyte sker

utefter; andra sidan r Kahns tanke om det privatas och det offentligas utbyten i fas med

Herakleitos tanke om eldens omvandlingar, dr den logos som omtalas i fragment 31 figurerar

som namnet p uppvisningen samt frklaringen av det offentligas och det privatas utbyten, dvs.

redogrelsen (the report). Frvisso kan ocks fragment 2 ses som ett argument fr att logos r

frbundet med det privata och det offentliga, dock varnar fragment 2 oss ocks fr att vnda oss

mot vr egen inre vrld. Vi sg Kirk framhva att logos manifestering r en rrelse som inte som

hos Kahn sker genom en vndning till sitt inre, stndpunkten att Herakleitos hr uppmanar oss

att vnda oss mot vrt inre fr vgledning r en sikt som mnga uttolkare r emot. Fr trots att

inget definitivt kan sgas om Herakleitos filosofi, tyder mnga av hans fragment p att den inre

vrlden r en villfarelse (se bl.a. fragment 2, 17, 72 och 89) och att det r i det yttre som vrlden

ska upplevas. Diskursen inom sjlen behver inte konsulteras utan ges genom lyssnandet till den

yttre omvrlden, dvs. logos i fragment 50.

I huvudsak lgger Kahn ut sin tolkning av fragmenten med ett fokus som berikar diskussionen

av texten. Han applicerar nmligen den frut nmnda paradoxaliteten hos Herakleitos p

fragment 50. I tskilliga fragment ser vi hur Herakleitos leker med motsatsernas spel (se bl.a.

fragment 57, 59, 60, 91 och 103 dr de motsatser som omnmns alltjmt frblir en och

densamma). Likaledes finner Kahn en sdan motsats i omtalandet ett r allt.20

Ouk emou, alla tou logou akousantas homologein sofon estin hen panta einai.

Likt vad vi ppekade frut kan homologein vara en stilistisk medvetenhet, men likvl en

betydelsebrande lekfullhet med sprket. Om vi fljer Kahns tolkning av en outgrundlig logos

som bl.a. innehas av sjlen, som tillika mnniskorna frblir ofrstende infr men som

manifesterar sig i det offentliga (panta) och det privata (hen), blir instmmandet (homologein)

en paradox i och med logos outgrundliga djup samt ofrytterlighet. I yttrandet av alltet frblir vi

stende eller blir resultatet av frsket av alltets uttryck ett sdant att vi inte kommer ngon vart

eller lngre n till ett summerande ett. Likt hur brjan och slutet p cirkelns omkrets r en och

densamma (se fragment 103) r alltet sdant att ett upp- eller utrknande inte fr oss fram eller

nrmare en summering av det; slutet r tvrtom som nrmast nr man str vid dess brjan.

Lyssnarens frsk att stmma in i vad som har skett i utbytet mellan det privata och det

20

Kahn, The Art and Thought of Heraclitus, s. 131.

16

offentliga fr som konsekvens att hon ingalunda kan tala ihop de bda: frsket resulterar i den

paradoxala frasen allt r ett.

Denna tanke om fragmentets likvl som mnga andra fragments paradoxalitet dryftas av

Kahn p mnga punkter i hans bok om Herakleitos. Paradoxala meningar terfinns bl.a. i

fragment 1, dr Herakleitos sjlv srskiljer allt efter deras natur (dvs. han ensam ssom den ene

sgs srskilja det allt han ocks r en del av), i fragment 108 dryftas tanken kring ett allt avskilt

frn det visa (medan det visa i fragment 41 sgs vara en del av allt och vetskapen om att allt

styrs genom allt, ven det visa) och hr i fragment 50 r det visa att instmma i att ett r allt.

Kahn gr en viktig pongtering med denna typ av lsning av fragmenten. I huvudsak blir

fragment 10 det mest betydelsebrande fr Kahn, dr alltets och det enas relation omtalas och

inte bara nmns som slutsats av att ha lyssnat till logos. Kahn vill grna i fragment 10 se ett

bakomliggande mnster till de vriga relationsfragmenten. Fragmentets klang av att allt r en

rrlig relationsprocess mellan enhet och pluralitet, mellan det srskilda och mngfalden, kan ge

en franing om vad som bl.a. uttrycks i fragment 50. Om ett r ur allt och allt r ur ett

sammanfaller de i det av fragment 50 uttryckta allt r ett.

I Kahns lsning av fragment 50 lggs inte alltfr mycket vikt vid orden i fragmentets tidigare

anvndningsomrden, utan med den omrestaurerade nummerordningen sker han efter en

ursprunglig handlingsfljd hos de lsryckta fragmenten. Fragment 50s konklusion blir hr i

samrd med fragment 45 ett uttryck fr logos outgrundliga djup. Konklusionen anses av Kahn

vara ett exempel p nnu en paradox, dr den yttrande med anledning av detta outgrundliga djup

inte har frmga att tala om vad som terfinns i logos och dr fljden blir den paradoxala frasen

allt r ett. Samtidigt hrleder Kahn fragmentet till fragment 10 och hur det r en gestaltning av

fragmentets pong ur allt ett och ur ett allt, dr varken ngon av allt eller ett kan sgas vara

annat n en och densamma.

5. Fragment 50 utifrn Kirks och Kahns tolkning

5.1. Summering av Kirks och Kahns tolkning av fragment 50

Kahns ppekande av och koncentrering p Herakleitos paradoxala sprk berikar vr lsning av

fragmentet. Kirks tolkning gr mer inp det sprkliga djupet i fragmentet, medan Kahns stter

fokus p resonansen fragment emellan. Tillsammans fr de fragmentet att lysa i skiftande frger.

ena sidan Kirk dr versttningen lydde:

Listening not to me but to the Logos it is wise to agree [homo-log-ein] that all things are one

17

Lyssnande inte till mig utan till Logos r det vist att instmma [homo-log-ein] att allt r ett.

versttaren vill hr stta fokus p logos nrvarande hos den yttrande ssom det som relaterar

henne till hennes omgivning, dr hon str samt yttrar sig ssom subjekt och ssom den ene och

bevittnar den pluralitet som tar sig formen av ett nnu obetingat allt, dri ligger den visa

devisen: allt r ett.

andra sidan Kahn, dr versttningen lydde:

It is wise, listening not to me but to the report (logos), to agree that all things are one.

Det r vist, d de lyssnat inte till mig utan till redogrelsen (logos), att instmma att allt r ett.

Hr vill han betona vikten av att lsa fragmentet hellre i relation till andra och med bakgrund i

andra fragment n att frska n en djupare mening blott genom fokuseringen p detta fragment.

Vi sg ocks hans tanke att logos i fragment 50 ven str i msesidig relation till den logos som

i sjlen har ett outgrundligt djup och som tack vare den msesidiga utbytande relationen vxer i

sig sjlv. Hans ppekande av paradoxaliteten hos Herakleitos fungerar ocks som ett bra

komplement till Kirks lsning av fragmentet.

5.2. Syntes utifrn Kirks och Kahns tolkningar av fragment 50

Om vi sammanfr tanken kring paradoxaliteten i Herakleitos sprk, samt det offentligas och

privatas oskiljaktiget, tillsammans med tanken om logos ssom den som relaterar mnniska och

omgivning kan vi mhnda lsa fragmentet som fljande:

D de inte lyssnat till mig (Herakleitos sjlv, med yttrandet om att de inte br lyssna till hans yttrande vilket i sig

r paradoxalt), utan till det som relaterar dem till omgivningen, s ser de ocks hur det ser ut: deras frmga att

relatera till sin omgivning utgr bokstavligen [homo-log-ein] en del av att instmma. Sledes r lyssnaren frvissad

om att det verkligen r logos sin egen och omvrldens sammanfrande komponent hon hrt nr hon instmmer.

Nr hon vl benmner den frvissade relationen mellan henne sjlv och allt tar det sig uttryck ssom den visa

konklusionen Allt r ett. Konklusionen inbegriper bde lyssnaren och logos samt gestaltar likvl det offentligas

och det privatas samhrighet.

I mitten av lsningen sknjs en lekfullhet och paradoxalitet i det att homologein innehar

stammen av ordet logos: frmgan till relatering r invvd i att instmma till det allt och ett som

utgr sfren fr relatering. Det r subjektet, dvs. den ene (hen), som instmmer med det som har

sjlva frutsttningen till alltets uppenbarelse i sig (logos), likvl som att det r logos som r

sjlva incitamentet fr den ene till att brja lyssna ver huvud taget. Fragment 50 kan drfr

sgas hnvisa oss till en dubbeltydighet, som frst blir klar nr man tar hnsyn till pongen i

18

fragment 10: om logos frst mste lyssnas till och den ene drefter blir samstmd med det allt

som utgr ett omrde fr logos blir fragment 50 en gestaltning av ur allt ett och ur ett allt.

Fragmentet kan fljaktligen lsas som att alltet paradoxalt nog blir den enes uttryck, men frst

efter att ha blivit infrstdd i den som uppdagar alltet (logos). Som Kirk sa s mste det privata

lyssnandet ske innan insikten i form av instmmandet tillkommer, med detta vill han betona den

enskildes bidrag i form av lyssnandet och instmmandet till det offentliga alltet. Lsningen

benmner likvl det offentligas och det privatas paradoxala samhrighet, dr uppdelningen av

enskildheter inte grs utan frblir belysningar av en och densamma ett och allt. I likhet med

mnga andra fragment kan detta ocks sgas anspela p motsatsfrhllanden som alltjmt r ett

och detsamma. Tillika r alltet och den ene, dvs. det offentliga och det privata, en och

densamma i lika hg mn som prefixet homo- sammanfr logos och den som instmmer. I och

med att ett r allt r benmnandet av vad som sker i fragment 50 kan det likvl ses som

benmnandet av relationen mellan logos och lyssnaren: de har en inre utbytande privat och

offentlig relation, som har lika stor vidd som dess epitet ett r allt. Denna lsning anspelar p

Kahns tanke om det privatas samt det offentligas utbyten och samhrighet, som hr i fragment

50 hittar tre olika uttrycksstt: dels i omtalandet av logos och lyssnarens relation, dr de i brjan

gestaltar det privata och det offentliga, men i slutndan har en ofrnkomlig samhrighet; dels i

ordet homologein, som inom sig kan sgas ha en inre semantisk samhrighet till logos och

lyssnaren och som skapar den sammanfrande samt utbytande rrelsen dem emellan; och tillslut

i konklusionen allt r ett, som ssom frytterligande fljd av fragmentet samt benmnande av

relationen privat offentlig kan sgas omtala ett motsatsfrhllande som i slutndan gestaltar en

samhrighet.

Frvisso finns det likt den logos vi har i sjlen en outgrundlig mngd varianter och

tolkningar av det som hr har dryftats. I nsta del av uppsatsen terfinns en tolkning som vill

visa en annan sida av fragmenten, likvl en annan sida av tolknings- och

versttningstraditionen. Heidegger arbetar med en annan tolkningsmetod och framfrallt

utifrn andra filosofiska utgngspunkter, som drigenom frilgger andra mjliga belysningar av

fragmentet n de vi tidigare har sett. Hans fenomenologiska perspektiv sker efter aspekter av

Herakleitos som kan sgas tala om ontologi, en lra om varat och dess framtrdande. Han kan

sgas fretrda en uttolkning som frutstter att dessa ontologiska aspekter finns hos

Herakleitos, en ansats som sker efter argument fr att en annan ldre frstelse fr ontologi

bl.a. terfinns i Herakleitos frstelse fr och anvndning av logos.

19

6. Martin Heideggers tolkning av fragment 50

6.1. Heideggers versttning av fragment 50

, .

Ouk emou, alla tou logou akousantas homologein sofon estin hen panta einai.

Habt ihr nicht blo mich angehrt, sondern habt ihr (dem Logos gehrsam) auf den logos gehrt, dann ist Wissen

(das darin besteht), mit dem logos das Gleiche sagend zu sagen: Eins ist Alles.21

Har ni inte blott lystrat till mig, utan har ni (hrsamt p Logos) lyssnat p logos, d r det visa (som dri bestr),

att, i det att man med logos sger det lika, sga: ett r allt.22

I den frsta delen av versttningen skiljer den sig redan frn de tidigare vi har sett. Fr att gra

en extra tydlig, men inte bara tydlig utan ocks en ndvndig markering av den pong han vill

gra, duplicerar han ordet fr att ha lyssnat (akousantas). Vi terfinner det dels som lystrat

(angehrt) och dels som lyssnat (gehrt). Han vill med detta visa att det verkligen rr sig om ett

annat lyssnande vi gr till logos n till Herakleitos sjlv; emellertid ndrar han med detta

fragmentets ordagranna struktur, vilket de tidigare tolkarna har aktat sig fr att gra. Frvisso

samrder ocks Kirk och Kahn om att det hr rr sig om ett lyssnande som nr bortom det vi

enbart uppfattar med ronen, men de lgger som vi sg inte till ngot som inte fanns dr frn

brjan. Vidare i vr lsning ser vi att Heidegger verstter vist med det visa (Wissen).23

Vi

har sett att det visa omnmns i ett flertal fragment. Vi sg i inledningen att Kahn vill se det som

att det visa och den vise (Zeus) r en och densamma. Det visa i fragment 50 har dock i tidigare

21 Heidegger, Martin. Gesamtausgabe band 55: Heraklit. Frings, Manfred S., (red). (Frankfurt am Main: Vittorio Klostermann, 1979), s. 259. 22

I Heideggers uppsats Logos frn Vortrge und Aufstze (frsta gngen publicerad 1954 av frlaget Klett-Cotta) terger han frst en tolkning av fragmentet utifrn en versttning av Bruno Snell, fr att sedan lgga fram sin frstelse och versttning av Herakleitos fragment. Heidegger har ett fokus som bl.a. vrnar om att synliggra frhllandet mellan ord och vad de r uttryck fr, dr uttrycket har sin grund hos omvrldens princip och stmning som sdan. Han lser Herakleitos fragment 50 frmst med fokus p vad ordens anvndning r ett svar p och knnetecken fr, t.ex. hur legein (sga) har som knnetecken att fra den som talar och den som lyssnar in i en msesidig frstelse, som han liknar vid hur lsning fungerar. Lsning har som knntecken att sammanfra innehll och lsare, svl som att legein sammanfr lyssnare och talare i ett samtal; dr varken lyssnandet eller talandet r ensidigt utan dr bda parter och deras samtal r ett svar p omvrldens inverkan som talar genom och till dem. Ett yttrande i Heideggers mening kan drfr inte vara ensidigt, svl som att de ord som terfinns i fragmentet verstiger Herakleitos som ensidig uppmanare. De har istllet sin grund hos omvrldens stmning som sdan. Emellertid frsker Heidegger i uppsatsen genom begreppet logos lsa in och pvisa en medvetenhet kring denna ontologiska inverkan hos Herakleitos. 23

P andra stllen har sofon i fragment 50 versatts med weie av Heidegger, bl.a. p sidan 209 i Vortrge und Aufstze. Han frgar sig dock vad som knnetecknar draget av att vara vis (wei), dr han hrleder det visa till Wissen, som egentligen betyder vetande, ssom det ontologiska mjliggrandet till att vara vis. Att vara vis beskriver Heidegger som ett uttryck fr att uppvisa vetande och sledes sammanlnkar han attributet att vara vis med det visa sjlv (to sofon), dr den frre r uppdagat av den senare; utefter texten tydliggrs hur han vxlar mellan ordklasserna substantiv och adjektiv.

20

versttningar ftt st som adjektiv i relation till konklusionen allt r ett. Heidegger gr nnu

en omrestaurering av texten nr han rtt och sltt substantiverar detta adjektiv.

Nr det visa str som substantiv (to sofon) frammanar det genast associationer till andra

fragment. Nedan visas Heideggers lsning av dessa och drtill fljer en frklaring till hur han

hr kan anvnda det visa som substantiv.

Fr att frst hur Heidegger jobbar med fljande fragment fr man ta i beaktande att han har ett

fenomenologiskt tolkningsperspektiv. Att se p det visa med ett sdant perspektiv pbjuder

frgan vad som r vist med det som r vist, hur knnetecknas det som r vist? I motsats till vad

de andra tv tolkarna lagt fokus vid talar Heidegger om det som r vists signalement, dvs. vad

som r dess karaktrsdrag ssom fenomen. Kirk och Kahn sammanfattar ganska obemrkt att

fljdriktigheten av att benmna ett ssom allt r vist och gr inte vidare in p vad adjektivet i

fragment 50 refererar oss till. Heidegger menar emellertid att det som r vist ssom fenomen

mste knnetecknas av ngonting som gr det vist, att dess upprinnelse kommer frn ett uttryck

av ngot som mjlig- och synliggr attributet vis. Fr att skdliggra sin tes nmner Heidegger

att ett av det som r vists benmnanden, Zeus, uppvisande av ngonting som knntecken fr

detta r blixten (se fragment 32 och 64). Zeus frknippas drfr inte bara med blixten, utan han

r drigenom blixten.24

Drigenom r Zeus attribut vis en uppltelse, vars attributgivare r

blixten. Heidegger behandlar i sin uttolkning blixten som mjliggrande fr det som r vist, dr

blixten r ett gestaltande av det visa sjlv. Vi sg dessa tendenser ocks hos Kahn i det att han

ville likstlla Zeus med den vise och som i slutndan styr ver allt. Emellertid ligger inte

Heidegger fokus vid Zeus ssom allvist och allstyrande teologiskt gudsvsen, utan hos honom

blir Zeus endast en frskran om den visa blixtens manifestation. Fr att berika sitt argument att

det som r vist i fragment 50 tillika hnvisar oss till och r uppdagat av blixten, samt fr att

frtydliga sin pong, invver Heidegger det fr honom s viktiga fragment 64.

6.2. Utlggning av fragment 64: det visa ssom blixten, ssom ett och ssom allt

Fragment 64: Blixten styr allt.

Heidegger avskiljer frst och frmst blixten frn den andra ljusbringaren mnniskorna har till

sitt frfogande, dvs. solen.25

Solen br p betydelsen av att vara utomvrldslig och st utanfr

naturen, emellertid r blixten nra. Blixten r tillskillnad frn solen ett naturfenomen och yttrar

24

Heidegger, GA nr 55, s. 248. 25 Heidegger, Martin. Gesamtausgabe band 15: Seminare. Ockwadt, Curd., (red). (Frankfurt am Main: Vittorio Klostermann, 1986), s. 14.

21

sig ssom en ljusbringare som br med sig kraft och som i sitt nedslag tar sig formen av eld.

Blixten och elden ses drfr ocks hos Heideggers som tv delar av samma rrelse.26

Blixten belyser i sitt nedslag allt som det genom detta belysande styr ver. Blixten bringar

fram ljuset och fr alltet till ljusning; den bestr tillika av det ljus som den bringar sig fram med.

Sledes ser Heidegger blixten som sig-fram-i-ljuset-bringaren, dvs. bringaren av ljus till det

annars frborgade.27

I sitt visande av sig sjlv och uppdagande av allt enar den ven allt. Blixten

r drfr ocks det som enar, som frenar. Hos Heidegger bringar sledes blixten fram allt och

enar allt genom ett frenande av ljus och ett tidigare frborgat mrker.

Alltet fr inte fr den delen tnkas som en stilla given enhet, utan i och med att blixten

alltjmt r bunden till alltet och rr sig ur det (se fragment 10) uppdagas alltet i stndigt nya

former.28

Alltet r ett varande och drfr ocks ett blivande, dvs. ngot som r i rrelse; blixten

uppdagar frvisso alltet ssom blivande, men alltet frblir alltjmt ett blivande som emellant r

hljt i mrker.

Blixten r ocks genom sitt uppdagade av alltet och hrkomst ur alltet ett ppnande av ett allt

den tillika tillhr. Blixten r drfr hos Heidegger det visa (to sofon), fr den r det som

mjliggr allting inom alltet samt den varur vrden och attribut ssom vis uppstr: den r tack

vare sitt ontologiska ppnande det visa i den vidaste bemrkelsen. Det visa och ngot som r

vist r fr Heidegger tv ordklasser (adjektiv och substantiv) som vittnar om samma ontologiska

ppnande: blixten r det visa och det som r vist r mjliggjort av en och densamma visa

blixten.

Detta bringade av ljus ut ur det frborgade sker ocks inom den momentanaste av

tidsramar.29

Blixten tnks i Heideggers termer som omedelbar men trots det bunden av tiden. I

fragment 100 beskrivs rstiderna som de som frambr allt. Med std frn detta fragment hvdar

Heidegger att rstiderna hr r en metafor fr tiden och att det r blixten som genom tiden

frambr och tillika styr allt.30

I relation till denna tanke om blixten, ssom det enande av allt och det visa, finner vi i fragment

41 en hnvisning om att ett r det visa och att allt styrs genom allt. Blixten hrrr ur allt ssom

element; det r inget transcendent enande utan Heidegger ser blixten ocks som en del i det allt

den enar. Sledes styrs blixtens frambringande likaledes av det allt den i sitt nedslag

frambringar. Likas vver Heidegger ocks in fragment 10 som sger att det allt som

26

Heidegger, GA nr 15, s. 30. 27

Ibid, s. 21 28

Ibid, s. 31 29

Ibid, s. 22 30

Ibid, s. 46

22

manifesteras ocks r ur ett (blixten) och att ocks ett hrrr frn det allt som det likaledes fr

till ljusning.

6.3. Blixten ssom sanningen

Vi har ovan klarlagt vad det visa som efterfrgades innan utlggningens brjan r. Det enande r

det visa och det visa, tillika det enande, r blixten. Den bde styr allt och r det allt den styr: ur

allt ges blixten (den r ett naturfenomen) och ur ett (blixten) bringas alltet (i dager).

Nr man begrundar vad blixten r en metafor fr uppdagas drur en frstelse fr Heideggers

tanke om sanning. Heidegger tnker sig grna sanningsgonblicket som en pltslig ljusning av

en tidigare nattsvart himmel. Sanningen terfinns i det allt som i sanningsgonblicket bringas i

dager, sanningen r drfr ingen transcendent absolut riktighet. I och med att fremlet fr

sanningens ljusbringande hljs i dunkel r det otkomligt, det r frborgat. Dremot r

sanningen det som bringar det frborgade ut ur det dunkla. Sanningsgonblicket tnker sig

drfr Heidegger, likt en blixt frn klar himmel, som ett frambrande av det tidigare frborgade;

sanning r fr Heidegger ofrborgadhet (Unverborgenheit a-letheia).31

Vad som sker med sprket nr vi fljer Heideggers tolkning r att han succesivt sammanlnkar

begrepp som under en lng historia varit tskilda. Vi sg hur bde Kirk och Kahn grna hller

logos, elden, Zeus och alltet som samspelande med varandra, men som sjlvstndiga begrepp.

Vad Heidegger hitintills har gjort r just att lsa samman begrepp som r betydelsebrande fr

Herakleitos. Vi sg att hos Heidegger sammanfaller Zeus med blixten, med blixten lper

likaledes elden, det visa ett (enandet) och allt samman. De sammanfaller med anledning av att

blixten r det enande, den som manifesterar; likvl r det ur det manifesterade blixten sjlv

hrrr. Emellertid r blixten, elden och det visa enbart knntecken fr det ena, dess

karaktriserande form r enandet.32

Vi har sett att blixten, elden och det visa enligt Heidegger

alla har den gemensamma formen av en sammanbringande rrelse, som han tycker istllet fr

ett allra bst fngas med det mer rrelsepbjudande presensparticipet enande. Heidegger

lser det ena som det enande och drfr kan ocks blixten i sin singularitet frena allt. Tack vare

blixtens enande form mjliggrs adjektivattributet vis, vars knntecken r att det hrrr ur den

enande blixten. Det som r vist, dvs. ontologiskt sanningstilltalat, i fragment 50, dvs.

konklusionen allt r ett, vittnar om en mjlighet att tala om freteelser i dess avtckta natur.

Det terstr emellertid att se om detta r Heideggers eller fr den delen Herakleitos pong.

31 Heidegger, Martin. Vortrge und Aufstze. Neske, Gnther,. (red). 11 uppl. (Stuttgart: Klett-Cotta, 2009), s. 212. 32 Heidegger, GA nr 15, s. 44.

23

6.4. Hen panta einai: enandet r det samlade

Efter lyssnandet till logos terfinner vi den betydelsebrande konklusionen, som tillika r

uppdagad av den enande blixten och drfr vis samt bragd i dager, ett r allt. Heidegger

formulerar sig i den sista delen enligt fljande:

[D]ann ist Wissen (das darin besteht), mit dem logos das Gleiche sagend zu sagen: Eins ist Alles.33

[D] r det visa (som dri bestr), att, i det att man med logos sger det lika, sga: ett r allt.

Nr Heidegger sger att, i det att man med logos sger det lika, sga (homologein), s menar

har att de som instmmer instller sig infr logos, dvs. de som sger det lika instiger i och

samstmmer med det som pbjuds av logos.34

Homologein fr den betydelsebrande rollen som

verb mellan medlaren (logos) och lyssnaren. Som argument fr att homologein verkligen

instller lyssnaren infr logos ger Heidegger oss hnvisningen om att det i ordet homologein

finns en inre semantisk verrensstmmelse med logos (homo-log-ein).35

Drur fljer enligt

Heidegger den visa devisen: enandet r det samlade.

I samrd och gestaltning av fragment 10, 41 och 64 blir resultatet av denna mening att dess

innehll utgr en metafor fr blixten. Heidegger utlser drfr inte ett ur denna mening, utan

han ger oss det enande som blixten har som knntecken, dvs. ett enande av allt. Sledes r

enandet sjlva summan av sitt manifesterande, dvs. totaliteten, helheten, det frenade eller

som Heidegger kallar det: det samlade (Gesamtheit).36

Som referens och argument fr sitt

pstende ger han oss en hnvisning till fragment 10, som just nmner hur alltet och enandet har

en rrlig blivandelik relation, dr enandet rr sig ut ur totaliteten och totaliteten rr sig ur sin

enade form.

Heidegger vill frst enandet som det stndiga samlandet, vars innehll och betydelse i lika hg

grad r den samling som benmns som alltet (ta panta). Sledes kulminerar fragment 50 i

pstendet att efter lyssnandet till logos, inte Herakleitos, sker instmmandet, som genom den

visa konklusionen vittnar om dess korrespondens med blixtens sanningsavtckande, att

samlandet (enandet, sammanfrandet) r summan av det som samlas och det som en gng har

samlats (allt).

33

Heidegger, GA nr 55, s. 259. 34

Ibid, s. 250 35

Ibid, s. 251 36

Heidegger, GA nr 15, s. 53.

24

6.5. Logos ssom blixten, ssom det visa, ssom enandet och ssom allt

Ur vr rekonstruktion av Heideggers tolkning framgr nu att logos knnetecknar sin relation

med lyssnaren genom lyssnarens konklusion enandet r allt. Detta enande r blixten, vilket fr

std bl.a. av fragment 64 som omtalar att blixten styr allt. Vi sg drtill att enandet r samlandet

och allt r det samlade. Det r ocks i relation mellan samlande och det samlade som vi finner

Heideggers versttning av logos i fragment 50.

Resultatet av enandets stndiga enande r en samling, likvl enar det enande utifrn det

tidigare samlade (allt); logos blir hr ett inringande substantiv av det samlande enandet som

gjordes, alltjmt grs, samt det samlande enandet som en gng har gjorts. Logos r incitamentet

till konklusionen enandet r allt, dr dess innehll bde r det allt som har enats och det

enande som enandet hrrr ur: logos r bde ett och allt, dess betydelse innehller dtida, nutida

och framtida tempus. Med detta i tanke ger Heidegger oss ett versttningsfrslag av logos som

lyder:

Die stndigen in sich waltende ursprnglich sammelnde Gesammeltheit.37

Den stndigt i sig rdande ursprungligt samlande samladheten.

versttningen ska lsas med koncentration p logos som samlande och tersamlande av ngot

tidigare samlat. Vi ser hur tanken att enandet r det allt det enar invvs i logos och dess

betydelse av att alltjmt vara samlande och likvl det samlade sjlv.

Betydelsen av logos ssom beskrivet infrlivar ocks blixtens betydelse som

sanningsmetafor i sig. Sanningen ssom ofrborgadhet har sin hrstamning ur det tidigare

samlade (allt) och sanningen ssom ofrborgadhet har sitt ml i det stndiga fra-till-dager

(enandet), dvs. att stndigt ena och tillika samla; likas stmmer konklusionen i fragment 10

(ur allt ett och ur ett allt) verrens med Heideggers beskrivning av logos.

I enlighet med Heideggers argument frstr vi och skriver fragment 50 p fljande vis:

D de inte lyssnat till mig (Herakleitos sjlv, de vriga mnniskorna och dess verktyg, dvs. sprket), utan lyssnat

till det ursprungligt samlade (det ursprungligt samlade och alltjmt pgende samt framtida samlandet), r det visa

(det visa som r det enande, tillika blixten ssom sanningens uppenbarelse som ofrborgadhet som alltjmt ingr i

logos) att instmma (att instlla sig eller ansluta sig till den samlande samlingen, vilket tillika innebr att instlla sig

i sanningens frambringande ssom ofrborgadhet): ett r allt (logos (den enande, tillika det visa, tillika sanningen)

r logos (dvs. allt, tillika det av det visa visade, tillika det som uppdagandet hrrr ur)).

37

Heidegger, GA nr 40, s. 137.

25

6.6. Summering och konklusion av Heideggers tolkning av logos i fragment 50

I samrd med flera andra fragment, i syfte att visa att tolkningen av Herakleitos logos-begrepp

gr djupare n att enbart frse ordet med en annan betydelse, tergavs hr en logostolkning och

diskussion utifrn Heideggers utlggning av fragment 50. Fr Heidegger handlar det inte i frsta

hand om en filologisk underskning, utan om ett djupare frhllningsstt och synstt, bl.a. p

sanningen samt frhllandet mellan mnniska och omvrld.

Utifrn den utlagda tolkningen inser vi att fragmenten som implicit eller explicit handlar om

logos alla faller in i varandra: det allt som omnmns r det ena som r blixten som r det enande

som r sanningen och som r det visa. Den logos det talas om i fragment 50 r enandet, som r

sammanfrandet, som r allt, som r upplysandet av det frborgade och som tillika r blixten

ssom sanningens metafor. Fragmentets avslutande konklusionen vill visa p just denna svrm

av begrepp, dr alla hr ihop och ger uttryck fr varandra i predikativa former, utan att ngot fr

den delen fregr de vriga. De summeras alla upp i och utgr en del av den logos vi hr ftt se.

Heideggers tolkningsfokus och sammanlsning av betydelsefulla filosofiska begrepp skymtar vi

varken hos Kahn eller hos Kirk. I nsta avsnitt jmfrs Heideggers tolkning med den vi tidigare

fljt hos Kirk och Kahn, fr att p ngot stt uppdaga vad som i huvudsak skiljer de tv

anglosaxiska uttolkarnas tolkning och Heideggers t. Nsta del innehller ven en knd kritik

och ett frsk till gestaltning av denna kritik mot Heideggers tolkning av logos.

7. Likhetsgranskning av och en kritik mot Heideggers tolkning av logos

7.1. Kritik av logos ssom enandet och ssom alltet

Der Logos ist in sich zumal ein Entbergen und Verbergen. Er ist die letheia. Die Unverborgenheit braucht die

Verborgenheit [] Hen Panta sagt, was der Logos ist. Logos sagt, wie Hen Panta west. Beide sind das Selbe.38

Logos r p samma gng ett frborgande och ofrborgande. Den r letheia. Det ofrborgade behver det

frborgade [] Hen [samlandet] Panta [det samlade] sger vad logos r. Logos sger, hur Hen och Panta rder.

Bda r det samma.

Med detta frkunnande citat och liknande omrrde och upprrde Heidegger den moderna

tolkningstraditionen av Herakleitos. Givetvis har den ftt utst en hel del kritik och en del finner

det helt omjligt att lsa s betydelsebrande begrepp som delar av en och densamma logos, de

lser istllet logos som en p- och inverkande men alltjmt sjlvstndig princip.

38

Heidegger, Vortrge und Aufstze, s. 213.

26

Kritik som Heidegger ftt utst r bl.a. att hans tanke att alltet figurerar ssom uppdagat av

blixten, samt att blixten figurerar ssom uppdagande av alltet, skapar problematiken kring att

alltet enbart visar sig utifrn den ofrborgande blixten och kommer inte till sken ssom den i sitt

tidigare dunkel var. Heideggers argument krver ett allt som alltid r uppdagat som sant och dr

varje del inom detta allt befinner sig i korrespondens och samklang med omvrldens tillflliga

stmning. Subjektiva vrderingar och immanenta insikter r alltid en produkt av omvrldens

princip som sdan. Denna problematik kring att vrlden alltid framtrder som ofrborgad och att

den inte kan framtrda som frborgad ppekar bl.a. Walter Brogan i en inflytelserik ess frn

2006. Han frgar sig hur ver huvud taget ngot som uppdagas av blixtens upplysande kan visa

sig som inte varande sig sjlv.39

Heideggers tanke kring blixtens ofrborgande karaktr

frambringar ett allt, en omvrld med tillhrande vrden och vrderingar, som p intet stt kan

vara falskt eller skenbart.

Problematiken kring att vrlden stndigt r ett ofrborgande utifrn en ontologisk inverkan

p dess uppenbarelse kommer Heidegger hr inte ifrn. Med sin hoplsning av logos ssom

alltet och sanningen (aletheia) kan inte en frljugen bild av alltet framtrda det sken som

frambringas av blixten uppdagar inte det skenbara utan det ofrborgade, det icke-frljugna.

Den frkunnande visa sanningen och den av alltet givna sanningen kan inte vara annat n en och

densamma. I ett fragment av Herakleitos finner vi mhnda denna problematik gestaltad och

som Heidegger i slutndan inte fr bukt med.

Fragment 108: Bland de logoi jag hrt uppndde ingen detta: att knna till vad det visa r, avskilt frn allt.

Vi terfinner i slutet av fragmentet en antydan om separationen mellan det visa och allt. Utifrn

Heideggers argument mste ven den undandragande visa blixten vara en del av det allt den fr

tillfllet r undandragen frn. Det ofrborgade som avskilt frn det frborgade frlorar annars

sin definition vi sg ven i det tidigare blockcitatet hur Heidegger ppekade att det

ofrborgade behver det frborgade. Utifall Herakleitos menar att det visa kan avskiljas frn det

allt det hrrr ur, gr fragmentet emot Heideggers argument att det visa och allt r en och

densamma.

Utifrn en annan tolkning kan hr Herakleitos terigen sgas tala i paradoxala meningar: de

logoi (plural av logos) han hrt har inte frmtt frst vad det visa r, avskilt frn allt. Om det

visa inte gr att avskilja frn allt r det inte mer n rimligt att han inte har hrt ngon som

frmtt frst deras avskildhet. Fragmentet kvarlmnar likvl den grammatiska mjligheten att

39 Hyland, Drew A. och Panteleimon Manoussakis, John., (red). Heidegger and the Greeks: interpretive essays. (Bloomington: Indiana University Press, 2006), s. 49.

27

det inte r alltet som omnmns, utan alla. Skillnaden r avgrande, fr den senare statuerar

nmligen slutsatsen att Herakleitos, bland de logos han har hrt, inte hrt ngon som knner till

det visa som avskilt frn var och en. I denna lsning behver inte alltet och det visa (dvs. det

visa ssom den enande sanningen) avskiljas. Heideggers tanke kring det visa r separerat frn en

mnsklig moralisk angelgenhet, hos honom r det visa ett ontologisk avtckande och av den

anledningen ocks ovillkorligen en del av alltet. Den ontologiska aspekten av Heidegger har vi

hitintills sett starka antydningar till och undersks nrmare i nsta komparativa del av uppsatsen.

7.2. Heideggers tolkning i relation till Kirks och Kahns

Genom sitt frkunnande av logos ssom alltet och sanningen frsvagar Heidegger, genom att

ignorera Herakleitos sjlvmedvetna anspelande aspekter, Herakleitos avsiktliga paradoxala

sprkanvndning. Vi sg hur Kahn synliggjorde denna och hll den som en viktig del av

Herakleitos filosofi, dr frklaringen av paradoxaliteten bst kom till uttryck genom fragment

10, som frkunnar alltets urgende rrelse frn det ena och tvrtom; med bakgrund i detta kan

Herakleitos gra paradoxala uttalanden som t.ex. frkunnandet allt r ett hr i fragment 50.

Att anvnda sprket p ett paradoxalt stt fr tankarna till att Herakleitos var en filosof av

subjektiva infallsvinklar, som omtalade vrldens absurda och ibland orovckande uppenbarelse.

Fokusen p Herakleitos paradoxala sprkanvndning vrnar ocks om att synliggra Herakleitos

ssom sjlvmedvetet subjekt, dr paradoxaliten i hans sprk r ett starkt argument fr hur

behrskningen av denna sjlvmedvetenhet kommer till uttryck.

Kirk och Kahn vidhller ett perspektiv som framhver Herakleitos sjlvstndiga

fresprkande sida, dr ironi, paradoxala uttryck samt moraliserande blir viktigt fr att

understryka denna aspekt. De tar likvl in samtliga fragment i sin analys av Herakleitos, dr

ocks mnga moralfilosofiska aspekter (se bl.a. fragment 26, 42, 73, 74, 78, 81, 82, 83, 87)

terfinns, vilkas samverkan med logos-fragmenten vi tagit oss an inte br ignoreras. Logos fr

Kirk och Kahn vidrr den moralfilosofiska delen av Herakleitos och blir till en princip som

omtalar var subjektet har sin grund, hur det uppfrs och vad det tillika fljer, som ocks i

slutndan genom Herakleitos fresprkande fr beaktandet av principen r till fr subjektets

rkning.

Fr Heidegger finns det emellertid ingen mjlighet att lsa Herakleitos p ett sdant stt, dvs.

som ngon som enbart ppekar sin syn p det absurda och emellant det orovckande i hans

omvrld. Heidegger lser hos Herakleitos istllet in en ontologisk filosofi, som talar om

omvrldens vsen som sdant. Den ontologiska lsningen finner vi inga ansatser till hos Kirk

eller Kahn.

28

Utifrn Heideggers ontologiska lsning ppnas perspektivet att bortse frn Herakleitos som

moralfilosof samt att bortse frn subjektet som en vital del av Herakleitos filosofi upp. En

ontologisk lsning lgger mrke till hur Herakleitos talar utifrn omvrldens stmning; en

stmning som i enlighet med Heideggers argument infrlivas i samt r var och en. Vad

Heidegger drtill gr med Herakleitos lmningar r att frska visa hur ocks en som r

pverkad av vrldens stmning ocks talar om den. Den vaga definitionen samt frstelsen fr

begrepp som logos understdjer den ontologiska lsningen och vi har ven sett hur Heidegger

ftt std frn flera olika fragment till denna typ av lsning; men han fr trots det anses vara

ganska selektiv i urvalet av fragment han vljer att belysa, dr ven vissa av dessa mhnda

brister i relation till varandra, som t.ex. fragment 108. Det finns ven en problematik i att

attribuera Herakleitos en mening han sjlv inte ndvndigtvis behver vara medveten om, en

mening vars bestyrkande argument ocks kan vara att Herakleitos talar utifrn en inverkan som

verstiger den egna medvetenheten. Den ontologiska lsningen behver inte tvunget ordagrant

innehlla ontologin som Heidegger hos Herakleitos utvinner ansatser mot. Utifrn Heideggers

fokus sgs ngot ytterligare n det som mhnda freskrivs vara Herakleitos egna intentioner.

Huruvida dessa ontologiska fragmentariska uttryck i rttmtig mening kan sgas vara

Herakleitos egen filosofi kan ifrgasttas: fyller inte Heidegger ut Herakleitos med egna

intressefyllda filosofiska ansprk? Skor sig inte Heidegger p Herakleitos, fr att drigenom

framhva sin egen tanke kring sanningens framtrdande? Fr Heidegger ligger fretaget just i att

argumentera fr att Herakleitos skrev om sanningens och drigenom varats framtrdande, ett

argumenterande som skiljer sig frn den uttolkningen som Kirk och Kahn efterstrvar. Att lsa

Herakleitos ontologiskt utgr ocks lsningen av ett vidgat perspektiv av hans tankesfr, som av

Heidegger likvl sgs innehlla varje etisk och politisk uppmaning i fragmenten, men i frsta

hand och framfrallt sgs innehlla skrivelser om sjlva mjliggrandet fr uppmaningar och

vrden ver huvud taget: logos.

Kirk ppekar ocks en viktig punkt som jag vill anvnda fr att gestalta en kritik mot

Heideggers tolkning. Konklusionen allt r ett r p intet stt logos sjlv, utan den temporala

konsekvensen av ha lyssnat p logos.40

Logos och vad talaren drefter sger separeras hrmed,

medan de hos Heidegger genom detta frenas. I Heideggers tolkning finns det inget i fragment

50 som framhver begreppens inbrdes temporala prioritet, utan logos ur-rrande och

terfrenande r formen fr rrelsen hos alltet och enandet, dr instmmandet sammanfaller

med det visa, sanningens sig-visande, lyssnaren och ven alltet. ver huvud taget upplses

40

Kirk, Heraclitus the cosmic Fragments, s. 70.

29

begreppens autonomi och blir till attribut av logos. Heidegger kallar ven dessa attribut fr olika

stt p hur logos rder (west).41

Genom att bortse frn den temporala fljdordningen begrepp

emellan dljs Herakleitos position som ensidig uppmanare till lyssnandet p logos, han blir

istllet ett ytterligare exempel p hur logos rder. Detta blir ett exempel p hur Heideggers

lsning ignorerar Herakleitos position ssom filosof av personliga uppmaningar.

Vi terfinner hos Kirk en tolkning av logos som ett filosofem som i hgsta grad r den

bakomliggande frmgan till det blivande subjektets frnimmelser, Herakleitos fragment r

drefter till fr att ppeka vilka principer samt under vilka omstndigheter detta subjekt blir till.

Likvl fr Kahn in subjektet i Herakleitos filosofi, nr han menar att idn kring allt r ett r

frvissningen om att det offentliga r en del av det privata och tvrtom. I Heideggers lsning

terfinns inte subjektet under samma omstndigheter och logos har inte i frsta hand ngot med

frmgan till frnimmelse eller tanken om subjektets tillblivelse att gra. Heidegger konstruerar

ngot annat, som nrmast fr anses vara en subjektsls fenomenologi, dr fragment 50 sjlv sgs

tala om vrldens beskaffenhet samt skapnaden av etiska vrderingar ver huvud taget:

Herakleitos sgs av Heidegger tala om en logos som likvl talar med och genom honom. Trots

att den ontologiska lsningen fr std i utvalda fragment, finns det bl.a. i fragment 108 och hos

Herakleitos sjlv ssom ironiserande sjlvmedvetet subjekt aspekter som ocks talar emot

uttolkningen som Heidegger fretrder.

8. Avslutande sammanfattning

Uppsatsen har ovan visat exempel p utmaningarna och svrigheterna som ligger i att tolka

Herakleitos bevarade fragment. Vi har sett att vi mycket vl kan lsa ut olika mnster i

Herakleitos fragment och likvl fortfarande kan berika oss av ider frn en 2500 r gammal

filosofi, men huruvida de r i verrensstmmelse med Herakleitos egna intentioner blir svrt att

pvisa. Det viktigaste vi kan ta med frn Herakleitos r kanske att han stndigt motiverar oss att

tja ut, slipa och frbttra vra tolkningsinstrument.

Hos Kirk och Kahn sg vi hur uttolkare i den anglosaxiska traditionen tar sig an den

fragmenterade texten. Deras tolkningar klingade omsider samman och omsider isr: Kirk ville ur

logos se hur mnniskans hela relateringsfrmga uppdagas, medan Kahn i slutndan relaterade

logos till fragment 10 och hur den r det som r epitetet fr det privatas samt det offentligas

relation.

41

Heidegger, Vortrge und Aufstze, s. 212.

30

Vad vi likvl sg var hur Herakleitos i fragment 50 komponerar ihop komplexa uttryck som

likvl samlar hans resonemang, detta kom bst till uttryck genom logos och homologein och

mste ses som oumbrlig aspekt av frstelsen av fragmentet. Logos och homologein har en inre

semantisk relation, eftersom stammen av logos terfinns i det infinita verbet homologein.

Tillsammans uttrycker det en frvissning om att det verkligen r logos vi lyssnat till nr vi

instmmer.

I den senare delen av uppsatsen sg vi hur Heidegger med hjlp av diverse fragment lste

samman begrepp som var betydelsebrande fr uppsatsens frgestllning, bl.a. det visa, blixten,

allt och ett, mm. De utgjorde allesammans olika predikativa attribut eller verkningsfaser av

logos, attribut som Heidegger sjlv kallar olika stt p hur logos rder. Vi sg vidare i den

nstkommande kritikdelen hur denna sammanlsning uppbdar problem, bde i Heideggers egen

filosofi; men ocks mhnda i ett fragment som utgr en av kllorna till denna filosofi, nmligen

fragment 108. Emellertid ppnar Heideggers tolkning upp en ny aspekt av Herakleitos.

I likhetsgranskningen drogs fljande slutsats: den grundlggande skiljaktigheten mellan

Heidegger samt Kirk och Kahn r att Heidegger lser med syftet att uppvisa Herakleitos

tnkande som en ontologi, en lra om varat och dess framtrdande, medan Kirk och Kahn r mer

ppna fr att lsa Herakleitos som moralfilosof och kunskapsteoretiker. Dessa olikartade

fokusar och syften resulterar i bitvis vitt skilda utlggningar. Det finns ocks mycket som tyder

p att Kahn och Kirk har en mer terhllsam och aktsammare tolkning n den Heidegger

fretrder. Uppsatsen visade ocks att var och en av tolkarna tar upp delar samt perspektiv som

de andra tv inte vljer att ta upp, vilket gr att det blir svrt att f ihop ett mer vergripande

med ett mer detaljerat perspektiv. I slutndan r det drfr svrt att fixera en entydig tolkning av

ngot i dessa lmningar, utan man fr tlmodigt betrakta skimren av nyanser som fragmenten

och speciellt fragment 50 undan fr undan utstrlar.

9. Bibliografi

Heidegger, Martin. Vortrge und Aufstze. Neske, Gnther., (red). 11 uppl. Stuttgart: Klett-

Cotta, 2009.

Heidegger, Martin. Gesamtausgabe band 15: Seminare. Ockwadt, Curd., (red). Frankfurt am

Main: Vittorio Klostermann, 1986.

Heidegger, Martin. Gesamtausgabe band 40: Einfhrung in die Metaphysik. Jaeger, Petra.,

(red). Frankfurt am Main: Vittorio Klostermann, 1983.

31

Heidegger, Martin. Gesamtausgabe band 55: Heraklit. Frings, Manfred S., (red). Frankfurt am

Main: Vittorio Klostermann, 1979.

Herakleitos. Herakleitos Fragment. verstt och kommenterad av Rehnberg, Hkan och Ruin,

Hans. Lund: AB Propexus, 1997.

Hyland, Drew A. och Panteleimon Manoussakis, John., (red). Heidegger and the Greeks:

interpretive essays. Bloomington: Indiana University Press, 2006.

Kahn, Charles H. The Art and Thought of Heraclitus. Cambridge: Cambridge University Press,

1980.

Kirk, Geoffrey Stephen. Heraclitus the cosmic Fragments. New York: The Syndics of the

Cambridge University Press, 1954.

Kirk, Geoffrey Stephen och Raven, John Earle och Scofield McAllister. The Presocratic

Philosophers: a critical history with a selection of texts. 2 uppl. New York: The Press Syndicate

of the University of Cambridge, 1983.

Mourelatos, Alexander., (red). The Pre-socratics. New York: Anchor Books, 1974.