För varenda unge

Ett samarbete med för världens alla barn

Förvarendaunge

En tidningom kampen för barnensöverlevnad

2 fredag 26 april 2013e FØR VARENDA UNGEEtt samarbete för världens alla barn mellan och

HJÆLP OSS ATT HJÆLPAI fjol: Ghana, Bulgarien, Vietnam, Indien och Malawi.

I år: Somalia, Moçambique och Niger.

Nu fortsätter Expressens kampanj tillsammans med Unicef – och resan för oss till de som behöver dig.

Det är Expressens världsreporter Terese Cristiansson som, tillsam-mans med fotograferna Martin von Krogh och Pieter teen Hoopen, besökt barnen som det handlar om.

”För varenda unge”-kampanjen handlar om att samla in pengar.

Om att bli världsförälder och skänka 100–300 kronor per månad.

Ge en gåva.Köpa fältprodukter – som vaccin –

eller kanske en Unicef-nål att sätta på jackan.

mm År efter år gör vi samma sak här: mobilise-rar Expressens resurser för att informera så

många som möjligt om varför Unicefs arbete är så viktigt.

Härom veckan ställde vi ut Expres-sen-bussen i centrala Stockholm och engagerade ett 30-tal kändisar för att samla in pengar.

Bara den insamlingen kommer att ge cirka 8 000 barn polio vaccin.

Jag vill därför rikta ett stort tack till Douglas ”Dogge” Léon, Zinat Pirza-deh, Richard Herrey, Joakim Nät-terqvist, Annika Jankell, Eva Röse, Wille Crafoord och alla andra som del-tog vid den insamlingen.mm Men nu är det din tur att hjälpa till. Här i tidningen kan du läsa artikelserien som handlar om varför.

Terese Cristiansson, vår världsrepor-ter som har skildrat krig och katastro-

Thomas Mattsson: Du kan förbättra livet för många barn

Thomas Mattssonthomas.mattsson @expressen.se

CHEFREDAKTØR

3fredag 26 april 2013 eFØR VARENDA UNGEEtt samarbete för världens alla barn mellan och

HJÆLP OSS ATT HJÆLPAThomas Mattsson: Du kan förbättra livet för många barn

KÖP UNICEF-NålENMMFinnsMpåMApotekMHjärtat,MGinaMTricot,MH&MM

ochMIkea.MDenMkostarM49MkronorMochMMskyddarMtolvMbarnMmotMdenMdödligaMsjukdomenMpolio.MDetMgårMocksåMattMköpaMpoliovaccinMpåMunicef.se

BlI VÄRlDSFÖRÄlDERMMSomMVärldsförälderMhosMUnicefMskänkerMduM100M

kronorMvarjeMmånadMviaMautogiro.MPengarnaMgårMexempelvisMtillMvaccinationer,MrentMvatten,Mutbild-ningMochMskyddMmotMvåldMochMsexhandel.MSMS:aMUNICEFMtillM72M401MellerMgåMinMpåMunicef.seM

S˚ KAN DU HJÆLPA

Här möter du barnen som vi besökt i år.

fer över hela världen, som har bott hemma hos en familj i Gaza för att skildra vanliga människors nöd i Palestina, som var ensam svensk korrespondent i Kabul för att bevaka konflikten i Afghanistan, börjar berät-telsen i Somalia.

Där är fattigdomen stor och sjukvårdsresur-serna små.

Expressen följde med när Unicef massvacci-nerade barn i Puntland i Somalia. Våra reportageteam har också varit i Moçambique där barn dör i sjukdomar efter omfattande översvämningar och i Niger där 13-åriga flickor gifts bort och riskerar såväl sina egna som deras barns liv när de ska föda långt innan de är fysiskt och mentalt redo.

Detta är verkligheten för många.Men du kan förbättra den.Unicef och

Expressen vill ha din hjälp för att hjälpa.

Redaktör: ChRIStINa lUNDEll ansvarig utgivare: thOMaS MattSSON

Ett samarbete för världens alla barn mellan och 4 fredag 26 april 2013e FØR VARENDA UNGE

Skulle SprÆngaS. Khalid, 12, hölls fången av al-Shabaab för att bli självmordsbombare. Nu bor han på ett skyddsboende för barn som dragits in i konflikten.

Ett samarbete för världens alla barn mellan och 5fredag 26 april 2013 eFØR VARENDA UNGE

”Abcdefgh…” Khalid, 12, och Ajoub, 11, läser högt och tydligt alfabetet som står skrivet på den nedklottrade griffeltavlan. Den står uppställd i ett provisoriskt skolrum i en förfallen byggnad. För att undvika det direkta solljuset och de 40-gradiga strålarna har lärarna lagt ett trasigt plåttak över byggnaden. Det gör rummen fuktigt varma, ungefär som på turkisk hamam. En bit in, i ett mörkt rum, ligger ett 20-tal smutsiga madrasser staplade. Det är barnens sovplats. Det är en ganska eländig syn, men även om detta är den enklaste skolsal och sovrum som går att föreställa sig, är det trots allt bättre än gatan där de båda barnen tving-ats klara sig själva i alldeles för många år.

– Mina föräldrar försvann när jag var kanske fyra, fem år, och sen har jag bott på gatan. Jag tror de dog. Jag minns inte så mycket, bara min mammas ansikte, säger Khalid. – Mina föräldrar dödades i kriget är

jag var tre år. Sedan dess har jag levt på gatan. Jag minns inte mina föräldrar men jag saknar dem, säger Ajoub.

Skyddsboendet som vi träffar Khalid och Ajoub på är mycket hemligt. Vi kan inte ens avslöja namnet på organisatio-nen som sköter allt. Säkerheten är vikti-gast av allt. En del av barnen som bor där har nämligen varit rekryterade av terror-organisationen al-Shabaab. Målet har varit att göra barnen till soldater, väg-bombsplanterare eller till och med själv-mordsbombare. Men barnen som vi träffar har lyckats rymma eller komma undan på andra sätt. Det tycker al-Sha-baab inte om. Fick de veta var barnen

fanns skulle det bli problem för organisa-tionen som försöker hjälpa dem. Organi-sationen består framför allt av ett nätverk av unga somalier som med egna medel försöker få barnen från gatan och ge dem grundläggande utbildning. De sköter utbildningen själva, ibland med hjälp av unga somalier som växt upp i Europa och återvänder ett par månader för att hjälpa sitt folk, under deras lov från universitetet eller liknande.

– De är min familj numera, säger Khalid.

Han är liten och tunn. Alla hans naglar har sorgkanter och klä-derna är trasiga. Hans rosa sandaler är alldeles för små för hans smutsiga små fötter, håret är täckt av tjockt damm eftersom det inte finns något vatten där han bor. Allt är tra-sigt, men trots det tittar han glatt på mig med sina ögon med tjocka långa ögon-fransar och säger ”yes”, ett av de få ord, förutom lejon och alfabetet, som han kan på engelska, följt av ett enormt leende. När jag sedan frågar hur gammal han är, säger han tolv år. De andra på centret säger att han är tio år. Inget vet, men oavsett ålder så har han redan haft ett tuffare liv än de flesta

vuxna ens kommer att höra talas om.De senaste fem–sex åren har Khalid fått klara sig själv på gatorna i Mogadishu. Det innebär att han har ätit och sovit utomhus medan det pågick ett intensivt inbördeskrig mellan terrororganisationen al-Shabaab och regimvänliga grupper och Somalias huvudstad var en av de värsta och farligaste platserna på jorden. Få vågade sig till Mogadishu under den

perioden och fortfarande, två år efter att al-Shabaab tryckts tillbaka från staden, är den fortfarande förstörd av 20 års krig. Byggnaderna är sönderskjutna av vilda skottlossningar, raketgevär och strids-vagnar. Det ser ut som en stad som varit

utsatt för intensiva flygbombningar men striderna har faktiskt skett på gatan. Det säger en hel del om vilket helvete det måste ha varit för ett barn att leva på gatan. Khalid berättar för mig att han började sniffa och dricka hemma-gjord alkohol.

– Några äldre barn eller de andra barnen brukade ge det till mig, säger han.

När jag frågar varför han gjorde det, säger han att han höll på att bli tokig på gatan. Hungern, våldet och ensamhe-ten blev för mycket

ibland.– Men när jag drack eller rökte kändes

det som att jag levde lyxliv, säger han.Det är inte så konstigt att Khalid och

de andra gatubarnen blir lätta offer för

Gatubarnen i Somalia sniffar lim för att stå ut – samtidigt lockar al-Shabaab med matMOGADISHU, SOMALIA. Khalid, 12, lämnades övergiven på gatan när han var fyra år.

Som elvaåring rekryterades han av terroristorganisationen al-Shabaab. –Jag skulle bli självmordsbombare, säger han. Khalid är ett av tusentals övergivna gatubarn i Mogadishu – alla lätta

offer för landets militanta islamister.

Khalid, 12, sKulle bli terrorist

”Ingen v̊ gade lÆmna dem” – vÆndSkulle SprÆngaS. Khalid, 12, hölls fången av al-Shabaab för att bli självmordsbombare. Nu bor han på ett skyddsboende för barn som dragits in i konflikten. Texten fortsätter på nästa uppslag

Kvinnor i färgglada kläder i Mogadishu.


såväl al-Shabaab som andra kriminella organisationer.

De lovar dem mat, husrum och kanske lite pengar. Självklart följer många barn med.

Ajoub berättar att de bru-kade komma med täckta ansikten och automatvapen och prata med gatubarnen.– De lät snälla men jag

följde aldrig med och sen kom en lärare och tog mig hit till centret, säger han.

Khalid fattade ett annat beslut:

– Jag förstod att det inte var bra men jag följde med dem ibland.

Det är svårt för Khalid att prata om tiden med al-Shabaab. Först säger han att han aldrig ens sov där, sen ändrar han sig och säger att han sov där några dagar. Slutli-gen berättar han att han var där en månad.

– De var snälla. Ibland pratade de om jihad och paradiset och visade mig vapen och lät mig förstå att jag skulle bli själv-mordsbombare, säger han försiktigt.

Han kom aldrig till stadiet där han behövde utföra något men de började lära honom. Den sista tiden bar han pistol, som så småningom skulle bytas ut mot automatgevär och en dag en självmords-

väst. Khalid berättar att han ville lämna dem men att han inte vågade.

– Ingen vågade lämna dem, vem vet vad som skulle kunna hända då.

Men plötsligt en dag så skedde en stor explosion i närheten av huset som al-Shabaab befann sig i.

– Två av mina jämnåriga kompisar dog men de allra flesta sprang. Jag lyckades ta mig upp på en vattentunna och ta mig ut genom ett fönster. Jag slängde pisto-len i tunnan. Utanför stod en bil och där gömde jag mig ett tag. Senare lyckades Khalid ta sig till ett

hus där han gömde sig i två månader. Bara ibland gav han sig ut på gatan för att skaffa mat. En dag träffade han lärarna från centret som vi befinner oss på.

– De övertalade mig att följa med dem. Sedan dess är livet bättre, säger han.

Det är inte så konstigt att han är rädd för att berätta om sina upplevelser.

Al-Shabaab är fortfarande mycket närvarande i Moga-dishu även om de inte längre kontrollerar staden. Bara en kort stund efter att vi landat inträffar en stor och välkoor-dinerad attack mot domstolen i centrala Mogadishu. Enligt uppgifter till Expressen tog sig sex personer fram till domstolen. En av dem

sprängde sig vid porten så att de andra kunde ta sig in. En kort stund senare sprängde sig ytterligare en medan resten sköt vilt omkring sig. Ytterligare två sprängde sig senare och de två sista sköts ned av somalisk militär med assistans av Amisom, African Union Mission in Somalia. Minst 35 personer dog och ett 50-tal skadas. En av dem som skadades var ettårige Abder Saq som vi träffar på Medinasjukhuset samma dag som attacken skett. Han ligger i en säng med ett stort bandage runt huvudet och blod längs låren. Abder Saqs farbror berättar att den lille pojken hängde på sin mam-mas rygg när hon passerade domstolen. Precis då small det.

– Hon dog omedelbart och gick inte att

mina tv˚ kompisar dog”SOMALIA

ANTAL INVÅNARE: 10,1 miljoner. INVÅNARE 0–14 ÅR: 44,5 procent. SPÄDBARNSDÖDLIGHET: 103,7 av 1 000 (2012). MÖDRADÖDLIGHET: 10 per 1 000 levan-defödda barn (2010). FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD VID FÖDSELN: 50,8 år. LÄSKUNNIGHET: 37,8 procent (män: 49,7 procent, kvinnor: 25,8 procent). ANTAL BARN/KVINNA: 6,26. ANTAL INVÅNARE MED HIV: 34 000 (2009).BNP/PER PERSON: 4 000 kronor (2010).KONFLIKTSTATUS: Hög. Även om stridig-heterna avtagit och en övergångsregering inrättats är terrordåd vanliga, klanmiliser styr på många ställen och piratverksam-heter är mest lönsamma inkomstkällan.HUVUDPROBLEMATIK: 1,1 miljoner människor lever på flykt till följd av in bördeskrig och torka. Sjukvården och skolsystemet fungerar bara fläckvis. Inom al-Shabaab beräknas tre fjärdedelar av styrkan vara barn, men även regerings-styrkan rekryterar minderåriga. Källor: The world factbook (Cia) och landguiden (Uip)

DettagörUnicefilandet MFinansierar många olika projekt

i Somalia för såväl hälsa och utbildning, samt flickors rättigheter.

MNågra av deras lokal organisationer jobbar också med att återintegrera barn som varit med i konflikten. Huvudmålet är att ge dem utbildning och sysselsättning. Om det går återförs de till föräldrarna. Är inte det möjligt ger man dem husrum tills de kan försörja sig själva.

SnIffAr.Många barn på gatan sniffar en blandning av lim och bensin. För att stå ut med hungern och ensamheten, enligt Khalid.

MItt I expLOSIOnen. Abdel, 12, skadades i explosionen i Mogadishu men har inte kunnat få vård eftersom han lever på gatan.

S O M A L I A

150 km

ETIOPIEN

DJIBOUTI

Mogadishu I n d i s k aO c e a n e n

00:27 01:17

Såleverbarnenpåskyddsboendet

Fortsättning från föregående uppslag

”Har du barn?””Nej, tyvärr inte.””Då kan jag vara din son.”

MTerese Cristiansson och Martin von Krogh rapporterar från Somalia i en blogg på


rädda, säger Nur Osman som tog hand som sin brorson medan hans bror begraver sin fru.

Förutom attacken mot domstolen sprängdes också en bil strax utanför hotellet Peace där många utlänningar brukar bo. Två turkiska personer dog i den explosionen.

En som skadades där var gatupojken Abdel, 12.

Vi hittar honom sittande i ett hörn med andra barn. De sniffar lim och bensin som de blandat i en plastflaska. Abdel är tydligt påverkad, han kan inte gå rakt och han skrattar övermodigt. På hans ben syns ett stort, öppet och infekterat sår. Foten är svullen och varm. – Jag fick vård första dagen men sen

har jag inte kunnat lägga om det. Jag kan inte ta mig till sjukhuset, säger han.

Han berättar att han precis som Khalid bott på gatan i flera år. I hans fall handlar det om att hans föräldrar inte har råd att ta hand om honom.

– Jag har en tvilling också, han bor kvar hemma. Ibland kommer jag hem men då säger de åt mig att ge mig ut på gatan igen och ordna pengar, säger han.

Vi möter Abdel tillsammans med organisationen Nihad. De försöker sedan flera år ta hand om så många gatubarn de kan. Efter att vi lämnar Abdel, tar de honom till sjukhuset och ser till att såret läggs om. Han får också möjlighet att bo och gå i skolan hos dem.

– Om han vill får han stanna. Han har varit på ett center en gång men rymde. Vissa är för beroende av sniffandet för att kunna släppa det, säger en av socialarbetarna.

För dessa lokala organisationer som vi möter är situationen tuff. Särskilt för den som jag inte kan skriva namnet på. De vill gärna hjälpa dessa barn, men för att skydda dem måste de vara hemliga, det vill säga de har svårt att leta finansiärer. Turkiska regeringen har under en period bistått dem med mat men under de dagar vi är det kommer det plötsligt inget längre. I stället måste Khalid, Ajoub och de andra ge sig ut och leta på gatorna. Först efter ett par dagar får vi veta att turkarna stoppat mattransporterna på grund av de två turkar som dog i attacken. Men efter begravningen ska maten börja komma igen.

– Det litar jag på. Vi ligger också efter med flera månaders hyra, men om jag ger upp hamnar dessa barn på gatan igen och sen kommer de aldrig mer att lita på någon. Vissa barn lämnar oss för att gatulivet lockar mer än det vi kan erbjuda dem. Men de 40 jag har nu vill verkligen ha en utbildning och göra något av sitt liv. Jag tänker inte låta dem bli gatubarn igen, säger en av männen som driver organisationen.

Det är mycket som låter och ser hopp-löst ut med Somalia, men trots allt händer det positiva saker. När vi åker genom Mogadishu ser vi inte bara

sönderskjutna byggnader utan även nymålade fasader och folk som sliter för att rensa upp längs gatorna.

Nere på stranden som tidigare var en blodig frontlinje spelar barn fotboll, förälskade flirtar och familjer kan dricka en cappuccino eller till och med äta en bit nyfiskad hummer på en av restaurangerna. Vi träffar också mängder av återvändande somalier, inte minst svensksomalier, som är på besök för att se vad just de kan göra för återuppbyggnaden.

Många länder, bland annat Sverige, planerar större närvaro i Somalia. Bistånds minister Gunilla Carlsson var på besök förra året, och förra veckan utsågs Mikael Lindvall som Sveriges förste ambassadör i Somalia på 20 år. Allt detta kommer sannolikt stärka

situationen i landet och långsiktigt ge fler skolor, vårdinrättningar och jobbmöjligheter. Men allt tar tid och just nu kämpar ett fåtal organisationer, däribland Unicef, för att få rätsida på allt. Unicef driver flera olika program i Somalia för att stärka barns rättigheter, bland annat barn som på olika sätt varit indragna i den väpnade konflikten. Flera hundra barn har tagits om hand av deras lokala organisa

tion och återintegrerats i samhället. Det är förstås mycket komplicerat eftersom en del av barnen har hjärntvättats under lång period. Men framför allt utbildning och sysselsättning har visat sig vara verksamt.

Khalid är ett levande exempel på hur mycket en enkel skola, några lärare och en plats att sova på kan göra. – Vad vill du göra när du blir stor?– Jag vill bli president.– Vad vill du göra om du blir presi

dent?– Jag skulle bygga vägar, hus speciellt

till barnen, och skapa jobb. Sen skulle jag ta hand om min fru och barn också.

– Om du skulle bli president, vad skulle du lära barnen i Somalia?

– Allting!

Allra sist frågar jag Khalid vilket ord han skulle vilja lära sig på svenska, om han fick välja ett enda.

– Kärlek, svarar han och ler.

När vi lämnat Mogadishu får jag ett emejl som berättar att det hittats flera vägbomber och att de förväntar sig nya attacker snart. Jag tänker förstås på Khalid, Ajoub och de andra utsatta barnen på gatorna. Jag önskar att

I SomalIa

TereseCristianssonterese.cristiansson @expressen.seTexT

Martinvon Kroghmartin.vonkrogh @expressen.seFoTo

Mina Tv˚ KoMpisar dogBoR I KATeDRALeN. Den gamla katedralen i centrala Mogadishu sprängdes under kriget, nu bor flera familjer inuti den.


FØr sent FØr droppar. Abdul Aziz, 8, Blev förlamad i en hand och en fot när han var åtta månader. Han lider av misstänkt polio.


Abdul Aziz, 8, haltar barfota fram längs den steniga grusvägen.

Hans vänstra fot är böjd inåt och han stöttar benet på ankeln. Hans vänstra hand hänger lealöst längs sidan. Abdul Aziz är på grund av misstänkt polio förlamad i delar av sin vänstra sida. Det är inte lätt för honom att ta sig fram men han vill visa oss platsen där han har allra roligast. Efter en stund stannar han på en torr grusplan. En av hans kompi-sar kommer fram och lägger armen om honom.

– Fotboll är det roligaste jag vet. För då kan jag leka med de andra barnen, säger Abdul Aziz.

Att han har ett handikapp hindrar honom inte, men det finns inte heller så många andra valmöjligheter. Förutom att hjälpa till hemma är fotboll den enda sysselsätt-ningen som finns i Garowe, oftast spelad med en trasig, nästan platt boll. Han säger att de andra ibland frågar

honom varför han har en konstig fot eller springer så sakta.

– Jag brukar inte svara dem för jag vet inte vad jag ska svara, säger han och ler blygt.

Vi träffar honom i regionen Puntlands huvudstad Garowe i norra Somalia. Puntland har egen president och är i jämförelse med Mogadishu mindre drabbat av det blodiga inbördeskriget, men fattigdom, klankonflikter och den svåra torkan som drog in 2010 präglar fortfarande området. En av de saker som blivit eftersatt är vaccinationer mot polio, mässling och hepatit. Därför har Unicef dragit i gång en stor poliovacci-

neringskampanj över hela Somalia. Målet är att 1,5 miljoner barn under 5 år ska vaccineras i år. Det är också en del av kampanjen att utrota polio över hela världen, ett mål som sattes upp 1988 och som är på god väg att lyckas. I dag är det bara tre länder som har ständig polio och det är Nigeria, Afghanistan och Pakis-tan. Vaccinet som numera används är ett så kallat levande vaccin och det ges med några enkla droppar i munnen.

– 2015 hoppas jag att polio är helt utrotat, säger Oscar Butragueno, operativ chef för Unicef Somalia.

Trots Somalias mörka historia är det alltså inte ett av de länder som är drabbat av ständigt pågående polio. Däremot före-kommer det enstaka fall, med andra ord finns smittan kvar och det finns risk för utbrott eftersom så många barn är ovaccinerade. Skulle något sådant ske har Somalia ingen möjlighet att ta hand om barnen. Det finns inga resurser för specialstöd, särskilda skolor eller bidrag. Allt vilar på föräldrarnas axlar.

En som vet är Abdul Aziz mamma Samsam, 30.

– Abdul Aziz var åtta månader när jag

märkte att hans vänstra fot och hand blev lealösa och han tappade känsel, säger hon.

Hon blev väldigt orolig eftersom hen-nes näst äldsta dotter Nesben, 12, redan är svårt funktionshindrad.

– Hon fick kräkningar och feber när hon var tre månader och sedan kom hennes ledproblem när hon var sju månader. Idag är hon helt funktionshin-drad och klarar inget på egen hand, säger Samsam.

Hon insåg snabbt svårigheterna att ta hand om två funktionshindrade barn eftersom familjen levde som nomader.– Vi flyttade hela tiden med våra

kameler. Det blev svårt med de båda barnen. Ibland kunde de rida på kamelerna men ibland fick jag ta dem på ryggen, säger Samsam.

Det gick inte heller att hitta läkarhjälp ute i öknen.

– Nesben fick en medicin som inte hjälpte men Abdul har aldrig varit hos läkare. Det fanns inte ens en traditionell läkare där som jag kunde söka hjälp hos, säger hon.

På grund av det har inget av barnen kunnat ges någon säker diagnos. I och med att Abdul Aziz inte kunde undersökas när sjukdomen blom-made ut är det i dag försent att säga till 100 procent att det är polio. Men han har så kallad misstänkt polio, eftersom alla symptom stämmer. Nesben har en osäker diagnos för en neurologisk sjukdom men som eventuellt kan ha startat med polio.

Nomaderna letas upp i öknen när Unicef gör en jättesatsning för att utrota polioGAROWE/PUNTLAND. Abdul Aziz, 8, har misstänkt polio. Hans fotled är vanskapt och han är förlamad i vänstra sidan.

Men hans pappa tröttnade på honom och nu måste mamman Samsam, 30, ensam ta hand om de sju syskonen.

Om Abdul Aziz bara hade fått några droppar poliovaccin hade allt sett annorlunda ut.

Abdul, 8, hAnn inte

f˚ VACCinet

”Han ville inte fØrst̊ att barnen beHØvde HjÆlp” – vÆndFØr sent FØr droppar. Abdul Aziz, 8, Blev förlamad i en hand och en fot när han var åtta månader. Han lider av misstänkt polio. Artikeln fortsätter på nästa uppslag

Barnen i flyktinglägret ska vaccineras.


– Jag önskar att jag visste att det fanns medicin. Men på den tiden hade jag aldrig hört talas om polio eller vaccin, säger Samsam.

I Abduls fall stannade förlamningen som tur var vid foten och handen, men för familjen innebar det ändå stora förändringar. Till slut bestämde de sig för att ge upp nomadlivet och flytta in till staden Garowe.

Snart kom nästa besvikelse. Barnens far tröttnade på sina sjuka barn.– Han ville inte förstå att

barnen behövde extra hjälp och stöd, säger Samsam.

För ungefär ett år sedan lämnade han dem. Sedan dess kämpar Samsam ensam med att ge barnen mat på bordet, vård och kärlek.

– Jag försöker försörja alla sju barnen med de pengar jag får in på marknaden där jag säljer grönsaker. En bra dag tjänar jag 30 kronor och en dålig dag får jag kanske 3 kronor. Det är tufft men jag är mest orolig för barnens framtid. Nesben kommer alltid behöva hjälp men Abdul skulle kunna få ett vanligt liv och framtid om han bara kunde börja skolan, säger hon.

Det är personer som Samsam som Unicef med hjälp av lokala myndigheter och organisationer försöker nå ut till och ge information om polio. I första hand försöker de ta hjälp av lokala ledare och kvinnor för att sprida budskapet. En av dem träffar vi i flyktinglägret Washeton utanför Garowe. Hon heter Neema, 30, och kommer från somaliska Ogaden. Under torkan som slog till mot Afrikas horn 2010 förlorade hon och hennes man all sin boskap.

– De dog och vi hade inget att leva på längre. Så vi bestämde oss för att försöka flytta in i staden, säger hon.

De flyttade med sina fem barn till Garowe.

– Vi hyrde ett hus till en början. Men vi hade ingen möjlighet att betala hyran.

Till slut var de tvungna att flytta till Washeton. Där bor cirka 10 000 personer i provisoriska tält. De allra flesta kom dit på grund av torkan. Situationen är svår, exempelvis finns det bara en enda brunn till samtliga familjer.

– Men det finns mat som vi kan hämta och det är bättre för oss här än i Garowe, säger Neema.

Hon berättar att hon växte upp i en stad och att hon hört talas om vacci-neringar i hela sitt liv. För henne är det inget konstigt. Men när hon gifte sig med en nomad blev det problem. – Han ville inte höra talas om det. Han

menar att vi har fått vår immunitet av Gud och att vaccinet inte är bra.

Men sen blev de två äldsta barnen sjuka i mässling, en annan sjukdom som går att vaccinera bort. De blev så dåliga att de var tvungna att ta dem till sjukhuset där de fick vård under en längre tid. Under den perioden såg Neemas make att deras grannars barn som vaccinerats, inte blev sjuka.

– Det var ju ett bevis på att det funge

POLIOMMPolioMbörjarMsomMenMinfluensaM-MmedM

feber,Mhuvudvärk,MillamåendeMochMkräk-ningarMmenMkanMorsakaMförlamningarMiMsåvälMextremiteterMsomMandningsmusku-latur.MOmMandningenMdrabbasMärMdödlig-hetsriskenMstor.M

MMDetMfinnsMingetMläkemedelMmotMpolio,MmenMgenomMvaccinationMharMsjukdomenMutrotatsMfrånMEuropa,MAmerikaMochMmångaMländerMiMAsienMochMAfrika.M

MM IMblandMannatMIndien,MPakistan,MNigeria,MEgypten,MAfghanistan,MSomalia,MNiger,MTchad,MTogo,MBurkinaMFasoMochMGhanaMrapporterasMfortfarandeMfallMavMsjuk-domen.

MMWHOMharMsomMambitionMattMutrotaMpolioMfrånMvärldenMinomMdeMnärmasteM20Måren.

MMUnicefManvänderMsigMavMettMförsvagat,MlevandeMvaccinMsomMgesMgenomMdroppar.MEttMbarnMavM2,7MmiljonerMvaccineradeMdrabbasMavMförlamningssymptom.MIMi-län-dernaManvändsMettMavdödatMvaccin

Källa: Smittskyddsinstitutet och Unicef

Detta gör Unicef i landetMMVarjeMårMdörM1,5MmiljonerMbarnMavMsjuk-

domarMsomMkanMförhindrasMmedMvaccine-ring.

MM36MprocentMavMvärldensMbarnMvaccinerasMgenomMUnicef,MenligtMorganisationensMegnaMuppgifter.

MMAlltMflerMländerMinförMegnaMvaccinations-program,MmenMvarMfemteMbarnMfårMiMdagMinteMnågotMvaccinMalls.

Källa: Unicef

DrabbaD av nervjUkDOm. Abduls syster Nesben har drabbats av en svår nervsjukdom. Det kan ha börjat med polio. Hennes mor Samsam berättar att hon blev sjuk när hon var tre månader gammal.

tM

ALLA BARN SKA VACCINERAS”00:27 01:17

vaccinet räddarbarnens liv

Forts. från föregående uppslag

Smärtan att säga hej då och lämna honom på ett ställe utan skolor, mat och kärlek är enorm.

MMTereseMCristi-anssonMochMMartinMvonMKroghMrapporterarMfrånMSomaliaMiMenMbloggMpå:

S O M A L I A

150 km

E T I O P I E N

DJIBOUTI

Mogadishu

Garowe

Dropparna som räddar liv.


rar och min man började lyssna på mig. Men det dröjde tills han gav tillåtelse

för poliovaccin. Till slut blev Neema förbannad och sade:

– Om du inte låter mig få barnen vacci-nerade lämnar jag dig ensam med dem, berättar hon. Då svarade hennes man att hon kunde

göra vad hon ville. – Nu är alla mina barn vaccinerade

och nu försöker jag sprida kunskapen bland andra, säger hon.

En av de svåraste grupperna att nå under vaccineringskampanjer är just nomaderna. Ingen har kartlagt deras rörelsemönster eller räknat hur många de är. Men eftersom de rör sig över gränserna, till exempelvis Etiopien, är det viktigt att hitta dem. För att nå Unicefs mål att utrota polio över hela världen måste varenda unge vaccineras. Därför har särskilda vaccinationsteam utsetts för att leta upp nomaderna. De teamen har det särskilt tufft. De kämpar dels mot ökenhettan, dels mot gamla traditioner samt de säkerhetshot som finns mot poliovaccinationskampanjer sedan militanta islamister dödat vacci-nationsteam i Pakistan och Nigeria. Men det skrämmer inte de somaliska teamen.

Raho är en av två kvinnor i ett vaccina-tionsteam som vi följer ute i öknen flera timmar bort från Garowe.

– Första målet är att vi måste hitta familjerna, säger Raho.

Från tidig morgon till sen eftermiddag tar de sig över de vindpinade områdena. Långa sträckor tvingas de göra till fots. Men är inte deras största bekymmer.

– Det svåraste är att få föräldrarna att acceptera vaccinet. En del har aldrig hört talas om det, andra har fått för sig att det är farligt, säger Raho.

De använder flera olika metoder för att förklara för familjerna vad poliovaccin är. – Vi försöker beskriva sjukdomen och

vi brukar också dra parallellen till att de själva vaccinerar sin boskap för att undvika sjukdomar. Det brukar få dem att förstå, säger hon.

Ibland räcker inte det. Då visar hon dem mer handgripligen.

– Jag brukar svälja några droppar själv för att visa att vaccinet inte är farligt, säger hon.

En av de mammor som hon hittar och lyckas övertala är åttabarnsmamman Saido, 40.

Hon bor i en enkel hydda, byggd av allt möjligt som familjen kunnat hitta på marken. Det är torrt och smutsigt. Det finns ingen brunn i närheten och det enda vatten de har står i ett par dunkar. Saido är först mycket skeptisk. Hon har inte hört talas om polio. Självklart är det skrämmande att en främmande person ska droppa något okänt i hennes barns mun.

Hon berättar att hon aldrig ens varit på sjukhus.

– Om barnen blir sjuka citerar vi Koranen och hoppas på Gud. Vi har ingen klinik i närheten som vi kan nå, säger hon. Först efter att Raho har droppat polio-

vaccinet i sin egen mun litar Saido på att det är ofarligt. Hon låter de åtta barnen vaccineras.

– Jag förstår fördelarna med det men det är klart jag är försiktig, säger hon.

Några mil bort får vaccinationsteamet slita ytterligare. Mitt under brinnande sol börjar de bygga ett hus tillsammans med sexbarnsmamman Sucri – för att vinna hennes förtroende. Hon är tvek-sam till vaccinet men när hennes svär-moder Hawo kommer från fältet där deras kameler och får betar ändrar hon sig. Hawo känner till polio och säger till sin svärdotter att låta vaccinera alla barnen. Ytterligare sex barn får de värdefulla dropparna.

En bit bort går det sämre. Där vägrar en mamma att ta emot vaccinet. Hon gömmer snabbt sina barn under sjalen och försöker gå bort från teamet.

– Jag vill inte, säger hon bestämt och skyller på att hennes man inte är där.

När Raho frågar om de kan komma tillbaka senare, svarar hon.

– Nej, tack för att ni kom men kom inte tillbaka.

Raho är förstås besviken över att hon inte lyckas övertyga just den kvinnan, men säger sedan att många blir skrämda första gången. De kan behöva höra om vaccinet några gånger, diskutera med andra familjer och sen eventuellt ändrar de sig. Det gäller att inte ge upp.

Men det blir den sista familjen för dagen. Då har de lyckats vaccinera åtta familjer.

– Det är bra trots allt. Nu är det viktigt att vi kan hitta dem om ett par veckor igen och göra andra och tredje vaccine-ringen. Om perioderna ligger tätt hinner de inte flytta men vi kommer leta upp

dem oavsett. Alla barn ska vaccineras, säger Raho.

Det är en mödosam vandring att vaccinera alla barn i Somalia. Men om den någorlunda freden fortsätter och teamen tillåts att fortsätta sin vac-cinationskampanj kan majoriteten av Somalias barn undvika att hamna i samma situation som Abdul Aziz – ett öde som sannolikt kunde hindrats med några droppar i tid.

I SomalIa



vaccinaTionsTeam. Qali ingår liksom Raho och Abshiro i ett av många vaccinationsteam som har som uppgift att leta upp nomader i Somalia och vaccinera deras barn. Många föräldrar har aldrig hört talas om poliovaccinet och är rädda för att ge det till sina barn.

t

ALLA BARN SKA VACCINERAS


ammar sonen. Faty blev bortgift till en man i 25-årsåldern när hon var 13 år. När maken samma natt närmade sig henne blev hon hysterisk. ”Jag förstod inte vad han ville, jag var ett barn”, säger hon. Att vara gravid var det värsta hon varit med om. ”Hon var inte färdigväxt, så vi var tvungna att klippa upp henne när hon skulle föda”, säger läkaren Mohammed.

FATY, 15, TvingAdes

bli mAmmA


När Faty kommer åkande på en motorcy-kel till den torftiga hälsokliniken i den lilla byn Mouille i sydöstra Niger, skakar jag skeptiskt på huvudet och tänker: den lilla flickan kan inte ha barn. Hon är för liten och hennes leende för barnsligt.

Men när hon satt sig under det stora trädet som skyddar mot solen och den 45-gradiga torra värmen, lyfter hon på sin stora bubbelgumsrosa sjal och visar sin sex månader gamla son, Isofa.

– Att vara gravid var det värsta jag varit med om. Jag hade föredragit att vänta fem år men det bestämmer inte jag, säger hon med en flickas tunna röst.

Samtidigt som hon pratar vaggar hon Isofa i sitt knä och håller en beskyd-dande hand på hans bröst. Hon har en mors hand, djupt ärrad av vatten och arbete. Mellan tummen och pekfingret syns stora förhårdnader efter att hon dagligen stött en stor träklubba i en mortel för att få fram mjöl. Kontrasten är förvirrande, men Faty är ett barn som har barn. Precis som många andra unga flickor i Niger.– Hon var inte färdigväxt, så vi var

tvungna att klippa upp henne när hon skulle föda. Det är mycket svåra förloss-ningar för dessa unga flickor. Faty kla-rade det lindrigt, säger läkaren Moham-med som går förbi oss.

Faty ryser till.– Jag var väldigt sjuk under hela

graviditeten. Hemskt, säger hon.

Faty berättar att hon blev bortgift till en man i 25-årsåldern när hon var 13 år. Han hade en fru och två barn sedan tidigare. I Niger har många män flera

fruar så det var inget hon reagerade på. Men hon hade inte en aning om vad ett giftermål innebar. Allt hon förstod var att hon inte skulle kunna leka med de andra flickorna längre.

– Jag grät i flera dagar efter att min mamma berättat att jag skulle gifta mig. Jag ville fortsätta vara med kompisarna, säger hon.

Efter giftermålet flyttade hon till sin makes hus. När han samma natt när-made sig henne blev hon hysterisk. – Jag förstod inte

vad han ville, jag var ett barn, säger hon.

Medan jag sitter och pratar med Faty under trädet ansluter flicka efter flicka. Ryktet har spridit sig att vi är där och många vill berätta sin historia. På ett par minuter har 10 flickor samlats runt oss, alla mellan 12 och 16 år. Alla är gifta. Bara en vill vara gift. Några är gravida. Ingen vill vara gravid. Och de vill absolut inte ha en intim relation med en man, säger de. Alla säger att de försökt vägra, men att det inte går i längden.

I Fatys fall kallades slutligen hennes familj till hennes makes hus.

– De förklarade för mig att alla fruar har sex med sina makar och att något

annat är onormalt, säger Faty.Samma natt genomförde hon sitt första

samlag med maken. Ett par månader senare var hon gravid.

– Mitt liv har ändrats mycket. Efter att jag gifte mig kan jag inte leka längre. Nu börjar min dag med att sopa, stöta mjöl, ta hand om barnet och samla ved, säger hon.Under tiden som vi har pratat har Isofa

vaknat och börjat gnälla. Faty drar vant upp sin tröja och börjar amma honom. Vi lämnar dem i fred men när jag en stund senare kikar åt hennes håll ser jag hur Faty längtansfullt tittar bort mot sina

fnissande tjejkompi-sar.

Niger är världens fattigaste land sedan lång tid tillbaka. Dessutom har situa-tionen förvärrats på grund av först den svåra torkan 2010 och senare på grund av krigen i grannlän-derna Mali, Nigeria och Libyen. Att situationen är svår blir uppenbart när vi träffar flickor som Faty men också när vi åker genom huvud-staden Niamey, och senare till provinsen

Maradi i sydöstra delen av landet. Oav-sett vart vi åker passerar vi hyddor byggda av pappkartonger och barn i trasiga kläder. När jag frågar taxichauf-fören om det är flyktingar från kriget i Mali, rycker han på axlarna och svarar:

– Nej, nej det är bara de fattiga från Niger. De bor så. Flyktingarna är i läger.

Texten fortsätter på nästa uppslag

”jag var helt borta” – vÆnd!

Graviditeterna är livsfarliga då flickornas bäckenben ofta är för trångt för att föda

FATY, 15, TvingAdes

bli mAmmAMADARI/NIGER. Faty Hassan, 15, ställer sig med barnen.

De fnissar åt oss och våra kameror.Just då är hon en liten flicka. Minuten innan ammade hon sin son. Faty är ett av många barn i Niger som tvingas föda barn – långt innan

kroppen är redo.

59 procent av befolkningen i Niger lever i fattigdom och vartannat barn lider av kronisk näringsbrist.



Alla siffror bekräftar vad vi ser. Enligt Unicef lever 59 procent i fattigdom. Vartan-nat barn lider av kronisk näringsbrist. 34 av 1000 barn dör under födseln.

1 av 20 kvinnor riskerar att dö under graviditeten. I västvärlden är motsvarande siffra 1 av 8 000, för att göra siffrorna begripliga. Med andra ord kämpar majoriteten av befolkningen för sitt dagliga liv. Men en grupp drabbas mer än de andra: unga flickor. Enligt Unicef gifts 59 procent bort innan de är 15 år. Det innebär i sin tur att många får barn alldeles för tidigt. – Flickornas bäckenben är inte redo för

en förlossning. Ofta dör både mamman och barnet. Dessutom lider ofta flickorna av näringsbrist vilket gör dem expone-rade för havandeskapsförgiftning, säger barnmorskan Lamine Assama som vi träffar på en klinik i byn Madarounfa precis på gränsen till Nigeria.

Några minuter senare får vi konsekven-serna svart på vitt.

Medan vi är på kliniken och pratar med andra unga mammor, går Lamine Assama genom sin lista på patienter för att vi ska kunna intervjua några av dem. Hennes finger stannar på Jamila, 14, som kommit in med havandeskaps-förgiftning i femte månaden. Hon ber

oss vänta i hallen medan hon ringer henne. Efter en stund kommer hon ut.

– Hon är död. Hon dog för en vecka sedan. Behandlingen hjälpte inte, säger hon.

Vi blir förstås tagna av beskedet men för barnmorskan är det inget nytt. Hon vet hur svårt dessa unga mödrar har det.

– Varje dag får vi in någon med havan-deskapsförgiftning, det blir vanligare och vanligare.

En ännu vanligare komplikation för dessa unga flickor är fistula.

Fistula är ett stort problem i flera afrikanska länder men är mer eller mindre utrotat i Europa. Enkelt uttryckt innebär det att vävnader går sönder under förlossningen vilket leder till hål i underlivet som kan ge konstant urin- och avföringsläckage.

– Detta drabbar främst två grupper.

Dels kvinnor som fött barn efter barn utan att kroppen fått vila, dels unga kvinnor vars bäckenben är för trångt för en förlossning, säger Imorou Nafissatou på organi-sationen Dimol som finansie-ras av Unicef. Dimol driver ett av två fistula-center i huvudstaden Niamey. Det är trångt, varmt och enkelt men här får kvinnor och flickor behandling, operationer och framför allt terapi för att förstå att de inte gjort något fel eller ska ta på sig skulden. Det finns nämligen lite eller ingen infor-mation om fistula och många tror att de är helt ensamma om

problemet.

På centret möter vi bland andra femton-åriga Maimouna. Hennes armar är fyllda av armband, håret flätat med pärlor och kinderna tatuerade med prickar som många kvinnor gör från den etniska gruppen fulani.

Mainouna berättar att hon giftes bort i 12–13 årsålder och att hon blev gravid när hon var 13.

– Jag ville inte men min man sa att jag måste vara med honom, säger hon.

Eftersom Maimouna var alldeles för liten för att föda barn och det inte fanns möjlighet till kejsarsnitt i hennes by blev förlossningen en mardröm. Barnet tryckte på och tryckte på, men kom inte ut.

– Jag minns inte så mycket av förloss-

MaradiNiamey

MALI

TCHAD

BURKINABENIN NIGERIA

ALGERIETLIBYEN0 210km

N I G E R

HJÄLPT. Maimouna har fått hjälp på kliniken efter förlossningens om gav henne skador för livet.

NIGERANtAl INvåNArE: 16,9 miljoner (prognos för juli 2013)ANDEl INvåNArE 0-14 år: 50 procent SpäDbArNSDöDlIghEt: 90 per 1000 levandefödda barn (2012)MöDrADöDlIghEt: 6 per 1000 födslar (2010)FörväNtAD lIvSläNgD vID FöDSElN: 53,8 årläSkUNNIghEt: 28,7 procent (män: 42,9 procent, kvinnor: 15,1 procent)ANtAl bArN/kvINNA: 7ANtAl INvåNArE MED hIv: 61 000 (2009)bNp/pErSoN: 900 dollar (2012)koNFlIktStAtUS: Ganska lugnt. smärre tvister om gränsdragningar, samarbeten för att motverka al-quaida i regionen.hUvUDproblEMAtIk: Niger är ett av världens absolut minst utvecklade länder, enligt FN. Människohandel förekommer. Kvinnors situation är svag, Rädda Barnen utpekade 2012 Niger som det värsta landet i världen att vara mamma. Landet har fått itnernationell kritik för förekomst av trafficking och slavarbete

Källa: The world facTbooK (cia), landguiden (uip)

Detta gör Unicef i landet MUnicef har en nyckelroll i Niger och

jobbar såväl aktivt på fält som med struk-turella förändringar.

MEn av deras huvudfrågor är barnäkten-skap.

MDessutom stöttar de organisationen DIMOL som har ett centra för kvinnor som lider av fistula, en vanlig åkomma bland unga kvinnor som blir gravida.

FöRsTa TJEJEN I skoLaN. Maimounas lillasyster Soera, 8, är den första flickan i byn som får gå i skolan. Framförallt för att det inte fanns en skola förrän förra året.

00:27 01:17

Raya kämparmot att blibortgift

”kvinnorna blir helt utfrusna. vissa tvingasbo i burar.”

MLäs Terese Cristianssons berättelser om sin och Pieter ten Hoopens reporta-geresa i Niger.

jag S˚g HONOM aLDRIg”


ningen, det var så svårt att jag var helt borta, säger Maimouna.

Det slutade med att barnet dog och att Maimouna fick svår fistula. Hon eller hennes familj visste inte vad det var.

Fistula leder bland annat till att det uppstår starka lukter kring patienten vilket ofta gör att omgivningen tar avstånd från flickorna. Enligt Imorou Nafissatou sätts flickorna ibland i burar eller anklagas för häxeri. – En del av vårt jobb är att få befolk-

ningen att förstå att fistula är något som vi kan få bort om man jobbar förebyg-gande, säger hon.

Maimouna hade på flera sätt tur. Hennes man undvek henne efter förlossningen men hennes pappa såg till att hon kom till Dimol för hjälp.

– Jag har varit här i sex månader, säger Maimouna.

Hon berättar att hon varken ville ha barn eller gifta sig. Hon var inte redo för att bli mamma.

– Mitt barn dog. Det var visst en pojke men jag såg honom aldrig.

Hur känns det?– Jag är glad för det, jag vill inte vara

mamma. Vill du återvända till din man? – Nej, det vill jag inte. Jag skulle vilja

skilja mig, säger Maimouna. Ett par dagar senare är det dags för

Maimouna att åka hem. Vi följer med henne till hennes by Nazei. Hon har redan varit hemma en gång men nu har hon varit tillbaka på Dimol under en period för att få en p-stav inopererad.

– På det sättet kan hon inte bli gravid på tre år, säger Imorou Nafissatou.

När Maimouna sätter sig i bilen är hon mycket allvarlig och ledsen över att behöva säga hej då till sina tjejkompisar på Dimol. När vi efter flera timmar på obefintliga vägar i öknen kommer till hennes by förstår vi varför. Den består av sex halmhyddor, utan varken vatten, el eller jämnåriga kompisar. En bit bort ligger ytterligare några hyddor. Där bor Maimounas man.

– Jag har inte sett honom sen jag blev sjuk. Jag vet inte när jag ska flytta till-baka, säger hon och drar med sina fing-rar i den heta sanden som vi sitter på.

Men det finns ett litet hopp. Hennes pappa säger att han förstått att han gjorde fel som gifte bort henne så tidigt. De yngre systrarna tänker han vänta med att gifta bort tills de är äldre. Den allra yngsta flickan Soear har han till och med satt i skolan.– Det öppnades en skola här förra året

så de andra barnen har inte gått i skolan. Soera är den första flickan som går i skolan i vår familj, säger han stolt.

Eftersom Maimouna redan är bortgift kan inte hon gå i skolan utan måste återvända till sin make.

– Det är han som avgör vad Maimouna ska göra, inte jag. Så är vår kultur, säger pappan.

Trots att Maimounas liv är tufft är hon ändå en av alla som haft tur. Tack vare Dimol har hon fått vård för sin fistula, hon kommer kunna leva normalt och dessutom har hon fått utbildning för att

försöka förebygga fistula i sitt område framöver.

– Jag ska prata med andra om vad fistula är och hur man undviker det, säger hon stolt. Såväl fistula som problemet med

barnbrudar går nämligen att motverka med ganska enkla metoder. I första hand handlar det förstås om att undvika att flickorna blir bortgifta när de fortfa-rande är outvecklade. Det fanns ett lagförslag på att det skulle bli olagligt men det röstades ned i början av året. Unicef och deras lokala partners försö-ker därför i stället att titta på de sociala strukturerna och vad som behöver förändras. I första hand gäller det att få fler flickor i skolorna för de som studerar blir oftast inte bortgifta. Det är inte heller papporna som är det största problemet utan det är ofta kvinnorna.

Exempelvis möter vi Raya Hachimou, 15, i en skola i Maradi. Hon är 15 år och drömmer om att bli apote-kare. Men nu riskerar hon att bli bortgift av sin mamma. Hennes pappa försöker stoppa det genom att ha tagit kontakt med Unicef som i sin tur har tagit kontakt med de sociala myndigheterna som diskuterat problemet med alla parter.

– Jag vill vänta att gifta mig tills jag gått klart skolan, säger Raya.

Tack vare att Unicef

och de sociala myndigheterna lagt sig i har den blivande maken sagt att de kan vänta med giftermålet tills Raya studerat klart. Nu återstår bara att övertala mamman.

Enligt socialarbetaren Saidou Oumaruu, som jobbar för hennes fall är utbildning nyckeln till allting.

– Av någon anledning gifter man inte bort flickor som går i skolan. Därför behöver fler flickor få gå i skolan, säger han.

Arbetet går framåt men det tar tid. Ibland saknas resurser att nå ut med skolor och information. För en del flickor är det redan försent, trots att de bara är barn.

En av dem är Faty. När hon ammat klart sin son frågar jag henne om hon gått i skolan. Hon skakar ledset på huvu-det.

– Om jag hade gått i skolan hade jag inte varit gift. Ingen av flickorna som går i

skolan är gifta, säger hon avundsjukt.

Men innan vi lämnar henne säger hon att hon tänker försöka förändra framtiden. Hennes dött-rar ska få lov att vara barn.

– När jag får en dotter, då kommer hon gå i skolan. Det är det enda sättet att förhindra att hon gifts bort när hon är barn. Det lovar jag, säger Faty.

I NIGER

TereseCristianssonterese.cristiansson @expressen.seTExT

Pieterten Hoopenbild @expressen.seFoTo

HEmväNdaRE. Maimouna kan efter sex månaders behandling äntligen åka hem till sin by Nazei med sina föräldrar. Snart ska hon återvända till sin make. Helst av allt skulle hon vilja skilja sig, men hennes pappa säger att det är maken som bestämmer över hans dotter.

jag S˚g HONOM aLDRIg


Fick ont i magen och i huvudet. På kliniken konstaterar läkarna att Marcos drabbats av både malaria och en diarré som han fått av det smutsiga vatten han och mormor Raquel dricka varje dag.


Det står nummer 100 nedklottrat i blyerstssvart på Raquel Zachous lilla papperslapp. Hon har knutit fast den i sitt höftskynke för att inte tappa bort den i trängseln med de andra kvinnorna och barnen. En bit bort på golvet sitter hennes son Marcos, 7, med benen i kors och i en trasig T-shirt Han tittar på oss. Tyst och hålögd.

– Han har hög feber och hallucinerar. Han behöver hjälp, säger Raquel och håller hårt i lappen för att inte förlora sin plats.

Alla som befinner sig på trappan väntar på att få komma in till läkaren på sjukhu-set Centre de Santé Javauhaue i provin-sen Gaza i Moçambique. Det är stekande hett. Det finns ett litet skydd för solen över trappan där alla trängs, men solvär-men är ändå kvävande. Vissa barn har sökt sig till skuggan under bänkarna runt trappan, andra ligger utslagna på det torra gräset utanför sjukhuset. De slum-rande, febriga barnen har blivit boplats för envisa och slöa flugor som helst söker sig till fukten i deras ögonvrår.

Raquel, säger att de flesta av barnen på trappan har samma problem som de två hon kommit med. – Min dotters son Carlos, 2, har svår

diarré och min egen son Marcos, 7, har feber. Vi fick gå hela natten från byn och till sjukhuset. Det var tungt för jag fick bära båda ibland, men jag vet att barnen kan dö om de inte får hjälp, så det fanns inget annat sätt, säger Raquel.

Carlos hänger på hennes rygg och är alldeles utslagen. Marcos, har trots febern blivit nyfiken, och har lite mödo-

samt tagit sig fram till oss. Han lutar sig trött mot sin mammas ben. Ibland lyfter han armen för att vifta bort flugorna men han orkar inte svara på några av våra frågor. Han bara tittar med stora ögon.

När det till slut är Raquels och hennes barns tur att komma in det lilla sjukrum-met knuffas barnen snabbt fram till sjuk-sköterskan. Hon tar tag i först Marcos och sedan Carlos finger och sticker snabbt en nål i fingrarna. Bar-nen gör medgörligt vad de blir tillsagda. De har inte kraft att gråta.

Ett par minuter senare blir barnen tillsagda att gå in i ett annat rum där det ligger hundratals testsvar på ett bord. Till slut hittar Raquel barnens namn på lapparna. Testet visar att de, förutom diarré, även har malaria. Precis som majoriteten av testerna på bordet. – Sedan översväm-

ningarna har mala-rian ökat radikalt. Myggen dras till allt stillastående vatten. Det är viktigt att barnen får behandling fort annars dör de, säger sjuksköterskan.

Hon sträcker fram ett par kartor med tabletter till Raquel. Marcos får sin första dos på plats. I Moçambique finns

den farligaste formen av malaria och livet kan vara över på ett par dygn om man inte får vård. Förhoppningsvis kommer medicinen snart börja verka för både Marcos och Carlos.

Moçambique drabbades av svåra över-svämningar i januari-februari. Det var de värsta sedan vattenmassakern 2000 då 700 personer dog. Den här gången fungerade larmsystemet bättre och många hann fly innan vattnet kom med full kraft. Trots det dog nära 100 perso-ner och 200 000 tvingades fly, framför allt i provinsen Gaza. När vi en hel månad efter översvämningarna åker genom provinsen ser vi att många famil-jer fortfarande bor kvar i tält på leriga

fält. Vid ett av lägren stannar vi till och några familjer berät-tar hur de tvingades lämna sina hus i panik och fly flera kilometer för att komma undan for-sarna.

Nu har mycket av vattnet sjunkit undan. Det är fortfarande lerigt och fuktigt, det finns enorma vatten-pölar och vissa vägar är så översvämmade att vi måste ställa bilen och gå för att komma över. Men om ytterligare några veckor kommer även

det vattnet vara borta. Den akuta faran är med andra ord över för i år. Ändå säger flera av dem som vi pratar med att de inte vill åka tillbaka till sina hus, de är trötta på att frukta vattnet varje år.

Texten fortsätter på nästa uppslag

Framtiden är ljus för Moçambique menför barnen är vägen dit kantad av farorGOMBA, MOÇAMBIQUE . Marcos, 7, sitter nedklämd på sjukhusets sten-golv bland många andra febersjuka barn och kvinnor.

– Jag har ont i huvudet, säger han med nedslagna ögon. I hans och de andras byar har det livsviktiga dricksvattnet vänts till en

dödsfälla. Får de inte vård i tid risker de att dö.

marcos, 7blev sjuk

av vattnet

”ALLT vAr FØrSTØrT” – vÆnd!Fick ont i magen och i huvudet. På kliniken konstaterar läkarna att Marcos drabbats av både malaria och en diarré som han fått av det smutsiga vatten han och mormor Raquel dricka varje dag.

På kliniken tas prover på Marcos.



Därför har regimen bestämts sig för att ge tomter längre in i fastlandet till de värst drabbade. Men för de allra flesta väntar ingen ny tomt utan de måste försöka att komma tillbaka till vardagen på sin sönders-lagna mark, så nya grödor och reparera det som ska-dats. I all denna röra av behov är den mest problema-tiska bieffekten just nu att deras livsviktiga dricksvat-ten förvandlats till gift och blivit en dödsfälla för fram-för allt barn som Marcos och Carlos.

På det lilla sjukhuset har det äntligen blivit dags för Raquel och hennes barn att åka hem till sin by Gomba igen. På sjukhuset finns det inga sängplatser och bara ett fåtal tas till det stora sjukhuset i Maputo. Alla andra får ta sig hem och hoppas att medicinerna ska verka.

Väl framme i den lilla byn, som består av traditionella hyddor där även grisar, kor och får huserar, slocknar Carlos bums. Marcos har piggnat till och börjar skjuta på sitt cykelhjul.

– Jag kan vara snabbast i byn, säger han. Vi sätter vi oss ner på en av bastmat-torna. Raquel berättar att deras by blev helt översköljd av forsarna som kom från

floden flera kilometer bort. Allt i deras hus förstördes men hyddan står kvar. – När vi såg vattnet komma forsande

sprang vi bort till trädet där borta, säger Raquel och pekar på ett gigantiskt träd hundra meter bort.

Hon berättar att de flesta i byn, som mest består av kvinnor och barn eftersom männen jobbar i Sydafrika, sökte skydd i trädet när vattnet kom över fälten.

– Vi satt där i tre dygn, säger Raquel. Sedan klättrade de ner och satte sig

under trädet. Först efter ytterligare ett par dagar kunde de återvända hem.

– Allt var förstört, säger Raquel. Ett stort problem var att latriner och djur-

stallar också ramlade omkull och fyllde dricksvattnet med gifter. Snart började både

vuxna och barn bli allt mer sjuka.

– Under översvämningarna drack vi av det vattnet. Det är många som fått ont i magen, vissa har dött, säger Raquel.Nu dricker de vatten från brunnen igen, men den fylldes av lera under översvämning-arna så är även det vattnet farligt.

–Vi kan se att det finns maskar och parasiter i vattnet men det är det vatten vi har, säger hon.

Nu har Marcos också kom-mit och satt sig med oss. Han berättar att han fick ont i

huvudet för knappt en vecka sedan.–Det gjorde jätteont och så hade jag lite

ont i magen, säger han blygt. När jag frågar Marcos var han tar sitt dricksvatten pekar han på en balja som står utanför huset. –Vi hämtar vid brunnen och sen dricker jag det, säger han och tittar lite oförstå-ende på mig.

Moçambique spås bli ett mycket rikt land inom några år, tack vare kol- och gasfyn-digheter, men rankas just nu som ett Afrikas fattigaste länder. Befolkningen kämpar dessutom mot en svår HIV-situa-tion. I Gazaprovinsen där vi befinner oss är 25 procent smittade. Mycket kan bli bättre med en positiv ekonomisk utveck-

Han gick inte att rÆdda”MOÇAMBIQUE

ANTAL INVÅNARE: 23,7 miljoner (2012). ANDEL INVÅNARE 0-14 ÅR: 45,7 pro-cent. SPÄDBARNSDÖDLIGHET: 77 av 1 000 (2012). MÖDRADÖDLIGHET: 4,9 per 1 000 levandefödda barn (2010). FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD VID FÖDSELN: 52 år. LÄSKUNNIGHET: 56,1 procent (män: 70,8 procent, kvinnor: 42,8 procent). ANTAL BARN/KVINNA: 5,4. ANTAL INVÅNARE MED HIV: 1,4 miljoner. BNP/PER PERSON: 1200 dollar (2012). KONFLIKTSTATUS: Lugnt. HUVUDPROBLEMATIK: Moçambique hör till världens absolut fattigaste länder; mer än hälften av landets befolkning lever i extrem fattigdom. Det senaste decenniet har dock andelen fattiga minskat avse-värt. År 2008 hade endast 47 procent av befolkningen tillgång till rent vatten och på landsbygden var motsvarande siffra 29 procent.

Källa: The world facTbooK (cia), landguiden (uip)

DettagörUnicefilandet MUnder översvämningarna eller

cyklonen Funso fick 60 000 personer hjälp av det akuta programmet WASH.

M1.6 miljoner barn fick utbildning om hur de skulle överleva översvämningarna.

MEn miljon barn nåddes av program för att undvika våld, diskriminering och hiv.

MLångsiktigt jobbar Unicefs vänorganisa-tioner med hygienutbildningar men även med skolutbildning och hälsoprogram för barn i utsatta miljöer i Moçambique.

GåtthElAnAttEn. Carlos, 2, har gått med sin mormor hela natten för att få hjälp på sjukhuset. Han har diarré och malaria.

AlBErtOs GrAv. Alberto, 3, blev sjuk efter att ha druckit det smutsiga vattnet. Hans pappa Fransisco be-gravde sin son här.

MaputoSWAZILAND

SYDAFRIKA

ZAMBIAMALAWI

TANZANIA

ZIMBABWE M O C A M B I Q U E

0 195km

Gomba

00:27 01:17

såleverbybornaiGomba

”Alla hade minst ett barn som fått malaria efter över-svämningarna.”

MTerese Cristi-ansson och Martin von Krogh berättar om sin resa till barnen i Moçambique.


ling men gapet mellan rika och fattiga är stort. Fortfarande är det många som inte har tillgång till den enklaste hjälpen, som exempelvis myggnät mot malaria eller medel för att rena vattnet.

För Marcos grannar har detta lett till en djup sorg. De bor ett par hyddor längre ned i byn. När vi kommer dit sitter ett tjugotal personer tysta i en ring på några stolar och mattor som placerats ut på gårdsplanen. Några meter bort finns en nygrävd

grav. Den är drygt en meter lång. Jor-den är fortfarande fuktig. I graven ligger Alberto, 3, som dog två dagar tidigare.

– Vi var på sjukhuset men när vi förstod att han inte skulle överleva tog vi hem honom och lät honom dö här, säger pappan Fransisco som ber oss att sitta ned med honom och de andra sörjande.

Alberto blev sjuk för flera veckor sedan, strax efter översvämningarna.

– Hans mage blev väldigt hård och sen svullnade hans fötter och ansikte. Vi sökte vård på sjukhuset, men han gick inte att rädda, viskar mamma Alzira.

Med tunga steg går Fransisco bort till graven och börjar gräva i jorden med sina fingrar. Han vill visa en bild på Alberto som de grävt ner i graven. Men det är ingen riktig bild utan en röntgen-bild på Albertos lungor.

– Vi har ingen annan bild, säger Frans-isco sorgset.

När vi går tillbaka till sorgegruppen frågar jag om han vet varför Alberto blev så sjuk.

– Jag tror det beror på vattnet. Det var väldigt smutsigt efter översvämningarna och all boskap gick runt i vattnet. Våra barn drack det vattnet och många blev och blir fortfarande sjuka. Alberto dog.

Eftersom de valde att ta hem Alberto innan han dog vet de inte exakt dödsor-sak. Det är dyrare att låta sitt barn dö på sjukhuset än hemma och Fransisco hade inte råd med det. Men läkarna sa till Fransisco att parasiter i vattnet som följdes av undernäring sannolikt var orsaken till hans sons död. Fransisco och Alzira har ytterligare

tre barn och de vet inte hur de ska skydda dem från att också bli sjuka. Deras femåriga dotter Leopoldina är redan febrig och mår dåligt.

– Hon har inte samma problem som Alberto hade, men hon kanske har malaria. Vi vet inte vad vi ska ta oss till, men jag ska försöka åka till läkaren med henne imorgon, säger Fransisco.

När vi lämnar familjen sitter de kvar i en ring på gårdsplanen. Enligt traditionen ska de sitta där en vecka, sedan måste livet återgå till vardag igen.

Situationen i Gomba är mörk. Många barn har drabbats av det dåliga vattnet och hjälpen har inte nått fram till dem. De är långt från ensamma. Runt om i världen tvingas miljoner barn att

dagligen dricka och tvätta sig med giftigt vatten. Dessutom drar vatten med sig andra problem som mygg och malaria. Vattenproblematiken är fortfa-rande en av de största källorna till barns sjukdomar runt om i världen. Men det finns hopp. I Moçambique åker vi genom flera byar där situationen är bättre. Där har olika hjälporganisatio-ner satsat hårt på utbildning kring vatten och översvämningar för att undvika de vanligaste problem. Organi-sationen Samaritans Purse som stöds av Unicef driver flera utbildningspro-jekt samt delar ut rena vattenkärl och vattenreningsmedel till så många hushåll som möjligt.

– Ett stort problem är att latriner och annat går sönder under översvämning-arna och sedan dricker barnen det vatt-net. Men det går att åtgärda ganska enkelt, säger Samaritans Purse vattenmanager Paul Mungai.

I flera områden har befolkningen tack vare hjälpen lyckats hålla borta exempelvis diarré som lätt blir en dödsfarlig sjukdom i fattiga miljöer. Tio års arbete har gett effekt.

– Jag tror att utbild-ningarna har varit bra. Många förstod att de exempelvis skulle dra

locken över brunnarna innan översväm-ningarna kom så att vattnet hålls rent, säger Paul Mungai.

Men det finns fortfarande stora behov, menar han. I vissa områden saknar 15-20 procent en så basal sak som latriner och då blir det svårt att hålla vattnet rent. Och trots att miljoner barn fått hjälp efter översvämningarna har vi inte kapacitet att nå alla.

När vi frågar Raquel om det kommit någon hjälp för att rena brunnen, skakar hon på huvudet.

– Nej, vi har hört om andra som fått men inte vi. Men de kanske kommer.

Carlos och Marcos har haft tur, mycket tack vare att Raquel gick den långa sträckan till sjukhuset. Hade malarian fått fäste i deras små kroppar hade slutet kunnat bli mycket värre.

När vi lämnar byn mår båda bättre. Carlos äter glatt sitt ris och Marcos är uppe och springer oavbru-tet runt med sitt cykel-hjul. Det är inte samma pojke som febersvettades utanför sjukhuset. När jag, strax innan vi åker, frågar vad som är det bästa han vet, svarar han:

– Kakor. Såklart. Precis som

många andra barn skulle ha svarat.

I MoçaMbIque



Han giCK inTe aTT rÆddaSMITTADe BRUNNeN. Vattnet som pumpas upp ur brunnen i byn är förorenat sedan de stora översvämningarna drabbade området.

FØr varenda ungeEtt särtryck av en artikelserie i Expressen april 2013

För varenda unge

Documents

Transcript of För varenda unge