1FemteStatsmakten#2.2010

2

Ledare 3Matilda Lann

Tema: Sport 4Malin Österberg

Kåren överklagar beslut om att bli del av Sus 6Leonard Goldberg

Enkät: Läser du sportsidorna? 7Karin Moberg

Hallå där Jacob Sillén 7Jacob Sjölin

Sportjournalister - ett undantag? 8Jesper Lindqvist

Bloggen styr Petras livsstil 9Caroline Nilsson

Frilans är framtiden 10Peter Dovärn

JMK-student ute på banan 11Julia Brynolfsson

Med datorn som växelspak 12Peter Dovärn

Krönika: Sportslig (icke)gemenskap 13Niki Malouppas

Profilen: Erik Niva 14Sebastian Mattsson

#2.2010

Kvinnor blir inte insläppta 22Clara GuiborgKrönika: primitiva instinkter 23Ella RudbergAxel bloggar - men bara i sidled 24Lina FrödingAndres Lokko 26Martin KarlssonBegagad kurslitteratur 28Lisa BerlinJMK:s nya tillskott 29 Sofie HallénKrönika: I väntan på de gröna fälten 30Andreas Rågsjö ThorellEn dag med George Strachal 31Elisabet Åberg Stig Hadenius ur tiden 34Martina ÖlanderSvensk patriotism och jantelagen 35Ella RudbergFS debatt 36Nyheter i korthet 38 Minna KorsgrenI nästa nummer 39

www.femtestatsmakten.se

2

3

Nu börjar hetsens tid. B-kursarna hetsar klart B-uppsatsen, C-kursarna hetsar med C-uppsatsen, A-kursarna hetsar av bara farten. Men de som hetsar allra mest är JP:arna och i viss mån master-studenterna. Det är nämligen dags att styra upp höstens praktik. Flest in-tervjuer vinner. Och får man inte platsen på ABC eller Studio 1 så kan man ju lika gärna jobba på Hänt extra hela livet? (förlåt alla ni som faktiskt ser en charm med att fabricera lögner om bonde söker fru-kändisar).

Nej, så illa tror jag inte att det är. Det-samma gäller för alla som hetsar inför antagningen till höstens produktions-kurser. Flaggskeppen. Utbildningarna som ska ge hantverket.

Jag ser praktiken och de praktiska utbild-ningarna på JMK som bara en av vägarna in. En annan är bloggarna. Eller nätverkan-det. Eller frilansandet. Eller bemannings-företagen. Eller utlandsstudier. Eller bara en överdos av lite jävlar anamma.

Jag träffade på en före detta kursare här om dagen. En tjej som tackade nej till

journalistisk produktion för att gå en re-searchutbildning istället. Hon praktiserar idag på P3 dokumentär.

Låser man sig vid att det bara finns ett alternativ så tenderar världen att krympa. En plan b eller bara flera alternativ är inget att skämmas för.

Så mitt i alla hets, dumpar vi nu ett skönt nytt nummer, med tema sportjournal-istik. Den hetsigaste av alla journal-istiska genrer. Mardrömmen vore väl om alla journalister höll samma tempo som sportkommentatorerna. Då fanns det snart bara jobb för hälften av oss. Tempo är förvisso bra, men glöm inte att det fortfarande måste vara roligt och att ett litet break kan behövas då och då.

Så mitt råd till er alla hetsare: sätt er på balkongen (eller på en uteservering), ta ett glas schysst rödvin och läs Femte statsmakten. Unna er det. Det tänker i alla fall jag göra.

Ett litet break i hetsandetLEDARE //

FEMTE STATSMAKTEN är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och Institutionen för journalistik, media och kommunikation. Innehål-let i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER TEXT: Andreas Rågsjö Thorell, Caroline Nilsson, Clara Gui-borg, Elisabet Åberg, Ella Rudberg, Jacob Sjölin, Jesper Lindqvist, Julia Brynolfsson, Leonard Goldberg, Lina Fröding, Lisa Berlin, Karin Moberg, Malin Österberg, Martina Öland-er, Martin Karlsson, Minna Korsgren, Niki Malouppas, Peter Dovärn, Sebastian Mattsson och Sofie Hallén.

FOTO: Karl Persson, Kristina Olander, Emelie Fågelstedt, Karin Moberg, Caroline Nilsson, Peter Dovärn, Lina Fröd-ing, Terese Andrén, Lisa Berlin, Elisabet Åberg och Fredrik Mårtensson.

ILLUSTRATION: Elina Borg Björnström och Sari Vettenranta.

REDIGERING: Caroline Åkerlund, Matilda Lann, Joanna Da-vis, Yvonne Rogell, Dante Thomsen, Olof Adlercreutz, Jessica Stensell, Rebecka Ljung, Minna Korsgren, Jacob Sjölin, Henrik Nygren, Jessica Shanti Sall, Peter Dovärn och Karl Persson.

VILL DU KONTAKTA NÅGON I REDAKTIONEN? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

Chefredaktör och ansvarig utgivare Redigeringschef

och redaktör Redaktör Redaktör Redaktör Redaktör RedaktörRedaktör

Webbredaktör

Matilda Lann

Caroline Åkerlund

Dante ThomsenMalin ÖsterbergMinna KorsgrenSara Steinholtz SparbyOlof AdlercreutzSebastian MattssonPatrik Lythell

3

MATILDA LANNChefredaktör & ansvarig utgivare

matilda.lann@femtestatsmakten.se

4

Tema:

SportSvettlukt och sockiplast, en fröken med vissel-pipa och du är vald sist igen. Sport är inte alltid roligt. Vem kan med gott samvete säga att de såg fram emot idrottslektionerna? Vem uppskattade att med dödsångest slänga sig handlöst mot en plint eller att springa terränglöpning tills blods-maken kom i munnen? För att inte tala om den årliga friidrottstävlingen där prestigen klasserna emellan var större än i ett fotbollsderby mellan AIK och Djurgården.

SKOLIDROTT ÄR ÄNDÅ något bra som får barn att röra på sig och förhoppningsvis hitta något som de faktiskt tycker om. Som spökboll. Spökboll borde enligt min mening vara en sport, en sport som man tävlar i och som ingår i OS. Varför är inte spökboll en sport? Somliga menar att e-sport och StarCraft är det, andra hävdar att schack kval-ificerar. Bör man kanske skilja på sport och id-rott?

I ÅR ÄR DET både OS-år och VM i fotboll och det är på tiden att uppmärksamma sportjournal-istikgenren. I det här numret dyker Femte Stats-makten ner i sportens värld och frågar sig bland annat varför det i samband med sport plötsligt är okej att vifta med den svenska flaggan. Efter landslagets bronsmedalj i fotbolls-VM 1994 sam-lades tiotusentals blå- och gulmålade svenskar på gatorna för att hylla sina hjältar. Inte i något an-nat sammanhang visas svensk stolthet på ett mer övertydligt sätt. Varför är patriotism accepterat när det handlar om sport men inte annars?

EFTERSOM SPORT INTE bara är fotboll har vi pratat med JMK-studenten Josefin Lundin som berättar hur det är att volta med en rallybil i 130 km/tim. Josefin Lundin är ofta ensam tjej på tävlingarna men framhäver att rally är en av få sporter där kvinnor och män tävlar mot varandra och på samma villkor.

ERIK NIVA, SPORTNÖRDEN och journalisten på Aftonbladet, har bland annat skrivit 500 boksi-dor om fotboll och blivit utsedd till Årets Sport-journalist. Erik Niva själv säger att han egentligen bara berättar om världen genom sporten och att sporten i sig inte är det viktigaste. Men faktum kvarstår, svenska fans älskar honom och om inte Erik Niva är rätt profil för ett sportnummer så är ingen det.

NU ÅTERSTÅR BARA att du plockar fram trän-ingsskorna ur garderoben och låter dig inspireras av maratonbloggaren Petra Månström. Eller så lutar du dig tillbaka, lägger fötterna på soffbor-det och njuter av ett fullspäckat sportnummer av Femte Statsmakten.

Läs på temat:

Är sportjournalister ett undantag?

Krönika: sportslig (icke)gemenskap

JMK-student på banan

Med datorn som växelspak

Hallå där... Jacob Sillén

Profil: Erik Niva

Kvinnor blir inte insläppta

Axel Bloggar i sidled

Svensk patriotism och jantelagen

TEXT Malin ÖsterbergILLUSTRATION Elina Borg Björnström

”Greenerna är så snabba att bollen inte stannar förrän den har slutat rulla.”Göran Zachrisson

5

”Hela bollen måste ligga stilla.”Ralf Edström

”Man gör inga mål i utvisn-ingsbåset.”Rolle Stoltz

”Greenerna är så snabba att bollen inte stannar förrän den har slutat rulla.”Göran Zachrisson

”Det står 0-0, och det beror på att ingen av lagen har gjort något mål.”Agne Jälevik

”Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.”Arne Hägerfors under Sverige-Kamerun i VM i USA 1994

6

Universitetsstyrelsen har nu beslutat att JMK:s studentkår ska ingå i Stockholms universitets studentkår, SUS. Beslutet har väckt reaktioner och en överklagan har lämnats in från JMK:s stu-dentkår. TEXT Leonard Goldberg

FOTO Kristina Olander & Emelie Fågelstedt

Beslutet om att SUS tar över JMK:s stu-dentkår har fått både positiva och nega-tiva reaktioner. Andrey Tibajev, ordföran-de i SUS, är positiv till beslutet. Han tror inte att studenterna kommer att märka någon skillnad.

– Det kommer ske förändringar på två punkter. Den ena punkten är att vi kom-mer behöva godkänna JMK:s nya kår-representanter rent formellt. Den andra punkten är att vi får statsbidraget istället för att det går direkt till JMK:s kår, säger Andrey Tibajev.

KÅROBLIGATORIET FÖRSVINNER den 1 juli. I och med det kommer kårerna att få statliga bidrag per elev. Dessa pengar är öronmärkta för studiebevakning. Det är pengar JMK:s studentkår då blir av med. Johan Falkman, ordförande för JMK:s studentkår, ser inget positiv i detta.

– Det innebär att vi kommer få släppa vår studiebevakning, huvudansvaret kommer nu att ligga hos SUS, säger han.

JMK:s studentkår har därför lämnat in en överklagan, men det kan ta upp till flera månader innan det kommer ett besked om JMK:s studentkår får vara självstän-dig.

– Under tiden som överklagan tas om hand kommer vi sätta samman grunderna för en ideell förening, säger Johan Falk-man. Kårens verksamhet här på institu-tionen kommer inte försvinna bara för att vår kårstatus gör det. All vår verksamhet kommer att fortsätta till hösten, obero-ende av vad som händer med vår över-klagan.

ANDREY TIBAJEV håller med om att det är lättare att driva en ideell verksamhet

om man får statliga bidrag för det men han är inte orolig för JMK:s kår.

– Om statsbidraget ges till en gemensam studentkår används pengarna mer resurs-effektivt, säger han. Funktionärer kan arvoderas, vilket gör att de kan sätta sig in extra noga i sina ärenden. Jag tror också det är viktigt med en central representa-tion för alla studenter.

JOHAN FALKMAN lägger mer tyngd på pengarnas inflytande.

– Ska man vara lite cynisk, tror jag det är pengarna som styr. SUS kommer bli av med många medlemmar när kårobli-gatoriet försvinner och vill nog därför utvidga sin kår så att den får fler medlem-mar. Men jag vet inget säkert, det är bara spekulationer. Men det kommer inte bli någon skillnad för eleverna här på JMK, Studenterna behöver alltså inte oroa sig för verksamheter som Femte Statsmak-ten, JMK-TV, Radio JMK eller pubarna. De kommer alla att vara kvar i höst, av-slutar han.

Kåren överklagar beslut om att bli del av SUS

Johan Falkman är JMK-kårens ordförande. Han berättar att kårverksamhe-ten i höst kom-mer att fortsätta som vanligt, trots uppköpet.

7

… Jakob Sillén, Radiosportens chef som är spelande förbundskapten för Sportjourna-listernas Klubblandslag i fotboll. Ett lands-lag i fotboll för media men som vi inte läst om i media. TEXT Jacob Sjölin

FOTO Pressbild, Radionytt.se

Vad är Sportjournalisternas landslag i fotboll för nå-got?

– Stockholms sportjournalister har drivit ett lag i uppåt 30 år. SKS, Sportjournalisternas klubb Stockholm, är en del av Svenska sportjournalistförbundet. Vi har en viss spänn-vidd på fotbollskunnandet i laget, från glada amatörer till riktigt skickliga före detta elitspelare, som Robert Laul till exempel.

Vilka journalister är med i laget?

– Det varierar men till exempel Robert Laul (Aftonbladet), David Fjäll (SVT), Niklas Holmgren (Viasat), Anders Fre-driksson (Canal plus), Emil Karlsson (Aftonbladet) Kalle Karlsson (Expressen) och ibland Patrik Ekwall (TV4). Till matcherna går platserna främst till de som varit med och tränat frekvent eller ställt upp tidigare. Man ska förtjäna sin plats.

Hur står sig laget i den internationella konkurren-sen?

– Vi har ett årligt utbyte med Finland, en match i Stock-holm på våren och en i Helsingfors på hösten. Oftast bru-kar hemmalaget vinna, då det är lättare att få ihop spelare till hemmamatcherna.

Får även studenter och andra än sportjournalister vara med och träna?

– Är man inte med i SKS kostar det 20 kronor per träning. Vi vänder oss främst till sportjournalister, men är man i branschen och kan få in en fot där så kan man nog komma in i landslaget även som student.

Hallå där...JMK-enkäten:Läser du rosa-sidorna?

Yvonne Rogell, V10J1– Nej, inte särskilt ofta. Kanske om det är någon sport som jag är intresse-rad av, men oftast handlar det bara om fotboll.

Elina Borg Björnström, H09JP– Nej, det intresserar inte mig alls.

Björn Jonsson, V10JKand– Ja, jag läser helst om hockey och fotboll. Sport-sidorna är en viktig del av tidningen.

Olof Adlercreutz, H09JP– Nej, jag tycker inte att det är så intressant. Det är för ensidigt, handlar bara om elitserien och allsvens-kan och inte så mycket mer. Johan Esk är en av anledningarna till att jag inte läser – han är så sjukt dålig!

John Lofterud, V10JKand– Ja, jag är sportintres-serad. Jag läser mest om fotboll.

TEXT & FOTO Karin Moberg

8

Sportjournalister - ett undantag?

TEXT Jesper Lindqvist ILLUSTRATION Sari Vettenranta

De främsta anledningarna till att det finns personer som vill bli sportjournalister kan tyckas vara att de först och främst gil-lar journalistyrket samt att de gillar sport. Många av de som gillar sport sympatise-rar ofta med någon klubb, spelare, trä-nare eller liknande. Intresset kring själva ämnet i sig leder ofta till en debatt där just sportjournalisters objektivitet kan ifråga-sättas. Går det för en sportjournalist att vara objektiv samtidigt som han/hon pri-vat inte har en objektiv inställning?

– Det är ofrånkomligt att ha favoritlag. De flesta som jobbar med sportjourna-listik har på något sätt en bakgrund inom sportens värld, jag spelade själv fotboll i en elitklubb tills jag var 19 år och håller fortfarande på den klubben. Däremot skulle jag aldrig låta det påverka min be-vakning, säger Pär Andersson, sportchef på Expressen.

Frågan om objektivitet hos sportjourna-

lister ses alltså inte alls som ett problem av Pär Andersson. Enligt honom gäller detta även för de journalister som inte bevakar sport. Exempelvis så ställs de journalister som dag ut och dag in beva-kar den svenska politiken inför ett liknan-de moraliskt dilemma då inte heller de är helt åsiktsbefriade när det talas om deras specialområde.

FÖR VISSA SPORTJOURNALISTER brister det såklart lite när det kommer till att vara helt objektiva. Skribenten och författaren Marcus Birro är ett bra ex-empel på detta. Han är ett stort fan av italiensk fotboll i allmänhet och Roma i synnerhet och skriver gärna om detta på sin blogg på Expressens hemsida.

– Marcus Birros sätt att skriva är helt okej. Det är ingen hemlighet att hans fa-voritlag är Roma och Italien. Men efter-som han är krönikör och bloggare får han gärna skriva ur det perspektivet, säger Pär

Andersson men medger samtidigt att det hade varit problematiskt för Birro att skriva nyhetstexter.

TROTS PÄR ANDERSSONS övertygelse om journalistens objektiva inställning så inser även han att det alltid kommer att finnas vissa svårigheter att som sport-journalist vara hundra procent objektiv. Detta säger sig självt, då tolkningar av oli-ka situationer är subjektiva och uppfattas olika av olika personer. Enligt Pär finns det dock utrymme för att ibland släppa lite på det objektiva tänkandet.

– Absolut. Det är bara utvecklande för journalistiken, men då ska det göras i krö-nikor. Inte i nyhetstexter. Sen är det även så att när Sverige spelar fotbollslands-kamp, eller under nyss avslutade OS, är ju mycket av bevakningen, inte minst i tv, byggd på ”Heja Sverige”-tema. Det tror jag är ofrånkomligt inom journalistiken, säger han.

Frågan om sportjournalister kan behålla en objektiv ställning i sitt arbete är starkt debatterad i en tid då allt fler personer kan betraktas som journalister, inte sällan med internet som forum. I och med detta borde frågan kanske omformuleras: Kan journalister överlag behålla en objektiv ställning i sitt arbete?

9

Hon skriver reportage och artiklar till Svenska Dagbladet, men i hennes jobb ingår också att blogga. Hon har en nischad blogg om löpning, där fokus ligger på Stockholm Marathon 2010. För journalisten Petra Månström är detta ett motivationsmedel. TEXT Caroline Nilsson

FOTO Caroline Nilsson & privat

I ungefär fyra år har Petra Månström jobbat som journalist. Hon har frilan-sat, arbetat på flera av Sveriges välkända tidningar och idag finns hon på Svenska Dagbladet, där hon skriver Maratonblog-gen – en blogg som är inriktad på hennes träning inför Stockholm Marathon 2010.

PETRA MÅNSTRÖM HAR tagit alla svenska löparintresserade med storm och bloggen har idag ett snitt på 15.000 – 18.000 besökare i veckan. Petra Mån-ström hade anmält sig till Stockholm Ma-rathon redan sommaren 2009, efter att ha blivit inspirerad av andra löparbloggar.

Hon hade ingen tanke alls på att själv blogga förrän chefen på Svenska Dag-bladet började tala om att starta tränings-bloggar på tidningen. Eftersom hon re-dan var anmäld till 2010 års maraton tog hon på sig bloggrollen.

– Jag fick offra mig, skrattar Petra Mån-ström. Jag tänkte också att det skulle bli en bra morot för mig för att verkligen komma ut och springa de där passen, ef-tersom jag inte tyckte att det var så himla kul att springa.

I DECEMBER 2009 började Petra Mån-ström att löpträna regelbundet och i och med det startade hon bloggen på Svd.se.

Ämnena hon skriver om är inte alltid helt seriösa utan hon vill främst få igång en debatt på bloggen.

HON SKRIVER BLAND annat om hur man raggar i spåret, om man blir sma-lare av maratonträning och huruvida det är snyggt med män i tights eller ej. Petra Månström skriver ofta med glimten i ögat och med massor av humor.

DET BÄSTA MED att skriva på bloggen är enligt henne själv att hon får så bra kontakt med alla sina läsare.

– Du får första kommentaren direkt, efter några sekunder. Om du skriver en pappersarti-kel kanske du får ett mail inom någon dag och ibland får man ingen respons över huvud taget.

FLER OCH FLER privatpersoner startar bloggar som är nischade mot löpning och många andra har förstått att det är något på gång. Media har uppmärksammat att löpning är ett hett ämne just nu och man ser ämnet i flera olika tidningar.

– Jag tror att löpningen är så het för att det passar oss stressade människor. Vi be-höver inte passa några tider, vi kan bara planera in passet precis då det passar. Det är så enkelt, säger Petra Månström.

SJÄLV GILLADE HON inte att springa i början men nu när bloggen och träning-en har varit igång i ett par månader så har relationen till löpningen ändrats.

– Generellt så ska jag säga att jag tycker det är roligt. Vissa pass är jätteroliga att komma ut på och man bara längtar, som att springa långpass på en solig dag. Men att ge sig ut och springa en mil i mörker och kyla, det är fortfarande inte kul, säger hon menande.

PETRA MÅNSTRÖMS BÄSTA motiva-tionstips för att komma ut och igång med löpningen är att berätta för folk vad du gör, starta en blogg och köp ett par lö-parskor sedan är det bara ut och springa.

Petra Månström är journalist, bloggare - och nu även joggare, som tränar för Stockholm Marathon.

Bloggen styr Petras livsstil

10

Frilans är framtidenTEXT & FOTO Peter Dovärn

Det som genomsyrade hela dagen var hur journalistens roll i framtiden kommer att te sig. Få yrken går under en sådan stor förändring som journalistiken gör i dag. Ett stort intresse för yrket och nya, tekniska möjligheterna ligger i grunden för förändringen. Vad kommer denna profetia att innebära mer konkret?

METROS CHEFREDAKTÖR, Per Gunne, resonerade kring detta.

– Tiden för fast anställning hos tidningar är i princip över. Det vi kommer se mer av är anställning i form av kortare projekt och större användning av frilansare, säger Per Gunne.

CAMILLA BJÖRKMAN, frilansare vid bland annat Aftonbladet och Cosmo-

politan, sade upp sin fasta anställning för att börja skriva för olika tidningar istället.

– Frilans är verkligen jätteroligt och det som krävs för att lyckas är att man verkligen försöker och inte ger upp, även om någon tacker nej till en artikel, säger Camilla Björkman.

Hon säger även att om intresset är att tjäna pengar så är frilans mycket mer in-komstbringande än fast anställning hos en tidning. En utav fördelarna som hon ser med att vara frilansare är att man arbetar på sina egna vilkor och väljer oftast själv vad texten ska handla om.

ELIN LINDBERG studerar journalistiskt skrivande vid JMK. Trots att tiden var bristande så tycker hon att semina-

riet ”Insidertips från Hill & Knowlton” verkar vara det mest intressanta. Maria Ströman läser journalistikvetenskap och hon höll Per Gunne som en klar favorit under dagen.

– Hela dagen var väldigt givande efter-som vi fick chansen att möta de som vill anställa oss och detta var en bra över-blick av vad de förväntar sig av oss, säger Maria Ströman.

ATT EN FÖRÄNDRING är igång håller de flesta med om. Däremot så ska man inte se det hela på ett så negativt sätt. Det kommer självklart att kräva mer av jour-nalisten då det blir mer bollar att hålla i luften. Däremot blir det ett mera själv-ständigt jobb som man själv har ett större ansvar för än tidigare.

JMK-dagen erbjöd möjligheter för både aspirerande journalister och arbetsgivare att knyta nya kontakter. Möjligheter som många tog i JMK:s caféteria.

Journalistiken går under en väldig förändring, något som JMK-dagen upplyste om. Vad är det för förändringar och hur kommer det att påverka yrket i framtiden?

11

JMK-student ute på bananPlötsligt tvärvände bilen i 130km/h, frontalkrockade med en stor sten och la sig upp och ner på rallybanan. Det var under Svenska Bilsportsförbundets rallyskola som Josefin Lundin utsattes för denna obehagliga situation. Fyra timmar senare var hon tillbaka och snabbare än någonsin på banan. TEXT Julia Brynolfsson

FOTO Lundin Motorsport

– Rally har alltid varit en stor del av mitt liv. Min förebild är pappa och han täv-lade fram till 1991. Under min uppväxt har vi alltid tittat på rally, antingen på TV eller på olika tävlingar runtom i lan-det, säger Josefin Lundin. NÄR JOSEFIN LUNDIN fyllde tretton år fick hon licens som kartläsare. Då har man ansvar för att informera fö-raren om den rätta och säkraste vägen fram till mål. Som sextonåring avan-cerade hon till co-driver. Då beskriver man istället vägen med hjälp av siffer-noter, vilket gör det enklare att planera sträckan i förväg. JOSEFIN LUNDIN ÄR 20 år och är själv förare sedan ett år tillbaka. Hon kör för Taxinge motorklubb och har precis gjort ett klassbyte. I år ska hon köra i den två-hjulstrimmade klassen i sin nya Ford Focus som för tillfället står hemma i familjen Lundins garage för renovering.

– Jag har bestämt mig för att inte vara

tjejen som står hjälplös längs banan, utan jag ska kunna mecka själv. Idag kan jag bland annat byta stötdämpare, bromsar och växellåda, säger Josefin Lundin stolt.

RALLYSPORT TILLHÖR IDAG en av de mest jämställda sporterna, i alla fall ute på banan. Där handlar det enbart om vad som sker mellan ryggstödet och pedalerna, oavsett kön och fysiska för-utsättningar. Josefin Lundin menar att trots att killar springer ifrån henne på fotbollsplanen har man på körbanan exakt samma möjligheter, där är det snarare hon som kan gasa ifrån. Däre-mot är 99 procent av rallyförarna killar och Josefin Lundin är ofta ensam tjej på tävlingarna.

– Jag vill bli en förebild för andra unga tjejer både inom och utanför sportvärl-den. Jag vill visa att om man är tillräck-ligt stark och har viljan ska man ge sig fasen på att klara det man vill, oavsett om man är kvinna eller man, säger Jo-sefin Lundin.

Hon möts ständigt av förutfattade meningar som att tjejer inte hör hem-ma inom motorsporten. Men från att ha varit en charmig företeelse är hon plötsligt med i den riktiga leken och i fighten om medaljplats. Men det finns en positiv sida av att vara tjej i denna mansdominerade värld, Josefin Lundin sticker ut och syns mer och mer i media vilket lockar fler sponsorer.

IDAG LÄSER HON sin första termin journalistikvetenskap på JMK och hon har förhoppningar om att kunna sam-manföra rally och journalistik i framti-den. Kunskapen från JMK menar hon också kan komma att hjälpa henne i relationen med media och arrangörer och med Josefin Lundins ambition och många bollar i luften har vi knappast sett henne för sista gången.

– Det handlar inte enbart om vem som är snabbast i skogen utan också om att få uppmärksamhet. Innan jag är bäst ska jag synas lika mycket som tävling-ens vinnare, avslutar Josefin Lundin.

Josefin Lundin i sin bil. Josefin in action

12

Med datorn som växelspak

Curling, golf och gång. Ja, det finns många annorlunda sporter att engagera sig i. Men det tar inte slut där. Niklas Bratt är en av de som har valt att engagera sig i så kallad e-drifting.

TEXT & FOTO Peter Dovärn

Kortfattat så handlar det om att ha en kontrollerad sladd igenom en kur-va. En domare bedömer fart, stil och kontroll genom kurvan. Niklas Bratt som studerar till pilot sysslar med e-sportens motsvarighet till drifting.

– Drifting är en stor grej, speciellt i Japan. Alla japaner kan karate och drifting, säger Niklas Bratt. I E-DRIFTING SÅ TÄVLAR man oftast en mot en där det gäller att slå den an-dra genom att få till en bättre kurvtag-ning med sladd. När man kör en mot en så får man även extrapoäng för hur nära man är bilen man tävlar mot när man sladdar. Spelet heter ”rFactor” och Niklas Bratt är medlem på en community med över 1000 medlemmar som alla har samma intresse: e-drifting mot varandra över internet. Tillsammans anordnar de tävlingar som man måste kvalificera sig in till, där de utser den bästa av de alla. Upplägget låter väldigt likt en sport, el-ler hur? E-sport har dock en lång väg att gå till att bli accepterad av gemene man.

– Man säger inte direkt att man sysslar med sånt här. Folk finner det väldigt märkligt att man lägger ned så mycket tid och intresse på något som de bara anser är ett spel, säger Niklas Bratt.

DET ENDA SOM KRÄVS för att något ska få kallas för e-sport är att det behövs teknisk utrustning (dator, tv-spel eller lik-nande) för att genomföras. Fotbollsspel, bilspel och fightingspel är andra vanligt förekommande e-sporter. På senare tid har e-sport bara blivit större och i många spel anordnas det stora event och tävling-ar över hela världen med en stor prispott. Cyberathlete professional league är en organisation som bland annat anordnar tävlingar i Counter-strike. Totalt upp-går prissumman till 150 000 dollar. Det finns ett flertal proffs som livnär sig på

att åka runt och delta i sådana tävlingar.

ÄVEN DESSA ”SPORTER” har liknande problem som e-drifting, det är väldigt svårt att bli accepterade av folk som inte är insatta i dem. Men enligt Niklas Bratt blir det allt mer accepterat med e-sport och speciellt e-drifting. Han me-nar att ju fler som provar på det, desto fler kommer att finna att det är okej.

– Det som behövs för att e-sporten ska kunna bli etablerad är just nu bara tid. När intresset ökar så ökar även spons-ringen. Och som alla vet, money makes the world go around, säger Niklas Bratt.

StarCraft: Brood WarStrategispel som är väldigt populärt i Sydkorea.

Counter StrikeActionspel där man spelar som terrorist eller insatsstyrka.

Fler kända e-sportspel

”Alla japaner kan karate och drifting”

13

Sportslig (icke-)gemenskap

niki.mallouppas@femtestatsmakten.se

Det är under internationella tävlingar som den svenska själen märks mer än i vanliga fall. Detta är speciellt påtagligt när sporttävlingar såsom OS

drar igång, då den svenska fanan och den gemensamma svenska identiteten plockas fram. Sportjournalistiken trig-gar och förstärker de nationella känslorna ytterligare bland annat genom sportkommentatorer och ”experter” och ett storslaget språkbruk.

I vardagen är den nationella identiteten inte lika viktig då ens identitet är mer avgörande i den situation man befin-ner sig i. Det är i större tävlingssammanhang när Sveriges stolthet står på spel och när man måste välja sida som den nationella känslan bryter fram. Det är okej att sjunga kamp-sånger, det är okej att måla svenska flaggan i ansiktet. Det är okej att vara svensk. Sporten tillåter patriotism, som annars känns som obehaglig.

I sådana lägen kan även vänner med olika nationella identi-teter munhuggas. Vanligtvis brukar svenskar och norrmän hålla varandra om ryggen, men under vinter-OS har medie-konsumenterna kunnat följa en, av media rapporterad, hård jargong mellan svenska och norska idrottare. Det är dock inte endast i Sverige som det förekommer. Det förekommer även, mer eller mindre, i andra länder. Fotbollsländer som Italien och England, till exempel, är kända för sina hängivna supportrar.

Sporten lockar fram en skapad nationalkänsla där det är ”vi” mot ”dem”. Vi” mot ”dem”- tänkandet finns även på lägre plan. Olika lag inom Sverige konkurrerar även de och därför existerar också grupperingar där. Inom andra sfärer utanför sporten är den känslan inte lika accepterad, även om den existerar, eftersom den känslan oftast kan betraktas som harmlös inom sportgemenskapen. Det är inte accepterar att tänka i ”vi” och ”dem” i fråga om olika etniska grupper, exempelvis, eftersom det då är en fråga om rasism.

Nu när vinter-OS lidit mot sitt slut och lämnat ett stort tomrum hos sportfantasterna, förvisas de patriotiska käns-lorna till vinden för att sedan plockas fram redan i sommar då fotbolls-VM i Sydafrika inleds.

NikiMallouppas

KRÖNIKÖR /

14

Erik Niva Årets sportjournalist

Text: Sebastian Mattsson Foto: Karl Persson

15

Erik Niva Årets sportjournalist

16

– Det fattade jag i de tidiga tonåren, att jag aldrig skulle bli bra.

Så sammanfattar Erik Niva själv sin egen blygsamma spelarkarriär i Malmberget där han växte upp. In-sikten om att hans talang på planen var begränsad nådde honom relativt tidigt och träffade tämligen hårt. Precis som många andra i hans gen-eration växte Erik upp med SVT:s ”Tipsextra” och redan i förskoleål-dern hade fotbollsintresset lyckats slå rot. När tonåren sedan kom och hans förmågor inte matchade hans stora passion för sporten slog bes-vikelsen till på allvar. Men då såddes istället ett annat frö i form av en idé: om han inte kunde spela fotboll så

kunde han i alla fall skriva om fotboll.

SAGT OCH GJORT. Erik började fril-ansa för Norrbottens-Kurirens spor-tredaktion under gymnasietiden. Up-pdraget gick ut på att täcka alla sport-

evenemang som ägde rum i Gälliva-re-området. Efter gymnasiet följde turer hit och dit som till slut mynnade ut i journalistikstudier och en redak-tionell praktik som förde honom till Stockholm och Aftonbladets sport-

bilaga, Sportbladet. Där är han kvar än idag och fungerar numera som en av bilagans allra mest framträdande profiler. Nyss tilldelades han ”Guld-skölden” – priset som delas ut av SvenskaFans.com (vars jury består av Sveriges samlade idrottssupportrar) till Årets Sportjournalist.

ERIK NIVAS TEXTER skiljer sig från vad man till vardags brukar kunna finna i kategorin ”fotbollsjournalis-tik”. Han sysslar vanligtvis inte med rena referat eller matchsamman-drag. Istället förlitar han sig ofta på ett annat journalistiskt verktyg – det djuplodande reportaget. En text om fotboll av Erik Niva handlar sällan endast om fotboll. Hans utmärkande

Erik Niva älskar Tottenham intill döden – men vägrar att bli en enögd idi-ot. Femte Statsmakten har mött Årets Sportjournalist.

” Det fattade jag i de tidiga tonåren,

att jag aldrig skulle bli bra.”

17

drag är att koppla samman det rent idrottsliga med världen utanför. Det var den typen av berättande journal-istik som inspirerade och tilltalade honom.

– Det var just det här att oavsett om man skrev om musik eller sport eller vad man än skrev om så fanns det en förståelse för att allt i världen hänger ihop på ett eller annat sätt. Om man ska förstå ett musikband i Glasgow bör man kolla hur de lever sina liv i Glasgow. Ska man förstå fotboll-sklubben Celtic från Glasgow bör man kolla på de kvarter som klubben är sprungen ur. Det tyckte jag var in-tressant på ett helt annat sätt än ett vanligt matchreferat någonsin kunde vara, säger han, och tillägger:

– Hade inte fotbollen fungerat som en så oerhört effektiv genväg för att

förstå mer om världen så tror jag inte att jag hade haft det här jobbet.

Att fotbollen kan fungera som ett verktyg för att förstå ett samhälle

kan förvåna vissa. Men Erik bidrar med ett exempel: i Rumäniens hu-vudstad Bukarest finns ett antal

fotbollsklubbar. Varje klubb repre-senterar en intressegrupp i staden. Det avsatta kommuniststyret har sin klubb, aristokraterna har sin klubb och romerna har sin klubb. Genom att observera hur relationerna mellan klubbarna ser ut menar Erik att man på så sätt kan få en hyfsat klar bild av hur maktbalansen ser ut mellan olika befolkningsgrupper i Rumänien. Fotbollen kan alltså synliggöra struk-turer i samhället som annars kan vara rätt svåra att ana för en person som inte är bekant med landet.

SAMTIDIGT SOM HAN betonar fot-bollens viktiga samhälleliga roll, så ser Erik hur fotbollens expansiva ekonomiska utveckling i flera fall har lett till att sporten och framför allt klubbarna har tappat kontakten med sina rötter. Fotbollen har växt till en global jätteindustri och flera euro-

ERIK NIVA

” Hade inte fotbol-len fungerat som

en så oerhört effektiv genväg för att förstå mer om

världen så tror jag inte att jag hade

haft det här jobbet.”

18

peiska klubbar är numera multinatio-nella storföretag som bär få spår av sitt förflutna som ideella föreningar. Erik menar att i till exempel England har den lokala identitetens roll i fot-bollen tonats ner mer och mer, vilket gör sporten till en sämre symbol för samhället i stort:

– Tidigare var det så att åkte man till stadion Anfield i Liverpool så kom man därifrån och visste väldigt mycket mer om staden Liverpool än

vad man gjorde innan man åkte dit. Och riktigt så är det inte idag.

DET ÄR INTE BARA i frågor kring förlorad lokal identitet som den en-gelska fotbollsvärlden utmärker sig – den engelska fotbollsjournalistiken är även den omdiskuterad på grund av dess faiblesse för sensationslysten tabloidjournalistik. Nu senast har man i den brittiska pressen kunnat läsa om en otrohetsskandal där den engelska landslagskaptenen John

Terry spelat huvudrollen. I Sverige har sportjournalisterna till skillnad från sina brittiska kollegor traditio-nellt sett valt att låta bli att rapportera om saker som rör privatlivet. När Sven-Göran Eriksson under 00-ta-lets första hälft plågades av medi-ala otrohetsrykten borta i England berättar Erik att de svenska sport-journalisterna hade nys om ett ”par-allellfall” inom svensk fotboll – som ingen hade några planer på att skriva om. Nyheten nådde aldrig allmänhet-

19

en. Erik anser dock att den svenska sportpressen har utvecklats i brittisk riktning de senaste åren och att en förändring mycket väl kan ha skett:

– Skulle en liknande situation uppstå snart så vetefan om inte någon reda-ktion hade kunnat göra en annorlun-da bedömning, säger han.

PRECIS SOM EN politisk reporter brukar dölja vem han eller hon röstar på, så brukar vanligtvis fotbollsjour-

nalister tala tyst om vilka lag de håller närmast hjärtat. Inte Erik. Han är – och har alltid varit – ett öppet Tot-tenham Spurs-fan och anser inte att det gör honom till en sämre sport-journalist:

– Jag har inte riktigt fattat det där, att bara för att man är en supporter så måste man per automatik bli en enögd idiot, säger han och tillägger:

– Jag tillhör inte den där skalan som

tycker att alla straffar mot Spurs är fel och alla straffar för Spurs är au-tomatiskt korrekta, och jag förstår mig inte riktigt på den typen av sup-porterskap.

I SOMMAR ÄR fyra långa års vän-tan över. Fotbolls-VM i Sydafrika rullar igång. Erik ska vara på plats och bevaka mästerskapet för Sport-bladets räkning. Han blir tillsam-mans med Lars Lagerbäck, nyligen utsedd till tränare för det nigerianska

20

21

Född: 28 november 1978 i MalmbergetBor: Fredhäll, StockholmArbetsplatser: Norrbottens-Kuriren, FourFourTwo, AftonbladetMeriter: Utsedd till bästa krönikör, bästa blog-gare och bästa sportjournalist alla kategorier i SvenskaFans.coms omröstning ”Guldskölden”

ERIK NIVA

landslaget, det närmaste vi kommer svenskt deltagande i mästerskapet då det svenska fotbollslandslaget som bekant misslyckades med att kvala in. Något som Erik är lite klu-vet inställd till.

– Jag tycker det är trist personligen, men rent professionellt tycker jag att det är skönt. För jag är egentligen mer intresserad av alla övriga historier. EM senast tyckte jag var helt uppåt väggarna felbalanserat, för vi brydde oss bara om Sverige på vår redaktion, menar han och tillägger:

– På så sätt är jag rätt tacksam för att jag kan hoppas på ett mästerskap där inte Sverige skymmer den övriga tävlingen och alla andra berättelser. Nu kommer väl Lars Lagerbäck att göra det på egen hand ändå.

LAGERBÄCK-KOMMENTAREN och den torra humor som den rymmer är klassisk Ni-va-slagfärdighet. Samma avslappnade tonfall som har vunnit honom mängder av anhän-gare bland svenska fotbollsfans. En av dem kommer förresten fram till oss där vi står på Riddarholmens bro och frågar Erik vad han tror om kvällens Champions League-match mellan italienska Inter och engelska Chelsea. När mannen har gått frågar jag Erik om han kände honom sedan tidigare.– Nä, svarar han rappt och huttrar lite i kylan.

” Jag har inte rik-tigt fattat det där,

att bara för att man är en supporter så

måste man per automatik bli en

enögd idiot”

22

Kvinnor blir inte insläpptaTrots en hög rankning gente-mot sin manliga motsvarighet så för damfotbollen en förtvi-nande tillvaro i media. Men vad beror det egentligen på? Dålig PR eller att kvinnorna inte släpps in?

TEXT Clara GuibourgILLUSTRATION Elina Borg-Björnström

Svenska damlandslaget i fotboll uppnådde en fjärdeplats i FIFA:s senaste världsran-king, medan herrlandslaget landade på en föga imponerande 43:e plats. Victoria Svensson, Marta och Hanna Ljungberg är bara några exempel på fotbollsspelare i världsklass som spelat i Damallsvenskan.Om dessa uppgifter kommer som en över-raskning så finns det en enkel förklaring. Trots imponerande prestationer och topp-rankade spelare får damfotbollen i Sverige endast en bråkdel av den mediala uppmärk-samhet som riktas mot dess betydligt sämre rankade motpart, herrfotbollen. Anders Nilsson bloggar om damfotboll för Ex-pressen och han erkänner att det var svårt att övertala tidningen att en blogg om en-bart damfotboll var en bra idé.

– Det tog ett bra tag innan jag fick någon att nappa på det, säger Anders Nilsson och för-klarar att det finns många anledningar bak-om mediernas måttliga intresse för sporten. EN SNABB TITT på Dagens Nyheters sportsidor bekräftar Anders Nilssons på-stående. Över tre sidor ägnas åt herrfotboll, fans av damfotboll får nöja sig med en kort notis.

– Det är ju inte så superhett i media, och det är väl inte så himla hett om man tittar på det rent publikmässigt heller. Anders Nilsson menar att publiken och mediernas bristande intresse är en ond cir-kel och tycker att Svenska Fotbollsförbun-det, SvFF, och Elitföreningen Damfotboll, EFD, är de riktiga bovarna i dramat. – Man är för oproffsig där, helt enkelt. Vi har en bra liga, men den paketeras och marknadsförs inte särskilt bra. Kanske bor-

de SvFF åka på studiebesök till den ameri-kanska damligan, säger Anders Nilsson.

MADELEINE KLEBERG är medieforskare på JMK. Hon håller med om att det är en komplex fråga.

– Det är inte bara ett medieproblem, utan ett samhällsproblem, något som medierna medverkar till genom att göra sporten än mer osynlig, säger Madeleine Kleberg. Hon menar att det är den cementerade manskulturen inom idrotten som bidrar till att hålla damfotbollen iperiferin.

– Herrfotbollen är ett av de tydligaste ut-trycken för homosocialiteten, det vill säga att män bekräftar män, och släpper inte in kvinnor. Både Madeleine Kleberg och Anders Nils-

son har förståelse för att kommersiella medier måste sälja sin produkt. Madeleine Kleberg riktar dock en känga mot public service-kanaler som SVT, för att de inte gör mer för att skapa intresse för damidrott.

– SVT behöver ju inte få ekonomi, och jag tycker att de kan väl anstränga sig lite mer. De kan väl visa lite mer. OAVSETT OM LÖSNINGEN stavas mark-nadsföringskurser för SvFF eller fler dam-fotbollsmatcher i public service, så hoppas båda två på en förändring. Utvecklingen har gått segt hittills, men Anders Nilsson är ändå optimistisk inför framtiden.

– Vi har väldigt mycket som är bra. Det är mycket att ta till vara på och vara rädd om, men vi måste jobba riktigt hårt, säger An-ders Nilsson.

23

Primitiva instinkter och nakna grekiska män

ella.rudberg@femtestatsmakten.se

En tanke är att det från grund och botten ligger i vår mänskliga natur att vilja bemästra varandra. Forntida alfahanar befäste sin makt genom att visa vem som var

den mäktigaste bröstdunkaren i flocken och alfahonor bitchade sig fram till titeln som största queen bee i horden.

Förhistoriskt sett har man funnit tecken på att sport började utövas i Kina redan 4000 f.kr och sämre ville inte männen i Grekland vara, som klädde av sig nakna och började kasta dis-kus.

Sedan de välhängda grekernas tid tycks sporten inte bara ha engagerat aktörer, utan även attraherat anhängare, vilket håller i sig än idag. Några utövar en sport och andra följer den mer eller mindre slaviskt. Den tredje parten tappade helt intresset när det blev mer påklätt.

Men vad klassas som sport idag? Slår man upp ordet ”sport” i en ordbok finner man ordets ursprung i den fornfranska be-nämningen ”desport”, vilket kan översättas till ”tidsfördriv/fritid”. Att utöva sport på sin fritid kan vi komma överens om att det finns många hurtiga själar som gör, men det fornfranska begreppet omfattar emellertid inte allt vad ordet innebär idag. Tävlingssyftet är en grundläggande faktor till att en aktivitet ska få kallas sport, annars kan det gå under begreppet idrott, där fysisk aktivitet är det väsentliga och inte tävlingen.

Sport behöver inte innebära att man utövar en fysisk aktivitet, då det strategiska tänkandet och den övervakande förmågan kan vara av större vikt inom vissa sportgrenar, som till exempel i segelsportsammanhang och i mindre fysiskt krävande sporter som… typ dart. Alltså kan även slapparslade öldrickande typer stolt hävda att de aktivt utövar en sport.

Många sportgrenar har i och med dagens teknologi växt sig till en massindustri - kanaler tävlar om vem som ska få sändnings-rättigheter, företag tävlar om vem som genom sponsring får synas mest i rutan, kanaldistributörerna tävlar om tittare och tittarna tävlar i sin tur om pengar och heder.

Sporten har blivit en sport. Hur strukturerat, välplanerat och civiliserat ett sportevenemang utifrån än ter sig idag, lyser de primitiva drifterna ändå igenom oss rationella individer när det väl kommer till kritan. Folknöjet har sin grund i våra inre bröst-dunkares och queen bees primitiva behov av att bara vilja spöa arslet av varandra.

EllaRudberg

KRÖNIKÖR /

24

Axel bloggar – men bara i Sidled

Ett område som sport är, likväl som mode eller mat, tacksamt och härligt att ta sig an i bloggform. Jag träffade Axel Pileby, ena halvan i den framgångsrika JMK-duo som ligger bakom sportbloggen Sidled för att höra vad han har att säga om feno-menet i stort och hur de själva axlat sportbloggandet.

TEXT & FOTO Lina Fröding

VINTER-OS ÄR SEDAN en tid tillbaka slut och bara dagar efter utmarschen träf-fade jag Axel Pileby. Han har tagit sig ge-nom hela spektaklet med ett stort enga-gemang och det konstanta bloggrappor-terandet har medfört näst intill sömnlösa nätter. Axel började under handbolls-EM i år att skriva på Sidled, tillsammans med skaparen av sidan, tillika den gode vän-nen, Andreas Lenander. Båda studenter på JMK. Som mest kom de under OS upp i 4000-5000 läsare. Detta efter en uppsvingande effekt av ett telefonsamtal från SVT:s OS-studio.

– Vi märkte genom vår Twitter att de följde oss från första början av OS, och en dag ringde de upp oss och bad om en

telefonintervju, live i studion. En timma senare satt vi där och snackade lite OS med dem! Det var kul, berättar Axel.

PÅ SIDLED har det betats av såväl resul-tatrapportering, pepp inför kommande lopp och moment, kärleksförklaringar och allmänna betraktelser, ofta med en avslappnad humoristisk ton. Man har kunnat läsa en del analyser om såväl den nationella som den internationella med-iebevakningen under OS och där lyser både Axels och Andreas journalistiska bakgrund kanske extra starkt, rent text-mässigt. Som läsare kunde man räkna med minst ett inlägg om dagen, ibland fyra, samt extremt underhållande video-dialoger Axel och Andreas emellan. Ut-

rustningen var en enkel kamera, tiden kunde vara precis när som helst, och plat-sen i de flesta fall hemma hos Axel.

– De sociala medierna är väldigt spän-nande. Vi ville inte bara rapportera re-sultat, utan visa på relationen och dyna-miken mellan mediavärlden och sporten. På så vis tycker jag att vi tillförde något i det stora utbudet som finns. Dessutom behöver inte sport vara så jävla allvarligt, vi gillar att se på det med entusiasm och humor, säger Axel.

”SIDLED PÅ VIFT” kallades filmklippen där de tu står och (vad det verkar som) improviserar fram någon slags samman-fattning av dagens väsentligheter. På tal

25

Glada men trötta. De två bloggarna, Andreas Lenander och Axel Pileby ser fram emot att ta det lugnt efter OS-hetsen.

om det väsentliga, bör nämnas kärleken till inte bara sporten som just sport, utan allt runt omkring. Jag vill därför lyfta fram fascinationen för sportkommenta-torer, då den med jämna mellanrum lyser igenom starkt. Man får inte sällan lyssna till citat åt alla håll, med största möjliga engagemang.

– Det är ju en konst att kommentera sport. Det krävs timing och kunskap, och det gör verkligen halva upplevelsen, med en underhållande kommentator. Alla har en relation till dem. Det var för oss inte alls svårt att nörda ner oss i ämnet, det föll sig ganska naturligt då åtminstone jag tycker att det är extremt kul. Det be-hövdes egentligen inte särskilt mycket

research, namn och gamla resultat sitter någonstans i bakhuvudet.

DET VISAR SIG att Axel Pileby vill bli just sportkommentator. Radio är dröm-men och då han tvingas namedroppa en favorit, väljer han efter meningen ”nu får man passa sig”, Radiosportens Tommy Åström. Då han måste nämna en sport-blogg-favorit, dyker meningen ”Sveriges mest underskattade sportjournalist” upp i samband med affischnamnet Patrik Ek-wall.

ANGÅENDE SIDLEDS framtid är den oklar, men inte nerlagd. Nu är det enligt Pileby en tid av så kallad OS-depression som brukar slå till som

en dimma dagarna efter spelens slut.

– Den här gången känns det inte riktigt så. Jag har så mycket annat att ta igen och vi har slitit så jävla hårt dessa veckor. Jag har inte blivit sjuk, än, men mina ögon rinner hela tiden. Dom vill bara blunda. Så det ska bli skönt att sova lite nu.

Kolla in Sidled på:http://sidled.wordpress.com/

Följ bloggandet

26

27

Andres Lokko – mannen, kritikern, profeten

TEXT Martin KarlssonFOTO Terese Andrén

Räcker det idag med en tjugoårig karriär som kritiker och krönikör för att få höras i framtiden? Ett sätt att försäkra sig om att orden fortfaran-de väger är kanske att ge ut två stora tegelstenar med 1637 sidor text, det gjorde Andres Lokko. I volymerna ”Andres” och ”Lokko” sammanfat-tas kritikerns skrivande med början 1989. Artiklar är hämtade från bland annat de nu mera nedlagda populär-kulturella magasinen Pop och Bibel och från storskalig kvälls- och dags-press som Expressen och Svd.

FÖR ATT BRINGA klarhet i moti-ven till utgivningen och kritikerns plats i pressen – idag och imorgon – ringde Femte Statsmakten upp ex-ilsvensken i London för en intervju.

Du började skriva 1989. Varför ut-kommer de här antologierna nu?

– Jag tror att idén dök upp ganska simultant med att jag flyttade till London. Och då kändes det som att ”ja, nu kanske vi kan börja prata om inte ett bokslut så i alla fall en för-ändring”.

ANDRES LOKKO ÄR som kritiker och krönikör inte ensam om att

publicera, förra året utkom också DN:s Fredrik Strage med ett urval av sina texter. Om det här är de för-sta tecknen på en trend, vad betyder den i så fall för ert skrå?

– Det finns nog en liten löjlig känsla av att antingen är det framtiden eller så är det sista chansen.

KRITIKERNS NÄRMILJÖ är hotad. Vilka som kommer att försvinna och bli kvar är kanske för tidigt att säga, men det går att se spår av ut-vecklingen enligt Andres Lokko.

– Rockjournalistiken befinner sig överlag i en väldigt ängslig limbo och det har inte så mycket att göra med att vi skulle ha värdelösa mu-sikjournalister, utan det har att göra med att annonsintäkterna har för-svunnit, säger han.

ETT ANNAT SPÅR av utvecklingen är explosionen av nya skribenter på internet. Andres Lokko är dock inte kritisk till våra nya twittrare och bloggare – han tror att de kan kom-ma att bli viktiga politiska agitato-rer. I synnerhet nu i valtider med en opinion som influeras av tilltagande xenofobiska underströmmar.

– Jag vill ju se den här frågan om motståndet mot just främlingsfient-lighet, som är så absurt, att den fak-tiskt blir en så viktig fråga att även någon som är ansedd som en super-ytlig modebloggare känner bara att ”jag måste säga att det här är värde-löst”. Då tror jag att man når män-niskor som annars inte ens skulle bry sig, säger han.

MED ELLER UTAN antologi tror Andres Lokko inte att loppet är kört för den tryckta pressens pop-kritiker. Det finns en framtid. Men den kommer att bli svår att nå om tidningarna inte förändrar sina före-ställningar om vad musikjournalistik bör vara.

– Att läsa om musik är fortfarande lika intressant men formatet har inte lösts, säger Andres och tillägger:

– Jag tror att det väldigt mycket handlar om redaktörer som inte vå-gar, de väntar på någon som bara ska berätta ”så här ligger det till, så här är det, så här ska vi göra”.

Vårt mediala kosmos expanderar. Tusentals nya bloggande och twittrande röster flyttar fram gränserna för var dag som går. Men att nya röster läggs till måste väl också ha bety-delse för de gamla?

28

Begagnad kurslitteratur -på kårens hemsida

Är du ny student och nyfiken på hur du slipper höga kostnader för studentlitteraturen? I bok-hyllan inne hos kåren kan du både sälja och fynda eller besöka den förlängda bokhyllan ute på hemsidan. TEXT & FOTO Lisa Berlin

Det är inte alla som känner till kårens bokhylla men där har den som söker stor möjlighet att fynda. Hadenius och Wei-bulls eftertraktade rosa bibel Massme-dier är en given favorit eller varför inte McQuails tegelsten Mass Communica-tion Theory. Studentlitteratur hör sällan till de roligare inköpen som ska göras så därför är det en bra vana att kolla förbi kårens hylla innan du springer till Akade-mibokhandeln och pungar ut hundralap-par som hade kunnat gå till annat kul. Fyra fem öl på JMK-puben, minst.

BOKHANDELN BESTÅR av en anspråks-lös hylla inne på kårens expedition. Där kan du både köpa och sälja kurslitteratur. Att köpa är ju inte så svårt, det är bara att punga upp kontanter, men att sälja böcker innebär en liten, liten procedur.

DU LÄMNAR IN dina uttjänta böcker till kåren och bestämmer ett pris du vill ta ut. Kåren har satt upp riktlinjer som kan hjälpa dig sätta ett rimligt pris förhål-

lande till vad boken kostade som ny. Det finns inget krav på att böckerna ska vara i ett visst skick men är sidorna fullklott-rade med understrykningar och annat så sätter du rimligtvis ett lägre pris. Samti-digt lämnar du kontaktuppgifter till kå-ren så att de, när någon är intresserad av boken, kan kontakta dig och köpet kan avslutas. I hyllan står just nu ett hundratal böcker men det finns fler böcker än så i omsättning då många väljer att ha kvar boken hemma.

DET ÄR HÄR årets nyhet kommer in. Bokhyllan har förlängts ut till kårens hemsida under fliken ”Bokhandel”. Där kan du se alla titlar som finns för försälj-ning och till vilket pris de säljs, direkt över nätet.

– Jag använder mig av bokhandeln och det fungerar väldigt bra, säger Chris-topher Mars, gammal student och aktivi-tetskoordinator för kåren.

MEN PÅ JMK verkar det inte vara all-mänt känt att bokhandeln existerar. De äldre eleverna har koll men de verkar vara dåliga på att berätta för sina nytill-komna kollegor att det finns pengar att spara. – Jag köpte tre böcker för nypris till den förra kursen, det var ganska dyrt. Bok-handeln låter som en alldeles eminent idé, säger Stefan Wikström som är ny student på skolan och som gärna har lite extra pengar över till JMK-pubarna.

• Förutom JMK:s kårbokhandel finns även en bokhandel på Frescati som har en stor hylla med medie- och kommunikationslitteratur. Här kan du också sälja dina gamla böcker och få ut ett rimligt pris jämfört med inköpspriset.

• Ta också en titt på anslagstavlan där många sätter upp annonser på böcker till försäljning.

TIPS!

29

JMK:s nya tillskott JMK och plan 5 har fått tillökning. 1 februari i år fick skolan en ny lärare vid namn Jörgen Skågeby. Hans yrkesbenämning är doktor i informatik och han klassar sig själv som en kulturin-tresserad ”idealist” som är lite smånördig.

Jörgen Skågeby kan sociala medier. Med en doktorsexamen i informatik inriktad mot analys och design av sociala medier är han det nya blodet i JMK:s vener. Han är nu och tillsvidare forskarassistent på skolan, vilket innebär att han undervisar till 20 procent. För närvarande sker un-dervisningen i form av handledning av C-uppsatser.

INNAN JÖRGEN KOM till JMK föreläs-te han främst på Linköpings universitet inom ”datormedierad kommunikation”, som idag kallas sociala medier. Där fö-reläste han bland annat om användbar-het, informationsarkitektur och virtuella gemenskaper. Andra yrken han har haft före JMK är lärare och medieanalytiker med inriktning på nya medier, något han själv klassar som mer kommersiellt.

– Generellt sett är jag intresserad av just datormedierad kommunikation och det som kommit att kallas sociala medier. Jag tycker det är speciellt intressant ef-tersom det är ett område som befolkas av så många olika akademiska discipliner (till exempel MKV, ekonomi, MDI, hy-permedievetenskap, journalistik, genus-vetenskap, psykologi och sociologi) och att det därmed uppstår nya kopplingar mellan teoretiska ramverk, säger Jörgen.

ENLIGT JÖRGEN SJÄLV är han en ge-nerellt kulturintresserad person som är en lite smånördig, naiv, lätt tankspridd nyanställd forskarstudent på JMK. Hans intressen avspeglas enligt honom själv i hans förberedelser inför sina föreläsning-ar, då han försöker hitta något i sin närhet

för att illustrera föreläsningens mening.

– Ofta försöker jag hitta bra och roliga exempel som illustrerar det som föreläs-ningen handlar om. Det kan vara från po-pulärkultur, forskning, nyheter eller egen erfarenhet, säger han.

JÖRGEN LÄGGER VIKT PÅ hur betydel-sefullt det är med publikens uppfattning om föreläsningen. Att de som närvarat lämnar föreläsningssalen med känslan av ny kunskap som också är användbar.

– Mina mål är att få studenter att vilja läsa och skriva mer om det ämne som före-läsningen behandlar. Särskilt roligt vore också att, i samarbete med studenter, utveckla framstående uppsatser till tid-skriftsartiklar eller konferensbidrag, säger han.

MEN ENLIGT JÖRGEN finns tillfällen då det är tufft att vara forskare och ingen di-rekt dans på rosor.

– På det hela taget är det nog kombi-nationen med att publicera sig i forum med hög kvalitet och vaska pengar – det går ofta hand i hand. Beroende på vil-ket ämne man var verksam inom, kan det också vara hård konkurrens om job-ben efter man har doktorerat. Forskning handlar ofta om att övertyga andra om att det man skrivit förtjänar att publice-ras eller att det man kommer att skriva är så viktigt att man behöver få pengar för att kunna skriva det. Men sedan finns det givetvis perioder då undervisning el-ler datainsamling tar mer tid, medger han.

SÅ VILKA ÄR HANS TIPS för dem som vill bli forskare?

– Svår fråga att svara på utan att bli för generell eller klyschig, men att ha ett ge-nuint intresse för det man ska eller vill forska om är jätteviktigt, svarar Jörgen.

JMK HAR MER och mer börjat fokusera på sociala medier och dess inflytande på vårt växande informationssamhälle, vil-ket också börjat synas i undervisningen. Det finns ännu mycket information och kunskap som inte tas upp eller behand-las och det är där Jörgens roll på skolan kommer in…

– Jag hoppas att min bakgrund kan ge lite nya perspektiv på deltagande och sociala medier. Förhoppningsvis hoppas jag bi-dra till många högklassiga publikationer, nya kursmoment (på sikt kanske nya kur-ser) och roliga projekt, säger han.

Namn: Jörgen SkågebyPersonlighet: ”idealist” enligt Myer-Briggs personlighetstest (se http://www.personalitypage.com/INFP.html)Ålder: 37 årUtbildning: Doktorsexamen i informatik inriktad mot analys och design avsociala medier Roll på JMK: Nya läraren i mediekom-munikation med inriktning sociala medierAnställningsstart: 1 februari 2010Hobbies: Utförsåkning, anime och repetitiv musik

Om Jörgen

TEXT Sofie HallénFOTO Privat

30

I väntan på de gröna fälten

andreas.ragsjothorell@femtestatsmakten.se

I år är det tjugo år sen Nelson Mandela återsåg friheten. I sommar blir Sydafrika den första afrikanska nationen att arrangera ett fotbolls-VM. Men det blir inga soliga dagar i

boerland för landslaget. Jag kommer att punktmarkera teven i alla fall.

Kanske blir det spontanfotboll med polarna i ett soligt Lilla Blecktornsparken. ”Jag är Messi”, ropar jag. ”Du har fetma”, skrattar min så kallade kompis. Några astmaruscher och sena glidtacklingar senare sitter jag i gräset. Jag påminns om den där löprundan som aldrig blev av. Den där ölen som blev tio. ”Wayne Rooney och Cristiano Ronaldo är ju också 85:or. Man får ålderskomplex”, suckar jag. ”Du har aldrig hållit måttet. Inte ens i Söderkamraterna” konstaterar kompisen.

Många bär på minnen från matcher ute i någon söderförort. Matcher när man skulle göra Brolin-piruetten som målgest men fastnade på avbytarbänken. Autistiskt satt man där och byggde obegripliga sandslott i gruset. I pojkrummet fantiserades det. Drömmar om San-Siro och guldbollen. Sen insåg man ganska snart att det inte kommer att bli någon proffskarriär. Diadora-dojor, inomhusträningar och matcher i S:t Erikscupen byttes ut mot snusprillor, hemmafester och pinsamma raggningsförsök.

Sexton år har gått sen vi korsade Atlanten. Jag minns som-maren 94. Varma dagar utan slut. Folkhemsrenässans framför dumburken och straffar i Dallas. För våra största hjältar Tomas Brolin och Thomas Ravelli verkar VM-94 ha blivit ett trauma. Brolin ter sig mer och mer som ett förvuxet barn. Brolin som från sjukhussängen efter sin brutna fot mot Ungern hösten-94 svarade från sjukhussängen: ”så sjuk kommer jag aldrig att bli”, på frågan om han tänkte läsa böcker. Ravelli har blivit byfånen som underhåller berusad publik med slentrianmässiga slapsticks på pseudo-events.

I Erik Hamréns landslag 2010 är profilerna försvunna. Zlatan Ibrahimovic- med karisma orimlig i jante-Sverige, vill inte vara med. Kvar finns ett persongalleri lika innehållslöst som TV-shop. Fotbollslandslaget 2010 är musslor du aldrig behöver anstränga dig för att öppna. För det finns inga pärlor innanför skalet. Bara grått slem och hårvax.

När killen i klassen som blir som en kolatorsk när det snackas boll frågar ”Såg du Milan-Roma i helgen”. Svarar jag ”Vilken match!”. Jag ljuger. Jag som tidigare maskerade mina maraton-helger framför italiensk och engelsk ligafotboll har tappat su-gen. I sommar blir det återfall. Sverige är ju inte med.

Andreas Rågsjö Thorell

KRÖNIKÖR /

31

andreas.ragsjothorell@femtestatsmakten.se

George vaknar och ägnar sig åt toalettbestyr, frukost och tidningen.För ovanlighetens skull på JMK efter 08.00.Ett kort möte följt av förberedelser inför en kurs i källkritik och research som ska hållas för åtta Aftonbladet-reportrar, korrigeringar i bokmanus samt en genomgång av fyra inlämnade restuppgifter.Lunch med Torsten Thurén. De pratar om sitt bokprojekt.Mejlar, ”skriver rent lite grejer” och rensar ännu mer från skrivbordet.George tar en längre fikapaus. ”Ibland behövs det”.Hemkomst. Då är det dags för en kopp te och en god bok. Just nu är det Jäm-likhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett som gäller.

06.30 –

09.15 –

10.00 –

12.00 –

13.00 –

15.00 –

19.30 –

En dag med

George Strachal

32

Trodde du att George Strachals vardag bara handlar om journalistik? Då visste du inte att han har hållit på med yoga, skrivit en bok om choklad och besökt ”den andra sidan”.

TEXT & FOTO: Elisabet Åberg

GEORGE STRACHAL SITTER framför mig i sitt arbetsrum. Han utstrålar pon-dus när han sätter händerna bakom hu-vudet och sträcker ut benen framför sig. Med jämna mellanrum levererar han ef-tertänksamt fyndiga formuleringar och små anekdoter. Visste du till exempel att mästaren i källkritik har slagit knut på sig själv och utövat yoga?

– För att det är bra gymnastiska övningar, förklarar han.

JAG TRÄFFAR GEORGE STRACHAL på en måndag i en ”stenfet” vecka. 30 artik-lar och 23 artikelidéer ska läsas och bedö-mas, ett bokmanus ska slutföras och en kurs för Aftonbladetreportrar ska hållas.Bland annat.

DENNA MÅNDAG HAR börjat som många andra Strachalska dagar. George har kokat ett ägg som han har avnju-tit med en kaviarmacka och en kopp te. Samtidigt läste han tidningen. Länge. Den har sedan fått följa med från Råsun-da till Karlavägen.

MAN SKULLE KUNNA säga att George föreläste sig in på JMK. Efter en rad gäst-spel på institutionen utlystes en tjänst. George uppmanades att söka den och fick den. Och det ångrar han inte. George beskriver JMK som ett ständigt semina-rium där han uppskattar att få diskutera högt och lågt med studenterna.

– Jag lär mig något nytt varje dag.

INNAN GEORGES JMK-karriär tog fart jobbade han som journalist inom tv, radio och press. Han kan också titulera sig för-fattare – flera gånger om. Googlar du på George Strachal får du träffar på böcker i flera genrer. De kanske mest oväntade titlarna heter ”Choklad”, ”Glass” och ”Bröd”. Den flärdfulla serien har George skrivit tillsammans med en vän som är konditor. Men att vara matskribent var inte tillräckligt omväxlande för George.

– Nu är det färdigbakat. Det är för myck-et journalist i mig, säger han.

GEORGES CV RYMMER också ett sidby-te. Han, hans fru och ytterligare en person frilansade ihop. När deras storkund gick i konkurs lämnade den en större skuld till

33

de tre frilansarna. Familjen Strachal fick då leva knapert under en kort period. När George då fick erbjudandet att bli informationschef på statskontoret tacka-de han först nej, men då satte hans hustru ner foten för att ”barnen skulle få mat”.

ARBETET SOM informationsansvarig var dock inte något som passade journa-listen George.

– Jag kunde se hur information gömdes undan. I korridoren kunde det till och med snackas som att demokrati var inef-fektivt.

I ÅR GER GEORGE förhoppningsvis ut en ny bok. Boken, som handlar om käll-kritik, har George skrivit tillsammans

med Torsten Thurén. George vill inte avslöja för mycket men säger att han och kollegan har haft mycket roligt under ti-den de har gjort researchen inför de his-torier som boken kommer att innehålla.

FULLT ÖS MEDVETSLÖS, verkar vara George Strachals devis. Det är hela tiden nya bollar uppe i luften.

– Jag har ytterligare åtta stora projekt som jag ska hinna klart med innan jag lägger tårna i vädret.

34

Stig Hadenius skrev ofta artiklar och debatter, i framförallt DN, kring det som diskuterades i det svenska samhäl-let och mediepåverkan. Han tog sedan många gånger dessa debatter med sig in i klassrummet och höll föreläsningar kring ämnerna. Diskussionerna gjorde dem relevanta och verkliga för eleverna.

– Han tyckte det var kul att träffa stu-denterna, han gillade att få kritik och att diskutera, berättar Håkan Lindhoff, universitetslektor på JMK, om sin före detta arbetskollega.

– Han gillade att sticka ut hakan, han ville vara i hetluften, också på JMK. Han hade ett stort kontaktnät och bjöd ofta in stora makthavande personer till de allmänna föreläsningarna och de kom alltid när han frågade.

STIG HADENIUS HADE också starka åsikter om hur journalistutbildningarna såg ut och hur de kunde förbättras. Ef-ter att Högskoleverket hade publicerat en kritisk utvärdering om JMK febru-ari 2007 kommenterade Stig Hadenius riktningen som han tyckte utbildning-arna hade tagit.

– Det är viktigt att man får den gamla

akademiska delen och den praktiska delen att respektera varandra och att samarbeta på ett fruktbart sätt. Och jag tycker att utvecklingen har gått i mot-satt riktning på utbildningen i Stock-holm, sade han till Dagens Nyheter.

HÅKAN LINDHOFF kommenterar detta genom att berätta att detta är gamla dis-pyter som pågått länge om hur man ska blanda det praktiska med den teoretiska delen av journalistutbildningen. Den utbildning som Stig Hadenius i detta tillfälle talar om hade just då förändrats och inte kommit igång riktigt ännu. I Håkan Lindhoffs ögon har det nu blivit bättre än förut och att det är viktigt att de journalistiska utbildningarna satsar på metoder och det teoretiska.

– Studenterna verkar ganska nöjda med strukturen som finns nu, säger Håkan Lindhoff.

ETT AV STIG HADENIUS sista offentliga framträdan var när han besökte JMK under JMK jubiléet i december förra året. Han satt i panelen som diskute-rade Journalistutbildningens betydelse för journalistiken – och vice versa.

Stig Hadenius var mycket aktiv och

hade ständigt nya projekt på gång ända in till slutet. Till våren ska hans senaste bok publiceras om svenska Drottning Victoria.

–Han hade skrivklåda, alltid ett bokpro-jekt på gång, berättar Håkan Lindhoff.

STIG HADENIUS HANN bli chefredaktör för Västgötademokraten, pressattaché för Stockholms ambassad i Washington D.C., docent vid Göteborgs Universi-tet och författare för flera medie- och historieböcker, bland annat Massme-dier: press, radio & TV i den digitala tidsåldern, som han skrev tillsammans med Lennart Weibull och Ingela Wad-bring och som är en av huvudböckerna i grundkurserna Journalistiskvetenskap och Medie- och kommunikationsveten-skap.

Stig Hadenius ur tiden

STIG HADENIUS

Född: 25 juni 1931 Död: 11 mars 2010Meriter: docent vid Göteborgs universitet, chefredaktör för Västgötademokraten, pressattaché i Washington DC, Sveriges förste professor i journalistik.Böcker: Massmedier: press, radio & TV i den digitala tidsåldern (2008), Drottning Victoria av Sverige (kommer ut i våren 2010)

Stig Hadenius, professor emeritus vid JMK, dog den 11 mars 2010 efter en kort tids sjukdom. 1990 blev han den första svenska professorn i journalistik vid Stockholms universitet. Stig Ha-denius var starkt engagerad i mediernas inflytande och betydelse i samhället och i hur journa-listutbildningarna utvecklades. TEXT Martina Ölander

FOTO Fredrik Mårtensson

35

OSMAN AYTAR, universitetslektor vid Stockholms universitet som forskat om integration menar att vår svenska historia kan ha mycket med oss svenskars neu-trala förhållningssätt att göra. Efter att ha förlorat mot Ryssland i det finska kriget i början av 1800-talet tror han att svensk-arna tappade ”storhetskänslan”.

– Om Sverige däremot vunnit mot Ryss-land, hade situationen antagligen sett an-norlunda ut idag, säger Osman.

”JANTELAGEN” ÄR ett uttryck som inte sällan kommer på tal i samband med dis-kussioner om den svenska mentaliteten, ofta i negativ benämning. Jantelagens tio budord, som kort kan sammanfattas med meningen ”du ska inte tro att du är bättre än vi” har präglats av det gamla bonde-samhället med småstadsmentalitet och uppdiktades i boken ”En flykting korsar sitt spår” av Aksel Sandemose 1933.

I BERÄTTELSEN ligger fokus på det kollektiva i staden Jante, där tio budord upprättats/stiftats för att begränsa indi-viden som försöker sticka ut. Jantelagen kom att bli en träffande beskrivning och benämning på svenskars förhållnings-sätt gentemot varandra och begreppet används än idag flitigt av oss själva. ”Du skall inte tro att du är förmer än vi”, säger budord 6 i Aksel Sandemoses bok.

ATT UTTRYCKA sin stolthet över att vara svensk har fallit innanför ramen som

provokativt och väcker inte sällan de-batt med fokus på främlingsfientlighet. ”Jag är enastående! Så spelar man rollen som unikum, men kan tyvärr inte kom-ma fram med orsaken, för då förvandlas enastående plötsligt till enastående svin, och då nöjer man sig hellre med att vara enastående och vill inte vara världens enda svin”, lyder en mening i ”En flyk-ting korsar sitt spår”. Belyser man frågan i Jantelaganda, har orsak för stolthet (att vara svensk) samtidigt inneburit att man ser sig överlägsen andra, i detta fall natio-naliteter.

OSMAN AYTAR SÄGER att han ibland uppmanar sina elever att vara stolta över sina etniciteter, eftersom han tycker det är nyttigt att stå för sin kulturella bakgrund.

– Lite ”vi och dom” – känsla kan vara bra i viss mån, det är när makt och hierarki blandas in i sammanhanget som problem och konflikter uppstår.

Svensk patriotism och jantelagen- en kärlekshistoriaUnder jubel hissas den svenska flaggan längs den nakna flagg-stången. Det är fotbollsmatch, Sverige leder och patriotiska känslor överväller oss stolta svenskar. Men hur kommer det sig egentligen att vi annars inte svämmar över av kärlek till vår na-tion? TEXT Ella Rudberg

ILLUSTRATION Elina Borg Björnström

Sandemoses formulering av ”de tio budorden”:

1 Du skall icke tro, att du är något.2 Du skall icke tro, att du är lika god som vi.3 Du skall icke tro, att du är klokare än vi.4 Du skall icke tro, att du är bättre än vi.5 Du skall icke tro, att du vet mer än vi.6 Du skall icke tro, att du är förmer än vi.7 Du skall icke tro, att du duger något till.8 Du skall icke skratta åt oss.9 Du skall icke tro, att någon bryr sig om dig.10 Du skall icke tro, att du kan lära oss något.

36

FS Debatt

På nätet bevakar vi våra vänner, kändisar, politiker och geografis-ka platser runtom i världen. På Facebook spionerar vi på våra bekantas semester-bilder, vi håller koll på kändisar och poli-tiker genom deras bloggar och sociala nätverkssidor, genom Google Maps ser vi exakt var någon bor och via webcams kan vi dygnet runt bevaka kända och okända platser världen över. Genom tjän-ster som samlar våra sociala nätverkssa-jter på en och samma sida kan man vara ett allseende öga samtidigt som GPS-kryddade sociala nätverkssidor är på in-gång där en GPS-tjänst på dina vänners mobiltelefoner ska kunna visa dig var de befinner sig.

I VETSKAPEN OM att våra bekanta även bevakar oss så som vi bevakar dem an-passar vi vårt beteende efter chansen att bli sedd - eller risken att bli övervakad. Vi lägger inte upp pinsamma bilder, vi väljer

våra ord med omsorg på våra bloggar, vi poserar reflexmässigt när en kamera tas fram då bilden kan dyka upp på nätet, vi tittar frenetiskt omkring oss efter mo-bilkameror när vi snubblar då det finns en risk att det hamnar på Youtube. Skill-naden mellan vårt “lillebror”-samhälle och ett “storebror”-samhälle med en övervakande statlig internetpolis är dock att vi oftast vill bli sedda på internet, fast kanske inte riktigt i det sistnämnda exem-plet.

DEN ENGELSKE FILOSOFEN Jeremy Bentham myntade år 1785 begreppet Panoptikon i hans ritningar för ett fän-gelse där en fångvaktare har insyn i alla fångars celler utan att fångarna vet om när eller om de blir övervakade. Som re-sultat anpassar alla fångar sina beteenden efter vetskapen om att det finns en risk för övervakning. Såsom vi värnar om vår frihet reagerar vi starkt mot ett DDR-scenario där vi självcensurerar oss i vår

utgående e-post i rädsla för statlig gran-skning men det tål att tänkas på hur vi på nätet redan anammat uppförandet i ett Panoptikon-fängelse - eller i en dik-tatur för den delen - där vi “övervakar” andra utan deras vetskap och censurerar oss själva utan att veta när eller om vi blir sedda.

ÄNDA SEDAN ORDEN Internet och World Wide Web myntades har vi fortsatt att se på Internet som ett globalt “nät” och som en “väv” fastän Internet har förändrats enormt sedan de begreppen först lanserades. Därmed är det välbe-hövligt att börja betrakta navet i vårt in-formationssamhälle på nya och uppdat-erade sätt. Med tanke på hur “lillebror” ser dig på nätet och på hur vi bevakar och övervakar varandra och anpassar oss och censurerar oss därefter kan man istället betrakta Internet år 2010 som ett gigan-tiskt Panoptikon.

Anders Pettersson

”Lillebror” ser dig – vi övervakar varandra på nätet

Behandling med elchocker är inte på något sätt riskfritt och KAN in-nebära icke önskvärda bieffekter, men det är många gånger ett BÄT-TRE alternativ än psykofarmaka som ges vid kroniska psykologiska tillstånd (vilket i princip alltid in-nebär TUNGA biverkningar). Ett fel som många motståndare till elchocksbehandling gör är dock att

de blandar in personliga känslor och subjektivitet i kritiken.

”Vem som helst kan förstå att elchocks-behandling inte kan vara hälsosamt.” säger skribenten, och hänvisar för-modligen till att elchocksbehandling ”verkar”, ”låter” eller ”ser” läskigt ut. Att få cellgifter som bryter ner celler i kroppen ”verkar, ”låter” och ”ser”

läskigt ut, men är avgörande vid behan-dling av viss cancer. Det är ingen argu-mentation som håller.

Någon som vet om vad forskningen säger?Självklart är det skamligt att psy-kiatrin och sjukvården undanhållit in-formation för patienter och mörkat sta-tistik, vilket absolut inte får förekomma.

Linus, JMK

Svar till FS-Debatt i #1, Läkare ljuger om ECT-behandling

Nyhet!Nu har du chansen att kommentera tidigare debattartiklar.

Lämna dina kommentarer på: www.femtestatsmakten.se/wordpress

FS rättarI ledare i FS #1 2010 stod det felaktigt att kåren blir en del av, Stockholms universitets student-kår SUS. Beslutet har överklagats och vad som händer med JMK-kåren är ännu inte avgjort. Läs mer om det på sidan 6.

Vad de flesta tänker på gällande ett övervakningssamhälle är en auktoritär stat som övervakar sina medborgare men så som inter-net har utvecklats är det minst lika intressant att ägna uppmärk-samhet åt hur vi som medborgare bevakar och till och med över-vakar varandra på internet.

37

ILLUSTRATION Sari Vettenranta

Insändare: Sportsidorna är slöseri med papperEtt temanummer om sport. Jag blir så trött. Känner mig först apatisk, sedan irriterad och till sist förbannad. Varför i helvete ska sporten få ännu större ut-rymme i media?

Saken är den att jag faktiskt är intresserad av sport. Jag har nog provat på de flesta och fastnat för framför allt dans, ridning och gymnastik. Men mitt intresse ligger i att utföra sporter och inte i att läsa sida upp och sida ner om Allsvenskan och Elitserien i dessa oräkneliga sportbilagor.

Sportsidorna är ett slöseri av papper, ett hot mot världens naturresurser

och en fara för mänsklighetens vigör. Anledningar till att sportsidorna borde tas bort från samtliga dags- och kvällstid-ningar:

– Sportsidorna använder sig av ett ex-kluderande språk som endast den mest inbitne sportnörden kan tyda. Dags- och kvällstidningar borde belysa allmänheten och inte rikta sig till en smal grupp.

– ”Vi mot dem”-fenomenet skapar ett slags märklig nationalism där det plöts-ligt blir okej att kalla danskarna för ”jävla danskjävlar” och så vidare. Vi journa-liststudenter får under hela utbildningen lära oss att sträva bort från att rapportera nationalistiskt, men då det gäller sportsi-dorna kan vi plötsligt bortse från detta.

– Krigsmetaforer och hetsigt språk ger vatten på kvarn åt alla dessa sporthuli-ganer. Vissa matcher måste till och med ställas in på grund av för stort hot om våld.

– Det läggs mer pengar på att rapportera om sporthändelser än om mänsklig misär. Jämför antalet artiklar om Zlatans presta-tioner med hur mycket som rapporteras om den politiska och ekonomiska situa-tionen i många av Afrikas länder.

Minska medieutrymmet för sport och rapportera istället om sådant som spelar någon roll!

Karin Moberg

38

I KORTHET TEXT Minna KorsgrenILLUSTRATION Sar Vettenranta

PraktiklönerProduktionsklassen, H09JP på JMK, ställer krav på praktiklöner i en debatt-artikel i branschtidningen Journalisten. Det är en reaktion på arbetsgivarnas krav om slopade löner för praktikanter i kollektivavtalet.

Gräv 2010747 personer var på årets upplaga av Sveriges största grävkonferens, vilket är ett rekord uppger arrangören för-eningen grävande journalister. Under konferensen delades det prestigefyllda guldspadarna ut för bästa gräv i olika kategorier. Bland vinnarna fanns Lena Sundström för boken ”Världens lyckli-gaste folk”, Hannes Råstam för doku-mentären ”Thomas Quick - att skapa en seriemördare” samt Mikael Ölander och Mikael Hylin för avslöjandet ”Jan Guillou och KGB”.

Ny SR-ordförandeDebatten blev het då Lars Leijonborg föreslogs som SR:s nye ordförande. Lite för het tyckte många. Till slut fö-reslog förvaltningsstyrelsen Agneta Dreber som ordförande för SR. Lei-jonborg får nöja sig med UR. Lars Engqvist föreslås fortsätta sitt uppdrag för SVT. De formella besluten tas på årsstämman den 26 mars.

PO kritiseradExpressens chefredaktör Thomas Mattsson accepterar inte Yrsa Stenius som pressombudsman. Detta sedan Yrsa Stenius meddelat att hon vill klandra Expressens avslöjande om Jan Guillou. Hon menar att tidningen in-direkt anklagar Guillou för att ha va-rit spion. Thomas Mattsson har låtit trycka upp löpen med olika typsnitt som en protest. Yrsa Stenius menar att kritiken övergått till att bli rena person-angrepp. Pressens samarbetsnämnd har fortsatt fullt förtroende för PO.

EU-parlamentet kräver insynSamtliga stora partigrupper i Europa-parlamentet kräver insyn i kommissio-nens förhandlingar med bland annat USA och Japan om ACTA-avtalet. Se-dan kravet ställdes har kommissionen haft en öppen utfrågning om förhand-lingarna. Nästa förhandlingsrunda sker i Nya Zeeland den 12 till 16 april.

Skräckfilm för NestléGreenpeace anklagar Nestlé för att skövla regnskog och döda orangu-tanger. Det här väljer Greenpeace att illustrera i en filmsekvens som väckt starka reaktioner både bland tittare och på Nestlé. En kontorsarbetare öppnar en Kit Kat i filmen och tuggar i sig ett orangutangfinger. Nestlé tillbakavisar kritiken.

Källskydd hotat i EstlandSex estländska tidningar publicerade tomma sidor den artonde mars som protest mot landets justitieminister Rein Lang. Han har lagt fram ett lag-förslag gällande källskyddet. Hittills har Estland inte någon lag som garan-terar anonymitet för den som lämnar uppgifter till medier men tidningarna anser ändå att det här förslaget, med alla dess undantag, är ett steg i fel rikt-ning. Förslaget gör att journalister kan dömas till alltifrån dagsböter till ett års fängelse om de skyddar en källa som begått något av de brott som lagför-slaget listar.

GRÄVspion spion

mördare mördare

pedofil pedofilhitta

sanningen sanningensöksökhitta hitta

KGBförräderiförräderi

Årets grävkonferens slog rekord i antalet besökare. Hela 747 personer deltog.

NYHETER

INRIKES

UTRIKES

Google säljer an-nonsplatser för 1,3 miljarder kronor var-je år. Bara TV4 slår internetjätten.

1,3

JMK

3939

Femte Statsmakten bevakar guldägget

Möt ICA-Stig i exklusiv intervju

Skräddarsydd reklam i sociala medier

Kartläggning av medieutbildningar

Inför Stockholms studentkamp

Vad innebär egentligen lobbying?

I nästa nummer:TEMA PR

#3.2010

40

www.femtestatsmakten.se