granö 2019

urfolksspar

Urfolksspår är ett internationellt residensprogram för urfolk-skonstnärer inom olika discipliner, från bildkonst, scenkonst, musik och litteratur till berättande och hantverk, med tyngd-punkt i det samtida uttrycket. Utmärkande för många urfolk-skonstnärer är hur konstnärskapet är starkt förknippat med traditionen, identiteten och urfolkens historia. Traditionen har bevarats i sången och jojken, hantverket och formen, kläderna och ritualerna – och i den muntligt traderade historien. Det konstnärliga arbetet har på en gång varit en motståndshandling och ett bevarande av en kultur. Urfolksspår är ett residenspro-gram mitt i dynamiken mellan tradition och samtid där konstnä-rer ges möjligheter att hitta riktning och balans.

Urfolksspår tillkom i mötet mellan Sjungaregården, som önskade stärka det samiska kulturlivet i Granö, och Tomas Colbengtson. Idén om ett konstnärsresidens för samiska och urfolkskonstnärer från norra polcirkeln uppstod. Ett residens där utbytet av erfarenheter och tankar skall stärka och utveck-la konstnärens uttryck men även stärka det samiska kulturlivet i Västerbotten och förhoppningsvis i hela Sápmi.

Urfolksspår arrangeras av Sjungaregården kultur- och teater-förening med stöd av Kulturbryggan.

Indigenous traces is an international residency program for indigenous artists within visual arts, performing arts, music, literature, storytelling and crafts. The emphasis is put on con-temporary arts. A characteristic for many indigenous artists is how their artistic practice is rooted to their peoples’ traditions, identity and history. Traditions and memories have been kept through singing, the crafts and rituals, shared over generations. The artistic practice is simultaneously an act of resistance and preservation of a culture. Indigenous Traces is a residency pro-gram in the intersections between traditions and contemporary in which artists are given opportunity to explore directions and balance.

Indigenous Traces arose when Sjungaregården, trying to strengthen the Sami cultural life in Granö, met Tomas Col-bengtson. The idea of a residency program for Sami and Indige-nous artists from the arctic circle emerged. A residency where sharing ideas and experiences is supposed to strengthen both the artist’s expression and the Sami cultural life in Västerbotten and hopefully in all of Sápmi.

Indigenous Traces is arranged by the association Sjungare-gården and is financed by Kulturbryggan.

indigenous traces

Begreppet urfolk avser en folkgrupp som härstammar från människor som levde i ett område under lång tid innan andra

folkgrupper grundade en stat inom samma område, som har eget språk, egen kultur och egna sedvänjor.

Varför behövs ett särskilt konstnärligt urfolksresidens?

I mitt hemområde Tärna vid Umeälvens källflöden överdämdes minst fem byar under 50-60 talet. Man dämde över både levan-

de och döda så att säga, även kyrkogårdar. Där är klart att när man blir berövad sitt land, vatten, sätt att leva, språk, religion, blir rasbestämd som lägre stående och får dräkten och jojken skuld-

belagd. Och uppe på det få en förmyndare, Lappfogden som griper in ens näringsverksamhet och bestämmer över vilka som

får och inte får arbeta med renskötsel. Och kyrkans präster som bestämmer tillhörighet och ändrar efternamn efter eget tycke.

Då är det självklart att ens egen självbild blir skadad.

1971 övertog länsstyrelsen lappfogdens myndighetsutövning, sam-ma system gäller fortfarande fast under annat namn. En populär

benämning på det norra polarområdet på jorden är Vodkabältet, Ett missbruk som brukas säga vara orsakat av en genetisk defekt

i människorna som bor där, fast den egentliga huvudorsaken till missbruket är statsmakternas maktutövning på det egna folket.

Och när kanske t.o.m. ens egen släkt ser det egna folket som en underlägsen ras och att den egna kulturen som förkastlig och

syndfull, då är det inte lätt att ensam resa sig.

Därför behövs ett urfolksresidens.

Och i det sammanhanget ser vi det som ett naturligt steg att urfolksresidenset Urfolksspår leds av urfolk. Men framförallt

bärs konstresidenset av urfolkskonstnärernas skaparkraft som förmedlar visioner till oss alla.

Mannasinie sjïere tjeahpoeladtje aalkoealmetje-resideen-seb daarpesje? Mov gåetiedajvesne Dearna gusnie Upmejeanoen gïere-gisnie, leah veenemes 5 voenh tjaetsiej vuelene haajpa-name dej 1950-1960 jaepiej dolvemi minngelen. Guktie jiehtin dle jielijh jah åemehkh tjaetsien vuelene sjidtieh, aaj gärkoegaertieh. Dle- maa tjyölkehke gåessie laanteb, jaevrieh, jielemevue-kieb, gïeleb jah jaahkoeb manneste reetseme. Naeliegïehtjedamme/-nännoestamme goh vueliekåbpoe veasoje jah gaeptieb dovne joejhkemeb leah laejhtemis-nie. Jah diss-vielie åelieladtjeb åådtje: Lahpefå-vhta gïe gïehtjede jïjtjene jielemevuekieb jah nännoeste guhteh åadtjoeh jallh eah åadtjoeh bovtse-jielemisnie barkedh. Jah gärkoen hearrah mah almetjh juekieh/ nännoestieh jah minngienammah jeatja-dehtieh jïjtse mielen mietie. Dellie maa vihties jïjtjene jïjtjeguvvieb skaaroehtamme sjädta. Jaepien 1971 dle Leeneståvroe öödtji lahpefåvhtan byjjesfaa-moen darjomesseb, seamma systeeme dle jis daelie aaj, mohte jeatja nammaj vuelene.

Veartenen noerhte polaaredajve muvhten aejkien gååhtje Vodkabeelte. Merreme- åtnoe mij pråvhkoe jîehtedh lea genetiske fiejlie dejnie almetjinie mah desnie årroemine, mohte åejvie-ulmie disse jis, lea staatebyjjes-faamoen darjomesseb jïjtje almetjidie.

Jah mejtie aaj gåessie jïjtjene slïekte tuhtjie vuelieladtje naeline jïijtje lea, jah jïjtjene kultuvre lea ov-goh ij mij dov-ne sådtoesvoetine, Ij leah dellie aelkie oktegh tjuedjielidh. Dannasinie aalkoealmetje-resideenseb daarpesje. Jah daehtie miereste tuhtjebe iemielaakan sjädta ahte aalkoealmetje-resideensen Aalkoealmetji-gïejeb edtja aalkoealmetje reeredh. Mohte eeremes edtja aalkoe-almetje-tjeahpoedäjjaj darjomessfaamoeb guedtedh dab tjeahpoeresideenseb mej gujmie visijovnh mijjide gaajhkesidie buektieh.

Why is there a need of a residency program for indigenous artists?

In my home area, Tärna, at the area of the source of Umeäl-ven, five villages were flooded in the 1950’s-1960’s. Both the living and the dead, even cemeteries, was submerged.

Obviously, when one is bereft of land, water, way of life, language, religion, becoming racially profiled as lower status and having attire and song (yoik) denounced. And on top of that being placed under a guardian, Lappfogden, who intervenes in livelihoods and decide who is allowed or not allowed to work with reindeer herding. And the priests

of the churches, deciding where one belongs and giving family names by its own discretion

Obviously, oneself and one’s dignity are crippled.

In 1971, the county, whose leadership is democratically elected, took over the au-thority of Lappfogden. The same system applied although new entity acts.

The region north of the polar circle is infa-mously called the Vodka belt. An addiction

explained as a genetic defect in the people from the region while the real cause is the abuse

of power by the state on its own people

And, when even family and kin believe that they belong to an inferior people, or race, that their own culture is repug-nant and shameful, the effort to raise one’s voice becomes invincible.

That is why we need a residency for indigenous artists.

In this context, it only becomes natural that a residency is formed and organized with indigenous artists as its leaders. And the principle for the residency is that the artistic inge-nuity and visions of the indigenous is at the heart of carrying it forward.

Matti kommer från renskötarbyn Vuotso i norra Finland. Matti har en magister i Fine Arts från Konstakademien i Tromsö. Mattis konstnärskap tar avstamp i den samiska historien, där han låter samernas livshållning och nomadiska livsstil gestaltas genom bildkonsten, främst foto och vi-deo. Genom åren har Matti medverkat i flera utställningar där han skapat miljöer och installationer med ljudkonst och musik. Matti har medverkat i en rad utställningar, både separata och samlingsutställningar.

Matti originates from the reindeer herding village Vuotso in northern Finland and has a Master of Fine Arts from Tromsö Academy of Contem-porary Art in Norway. Matti’s artistry draws on the history of Sami people, their way of nomadic life and their culture, expressed through visual arts, foremost photo and video. Throughout the years Matti has participated in several collection exhibitions and solo exhibitions where he has created environments and installations of sound art and music.

I Granö kommer Matti lämna sitt urfolksspår genom ett samtal med vänner. Ett samtal som berör frågor som: Vad är urfolk? Hur förhåller sig urfolken till spåren? Vad är spår? Vad är tid? Urfolken har ett cykliskt förhållande till tid och den linjära tidsuppfattningen är inte nödvändigt-vis objektiv, inte heller meningen med livet. Universum är fyllt av spår. Även vår planet. Vissa spår försvinner på några sekunder, andra stannar i miljoner eller miljarder år. Spåren i snön försvinner snabbare än den tid det tar för solstrålen att nå jorden, och när vi tittar upp mot himlen en vinternatt kan vi se ljus från stjärnor som kan ha dött ut för länge sedan.

In Granö, Matti will leave his indigenous trace through conversations with friends. A conversation that reflect on questions such as: What is indigenous? What relations does indigenous people have to traces? What is a trace? What is time? Time is cyclical for indigenous people. The linear perception of time is not necessarily unbiased, nor is the meaning of life. The universe is filled with traces. Our planet as well. Some traces fade away in seconds, other stay for mil-lions or billions of years. Traces in the snow disappear faster then the time it takes for a sunbeam to reach the earth. And when looking up into the sky at night we see stars that might have been dead for long.

Ada Einmo Jürgensen – koreograf/dramaturg Tuomas Rounakari – musiker/kompositör • Lars Henrik Blind – jojk

Ada Einmo Jürgensen – choreographer/dramaturge

Tuomas Rounakari – music/composer • Lars Henrik Blind – yoiking

Shamankvinnan Meqqu, från ett litet samhälle i Västgrönland, får till uppgift att resa ut på sitt livs resa till den stora världen »Sila« och hämta tillbaka en ung mans själ som har gått för-lorad. Under resans gång går något fruktansvärt fel och hon hamnar plötsligt i en fängelsecell i Danmark 1978. I samma cell vaknar en ung man upp. Verket är en högst personlig be-rättelse om att misslyckas i livet och gång på gång falla offer för sig själv och sina omständigheter men trots detta resa sig och gå vidare och leva det liv som är menat att levas. Berät-telsen är fiktiv men är starkt inspirerad av Elisabeths egna erfarenheter genom många generationer tillbaka i det gamla Grönland och fram till idag. När vi här möter »Den hemlösa« är det som en dansperformance dansad av Elisabeth med scenografi och stämningar skapade genom ljusdesign.

The women, Meqqu, a shaman, from small community in western Greenland, is assigned to the journey of her life out in the wide world. Her task is to bring back the lost soul of a young man. The journey goes astray and suddenly it is 1978 and she finds herself in Danish prison cell. In the same cell, a young man awakens. This artwork is a deeply personal story about failure in life, again and again becom-ing the victim of oneself and circumstances. And still rise, move on and lead the life one is supposed live. The work is fiction, inspired from Elisabeth’s real life experiences and generational encounters of Greenland in past times and today. »The Homeless« is a dance performance in a set design and atmosphere created by light.

Elisabeth kommer ursprungligen från Sisimiut på Grönland men är bosatt i norra Sveri-ge sedan 30 år tillbaka. Hon är utbildad till skådespelerska vid Tukak Teatern i Danmark 1983-1988, varav två års studier var i butohdans och nohteater i Japan. Elisabeth arbetar som frilansande skådespelerska och maskdansare. Hon undervisar numera också med sina workshops i frigörande dans och grönländsk maskdans runt om i Skandinavien, Grönland och andra delar av världen. Hon föreläser även i olika sammanhang om dans och hälsa. Elisabeth har bl.a. varit anställd på Giron Sami Teahter och har under årens lopp arbetat på en rad olika teatrar, bl.a. på Grönland, som frilansare.

Elisabeth is originally from Sisimiut in Greenland, but has lived in Northern Sweden for 30 years. She was educated as an actress at the Tukak Theater in Denmark 1983-1988, of which two years studies were in Butoh Dance and Noh Theater in Japan. Elisabeth works as a freelance actress and a mask dancer. She now also teaches with her workshops in Liberating Dance and Greenlandic Mask Dance all over Scandinavia, Greenland and other parts of the world. She also lectures in various contexts within dance and health. Elisabeth has been employed at Giron Sami Teahter and has worked in a number of dif-ferent theaters, also in Greenland, as a freelancer.

Tomas är född i Tärnaby och uppvuxen i Björkvattnet, Tärna. Han är utbildad i måleri på Konstfack, Kungliga Tekniska högskolan och på Akademin Valand. Under tiden 1998-2008 var Tomas Artist-in-residence vid Parallelldatacenter på KTH och drev även konstnärliga projekt vid University of Illinois i Chicago. Sedan 2012 är Tomas adjunkt i grafik på Konst-fack. Tomas har lett workshops i glas och grafik på The Urban Glass Studio, Brooklyn N.Y.C. under tiden 2016-2017. Han har haft utställningar i bl. a. Skandinavien, Ryssland, USA, Grönland, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Grekland och Japan.

Tomas is born in Tärnaby and raised in Björkvattnet, Tärna. He studied at the University of Arts, Crafts and Design and The Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm, and Valand Academy in Gothenburg. Over a decade, 1998-2008, Tomas was artist in residence at Center for Hight Performance Computing at KTH and involved in artistic project with University of Illinois, Chicago. Since 2012, Tomas has been working as lecturer in graphic art at the Universi-ty of Arts, Crafts and Design. Over the years Tomas has presented his art work in Scandinavia, Russia, USA, Greenland, France, Germany and Italy. Tomas has also lead workshops in glass and graphics at The Urban Glass Studio in Brooklyn in 2016-2017.

konstnärlig ledare | artistic director

w w w.c o l b e n g t s o n .c o m2019 är det 100 år sedan tvångsförflyttningen av samer från Karusuando-området till Västerbotten startade. Verket »De som kom De som tog emot« levandegör den händelsen, just då norrbottenssamerna träffade sydsamer från Tärnaområdet våren 1931 och visades till de nya ren-betesområden i Umbyn och Vapsten som skulle bli deras nya hem. En händelse som orsakade genomgripande för-ändringar för alla samer involverade i händelser orsakade av och utan ansvarstagande av statsmakter. Inkapslade i glas och bergskristall finns fotografier av de familjer som med tvång tvingades ändra sitt liv och börja leva tillsam-mans. Verket minner om de som tvingades resa men också om de som tvingades dela renbetesområden med de inflyttade, vilket förändrade livet för båda parterna. Såren efter den händelsen är fortfarande öppna i båda läger och en lösning ligger långt fram i tiden. Bergskristall är en sten som samer i äldre tider ansåg inneha magiska krafter, i dess renaste form kallas den för glas. »De som kom De som tog emot« förevigar det första mötet och verkar för att läka såren.

2019 mark the fact that it was 100 years since the start of forced displacement of Sami people in Karusuando to the county Västerbotten. The art work »The Dislocated The Recip-ient« brings forth the moment when »Norrbottenssamer« met »Sydsamer« from the Tärna region in the spring of 1931, and was presented reindeer herding grounds in Umbyn and Vapsten, which was allocated as their new place of residence. This was a moment in history that started a chain of events transform-ative for all Sami involved, incurred by a state which stayed unconcerned of its consequences. The images are encapsulat-ed in glass and crystal, photos of families whose lives was up-rooted, and who formed new communities. The artwork brings forth those who moved and those who was there earlier and forced to share their reindeer pasture, thus transformed living conditions for both parties. The wounds that still have not healed in either camp or reconciliation is not eminent. In this work, Tomas infuse the people effected in the earlier phase of displacements into crystal. A rock that in Sami mythology was treated with magic properties. »The Dislocated The recipient« immortalises a moment and strives to heal the wounds.

Britta Marakatt-Labba, från Lainiovuoma sameby ,bosatt i Övre Soppero och tillhörande Saarivuoma sameby, är konstnär och renägare. Hon är utbildad på HDK, Högskolan förDesign och Hantverk, vid Göteborgs Universitet 1974-1978. Britta var med och startade Masigruppen 1979 och kort efteråt SDS, Nordisk Samisk konstnärsförbund. Hon gav 2011 ut boken »Broderade berättelser«. Britta har tilldelats medaljen Illis-Quorum-Meruere-Labores av 8 storleken, Ganneviks stipendiet 2015 och Stig Dagerman priset 2019. Sedan 2014 är hon hedersdoktor vid humanistiska fakulteten på Umeå Universitet.

Britta Marakatt-Labba, originates from Lainiovouma Sami village and lives in Övre Sopporo where she belonges to Saarivouma Sami village, is an artist and a reindeer owner. She is edu-cated at HDK, the Academy of Arts and Crafts at the University of Gothenburg 1974-1978. Britta was involved in forming the Masi group in 1979 and soon after in creating SDS, Nordisk Samisk konstnärsförbund. In 2011 she published the book »Broderade berättelser«. Britta has been awarded the Illis-Quorum-Meruere-Labores medal of the 8th grade, the Grannevik grant in 2015 and the Stig Dagerman award in 2019. Since 2014 she is an honorary doctor at the arts faculty at the University of Umeå.

w w w. b r i t t a m l . s e

Brittas arbete baseras på människan och hur hon hanterat naturens rikedomar. Materialen som används tar naturen själv hand om. Hållbarhet har alltid varit nyckelordet i den samis-ka kulturen. Brittas verk är en skulpturgrupp i sten och trä, där timret kommer från en gammal Norrbottensgård i Övre Soppero. Stenarna symboliserar eldstaden och skulpturernas huvuden de samiska gudinnorna; Dörrgudinnan Uksahkka, Fruktbarhetens gudinna Sárahkka och jaktgudinnan Juks ahkka. På det här sättet vill Britta knyta ihop den samiska kul-turen med Tornedalingarnas. Värdarna hyste in samer under flytt mellan fjäll och skogslandet. Man idkade byteshandel där samer fick mejeriprodukter och värdarna fick kött i utbyte.

The work of Britta is based on humanity and how it man-aged nature’s wealth. The material used in her artwork is from nature and can be recaptured by nature, as sustaina-bility has always been a corner stone in Sami culture. The artwork presented by Britta are sculptures in stone and wood. The timber originates from a »Norrbottensgård« in Övre Soppero. The stones are from fire places, on which the heads of the sculpture are three Sami goddesses; Uk-sahkka, Sárahkka and Juksahkka. Britta’s sculpture twines Sami culture with the culture of »Tornedalingar« who host-ed as well as traded with Sami people along the migration paths of their reindeer.

w w w. l o u i s e f o n t a i n . c o m

Louise skapar en installation utifrån berättelsen om Spå-Klemmets liv och död. Samen och getaren Klemmet Andersson från Tegsnäset i Vindeln föddes 1750. Enligt berättelsen var han skicklig inom den traditionella samiska spåkonsten och en modig björnjägare. Det sägs att han också hade förmågan att skydda sig mot bly och andra vapen. I dag finns få spår kvar av Spå-Klemmet i Vindeln, endast berättelsen har överlevt och nedtecknats av de bofasta svenskarna i området. Louises utställning utgår från Spå-Klemmets trumma i ljuset av shamanistiskt arbete och nåjdens traditioner. Louises mentor är Perisak Juuso.

Based on the story of the life and death of Spå-Klemmet, Louise will create an installation. The Sami and shepherd Klemmet Andersson from Tegsnäset in Vindeln was born in 1750. According to the myth, he was skilled in Sami art of fortune-telling and was a brave bear hunter. It is said that he had the ability to protect himself against firearms and the metal led. Few traces remains of Spå-Klemmet in Vindeln, only the myth has survived and been annotated by people settled in the area. Louise’s exhibit will be based on Spå-Klemmet’s drum, in the light of shamanic work/noaide traditions. Perisak Jusso is the mentor of Louise.

Louise är fotograf, berättare och performancekonstnär bosatt i Skarmodalen i Norge, på gränsen till Sverige. Ett genomgående tema i Louises konstnärskap är förlusten av det egna språket och sökandet efter tillhörighet, baserat på urfolkens kamp och det inflytande som västerländsk kolonialism har orsakat. Hösten 2018 var Louise inbjuden till Nordiska ministerrådets 70:e session i Oslo för att presen-tera sitt konstnärskap och berätta om förlusten av ett språk. Hon har medverkat med utställningar/performance i bl.a. Grönland, Japan, Polen och Skandinavien.

Louise is a photgrapher, storyteller and performance artist who lives in Skarmodalen in Norway, along the border to Sweden. Her artistry explores the loss of one’s own language and the search of identity and belonging, based on the struggle of indige-nous people and the consequences of western colonialization. In 2018, Louise was in-vited to Nordic Council of Ministers’ 70th session in Oslo presenting her artistry and sharing her experience from the loss of her own language. Louise has participated in exhibitions and performances in Greenland, Japan, Poland and Scandinavia.

w w w. l e n a s t e n b e rg . s e

Lenas verk är en skulptur i form av en lavvu. Ett avtryck av samisk närvaro i Granö som är en gammal samisk boplats. Lena har tidigare arbetat med lavvuformen i både trä och textil. Här blir det en mycket friare form som ger intrycket av att ett lasso format den. Förr var lavvun ett vanligt boen-de, idag används den mer som en tillfällig bostad på som-maren och hösten. För Lena är Lavvun något som används mest under kalvmärkningar, därför blev kopplingen mellan lavvu (tältkåta) och ett lasso naturligt. Ett ringlande färg-starkt lasso formar den tillfälliga boplatsen.

The Lavvu created by Lena returns the Sami presence to Granö, where there were once an ancient Sami settlement. Lena has previously worked with the Lavvu shape in wood and textile. In Granö, the shape will be less strict and the Lavvu will resemble more of a lasso. Traditionally, the Lavvu was living quarters, today more used occasionally and more during summer or fall. In Lena’s experience the Lavvu was mostly used when marking the reindeer calves. The lavvu and the lasso is thus closely interlinked. The artwork will be a colourful coil that will form the occasional settlement.

Lena kommer från Laevas sameby i Kiruna och är konstnär och renägare. Hon är utbildad på Konstfack i Stockholm 1986 - 1990. Natur, kultur, identitet och tillhörighet är viktigt i Lenas arbete. Den senaste tiden har miljöförstöring och markexploatering tagit stor plats i hennes konst. Lenas konstverk handlar också om tid och rum på olika sätt, ofta med huset och hemmet som tema. Hon har arbetat mycket med platsspecifik konst och skulpturparker och även med scenografi. Lena har också givit ut den fotografiska boken Sapmi 2000.

Lena is born in Laevas Sami village in Kiruna, Northern Sweden. She is an artist and reindeer owner. Lena studied at the Arts, Crafts and Design University in Stockholm between 1986 - 1990. Nature, culture, identity and belonging are cen-tral themes in her art work. Over the years, environmental degradation and ex-ploitation of land has been increasingly brought into her art. Lena’s artwork also reflects time and space in different settings, often in the house or home. Lena has published the photobook Sapmi 2000.

När Koji kom tillbaka till Japan efter residensperioden i Granö hösten 2018 uppenbarade sig ett träd och en sjö som han besökt i Granö i hans drömmar. Ur drömmarna och erfaren-heterna från Granöresidenset föddes hans konstnärliga idé. Spåret Koji lämnar på denna plats förstås bara när de två figurerna, trädet som är djupt rotat i naturen och det som reflekteras på sjöns yta, uttrycker sin otillgängliga förbindelse. Koji arbetar för att uttrycka och bevara Ainu-berättelserna som lämnats av förfäderna av Ainu-blod. Berättelserna över-bryggar mänskligheten och den stora naturen.

Returning to Japan from Granö, after his first visit, a tree and a lake from the village revealed itself in the dreams of Koji Yuki. Out of dreams and experiences from the residency in Granö, his artistic ideas started to take shape. The trace Koji-san will leave in the village can only be understood when the two figures, the Tree deeply rooted in nature and the Reflections on the surface of the lake, express its unap-proachable linkage. Koji-san artistry expresses and preserves Ainu mythologies left by Ainu ancestors. Mythologies that transcend humanity and nature.

Koji är konstnär, musiker, filmanimatör, berättare och aktivist. Han lever på Hokkaido, den nor-ra japanska ön, och är en av förgrundsgestalterna i arbetet med att återuppväcka Ainufolkens kultur och konst. I sin konst utgår Koji från Ainu-mytologin och dess traditioner. Han är ledare och sångare i Ainu Art Project. Ett projekt som startades år 2000 av en grupp unga Ainu-ätt-lingar med målet att inte bara bevara traditionerna utan också utforska det samtida uttrycket för Ainu-kulturen. Ainu Art project arbetar b.la. med att återskapa skeppet Itaomacip genom att använda sig av det traditionella hantverket. Koji framträdde 2011 i »Ainu mythology drama-tic reading« med den traditionella harpan Tonkori på Louvren i Paris.

Koji is an artist, musician, animation filmmaker, storyteller and activist. He resides on Hok-kaido, the northern Japanese island, and is one of the leading artists reviving the art and culture of the Ainu people. His artistic practice emanates from the Ainu epics and mytholo-gies expressed through their traditions. Koji is the lead singer of Ainu Art Project. A project started in 2000 by a group of Ainu decedents with the purpose to revitalize Ainu traditions by exploring contemporary artistic expressions. The Ainu Art Project is building the ship Itaomacip from traditional wood crafting techniques. In 2011 Koji performed »Ainu mytholo-gy dramatic reading« with the Tonkori, a traditional harp, at the Louvre in Paris.

granö 2019

sjungaregården kultur- och teaterförening

urfolksspår anordnas av

samarbetspartners

www.granobeckasin.com/urfolksspar

KontaktCatharina Wejdmark

catharina.wejdmark@granobeckasin.com + 46 (0)76 631 42 06