Från Usool av Ahl us-Sunnah" av Sheikh ul-Islaam Ibn Taymiyyah Sheikh ul-Islaam ibn Taymiyyah berör några grundprinciper av Ahl us-Sunnah som är viktiga för muslimer att känna till, speciellt idag vid tider av fitnah, då kunskapen är begränsad samt innovationer utbredd. Må Allah skydda oss från att avvika från Salafs math-hab och öka oss i gynnande kunskap, och till Allah kommer alla våra ord och handlingar att återvända.

När det gäller Sheikh ul-Islam Ibn Taymiyyah rahimahullah, så är det ingen som säger att vi ska blint följa honom, utan snarare om man tittar på hans fataawah finner vi de fulla av ayaat från Koranen och ahadith av profeten och athaar av följeslagare och yttrandena från de seniora Imaamerna. Det är därför jag citerar Ibn Taymiyyah, eftersom han är en av de starkaste klassiska lärda av Ahl us-Sunnah wa al-Jama'ah och han är även en av de mest accepterade, bland de lärda av Mu-jaahideen i vår tid, så jag uppmanar er att läsa hans biografi och livshistoria, INTE från wiki utan från autentiska Sunni lärda och med tiden kommer ni att börja se vad som var så "speciellt" med honom.  

Sheikh ul-Islaam ibn Taymiyyah rahimaullah, skriver i Majmoo 'il Fataawa Vol 3 sid 278"Och från de grundläggande principerna för Ahl us-Sunnah wal Jama'ah är att de ber fredagsbönen och de två Eid böner och de [fem dagliga] gemensamma bönerna.

De överger inte fredagsbönen och inte heller de gemensamma bönerna som folket av innovation från raafidhah [Shi'ah] och andra än dem.Så om det finns en Imam vars tillstånd är okänt [mastoor], där inte utåt/uppenbara innovationer eller syndfullhet manifesteras

eller syns från honom, [då ska] det bes bakom honom i fredagsbönen och de gemensamma bönerna, genom konsensus av de fyra Imamerna och andra än dem från imamerna av muslimerna.

Inte en enda Imam från Imamerna har sagt att det inte är tillåtet att be bakom en person vars tillstånd är inte känt. Snarare även efter Profeten sallAllahu alayhi wa salaam, har muslimerna fortsatt att be bakom en muslim vars tillstånd är inte känt.

Däremot när innovationer och syndfullheten blir uppenbara/tydliga från en person och det är möjligt att be bakom en person som är en innovatör eller en syndig person, och det samtidigt också är möjligt att be bakom en annan än honom, trots det så säger majoriteten av folket av kunskap att bönen bakom en sådan [syndig] personen är giltigt.Och detta är Math-hab av Imaam Ash-Shaafi'ee och imaam Abu Haneefahs och en av två uttalanden från Math-hab av Imaam Maalik och Imaam Ahmed.

Och om det inte är möjligt att be, förutom bakom en person av innovation eller en syndig person, som i fallet med att be fredagsbönen bakom en imaam som är en innovatör eller en syndig person, och det inte finns någon annan plats att be fredagsbönen, då blir tillåtet och korrekt att be bakom en innovatör eller syndig person, enligt överenskommelse mellan Imamerna av Ahl us-Sunnah wal Jama'ah.När lust [innovationer] blev utbredd, så föredrog några av dem att inte be, förutom bakom en person som de känner till. Och denna uppfattning har rapporterats från Imaam Ahmad när han tillfrågades om det, dock så sa aldrig imaam Ahmad att be bakom en person inte är korrekt förutom om det inte är bakom en person vars tillstånd är känt. När Abu 'Amru' Uthman ibn Mazrooq kom till Egypten, och på den tiden var kungarna öppet avvikande Shi'ah från baa-tiniyyah. Så på grund av detta var innovationerna många och utbredda i Egypten. Så han [Abu Amru] beordrade sina följeslagare att inte be, förutom bakom någon som de visste om.

Efter att han dog så erövrades Egypten av kungarna från Sunnah, exempelvis Salah ud-Deen [al Ayoobi]. Och ordet av Sunnah blev därefter dominant och till motsats mot Raafidah [Shi'ah]. Samt att kunskapen om Sunnah blev utbredd och uppenbar.

Så bönen bakom en person vars tillstånd i okänt är tillåtet med konsensus av Imamerna från muslimerna. Den som säger att bönen bakom en person vars tillstånd är okänt är förbjuden eller ogiltigt, har motsatt sig konsensus av Ahlus Sunnah wal Jamaa’ah.

Och de ädla Följeslagarna [Sahaabah], må Allah vara nöjd med dem alla, bad bakom personer som var kända [öppet] för att vara syndiga [faasiq]. Som när Abdullah ibn Mas'ood och andra från följeslagarna [må Allah vara nöjd med dem alla], bad bakom Al Waleed ibn 'Aqibah bin Abi Mu'eet. Och han brukade dricka rusdrycker. Han [ledde bönen och] bad fyra raka'at i Fajr bönen istället för två och han blev piskad av 'Uthman ibn' Affan pga det. 

Och även Abdullah Ibn 'Umar och andra än honom från följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem alla, bad bakom Al Hajaaj ibn Yusuf [ath Thaqafee].[1]

Dessutom så bad följeslagarna och Taabi'oon bakom Ibn Abi Ubaid och han var en som kallade till hans kätterska innovationer och vilseledning. [2]

Och det är inte tillåtet att göra "takfeer" [att förklara en person att vara en icke troende] på en muslim på grund av synder som han utför, eller misstag som han gör, som i de ämnen där folket av Qiblah skiljer sig över.

Sannerligen har Allah den Högste sagt : "Sändebudet tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Allah och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud - utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud - och de säger: "Vi hör och vi lyder.

Herre, ge oss Din förlåtelse; Du är målet för vår färd!" Koranen 2: 285

Det är autentiskt etablerad i Saheeh [hadith] att Allah den Högste, svarade på den bönen och har förlåtit de troendes misstag.

De upproriska Khawaarij, de som Profeten, sallallahu alayhi wa salama, beordrade [muslimerna] att strida mot. De utkämpades och streds mot av de troendes befälhavare [Ameer ul-mu'mineen] Ali ibn abee Taalib [radi Allahu anhu] och han var en av de rätt vägledda kaliferna.

Att strida mot dem [Khawaarij], är överenskommit av den här religionens Imamer, från följeslagarna [Sahaabah], deras efterträdare och andra än dem. [Men] Ali ibn Abi Taalib och Sa'ad ibn Abi Waqqaas och [andra] följeslagare gjorde inte "takfeer" på dem, utan de ansåg dem vara muslimer, trots att de stred mot dem.

Ali [radi Allahu anhu], stred inte mot dem förrän de hade spillt blod olagligen, och olagligt beslagtagit muslimernas egendom. Så han stred mot dem för att stoppa deras förtryck och uppror, inte för att de var icke troende. På grund av denna anledning så tog han inte dem som fångar, inte heller behöll han deras för-mögenhet som krigsbyten.

Så om detta är [fallet] med dessa människor, vars vilseledning är etablerad i texterna och genom konsensus [av salaf] och [ändå trots detta] så deklarerades de [ändå] inte som kuffaar [icke-troende], allt detta i samband med beordring av Allah och Hans Sändebud, sallallahu'alayhi wa salama, att strida mot dem, så vad ska då sägas gällande de olika grupper som är förvirrade om sanningen [rätt ståndpunkt] i de frågor de har fel på, om de [endast] hade [sund] kunskap om dem...?

Det är inte tillåtet för någon av dessa grupper för att göra "takfeer" på någon annan, inte heller för att göra hans blod tillåtet att spilla eller hans förmögenhet att beslagta, även om deras innovation är något mycket tydligt och klart.

Så vad sägs då om [fallet där] den person som gör"takfeer" på den andra, själv också är en "innovatör"....?

Så de [båda] är felaktiga innovatörer, och med stor okunskap om verkligheten i de frågor de skiljer sig över.

Sheikh ul-Islaam Ibn Taymiyyah, rahimahullah, skriver på sidan 283-284 [fortsättning från ovan]:Och den grundläggande principen är att muslimernas blod och deras rikedom och deras heder är okränkbar [och skyddade] mellan en muslim och andra muslimer. Det blir inte "kränkbar" förutom av [specificerade] tillstånd från Allah och Hans Sände-bud, sallAllahu aleihi wa salama.

Profeten, sallallahu alayhi wa salama, sa i sin "sista" predikan av pilgrimsfärden [hajj], "Sannerligen, ert blod och er rikedom och er ära är okränkbar, precis som denna dag, i detta land, i denna månad". 

Och han, sallallahu alayhi wa salama, sa: "Varje muslim är okränkbar gällande en annan muslim, hans blod, hans rikedom och hans heder."

Och han, sallallahu alayhi wa salama, sa, "Den som ber våra böner, och står inför vår Qiblah, och äter från våra slakt, då är han en muslim och han är under skyddet av Allah och Hans Sändebud." [3]

Och han, sallallahu alayhi wa salama, sa: "När två muslimer möter sina två svärd, så är den som dödades och den som dödade honom i elden." Det sades "Oh Allahs sändebud, detta [förtjänar] den som dödade, men varför är den som dödades [i elden]?" han svarade, "Sannerligen, så avsedde han att döda sin kamrat."

Och han, sallallahu alayhi wa salama, sa, "Återgå inte till att bli icketroende efter mig [genom] att döda varandra." 

Och han, sallallahu alayhi wa salama, sa: "Om en muslim säger till sin [Muslim] bror," Oh kaafir!", Då återgår [hans ord] till en av dem."

Och alla dessa återberättelser är autentiska.

Om en muslim är felaktig i hans förståelse om att döda [en Muslim] eller göra "takfeer" [på en muslim], då blir han inte en [stor] kaafir på grund av det [för hans felaktighet], och det är som när Umar Ibn al Khattaab sa om Haatib ibn Abi Balta '[radi Allahu anhuma], "Oh Allahs sändebud! Låt mig halshugga denna hycklare! profeten, sallallahu alayhi wa salama, svarade:" Sannerligen, är han en som bevittnat [deltog i slaget vid] Badr. Och du vet inte att Allah har tittat mot folket av Badr och sa till dem "Gör som ni vill, för ni har blivit förlåtna."

Och denna [hadīth] i som finns i de två Saheeh samlingarna, och i den återspeglas också berättelsen av "al-Ifk": Usayd ibn Hudayr sa om Saad ibn Ubaadah, [radi Allahu anhuma]; "I själva verket är han en hycklare som argumenterar [på uppdrag av] hycklarna." Så de två parterna började argumentera, så profeten, sallallahu alayhi wa salama, slöt fred mellan dem."

Dessa [följeslagare som nämns i denna hadith] var alla deltagare i Badr och bland dem var det en som sa, "Han är en hycklare", [Och ändå] så kallade sändebudet, sallallahu'alayhi wa salama, inte honom för en icke troende, inte heller den andra, utan snarare så vittnade han om att båda kommer att vara i paradiset.

Och i likhet med vad som autentiskt har etablerats i de två saheeh samlingarna gällande Usaamah ibn Zayd. Han dödade en man efter att han sa "Det finns inget värd dyrkan utom Allah", och Profeten, sallallahu alayhi wa salama, tillrättavisade honom när han hörde talas om det och sa till honom: "Oh Us-aamah! Dödade du honom efter att han sa det finns ingen värd att dyrka förutom Allah?", och han höll på att upprepa denna fråga till Usaamah fram till att Usaamah sa,"jag önskade att jag inte hade accepterat islam tills den dagen" [3]

Och tillsammans med detta så sökte inte han, [salallahu alayhi wa salama] någon hämnd [från Usaamah] inte heller blod, inte heller botgöring/försoning från honom, eftersom att han

misstog sig [i hans övertygelse om att döda den mannen] och tänkte att mannen endast sa dessa ord [av Tawheed] för att skydda sig själv [från Usaamah svärd]." Likaså stred Salaf [följeslagarna] mot varandra som i al-Jamal eller al-Siffin m.fl., men samtidigt var dem alla bröder i al-Islam och i tron [al-imaan] precis som Allah ta'ala säger:

"Om två grupper av troende skulle råka i delo med varandra, försök då mäkla fred mellan dem, men om den ena [gruppen] grovt kränker den andras rätt, ingrip då mot de skyldiga tills de fogar sig efter Guds bud; och, om de fogar sig, medla då mellan dem båda med rättvisa och opartiskhet. Gud älskar de opartiska" Koranen 49: 9

Så, i denna ayah säger Allah den Högste att, trots att dessa två grupper som strider mot varandra och gör uppror mot varandra, så är de fortfarande bröder och troende, och Allah beordrar muslimerna att medla fred mellan dem baserat på rättvisa.

Och så var fallet med Salaf [följeslagarna]. Fastän de stred mot varandra, visade de al-walaa till varandra och de ömsesidigt samarbetade i angelägenheter som rör Deen.

De visade aldrig al-Baraa' till varandra som de gjorde mot de icke troende. Faktum är att dem accepterade varandras vittnesbörd, de sökte kunskap från varandra, och de ärvde från varandra, och de gifte sig från varandra, och de samarbetade med varandra i gemensamma angelägenheter. Och allt detta var medan de stred och motsatte varandra. 

Det är autentiskt etablerat i saheeh hadith att Profeten, sallallahu alayhi wa salama, frågade hans Herre att inte förstöra hans Ummah [alla på en gång] genom en universell torka, och det beviljades till honom, och [sedan ] bad han att de inte helt blir övermannade av sina fiender och det beviljades honom, och han bad [därefter] att de inte skulle skada varandra, men det beviljades inte, [så] Allah informerade oss [i denna saheeh hadeeth] att Allah inte skulle låta deras fiender övermanna

dem helt, men de skulle strida mot varandra och ta varandra som fångar. [4]

Det är autentiskt etablerat i de två saheeh samlingarna, att när Allah uppenbarade Hans talan:

"Säg! Allah är den som har möjlighet att skicka över er ett straff från ovan"

[Profeten, sallallahu alayhi wa salama], sa, "Jag söker skydd i ditt ansikte."

[Sedan, när Allah azza wa Jall sade]:

"Eller från under era fötter."

[Profeten, sallallahu alayhi wa salama], sa, "Jag söker skydd i ditt ansikte."

[Sedan, när Allah azza wa Jall sade]:

"Eller omsluta dig i sekterism, där var och en av er, skadar den andra"

[Profeten, sallallahu alayhi wa salama], sa, "De andra två är lättare." Så tillsammans med detta så har Allah beordrat oss att vara en enda grupp [Jama'ah] och vara enade [på Sunnah], och att förbjuda innovationer och inte att skilja oss med varandra.

Och Allah säger:

"Sannerligen, de vars skilde sig i sin religion och blev sekter, ni har inget som helst att göra med dem." Koranen 6:65

Och profeten, sallallahu alayhi wa salama, sa, "Det är obligatoriskt för er att vara en enad grupp, för sannerligen, är Allahs hand över den enade gruppen" [Saheeh ul Jaami '8605]

Och han, [sallallahu alayhi wa salama] sa, "Shaytaan är med den ensamme personen, och han är längre bort från två" [del av tidigare hadith, se Saheeh ul Jaami' 8605]

Och han, [sallallahu alayhi wa salama] sa, "Shaytaan lever på människor som vargen lever [på fåren], och han tar den ensamme fåret och den som eftersläntar" [Detta är en svag hadith, se Daa'if al-Jaami us-Sagheer 1477]

Så det är obligatoriskt för en muslim, när han går in i en stad från muslimernas städerna, att han ber fredagsbönen och de gemensamma bönerna i församlingen och att han har trohet [al-walaa'] till de troende och inte har fiendskap mot dem.

Om han ser avvikelser och vilseledning bland dem, och om han kan, så bör han vägleda dem och rätta till dem angående de frå-gor där de är vilseledda och om han inte kan, då placerar Allah inte någon börda på en person som de inte kan bära.

Om han har förmågan att utse en dygdig imaam för muslimerna att [be bakom] så ska han göra det, och om han har förmågan att förhindra en imaam som är en innovatör eller syndig, då bör han hindra honom.

Om han inte kan göra det, då bör han be bakom den person som är mest kunnig i Kitaab och Sunnah av profeten, sallallahu alayhi wa salama, och den som är mest lydig mot Allah och Hans Sändebud, detta på grund av Profetens hadith [sallallahu alayhi wa salama], som finns i saheeh,

"Den som är mest kunnig i Koranen bör leda bönen. Om ni är lika i det, då bör personen med mer kunskap om Sunnah leda. Om ni är lika i det, då bör den som migrerat först bör leda. Om ni är lika i det, då ska den äldste av er leda." [Saheeh muslim]

Om det finns en [shari'ee] nytta i bojkotta personen av innovationer eller syndfullhet, då är detta att föredra, precis som profeten, sallallahu alayhi wa salama, bojkottade de tre som stannade kvar, tills Allah förlät dem. [se "boken av strider" i Saheeh Bukhaari och "bok Tawbah" i Saheeh Muslim].

När det gäller att utse en annan imaam utan tillståndet av den andra imamen, medan det inte finns någon [Shari'ee] nytta i att överge fredagsbönen och de gemensamma bönerna bakom honom, [då är det av] okunnighet och vilseledning att göra det. Det är som att motbevisa en innovation genom en annan innovation. 

[Och dessa innoverade metoder inträffade] fram tills människorna skilde sig över huruvida en person som ber fredagsbönen bakom en syndig [eller bida'i] imaam bör up-prepa sin bön eller inte. Och denna form av upprepandet [av bönen] var illa omtyckt av många av dem, fram tills Imaam Ahmad ibn Hanbal, [rahimahullah], sade i en återberättelse autentiskt rapporterats av Abdoos "Den som upprepar sin bön är en innovatör [mubtadi']". 

Detta framgår av det som har autentiskt rapporterats från följeslagarna som bad bakom människor som var [öppet] syndiga och [öppet] på innovationer, och de upprepade inte deras böner och inte heller beordrade Allah den Högste dem att upprepa deras böner [genom uppenbarelse till profeten], efter att de hade utfört deras böner enligt bästa förmåga.

På grund av detta så är det mest korrekta uttalanden av de lärda att om man ber enligt bästa förmåga, behöver man inte upprepa dessa böner, även om en person gör "tayammum" på grund av rädsla för kyla, eller han ber med varken vatten eller jord/damm [på grund av att det inte finns tillgängligt], eller en fängslad person, eller en person med en ovanlig ursäkt, så han ber på det bästa sättet han kan, på grund av hans tillstånd. [Oavsett] om det händer upprepade gånger eller om det är kon-tinuerlig eller inträffar då och då. Trots det så är det inte obligatoriskt för en liknande person att upprepa sina böner så länge han ber till den bästa förmåga."

Slut på översättning.

Översättarens notering

1] Imaam Ibn Katheer rahimahullah, nämnde i sin bok om Islams historia, att Al Hajaaj ibn Yusuf ath-Thaqafee, föddes och växte upp i Taa'if. Han flyttade till Ash Sham [syrien] och blev en av officerarna i armén av dåvarande kungen Abdul Malik ibn Marwaan. Han blev sedan en guvernör [sultan] Mecka, Madeenah och Taa'if och Iraaq. Han dödade bland annat Sahabi Abdullah ibn Az Zubair och en grupp av hans följeslagare medan de sökte skydd och fristad från honom i den heliga Ka'abah i Masjid al Haram.

I en Saheeh hadeeth i Musannaf av al Imaam Ibn Abi Shaybah, rahimahullah berättas att Umair ibn Haani, radi Allahu anhuma, sade: "Jag såg Abdullah ibn 'Umar under tiden för belägringen av [Mecka] på ibn Az Zubair. Abdullah ibn 'Umars hus var mel-lan dem, så han bad ibland med en grupp [al Hajjaaj ibn Yusuf] och ibland bad han med en annan grupp [Abdullah Ibn Az Zubair]."

2] Han är al-Mukhtaar ibn Abi Ubaid ath Thaqafee al Kath-Thaab [lögnaren]. Han accepterade islam i profetens livstid, sallallahu alayhi wa salaam, men hans "följeslagar-skap" [suh-bah] är inte känd! Det är känt att han var anställd i armén av 'Umar ibn al Khattab, radi Allahu anhu i erövringen av "Iraaq. Han stred också mot Bani Umayyah efter al-Hussains död, sonson till profeten, sallallahu alayhi wa 'alaa aalihi wa salama. Han blev senare fångas av Ziyaad, dåvarande härskare av al-Basra, sedan blev han förvisad till at'Taa'if.

Det var efter detta som hans avvikelse blev klar och han började kalla folk till Imamskap av Bani Haneefah. Efter detta han började han hävda att han själv var profet....! Han dog år 67 H. Se Sharh an-Nawawi li Saheeh Muslim, kapitlet om Fadaa'il för att läsa om hans falska anspråk på profetskap.

I en saheeh hadeeth från Imaam Ibn Abi Shaybah, rahimahullah som nämnde i sin Musannaf, att Imaam i Hadith Abdur Rah-maan ibn Mahdi, rahimahullah, berättade från Sufyaan, från al A'mash [en saheeh isnaad] att han sade, "Följeslagarna av Abdullah Ibn Mas'ood brukade be Jum'ah bönen bakom al-Mukhtaar, och de ansåg att [bönen] var korrekt." 

[3] Detta innebär att om Usaamah var en ny muslim den dagen så skulle alla hans tidigare synder, inklusive att han råkade döda människan, bli förlåtna av Allah pga konvertering till Islaam och Tawheed....! [4] Observera att det finns konsensus, att en fri muslim eller Muslimah inte kan tas som en fånge, dvs krigsbyte [ghaneemah], och Imaams av hadith har förstått denna hadith att vara en av domedagens tecken.

Må Allah skydda oss från att avvika från Salafs math-hab genom att skada våra bröder och systrar för hizbiyyahs och 'asabiyyah skull.

Må Allah förena leden av de sanna Mujaahideen...Yaa Rabbil 'Aalimeen...!