Flickan som hade kritor till fingrar

TEXT & BILD

AV

PETTER HANBERGER

Idé och manus av

Petter Hanberger och Siri Johansson.

Första versionen tryckt i begränsad upplaga 2010.

Denna version publicerades 2012 på Publit.se

© Petter Hanberger 2012

Till Ella

I ett hus bodde en liten flicka tillsammans med sina föräldrar.

Flickan tyckte om att leka och skutta omkring i trädgården. Och gömma sig.

En dag upptäckte en av flickans pappor att någon målat på en skulptur i trädgården.

Och en morgon upptäckte den andra pappan att någon målat på trappan.

När de skulle gå och lägga sig sa den ena pappan till den andra:- Någon har målat i ditt ansikte.

- Någon har målat i ditt ansikte också, svarade den andra pappan.

De förstod ingenting.

Men så en dag skulle de klippa naglarna på sin lilla flicka.

Då förstod de var all färg kommit ifrån och började skratta.

Och upptäckte till sin förvåning att hon hade kritor till fingrar.

Allt som flickan rörde vid fick fina färger och papporna var mycket stolta.

Ingen kunde måla så fint och snabbt som hon.

När hon började skolan målade hon av alla sina klasskamrater.

Men en dag såg hennes skolfröken att det var färg i hela räkneboken.

Fröken tyckte inte att det var bra.

Fröken bestämde att flickan skulle ha handskar på sig.

Tiden gick och flickan målade ingenting längre.Hon hade ju handskar på sig.

En solig sommardag började det regna.

Men någonting var konstigt. Ingen regnbåge dök upp på himlen.

Då fick flickan en idé.Hon tog av sig handskarna...

...och när hon vinkade mot himlen målades regnbågen fram!

Alla var mycket glada att regnbågen kommit tillbaka och de hurrade för flickan.

Från den dagen behövde hon aldrig mer ha handskarna på sig. Hon kunde fortsätta sätta färg på världen.