2009En stat i st i sk rapport

F o l k t i n g e t Fjalar Finnäs

Finlands svenskarna

FINLANDSSVENSKARNA 2009

EN STATISTISK RAPPORT

Svenska Finlands Folkting

Lönnrotsgatan 3 A 3

00120 Helsingfors

folktinget@folktinget.fi

www.folktinget.fi

ISBN: 978–952–9700–53–0 (hft.)

ISBN: 978–952–9700–54–7 (PDF)

ISSN: 0358–4542

Ombrytning och pärm: Lena Malm

Tryck: Universitetstryckeriet, Helsingfors 2010

INNEHÅLL

Förord 5

Inledning 6

Finlands svenska befolkning 1880–2009 7

Befolkningstalet 7

Språklig fördelning 9

Åldersfördelningen 14

Civilstånd 15

Fruktsamheten 16

Dödligheten 19

Naturlig tillväxt 20

Geografisk omflyttning 21

Tvåspråkiga familjer 23

Elevtillströmningen till svenska skolor 25

Utbildning 27

Näringsstruktur 29

Framtidsutsikterna 33

Avslutande kommentarer 35

Datakällor och referenser 38

Tabellbilaga 41

Figurer

1 Språkstrukturen i Svenskfinland (exkl. Åland) åren 1900, 1950 och 2005. 11

2 Den svenskspråkiga befolkningens åldersstruktur åren 1950, 1970 och 2009. 14

3 Den svenskspråkiga befolkningen efter ålder, civilstånd och kön år 2009. 15

4 Andelen födslar av ogifta mödrar bland svenskspråkiga kvinnor

regionvis 2006–08. 16

5 Det summerande fruktsamhetstalet 1975–2008 för alla respektive

svenskspråkiga kvinnor samt utgående från de svenskspråkiga barnen. 17

6 Det summerade fruktsamhetstalet regionvis 2006–08 definierat dels enligt

svenskspråkiga kvinnor och dels enligt svenskspråkiga barn. 18

7 Dödsrisker i åldrarna 35–64 resp. 65–84 år 1980–2008 efter kön och språk.

Ålders standardiserade efter 1990 års befolkning. 19

8 Antalet födda och döda svenskspråkiga 1981–2008. 21

9 Antalet svenskspråkiga emigranter och immigranter 1981–2008. 22

10 Andelen svenskspråkiga män och kvinnor som gift sig med en finskspråkig

partner 1951–2008. 23

11 Andelen barn som registrerats som svenskspråkiga av alla barn till föräldrar

med olika språk (svenska och finska) efter födelseår och moderns språk.

Barn födda 1981-2005. 24

12 Antalet svenskregistrerade sjuåringar efter födelseår, motsvarande antal elever på klass 1

i svenska grundskolor samt antalet studenter från svenskspråkiga gymnasier.

Förväntat antal elever och studenter 2010–2016/2028. 25

13 Antalet svenskregistrerade barn och barn med svensk mor enligt födelseår,

samt motsvarande antal elever på klass 1 i svenska grundskolor.

Barn födda 1993–2002. 26

14 Andelen arbetslösa i olika åldrar år 2007 enligt språkgrupp och kön 31

15 Andelen pensionerade i olika åldrar år 2007 enligt språkgrupp och kön. 31

16 Antalet födda och döda 1981–2008, samt det beräknade antalet 2009–2035

enligt två framskrivningsalternativ. 33

Tabeller 41

1 Antalet svenskspråkiga och deras procentuella andel av hela befolkningen 1880–2009.

2 Den svenskspråkiga befolkningen länsvis 1880–2009. 8

3 Den svenskspråkiga befolkningen landskapsvis 1990–2009. 9

4 Den svenskspråkiga befolkningens procentuella fördelning efter hemkommunens

språkstruktur 1880–2009. 10

5 Antalet svenska och tvåspråkiga kommuner 1950–2009 och svenskspråkig befolkning i dessa. 12

6 Andelen svenskspråkiga av 0–4 åriga barn i tvåspråkiga familjer länsvis, 1980, 1985, 1990,

1995, 1998, 2002 och 2005 efter moderns språk. 24

7 Den svenskspråkiga befolkningens utbildningsnivå i olika åldrar år 2004. 28

8 Den yrkesverksamma befolkningens fördelning efter näringsgren 1950–2007. 29

9 Den yrkesverksamma svenskspråkiga befolkningens fördelning efter näringsgren i olika

åldrar år 2007. 30

10 Den svenskspråkiga befolkningens beräknade åldersstruktur 2009–2035. 34

11 Andelen tvåspråkiga barnfamiljer samt andelen svenskregistrerade barn i dessa efter

hemkommunens språkstruktur 1970 och 2005. Andelen svenska barn som har en

tvåspråkig familjebakgrund.

Svenska och tvåspråkiga kommuner exklusive Åland. 36

12 Befolkningsrörelsen för den svenskspråkiga befolkningen länsvis 1989–2008. 42

13 Den svenskspråkiga andelen av hela befolkningen i svenska och tvåspråkiga kommuner 1950–2009.

Antalet svenskspråkiga 2000 och 2009. 44

14 Befolkningens fördelning efter språk i svenska och tvåspråkiga kommuner 2009. 45

15 Befolkning med annat språk än svenska eller finska 1900–2009.

Uppdelning efter enskilda språk 1995, 2005 och 2009. 46

16 Antalet svenskspråkiga i finska kommuner. Kommuner med minst 50 svensk språkiga 1990–2009,

enligt nuvarande kommungränser. Antalet finskspråkiga år 2009. 47

17 Svenskspråkig befolkning efter ålder och kön år 2009. 48

18 Svenskspråkig befolkning efter födelseårskohort 1950, 1960, 1970, 1980, 1990, 2000 och 2009. 49

19 Den svenskspråkiga befolkningen i svenska och tvåspråkiga kommuner efter ålder 2009 50

20 Svenskspråkig yrkesverksam befolkning efter näringsgren kommunvis 2007.

21. Svenskspråkiga yrkesverksamma efter näringsgren, samt antalet arbetslösa länsvis 1990,

1995, 1998, 2001, 2004 och 2007. 51

22. Befolkningens fördelning efter utbildningsnivå i olika åldrar landskapsvis 2007. 54

23 Elever i svenskspråkiga grundskolor 1986–2009 56

FÖRORD

Bästa läsare

Det är nionde gången Svenska Finlands folkting ger ut en statistisk rapport över finlands -svenskarna. Den första rapporten utkom 1981 och har sedan dess utgetts med tre års mellan-rum. Rapporten har alltid haft en stor efterfrågan.

I rapporten Finlandssvenskarna 2009 – en statistisk rapport, presenteras den del av finlands -svenskarnas verklighet som kan belysas med hjälp av statistik. Det gäller bl.a. uppgifter omden grundläggande demografin: hur många finlandssvenskar det finns, hur många som födsoch dör, var finlandssvenskarna bor, deras framtidsutsikter och i vilket numerärt förhållan-de finlandssvenskarna står till landets majoritetsbefolkning.

Rapporten baserar sig på Statistikcentralens uppgifter. Arbetet med denna rapport, bådetextdelen och tabellerna, har utförts av Fjalar Finnäs, professor i demografi och landsbygds-forskning vid Åbo Akademi. Folktinget vill rikta ett mycket stort och varmt tack till Finnäsför hans arbete med de finlandssvenska statistiska rapporterna. Ett tack skall också biträdan-de folktingssekreterare Viveca Lahti ha för hennes arbete med att koordinera utgivningen avrapporten.

Antalet personer med svenska som eget språk har ökat med 1 141 personer sedan år 2005och uppgår nu till 290 392. Framtidsutsikterna för den svenskspråkiga befolkningen är posi-tiva och antalet kommer att ytterligare öka och överstiga 300 000-strecket.

Statistiken visar att andelen personer av en viss årsklass som hör till arbetskraften ärgenomgående större bland svenskspråkiga än bland majoritetsbefolkningen och andelenarbetslösa är färre. Dessutom lever finlandssvenskarna längre, har stabilare äktenskap ochsöker om sjukpension mera sällan än majoritetsbefolkningen.

Helsingfors september 2010Anna-Maja HenrikssonFolktingsordförande

5

INLEDNING

Befolkningsstatistiken i Finland baserar sig i dagens läge uteslutande på olika register. Tackvare att uppgiften om de enskilda medborgarnas modersmål ingår i det centrala befolk-ningsregistret är det möjligt att sammanställa detaljerad statistik med språklig uppdelning.Statistikcentralen publicerar årligen en stor mängd material, och allt mera uppgifter finnsdirekt tillgängliga via internet. Statistikcentralens produkter presenteras utförligt på desshemsida http://www.stat.fi. Tabellerna i denna rapport baserar sig uteslutande på uppgifterfrån Statistikcentralen.

Förutom att rapporten strävar till att ge en så aktuell statistisk bild som möjligt av densvenskspråkiga befolkningen är ett annat syfte att sätta in denna i ett lite längre tidsperspek-tiv. De grundläggande demografiska uppgifterna om befolkningens storlek avser förhållan-det vid utgången av år 2009, medan de nyaste uppgifterna om befolkningsrörelsen gäller år2008. Ifråga om befolkningens socioekonomiska ställning och utbildning är de nyaste upp-gifterna från år 2007 och beträffande familjestatistiken inkluderande barnens språk i två-språkiga familjer kunde inga nyare uppgifter än år 2005 erhållas. För att skapa en meralöpande framställning har inga källhänvisningar gjorts i texten, men i slutet av rapportenfinns en förteckning över olika rapporter som ligger till grund för framställningen.

Fjalar Finnäs

6

FINLANDS SVENSKA BEFOLKNING 1880–2009

Befolkningstalet

Den finländska språkstatistiken sträcker sig tillbaka till år 1880 då den första landsomfattan-de sammanställningen av befolkningen fördelad efter språk företogs. Enligt dessa uppgifter,som baserade sig på församlingsstatistik, uppgick antalet svenskspråkiga till 294 000 perso-ner. Fram till sekelskiftet växte antalet enligt statistiken kraftigt till närmare 350 000, för attår 1910 vara endast 339 000. Uppgifterna för åren 1880, 1890 och 1900 inkluderar likväl ävenden frånvarande befolkningen, och de är därför inte helt jämförbara med motsvarande frånsenare tidpunkter, som enbart omfattar den närvarande befolkningen. Eftersom amerika -emigrationen tagit fart vid denna tid, ger uppgifterna en klar överskattning av det faktiskaantalet. Enligt Fougstedt torde det verkliga antalet svenskspråkiga vid sekelskiftet ha uppgåtttill omkring 332 000. När man beaktar detta kan man säga att den svenskspråkiga befolk-ningen uppvisade en kontinuerlig uppgång ända till 1940, då antalet uppgick till 354 000.

Tabell 1. Antalet svenskspråkiga och deras procentuella andel av hela befolkningen 1880–2009.

År Antal %1880 294 900 14,31890 322 600 13,61900 349 700 12,91910 339 000 11,61920 341 000 11,01930 342 900 10,11940 354 000 9,61950 348 300 8,61960 330 500 7,41970 303 400 6,61980 300 500 6,31990 296 700 5,92000 291 700 5,62005 289 251 5,52009 290 392 5,4

Redan under 1940-talet minskade befolkningen en aning, och efter år 1950 vidtog en periodav snabb nedgång, så att antalet år 1970 uppgick till endast 303 400. Den främsta orsaken tilldenna minskning var den omfattande emigrationen till Sverige, men i och med att dennaavmattades, var befolkningsminskningen under de efterföljande årtiondena förhållandevisliten. Under 1990-talet och de första åren av 2000-talet var nedgången återigen lite större,och vid utgången av år 2007 var antalet svenskspråkiga nere på 289 596. Under de två senas-te åren har trenden emellertid svängt i så motto att antalet har ökat, och år 2009 uppgickantalet svenskspråkiga till 290 392.

7

År 1900 utgjorde de svenskspråkiga nästan 13 % av hela befolkningen, men till följd av attden finskspråkiga befolkningen mer än fördubblades under 1900-talet har den svenska ande-len sjunkit ned till 5,4 %. Att andelen svenskspråkiga sjunkit sedan millennieskiftet kan tillstörsta delen tillskrivas den kraftiga ökningen av antalet personer med främmande språk. År2009 uppgick deras andel till 4 %.

Av de tre tvåspråkiga länenq hade Vasa län den största svenskspråkiga befolkningen år1880. Befolkningstillväxten i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skedde dock fram-förallt i Nylands län. För Vasa läns del redovisas också en betydande ökning i slutet av 1800-talet, men till följd av den omfattande amerikaemigrationen sjönk antalet under början avdet nya seklet. År 1920 återfanns 46 % av de svenskspråkiga i Nylands län, medan Vasa länsvarade för 32 %, Åbo och Björneborgs län för 12 % och Åland för 6 %. I de övriga länen fannsdå drygt 12 000 personer, vilket utgjorde 3,6 % av alla svenskspråkiga.

Fram till år 1970 bestod den mest väsentliga förändringen i den regionala fördelningen iatt befolkningen i Åbo och Björneborgs län minskade kraftigt. Från 43 000 svenskspråkiga år1910 sjönk antalet till endast 28 800 fram till år 1970, vilket utgjorde knappt 10 % av heladen finlandssvenska befolkningen. En stor orsak till minskningen var att den yttre skärgår-den avfolkades. Motsvarande nedgång kan också observeras i de åländska skärgårdskommu-nerna. Under de senaste decennierna har befolkningsminskningen koncentrerats till Nylandslän, medan Ålands befolkning har ökat kännbart och storleksmässigt närmar sig den i Åbooch Björneborgs län.

Tabell 2. Den svenskspråkiga befolkningen länsvis 1880–2009. Tusental.

År Nylands län Åbo och Åland Vasa län Övriga län1)

Björneborgs län18802) 101,9 38,3 20,2 117,8 16,718902) 114,7 42,5 21,9 126,4 17,119002) 134,1 43,2 24,1 131,1 17,31910 149,2 43,0 20,5 111,1 15,21920 157,8 41,2 20,4 109,3 12,21930 164,0 39,4 19,0 108,5 12,21940 176,9 36,9 20,3 109,1 10,91950 168,4 36,7 20,9 112,8 9,51960 163,0 33,3 20,3 106,23) 7,71970 149,7 28,8 19,9 99,0 5,91980 145,0 28,0 21,7 99,6 6,21990 139,4 27,5 23,2 100,5 6,120004) 136,2 27,0 24,2 98,1 6,220054) 134,2 27,1 24,6 97,2 6,520094) 134,2 27,2 25,0 97,2 6,7

1) Inkluderar Kymmene län med tvåspråkiga Pyttis 2) Inkluderar de frånvarande församlingsmedlemmarna3) Mellersta Finlands län avskiljdes från Vasa län 4) Gamla länsindelningen

1 För att kunna redovisa långa tidsserier används i ett flertal tabeller den länsindelning som gällde fram till år1995. I texten används också benämningarna Nyland, Åboland och Österbotten och då avses de svenska ochtvåspråkiga orterna i de tvåspråkiga länen. I ett fåtal tabeller redovisas också explicit för de nya tvåspråkigalandskapen, dvs. Nyland, Östra Nyland, Egentliga Finland, Österbotten samt Mellersta Österbotten.

8

En genomgående trend under 1900-talet var att den svenskspråkiga befolkningen utanför detegentliga svenska bosättningsområdet minskade mera än befolkningen som helhet. Man kansäga att den svenskspråkiga befolkningen koncentrerades till det huvudsakliga bosätt-ningsområdet. Detta märks tydligt på länsnivå, men gäller även för de finska kommuner somligger just på andra sidan språkgränsen i de tvåspråkiga länen. Under de senaste decenniernahar det likväl skett en utflyttning av svenskspråkiga till en del finska kranskommuner fram-förallt omkring huvudstadsregionen och Åbo (se tabell 4 nedan samt bilagetabell 16w). Somett kuriosum kan noteras att det är endast i 18 av Finlands nuvarande 342 kommuner somdet inte finns en enda svenskregistrerad person.

Motsvarande utveckling framgår även av tabell 3 som redovisar utvecklingen sedan år1990 med nuvarande landskapsindelning. Antalet svenskspråkiga utanför det huvudsakligabosättningsområdet har ökat kännbart och detta gäller ett flertal av de finska landskapen.

Tabell 3. Den svenskspråkiga befolkningen landskapsvis 1990–2009.

Landskap 1990 2000 2009 Regional för- Andel svensk-delning (%) språkiga (%)

Nyland 106 649 104 745 104 119 35,9 7,3Östra Nyland 32 674 31 457 30 064 10,4 32,0Kymmenedalen 1 848 1 625 1 482 0,5 0,8Egentliga Finland 26 578 26 221 26 502 9,1 5,7Åland 23 243 24 169 25 028 8,6 90,2Österbotten 92 842 90 797 90 222 31,1 51,0Mellersta Österbotten 7 235 6 839 6 486 2,2 9,5Övriga 5 669 5 804 6 489 2,2 0,2

Totalt 296 738 291 657 290 392 100,0 5,4

Språklig fördelning

I slutet av 1800-talet levde det stora flertalet av de svenskspråkiga personerna i Finland påstarkt svenskdominerade orter. Detta innebär samtidigt att de båda språkgrupperna levdenästan åtskilt från varandra. Genom den kraftiga inflyttningen av finskspråkiga till delar avdet svenska bosättningsområdet förändrades dock förutsättningarna på lokal nivå avsevärtredan under 1900-talets första hälft. År 1950 levde ännu en fjärdedel på enspråkigt svenskaorter och ytterligare en dryg tredjedel på tvåspråkiga orter med svensk majoritet.

2 I textdelen redovisas uppgifter endast på regional eller nationell nivå. Se bilagetabeller för mera detaljeradeuppgifter, i vissa fall ända ned på kommunal nivå.

9

För att en kommun skall vara officiellt tvåspråkig krävs enligt nuvarande kriterier attminoriteten uppgår till minst 8 % eller 3000 personer. En tvåspråkig kommun blir enspråkigförst när minoriteten sjunker under 6 % av hela befolkningen. En kommun kan även frivil-ligt förklara sig tvåspråkig även om minimikraven inte uppfylls. Kommunernas språkliga sta-tus fastställs vart tionde år av statsrådet, och den nuvarande klassificeringen gäller från ochmed år 2003.

Under 1930-talet fanns det sammanlagt 96 svenska eller tvåspråkiga orter i Finland.Antalet har minskat avsevärt främst till följd av sammanslagningar och inkorporeringar.Regelrätt förfinskning, dvs. att en formellt tvåspråkig kommun blivit enspråkig, har före-kommit i fem fall. Karuna och Salo i Åbo och Björneborgs län hade förklarats enspråkigaredan från år 1933, medan nyländska Tusby och Kervo blev enspråkigt finska åren 1943 resp.1953. I och med kommunsammanslagningarna kring Salo år 2009 uppgick Finby i en nyenspråkigt finsk enhet. I detta fall berörde det knappt 80 svenskspråkiga personer. Till dessaförändringar kan ytterligare läggas Lojo köping (blev stad 1969) som likaså blev enspråkig år1953. År 1997 sammanslogs emellertid staden med den tvåspråkiga landskommunen, ochäven om den inte heller nu uppfyller de formella kraven, har den frivilligt förklarats som enofficiellt tvåspråkig ort.

Efter statsrådets beslut år 1953 fanns det förutom de 16 åländska, hela 31 enspråkigtsvenska kommuner i landet, och ytterligare 32 kommuner med svenska som majoritetsspråk.Sammanlagt fanns det då 91 svenska och tvåspråkiga kommuner.

Tabell 4. Den svenskspråkiga befolkningens procentuella fördelning efter hemkommunens språkstruktur 1880–2009.

Tvåspråkiga kommunerAndel svenskspråkiga1) (%)

År Svenska >67 50–66 34–49 <33 Finskakommuner kommuner Totalt

1880 59,9 15,9 10,1 4,9 2,8 6,4 100,01910 36,9 30,2 5,9 16,0 6,0 5,0 100,01930 35,4 25,3 4,2 4,5 26,2 4,4 100,01950 26,7 24,7 9,5 8,0 26,9 4,2 100,01960 24,2 21,2 15,5 0,6 35,1 3,5 100,01970 18,9 18,9 16,5 6,5 36,4 3,0 100,01980 19,8 18,5 10,3 11,4 36,1 3,9 100,01990 15,8 22,3 12,2 11,2 34,3 4,2 100,02000 14,0 21,6 14,6 10,7 34,9 4,3 100,02005 13,6 22,0 12,0 7,7 39,9 4,7 100,02009 13,7 23,9 9,4 7,5 40,6 4,9 100,0

1) Andel svenskspråkiga av svensk- och finskspråkiga befolkningen.

10

Figur 1. Språkstrukturen i Svenskfinland (exkl. Åland) åren 1900, 1950 och 2005.

Efter år 1953 har således enbart Finby blivit enspråkigt finsk eller uppgått i en finsk enhet.Kommunsammanslagningarna i Åboland och Nyland åren 2009 och 2010 reducerade anta-let tvåspråkiga orter med 10. För de åboländska kommunerna som ingår i Kimitoön ochVäståboland innebar sammanslagningarna ingen förändring av språklig status, ty alla var två-språkiga med svensk majoritet. För Pojos del innebar bildandet av Raseborg att området for-mellt fick svensk majoritet, medan de svenskdominerade kommunerna Pernå och Liljendalnumera ingår i Lovisa med finskspråkig majoritet.

I dagens läge finns det härigenom utöver de 16 åländska kommunerna endast tre svens-ka och 31 tvåspråkiga kommuner. Av de tvåspråkiga kommunerna har 13 svenska som majo-ritetsspråk. De kvarvarande svenska kommunerna utanför Åland, dvs Närpes, Korsnäs ochLarsmo, återfinns alla i forna Vasa län.

År 1950 hade ännu flertalet av de nyländska kommunerna en svenskspråkig majoritet,men många av dessa; Borgå (inkl. landskommunen), Grankulla, Hangö, Kyrkslätt, Lovisa,Pojo och Sjundeå blev finskdominerade till följd av den finska inflyttningsvågen framföralltunder 1970-talet. Utanför Nyland är det endast i Kaskö som majoritetsspråket har ändratsunder det senaste halvseklet. Under de två senaste decennierna har förändringarna i kom-munernas språkstruktur allmänt taget varit små. Det är egentligen endast i kommunerna iMellannyland som förfinskningen har fortsatt, i flera andra kommuner har andelen svensk-språkiga bibehållits nästan oförändrad eller t.o.m. stigit något. (se bilagetabell 13)

11

1900 1950 2005

12

Tabell 5. Antalet svenska och tvåspråkiga kommuner 1950–2009 och svenskspråkig befolkning i dessa.

19501) 19701) 19801) 20091)

Antal Svensk Antal Svensk2) Antal Svensk Antal Svenskkom- befolk- kom- befolk- kom- befolk- kom- befolk-muner ning muner ning muner ning muner ning

Svensk 47 92 822 31 62 700 26 59 363 19 39 698Tvåspråkig67–90 % 23 85 982 17 51 700 14 55 712 9 69 43550–66 % 9 33 160 8 50 000 4 30 968 4 27 18134–49 % 4 27 847 7 23 700 8 34 108 5 21 9003–33 % 8 93 786 11 106 200 13 108 943 13 117 866Totalt 91 333 597 74 294 351 65 289 094 50 276 080Finska orter 14 689 9 055 11 388 13 312Finland 348 286 303 406 300 482 290 392

1) Befolkningstalen för de angivna åren, men kommunindelning och språklig status enligt situationen åren1953, 1973, 1983, 2003. För sammanslagna kommuner efter 2003 beaktas situationen år 2009. Andelensvenskspråkiga beräknad enbart på basen av antalet svensk- och finskspråkiga.

2) Befolkningstalet delvis uppskattat till följd av kommunsammanslagningar år 1973.

En liten men inte helt obetydlig orsak till nedgången i andelen svenskspråkiga är att antaletpersoner med främmande språk ökar. Detta medför också att det inte längre räcker med attse på andelen svenskspråkiga för att avgöra kommunernas officiella språk. År 1993 nåddesåledes varken den svenska eller den finska språkgruppen till 50 %-strecket i Sibbo, meneftersom antalet svenskspråkiga var större förblev svenska majoritetsspråket. I Närpes varandelen svenskspråkiga år 2009 nere på 87,6 %, men detta innebär likväl inte att staden skul-le uppfylla kriteriet för en officiell tvåspråkighet, ty andelen finskspråkiga är endast 5,7 %,eftersom 6,7 % av befolkningen har ett annat modersmål än svenska eller finska. Om manbeaktar enbart de inhemska språken utgör de finskspråkiga 6,1 % av befolkningen.

13

Åldersfördelningen

En befolknings ålderssammansättning vid en viss tidpunkt är resultatet av utvecklingenunder en lång tid. Under början av 1900-talet växte befolkningen och detta framträdde i enpyramidformad åldersfördelning år 1950. Pyramiden var dessutom speciellt bredbasig tillföljd av den höga fruktsamheten under de första efterkrigsåren. År 1950 var nästan en fjär-dedel av den svenskspråkiga befolkningen i åldern 0–14 år, medan knappt en tiondel var över65 år.

Emigrationens stora betydelse för befolkningsutvecklingen framkommer när man ser påhur åldersstrukturen förändrades. De årskullar som föddes på 1930-talet och 1940-talet redu-cerades med uppemot en tredjedel fram till år 1970. I dessa åldrar inverkade dödlighetenmarginellt på denna utveckling. Förutom att befolkningen minskade totalt sett påverkadessåledes åldersstrukturen kraftigt av emigrationen. Den sjunkande fruktsamheten medfördedessutom att år 1970 var mindre än en femtedel av befolkningen i åldern 0–14 år medanandelen över 65 år stigit till 15,2 %.

År 2009 utgjorde barnen under 15 år endast 17,5 %, medan pensionärerna (= över 65 år)svarade för 21,2 %. Speciellt markant är ökningen av verkligt gamla personer. År 1950 fannsdet endast 1631 personer över 85 år, vilket utgjorde en halv procent av hela befolkningen. År2009 var antalet mer än sexfaldigt eller 9977, vilket i relativa tal utgjorde 3,4 % av helabefolkningen.

Utvecklingen under det senaste halvseklet har alltså gått mot en markant höjning avmedel åldern. Den svenskspråkiga befolkningen hade under hela 1900-talet en högre genom -snittsålder än den övriga befolkningen. År 1970 var medelåldern hos den svenskspråkigabefolkningen 38,6 år medan motsvarande för den finskspråkiga var endast 32,9 år.Skillnaderna har emellertid utjämnats betydligt, och år 2008 var motsvarande tal 42,7 år och41,4 år.

En granskning av de enskilda årsklasserna visar att den klart största årskullen är den somföddes år 1946. Årskullarna från mitten av 1990-talet är förhållandevis stora, men den efter-följande nedgången har stannat av. Detta är inget särdrag för den svenskspråkiga befolk-ningen, utan motsvarande gäller även för befolkningen som helhet. De mindre årskullarnaunder början av 2000-talet är en följd av att fruktsamheten sjunkit något, samt att antaletkvinnor i de mest reproduktiva åldrarna har gått ned.

Skillnaderna mellan de olika kommunerna, liksom även mellan språkgrupperna är avse-värda. Den svenskspråkiga befolkningen är i flera kommuner ålderstigen och andelen pen-sionärer är hög. Bland de svenskspråkiga utgjorde år 2009 andelen över 65 år över en fjärde-del i ett flertal kommunen, bl.a. i det utvidgade Lovisa, och Kimitoön, men även i Närpes,Kristinestad och Korsnäs. I Pyttis uppgick andelen till nästan en tredjedel. Larsmos svensk-språkiga befolkning svarar å sin sida för ytterligheten åt det andra hållet, med endast 12,0 %pensionärer, men hela 30,1 % barn under 15 år.

Att språkgrupperna har olika åldersfördelning innebär också att språkförhållandena vari-erar i olika åldrar. På de orter som snabbt förfinskades under 1960- och 1970-talen är ande-len svenskspråkiga som regel avsevärt större i de höga åldrarna, än i befolkningen som hel-het. Ett av de tydligaste exemplen på detta är Kyrkslätt, där antalet svenskspråkiga är störreän antalet finskspråkiga i åldersgruppen över 80 år, trots att den svenska andelen i kommu-nen som helhet är endast 18,2 %.

14

Figur 2. Den svenskspråkiga befolkningens åldersstruktur åren 1950, 1970 och 2009.

Civilstånd

Sedan 1970-talet har samboende utan formellt äktenskap blivit en allt vanligare samlivsform.Till en början hade samboendet mera karaktären av en inledningsfas av familjebildningen,men numera har samboendet också slagit igenom som en permanent samlivsform. Att drygthälften av de 30-åriga svenskspråkiga kvinnorna ännu är ogifta innebär således inte att deskulle vara ensamstående, utan en stor del av dessa är ogifta samboende. De facto lever unge-fär tre fjärdedelar av de svenskspråkiga 30-åriga kvinnorna i parförhållanden, men omkring40 % av dessa är ogifta. Andelen barnlösa är likaså omkring 40 % ännu i trettioårsåldern. Idetta avseende finns det inte några generella olikheter mellan språkgrupperna.

Beträffande samboendeform finns det tydliga regionala skillnader inom Svenskfinland, isynnerhet ifråga om informellt samboende efter att man skaffat barn. Detta illustreras bl.a.av andelen födslar av ogifta kvinnor under åren 2006–2008. På Åland och i Sydösterbottenvar nästan två tredjedelar av mödrarna ogifta, medan motsvarande i norra Österbotten varunder 30 %. Andelen var även anmärkningsvärt låg i huvudstadsregionen eller under en tred-jedel.

Figur 3. Den svenskspråkiga befolkningen efter ålder, civilstånd och kön år 2009.

15

Män Kvinnor

Figur 4. Andelen födslar av ogifta mödrar bland svenskspråkiga kvinnor regionvis 2006–08.

Skilsmässofrekvensen är drygt den dubbla i äktenskap där makarna har olika språk (svenskaeller finska) jämfört med sådana där båda makarna är svenskspråkiga. Rent generellt är upplös-ningsrisken ändå klart lägre bland svenskspråkiga än bland finskspråkiga. Medan drygt 20 % avfinskspråkiga 50-åriga kvinnor har genomgått en skilsmässa är motsvarande andel bland desvenskspråkiga knappt 15 %. Bland männen är motsvarande andelar 18 % respektive 12 %.

Fruktsamheten

Olika undersökningar har påvisat att nativiteten bland de svenskspråkiga i början av det förraårhundradet var lägre än riksgenomsnittet. Detta berodde delvis på en ofördelaktig ålders-struktur, men dessutom också på att själva fruktsamheten var lägre. Detta sammanhänger isin tur med att stora delar av det svenska bosättningsområdet hör till de områden av landetdär fruktsamheten generellt tidigt har varit låg. I mitten av 1970-talet, när explicita uppgif-ter för första gången blev tillgängliga, var den finlandssvenska fruktsamheten klart lägre änriksgenomsnittet.

Med undantag för baby-boomen under de första efterkrigsåren uppvisade fruktsamheten iFinland generellt en nedåtgående trend fram till år 1973, då det föddes endast 1,5 barn perkvinna i fruktsam ålder. Efter denna bottennotering steg nivån något och har därefter hållitsförhållandevis stabil. En liten topp noterades år 1994, då det summerade fruktsamhetstaletenådde upp till 1,91 barn per kvinna, vilket var en hög nivå ur ett europeiskt perspektiv. Underde senaste åren har det summerade fruktsamhetstalet uppgått till cirka 1,8. En generell ten-dens har varit att barnafödandet senarelagts alltmera, och den genomsnittliga åldern när kvin-norna har fött sitt första barn har stigit med drygt ett år sedan år 1980 till 28,2 år år 2008.

3 Det summerade fruktsamhetstalet anger det genomsnittliga antalet barn som föds av en kvinna i fruktsamålder. För att garantera befolkningstillväxt på lång sikt krävs ett summerat fruktsamhetstal på minst 2,1.

16

Figur 5. Det summerande fruktsamhetstalet 1975–2008 för alla respektive svenskspråkiga kvinnorsamt utgående från de svenskspråkiga barnen.

De svenskspråkiga kvinnornas fruktsamhet låg något högre än riksgenomsnittet åtminstonesedan mitten av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet. Under de senaste åren har nivånpraktiskt taget sammanfallit med riksgenomsnittet. Det är likväl viktigt att inse att det i dettaavseende inte har funnits något utpräglat finlandssvenskt beteende. Det har förekommitbetydande regionala skillnader, och den tidigare skillnaden mellan språkgrupperna totaltsett, berodde till en stor del på olikheterna i språkgruppernas geografiska fördelning.

Med tanke på reproduktionen av den finlandssvenska befolkningen är det inte tillräckligteller ändamålsenligt att enbart se på det egentliga barnafödandet bland svenska kvinnor. Tillföljd av förekomsten av tvåspråkiga familjer behöver mödrarnas och barnens språk inte sam-manfalla. För att studera reproduktionen är det egentligen bättre att utgå ifrån de nyföddabarnens språk.

Andelen av de nyfödda barnen i tvåspråkiga familjer som har registrerats som svensk-språkiga har ökat kraftigt fram till de senaste årtiondena, och tack vare detta föds det flerbarn som registreras som svenskspråkiga än antalet barn med svenskspråkiga mödrar. Underde senaste åren har tillskottet utgjort cirka 15 % av det totala antalet barn som fötts av svensk-språkiga kvinnor. Tack vare detta har antalet nyfödda svenskspråkiga under några år varit såstort att det motsvarat ett summerat fruktsamhetstal på över 2,15 barn per svenskspråkigkvinna. År 2008 var talet uppe i 2,21 barn, vilket klart överstiger vad som skulle fordras förett bibehållet befolkningstal på lång sikt. Uppgifterna om antalet födda år 2009 saknas ännu,men utgående från antalet 0-åringar år 2009 kan man sluta sig till att fruktsamhetstalet börha stigit ytterligare.

På nationell nivå har de regionala olikheterna i fruktsamhetsnivån minskat under desenaste decennierna, men det kvarstår några betydande skillnader inom det svenska bosätt-ningsområdet. Medan studiestäder såsom Helsingfors och Åbo uppvisar så låga summerade

17

fruktsamhetstal som 1,2–1,3 har Österbotten, i synnerhet den nordligaste delen, hållit ennationellt sett mycket hög nivå. Larsmo hör till den absoluta nationstoppen i fråga om sum-merad fruktsamhet med ett genomsnitt på 3,8 barn per kvinna under åren 2006–08.

Åbos stora vikt avspeglar sig även i det summerade fruktsamhetstalet för de åboländskakommunerna som helhet, ty detta uppgick till endast 1,4 barn per kvinna, vilket kan jämförasmed 2,5 i den nordligaste delen av Österbotten. I den sydligaste delen av Österbotten varfruktsamhetstalet för de svenskspråkiga kvinnorna inte heller högre än 1,5. Inom detta områ-de är tillskottet till den svenska reproduktionen i form av svenska barn födda av finska kvin-nor dessutom förhållandevis litet, vilket medför att denna region har den lägsta svenskareproduktionen, motsvarande ett summerat fruktsamhetstal på 1,7. I Åboland var motsva-rande 1,8 medan alla andra regioner nådde över 2 barn per svenskspråkig kvinna. Tillskottetav svenska barn från de språkligt blandade familjerna var allra störst i huvudstadsregionendär det uppgick till drygt 40 %.

Figur 6. Det summerade fruktsamhetstalet regionvis 2006–08 definierat dels enligt svenskspråkigakvinnor och dels enligt svenskspråkiga barn.

18

Dödligheten

Internationellt sett har dödligheten varit hög i Finland, men dödsriskerna har sjunkit avse-värt under de senaste årtiondena, och trenden ser ut att fortsätta. Medan en nyfödd finländskpojke i början av 1980-talet hade en förväntad livslängd på knappt 70 år, var motsvarande år2008 76,3 år. Bland flickorna är motsvarande tal 77,5 år respektive 83,0 år. Under 1980-taletsjönk inte dödsriskerna just alls bland unga och medelålders personer, men under 1990-taletoch framåt har trenden återigen varit nedåtgående i alla åldersklasser.

Det har påvisats att den svenskspråkiga befolkningen har en längre förväntad livslängd änden finska. Skillnaderna i dödsrisker är allra störst bland medelålders män där de svensk-språkigas risker är cirka 40 % lägre än motsvarande för de finskspråkiga. I högre åldrar ochbland kvinnorna är skillnaden omkring 10 %.

Figur 7. Dödsrisker i åldrarna 35–64 resp. 65–84 år 1980–2008 efter kön och språk. Ålders -standardiserade efter 1990 års befolkning.

19

20

Den förväntade medellivslängden för en nyfödd är ett sammanfattande mått på dödlighets-nivån. Uttryckt på detta sätt är skillnaden mellan språkgrupperna uppemot tre år bland män-nen och cirka ett år bland kvinnorna. Detta innebär att en nyfödd svensk pojke nu har en för-väntad medellivslängd på närmare 80,5 år, medan motsvarande för en flicka är cirka 84 år.Nivån på den finlandssvenska dödligheten är härigenom nästan densamma som i Sverige.

Utvecklingen under de senaste decennierna ger inga egentliga indikationer på att dödlig-hetsskillnaderna mellan språkgrupperna skulle avta, utan nedgången förfaller vara ungefärdesamma i båda befolkningarna.

Till en viss del beror olikheten mellan språkgrupperna på socioekonomiska faktorer, menbetydande skillnader kvarstår även fastän man beaktar dessa. Mycket tyder på att språk-gruppsskillnaderna skall förstås i ljuset av de regionala skillnader som finns inom den finsk-språkiga befolkningen. Det förekommer mycket tydliga regionala skillnader mellan finsk-språkiga framförallt ifråga om dödsfall till följd av hjärt- och kärlsjukdomar, och mera speci-fikt ischemiska sjukdomar. Denna dödsorsak svarar för en betydande del av alla dödsfall ochär härigenom en viktig förklaring till skillnaderna på mera aggregerad nivå. Detta gäller ävenifråga om skillnaden mellan språkgrupperna. Det regionala mönstret, inkluderande språk-gruppsskillnaderna, sammanfaller mycket långt med de kartläggningar som gjorts av den fin-ländska befolkningens genetiska sammansättning, vilket innebär att ärftliga faktorer kan haen avsevärd betydelse för språkgruppsskillnaderna.

Naturlig tillväxt

Explicita uppgifter om befolkningsrörelsen med språklig uppdelning finns tillgängliga frånoch med år 1978. På basen av uppskattningar har det dock beräknats att den svenskspråkigabefolkningen uppvisade ett födelseunderskott redan i slutet av 1960-talet. I början av 1980-talet översteg det genomsnittliga årliga antalet dödsfall antalet födslar med över 500 perso-ner. Trots de sjunkande dödsriskerna steg antalet dödsfall något en bit in på 1990-talet tillföljd av det växande antalet personer i hög ålder. Under de senaste åren har trenden för anta-let dödsfall dock varit nedåtgående.

I mitten av 1990-talet ledde den höga fruktsamheten, i kombination med ett större antalkvinnor i fruktsam ålder, till stora barnårskullar. Födelseunderskottet minskade därför ochför år 1994 redovisades t.o.m. ett litet överskott. Den efterföljande fruktsamhetsnedgångenoch minskande antal kvinnor i fruktsam ålder resulterade i ett ökande födelseunderskottkring millennieskiftet, så att det under några år uppgick till omkring 600 personer. Tack vareden förhöjda nativiteten och minskande antal döda har födelseunderskottet återigen minskatoch år 2008 redovisades återigen ett överskott. Uppgifter om befolkningsrörelsen år 2009saknas ännu, men av allt att döma var nettoresultatet klart positivt även detta år.

Figur 8. Antalet födda och döda svenskspråkiga 1981–2008.

I såväl Nyland som Åboland har ett födelseunderskott varit ett faktum redan under enlängre tid. Österbotten har haft födelseunderskott från och med år 1999, men det har förbyttsi överskott under de senaste åren. Åland har tillsvidare förutom ett år haft en knappt positivnaturlig befolkningstillväxt.

Geografisk omflyttning

Av de demografiska faktorerna är det den geografiska omflyttningen som har inverkat allramest på befolkningens storlek och sammansättning. Detta gäller med avseende på såvälålderssammansättningen som språkstrukturen. Befolkningsminskningen efter 1950 kom tillstånd genom den omfattande emigrationen, främst till Sverige, och den pågick ännu under1970-talet. Enbart under perioden 1950–70 kan emigrationsförlusten ha uppgått till närma-re 50 000 personer. Under 1970-talet stannade förlusten på drygt 6400 personer. Däreftervägde in- och utflyttningen nästan jämnt fram till mitten av 1990-talet.

Den stora emigrationsvågen berörde huvudsakligen unga, dvs. de årskullar som var föddaunder 1930- och 1940-talen, och som en följd av detta blev den svenska befolkningens ålders-struktur snabbt förgubbad och ogynnsam med tanke på ett bibehållet befolkningstal (se figur2).

21

Figur 9. Antalet svenskspråkiga emigranter och immigranter 1981–2008.

I förhållande till folkmängden har den svenskspråkiga befolkningen emigrerat mera än denfinska, men i gengäld har rörligheten inom landets gränser varit klart mindre. Rörlighetentill och från utlandet har ökat kännbart efter lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Trotsden ökade rörligheten höll sig nettounderskottet på drygt 300 personer per år. Under de allrasenaste åren verkar läget ha stabiliserat sig ifråga om utflyttningen, medan en svag ökning avantalet inflyttade fortsatt. Sedan år 2002 har flyttningen således varit nästan i balans och föråren 2004 och 2005 noteras ett litet överskott. Under år 2008 var överskottet lite större elleröver 200 personer till följd av en ovanligt stor inflyttning. Det årliga antalet svenskspråkigaflyttande till och från landet har annars uppgått till ungefär 1500 personer. Utflyttningen harvarit något större bland kvinnorna än bland männen, och eftersom en större andel dessutomverkar stanna i utlandet, är det kvinnorna som har stått för den övervägande delen av flytt-ningsförlusterna. Även om det totala flyttningsnettot varit positivt under de senaste åren ärdet skäl att påpeka att bland unga vuxna noteras underskott, särskilt bland kvinnorna. Pågrund av detta har omflyttningen även en indirekt effekt i form av ett lägre antal födslar änvad som annars skulle vara fallet.

Tvåspråkiga familjer

Sedan mitten av 1970-talet har det ingåtts flera språkligt blandade äktenskap mellan svensk-och finskspråkiga än mellan svenskspråkiga personer. Under det senaste decenniet har lägetlikväl stabiliserats, så att drygt 40 % av de svenska männen och en dryg tredjedel av de svens-ka kvinnorna gifter sig med finskspråkiga partners. Parbildningen har, speciellt tidigare,huvudsakligen skett inom den egna hemkommunen. Detta innebär att de lokala variationer-

22

na i förekomsten av språkligt blandade äktenskap är stora. Utvecklingen ifråga om parbild-ningen avspeglar härigenom också språkstrukturens utveckling inom det svenska bosätt-ningsområdet.

Uppgifterna som ligger till grund för figur 10 avser enbart formella äktenskap och i någonmån inverkar samboendet på den redovisade utvecklingen, ty det förfaller som om tröskelnfrån samboende till formellt äktenskap skulle vara lite högre ifall makarna har olika språk.Denna form av språklig uppblandning är således något vanligare än vad figuren ger vid han-den.

Figur 10. Andelen svenskspråkiga män och kvinnor som gift sig med en finskspråkig partner1951–2008.

År 1970 var svenskan det svagare språket i de nya och potentiellt tvåspråkiga familjerna i denmeningen att en klar majoritet eller ungefär 60 % av barnen registrerades som finskspråkiga.I mitten av 1970-talet förändrades emellertid beteendet. Familjerna blev i högre grad än tidi-gare tvåspråkiga i praktiken och intresset för svenska ökade. I statistiken framkommer dettagenom att allt flera av de tvåspråkiga familjerna registrerar sina barn som svenskspråkiga. Idagens läge är förhållandet därför det omvända jämfört med år 1970 och uppemot två tred-jedelar av barnen är nu svenskregistrerade. Trenden har varit att andelen nästan stabiliseratspå denna nivå under de senaste åren.

Moderns språk är fortsättningsvis en utslagsgivande faktor för barnens språk, liksom för-äldrarnas utbildningsnivå, men i gengäld har omgivningens betydelse avtagit. Ju högreutbildningsnivå föräldrarna har, framförallt den svenska föräldern, desto högre är andelensvenskregistrerade barn. Till följd av att omgivningens betydelse för barnens språkregistre -ring nästan har försvunnit i tvåspråkiga miljöer, är de regionala skillnaderna mellan Nyland,Åboland och Österbotten små, trots att de språkliga förutsättningarna är så olika. Således ärandelen svenskregistrerade av barnen i tvåspråkiga familjer högre i Nyland än i Österbotten.

23

Tabell 6. Andelen svenskspråkiga av 0–4 åriga barn i tvåspråkiga familjer länsvis, 1980, 1985, 1990,1995, 1998, 2002 och 2005 efter moderns språk. Procent.

Län 1980 1985 1990 1995 1998* 2002* 2005*

Nylands svensk mor 50,8 63,3 71,8 74,0 77,4 81,3 83,9finsk mor 29,3 34,4 40,0 47,5 51,2 51,5 51,9

Åbo och svensk mor 49,7 58,6 67,5 67,4 69,1 74,2 79,6Björneborgs finsk mor 34,2 36,8 42,0 45,7 46,9 45,7 46,0Åland svensk mor 96,4 87,5 97,3 100,0 100,0 100,0 100,0

finsk mor 85,6 93,2 92,1 92,7 94,0 92,9 88,5Vasa svensk mor 59,2 63,8 69,4 72,3 75,2 74,7 77,5

finsk mor 42,7 45,4 44,0 48,4 48,4 49,4 50,6Övriga svensk mor 21,0 33,6 38,0 38,3 42,1 48,6 60,2

finsk mor 18,5 24,8 26,4 26,2 25,8 22,6 23,6Hela Finland svensk mor 49,9 60,8 68,7 70,7 73,5 76,6 80,6

finsk mor 33,3 37,9 41,4 47,3 49,6 49,5 50,1

*) Med gamla länsindelningen

Figur 11. Andelen barn som registrerats som svenskspråkiga av alla barn till föräldrar med olikaspråk (svenska och finska) efter födelseår och moderns språk. Barn födda 1981-2005.

24

För 0-åringarna, dvs barn födda år 2005 i figur 11, bör uppgifterna behandlas med en litenreservation. Eftersom Statistikcentralen sammanställer befolkningsstatistiken för föregåendeår redan i februari, innebär detta att för de barn som fötts i slutet av november samt i decem-ber saknas den officiella språkuppgiften. För dessa använder man därför moderns språk.Nettoeffekten av detta på det totala antalet svenskspråkiga 0-åringar är förvisso marginelltotalt sett, men vid en granskning av barnens språk i tvåspråkiga familjer kan uppgifterna geen missvisande bild av den allra senaste utvecklingen. Problemet gäller endast 0-åringarna,ty från och med att barnen är minst ett år gamla korrigeras bristen automatiskt. Under desenaste åren har nettoeffekten av denna korrigering uppenbarligen uppgått till drygt ett fem-tiotal barn till svensk fördel.

Elevtillströmningen till svenska skolor

Den språkliga registreringen av barnen i de tvåspråkiga familjerna kan ses som ett utslag avett ökat intresse för det svenska språket. En annan minst lika viktig och tillförlitlig indika-tion är elevrekryteringen till de svenska grundskolorna. Föräldrarna är inte tvungna att väljaundervisningsspråk för barnen utgående från det registrerade modersmålet, utan efter intres-se och barnens språkliga förutsättningar. I slutet av 1970-talet inskrevs något färre elever i desvenska skolorna, än antalet svenskregistrerade barn i motsvarande ålder. Intresset för desvenska skolorna har emellertid ökat kraftigt, och sedan mitten av 1980-talet har dessa erhål-lit ett betydande tillskott av finskregistrerade elever.

Figur 12. Antalet svenskregistrerade sjuåringar efter födelseår, motsvarande antal elever på klass 1 i svenska grundskolor samt antalet studenter från svenskspråkiga gymnasier.Förväntat antal elever och studenter 2010–2016/2028.

25

Under 1990-talet var de svenska elevkullarna ungefär en tiondel större än motsvarande antalsvenskregistrerade barn. Som en följd av detta inskrevs under ett flertal år över 4100 första-klassister i de svenska grundskolorna, trots att årskullarnas storlek enligt språkstatistiken varomkring 3700. Nivån med elevårskullar över 4000 elever var trots allt ett temporärt feno-men, och storleken på de årskullar som har inlett sin skolgång har sjunkit kännbart under2000-talet. Hösten 2009 inledde totalt 3477 elever sin skolgång på årkurs 1 i de svenskalågstadierna. Utgående från storleken på de årskullar som är under skolåldern kan man slutasig till att botten nu bör vara nådd, och under de närmaste åren kommer antalet nya eleveråterigen att öka (se även avsnittet om framtidsutsikterna).

Tillskottet av finskregistrerade elever finns i hela Svenskfinland, men omfattningen ärberoende av de lokala förutsättningarna. På starkt svenskdominerade orter är tillskottet för-hållandevis litet i relativa tal. Den observerade skillnaden är dessutom en nettoeffekt, och denär resultatet både av att finskregistrerade barn går i svensk skola och av att svenskregistrera-de barn går i finsk skola. Detta innebär att årligen kan uppemot 1000 barn per årskull inle-da sin skolgång på ett annat språk än deras registrerade modersmål.

Anmärkningsvärt är vidare att denna s.k. överinskrivning till svenska skolor i förhållandetill det officiella antalet svenskspråkiga har hållits på nästan oförändrad nivå trots att en allthögre andel av barnen har registrerats som svenskspråkiga. Detta innebär att en allt störreandel av barnen i tvåspråkiga familjer uppenbarligen placeras i svenska skolor. Det saknasexplicita statistiska uppgifter som på individnivå skulle möjliggöra jämförelser av skolspråkoch officiella språkangivelser. Utgående från de befintliga statistiska uppgifterna kan manlikväl inte märka någon tendens att de svenska skolornas dragningskraft skulle minska. Föratt ytterligare illustrera detta jämförs de tre begreppen barn med svensk mor, svenska barnoch svenska elever i figur 13. Jämfört med antalet barn med svensk mor har elevantalet i desvenska skolorna snarast ökat under de senaste åren. Den sammantagna effekten av språkliguppblandning och val av skolspråk går uppenbarligen fortsättningsvis i positiv riktning.

Figur 13. Antalet svenskregistrerade barn och barn med svensk mor enligt födelseår, samt motsva-rande antal elever på klass 1 i svenska grundskolor. Barn födda 1993–2002.

26

27

Variationen i årskullarnas storlek innebär att de olika skolstadierna befinner sig i olikautvecklingsfas beträffande elevantalet. Av de stora årskullarna från 1990-talet med årsklasserpå över 4000 elever återfinns två ännu i högstadiet. Detta skolstadium står inför en tempo-rär minskning av elevantalet. För andra stadiets utbildning gäller att antalet elever kan förblipå en hög nivå under några år, och beträffande antalet studenter bör detta ha kommit upptill en maximal nivå, men med en bibehållen gymnasiebenägenhet, bör antalet bli på dennanivå flera år framöver.

I detta sammanhang kan det också vara skäl att notera att i ovanstående uppgifter om ele-ver i svenska skolor ingår inte språkbadsskolorna. Det saknas explicita uppgifter om antaletelever som deltar i språkbadsundervisning på svenska men en försiktig skattning är att de kanuppgå till cirka 500 per årskull i landet som helhet.r

Utbildning

I fråga om befolkningens utbildningsnivå har det skett stora och snabba förändringar fram-förallt från och med de årskullar som fötts under förra seklets senare hälft. Av de årskullarsom föddes före 1940-talet saknade en majoritet egentlig utbildning utöver den obligatoris-ka. Grundskolans införande på 1970-talet, samt grundandet av nya gymnasier på landsbyg-den, öppnade utbildningsvägarna till högre utbildning för i princip hela befolkningen. Enväsentlig förändring består också i att det numera är kvinnorna som utbildar sig mera. Dettamärks såväl i andelen som överhuvudtaget skaffar sig en utbildning efter den obligatoriskasom i andelen med hög utbildning. Från och med årskullarna födda på 1950-talet är andelenmed utbildning högre bland kvinnorna, och hos dem som är födda efter 1960 dominerarkvinnorna också ifråga om andelen som har avlagt högre högskoleexamen.

Av dagens unga är det endast en mycket liten del som inte vidareutbildar sig efter grund -skolan. Att andelen utan formell utbildning trots allt ännu är över en tiondel i åldrarna över20 år förklaras av att alla inte slutför sina studier. Detta framkommer tydligt av uppgifternai tabell 7, som redovisar den svenskspråkiga befolkningens fördelning efter uppnådd utbild-ningsnivå i olika åldrar.

Det finns fortsättningsvis starka samband mellan föräldrarnas utbildning och barnens valav utbildning. Som en följd av detta, samt utbudet av arbete, finns det även stora regionalaskillnader i utbildningsnivå hos den svenskspråkiga befolkningen. I huvudstadsregionen ochÅbo är andelen med hög utbildning mycket hög, medan den är låg på Åland, samt i meraperifera landsbygdskommuner. Av svenska kvinnor i åldern 35–39 år i Åbo har praktiskt tagethälften en högre akademisk examen, medan motsvarande på Kimitoön är endast en drygtiondel.

4 Baserat på information från Centret för språkbad och flerspråkighet vid Vasa universitet.

Ur ett nationellt perspektiv har den svenskspråkiga befolkningen haft, och har fortsätt-ningsvis en något högre utbildningsnivå än den finska. Till en inte obetydlig del förklarasdetta av regionala olikheter. När man begränsar sig till befolkningen inom det svenskabosättningsområdet är skillnaderna avsevärt mindre, och i flera regioner är förhållandet detomsvängda.

Tabell 7. Den svenskspråkiga befolkningens utbildningsnivå i olika åldrar år 2004. Separat för män och kvinnor. Procent.

Grundnivå Mellannivå Lägsta ut- Lägre hög- Högre hög-bildning på skolenivån skolenivån

Män högsta nivånÅlder Totalt20–24 15,9 82,3 0,0 1,5 0,2 10025–29 13,3 59,5 0,9 15,8 10,5 10030–34 11,4 48,4 8,9 15,5 15,8 10035–39 16,1 41,6 14,5 10,5 17,2 10040–44 20,4 40,3 15,4 8,0 15,9 10045–49 24,1 38,9 14,0 8,1 14,8 10050–54 27,3 35,6 13,7 11,7 11,7 10055–59 34,6 29,9 14,4 11,0 10,1 10060–64 41,0 23,1 14,5 11,3 10,2 10065–69 47,7 20,1 12,6 9,8 9,8 10070–74 54,7 18,7 10,0 9,1 7,5 10075+ 61,8 14,9 8,1 7,9 7,3 100Totalt 31,3 36,9 10,8 10,0 10,9 100

KvinnorÅlder Totalt20–24 11,0 79,9 0,1 7,7 1,3 10025–29 8,1 43,6 1,2 28,3 18,7 10030–34 6,7 35,1 17,0 16,9 24,3 10035–39 9,2 32,6 27,0 8,9 22,3 10040–44 10,6 38,2 25,6 7,1 18,6 10045–49 14,0 40,1 25,0 5,9 15,0 10050–54 20,9 37,5 21,8 10,5 9,4 10055–59 32,0 34,6 17,8 9,0 6,6 10060–64 41,4 26,5 17,6 8,5 5,9 10065–69 50,6 23,7 13,2 8,0 4,5 10070–74 65,0 18,2 9,1 5,5 2,2 10075+ 74,6 14,4 6,0 3,3 1,6 100Totalt 35,8 32,3 15,3 8,0 8,6 100

28

Näringsstruktur

Strukturomvandlingen har varit omfattande under de senaste decennierna. År 1950 var ännuen dryg tredjedel av den yrkesverksamma svenskspråkiga befolkningen sysselsatt inom pri-märnäringarna, medan andelen redan år 1970 var nere under en femtedel. Fram till sekelskif-tet har andelen ytterligare mer än halverats. Trots detta har primärnäringarnas tillbakagångvarit något mindre än i befolkningen som helhet. I mitten av seklet stod nämligen primär-näringarna för nästan hälften av sysselsättningen i landet som helhet, men i dagens läge ärderas andel under 5 %.

Skillnaden mellan språkgrupperna år 1950 avspeglar befolkningens urbaniseringsgrad.Till följd av att en större andel av de svenskspråkiga var bosatt i städer, var andelarna syssel-satta inom såväl tillverkningsindustrin som handel och tjänster större än bland de finsksprå-kiga. Effekterna av industrialiseringen var dock inte lika omfattande på svenskt håll, ochindustrins andel har dessutom sjunkit kraftigt under de senaste årtiondena. I båda språk-grupperna dominerar i dagens läge tjänstesektorn och handeln.

Primärnäringarnas tillbakagång märks också vid en jämförelse av näringsstrukturen iolika åldrar. Bland dem som är under 35 år finns det mycket få sysselsatta inom jordbruk. Iövrigt är variationerna över åldrarna förhållandevis små. Däremot finns det betydande skill-nader mellan könen. Bland männen är tillverkningsindustrin fortsättningsvis den största sek-torn, medan kvinnornas fördelning helt domineras av servicenäringarna. För båda könen gäl-ler likväl att inträdet i arbetslivet ofta sker inom handelssektorn.

Tabell 8. Den yrkesverksamma befolkningens fördelning efter näringsgren 1950–2007.

Svenskspråkiga Hela FinlandAntal Procent Procent

Näringsgren 1950 1970 2007 1950 1970 2007 1950 1970 2007

Jordbruk 66 624 26 878 7 283 37,6 19,4 5,6 45,8 20,3 3,9

Industri 39 513 32 954 20 800 22,3 23,8 15,9 20,8 25,9 18,5

Byggnad 7 545 7 611 6 623 4,3 5,5 5,1 6,3 8,3 6,6

Handel 21 550 30 619 37 637 12,1 22,1 28,8 9,5 18,9 30,8

Samfärdsel 15 582 13 714 11 804 8,8 9,9 9,0 5,4 7,1 7,2

Tjänster 23 301 25 000 44 982 13,1 18,0 34,5 10,8 18,1 32,0

Okänd 3 254 1 805 1 350 1,8 1,3 1,0 1,4 1,4 1,0

Totalt 177 369 138 581 130 479 100 100 100 100 100 100

29

30

Tabell 9. Den yrkesverksamma svenskspråkiga befolkningens fördelning efter näringsgren i olikaåldrar år 2007. Separat för män och kvinnor. Procent.

A–B C–E F G–H I J–K L–Q X TotaltMän20–24 3,9 22,8 13,5 21,4 12,6 13,7 11,3 0,7 10025–29 3,6 24,3 9,5 16,4 11,3 18,4 15,6 0,9 10030–34 4,4 25,1 7,7 15,8 12,0 17,6 16,6 0,9 10035–39 6,3 25,9 9,3 15,2 11,4 14,3 16,6 1,1 10040–44 8,5 22,8 8,9 16,0 12,9 13,2 16,7 1,0 10045–49 9,7 21,8 8,8 14,9 13,8 13,2 16,7 1,1 10050–54 9,9 21,2 8,4 14,0 14,1 13,5 17,6 1,3 10055–59 10,1 22,2 8,9 13,4 14,0 13,0 17,3 1,2 10060–64 11,4 22,0 7,2 13,3 12,7 12,2 19,3 1,8 100

Kvinnor20–24 1,5 6,8 0,5 31,2 5,0 13,1 41,2 0,7 10025–29 1,4 7,9 0,7 18,4 5,2 15,5 50,3 0,6 10030–34 2,4 8,6 0,7 15,0 5,2 12,8 54,7 0,6 10035–39 3,0 8,5 0,6 13,2 4,9 11,9 56,8 1,1 10040–44 3,5 7,9 0,7 12,3 5,7 12,3 56,7 0,8 10045–49 3,6 8,3 0,7 11,1 4,8 12,1 58,7 0,8 10050–54 4,3 8,3 0,6 10,5 5,1 12,4 58,0 0,9 10055–59 4,4 9,0 0,6 11,0 5,0 12,4 56,6 1,0 10060–64 5,1 8,1 0,9 13,3 4,6 11,9 54,4 1,7 100

A-B: Jord- och skogsbruk, fiske C–E: TillverkningF: Byggverksamhet G–H: Handel, hotell, restaurangverksamhetI: Transport, magasinering och televerksamhet J–K: Finansiell verks., fastighets- och forskningstjänsterL–Q: Samhälleliga tjänster X: Näringsgrenen okänd

Det finns väsentliga skillnader mellan de olika regionerna och de har olika särdrag. I Nylandär handeln mycket framträdande, och den svarar för en femtedel av sysselsättningen. PåÅland är på motsvarande sätt kommunikationerna viktiga, medan jordbruket ännu är enbetydande näring i Österbotten. Generellt gäller likväl att tjänstesektorn överallt är denstörsta.

Det senaste årtiondets konjunkturväxlingar framkommer tydligt i antalet sysselsatta. År1995 var endast 115 880 svenskspråkiga personer yrkesverksamma, men i takt med den eko-nomiska uppgången steg antalet till 123 344 år 1998, till 127 995 år 2001 och år 2007 varantalet uppe i 130 479. I gengäld har antalet arbetslösa sjunkit från 15 462 år 1995 till 8 243år 2001 och till 5 147 år 2007. I relativa tal innebär detta att arbetslöshetsgraden sjönk från11,8 % år 1995 till 3,8 % år 2007.

Regionalt sett har arbetslösheten varit lägst på Åland, medan skillnaderna mellan de övri-ga landskapen varit förhållandevis små. De svenskspråkiga har generellt haft en lägre arbets-löshetsgrad än de finskspråkiga, och detta gäller oberoende av både boningsort, utbildnings-nivå, ålder och konjunkturläge. Som jämförelse kan nämnas att år 2007 var 8,3 % av denfinskspråkiga arbetskraften arbetslös.

Figur 14. Andelen arbetslösa i olika åldrar år 2007 enligt språkgrupp och kön.

Det är inte enbart ifråga om arbetslöshet som den svenska befolkningen har en bättre posi-tion än den finskspråkiga på arbetsmarknaden. Andelen av årsklasserna som tillhörarbetskraften (sysselsatta eller arbetslösa) är genomgående större bland svenskspråkiga, ocheftersom arbetslösheten är lägre är sysselsättningsgraden klart högre. Skillnaden i sysselsätt-ning mellan språkgrupperna accentueras i de högre arbetsföra åldrarna ty det förekommerockså markanta skillnader i (förtida) pensioneringar. Medan nästan 55 % av de finskspråki-ga männen i åldern 60-64 år var pensionerade år 2007 var motsvarande andel bland desvenskspråkiga endast 40 %. Dessa språkgruppsskillnader verkar dessutom vara generella iden meningen att de inte påverkas av att man beaktar variabler som region och utbildnings-nivå. Möjligen finns en tendens att skillnaderna i pensioneringsgrad är större bland lågutbil-dade.

Figur 15. Andelen pensionerade i olika åldrar år 2007 enligt språkgrupp och kön.

31

32

Framtidsutsikterna

Utgående från den aktuella befolkningssammansättningen kan man rent matematiskt förhål-landevis enkelt göra beräkningar av den kommande befolkningsutvecklingen. Detta förutsätterlikväl bestämda antaganden om de olika demografiska händelser som påverkar befolkningensstorlek och sammansättning. Tillförlitligheten eller osäkerheten hos denna typ av befolk-ningsprojektioner är härigenom beroende av realismen hos de bakomliggande antagandena.

Befolkningsframskrivningar uppgörs vanligen med två alternativ, ett som beaktar såvälfruktsamheten och dödligheten som migrationen, och ett som bortser ifrån migrationen.Som regel är ett alternativ utan migration orealistiskt, men syftet är främst att illustrera degrundläggande förutsättningar som den aktuella åldersstrukturen innebär.

De aktuella demografiska framtidsutsikterna kommenteras utgående från enkla befolk-ningsprojektioner. Framskrivningarna, som avser hela landets svenskspråkiga befolkning,utgår ifrån ålders- och könssammansättningen vid slutet av år 2009. Eftersom befolkningenär uppdelad efter enskilda födelseår, kan framskrivningarna även företas för enskilda år.Beträffande dödligheten antas att den trendmässiga utvecklingen skall vara i enlighet medStatistikcentralens motsvarande beräkningar för hela befolkningen. Detta innebär att utveck-lingen under det senaste decenniet antas fortsätta och implicit att skillnaden mellan språk-grupperna skall bestå. Under dessa förutsättningar skulle medellivslängden för de svensk-språkiga männen stiga till drygt 84 år fram till år 2030. För kvinnornas del är motsvarandedrygt 88 år. Ett genomgående drag hos tidigare befolkningsframskrivningar är att livsläng-den ökat mera än vad som antagits. Förr eller senare måste denna ökning rimligen avta ochosäkerheten i beräkningarna blir större när man går långt fram i tiden. Eftersom dödlighe-ten i låga åldrar är så låg, berör denna osäkerhet huvudsakligen de allra högsta åldrarna.

Beträffande såväl fruktsamheten som den geografiska omflyttningen är alla framtids-förutsägelser också svåra. Eftersom nettoeffekten av omflyttningen är resultatet av både ut-och inflyttning kunde antaganden om rörligheten göras på många olika sätt. För enkelhetsskull antas här att de könsspecifika nettoeffekterna i olika åldrar skall vara på samma nivåsom under de senaste åren. Detta innebär en flyttningsvinst på drygt 100 personer blandmännen och ett litet underskott bland kvinnorna. Ett generellt drag är att det förekommerutflyttning bland unga vuxna, men inflyttning bland lite äldre i aktiv ålder, och eftersommånga av dessa har barn, även i de allra lägsta åldrarna.

Fruktsamheten har varit förhållandevis stabil i Finland under de senaste decennierna.Trenden under de allra senaste åren har dock varit uppåtgående. Med tanke på att nivån harvarit hög ur ett europeiskt perspektiv, finns det knappast anledning att räkna med en fortsattuppgång utan beräkningarna har utförts under antagande om att nivån under de senaste årenskall bestå. Detta antagande gäller även den ur svenskspråkigt perspektiv höjande effekten avtvåspråkiga familjer. Inte heller i detta avseende är det motiverat att utgå ifrån att det skernågra förändringar.

Av pyramiden i figur 3 framgår att den nuvarande åldersstrukturen för den finlandssvenskabefolkningen är ogynnsam i den meningen, att de årskullar som nu är i de mest reproduktivaåldrarna är små. Ifall inte emigrationen skjuter i höjden kommer antalet kvinnor i fruktsamålder därför att öka under de närmaste åren. Detta avspeglas tydligt i det beräknade antaletfödda enligt framskrivningsalternativet utan omflyttning. Med nuvarande höga reproduk-tionsnivå skulle det årliga antalet födda öka så att det i början av 2020-talet skulle överstiga3800.

Eftersom flyttningsrörelsen decimerar antalet unga kvinnor påverkas även antalet föddaav att man beaktar emigrationen. Effekten är kumulativ, och även om flyttningsförlustenvarit liten på årsbas blir konsekvenserna kännbara på lite längre sikt. Beräkningarna ger vidhanden att det årliga antalet födda kan decimeras med drygt 200 barn på 2020-talet till följdav en omflyttning på nuvarande nivå jämfört med om ingen utflyttning skulle förekomma.De beräknade årsklasserna överstiger likväl med bred marginal de nuvarande och räcker vältill för ett födelseöverskott.

Det som är helt uppenbart är att det mesta talar för att det födelseöverskott som uppnåttsunder de två senaste åren bör bibehållas och sannolikt öka under de närmaste åren. Förutsattatt det inte sker några dramatiska förändringar i flyttningsrörelsen har befolkningen såledesgoda förutsättningar att öka i antal.

Figur 16. Antalet födda och döda 1981–2008, samt det beräknade antalet 2009–2035 enligt tvåframskrivningsalternativ.

Antalet födda inverkar endast på storleken av de yngsta årskullarna. Oavsett vilken repro-duktionen är, kan man utgående från den nuvarande åldersstrukturen utläsa att i takt medatt de stora årskullarna som föddes kort efter krigen blir äldre kommer antalet i åldern 65-74år att öka kraftigt. Antalet personer över 75 år är redan så stort, att någon egentligt ökninginte kommer att ske förrän mot slutet av årtiondet. Efter år 2015 får vi däremot en kraftigåldringsboom även i de högsta åldrarna.

33

Tabell 10. Den svenskspråkiga befolkningens beräknade åldersstruktur 2009–2035. Framskrivning inklusive omflyttning.

0–14 15–64 65–74 75+ Totalt

2009 50910 177798 30214 31470 290392

2015 51838 169171 38499 32885 292393

2020 54059 165206 38111 37429 294806

2025 55234 164385 33569 44636 297824

2030 55784 163985 32384 48467 300620

2035 55465 164397 32497 50729 303088

0–14 15–64 65–74 75+ Totalt

2009 17,5 61,2 10,4 10,8 100,0

2015 17,7 57,9 13,2 11,2 100,0

2020 18,3 56,0 12,9 12,7 100,0

2025 18,5 55,2 11,3 15,0 100,0

2030 18,6 54,5 10,8 16,1 100,0

2035 18,3 54,2 10,7 16,7 100,0

Vid en bedömning av den finlandssvenska befolkningens framtidsutsikter är det viktigt attkomma ihåg, att denna inte lever ett självständigt liv, utan som en del av en större befolkningsåväl lokalt som nationellt. De ekonomiska resonemang som sammanhänger med åldrandebefolkningar är därför inte lika aktuella i ett fall som detta. Beräkningarna illustrerar ocksåtydligt betydelsen av att man inte fokuserar enbart på det totala befolkningstalet, utan attman granskar mindre ålderssegment. Utvecklingen kan vara väsentligen olika i olika åldrar.Det som man med stor säkerhet kan förutsäga om framtiden är att antalet personer över 75år kommer att öka kraftigt efter ett drygt decennium medan antalet personer i aktiv ålderoundvikligen kommer att minska. De senaste årens gynnsamma utveckling innebär att detårliga antalet födda kan förbli på minst nuvarande nivå och en viss ökning är inte heller osan-nolik. Årskullarna kan t.o.m. bli nästan lika stora som i början av 1990-talet. Med en kopp-ling till skolvärlden kan man därför notera att de svenska lågstadierna av allt att döma kanförvänta sig ökande antal nybörjare i ett par decennier framöver.

34

Avslutande kommentarer

Sifferuppgifterna i denna rapport bygger uteslutande på den officiella statistiken, som i sintur baserar sig på det centrala befolkningsregistrets uppgifter. Uppgifterna omfattar härige-nom hela befolkningen, och tack vare den höga kvaliteten på de finländska registren, ger deten möjlighet till exakta och ingående tabeller och analyser. Man bör likväl vara medveten omatt språkuppgiftens tillförlitlighet inte är hundraprocentig.

För den vuxna befolkningen härrör språkuppgiften från den modersmålsangivelse ibefolkningsregistret som kontrollerades i samband med de årliga mantalsskrivningarna vilkagenomfördes fram till år 1989. För nyfödda anges det entydiga modersmålet i samband medatt barnen införs i folkbokföringen, och det är lätt att inse att för barn till föräldrar med olikaspråk måste språkangivelsen i många fall vara osäker. Mot bakgrund av det stora antalet två-språkiga familjer är detta inte längre enbart en marginell fråga ur ett svenskt perspektiv.

När man funderar på språkstatistikens tillförlitlighet och användbarhet, bör man emel-lertid inse att ingen enskild fråga eller enskilt kriterium för en språklig klassificering kan fun-gera i alla situationer eller för alla ändamål. Den språkliga mosaik som dagens finlandssvens-ka befolkning består av kan inte beskrivas med hjälp av ett enda språkkriterium. För sinväsentliga funktion att utgöra grund för statsrådets beslut om administrativa områdensspråkliga status torde uppgifterna fungera tillfredställande.

Mot bakgrund av ovanstående är en konklusion att man inte bör fixera sig vid enskildatal, utan snarare på mera övergripande trender. Den ur finlandssvensk synvinkel viktigasteförändring som har skett under de senaste decennierna är utvecklingen i de tvåspråkigafamiljerna. Familjer i vilka makarna har olika språklig bakgrund blir uppenbarligen inte i likahög grad som förr enspråkiga i praktiken, utan man använder båda språken, åtminstone medbarnen. Detta innebär att man satsar mera på svenska än tidigare och detta framkommer istatistiken både i form av att en större andel registreras som svenskspråkiga, och att elevtill-strömningen till de svenska skolorna är så stark. Tack vare tillskottet av svenskregistreradebarn har den svenska reproduktionen varit klart högre än den finska under de senaste åren,trots att skillnaderna i det faktiska födelsebeteendet har varit små. Antalet elever i de svens-ka skolorna har dessutom varit omkring 10 % högre än det registrerade antalet svenska barn.

Om man till detta lägger att finlandssvenskarna lever längre, lever i stabilare äktenskap,har lägre arbetslöshet och sjukpensioneras mera sällan än finskspråkiga kan man påstå att desvenskspråkigas demografiska situation i många avseenden är god. Den befolkningsökningsom har skett under de två senaste åren kommer uppenbarligen att fortsätta. Den nuvarandeåldersstrukturen indikerar dessutom att vi har anledning att förvänta en längre period medfödelseöverskott, men det förutsätter förutom en fortsatt hög reproduktion även att emigra-tionen inte decimerar de unga årskullarna, framförallt på kvinnosidan.

En viktig insikt som man bör kunna ta till sig av befolkningsutvecklingen inom det svens-ka bosättningsområdet, och specifikt den finlandssvenska befolkningsutvecklingen, är attförhållandena kan vara markant olika i olika åldrar. Även om en befolkning minskar totaltsett kan t.ex. antalet skolelever öka på vissa stadier men minska på andra. Språkgruppernasbehov bör inte heller bedömas utgående från språkprocenten för befolkningen som helhet,utan från de faktiska förhållandena i de grupper som berörs.

Man bör också beakta att den statistiskt sett positiva utvecklingen har ett pris i form aven ökad språklig heterogenitet mellan både generationer och regioner. Av de svenskspråkigasom i dagens läge är över 50 år, vilket utgör över 40 % av hela befolkningen, har de allra fles-

35

ta en enspråkigt svensk familjebakgrund, och en övervägande andel har växt upp på svensk-dominerade orter. Bland dagens unga är situationen helt annorlunda, och förändringarna harvarit särskilt stora under de senaste årtiondena. Detta framgår av uppgifterna i tabell 11 somsammanfattar effekterna av den ökade språkliga uppblandningen och språkregistreringen iolika språkliga miljöer under de senaste årtiondena. Tabellen begränsar sig till de svenska ochtvåspråkiga kommunerna exklusive Åland och jämför de 0-4 åriga barnens språkliga regi-strering och familjebakgrund åren 1970 och 2005.

Tabell 11. Andelen tvåspråkiga barnfamiljer samt andelen svenskregistrerade barn i dessa efter hemkommunens språkstruktur 1970 och 2005. Andelen svenska barn som har en två-språkig familjebakgrund. Svenska och tvåspråkiga kommuner exklusive Åland.

Andel Andel Andel svensk- Andel svenska Svenska barnenssvenskspråkiga tvåspråkiga registrerade i barn med fördelning efterpå hemorten familjer* tvåspråkiga familjer tvåspråkig bakgrund hemortens språk

% % % %1970–19 % 52,1 34,2 27,1 26,620–39 % 37,2 44,3 20,8 8,540–59 % 29,6 48,4 16,9 23,860–79 % 21,2 55,9 13,1 11,480–89 % 13,6 67,7 9,6 9,990–100 % 9,7 83,6 8,2 19,9Totalt 32,2 43,3 17,1 100

2005–19 % 73,3 68,5 65,3 34,320–39 % 53,4 65,8 43,0 18,540–59 % 39,6 60,7 28,4 12,760–79 % 29,1 63,3 20,6 8,580–89 % 19,5 82,2 16,6 11,490–100 % 11,3 79,4 9,2 14,6Totalt 48,5 67,7 39,0 100

36

År 1970 var ungefär en tredjedel av barnfamiljerna med svenskt inslag formellt tvåspråkiga,medan motsvarande gällde nästan hälften av familjerna år 2005. Förändringen i den språkli-ga registreringen av barnen var emellertid minst lika omfattande och andelen som registre-rades som svenskspråkiga steg från 43,3 % till 67,7 %. Detta innebär att av alla svenskregi-strerade barn mer än fördubblades andelen som har en tvåspråkig familjebakgrund, från 17 % till 39 %. Förändringarna var störst på starkt finskdominerade orter. År 1970 hadeendast en dryg fjärdedel av de svenska barnen där en tvåspråkig bakgrund, medan motsva-rande andel år 2005 var nästan två tredjedelar. Samtidigt har andelen som finns i dessa språk-liga miljöer stigit till över en tredjedel av hela årskullen. Som en kontrast till detta kan mannotera att kommuner med minst 80 % svenskspråkiga (exklusive Åland) svarar för en fjärde-del av alla svenskspråkiga barn och bland dessa är en tvåspråkig familjebakgrund ovanlig.

Befolkningsutvecklingen är en trög process, men det är helt uppenbart att i takt med attdessa unga årsklasser flyttar sig uppåt i ålderspyramiden kommer gränsdragningen mellansvenskt och finskt att bli än mera diffus även totalt sett.

37

Datakällor och referenser

Finnäs, Fjalar (1986). Den finlandssvenska befolkningsutvecklingen 1950–1980. En analys aven språkgrupps demografiska utveckling och effekten av blandäktenskap. Svenska littera-tursällskapet i Finland, Helsingfors.

Finnäs, Fjalar (1995). Samboende och skilsmässor i Svenskfinland. Institutet för finlands-svensksamhällsforskning, Vasa. Forskningsrapport nr 28.

Finnäs, Fjalar (1996). Elevtillströmningen till svenska grundskolor. Institutet för finlands-svensk samhällsforskning, Vasa. Forskningsrapport nr 30.

Finnäs, Fjalar (2000). Tvåspråkiga familjer i statistikens ljus. Institutet för finlandssvensk sam-hällsforskning, Vasa. Forskningsrapport nr 37.

Finnäs, Fjalar (2000). Geografisk omflyttning och utbildning. En kartläggning av finlands-svenskarnas rörlighet. Institutet för finlandssvensk samhällsforskning, Vasa. Forskningsrapportnr 38.

Finnäs, Fjalar och Saarela, Jan (2002). Utbildningsbenägenheten i Svenskfinland. Institutet förfinlandssvensk samhällsforskning, Vasa. Forskningsrapport, No. 39

Finnäs, Fjalar (2003). The Swedish-Speaking Population on the Finnish Labor Market.Yearbook of Population Research in Finland 39, 19-29.

Forsberg, Karl-Erik (1964). Befolkningsuppgifter om finlandssvenskarna. Svenska befolk-ningsförbundets i Finland publikation nr 13.

Forsberg, Karl-Erik (1966). Finlands svenskar i 1960 års folkräkning. Svenska befolknings-förbundets i Finland publikation nr 16.

Forsberg, Karl-Erik (1975). Finlandssvenskarna enligt folkräkningen 1970. Svenska befolk-ningsförbundets i Finland publikation nr 17.

Fougstedt, Gunnar (1951). Finlands svenska befolkning åren 1936–45. Bidrag till kännedom omFinlands natur och folk, H. 95 n:o 2.

Fougstedt, Gunnar (1982). Trender för finlandssvensk befolkningsutveckling. Vetenskap ochFöretagsledning n:o 31, Svenska handelshögskolan, Helsingfors.

Koskinen, Seppo och Tuija Martelin (1994). Kuolleisuus. Ingår i Koskinen m.fl. Suomen vä-estö. Gaudeamus.

Koskinen, Seppo and Tuija Martelin (2003). Why is Mortality Low among the Swedish-speaking Minority in Finland. Yearbook of Population Research in Finland, 39, 15–32.

Nieminen, Mauri (1983). Finlands svenskspråkiga befolkning åren 1980–2020. Undersök-ningar n:o 98, Statistikcentralen, Helsingfors.

Saarela, Jan and Finnäs, Fjalar (2002). Language-group Differences in Very Early Retirementin Finland. Demographic Research, 7(3), 49-66. http://www.demographic-research.org/

Saarela, Jan and Finnäs, Fjalar (2002). Ethnicity and Unemployment in Finland. EthnicStudies Review, 25(1), 26-37.

Saarela, Jan and Finnäs, Fjalar (2003). Social Background and Education of Swedish and Fin-nish Speakers in Finland. European Journal of Education, 38(4), 445–456

Saarela, Jan and Finnäs, Fjalar (2005). Mortality Inequality in Two Native PopulationGroups. Population Studies, 59(3), 313–320.

Saarela, Jan and Finnäs, Fjalar (2005). Geographical Extraction and the Finnish-SwedishHealth Differential in Finland. Yearbook of Population Research in Finland, 41, 61–73.

Saarela, Jan & Finnäs, Fjalar (2006). Regional Mortality Variation in Finland: A Study ofTwo Population Groups. Genus, 62(2).

38

Saarela, Jan & Finnäs, Fjalar (2008). Cause-specific Mortality at Young Ages: Lessons fromFinland. Health & Place, 14(2), 265–274.

Saarela, Jan & Finnäs, Fjalar (2009). Geographic Ancestry and Mortality from IschemicHeart Disease: Evidence from the Finnish Population Register. Population Review, 48(1),64–82.

Saarela, Jan & Finnäs, Fjalar (2010). Mortality Variation by Birth Region and Ethnicity: AnIllustration Based on The Finnish Population Register. Human Biology, 82(1).

39

TABELLBILAGA

Tabell 12. Befolkningsrörelsen för den svenskspråkiga befolkningen länsvis 1989–2008.

Kommentar: På grund av att Statistikcentralens uppgifter om antalet svenskspråkiga föddaför åren 1992 och 1994 är bristfälliga är talen för dessa år i viss mån baserade på uppskatt-ningar. Kolumnen med korrigeringar härrör allmänt taget från brister och eftersläpningar iden årliga rapporteringen av de olika demografiska händelserna. I princip ingår här äveneffekten av eventuella språkbyten, men denna är i praktiken synnerligen liten eftersom detunder perioden 1991-1995 skedde endast 812 språkbyten, med en nettovinst för den svensk-språkiga befolkningen på 40 personer.

Nylands länFödelse- Nettoflyttning

Födda Döda överskott Inrikes Utrikes Korrigering Totalt

1989–93 1615 2068 –453 –18 –41 63 –4491994–98 1576 1863 –287 122 –181 94 –2521999 1562 1731 –169 82 –218 37 –2682000 1413 1855 –442 44 –132 152 –3782001 1407 1783 –376 –142 –117 32 –6032002 1381 1761 –380 –145 –3 66 –4622003 1477 1749 –272 –143 9 26 –3802004 1496 1650 –154 –151 1 11 –2932005 1511 1664 –153 –51 –27 16 –2152006 1497 1668 –171 16 –54 49 –1602007 1549 1633 –84 –15 –107 43 –1632008 1510 1492 18 55 142 11 226

Åbo och Björneborgs länFödelse- Nettoflyttning

Födda Döda överskott Inrikes Utrikes Korrigering Totalt

1989–93 307 422 –115 55 4 10 –461994–98 320 383 –63 89 –48 19 –31999 289 365 –76 61 –38 –8 –612000 287 385 –98 36 –13 –25 –1002001 258 361 –103 218 –64 5 562002 259 382 –123 90 9 24 02003 286 335 –49 68 18 –7 302004 289 323 –34 109 –16 –1 582005 265 342 –77 36 2 41 22006 283 297 –14 20 123 33 512007 279 344 –84 28 122 12 –382008 291 329 –38 –7 118 19 –13

42

ÅlandFödelse- Nettoflyttning

Födda Döda överskott Inrikes Utrikes Korrigering Totalt

1989–93 320 249 72 51 24 26 1731994–98 294 244 50 52 –42 22 821999 280 287 –7 89 –41 –5 362000 249 233 16 81 –47 15 652001 265 223 42 151 –58 18 1532002 252 222 30 117 –13 5 1392003 256 251 5 31 –17 4 232004 261 251 10 41 –20 0 312005 248 243 5 63 37 12 1172006 273 241 32 37 –41 20 482007 258 237 21 1 44 14 802008 271 230 41 46 27 –6 108

Vasa länFödelse- Nettoflyttning

Födda Döda överskott Inrikes Utrikes Korrigering Totalt

1989–93 1324 1165 159 –123 –82 37 –81994–98 1232 1127 106 –248 –165 17 –2901999 1079 1168 –89 –254 –137 –19 –4992000 1063 1153 –90 –220 –81 6 –3852001 989 1104 –115 –303 –99 –9 –5262002 1038 1098 –60 –102 –85 29 –2182003 1049 1093 –44 –63 4 –2 –1052004 1053 1064 –11 –72 101 6 242005 1071 1076 –5 –114 25 14 –802006 1069 1065 4 –127 353 23 –952007 1129 1021 108 –41 368 –12 652008 1172 1091 81 –136 322 –25 –19

FinlandFödelse- Nettoflyttning

Födda Döda överskott Inrikes Utrikes Korrigering Totalt

1989–93 3634 3993 –360 – –82 137 –3051994–98 3489 3689 –200 – –427 155 –4721999 3250 3643 –393 – –439 2 –8302000 3063 3715 –652 – –278 148 –7822001 2978 3551 –573 – –333 20 –8862002 2982 3541 –559 – –88 127 –5202003 3111 3507 –396 – 0 13 –3832004 3149 3381 –232 – 86 29 –1172005 3153 3403 –250 – 63 111 –762006 3205 3327 –122 – –41 97 –662007 3277 3319 –42 – –22 51 –132008 3331 3234 97 – 260 2 355

43

Tabell 13. Den svenskspråkiga andelen av hela befolkningen i svenska och tvåspråkigakommuner 1950–2009. Antalet svenskspråkiga 2000 och 2009.

Antal Andel svenskspråkiga svenskspråkiga

1950 1960 1970 1980 1990 2000 2009 2000 2009NylandBorgå Borgå 56,9 54,7 44,6 40,3 37,4 34,2 31,3 15377 15211

Borgå lk 64,8 62,0 53,6 41,5 38,0 – –Esbo 43,0 23,5 14,7 12,6 10,8 9,3 8,3 19893 20314Grankulla 60,4 55,5 43,7 45,3 43,2 39,1 37,7 3336 3248Hangö 79,6 70,6 60,7 49,1 47,4 45,3 43,4 4547 4168Helsingfors 19,0 14,4 10,6 9,3 7,7 6,5 6,0 36128 35198Ingå 89,5 88,6 85,4 73,9 67,3 63,9 55,8 3113 3132Kyrkslätt 71,8 55,5 39,2 27,8 23,9 20,7 18,2 6144 6629Lappträsk 41,8 39,3 37,3 36,5 35,8 35,2 32,6 1059 955Lojo (lk)* 19,6 16,6 11,1 8,2 6,5 4,4 4,0 1547 1568Lovisa Lovisa 59,3 58,1 53,0 41,9 41,0 39,6 43,0 7207 6681

Liljendal 87,2 89,9 88,7 88,0 83,8 81,0Pernå 85,0 82,0 76,6 74,2 69,7 64,0Strömfors 34,3 28,2 25 21,9 19,4 19,9

Mörskom 19,7 16,0 13,2 13,6 13,0 11,7 10,5 234 212Raseborg Ekenäs 89,0 88,0 86,5 82,4 82,8 82,2 65,9 19407 19071

Karis 82,0 76,0 71,3 67,6 64,2 61,3Pojo 65,4 55,8 46,9 42,4 40 39,2

Sibbo 79,6 69,3 59,6 56,0 50,2 42,6 38,0 7453 6848Sjundeå 72,4 70,0 56,9 49,6 44,4 38,5 31,3 1866 1886Vanda 21,7 11,8 6,9 5,0 4,1 3,4 2,9 6050 5797ÅbolandKimitoön Dragsfjärd 80,9 81,3 78,4 75,0 76,5 77,2 70,9 5601 5174

Kimito 70,0 69,7 69,3 69,0 68,4 64,9Västanfjärd 92,4 93,7 94 95,4 92,2 88,9

Väståboland Houtskär 98,4 97,7 97,3 95,6 93,7 88,9 57,4 9128 8890Iniö 92,9 94,6 93,7 92,6 88,1 80,6Korpo 87,9 89,2 83,1 76,7 75,1 72,8Nagu 81,5 80,2 81,8 82,2 78,6 74,5Pargas 67,1 69,1 64,7 62,5 57,3 54,7

Åbo 8,8 7,5 5,8 5,2 5,1 5,2 5,3 8890 9249KymmenePyttis 23,2 22,6 17,3 14,8 12,4 11,2 9,0 590 48ÖsterbottenJakobstad 68,7 63,8 57,9 55,3 55,6 55,3 56,4 10855 11074Karleby 40,8 33,7 24,8 21,4 20,1 15,1 13,8 6657 6312Kaskö 59,5 51,5 44,2 27,7 27,7 30,3 28,2 474 407Korsholm 92,6 88,2 81,8 80,3 74,6 73,2 69,8 12155 12795Korsnäs 99,5 96,7 97,6 98,9 97,6 96,7 89,8 2171 2010Kristinestad 64,3 62,3 57,3 59,0 58,1 57,6 56,3 4656 4085Kronoby 96,2 96,5 93,6 90,2 87,8 85,9 83,2 5878 5594Larsmo 98,5 98,9 97,0 94,1 92,9 92,4 92,6 3797 4368Malax 95,1 94,9 93,7 92,5 90,1 89,2 87,5 5031 4915Nykarleby 92,0 92,6 91,0 91,0 91,3 90,8 88,9 6804 6625Närpes 95,4 95,8 95,2 93,7 93,5 92,3 87,6 9012 8292Oravais 88,6 90,0 85,7 85,9 86,7 85,3 79,1 1954 1746Pedersöre 96,6 96,3 95,5 91,7 90,6 91,2 91,0 9357 9734Vasa 40,4 34,6 31,0 27,9 27,2 25,5 24,7 14446 14602Vörå–Maxmo Vörå 86,0 85,7 85,1 84,1 85,3 85,8 84,4 4053 3781

Maxmo 99,3 99,6 98,8 97,3 94,4 92,1

44

Tabell 14. Befolkningens fördelning efter språk i svenska och tvåspråkiga kommuner 2009.

Antal Andel (%)Totalt Finska Svenska Övriga Finska Svenska Övriga

NylandBorgå 48599 31567 15211 1821 65,0 31,3 3,7Esbo 244330 202766 20314 21250 83,0 8,3 8,7Grankulla 8617 5042 3248 327 58,5 37,7 3,8Hangö 9597 5136 4168 293 53,5 43,4 3,1Helsingfors 583350 488527 35198 59625 83,7 6,0 10,2Ingå 5609 2328 3132 149 41,5 55,8 2,7Kyrkslätt 36509 28446 6629 1434 77,9 18,2 3,9Lappträsk 2926 1898 955 73 64,9 32,6 2,5Lojo 39334 36735 1568 1031 93,4 4,0 2,6Lovisa 15549 8480 6681 388 54,5 43,0 2,5Mörskom 2021 1769 212 40 87,5 10,5 2,0Raseborg 28944 8989 19071 884 31,1 65,9 3,1Sibbo 18036 10804 6848 384 59,9 38,0 2,1Sjundeå 6024 3965 1886 173 65,8 31,3 2,9Vanda 197636 173859 5797 17980 88,0 2,9 9,1ÅbolandKimitoön 7298 2023 5174 101 27,7 70,9 1,4Väståboland 15490 6376 8890 224 41,2 57,4 1,4Åbo 176087 154350 9249 12488 87,7 5,3 7,1KymmenePyttis 5316 4716 481 119 88,7 9,0 2,2ÖsterbottenJakobstad 19627 7820 11074 733 39,8 56,4 3,7Karleby 45896 38696 6312 888 84,3 13,8 1,9Kaskö 1442 966 407 69 67,0 28,2 4,8Korsholm 18338 5328 12795 215 29,1 69,8 1,2Korsnäs 2239 80 2010 149 3,6 89,8 6,7Kristinestad 7254 3053 4085 116 42,1 56,3 1,6Kronoby 6720 1042 5594 84 15,5 83,2 1,3Larsmo 4719 299 4368 52 6,3 92,6 1,1Malax 5614 514 4915 185 9,2 87,5 3,3Nykarleby 7452 600 6625 227 8,1 88,9 3,0Närpes 9464 542 8292 630 5,7 87,6 6,7Oravais 2207 231 1746 230 10,5 79,1 10,4Pedersöre 10821 970 9734 117 9,0 90,0 1,1Vasa 59175 41134 14602 3439 69,5 24,7 5,8Vörå-Maxmo 4479 611 3781 87 13,6 84,4 1,9ÅlandBrändö 498 62 419 17 12,4 84,1 3,4Eckerö 924 50 834 40 5,4 90,3 4,3Finström 2486 85 2330 71 3,4 93,7 2,9Föglö 561 18 503 40 3,2 89,7 7,1Geta 457 21 422 14 4,6 92,3 3,1Hammarland 1463 42 1392 29 2,9 95,1 2,0Jomala 4022 195 3697 130 4,8 91,9 3,2Kumlinge 372 30 327 15 8,1 87,9 4,0Kökar 261 19 241 1 7,3 92,3 0,4Lemland 1782 78 1662 42 4,4 93,3 2,4Lumparland 391 23 359 9 5,9 91,8 2,3Mariehamn 11123 626 9687 810 5,6 87,1 7,3Saltvik 1792 73 1672 47 4,1 93,3 2,6Sottunga 125 10 112 3 8,0 89,6 2,4Sund 1032 35 971 26 3,4 94,1 2,5Vårdö 445 21 400 24 4,7 89,9 5,4

45

46

Tabell 15. Befolkning med annat språk än svenska eller finska 1900–2009. Uppdelning efter enskilda språk 1995, 2005 och 2009.

Antal Andel av helabefolkningen (%)

1900 9 839 0,41940 14 098 0,41980 10 489 0,21990 26 138 0,51995 67 375 1,32000 100 961 1,92005 146 086 2,82009 208 826 3,9

Språk 1995 2005 2009Ryska 15872 39653 51683Estniska 8710 15336 25096Engelska 5324 8928 12063Somaliska 4057 8593 11681Arabiska 2901 7117 9682Kurdiska 1381 5123 7135Kinesiska 2180 4613 7078Albanska 2019 5076 6736Vietnamesiska 2785 4202 5313Tyska 2719 4114 5276Thai 813 3033 5143Turkiska 1809 3595 5068Persiska 803 3165 4548Spanska 1394 2937 4252Franska 1062 2071 2812Polska 1129 1445 2686Samiska 1726 1752 1789

+ 70 andra språk som talas av minst 50 personer år 2009

Tabell 16. Antalet svenskspråkiga i finska kommuner. Kommuner med minst 50 svensk -språkiga 1990–2009, enligt nuvarande kommungränser. Antalet finskspråkiga år 2009.

1990 2000 2005 2009 FinskspråkigaS:t Karins 726 844 1023 1122 28837Tammerfors 1037 1008 1033 1065 200131Tusby 519 602 644 621 35420Salo 493 522 519 574 51790Kotka 681 583 581 567 51335Nurmijärvi 270 371 461 495 38360Vichtis 393 418 429 470 26767Björneborg 441 394 398 423 81057Kervo 392 379 362 376 31941Hyvinge 271 279 319 357 43314Träskända 275 323 324 328 37283Uleåborg 249 259 272 325 134964Reso 246 290 297 322 22829Kouvola 376 358 343 317 85518Lahtis 281 256 286 293 96205Jyväskylä 216 230 272 284 125176Nådendal 216 257 258 263 18070Tavastehus 197 191 212 229 64720Lundo 110 131 156 189 15543Mäntsälä 95 123 161 178 19273Raumo 163 152 142 140 39008Askola 82 114 125 140 4602Villmanstrand 110 131 113 115 68615Riihimäki 84 87 86 110 27676Borgnäs 57 74 93 107 4903Kuopio 89 91 103 105 90428Seinäjoki 93 101 107 102 56187Kauhava 112 96 91 101 17282Nokia 61 66 84 100 30721Masku 52 78 92 93 9342Ylöjärvi 75 67 83 93 29598Kangasala 53 77 83 90 27970Rovaniemi 81 68 75 86 58322Laihela 52 59 66 83 7652Kaustby 74 70 79 81 4183Lillkyro 64 76 74 81 4626Orimattila 51 46 61 78 14585Nystad 108 79 79 77 15680Torneå 41 57 64 76 21997Janakkala 54 64 62 75 21405Hollola 44 49 58 75 16463Nummi-Pusula 37 56 61 74 5922Högfors 50 55 58 74 8724Rusko 51 47 58 74 5705Fredrikshamn 83 58 79 73 20592S:t Michel 48 65 73 73 47505Pemar 75 68 63 73 10166Sagu 49 50 54 67 2916Birkala 47 53 51 65 16080Lempäälä 37 47 59 63 19787Joensuu 59 63 49 56 70698Evijärvi 55 47 50 55 2676Mynämäki 21 32 44 54 7919Vetil 60 55 51 53 3392

47

Tabell 17. Svenskspråkig befolkning efter ålder och kön år 2009.

Ålder Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor

0 3492 1742 1750 0–4 17090 8727 83631 3470 1788 1682 5–9 16226 8286 79402 3441 1775 1666 10–14 17594 9119 84753 3375 1720 1655 15–19 18598 9517 90814 3312 1702 1610 20–24 16192 8347 78455 3343 1719 1624 25–29 15765 8377 73886 3241 1659 1582 30–34 15672 8310 73627 3213 1634 1579 35–39 15860 8220 76408 3181 1615 1566 40–44 17845 9131 87149 3248 1659 1589 45–49 17472 8926 854610 3415 1793 1622 50–54 18014 9236 877811 3306 1767 1539 55–59 19352 9957 939512 3439 1735 1704 60–64 23028 11868 1116013 3676 1883 1793 65–69 16605 8458 814714 3758 1941 1817 70–74 13609 6535 707415 3792 1896 1896 75–79 11609 5141 646816 3779 1944 1835 80–84 9884 3971 591317 3720 1911 1809 85–89 6655 2181 447418 3678 1872 1806 90–94 2541 634 190719 3629 1894 1735 95–99 703 120 58320 3444 1793 1651 100– 78 11 6721 3348 1710 1638 Totalt 290392 145072 14532022 3128 1568 156023 3097 1655 144224 3175 1621 155425 3132 1666 146626 3164 1681 148327 3230 1748 148228 3033 1562 147129 3206 1720 1486

48

Tabell 18. Svenskspråkig befolkning efter födelseårskohort 1950, 1960, 1970, 1980, 1990, 2000 och 2009.

Födelseår 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2009

2006–2009 137782001–2005 162901996–2000 16 610 170841991–1995 18 699 187271986–1990 17 207 17 458 166461981–1985 16 856 16 798 157341976–1980 16 429 17 156 16 257 156831971–1975 17 032 17 173 15 807 157231966–1970 18 614 19 094 18 347 17 443 175151961–1965 19 136 19 212 18 137 17 764 176861956–1960 21 417 20 199 18 421 18 285 17 989 177151951–1955 24 019 22 207 19 911 20 000 19 629 191151946–1950 32 380 30 338 24 574 24 145 24 119 23 482 224841941–1945 28 332 26 345 20 273 20 680 20 459 19 615 184041936–1940 25 057 20 139 16 452 16 776 16 303 15 347 139001931–1935 23 080 17 829 15 986 16 045 15 342 13 977 117861926–1930 24 123 20 002 18 287 18 034 16 734 14 186 103631916–1925 49 247 43 613 39 758 37 422 31 882 22 160 106171906–1915 52 728 47 873 41 983 34 966 22 546 7 973 1141

–1905 113 055 78 641 45 937 22 315 6 192 463 1

Totalt 348 286 330 5381) 303 406 300 482 296 738 291 657 290 392

1) Inkluderar personer med okänd ålder

49

Tabell 19. Den svenskspråkiga befolkningen i svenska och tvåspråkiga kommuner efter ålder 2009

Totalt 0–14 % 15–64 % 65–74 % 75+ %NylandBorgå 15211 2567 16,9 9275 61,0 1671 11,0 1698 11,2Esbo 20314 4523 22,3 12268 60,4 1954 9,6 1569 7,7Grankulla 3248 710 21,9 1793 55,2 377 11,6 368 11,3Hangö 4168 579 13,9 2506 60,1 588 14,1 495 11,9Helsingfors 35198 5250 14,9 22012 62,5 3658 10,4 4278 12,2Ingå 3132 572 18,3 1866 59,6 356 11,4 338 10,8Kyrkslätt 6629 1455 21,9 3933 59,3 650 9,8 591 8,9Lappträsk 955 153 16,0 548 57,4 114 11,9 140 14,7Lojo 1568 277 17,7 877 55,9 204 13,0 210 13,4Lovisa 6681 970 14,5 3952 59,2 796 11,9 963 14,4Mörskom 212 41 19,3 117 55,2 28 13,2 26 12,3Raseborg 19071 3034 15,9 11654 61,1 2180 11,4 2203 11,6Sibbo 6848 1335 19,5 4087 59,7 762 11,1 664 9,7Sjundeå 1886 381 20,2 1127 59,8 201 10,7 177 9,4Vanda 5797 948 16,4 3600 62,1 722 12,5 527 9,1ÅbolandKimitoön 5174 750 14,5 3050 58,9 618 11,9 756 14,6Väståboland 8890 1525 17,2 5298 59,6 983 11,1 1084 12,2Åbo 9249 1455 15,7 6125 66,2 775 8,4 894 9,7KymmenePyttis 481 67 13,9 256 53,2 71 14,8 87 18,1ÖsterbottenJakobstad 11074 1991 18,0 6631 59,9 1199 10,8 1253 11,3Karleby 6312 1158 18,3 3771 59,7 637 10,1 746 11,8Kaskö 407 53 13,0 245 60,2 52 12,8 57 14,0Korsholm 12795 2433 19,0 7819 61,1 1198 9,4 1345 10,5Korsnäs 2010 266 13,2 1224 60,9 221 11,0 299 14,9Kristinestad 4085 517 12,7 2428 59,4 484 11,8 656 16,1Kronoby 5594 1034 18,5 3371 60,3 533 9,5 656 11,7Larsmo 4368 1315 30,1 2527 57,9 274 6,3 252 5,8Malax 4915 778 15,8 2934 59,7 541 11,0 662 13,5Nykarleby 6625 1157 17,5 4064 61,3 671 10,1 733 11,1Närpes 8292 1095 13,2 4943 59,6 997 12,0 1257 15,2Oravais 1746 245 14,0 1067 61,1 172 9,9 262 15,0Pedersöre 9734 2440 25,1 5879 60,4 686 7,0 729 7,5Vasa 14602 2276 15,6 9259 63,4 1400 9,6 1667 11,4Vörå–Maxmo 3781 616 16,3 2278 60,2 394 10,4 493 13,0ÅlandBrändö 419 55 13,1 253 60,4 50 11,9 61 14,6Eckerö 834 118 14,1 537 64,4 86 10,3 93 11,2Finström 2330 457 19,6 1445 62,0 238 10,2 190 8,2Föglö 503 69 13,7 295 58,6 60 11,9 79 15,7Geta 422 59 14,0 255 60,4 67 15,9 41 9,7Hammarland 1392 249 17,9 898 64,5 135 9,7 110 7,9Jomala 3697 801 21,7 2420 65,5 281 7,6 195 5,3Kumlinge 327 28 8,6 202 61,8 46 14,1 51 15,6Kökar 241 37 15,4 143 59,3 35 14,5 26 10,8Lemland 1662 373 22,4 1049 63,1 148 8,9 92 5,5Lumparland 359 67 18,7 219 61,0 46 12,8 27 7,5Mariehamn 9687 1453 15,0 6393 66,0 942 9,7 899 9,3Saltvik 1672 300 17,9 1038 62,1 158 9,4 176 10,5Sottunga 112 13 11,6 63 56,3 14 12,5 22 19,6Sund 971 168 17,3 610 62,8 108 11,1 85 8,8Vårdö 400 65 16,3 229 57,3 48 12,0 58 14,5

50

Tabell 20. Svenskspråkig yrkesverksam befolkning efter näringsgren kommunvis 2007.

NäringsgrenA+B C–E F G+H I J+K L–Q X Sysselsatta

Hela landet 7283 20800 6623 20060 11804 17577 44982 1350 130479NylandBorgå 222 1120 513 1167 601 779 2422 64 6888Esbo 54 981 252 2068 663 2201 2802 104 9125Grankulla 8 124 19 251 84 315 417 7 1225Hangö 9 444 69 340 340 156 509 16 1883Helsingfors 40 1290 240 3060 1270 3990 5807 217 15914Ingå 134 156 99 198 115 167 466 24 1359Kyrkslätt 88 299 222 639 215 489 960 38 2950Lappträsk 108 46 22 66 26 27 104 6 405Liljendal 91 85 33 62 42 52 136 2 503Lojo 13 140 52 127 41 102 180 4 659Lovisa 18 197 67 168 163 146 387 8 1154Mörskom 28 10 8 11 6 5 18 2 88Pernå 112 159 82 158 105 87 333 7 1043Raseborg 395 1328 643 1386 674 679 3304 82 8491Sibbo 134 421 215 528 296 402 1050 30 3076Sjundeå 90 77 59 166 62 101 284 9 848Strömfors 25 48 12 35 20 28 59 3 230Vanda 38 308 136 622 345 498 727 22 2696ÅbolandKimitoön 193 411 131 274 288 144 756 25 2222Väståboland 239 675 194 378 522 424 1428 37 3897Åbo 13 449 63 511 443 730 1728 33 3970Åland 594 1009 892 1617 1976 1234 4695 144 12161KymmenePyttis 30 24 11 22 21 13 57 1 179ÖsterbottenJakobstad 61 1407 206 598 280 507 1733 17 4809Karleby 148 585 142 492 251 246 867 21 2752Kaskö 5 43 8 25 25 31 53 3 193Korsholm 401 1176 373 751 439 643 2171 50 6004Korsnäs 197 131 62 113 61 75 270 11 920Kristinestad 247 282 76 251 152 140 545 18 1711Kronoby 446 659 161 268 156 200 663 22 2575Larsmo 49 635 152 176 83 92 527 8 1722Malax 256 406 151 193 211 165 782 26 2190Nykarleby 635 761 142 244 161 233 899 36 3111Närpes 903 648 187 509 277 271 1034 71 3900Oravais 147 193 56 67 45 61 250 5 824Pedersöre 527 1314 239 393 248 215 1251 19 4206Vasa 69 1304 259 915 411 884 2799 39 6680Vörå-Maxmo 280 341 109 195 93 137 563 9 1727

A+B: Jord och skogsbruk, fiske C–E: TillverkningF: Byggverksamhet G+H: Handel samt hotell och restaurangverksamhetI: Transport, post- och televerksamhet J+K: Finansiell verksamhet, fastighets- och forskningstjänsterL–Q: Samhälleliga tjänster X: Okänd

51

Tabell 21. Svenskspråkiga yrkesverksamma efter näringsgren, samt antalet arbetslösa länsvis 1990,1995, 1998, 2001, 2004 och 2007.

Hela Finland, svenskspråkiga Arbets-A+B C–E F G+H I J+K L–Q X Totalt lösa

1990 14 638 24 124 6 578 22 617 12 792 13 929 36 743 3 886 135 307 3 7511995 10 511 19 870 4 366 17 825 11 700 12 187 36 215 3 206 115 880 15 4621998 9 573 21 226 5 424 19 784 12 472 13 578 38 348 3 618 124 023 10 6572001 8 777 21 145 5 881 19 751 12 353 15 289 42 400 2 399 127 995 8 2432004 7 541 20 693 6 224 20 245 11 957 15 649 43 997 2 244 128 550 7 8712007 7 283 20 800 6 623 20 060 11 804 17 577 44 982 1 350 130 479 7 283

1990 10,8 17,8 4,9 16,7 9,5 10,3 27,2 2,9 100 2,71995 9,1 17,1 3,8 15,4 10,1 10,5 31,3 2,8 100 11,81998 7,7 17,1 4,4 16,0 10,1 10,9 30,9 2,9 100 7,92001 6,9 16,5 4,6 15,4 9,7 11,9 33,1 1,9 100 6,12004 5,9 16,1 4,8 15,7 9,3 12,2 34,2 1,7 100 5,82007 5,6 15,9 5,1 15,4 9,0 13,5 34,5 1,0 100 3,8

Nylands län Arbets-A+B C–E F G+H I J+K L–Q X Totalt lösa

1990 3 386 11 014 2 932 13 753 6 020 8 769 17 982 1 877 65 733 1 1031995 2 317 8 546 1 831 10 761 5 316 7 449 17 279 1 310 54 809 7 3331998 2 097 8 747 2 421 11 874 5 765 8 485 17 835 1 456 58 680 5 0772001 1 919 8 303 2 525 11 738 5 695 9 476 19 812 924 60 392 3 9092004 1 624 7 774 2 632 11 664 5 465 9 350 20 174 866 59 549 3 9472007 1 633 7 454 2 835 11 412 5 258 10 454 20 361 668 60 075 2 488

1990 5,2 16,8 4,5 20,9 9,2 13,3 27,4 2,9 100 1,71995 4,2 15,6 3,3 19,6 9,7 13,6 31,5 2,4 100 11,81998 3,6 14,9 4,1 20,2 9,8 14,5 30,4 2,5 100 8,02001 3,2 13,7 4,2 19,4 9,4 15,7 32,8 1,5 100 6,12004 2,7 13,1 4,4 19,6 9,2 15,7 33,9 1,5 100 6,22007 2,7 12,4 4,7 19,0 8,8 17,4 33,9 1,1 100 4,0

Åbo och Björneborgs län Arbets-A+B C–E F G+H I J+K L–Q X Totalt lösa

1990 1 039 2 441 487 1 341 1 462 1 023 3 693 300 11 786 4021995 758 1 992 268 1 097 1 361 966 3 640 219 10 301 1 4371998 678 2 077 322 1 252 1 429 1 023 3 787 282 10 850 1 0872001 611 2 020 410 1 278 1 384 1 237 4 245 201 11 386 8282004 521 1 949 460 1 357 1 382 1 383 4 379 187 11 618 7982007 507 1 899 447 1 387 1 451 1 555 4 472 117 11 835 533

1990 8,8 20,7 4,1 11,4 12,4 8,7 31,3 2,5 100 3,31995 7,4 19,3 2,6 10,6 13,2 9,4 35,3 2,1 100 12,21998 6,2 19,1 3,0 11,5 13,2 9,4 34,9 2,6 100 9,12001 5,4 17,7 3,6 11,2 12,2 10,9 37,3 1,8 100 6,82004 4,5 16,8 4,0 11,7 11,9 11,9 37,7 1,6 100 6,42007 4,3 16,0 3,8 11,7 12,3 13,1 37,8 1,0 100 4,3

52

Vasa län Arbets-A+B C–E F G+H I J+K L–Q X Totalt lösa

1990 8 639 8 804 2 262 5 425 3 023 2 978 11 331 961 43 423 1 9061995 6 350 7 694 1 629 4 330 2 737 2 748 11 371 899 37 758 5 4461998 5 859 8 739 1 957 4 769 2 897 2 929 12 304 1 299 40 753 3 7132001 5 408 9 175 2 053 4 785 2 912 3 268 13 227 873 41 701 2 8962004 4 723 9 380 2 176 5 185 2 832 3 501 14 288 762 42 847 2 4802007 4 431 9 981 2 348 5 256 2 930 3 942 14 548 359 43 795 1 593

1990 19,9 20,3 5,2 12,5 7,0 6,9 26,1 2,2 100 4,21995 16,8 20,4 4,3 11,5 7,2 7,3 30,1 2,4 100 12,61998 14,4 21,4 4,8 11,7 7,1 7,2 30,2 3,2 100 8,42001 13,0 22,0 4,9 11,5 7,0 7,8 31,7 2,1 100 6,52004 11,0 21,9 5,1 12,1 6,6 8,2 33,3 1,8 100 5,52007 10,1 22,8 5,4 12,0 6,7 9,0 33,2 0,8 100 3,5

Åland Arbets-A+B C–E F G+H I J+K L–Q X Totalt lösa

1990 1 352 1 191 796 1 697 2 113 897 2 927 641 11 614 1971995 963 1 179 605 1 431 2 266 851 3 436 763 11 494 8771998 792 1 124 652 1 553 2 220 879 3 647 505 11 372 3472001 692 1 159 817 1 619 2 188 1 001 4 295 327 12 098 2212004 561 1 109 866 1 670 2 087 1 083 4 264 375 12 015 2842007 594 1 009 892 1 617 1 976 1 234 4 695 144 12 161 251

1990 11,6 10,3 6,9 14,6 18,2 7,7 25,2 5,5 100 1,71995 8,4 10,3 5,3 12,4 19,7 7,4 29,9 6,6 100 7,11998 7,0 9,9 5,7 13,7 19,5 7,7 32,1 4,4 100 3,02001 5,7 9,6 6,8 13,4 18,1 8,3 35,5 2,7 100 1,82004 4,7 9,2 7,2 13,9 17,4 9,0 35,5 3,1 100 2,32007 4,9 8,3 7,3 13,3 16,2 10,1 38,6 1,2 100 2,0

A+B: Jord och skogsbruk, fiske C–E: TillverkningF: Byggverksamhet G+H: Handel samt hotell och restaurangverksamhetI: Transport, post- och televerksamhet J+K: Finansiell verksamhet, fastighets- och forskningstjänsterL–Q: Samhälleliga tjänster X: Okänd

53

54

Tabell 22. Befolkningens fördelning efter utbildningsnivå i olika åldrar landskapsvis 2007. Separat för svensk- och finskspråkiga.

Nyland Svenska FinskaÅlder A B C D E A B C D E

20 – 24 15,0 80,9 0,0 3,4 0,7 19,8 76,0 0,0 3,7 0,525 – 29 11,7 47,4 0,4 21,6 18,8 13,6 50,9 0,7 21,6 13,230 – 34 9,6 35,9 10,4 16,4 27,6 10,9 38,1 10,0 19,8 21,335 – 39 13,6 29,5 19,1 9,8 28,0 14,1 34,5 18,3 11,2 21,940 – 44 15,3 32,2 19,9 7,4 25,2 14,7 37,2 21,6 8,1 18,445 – 49 18,6 31,7 19,3 8,1 22,2 16,6 37,4 21,0 7,6 17,350 – 54 24,2 28,7 16,7 14,4 16,1 22,1 35,8 18,1 8,7 15,255 – 59 31,5 25,8 16,3 13,9 12,5 29,4 33,4 16,0 8,5 12,760 – 64 35,4 20,7 17,3 14,4 12,2 35,8 27,8 14,9 8,6 12,965 – 69 42,3 19,8 14,2 12,8 10,9 45,3 23,4 13,4 7,1 10,870 – 74 50,6 17,9 11,7 10,9 8,9 55,6 19,1 11,0 6,1 8,275 – 58,6 17,1 9,7 7,8 6,7 63,8 16,2 8,1 4,9 7,0

Östra NylandÅlder A B C D E A B C D E

20 – 24 14,8 80,3 0,0 4,7 0,2 22,0 74,9 0,0 2,8 0,325 – 29 11,3 58,0 1,5 23,9 5,3 17,8 55,1 0,8 19,1 7,130 – 34 8,8 47,3 16,6 14,4 12,9 12,1 47,4 13,4 15,8 11,335 – 39 13,6 40,8 23,7 8,8 13,1 15,7 41,9 21,3 8,7 12,440 – 44 19,3 39,2 22,8 7,1 11,6 16,7 43,8 22,0 6,9 10,645 – 49 22,0 41,0 21,0 6,2 9,8 20,5 42,1 20,4 5,8 11,250 – 54 29,1 36,7 18,5 9,6 6,1 27,1 40,1 16,8 7,3 8,755 – 59 40,7 31,5 14,8 7,9 5,0 38,4 35,6 15,0 6,1 4,960 – 64 48,8 24,4 15,2 7,2 4,3 44,9 29,6 13,6 6,8 5,265 – 69 59,3 19,4 10,6 6,9 3,8 52,5 24,1 12,4 5,7 5,370 – 74 68,9 15,2 7,3 5,7 2,9 65,0 20,1 8,0 4,2 2,875 – 75,1 13,6 6,2 3,2 1,8 75,7 14,9 4,8 2,3 2,2

Egentliga FinlandÅlder A B C D E A B C D E

20 – 24 10,7 82,3 0,0 6,0 0,9 16,0 80,0 0,0 3,6 0,325 – 29 8,9 51,1 1,0 20,5 18,5 12,8 57,0 1,1 20,0 9,130 – 34 9,0 35,7 12,2 15,7 27,4 11,3 46,4 12,0 16,1 14,135 – 39 11,7 32,6 22,2 8,8 24,7 13,9 43,7 19,6 9,1 13,740 – 44 11,2 41,1 18,4 7,6 21,8 14,3 46,4 20,7 7,1 11,645 – 49 13,9 40,6 18,2 6,7 20,7 16,8 46,6 19,8 6,4 10,450 – 54 21,6 35,5 17,5 10,0 15,4 23,4 43,7 18,0 6,7 8,155 – 59 30,3 31,2 15,3 10,1 13,1 32,9 39,9 15,1 5,6 6,560 – 64 34,7 25,0 17,7 11,0 11,7 41,1 33,0 14,0 5,6 6,365 – 69 43,7 20,9 16,6 9,0 9,8 51,9 26,2 11,2 5,2 5,570 – 74 54,0 19,7 13,6 7,6 5,1 64,3 20,5 7,6 4,2 3,375 – 63,0 14,9 10,8 6,0 5,3 76,0 13,5 5,3 2,9 2,3

Åland Svenska FinskaÅlder A B C D E A B C D E

20 – 24 27,2 69,8 0,6 2,1 0,3 31,1 62,2 0,0 6,7 0,025 – 29 20,3 61,4 2,3 11,1 4,9 25,9 50,6 0,0 12,9 10,630 – 34 15,2 53,7 13,3 11,0 6,8 14,1 35,4 11,1 26,3 13,135 – 39 18,5 45,8 18,2 9,4 8,1 26,1 33,3 18,9 11,7 9,940 – 44 23,9 43,1 19,4 7,0 6,6 20,5 31,3 24,1 8,9 15,245 – 49 31,0 41,0 17,8 4,8 5,5 21,3 41,7 21,3 5,5 10,250 – 54 31,9 43,2 13,0 7,4 4,5 26,9 35,8 22,4 9,7 5,255 – 59 35,9 38,5 14,4 7,5 3,8 24,6 44,6 17,1 3,4 10,360 – 64 48,0 28,7 14,3 5,3 3,7 35,8 19,4 26,9 9,0 9,065 – 69 54,4 22,3 12,2 7,4 3,7 48,5 28,8 9,1 3,0 10,670 – 74 61,9 20,7 7,6 6,8 3,0 65,4 23,1 5,8 3,8 1,975 – 70,9 14,2 6,4 6,4 2,1 73,3 13,3 6,7 4,4 2,2

Österbotten(inkl. Karleby)Ålder A B C D E A B C D E

20 – 24 9,4 84,0 0,0 5,7 0,9 14,8 79,7 0,0 5,1 0,425 – 29 8,0 54,0 1,4 24,1 12,5 10,2 57,6 1,2 23,8 7,330 – 34 6,8 46,8 14,8 18,1 13,5 9,7 49,1 11,3 19,8 10,135 – 39 9,9 43,5 21,4 10,4 14,8 12,5 46,1 20,1 10,7 10,640 – 44 13,2 45,2 21,1 8,1 12,3 14,5 46,7 22,2 6,9 9,745 – 49 16,6 46,9 19,7 7,0 9,7 17,3 47,1 21,4 5,6 8,550 – 54 21,2 42,9 19,7 9,7 6,4 22,9 44,1 19,3 6,5 7,355 – 59 33,7 38,3 16,3 7,1 4,7 34,2 39,8 15,5 5,1 5,460 – 64 46,4 29,1 14,5 6,0 4,0 46,7 31,5 12,5 5,0 4,365 – 69 55,3 25,9 10,9 4,7 3,1 57,8 25,4 9,7 4,0 3,070 – 74 63,0 21,9 7,8 5,2 2,0 69,1 19,1 6,2 3,6 1,975 – 77,2 14,1 4,4 3,0 1,2 80,0 12,2 4,2 2,2 1,3

FinlandÅlder A B C D E A B C D E

20 – 24 13,6 81,1 0,1 4,5 0,7 17,4 78,4 0,0 3,8 0,425 – 29 10,9 52,0 1,1 21,7 14,3 12,7 55,7 1,0 21,1 9,430 – 34 9,2 42,1 12,8 16,2 19,8 11,0 44,9 11,0 18,3 14,835 – 39 12,8 37,2 20,5 9,7 19,7 13,6 42,6 18,9 10,4 14,540 – 44 15,6 39,3 20,4 7,6 17,2 13,5 46,1 20,9 7,5 12,145 – 49 19,1 39,5 19,4 7,0 14,9 15,6 47,3 20,1 6,4 10,650 – 54 24,2 36,5 17,6 11,1 10,6 22,3 44,5 17,8 6,8 8,655 – 59 33,4 32,2 16,0 10,0 8,4 32,2 40,0 14,9 5,9 6,960 – 64 41,2 24,7 16,0 10,0 8,1 41,0 32,7 13,5 6,0 6,865 – 69 49,1 21,9 12,9 8,9 7,1 51,9 26,9 10,9 5,1 5,270 – 74 57,8 19,5 9,9 7,7 5,0 63,2 20,9 7,9 4,4 3,575 – 68,0 15,3 7,5 5,4 3,9 74,8 14,3 5,3 3,1 2,4

A. Grundnivå D. Lägre högskolenivåB. Mellannivå E. Högre högskolenivå och forskarutbildningsnivåC. Lägsta utbildning på högsta nivå

55

Tabell 23. Elever i svenskspråkiga grundskolor 1986–2009

ÅrsgenomsnittLän 1986 1991 1996 2001 2006 2007 2008 2009

–1990 –1995 –2000 –2005

Nylands län 13945 14 344 15334 16203 16049 15741 15546 15288Åbo-Björneborgs län 2830 2 923 2952 3089 3122 3058 3024 2969Åland 2589 2 630 2877 3051 2996 2945 2916 2883Tavastehus län 219 220 205 220 226 239 239 238Kymmene län 206 249 247 214 207 196 205 199Kuopio län 24 38 39 26 22 19 20 14Vasa län 12432 12 523 12568 12820 12326 12195 11932 11742Uleåborgs län 71 80 93 107 121 117 130 129

Hela riket 32316 33 007 34310 35731 35069 34510 34012 33462

DäravKlass I 3632 3 751 4051 3837 3634 3565 3485 3477Klass I–VI 21647 22 134 23300 24031 22818 22342 21807 21401Klass VII–IX 10668 10 872 11011 11700 12251 12168 122205 12061

Antalet elever på årsklass 1.2000–2004 2005 2006 2007 2008 2009

Nylands län 1817 1539 1711 1630 1641 1611Åbo-Björneborgs län 347 336 326 329 304 293Åland 329 335 314 273 301 291Tavastehus län 24 20 24 32 25 20Kymmene län 23 22 34 17 29 23Kuopio län 4 4 4 2 4 0Vasa län 1388 1259 1205 1269 1160 1226Uleåborgs län 13 12 16 13 21 13

Hela riket 3945 3527 3634 3565 3485 3477

56

F o l k t i n g e t• representerar finlandssvenskarna och har en

regional och politisk förankring hos den svenskspråkiga befolkningen i Finland

• ger utlåtanden till olika myndigheter i frågor som har verkningar för den svenskspråkiga befolkningen

• publicerar utredningar och broschyrer om språkliga rättigheter samt informerar om det svenska i Finland

• arbetar för positiva attityder till tvåspråkighetengenom seminarier och informationskampanjer

FINLANDSSVENSK RAPPORT NR 44

Ombrytning och pärm: Lena Malm

Pärmfoto: Ville Lahti

ISBN 952–9700–53–0 (hft)

ISBN 952–9700–54–7 (PDF)

ISSN 0358–4542