� 1 1997

Nr 1 1997Grundad 1978

� 1 1997

Denna tavla hänger i Frö-sunda kyrka och visar en imponerande prästlängd ända ner i 1200-talet.

Foto omslag Jessica Magnusson

� 1 1997

lvahundratalet är en dunkel tid i vår historia. På runstenarna, som äro talrikare i Uppland än

på något annat håll, ha vi korthuggna vittnesbörd om livet i vårt landskap på �000-talet, men i och med ��00-talet dör seden att resa runstenar ut och därmed minskas våra möjligheter att få veta något om människorna, som levde här på den tiden. Från Frö-sunda socken ha vi likväl ett sådant vittnesbörd, som enligt vad det anses tillkommit i början av ��00-talet. "Livsten lät göra broarna till sjä-labot för sig och sin hustru Ingerun och sina söner Jorund och Niklas och

En äldre kyrkaDäremot finnes det en viss sannolikhet för att en kyrka funnits i Frösunda ungefär på den nuvarandes plats vid slutet av ��00-talet. I den kyrka, som nu står, lägger man märke till en stor imurning av tegel i södra muren. Det har vid undersökningar visat sig, att motsvarande del av muren in mot kyrkan består av gråsten. Detta kan knappast förklaras på annat sätt, än att en mindre byggnad med tunnare murar legat söder om kyrkan och att dess nordmur byggts in i den nu-varande kyrkans sydmur, då denna uppfördes.

År 1956 gav dåvarande Stiftsrådet i Uppsala ut en skrift-serie om Upplands kyrkor. Följande text är hämtad från nummer 74 i den serien , vilken behandlar Frösunda kyrka.

Av Ingeborg Wilcke-Lindqvist

Luden" står det inhugget med runor i en bergvägg �/� km öster om gården Näs. Livsten var alltså kristen, han hade till och med uppkallat en av sina söner efter helgonet Nikolaus, de sjöfarandes skyddspatron. Vi kunna förutsätta, att han var bonde och en rik och mäktig bonde, ty att bygga broar, det vill säga vägbankar över sankmar-ker, var ett storföretag. Det var också en Gudi behaglig gärning och till största nytta, ty de vägar som funnos voro säkert mycket svårframkomliga. Om Frösunda redan på Livstens tid var en kyrksocken med kyrka och präst, därom veta vi emellertid ingenting.

Foto Jessica Magnusson

� 1 1997

Frösunda kyrka 1684. Efter Joh.Hadorrhs resor:Afritningar af kyrkor och kyrkovapen i Uppland 1676 - 1685.

Frösunda kyrkas plan, efter Sveriges kyrkor. Den på planen utritade grunden till ett kapell eller sakristia söder om kyrkan sträcker sig i verklig-heten icke ända fram till vapenhuset, om man får döma av ur kyrkmuren framskjutande stenar.

Stenar, som skjuta fram ur kyr-kans sydmur vid markytan visa lä-get för byggnadens östra och västra murar - den mätte cirka 6 m. Södra murens läge kan nu ej avgöras. Den lilla byggnaden hade i nordmuren ett mycket smalt fönster, som vidgade sig inåt. Därav synes nu intet spår, men det torde ha varit synligt vid kyrkans restaurering år �900 och kanske än senare, efter det är markerat på en uppmätning från �9��. Vidare kunna vi gissa, att denna byggnad hade hörnkedjor av sand-sten, som sedan kommit till använd-ning vid vapenhusets uppförande. När vapenhuset byggdes någon gång på ��00-talet användes nämligen sandsten praktiskt taget aldrig som

just i form av hörnkedjor - så till ex-empel i grannkyrkorna Markim och Orkesta. Man kan nu draga den slutsatsen - eller göra den gissningen, om man vill uttrycka sig försiktigt - att den ifrågavarande lilla byggnaden mot slutet av ��00-talet uppförts som sa-kristia till en träkyrka, vilken i så fall legat söder därom. Det var visserligen inte brukligt att förse kyrkorna med särskild sakristia på ��00-talet, men det förekom dock. Ett påtagligt exempel ger Frötuna kyr-ka, vars mellersta del är från ��00-talet och där tydliga spår på nordmuren visa, att en sakristia funnits, fastän den sedan brutits ned. Att träkyrkor varit försedda med sakristia av sten finns det många exempel på, även om de som regel äro från senare århundraden. Kanske kan den möjligheten ej helt uteslutas, att den raserade byggnaden i Frösunda ursprungligen varit fristående och gjort tjänst som ett litet kapell. Mot ett sådant antagande talar dock kyrkans dopfunt, som härrör från ��00-talet - kapell hade nämligen ej doprätt.

1400-taletSedan den nuvarande kyrkan uppförts någon gång under ��00-talets förra

byggnadsmaterial i Uppland. Däre-mot användes det icke så sällan under senare delen av ��00-talet och ofta

� 1 1997

hälft, revs givetvis (den förmodade) träkyrkan, men "sakristian" fick tills vidare stå kvar. Så gott som ome-delbart efter stenkyrkans tillkomst byggdes emellertid ny sakristia på dess norra sida, varefter den gamla på södra sidan kunde rivas. Eftersom dess mur var tunnare än kyrkans utfylldes kyrkmuren med tegel. Sam-tidigt uppfördes framför ingången i söder ett vapenhus, vilket - som nyss berättades - har hörnkedjor av huggen sandsten. Att den nuvarande kyrkan kan dateras till ��00-talet beror delvis på murverket, som består av större och smärre kluvna stenar, lagda utan att synnerlig hänsyn tagits till att åstad-komma jämna skiftgångar. Detta mo-saikartade gråstenstensmurverk, som kännetecknar så många roslagskyrkor och som från början säkerligen icke täcktes av puts, räknas med rätta som ett högt skönhetsvärde. Professor Erik Lundberg skriver därom: "Ingenstädes i världen finnes en murningskonst, som i naturlig behag-fullhet och enkelt okonstlad säkerhet överglänser dessa lantliga byggnads-verk. Bland alla olika byggnadsverk känner man lätt igen denna svenska typ."

Gammalt skeppKyrkan synes ha varit rappad på �700-talet, men är nu åter orappad. Alla gavelrösten ha i spetsen runda blindni-scher utförda i tegel. Då den västra gavelns nisch vid en restaurering av kyrkan år �900 skulle om-putsas, fann man på den ursprungliga putsy-tan en mycket skadad målning av ett skepp. Den fotograferades av dr Otto Janse, medan ännu byggnadsställningarna stodo kvar, och man vet alltså hur den då såg ut. Målningen putsades se-dan över - eller kanske förstördes! - och ett skepp målades på den nya putsen. Man målade även dit A. D. (= Anno Domini) ���6, som man trott sig läsa bredvid skeppet. I själva verket var, som dr Janse fram-hållit, den funna inskriptionen alldeles oläslig och årtalet förtjänar ingen som helst tilltro. Ett säkrare skäl än murverket att föra kyrkan till ��00-talet, närmare bestämt dess förra hälft, ge valven.

De äro direkt sammanbyggda med kyrkmurarna och torde alltså vara ursprungliga och de ha på grund av sin form daterats till ���0-talet. Kyrkans norra sida var fönsterlös ända till in på �800-talet. Fönstren där tillkommo �8�0, respektive �8��. På sydsidan normaliserades fönstren på �800-talet; det sydöstligaste dock endast beträffande dageröppningen, medan fönstrets rikt profilerade yttre omfattning bibehölls. Denna före-

kommer redan på avbild-ningar från �600-talet och har alltså en avsevärd ålder, även om den icke med sä-kerhet kan sägas höra till kykans ursprungliga skick. Det höga och smala, spets-bågiga fönstret i västra gaveln kan förmodas ha bibehållit sin ursprungliga form (eventuellt ommurat till större jämnhet). I öster har funnits ett fönster, som flera gånger ommurats och numera är igensatt.

Nyckelbeslag å vapenhusporten.

Foto E Moberg

Numera försvunnen mål-ning av en båt i västra röstets blindnisch. Efter O. Janse.

6 1 1997

Medeltida beslagIngången till långhuset är kyrkans gamla, blott något vidgad år �900. Den

är spetsbågig och har en kraftig rundstav inlagd mellan sprången. Även vapenhusets ingång är den gamla, men vidgad år �900, förmodligen genom borthuggande av några språng. Den stora, nu svartmålade, portens medeltida järn-beslag - gångjärnsbe-slag, nyckelskylt och portring - äro värda ett närmare beskådande. De äro tydligen i senare tid lagade och komplet-terade (plåtarna med ut-skurna hjärtan). Kyrkan har icke undergått några genom-gripande förändringar

sedan den uppfördes. Sitt nuvarande utseende har den fått genom en res-taurering år �9�� - �� under ledning av arkitekt Einar Lundberg. Interiören gör nu ett mycket lugnt och vackert

intryck med valv och murar putsade i en bruten vit färg - några medeltida målningar ha ej påträffats - och med inredningen samstämd i mjuka grå-gröna, gula och gråvita toner.

Märkligt altarskåpNytt altare uppmurades �9�� - ��. På altaret står ett medeltida altarskåp, som är kyrkans förnämsta prydnad och vid sidan av dopfunten dess konst-historiskt märkligaste föremål. Det är ett högklassigt arbete (ehuru i början av �900-talet väl starkt res-taurerat) från ��00-talets förra hälft, antagligen av nordtyskt ursprung (Lü-beck?). Mittpartiet innehåller en skulp-terad framställning av korsfästelsen, dörrarna äro målade på båda sidor. På utsidorna framställas ärkeängelen Mi-kael som själavägare och Sankt Olof stående på trollet Skalle. På insidorna kvinnliga helgon: till vänster överst Jungfru Maria och Sankta Birgitta, därunder Sankta Katarina av Alexan-dria och Sankta Barbara; till höger överst Sankta Margareta och Sankta Ursula, därunder Sankta Dorotea och Sankta Agnes. Predellan (underredet) är modern. År �797 var det frågan om att försälja detta altarskåp, som då stod i vapenhu-set, men försäljningen blev lyckligtvis ej av. Däremot har kyrkan förlorat sitt medeltida triumfkrucifix - bilden av den Korsfäste, som förr hängde över ingången till koret - vilket en alltför nitisk vice pastor brände upp (!) omkring �790. Samme prästman, som för övrigt var mycket impopulär i socknen och på församlingens begä-ran förflyttades därifrån efter endast två års tjänstgöring, lät även försälja en del "skräp af trädsaker", som låg i kyrkboden. Därför äger Frösunda kyrka inte några andra medeltida bilder än altarskåpet.

Altarskåpet invändigt. Ett nordtyskt arbete från förra delen av 1400-talet.

Altarskåpet utvändigt. Sankt Mikael med gärningarnas vågskål och på den andra dörren Sankt Olof som står på trollet Skalle och håller i en yxa och ett riksäpple.

Foto Jessica Magnusson

Foto E Moberg

7 1 1997

Sankt OlofBland det försålda be-fann sig kanske den "Santi Olais bild medh Crona och Bijla" som 1673 uppgives finnas vid kyrkan. Uppgiften återfinnes i de "rann-sakningar om antiqvi-teter", som på myn-digheternas befallning företogos ute i lands-socknar-na under åren �667 - 8�. Där omtalas också en källa i "Thorsholma giärde", som kallades Sankt Olofs källa och som för övrigt ännu finns kvar. Sankt Olofs-bilden fanns kvar ännu �7�0 enligt en inven-tarieförteckning från detta år och var av trä, alltså säkerligen en medeltida kultbild. Man kan gissa att det norska helgonet, som ju även i vårt land åtnjöt stor popularitet, var Frösunda kyrkas skyddshelgon. En enda fattig rest av ett medeltida träföremål står nu i sakristian: ett stycke av staven till ett processions-redskap, vackert skuren. Under den tid, då altarskåpet var bortflyttat, hade kyrkan en altarpryd-nad, som anskaffats genom samman-skott av församlingens medlemmar år �760. Av den återstår en bild av den Korsfäste, (nu uppsatt på mu-ren över ingången till sakristian), två flyglar eller sidostycken med typisk rokokoornamentik och änglahuvuden (fästa på muren invid orgelläktaren) ett krön i form av ett Gudsöga omgivet av strålar (högst uppe på östra väg-gen) och tre ornamentstycken med änglahuvuden på moln (över läktaren och i sakristian). Denna altarpryd-nad utfördes antagligen av en av de uppländska landskyrkorna mycket

anlitad skulptör, mäs-ter Magnus Granlund. Samme man hade �7�9 utfört predikstolen i rik rokokostil. Dess ljudtak krönes av en ängel med en uppsla-gen bok. På predikstolen ligger �6�� års bibel, tryckt i Stockholm av

Ignatius Meurer och bun-den i ett praktfullt, samtida

band av grön sammet med silverbeslag. Den är skänkt av fru Anna Sneckenfelt på Helgö. Hennes vapen och initialer samt årtalet �6�6 äro ingraverade på en sköld mitt på pärmen. Timglas från 1700-taletTimglaset är troligen äldre än predikstolen. Det är en gåva av karolinen överste Christian Giert-

ta och hans maka, född Cedermarck, och prydes av deras vapensköldar. Samma vapen se vi på nummertav-lan, som skänktes av samma givare �7��. Öppna bänkar anskaffades �900. Bänkstöden ändrades �9�� - ��. Or-gelläktaren byggdes vid mitten av �700-talet men ändrades �900 för att bereda rum för skolkören; förr var barriären rak. �9�� - �� sänktes läktaren något. Medeltida dopfuntMycket märklig är dopfunten. Den är huggen av uppsvensk sandsten, alltså sannolikt i Uppland. Den efterbildar emellertid tydligt ��00-talets berömda gotländska dopfuntar. Skålen är upp-delad i arkader, som prydas av flät-verk, det gamla nordiskt ornamentet. I bågfälten äro reliefer med figur-framställningar, mycket nötta och svårtydda. Skålen är skadad vid ena

Ett av de tre djurhuvuden som pryder dopfuntens fot.

Den gamla dopfunten i uppländsk sandsten är från 1100-talet och därmed troligen kyrkans äldsta inventarium, och äldre än kyrkan själv.

Foto Jessica Magnusson

8 1 1997

kanten och där lagad med cement. Uttömningshålet i dess botten är också igenfyllt med cement. En sådan kanal, avsedd att låta dopvattnet rinna direkt ned i den vigda jorden, finnes nästan alltid på riktigt gamla funtar. Skålens reliefer föreställa: �. Antagligen bebådelsen. En sittande figur i fotsid dräkt (Maria) vänder kroppen i profil åt höger, med huvudet, liksom lyssnande, åt vänster mot en ängel. Maria håller i handen något som ser ut som en stav, men som kanske skall vara en sländten. Enligt en version av Marialegenden mottog hon bebådelsen spinnande. 2. Två figurer, vända i profil mot

varandra. Denna bild har tytts som Marias och Elisabets möte, men tyd-ningen får nog betraktas som osäker, helst som denna relief hör till den mest skadade delen av skålen. �. Lejon? �. Fabeldjur med fågelkropp och drakstjärt ("Aspis"). 5. Två sittande figurer med upp-räckta händer. På funtens fot äro enligt gotländskt mönster tre djurhuvuden med häng-ande tassar och ett fjärde djur, som klänger sig fast vid foten och vänder huvudet bakåt. Funten täckes av ett dopfat av tenn i vars botten är ingra-verat det Örnehufvudska vapnet samt

initi-alerna A Ö och årtalet �6�9. Det är skänkt från Helgö, sannolikt av sedermera kaptenlöjtnanten Axel Örne-hufvud, ehuru denne �6�9 blott var ett barn. Det är enligt stämpeln tillverkat av Erik Hindersson, kann-gjutar-mästare i Stockholm �6�� - ��. Kyrkan äger även en senare dopskål av tenn.

KyrksilverKalk, patén och oblatask förefalla att ha skänkts till kyrkan samtidigt. De bära nämligen alla samma mo-nogram, innehållande initialerna ATBO, och samma vapen, Tungels och Örnehufvuds, ingraverade. Be-

Predikstolen är från 1759 och rikt smyckad i rokokostil. Ett kerubhuvud på framsidan vakar över den lyssnande församlingen.

Foto Jessica Magnusson

9 1 1997

namn och vapen graverats även på den nya kannan. Brudkronan av förgyllt silver skänktes �9�9 av SLKF (Svenska landsbygdens kvinnoförbund).

Lysande kronorI koret hänger en vacker liten mäss-singsljuskrona, härrörande från slutet av medeltiden. Armarna prydas av sengotiskt bladverk och staven krönes av en madonnabild. Att finna en ljus-krona av denna typ i en landskyrka är något mycket sällsynt. Av de öv-riga ljuskronorna är en omkring �6�0 skänkt av fru Anna Sneckenfelt på Helgö, en �6�� av överste Johan Drake i Billsta och en �7�� av befallnings-mannen Johan Bovalluis på Byle. Fyra ljusarmar äro skänkta �66� från Billsta, av överste Johan Drake. Vidare märkes särskilt en ståtlig

träffande den åttkantiga oblatasken vet man genom en anteckning i en av kyrk-böckerna, att den är en gåva av fru Anna Sneckenfelt, tydligen någon gång före �66�. Vapnen och initialerna kunna endast åsyfta hennes dotter Brita Örnehufvud och dennas make, ståthållaren i Reval(?) Adolf Tungel. Det förefaller därför sannolikt, att dessa makar skänkt kalk och patén, kanske med anledning av sitt bröllop, om vilket man endast vet, att det ägde rum före �669. Brudens mor har väl då samtidigt skänkt oblatasken och försett den icke med sitt eget, utan med brudparets vapen och monogram. På kalkens fot finnas några mycket otydliga stämplar, av vilka den ena tycks vara den äldre Stockholms-stämpeln den öppen krona, den andra en mästarstämpel. Någon årsbokstav syns ej. Det är mycket möjligt, att kalk och patén äro omgjorda av ett äldre nattvardstyg. Kalkens skål omgjordes och förstorades �789 att döma av en anteckning i en inventarieförteckning från detta år. Beträffande oblatasken kan man med säkerhet påvisa, att äldre silver tagits i bruk vid dess förfärdigande. Till dess botten har man använt en medeltida patén med en graverad framställning av den uppståndne Kristus, visande på sitt sidosår, med sarkofagen, där han vi-lat, hammare och spikar, tärningarna med vilka krigsknektarna kastade lott om hans kläder, tuppen, som gol tre gånger vid Petri förnekelse, och andra vittnesbörd om Kristi lidande. Denna patén torde ha utförts omkring ��00. �789 skaffades en ny, stor silver-kanna, den nuvarande, från guld-sme-den Yttraeus i Uppsala, varvid en gam-mal silverkanna lämnades i utbyte. Den senare var tydligen gåva av en medlem av familjen Örnehufvud, vars efter-

mässingsljusstake, vars fem ljusarmar uppbäras av en dubbelörn med ANNO �66� ingraverat. En anteckning i en kyrkobok upplyser, att den förärats till kyrkan detta år av "Axell Örne-huf-wud herre till Hälgöhö tå han sin resa till fremmandhe landh witogh». Lyktan i vapenhuset är skänkt �8�9 av Johan Eriksson i Billsta. Gammal mässhakeBland de äldre textilierna märkes särskilt en mässhake av granatäpp-lemönstrad grön sammet. Stoffet är medeltida, men det på ryggen appli-cerade korset av silverband är senare. Denna mässhake inräknad äger kyr-kan mässkrudar i alla de fem liturgiska färgerna, likaså antependier, av vilka det gröna är utfört �9�� på Ersta paramentavdelning. �9�� tillkom ett

Den senmedeltida mässingsljuskronan som hänger över koret.

�0 1 1997

förläning, och hans maka Anna Snec-kenfelt († �66�), givarinna till bland annat en av kyrkans ljuskronor. På andra stenar läser man nam-nen på kyrkoherdar i Frösunda och Kårsta: Lars Erici Tibelius († �660) och Andreas Leüman († �709) jämte deras hustrur; på åter andra namnen på sockenbor: Hans Larsson i Skrä-esta (Skrävsta), �706. (H)ans Iöransson i Åt(t)esta, �7��. Den sistnämndes gravsten är märklig såtillvida, att tydligen i detta fall en äldre sten blivit använd på nytt. Av den tidigare inskriften skönjas nu blott enstaka bokstäver. Ornamentiken är den på �600-talet brukliga.

Begravningsvapen Fyra begravningsvapen - i trä skurna, målade och förgyllda va-pensköldar, som burits i proces-sionen vid adliga begravningar - hänga på kyrkans väggar. Ett av dem avser generalkvartermästa-ren Olof Örnehufvud, de övriga en hans tidigt bortgångne son († �6��) samt Johan Silfversparre(† �6�8) och Pehr Bertilsson Ruut(h) († �6�6), båda avlidna som barn. Invid begravningsvapnet brukade den dödes värja upphängas. I Frösun-da kyrka finnas två sådana bevarade, båda Solingenvärjor, den kortare från �0-åriga krigets tid, den längre något yngre. På södra väggen hänger en min-nestavla av trä, troligen uppsatt till minne av Charlotta Catharina Ce-der-marck († �7�8) gift med överste Christian Giertta. Under Gierttas och Ce-dermarcks vapen är anbragt en lång inskrift på tyska, innehållande en bön, men intet namn.

Utom kyrkanDen vidsträckta kyrkogården omges av en mur, som liksom på de flesta andra håll fordom haft spånat och

altarbrun, komponerat av Märta Gahn och utfört på Libraria. Märta Gahn har även komponerat kormattan, som utförts �9�� av Uppsala läns hemslöjd. Samma år tillkom altarmattan. Dessa textilier äro gåvor av Kyrkliga syför-eningen med flera. Över ett litet altare i sakristian hänger en äldre oljemålning, förestäl-lande Kristus på korset, omgiven av Johannes och de sörjande kvinnorna. I sakristian finnas också en del gamla vackra möbler. På väggen hänger en kolteckning, föreställande ärkebis-kop Nathan Söderblom signerad av Gabriel Strandberg, �9��. Den lilla i östra väggen inmurade sköljstenen eller piscinan tillkom vid kyrkans restaurering �9�� - ��. Tegelgolvet lades in �9��. Gravar i koretI korets golv äro ett flertal gravstenar inlagda. I nordöstra hörnet, delvis dold under en bänk, ligger en sten med huggen ornering. Runt kanten löper en bård med inskrift i minuskler: "Bed-hen godt för her otthe innghesz(ons) siel och alla crist(n)a siel"; i hörnen runda medaljonger med evangelist-symboler, mitt på stenen en kalk, utvisande att stenen är lagd över en adlig, samt en vapensköld. Denne herr Otte Ingesson var kyrkoherde i Frösunda ��97, då un-der striderna mellan riksförestånda-ren och rådet med ärkebiskop Jakob Ulvsson i spetsen Frösunda prästgård skövlades av Sten Sture den äldres folk. De övriga gravstenarna äro alla från �600- och �700-talen. En bär Örnehufvudska och Sneckenfeltska vapnen, huggna i hög relief jämte initialerna O. Ö. A. S. Den tillhör generalkvartermästaren Olof Örne-hufvud († �6��), en framstående fortifikationsofficer som för sina för-tjänster blev adlad och erhöll Helgö i

tjärat tak - nu för längesedan avlägsnat. Ingångarna omges av murade grind-stolpar från �8�0. Samma år inköptes grindarna av smidesjärn, vilka dock i själva verket torde vara vida äldre, sannolikt från �600-talets senare hälft (det är egentligen en dubbelgrind som fördelats på de båda ingångarna). I kyrkogårdens nordvästra hörn ligger ett gravkapell, uppfört l9�0 av putsat tegel efter ritning av arkitekt Einar Lundberg. Fönstret över alta-ret är försett med glasmålning av G Torhamn. Kapellet, som kallas Sankt Olofs kapell, bekostades till stor del av riksdagsman Edvard Thorell och hans maka.

Klockstapeln Klockstapeln har ursprungligen varit öppen. Den är av en i Uppland rätt allmänt förekommande typ och uppfördes senast �6��. Detta år omtala kyrkans räkenskaper stapelns "byg-ning" (vilket ord i �600-talssvenskan ofta betyder reparation). Huven fick troligen sitt nuvarande utseende vid en reparation �69� och vid samma eller något senare tillfälle (�789?) brädkläddes stapeln. Fyra klockor hänga i stapeln. Högst upp hänga två små klockor. Den ena är enligt inskriften gjuten av Gerdt Meijer i Stockholm �6�7 och har på ena sidan en bröstbild av Gustaf II Adolf och på den andra Silfversparre-ska vapnet och namnet "Erik Sylver-spare til Bilesta". Den andra lilla klockan är märklig. Den kommer från Ryssland. Inskriften (på ryska med kyrkslaviska bokstäver) är svårläst och rätt olika tydningar ha lämnats. Även denna klocka skall vara en gåva från Billsta. De båda större klockorna äro be-tydligt yngre, den ena från �86�, den andra från �9��. Versen på nästa sida är ingjuten på den äldre klockan.

�� 1 1997

LITTERATURANVISNINGARDenna kyrkobeskrivning bygger till stor del på de undersökningar, som för många år sedan utfördes av numera professor Ragnar Josephson och författaren. De äro publicerade i det konsthistoriska in-ventarieverket Sveriges kyrkor, utgivet av S Curman och J Roosval (Sveriges kyrkor, Uppland IV:�, �9�0, som inne-håller Seminghundra härads kyrkor). Till detta arbete, som är rikt illustrerat och försett med utförliga källhänvisningar, hänvisas den intresserade i första hand. Att i några fall nya synpunkter ha kun-nat läggas på materialet efter så många

år är endast naturligt. En del smärre fel ha rättats. I Sveriges bebyggelse, Landsbyg-den, Stockholms län III (�9��) skildras socknen och kyrkan av Östen Hårdh. Erik Lundberg omtalar kyrkan i sitt stora arbete: Byggnadskonsten i Sve-rige 1400-1650 (Sthlm �9�8) s. ���. Om Otte Ingesson och överfallet på Frösunda prästgård se G Kellerman: Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan I (�9��) s. �79. Om den ryska klockan se artikel i denna skrift samt T Arne: Det stora Svitjod (Stockholm �9�7) sidan 90.

En delvis rätt avvikande tydning av klockinskriften, utförd �9�8 av en rysk professor, är tryckt i Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet �9�9. Om skeppsbilden har Otto Janse skrivit i verket Uppland (utgivet av Kungliga Humanistiska Vetenskapssam-fundet i Uppsala �90� - 08, sidan �7�, samt i uppsatsen Om Olofskult i Upp-land, som ingår i Studier tillägnade Oscar Montelius �90� (festskrift, Stockholm �90�). Fotografierna äro tagna av Jesscia Magnusson, Frösunda, och E Moberg, Täby.

Foto Jessica Magnusson

�� 1 1997

yska kyrkklockor har varit ett omtyckt krigsbyte för sven-ska soldater under ��00- och

�600-talens fälttåg i öster. Professor T Arne berättar i sin bok Det stora Svithiod om den betydelse som till-mättes frågan om bortförda kyrk-klockor vid fredsför-handlingarna i Stolbova år �6�7. Jacob De la Gardie, den svenske överbefälhavaren, för-säkrade under dessa förhandlingar att han icke skickat några kyrkklockor från Novgorod-området, men han

En sommardag vajar svenska flaggor i Frösunda. I Frösunda kyrka ligger svenska biblar och psalm-böcker. På gravstenarna står svenska namn. Men den som ger sig upp i klockstapeln finner där högst upp en klocka med egendomliga tecken. Det är gammelryska bokstäver, oläsliga för de flesta av oss. En av de få som kunde tyda tecknen var Anders Sjöberg, professor i slaviska språk och före detta frösundabo. Han berättade 1981 om klockan och dess öden.

Av Anders Sjöberg

Foto Bertil Hellsten

�� 1 1997

blev på goda grunder inte trodd av ryssarna. Som professor Arne påpe-kar är det påfallande vanligt att än i dag finna ryska kyrkklockor i svenska församlingar där släkten De la Gardie hade egendomar. Klockan i Frösunda hör nu inte till de av De la Gardie bortförda klockorna. Enligt en år �7�0 nedteck-nad uppgift skall den ha skänkts till Frösunda kyrka av Carl Bölja från Billsta år ����. Årtalet ���� måste dock vara fel, klockan är gjuten ���9, men det är tänkbart att någon medlem av Böljasläkten, som innehade Billsta i Frösunda och Hakunge i Össeby-Garn, kan ha tagit med sig klockan från Ryssland under krigen i slutet av ��00-eller början av �600-talet. Som alla ryska kyrkklockor har klockan i Frösunda en in-skrift som i tre ringar löper runt klockan: två ringar på klockans skuldra och en ring längs klockans nedre kant. Denna inskrift har berett svårigheter vid tolkningsförsöken. Professor Arne skriver: "Inskriften synes emellertid ge vid handen att även denna klocka jämte en annan blivit gju-ten under tsar Ivan IV Vasiljevics regering, den �7 dagen i maj månad år 7070 (?) (��6�) i Gdovdistriktet vid Kamenskaja-bukten vid Koz-lov-stranden(?) (vo Vdovskoj ujezd v ameskuju gubu na Kozlov bereg), alltså troligen i den av Gustaf II Adolf erövrade staden Gdov, norr om Pskov, eller i dess närhet. Inskriften är svår-tydbar, men ytterligare synes framgå att klockan gjutits för en annexkyrka (vystavka) Voskresenskaja till Niko-laus Undergörarens kyrka." Denna tolkning är också den som återges i kyrkobeskrivningen över Frösunda kyrka. En starkt avvikande tolkning framfördes i Julhälsning till församlingar i Ärkestiftet år �9�9 av

signaturen S v E. Enligt den tolkningen skulle den ryska texten lyda: "Denna klocka göts den ��:sta maj år ���9 e Kr under tsar Ivan den förskräckliges regering för den helige Nikolaus Undergörarens kyrka, belä-gen på stranden av Kamensk-bukten vid Norra Ishavets kust i distriktet Obdorski och guvernementet To-bolsk." Som före detta frösundabo har jag tyckt det vara angeläget att ge en korrekt tolk-ning av klock-ans inskrift.

Nyligen fick jag tillfälle att fotografera

texten på klockan och göra en fullständig utskrift av den ryska texten. Texten lyder på ryska (åter-given med latinska bokstäver):

Normalt brukar inskrifter på ryska kyrkklockor, gjutna i klockgjutarsta-den Pskov, innehålla följande uppgif-ter: Årtal och datum för gjutningen, kyrkans namn, den regerande fur-stens namn, namnet på ärkebiskopen av Novgorod och Pskov, namnet på den som bekostat klockan samt namnet på klockgjutaren. På frösundaklockan saknas en del av dessa uppgifter vilket up-penbarligen försvårat tolkningen. Orsaken till att de saknas är att vi på frösundaklockan endast har halva den ursprungliga texten. Fortsättningen av texten finns på den andra klockan som göts vid samma tillfälle för samma kyrka. Den ryska texten på klockan talar om "dessa klock-or" och det tycks inte ha varit

ovanligt att en rysk kyrka fick två eller tre klockor, och att klockgjutaren då fördelade

texten över samtliga. Av de ryska kyrkkloc-

korna i Sverige synes den nu omgjutna klockan i Enköping

ha varit den andra av två samtidigt

gjutna klockor. Av den beva-

rade texten till denna

klocka f r a m -går att

den saknade årtal, kyrkans, tsa-

rens och ärkebiskopens namn. Texten ger oss bara informa-

tion om be-ställarnas och klockgjuta-rens namn. Ingenting tyder dock på att enköpingsklockan skulle ha varit en parklocka just till frösundaklockan. Tolkningen av frösundaklockans text har försvårats av att den inte är fullständig. Tolkningen har vidare bli-vit besvärligare genom att uttolkarna missförstått ett ord i texten, guba och översatt det med "bukt". Detta ryska ord har flera betydelser, bland dem helt visst betydelsen "bukt", men inte i detta sammanhang. Under ��00-och �600-talen användes ordet guba

�� 1 1997

också som beteckning på ett mindre domstolsområde. Jag skulle i detta sammanhang vilja översätta det med "härad". Klockan bör alltså komma från en kyrka i Kamenskaja härad i Gdov-distriktet. Gdov-distriktet hör till Pskov-området, det som fram till ryska revolutionen kallades guver-nementet Pskov. Nu är vi i den lyckliga belägenhe-ten att en skatte- och arrendebok för Pskov och dess omgivande land för åren 1585 - 87 finns bevarad och utgi-ven i tryck. En granskning av denna bok ger vid handen att Gdov-distriktet utgjordes av nio häraden, varav ett av de nordligaste var Kamenskaja härad på Pejpussjöns östra sida. Häradsgränsen sammanföll i sin nordvästra del med floden Narva, som rinner från Pejpussjön till Finska viken. Floden Narva utgjorde vid Pejpussjön Rysslands gräns mot det svenska Estland från senare delen av ��00-talet. Enligt skatte- och arrendeboken tycks häradet endast ha bestått av två kyrkbyar, den nordligare kyrk-byn Voskresenskoje och den söder därom belägna kyrkbyn Domozirka. Kyrkbyn Domozirka har även den fått påhälsning av svenska klockrövare, vilket framgår av inskriften på den ryska kyrkklockan från Brännkyrka

(nu Statens Historiska Museum). Enligt professor Arnes översättning av dess text göts denna klocka "för den skapande (livsbegynnande) Tre-enig-heten och den rena Jungfruns himmelsfärd och den helige martyren Paraskovia kallad Piatnitsa i Domo-zirka". Bland de kyrkor och kloster som var tillförsäkrade inkomster från byar, gårdar och fiskevatten, nämns i skatte-och arrendeboken två gånger Nikolaus Undergörarens kyrka, "den som ligger på Kozlov-stranden". Kozlov Bereg är en liten ort som existerar än i dag. Den lig-ger vid Pejpussjöns nordöstra strand strax söder om flodens Narvas utlopp ur sjön. Av svårförklarade ställen i texten återstår då slutorden iz Domantovy Steny. Orden betyder "Dovmonts mur". Detta är namnet på en stadsdel i staden Pskov. Sitt namn har den efter den litauiska fursten Dovmont som 1266 flydde från Litauen till Pskov. Den landsflyktige fursten blev popu-lär i Pskov och valdes till furste över staden. Under hans tid utvidgades stadsmuren till skydd mot angripare, och den del av Pskov som skyddades av den nya muren fick namn efter furst Dovmonts mur. Klocktextens slutord anger alltså att klockan gju-

tits på befallning från stadsdelen Dovmonts mur i Pskov. Men vem beställaren var får vi inte reda på. Hans (eller deras) namn placerades på den andra klockan, som göts vid samma tillfälle. Denna andra klocka innehöll san-nolikt också namnet på klockgjuta-ren, liksom namnet på ärkebiskopen av Novgorod och Pskov. I stadsdelen Dovmonts mur fanns fordom ett kloster och �6 kyrkor. Flera av dessa fick sina inkomster från jordegendomar och fiskevatten i Kamenskaja härad, och kan alltså haft anledning att skänka kyrkklockor till en annexkyrka vid Pejpussjöns nordöstra strand. Helt visst har man beställt klockorna hos en klockgju-tare i Pskov, och vi vågar alltså anta att frösundaklockan gjutits år ���9 av någon av de skickliga klockgjutarna i Pskov. Den slutgiltiga tolkningen av frösundaklockans text lyder: "År 7067 (���9) den �7:e dagen i maj månad göts dessa klockor till Voskresenskoje annexkyrka, till Ni-kolaus Undergörarens kyrka i Kozlov Bereg i Kamenskaja härad i Gdov-distriktet under tsaren och herren, storfursten över hela Ryssland Ivan Vasiljevics regering. På befallning från Dovmonts mur ..."

Den gjutna texten på klockan är icke blott svårläst. Det skall till en hel del klättrande innan man kan följa texten i de tre ringarna. Här återger vi den i en följd med de tecken som använts på klockan.

�� 1 1997

År 1975 byggdes taket om på Frösunda kyrka, som då erbjöd en märklig anblick med de medeltida takvalven blottade.

Frösunda kyrka- ett levande hus

En så gammal byggnad som Frö-sunda kyrka förändras hela tiden. Nödvändigt underhåll gör att delar byts ut och kyrkan förändras. Den senaste renoveringen skedde hösten �996. Kyrkan målades då om invändigt i samma lugna gulvita och gråvita toner som tidigare. Även el-installationerna sågs över och alla uttag jordades. Kronor och prydnader rengjordes och putsades. Allt detta har varit ett omfattande arbete, där stor hänsyn har tagits till antikvariska synpunkter. Det märk-liga med detta är att stor del av reno-veringen gjordes av frösundabor. Inte

dåligt av en så liten församling att ha så många gediget kunniga hantver-kare! Detta är den tredje renoveringen under �900-talet. Men smärre omändringar sker kontinuerligt. Längst bak i kyrkan finns läktaren med sin orgel från 1906. Den har senare utökats och renoverats. Senaste ombyggnad skedde l988. Or-geln är nu ett instrument som uppfyller även mycket högt ställda musikaliska anspråk och kommer förhoppningsvis att vara till glädje för frösundaborna en lång tid framöver. Så är kyrkan både en länk bakåt i historien och ett levande hus i dag!

Foto Ejnar Carlsson

�6 1 1997

StyrelseOrdförande: Anne-Marie Karlsson ...... 512 302 05 Sekreterare: Anders Olsen ................ 512 303 23 Kassör: Sven Zetterström ................... 512 302 97 Vice ordförande: Eleonor Åberg ........ 512 300 49 Pär-Ola Svensson .............................. 512 302 86Karin Westberg ................................... 512 301 68 Eva Wiberg ......................................... 512 302 67Maria Wredh ....................................... 512 302 79Agneta Zetterström ............................. 512 303 75

Postgiro .............. 80 58 98-4Medlemsavgift 40 kr per år för vuxen.

Frösunda hembygdsförenings kvartalstidskrift, grundad 1978

Redaktör: Bo Ivgren............................ 512 320 74 Löfsta, 186 95 VALLENTUNA

Redaktion & formgivning:Eleonor Åberg..................................... 512 300 49Daniel Nilsson..................................... 512 300 49Bertil Hellsten ..................................... 512 302 54(ansvarig utgivare)

Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 1 1996

Frösundas vackraste runsten

I april �99� gjordes en del grävnings-arbeten vid Frösunda kyrkogård. Alldes utanför grindarna träffade grävmaskinisten på en en stor flat sten nere i jorden. Eftersom den var så stor och flat så blev han nyfiken, grävde försiktigt upp den och vände på den. Den nedåtvända sidan var full med runor och mönster! Möjligen kan det vara samma sten som finns omnämnd i början av �700-talet, då det ska ha legat en runsten alldeles utanför vapenhuset. Stenen är mycket sliten och svår att läsa. Med latinska bostäver lyder resterna bier- · þiR litu kiara · m-rki · iftiR · fu-n- · faþur sin hu-r- ... Detta ska på nutida svenska be-tyda ... de läto göra märke efter ... sin fader ... Textinnehållet är alltså ganska magert på stenen, men utsmyck-ningen är desto ståtligare. Runste-nen vid kyrkan är Frösundas mest utsmyckade och står nu strategiskt välkomnande innanför kyrkogårds-grindarna.

Foto Jessica Magnusson