Frö- och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport …4 Frö och Oljeväxtodlarna...

Försöks- och forskningsrapport

2005

Frö- och Oljeväxtodlarna

Försöks- och Forskningsrapport

2005Svensk Raps AB och Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare bedriver sedan lång tid tillbaka en omfattande

försöksverksamhet med oljeväxter och fröodling av vallgräs både som fältförsök och som projekt inom Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning. Detta är en betydelsefull del av arbetet med att utveckla

odlingsgrenarna. I försöksprogrammet ingår såväl sortprovning som odlingstekniska försök i raps rybs och vallfrö. Forskningsstiftelsen prioriterar projekt som är kopplade till oljeväxtodlingens ekonomi

inbegripet miljöaspekter och möjligheter till ett mervärde för skördeprodukterna.

I denna rapport redovisas längre försöksserier som avslutats under de senaste åren samt sammanfattningar av avslutade forskningsprojekt.

Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare, Box 96, 230 53 Alnarp, Tel. 040 - 46 20 80

Produktion: Svensk Raps ABTryck: Litografen, Vinslöv

Innehåll

Sådd av hybridraps med olika metoder 4Försök i höstraps med olika utsädesmängder 6Värraps – vårrybs fi nns det ett mellanting? 8Sortförsök med fröodling i timotej 10Kvävestrategier i timotej 12Förbättrade vegetabiliska oljor för färger 13Kvävestrategier i ängssvingel 14Nya vegetabiliska oljor för tekniskt bruk med genteknik 16Rapsbaggeresistent raps 17Rödklöversådd vid olika radavstånd och utsädesmängd 18Hur påverkar odlingsfaktorerna fröskörden av klöver? 20Kransmögel i höstraps 22

Innehåll

Sådd av hybridraps med olika metoder 4Försök i höstraps med olika utsädesmängder 6Värraps – vårrybs fi nns det ett mellanting? 8SortföSortföSortf rsök med fröodling i timotej 10Kvävestrategier i timotej 12Förbättrade vegetabiliska oljor föttrade vegetabiliska oljor föttrade vegetabiliska oljor f r färger 13Kvävestrategier i ängssvingel 14Nya vegetabiliska oljor föNya vegetabiliska oljor föNya vegetabiliska oljor f r tekniskt bruk med genteknik 16Rapsbaggeresistent raps 17Rödklöversådd vid olika radavstånd och utsädesmängd 18Hur påverkar odlingsfaktorerna fröskörden av klöver? 20Kransmögel i höstraps 22

Svensk Frötidning nr 3b, 2005

4

Frö och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport 2005

444

I försöksserien OS 180 har 14 försök med hybridsorter varit utlagda i Skåne under perioden 2000 – 2004. Försöken har jäm-fört konventionell sådd (Öyjord försöks-såmaskin), direktsådd (Väderstads Rapid) och precisionssådd (Palm såmaskin). Utsädesmängden har varierat från 100 grobara frön/m2 vid direktsådd till 20 gro-bara frön/m2 vid precisionssådd. Försöken har behandlats som omgivande rapsgröda beträffande ogräsbekämpning (Butisan S) och växtskydd. Leden med precisionssådd har radhackats. Observationer har tagits under växtsäsongen och vinterhärdighet har bestämts i 10 försök genom räkning av plantor höst och vår.

SåteknikUppkomsten på hösten har varit mycket bra (tabell 1). Konventionell sådd har plantor från 94 % av sådda frön och även det direktsådda ledet har bra uppkomst. Samma gäller för det precisionssådda ledet med 20 frön/m2 medan 40 och speciellt 60 frön/m2 har sämre uppkomst. Övervint-ringen har varit bäst i de precisionssådda leden och likaså stjälkstyrkan.

AvkastningAvkastningsresultaten redovisas i tabell 2 och figur 1. Högst avkastning har ledet med konventionell sådd och 80 grobara frön/m2. Direktsådden har gett 5 % lägre fröskörd och de precisionssådda leden med lägre utsädesmängd har gett ungefär 10 % lägre skörd. Skillnaderna i oljehalt är små med högst halt vid konventionell sådd.

EkonomiEn väsentlig skillnad mellan leden är utsä-deskostnaden och för att göra en rättvisan-de jämförelse har nettoavkastningen per ha beräknats. I beräkningarna har följande värden använts: fröpris 2 kr/kg, oljehalts-tillägg 1,50 kr och utsädespris 1 700 kr per enhet. Efter justering för utsädeskostnaden har den konventionella sådden fortfarande

Sådd av hybridraps med olika metoderKonventionell sådd ger högst skörd men de andra metoderna kan ge fördelar

Av Bengt Nilsson, Svensk Raps AB

Tabell 1. Plantetablering på hösten samt övervintring och stjälkstyrka jäm-fört med konventionell sådd. Övervintring och stjälkstyrka graderat 1– 100, (100 = bra)

Såddfrön/m2

Plantor/m2 hösten

Fältgro-barhet

%

Över-vintring

Stjälk-styrka

Direktsådd 100 92 92 83 73Konventionell sådd 80 75 94 88 75Precisionssådd 20 18 90 95 87Precisionssådd 40 32 80 92 83Precisionssådd 60 39 65 91 85

** **antal försök 10 10 7

Tabell 2. Fröskörd, oljehalt och nettoskörd efter kompensation för utsädes-kostnad

Fröskörd Oljehalt NettoavkastningFrön/m2 Kg/ha Rel % Kr/ha Rel

Direktsådd 100 4066 95 47,8 7446 91Konventionell sådd 80 4290 100 48,0 8168 100

Precisionssådd 20 3839 89 47,8 7860 96Precisionssådd 40 3927 92 47,6 7799 95Precisionssådd 60 3859 90 47,7 7437 91

*** *antatal försök 14 14 14

Försöks- och forskningsrapport 2005 Frö och Oljeväxtodlarna

5

högst nettoavkastning men avståndet till de precisionssådda leden minskar medan avståndet till det direktsådda ledet ökar på grund av den stora utsädesmängden. Hän-syn har inte tagits till direktsåddens lägre bearbetningskostnader.

Figur 1. Fröavkastning och nettoavkastning vid olika såmetoder.

Figur 1 visar grafi skt hur de olika ledens avkastning förändras då man tar hänsyn till utsädeskostnaden. De precisionssådda leden med 20 och 40 grobara frön/m2 har tappart mindre än 5 % i nettoavkast-

ning i förhållande till den konventionella sådden. De har dessutom visat betydligt bättre stjälkstyrka och övervintring (ta-bell 1). Den svaga avkastningen för det direktsådda ledet kan inte förklaras med sämre uppkomst då så många som 92 % av sådda frön gav upphov till plantor på hösten och detta led hade de tätaste höst-bestånden med 92 plantor/m2. Detta kan vara orsak till den sämre övervintring som visas i tabell 1 och därmed förklaringen till den lägre avkastningen.

SlutsatsFörsöken visar att konventionell sådd gett högst fröskörd men de precisionssådda le-den med betydligt lägre utsädesmängs (20 och 40 grobara frön/m2) har endast tappat ung. 5 % i nettoavkastning samtidigt som de visar bättre vinterhärdighet. Direktsåd-den har lägst avkastning men lägre bear-betningskostnader och snabbare sådd efter skörd av tidigare gröda är faktorer som talar för tekniken.

Rel

ativ

avk

astn

ing

Direkts

ådd

100 f

rön/m

2

Konve

ntion

ell

sådd

80 frö

n/m2

Precisi

onss

ådd

20 frö

n/m2

Precisi

onss

ådd

60 frö

n/m2

Precisi

onss

ådd

40 frö

n/m2

100

80

60

Nettoavkast-ning

Fröavkast-ning

Rel

ativ

avk

astn

ing

Direkts

ådd

Direkts

ådd

100 f

rön/m

2

Konve

ntion

ell

sådd

80 frö

n/m2

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

20 frö

n/m2

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

60 frö

n/m2

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

Precisi

onss

ådd

40 frö

n/m2

100

80

60

Nettoavkast-ningning

Fröavkast-ning

6


666

När hybridsorter av höstraps började marknadsföras i Sverige startade en dis-kussion om lämplig utsädesmängd. Detta skedde mot bakgrund av det relativt höga utsädespriset på hybridfrö och på att bl.a. tyska försök pekade på att man skulle kunna använda lägre utsädesmängd till hybridsorter. Under åren 1997 till 2004 har ett antal försök (OS 211 och OS 212) lagts ut för att belysa hur utsädesmängden påverkar skördeutbytet och odlingseko-nomin. Försöken har innehållit såväl hybridsorter som linjesorter och har varit utlagda i Östergötland, Västergötland, Gotland och Skåne med tyngdpunkten i Skåne. Under 1997 och 1998 har utsädes-mängden bestämts som kg frö per ha och under de följande åren utgick man från antalet grobara frön per m2. För att kunna jämföra resultat under hela försöksperio-den har utsädesmängderna under de två första åren räknats om till antal grobara frön per m2. Av tabell 1 framgår vilka sorter som provats, under vilka år som respektive sort varit med i försöken och hur många försök som utförts per år. Av tabell 2 framgår vilka utsädesmängder som använts och här visas också omräk-ningen av de första årens utsädesmängder i kg per ha till antal grobara frön per m2.

Försök i höstraps med olika utsädesmängder Hybridsorter skall sås med lägre utsädesmängd än linjesorter. Fältgrobarheten kan påverkas kraftigt av ogynnsamma betingelser och fel såteknik.


Tabell 2. Utsädesmängder i de olika försöksleden. Kg utsäde/ha 1997 och 1998 har räknats om till antal grodda frön /m2

Antal grobara frön / m2

1997 - 1998 1999 - 2004

Kg / ha Express Kasimir Alla

sorter3 60 40 406 120 80 80

12 240 160 120(200)

Tabell 1. Antalet försök per år för respektive sort.

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004Linjesorter

Express 4 4 6 4 4Capitol 6 4 4Celcius 2 1 2Louise 2 2

HybriderKasimir 4 4 6 4Artus 4Status 4 2 2Kronos 2 1 2

Såtekniken har påverkat skördere-sultatetEftersom sorterna, antalet försök och utförda graderingar har varierat under åren går det inte att göra en fullständig sammanställning över hela försöksperio-den och därför har försök med samma försöksled valts ut för jämförelser. Figur 1 visar avkastningsutvecklingen för summan av alla hybridsorter, resp. alla linjesorter under två försöksperioder. På grund av att utsädesmängden ändrats under perioden 1997 – 2001 har en viss interpolering gjorts. För försöken utförda under perioden 1997–2001 visar resul-taten att optimal utsädesmängd ligger en bra bit över 100 grobara frön per m2 medan resultaten från perioden 2002 till 2004 pekar på en lägre optimal utsädes-mängd. En förklaring till förändringen kan vara förbättrad såteknik. Under de första åren utfördes försöken med den normala försöksutrustningen och de små

utsädesmängderna har förmodligen förde-lats ojämnt i parcellerna och dessutom har fältgrobarheten varit låg.

Fältgrobarhetens betydelseMed hjälp av planträkningarna som utförts i en del försök går det att bestämma fältgrobarheten och under perioden 1998 – 2001 har denna i medel-tal varit så låg som 62 %. Från och med 2002 har en bättre såteknik tillämpats (Väderstad Rapid) vilket har lett till jäm-nare bestånd och fältgrobarhet på ungefär 90 %. Det kan därför vara lämpligt att vid låg fältgrobarhet använda planttätheten på hösten i stället för utsädesmängd vid jäm-förelse med avkastningen.

NettoavkastningEn faktor som bör beaktas i samman-hanget är utsädeskostnaden som inte är


7

Figur 1. Medelskörd för hybrider och linjesorter vid olika utsädesmängder under två olika försöksperioder. Period 1997 - 2001 delvis interpolerad.

Figur 2. Nettoavkastning i kronor per ha för Kasimir och Express vid olika planttätheter onder tre försöksår.

Figur 3. Nettoavkastning för två hybridsorter och två linje-sorter vid olika planttätheter under ett försöksår.

Figur 4. Nettoavkastning för två moderna hybrider och två linjesorter vid olika utsädesmängder.

försumbar speciellt vid de högsta utsä-desmängderna. I fortsättningen jämförs därför den aktuella planttätheten på hösten eller utsädesmängden med det ekono-miska utbytet, den s.k. nettoavkastningen där man tar hänsyn till både avräkning efter oljehalt och utsädeskostnad. För denna beräkning har gängse avräknings-pris och utsädeskostnad använts för uträk-ning av intäkter och kostnader.

Planttäthet avgörandeI försöksmaterialet har Kasimir och Express provats i samma försök under tre år då planträkningar har gjorts. I fi gur 2 visas nettoavkastningen vid olika planttätheter under de olika åren. De båda sorterna reagerar olika på stigande planttätthet. Hybridsorten Kasimir tappar i lönsamhet då utsädesmängden ökar och har sin högsta avkastning vid 45 – 65 plantor per m2. Resultaten för Express har större spridning och optimal avkast-ning har nåtts vid 70 – 130 plantor per m2. Den högsta nettoavkastningen under alla åren ger Express. Värt att notera är

att Kasimir var en av de första hybriderna och under senare år har bättre hybrider marknadsförts. Figur 3 visar på samma vis resultatet från 3 försök 2001 där de nyare hybriderna Artus och Status provats mot linjesorterna Express och Capitol. De båda hybriderna har en ganska likartad utveck-ling vid stigande planttätthet och har sin maximala avkastning vid ungefär 70 plantor per m2 medan linjesorterna når sin högsta avkastning vid ungefär 100 plantor per m2. I dessa försök har hybriderna haft den högsta nettoavkastningen.

Moderna hybriderUnder 2002 – 2004 provades sorterna Status och Louise i en försöksserie i Skåne (4 försök) och Kronos och Celsius i en annan serie i Mellansverige (5 försök). Försöken hade utsädesmängderna 40, 80 och 120 grobara frön per m2 och såddes med Väderstad Rapid. Resultaten redo-visas i fi gur 4 och här har nettoavkast-ningen jämförts mot utsädesmängden. Jämförelsen visar att hybridsorterna Status och Kronos har högst avkastning vid

den lägsta utsädesnivån och därefter en sjunkande nettoavkastning med stigande utsädesmängder. Linjesorterna Louise och Celsius har en fl ackare kurva med den högsta avkastning vid en högre utsädes-mängd (60 – 90 grobara frön/m2).

SlutsatsRekommenderad utsädesmängd till hybridsorter är 60 – 75 grobara frön per m2 och 70 – 100 för linjesorter. Resultaten av de här utförda försöken visar att detta är bra riktvärden men att vid dålig uppkomst måste planttätheten ökas. De utförda för-söken pekar på att en äldre hybrid som Kasimir har sin högsta avkastning vid 45 till 65 plantor per m2. Moderna hybrider har sin högsta avkastning vid samma eller lägre planttäthet. Linjesorterna har sin högsta skörd vid 60–100 plantor per m2. Rekommenderad utsädesmängd är rikt-värde som måste anpassas efter tidigare erfarenheter beträffande uppkomst och dessutom bör utsädesmängden anpassas efter såtid och såteknik.

Net

toav

kast

ning

kr/h

a

Louise

StatusCelsius

Kronos

Grobara frön/m2

10 000

4 000

7 000

0 40 80 1200 80 160

8 000

4 000

Status

Express

Artus Capitol

Plantor/m2

Net

toav

kast

ning

kr/h

a

Net

toav

kast

ning

kr/h

a

Louise

StatusCelsius

Kronos

Grobara frön/m2

10 000

4 000

7 000

0 40 80 1200 80 160

8 000

4 000

Status

Express

Artus CapitolCapitol

Plantor/Plantor/Plantor m2

Net

toav

kast

ning

kr/h

a

Hybrider 2002 - 2004


Linjesorter1997 - 2001

2002 - 2004

8000

5000

20000 100 200

Plantor per m2

Net

toav

kast

ning

kr/h

a

Express 1998

Kasimir 1999

Kasimir 1998 Kasimir 2000

Express 1999

Express 2000

Råf

ett k

g/ha

Grobara frön/m2

0 40 80 120 160 200 240

1 500

1 000

Hybrider


1997 - 2001

LinjesorterLinjesorter1997 - 20011997 - 2001

2002 - 20042002 - 2004

Råf

ett k

g/ha

Grobara frön/m2

0 40 80 120 160 200 240

Hybrider

1 500

1 000

8000

5000

20000 100 200

Plantor per m2

Net

toav

kast

ning

kr/h

a

Express 1998Express 1998

Kasimir 1999

Kasimir 1998 Kasimir 2000

Express 1999

Express 2000

8


888

Under åren 1997 till 2000 lades sortförsök ut för att testa den tidiga vårrapssorten Hyola 38 (OS 10 + OS11). Sorten har en tidighet som ligger mellan vårrybs och vårraps vilket gör det svårt att ge en rättvisande bedömning vid normal sort-provning. I de utlagda försöken ingick en rybs- (Kulta) och en rapssort (Maskot) som mätare.

Totalt utfördes 34 försök och av dessa slopades 5 stycken på grund av högt för-söksfel. Försöken var utlagda i ett bälte från Uppland - Sörmland till södra Värm-land - Västergötland och med två försök på Gotland och tre i Östergötland. Under

vegetationsperioden har observationer gjorts beträffande bestånd, stjälkstyrka och mognad och efter skörd har oljehalt, klorofyllhalt, avfall och vattenhalt analy-serats. Eftersom det har varit stora tidig-hetsskillnader har man skördat sorterna då de varit mogna, vilket har inneburit att den senaste sorten Maskot i enstaka fall skördats upp till tre veckor efter Kulta. För att avspegla normal praxis då det gäller odling har Maskot fått en högre kvävegiva.

För att se om beståndstätheten har nå-gon betydelse i sammanhanget tillfördes faktorn utsädesmängd under åren 1999

Vårraps – vårrybs, finns det ett mellanting?

och 2000. Samtliga sorter såddes med 4 olika utsädesmängder: 75, 175, 275 och 375 grobara frön per m2.

Maskot gav högst avkastningI tabell 1 redovisas avkastningen i kg råfett per ha årsvis och som medelvärde för hela försöksperioden. Det fanns sig-nifikanta sortskillnader sammantaget och för de tre första åren men för år 2000 var skillnaden mellan sorter inte signifikant. Maskot har högst skörd och Kulta lägst och Hyola 38 ligger mellan dessa sorter. Detta är förväntade skillnader som följer tidighetsskillnaderna, vilket framgår av tabell 2. Kulta har i medeltal varit 16 dagar tidigare än Maskot och Hyola 38 har varit 7 dagar tidigare än Maskot och 9 dagar senare än Kulta. Som nämnts har man försökt att skörda respektive sort då den varit mogen och i de flesta fall har de två tidiga sorterna skördats samtidigt och Maskot senare. Trots denna differentiering i skördetid visar resultaten på skillnader i klorofyllhalt. Kulta har i medeltal 2,3 ppm lägre halt än övriga sorter vilket emellertid inte är signifikant. Då det gäller stjälkstyrkan är Maskot klart bättre än de andra två sorterna och Maskot har även högst oljehalt. Om man tar oljehalten med i beräkningen och avräknar skörden med 2 kr per kg frö och ett oljehaltstillägg på 1,50 kr ökar Maskots försprång medan relationerna mellan Kulta och Hyola 38 blir oförändrade (tabell 1).

UtsädesmängdI försöken 1999 och 2000 användes 4 olika utsädesmängder 75, 175, 275 och 375 grobara frön per m2. I figur 1 visas avkastningen i relation till utsädesmäng-den. Man kan konstatera att relationen mellan sorterna är oförändrad vid stigande

Tidiga sorter ger lägre avkastning men större skördesäkerhet.


Tabell 2. Kvalitets och odlingsegenskaper.

Olja Dagar till Klorofyll Stjälkstyrka% av ts. mognad ppm 0-100

Maskot 46,7 113 12 84Kulta 44,5 99 9 67Hyola 38 44,4 108 12 69antal försök 29 28 29 25

Tabell 1. Årsvis skörd i kg råfett per ha samt medelvärde för perioden. Relativtal har beräknats med Maskot som mätare.

Kg råfett per ha

1997 1998 1999 2000Medel- Avkastningvärde Kr/ha

Maskot 1063 1028 1293 1048 1108 2299Kulta 945 624 942 825 834 1680Hyola 38 1063 853 1039 949 976 1964antal försök 8 9 5 7 29

RelativtalMaskot 100 100 100 100 100 100Kulta 89 61 73 79 75 73Hyola 38 100 83 80 91 88 85


9

Figur 1. Råfettskörd för tre våroljeväxtsorter vid ökande utsädesmängd.

utsädesmängd. Maximal skörd uppnås vid 280 till 310 grobara frön per m2, vilket är högre än rekommendationen som är 150 – 220 grobara frön per m2. I försöken 2000 räknades antalet etablerade plantor efter uppkomst och andelen frön som gav upp-hov till en planta varierade på försöksplat-serna från 49% till 84%. Mellan sorterna förekom inga säkra skillnader. Förmod-ligen har de enkla försökssåmaskinerna medfört en sämre fältgrobarhet, vilket kan förklara varför försöksresultaten visar på en för hög optimal utsädesmängd.

Avvägning avkastning – tidighetAvsikten med försöken var att se om det fi nns en medelväg mellan den högt avkastande, sena vårrapsen och vår-rybs med lägre avkastning och betydligt tidigare skörd. Mognadstid och skörd för Hyola 38 ligger mellan ytterligheterna. Enligt försöken får odlaren som väljer vårrybs i stället för Maskot vårraps 619 kr lägre intäkt per ha. Om han väljer Hyola 38 minskas förlusten till 335 kr per ha men han tappar samtidigt i tidighet. Den enskilde odlaren får alltså bedöma hur viktigt det är att skörda tidigt och detta beslut kan påverkas av om man vill höstså efter eller undvika drösning grund av svåra skördebetingelser och ostadigt väder.

1500

1000

500

0

Skö

rd k

g rå

fett/

ha

Frön/m2

0 100 200 300 400

Maskot

Hyola 38Kulta

1500

1000

500

0

Skö

rd k

g rå

fett/

ha

Frön/m2

0 100 200 300 400

Maskot

Hyola 38Kulta

10


101010

Under åren 1998 till 2001 har 11 fröod-lingsförsök med timotej (OS 9201) med 6 sorter och 2 olika N-gödslingar lagts ut i Skåne och Mellansverige. Tidpunkten för N-gödslingen har varierats med en behandling 80 kg i slutet av april (normal tidpunkt för sådd i området). Den andra behandlingen har delad giva med 50 kg tidigt och (före 20 april) och 30 kg sent (~15 maj) Försöken har skördats under två vallår. Ett försök har slopats på grund av missade parcellskördar och högt för-söksfel.

Följande sorter har ingått i försöken: Alexander, Ragnar, Grinstad, Promesse, Comtal och Lischka. Förutom fröskörd har mognad, stjälkstyrka och tusenkornvikter bestämts.

SkördenivåerMedelskörden för försöken har varierat från 970 kg frö per ha i Brunnby, Väst-manland 1999 i första årets vall till 313 kg frö per ha i Brunnby 2003 i andra årets vall. Totalt för hela perioden har första året haft en medelskörd på 639 kg/ha och andra året 569 kg/ha. Medelskördarna från de olika åren visas i figur 1. Det går inte att avgöra vilken vallålder som ger högst avkastning då skörd från vall I och vall II inte har jämförts i samma försök. Den högre avkastningen för vall I kommer till stor del från 1999, som gav höga skördar och detta år fanns ingen andraårsvall att skörda medan 2003 med en låg medel-skörd endast hade skörd från vall II.

Normal – tidig N-gödslingVid båda gödslingarna har Lischka gett den högsta skörden medan Ragnar gett lägst skörd i såväl vall I som vall II (tabell 1). Beträffande effekten av en tidig och delad N-giva så är det mycket små skillna-der som inte är säkra (tabell 2). Alexander och Promesse ger något högre skörd vid en tidig och delad N-giva medan de övriga sorterna har svarat negativt.

Sortförsök med fröodling i timotej.Lischka har gett högst fröskörd båda fröåren


Tabell 1. Fröavkastning i vall I och vall II, normal och delad N-giva.

FröavkastningVall I Vall II

Kg/ha Rel. Kg/ha Rel.Alexander 660 100 590 100Ragnar 570 86 517 88Grinstad 607 92 560 95Promesse 568 86 541 92Comtal 685 104 574 97Lischka 718 109 630 107

*** ***antal försök 10 10


11

Tusenkornvikt och odlings-egenskaperI tabell 3 redovisas tusenkornvikter och odlingsegenskaper. Lischa och Alexander har störst frön medan Ragnar och Promtes-se har minst. Delad N-giva har inte påver-kat tusenkornvikten. De sex sorterna har ungefär samma tidighet. Det fi nns skillna-der på en dag tidigare och en dag senare men dessa skillnader är osäkra. Ragnar och Grinstad har det vekaste strået medan de övriga sorterna är ungefär lika styva.

Figur 1. Fröskörd, årsvisa medeltal från de olika åren.

Frös

körd

kg/

ha

1000

800

600

100

200

01999 2000 2001 2002 2003

ÅrVall I Vall II

Frös

körd

kg/

ha

1000

800

600

100

200

01999 2000 2001 2002 2003

ÅrÅrVall I Vall II

Tabell 3. Tusenkornvikt stråstyrka och mognadstid (dagar tidigare eller senare än Alexander)

Tkv Strå- Mognadg. styrka dagar

Alexander 0,55 71 -Ragnar 0,51 61 +1Grinstad 0,54 64 -1Promesse 0,51 70 0Comtal 0,53 72 +1Lischka 0,57 70 0antal försök 9 20 14

Tabell 2, Fröavkastning vid normal och delad giva, summan av vall I och II.

Fröavkastning80 kg 50+30Kg/ha Kg/ha Diff.

Alexander 609 640 32Ragnar 570 516 -54Grinstad 598 569 -28Promesse 543 566 23Comtal 649 611 -38Lischka 692 656 -35antal försök 10 10

12


121212

Under åren 1998 – 2000 har 12 fröodlings-försök i timotej lagts ut i södra Sverige (OS3–924). Försöken har skördats två fröår och kvävegödslingen har varierats i de olika försöksleden. Avsikten med för-söken var att studera effekten av höstgöds-ling med olika kombinationer av vårgöds-ling. Försöken har varit utlagda 3 i Skåne, 3 i västra och 6 i östra Mellansverige. En andraårsvall har slopats före skörd. Sorter har varit Alexander och Grindstad.De båda vallåren behandlades på samma vis. På hösten gödslades en del försöksled med 30 kg kväve och andra lämnades utan kvävegödsling. Under den följande växtsäsongen gavs 90 kg kväve i olika kombinationer av tidig och sen gödsling (tabell 1). Två led lämnades helt utan kvävegödsling på våren. Den tidiga givan gavs vid tillväxtens början och den sena en månad senare. I en del försök har skott-räkning gjorts i samband med den första gödslingen och axräkning har utförts i juli.

FröskördResultaten för vall I (fi gur 1) visar att en höstgiva utan efterföljande vårgiva har

Kvävestrategier i timotejfrövallFörsta årets frövall ska kvävegödslas på hösten. Andra årets frövall behöver inte höstgödslas och vårgivan ska läggas sent.


ökat fröavkastningen med 15 % och för leden med vårgödsling har de höstgödsla-de leden i medeltal 11 % högre skörd och det är de delade vårgivorna som har högst skörd men det fi nns inga säkra skillnader mellan dessa led.

Resultaten för vall II (fi gur 2) visar att en höstgiva utan efterföljande vårgiva har ökat fröavkastningen med 22 % men för leden med vårgödsling har de höstgöds-lade leden i medeltal 2 % lägre skörd. Kombinationen höstgödsling och en stor kvävegiva tidigt har medfört en klart lägre skörd.

StråstyrkaSom framgår av fi gur 3 har stråstyrkan försämrats med stigande kvävetillförsel och det är också en tendens till att de ti-diga givorna haft en sämre stråstyrka.

SkottutvecklingHöstgödslingen har inverkat positivt på skottutvecklingen som ökade med 10 %

i både vall I och vall II medan vårgöds-lingen haft mindre effekt. Axutvecklingen har inte påverkats på samma vis av höstgödslingen. Här har vi ungefär samma täthet både med och utan höstgiva. Däremot har kvävegödslingen på våren ökat axutvecklingen med ungefär 30%.

SlutsatsGödslingsstrategiskt visar resultaten tyd-liga skillnader mellan vall I och vall II. Höstgödslingen har ökat avkastningen i vall I med mer än 10 % medan höstgöds-ling i kombination med vårgödsling har haft en negativ effekt på skörden i vall II om vårkvävet lägges tidigt. Beträffande tidpunkt för vårgivan är det små skillnader i vall I medan vall II klart visar en högre skörd vid en senare kvävegödsling. En tidig vårgiva i kombination med höstgöds-ling har i vall II gett en klar skördesänk-ning, vilket kan bero på för kraftig vegeta-tiv utveckling.

Figur 1. Fröskörd i vall I beroende på kvävetillförsel.

Figur 2. Fröskörd i vall II beroende på kvävetillförsel. Figur 3. Stråstyrka i vall I och II beroende på kvävetillförsel.

0-0-0

0-0-90

30-30

-60

30-90

-0

30-0-

9030

-0-0

0-45-4

50-9

0-0

30-60

-30

Frö

kg/h

a

0-0-0

0-0-90

30-30

-60

30-90

-0

30-0-

9030

-0-0

0-45-4

5

0-90-0

30-60

-30

Frö

kg/h

a

Kvävegödsling kg/ha0 30 90 120

Strå

styr

ka

Vall IVall II

Tabell 1. Försöksplan OS3–924. Kvävetillförsel

Försöksled Höst (sept.) Tidig vår Sen vårA 0 0 0B 0 0 90C 0 90 0D 0 45 45E 30 0 0F 30 0 90G 30 90 0H 30 30 60I 30 60 30

100 80 60 40 20 0

600

400

200

0

600

400

200

0

Kvävegödsling kg/ha0 30 90 120

Strå

styr

kaS

tråst

yrka

Vall IVall II

100 80 60 40 20 0

0-0-0

0-0-90

30-30

-60

30-90

-0

30-0-

9030

-0-0

0-45-4

50-9

0-0

30-60

-30

Frö

kg/h

a

600

400

200

0

0-0-0

0-0-90

30-30

-60

30-90

-0

30-0-

9030

-0-0

0-45-4

5

0-90-0

30-60

-30

Frö

kg/h

a

600

400

200

0


13

Oljebaserade färger har en stor fördel genom att de är baserade på förnyelse-bara råvaror vilket kommer att bli en allt viktigare egenskap i framtiden. Genom en utveckling av nya metoder för att torka oljebaserade färger på ett mer effektivt sätt fi nns det en stor potential för att öka användningen av denna råvara i industri-ella tillämpningar.

Med modern växtförädling kan man införa nya reaktiva grupper i oljestruk-turen vilka kan reageras snabbt och på ett annat sätt jämfört med de traditionella oljorna. Med dessa oljor öppnar sig möjligheten att även etablera vegetabiliska oljor som råvara för industriell ytbehan-dling.

Nya vegetabiliska oljor för industri-ell ytbehandlingPå KTH bedrivs forskning för att utveckla nya vegetabiliska oljor för industriell ytbehandling. Genom att antingen intro-ducera nya reaktiva grupper eller blanda oljan med speciella syntetiska monomerer kan exempelvis UV-härdande lacker göras. UV-härdande lacker torkar genom att den våta färgen belyses med starkt UV-ljus varvid en kemisk reaktion startar. Denna reaktion leder snabbt fram till att molekylvikten ökar och att färgen torkar. I princip kan detta ske på några sekunder. Detta är en teknik som väl lämpar sig för industriell ytbehandling.

Ett exempel på ny olja är oljor som innehåller epoxygrupper. Dessa oljor fi nns i naturligt hos vissa växter, t ex Euphorbia lagascae, men är ekonomiskt omöjliga att odla i stor skala. Men denna typ av reak-tiva grupper kan även infogas i vanliga

Förbättrade vegetabiliska oljor för färger.

Av Martin Svensson, Cecilia Stenberg, Johan Samuelsson och Mats Johansson, Svenska Lantmännen och KTH

växtoljor, t ex linolja, genom en kemisk modifi ering av oljan.

Resultaten från KTH visar att det är tekniskt möjligt att göra UV-härdande system baserade på sådana vegetabiliska oljor. Epoxyfunktionella fetter har visat sig fungera väl i UV-härdande system. De polymeriserar snabbt och effektivt samt ger fi lmer av god kvalitet. Vidare visar resultaten att epoxyfunktionella fettsyror kan användas både i sig och som en råvara för bindemedelstillverkning varvid ett brett spann av egenskaper kan erhållas. Figur 1 visar exempel på olika epoxyfunk-tionella strukturer som studerats på KTH.

En annan egenskap som studerats på KTH är oljors reaktioner med luftsyre. I traditionella linoljefärger vill man att denna reaktion ska ske, men i andra system som exempelvis UV-lacker är det mindre önskvärt då det ger en begränsad långtidshållbarhet. Kemiluminiscensmät-ningar som beskriver oxidationsförlopp visar att den epoxyfunktionella methyles-

tern (metyl vernoleat) är väsentligt mycket mer stabil mot oxidation jämfört med traditionella oljors fettsyror (metyl lino-leat), fi gur 2.

SlutsatserStudier på epoxyfunktionella oljor visar att det fi nns stora möjligheter för vegeta-biliska oljor som råvara för industriell ytbehandling. Industriellt användbara tekniker som exempelvis UV-lackering kan användas om en vegetabilisk olja modifi eras med de rätta reaktiva grup-perna. Stora variationer i egenskaper kan uppnås genom att infoga de epoxyfunktio-nella fettsyrorna i olika strukturer.

Vegetabiliska oljor har en lång tradition som råvara till färger. Den traditionella oljefärgen är oftast lufttorkande och baserad på linolja eller motsvarande vegetabilisk olja. Dessa färger torkar genom att en kemisk reaktion mellan luftens syre och oljemolekylerna skapar en strukturuppbyggnad varvid färgen torkar. Torkförloppet är emellertid relativt långsamt och lämpar sig därför mindre bra för industriell ytbehandling där en snabb torkning oftast är önskvärd.

Figur 1. Epoxyfunktionell metylester av en fettsyra (metyl vernoleat).

Figur 2. Oxidation av methylestrar av epoxyfunktionella fettsyror jämfört med en traditionell omättad fettsyra mätt med kemiluminiscens.

0 12 24 36 48 60 72 Tid (timmar)

CL-

sign

al (a

ntal

foto

ner)

1 000 000

900 000

800 000

700 000

600 000

500 000

400 000

300 000

200 000

100 000

0

Projektet har stöts ekonomiskt av Stiftelsen Svensk

Oljeväxtodling, VINNOVA och BASF Plantscience.

methyl vernoleate

metyl lineolat

0 12 24 36 48 60 72 Tid (timmar)

CL-

sign

al (a

ntal

foto

ner)

CL-

sign

al (a

ntal

foto

ner)

CL-

sign

al (a

ntal

foto

ner)

CL-

sign

al (a

ntal

foto

ner)

1 000 000

900 000

800 000

700 000

600 000

500 000

400 000

300 000

200 000

100 000

0

methyl vernoleate

metyl lineolat

14


141414

Under åren 1998 – 2001 har 13 fröod-lingsförsök i ängssvingel lagts ut i södra Sverige (OS 925 och OS 926). Försöken har skördats två fröår och kvävegödsling-en har varierats i de olika försöksleden. Avsikten med försöken var att undersöka effekten av stigande kvävegödsling på våren efter en höstgödsling med 60 kilo kväve per hektar.

Vårgivan var 30, 60 och 90 kilo per hektar, tidigt eller sent. Dessutom ingick ett led där 90 kilo per hektar delades på de båda tidpunkterna. Under ett år användes en annan försöksplan där halva försöket inte gödslades på hösten medan vårgöds-lingen endast gavs som en tidig giva.

Försöksuppläggningen gör det möjligt att bestämma den optimala kvävegöds-lingen och om vårgödslingen skall ske tidigt eller sent. Året utan höstgödsling gör det också möjligt att bedöma höstgiv-ans betydelse.

Stor variation i skördFröavkastningen har varierat kraftigt mellan åren och mellan försöksplatserna.

Kvävestrategier i ängssvingelfrövall

Den ekonomiskt optimala gödslingen vid fröodling av ängssvingel ligger kring 120 kilo kväve per hektar, fördelad på hälften höst och vår. Det visar 13 försök i södra Sverige utförda åren 1998-2001. Att tidpunkten för vårgödslingen har liten betydelse för avkastningen och att utebliven höstgödsling till viss del kan kompenseras med gödslingen på våren är andra intressanta resultat.


Medelskörd för försöken har varierat från 200 kilo per hektar till 1 450 kilo per hek-tar. Den lägsta medelskörden uppmättes i ett försök i Skåne år 2000 i en förstaårs-vall och den högsta i ett försök i Halland. Vallålderns betydelse för skörden har inte kunnat bedömas då vi inte har någon di-rekt jämförelse på samma lokal.

120 kilo kväve optimaltI fi gur 1 visas hur totalgivan kväve (höst + vår) har påverkat nettoavkastningen. Höst-givan är 60 kilo därefter har vårgödslingen ökats med 30 kilo i varje steg. Tidig och sen giva har slagits ihop. Nettoavkastning-en har beräknats vid ett fröpris på 7 kronor per kilo och gödselpris på 8 kronor per kilo kväve. Den högsta avkastningen har nåtts vid 120 kilo kväve per hektar (60+60) vilket motsvarar ett skördenetto på 4 700 kronor per hektar. Redovisade resultat får tas som ett riktvärde eftersom den beräknade optimalgivan är ett medel-värde av de utlagda försöken. Årsmån och lokal kan givetvis förskjuta både kväve-gödsling och skördenetto upp och ner.

Tidpunkt mindre viktigI 11 försök kan man studera effekten av tidig respektive sen vårgödsling efter 60 kilo kväve per hektar på hösten. Figur 2 visar hur förstaårs- respektive andraårsvall reagerat då vårgivan ökats från 30 kilo per hektar till 90 kilo per hektar. Skillnaden mellan vall I och vall II avspeglar endast skillnad mellan år och försöksplatser då vi inte har kunnat jämföra de två vallåldrarna i samma försök. Vall I har en något högre skörd vid sen giva men den är inte statis-tiskt säker. I vall II har de båda gödslings-strategierna gett samma skörd.

Den högsta givan på 90 kilo per hektar har i ett försöksled delats med 45 kilo tidigt och 45 kilo sent. Detta har inte påverkat skörden i förhållande till tidig eller sen giva och försöken visar alltså att tidpunkt för vårgivan har mindre betydelse än nivån.

Höst- och vårgödsling i vall IEn intressant fråga är om en vårgiva kan kompensera en utebliven höstgiva och i två försök skördade 1999 kan man se ef-fekten av vårgödsling i vall I med och utan höstgödsling (fi gur 3).

Skillnaden mellan en höstgiva på 60 kilo kväve och ingen höstgiva är stor, ungefär 200 kilo frö. Av fi guren fram-går också att 30 kilo kväve på våren ger samma skörd som 60 kilo kväve på hösten och 0 + 60 kilo kväve har ungefär samma avkastning som 60 + 30 kilo kväve. Det är emellertid värt att notera att den absolut högsta skörden har erhållits vid ungefär 120 kilo kväve per hektar efter 60 kilo på hösten och 60 kilo på våren och här fi nns också den högsta nettoavkastningen om man tar hänsyn till kvävekostnaden.Figur 1. Nettoavkasting vid stigande kvävegödsling (höst + vår). Summa av

två skördeår vall I och vall II. Fröpris 7 kr/kg och kvävepris 8 kr/kg

Net

toav

kast

ning

kr/h

a 5000

4000

3000

20000 30 60 90 120 150

Total kvävegiva (höst + vår)

3644

40924532

47064531

Net

toav

kast

ning

kr/h

aN

etto

avka

stni

ng k

r/ha

Net

toav

kast

ning

kr/h

a 50005000

40004000

30003000

200020000 30 60 90 120 150

Total kvävegiva (höst + vår)

3644

40924532

47064531


15

Svårtydda skördekomponenterUnder året för skörd har fältobservationer gjorts beträffande antal skott och vipp-por per kvadratmeter och efter skörd har fröskörden vägts och tusenkornvikterna bestämts. Bestämning av de olika skörde-komponenterna visar att vid stigande kvä-vegiva har antalet skott per kvadratmeter varit oförändrat, antalet vippor per kva-dratmeter har ökat och tusenkornvikterna har sjunkit. Det är emellertid endast ök-ningen av antal vippor som är signifi kant.

Att relatera den kommande fröskörden till olika skördekomponenter skulle vara intressant men de samband som erhållits i försöken är svaga. Man hade kanske väntat sig en starkare korrelation mellan antalet vippor per kvadratmeter och frö-skörden. Att detta inte är fallet beror på alla de faktorer som spelar in mellan vipp-gång och skörd som till exempel polline-ring, frösättning, fröstorlek, drösning samt svårigheter att bestämma vippantalet.

Figur 2. Jämförelse mellan tidig och sen N-giva på våren efter höstgödsling med 60 kg kväve

Figur 3. Fröskörd i vall I med och utan höstgödsling. Två försök skördade 1999. Kg kväve/ha är summan av höst och vårgiva.

848

Vall II, tidig givaVall II, sen givaVall I, tidig givaVall I, sen giva

Frö

kg/h

a

30 60 90Kg kväve på våren

821

887

876

884

869

711

786

696

743 766

950

900

850

800

750

700

650

600

Vall II, tidig givaVall II, sen givaVall I, tidig givaVall I, sen givaVall I, sen givaV

Frö

kg/h

a

30 60 90Kg kväve på vårenKg kväve på våren

848

821

887

876

884884884

869

711711

786

696

743 766

950

900

850

800

750

700

650

600

0 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren

60 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren

115011401105

945

1095

1045

740

945

Frö

kg/h

a

1200

1100

1000

900

800

700

6000 30 60 90 120 150

Kg kväve per Ha

777

0 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren0 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren

60 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren60 kg på hösten, 0, 30, 60, 90 kg på våren

115011401105

945

1095

1045

740

945

1150

Frö

kg/h

a

1200

1100

1000

900

800

700

6000 30 60 90 120 150

Kg kväve per Ha

16


161616

De vegetabiliska oljorna är den jordbruks-produkt som kemiskt mest liknar mineral-oljor och har därför störst potential av de biologiska råvarorna att ersätta dessa inom kemisk industri. Produktionskostnaderna för de vegetabiliska oljorna är 2-3 gånger högre än världsmarknadspriserna på mine-ralolja. Prisskillnaden blir dock allt min-dre med snabbt stigande mineraloljepriser. Den kemiska processningen av mineralol-jan till den färdiga kemiska produkten är dessutom kostsam. De biologiska råvaror-na kan därför konkurrera kostnads/funk-tionsmässigt med de mineraloljebaserade produkterna om dess kemiska struktur är sådan att den kan användas utan kemisk processning. Redan idag konkurrerar vegetabilisk olja framgångsrikt med mi-neralolja i många tekniska applikationer och 10-15 % av all vegetabilisk olja (ca 15 miljoner ton/år) används till tekniska ändamål.

Genteknik är ett nytt kraftfullt verktyg inom växtförädlingen som gör det möjligt att förändra jordbruksprodukterna på ett sätt som inte är möjligt med konventionell förädling. Med denna teknik kan man styra kvaliteten på den vegetabiliska oljan att än bättre passa de olika tekniska om-rådena.

Vilken mängd och till vilken kost-nad avgör användbarhetenNästan alla våra oljegrödor innehåller fröolja som domineras av fem ”vanliga” fettsyror vilka har begränsad användbarhet för den kemiska industrin. Växtriket som helhet uppvisar dock en enorm variation i fröoljornas fettsyror med nära 1000 olika fettsyror karaktäriserade. Ett stort antal av dessa fettsyror skulle vara utomordentligt lämpade för teknisk industri i produktion av plaster, lacker, färger, smörjmedel etc. om de kunde produceras i stora mängder

till moderata kostnader. Genom genteknik går det att överföra biosyntesmaskineriet för de olika fettsyrorna från de vilda väx-terna till våra oljegrödor och således kan man producera kvaliteter speciellt lämpa-de för tekniskt bruk till samma kostnader som traditionell vegetabilisk olja. Man kan säga att genom genteknik kan den kemiska fabriken föras ut på fältet. Detta kommer dramatiskt att öka marknaden och priset för den vegetabiliska oljan.

Vissa fettsyror av speciellt intresseForskningsprojektet har isolerat gener från vilda växter för produktion av epoxiderade och acetylenfettsyror. Dessa gener har förts in i transgena växter där de produce-rar de eftersökta fettsyrorna. Vegetabiliska oljor epoxideras idag kemiskt med en tämligen dyrbar process och får stor an-vändning inom plasttillverkningen. Ace-tylenfettsyror finns idag inte kommersiellt tillgängliga men har ett potentiellt stort intresse för kemisk industri. Produktion av dessa två typer av fettsyror i transgena ol-jegrödor öppnar möjligheten att producera

nya oljekvaliteter av kommersiellt intresse för kemisk industri och med ett betydande mervärde jämfört med konventionella oljekvaliteter.

Forskningen fokuseras nu på att höja halterna av epoxy- och acetylenfettsyror till kommersiellt intressanta nivåer i trans-gena oljegrödorna. De vilda växterna som producerar de eftersökta fettsyrorna har höga halter av dessa och man undersöker vilka mekanismer som saknas i raps och lin för att samma halter ska uppnås.

Genteknik ger oanade möjligheterSammanfattningsvis kan man säga att gentekniken öppnar oanade möjligheter att producera produkter specialanpassade för kemisk industri i våra jordbruksgrödor. Specialoljorna kommer att konkurrera med mineraloljebaserade produkter och därmed öka den totala marknaden för jordbruksprodukter. Detta i sin tur kom-mer att reducera överskottsproduktionen i Västvärlden och därmed höja världs-marknadspriserna och minska behovet av subventioner.

I ett forskningsprojekt finansierat av bl.a Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning utvecklas nya oljekvali-teter specialanpassade för kemisk industri.

Av Sten Stymne, Inst. för växtförädling, SLU Alnarp

Nya vegetabiliska oljor för tekniskt bruk med genteknik


17

Rapsbaggen är en av de allvarligaste ska-degörarna i svensk oljeväxtodling. Om man kunde öka växternas motståndskraft skulle odlingssäkerheten höjas samtidigt som vi skulle slippa den idag nödvändiga bekämpningen med kemiska medel. I ett projekt finansierat av Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning har Svalöf Weibull AB undersökt möjligheterna att med hjälp av genmodifiering föra in resistens i växterna. Tekniken går ut på att isolera substanser som gör att insekten får en sämre utveck-ling då den äter av plantan. Därefter iden-tifieras genen som styr produktionen av den aktiva substansen och genen förs in i rapsplantan. Exempel på att detta fungerar är växtslag som majs, potatis och bomull där det finns sorter som är resistenta mot skadeinsekter med hjälp av denna teknik. Dessa sorter har tillförts en gen från en bakterie, Bacillus thuringiensis som är en naturlig fiende till insekterna.

Naturligt förekommande substanser kan hämma rapsbaggarnaDe substanser som man arbetade med på Svalöf Weibull AB var framställda från vanliga växter som t.ex. potatis och ärt och de testades i ett första steg genom att rapsbaggelarver matades med ståndar-knappar från raps som behandlats med renframställda substanser.

Följande typer av substanser testades:

Rapsbaggeresistent rapsMed genteknik kan man framställa raps som försämrar rapsbaggelarvers överlevnad.


• Proteinasinhibitorer hämmar nerbrytningen av proteiner i mag-tarmknalen och försämrar på så vis tillväxten på unga djur. I testerna försämrades tillväxten hos rapsbaggelarverna men de-ras överlevnad påverkades inte.

• Esteraset patatin testades utan någon påtaglig effekt.

• Lektiner är en annan grupp av substanser som påverkar insek-terna. De binder till kolhydrater som i sin tur kan vara bundna till membran. Det visade sig att såväl potatislektin som lektiner från andra växter påverkade rapsbaggelarverna. Dessa över-levde högst 3–4 dygn efter att ha ätit ståndarknappar behandlade med de mest effektiva lekti-nerna. Eftersom det är främst de vuxna baggarna som skadar oljeväxterna testades de effek-tiva lektinerna även på dessa. Det visade sig att ätande och äggläggning minskade men inte överlevnaden.

Gener isoleras och transformeras till rapsNästa steg i processen var att isolera ge-nerna som styr produktionen av de aktiva lektinerna i växten. De två bästa lectinerna

valdes ut och generna isolerades. Nästa steg var att hitta en lämplig promotor och koppla ihop den med respektive gen. Valet av promotor är viktigt, det är nämligen promotorn som styr när och var den intro-ducerade genen ska uttryckas. I detta fall är det knoppar och pollen som äts av raps-baggen och därför ska genuttrycket vara störst där. Det är inte önskvärt att genen uttrycks i andra växtdelar.

Lämpliga genkonstruktioner framställ-des och transformerades till raps som därefter testades i växthus. Det visade sig att rapsbaggelarver som utfodrats med transgena ståndarknappar fick en reduce-rad tillväxt och det fanns också en tendens till ökad dödlighet. Kemiska analyser visade på en klart förhöjd halt av lektiner i ståndarknapparna. Det visade sig också att plantor från testgrupper där larvtill-växten var reducerad innehöll mer lectin i ståndarna än plantor från testgrupper utan påverkan på larvtillväxten.

Projektet visade alltså att det går att fin-na substanser som påverkar rapsbaggarna och att det är möjligt att överföra egenska-pen för produktion av dessa substanser till rapsplantans ståndare. Det var det emel-lertid inte möjligt att uppnå en hög grad av resistens varför projektet avslutades.

18


181818

För att undersöka etableringens betydelse för fröproduktionen startades 1998 en försöksserie (OS 9351) där syftet var att studera om man genom att anpassa radavstånd och utsädesmängd kan få ett luftigare bestånd, som ger fl er blommor tillgängliga för pollinering. Försöken har varit placerade i Skåne, Väster- och Östergötland samt Södermanland.

Tre olika utsädesmängder har kombin-erats med två radavstånd. Försöksplanen

Rödklöversådd vid olika radavstånd och utsädesmängd

Av Gunilla Larsson, Svensk Raps AB

Rödklöver (Trifolium pratense) är en av de största frögrödorna i svensk vallfröodling. Sortmaterialet i klöverfröodlingen består av både diploida och tetraploida sorter. Arealmässigt är tetraploida sorter störst. Avkastningsmässigt är det dock ofta svårare att nå lika hög skörd i de tetraploida sorterna som i de diploida. Det skiljer drygt 100 kg/ha i medelavkastning mellan de båda sorttyperna.

återges i tabell 1. Rödklöversorten Sara (medelsen tetraploid) har såtts i alla försök utom i de som legat i Södermanland där sorten varit Vivi (tetraploid sen).

Odlingsförhållandena under de tre försöksåren har varit olika och som en följd av detta varierar skörderesultaten

mycket mellan åren. Eftersom materialet är relativt litet måste resultaten betraktas årsvis.

Årsmånen stor betydelseFörsta skördeåret 1999 fi nns resultat från två försök, Östergötland och Skåne (se fi gur 1). Försöket i Skåne har högst skördenivå, med en medelskörd på 530 kg/ha. I Östergötland var medelskörden 407 kg/ha. På båda försöksplatserna har den högsta utsädesmängden (6 kg/ha) och radavståndet 24 cm gett högst skörd.

År 2000 har skördats 3 försök av 4 (fi gur 2). Även detta år har Skåneförsöket gett högst avkastning. Skillnaderna i försöket mellan de olika utsädesmäng-derna och radavstånden är dock mycket liten. Det skiljer endast ca 20 kg mellan högsta och lägsta skörd. Som framgår av fi guren var skördenivån i försöket i Östergötland mycket låg. Försöket utvecklades väl, men dåligt väder med regn och kyla under blomningen gjorde att pollineringen blev mycket dålig. Försöket i Södermanland har avkastat i genomsnitt 208 kg/ha. Högst skörd har

lägst utsädesmängd (1,5 kg/ha) vid 24 cm radavstånd gett.

År 2001 har skördats 3 försök av 4. Hösten 2001 var mycket nederbördsrik i södra Sverige och försöket i Skåne är inte skördat förrän i slutet av september. En hel del frö har troligen drösat vid denna tidpunkt. Härav den, för Skåne, låga medelskörden på 118 kg/ha. Försöket i Södermanland har i genomsnitt avkastat 149 kg/ha och har detta år gett högst skörd vid högsta utsädesmängden på 6 kg/ha och radavståndet 24 cm. 2001 är första året försöket i Västergötland har skördats. Avkastningsnivån i försöket var i medeltal 124 kg/ha. Inte heller i detta försök var skillnaderna i avkastning mellan de olika försöksleden stor.

PlantantalPlanträkningarna i enskilda försöken har visat att de olika åren har plantantalet varit ganska olika. Detta beroende på hur väl etableringen lyckats och hur kraftig insåningsgrödan varit och hur denna har skuggat klöverplantorna. I tabell 2 visas de tre årens plantantal i medeltal. Det går

Figur 1. Avkastning av rödklöver, kg frö/ha. 2 försök 1999

12 cm 12 cm 12 cm 24 cm 24 cm 24 cm 1,5 3,0 6,0 1,5 3,0 6,0 kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha


D-län

E-länM-län

E-länM-län

kg/h

a

700600500400300200100 0

kg/h

a

300

250

200

150

100

50

0

Figur 2. Skörd av rödklöver, kg frö/ha. 3 försök 2000

Tabell 1. Försöksplan OS6-9351. Rödklöver till frö. Utsädesmängd * radavstånd.

Utsädesmängder Radavstånd1 1,5 kg/ha A 12 cm2 3 kg/ha B 24 cm3 6 kg/ha


D-län

E-länM-län

kg/h

akg

/ha

300

250

200

150

100

50

0 12 cm 12 cm 12 cm 24 cm 24 cm 24 cm 1,5 3,0 6,0 1,5 3,0 6,0 kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha kg/ha

E-länM-län

kg/h

akg

/ha

700600500400300200100 0


19

inte att se något säkert samband mellan plantantal och skördenivå.

Få plantor kan ge hög skördFörsöksunderlaget har efter tre år visat sig vara för litet, för att dra några säkra slutsatser. Årsmånen under de tre åren har betytt mer för avkastningen än själva beståndsetableringen. Vi kan konstatera att under förutsättning att ett jämnt plant-bestånd etablerats, kan avkastningen bli hög även med ett fåtal plantor, mindre än

30 plantor har ett år gett över 500 kg/ha i fröskörd.

Vädret under blomningen och skörd är nog den enskilda faktor, som är av störst betydelse för avkastningsnivån. För att bin och humlor ska fl yga ut i odlingen under blomningsperioden, krävs minst 20°C och samtidigt tillräckligt hög luftfuktighet för att det ska bildas nektar i blomman. De år det varit kallt och regnigt under blomn-ingen, har ett mindre antal pollinatörer

Figur 3. Skörd av rödklöver, kg frö/ha. 3 försök 2001


kg/h

a

250

200

150

100

50

0

D-län

M-län

P-län

Försöksled1999

Plantor/m2

2000 Plantor/

m2

2001 Plantor/m2

12 cm, 1,5 kg/ha 60 35 3524 cm, 1,5 kg/ha 30 30 50

12 cm, 3,0 kg/ha 80 55 4024 cm 3,0 kg/ha 40 40 70

12 cm 6,0 kg/ha 115 80 8024 cm 6,0 kg/ha 80 55 130

Tabell 2. Plantantal på våren (plantor/m2)

funnits i odlingen och då har avkastningen också blivit låg. Även väderleken under hösten vid skördetidpunkten är av betydelse för skörderesultatet. Vid mycket regn i den mogna klövern har det svårt att torka upp i beståndet och risken för groningsskador ökar. Dessutom är det svårt att utföra tröskningen på ett bra sätt i ett klöver-bestånd som är fuktigt och blött i botten. Risken för att en hel del frö drösar av är stor.


kg/h

a

250

200

150

100

50

0

D-län

M-län

P-län

20


202020

Avkastningen i tetraploid rödklöver vari-erar kraftigt mellan olika odlingsområden i landet. Oftast ser vi de högsta skördarna i de sydligaste delarna av landet. Orsakerna till detta kan vara flera. Ett projekt, finan-sierat av Stiftelsen Svensk Oljeväxtfor-skning, drevs mellan åren 1998-2000 med syfte att undersöka om det fanns några odlingstekniska åtgärder som kan påver-kas för att förbättra säkerheten i odlingen. Fem gårdar med klöverfröodling i Skåne jämfördes med fem gårdar i Västergöt-land/Dalsland.

Stora vädervariationerDe 3 åren har väderleksmässigt varit mycket olika. 1998 var ett kallt och ned-erbördsrikt år, 1999 var varmt och torrt, men tyvärr kom stora nederbördsmängder i västra Sverige i samband med skörd, år 2000 var året som präglades av regn och åter regn. Inte förrän i september blev de klart och soligt. För klöverfröodlarna har endast 1999 varit ett bra fröår.

Insåningsteknik och ogräs-bekämpningI västra Sverige görs insådden av klöver oftast i havre (4 av 5 odlare) medan det i Skåne är korn som är dominerande insåningsgröda. Även utsädesmängden varierar något och är ca 6,5 kg/ha i västra Sverige och 5,8 kg/ha i Skåne, dvs. det skiljer ca 1 kg/ha. En utsädesmängd på 6,5 kg/ha för en tetraploid sort med tusen-kornvikten 2,7 gram betyder att man sår ut 2,4 miljoner frön/ha. Om vi anser att fältgrobarheten är så pass låg som 25-30 % (vilket den konstigt nog ofta är) skulle detta teoretiskt sett innebära att man i västra Sverige får upp ca 60-70 rödklöver-plantor/m2 medan man i Skåne får upp 50-65. I verkligheten såg det ut som tabell 1 visar.

Samtliga odlare ogräsbekämpar i insåningsgrödan med Basagran MCPA. I Skåne är behandling med Reglone på vin-tern en åtgärd som tre av fem gjort, medan det i västra Sverige endast är en av de fem

odlarna som utnyttjat denna möjlighet. Vårbehandling med Basagran MCPA gör i stort sett samtliga besökta odlarna, lite beroende på hur vinterns Reglone-behan-dlingen lyckats. En handplockning på fältet för att få bort kvarvarande ogräs som ex baldersbrå är en rutinåtgärd.

BikuporRödklöver är i behov av god tillgång på pollinatörer för att ge hög skörd. Bland de skånska odlarna har 4 av 5 bikupor i fältet. Antalet är ca 2-2,5 bikupor per hektar. I västra Sverige har ingen av odlarna plac-erat ut bikupor i sina odlingar utan man förlitar sig på att det finns antingen biod-lare med bikupor i närheten eller på den naturliga förekomsten av bin och humlor.

SkördemomentetI både Skåne och västra Sverige är den vanligaste tekniken bland tillfrågade odlare att köra en behandling med Reglone före skörd. Om man ser till

Tabell 1. Plantantal på fälten som besökts

Plats

Utsädes-mängdKg/ha

Antalplantor/m2

Kristianstad 7 70-80Bårslöv 6 50-60Landskrona 7-8 55-80Hjärup <5 >100Staffanstorp 5 60Trollhättan 6 80Trollhättan 6 >100Brålanda 6 50-60Grästorp 8-9 60Grästorp 5 80

Tabell 2. Fröavkastning på besökta gårdar

1998 1999 2000

Plats Hektar Avkastn kg/ha Hektar Avkastn

kg/ha Hektar Avkastn kg/ha

Kristianstad 6,5 253 6,5 551 5,5 532Bårslöv 8,0 104 7,9 576 7,8 189Landskrona 10,1 81 10,1 587 9,8 473Hjärup 4,0 319 5,0 670 5,0 315Staffanstorp 6,0 395 7,4 724 7,5 202

Trollhättan 10,0 41 11,8 135 10,9 126Trollhättan 11,5 106 14,0 194 16,5 184Brålanda 5,0 28 7,7 83 8,1 121Grästorp 6,0 0 6,0 0 5,8 137Grästorp 7,0 0 10,5 391 7,1 177

Hur påverkar odlingsfaktorerna fröskörden av klöver?

Gunilla Larsson, Svensk Raps AB

Skördarna av rödklöver är beroende av ett flertal faktorer, både odlingstekniska och årsmån. Undersökningen har visat att de faktorer som odlaren kan påverka är underordnade de som inte går att styra över. Pollinering och väderlek är det som betyder mest för vilken avkastningsnivå en odling når.


21

tekniken i hela Mellansverige är det annars inte helt ovanligt att klövern inte bladdödas, eftersom det är en osäker effekt om det kommer en regnperiod innan fältet hinner skördas.

Avkastningen på de gårdar som besökts har de tre åren varit mycket olika. Som framgår av tabell 2 har skördenivån sam-tliga år legat högst i Skåne. Det är endast på en av gårdarna (Grästorp) som skörden har nått över 200 kg/ha någon gång under tre år. Det är därmed enkelt att konstatera att osäkerheten i tetraploid rödklöverod-ling är betydligt större i västra Sverige än i Skåne. Västsverige är ett nederbördsrikt område och speciellt vid skördetidpunkten ställer detta till problem.

Pollinatörerna nödvändigaAllra störst betydelse för skörderesultatet i klöver har pollinering och väderlek. Eftersom klöver är korsbefruktare är den helt beroende av att det fi nns tillräckligt med pollinatörer i fältet. De viktigaste är humlor och bin. Dålig pollinering är

troligen många gånger en av de viktigaste orsakerna till att fröskörden blir låg. Det skulle vara önskvärt att fl er bisamhällen placerades ut i odlingarna, men det fi nns fl era orsaker till att så inte sker.

Med tanke på att många klöverfröodlin-gar är belägna i slättbygder utan speciellt många naturliga boplatser för humlor, är humlebeståndet i många områden inte alls tillräckligt för att ge en tillfredsstäl-lande pollinering utan det är behov av bin i odlingen. Genom ökat samarbete mellan biodlare och fröodlare med utbyte av kun-skap, erfarenhet, önskemål och förståelse för varandras förutsättningar, skulle säkert ett bättre utnyttjande av bisamhällen vara möjligt.

Fältstorlekens betydelse för fröskördenMed tanke på att möjligheten till god pol-linering borde vara större vid en mindre fältstorlek, har ett material bestående av skördeuppgifter från samtliga rödklöver-fröodlare i landet mellan åren 1998-2001,

sorterats i 3 grupper, fält med areal mellan 0,1-5,0 ha, areal mellan 5,1-10,0 ha och areal större än 10,1 ha. Resultatet av denna sortering visar en ganska tydlig tendens att de fl esta åren minskar avkastningen i takt med att fältstorleken ökar. Det tycks dock som att år med hög skördenivå har fältstorleken mindre betydelse. Dessa år har det oftast varit gynnsamt väder för pollinering under en längre period och bin och humlor ”hinner med” en större areal. Vid år med sämre väder, kallt och regnigt, fl yger inte bin och humlor så långt ut i fältet och ett större fält blir klart missgynnat. Om större fält ska ha lika stor möjlighet att ge höga skördar som mindre, är impediment och/eller oregelbundna fält-kanter som förbättrar för pollinatörerna en fördel. Det är också ännu viktigare att om möjligt placera ut ett större antal bikupor så jämnt som möjligt runt fältet.

Vädret kan vi inte styraDen faktor som med största sannolikhet betyder allra mest för en odlings avkast-ningsnivå och som vi samtidigt inte kan påverka, är väderleken. Det ska gärna vara fuktigt i början av växtsäsongen för att sedan när blomningen börjar övergå till att vara soligt, inte allt för blåsigt och temperaturer över 18°C för att gynna pollineringen. Stora regnmängder under klöverns blomningsperiod är negativt. Skördeperioden är nästa riskmoment för fröodlaren. Riklig och frekvent nederbörd under hösten, då det är tid för tröskning är förödande för skörderesultatet. Även en välpollinerad frövall kan komma att ge låg skörd eller i värsta fall inte gå att skörda alls om det blir en nederbördsrik höst.

Kg

frö/h

a

450400350300250200150100 50 0

1998 1999 2000 2001

< 5 ha 5 ha - 10 ha > 10 ha

Avkastning i förhållande till fältstorlek

Kg

frö/h

a

450400350300250200150100 50 0

1998 1999 2000 2001

< 5 ha 5 ha - 10 ha > 10 ha

Avkastning i förhållande till fältstorlekAvkastning i förhållande till fältstorlek

22


222222

Kransmögel i höstraps- angrepps- och symptomutveckling samt inverkan på kvantitet och kvalitet

Av Albin Gunnarson, Uppsala

Tabell 1. Olje- och proteinhaltsinnehåll i % av ts.

Fält Fraktion Oljehalt% av ts.

Proteinhalt% av ts.

Kölbäck Friska 49,3 15,850/50 47,4 16,5Vert. 48,9 15,1

Sibborp Friska 46,1 18,950/50 46,9 18,0Vert. 44,9 18,8

Boberg Storgård Friska 49,3 18,550/50 47,7 17,6Vert. 45,7 18,1

Tornby Friska 49,3 16,750/50 47,6 16,8Vert. 43,6 18,8

LIRO Friska 47,6 18,150/50 49,1 16,2Vert. 46,7 19,1

Vallby Friska 45,8 18,350/50 46,7 17,9Vert. 43,6 19,1

Kyleberg Friska 47,2 17,650/50 49,1 15,5Vert. 47,3 17,4

Kransmögel (Verticillium longisporum) har under många år varit ett stort problem framför allt i skånsk och östgötsk oljeväx-todling, men även i andra delar av landet. Främst har man noterat starka angrepp i höstoljeväxter, men även våroljeväxter kan angripas.

I form av ett examensarbete vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala har en fältstudie av kransmögel genomförts i samarbete med oljeväxtodlare knutna till Lovang Lantbrukskonsult. Syftet har varit att studera och belysa de problem som kransmögel orsakar i framför allt höstoljeväxter. Arbetet har försökt att beskriva de olika skador som ett angrepp av kransmögel kan orsaka, både ur kvanti-tativ men också ur en kvalitativ synvinkel. En viktig del i arbetet har varit studier av symptomutvecklingen av kransmögel i fält med syfte att ställa symptom och skada i relation till varandra.

Groende mikrosklerotier startar angreppKransmögel rapporterades först från Skåne 1969 av Göran Kroeker. Kransmö-gel överlever i marken genom mikros-klerotier, svampens vilkroppar. Mikros-klerotierna gror och infekterar plantornas rötter som måste finnas i omedelbar närhet till den groende mikrosklerotien. Därefter växter svampen in i kärlsträngarna och upp genom plantan. I och med att plantans rotsystem hela tiden växer under säsongen kommer rotsystemet att ständigt nå nya områden. Detta leder till att infektion av kransmögel är möjlig under växtsäsongen. Kärlsträngarna blir tilltäppta av sjukdomen vilket leder till brådmognad och skörde-förluster. Svampen växer nära nog utan symptom under säsongen, men visar sig ofta strax före skörd i form av svarta till gyllengrå färgade plantor. Under säsongen 2001 ingick 11 fält i studien. Fyra av dessa fält fick utgå ur undersökningen på grund av allt för kraftiga angrepp. Medelangrep-

pet säsongen 2001 blev så kraftigt som 78 % (46 % - 90 %).

Metod för tidig angreppsbestämningTrots att symptom med säkerhet inte kunde bindas till kransmögel utvecklades under sommaren en metod för att fastställa om ett angrepp finns i rapsgrödan och i så fall i vilken omfattning. Från insamlade rapsstjälkar från slumpvis utvalda plantor avskiljs ungefär 5 cm långa stambitar från plantorna. Dessa stambitar ytsteriliseras och behandlas med Reglone (Dikvat) för att placeras på fuktat filterpapper i plastfat med lock. Plastfaten placeras i rumstem-peratur och efter en vecka kommer det under hög luftfuktighet att bildas nya mikrosklerotier på infekterade behand-

lade stambitar. Med hjälp av detta kan infektionsgraden i fält fastställas redan tidigt under säsongen. Potentiellt kan detta användas som en prognosmetod för att fastställa ett bekämpningsbehov. Tyvärr finns idag inga kända preparat med god effekt mot kransmögel.

Insamling av fältdata med avseende på bland annat växtföljd har inte gett några tydliga svar på varför angreppen av kransmögel i raps fortfarande är höga efter långa uppehåll med oljeväxter. Samtidigt har det uppstått vissa frågetecken kring tidigare studier av kransmögel i Östergöt-land. Slutsatsen av detta är att det inte går att utesluta att vår svenska form av kransmögel inte enbart kan leva på raps. En ny undersökning av vilka ogräs som


23

Diagram 1. Procentuell storleksfördelning av rapsfrön för Friska, 50/50 och Verticilliumangripna plantor från Tornby gård i Östergötland.

kan infekteras och av i så fall vilken typ av Verticillium bör göras.

Kraftig sänkning av tusenkorn-viktenGenom att jämföra frön från friska, till hälften infekterade (50/50) och sjuka plantor har skördens storlek och kvalitet kunnat analyseras. Samtliga skördade fraktioner har vägts, tusenkornsvikten har mätts, fröna har storlekssorterats och oljehalt och fettsyrasammansättning har analyserats.

Beräknas ett medelvärde på samtliga observationer av tusenkornvikt fi nner man att tusenkornvikten faller med 21,4 % vid angrepp av kransmögel. Genom sortering av samtliga frön medhjälp av såll som gav fyra fröstorlekar och därefter vägn-ing av de sorterade fraktionerna kan en skada av kransmögel redovisas grafi skt

med avseende på förändring av frövolym. Större frön ger mindre procentuell skalhalt och i och med det mer volym olja i varje frö. Friska plantor visade sig producera fl er större frön än 50/50 och Vert.plantor. I diagram 1 redovisas grafi skt hur den procentuella frösammansättningen kan se ut mellan olika smittograd av kransmögel

Oljehalt och sammansättningAnalyserna av oljehalten i % av ts från respektive fröfraktion visar att oljehalten har fallit i samband med angrepp av krans-mögel. Summerar man samtliga fält och beräknar ett medelvärde så har oljehalten fallit med i genomsnitt 2,0 procentenheter av ts. Resultatet av oljehaltsanalysen redo-visas i tabell 1.

Analysen av fettsyrasammansättningen påvisar en intressant förändring. Andelen linolensyra (C18:3) sjunker med i genom-

snitt 9,7 % vid angrepp av kransmögel. Linolensyra bildas sist i biosyntesen av oljesyra (C18:1). Denna process verkar ha blivit störd då syntesen verkar ha avstan-nat och andelen oljesyra och linolsyra (C18:2) ökar.

Angrepp kostar pengarAtt kransmögel orsakar ett skördebortfall omkring 1000 kg/ha har det talats om länge. Flera av resultaten tyder på att detta är rimligt då de kvantitativa parametrarna faller kring 20 % vid ett angrepp. Den statistiska säkerheten vid sju undersökta fält är inte helt säker, underlaget är i minsta laget.

Medelskörden i de sju undersökta fälten är drygt 2900 kg/ha vilket är i linje med den 18-åriga medelskörden av höstraps i Lovanggruppen. Denna skörd relaterad till 21,4 % skördebortfall i tusenkornvikt motsvarar en förväntad skörd på 3700 kg. Man kan anta att skördebortfallet år 2001 i de sju undersökta fälten var 800 kg/ha. Med ett rapspris på 1,85 kr/kg motsvarar detta ett ekonomiskt bortfall på nära 1500 kr/ha. Utöver detta tillkommer förlusten i oljehalt. Denna är något svårare att sätta pris på. Priset på råfett är nämligen inte fast utan varierar med oljehalten. Med Lantmännen MO ODALs prissättning 2001 som bas går det att sätta ett ekono-miskt värde på skadan. Om vi antar att skörden representerar basoljehalten på 40 % i vara. + 2 procentenheter i oljehalt betyder först ett positivt merpris på 1,5 % på grundpriset och därefter + 2 % för oljehaltsökningens storlek. Med ett pris på 1,85 blir detta en prishöjning med 6,5 öre/kg. På skördad vara 2001 motsvarar detta ett ekonomiskt bortfall på 188 kr/ha. På den uteblivna merskörden om 800 kg blir bortfallet 52 kr, totalt 240 kr/ha. Kvantitet och kvalitetsbortfallet motsvarar med denna beräkning i runda tal 1700 kr/ha.

Säsongen 2001 var till viss del ett tacksamt år att göra en studie i raps med avseende på kransmögel. Flera intressanta observationer har kunnat påvisas i studien. Samtidigt har arbetet gett nya infalls-vinklar till att angripa problemet krans-mögel ytterligare. Klart är att skadorna av kransmögel i höstraps är betydande. Detta är allvarligt och någon form av bekämpningsmetod måste till i svensk oljeväxtodling, kemisk eller biologisk.

60 %

50%

40 %

30 %

20 %

10 %

0 %1,95 2,05 2,15 2,25 2,35 2,45 2,55

Storlek (mm)

Friska 50/50 Verticillium

60 %

50%

40 %

30 %

20 %

10 %

0 %1,95 2,05 2,15 2,25 2,35 2,45 2,55

Storlek (mm)Storlek (mm)

Friska 50/50 Verticillium Friska 50/50 Verticillium

Svensk Raps AB och Frö- och Oljeväxtodlarna satsar årligen över 2 miljoner kronor i försöksverksamheten.Denna odlingsutveckling är avgörande för att svensk oljeväxtodling och vallfröodling skall bevara och, ännu hellre förbättra sin konkur-renskraft.

Resultatet kan bl.a. avläsas i:

• Sortförsök som vaskar fram det bästa materialet.• Nya kvävegödslingsförsök med vars hjälp vi reviderat kväverekommendationen.• Utsädesmängdsförsök och försök med hackavstånd som sparar pengar och bekämpningsmedel.• I vallfrö testas stråförkortning och nya ogräspreparat.

Verksamheten fi nansieras av odlarna själva. Det kostar i och för sig en slant men ger oss friheten att själva välja vad vi ska satsa på.

Posttidning BAvs. Svensk Frötidning, Box 96, 230 53 Alnarp

Frö- och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport …4 Frö och Oljeväxtodlarna...

Documents

Transcript of Frö- och Oljeväxtodlarna Försöks- och forskningsrapport …4 Frö och Oljeväxtodlarna...