Etik för samhällsvetare

Etik för samhällsvetare 1

Etik för samhällsvetare

Etisk kod med fallbeskrivningar

2 Akademikerförbundet SSR

Varför en etisk kod? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Samhällsvetare – en beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Identitet och roll utifrån normativa val . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Etiska värden och normer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Etiska personegenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Etiska riktlinjer för samhällsvetare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Reflektions- och samtalsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Etiska problem för diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Innehåll

Denna skrift aktualiserar frågor av etisk relevans för samhällsvetares yrkesutövning . De resonemang som förs och de ställningstaganden som görs bildar en etisk kod för samhällsvetare och har antagits av Akademikerförbudet SSRs styrelse i mars 2011 .

Boken – Etik för samhällsvetare som den här broschyren baseras på har skrivits av Erik Blennberger, docent, teol dr, etikforskare på Institutet för organisations- och arbetslivsetik på Ersta Sköndal högskola, med hjälp av en referensgrupp bestående av Per Bengtsson, administrativ direktör i riksdagsförvaltningen, Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, Marcus Brixskiöld, departementsråd vid Justitiedepartementet, Jimmy Mannung, opinionsbildare på Lärarförbundet, Lars Pettersson, generalsekreterare för Famna, Eva Lena Strandberg, med dr, FoU-ledare i Landstinget Blekinge och Nina Törnqvist, kriminolog på Brå och Stockholms universitet .

© 2011 Akademikerförbundet SSR


Denna broschyr behandlar etiska frågor för samhälls vetare i såväl det privata näringslivet som i offentlig sektor och inom civilsamhället. Texten baseras på boken Etik för samhällsvetare (2011) som förbundet gett ut. Vill du läsa mer, läs då den.

Samhällsvetare har ofta en nyckelställning i sin organisation. De har en kunskap som ger makt att påverka organisationens inriktning och policy. Hur ska man använda sin kunskap? I vems intresse och med vilken målsättning?

Detta är första gången det skrivs en etisk kod för samhällsvetare, såväl i bok som i skriftform. Ambitionen med en sådan text är att stärka identiteten för samhällsvetare – att förstå sin roll och sin kunskap i arbetslivet, samt att utveckla det etiska samtalet bland samhällsvetare i det vardagliga arbetet – med de dilemman och problem som samhällsvetare där möter och där ett ökat etiskt kunnande kan hjälpa till att göra kloka val.

Etik för samhällsvetare


Ett arbetsliv som berör viktiga samhällsfrågor aktualiserar etiska värden och normer – tyst förutsatta eller direkt uttalade. Man ställs inför valsituationer och värdekonflikter som kräver analys, diskussion och ställningstagande. Etisk reflektion är då nödvändig och insikten om detta har ökat de senaste decennierna. Det har lett till att alltfler yrkesgrupper, organisationer, företag och myndigheter utvecklar etiska normtexter. De skapar dokument som till exempel kallas etisk kod eller värdegrund.

Etisk medvetenhet och professionsidentitet En etisk kod kan ge en ökad professionell identitet och sammanhållning för en yrkes grupp. Koden är en viktig symbolisk markering av att man företräder ett kunskapsområde och en yrkeskår. Till en professionell kompetens hör att kunna identifiera etiska problem, föra etiska resonemang och göra välgrundade bedömningar för det egna ansvarsområdet. En etisk kod för en yrkesgrupp kan också bidra till att den etiska medvetenheten skärps inom de organisationer där man arbetar. Skäl av det slaget handlar om ökad medvetenhet och professionsidentitet.

Den här etiska koden har initierats av Akademikerförbundet SSR och ger uttryck för hur förbundet uppfattar uppdraget för medlemmar som är samhällsvetare. Det är också viktigt för förbundet att markera och förstärka yrkesgruppens status.

En etisk kod kan bidra till att klargöra etiska värden och normer som är tyst förutsatta i andra normdokument eller i hur en verksamhet bedrivs. En etisk kod kan också ta upp sådant som inte direkt berörs av lagar, stadgar och policy texter. Det kan handla om bemötande, om vilka etiska personegenskaper som är önskvärda i en viss verksamhet och hur man är mot sina arbetskamrater. Ett etiskt normdokument ger alltså en viktig komplettering till andra styrande och vägledande texter.

Kunskap, makt och ansvarSamhällsvetare har ofta en nyckelställning i sin organisation. De har en kunskap som ger makt att påverka organisationens inriktning och policy. Kunskap om olika grundsyn och olika argument i centrala samhällsfrågor ger överblick och resurser för det egna agerandet. Samhällsvetare har dessutom ofta tillgång till viktig information och till inflytelserika nätverk som ger en framträdande ställning.

Kunskap och kontakter kan ge makt och därmed också ansvar. Hur ska man använda sin kunskap? I vems intresse och med vilken målsättning? Vilken samhällssyn ger man uttryck för i problemformuleringar och målbilder?

En etisk kod kan påminna om kunskapens ansvar och vikten av uppriktighet, sanningssträvan och noggrannhet i fråga om hur man använder sin kunskap. Dessa skäl för ett etiskt normdokument handlar om makt och ansvar.

Konfliktsituationer Samhällsvetare kan också ha tjänster med ganska begränsad självständighet. Man kan ställas inför direktiv som leder till konflikter med vad man uppfattar som rimligt utifrån den kunskap man har eller utifrån egna etiska övertygelser. Det kan vara fråga om direktiv som man finner vara till nackdel för den egna organisationen eller som kan drabba olika intressenter. Konflikten kan också ha den karaktären att man ställs inför politiska direktiv som tycks stå i konflikt med gällande lagstiftning eller med etablerad samhällsvetenskaplig kunskap. Ett etiskt normdokument kan skapa ökad medvetenhet om sådana konflikter och vara vägledande för hur man bör handla. Sådana skäl handlar om att ge bidrag till en idémässig konflikthantering.

Varför en etisk kod?

Etik för ekonomer 5

Kvalitet och förtroendeUtifrån dessa argument blir också ett etiskt normdokument en kvalitets och förtroendefråga. Ett viktigt syfte med en sådan text är att öka kvaliteten i arbetet – av värde för direkt berörda intressenter och samhället i stort. En etik för samhällsvetare är av intresse för alla som är beroende av samhällsvetares arbete, för medborgare, olika intressentgrupper, politiker och organisationsmedlemmar. Det är värdefullt att de har en bild av hur samhällsvetare ser på sitt arbete och att detta arbete har en god kvalitet. Ett sådant kvalitets- och förtroendeargument är vanligt när enskilda organisationer, företag och myndigheter utvecklar etiska dokument för sin verksamhet.

Reflektion och diskussionAvsikten med denna etiska kod är att klargöra viktiga etiska värden och normer för samhällsvetare och att bidra till en fördjupad reflektion och diskussion om etiska frågor i samhällsvetares olika yrkesroller och inom samhällsvetenskapliga utbildningar. Vill du fördjupa dig föreslår vi att du läser boken Etik för samhällsvetare som du kan få tag på genom förbundet, och som denna broschyr är en kortversion av.

Beteckningen samhällsvetenskap har använts sedan slutet av 1800talet. Sedan 1940talet förekommer också uttrycket samhällsvetare. Båda uttrycken har fått en allt mer omfattande betydelse. Nya ämnesspecialiseringar har utvecklats inom samhällsvetenskapen och allt fler yrken och yrkesbenämningar tillkommer för samhällsvetare.

Med en akademisk utbildning med tyngdpunkt inom samhällsvetenskap kan man kallas samhällsvetare. Man kan då ha studerat fristående kurser som till exempel nationalekonomi, sociologi, statistik, statsvetenskap, kultur och samhällsgeografi, ekonomisk historia, freds och konfliktforskning, socialantropologi och kriminologi. Dessutom finns det särskilda samhällsvetenskapliga program, till exempel pol. mag. och yrkesexamensprogram. Även socionomer, beteendevetare, personalvetare och ekonomer kan betecknas som samhällsvetare, men de definierar sig främst med de nämnda beteckningarna.

Samhällsvetare arbetar inom en mångfald av yrken, som utredare, handläggare, analytiker, statistiker, politiska sekreterare, samhällsplanerare, pressekreterare, politiskt sakkunniga, nämndsekreterare, omvärldsbevakare, forskare, utbildare, organisationsutvecklare, kommunika

törer, informatörer, ledarskribenter, PRkonsulter med mera. Samhällsvetare arbetar i kommunala förvaltningar, statliga verk, departement, privata företag och olika organisationer inom det civila samhället med mera.

Med samhällsvetare avses i den här skriften personer med en utbildning och en yrkesverksamhet av ovanstående slag. Socionomer, ekonomer och personalvetare har egna etiska koder, men den här skriften har också relevans för dessa yrkesgrupper.

Samhällsvetare är en heterogen grupp vad gäller kunskapsspecialisering och arbetsliv, och utgör inte en profession i klassisk mening. Men själva uttrycket samhällsvetare antyder att en grundläggande identitet bör sökas i den kunskap man företräder. En samhällsvetare har en kunskap och ett kunskapsintresse som avser samhällsliv och politik, och ska göra den kunskapen gällande i sin organisation.

Utöver en kunskapsidentitet har en samhällsvetare rimligtvis något olika identiteter och roller beroende på vilken samhällssektor man arbetar inom och i vilken bransch organisationen är verksam. Identiteten påverkas naturligtvis också av den befattning och de arbetsuppgifter man har.

Samhällsvetare – en beskrivning


Det finns olika perspektiv på samhället som en samhällsvetare särskilt kan uppmärksamma och se som sin uppgift att få genomslag för. Ett perspektiv kan handla om att man beskriver politikens räckvidd på ett visst sätt och drar gränser för vad som bör vara föremål för politiska beslut och rättslig normering. Det kan också handla om vad man särskilt uppmärksammar inom samhällsutvecklingen, vilka problem man identifierar, hur man beskriver dessa problem, vilka orsaker man menar att de har och vad man föreslår för att handskas med problemen.

Dessa frågor om perspektiv och partstagande kan relateras till en klassisk diskussion om vilken grundläggande förpliktelse en ledande medarbetare har inom en offentlig förvaltning, den roll som tidigare kallades ämbetsman. I Sverige har främst statsvetaren Lennart Lundquist utvecklat den diskussionen utifrån fyra kärn identiteter, som bestäms utifrån den kategori man generellt anser sig ha sin starkaste förpliktelse mot i olika valsituationer. Dessa fyra kategorier är lagen, politiken, intressenterna och kunskapen.

Man kan beskriva samhällsvetares identitet utifrån tre olika idealtyper baserade på vilken tjänst och vilka arbetsuppgifter man har. De beskrivs med nyckelorden förvaltning och service, kunskapsutveckling och samhällsförändring. De olika kärnidentiteter som Lundquist aktualiserat avser främst olika sätt att handla i olika konfliktsituationer inom ramen för en förvaltande och serviceinriktad tjänst.

Fyra möjliga identiteter inom förvaltning och serviceEn identitet betecknar Lundquist som (1) ämbets-mannaskolan. Den innebär att man främst tar fasta på innehållet i lagstiftning och regelverk. Att rätt tolka och följa lagen blir huvudfrågan i olika valsituationer. För vissa tjänster i staten är en sådan utgångspunkt närmast en självklarhet. Men det kan finnas valsituationer när den inställningen inte är utslagsgivande för agerandet.

Ett andra alternativ är (2) politikerskolan. Det innebär att samhällsvetaren främst ser sig som en servicefunktion för politiska intressen, en resurs för eller förlängning av den politiska makten. Den politiska styrningen blir den starkaste förpliktelsen för det egna agerandet. Det gäller naturligtvis inte bara för samhällsvetare inom offentlig sektor. En motsvarande styrning finns genom styrelsen för privata företag och för organisationer inom civilsamhället.

Den tredje identiteten är (3) intressentskolan. Samhällsvetaren söker då främst ta hänsyn till de personer som direkt påverkas av politikens eller en organisations agerande. Den inriktningen kan man förstärka genom att ställa frågan hur de ”mest utsatta” kommer att påverkas.

Om det i första hand är den egna kunskapen som ska vara styrande för hur man ska handla företräder man en (4) expertskola. Den expertroll man har som samhällsvetare får då inte överspelas av en styrelses tyckande och direktiv, inte heller bestämmas av påtryckningar från olika intressentgrupper, oavsett hur stark uppbackning de kan få i media.

Olika syften med kunskapsutvecklingDessa resonemang har främst relevans för samhällsvetare med en tjänst av karaktären förvalt-ning och service. De är en av de idealtypiska roller som vi identifierat för samhällsvetare. De två andra förslagen på idealtyper är kunskapsutveck-ling och samhällsförändring. Vilka alternativ ställs man inför med sådana inriktningar?

En samhällsvetare med en tjänst med inriktning på kunskapsutveckling ställs inför flera val: Vad är det viktigt att utveckla kunskap om och varför? I vilkas intresse utvecklar vi denna kunskap och hur är den avsedd att användas?

Men en grov kategorisering kan vi skilja mellan att utveckla kunskap för att förstå samhället och för att förändra samhället. Vi kan söka få klarhet om vissa förhållanden och sträva efter att förstå sambanden bättre. Vårt intresse är

Identitet och roll utifrån normativa val


helt enkelt att veta mer om hur det ligger till och gärna också se orsaker och samband. Vi vill förstå bättre. Att nå en ökad samhällelig självförståelse generellt eller för en viss organisation är skäl nog för att sträva efter en kunskapsutveckling.

Men samhällsvetenskaplig kunskap kan också syfta till att hitta nycklar för att åtgärda problem och förändra förhållanden i samhället. Kunskapsutvecklingen kan ha ett tydligt pragmatiskt syfte att få bättre redskap för att förändra något i den egna verksamheten eller i samhället. Det allt större intresset för evidens inom olika verksamheter innebär att man söker en kunskapsstyrning av det slaget.

Samhällsvetare för samhällsförändring Samhällsvetare kan också ha tjänster med inriktning mot att verka för förändringar i samhället. I förra stycket ställdes några frågor om den rollen som påminner om de frågor man kan ställa inför en inriktning mot kunskapsutveckling: Vad ska förändras och varför? I vilkas intresse ligger denna förändring? Hur ska den gå till?

Frågan kan också ställas hur öppen en organisation och en samhällsvetare är med sina förändringsavsikter. Finns det en dold agenda som bara de mer initierade känner till eller är alla avsikter öppet redovisade? En dold agenda behöver inte vara något orätt. Det kan finnas situationer då en strategisk bedömning leder till att allt inte bör redovisas öppet.

En annan fråga är hur stabil och varaktig en förändringsavsikt är för en organisation över tid. För vissa organisationer finns det stabila förändringsavsikter som är en del av organisationens grundidentitet, till exempel uttryckta i stadgarnas ändamålsparagraf. Två exempel är IOGTNTO och Rädda Barnen. En samhällsvetare inom en sådan organisation måste rimligtvis ha samma grunduppfattningar i sin egen personliga etik.

Stater och kommuner har däremot låg grad av stabil förändringsavsikt över tid. Frågan gäller alltså inte hur stabil en stat är i olika avseende utan hur stabila de förändrings avsikter är som utmärker en stats politik. En demokratisk stat kommer att skifta i fråga om förändringsavsikter utifrån den beslutande majoriteten, även om sådana förändringar oftast inte är så dramatiska. Naturligtvis kan också en ickedemokratisk stat skifta i fråga om förändringsavsikter. En ny despot eller gruppering kan ta makten eller det kan inträffa en revolution som leder till demokrati.

Resonemangen om tre olika idealtyper för samhällsvetarens arbete och olika frågor och positioner som aktualiseras inom dessa idealtyper kan summeras i den schematiska översikten nedan.

De olika alternativen inom ramen för kunskapsutveckling respektive samhällsförändring är naturligtvis inte uttömmande. De ska tolkas som viktiga exempel på inriktningar, men flera andra aspekter kan aktualiseras när man strävar efter att utveckla kunskap och att förändra samhällsförhållanden.

Schematisk översikt: Idealtyper för samhällsvetares identitet och roll

Förvaltning & service Ämbetsmannaskolan: Vad kräver lagen?

Politikerskolan: Vad vill politikerna?

Intressentskolan: Hur påverkas de berörda?

Expertskolan: Hur vägleds vi av vår kunskap?

Kunskapsutveckling

Kunskap om vad?

I vilkas intresse?

Med vilken användning ?

Kunskap för att få klarhet om vissa förhållanden och förstå sambanden bättre

Kunskap för att få bättre redskap för att förändra den egna verksamheten eller förhållanden i samhället

Samhällsförändring

Vad ska förändras och varför?

I vilkas intresse?

På vilket sätt?

Dolda förändringsavsikter

Öppet redovisade förändringsavsikter

Organisations specifika förändrings-avsikter, vanligtvis stabila

Kunskapsstyrda förändringsavsikter

Ideologiskt styrda förändringsavsikter


En yrkesetik bör ha sin grund i allmängiltiga normer som har en stark ställning i samhället. De etiska värden och normer som har betydelse för arbetet som samhällsvetare är i huvudsak desamma som för andra yrkesgrupper. Men beroende på verksamhet och yrkeskategori betonas vissa av dessa generella normer och värden olika och får olika nyanser.

Detta avsnitt berör först kortfattat frågan om normkällor för en etik för samhällsvetare och beskriver sedan de etiska värden och normer som främst bör övervägas för att klargöra en etik för samhällsvetare. Det kan sedan vara en öppen fråga om sådana normer bör uppfattas pliktetiskt, som giltiga i sig själva eller kon sekvensetiskt, utifrån att de sannolikt leder till de bästa konsekvenserna.

Normkällor för samhällsvetares etik Normkällor för samhällsvetares etik är grundla-gen och internationella fördragstexter som FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna och EUs konstitution och stadga.

Andra viktiga normkällor är andra lagar som till exempel kommunallagen, förvaltningslagen, hälso och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, LSS och kommunallagen. I dessa lagar finns etiska värden och normer, tyst förutsatta eller direkt uttryckta.

Det finns också, sedan 2009, ett officiellt dokument som heter Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda. Innehållet i det dokumentet är just baserat på vad som, uttalat eller förutsatt, ingår i lagstiftningen. Innehållet i den värdegrunden tas upp senare.

En etik för samhällsvetare bör ta en utgångspunkt i lagtext och internationella författningar. Men lagen kan inte vara den enda normkällan, det vore ett orimligt legalistiskt sätt att uppfatta etikens villkor, som om lagen kom före etiken.

Andra normkällor med lägre officiell status är etiska koder och policytexter för jämförbara yrkesgrupper, liksom policy och värdegrundstexter för olika organisationer och företag där samhällsvetare arbetar. Sådana texter visar vad som har hög aktuell relevans i en samhällssektor.

Men det räcker inte att hänvisa till officiella texter som normkällor för en etik för en yrkesgrupp. Yrkesgruppen har också en historia med vissa traditioner och man har en aktuell självför-ståelse om vari uppdraget består. Till detta kommer de, oftast outtalade, förväntningar och krav som medborgarna och olika samhällsinstanser har på en yrkesgrupp.

Vad gäller denna senare kategori av normkällor finns ingen annan väg till klarhet än samtalet och den egna reflektionen.

Etiska värden och normer för samhällsvetareDet finns ett flertal etiska värden, normer och principer som bör övervägas i ett etiskt normdokument för samhällsvetare. Det kan vara fråga om övergripande principer eller mer begränsade normer. Här är ett förslag:

1. välfärdsideal, välfärdsresurser och trygghet

2. värdighet, ett värdigt liv och integritet

3. frihet, autonomi och självbestämmande

4. rättvisa, med aktualiserande av tre rättvisekriterier: likhet, behov och prestation

5. jämlikhet och jämställdhet

6. mångfald och integration

7. demokrati och delaktighet

8. mänskliga rättigheter

9. humanitet

10. solidaritet

11. konsekvensetiska överväganden om vad som leder till ett gott liv/samhälle

12. människovärdesprincipen

Vad är kärnbetydelsen i dessa värden och normer – och vad är särskilt relevant för samhälls vetare? Flera av dessa värden och normer går om lott. De har gemensamma betydelser och kan delvis ingå i varandras begrepp. En del av dessa värden och normer har en mer grundläggande karaktär och

Etiska värden och normer


kan användas som avgörande argument för de andra normerna. Det gäller främst de fem sista begreppen i listan.

Värden och normer för samhällsvetarens arbetssättDessa tolv värden och normer ingår i diskussionen om hur samhället ska utformas, om vilka krav vi bör ställa på staten och även på företag och organisationer i civilsamhället – och på dem som arbetar inom dessa sektorer. Dessa normer har hög relevans för samhällsvetares professionsetik men också för vår etik som människor och medborgare.

Det finns också värden och normer med etiska aspekter som främst avser hur samhällsvetare arbetar, hur de gestaltar sin professionella roll. Det finns flera sådana normer för arbetslivet och de kan ha anknytningar till en del av de tolv etiska värden och normer vi nämnt, inte minst till bedömningar av vad som ger goda konsekvenser. I första hand bör följande fyra normer för samhällsvetares arbetssätt framhållas:

• Serviceanda och tillgänglighet

• Effektivitet

• Saklighet och kunskapsorientering

• Rättsnormering – korrekthet och känslighet i fråga om att följa lagar och förordningar

Dessa värden och normer antyder också personegenskaper med etisk karaktär och det temat behandlas senare. Här följer några kommentarer om dessa normer för samhällsvetares sätt att arbeta.

Serviceanda och tillgänglighet Det värde som anges med uttrycket serviceanda aktualiseras inom offentlig sektor under 1970talet. Bakgrunden är då en uppfattning bland medborgarna att inte minst de växande kommunala förvaltningarna har för mycket av stelbent byråkrati och myndighetstänkande. Känslan och idén är att medborgaren förminskas av den offentliga makten. Det är dags för medborgarna – i synnerhet för medborgare i ett utsatt läge – att utveckla en egenmakt.

Under 1990talet kom servicetanken att mer knytas till en idé om det privata närings

livet som stilbildande för den offentliga sektorn. I vissa varianter kom då den offentliga sektorn att förknippas med en serie negativa egenskaper, medan näringslivet framstod som vitalt, effektivt, flexibelt och serviceinriktat. Detta ledde också till att allt fler kommuner gav utrymme för privata utförare av offentliga uppdrag. Den utvecklingen har sedan fortsatt och lett till en ökad rolldifferentiering bland medarbetare inom offentlig sektor. Det har också lett till att uttrycket kund alltmer kommit att användas om dem som får del av offentlig service. Kundbegreppet tänks då signalera nödvändigheten av en hållning av serviceanda och tillgänglighet gentemot medborgarna.

Men oavsett den utvecklingen och de olika uppfattningar man kan ha om den, framstår det alltmer som ett självklart ideal att den offentliga sektorns företrädare ska ha serviceanda och flexibilitet. Myndigheten ska vara tillgänglig, ha ett begripligt språk och möta medborgaren med respekt och medkänsla. I den här skriften har vi också berört detta som en aspekt av humanitet och humanitetens medkänsla. Detta gäller naturligtvis också för samhällsvetare inom andra samhällssektorer.

EffektivitetEtt ideal om effektivitet är en självklarhet i varje form av professionsetik. En etik för samhällsvetare är inget undantag. Man har ett uppdrag och ska använda de resurser man förfogar över så att de gör mest nytta. Ett effektivt arbete förutsätter naturligtvis ett engagemang för sitt uppdrag och en förmåga att lägga sin energi på rätt uppgifter. Effektivitet är en viktig norm inom ramen för en konsekvensetik. En slarvig hushållning med resurser i form av pengar, tid och kompetens kan aldrig försvaras. Det är sedan en annan sak hur effektivitet ska mätas inom ramen för olika verksamheter, tjänster och uppdrag.

Saklighet och kunskapsorienteringI begreppet samhällsvetare finns ett förpliktande kunskapsanspråk. Den ansatsen har förstärkts av de allt starkare krav på evidens som ställs på olika verksamheter. En saklighet och kunskapsorientering behövs i olika frågor som en samhällsvetare kan arbeta med. Man kan också uttrycka det mer högtidligt som en strävan efter en veten-skaplig anda och en hållning av sanningskärlek


med strävan efter nyanser en medvetenhet om vad man inte vet.

Rättsnormering – korrekthet och känslighet i fråga om att följa lagar och förordningarPå flera ställen i den här texten har framhållits att lagar och förordningar är en utgångspunkt för samhällsvetares professionsetik. Det gäller i synnerhet för samhällsvetare inom offentlig sektor, men normen gäller också för samhällsvetare inom andra sektorer som också har att beakta ett företags policy och en organisations stadgar. Samhällsvetare kan inte ha ett privat regelverk format av den egna etiken, man står i en organisationskontext bestämd av olika former av rättslig normering. En sådan rättsnormering är en viktig del av ett rättssamhälle och ger medborgarna en rättssäkerhet. Men lagar, förordningar, policy dokument och stadgar behöver tolkas och tillämpas i nya situationer. Dessutom kan det finnas spänningar mellan olika normtexter. Det är därför inte tillräckligt med att bara tala om en korrekthet. Det behövs också en tolkningsförmåga som innebär att man kan göra avvägningar mellan olika bestämmelser och att ha en känslighet för hur ett regelverk ska tillämpas i nya och specifika situationer.

Etiska principer för statsanställdaPå uppdrag av regeringen har Kompetensrådet för utveckling i staten (Krus) tagit fram ett officiellt dokument som heter Den gemensamma vär-degrunden för de statsanställda. Där föreslås att denna värdegrund också ska avse anställda inom kommuner och landsting. Krus har också publicerat flera andra etiktexter, främst som kommentarer till denna värdegrund.

Denna värdegrund tar uttryckligen sin ut gångs punkt i ”lagar och förordningar” och består av följande sex principer som redan berörts på olika sätt i den här skriften:

• Demokrati

• Legalitet

• Objektivitet, saklighet och likabehandling

• Fri åsiktsbildning

• Respekt

• Effektivitet och service

Dessa principer är alltså grundade i att de har ett tydligt författningsstöd och det dokument som beskriver dem är rubricerat som en prome-moria, framtagen av fyra jurister. Kortfattat kan de beskrivas på följande sätt.

DemokratiDemokrativärdets innebörd är att förverkliga statsmakternas beslut, som i sin tur ska förstås utifrån att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. De statsanställda ska därför inse att det ytterst är medborgarna som är uppdragsgivare och att verksamheten finansieras med skattemedel. De statsanställda ska också verka för att ”demokratins idéer blir vägledande inom samhällets olika områden”.

Legalitet Legalitet innebär att den offentliga makten utövas under lagarna. Denna rättsstatsprincip innebär att de statsanställda måste ha författningsstöd för sitt agerande, följa de lagar och förordningar som gäller för den egna verksamheten. Legalitetsprincipen innebär också att en statsanställd ska vara ”motståndskraftig mot ovidkommande inflytande från politiskt eller annat håll”.

Objektivitet, saklighet och likabehandlingDetta värde innebär att beakta allas likhet inför lagen och att vara saklig och opartisk. En statsanställd har naturligtvis rätt att ha olika åsikter i politiska och religiösa frågor, men sådana personliga ståndpunkter får inte påverka yrkesutövningen. Man måste också vara observant på jävsförhållanden och gåvor. Inte heller får man ha bisysslor som äventyrar förtroendet för det egna agerandet. En statsanställd måste alltså även utanför arbetet uppträda på ett sådant sätt att förtroendet för den egna förvaltningen upprätthålls.


Fri åsiktsbildningVarje medborgare är enligt regeringsformen tillförsäkrad olika friheter, som yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Även statsanställda har naturligtvis dessa friheter och ska beakta att detsamma gäller för deras kollegor och alla andra medborgare. Det finns sekretessbestämmelser inom vissa verksamheter som naturligtvis måste följas, men i övrigt har statsanställda som alla andra en meddelarfrihet och ett meddelarskydd som kan innebära att missförhållanden inom en offentlig verksamhet kan och bör komma till allmän kännedom. Det innebär också att en statsanställd har frihet att bidra med sina kunskaper och erfarenheter i en offentlig debatt. Detta är viktigt för demokratins och förvaltningens vitalitet. Men man ska då klargöra om man uttalar sig som representant för sin verksamhet eller i sin roll som medborgare.

RespektMed det allmänna värdet respekt avses i det här sammanhanget att man respekterar ”alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet”. Denna kärnformulering från regeringsformen innebär att man uppfyller krav på ickediskriminering och agerar utifrån nyckelord som jämlikhet, jämställdhet, medmänsklighet och integritet.

Till värdet respekt hör också att värna om enskildas rätt till en privat sfär och att man inte tar del av personuppgifter som inte är nödvändiga för det arbete man bedriver. De bestämmelser som finns om sekretess mellan myndigheter handlar också om respekt för människors rätt till en privat sfär.

Effektivitet och serviceEn grundläggande inställning hos en statsanställd bör vara att tjäna medborgarna. Det innebär en tillgänglighet och serviceanda, en vilja att vara tydlig med sin information och ge den vägledning som efterfrågas. Dessutom ska man utveckla det samarbete som kan göra arbetet bättre och använda de resurser man har på mest effektiva sätt.

Det som anges i denna värdegrund står naturligtvis inte i motsättning till de tolv värden och normer nämnts tidigare i detta avsnitt. Dessa tolv värden och normer avser främst att visa på en repertoar för etisk bedömning av relevans för samhällsvetare. Värdegrunden för statsanställda avser att ha en direkt normerande karaktär. Men räcker det att ha det aktuella författningsläget som enda utgångspunkt för en sådan värdegrund?

Tillämplig också på kommun och landstingsanställda?En annan fråga som kan ställas är i vilken utsträckning värdegrunden för statsanställda är tillräcklig för anställda inom förvaltningen i kommuner och landsting. Naturligtvis ska även medarbetare inom kommuner och landsting ha lagar och förordningar som avgörande normkälla. Men möjligen behövs det tillägg för samhällsvetare inom kommunsektorn, inte minst mot bakgrund av det inslag av den valfrihet att välja olika huvudmän som utförare av kommunalt finansierade tjänster som har utvecklats sedan början av 1990talet.

Etik i för ekonomer 13

Ett konstruktivt och inkluderande samhällsliv förutsätter – och utvecklar – personligheter som svarar mot och bär upp grundläggande sociala och kulturella ideal. Med avseende på en etik för samhällsvetare kan vi först erinra om de ideal för att gestalta sin professionella roll som togs upp i förra avsnittet: Serviceanda och tillgänglighet, effektivitet, saklighet och kunskapsorientering och rättsnormering – korrekthet och känslighet i fråga om att följa lagar och förordningar. Egenskaper av det slaget är en viktig del av demokratins personlighetsideal.

Men det finns flera andra etiska personegenskaper som är angelägna för samhällsvetare. Inte minst har begreppet empati används som ett grundläggande värde för allt socialt orienterat yrkesliv. Med empati följer en respekt för andra. Vi kan också lägga till en hållning av jämlikhet som önskvärd. Möjligen kan en inställning till andra som likvärdiga personer ses som en del av den empatiska förmågan.

Till kunskapsorienteringen hör respekt för kunskap och vetenskaplig saklighet, men också en självinsikt om att vår kunskap är begränsad och kanske osäker. Den inställningen uttrycker en intellektuell öppenhet av ärlighet och prestigelöshet, och förmåga till ett balanserat omdöme. Det är rimligt att hävda att en samhällsvetare också bör ha en respekt för och kärlek till demokratin som ett överordnat värde. En demokratisk hållning innebär också en förmåga att sam arbeta med andra och att vara intresserad av andras bedömningar.

En viktig egenskap för en samhällsvetare är också civilkurage och mod. Och det är angeläget att samhällsvetare också har ett engagemang, en förändringsvilja och en kreativitet i sitt uppdrag. Egenskaper som engagemang och kreativitet bör också leda till effektivitet.

Etiska personegenskaperVi kan också överväga om egenskaper som spi

ritualitet och humor är angelägna. Men humor avses då inte främst en komisk talang utan en hållning av självdistans och en sinnets lätthet. Det är personlighetsdrag som har ett stort värde och de hör samman med generositet och tolerans. Egenskaper som självinsikt och humor bör kanske inte ses som direkta dygder i sig själva, men de kan vara viktiga villkor för att utveckla andra etiska egenskaper.

De personegenskaper som nämnts kortfattat kan summeras i följande lista. En samhällsvetare bör alltså vara/ha:

• empatisk, respektfull och jämlik grundinställning till andra

• saklighet, respekt för kunskap, intellektuell öppenhet och ett balanserat omdöme

• respekt för och bejakande av demokratin

• samarbetsförmåga

• prestigelöshet

• självinsikt

• ärlighet

• civilkurage/mod

• engagemang och effektivitet

• förändringsvilja och kreativitet

• humor och generositet

Ovanstående egenskaper ger viktiga exempel på en etisk kompetens som uttrycks i en grundhållning och en handlingsberedskap med viss inriktning. I det följande avsnittet klargörs några viktiga handlingsregler – etiska riktlinjer – som denna grundhållning bör ta sig uttryck i.


Dessa riktlinjer klargör viktiga etiska aspekter av samhällsvetares yrkesroll, utan anspråk på att vara heltäckande. I valsituationer då inga riktlinjer tycks ge klart besked är det relevant att fråga sig vilka konsekvenser olika handlingssätt kan leda till eller att fråga om den handling man överväger svarar mot en regel som bör tillämpas av alla.

En del av följande riktlinjer är specifika för just samhällsvetares arbete. Men flera riktlinjer är mer generella eftersom samhällsvetare naturligtvis också har ett allmänt yrkesetiskt ansvar, där det bland annat ingår ett ansvar för sin arbetsmiljö.

Den första riktlinjen handlar om hur en samhällsvetare agerar utanför yrkeslivet och aktualiserar frågor om etiska personegenskaper, som aktualiserades i förra avsnittet. Enligt en klassisk förvaltningsetisk grundsyn bör en person med ett ansvarsfullt professionellt uppdrag ha en grundinställning till andra personer och en livsföring som motsvarar detta förtroende. Det professionella agerandet är inte bara en roll som man spelar utan bör stå i samklang med den person man är.

Profession och personlighet

1. Samhällsvetaren ska i sitt arbete och i sin livsföring i övrigt respektera varje människas lika och höga värde.

Professionell kompetens

2. Samhällsvetaren ska vara medveten om den egna kunskapens gränser och vara öppen för kritisk granskning av sin yrkesutövning.

3. Samhällsvetaren ska vara angelägen om sin kunskapsutveckling och följa kunskapsutvecklingen för det egna ansvarsområdet.

4. Samhällsvetaren ska ha engagemang, integritet och saklighet i sitt agerande, sträva efter att ge en rättvisande bild av en samhällsfråga och skilja mellan klara sakförhållanden och ideologiska bedömningar.

5. Samhällsvetaren ska agera så att förtroende skapas för samhällsvetenskapliga bedömningar och för samhälls vetares professionella kompetens.

Etiska riktlinjer för samhällsvetare


Organisation och verksamhet

6. Samhällsvetaren ska vara medveten om och ha en lojal inställning till sin organisations grundläggande verksamhetsidé och särart.

7. Samhällsvetaren ska tydliggöra och hävda sina professionella bedömningar och ge ett sakligt underlag för organisationens beslutande instanser.

8. Samhällsvetaren ska använda organisationens resurser på ett effektivt sätt.

9. Samhällsvetaren ska sträva efter att den egna verksamheten har en god kvalitet och ta de initiativ som behövs för att verksamheten ska utvecklas.

Kollegor och arbetsplats

10. Samhällsvetaren ska bidra till att den egna arbetsplatsen är en konstruktiv, respektfull och generös social miljö.

11. Samhällsvetaren ska ha respekt för och söka upprätthålla lojalitet med kollegor och med andra medarbetare i olika befattningar.

12. Samhällsvetaren ska motverka nedlåtande, kränkande eller diskriminerande attityder och handlingar som kan komma till uttryck i medarbetares agerande eller i organisationens arbetssätt.

Omvärld, samhälle och medborgare

13. Samhällsvetaren ska ha en jämlik hållning till andra och ge ett bemötande med serviceanda, respekt, uppmärksamhet och vänlighet.

14. Samhällsvetaren ska följa lagar och förordningar, stödja det demokratiska systemet och arbeta utifrån korrekt fattade beslut, såvida det inte finns mycket starka skäl för att agera på annat sätt.

15. Samhällsvetaren ska dela med sig av sin kunskap och ge öppen och relevant information till allmänhet och media. Inom organisationer som inte omfattas av en offentlighetsprincip bör samhällsvetaren verka för en öppen hållning och så långt det är regelmässigt möjligt ge relevant information till medlemmar och allmänhet.

16. Samhällsvetaren ska verka för ett långsiktigt hållbart, jämlikt och jämställt samhälle.

17. Samhällsvetaren ska som yrkesutövare och medborgare företräda ett demokratiskt samhällsideal som omfattar mänskliga rättigheter, humanitet och solidaritet.

Etiska riktlinjer för samhällsvetare


1. Vilken betydelse har sektoridentitet respektive branschidentitet för samhällsvetares identitet och roll? Utgå gärna från egna erfarenheter från olika sektorer och branscher.

2. Ge exempel på hur byte av organisation/arbetsgivare kan medföra förändringar i kravet på samhällsvetarens agerande som tycks kräva att man också ändrar vissa värderingar. Vad kan det till exempel betyda om man går från en tjänst på Socialstyrelsen till en handikapporganisation, sedan vidare till en tjänst i Sveriges Kommuner och Landsting, därpå till ett fackförbund följd av en befattning på Svenskt Näringsliv, som lämnas för en tjänst på Röda Korset?

3. Reflektera över förslaget på tre idealtyper för samhällsvetares yrkesroll. Hur vill du beskriva din egen yrkesroll utifrån dessa idealtyper?

4. Reflektera över beskrivningen av fyra kärnidentiteter med avseende på perspektiv och partstagande för samhällsvetare med en förvaltande och serviceinriktad tjänst. Har du varit med om en konflikt som berör dessa identiteter? Relatera gärna denna diskussion till olika organisationer, myndigheter och verksamheter som du har arbetat inom eller har särskild kunskap om.

5. Ta utgångspunkt i översikten (och den föregående texten) och resonera om alternativ för de två idealtyper för samhällsvetares roller som betecknas som kunskapsutveckling respektive samhällsförändring. Relatera gärna till olika organisationer, myndigheter och verksamheter som du har arbetat inom eller har särskild kunskap om.

6. Finns det risk för att yrkeslivet får så stor roll för ens identitet att man riskerar att få en för begränsad livsidentitet? Hur kan sådana risker i så fall beskrivas och hur kan de motverkas?

7. I vilka ideologiska frågor/samhällsfrågor krävs det ett ställningstagande av dig i din roll som samhällsvetare? Vilken frihet har du i din tjänst att göra självständiga ställningstaganden i dessa frågor?

8. I vilken utsträckning bör staten ha en uppfattning om vad ett gott liv innebär? Reflektera över den frågan i relation till olika samhällsområden där staten/politiken har en normerande roll.

9. Är de etiska värden och normer för samhällsvetare som nämns här relevanta för ditt arbete? Vilket eller vilka av dessa värden och normer finner du särskilt relevanta för ditt arbete?

10. Studera de sex principer som framhålls i Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda. Behöver man göra tillägg till denna värdegrund för de anställda inom kommun och landstingssektorn? Är några av dessa principer också tillämpliga i det privata näringslivet och i civilsamhällets organisationer? Vilka och på vilket sätt i så fall?

11. Gå igenom varje egenskap i listan över etiska egenskaper för samhällsvetare. Finns det några som är särskilt viktiga? Finns det viktiga egenskaper som saknas i listan? Vad kan uppfattas som tidstypiskt i listan?

12. Ta ställning till var och en av de etiska riktlinjerna. Vilka riktlinjer är särskilt viktiga, eller kanske svårast att följa, i din aktuella tjänst?

Reflektions och samtalsfrågor


Följande beskrivningar av etiska problemsituationer och av samhällsfrågor med etiska aspekter kan användas för reflektion och diskussion. För en del av fallen är det viktigt att känna till de lagar som aktualiseras för att fråga vilken vägledning de ger.

Exempel 1. Roller i konflikt och frågan om öppenhet Hösten 2010 innehöll Aftonbladet en uppmärksammad nyhet som fått namnet Primegate. Prime är en av de större PRbyråerna i Sverige. Byrån hade sagt ja till ett uppdrag från Svenskt Näringsliv med den uttalade intentionen att påverka socialdemokratin inför valet 2010. Ansvarig för uppdraget var en före detta SSUordförande som då var strategisk chef inom Public Affairs på Prime. Aftonbladet publicerade dokument som visade att Prime tagit på sig uppdraget att påverka socialdemokratin till att bli mer tillväxtvänlig och få partiet att inse att ”den växande tillväxtkritiken är en återvändsgränd och skadlig för socialdemokratins ambitioner”. Projektledaren hade vid tidpunkten också uppdrag för socialdemokratin, medverkade på partimöten i landet och presenterade då bland annat undersökningar gjorda på uppdrag av Svenskt Näringsliv, dock utan att berätta just detta för åhörarna.

Bör man samtidigt ha uppdrag som berör samma fråga för två olika organisationer med delvis motsatta syften? Om man gör det, bör man då vara öppen med vilka uppdragsgivare man har och klargöra i vilken roll man befinner sig? Exemplet berör den mer generella frågan i vilken utsträckning man bör arbeta inom eller ta uppdrag från en organisation som man i flera avseenden inte sympatiserar med. Om en samhällsvetare i en konsultroll får uppdrag att skriva en debattartikel för en viss organisation, bör man då ta med argument som organisationen finner viktiga, men som man själv finner diskutabla eller direkt felaktiga? Hur bör man, i praktiken, som samhällsvetare, hantera sina egna åsikter i förhållande till sin(a) uppdragsgivares? Hur bör man resonera i den frågan inom ramen för en

tjänst på en PRbyrå, en organisation inom civilsamhället, ett departement, en statlig myndighet eller en kommun?

Exempel 2. Förebygga mord – men utifrån vilken kunskapsgrund?Efter några uppmärksammade hedersmord på unga flickor ger regeringen en myndighet i uppgift att komma med någon form av vägledning för kommunerna i syfte att förebygga fler mord. Frågan om mord på flickor debatteras intensivt i media och regeringen har ett tryck på sig att vidta åtgärder. Det sker samtidigt som socialtjänsten allt oftare sägs arbeta på bristande kunskapsgrund och i avsaknad av evidens om olika insatsers resultat och värde.

Myndighetens svar till departementet blir att det inte finns någon säker kunskapsgrund att utgå från och att det därför blir svårt att utfärda riktlinjer eller ge andra råd till kommunerna. Myndigheten tycker sig vara utsatt för tryck av två slag – att öka kunskapsunderlaget i sina råd och anvisningar och att utföra ett uppdrag där sådant underlag saknas. Myndigheten menar att i rådande läge är det rimligare att regeringskansliet agerar på egen hand.

Efter en kort diskussion mellan dessa påbörjar myndigheten ett arbete med att sammanställa den kunskap man kan finna kring mord av detta slag för att senare kunna informera kommunerna vad man funnit.

Myndighetens ansvariga hävdade sin uppgift att arbeta på saklig grund och försökte avvisa ett uppdrag som trots sin angelägenhetsgrad bedömdes svårt att fullfölja på grund av bristande kunskapsunderlag. Borde den ansvariga på myndigheten handlat annorlunda? På vilket sätt i så fall? Vilka risker kan finnas om man agerar på kunskapsgrunder som är ganska sannolika, men inte säkra? Kan det finnas en risk att kraven på evidens blir så höga att en myndighet blir passiv för lång tid – allt medan fler drabbas?

Etiska problem för diskussion


Exempel 3. Hemlig bandinspelning som maktmedel mot chefen – eller för att värna strandskyddet?En medarbetare på Länsstyrelsen på Gotland ansåg att landshövdingen hade fel när hon ville bevilja dispens från strandskyddet till en rik företagare på ön. Medarbetaren vägrade signera beslutet. Han hade också flera månader tidigare, i hemlighet, spelat in ett möte med landshövdingen då hon sa: ”Max Hansson är en av våra största företagsägare. Jag tror inte att Länsstyrelsen i Västra Götaland skulle bråka särskilt mycket om Volvo chefen vill göra åtgärder i närheten av stranden.” Medarbetaren såg nu till att denna inspelning kom ut i media för att stärka sin sak. Han försvarade sitt agerande med: ”I ett privat företag kommer kanske lojaliteten med cheferna i första hand. Men för den som arbetar statligt måste lojaliteten gentemot allmänheten gå först.” En tid senare kallade ansvarigt statsråd till sig landshövdingen och meddelade att hon får lämna sin post. Miljödomstolen slog dock senare fast att landshövdingens beslut var riktigt och Naturvårdsverkets överklagande avslogs. I mediadebatten efteråt klagade landshövdingen på illojala medarbetare, som hade lockat henne i en fälla.

Gjorde medarbetaren rätt som tipsade media och erbjöd en hemlig bandinspelning? Påverkas bedömningen av att det i sakfrågan senare fastslogs att landshövdingen gjort rätt? Har medarbetaren tolkat sin lojalitetsplikt på ett rimligt sätt? Hur skulle arbetslivet påverkas av att medarbetare gör hemliga inspelningar av samtal med chefen eller med andra på en arbetsplats? Gjorde landshövdingen rätt eller fel? Respekterade hon tjänstemännens grundlagsstadgade meddelarfrihet? Ställde hon sig bakom principen om allas likhet inför lagen, som var statsrådets motiv för entledigande? Bör en slarvig vardaglig kommentar som den citerade vara skäl för att entlediga en landshövding? Är medarbetarens agerande etiskt rätt?

Exempel 4. Bör samhällsvetare uttrycka sina åsikter i sociala medier?En utredare på en statlig myndighet är specialiserad på miljöfrågor och uttalar sig med jämna mellanrum i media om detta. Efter att hon gått med i en grupp på Facebook som heter Nej till jakt, börjar det komma telefonsamtal och epost

till henne och till myndigheten där flera privatpersoner ifrågasätter hennes neutralitet och professionalitet som utredare och tillförlitligheten i myndighetens statistik och rapporter.

Efter en tid framkommer det även att journalister föredrar att få prata med andra utredare i frågor som denna utredare tidigare uttalat sig om. I samband med detta kallar man till ett möte mellan utredaren, hennes närmaste chef och ledningen och där bestämmer man sig för att i fortsättningen låta en kollega besvara medias och allmänhetens frågor om jakt.

Borde utredaren, hennes chef och ledningen ha agerat på annat sätt? Hur bör man som enskild utredare/samhällsvetare förhålla sig till sociala medier? Bör man offentligt driva åsikter i sin roll som medborgare i frågor där man i sin professionella roll förväntas ha en neutral och opartisk inställning? Om det uppfattas som olämpligt leder det väl till att samhällsvetare inte bör delta i samhällsdebatten i vissa frågor där de har hög sakkunskap.

Exempel 5. KameraövervakningDiskussionen om FRAlagen berör också frågor om kameraövervakning i vissa lokaler – som till exempel i banklokaler, museer, affärer och taxibilar – och på offentliga platser som till exempel på torg och tunnelbanestationer. I detta fall har man dock redan exponerat sig genom att vara i den offentliga miljön. I vissa offentliga miljöer kan man dessutom hamna på fotografier som tas av privatpersoner. Kan det då vara riskabelt att denna offentliga exponering dokumenteras mer systematiskt för att eventuellt användas i en framtida brottsutredning? Hur ska man väga in påståenden om att kameraövervakning ger ökad trygghet – och en ökad känsla av trygghet – i vissa miljöer? Hur ska man bedöma uppfattningen att detta ger ett övervakningssamhälle där en del medborgare känner obehag inför att ”storebror ser dig”?

Exempel 6. Vad får man blogga om?Genom sociala medier har allt fler personer fått möjlighet att nå en slags offentlighet, med möjlighet att berätta om sitt liv, kommentera andra personer och även att recensera sin arbetsplats. Vad är godtagbart i fråga om att kommentera konflik


ter på sin arbetsplats och att kritisera brister i hur arbetet bedrivs? Får till exempel en anställd på Socialstyrelsen beteckna sin arbetsplats som ”Totalstyrelsen” på sin blogg? Bör dessa frågor besvaras på olika sätt beroende på om arbetsplatsen är till exempel ett företag, en humanitär organisation, en kommun, ett sjukhus, en högskola eller ett statligt verk?

Exempel 7. Vara lojal mot regler man ogillarOm man arbetar på Akassan sysslar man med myndighetsutövning, även om Akassan också kan ses som en förening. Regelverket för verksamheten beslutats av riksdagen, men innebär det att medarbetare på kassan måste sympatisera med reglerna och med dem som stiftat lagen? Får medarbetarna kritisera regelverket? Får de ha förståelse för de medborgare – eller snarare medlemmar – som drabbas negativt av detta regelverk? Får man ge uttryck för empati i en sådan verksamhet? Får de öppet säga att de personligen ogillar en viss regel? Hur bör man besvara dessa frågor om det i stället avser hur medarbetare på Migrationsverket eller inom polisen bör agera?

Exempel 8. Begränsad mångfaldI Frankrike finns sedan våren 2011 ett förbud mot att på offentliga platser ha en klädedräkt som täcker ansiktet. I praktiken handlar det om ett förbud mot burka, en slöja med små hål, och mot niqab som har en öppning för ögonen.

I Sverige har frågan främst aktualiserats i samband med att några kvinnor med burka nekats tillträde till vissa utbildningar. Ett skäl som anförts har varit att man då inte kan kontrollera vem det är som gör ett visst prov. Ett annat och vanligare skäl är att vissa yrken kräver att man visar sitt ansikte, det uppfattas som en nödvändig del av det sociala samspel som en viss yrkesverksamhet innebär.

Är det rimligt att neka någon tillträde till vissa utbildningar eller till vissa yrken av det skälet att man inte visar sitt ansikte?

Är det rimligt att en stat har ett förbud mot att beslöja sitt ansikte på offentliga platser? Vilka är de starkaste argumenten för olika ståndpunkter?

Akademikerförbundet SSRAkademikerförbundet SSR är det fackliga yrkesförbundet för dig som är samhällsvetare och akademiker. Medlemmarna arbetar i såväl offentlig som privat sektor. Många är också egenföretagare eller chefer.

Akademikerförbundet SSR är partipolitiskt obundet men tar tveklöst ställning i de frågor som rör medlemmarnas anställning, utbildning, arbetsmarknad och möjligheter till professionell yrkesutövning. Med över 60 000 medlemmar är förbundet det fjärde största inom Saco. Medlemsnyttan präglar hela förbundets verksamhet.

Passion för profession, engagemang, mångfald, jämställdhet och jämlikhet är några nyckelord i förbundets värdegrund. De är vägledande för vårt lokala och centrala arbete . Vår vision är ett samhälle och ett arbetsliv som tillvaratar, utvecklar och värderar akademisk kompetens.

Läs mer om medlemskapet, dina förmåner och förbundets verksamhet på www.akademssr.se. Där finns bland annat lönestatistik, information om inkomst försäkringen som ingår i medlemskapet, vårt karriärstöd, utbildningar, tidningsprenumerationer, fritidshus och andra medlemsförmåner.

Mer information och kontaktFrågor om medlemskap och avgifter besvaras av Medlemsservice, [email protected] eller 08617 44 70. SSRDirekt svarar på frågor om arbetsrätt och lön, [email protected] eller 08617 44 71. Växeln har 08617 44 00.

© 2

011

AK

AD

EMIK

ERFÖ

RB

UN

DE

T SS

R /

TR

YCK

: K

ST I

NFO

SER

VIC

E, K

ALM

AR

, M

AJ

2011

Akademikerförbundet SSRBox 12800, 112 96 Stockholm

tel 08-617 44 00, fax 08-617 44 01kansli@akademssr .sewww .akademssr .se

Etik för samhällsvetare

Documents

Transcript of Etik för samhällsvetare