Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.

N:r 19 (386) Fredagen den 10 maj 1895. 8:de årg. Prenumerationspris pr år

Idun ensam kr. Iduns Modet., fjortondagsuppl. » Iduns Modetidn., mänadsuppl. • Barngarderoben »

5: — 5: — 3: — 3: -

B y r å : Klara Södra Kyrkog. 1 6 , 1 tr.

Allm. telef. 61 il.

Prenumeration sker å alla post-anstalter i riket.

Redaktör och utgifvare:

FRITHIOF HELLBERG.

Träffas säkrast kl. 2—3.

Redaktionssekr.: J. Nordling.

U t g i f n i n g B t i d : h v a r j e h e l g f r i fredag.

Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)

A n n o n s p r i s : 35 öre pr nonpareillerad.

För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.

f E m e l i e N y b e r g .

W|j en kv inna , hvars b i ld

i d a g p r y d e r I d u n s

^ första s ida, har in-

o m l a n d s b y g d e n s lärare-

kår unde r d e sista åren

intagi t en så b e m ä r k t

plats , att v i r edan tidi-

ga re ä m n a t in taga hen-

nes porträt t . D å n u

emel ler t id till sist det ta

til lfälle be redes oss , ha

vi s amt id ig t den sorg-

l iga p l ik ten att öfver

d e t s a m m a rista de t be-

tydelsefu l la korse ts tec-

ken .

Do t t e r till sergeanten

P. A . M . N y b e r g och

hans hus t ru I n g e b o r g

Charlot ta Persson, föd -

des Emelie Nyberg i M o -

tala 15 juni 1 8 4 3 . Re -

d a n hel t l i ten för lorade

h o n sin far, o c h m o d r e n

mås te i k a m p e n för de t

( lagliga b röde t l ämna

dot te rn att sköta sig

själf. » S j ä l f » säges vara

en g o d t jänare, m e n så-

s o m lärare o c h uppfos t -

rare har han ej lycka t s

förvärfva sig någo t för-

t roende . Hä r hade m a n

d o c k tillfälle att se, huru

d e n n e »S jä l f» äfven kan

va ra en g o d lärare, t y

lilla Emel ie öfverraska-

de v i d f e m års ålder

sin n ior o c h andra m e d

att k u n n a läsa rent ,

oak tad t i ngen ens en

t i m m e sysselsat t sig m e d

hennes underv i sn ing .

G e n o m frågor till h v e m

h o n råkat p å hade h o n

letat sig till bokstäfver-

nas n a m n o c h mys te -

riet m e d deras s amman-

f o g a n d e till. o rd , h v a r v i d

t idn ingar o c h anna t o m -

s lagspapper ofta utgjor-

de den åker, från hvil-

ken h o n p lockade de

ve tande t s ax, s o m sedan

skulle bära så rik frukt.

När d e n för andra så

svåra läsfärdigheten väl

var i nhämtad , v ä x t e läs-

lus ten o c h kunskapsbe-

gäret , så att m o d r e n

f ruktade, att dessa skulle

fö r taga all h å g för nyt-

t ig tk roppsa rbe te . Dessa

farhågor b e s a n n a d e s ig

d o c k i cke . Emel ie fick

redan från t id iga år efter

må t te t af sina krafter

de l taga i k a m p e n för

t i l lvaron.

D e nä rmas te åren ef-

ter för lusten af fadren

v o r o för Eme l i e d e lyck-

l igaste . H e n n e s m o r ha-

de n ä m l i g e n unde r dessa

plats s å s o m hushåller-

ska hos en i Sver ige b o -

satt enge l sman , och E m e -

lie blef h u s b o n d e n s för-

k larade guns t l ing s a m t

en stor favori t hos hans

minderå r iga släktingar,

s o m hälsade p å o c h ofta

o m somra rna s tannade

en längre t id i huset .

Till föl jd af ekonomi -

ska svår igheter mås te

Om allt i lifvet ock må svika, Glans, lycka, makt förinta sig,

Dock lefver kärleken, den rika, Dess trolska lösenord: »För dig!*

Lina Erhard.

h u s b o n d e n emel ler t id efter några år l ä m n a

sin e g e n d o m , fru N y b e r g b lef af m e d sin

plats o c h försökte n u att m e d synå len skaffa

sig o c h sin dot ter de t dag l iga b röde t .

Snart mås te d o c k fru N y b e r g se s ig o m

efter n å g o t annat förvärf o c h ö fve r tog en

större l adugård p å arrende. D e t b lef ett

hård t arbete , m e n unde r de t ta arbete ut-

v e c k l a d e s den u n g a dot te rns krafter till

hälsa o c h s tyrka. T i d e n för läsn ing var

m å n g e n g å n g k n a p p , m e n t i l lvaratogs m e d

des to större o m s o r g , o c h för hvar je dag

k u n d e h o n draga någo t litet strå till den

stack, h o n föresat t sig att b y g g a . H o n h a d e

såsom sitt må l bes t ämt lärarinnekallet —

en i m o d r e n s ö g o n oupph inne l ig d r ö m .

M e d fö renade krafter h a d e d o c k s lut l igen

m o r o c h dot ter g e n o m arbete och försakel-

ser lycka t s h o p b r i n g a ett så pass s tort ka-

pital, att d e n senare ett läsår k u n d e uppe-

hålla s ig i Nor rköp ing . H o n sökte n u in-

t räde p å ett enski ld t s emina r ium därs tädes

o c h v a n n det ta u tan svår ighet , ehuru h o n

ej en enda dag åtnjuti t n å g o n skolunder-

v i sn ing . Efter åtta m å n a d e r s kurs erhöll

h o n e x a m e n o c h fick anstä l lning s o m lära-

r inna v i d f l ickskolan i G a m l e b y . M o d r e n

l ä m n a d e n u den tungskö t t a l adugå rden för

att ö fver taga de h u s m o d e r l i g a be s ty r en för

s in dot ter .

D e flesta männ i sko r skulle nu ha känt

sig t i l lfreds m e d att ha fva nåt t sina sträf-

v a n d e n s syf te o c h unna t sig ro efter all

k a m p o c h m ö d a . M e n allt s t i l lastående är

d ö d , o c h Eme l i e N y b e r g s lösen va r » f ramåt» . '

Al l t så blef ett ny t t m å l uppstä l ld t , o c h v id

s idan af arbetet i sitt kall for tsat te h o n

oför t rute t sin e g e n u tb i ldn ing . H e n n e s

kunskaper o c h lärareskickl ighet v u n n o rätt-

vis t e rkännande , o c h d å h o n p å sina för-

m ä n s in rådan o c h m e d deras fö ro rd sökte

rä t t ighet att v i d statens lärar innesemina-

r i um i S t o c k h o l m aflägga prakt isk fo lkskole-

lä ra r inneexamen u tan h inder däraf, att hon

ej å tnjut i t unde rv i sn ing v i d dy l ik läroanstal t ,

erhöll h o n k. mt :s bifall till d enna ansökan

o c h aflade 1 8 7 6 n ä m n d a e x a m e n , hvarefter

h o n fick anstäl lning v i d Ös t e rma lms fo lksko la

i S t o c k h o l m . H o n erhöll snart därefter plats

s å s o m första lärarinna v i d I d i o t h e m m e t i

s a m m a stad, m e n s t annade ej heller här l änge .

H u f v u d s t a d e n m e d dess r ika ti l lfällen till

i n h ä m t a n d e af v e t a n d e h a d e l änge u tg jor t

en locke lse för henne , m e n de förändr ingar

i lefnadssät t , s o m b le fvo en oundv ik l ig fö l jd

af f ly t tn ingen till S t o c k h o l m , inverkade men-

ligt på såväl hennes s o m p å m o d r e n s hälso-

t i l ls tånd, o c h d e n senare d u k a d e snart

under .

F r ö k e n N y b e r g s tod n u e n s a m i vä r lden

u tan n å g o n anhör ig . So rgen öfver m o d r e n s

d ö d p å s k y n d a d e u tveck l ingen af hennes onda ,

o c h snart såg h o n s ig t v u n g e n att af hälso-

skäl å te rvända till landet . H o n sökte o c h

erhöll då 1 8 7 9 den plats v i d S t jä rnholms

fo lkskola i Söde rman land , hv i lken h o n inne-

h a d e till sin den 2 2 sistl. mars t i m a d e d ö d .

M e d en s tädse ö p p e n b l i ck för na turens

skönhe t t r i fdes h o n vä l p å d e n n a pla ts , o c h

skrif tstäl len, handarbe te , må ln ing o c h dy-

likt fingo n u p å den t id, skolarbete t lämna-

de h e n r e öfrig, t jäna s å som fy l lnadsarbe te

för hennes efter s tänd ig v e r k s a m h e t träng-

t ande ande . Hä rv id k o m h o n snart unde r

fund m e d , huru bedröf l ig t de t v o r e ställdt

b l a n d a l l m o g e n m e d a fseende p å k v i n n a n s

dug l ighe t för hus l iga värf, o c h h o n lät s ig

ange läge t vara att så v id t i hennes förmå-

g a s t od afhjälpa de t o n d a . Et t g o d t m e d e l

härför b j ö d s henne i s lö jden .

B o r d e ej kv innos lö jden k u n n a göras till

ett upp fos t r i ngsämne l ika vä l s o m goss - s lö j -

den , f rågade h o n sig. Jo , v isser l igen. O c h

så b ö r j a d e h o n att m e d den för h e n n e ut-

m ä r k a n d e i fvern o c h uthål l igheten s tudera

det ta ä m n e . F r ö k e n H u l d a L u n d i n i Stock-

h o l m blef henne hä rv id till g o d h jä lp , o c h

h o n insåg snart för t jänsterna i dennas för

S t o c k h o l m s skolor u ta rbe tade sys t em, hvil-

ke t h o n m e d få, af loka la förhå l landen be-

t i ngade förändr ingar , in förde i sin egen

skola .

S ö d e r m a n l a n d s s l ö j d n ä m d uppska t t ade snart

d e n m e t o d i s k a s lö jdens före t räden o c h a n t o g

f röken N y b e r g till instruktr is o c h inspektr is

för länets alla f i icks lö jdskolor . F ö r att sna-

rast m ö j l i g t k o m m a till n å g o t resultat , an-

o r d n a d e f röken N y b e r g p å s l ö j d n ä m d e n s

b e k o s t n a d underv i sn ingskurse r för lärarin-

nor , h v a r i g e n o m den af h e n n e u ta rbe tade

m e t o d e n snart b lef k ä n d o c h t i l l ämpad i en

stor m ä n g d skolor . Ti l l l edn ing för lärarin-

no rna i s lö jd u tgaf h o n 1.892 » M e t o d i s k

h jä lpreda v i d unde rv i sn ingen i handarbe te

för h e m o c h sko l a» *, hv i lken b o k m e d ett

stort antal t eckn ingar o c h 3 större p lanscher

u tgör en god. l edn ing v i d denna undervis -

n ing för såväl h e m s o m skola .

D e n m e t o d i s k a f l icks lö jden har s o m så

m y c k e t anna t fått såväl anhängare s o m ve-

dersakare. F ö r att för alla k la rgöra såväl

den s t åndpunk t sko l s lö jden för nä rva rande

intar i n o m länet s o m o c k dess s tora be ty-

delse, h a d e s l ö j d n ä m d e n v i d landtbruks-

raötet i N y k ö p i n g s o m m a r e n 1 8 9 4 anordna t

en u ts tä l ln ing af e levarbe ten från b å d e goss -

o c h f l icks lö jdskolorna . O r d n a n d e t af de se-

nare var anför t rod t åt f röken N y b e r g o c h

f röken A m a n d a S k o g i N y k ö p i n g , hv i lka

b å d a skö rdade välför t jänt bifall för de t sätt,

hva rpå d e ful lgjor t sitt uppdrag . M å n g a

s lö jdens mo t s t ånda re b le fvo efter beskådan-

de t af dessa i a l lmänhet v ä l g j o r d a arbeten

från de d jupa l eden ö fve r tygade o m slöjd-

unde rv i sn ingens s tora be tyde l se . H v a d sär-

ski ldt flickslöjden beträffar, är de t visserli-

g e n hvar je ensk i ld lärarinnas fört jänst , att

a rbe tena v o r o vä l o c h omsorgs fu l l t g jo rda ,

m e n h e d e r n af att hafva å s t a d k o m m i t me-

t o d o c h enhe t i de t hela t i l l kommer u tan

gensäge l se f röken N y b e r g .

När g råhå r smannen eller d e n till ålder

h u n n a kv innan efter en lång o c h v e r k s a m

lefnad ställer vandr ingss ta fven från sig och

lutar sitt h u f v u d till hvi la , k a n m a n väl

känna saknad, m e n m a n unnar d e m d o c k

så gä rna ro o c h l u g n s å s o m en välför t jänt

lön för väl u t fö rd l i f sgärning. M e n då en

* Boken distribueras af Aug. Nielsens Bok-handel i Nyköping och kostar 50 öre.

männ i ska m e d g o d a gå fvo r m i d t i sin krafts

daga r p lö ts l ig t kallas hädan , kan m a n icke

under lå ta att fråga, s ig : » H v a r f ö r skulle h o n

r y c k a s bo r t j u s t nu , d å hennes l i f sgärn ing

syn tes va ra endas t påbör jad o c h långt ifrån

fu l lbordad; då h o n efter m y c k e t förarbete

änd t l igen bö r j ade se fältet hv i tna till skörd

— en skörd , s o m de t ej blef henne förun-

nad t att se m o g n a d ? »

D e n kv inna , dessa rader gäl la , var vis-

ser l igen till åren ej u n g längre , m e n i be-

s i t tning af s tora gå fvor o c h en energi som.

få andra , u tveck l ade h o n en förundransvärd

v e r k s a m h e t . Sedan o m k r i n g tre år t i l lbaka

l ed h o n af en obo t l i g s j u k d o m . M e n detta

syn tes endas t sporra h e n n e till ö k a d t arbete.

V a r de t kanske öfver tyge l sen att h o n ej fin-

g e fortsät ta sitt arbete till af tonen, u tan mås t e

afbryta de t v id l ifvets m i d d a g s t i d , s o m

g j o r d e att h o n så fo rce rade d e t ? V i s s o m

att ej l änge kunna fortsät ta m e d slitet i

den henne så kära skolan , ö n s k a d e hon

lifligt att k u n n a hålla ut ännu en termin

för att i s o m m a r flytta in i d e n villa,

v i d O x e l ö s u n d , s o m där höl l på att uppfö-

ras för hennes räkning , o c h sedan o m m ö j -

l igt få ä g n a sig ode l ad t åt flickslöjden in-

o m länet . N u k o m d ö d e n och t i l l in te tg jorde

dessa hennes fö rhoppn ingar .

D e t fanns knappas t någo t o m r å d e för

kv inn l ig ve rksamhe t , där Emel ie N y b e r g ej

var h e m m a s t a d d . De t t a j ä m t e hennes s tora

be läsenhe t g j o r d e att h o n m e d intresse o c h

sakkunskap k u n d e de l t aga i samta l m e d

hvar o c h en, o c h g e n o m sitt alltid g lad-

lyn t a v ä s e n i n t o g h o n alla, s o m hon t r ädde

i be rö r ing m e d . S å s o m förfat tar inna har

h o n u tveck la t en i cke o b e t y d l i g ve rksamhe t ,

m e n alstren af hennes p e n n a ha u tg jor t s

af smärre berät telser , bref o c h uppsatser i

I dun , V e r d a n d i , Fo lksko lans Ba rn t idn ing

s a m t åtski l l iga landsor t s t idn ingar . D e n lilla

b r o s c h y r e n » E n kurs v i d N ä ä s » to rde bäs t

k u n n a g i fva ett b e g r e p p o m h e n n e s stil. I

dy l ika ski ldr ingar , b re f o c h kåserier var h o n

synner l igen l y c k a d , t y h o n fö r s tod alltid

att p å ett liffullt sätt f ramhål la de t för

hvar je pe r son eller sak m e s t karaktärist iska.

S a m m a lätta, af frisk h u m o r — s t u n d o m

också af b i t ande satir — flödande t o n igen-

k ä n d e m a n också i hennes fö redrag , då d e

ej b e h a n d l a d e ä m n e n af al lvarl igare natur.

H o n var äfven i bes i t tn ing af en h ö g s t

ovan l ig v i l jes tyrka , s o m i synnerhe t u n d e r

h e n n e s sista s j u k d o m skarpt t r ädde i dagen .

H e n n e s s j u k d o m förorsakade h e n n e m o t slu-

te t svåra p lågor , m e n h o n k u n d e de t oak-

t ad t så ful ls tändigt behärska sig, att perso-

ner u t o m hennes för t rol igare umgängesk re t s

ä n n u daga rne förr än h o n ned lades p å döds -

lägre t ej h a d e n å g o n an ing o m , att hon

redan bokstaf l igen bar d ö d e n i hjärtat .

K. M. B.

Det finns ett slags tjufvar, som icke straffas af lagen, och hvilka dock bestjäla sina medmänni-skor på det dyrbaraste af allt: tiden.

Napoleon 1.

i D U N 147

/ skymningen. Efter Swinburnv.

Om lifvets glans ej släcktes Och tidens verkan stäcktes, Två Ung så fort ej bräcktes, Två ting af ljuft behag. Men rotlös blomma bleknar, Och blomlös praktstam veknar En timme glädjen räknar Och kärleken en dag.

Från aftonsång till dager, Från vår till sommar fager, Sin lektid glad han tager Och bränner slut sin glöd. Ty kyssar gamla växa Och skönhet blir en häxa, Så mörk som sorgens läxa, Som lifvets dröm om död.

Om jorden detta närde: Ljuf synd, som kval ej tärde, Fröjd, som ej saknad lärde — Hur skönt att lefva då! Att brinna liksom flamman Och tvinna under gamman Af vind och ord tillsamman De minneskransar blå ...

Att kärlek yster jaga, I mjuka armar taga, Från knopp till blomma draga, Att säga oförskräckt Om sorg: Hvem är som löd den? Om dygd: Hvem år som bjöd den? Om skam: Jag kysser död den Med kärleks varma fläkt...

Men glädjen måste vika, Och känslor kyligt svika, Och alla drömmar rika Med sommarns blomdoft fly. Ej någon skall dig fråga, Hur slocknade din låga, Ty kärlek svek kan våga, Han bärs af vind och sky.

Så var det och så är det. Den, som vill lefva, lär det, Den, som vill fröjdas, när det, Då lifvets växt står grön. Men hvem än kärlek funnit, För hvem han än har- svunnit, Långt sén hans glöd förbrunnit, Dock funnit honom skön.

Sigrid Elmblad.

Kvinnan oeh likbränningen.

Spörsmål af en oinvigd.

nde r t eckuad bev i s t ade i m å n d a g s afton

Svenska L ikbränn ings fö ren ingens års-

m ö t e å H o t e l Cont inen ta l i S t o c k h o l m . A t t

d ö m a af d e t r inga antal kv innor , s o m be-

sökte m ö t e t — j a g r äknade endas t t re

u t o m m i g själf — h a fö ren ingens idéer

vunn i t f ö g a ank lang hos vår t k ö n . D e n

frågan t r ängde s ig p å m i g : Beror de t ta

br i s tande intresse p å b lo t t en o b e s t ä m d

l i knö jdhe t eller p å en a fg jo rd mo tv i l j a för

s a k e n ? A f mö te t s fö rhand l ingar fa t tade j a g

d e t kanske fö rhas tade o m d ö m e t , att för-

e n i n g e n arbetar allt för li tet p å att g ö r a

s ina beh jä r t ansvärda syf ten k ä n d a b l a n d

den s tora a l lmänheten . A l l a d e talare, s o m

upp t rädde , v o r o v a r m t bes jä l ade af s in sak;

m e n s l u t k l ä m m e n af deras y t t r a n d e n v a r :

vår sak är stor, m e n vi v i n n a ingen t ing

g e n o m att bråka. L å t o m oss t aga i m e d

l ena händer .

Hva r fö r d e t ? H u r k u n n a j ämföre l sev i s

n y a idéer b a n a s ig v ä g , o m ej deras anhän-

ga re » b r å k a » ? Jag anser, att kv innan lika,

vä l s o m m a n n e n b ö r v innas för denna vik-

t iga sak. S o m en ta lare anmärk te , hände r

ofta, att en pe r son , s o m var i t m e d l e m af

fö ren ingen o c h s o m skrif t l igen samt v i d

upp repade tillfällen m u n t l i g e n u t t ryck t d e n

önskan , att hans l ik skall b rännas , ä n d a

begra fves ob ränd , e m e d a n h a n s famil j hyse r

mo tv i l j a för k r ema t ionen . J ag vi l l i cke

v ida re y t t ra m i g o m d e t hjär t lösa, s o m

l igger i r ingak tn ing för en afl idens i lifs-

t i den u t ta lade önskan . M i g förefal ler d e n n a

önskan , skr i fven eller oskr i fven, s o m ett

t e s t amente , s o m b ö r verkstä l las l ika obrot ts -

l ig t s o m hv i lke t anna t rö rande kvarlåten-

skapen o c h i t ro ts af d e ef ter lefvandes

motv i l j a . M e n efter s o m de t sällan eller

a ldr ig faller n å g o n in at t p roces sa a n g å e n d e

d e n n a ömtå l iga fråga, är den hemfa l l en åt

g o d t y c k l i g lö sn ing . Önsk l ig t v o r e därför,

att d e n famil jeförsör jare , s o m ingår s o m

l e d a m o t af l ikbränningsfören ing , u p p m a n a r

sin hustru, dot ter , sys ter eller annan kvinn-

l ig f a m i l j e m e d l e m att g ö r a d e t s a m m a o c h

att de hels t skrif t l igen å b å d a s idor g j o r d e

bes t ämmelse r i den r ik tning, s o m här afses.

M e n äro m å h ä n d a kv inno r i a l lmänhe t

fiendtligt s t ä m d a g e n t e m o t l i k b r ä n n i n g e n ?

Ehuru j a g egen t l igen i cke förstår hvarför

d e äro det , m å s t e j a g besva ra d e n n a f råga

m e d j a . H o s k v i n n a n l juder hjärtats rös t

oftast h ö g r e än förs tåndets , o c h hennes

känsla , påstår h o n , såras af t anken att låta

bränna en kär pe r sons d ö d a k r o p p o c h att

u p p m a n a s ina närmas te att låta b ränna

hennes egen . J ag tror, att n io kv inno r af

tio skul le förklara d e n n a åsikt s o m sin.

J a g för m i n de l skul le d o c k m e d m y c k e t

va rmare käns la o c h hel igare m i n n e t änka

p å en kär afl iden, o m hans k r o p p l i k s o m

fö r svunne för m i n b l i ck o c h för d e n s a m m a

icke f r a m s t o d e s o m m a s k f ö d a , h v a r e m o t

mi t t hjär ta uppreser sig. J a g skulle k ä n n a

m i g t ryggare , o m de t v o r e hans själ, s o m

spe lade d e n fö rnämsta ro l len i de t ta kära

m i n n e o c h j a g alls ej b e h ö f d e fyl la d e t

m e d hans k r o p p . J ag v o r e lyck l iga re i

de t ta l ifvet, o m j a g ä g d e v isshe ten , att de

kära j a g l ämnar efter m i g b e v a r a d e m i n n e t

af m i n själ o c h de t m i n a n d e m ö j l i g e n

verka t , än o m m i n k r o p p , s edan den i cke

längre vandra r i b l and d e m , vo re deras min-

nes m i d t p u n k t . E n n y p a aska är j u k n a p p t

vä rd en val lfärd, o c h j a g bekänner öppe t ,

att d e n n a grafkult , s o m dag l igen , i synner-

het v i d större hög t ide r , g i fver sig u t t ryck

på ky rkogå rda rne , är m i g m o t b j u d a n d e .

D e t v o r e m i g kärt, o m j a g m e d dessa

kor ta anmärkn inga r k u n d e v ä c k a m i n a m e d -

sys t rar till ef ter tanke o c h föranleda d e m

till att ut tala sig i d e n n a v ik t iga fråga.

D e t vo r e särdeles önskvärd t , o m n å g o n eller

några af I d u n s läsarinnor, s o m hafva m e r

insikt däri än j a g , vi l le y t t ra sig, t y här

v i d lag gäl ler s o m så ofta sa t sen : » H v a d

kv innan vill , de t vill G u d » .

Ilse Franke.

F r u E l i s e .

Skiss för Idun af Reinhold Winter.

. ^J rö l lopsmål t iden h a d e slutat m y c k e t sent

o c h k l o c k a n var därför ö fver tolf, d ä

d e b å d a u n g a maka rne , m e d a r m e n o m hvar-

andras lif o c h m e d h u f v u d e n a sammanlu ta -

de, in t rädde i matsa len , där b r e d a so lvågor

f lödade in o c h där allt va r ny t t , b l ank t o c h

sk inande .

Deras förs ta f rukos t p å tu m a n h a n d var

för t jusande . K o k e r s k a n , Mal in , s o m u n g a

fru El ise » få t t i b rö l l opsgå fva» af s in m o r ,

h a d e öfverträffat sig själf, o c h m a t e n sma-

k a d e d e m näs tan l ika g o d t s o m kyssa rne ,

hv i lka de v ä x l a d e i h v a r a n n a n minu t .

D å må l t iden va r slut o c h de m e d ot ro l ig

ö m h e t t acka t hva rand ra fö r ma t , l ade d e

åter a rmarne o m hva randras lif o c h öfver-

sk redo t röske ln till sa longen .

» A h , så vacker t här ä r !» u t ropade Elise

hän fö rd o c h be t rak tade m e d t i nd rande bl ic-

kar d e n b l o m m i g a b r y s s e l m a t t a n i d ä m p a d e

färger s a m t d e n h i m m e l s b l å m ö b e l n . H o n

sat te s ig förs ikt igt i en stor få tö l j , höl l sitt

g u l l o c k i g a h u f v u d grac iös t lu tad t m o t den

svä l lande ka rmen o c h f r ågade : » N å , h v a d

t y c k e r d u ? »

H a n knäföl l f ramför henne , l ade ena ar-

m e n o m hennes lif o c h d e n a n d r a o m hen-

nes ha ls s a m t d r o g h e n n e l idelsefull t inti l l

sig. D e t var svar n o g . M e n Elise afvär jde

m e d ett s lags ånges t hans pass ionerade

utbrot t , skö t h o n o m ifrån sig o c h sade m e d

b e s t ä m d t o n :

» I c k e så häftigt, Alber t . D u kan ska-

d a . . . s to len .»

H a n k ä n d e det , s o m o m han fått en skål

kall t va t t en öfver s ig, res te s ig därpå n å g o t

tafatt o c h kas tade s ig h a n d l ö s t i soffhörnet .

» O , A l b e r t , » u t r o p a d e h o n o c h sp rang

förfärad u p p , » i c k e får du g ö r a sä. T y g e t

är så ömtå l ig t o c h resårerna k u n n a g å a f . »

»jrdi, d e hål la n o g , » u tbras t han . » J a g

har k ö p t d e här m ö b l e r n a åt oss att si t ta p å . »

»Ja , m e n de t b ö r ske m e d fö r s t ånd ,»

g e n m ä l d e Elise. » B e t ä n k , A lbe r t , at t d e

sko la hål la så l ä n g e v i le fva . . . m å n g a ,

m å n g a år. Därför mås t e v i vara r ädda o m

d e m , m y c k e t r ädda . D e t gå r rak t i cke an

att de stå så här i hva rdags lag . D å skulle

d e snart bli fö rdä r fvade af n ö t n i n g o c h d a m .

V i mås t e skaffa ö fve rd rag till sofforna och

s to l a rne .»

» H v a d skul le de t t j äna t i l l ,» i n v ä n d e han .

» D e t bl ir j u ba ra till b e s v ä r . »

» S å d u pratar, A lbe r t . I alla ordent-

l iga hus har m a n ö fve rd rag p å möb le rna .

Så har m a m m a , så liar m o r m o r , så har

sys ter E m m a , så ha de hos b ro r Nils . O c h

på m ä n g a andra ställen . . . »

» M e n j a g har val t det ta blåa t y g för

att g e n o m d e t s a m m a h ö j a d in b l o n d a skön-

het. J ag t y c k e r o m klara färger o c h skar-

p a kon tu re r .»

» M e n i h v a r d a g s l a g , » v ä d j a d e Elise .

» V i k u n n a j u sätta p å ett vacke r t ö fverdrag ,

så blir de t trefligt ä n d å . »

Och åtta dagar senare satt r edan öfver-

drage t på s a longsmöb le rna . D e t var af stor-

b l o m m i g c re ton o c h så väl afpassadt , att in-

g e n skulle kunna t inbil la sig, att unde r det-

s a m m a satt ett anna t t y g — det definit iva,

s o m A l b e r t sade .

M e n också ö fverdrage t be t raktades af fru

Elise m e d hänsynsful l v ö r d n a d . Själf satt

h o n p å s tolskanterna, lätt s o m en på half-

u t spända v ingar hv i l ande fågel, o c h då Al-

bert noncha l an t s log s ig n e d i en fåtöl j o c h

kas tade de t ena bene t öfver de t andra , sprang

h o n u p p o c h förestäl lde h o n o m lifligt, att

de t t a va r ett ö fve rdåd af straffvärdaste slag.

En dag , då han t i t tade in i s a longen fann

han att den s t o r b l o m m i g a c re tonen fått v ika

för hv i t a öfverdrag , stärkta o c h s trukna,

m e d v e c k r e m s o r i kanterna o c h b r e d a band-

ög lor .

» H v a d i all vä r lden ,» r o p a d e han, »har

d u redan l edsna t v id de t n y a ö fve rd rage t ?»

» V i s s t i c k e , » sva rade h o n . » D e t sitter

kva r under de t hvi ta . D e t b l eks , ser du ,

o m det får va ra bart . D e t där har j a g fått

af m a m m a , så de t kostar i ngen t ing .»

A l b e r t g j o r d e en g r imas .

» N å , n u får m a n vä l å tmins tone sit ta

här så m y c k e t m a n v i l l ? » anmärk te han .

» H v a d tänker d u p å , » u tbras t h o n o c h

m o t a d e resolu t bo r t h o n o m från få töl jen, i

hv i lken h a n ämna t s junka ned . »Se r d u

icke , att ö fve rdrage t är stärkt o c h s t ruket?

O m d u sätter dig , skrynklar d u j u n e d de t . »

O c h så l ade h o n sin runda , m j u k a a rm

s m e k s a m t o m hans hals , fö rde h o n o m u t i

matsa len o c h s t ängde dörren. N y c k e l n fick

emel ler t id sitta k v a r i låset.

A l b e r t h a d e fått i n t ryck af, at t hans vac -

kra blå s a long bl ifvi t f ö r v a n d l a d till ett lik-

rum. P å tre dar k o m h a n sig ej för att

t i t ta di t in, m e n p å d e n f järde v å g a d e h a n

försöket , ehuru m e d l indr ig rysn ing . M e n

det hv i ta va r n u bor ta . D e t h a d e försvun-

nit unde r l ånga v ä d e r af o l iv fä rgadt t y g ,

hv i lke t bar en h e m s k karaktär af uppsprät-

t ade kjort lar .

» S e r du, så fö r s t ånd ig j a g är ,» u tbras t

fru El ise t r iumferande , i de t h o n s m ö g s ig

intill hans s ida. » D e t hv i t a blir så lätt smut-

sigt , o m m a n icke höl jer öfver det . N u

skall de t stå sig i flere v e c k o r . »

U n d e r s m e k m å n a d e n s första daga r h a d e

A l b e r t i b l and tagi t sin hus t ru o m lifvet o c h

dansa t en hvirf lande va l s m e d h e n n e rnnd t

ma tbo rde t . A t t bö r j a m e d hängaf h o n sig

m e d lif o c h lust åt de t ta improv i se r ade nö j e ,

m e n en vacke r d a g s t re tade h o n e m o t , d å

han vil le l ägga a rmen o m hennes lif, o c h

sade f ö r m a n a n d e : » N e j , A lbe r t , v i få i cke

g ö r a så; de t rör u p p så h iskl ig t m y c k e t d a m

o c h v i skada ma t to rna .»

D e n u n g e äkta m a n n e n anade , att en n y

m a s k a i f ångenskapens nät d r o g s till o m -

kr ing h o n o m . H a n g län tade p å sa longs-

dörren. R ik t ig t ! D e m å n g f ä r g a d e s k y n k e n a

h a d e fö rsvunni t under d u b b l a lager af tid-

n ingar . He la ma t t an var h ö l j d af p o -

li t iska par t iorgan, l a m p o r n a t e d d e s ig s o m

ofant l iga pake t o c h k ronan l iknade ett upp-

o c h n e d v ä n d t paraply , s o m m a n embal lera t

ö p p e t o c h häng t u p p i taket . Natur l ig tvis

v o r o rul lgardinerna nedfä l lda . D e t h a d e de

vari t allt s edan förs ta dagen .

Ef ter den s tunden k ä n d e A l b e r t en h e m s k

förskräckelse för sa longen . Bara h a n be -

t raktade dör ren till de t ta rum, s m ö g sig en

känsla af o b e h a g i g e n o m he la hans vare lse .

Eti g å n g , då h a n k o m in för at t äta mid -

dag , öfver raskades han p å de t lifligaste af

att deras vackra , skära servis fö r svunn i t

från b o r d e t o c h att i dess ställe k o m m i t

några o t äcka svar ta o c h hv i ta tallrikar o c h

fat, s o m blifvit ö fverhe t tade i g l ö d v a r m a

ugna r o c h spislar å r t ionden i g e n o m o c h

n u sågo b runa o c h feta ut .

» H v a d vill det ta s ä g a ? » s t a m m a d e h a n

o c h k ä n d e s in n y s s så lifliga apt i t to ta l t

försv inna . » H v a r har d u g jo r t af vår t vac -

kra po r s l i n?»

»Mal in bör ja r p å att bli så s la r fv ig ,»

upp lys t e fru Elise. » I förra v e c k a n s log h o n

sönde r en d jup tallrik o c h i d a g har h o n

spräckt en assiett . H o n har fåt t k ö p a d e m

åter, natur l ig tvis , m e n j a g vi l l ej ha he la

serv isen sönders lagen , o c h därför t y c k e r j a g ,

att v i i h v a r d a g s l a g k u n n a b e g a g n a de t hä r .»

» H u då ! D e t ser så h e m s k t ut . I

hv i lken l u m p b o d har d u k ö p t d e t ? »

» J a g har fått de t af m a m m a , » sva rade

h o n stött . » A l l t s a m m a n s är hel t o c h kos tar

i n g e n t i n g . »

A l b e r t h a d e k o m m i t i begra fn ingss täm-

Tving o c h m a t e n s m a k a d e h o n o m icke . D å

han s teg u p p ifrån bo rde t , g l ö m d e han d e n

obl iga tor i ska kyssen . H v a r p å Elise bö r j ade

snyf ta o c h pås tod , att han i cke ä l skade hen-

ne längre .

•Emellert id åt han p å de t svar ta o c h hv i ta

l e rgodse t , m e n mål t ide rna v o r o n u fö r h o -

n o m utan behag . D e t öfver raskade h o n o m

b lo t t mede lmå t t i g t , d å han en d a g fann, att

El ise låtit d u k a i de t ha l fmörka server ings-

r u m m e t , o c h han f ö r s t o d o c h uppska t t ade

l og iken i h e n n e s b e t e e n d e , d å de t b lef regel

att så skulle ske.

H a n tänkte m e d en h e m s k förkänsla på

s ä n g k a m m a r e n o c h u n d r a d e , huru l änge den-

s a m m a skulle g å fri för hus t runs konser-

ver ings idéer . D e t d r ö j d e i cke l änge . Re-

dan ett par kväl lar därefter fann h a n d e

lättare, r ö d a s iden täckena b o r t t a g n a o c h er-

sat ta af ett par g ro fva , t u n g a y l le täcken ,

hv i lka luktade får, s o m o m d e n y s s k o m -

m i t ur schäferiet . D å t o g h a n bes lu t samt

sitt t äcke af sängen , kas tade u t de t i köks -

k a m m a r e n , svepte in s ig i filt o c h na t t rock

o c h låg m e d s a m m a n b i t n a tänder s a m t

h a r m i hjärtat o c h h ö r d e på, att El ise snyf-

tade o c h grät s o m en mar ty r till k l o c k a n

s log ett p å nat ten.

» D e t är j u så rara, v a r m a t ä c k e n , » sade

h o n d a g e n derpå, då fö r son ingen g i c k af

s tapeln. » J a g har fått d e m af m a m m a o c h

de kos t a i n g e n t i n g . »

A t t skräpet ingen t ing kos t ade var för

h e n n e de t väsent l iga .

A l b e r t s u c k a d e d jupt , m e n o m kväl len

kröp h a n besked l ig t ned under y l le täcke t

o c h d r ö m d e he la nat ten, att han va l l ade får

i Aus t ra l i ens sal töknar .

S a l o n g e n h a d e r edan l änge vari t s t ängd

o c h snart k o m o r d n i n g e n i det ta fall till

ma t sa len . S ä n g k a m m a r c h a i s l o n g e n h a d e

hunn i t m e d att få två ö fverdrag , de t ena

o fvanpå de t andra , o c h a m p e l n i taket såg

u t s o m en i papper insvep t si l lf järding.

A l b e r t h a d e emel ler t id sitt ege t r um, m e d

ka rduansk lädda stolar, soffa o c h gungs to l ,

o c h här inne t o g han sin skada igen , g jor -

d e s ig b e k v ä m t o c h spe lade herre. M e n en

vacke r d a g märk te han , att d e n s l ipade

vat tenkaraff inen o c h de b å d a till d e n s a m m a

h ö r a n d e g l a sen s a m t s i l fverbr ickan försvun-

nit o c h l ämna t rum. för en o täck , rund glas-

kula m e d sned hals j ä m t e två o m a k a g las

o c h en affjällad plå tski fva m e d bug l iga

kanter .

De t t a n y a s lag b e v ä p n a d e h o n o m m e d

förtviflans h j ä l t emod . H a n u p p s ö k t e sin

hus t ru o c h fo rd rade energ isk t va t tenserv i sen

t i l lbaka.

» S å o förs tånd ig du är, A l b e r t , » s m å l o g

h o n o c h lu tade s ig ins tä l lsamt e m o t h o n o m .

» N o g duge r d e n g a m l a servisen ät d ig — i

hva rdags lag . D u v e t inte , du , att p a p p a

b e g a g n a t d e n s o m s tuden t . O c h n u får d u

ha den , t änk ! D u skulle v a r a s tol t , t yc -

ker j a g . »

Snart n o g var allt af u t s eende o c h vär-

d e i he la huse t fö rvarad t i n o m säkra lås,

till hv i lka n y c k l a r n e g ö m d e s p å de underl i-

gas te ställen. A l b e r t t r o d d e , att El ise i cke

h a d e någon t ing m e r att reformera .

M e n d å b ö r j a d e h o n r e fo rmera sig själf.

H e n n e s nät ta k l ädn inga r fingo h ä n g a kva r

i g a r d e r o b e n hela d a g e n o c h h o n g i c k o m -

kr ing i en g rådask ig , smak lös kamkof ta ,

ofr iserad s a m t m e d ett par g a m l a g u m m i -

ga losche r p å föt terna.

De t t a va r d r o p p e n , s o m k o m tå lamode t s

bägare att flöda öfver .

P å kväl len k o m A l b e r t icke h e m , o c h

han h a d e ännu icke låtit se s ig före fruko-

sten på fö l j ande dag . F r u Elise h a d e gråtit

s o m en glacier o c h s tod n u o c h öfver lade m e d

sin m o r o m h v a d h o n skulle g ö r a — låta

d r a g g a efter m a n n e n , annonse ra efter ho-

n o m eller g ö r a en anmälan hos po l i sen , då

de t an lände ett bref . m e d utanskrif t af

hans hand .

» H a n l e fve r !» u t ropade hon . » H a n lef-

ver , h a n l e fve r !»

» N å så läs d å , » u p p m a n a d e m a m m a .

O c h Elise l äs te :

» J a g h a d e skapat oss ett l i tet h e m , täck t

o c h färgr ikt — en vä rd ig infa t tn ing åt m i n

fagra s o l b l o m m a . . . D u har ej ve la t ha

de t så . . . D u har fördärfvat allt . . . g ö m t

m ö b l e r n a unde r t j ocka lager af s k y n k e n . . .

läst in pors l ine t . . . för jagat m i g ur salon-

gen , ur ma t sa len o c h . . . och . . . o c h . . . »

» A h , herre G u d ! » utbrast El ise .

»Läs v i d a r e ! » u p p m a n a d e m a m m a .

» N u har j a g h y r t r u m p å ett hote l l . . .

Där s tannar j a g , till dess mi t t h e m k o m m i t

i sitt u r sp rung l iga skick, till dess t re fnaden

äterställes o c h k a m k o f t a n r ifves till dam-

trasor . . . »

» H a n mås t e b ö j a s , » p r o k l a m e r a d e m a m -

m a , m e d antik energi . » G e r d u nu efter,

sä är du fö r lo r ad .»

M e n Elise snur rade rundt , s o m o m hon

vari t hu fvudyr . H o n fick u p p sa longsdör -

ren, ref af t idningar , s k y n k e n o c h öfverdrag .

H o n h y f v a d e in de t svart-hvi ta pors l ine t i

en sk rubb , k l ädde sig i s in smakful las te

toale t t o c h sp rang själf att h ä m t a s in m a n ,

s o m h o n h e m f ö r d e i t r iumf o c h p lace rade m i d t

i bäs ta soffan.

O c h sedan skrat tades , smek te s och kys-

stes de t omåt t l ig t där inne d e n dagen . Se-

dan dess är de t o c k s tänd ig t l just o c h vac-

ker t o c h g lad t , o c h t v å l yck l i ga maka r mä t t a

s tunde l igen sina ö g o n m e d h v a d skön t d e

äga, u tan att fåvi tskt låsa in o c h »spa ra d e t »

för f r ä m m a n d e o c h för — må len .

1895 I D U N 149

Lektyr på sommarnöjet. Ett antal äldre årgångar af Idun och

IdUUS Modetidning realiseras från ex-peditionen till betydligt nedsatta priser och er-

bjuda för dem, som förut ej äga desamma,

en billig, omvärlande och lärorik sommarlek-

tyr. Mot insändande af nedannämnda belopp

Ull Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles por to f r i t t :

En årgång Idnn 1890 (komplett) för 2: 50.

En årgång Idun 1891 (5 nummer fe-las) för kr. 1: 50.

En årgång Idun 1892 (komplett) för kr. 2: 50.

En årgång Idun 1893 jämte roman-bibliotek (n:r 1 felas) för kr. 3: 00.

En årgång Idun 1894 jämte roman-bibliotek (komplett) för kr. 3: 50.

En årgång Iduns modetidning 1894 (komplett, jämte »Handarbetsbasaren» med hundratals handarbeten) för kr. 1: 50.

Vid rekvisitionen, som skall åtföljas af li-

kvid, torde noga uppgifvas, hvilken af of-vannämnda årgångar som önskas. Skynda

att rekvirera, innan förrådet tar slut!

Exp. af Idun. •i?

I d u n s l ä k a r a r t i k l a r .

(Eftertryck förbjudes.)

I I I .

Om bad- och brunnskurer. Af D:r Alfred Levertin.

(Forts.)

Huru vi skola på rationelt sätt härda oss,

vilja vi nu omtala, samt hvilka bad som till

detta syfte äro lämpligast.

Härdningen sker ej genom trollslag och ingen

födes härdad till världen. Härdningen förvärf-

vas därigenom, att man ofta låter kölden kraf-

tigt inverka på de kroppsdelar, som skola

härdas.

Genom under längre tid företagna kalla bad

blir huden blodrikare, ej blott tillfälligt, utan

för beständigt, och just på den principen hvila

alla våra härdningsbad.

» V å r t . kroppsliga jag är .stundligen utsatt

för ett ofrivilligt bad ,» säger en erfaren för-

fattare på detta område, »mer eller mindre

fiendtligt, det klimatiska luftbadet, med en

ständig strid om värmejämvikten, och för att

motväga detta inflytande behöfva vi stundom

själfva uppsöka oss andra badformer, som vi

förstått att inrätta mera efter vårt eget till-

fälliga behof .» Men kanske icke hvar och en

förstår skillnaden emellan en härdad och en icke

härdad hud, när den träffas af kölden, och fastän

fenomenet dagligen ter sig för edra ögon, är

visst icke säkert, att ni någonsin grubblat på

dess orsak. En härdad person går ut en vin-

terdag. Han erfar först en stark känsla af

kyla i öron och ansikte, hvilka snart försvinna

för en uppträdande värmekänsla, öronen och

kinderna börja bränna och blifva blossande

röda: reaktionen har här gjort sig gällande.

En. icke härdad person får under lika omstän-

digheter hvita kinder, de blifva mer eller min-

dre känslolösa och han förfryser dem lätt.

Dylika exempel kunna anföras i tusental, det

sagda må vara nog.

Olika ställa sig de bad, som för härdning

äro lämpliga, om personen i fråga är van vid

kalla badformer och har en hud, som kan

reagera emot dess ingrepp, eller om vi hafva för

oss en person, lidande af hudsvaghot och upp-

drifven ömtålighet i hela sitt hudsystem. Den

förra behöfver endast tillfälle att få under-

hålla sin härdade hud, att liksom gymnastisera

donna, den senare måste betraktas som sjuk

och bör som sådan med len och mild hand

behandlas.

En badform, som inverkar härdande och

stärkande på en lifskraftig, sund hud, och som

tillgodoser alla de anspråk man på ett sådant

bad kan sätta, påträffa vi uti dc svettbad som

vi känna under namn af romerslc-turkiska bad,

finska badstubad eller modifikationer af dessa.

Hvad menar man egentligen med ett s. k.

romerskt bad? Man förstår härmed ett torrt

varmluftsbad af betydande hetta, indeladt i 4

af delningar: 1 afklädningssalen, apodyterium,

2 det första varmrummet, tepidarium, 3 det

innersta badrummet, caldarium, samt 4 tvag-

nings- och duschrummet eller frigidarium. Det

är ett intensivt svettbad i het, torr luft, cal-

dariets temperatur är 65° ibland 75°, tepidariets

50°—55°, och utan ringaste tillgång på vatten

till öfversköljning i dessa mycket heta kamrar.

Dessutom är det förenadt med en koustmässig

knådning af huden, de ytliga musklerna och

ledgångarne, den s. k. cJmmpoings-^roGeduxen.,

så följer öfverspolning med varmt vatten, in-

tvålning och tvagning med välluktandc såpa

och därefter afkylning genom tempererade duscher

af flera slag samt neddoppning i kalla bassiner,

frottering och aftorkning. Iklädd badkappa

och insvept i filtar bör man hvila minst en

halftimme samt långsamt kläda sig. Det är i

stort taget ej ett hygieniskt bad, det är mera

ett kurativt bad samt ett lyxbad och som så-

dant endast befintligt i de större städerna öfver

hela världen.

Detta bad var de romerska thermerna, men

det romerska folkbadet var ett annat och mera

lämpligt för de syften vi af se. Man hade äfven

här 3 afdelningar, det första uppvärmnings-

rummet af måttlig temperatur, så själfva badstun

med sin egendomliga uppvärmning och som väl-

försedd med tillgång till varmt och kallt vatten

samt slutligen en lämplig afkylningsbassin. Detta

bad var således en rengöring och en rekrea-

tion, icke en långt drifven utsvettning med för-

slappning.

Utur denna typ har vårt mera moderna

badstubad framgått. Men det finnes en tredje

hithörande badform det s. k. ryska ångbadet,

där fuktigheten är det mest karaktäristiska. När

man inträder i ett dylikt, ser man ej handen

för sig till följd af den tjocka imma, som här

är utvecklad.

Badstun uppvärmes genom strålande värm

eller genom insläppt ånga. Dess temperatu

växlar emellan 40 ä 55° med stor fuktighet.

Det typiskt ryska badet har 3 afdelningar, ett

yttre afkylningsrum med 18", ett mellersta rum

af 40 ' med riklig tillgång på varmt vatten samt

ett innersta rum, som utgjordes af själfva

badstun med badstu-ugnen.

Värmekällan utgjordes af kiselstenar, kanon-

kulor eller dylikt, som utsättas för en stark

hetta. För att öka värmen begjutas dessa glö-

dande kroppar med skoptals vatten. Nu ut-

vecklas på en gång en enorm värme, inom några

sekunder stiger den till 65° och uppgår lätt till

80 ä 85° och därjämte växlar fuktigheten högst

betydligt. På samma sätt, men simplare, är

finska badstugan inrättad öfverallt i vårt grann-

land.

Uti badstun finnas trappformigt ordnade så

kallade lafvar, där värmen ökas i samma mån

man stiger upp på de öfre afsatserna. Ett

annat bruk, hvilket äfven åtföljer den verk-

liga finska badstun, är rispiskningen. Med friska

björklöfskvistar piskas och skrubbas huden, tills

den blir eldröd, och sedan följer som slutakt

en afkylning, som vanligast åstadkommes genom

öf verösning af flera ämbar källvatten; eller man

rullade sig i snön, kastade sig i en förbifly-

tande flod o. s. v. Så ungefär var vår medel-

tidsbadstuga inrättad, kanske något rå och pri-

mitiv i sina anordningar, men kraftig och här-

dande och af stor betydelse för hela vårt

svenska folk den tiden.

Må det tillåtas mig att här citera prof.

Curman, som gjort studiet af dessa badformer

till sin lifsuppgift; i nedanstående rader skil-

drar han badets betydelse för nordbon af såväl

manligt som kvinnligt kön.

» I sin anspråkslösa enkelhet tjänade det i

forna tider den nordiska bonden att på löger-

dagen efter veckans strid och släp förjaga

känslan af oket, rentvå och pånyttföda honom

till en renare njutning af hvilodagen; och hem-

kom han ibland stelfrusen och rådbråkad med

döden i faggorna, så eldade han sin badstu

och tog sig ett härligt svettbad och en grund-

lig kringpiskning, som snabbare än någon doktor

jagade den hotande sjukdomen på flykten. Kvin-

nor och barn talte då vid både väta, köld och

storm och fingo icke snufva och bröstvärk, så

fort do stucko näsan ut ur stuguvärmen. De

fina stadsdamerna satte då mera ära i lyxen

af en ren och sund hud än i hvita krås och

stärkta manchetter, och man behöfde icke då

med igenklistrade rum och eldade förstugor

skydda sig för den förskräckliga temperatur-

växlingen, utan den hederlige borgaren med

hustru och barn vandrade barbenta och i blotta

linnet till och ifrån 'stadsens badhstuga'.»

Denna badform, som var af största betydelse

isynnerhet för landsbygdens inbyggare, sträfva

vi som ett önskemål att åter få tillbaka, dock

kanske nu något mera modifierad efter vår tid.

D:r Henrik Berg, en känd författare på detta

område, säger följande om detta önskemål:

»En badstu är billig att bygga, den förutsätter

inga badkar eller vattenledningsrör, kranar, ter-

mometrar eller duschar, ja den förutsätter ej

ens någon badbetjäning, som dagen lång skall

sitta och vänta på de badbesökande, den som

badar är sin egen badbetjänt d. v. s. får själf

elda på och därtill kommer att badstun i sin

visserligen något råa form är det bästa skön-

hetsbevarande och hälsobevarande bad som vi

känna för vårt klimat.»

Arkitekten P . G. Sundius i Stockholm har

gif vit ritning till en sådan enkel badstuga, hvil-

ken skulle, om den infördes på landsbygden

göra oerhördt godt. Kostnaden för en sådan

uppgår till 1,000 k 1,200 kr., en kostnad all-

deles ej oöfverstiglig, planen hade kanske redan

varit realiserad, om intresset här varit mera

vaket i landet.

Nutidens badstuguform i städerna är en

modifikation af den gamla formen. Man upp-

värmer denna antingen genom en i badstun an-

bragt värmekanal eller genom anbringandet af

s. k. ångstrålskroppar. Fuktigheten anskaffas

antingen genom ånga, som man insläpper, eller

genom afdunstning af hett vatten. Regeln blir

att vi skola hålla badstun måttligt fuktig.

Temperaturen bör vara 50—55° med en fuk-

tighet af omkring 40—50,%\ hvilket varskos

däraf, att den torra termometern visar 55° och den

våta 40'. (Dessa båda termometrar kallas fuktig-

hetsmätare ellerpsykrometer). Huden börsedan

frotteras m e d björkkvasten eller med en fiber-

sudd samt gedan. intvålas med någon ej för

M ö b l e r i n g och D e k o r e r i n g af v å n i n g a r verkställes stilriktigt och elegant.

Största urval af goda modeller uti olika stilaiter.

Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor och Gardiner m. m., m. m.

Carl Johansons M ö b l e r i n g s - A f f ä r ,

Drottninggatan 45, 1 och 2 tr .

alkalisk tvålsort. Så följer en öfversköljning

med varmt vatten af cirka 35° och så en djärf

neddoppning i bassinen, som vanligen håller

16 ä 20°. A r man mera van, kan man begynna

afkylningen med s. k. modererad dusch, som

dock ej för länge bör begagnas, samt taga sig

en hastig neddoppning i bassinen. Man bör

ej gå ned i denna dusch längre än till 25°,

så i bassinen, samt på slutet en kort, kraf-

tig strål- eller regndusch pä 12° eller 15°.

Själfva vistelsen i badstun brukar uppgå till

15 min., af- och påklädning till 20 min., dusch-

ningen till 5—10 min., hela badet brukar i

allmänhet upptaga en halftimme eller något

däröfver.

(Forts.)

Från Iduns läsekrets.

En strumpstiekning-sfråga.

Herr redaktör!

För ett par månader sedan var en fråga synlig i Idun, som i mitt och fleres tycke var af en viss vikt och ej så lätt att besvara. Frågan lydde: Huru laga strumpor på ett mera praktiskt sätt än det nu vanliga, isynnerhet de besvärliga barn-knäna, som jämt vilja gå sönder? Ha inga svar inkommit, att man därigenom kunde få någon ledning i konsten?

Undertecknad anser strumplagningar, särskildt inom ett hus, där det finnes små barn, som ett ganska viktigt göromål, så att de lärdomar, er-farna Idunsläsarinnor därvid skalle vilja bjuda, belt visst böra mottagas med tacksamhet. Att bortkasta strumpor, som äro svårlagade, är ingen ekonomisk vinst, och illa stoppade strumpor äro en styggelse att se, helst knäna, som på barn ständigt äro synliga.

Därför vore undertecknad tacksam, om redak-tören skulle vilja taga saken i öfvervägande och göra läsarinnorna uppmärksamma därpå, en fi åga kanske lika angelägen som den om rumsstädning, hushållsekonomi och andra frågor, för hvilka Idun öppnat sina spalter.

För snart svar vore flere prenumeranter tack-samma.

Mångårig prenumerant.

Ja, ärade läsarinnor, räcken nu, som så ofta förr, en hjälpsam hand! Känna vi vår läsekrets rätt, behöfver insändarinnans bön ej förklinga ohördan. R e d .

Bruka, men ieke missbruka.

I Idun n:r 13 förekommer en artikel af »Emy» om »Barn och kortspel», som jag, en gammal gumma, önskar taga till orda emot, då min er-farenhet går i motsatt riktning mot Ernys och barnuppfostran dessutom är något af det vikti-gaste man kan intressera sig för. Huru man än vill betrakta kortleken, lär det icke stå i männi-skomakt att utrota den. Vore det då icke bättre att söka lära barnet bruka den rått, i stället för att fördöma densamma.

Det är ingalunda lätt att förskaffa barn syssel-sättningar lika underhållande, som dem man kan förskaffa dem genom kortleken, hvarför det nog ock vore bättre, om vi äldre mera deltoge med barnen i detta nöje och därvid tidigt sökte lära dem att med saktmod taga emot de missräknin-gar, som kortspelet medför. Lifvet gifver nog många hårda slag, hvarför det vore önskligt, att barnen, ju tidigare, desto bättre, finge lära sig att tåligt och utan bitterhet fördraga dem, hvarige-nom lifvet kunde blifva lyckligare både för dem själfva och för dem, med hvilka de komma i be-röring. Kortspelet gifver barnet tillfälle att vän-ligt unna sin nästa sådana företräden, som det själft måste gå miste om, äfvensom att öfvervinna sig själft. Ofta har jag sett barn undertrycka sin ledsnad och med god min mottaga kamraters skämt och munterhet, då de råkat blifva »Svårte Petter» och af de andre nedsvärtas i ansiktet.

Hvad som dock mest talar för att icke förbjuda barnet använda kortleken är den frestelse, som den förbjudna frukten alltid medför. Alla veta vi, huru lätt barn frestas att göra det, som de veta icke är tillåtet, och något mera föidärfligt

för bildandet af karaktären finnes väl knappast än att barnet i smyg företager sig något. Huru lätt leder icke detta till osanningar; och att är-lighet och sanningskärlek äro något af det vikti-gaste att lära barnet, därom äro vi troligen eniga. Att kortleken kan medföra så förfärliga följder, som Erny påpekat, veta vi ju, men det är just för möjligheten af att kunna minska antalet af dessa olyckliga jag tror det vore bättre lära bar-net bruka, men icke missbruka densamma.

Det finnes intet nöje, som icke kan missbrukas, hvarför det bör vara af vikt för de äldre att söka lära barnet det rätta och oskyldiga bruket däraf. Och har det lyckats, har barnet växt upp till en bra och förständig människa, kan det göra de gamle ett nöje, därmed att det uppoffrande spelar med dem, för hvilka det kan vara en angenäm sysselsättning, då försvagad kraft och synförmåga göra andra sysselsättningar så godt som omöjliga.

Mormor.

Fruar och »familjeflickor».

Glädjande att se, har nu en gång frågan om den ogifta kvinnans ställning i samhället blif-vit framdragen i ljuset, och önskligt vore, om Iduns ogifta läsarinnor ej så snart mattas af, utan försöka få sin ställning något mera aktad och an-sedd, än som nu är fallet. Visserligen kan man invända, att den kvinna, som rätt uppfyller sin kallelse och plikt, alltid kan stå på egna fötter och äga det bästa, som finns här i världen, nämli-gen själfaktning. Men hennes väg genom lifvet med det ständiga arbetet för det dagliga brödet är tung och ansträngande, och nog skulle det be-tydligt upphjälpa hennes mod och lifva hennes kraft, om det allmänna tänkesättet något ändra-des till hennes fördel och en sundare uppfattning i afseende på hennes ställning gjorde sig gällan-de. En tänkande människa kan ej annat än med förvåning bemärka fruars sätt och hållning gent emot den löntagande kvinnan, och man kan med skäl fråga, hvarför den skall bemötas med hög-mod som innehar samma, om ej högre, bildnings-grad och som utgått från samma samhällsställ-ning som de själfva, endast därför att förhållan-dena gestaltat sig så, att hon med eller mot sin vilja blifvit gammal »familjeflicka» eller, hvad värre är, gammal flicka med anställning. Stor tanklöshet kan man tycka finnas hos föräldrar, som gifva sina döttrar en god och omsorg full uppfostran i den tanken, att dessa måhända en gång i framtiden äro nödtvungna att själfva för-tjäna sitt uppehälle, men icke på samma gång söka se till att skaffa dem en någorlunda dräglig ställning i samhället, när den tid kommer, då de genom hemmets upplösning måste göra bruk af sin uppfostran. De förändrade förhållandena vid föräldrarnes frånfälle skulle för dem icke blifva fullt så tryckande, om de finge behålla den plats inom sällskaps- och samfundslifvet, de ifrån hem-met vant sig vid. A.

»Gamla familjeflickor» i Finland.

Med förvåning läste jag artikeln »Gamla familje-flickor» i n:r 14 af Idun. Stå vi verkligen här i Finland sä mycket framom Sverige i antydt afse-ende, ty gamla ungmor hos oss bemötas ingalun-da på något som helst ringaktande sätt, utan äro föremål för aktning och välvilja, lika väl som den gifta kvinnan, då hon gör sig däraf förtjänt. På bjudningar och soaréer intar hon samma he-dersplats som frun, om hon än har lägre sam-hällsställning, och aldrig hör man en bildad per-son, i anledning af hennes ogifta stånd, ringak-tande uttala sig om henne. Om man någon gång hör någon medförakt tala om den »gamla flickan», kan man vara viss på, att detta uttalande gjorts af en tanklös eller obildad person-

Hvad föreningar i välgörande syfte beträffar, är det den äldre, ogifta kvinnan, hvars tid och möda företrädesvis tagas i anspråk, och den gifta frun är mycket tacksam därför, då hon merendels har full sysselsättning i hemmet och så föga tid för det allmänna. Författarinnan af uppsatsen i Idun nämner om, att missförhållandet i fråga isynner-het är. märkbart i småstäderna. Jag är bosatt i en af Österbottens småstäder med 2 000 invånare, bland dem mänga gamla ogifta fruntimmer, men ännu aldrig har jag funnit samma förhållande existerande här som det i Idun skildrade. Här finnes bland annat en »fruntimmersförening», hvars syfte är omsorg om de fattiga, Förenin-gens ordförande har i många år varit en gammal, nu 60-årig, fröken. Då hennes krafter ej mera medgåfvo hennes kvarstående, hade föreningen önskat åter få till ordförande någon äldre, ogift

fröken, som mera odeladt kunnat ägna förenin-gen sin tid och sina krafter. Ordförandeplatsen måste dock denna gång af flere orsaker besättas af en fru.

Huru som helst finnes ingen anledning numera för oss här i Finland att beklaga det bemötande,, som den äldre ogifta kvinnan får röna, ty de ha, sitt människovärde likaväl som den gifta, och den som dristar påstå något annat, torde ej oanmärkt få göra det. Har samma åskådningssätt ännu ej fått insteg i Sverige, kan det dock ej dröja länge, förrän de gamla fröknarnas anseende är till fullo upprättadt, deras förtjänster erkända och ingen skillnad göres i den uppmärksamhet hvar och en är skyldig bevisa, vare sig gift eller ogift, äldre aktningsvärdt fruntimmer.

En finska,.

U r n o t i s b o k e n . Kronprinsessan som författarinna. En

tysk tidning berättar, att kronprinsessan Victoria för närvarande är sysselsatt med en skildring af sin egyptiska resa och att denna reseskildring skall illustreras med de fotografiska vyer, som hon själf tog under sin vistelse i Egypten.

Kronprinsessan Victoria afreste från Rom till Florens den 2 d:s. Resan fortsattes till Venedig den 5 d:s. Kronprinsessans hälsotillstånd är fort-farande tillfredsställande.

Intet ålderdomsunderstöd åt våra barn-morskor! Barnmorskornas behjärtansvärda pen-sionsfråga har nu tyvärr fallit pä kamrarnes olika beslut. Första kammaren biföll visserligen den k. propositionen om beredande af ålderdomsunder-stöd åt barnmorskorna, men andra kammaren bi-trädde utskottets afslagshemställan. Hr C. Wal-lis betonade, att frågan dock icke därmed för all-tid var fallen, utan borde återkomma.

*

Kvinnorna för fosterlandet! Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar har nu, som bidrag till Karlsborgs befästande, ställt till konungens förfogande 26,000 kr. Nämnda fäst-ning, som förut af föreningens medel bekommit 74,000 kr., har således af föreningen erhållit det för den samma ursprungligen afsedda beloppet af 100,000 kr. Hädanefter kommer föreningen att odeladt ägna sig åt »Norrlands fasta försvar».

#

D:r C. von Bergens maka, fru Sojie Wil-hehnine Amalia iion Bergen, född Lamberg, har aflid.it härstädes 75 år gammal. Hon var gift första gången med löjtnant G. S. Tamm och hade i detta äktenskap sonen Hugo Tamm till Fånö, nuvarande ledamot af första kammaren. I sitt andra äktenskap, med brukspatron Th. Ankarcro-na, hade hon fyra barn. För tredje gången var hon nu, som sagdt, gift med den kände föreläsa-ren och skriftställaren Carl von Bergen.

Selma Lagerlöf har skrifvit ett skåde-spel, som hon afser till uppförande vid den fest representation som nästkommande augusti skall anordnas i samband med »Kvinnornas utställ-ning» i Köpenhamn.

Vredrika Bremer-förbundet. För den af onämnd gifvare stiftade stipendiefonden för kvinnor, som studera medicin, har genom den af förbundets styrelse utsedda valnämnden de för innevarande är lediga stipendierna tilldelats: det å kr. 500 till med. kand. fröken Berna Skog och det ä kr. 400 till med. kand. fröken Sophie Holm-gren.

*

En blomsterutställning af sällsynt vackert slag har fröken Charlotte Boström från Jönköping för närvarande anordnat i Industripalatset här-städes. Fröken B. hade förlidet år statsanslag och uppehöll sig då i Paris, där hon på en af världsstadens största blomsterfabriker studerade tillverkningen af konslgjorda blommor. Det är nämligen uteslutande sädana, som den nu pågå-ende utställningen omfattar. Man finner här en utomordentligt väl sorterad samling af dekorations-blommor samt garnityr och lösa blommor till hattar och baltoaletter, såsom olika slag af sy-rener, de härligaste rosor så naturliga, att man

http://aflid.it

1895

ofrivilligt lutar sig fram för att lukta på dem; vi-dare näckrosor, hvitsippor, löfkojor och linneor, violer, orangeblommor och prästkragar m. m. Allt är så beundransvärdt väl efterhärmad t naturen och så smakfullt, att det måste väcka alla damers förtjusning.

Fröken Boström, som längre fram kommer att härstädes gifva en kurs i tillverkning af dylika blommor, noppas sålunda så småningom kunna uppamma en inhemsk industrigren på detta om-råde. Och denna borde sannerligen kunna blifva lönande, då man betänker, till hvilka kolossala belopp införseln från utlandet af dylika konst-gjorda blommor belöper sig.

I D U N

Teater och musik. Kungl. operan. Den tyske gästen hr Götse har

redan uppträdt tvänne gånger härstädes, nämligen i lördags som Profeten och i tisdags som Lohen-grin. Vi föredraga honom afgjordt i det senare partiet. Han förfogar öfver en varm lyrisk, men på samma gång ganska kraftig tenorstämma, som dock rätt ofta visar böjelse för att sjunka. Detta märktes särskildt i Profeten, men äfven i Lohen-grin, ehuru mindre. Bäst var han här i tredje aktens scen med Elsa samt i Graalsrecitativet. Att hr G. skulle, såsom uppgifvits, äga någon syn-nerligt framstående dramatisk talang, måtte vara gripet ur luften. Vi hafva i detta hänseende föga märkt annat än det vanliga konventionella. Hr Rothmuhl gaf i alla afseenden en bättre bild af Lohengrin. För öfrigt hafva vi ju redan här hem-ma vid vår k. opera en både Profet och Lohen-grin, som går utanpå såväl hr Rothmuhl som hr Götze. Vi behöfva väl ej nämna hans namn.

I >Profeten> fästes största intresset vid Bertas och Fides' representanter, fru Östberg och fröken Alrnatl. Båda voro förträffliga. Har den senare här sitt bästa parti, så förmår hon i stället ej af-vinna Ortrud i »Lohengrin» något vidare intresse. Denna prestation led af märkbara brister. Elsa har däremot i den senare operan en i vokalt hän-seende utmärkt representant i fru Östberg. — Pu-bliken var vid båda föreställningarna talrik och bifallet lifligt.

Tvänne musiktillställningar af ovanligt framstående slag äro förestående. Den ena gifves redan i af-ton af syskonen Neruda. Den andra går af sta-peln nästkommande tisdag och är anordnad af grefvinnan Math. Taube, född Grabow, till firande af hennes 25-årsjubileum som sångerska. Båda musiktillställningarna tala för sig själfva.

Hr Richard Andersson, vår kände och framståen-de pianolärare, anordnar i morgon, lördag, ett musikföredrag i Vetenskapsakademien, hvarvid pro-grammet upptager konserter af Rubinstein, Chopin och Tschaikowsky, utförda af elever af hr A.

*&'

T a n t L o t t e n s n o r s k a resa . Berättelse för Idun

af Vera Verle.

_ (Forts.)

tch hvarför behöfde hon längta efter Schweiz? Det fanns ju ett Schweiz på närmare håll, lika storartadt, lika skönt

— Norge, det härliga Norge med fjordar, forsar och glacierer, och dit ville Lotten fara ? Hon hade en vän, en lärarinna, som med trehun-dra kronors kassa gjort en fotvandring på fyra veckor genom fjällen, och Lotten hade mer, hon hade ju nära trehundrafemtio! Hon visste att hennes vän äfven denna sommar var i Norge, att hon vistades i Molde några veckor för att sedan åter begifva sig ut att vandra i fjällen, hvad var då lättare än att uppsöka henne där och bedja att få göra sällskap med henne? Att hon skulle bli välkommen, det visste Lotten. Alltså reskartan fram, garderoben i ordning, och så ut på den första, härliga resan!

II. Lotten var färdig, följande morgon skulle

hon resa. Hon gick sina sista ärenden ge-nom gatorna så jublande glad till mods, att hon helst velat stämma upp och sjunga, och hon såg på alla dem hon mötte med en be-klagande blick, som ville hon säga: »Ni stackars människor, som inte få ut och resa i morgon!» Ja, hon skulle gärna velat taga alla, både stora och små med sig.

Detta sista skulle också bli henne beskärdt. På aftonen kom ett hastigt bud från en af hennes väninnor, en folkskollärarinna, som lofvat medfölja tolf fattiga sjuka barn till en skollofskoloni i Södermanland. Hon hade nu insjuknat och vände sig till Lotten med för-frågan, huruvida hon skulle i hennes ställe vilja åtaga sig barnen; resan skulle blifva henne ersatt, blott hon ville se barnen rik-tigt och väl framme vid bestämmelseorten, en gård, belägen omkring en mil från Katrine-holms järnvägsstation. Kunde Lotten säga nej till en sådan bön? Hade hon väl hjärta, hon som själf skulle få se så mycket skönt, att för en enda dag uppskjuta de fattiga barnens resa, något som måste ske, om de skulle vänta på sin lärarinnas tillfrisknande, eller tills en annan följeslagerska hunne an-skaffas? Det var ju dessutom ingen omväg för henne; hon hade visserligen tänkt att resa öfver Storlien och Throndhjem, men hvad hindrade henne att i stället fara öfver Kri-stiania? Lotten hörde icke till dem, som så växa sig in i sina planer, att de icke tåla den ringaste ändring — utan lång öfverlägg-ning hade hon saken klar.

»Jag följer gärna med barnen,» var hen-nes svar, »de äro ju stora nog att inte kasta sig ut genom kupéfönstren eller springa bort på stationerna, så att med Guds hjälp hop-pas jag att det går bra. Jag ligger öfver natten på skollofskolonien och fortsätter nästa dag — fjällen springa ju ej sin väg under tiden och min vän i Molde inte heller.»

Följande morgon träffade Lotten i god tid tillsammans med sina små skyddslingar på stationen. De voro synbarligen alla rädda att komma för sent till tåget, och många af dem hade redan en half timme varit där, då Lotten kom. Det var en ganska glad an-blick, dessa tolf barn, åtminstone på långt håll, utstyrda som de voro med den bästa omsorg till resan och de flesta med någon liten ny sak, som de med innerlig glädje vi-sade. En hade fått en blå halsduk, en an-nan en brokig väska att förvara sina till-hörigheter i, och nästan alla blickade med förtjusning på nya skodon. Men då Lotten närmare betraktade dem, sved det i hennes hjärta. Sådana små bleka, hålögda, magra varelser de flesta voro, somliga med skrofel-sår eller ett och annat alltför tydligt spår af dåliga bostäder, dålig föda, lif i osunda grän-der. Somliga hade onaturligt gamla drag, liksom hade nöd och brist i förtid kommit dem att mogna; i synnerhet fäste Lotten sin uppmärksamhet vid en liten gosse på omkring sex år, som bars på armen. Modren hade själf följt med honom och lämnade honom ej, förrän hon satt honom i ett säkert hörn i kupén. Han hängde sig med sina magra ar-mar fast vid hennes hals och i hans stora, mörka ögon låg en värld af smärta.

»Kan han alls inte gå?» frågade Lotten. »Nej, inte numera, men han har kunnat

det; han gick så bra förut, men skroflerna ha slagit sig i benen, och nu har han ingen kraft i dem mera.»

iäi

Lotten stod tankfull ett ögonblick. Hon kunde ju i dag bära barnet ur kupén, i och ur vagnen och hjälpa det i säng, men i skol-lofskolonien hade man nog ej beräknat någon särskild vårdarinna, och om det nu funnes flera så eländiga barn, hur skulle det då gå?

Gud ske lof, så illa var det ej beställdt med de andra. De kunde alla gå och reda sig själfva, och en liten gosse, som haltade och gick med käpp, försäkrade: »Fröken, jag skall hjälpa till att se efter de minsta.»

Lotten smålog, men det var ej utan att den lilles frimodighet uppmuntrade henne, ty i själfva verket började hon nu känna sig en smula ängslig till mods. Icke så mycket för barnens skull, men hela denna resa före-kom henne som ett riktigt vågadt tilltag, hvarpå hon knappast kunde hoppas ett lyck-ligt slut — det var blott tanken på att hen-nes väninna väntade henne i det vackra, frid-fulla Molde, som kom henne att känna sig något lugnare.

Men nu hade hon icke mera tid att tänka på sig själf. Stationsklockan ringde för an-dra gången, det sista knytet var instufvadt, det sista afskedet uttaladt af föräldrarne på perrongen, hvilka hade många förmaningar och — olyckligtvis -— hvarjehanda påsar med godsaker att gifva sina barn i skilsmäs-sans stund.

Lotten fick full gärning med sin barnskara. Här hade hon att lugna en liten gråtande parfvel, där aftorka en rinnande näsa eller bädda åt någon som varit uppe för tidigt och kände sig sömnig. Några af barnen hade aldrig förr rest på järnväg, andra voro så försigkomna, som hade de rest tre gånger kring jorden, och talade om allt med en sä-kerhet, som kom Lotten att känna sig rik-tigt enkel. Sedan den första upphetsningen lagt sig, började barnen att undersöka sina karamellpåsar. »Måtte det bara bekomma dem väl!» suckade Lotten för sig själf; ty-värr bekräftade snart erfarenheten, att hon haft rätt i sin farhåga därtill kom att några af de. små icke tålde vid skaknin-gen i vagnen, och sålunda började Lottens norska resa på ett allt annat än lysande sätt. Nu började också en och annan att gråta af trötthet och hetta, andra ville nödvändigt packa upp sina knyten för att visa fröken de rena, hvita skjortor och nya strumpor, som de fått med sig till landet. Detta lyckades dock Lotten att afstyra; det såg kaotiskt nog ut i kupén förut, och hon bäfvade för åter-inpackningen. Men under allt bråk, i sorlet af alla dessa oroliga röster, sökte Lottens blick åter och åter lille Daniel, gossen som hvarken kunde gå eller stå. Han låg där så stilla i sitt hörn, han kunde ej blifva blekare än han redan var, men skuggorna omkring hans ögon blefvo djupare, och ett ögonblick for den tanken genom hennes själ, att gossen redan var död, och hon skyndade ångestfullt fram till honom. Gud ske lof, han rörde sig, där fauns dock lif kvar i den utmärglade lilla kroppen!

Lotten gjorde sig all möda att akta den lille för hvarje beröring med de andra bar-nen, som skulle kunna göra honom smärta. Hon bäddade så mjukt som hon kunde åt honom, och därunder slog han upp sina stora ögon och såg på henne. Blicken gick henne genom hjärtat, och hon kände, att detta barn skulle hon kunna bära längre än till vagnen.

Ändtligen voro de framme, barnen och alla sakerna voro instufvade i de båda rymliga vagnarne, som voro dem till mötes. Allt hade gått bättre än Lotten vid resans början

E x t r a fin M a r s a l a (Qualité Inghilterr-a) härstädes lagrad sedan 1891. Vid undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos

K. A . N y d a h l & C:o Stockholm, 2 Stureplan 2

Riks- och Allxn. telefon.

alla gått till sängs,

Daniels bädd. Deu

»Frisk? Det blir han aldrig på jorden,

men så länge det finns lif, finns det hopp.

Barnet måste skötas mycket väl och inte

vara tillsammans med de andra, han står

inte ut med deras bråk.»

»Skall jag skrifva och bedja hans mor

komma?» frågade Lotten tvekande.

»Har fröken inte åtagit sig att sköta ho-

nom bär ute?»

»Nej, jag har blott blifvit anmodad att

följa dem hit.»

»Jaså, ja, då måste vi nog skicka efter

modern, ifall vi inte kunna få någon annan

att vårda barnet.»

Ännu länge, sedan

satt Lotten uppe vid

lille höll hennes hand så fast med sina feber-

heta, att hon icke hade hjärta att lösgöra den.

På morgonen var han sämre. Hans ögon

följde ängsligt hvarje Lottens rörelse, och

när hon lutade sig ned öfver honom för ett

ögonblick, hviskade han:

»När skall fröken fara?»

»Inte i dag,» försäkrade Lotten bestämdt;

en glädjestråle flög öfver barnets ansikte.

En dags uppehåll till gjorde ju ingenting

— hon försummade intet.

Här var däremot så mycket att göra, och

det gjorde henne blott ondt, att hon icke fick

sitta hos Daniel så mycket som hon ville.

De andra barnen skulle ju också ha sin vård

och tillsyn, och på aftonen kom föreståndarin-

nan och meddelade, att hon fått bref med

underrättelse, att en annan vårdarinna snart

skulle komma i den insjuknades ställe. Skulle

nu inte Lotten, som hade ett så godt sätt

med barnen, vilja stanna, tills hon kom? Och

Lotten kunde icke säga nej.

Innehållsförteekning. Emelie Nyberg; af K. M. B. (Med porträtt). — I skym-

ningen ; efter Swiuburne af SIGRID ELMBLAD. — Kvinnan och likbränningen; af ILSE FRANKE. — Fru Elise; skiss för Idun af REINHOLD WINTER. — Lektyr på sommarnöjet, — Iduns lä-karartiklar. [III . : Om bad- och brunnskurer; af d:r ALFRED LEVERTIN. (Forts.). — Från Iduns läsekrets: En strumpstick-ningsfråga. Bruka, men icke missbruka Fruar och »famil-jeflickor». »Gamla familjeflickor i Finland». — Ur notisbo-ken. — Teater och musik. — Tant Lottens norska resa; be-rättelse för Idun af VERA VERLC. — Tidsfördnf.

Redigeras af Sophie Linge.

Bidrag mottagas med tacksamhet.

L o g o g r y f .

Maj är nu kommen, den dagliga, unga, Kommen med blommor af skiftande

slag; Tufvorna grönska och fåglarna sjunga, Himlen är blå och så l.juflig är jag. Hör, huru träden för fläktarne susa! Hör, huru källorna porla och brusai

Allt är behag.

Kom då, och låt mig ditt sinne för-nöja,

Låt mig dig omge på grönskande stig!

Hvem vill i kammaren längre väl dröja,

Hvem vill ej skynda att njuta af mig?

Kom, se det glittrar i dal och på höjder —

Kom, och båd' lifslust och hälsa och fröjder

Skänker jag dig.

Hur kallas trädet där trasten nu kvittrar

Högt upp i toppen så lycklig och glad?

Hur kallas vattnet, där borta, som glittrar

Och som kring stränderna stänker sitt bad?

Hvad, om du önskar, kan däri du fånga

Och som kan blifva den läckraste rätt?

Hur fann du gubben, som utfor i långa

Eder, af ruset brutal på allt sätt? Hvad får du höra frän hornet där-

borta, När liten vallgosse samlar sin hjord? Hvilken är titeln — den hör till de

korta — Buren af tusentals kvinnor i nord? Hvad plär vid stortvätt i karet man

gjuta? Hur tycks dig ogräs på blommornas

säng? Hvem hör du hemskt uti skogarna

tjuta? Hvad ser du trippa på grönskande

äng? Hur nämns det rofdjur med mord-

lystna tänder, Som till små lammen har grufligt

begär? Hvad kan du bli — och det ofta ju

händer — Om paraplyen ej med dig du bär? Hur kallas gömman, till omfång ej

ringa, Där dina bolstrar du har inom lås? Säg, hvad som plägar att lättnad dig

bringa, När du har sorg uti hjärtat, förstås?

Perpetua.

L ö s n i n g a r .

Egenskapsgåtan: Lotta Svärd; t) lojal, 2) oegennyttig, 'A) trofast, 4) tapper, 5) aktad, G) sörjande. 7) "värnande, 8) ädelmodig, 9) rättrådig, 10) dådsnar.

GÅTAN: Pii tiar.

C/IARADEN: Glasögon.

KVADRATGÄTAN: | E B B E O |

Ml Ö K A B n ^G A S E M

2 M L M I A U ' M O S A JJ

ARIHIIOGRG/OI: Vintergatan — Bengt Lid-ner. 1) Vickerstubb, 2) inställelse, 3) Natal-kusten, 4) tillgänglig, 5) egensinnigt, 6) ren-hudsfäll, 7) gelbgjmeri, S) accentuerad, 9) Trängsviken, 10) associerade, 11) Nebuka-

44 44 w 44 44 44 44 44 m 44 44 m 44 44 * 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44 44

P r i s u p p g i f t e n i I d u n n:r 12 — att af i svenskan brukliga s.ubstansiv på nio sinsemellan olika bokstäfver uppställa blomstergrupper, allt enligt regler, som i det nämnda numret närmare angäfvos — har väckt lifligt intresse och samlat många deltagare; 308 skrifter ingingo inom den utsatta tiden.

En hel del af de täflande, som nått betydliga slutsummor på de funna orden, har emellertid på olika vis förbrutit sig mot reglerna. Så förekommo' långa listor af ord, som ej alls voro ordnade i blomstergrupper, och dessa kunde naturligtvis icke med-räknas. Andra briljerade med de mest konstlade och osvenska ord och sammansättningar, hvilka prisdomarne ej ansågo sig böra gilla. På grund af täflingsreglerna var klart, att ett enda oriktigt ord i en blomstergrupp skulle dra med sig hela gruppen i för-därfvet, hvarigenom i dylika listor vid granskningen stor »ordspil-lan» uppstod, som ödesdigert reducerade slutresultaten.

Prisutdelningen har på följande vis utfallit:

Första pris, 15 kr.: fröken Ellie Grömcald, Eksund (1,066 ord i 150 blomstergrupper).

Andra pris, 10 kr.: fru Emilia Scenson, Österökna (864 ord i 151 grupper;.

Tredje pris, 5 kr.: fröken Signe Ohlson, Stockholm (807 ord i 97 grupper).

Fjärde till nionde pris, pärmar till en årgång af Idun: fr. Jenny Hallin, Visby (768 ord); fr. Hilma Franzén, Lund (719 ord); fru C. Andersson, Norrköping (615 ord); fröken Anna Falk, Gra-vendal (582 ord); fröken Carin Falk, Gravendal (574 ord); fru Ellen Julin, Stockholm (570 ord).

Tionde till femtonde pris, pärmar till en årgång af Iduns romanbibliotek: fru Ebba Peterson, Manilla, Stockholm (563 ord); fr. Jenny Ahlstcdt, Kalmar (560 ord); fru Alma Friman, Udda-gård, Sköfde (557 ord); fru Anna Ohlin, Visingsö (513 ord); fru Karin Estelle, Stockholm (508 ord); fr. Emmy Borgström, Sol-lefteå (502 ord).

Pristagarinnorna behagade nu i och för prisens öfversän-dande meddela sig med redaktionen. De, som förvärfvat pärm-pris, torde uppgifva, om de önska pärmar till 1894 års årgång af Idun eller romanbiblioteket, eller — om de möjligen redan ha dylika pärmar — huruvida de föredraga att få till nu pågående årgång. I senare fallet kunna emellertid pärmarne levereras först i slutet af året, då de icke förr kunna förfärdigas.

Redaktionen kan icke befatta sig med att returnera till täf-lingen ingångna manuskript, utan äro dessa redan makulerade.

fr fr m i fr i fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr fr ************** *

H U L T M A H S C a o a o & C h o c o l a d rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-maste af professorerna hrr Jon. Lang, Seved Ribbing, Nils 0:son Gadde. O- J- Ask samt doktor Olof Moberg.

Daniel blef emellertid allt sämre, och Lot-

ten skref till hans mor. Hon lofvade att ej

fara, förrän hon fått lämna den lille i hans

moders armar, ty han hade slutit sig så till

henne, att hon omöjligt skulle kunnat anför-

tro hans vård åt någon annan. Efter lång

väntan kom brefvet från Daniels mor. Det

lydde så:

»Ärade fröken!

Jag fattar pannan för att med några ringa

rader tacka för den stora vänligheten, mest

för pojken, jag hör han är sämre. Som det

är omöjligt för mig att komma med tre små

den minsta fyra månader och fadren borta på

arbete åt landet fröken kan nog begripa när

en är fattig hur det är fatt nog har Daniel

varit så usel många gånger och så har han

kryat på sig ja när en har fyra till så ändå

vill en inte mista någon så med Guds hjälp

blir han väl bättre när han får god vård

som jag hoppas med många helsningar och

finge jag några rader till svar hur det går

för Daniel så vore det allt godt.»

(Forts.)

vågat hoppas, alla hade varit så vänliga,

konduktören, medpassagerarne och stations-

personalen, och Lotten hade många att tacka

och nicka åt till afsked. Men Daniel hade

ingen annan fått lyfta eller bära, Lotten höll

honom fast sluten i sin famn, och hans båda

magra små armar hvilade tillitsfullt kring

hennes hals.

Al l t var i ordning för de ankommande.

Dagen förut hade lika många barn lämnat

kolonien, och föreståndarinnan hade händerna

fulla af arbete; barnen kände sig ännu främ-

mande och slöto sig till Lotten, som med

ifver tog i tu med att hjälpa dem att packa

upp deras små tillhörigheter, gaf dem deras

kvällsvard och lade dem därefter alla till

sängs.

Annu tolf barn väntades följande dag, och

Lotten, som såg att hennes hjälp var mer än

behöflig, lofvade att stanna, tills de kommit.

Lille Daniel förorsakade henne mycket be-

kymmer. Doktorn, som bodde i närheten,

hade redan samma afton besökt kolonien,

egentligen blott för att se, hur man redde

sig, men Lotten begagnade tillfället att visa

honom sin lille skyddsling. Doktorn behöfde

blott se ett ögonblick på honom.

»Det är oförsvarligt att skicka ett sådant

barn till en skollofskoloni,» utbröt han. »Till

sjukhuset skulle han, och det genast.»

»Men han är så klen, han har knappast

kunnat stå ut med resan hitl»

»Ja, det förstås; så mycket sämre att låta

honom fara,» brummade doktorn; »nu åter-

står ingenting annat än att låta ho:;om blifva

där han är.»

»Tror doktorn, att han kan bli frisk här

ute?»