Institutionen för neurovetenskap

– enheten för logopedi

Examensarbete i logopedi – 30 hp HT 2017 Nr 153 Handledare: Astrid Frylmark Margareta Jennische

Fonologisk utveckling hos 4- och 5-åringar En normering av uttalstestet Bedömning Av Fonologi (B.A.F.) Nanna Olson Mathilda Ulander

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ...................................................................................................................................... 3

2. BAKGRUND ...................................................................................................................................... 3

2.1. FONOLOGI OCH FONEM ............................................................................................................... 32.2. TYPISK FONOLOGISK UTVECKLING ............................................................................................. 3

2.2.1. Konsonantfonem ................................................................................................................... 52.2.2. Konsonantkluster .................................................................................................................. 62.2.3. Vokalfonem ........................................................................................................................... 72.2.4. Förenklingsprocesser ............................................................................................................ 7

2.3. FONOLOGISK SPRÅKSTÖRNING ................................................................................................... 72.3.1. Kartläggning av fonologiska processer ................................................................................ 8

2.4. AUDITIV PERCEPTION ................................................................................................................. 82.5. ORALMOTORIK ........................................................................................................................... 82.6. KÖNSSKILLNADER ...................................................................................................................... 92.7. ATT BEDÖMA FONOLOGI ............................................................................................................. 92.8. BEDÖMNING AV FONOLOGI ........................................................................................................ 92.9. NORMERING ............................................................................................................................. 10

3. SYFTE .............................................................................................................................................. 11

4. METOD ............................................................................................................................................ 12

4.1. URVAL ...................................................................................................................................... 124.1.1. Rekrytering .......................................................................................................................... 124.1.2. Inklusionskriterier ............................................................................................................... 124.1.3. Exklusionskriterier .............................................................................................................. 124.1.4. Deltagare ............................................................................................................................ 12

4.2. MATERIAL ................................................................................................................................ 134.3. PROCEDUR ................................................................................................................................ 144.4. BEARBETNING AV RESULTATEN I B.A.F. .................................................................................. 14

4.4.1. Orden .................................................................................................................................. 144.4.2. Fonem och konsonantkluster .............................................................................................. 154.4.3. Förenklingsprocesser .......................................................................................................... 15

4.5. BEARBETNING AV ORALMOTORISKA UPPGIFTER ...................................................................... 154.5.1. Oralmotorisk precision ....................................................................................................... 154.5.2. Oralmotorisk snabbhet........................................................................................................ 15

4.6. BEARBETNING AV UPPGIFTER AV AUDITIV PERCEPTION ........................................................... 154.7. INTERBEDÖMARRELIABILITET .................................................................................................. 164.8. STATISTISK BEARBETNING ........................................................................................................ 164.9. ETISKA ASPEKTER .................................................................................................................... 16

5. RESULTAT ..................................................................................................................................... 17

5.1. B.A.F. ....................................................................................................................................... 175.1.1. Orden .................................................................................................................................. 175.1.2. Konsonantfonem ................................................................................................................. 185.1.3. Vokalfonem ......................................................................................................................... 185.1.4. Konsonantkluster ................................................................................................................ 205.1.5. Förenklingsprocesser .......................................................................................................... 21

5.2. ORALMOTORIK ......................................................................................................................... 215.2.1. Oralmotorisk precision ....................................................................................................... 215.2.2. Oralmotorisk snabbhet........................................................................................................ 22

5.3. AUDITIV PERCEPTION ............................................................................................................... 235.4. ALLMÄN BEDÖMNING ............................................................................................................... 235.5. KÖNSSKILLNADER .................................................................................................................... 23

6. DISKUSSION .................................................................................................................................. 24

6.1. RESULTATDISKUSSION ............................................................................................................. 246.1.1. Orden .................................................................................................................................. 246.1.2. Konsonantfonem ................................................................................................................. 246.1.3. Vokalfonem ......................................................................................................................... 246.1.4. Konsonantkluster ................................................................................................................ 256.1.5. Förenklingsprocesser .......................................................................................................... 256.1.6. Variationer i uttal ............................................................................................................... 256.1.7. Oralmotorik......................................................................................................................... 266.1.8. Auditiv perception ............................................................................................................... 266.1.9. Könsskillnader .................................................................................................................... 26

6.2. METODDISKUSSION .................................................................................................................. 276.3. SLUTSATS ................................................................................................................................. 286.4. FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING ...................................................................................... 29

7. REFERENSER ................................................................................................................................ 31

8. BILAGOR ........................................................................................................................................ 34

1

SAMMANFATTNINGBarn med uttalssvårigheter löper risk för senare konsekvenser, som exempelvis läs- och skrivsvårigheter. Problem med uttal kan göra ett barn svårförståeligt för omgivningen och kan påverka förmågan att särskilja mellan språkljud. För att underlätta bedömningen av uttalssvårigheter behövs uttalstest som är aktuella och anpassade efter barns utveckling. Därför har det nya uttalstestet Bedömning Av Fonologi (B.A.F.) producerats. Med hjälp av B.A.F. kan barns fonologi undersökas genom uttal av språkljud i ord. Denna studie syftade till att ta fram normativa data för testet hos 4- och 5-åringar. Studien syftade även till att undersöka om några skillnader mellan könen gällande prestationen på B.A.F. fanns samt om något samband mellan uttal av orden i B.A.F. och ett antal uppgifter som mätte oralmotorisk precision (oralmotoriska rörelser) och snabbhet (upprepning av stavelser), samt auditiv perception (repetition av nonord) kunde påvisas. I studien deltog 63 barn (36 flickor och 27 pojkar) i åldrarna 4;0 år till 5;11 år. Under analysen delades barnen in i grupper av halvårsintervall. Resultaten visade att man i B.A.F. kan se att antal korrekt uttalade ord ökar i linje med stigande ålder. Det påvisades även att barn i fyra- och fem årsåldern etablerat /p, t, k, d, f, v, j, h, l, m, n/ och /ŋ/ samt alla vokaler utom /y:/ och /Y/. Det enda konsonantfonem som ej visade sig vara etablerat i dessa åldrar var /r/. Ingen av åldersgrupperna hade heller etablerat kluster innehållandes /r/. Ett signifikant samband kunde påvisas mellan oralmotorisk snabbhet och antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Även barnens auditiva perception korrelerade signifikant med antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Föreliggande studie tyder på att auditiv perception och oralmotorisk snabbhet har ett större samband med uttalet än oralmotorisk precision. Inga uttalsskillnader mellan könen framkom. Nyckelord: Bedömning Av Fonologi (B.A.F.), normering, 4- och 5-åringar, fonologisk utveckling, oralmotorik, auditiv perception

2

ABSTRACTChildren with pronunciation difficulties are at risk of consequences later on, such as reading and writing difficulties. Problems with pronunciation could make a child less intelligible and affect their ability to discriminate between different speech sounds. To facilitate the assessment of pronunciation difficulties it is necessary to use appropriate and updated assessment tools suitable to analyze the children’s phonological development. The Swedish pronunciation test, Bedömning Av Fonologi (B.A.F.), has therefore been developed. This new test can be used by professionals to evaluate the phonological realisations of children. The purpose of this study was to gather normative data of 4 and 5 year olds for B.A.F. and to investigate if girls and boys performed differently concerning the pronunciation of the words in B.A.F. Furthermore, the intention was to investigate if there was any correlation in the performance of the words in B.A.F. with oral motor precision (by oral motor movements tasks), oral motor speed (by repeating syllables) as well as auditory perception (by repetition of nonwords). 63 children (36 girls and 27 boys) in the ages of 48 to 71 months participated in the study. The results showed that by using B.A.F. it is possible to see that the number of correctly pronounced words increases with age. Further, the results indicated that children in the ages of four and five had established /p, t, k, d, f, v, j, h, l, m, n/ and /ŋ/ and all the vocals except /y:/ and /Y/. The only speech sound that did not prove to be established was /r/. Neither the 4 nor the 5 year olds had established consonant clusters containing /r/. A significant correlation was found between oral motor speed and correctly pronounced words in B.A.F. The children’s auditory perception also correlated with the number of correctly pronounced words in B.A.F. This study suggests that skills concerning auditory perception and oral motor speed have more effect on pronunciation skills than oral motor precision. The results gave no indication of a difference in pronunciation between girls and boys. Keywords: Bedömning Av Fonologi (B.A.F.), standardization, 4 and 5 year olds, phonological development, oral motor skills, auditory perception.

3

1. InledningUttalssvårigheter i tidig ålder kan ändra karaktär över tid och ge långsiktiga konsekvenser senare i livet (Johnson et al., 2010). Det är viktigt att barn med uttalssvårigheter utreds för att kunna få en adekvat behandling. Utredningen underlättas av aktuella uttalstest som är anpassade efter barnens omgivning. Ett nytt material för bedömning av barns uttal har därför utvecklats - Bedömning Av Fonologi (B.A.F.). För att kunna jämföra testresultat hos barn under språklig utredning med resultat från barn med typisk språkutveckling, är en normering av bedömningsmaterialet i olika åldrar önskvärd. Föreliggande studie syftade därmed till att göra en normering av barn i åldrarna fyra och fem år. Studiens syfte var även att belysa eventuella samband mellan uttal och oralmotorik, respektive auditiv perception, samt om några skillnader mellan könen fanns. 2. Bakgrund2.1. Fonologiochfonem

Fonologi är läran om ett språks ljudsystem vilket inbegriper de språkljud som förekommer i systemet samt regler om hur dessa språkljud får kombineras (fonotax) (Nettelbladt, 2007a; Engstrand, 2004). De minsta betydelseskiljande ljudenheterna i ett språk kallas för fonem och kan innefatta både vokaler och konsonanter. Varje språk har sin egen uppsättning fonem och en del är så vanliga att de finns i nästan alla språk (Engstrand, 2007). Det svenska ljudsystemet består av 18 konsonantfonem och 18 vokalfonem, varav nio är långa och nio är korta (Nettelbladt, 2007a). Varianter av samma fonem kallas för allofoner. Dessa är inte betydelseskiljande i svenskan (Engstrand, 2004). Då språkljud bildas genom fonation kallas de tonande, medan språkljud som bildas utan fonation kallas tonlösa (Engstrand, 2007). I fonologi inkluderas även språkets suprasegmentella egenskaper (prosodi) (Engstrand, 2004), vilket omfattar rytm, betoning, intonation och kvantitet (Nettelbladt, 2007a). Betoning, som har att göra med förändringar i ljudstyrkan på ord- eller stavelsenivå, är i svenskan fri på ordnivå. Detta innebär att den i princip kan hamna på vilken stavelse som helst i ett ord. Betoning kan därmed användas kontrastivt, vilket ses i ordpar som banan (frukten) och banan (rundan). Detta gäller även för intonation, som har att göra med förändringar i tonläge. Intonation används till exempel för att göra skillnaden mellan en fråga och ett påstående hörbar. Med kvantitet avses hur de olika fonemens längd inom ord kan variera och därmed fungera betydelseskiljande. I svenskan följs lång vokal av kort konsonant och kort vokal av lång konsonant eller av flera konsonanter. Exempel på detta kan ses i orden hat och hatt samt i glas och glass (Lundström-Holmberg & af Trampe, 1987). 2.2. Typiskfonologiskutveckling

Den auditiva förmågan utvecklas redan under fosterstadiet. Studier har visat att foster reagerar på ljud runt vecka 28 (Berk, 2012). Redan under de första levnadsveckorna börjar barnet använda skriket för att ge uttryck åt fysiologiska och emotionella tillstånd, som hunger, smärta eller annat obehag. Barns skrik kan ses som ett första stadium som är viktigt för deras kommunikativa utveckling (Linell & Jennische, 1980). En studie av

4

fransk- och tyskfödda spädbarn påvisade exempelvis att spädbarns skrik hade vissa liknande prosodiska drag som de i det blivande modersmålet. De franska spädbarnen skrek med stigande melodi och de tyska med fallande melodi (Mampe et al., 2009). Forskning har även visat att nyfödda barn har förmågan att kunna diskriminera mellan språkljud i alla världens språk. Vid ungefär sex månader försvinner denna förmåga gradvis, medan förmågan att diskriminera mellan språkljud i det eller de språk som förekommer i barnets omgivning förstärks (Kuhl et al., 1992; Strömqvist, 2008; Fromkin et al., 2011). Förmågan att producera de språkljud (vokaler och konsonanter) som används i tal ökar i takt med barnets ålder (Linell & Jennische, 1980). Efter hand börjar barnet uttrycka välbefinnande genom ljud, vilket senare utvecklas till joller. Jollerutvecklingen delas ofta in i olika stadier där övergången mellan stadierna sker gradvis. Första stadiet kallas vokaljoller och framträder vid cirka tre månaders ålder. Runt sex månaders ålder har det visats att barnet börjar upptäcka kontraster i prosodin. Detta stadium kallas vokalisering och innebär även att barnet börjar kombinera drag från vokal- och konsonantsljud. I det tredje stadiet, som ibland kallas för reduplicerat stavelsejoller och uppträder då barnet är mellan sju och nio månader, börjar barnet upprepa enkla stavelser i sekvenser. Det sista stadiet är varierat, icke-reduplicerat stavelsejoller och uppträder mot slutet av barnets första levnadsår (Nettelbladt, 2007a). Övergången från joller till de första orden sker gradvis. Vid ett års ålder producerar barnet oftast sina första ord, bestående av enkla stavelser med få konsonant- och vokalljud (Fromkin et al., 2011; Nettelbladt, 2007a). Mellan 1;6 och 4;0 år sker en avgörande utveckling av barnets fonologi. Under dessa år inträffar bland annat en kraftig utökning av ordförrådet (Nettelbladt, 2007a). Detta innebär större variation av ord, vilket bland annat gör att barnet får större kännedom om hur ord är uppbyggda samt hur olika språkljud kan kombineras (Dodd, 2005). Även en utveckling av barnets grammatiska förmågor, såsom syntax (regler för hur olika enheter får kombineras i ett språk) och morfologi (hur ords böjningsmönster ser ut och hur de bildas, samt ords grammatiska funktion) sker under den här perioden (Nettelbladt, 2007a). Fraslängd och snabbhet i artikulation ökar med stigande ålder (Flipsen, 2002). När barnet är mellan fyra och sju år sker en färdigställande etablering av de fonem och allofoner som ingår i barnets språk. Uttalet börjar likna de vuxnas och blir mer förståeligt för utomstående personer. De mest språkspecifika fonemen brukar vara de som barnet har svårast att lära sig och därför ofta kommer sent. I svenskan är exempelvis /y/ ett sådant fonem (Nettelbladt, 2007a). Den individuella variationen är dock stor, speciellt vad gäller utvecklingstakten (Linell & Jennische, 1980). Enligt Strömqvist (2008) har flera studier kommit fram till att barns utvecklingsmönster av ord kan beskrivas som U-format. Detta appliceras oftast på den grammatiska utvecklingen, men Strömqvist ger ett exempel som indikerar att detta även kan förekomma i uttalsutvecklingen. Med u-formad utveckling menas att barnet genomgår tre stadium av uttal av ett ord innan det automatiseras i minnet. I första stadiet lär sig barnet ordet genom imitation och är omedvetet om dess struktur, då ordet är inlärt som en helhet, men uttalet liknar vuxnas. I andra stadiet kan barnet analysera ordet och har ökad medvetenhet om dess inre struktur. Detta kräver dock mer av barnet, vilket gör det svårare att säga ordet än när det var inlärt som en helhet, och barnet går nedåt i uttalskurvan. I sista stadiet sker en finjustering av uttalet, vilket gör att ordet återigen blir mer vuxenlikt och en automatisering sker. Ett exempel på detta ges i litteraturen och är från en dagboksstudie av Werner Leopold där en engelsktalande flickas

5

utvecklingssteg beskrivs. Hennes sätt att uttala ordet “pretty” går från preti till bidi och tillbaka till preti. Flickans uttal i de olika stegen följer här U-kurvan. 2.2.1. KonsonantfonemKonsonanter bildas genom att vägen för luftströmmen från lungorna förträngs eller helt spärras av, förutom vid /h/ (Nettelbladt, 2007a). Hur de olika talorganen påverkar vid ljudbildningen kallas artikulationssätt. Konsonanterna kan också produceras på olika ställen i munnen (artikulationsställen), beroende på var i talapparaten förträngningen sker och/eller vilken artikulator som används för att skapa förträngningen. Ett exempel är /f/ och /s/ som produceras på olika ställen i munhålan, men på samma sätt. Tvärtom produceras /b/ och /m/ på samma ställen i munhålan, fast på olika sätt (Engstrand, 2004). Det finns olika kriterier och tillvägagångssätt vad gäller studier som gjorts angående konsonatfonem, vilket är viktigt att ta hänsyn till vid tolkning av resultat. I vissa studier testas olika fonem endast initialt och finalt (Smit et al., 1990) medan de i andra testas även medialt (Dodd et al., 2003). Även urvalskriterier samt eliciteringsmetoder för att få fram specifika fonem varierar beroende på studie. Detta diskuteras i studien av Dodd et al. (2003) där forskarna valde att inkludera barn som tidigare behandlats för språkstörning samt tog hänsyn till dialektala skillnader. Dodd et al. (2003) studerade 684 engelskspråkiga barn mellan 3;0 och 6;11 år och fann signifikanta skillnader av antal korrekt producerade konsonanter mellan åldersgrupperna 3;0-3;11 år, 4;0-5;5 år samt 5;6-6;11 år. I de båda äldre grupperna var andelen korrekt producerade konsonantfonem större än i den yngre gruppen. Resultaten visade att några av de konsonantfonem som först tillägnades var /m, n, p, b, d, w/ medan de sista som tillägnades var /r, θ, ð/. Resultaten i Dodds et al. studie (2003) skiljer sig något från en del andra studier, då man exempelvis kom fram till att /s/ etablerades redan vid tre till fyra års ålder, medan /s/ i andra studier ofta är ett fonem som etableras sent (Fabiano-Smith & Goldstein, 2010; Smit et al., 1990). I studien av Fabiano-Smith och Goldstein (2010) påvisades att enspråkiga engelskspråkiga barn tidigt etablerat ljud som ansågs lätta att producera (/m, n, h, p, b, d, w, j/), medan ljud som ansågs mer komplexa och svårare att producera (/s, z, r, θ, ∫, ð, l/) etablerades senare. Detta stämmer överens med Smits et al. studie (1990) av engelskspråkiga barn i åldrarna tre till nio år, där resultaten visade att de konsonantfonem som först tillägnats (vid tre års ålder) var /m, n, h, p, b, d, w/ medan de senare (vid sju till nio års ålder) var /-ŋ, s, z, r, θ, ∫, t∫, ʤ, -l/. Trots åldersskillnaderna i de olika studierna har det alltså visats att etableringen av konsonantfonem har liknande utvecklingsordning (Fabiano-Smith & Goldstein, 2010; Dodd et al., 2003; Smit et al., 1990). Notera att Fabiano-Smith och Goldstein (2010) inte nämner hur hanteringen av allofoner gått till, exempelvis om allofoner av /s/ räknas som etablerat eller ej. I studien av Smit et al. (1990) nämns enbart att en vanlig variation av /l/ räknades som rätt. Nettelbladt (2007a) redovisar den typiska etableringen av fonem hos svenska barn med typisk språkutveckling (se Tabell 1). Den fonologiska utvecklingen är dock inte linjär, vilket innebär att ett visst konsonantfonem kan vara etablerat i vissa positioner vid en viss ålder, men inte i alla (Linell & Jennische, 1980).

6

Tabell 1. Etablering av fonem hos barn med typisk språkutveckling (Nettelbladt, 2007a).

Etablerat före 4 år Etablerat mellan 4 och 6 år Etablerat efter 6 år

/p, t, k, m, n, v, j, h/ /b, d, ɡ, ŋ, f, l, s/ (ofta

realiserat som /θ/)

betonings- och

accentkontraster,

konsonantförbindelser

/ɧ, ç, r/, supradentaler

/a, ɑ:, ε:, u:, o:/ /i:, ɪ, e:, e, ε, ø:, ø, y:, ʏ, ʉ:, ө,

ʊ, ɔ/

vokalkvantitet

2.2.2. KonsonantklusterMed konsonantkluster menas stavelser där två eller flera konsonantljud kommer i följd. I svenskan finns många initiala tvåkonsonantkluster (till exempel sko, fjäder, glass). Det finns även trekonsonantkluster i det svenska språket, men inte lika många (till exempel springa, struts, äppelskrutt) (Engstrand, 2004). Det finns stora variationer inom produktionen av kluster hos typiskt utvecklade barn (McLeod & Hewett, 2008). Utvecklingen av konsonantkluster är en relativt långsam process som kan pågå tills barnet är runt sju till åtta år (Smit et. al, 1990; Phoon et al., 2015). Små barn lär sig först producera nya ljudmönster som är vanliga i barnets språkliga miljö. Ord som ofta används i barnets språkliga miljö har visats ha betydelse för åldern då barnet når en viss grad av korrekt uttalade initiala kluster. Detta visar på att enskilda lexikala enheter är viktiga för etableringen av kluster (Ota & Green, 2013). McLeod et al. (2001) fann att barn med typisk språkutveckling i två-årsåldern började använda sig av kluster med två, ibland upp till tre, konsonanter, även om dessa inte exakt liknade vuxenformen. De fann även att kluster med frikativor ofta tillämpades senare än kluster med enbart klusiler (exempelvis /st/ senare än /kt/) och att finala konsonantkluster lärdes in före och producerades mer korrekt än initiala kluster hos yngre barn. I studien av Dodd et al. (2003) var förenkling av konsonantkluster vanligt förekommande hos yngre barn, men då barnen hade fyllt fyra år använde 90 % av barnen inte längre dessa förenklingar. Vanligtvis utesluter barnet en konsonant ur initiala kluster i början av utvecklingen för att senare uttala korrekt antal ingående konsonanter, men där en av dessa byts ut (substitueras). Slutligen lär sig barnet att producera klustret i korrekt form (McLeod et al., 2001). Med den grammatiska utvecklingen ökar antalet finala kluster då barnet tillämpar nya morfem. Förekomsten av korrekt uttalade kluster ökar samtidigt och barnet når tillslut ett mer vuxenlikt uttal. Trots en typisk klusterutveckling kan individuella skillnader finnas, särskilt för finala kluster. I takt med barnets ökande ålder blir skillnaden mellan finala och initiala kluster mindre, tills den i stort sett är obefintlig (McLeod et al., 2001; Phoon et al., 2015).

7

2.2.3. VokalfonemVokaler produceras genom att ljudkanalen via svalget och munnen är helt öppen (Engstrand, 2004). I en studie av Pollock och Berni (2003), vilka studerade engelskspråkiga barn med typisk språkutveckling och barn med fonologisk språkstörning, påvisades att båda grupperna hade ett stort antal korrekt producerade vokalfonem. Hos barnen över tre år med typisk språkutveckling var felprocenten på de testade vokalfonemen endast 0-4 % medan barnen under tre år hade en felprocent på 24-65 % (beroende på vilka kriterier som användes). I studien accepterades exempelvis allofoner och dialektala skillnader vilket författarna diskuterar skulle kunna påverka resultaten. Detta resultat går i linje med andra studier som påvisat att förmågan att producera korrekt antal vokaler är hög vid tre års ålder (Chung et al., 2014) men att den fortsätter utvecklas även efter det (James, 2001). I studien av Dodd et al. (2003) analyserades antal korrekt producerade språkljud hos engelskspråkiga barn i olika åldrar. Ingen skillnad kunde ses mellan de två äldre grupperna (4;0-5;5 år samt 5;6-6;11 år) medan den yngre gruppen (3;0-3;11 år) hade ett större antal felaktigt producerade vokaler än de båda äldre. 2.2.4. FörenklingsprocesserUnder den fonologiska utvecklingen kan barn ha vissa avvikelser gällande både specifika språkljud och ordstruktur. Dessa avvikelser, eller förenklingsprocesser, brukar delas in i syntagmatiska och paradigmatiska processer. Syntagmatiska processer påverkar strukturen av målordet medan paradigmatiska innebär att enskilda språkljud byts ut mot andra språkljud (Dodd, 2005). Under den tidiga fonologiska utvecklingen är det vanligt förekommande med syntagmatiska förenklingsprocesser. Dessa brukar kallas kontextkänsliga (Nettelbladt, 2007b) och kan bland annat innebära utelämning av obetonad stavelse (exempel krokodil blir dil), förenkling av kluster (exempel struts blir stuts) (Dodd, 2005), metateser (omflyttning av två ljudsegment i ett ord, exempel stövlar blir stölvar) och assimilationer (ett språkljud påverkar ett annat språkljud, exempel katt blir tatt). Paradigmatiska förenklingsprocesser kallas kontextoberoende och uppstår vanligtvis i den senare fonologiska utvecklingen, då vissa grupper av ljud påverkas. Exempel på detta är dentalisering (ett språkljuds artikulationsställe flyttas fram, exempelvis /k/ blir /t/), klusilering (ett frikativt språkljud ersätts med en klusil, exempelvis /s/ blir /t/), av- och påtoning (tonande → tonlöst, exempelvis /d/ blir /t/, eller tvärtom) och försvagning (ett språkljud försvagas, exempelvis /r/ blir /j/) (Nettelbladt, 2007b). Studier har visat att de flesta förenklingsprocesser normalt försvinner mellan 2;5 och 4;0 år (Dodd et al., 2003). I studien av Dodd et al. (2003) hade 90 %, av de barn över sex år som testades, ett tal helt utan förenklingsprocesser. Av- och påtoning hade försvunnit hos de flesta barnen vid 3;0 års ålder, klusilering vid 3;6 års ålder, utelämning av obetonad stavelse vid 4;0 års ålder och förenkling av kluster vid 5;5 års ålder. 2.3. Fonologiskspråkstörning

En språkstörning innebär en försenad eller avvikande språkutveckling, som både kan gälla språkförståelse och/eller produktion, i jämförelse med barn i samma ålder med typisk språkutveckling (Weismer, 2014). Språkstörning kan variera i svårighetsgrad (Nettelbladt et al., 2008). Enligt Nettelbladt & Salameh (2007) beräknas 5 till 8 % av förskolebarnen ha en språkstörning, där 1 till 2 % är grav. Den vanligaste typen av

8

språkstörning är fonologisk språkstörning där barnet avviker gällande produktion av språkljud samt kan ha svårigheter att auditivt diskriminera mellan specifika språkljud. Detta kan bidra till att barnets uttal i någon grad är svårförståeligt och ofta innehar någon eller några av de förenklingsprocesser yngre barn kan uppvisa (Nettelbladt & Salameh, 2007). Hos vissa barn är uttalssvårigheterna isolerade (Nettelbladt, Samuelsson, Sahlén & Hansson, 2008), medan de hos andra är en del av en större problematik, exempelvis autismspektrumstörning, Attention Deficit Activity Disorder (ADHD), eller funktionsvariationer (Bruce & Thernlund, 2008). Språkstörning kan med ökande ålder ändra karaktär. En studie av unga vuxna har visat samband mellan tidigare språksvårigheter och senare nedsatt språk- och läsförmåga, sämre prestation på IQ-test samt lägre socioekonomisk status, till skillnad från de utan språksvårigheter i tidig ålder (Johnson et al., 2010). 2.3.1. KartläggningavfonologiskaprocesserNär ett barns fonologi bedöms kliniskt görs detta vanligtvis genom en fonetisk transkribering av barnets uttal, ofta vid benämning av enstaka ord i bildformat eller vid spontantal. En analys och jämförelse görs sedan med målordet för att kunna kartlägga de systematiska förenklingsprocesserna (Nettelbladt, 2007b). Konsonantkluster bör analyseras med hänsyn till klustrets uppbyggnad, ordets position i meningen och stavelsens struktur (Mcleod et al., 1997). 2.4. Auditivperception

Auditiv perception innebär förmågan att uppfatta och tolka olika språkljud, vilket kan testas genom repetition av nonsensord då förmågan att kunna repetera korrekt ljud i korrekt följd kan observeras (Nettelbladt, 2007b; Sundström et al., 2014). Att repetera ett nytt ord för första gången är en komplex process där den auditivt bearbetade språksignalen omvandlas till en serie av precisa koordinerade oralmotoriska rörelser (Krishnan et al., 2013). Om den auditiva perceptionen är nedsatt kommer detta påverka barnets fonologiska representationer och därmed utvecklingen av talproduktionen, men även det omvända; barnets talproduktion kommer att påverka den auditiva perceptionen. Svårigheter med den auditiva perceptionen kan således kopplas till uttalssvårigheter (Nettelbladt, 2007b; Sundström et al., 2014). Förmågan att kunna repetera nonsensord är kopplad till ordförrådsutvecklingen och senare läs- och skrivförmågan (Krishnan et al., 2013). 2.5. Oralmotorik

För att kunna uttala språkljud och ord korrekt behövs en väl fungerande oralmotorik, vilket i sig kräver vissa anatomiska förutsättningar. Spädbarnets anatomi utvecklas gradvis för att anpassas till de olika funktionerna under barnets utveckling, som amning och talproduktion. De strukturer som påverkar talet är exempelvis munhålan, svalget och ansiktets skelett. Spädbarnet har tjocka fettkuddar i kinderna med en liten underkäke, där gommen är flack och tungan stor i jämförelse med resten av munnen, vilket skiljer sig från den vuxnes anatomi. Ju äldre barnet blir desto större blir munhålan, svalget och struphuvudet. Ett längre ansatsrör samt tanderuption bidrar till en mer varierad ljudproduktion. Oralmotoriken är även viktig för att kunna äta, svälja och andas. Hos nyfödda är oralmotoriken reflexstyrd vilket möjliggör amning. Käke, tunga och läppar samverkar som en enhet och barnet utvecklar huvudkontroll. Under det andra kvartalet sker en stabilisering i nacken. När munhålan blir större ökar tungans

9

rörelseomfång, vilket leder till utveckling av vertikala tung- och käkrörelser. Även en inåtrundning av underläppen sker. Mellan det tredje kvartalet och andra levnadsåret stabiliseras käkarna, barnet får effektivare läppslutning och går från diagonala till mer rotatoriska tuggrörelser. Käke, tunga och läppar blir mer självständiga. När barnet är två år kan hen variera sin ljudproduktion, slicka runt munnen och truta med läpparna. Därefter förfinas oralmotoriken i linje med barnets ålder (Lohmander & Sjögreen, 2008). Det har visats att oralmotoriska svårigheter vid 21 månader kan kopplas till senare problem med språkproduktion (Krishnan et al., 2013). Enligt McAllister (2008) kan en försenad oralmotorisk utveckling ge svårigheter med enkla motoriska rörelser, mimik och artikulation, som i sin tur kan ge uttalssvårigheter. 2.6. Könsskillnader

I litteraturen beskrivs ofta att pojkar i större utsträckning än flickor drabbas av språkstörning. Bland annat redogör Nettelbladt och Salameh (2007) för att språkstörning är två till tre gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. I studien av Dodd et al. (2003) rapporterades dock inga sådana skillnader i de yngre grupperna som testades (3;0-5;5 år), men flickorna i den äldre åldersgruppen (5;6-7;0 år) angavs komma närmare målordet vid produktion av språkljud jämfört med pojkarna i samma åldersgrupp. I en metaanalys av 165 studier av Hyde och Linn (1988), där könsskillnader i verbal förmåga studerades, redogjordes för att skillnaderna var så små att man knappt kunde säga att skillnad fanns. Ett undantag var dock att flickorna presterade bättre än pojkarna vad gällde språkproduktion, men det redovisas ej för vad detta innebär exakt. I McCormacks och Knightons (1996) studie rapporterades dock vissa könsskillnader, då pojkar generellt hade större tillämpande av förenklingsprocesser än flickor. Smit et al. (1990) fann resultat som indikerade att pojkar tillägnade vissa fonem senare än flickor. Detta gällde barn i åldrarna sex år och yngre och inte alla åldersgrupper. 2.7. Attbedömafonologi

För att bedöma barns språkliga utveckling är det vanligt att både utföra språktestning med standardiserade test och genom spontantalsanalys. Dessa kompletterar ofta varandra. Med spontantalsanalys menas att barnets uttal bedöms i ett samtal där barnet får tala fritt. Standardiserade test används ofta kliniskt för att undersöka barns uttal genom analys, ofta med normer som jämför barnets prestation med barn med typisk språkutveckling (Hansson & Nettelbladt, 2007). Exempel på test som bedömer fonologi är Nya Fonemtestet och LINköpingsUnderSökningen (LINUS). I dessa används enskilda bilder. LINUS testas genom fotografiska bilder föreställande ett ord på varje bild (107 målord) på en datorskärm, medan Nya Fonemtestet testas genom ett häfte med 99 olika bilder. Det finns även en kortare version av Nya Fonemtestet med 8 bilder som testar 72 ord av olika föremål och företeelser. Även LINUS har en kortversion där 40 målord testas (Blumenthal et al., 2014; Hellqvist & Hellqvist, 2013). 2.8. BedömningAvFonologi

Bedömning av Fonologi (B.A.F.) är ett nytt bedömningsmaterial som utvecklats för att bedöma barns fonologi. Testet har framställts för att användas av logopeder, talpedagoger och specialpedagoger med särskild utbildning inom språk som behöver göra en individuell fonologisk bedömning av barn från fyra år upp till tidiga skolåldern.

10

Bilderna i testet representerar ord och begrepp som täcker de språkljud som ingår i svenskans ljudsystem. Testet finns både i en kortversion och en långversion. Långversionen består av fem olika temabilder som följer några barn och vuxna under en utflyktsdag. Förutom uttal finns det även möjlighet att testa barnets kunskaper om vissa begrepp som innefattar känslouttryck, antal, motsatser, mönster och färg. På temabild fem kan en testning av barnets tal i berättande göras. På denna bild finns tre episoder från utflyktsdagen, som upplevs på de andra fyra bilderna, representerade. Utifrån dessa kan bland annat barnets förmåga att berätta i preteritum bedömas. På varje temabild återkommer två karaktärer som även de kan användas vid en bedömning; djurskötaren och en liten mus. Testledaren kan tillsammans med barnet leta och diskutera kring vad dessa karaktärer gör på samtliga bilder. Detta bidrar till möjligheten för en spontantalsanalys (Frylmark & Edquist, 2015). Andra fonemtest ser annorlunda ut. Exempelvis bedömer uttalstestet LINUS fonologi från ett antal bilder på en datorskärm (Blumenthal et al., 2014). Bilderna i B.A.F. följer en röd tråd i ett händelseförlopp, vilket gör att testet kan ses som en saga. Detta möjliggör en rolig och motiverande stund för barnet istället för en situation som annars skulle kunna upplevas pressande och kravfylld (Frylmark & Edquist, 2015). Testet saknar idag normering, vilket gör att det finns behov av att ta fram normativa data för samtliga åldersgrupper som testet syftar till att användas på. Detta motiverar föreliggande studie. 2.9. Normering

Med normering menas att undersöka vilket resultat ett representativt urval av personer i en given åldersgrupp får på exempelvis ett test. Detta görs i syfte att kunna definiera hur en individ presterar i relation till populationen (Hansson & Nettelbladt, 2007). Enligt Dodd et al. (2003) bör insamling av normativa data kännetecknas av följande:

• Ett tillräckligt stort stickprov för att undvika att resultatet påverkas av individuell varians, så att det sedan går att generalisera på populationen.

• Att stickprovet inkluderar olika grupper av personer så att normdatan blir känslig för till exempel kön, socioekonomisk status och olika språkbakgrunder (exempelvis både enspråkiga och flerspråkiga).

• Stickprovet bör vara representativt för hela populationen, vilket innebär att även personer med exempelvis tidigare kända språk- och/eller talsvårigheter bör inkluderas. Detta eftersom det minskar risken att barn med förväntad språklig utveckling hamnar i den lägre svansen av normalfördelningskurvan, där istället barn med språk- och/eller talsvårigheter hamnar.

En viktig faktor att ta hänsyn till, för att normerna ska vara användbara, är testets reliabilitet, det vill säga dess tillförlitlighet. Reliabiliteten kan stärkas genom bland annat interbedömarreliabilitet, då samma barn bedöms av två olika personer som sedan jämför resultaten med varandra (Hansson & Nettelbladt, 2007).

11

3. SyfteFör att testet Bedömning Av Fonologi (B.A.F.) ska kunna användas kliniskt, som ett instrument av professionella vid bedömning av uttalsutveckling av 4- och 5-åringar, är det önskvärt med en normering av samtliga åldersgrupper. Studiens syfte var därför att samla in normaldata till B.A.F. för 4- och 5-åringar samt att undersöka om det föreligger några skillnader mellan könen i de aktuella testuppgifterna i B.A.F. Studien syftade även till att undersöka om det finns något samband mellan uttal på orden i B.A.F. och oralmotoriskt utförande (snabbhet samt precision) respektive auditiv perceptionsförmåga hos dessa 4- och 5-åringar. Frågeställningar:

• Hur presterar 4- och 5-åringar gällande uttal vid testning med B.A.F.? • Föreligger det några skillnader mellan könen vad gäller uttal av orden i B.A.F.

hos 4- och 5-åringar? • Finns det ett samband mellan uttal av orden i B.A.F. och prestation på uppgifter

som prövar oralmotorik respektive auditiv perception hos 4- och 5-åringar?

12

4. Metod

4.1. Urval

4.1.1. RekryteringFörskolechefer kontaktades på förskolor i en mellansvensk stad i stadsdelar där medelinkomsten för hushåll representerade den vanligaste förekommande medelinkomsten i Sverige. Information om medelinkomst hämtades från kommunens hemsida och Statistiska centralbyrån (SCB). Förskolecheferna kontaktades via mail och telefon för att informeras kring studiens syfte och procedur (se bilaga 1). Efter godkännande från förskolecheferna kontaktades förskollärarna på respektive förskola. De fick brev till vårdnadshavare att skicka hem med de barn som uppfyllde inkluderingskriterierna för studien. Breven innehöll information om studiens syfte och procedur samt samtyckesblanketter för godkännande av barnets deltagande. Frågor vad gällde barnets namn, kön, ålder, eventuell tidigare logopedkontakt, modersmål, tid i förskola och hörsel fanns med i breven (se bilaga 2). Vid överenskommet datum kom testledarna till förskolan, samlade in de blanketter som inkommit och testade de barn som fått godkänt samtycke till att deltaga i studien. Vårdnadshavare till de barn som förskollärarna inte ansåg uppfylla inklusionskriterierna erhöll inga brev. 4.1.2. InklusionskriterierDeltagarna skulle vara minst 48 månader och max 71 månader. De skulle ha svenska som modersmål och ha gått i förskola i mer än ett år. Flerspråkiga barn med svenska som modersmål tilläts dock delta i studien. 4.1.3. ExklusionskriterierBarn med annat modersmål än svenska samt barn med grav funktionsnedsättning där talet är kraftigt påverkat uteslöts då dessa barn inte förväntades ha en, för studien, tillräcklig talproduktion för svenska språket. 4.1.4. DeltagareI studien deltog 63 barn, varav 36 flickor och 27 pojkar, i åldrarna 48 till 71 månader (35 stycken 5-åringar och 28 stycken 4-åringar). Ingen ersättning gavs för deltagande i studien. Sju av barnen var flerspråkiga varav fyra av dessa, förutom svenska, även hade engelska i sin språkliga miljö. Övriga tre deltagare hade annat modersmål än engelska. Sex barn hade tidigare haft logopedkontakt. Inget av barnen hade hörselnedsättning. För analysen delades barnen in i fyra åldersgrupper av halvårsintervall. I resultatet benämns denna fördelning som grupp 1, grupp 2, grupp 3 och grupp 4. Deltagarnas åldersintervall, kön, medelålder och standardavvikelse (SD) redovisas i Tabell 2 för hela gruppen barn och för åldersgrupperna var för sig.

13

Tabell 2. Deltagare i de olika åldersgrupperna. Ålder redovisas i månader. Åldersgrupper Åldersintervall Medelålder SD(±)

Flickor Pojkar Totalt

Grupp 1 48-53 50,4 1,8 7 4 11

Grupp 2 54-59 56,3 1,9 11 6 17

Grupp 3 60-65 61,9 1,5 9 7 16

Grupp 4 66-71 67,6 1,3 9 10 19

Totalt 48-71 60,1 6,4 36 27 63

4.2. Material

B.A.F. innehåller två versioner; ett stort häfte med fem temabilder samt ett litet där varje bild representerar ett målord. Detta för att testledaren ska kunna anpassa val av version efter barnets förutsättningar. Under normeringen i föreliggande studie användes enbart det stora häftet och syftet var att normera de fyra första temabilderna, där 81 ord testas. Detta eftersom den femte bilden inte testar uttal. Orden är placerade utan svårighetsgradering. Barnet ska benämna det som testledaren efterfrågar på bilderna. I det stora häftet ingår även manual med instruktioner samt kopieringsunderlag för testprotokoll (se bilaga 3) och sammanställningsprotokoll för enskilda fonem och kluster (se bilaga 4). Dessa användes vid transkribering av deltagarnas uttal. I sammanställningsprotokollet är även de ord som anses speciellt metatesbenägna, assimilationsbenägna samt de ord där det är vanligt att bortfall av obetonad stavelse sker, markerade för att kunna ta hänsyn till dessa förenklingsprocesser. De ord som står i delen “Ord med sen betoning” är ambulans, elefant, giraff, ballong, banan och krokodil. I delen “Metatesbenägna ord” ingår stövlar, väska, staket, lejon, fisk och kalv och i delen “Assimilationsbenägna ord” ingår chaufför, räv, stubbe, katt, trappa och nyckelpiga. Med hjälp av bedömningsmaterialet kan barns fonologi undersökas på ordnivå samt ljudnivå. Samtliga av de svenska fonemen finns representerade, förutom /ʂ, ɭ/ och /ɱ/. I B.A.F. finns alla konsonantfonem representerade initialt, medialt och finalt förutom /h, ɧ/ och /ç/ som enbart finns representerade initialt, /ŋ/ som enbart finns representerade medialt och finalt samt /ʈ, ɖ/ och /ɳ/ som endast finns representerade finalt. Av svenskans konsonantkluster finns 26 stycken representerade i testet varav tre av dessa är trekonsonantskluster. De flesta kluster finns enbart representerade i initial position, förutom /st/ och /sk/ som även finns finalt, /pl/ och /gl/ som även finns medialt, /rp/ och /nd/ som enbart finns medialt samt /rm/ och /rv/ som enbart finns finalt. De oralmotoriska uppgifterna som testade precision utfördes med hjälp av sex bilder föreställande olika oralmotoriska rörelser (se bilaga 5). Dessa inspirerades av uppgifter från en studie av Lundberg et al. (2005) och bestod av följande utföranden: blåsa upp kinderna, blåsa ut ett ljus, visa tänderna, slicka ner på hakan, slicka i höger mungipa samt slicka i vänster mungipa. Utförandet bedömdes efter en skala på 0-2 poäng där 0 poäng innebar inga svårigheter, 1 vissa svårigheter och 2 stora svårigheter. För att testa oralmotorisk snabbhet blev barnen instruerade att upprepa följande enskilda stavelser så snabbt och tydligt som möjligt: ‘pa’, ‘ta’ och ‘ka’ (se bilaga 6). Skalan 0-2 poäng användes på samma sätt vid bedömning av produktion av stavelserna som vid

14

oralmotorisk precision där maxpoäng var 6 och minimum 0. Tiden för utförandet av de enskilda stavelserna beräknades med hjälp av tidtagarfunktionen på testledarnas mobiltelefoner. Vid testning av auditiv perception användes följande sex nonsensord (se bilaga 6) ur testet B.A.S. (Frylmark, 2006): ent, kofs, bru:le, kvaska, slärper och karevil. 4.3. Procedur

Författarna till föreliggande uppsats var också testledare och genomförde både insamling och analys av insamlade data. Vid testtillfället noterades om barnet haft tidigare logopedkontakt och/eller eventuell hörselnedsättning. Detta påverkade dock inte deltagandet. Testningen utfördes individuellt på förskolorna i lämpliga lokaler och pågick cirka 15 till 30 minuter per barn. I vissa fall var båda testledarna samt en förskollärare med i rummet och i andra fall var en eller båda testledarna ensamma med barnet i rummet. I testsituationen skulle barnet benämna de ord som testledaren efterfrågade från temabilderna i B.A.F. Barnets uttal transkriberades fonematiskt i testprotokollet. Under testningen utfördes även de tre extrauppgifterna som testade oralmotorisk precision, oralmotorisk snabbhet samt auditiv perception. Semantisk och/eller fonologisk prompting användes då barnet dröjde med svar, inte sa ordet eller uttryckte att det inte kunde ordet. Om varken semantisk eller fonologisk prompting hjälpte barnet gavs en uppmaning att repetera korrekt ord som då sades av testledaren (prompting genom eftersägning). Vid uppgiften för oralmotorisk snabbhet instruerades alla barn på samma sätt vad gäller hastigheten och utförandet i upprepning av stavelserna. För att minimera risken av att trötthet, på grund av testningen, skulle påverka barnets resultat testades vartannat barn först med B.A.F. följt av extrauppgifterna och vartannat barn testades först med extrauppgifterna följt av B.A.F. Under testsituationen gjordes även en allmän bedömning (se bilaga 6) där det noterades om barnet hade inga, vissa eller stora svårigheter gällande samspel, språkförståelse och/eller koncentration under testningen, eftersom detta skulle kunna påverka resultatet. Denna bedömning baserades enbart på testledarnas egna uppfattning om barnet vid testsituationen och hade ingen betydelse senare i analysen. För att underlätta analysen av uttalet på testorden gjordes ljudinspelningar med diktafon vid samtliga övningar. 4.4. BearbetningavresultateniB.A.F.

4.4.1. OrdenFör att få en övergripande uppfattning om barns uttal mellan fyra och fem år beräknades antal korrekt uttalade ord per barn. Då många av de ord som testades innehöll fonemet /r/ markerades det specifikt vid rättning av orden om en deltagare enbart hade avvikande /r/ (exempel /r/ → /j/), men resten av ordet var korrekt. Detta då /r/ är ett fonem som vanligen etableras sent (Nettelbladt, 2007a) och analysen av antal korrekt uttalade ord inte skulle bli missvisande. Samma procedur tillämpades vid ord där enbart fonemet /s/ läspades eller var något avvikande (exempelvis då /s/ → /θ/) då det är vanligt att /s/ inte är helt etablerat hos barn i de åldrar som testades (Nettelbladt, 2007a). Att vissa ord eliciterats genom semantisk eller fonologisk prompting togs ej hänsyn till i analysen. Däremot noterades eftersägning om uttalet var korrekt. Om ordet inte sades alls togs detta bort ur analysen.

15

4.4.2. FonemochkonsonantklusterI sammanställningsprotokollet noterades barnets uttal för varje fonem initialt, medialt och finalt samt av olika kluster. Avvikande /s/, vilket inkluderar både om barnet läspade (/s/ → /θ/) och om /s/ lät avvikande men fortfarande var ett /s/-liknande ljud (allofoner av /s/), noterades. I analysen markerades detta som rätt och att barnen i dessa fall etablerat /s/. Detta då allofoner inte är betydelseskiljande i svenskan (Engstrand, 2004). Ersattes /s/ med en annan frikativa, exempelvis /ɧ/, markerades detta som fel och ansågs därmed ej som etablerat. Rättningen av kluster anpassades efter barnets realisering av de ingående fonemen. Rätt för olika kluster gavs när barnet uttalade klustret i enlighet med dess uttal av varje enskilt fonem. Exempelvis om barnet ersatte /r/ med /j/ i medial position gavs /skr/-kluster rätt om detta uttalades som /skj/. Avvikande /s/ markerades även vid kluster men där /s/ exempelvis blev /θ/ ansågs klustret vara etablerat. Fonem och kluster bedömdes i olika positioner i specifika ord. Exempelvis testades /b/ initialt, medialt och finalt enbart i orden buss, stubbe och näbb trots att /b/ förekom i andra ord i B.A.F. För att avgöra om ett fonem var etablerat eller ej sattes en gräns på att ≥ 90 % av barnen i åldersgruppen skulle ha korrekt uttal av fonemet. Gränsen ≥ 90 % sattes även för etablering av kluster. I forskningssammanhang (Dodd et al., 2003) är gränsen på 90 % vanligt förekommande. Denna gräns sattes då en högre gräns hade kunnat ge missvisande resultat, vilket även en lägre gräns hade kunnat göra. Denna gräns gav utrymme för exempelvis tillfällig felartikulation. Notera att hänsyn till dialektala skillnader togs. 4.4.3. FörenklingsprocesserI de fall då något av de ord som ingår i sammanställningsprotokollet under ‘assimilationsbenägna ord’, ‘metatesbenägna ord’ eller ‘ord med sen betoning’ assimilerades, blev en metates eller bortfall av obetonad stavelse skedde markerades detta. I de fall förenklingsprocesserna fanns i andra ord behandlades detta enbart som uttalsfel. 4.5. Bearbetningavoralmotoriskauppgifter

4.5.1. OralmotoriskprecisionSumman av de sammanlagda talen från skalan 0-2 av barnets utförande gav varje barn poäng, där högre poäng innebar större svårigheter med uppgiften. 4.5.2. OralmotorisksnabbhetTvå beräkningar gjordes för att bedöma deltagarnas oralmotoriska snabbhet. Den ena var en bedömning av utförandet av uppgifterna på skala 0-2 och den andra var hur lång tid (antal sekunder) det tog att utföra de respektive uppgifterna. Tiden beräknades på antal sekunder per tio stavelser av ’pa’, ’ta’ och ’ka’ var för sig. En högre siffra innebar större svårigheter vid utförandet och längre tid innebar långsammare genomförande. 4.6. Bearbetningavuppgifteravauditivperception

Nonsensorden bedömdes som korrekta om dessa uttalades korrekt eller enligt barnets egna utelämningar och ljudförråd vid testning av B.A.F. (eftersom dessa avvikelser

16

indikerade att barnet ändå hört rätt fonem), annars markerades de som fel. 4.7. Interbedömarreliabilitet

Båda testledarna befann sig i rummet vid testning, vid alla tillfällen utom två, varav en utförde testningen. Testledarna testade vartannat barn medan den andre observerade i bakgrunden. Bedömningen av uppgifterna, som mätte oralmotorik samt auditiv perception, kalibrerades genom att båda testledarna bedömde de sex första deltagarnas prestation och sedan jämförde resultaten med varandra. Detta gjorde att testledarna fick en gemensam uppfattning om hur bedömningen skulle göras. Även de första ljudinspelningarna transkriberades tillsammans för att också här få en gemensam uppfattning om rättningen. Därefter delades ljudinspelningarna upp jämnt mellan testledarna. Vid osäkerhet kring några barns uttal gjordes gemensamma avlyssningar och bedömningar av dessa. 4.8. Statistiskbearbetning

Resultaten beräknades och analyserades i programmet IBM SPSS (Statistic Package for the Social Science Statistics) 24. Eftersom det är få barn i varje grupp och då tydliga takeffekter finns användes icke-parametriska deskriptiva mått (median, percentiler) och analysmetoder. Percentil 50 anges dock inte då medianen anges i resultatet eftersom dessa är detsamma. Även parametriska mått (medelvärde, standardavvikelse) och analysmetoder användes vid kvotskala, vilket gjordes vid beräknandet av deltagarnas ålder och tid för oralmotorisk snabbhet. Vid oralmotorisk precision har både medelvärde och median redovisats då medelvärdet tydligare visar att svårigheter fanns hos en del barn. För analys av könsskillnader användes det icke-parametriska testet Chi-square. Sambanden mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och de uppgifter som mätte oralmotorisk precision, kvalitativt utförande av oralmotorisk snabbhet och auditiv perception analyserades med det icke-parametriska testet Spearmans rangkorrelation. Det parametriska testet Pearsons produktkorrelationskoefficient användes för beräkning av sambandet mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och tid vid oralmotorisk snabbhet. Signifikansnivån som användes vid samtliga analyser var p < 0,05 (2-tailed). 4.9. Etiskaaspekter

Innan studien påbörjades godkändes en etisk ansökan av en etisk kommitté vid enheten för neurovetenskap, Uppsala Universitet. Samtliga vårdnadshavare till de barn som deltog fick information om att studien var frivillig och när som helst kunde avbrytas utan angivet skäl. Samtycke om deltagandet inhämtades skriftligen från vårdnadshavarna. Barnen som testades fick när som helst avbryta testningen. Ingen information om detta gavs till barnet precis innan testningen påbörjades, men i de fall då barnet själv uttryckte att det ville lämna testningen eller då testledarna uppmärksammade att barnet inte verkade vilja fortsätta fick barnet veta att det kunde lämna testningen när som helst. Personuppgifter samt ljudinspelningar hanterades konfidentiellt och var endast tillgängliga för testledarna samt handledarna för studien. Ljudinspelningarna raderades efter avslutad studie. Alla barn som deltog försågs med ett kodnummer. All information som kunde kopplas till enskilda deltagare hanterades konfidentiellt samt uteslöts ur uppsatsen. Materialet förvaras i ett låst arkivskåp på Institutionen för Neurovetenskap.

17

5. Resultat5.1. B.A.F.

5.1.1. OrdenEn övergripande analys av samtliga barns uttal av ord i B.A.F. redovisas i Figur 1 (procentuell fördelning av hela gruppen barn per antal korrekt uttalade ord). Fördelningen är skev och visar att resultatet för de flesta av barnen ligger högt. Tre deltagare (4,8 %) uttalade 81 av orden korrekt, vilket motsvarar maxpoäng. Det lägsta antalet var 28 korrekt uttalade ord, vilket en deltagare (1,6 %) fick. I analysen har avvikande /r/ räknats som fel, men läspning eller avvikande /s/ som rätt. Alla barn som tidigare haft logopedkontakt låg under den 25:e percentilen gällande antal korrekt uttalade ord i B.A.F. (förutom ett av barnen som låg precis över percentil 25), se Tabell 3.

Figur 1. Procentuell fördelning av hela gruppen barn per antal korrekt uttalade ord. I Tabell 3 redovisas Median (Mdn) samt percentil 25 och 75 för samtliga åldersgrupper och för hela gruppen totalt. Median för antal korrekt uttalade ord i B.A.F. för samtliga deltagare (n = 63) var 74, P25 = 50 och P75 = 77. Medianen för antal korrekt uttalade ord i varje grupp ökade i linje med gruppernas stigande ålder.

18

Tabell 3. Antal korrekt uttalade ord. Medianvärden och percentiler (25/75) för samtliga åldersgrupper.

5.1.2. KonsonantfonemAv de fonem som testades i B.A.F. redovisas samtliga etablerade och ej etablerade fonem för de olika åldersgrupperna i Tabell 4. I samtliga grupper var /p, t, k, d, f, v, j, h, l, m, n/ och /ŋ/ etablerade. Ingen av grupperna hade etablerat /r/. Vanliga substitutioner för /r/ var /j/ och /l/. I alla grupper var /s/ etablerat i alla positioner utom i grupp 2 där /s/ inte var etablerat medialt och finalt. De vanligaste substitutionerna för /s/ var /ɧ/ och /θ/. I alla grupper var även /g/ och /b/ etablerade i alla positioner, förutom i grupp 2 där dessa ej var etablerade medialt. De barn som ej uttalade /g/ och /b/ korrekt realiserade oftast dessa som avtonade motsvarigheter av respektive ljud (/k/ och /p/). Grupp 4 var den enda gruppen som hade etablerat /ɧ, ç/ samt /ɳ/. I grupp 3 var /ʈ/ och /ɖ/ etablerade men ej i övriga grupper. I de flesta fall då /ʈ, ɖ/ eller /ɳ/ ej uttalades korrekt dentaliserades dessa till /t, d/ och /n/. I Tabell 5 redovisas i procent (%) hur många som klarade de fonem som ännu ej bedömdes etablerade i respektive åldersgrupp. Detta för att få en överblick av hur nära varje konsonantfonem var att etableras i de olika åldersgrupperna. 5.1.3. VokalfonemDe vokalfonem som var etablerade och ej etablerade redovisas i Tabell 4. Samtliga vokaler var etablerade i samtliga grupper, förutom /Y/ som ej var etablerat i grupp 1 och 2 samt /y:/ som ej var etablerat i grupp 2. I de fall där /y:/ ersattes med annat fonem realiserades det ofta som /ա:/ medan /Y/ ofta uttalades som /I/. I Tabell 5 redovisas hur många som klarade /y:/ och /Y/ i respektive åldersgrupp.

Åldersgrupp 1

(n=11)

2

(n=17)

3

(n=16)

4

(n=19)

Totalt

(n=63)

Median 61 71 74 78 74

Percentil (25/75)

46/72 47/77 60/77 72/79 50/77

19

Tabell 4. Etablerade och ej etablerade språkljud (fonem).

Åldersgrupp 1 2 3 4

Etablerade

konsonantfonem

Vokalfonem

p, t, k, b, d, g,

f, v, s, j, h, m,

n, ŋ, l

i:, Ι, e:, e, æ:, ε,

ɑ:, a, o:, ɔ, u:,

ʊ, ø:, œ, ա:, ɵ,

y:

p, t, k, b-, -b, d,

g-, -g, f, v, s-, j,

h, m, n, ŋ, l

i:, Ι, e:, e, æ:, ε,

ɑ:, a, o:, ɔ, u:, ʊ,

ø:, œ, ա:, ɵ

p, t, k, b, d, g,

f, v, s, j, h, m,

n, ŋ, l, ʈ, ɖ

i:, Ι, e:, e, æ:,

ε, ɑ:, a, o:, ɔ,

u:, ʊ, ø:, œ,

ա:, ɵ, y:, Y

p, t, k, b, d, g,

f, v, s, ɧ, ç, j,

h, m, n, ŋ, l,

ɳ, ʈ, ɖ

i:, Ι, e:, e, æ:,

ε, ɑ:, a, o:, ɔ,

u:, ʊ, ø:, œ,

ա:, ɵ, y:, Y

Ej etablerade

konsonantfonem

Vokalfonem

ɧ, ç, r, ʈ, ɖ, ɳ

Y

-b-, -g-, -s-, -s,

ɧ, ç, r, ʈ, ɖ, ɳ

y:, Y

ɧ, ç, r, ɳ r

Note: Fonemets position i ordet, initialt, medialt och, finalt, anges med x-, -x-, -x.

20

Tabell 5. Fonem som ej var etablerade per åldersgrupp. Procent av antal barn som uttalade respektive fonem korrekt anges inom parentes. Den position (initialt, medialt, finalt) med lägst procent korrekt uttal av fonemet redovisas.

Åldersgrupp 1 2 3 4

Ej etablerade

Konsonantfonem (%)

Vokalfonem (%)

ɧ (73)

ç (82)

r (55)

ʈ (82)

ɖ (64)

ɳ (73)

y: (80)

b (88)

g (88)

s (82)

ɧ (71)

ç (71)

r (65)

ʈ (88)

ɖ (88)

ɳ (88)

y: (88)

Y (88)

ɧ (75)

ç (81)

r (69)

ɳ (88)

r (79)

5.1.4. KonsonantklusterSamtliga kluster som testades i B.A.F. redovisas som etablerade respektive ej etablerade i Tabell 6. I samtliga åldersgrupper var /pl/ initialt, /gl/ initialt, /bl/ och /kl/ etablerade. De konsonantkluster som ej var etablerade i någon av grupperna var /pr/, /tr/, /kr/, /gr/, /rp/, /rm/, /rv/, /spr/, /str/ och /skr/. I alla grupper, utom i grupp 2, var /sp/, /st/, /sk/, /fl/, /kn/, /gl/ medialt och /nd/ etablerade. Grupp 3 och 4 hade etablerat /tv/ och /sv/, vilket grupp 1 och 2 inte hade. Grupp 4 var den enda åldersgruppen som etablerat /sn/ och /fj/. Trekonsonantklusterna /spr/, /str/ och /skr/ var ej etablerade i någon av grupperna. Substitutioner och förenklingar var de vanligaste felen vid produktion av konsonantkluster. En vanlig förenkling av /sn/ var /n/ (snabel → nabel) och sågs framförallt hos de yngre barnen. I de kluster som innehöll /r/ byttes ofta /r/ ut mot /j/ (korv → kojv). Detta var ofta enligt barnets eget ljudförråd, vilket räknades som rätt, då barnet även realiserade /r/ som /j/ isolerat. Detta var vanligt i samtliga grupper.

21

Tabell 6. Etablerade och ej etablerade konsonantkluster.

Åldersgrupp 1 2 3 4

Etablerade

konsonantkluster

sp, st, sk, sl, fl,

pl-, bl, kl, kn,

gl, nd

pl, bl, bj, kl, gl- sp, st, sk, sv, fl,

pl, bl, bj, tv, kl,

kn, gl, nd

sp, st, sk, sn, sl,

sv, fl, fj, pl, bl,

bj, tv, kl, kn,

gl, nd

Ej etablerade

konsonantkluster

sn, sv, fj, -pl-,

bj, tv, pr, tr, kr,

gr, rp, rm, rv,

spr, str, skr

sp, st, sk, sn, sl,

sv, fl, fj, tv, kn,

-gl-, nd, pr, tr,

kr, gr, rp, rm,

rv, spr, str, skr

sn, sl, fj, pr, tr,

kr, gr, rp, rm,

rv, spr, str, skr

pr, tr, kr, gr, rp,

rm, rv, spr, str,

skr

5.1.5. FörenklingsprocesserDe förenklingsprocesser som testades i B.A.F. testades enbart i specifika ord. Ett barn reducerade den obetonade stavelsen på ett ord (giraff), fyra barn producerade metateser en gång (stövlar, staket respektive lejon) och fyra barn assimilerade en gång (chaufför, katt respektive nyckelpiga). Ett barn, som tidigare haft logopedkontakt, både reducerade obetonad stavelse på ett ord och assimilerade på ett annat ord. De andra barnen producerade endast en av förenklingsprocesserna var på ett av orden. 5.2. Oralmotorik

5.2.1. OralmotoriskprecisionBarnens poäng på de uppgifter som mätte oralmotorisk precision redovisas i Tabell 7. Medianen av antal felpoäng på de uppgifter som mätte oralmotorisk precision var hos det totala antalet barn 0,0 (M 0,7 SD±1,2). Percentilerna var P25 = 0,0 och P75 = 1,0. Av barnen utförde trettiosju stycken samtliga uppgifter utan anmärkning, tolv barn fick 1 fel, sju barn fick 2 fel, ett barn fick 4 fel och ett barn fick 7 fel. Barnen med flest fel tillhörde grupp 1, medan barn från övriga grupper fick högst 2 fel var. Resultaten visade att de yngre barnen hade större svårigheter med uppgifterna än de äldre barnen. Däremot upptäcktes inget signifikant samband mellan oralmotorisk precision och antal korrekt uttalade ord i B.A.F. (p > 0,05). Fyra barn analyserades ej då dessa inte utfört alla uppgifter.

22

Tabell 7. Antal fel på oralmotorisk precision för samtliga barn och grupperna var för sig. Åldersgrupper Grupp 1

(n=11)

Grupp 2

(n=15)

Grupp 3

(n=14)

Grupp 4

(n=19)

Totalt

(n=59)

Medelvärde

(SD±)

1,9 (±2,1) 0,3 (±0,6) 0,5 (±0,8) 0,4 (±0,7) 0,7 (±1,2)

Median 1,0 0,0 0,0 0,0 0,0

Percentil 25/75

3,0/0,0 1,0/0,0 1,0/0,0 1,0/0,0 1,0/0,0

5.2.2. OralmotorisksnabbhetOralmotorisk snabbhet analyserades genom en bedömning av utförandet (skala 0-2) samt beräkning av tiden för 10 stavelser (sekunder). För samtliga deltagare var medianen 0,0 poäng vid utförandet och medelvärdet 0,5 (SD ±0,8). Sju barn utförde inte alla uppgifter och uteslöts därmed ur analysen. Inget signifikant samband mellan bedömningen av utförandet och antal inkorrekt uttalade ord i B.A.F. påvisades (p > 0,05). De barn som inte sa tio stavelser uteslöts ur analysen, vilket var ett barn för ‘pa’, nio för ‘ta’ och åtta för ‘ka’. I Tabell 8, Tabell 9 och Tabell 10 redovisas, i sekunder, resultatet för varje stavelse i varje åldersgrupp. Notera att ju högre värde, desto långsammare utförande. Stavelsen ‘ka’ gick långsammast att utföra. En vanlig realisation av ‘ka’ var ‘ga’, vilket visar en på-toning av /k/. Detta bedömdes kvalitativt genom den perceptuella analysen. Det fanns ett signifikant samband (p = 0,006) mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och snabbhet i utförandet av ‘pa’ (r = -0,369). Detta innebär att ju snabbare barnen sa tio stavelser av ‘pa’, desto större antal korrekt uttalade ord hade deltagarna i B.A.F. Inget signifikant samband kunde påvisas mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och oralmotorisk snabbhet vid utförandet av stavelserna ‘ta’ och ‘ka’ (p > 0,05). Tabell 8. Antal sekunder gällande oralmotorisk snabbhet av tio stavelser av ‘pa’. Åldersgrupper Grupp 1

(n=9)

Grupp 2

(n=13)

Grupp 3

(n=14)

Grupp 4

(n=18)

Totalt

(n=54)

Medelvärde (SD±)

2,5 (±0,7) 2,7 (±0,6) 2,2 (±0,4) 2,3 (±0,7) 2,4 (±0,6)

Percentil 25/50/75

2,8/2,5/2,2 3,2/2,6/2,4 2,4/2,1/1,8 2,5/2,3/1,9 2,6/2,4/2,0

23

Tabell 9. Antal sekunder gällande oralmotorisk snabbhet av tio stavelser av ‘ta’. Åldersgrupper Grupp 1

(n=9)

Grupp 2

(n=13)

Grupp 3

(n=14)

Grupp 4

(n=19)

Totalt

(n=55)

Medelvärde (SD±)

2,6 (±0,7) 2,7 (±0,7) 2,3 (±0,5) 2,4 (±0,6) 2,5 (±0,6)

Percentil 25/50/75

3,1/2,6/2,1 3,3/2,6/2,2 2,8/2,3/1,9 2,6/2,2/1,9 2,8/2,5/1,9

Tabell 10. Antal sekunder gällande oralmotorisk snabbhet av tio stavelser av ‘ka’. Åldersgrupper Grupp 1

(n=8)

Grupp 2

(n=13)

Grupp 3

(n=14)

Grupp 4

(n=18)

Totalt

(n=53)

Medelvärde (SD±)

2,8 (±0,6) 2,8 (±0,6) 2,6 (±0,5) 2,6 (±0,7) 2,7 (±0,6)

Percentil 25/50/75

3,3/2,7/2,2 3,3/2,8/2,5 3,0/2,7/2,3 3,0/2,6/2,0 3,0/2,7/2,2

5.3. Auditivperception

Auditiv perception mättes genom att beräkna antal korrekt uttalade nonsensord. Det fanns ett signifikant samband (p = 0,002) mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och antal korrekt uttalade nonsensord (r = 0,375). Detta innebär att ju bättre auditiv perception mätt med repetition av de ingående nonsensorden, desto fler korrekt uttalade ord i B.A.F hade deltagarna. Av alla deltagare uttalade 14 stycken nonsensordet ent fel, 15 uttalade kofs fel, 20 uttalade brule fel, 14 uttalade kvaska fel, 16 uttalade slärper fel och 17 deltagare uttalade karevil fel. 5.4. Allmänbedömning

Den allmänna bedömningen gällande samspel, språkförståelse och koncentration under testningen skattades på en skala 0-2. Endast hos två barn fanns tveksamheter kring koncentration. I dessa fall skattades koncentrationsnivån under testningen vara 2 poäng. Denna skattning var enbart kvalitativ och ansågs endast påverka tidsåtgången vid undersökningen. 5.5. Könsskillnader

Inga signifikanta skillnader mellan könen kunde påvisas gällande någon av uppgifterna.

24

6. Diskussion6.1. Resultatdiskussion

Resultaten indikerar att B.A.F. kan visa att barn i halvårsintervaller, mellan 48 och 71 månader, får ett mer vuxenlikt uttal ju äldre de blir. B.A.F. visade även att barn i dessa åldrar ej etablerat alla svenska konsonant- och vokalfonem samt konsonantkluster som prövas i testet. Barnen mellan 66 och 71 månader hade dock etablerat alla vokal- och konsonantfonem utom /r/. Signifikanta samband påvisades mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och auditiv perception samt mellan hastigheten för upprepning av tio stavelser ‘pa’ och antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Inga uttalsskillnader mellan könen framkom. 6.1.1. Orden B.A.F. visar att 4- och 5-åringar får mer korrekt uttal ju äldre de blir. Enligt studiens resultat. sker den största förändringen i uttal hos barn mellan grupp 1 (Mdn 61) och grupp 2 (Mdn 71). Det var endast tre barn som klarade alla 81 ord i B.A.F., vilket stämmer med att 4- och 5-åringar inte behöver ha korrekt uttal på alla de ord som testas och bekräftar Nettelbladt (2007a), som framhåller att det ej kan förväntas ett helt vuxenlikt uttal i denna ålder då fonemförrådet fortfarande färdigställs. 6.1.2. KonsonantfonemResultatet av de etablerade fonemen i normeringen av B.A.F. stämmer huvudsakligen med tidigare forskning, där /p, t, k, m, n, v, j, h, b, d, ɡ, ŋ, f, l/ och /s/ är ljud som vanligtvis tillägnats före sex års ålder och /ɧ, ç, r/ efter sex års ålder (Nettelbladt, 2007a). Fonemet /r/ var det enda som ej var etablerat i någon av grupperna. Detta gäller även studier för engelskspråkiga barn där /m, n, h, p, b, d, w, j/ är tidigt etablerade ljud och /r/ ett sent ljud (Fabiano-Smith & Goldstein, 2010; Dodd et al., 2003; Smit et al., 1990). I föreliggande studie hade dock /ɧ/ och /ç/ etablerats i grupp 4, vilket inte stämde överens med de studier som sammanfattats i Nettelbladt (2007a). Grupp 1 hade etablerat /s/ i alla positioner och likaså grupp 3 och 4. Detta stämmer överens med Dodds et al. studie (2003) där resultatet visade att /s/ etablerades redan vid tre till fyra års ålder. I grupp 2 var /s/ dock inte etablerat medialt och finalt. Det är svårt att hitta en förklaring till varför första gruppen tillägnat sig fler fonem än grupp 2, men att den föreliggande studiens stickprov var relativt litet skulle kunna förklara skillnaderna. I Smits et al. studie (1990) ansågs /s/ dock inte etablerat förrän senare (vid sju till nio års ålder). Detta stämmer ej med resultaten i föreliggande studie. En orsak till skillnader i resultaten gällande /s/ (Fabiano-Smith & Goldstein, 2010; Smit et al., 1990) skulle kunna vara att fonemet, i föreliggande studie, räknades som etablerat även då det uttalades läspliknande (/s/ → /θ/) med allofoner av /s/. Även /ŋ/ var etablerat redan i grupp 1. Detta skiljde sig från resultatet i studien av Smit et al. (1990) där /ŋ/ inte var etablerat förrän mycket senare (vid sju till nio års ålder). Deras studie studerade dock engelskspråkiga barn, vilket skulle kunna förklara skillnaden. Detta är något att ta hänsyn till vad gäller flertalet tidigare studier, då föreliggande studies urval bestod av barn med svenska som modersmål. 6.1.3. VokalfonemI föreliggande normering av B.A.F. var alla vokalfonem etablerade, med undantag för /Y/ som ej var etablerat i de två yngsta grupperna och /y:/ som ej var etablerat i grupp 2.

25

Det har rapporterats vara vanligt att språkspecifika språkljud tillägnas senare än andra språkljud (Nettelbladt, 2007a). Då /Y/ och /y:/ kan räknas som språkspecifika eftersom de är vanligare förekommande fonem i svenskan än i många andra språk skulle detta kunna vara en orsak till att dessa ännu inte etablerats i föreliggande studie. Att de flesta vokalfonem var etablerade redan i grupp 1 (48 till 53 månader) stämmer överens med resultaten av flera studier som påvisat att vokalfonem etableras tidigt (Pollock & Berni, 2003; Chung et al., 2014; Dodd et al., 2003). Men det har också påvisats att utvecklingen av vokalfonem fortsätter efter tre års ålder (James, 2001), vilket stämmer i föreliggande studie där /y:/ och /Y/ inte var helt etablerade förrän i de äldre grupperna där barnen var 5;0-5;11 år (60 till 71 månader). 6.1.4. KonsonantklusterFå av de konsonantkluster som testades bedömdes vara etablerade i de yngre grupperna. Tillägnandet av kluster tycks dock enligt resultatet i B.A.F. ha påbörjats före fyra år. I grupp 4 var det enbart kluster med /r/ och trekonsonantklustren (som alla innehöll /r/) som ännu ej var etablerade. Resultaten av B.A.F. i föreliggande studie stämmer med tidigare forskning om utveckling av kluster. Att få av klustren var etablerade är inget ovanligt då kluster vanligtvis stabiliseras först runt sju års ålder (Smit et al., 1990; Phoon et al., 2015). Enligt McLeod et al. (2001) etableras trekonsonantkluster vanligtvis senare än tvåkonsonantkluster. I alla grupper i föreliggande studie, utom i grupp 2, hade alla kluster med /s/ följt av klusil (exempelvis /sk/ och /sp/) etablerats. Tidigare studier (McLeod et al., 2001) har rapporterat att det är vanligt att kluster innehållandes frikativor och klusiler (exempelvis /st/) etableras senare än de med enbart klusiler (exempelvis /kt/). I föreliggande studie testades dock inga kluster som enbart innehöll klusiler. Därför går det ej att dra någon slutsats kring detta. McLeod et al. (2001) beskriver vidare att förenklingar var vanligare hos de yngre barnen och substitutioner hos de äldre, dock hade 90 % av barnen i McLeods et al. studie (2001) inte längre några förenklingar av konsonantkluster vid fyra års ålder. Detta ingår dock inte i analysen i B.A.F., så inga slutsatser kan heller dras gällande detta. Studien av Ota & Green (2013) påvisade att etableringen av enskilda fonem har betydelse för etableringen av kluster. Detta överensstämmer med resultaten i normeringen av B.A.F. då de kluster som var svårast att uttala i samtliga åldrar var de som innehöll /r/, som inte var etablerat som enskilt fonem i någon av grupperna. 6.1.5. FörenklingsprocesserB.A.F.:s resultat visar att ett tal med många förenklingsprocesser inte ska förekomma i testet hos typiskt språkutvecklade 4- och 5-åringar, då endast några få barn reducerade obetonad stavelse samt producerade metateser och assimilationer på de ord som testade detta. Dodd et al. (2003) fann i sin studie att majoriteten av 4-åringar inte utelämnade obetonade stavelser. De fann även att de flesta förenklingsprocesser försvinner mellan 2;5 och 4;0 år och att 90 % av barnen över sex år inte hade några förenklingsprocesser alls. Detta stämmer med resultaten i föreliggande studie och då barnen var yngre än sex år kan ett tal helt utan förenklingsprocesser alltså inte förväntas. 6.1.6. VariationeriuttalDet är viktigt att ha i åtanke att utvecklingen av uttal är individuell och att variationen gällande utvecklingstakten är stor (Linell & Jennische, 1980). Detta bekräftas i B.A.F. enligt föreliggande studie då resultaten av de etablerade fonemen i respektive grupp

26

skiljer sig något från resultaten av antal korrekt uttalade ord i B.A.F.; Grupp 1 hade mindre vuxenlikt uttal av ord i jämförelse med grupp 2, men grupp 2 hade färre fonem etablerade än grupp 1. Även det faktum att tre barn ändå uttalade alla ord i B.A.F. korrekt kan troligtvis förklaras med de individuella skillnaderna i utvecklingstakten. Då majoriteten av de barn som tidigare haft logopedkontakt låg under 25:e percentilen antyder detta att B.A.F. är känsligt för och kan påvisa uttalssvårigheter. 6.1.7. OralmotorikI bedömningen av uppgiften för oralmotorisk precision hade barn från den yngsta gruppen större svårigheter med att utföra rörelserna än de äldre barnen hade. Detta kan tolkas som att barn mellan 48 och 53 månader kan ha vissa svårigheter att utföra de oralmotoriska rörelser som testades i studien. Barn som är äldre än så ska enligt studien inte ha några direkta svårigheter. Dock hade utförandet av detta ingen koppling till uttal då inget signifikant samband med antal korrekt uttalade ord i B.A.F. påvisades. Det tidsberäknade utförandet av upprepning av ‘pa’ visade ett signifikant samband med antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Det vill säga; ju snabbare det gick att säga tio stavelser av ‘pa’, desto fler antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Inga motsvarande signifikanta samband fanns för övriga oralmotoriska uppgifter. Fonemet /p/ etableras vanligtvis tidigare än /t/ och /k/ (Dodd et al., 2003; Fabiano-Smith & Goldstein, 2010; Smit et al., 1990) och dessutom är /p/ ett motoriskt lättare ljud att producera (Fabiano-Smith & Goldstein, 2010) då tungan ej är involverad i utförandet, vilket eventuellt skulle kunna förklara resultatet. Dessutom liknar ‘pa’ ett ord då det upprepas i följd (pappa), vilket är ett vanligt förekommande ord för många barn. Då barn först lär sig ljudmönster som existerar i dess språkliga miljö, kan detta därför förklara varför denna stavelse gick snabbast att säga (Ota & Green, 2013). Resultatet indikerar att det är lättare för barn i 4- och 5-års åldern att upprepa ‘pa’ än att upprepa ‘ta’ och ‘ka’. Något som även kunde påvisas var att 4-åringar var något långsammare än 5-åringar på att uttala samtliga stavelser i snabb hastighet. Detta stämmer överens med tidigare studier som sett att snabbhet i artikulation ökar med åldern (Flipsen, 2002). 6.1.8. AuditivperceptionDet signifikanta sambandet mellan antal korrekt uttalade ord i B.A.F. och uppgiften med auditiv perception indikerar att förmågan till diskriminering av språkljud kan ha betydelse för barnets uttal av ord. Liknande resultat har upptäckts i tidigare studier. Dessa studier har påvisat att den auditiva perceptionen och talproduktionen påverkar varandra. De fonologiska representationerna påverkas av barnets auditiva perception och inverkar på talproduktionen samt vice versa (Nettelbladt, 2007b; Sundström et al., 2014). Ordförrådsutvecklingen kan kopplas till förmågan att repetera nonsensord (Krishnan et al., 2013). Uttal och ordförrådsutveckling har ett samband med varandra då barnet tillägnar sig fler språkljudskombinationer via större variation av ord (Dodd, 2005). Resultatet i föreliggande studie stärker dessa tidigare fynd och kan motivera tidig undersökning av auditiv perception då svårigheter inom detta område kan bidra till uttalssvårigheter. 6.1.9. KönsskillnaderDet fanns inga skillnader mellan könen gällande antal korrekt producerade ord i B.A.F. Detta går i linje med vad Dodd et al. (2003) fann i sin normativa studie av fonologisk

27

utveckling där det ej kunde påvisas någon skillnad mellan flickor och pojkar i åldrarna 3;0-5;5 år. I den metaanalys som genomfördes av Hyde & Linn (1988) visade resultatet dock att flickorna presterade bättre än pojkarna gällande språkproduktion, vilket motsäger resultaten i föreliggande studie. I denna studie var det dock få deltagare varför skillnaderna kanske inte kom fram. Om fler barn hade deltagit hade könsskillnader eventuellt kunnat påvisas. Den äldre åldersgruppen i Dodd et al. (2003) visade dock på skillnader mellan pojkar och flickor (5;6-7;0 år). Om urvalet i föreliggande studie sett annorlunda ut hade kanske skillnader kunnat påvisas på äldre barn. 6.2. Metoddiskussion

En normering innebär att ta fram normvärden från ett representativt stickprov som anses kunna generaliseras på populationen (Hansson & Nettelbladt, 2007). Studien syftade till att ta fram normativa data för barn mellan fyra och fem år gällande Bedömning Av Fonologi (B.A.F.), vilket även resulterade i en beskrivning av dessa barns fonologiska utveckling. För att stickprovet skulle bli representativt för hela populationen (Dodd et al., 2003) exkluderades ej barn med logopedkontakt och/eller barn med flerspråkig bakgrund så länge ett av deras modersmål var svenska. Stickprovet var relativt litet för varje åldersgrupp, vilket eventuellt skulle kunna minska representativiteten för populationen. För att ett fonem skulle anses vara etablerat var barnet tvunget att korrekt ha producerat fonemet eller konsonantklustret i den position som i det ord det testades för. På gruppnivå bedömdes ett fonem etablerat då ≥ 90 % av barnen hade etablerat detta. Om gränsen istället satts på 100 % hade detta därför kunnat generera ett missvisande resultat då studien varit extremt känslig för exempelvis tillfällig felartikulation. En lägre gräns hade kunnat innebära att de fonem som egentligen inte var etablerade verkade vara det i studien. Gränsen på ≥ 90 % ansågs därför mest rättvisande. Medelvärdet i ålder av de barn som deltog i studien var 60,1 månader. Det var fler 5-åringar (n=35) än 4-åringar (n=28) som deltog och antalet flickor (n=36) var större än antalet pojkar (n=27). I grupp 1 och 2 var standardavvikelsen hög i förhållande till medelvärdet. Detta indikerar att det är en stor åldersspridning i grupperna. Detsamma gäller för barnen i de äldre grupperna men där var standardavvikelsen något lägre i förhållande till medelvärdet än i de yngre grupperna. Under ett halvår händer mycket i barns fonologiska utveckling. Detta kan innebära att det finns en stor variation mellan barnen i de olika halvårsgrupperna, vilket alltså gör att det bör vara stor spridning på stickprovet för att medelvärdet och standardavvikelsen ska vara representativt för populationen (Nettelbladt, 2007a). I studien togs ingen hänsyn till om barnet producerade fonemet spontant eller med hjälp av prompting, exempelvis om testledaren sa de första ljuden i ordet eller förklarade ordet med andra ord. Däremot noterades det om barnet producerade fonemet vid eftersägning, men detta behandlades sedan i analysen som rätt respektive fel. Eftersägning noterades utifall det hade påverkat hur barnet producerade ordet i jämförelse med vid spontan produktion. Om eftersägning av ord inte skulle inkluderats, eller istället bedömts vara fel, hade resultatet blivit missvisande då yngre barn ofta har ett mindre ordförråd än äldre barn (Nettelbladt, 2007a) och en sådan rättning därmed snarare testat ordförråd än uttal.

28

Vid testning av oralmotorisk snabbhet instruerades samtliga barn på samma sätt vad gäller hastigheten i upprepning av stavelserna, så detta borde inte påverkat resultaten. I föreliggande studie testades auditiv perception genom repetitionsuppgifter. Detta skulle kunna bidra till det funna sambandet mellan auditiv perception och uttal i studien. Om ett barn exempelvis hade uttalssvårigheter gällande /s/ vid benämning av ord i B.A.F. var dess uttal förmodligen detsamma vid repetition av nonsensord. För att stärka detta fynd skulle fler uppgifter som testar auditiv perception, även sådana där barnet själv inte behöver producera tal, kunna göras. 6.3. Slutsats

Syftet med föreliggande studie var att ta fram normativa data för uttalstestet Bedömning Av Fonologi (B.A.F.) för 4- och 5-åringar samt undersöka om det förelåg några skillnader mellan könen gällande prestationen på B.A.F. Studien syftade även till att ta reda på om det fanns något samband mellan uttal av orden i B.A.F. och ett antal uppgifter som mätte oralmotorisk snabbhet och precision, samt auditiv perception. Enligt föreliggande studie visar B.A.F. att prestationen hos 4- och 5-åringar gällande antal korrekt uttalade ord ökar med stigande ålder och att bedömda uttalsavvikelser i huvudsak överensstämmer med forskning på engelskspråkiga barn gällande fonologisk utveckling. Gällande de enskilda konsonantfonemen hade alla grupper etablerat /p, t, k, d, f, v, j, h, l, m, n/ och /ŋ/. Ingen av grupperna hade etablerat /r/. De enda vokalfonem som inte var etablerade i alla grupper var /Y/ som inte var etablerat i grupp 1 och 2 och /y:/ som inte var etablerat i grupp 2. Detta överensstämmer med tidigare studier, som bland annat visat att /r/ är ett sent etablerat ljud och att de flesta vokalfonem etableras före fyra års ålder (Nettelbladt, 2007a; Dodd et al., 2003). De kluster alla grupper hade etablerat var /pl/ initialt, /gl/ initialt, /bl/ och /kl/. Inget kluster med /r/ var etablerat i någon av grupperna. Tidigare forskning har gett olika resultat vad gäller språkliga skillnader mellan könen. I föreliggande studie vid testning av B.A.F. framkom inga uttalsskillnader mellan flickor och pojkar. Gällande de enskilda stavelserna som mätte oralmotorisk snabbhet kunde ett signifikant samband påvisas mellan ‘pa’ och antal korrekt uttalade ord i B.A.F., men inte hos ‘ta’ och ‘ka’. Även barnens resultat på uppgifter i auditiv perception visade signifikant samband med antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Inga signifikanta samband kunde påvisas mellan övriga uppgifter och antal korrekt uttalade ord i B.A.F. Resultaten tyder på att auditiv perception och oralmotorisk snabbhet har större betydelse för uttalet än oralmotorisk precision. Detta motiverar till fortsatt forskning kring samband mellan uttal och oralmotorisk snabbhet respektive auditiv perception. Då resultaten visade att B.A.F. kan visa uttalssvårigheter indikerar detta att B.A.F. är ett lämpligt bedömningsmaterial av fonologisk utveckling. Föreliggande studie stärker den kliniska användbarheten av B.A.F. då det nu finns normer tillgängliga för 4- och 5-åringar.

29

6.4. Förslagtillframtidaforskning

I föreliggande studie var stickprovet relativt litet i varje åldersgrupp. I framtida studier rekommenderas därför att stickprovet är större. En aspekt som skulle vara intressant att studera är om uttalet skulle skilja sig på orden i B.A.F. om de sades på direkt imitation. Förslagsvis om de ord som uttalades fel vid benämning i denna studie skulle ha producerats korrekt vid imitation. Denna normering är gjord för enspråkiga och flerspråkiga barn med svenska som modersmål och därmed ej anpassad för barn med annat modersmål. Då det i Sverige finns många barn med annat modersmål än svenska finns anledning att ta fram normer av B.A.F. även för dessa barn.

30

TACK

Vi vill rikta ett stort tack till alla de barn, vårdnadshavare, förskollärare och förskolechefer som deltagit och bidragit till föreliggande uppsats. Utan er hade studien

ej varit möjlig att genomföra. Vi vill även tacka våra engagerade och kunniga handledare, Astrid Frylmark och Margareta Jennische, som gett oss ovärderliga råd och stöttning under hela uppsatsperioden. Ett extra tack till våra närstående som stöttat oss

genom vårt arbete med denna uppsats.

31

7. ReferenserBerk, L. E. (2012). Child development (international ed. nionde uppl.). USA: Pearson

Education.

Blumenthal, C., & Lundeborg Hammarström, I. (2014). LINköpingsUnderSökningen (LINUS): Ett fonologiskt testmaterial från 3 år (Skriftserie i logopedi). Linköpings universitet.

Bruce, B., & Thernlund, G. (2008). Språkstörning vid neuropsykiatriska funktionshinder. I: L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg, (red.). Logopedi (s 165-174). Lund: Studentlitteratur AB.

Chung, H., Farr, K., & Pollock, K. E. (2014). Transcription-based and acoustic analyses of rhotic vowels produced by children with and without speech sound disorders: Further analyses from the Memphis Vowel Project. Clinical linguistics & phonetics, 28, 297-315.

Dodd, B. (2005). Differential Diagnosis and Treatment of Children with Speech Disorder (Andra uppl.). John Wiley Sons. Nedladdad från https://ebookcentral.proquest.com/lib/uu/detail.action?docID=1209772

Dodd, B., Holm, A., Hua, Z., & Crosbie, S. (2003). Phonological development: A normative study of British English-speaking children. Clinical Linguistics and Phonetics, 17, 617-643.

Engstrand, O. (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur AB. Engstrand, O. (2007). Fonetik light: [lajt]: kortfattad ljudlära för språkstudier och

uttalsundervisning (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Fabiano-Smith, L., & Goldstein, B. A. (2010). Early-, middle-, and late-developing sounds in monolingual and bilingual children: an exploratory investigation. American Journal of Speech-Language Pathology, 19, 66-77.

Flipsen, P. (2002). Longitudinal changes in articulation rate and phonetic phrase length in children with speech delay, Journal of Speech, Language and Hearing research, 45, 100-110.

Fromkin, V., Rodman, R., & Hyams, N. (2011). An Introduction to Language (Nionde

uppl.) (s 332-338). Wadsworth: Wadsworth Publishing Co Inc.

Frylmark, A. (2006). B.A.S. - Bedömning Av Språk - manual. Frylmark, A., & Edquist, G. (2015). B.A.F. - Bedömning Av Fonologi - manual.

Hansson, K., & Nettelbladt, U. (2007). Bedömning av språklig förmåga hos barn. I: U.

Nettelbladt & E. Salameh. (red.), Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1 - Fonologi, grammatik, lexikon (s. 255–287). Lund: Studentlitteratur.

32

Hellqvist, B. (2013). Nya Fonemtestet - manual. Hyde, S.H., & Linn, M.C. (1988). Gender Differences in Verbal Ability: A Meta-Analysis.

Psychological Bulletin, 104, 53-69.

James, D. G. H. (2001). An item analysis of Australian English words for an articulation and phonological test for children aged 2 to 7 years. Clinical linguistics & phonetics, 15, 457-485.

Johnson, C., Beitchman, J., & Brownlie, E. (2010). Twenty-year follow-up of children with and without speech-language impairments: family, educational, occupational, and quality of life outcomes. American Journal of Speech Language Pathology, 19, 51-65.

Krishnan, S., Alcock, K. J., Mercure, E., Leech, R., Barker, E., Karmiloff-Smith, A. & Dick, F. (2013). Articulating novel words: Children's oromotor skills predict nonword repetition abilities. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 56, 1800-1812.

Kuhl, P. K., Williams, K. A., Lacerda, F., Stevens, K. N., & Lindblom, B. (1992). Linguistic experience alters phonetic perception in infants by 6 months of age. Science, 255, 606-608.

Linell, P. & Jennische, M. (1980). Barns uttalsutveckling (Första uppl.). Lund: LiberLäromedel.

Lohmander, A. & Sjögreen, L. (2008). Oralmotorik, joller och tidig talutveckling. I: L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red.). Logopedi (s. 95-103). Lund: Studentlitteratur AB.

Lundberg, S., Frylmark, A., & Eeg-Olofsson, O. (2005). Children with rolandic epilepsy have abnormalities of oromotor and dichotic listening performance. Cambridge University Press, 47, 603-608.

Lundström-Holmberg, E., & af Trampe, P.A. (1987). Elementär fonetik: en kurs i artikulatorisk fonetik. Lund: Studentlitteratur AB.

Mampe, B., Friederichi, A., Christophe, A., & Wermke, K. (2009). Newborns' Cry Melody Is Shaped by Their Native Language. Current Biology, 19, 1994-1997.

McAllister, A. (2008). Oralmotoriska störningar hos barn och ungdomar. I: L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red.). Logopedi. (s. 377-386). Lund: Studentlitteratur AB.

McCormack, P.F., & Knighton, T. (1996). Gender differences in the speech patterns of two and a half year old children. Department of Speech Pathology, 1, 337-342.

McLeod, S., Van Doorn, J., & Reed, V. A. (1997). Realizations of consonant clusters by children with phonological impairment. Clinical Linguistics & Phonetics, 11, 85-113.

McLeod, S.,Van Doorn, J., & Reed, V. (2001). Normal Acquisition of Consonant Clusters. American Journal of Speech-Language Pathology, 10, 99-99.

33

McLeod, S., & Hewett, S. R. (2008). Variability in the Production of Words Containing

Consonant Clusters by Typical 2- and 3-Year-Old Children. Folia phoniatrica et logopaedica: official organ of the International Association of Logopedics and Phoniatrics (IALP), 60, 163-72.

Nettelbladt, U. (2007a). Fonologisk utveckling. I: U. Nettelbladt & E-K. Salameh (red.), Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1 - Fonologi, grammatik, lexikon. (s. 57–94). Lund: Studentlitteratur AB.

Nettelbladt, U. (2007b). Fonologiska problem hos barn med språkstörning. I: U. Nettelbladt & E-K. Salameh (red.), Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1 - Fonologi, grammatik, lexikon (s. 95-134). Lund: Studentlitteratur AB.

Nettelbladt, U. & Salameh, E-K. (2007). Språkstörning hos barn. I: U. Nettelbladt & E-K.

Salameh (red.). Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1 - Fonologi, grammatik, lexikon (s. 13-32). Lund: Studentlitteratur AB.

Nettelbladt, U., Samuelsson, C., Sahlén, B. & Hansson, K. (2008). Språkstörning hos barn utan andra funktionshinder. I: L. Hartelius, U. Nettelbladt & B. Hammarberg (red.), Logopedi (s. 139-147). Lund: Studentlitteratur AB.

Ota, M., & Green, S. J. (2013). Input frequency and lexical variability in phonological development: A survival analysis of word-initial cluster production. .Journal of Child Language, 40, 539-66.

Phoon, H. S., Maclagan, M., Abdullah, A. C. (2015). Acquisition of Consonant Clusters and Acceptable Variants in Chinese-Influenced Malaysian English-Speaking Children. American Journal of Speech-Language Pathology, 24, 517–532.

Pollock, K.E., & Berni, M. (2003). Incidence of non-rhotic vowel errors in children: data from the Memphis Vowel Project. Clinical Linguistics & Phonetics, 17, 393-401.

Smit, A., Hand, L., Freilinger, J., Bernthal, J., & Bird, A. (1990). The Iowa articulation norms project and its Nebraska replication. Journal of Speech and Hearing Disorders, 55, 779–798.

Strömqvist, S. (2008). Barns språkutveckling. I: L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B.

Hammarberg (red.). Logopedi (s. 69-83). Lund: Studentlitteratur AB. Sundström, S., Samuelsson, C., & Lyxell, B. (2014). Repetition of words and non-words

in typically developing children: The role of prosody. First language, 34, 428-449.

Weismer, S. E. (2014). Specific language impairment. I: L. Cummings, (red.). The Cambridge Handbook of Communication Disorders (s. 73-87). Cambridge: Cambridge University Press.

34

8. Bilagor1. Mail som skickades till förskolechefer. 2. Brev med samtyckesförfrågan till vårdnadshavare. 3. Testprotokoll ur B.A.F. 4. Sammanställningsprotokoll ur B.A.F. 5. Bilder för uppgiften i oralmotorisk precision. 6. Testprotokoll för uppgifter som mäter oralmotorik och auditiv perception samt

allmän bedömning.

Bilaga 1

35

Vill din förskola bidra till insamling av normaldata för ett nytt uttalstest? En logoped arbetar med utredning och behandling av bland annat språk och tal. För att kunna göra tillförlitliga bedömningar av uttalet hos barn med språk- och talsvårigheter är det viktigt att veta vad barn med förväntad uttalsutveckling i den aktuella åldern klarar av. Vi har idag ett stort behov av nytt material som testar uttalet hos barn i förskoleåldern och uppåt. Nu behövs insamling av normaldata, det vill säga en beskrivning av hur barn i förskoleåldern utan talavvikelser presterar, till ett nytt bedömningsmaterial (B.A.F. - Bedömning av Fonologi). Därför kommer vi under hösten att genomföra ett projekt där vi samlar in normaldata för 4- och 5-åringar som examensarbete vid logopedutbildningen vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Datainsamlingen består av att barnet får berätta om fyra olika temabilder samtidigt som barnets uttal registreras. Barnet kommer även att få göra två munmotoriska uppgifter, vilka testar om barnet kan hitta rätt i munnen och hur snabbt barnet kan säga vissa utvalda stavelser. Barnet kommer även att få repetera hitte-på-ord, vilket testar barnets uppfattning av olika språkljud. Det ställs inga krav på att prestera inom viss tid. Testningen sker om möjligt och vid samtycke i en tyst lokal på förskolan och tar cirka 15-30 minuter per barn. Barnet kan när som helst avbryta testningen. Inspelning av barnets tal kommer att göras då detta gör det möjligt att analysera barnets ljud i efterhand, vilket ger ett mer korrekt resultat av barnets uttal. Inspelningen raderas efter avslutad studie. Barnens resultat kommer att redovisas i grupper av ålder och kön där de är avidentifierade. För att kunna genomföra denna testning behöver vi komma i kontakt med barn i den aktuella åldern ute på förskolor. Inför detta behöver vi även ha tillstånd från barnens målsmän. Vi undrar därför om Du godkänner att vi delar ut brev med information om studien till förskolans avdelningar för 4- och 5-åringar? Tanken är att dessa brev sedan ska skickas med barnen hem till dess målsmän som sedan får ta ställning till om barnen får deltaga i studien eller ej. Vid frågor är du välkommen att kontakta oss via e-mail. Vi kommer att följa upp detta mail med ett telefonsamtal inom en vecka. Med vänlig hälsning, Nanna Olson Mathilda Ulander Logopedstudent Logopedstudent xxxxxxxxxx@mail.com xxxxxxxxxx@mail.com Handledare för examensarbetet: Astrid Frylmark Margareta Jennische Leg. logoped Leg. logoped xxxxxxxxxx@mail.com xxxxxxxxxx@mail.com

Bilaga 2

36

Vill och får ditt barn vara med i en studie för insamling av normaldata till ett nytt uttalstest? Logopeder arbetar bland annat med språk- och talsvårigheter hos barn i förskoleåldern. Nu behövs insamling av normaldata, det vill säga en beskrivning av hur barn i förskoleåldern utan talavvikelser presterar, till ett nytt bedömningsmaterial (B.A.F. - Bedömning av Fonologi) för barns uttal. Därför kommer vi under hösten att genomföra ett projekt där vi samlar in normaldata för 4- och 5-åringar. Arbetet utgör vårt examensarbete vid logopedutbildningen vid Enheten för logopedi, Uppsala universitet. Datainsamlingen består av att barnet får benämna föremål på fyra olika temabilder samtidigt som barnets uttal vid benämningen registreras. Det ställs inga krav på att prestera under tid. Barnet kommer även att få göra två munmotoriska uppgifter (räcka ut tungan så långt som möjligt och upprepa några stavelser så snabbt barnet kan) samt repetera hitte-på-ord, vilket testar barnets uppfattning av olika språkljud. Testningen kommer att ta cirka 15-30 minuter. Vi kommer att göra en ljudinspelning av vad barnet säger för att i efterhand kunna analysera det i lugn och ro. Inspelningen kommer enbart att behandlas av oss samt eventuellt våra handledare. Denna ljudinspelning kommer bara att användas för denna studie och raderas därför efter avslutad studie. Inga andra uppgifter om barnet än ålder och kön kommer att redovisas. Barnets resultat kommer ej att behandlas på individuell nivå och inga enskilda barns identiteter kommer att avslöjas. Vår strävan är att göra testningen till en rolig och lekfull stund för barnen. Vi kommer att besöka förskolan någon gång under hösten för att genomföra testningen. Vi undrar nu om vi har tillåtelse att testa ditt barn under förutsättningen att ditt barn vill vara med. Deltagandet i studien är frivilligt och du och ditt barn har rätt att när som helst avbryta testningen utan att ange skäl. För att kunna genomföra testningen med ditt barn behöver vi ditt godkännande. Om du och ditt barn samtycker till att ditt barn deltar i studien, fyll i uppgifterna på medföljande papper och lämna sedan in detta papper till förskolan senast den __________. Om du har frågor kring studien kan du kontakta oss via e-post. Med vänlig hälsning, Nanna Olson Mathilda Ulander Logopedstudent Logopedstudent xxxxxxxxxx@mail.com xxxxxxxxxx@mail.com Handledare för examensarbetet: Astrid Frylmark Margareta Jennische Leg. logoped Leg. logoped xxxxxxxxxx@mail.com xxxxxxxxxx@mail.com

37

Samtycke till mitt barns deltagande i studie för insamling av normaldata av uttal av 4- och 5-åringar.

Jag har tagit del av informationen i informationsbrevet. Jag är medveten om att mitt barns deltagande i studien är helt frivilligt och att mitt barn och jag när som helst kan avbryta barnets deltagande utan att ange skäl. Datum: ................................................ Barnets namn: ................................................................... Barnets födelsedatum (dag-månad-år): ................................................................ Målsmans underskrift: ................................................................... Namnförtydligande: ....................................................... ------------------------------------------------------------------------------------------- Uppgifter om ditt barn (ringa in de alternativ som stämmer in på ditt barn) Kön: Pojke Flicka Annat Har ditt barn: Svenska som modersmål? JA NEJ Gått i förskola i mer än ett år? JA NEJ Haft tidigare logopedkontakt? JA NEJ Normal hörsel? JA NEJ Övrigt som kan vara bra för oss att veta (ex. diagnos): ___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Svar lämnas till förskolan senast ____________. Tack för din medverkan!

Bilaga 3

38

39

Bilaga 4

40

41

42

Bilaga 5

43

Blåsa upp kinderna Visa tänderna Blåsa ut ett ljus Slicka ner på hakan Slicka i höger mungipa Slicka i vänster mungipa

Bilaga 6

54

Datum:........................................................... Kodnummer:..................................................

Oralmotorik (precision)

Bra Vissa svårigheter Stora svårigheter Kommentar: Blåsa upp kinderna 0 1 2 ________________ Blåsa ut ett ljus 0 1 2 ________________ Visa tänderna 0 1 2 ________________ Slicka ner på hakan 0 1 2 ________________ Slicka i höger mungipa 0 1 2 ________________ Slicka i vänster mungipa 0 1 2 ________________ Oralmotorik (snabbhet)

Tid/10 stavelser: Bra Vissa svårigheter Stora svårigheter Kommentar: pa _______ 0 1 2 ________________ ta _______ 0 1 2 ________________ ka _______ 0 1 2 ________________

Nonordsrepetition (auditiv perception)

ent _________________________________________ kofs_________________________________________ bru:le________________________________________ kvaska_______________________________________ slärper_______________________________________ karevil_______________________________________ Allmän bedömning

Bra Vissa svårigheter Stora svårigheter

Samspel 0 1 2 Språkförståelse 0 1 2 Koncentration 0 1 2