VedergällningenGamen    

Konung Vallemo var en så viser manhan gifte sin dotter på främmande land

Den ena dagen stod hon brudden andra dagen i bojor och järn

Och varför ska ni binda migTy du var ej mö när du kom till mig

Och hade jag mig en trogen vänsom bore de ord till min fader ikväll

Och fram kom där den gamla Gamoch nog så skulle jag förat fort fram

Å hade jag något till ungarna minaJag skulle vara där inom ett par timmar

Lägg dina ungar vid mitt bröstså får de äta så mycket som dom lyster

Å här sitter du konung VallemoImorgon ska din dotter på brinnande bål

Och far din väg du gamla GamMin dotter hon fick en så hederlig man

Å vill ni ej de orden troså se hennes nyckel uti min klo

Konung Vallemo gick åt stallet inoch Blacken så lägger han sadeln uppå

Å när han kom till grevens gårdså gnägga Blacken murarna ifrå

Och Blacken lyfte upp sin fotden slog han i Grevens hjärterot

Så satte hon på Blackens bakså rider hon hem uti god mak    

Euchari   

O Euchari in leta via

Solens värme dröp i dig som doften av balsam Solens värme dröp i migsom doften av balsam Allt som rör sig andas lugnt,

driver över marken Solens värme dröp i dig som doften av balsam

O Euchari in leta via

Dina händer söker mig som brinner av längtan Mina händer söker dig som brinner av längtan Allt som rör sig andas lugnt,driver över marken Dina händer söker mig som brinner av längtan   

O Euchari in leta via

Halling Jorån    

Halling Jåron halling Jåron Låg med gutan fjåron för fjåron Det tosse Jåron var lite te näring Ligge med gutan fjäring fe fjäring    

Halling Jåron halling Jåron Låg med gutan fjåron för fjåron Det tosse Jåron var lite te näring Ligge med gutan fjäring fe fjäring    

Vedergällningen

Jag blev född förr än tuppen gol -Mina stigar de ligga så vida Min moder blev död innan upp rann sol -Själv måste hon sorgen förbida

Min fader drager så vitt om land -Mina stigar de ligga så vida Så ond en styvmoder han på fann -Själv måste hon sorgen förbida

Först skapte hon mig i nåler och sade jag skulle tråna Så skapte hon mig i kniver och sade jag skulle icke trivas

Så skapte hon mig i saxer och sade jag skulle icke växa Så skapte hon mig i ulven grå och sade jag skulle åt skogen gå

Hon sade jag skulle ej få bot -Mina stigar de ligga så vida Förrän jag druckit min broders blod -Själv måste hon sorgen förbida

Så lade jag mig under lida där -Mina stigar de ligga så vida

styvmodern min skulle framrida -Själv måste hon sorgen förbida

Så lade jag mig under spånge Där min styvmoder skulle framgånga Där tager jag till med mäste Min styvmoder utav häste

Så tog jag till med harme Hennes foster ur hennes barme När jag hade druckit min broders blod Så blev jag en riddare bold och god

Nio år    

Första gåvan hon av styvmodern fick Nio år ska du gå med fostret ditt

Kari hon frågte till herr Peder så Hur länge ska en kvinna med fostret gå

Mig väcker så lönneliga sorgen

Fyrtio veckor är det förvisst Så gick Maria med Jesu Krist

När som det led till det nionde år Då ville hon hem till sin fader gå

Herr Peder han sade till småsvenner så Gåen och sadlen gångaren grå

Kören så vackert över den bro Att I ej väcken människor och gören oro

Kören så vackert genom den by Att I ej väcken hundar och gören stort gny

När som hon kom till sin faders gård Där fadern ute för henne månd stå

Kära min fader I gläds ej åt mig Det är ej stor glädje som följa med mig

Härifrån for jag då jag var ung Nu kommer jag igen nu är jag så tung

Härifrån for jag då jag var mö Nu kommer jag igen nu ska jag och dö    

Sorgsen ton    

Med sorgsen ton jag sjunga vill Om ett förfärligt under Du som det hör märk noga till Och minns det alla stunder Vid Gibbau by vid Penne strand I Pommern i det tyska land

sig denna saken händer

En fattig bonde bodde där och barn han hade många Som gjorde honom stort besvär om bröd han nödgas gånga Den äldsta dottern av sin far samt mor och syskon avsked tar och ger sig ut att tjäna

En tid därefter hände sig att fadern hennes dödde och modern som sig ömkelig på käpp och krycka stöddebad dottern som var tämligt riktill graven hjälpa faderns lik som barnslig plikt befaller

Hon svarte det går mig ej an Ej för mig skuld det bringar Begraven hur i vill och kan Men jag mitt mynt ej skingrar Hur jag går klädder var man ser Stor sak vad grav man gubben ger Ej därom någon sköter

Då hennes fru slik hårdhet såg Hon mera ädelt tänkte Hon var barmhärtig i sin håg Hon mat och pengar skänkte Dess fru gav henne tvenne bröd att ge sin mor som led stor nöd och sådan hjälp behövde

När hon ett stycke hade gått och harmsen brödet burit Sin frus barmhärtighet försmått och argt på modern svurit kom hon där vägen oren vartänk vad för medel då hon tar att fina skorna spara

Där fanns ej sten där fanns ej spångvarpå hon kunde kliva Gå kring blev vägen alltför lång ej vill hon smutsig bliva Då lägger hon de bröden så att hon på dem kund torrskodd gåmen straffet resan stäckte

Dess fötter fastnar genast kvardå hon på brödet träder På benen hon förgäves drar hon bannar svär och hädar Ty som en stor och jordfast stenorörlig står ock hennes ben i marken synes fasta

Hon ropar då jag usla barn försmått min moder snälla

har själv mig snärjt i syndens garn det får jag nu umgälla Om hjälp hon tigger varje man de bjuda till men ingen kan dess fot från marken röra

Ej kunde hon de sista ord med bruten röst framföra förrän den eljest fasta jordbegynte sig att röra Hon knäppte sina händer ihop och sjönk så neder i en gropsom henne strax betäckte

I människor betänken er högfärden låten fara Och girigheten som man ser är och en farlig snara Låt pigans ofärd varna er Från synd och flärd allt mer och mer och från högfärdig levnad    

Herr Holkin    

Herr Holkin han haver lockat mig-villa rosor mig lova att jag skulle giva honom min tro -med de andra de sova där leker han en afton

Och haver herr Holkin lockat dig -villa rosor mig lova så ska du mer aldrig bo hos mig -med de andra de sova där leker han en afton

Och drottningen ville sina tärnor lära-villa rosor mig lova allt huru de skulle försvara sin ära -med de andra de sova där leker han en afton

Ack om jag hade mig en fulltrogen vän -villa rosor mig lova som budena bar till herr Holkin ikväll -med de andra de sova där leker han en afton

Falska tärnan var så snar att svara -villa rosor mig lova och vill ingen ann' skall jag budena bära -med de andra de sova där leker han en afton

Och när hon kom till Holkins gård -villa rosor mig lova ute för henne herr Holkin står -med de andra de sova där leker han en afton

Liten Kerstin haver mig till dig sänt -villa rosor mig lova hon bad ni skulle rida till henne ikväll-med de andra de sova där leker han en afton

Hon haver eder fött en dotter -villa rosor mig lova hon är långt svartare än svartaste jord-med de andra de sova där leker han en afton

Och skänk henne dessa vinflaskor inbed henne dricka all sorg ur sitt sinn

Bed henne varken sörja eller kvida imorgon så vill jag till henne rida

Falska tärnan gångar till sjöastrand Där drack hon ur vinet och tömde i vann'

Herr Holkin han skänkte de vann'flaskor in -villa rosor mig lova ty aldrig så vill han till eder rida -med de andra de sova där leker han en afton

Herr Holkin han var ej långt därifrån -villa rosor mig lova han hörde väl efter hur talet skull gå -med de andra de sova där leker han en afton

Kersti vänd dig ej bort från mig -villa rosor mig lova Jag har väl ej ämnat att svika dig -med de andra de sova där leker han en afton

Falska tärnan skall levande sättas i jord-villa rosor mig lova Som velat förråda så menlöst blod-med de andra de sova där leker han en afton   

Bläck    

Ge mig hit lite bläck och en pennaJag vill rekommendera ett brev Du skall alltid få se och besinna Att jag håller ingen kärare än dig

Förr skall hälleberget rämna såsom is Förr skall solen borttappa sitt sken Förr skall skogen bli förvandlad till en duva Innan jag dig min vän överger

Förr så spelade jag på guldtärning Förr så spelade jag på klaverI det samma så övergav mig sorgen Jag skall aldrig borttappa dig mer

Förr skall hälleberget rämna såsom is Förr skall solen borttappa sitt sken Förr skall skogen bli förvandlad till en duva Innan jag dig min vän överger

Ge mig hit lite bläck och en penna

Jag vill rekommendera ett brev Du skall alltid få se och besinna Att jag håller ingen kärare än dig

Förr skall hälleberget rämna såsom is Förr skall solen borttappa sitt sken Förr skall skogen bli förvandlad till en duva Innan jag dig min vän överger   

Brun    

Brun han rider till jungfruns gård- Brun sover allena- Ute för honom jungfrun står - Det blåser och det regnar -nordast uti fjällen, där vila ock tre nordmän -

Brun han breder ut kappan blå - Brun sover allenaOch själver lyfter han jungfrun uppå.Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Brun han rider till Rosenlund, - Brun sover allenaDär lyster han att vila en stund. Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Och hör du min jungfru vad jag säger om dig:- Brun sover allenaHär har jag gjort av med femton jungfrur förr.Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Och Brun han lade sig i jungfruns sköt - Brun sover allenaOch på honom rann en sömn så söt. Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Jungfrun tog upp sin förgyllande sno, - Brun sover allenaSå band hon Brun till hand och till fot.Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Statt upp du Brun så hastelig, - Brun sover allenaJag vill ej i sömnen förgöra dig. Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Och jungfrun tog upp sin förgyllande kniv, - Brun sover allenaSå stack hon den i Bruns unga liv. Det blåser och det regnar

- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Och ligg nu här båd' för hund och för Ramm - - Brun sover allenaÄnnu skall jag bära mitt jungfrunamn.Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

Och ligg nu här på svartan mull - Brun sover allena - Ännu skall jag bära mitt jungfrugull Det blåser och det regnar - nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -

The Vulture    

King Vallemo was a wise old man. He married off his daughter in a foreign land.

One day she stood in her bridal gown, The next in bands of iron bound.

"And why do you do this to me?" "For you were no maiden when you came to me."

"Oh had I a trusty friend and true To carry these words to my father now!"

Then the old vulture came to her: "Let me be your speedy messenger.

"If I could get food for my young from you, I could be there in an hour or two."

"Then lay your young at my breast, if you will, So that while you are gone they may eat their fill."

"King Vallemo, here you sit free from sorrow. Your daughter will burn at the stake tomorrow."

"Fly away, old vulture, as quick as you can - My daughter has married an honest man."

"If you won't believe what you hear from me Look here at my claw, I am carrying her key.

" King Vallemo into the stable strode, Saddled his black horse, and off he rode.

And when they came to the foreign lord's hallThe black horse whinnied high up on the wall.

The black horse lifted his mighty foot And struck the lord in his cruel heart's root.

Then the king and his daughter sat on the black steed And rode back home at a gentle speed.

Euchari    

O Euchari In leta via

The sun's warmth trickled into you Like the fragrance of balm. The sun's warmth trickled into me Like the fragrance of balm. All moving things breathe steadily Sweeping across the ground The sun's warmth trickled into you Like the fragrance of balm.

O Euchari In leta via

Your hands reach out for me In the heat of our longing. My hands reach out for you In the heat of our longing. All moving things breathe heavily Sweeping across the ground. Your hands reach out for me In the heat of our longing.

O Euchari In leta via

Halling Jåron     

Jåron, Jåron, the lassie from Halling, Lay with the lads both morning and evening Half crazy Jåron, tiny and wizened, Lying with the lads nineteen to the dozen.

Jåron, Jåron, the lassie from Halling, Lay with the lads both morning and evening Half crazy Jåron, tiny and wizened, Lying with the lads nineteen to the dozen.

 

Vengeance

Before the cock crew I was born- Far are the paths that I follow - My mother was dead before the dawn - Long, long she awaited her sorrow

My father travelled the country round, - Far are the paths that I follow - An ill stepmother to me he found. - Long, long she awaited her sorrow

Into a needle she conjured me And said that longing would torture me And then she turned me into a knife And said I would suffer all my life.

She turned me into a pair of shears And said I'd be stunted all my years. A grey wolf then she made of me,

And said no good would come of me.

Under this curse I was to suffer - Far are the paths that I follow - Till I drank the blood of my own brother. - Long, long she awaited her sorrow

So then I lay in hiding - Far are the paths that I follow - Till my stepmother came riding. - Long, long she awaited her sorrow

By the bridgehead I lay watchingTill I saw her horse approaching. And as she passed I caught her And down from her horse I brought her.

In vengeance cruel and bloody I took the child from her body. And when I had drunk my brother's blood, I became a knight, gallant and good.

 

Nine Years    

The very first gift that her stepmother gave: "Nine years you shall bear your unborn babe."

Kari has gone to Lord Peder's room: "How long must a woman bear a child in her womb?"

- In secret my sorrows wake me -

"Forty weeks with child she must go - So long bore Mary Our Lord long ago."

When nine long years had almost passed, She longed to return to her father at last.

Herr Peder has called for his good grey steed And bidden his young men ride with speed:

"Pass very gently o'er the bridge as you ride, In case men be roused from their beds in the night."

"Pass very gently through the village streets,In case barking dogs waken men from their sleep.

When that she came to her father's home, Before her stood her father alone.

"Father dear, this is no time for glee, Rejoicing is not what I bring with me.

"Once I departed, a brisk young maid, And now I am returning, as heavy as lead

"When I departed a maiden was I - And now I am returning, now I must die."

 

Woeful tones     

In woeful tones I mean to tell A tale of dread and wonder Whoever hears it, listen well, And on its meaning ponder. In Gibbau, by the Penne sea, In Pomerania, in Germany, These strange events unfolded.

A farmer lived in poverty thereWhose children were so many That he was driven in despair To beg for food and money. The eldest daughter bade adieu To sisters, brothers and parents too, To earn a servant's wages.

Some time later her father's soul This earthly life departed. Her mother, who was lame and old, By stick and crutch supported, Upon her wealthy daughter called For help with the father's funeral, As is a daughter's duty.

"Why come to me?" the daughter said "Give him a pauper's burial! I'll waste no money on the dead, Nor let my mind be troubled. Everyone sees the clothes I wear, But what does anybody care What grave the old man lies in?"

Such words of cruelty dismayed Her nobler-hearted mistress. She sent both money and food to aid The family in her kindness. The mistress gave two new-baked loaves And bade the daughter carry those Home to her needy mother.

When she had gone a little way, Carrying the bread in anger, Despising her mistress's charity And cursing her starving mother, She came to a mud patch damp and deep - And this is what she did to keep Her fine new shoes unsullied:

No stone nor plank nor bridge was there To help her on her journey. To leave her path she did not care - That way was long and dirty.

The loaves of bread she threw straight down As stepping-stones to drier ground But this she soon regretted.

Her feet stuck fast immediately When on the bread they landed. In vain she tried to pull them free, She cursed and swore and ranted. For like a stone stuck in the ground Her legs sank helpless deeper down - She could not even move them.

She cries aloud, "Alas that I spurned The pleas of my kind old mother! This is the punishment I`ve earned, A wretched, sinful daughter!" Each passer-by for help she begs, But none can free her earthbound legs However hard they struggle.

She had not spoken her last words In a voice trembling with terror Before the ground she stood on stirred And opened wide beneath her. In silent prayer her hands she clasped And sank until the earth at last All trace of her had covered.

All you who hear this tale, take care, Lest your own pride betray you. Remember likewise to beware The tricks that greed can play you. Let this maid's fate warn everyone The sin of luxury to shun And vain, conceited living.    

 

Herr Holkin    

"Herr Holkin has my favour won - Promise me wild roses - To pledge my heart to him alone."- While the others are asleep he's at play in the evening -

"And if Herr Holkin has won your heart, - Promise me wild roses - From me and my home you must depart." - While the others are asleep he's at play in the evening

And the queen would all her maidens warn - Promise me wild roses - And teach them to keep their honour from harm - While the others are asleep he's at play in the evening

"Oh had I a trusty friend and true - Promise me wild roses -

To carry word to Herr Holkin now!" - While the others are asleep he's at play in the evening

The falsest maid was quick to speak: - Promise me wild roses - "It's I am the messenger you seek." - While the others are asleep he's at play in the evening

And when she came to Herr Holkin's home, - Promise me wild roses - Before her stood Holkin all alone. - While the others are asleep he's at play in the evening

"I'm sent by Kerstin to you to say - Promise me wild roses - You must ride to her ere the close of day. - While the others are asleep he's at play in the evening

"She has born a daughter to you today, - Promise me wild roses - And she is blacker than the blackest clay." - While the others are asleep he's at play in the evening

"Then give to her these bottles of wine To drink all sorrow away from her mind.

"Tell her no more to grieve or sorrow, And I will ride to her tomorrow."

Then the wine from the bottles this false maid drank And filled them with water by the riverbank.

"This water is a token Herr Holkin sent That he never will ride to you again."

Herr Holkin stood not far away - Promise me wild roses - And heard every word that this maiden did say. - While the others are asleep he's at play in the evening

"O Kerstin, don't turn away from me. - Promise me wild roses - Untrue to you I will never be." - While the others are asleep he's at play in the evening

"Let the false maid be buried alive in the clay, - Promise me wild roses - For an innocent heart she tried to betray."- While the others are asleep he's at play in the evening

 

Ink     

Bring to me pen and ink and some paper, I´ve a letter I want to write to you. You will find there is none I hold dearer,

I will always be constant and true.

For the rocks will split and shatter just like ice, And the sun in the heavens cease to shine, And the forest will turn into a white dove,Ere, my dear, you and I will parted be.

All my hours at the dice I would squander, All my hours playing music in vain. When I met you I pined away no longer, Now I never will lose you again.

For the rocks will split and shatter just like ice, And the sun in the heavens cease to shine, And the forest will turn into a white dove, Ere, my dear, you and I will parted be.

Bring to me pen and ink and some paper, I´ve a letter I want to write to you. You will find there is none I hold dearer, I will always be constant and true.

For the rocks will split and shatter just like ice, And the sun in the heavens cease to shine, And the forest will turn into a white dove,Ere, my dear, you and I will parted be.

   

Brun -The Robber    

Brun rides off to the maiden's home - Brun sleeps all alone - Before him the maiden stands alone- The howling wind and rainstorms lash the northern mountainsThree northerners lie dead there -

His mantle of blue Brun spreads so wide, - Brun sleeps all alone - Lifts up the maiden, and away he rides. - The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

And Brun rides many a weary mile - Brun sleeps all alone - Until he longs to rest for a while.- The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

"Now hear me, maiden, I'll tell you plain: - Brun sleeps all alone - Fifteen maids in this place I have slain."- The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

And Brun lay down with that maiden fair, - Brun sleeps all alone - Till sweet sleep overcame him there.

- The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

Her braids of gold the maiden unties - Brun sleeps all alone - And binds Brun hand and foot where he lies. - The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

"Rise up now, Brun, as quick as you can, - Brun sleeps all alone - For I never will slay a sleeping man." - The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

Her knife of gold she takes in her hand - Brun sleeps all alone - And stabs young Brun to the quick where he stands.- The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

"Lie there till the ravens and dogs have their fill, - Brun sleeps all alone - And my maiden's virtue will be with me still. - The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there -

"Lie there, lie there on the ground so cold,- Brun lies all alone - And still I will keep my maiden's gold." - The howling wind and rainstorms lash the northern mountains Three northerners lie dead there –

Guds SpelemänHerr Mannelig

Bittida en morgon innan solen upprannInnan foglarna började sjungaBergatrollet friade till fager ungersvenHon hade en falskeliger tunga

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gerna I kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva de gångare tolfSom gå uti rosendelundeAldrig har det varit någon sadel uppå demEj heller betsel uti munnen

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gerna I kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva de qvarnarna tolfSom stå mellan Tillö och TernöStenarna de äro af rödaste gullOch hjulen silfverbeslagna

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gerna I kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva ett förgyllande svärdSom klingar utaf femton guldringarOch strida huru I strida villStridsplatsen skolen i väl vinna

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gerna I kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva en skjorta så nyDen bästa I lysten att slitaInte är hon sömnad av nål eller tråMen virkat av silket det hvita

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gerna I kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Sådana gåfvor toge jag väl emotOm du vore en kristelig qvinnaMen nu så är du det värsta bergatrollAf Neckens och djävulens stämma

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gerna I kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Bergatrollet ut på dörren sprangHon rister och jämrar sig svåraHade jag fått den fager ungersvenSå hade jag mistat min plåga

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i migFör det jag bjuder så gernaI kunnen väl svara endast ja eller nej Om i viljen eller ej

Vänner och fränder (friends and Kin)

Vänner och fränder de lade om rådHur de skulle gifta bort sin fränka i årUti rosenLade om rådHur de skulle gifta bort sin fränka i år

Dig vill vi giva en kungason till manSom haver mera guld än lille Roland haver landUti rosenKungason till man Som haver mera guld än lille Roland haver land

Om lördan och söndan budet utgickOm måndan och tisdan skull skådas vad hon fickUti rosenBudet utgickOm måndan och tisdan skull skådas vad hon fick

Om onsdan och torsdan blandades vinOm fredan och lördan dracks hederdagen inUti rosenBlandades vinOm fredan och lördan dracks hedersdagen in

De drucko i dagar de drucko i tvåMen inte ville bruden åt sängarne gåUti rosenDrucko i tvåMen inte ville bruden åt sängarne gå

De drucko i dagar de drucko i treMen inte ville bruden åt sängarne se Uti rosenDrucko i treMen inte ville bruden åt sängarne se

Då kom där in en liten sjödrängOch han var allt klädd uti blå kjortelenUti rosenLiten sjödrängOch han var allt klädd uti blå kjortelen

Han ställde sig vid bordet och talade såJag ser endast masterna som där gåUti rosenTalade såJag ser endast masterna som där gå

Så lyster det Jungfrun åt högan loftet gåSå springer hon den vägen mot sjöastranden lågUti rosenHögan loftet gåSå springer hon den vägen mot sjöastranden låg

Hon sprang uppå stenar hon sprang uppå tåMen aktade sig väl för böljorna de blåUti rosenSprang uppå tåMen aktade sig väl för böljorna de blå

Så bjödo de henne i skeppet inOch bjöd henne att dricka båd mjöd och vinUti rosenSkeppet inOch bjöd henne att dricka båd mjöd och vin

Jag ser jag ser på dina vita fingrar småAtt vigselring ej suttit på den förrän igårUti rosenVita fingrar småAtt vigselring ej suttit på den förrän igår

Jag ser jag ser på dina guldgula hårAtt brudekrans ej suttit på dem förrän igårUti rosenGuldgula hårAtt brudekrans ej suttit på dem förrän igår

Jag ser jag ser på dina snövita bröstAtt de ej har varit någon småbarnatröstUti rosenSnövita bröstAtt de ej har varit någon småbarnatröst

Och Jungfrun hon lägger sig vid lille Rolands sidaHon känner sig varken sorgsen eller kvidaUti rosenLille Rolands sida

Min man (my husband)

Känner du den som dansa med migGula skinnbyxor hade han på sigMen min man han hade gröna

Känner du den som dansa med migGula skinnbyxor hade han på sigMen min man han hade gröna

Känner du den som följde mig hemSvarta skinnstövlar hade han på sigMen min man han hade bruna

Känner du den som följde mig hemSvarta skinnstövlar hade han på sigMen min man han hade bruna

Känner du barnet uti min famnMaja på Berget är hennes namnMen min mans hon heter Stina

Känner du barnet uti min famnMaja på Berget är hennes namnMen min mans hon heter Stina

Känner du den som gladde mig såNu är han gammal nu är han gråMen min man han lever ännu

Känner du den som gladde mig såNu är han gammal nu är han gråMen min man han lever ännu

Varulven

Jungfrun hon skulle sig åt stugan gåLinden darrar i lunden Så tog hon den vägen åt skogen blåTy hon var vid älskogen bunden

Och när som hon kom till skogen blåLinden darrar i lunden Där mötte henne en ulv så gråTy hon var vid älskogen bunden

Kära ulver du bit inte migDig vill jag giva min silversärk

Silversärk jag passar ej påDitt unga liv och blod måst gå

Kära du ulver bit inte migLinden darrar i lunden Dig vill jag giva min silverskoTy hon var vid älskogen bunden

Silversko jag passar ej påLinden darrar i lunden Ditt unga liv och blod måst gåTy hon var vid älskogen bunden

Kära du ulver du bit inte migDig vill jag giva min guldkrona

Guldkrona jag passar ej påDitt unga liv och blod måst gå

Jungfrun hon steg sig så högt i ekLinden darrar i lunden Och ulven han gick ner på backen och skrekTy hon var vid älskogen bunden

Ulven han grafte den ek till rotLinden darrar i lunden Jungfrun gav upp ett så hiskeligt ropTy hon var vid älskogen bunden

Och ungersven han sadlar sin gångare gråLinden darrar i lunden Han red litet fortare än fågeln flögTy hon var vid älskogen bunden

Och när som han kom till platsen framLinden darrar i lunden Så fann han ej mer än en blodiger armTy hon var vid älskogen bunden

Gud trösta Gud bättra mig ungersvenLinden darrar i lundenMin jungfru är borta min häst är förrändTy hon var vid älskogen bunden

Hilla Lilla

Hilla Lilla sitter i kammaren sinIngen vet min sorg utan GudHon fäller så mången tår uppå kindDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Brådt kom bud för drottningen inStolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sinIngen vet min sorg utan Gud

Drottningen axlade kappan blåSå månde hon sig till stolts Hilla Lilla gåDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Nådiga Drottning I sätten er här nedAtt jag må tälja mina sorger för erIngen vet min sorg utan Gud

Min fader han höll mig så hederligIngen vet min sorg utan GudEn riddare dagligen tjänte migDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Och det var Hertig HillebrandIngen vet min sorg utan GudMed honom så månde jag fly utav landDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Och när som vi kommo i rosende lundIngen vet min sorg utan GudDär lyste Hertig Hillebrand att vila en stundDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Han somnar en stund allt uti mitt skötIngen vet min sorg utan GudHan sof där en sömn så ljuvlig och sötDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Hillebrand Hillebrand sov inte nuJag hörer min fader och mina bröder sju

Jag hade ej förr utsagt dessa ordFörrn sju sår lade Hillebrand till jord

Min broder han tog mig en guldgulan lockSå binder han mig vid sadelknopp

Och när som vi kommo i första ledMin sorgbundna moder hon ståndar dervid

Då ville min broder kvälja migMin moder ville bortsälja migDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Så sålde de mig för en klocka ny

Ingen vet min sorg utan GudHon hänger i Marie KyrkebyDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

När moder min hörde den klockans klangIngen vet min sorg utan GudHennes hjerta sönder i stycken sprangDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmedIngen vet min sorg utan GudSå föll hon död ned för Drottningens knäDen lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Idag som igår

I dag som i går och flaska vid mitt lårRätt som mæ går så te mæ oss en tår

I dag som i går och flaskan vid mitt lårRätt som vi går så tar vi oss en tår

Njaalkeme    (South-Saami)

Lastemååjegeh jeenjesh sjidtemeNjaalkeme stuerebe enn åvtesneMoereh aajngesem steerieh, jaamah jïh gahtjah

Almetje goh snöölhke mah tjelmehts sjidtemeNjaalkemem lea dïhte maam manne damtam

Njaalkeme bijre jarkan

Hunger (Njaalkeme) (Swedish)

Lövmaskarna har blivit många Hungern, större nu än någonsin Träden håller andan, dör och faller

Människan är som en varg som mistat synen Hunger är det enda som jag känner

Hunger överallt

Herr Holger

Fru Tala hon drömde en dröm i nattVak upp här är en god tid Att den rike herr Holger han skulle ge tapptDen rike herr Holger

Jag drömde jag drömde om vår gångare gråHan bar dig till tinget du dödde där uppå

Min kära fru Tala du säg icke såDina drömmar kan väl vakna om en åtta år

De stötte på dörren med stänger och spjutÄr herr Holger är in där så skall han här ut

Herr Holger han talte till svennerna tvåI läggen gullsadeln på gångaren grå

När som de var komna till KöpenhamnDer ståndar kung Kristian på hvitan den strand

I varen välkommen herr Holger till migHerr Holger herr Holger det kostar ditt lif

Kung Kristian klippte det hufvudet afSå blodet det neder till fötterna rann

När fru Tala fick se hennes herre var likSå domnas hon under skarlaknen hvit

Herr Holger blev grafven när klockan var tolfNär klockan var elfva så kom han igen

Han klappar på dörren med fingrarne småFru Tala stig upp dra låsarne frå

Med ingen så hafver jag stämma utsattOch ingen så släpper jag in uti natt

Min kära fru Tala gif bonden sin koFör i helvete der är så svårt att bo

Fru Tala gif Romman och Skromman igenFör i helvete är så svårt att brinna för din vän

Nej om jag så skulle i helvete som svanSå vill jag ej blifva utfattig försann

Far du i helvete med svennerna dinavak upp här är en god tidSå kommer jag efter med möerna minaDen rike herr Holger

Guds Spelemän

Var äro de män som drogo här vägen framMed milda ögon och sorgsna för brott och skam

Små bröder i mörka skogar med ulv och snöVar äro de män som drogo så stort att dö

De logo bara för drivan och köld och pil

Små bröder i mörka skogar med mil på mil

Från människors hyll och gårdar där ondskan sattVem hör deras silverklockor i molntung natt

Var äro de bröder gångna och spelemänI dalen sade man mig att de lever än

Sir Mannelig

Early one morning before the sun did rise And the birds sang their sweet songThe mountain troll proposed to the fair squireShe had a false deceitful tongue

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

To you I will give the twelve great steeds That graze in a shady grove Never has a saddle been mounted on their backs Nor had a bit in their mouths

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

To you I will give the twelve fine mills That stand between Tillo and Terno The mill stones are made of the reddest brass And the wheels are silver-laden

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

To you I will give the gilded sword That jingles from fifteen gold rings And strike with it in battle as you will On the battlefield you will conquer

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

To you I will give a brand new shirt The lustrous best for to wear It is not sewn with needle or thread But crocheted of the whitest silk

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

Gifts such as these I would gladly receive If you were a Christian woman But I know you are the worst mountain troll From the spawn of Necken and the devil

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

The mountain troll ran out the door She wailed and she shrieked so loudly "Had I gotten that handsome squire From my torment I would be free now"

Sir Mannelig, Sir Mannelig won't you marry me For all that I'll gladly give you You may answer only yes or no Will you do so or no

Friends and kin

Friends and kinsfolk met to deliberate To whom would they marry off their kinswoman this year Rosy youth They deliberatedTo whom would they marry off their kinswoman this year

We want you to wed the son of a king Who has more gold than poor Roland has land Rosy youth Wed the son of a king Who has more gold than poor Roland has land

On Saturday and Sunday the word it was spread Monday and Tuesday will show what she gets Rosy youth Word was spread Monday and Tuesday will show what she gets

On Wednesday and Thursday the wine was made Friday and Saturday the wedding was cheered Rosy youth Wine was made Friday and Saturday the wedding was cheered

They drank for days, they drank for two, But the bride wouldn't to the chamber go Rosy youth They drank for two But the bride wouldn't to the chamber go

They drank for days, they drank for three But the bridal bed she refused for to see Rosy youth They drank for three But the bridal bed she refused for to see

Then entered in a poor ship's hand Wore a blue blouse both tattered and torn Rosy youth Poor ship's hand Wore a blue blouse both tattered and torn

He stood at the table and he spoke I see only masts and the places where they go Rosy youth And he spoke I see only masts and the places where they go

And the maiden went up to the high loft And ran down the path to the broad sea shore Rosy youth Went to the high loft And ran down the path to the broad sea shore

She ran on the rocks, she ran on tiptoe But took great care to mind the blue waves below Rosy youth Ran on tiptoe But took great care to mind the blue waves below

And she was invited on board the ship And there they bade her drink both mead and wine Rosy youth On board ship And there they bade her drink both mead and wine

I see I see on your white fingers small The wedding band has not been there for long Rosy youth White fingers small The wedding band has not been there for long

I see I see on your golden hair That before yesterday the wreath was not there Rosy youth Golden hair That before yesterday the wreath was not there

I see I see on your lily white breasts That small children they have not consoled Rosy youth Lily white breasts That small children they have not consoled

And now the maiden lays at poor Roland's side She feels neither sorrow nor anguish Rosy youth At poor Roland's side

My husband

Do you know the man who danced with me Yellow leather pants he wore But my husband he wore green

Do you know the man who danced with me Yellow leather pants he wore But my husband he wore green

Do you know the man who followed me home Black leather boots he wore But my husband he wore brown

Do you know the man who followed me home Black leather boots he wore But my husband he wore brown

Do you know the child in my lap Maja on the mountain, that is her name But my husbands girl is Stina

Do you know the child in my lap Maja on the mountain, that is her name But my husbands girl is Stina

Do you know the one who brought me such joy Now he is old, now he is gray But my husband lives on.

Do you know the one who brought me such joy Now he is old, now he is gray But my husband lives on.

The werewolf

The maiden she would to the cottage go Linden trees quiver in the groveSo she took the path through the forest blue She was carrying the fruit of love

And when she reached the forest blue Linden trees quiver in the groveThere she met with a gray wolf She was carrying the fruit of love

O dear wolf please don't bite me To you I will give my silver gown

The silver gown won't suit me at all Your young life and your blood must go

O dear wolf please don't bite me Linden trees quiver in the groveI will give you my silver shoes She was carrying the fruit of love

Silver shoes won't suit me at all Linden trees quiver in the groveYour young life and your blood must go

She was carrying the fruit of love

O dear wolf please don't bite me I will give you my golden crown

A golden crown won't suit me at all Your young life and your blood must go

The maiden she climbed up high in an oak Linden trees quiver in the groveThe wolf he paced the ground and howled She was carrying the fruit of love

The wolf dug up the oak by the roots Linden trees quiver in the groveThe maiden gave a heart-rending cry She was carrying the fruit of love

The young page saddled his gray steed Linden trees quiver in the groveHe rode slightly faster than a bird could fly She was carrying the fruit of love

And when he came to the wooded placeLinden trees quiver in the groveHe found nothing more than a bloody arm She was carrying the fruit of love

God comfort, God improve me, young page Linden trees quiver in the groveMy maiden is gone, my horse is dead She was carrying the fruit of love

Hilla Lilla

Hilla Lilla sits in her bedchamber No one knows my sorrow but GodMany a tear falls down her cheek Who could share my pain, he lives no more: he is gone

An urgent message to the Queen arrived Proud Hilla Lilla sews frenzied her seams No one knows my sorrow but God

The Queen wears her cloak of blue To pay proud Hilla Lilla a visit to Who could share my pain, he lives no more: he is gone

Gracious Queen please sit down here That I may tell to you my sorrows my dear No one knows my sorrow but God

My father he kept me oh so pure No one knows my sorrow but GodServed by a knight both hand and foot Who could share my pain, he lives no more: he is gone

And it was the Duke of Hillebrand No one knows my sorrow but GodWith him I would flee to the foreign lands Who could share my pain, he lives no more: he is gone

And when we reached a shady grove No one knows my sorrow but GodThere the Duke he lay himself down Who could share my pain, he lives no more: he is gone

He lay for a time inside of me No one knows my sorrow but GodAnd then he slept so calm and sweet Who could share my pain, he lives no more: he is gone

Hillebrand Hillebrand sleep not now I hear my father and my brothers seven

Hardly had I said these words When seven wounds struck my Hillebrand down

One brother seized my golden locks And bound me onto his saddle horn

And when we came to the first gate My mother forlorn stood awaiting me

My brother he wished to strangle me But my mother she chose to sell me away Who could share my pain, he lives no more: he is gone

She sold me for a brand new bell No one knows my sorrow but GodIt hangs in the village of Marie Church Who could share my pain, he lives no more: he is gone

When my mother heard the chime of that bell No one knows my sorrow but GodHer heart it shattered into pieces small Who could share my pain, he lives no more: he is gone

Proud Hilla Lilla finished her tale like that No one knows my sorrow but GodAt the Queen's feet she fell down dead Who could share my pain, he lives no more: he is gone

Today as before

Today as before with a bottle at my hip As sure as we walk we'll take us a sip

Njaalkeme/Hunger

There are so many caterpillers Hunger, greater now than ever The trees hold their breath, die and fall

Man is like a blinded wolf Hunger is all I feel Hunger everywhere.

Sir Holger

Lady Tala she dreamed a dream one night Wake up for the time it is right That the rich Sir Holger would lose his heart That rich Sir Holger

I dreamed I dreamed of our grey steed He carried you to the court where you died

My dear Lady Tala say not so May your dreams awaken after the eighth year

They bashed at the door with poles and spears If Sir Holger is in there he must come out

Sir Holger he spoke with his two squires "Saddle my steed with the saddle of gold"

When they arrived at Copenhagen There stood King Kristian on the white shore

You Sir Holger are welcome to me Sir Holger Sir Holger it will cost you your life

King Kristian chopped the head right off So that blood ran down over his feet

When Lady Tala saw her master's corpse She went numb under the white sheet

Sir Holger was laid to rest at twelve At the stroke of eleven he rose up again

He knocked at the door with fingers so thinLady Tala slide back the bolts, let me in

With no one have I arranged to meet And I will let no one in after the night's fall

My dear Lady Tala give the farmer his cow 'Cause in Hell it is so difficult to live

Lady Tala return Romman and Skromman 'Cause in Hell it's hard to burn for your friend

Even if I'd go to Hell as a swan I would truly not live as a pauper

Go to Hell with your squires Wake up for the time it is right And I will follow with my maidens The rich Sir Holger

The Fiddlers of God

Where are those men who wandered upon the roads With gentle eyes so saddened by crime and shame

Small brothers in the dark forests with wolves and snow Where are those men who march onward towards death

They grimaced only for snowdrifts, and cold and arrows Small brothers in dark forests, wandering mile upon mile

From people's homes and farms where wickedness lies Who hears their silver bells in the cloudy night?

Where have the brothers and the musicians gone In the valley they have told me they're still alive

VittradStraffad moder & dotter

Moderen och dottren stod och bakade brödIn kommer räfven med sin päls så röd

Moderen och dottren stod och silade vinIn kommer ulfven i sitt gråa skinn

Är icke du vår moder som ej gav oss livNu skall du stekas opp och ätas med kniv

Är icke du vår moder som ej gav oss matNu skall du stekas opp och läggas på fat

Är icke du vår moder som ej gav oss dryckNu skall du slaktas och skäras i styck

De togo moderen och dottren och rev deras kläderDe togo moderen och dottren och slet dem isär

De togo dem ifrån deras bröd och vinBörjade klösa, sarga deras skinn

Nu var den moderen och dottren dödDe sögo och drucko deras blod så röd

De togo den moderen och dottren så godDrucko begärligt deras hjärteblod

Knappt de hade druckit deras varma blodFörrän trollpackan allt framför dem stod

Trollpackan slog dem med förtrollad stavTvå vackra prinsar var vad staven gav

"Jag slog er med min stav, förbannelsen vekVållad av straffad moderns grymma svek"

Kulleritova

Je klettre opp på´n stor´n stejnLure så de höurles allt heimTill tileri torum, tolv rövar´ i skogomTolv kära vära dömStoroxen hängde döm, gehll´n barna skrämde döm,Små hunnan dängde dömAllt sen je höurle, a gullros mi göuleLångt långt långt långt sönna Dårfjelle

Liten Kersti

Det bodde en bonde på Östervalla hedOch den lillaDöttrar det hade han och rara voro deI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Han hade fella fyra hand hade fella femOch den lillaLiten Kersti hon var allra rarast utav demI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Liten Kersti hon går sig åt skräddarebyOch den lillaOch låter sig skära de riddarkläder nyI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Liten Kersti hon går sig åt skomakarebyOch den lillaOch låter sig göra de riddarstövlar nyI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Om dagen så rider hon de fålar i grön ängOch den lillaOm natten så sover hon i hertigens sängI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Om dagen så rider hon de fålarna till vannOch den lillaOm natten så sover hon på hertigens armI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Vår stalledräng har blivit så underligen tjockOch den lillaSå han kan inte kliva i sadelen oppI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Vår stalledräng har blivit så underligen fetOch den lillaSå han kan inte rida när solen skiner hetI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

När drottningen in genom stlldörren stegOch den lillaLiten Kersti hon bort under stallkrubban smögI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Hertigen han breder ut kappan så blåOch den lillaDäruppå föder hon de sönerna tvåI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Frökner och prinsesser de gräto uti harmOch den lillaFör liten Kersti sover uppå unge kungens armI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Frökner och prinsesser de gräto uti flodOch den lillaFör det han sig en bondedoter togI vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Inte sörja vi

Inte sörja vi för morgondagen mycket mindre för ett annat år

Inte sörja vi för morgondagen mycket mindre för ett annat år

Våra penningar skall vi förvända som till kaffe som till brännvinjämte vägen ska vi hålla krog

Våra penningar skall vi förvända som till kaffe som till brännvinjämte vägen ska vi hålla krog

Den Bortsålda

Det bodde en herre på Sartavalla öHan sålde sin dotter alltför en halva bröDu må nu komma till det Judiska land till att vandra

Sjömännerna de kasta sina åror över bordSkön jungfrun hon vrider sina händer uti blodÅ kära mina sjömänner i vänten en stundJag ser min broder komma i rosende lund

Å kära min broder du haver ej mer än guldfålarna tvåDen ena kan du sälja och lösa mig igenJag vill ej komma till det Judiska land till att vandra

Ej haver jag mer än guldfålarna tvåMen ingen kan jag sälja och lösa dig igenDu må nu komma till det Judiska land till att vandra

Sjömännerna de kasta sina åror över bordSkön jungfrun hon vrider sina händer uti blodÅ kära mina sjömänner i vänten en stundJag ser min fästman komma i rosende lund

Å kära min fästeman du haver ej mer än guldringarna tvåDen ena kan du sälja och lösa mig igenJag vill ej komma till det Judiska land till att vandra

Ej haver jag mer än guldringarna tvåDen ena ska jag sälja den andra ska du fåDu må ej komma till det Judiska land till att vandra

Styvmodern

Små barnen de fråga sin fader om lovOm de på sin moders grav kund få gåDu ädla mö och skön jungfru

Ja nog kan ni få lov till graven att gåOm ni kan finna någon nytta däråDu ädla mö och skön jungfru

Den ene grät tårar den andre grät blodDen tredje grät sin moder ur den svartaste jordDu ädla mö och skön jungfru

Fru Gyllenborg hon knackar med fingrarna småStatt genast upp fru Silverlod dra låsen ifråDu ädla mö och skön jungfru

Vill du nu ej vara en moder så godI avgrunden skall jag reda dig en stolDu ädla mö och skön jungfru

Men vill du nu vara en moder så godI himmelriket skall jag duka dig ett bordDu ädla mö och skön jungfru

Mother & Daughter Punished

The mother and daughter stood and baked breadIn came the fox in his fur so red

The mother and daughter stood and strained the wineIn came the wolf in his grey coat so fine

Aren´t you our mother who gave us no lifeNow shall you be fried up and eaten with knife

Aren´t you our mother who gave us no foodNow shall you be fried up and laid on a plate

Aren´t you our mother who gave us no drinkNow shall you be slaughtered and cut into pieces

They took the mother and daughter and ripped their clothesThey took the mother and daughter and tore them apart

They took away their bread and wineBegan to scratch and lacerate their skin

Now the mother and doughter are deadThey sucked and drank their heart´s blood

They took the good mother and doughterDrank eagerly their heart´s blood

Hardly had they drunk their warm bloodWhen the witch before them stood

She hit them with an enchanted rodTwo handsome princes were what that rod gave

"I hit you with my rod, the curse gave wayCaused by the punished mother´s cruel treachery."

Kulleritova

Je klettre opp på´n stor´n stejnLure så de höurles allt heimTill tileri torum, tolv rövar´ i skogomTolv kära vära dömStoroxen hängde döm, gehll´n barna skrämde döm,Små hunnan dängde dömAllt sen je höurle, a gullros mi göuleLångt långt långt långt sönna Dårfjelle

Little Kersti

There lived a farmer on Ostervalla moorAnd o the little oneDaughters he had and so dear to him were theyIn the royal stable she worked in secrecy

Children he had four, children he had five, but And o the little oneLittle Kersti was the dearest of them all In the royal stable she worked in secrecy

Little Kersti, she went to the tailor’s village And o the little oneAnd there they made her new knight’s clothesIn the royal stable she worked in secrecy

Little Kersti, she went to the shoemakers village And o the little oneAnd there they made her new knight’s bootsIn the royal stable she worked in secrecy

By day she rode the horses in meadows greenAnd o the little oneBy night she slept in the bed of the dukeIn the royal stable she worked in secrecy

By day she rode the horses to waterAnd o the little oneBy night she slept in the arms of the dukeIn the royal stable she worked in secrecy

"Our stable boy has become so strangely heavyAnd o the little oneThat he can´t climb up in the saddle"In the royal stable she worked in secrecy

"Our stable boy has become so strangely fat

And o the little oneThat he can´t ride when the sun shines hot"In the royal stable she worked in secrecy

When the queen through the stable door steppedAnd o the little oneLittle Kersti, she hid deep in stallIn the royal stable she worked in secrecy

The Duke he spread out his cloak so blueAnd o the little oneThere she lay down and she birthed sons twoIn the royal stable she worked in secrecy

Maidens and princesses cried in despairAnd o the little oneFor now Little Kersti sleeps on the young king’s armIn the royal stable she worked in secrecy

Maidens and princesses are crying rivers And o the little one That he took a farmer´s daughter In the royal stable she worked in secrecy

We Won't Grieve

We won't grieve for tomorrowmuch less for another year

We won't grieve for tomorrowmuch less for another year

Our money we shall tradeFor coffee and for moonshineAnd along the way we shall revel

Our money we shall tradeFor coffee and for moonshineAnd along the way we shall revel

Sold Away

There lived a gentleman on Sartavalla IslandHe sold his daughter off for a half a loaf of breadMay you wander the land of the Jews

The sailors cast their oars overboardThe beautiful virgin she wrings her hands till they bleed Oh my dear sailors wait a momentFor I see my brother coming in the rosy grove

Oh my dear brother you haven´t more than two shimmering horsesOne you can sell, and release me againI do not want to wander in the lands of the Jews

Oh yes I have only two shimmering horses But neither can I sell to release you againMay you come to wander in the lands of the Jews

The sailors cast their oars overboardThe beautiful virgin she wrings her hands till they bleedOh my dear sailors wait a momentFor I see my loved one coming in the rosy grove

Oh my dear one, you haven´t more than two golden ringsOne you can sell and release me againI do not wander in the lands of the Jews

I haven´t more than two golden ringsOne shall I sell, the other shall you have You won´t be wandering in the land of the Jews

The Stepmother

The small children asked their father´s permissionTo visit their mother´s graveYou noble maiden, you beautiful virgin

Yes, you may go to your mother´s grave If you can find any use thereof You noble maiden, you beautiful virgin

The first she cried tears, the second she cried bloodThe third cried her mother up from the blackest mudYou noble maiden, you beautiful virgin

Mrs. Gyllenborg knocked with her fingers so small"Stand up!" for Mrs. Silverlod to draw open the lockYou noble maiden, you beautiful virgin

If you will not be a good motherIn hell I will find you a chairYou noble maiden, you beautiful virgin

But if you will be a good motherIn heaven I shall set you a tableYou noble maiden, you beautiful virgin

Konungen och Trollkvinnan

Konungen in till trollkvinnan går och trollkvinnan framför konungen står Konungen tar fram sin silverskål Behagar skön jungfrun dricka här utav

Och Konungen fyllde bägaren med vin Du drick mig nu till med så gladeligt sinn Månde det är gott att dricka därur men jag bliver väl fånge i Konungens bur

Och Konungen klappar på rödblommig kind Jag önskar du vore kärestan min Konungens smek är ej gott försann Ej vill jag en Konung hava till man

Konungen klappar på bolstrarna blå Lyster det jungfrun att vila här uppå Nog är sängen lång och bred

Men uti den sängen är döden med

Ej lyster mig vila på Konungens arm ty mig skulle hända en storer harm Konungen klappar på rödblommig kind Jag önskar du vore kärestan min

Konungen tar fram sin silverskål Behagar skön jungfrun dricka här utav Ej lyster mig mjöd ej lyster mig vin Jag vill endast vara fri från dig

Konungens smek är ej gott försann Ej vill jag en Konung hava till man Och konungen skådar trollkvinnan an Du är ej dess värre än någon ann

Konungen talar till trollkvinnan vred Trollkvinnan honom med ögonen ned Konungen bort från trollkvinnan drog Och Konungen grät men trollkvinnan log

The King and the Sorceress

The king goes to the sorceress in, And the sorceress stands before the king. The king lifts his silver goblet up: "Fair maiden, drink if you will from this cup.

"And the king his cup with wine did fill: "Now drink my health with a right good will!" "Well might I like to taste the king's wine, But less in his prison cage to pine."

And the king has stroked her rosy cheek: "I wish you were my lover sweet." "The king's caresses are not for me, Nor do I wish his consort to be."

The king has stroked the pillows blue, "Here, if you will, I will lie with you." "The bed is low, and the bed is wide, But to lie with the king is to be death's bride.

"I have no desire for the king's embrace,For all it would lead to is pain and disgrace." The king has stroked her rosy cheek: "I wish you were my lover sweet."

The king lifts his silver goblet up: "Fair maiden, drink if you will from this cup." "I want no wine, I want no mead - To be rid of you is all I need.

"The king's caresses are not for me, Nor do I wish his consort to be." And the king, looking long at the sorceress, said: "You're no worse than any other maid."

The king in rage to the sorceress cries. The sorceress answers him with her eyes. The king turned his back on her and left. And the sorceress smiled but the king he wept.

En gång ska han gråta

Å då skar hon linnet ituHon vill glömma, hon vill glömmaInte kan hon bära det nuHon vill inte ha det kvar

Det var tänkt att visas för densom hon lovat, som hon lovatHan som aldrig kommer igen Den hon inte vill ha kvarHon tar vad han har givitgår ut i skymningenDet ska ned i svarta jordenoch hon ser mot himmelen

En gång ska han gråtafast ingen orkar förlåtaVad var dom värda hans dyra ordDe fick dö i den svarta jordEn gång ska han fattaHon grät men då ska hon skrattaDå ska hon dansa på lätta benmed en annan i månens sken

Ingenting kan bli som förutHon ska glömma, hon ska glömmaKärleken kan också ta slutDen kan dödas med ett svek

Å då skar hon linnet ituHon vill glömma, hon vill glömmaInte kan hon bära det nuHon vill inte ha det kvar

Och hon tar hans falska gåvagår ut i skymmningenDär i jorden ska den sovaoch hon ser mot himmelen

En gång...En gång ska han gråtafast ingen orkar förlåtaVad var dom värda hans dyra ordDe fick dö i den svarta jordEn gång ska han fattaHon grät men då ska hon skrattaDå ska hon dansa på lätta benmed en annan i månens sken

En gång ska han gråta

She cut her linen in two She wants to forget, she wants to forget

She couldn't wear it now'She doesn't want to keep it'

It was meant to be shown for the one Whom she promised, whom she promised She takes what he has given Goes out in the twilight It shall go down in the black soiland she looks towards heaven

One day he'll cry although no one has the strength to forgiveWhat were his dear words worth? They died in the black soil. One day he'll understandShe cried, but then she will laughThen she will dance on light feet. With someone else in the moonlight

Nothing can be as beforeShe shall forget, she shall forget Love can also endIt can die with trechery

She cut her linen in twoShe wants to forget, she wants to forgetShe couldn't wear it now'She doesn't want to keep it'

And she takes his phony giftgoes out in the twilight There, in the soil it will sleepand she looks towards heaven

although no one has the strength to forgiveWhat were his dear words worth? They died in the black soil. One day he'll understandShe cried, but then she will laughThen she will dance on light feet. With someone else in the moonlight

Translation by kind permission of Richard R. Renner. Translation supervised by Fredrik Stenshamn