Effektivt genomförande kräver effektiv...

Effektivt genomförande kräver effektiv styrning

____________________________

En granskning av offentliga sektorns implementering av Agenda 2030

_______________ En rapport från Gröna Städers Hållbarhetskommission

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning……………………………………………………………………………………………. s. 4 2. Sammanfattning…………………………………………………………………………………. s. 5 3. Så styrs Sveriges hållbarhetsarbete……………………………………………………. s. 7

Regeringen………………………………………………………………………………… s. 7 Riksdagen…………………………………………………………………………………. s. 8 Agenda 2030-‐delegationen………………………………………………………… s. 9 Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling…………………………………. s. 10 Övriga statliga myndigheter………………………………………………………. s. 11 Kommuner och landsting …………………………………………………………. s. 12

4. Myndighetssverige och Agenda 2030…………………………………………………. s. 14 Länsstyrelserna…………………………………………………………………………. s. 15 Energimyndigheten……………………………………………………………………. s. 17 Trafikverket………………………………………………………………………………. s. 18 Upphandlingsmyndigheten………………………………………………………… s. 20 Boverket……………………………………………………………………………………. s. 22 Naturvårdsverket………………………………………………………………………. s. 23 Analys………………………………………………………………………………………… s. 24

5. Hur kan det regionala utvecklingsansvaret användas?.......................... s. 26 Analys………………………………………………………………………………………… s. 28

6. Så hålls styrkedjorna mellan stat och kommun ihop…………………………. s. 29 Analys………………………………………………………………………………………… s. 31

7. Så sker uppföljningen av samhällets hållbarhetsarbete……………………… s. 31 Uppföljning i kommuner och landsting………………………………………. s. 34 Andra exempel…………………………………………………………………………… s. 36 Analys………………………………………………………………………………………… s. 39

8. Nationella incitament…………………………………………………………………………. s. 40 Analys………………………………………………………………………………………… s. 42

9. Brister identifierade av olika aktörer – en sammanfattning ………………. s. 44 10. Slutsatser och förslag…………………………………………………………………………. s. 45

__________________________

Källförteckning s. 50

4

1. Inledning I oktober 2017 bildade organisationen Gröna Städer en Hållbarhetskommission i syfte att utreda hur Sveriges hållbarhetsarbetet skulle kunna effektiviseras. Kommissionen består av åtta ledamöter med bred erfarenhet av styrning och ledning inom både privat och offentlig verksamhet. Därtill har ledamöterna djup kunskap om och engagemang för hållbarhetsfrågor. Kommissionen består av följande personer; Roger Tiefensee (C), kommunpolitiker i Flen, fd riksdagsledamot Anna Ljungdell (S), fd Kommunstyrelseordförande i Nynäshamn Erik Persson, Gröna Städer Lars Eriksson (S), Riksdagsledamot, Civilutskottet Terje Johnsson, Green Advisor ÅF Åsa Johansson, Kommunstyrelseordförande i Hagfors tillika ordförande i SABO Peter Nohrstedt, Hållbarhetschef SKL Kommentus inköpscentral Claes Tingvall, Professor i Skadeepidemiologi, Senior Consultant ÅF Arbetet har letts av Roger Tiefensee, ordförande för kommissionen, och av Anna Ljungdell, som är huvudsekreterare. Övriga ledamöter har bidragit med värdefull kunskap och perspektiv utifrån sina respektive erfarenhetsområden. Hållbarhetskommissionen har undersökt hur styrningen av befintligt hållbarhetsarbete i offentlig sektor är organiserat på ett övergripande plan. I granskningen har Hållbarhetskommissionen utgått från arbetet enligt de globala målen och Agenda 2030 som definieras enligt följande: ”De globala målen och Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.” (Källa: regeringen.se) Är det offentliga Sverige optimalt organiserat för att svara upp mot målen i Agenda 2030, helt enkelt, eller finns det organisatoriska hinder? Kommissionen har också granskat på vilket sätt Agenda 2030 fått genomslag i de regleringsbrev och instruktioner som styr myndigheternas arbete. Granskningen är gjord på ett urval av myndigheter. Därtill har kommissionen granskat hur den statliga styrningen av det regionala och lokala genomförandet fungerar och hur arbetet följs upp. Vilka nationella incitament finns för kommuner och landsting för att främja hållbar utveckling. Allt i syfte att utröna hur det lokala genomförandet skulle kunna underlättas och stödjas, då det lokala genomförandet lyfts fram som särskilt viktigt i Agenda 2030. __________________________

5

2. Sammanfattning För att lyckas med att nå målen i Agenda 2030 kommer det krävas nya lösningar, nya sätt att organisera samhället och nya samarbeten. Den svenska samhällsmodellen med breda samförståndslösningar, starka trygghetssystem, höga miljöambitioner, stark tillväxt och hög tillit är en god grund för att lyckas. Det finns en väldigt stark vilja i samhället att ta sig an Agendans mål, men många vittnar om systemhinder och målkonflikter på vägen – detta behöver staten bidra till att undanröja. Hållbarhetskommissionen anser att styrningen av hållbarhetsarbetet inte är optimalt organiserat idag. Även om det finns ett värde i att så långt möjligt följa befintliga processer och väva in arbetet i befintlig organisationsstruktur finns en risk att sektorsintressen prioriteras framför Agendans mer långsiktiga mål. Utan en övergripande och sammanhållen mål-‐ och uppföljningsstruktur försvåras dessa prioriteringar. Det riskerar att göra omställningsarbetet mer ineffektivt än det behöver vara. Hållbarhetskommissionen konstaterar också att den typ av översyn som vi har gjort är något som flera utredande statliga aktörer anser saknas. De rapporter vi tagit del av från bl a Statskontoret, Riksdagens utredningstjänst och Riksrevisionen vittnar om behovet av mer systemanalys, inte mindre. Hållbarhetskommissionen har bara skrapat på ytan och menar att det behövs mer av den här typen av analyser för att undersöka hur det offentliga Sverige kan bidra till omställningen på effektivast möjliga sätt. Fler myndigheter borde granskas, liksom hur staten styr de statliga bolagen. Därtill finns det behov av ytterligare granskning av hur samtliga 290 kommuner och 20 landsting/regioner ska ges förutsättningar att bidra till innovativa lösningar och hur dessa lösningar kan implementeras i den ordinarie driften. Det sätt på vilket staten utformar incitaments-‐ och innovationsprogram påverkar detta. Nedan följer sju konkreta förslag som Hållbarhetskommissionen anser skulle bidra till en tydligare organisatorisk och analytisk inramning av Agenda 2030-‐arbetet.

1. Hållbarhetskommissionen föreslår att regeringen tar fler steg i att utveckla budgetprocessen mot tvärsektoriella och integrerade analyser och att budgetens mål tydligare kopplas ihop med målen i Agenda 2030 på ett övergripande plan.

2. Hållbarhetskommissionen föreslår att regeringen ger Agenda 2030 en tydligare parlamentarisk förankring och inrättar en parlamentarisk kommitté i riksdagen.

3. Hållbarhetskommissionen anser att staten bör ta ansvar för att städerna och

landsbygden utvecklas i samklang med sin omgivning – inte var och en för sig. Ett sätt att hantera dessa samband kan vara att ta fram en nationell urbanpolitik.

4. Hållbarhetskommissionen föreslår en översyn av de transportpolitiska målen i enlighet med Trafikverkets önskemål.

6

5. Hållbarhetskommissionen föreslår att Upphandlingsmyndigheten tydligare prioriterar arbetet med att uppdatera databasen för hållbarhetskriterier och inrättar en rutin för systematisk uppdatering, för att säkerställa att kriterier är i linje med teknikutveckling och målsättningar inom hållbarhetsområdet.

6. Hållbarhetskommissionen föreslår att en uppföljningsmodell som påminner om OECD:s ”uppföljningsros” för Sveriges hållbarhetsarbete tas fram, i syfte att tydliggöra hur det svenska omställningsarbetet går i sin helhet. En modell som också med fördel kan användas av både kommuner och landsting.

7. Hållbarhetskommissionen anser att det vore önskvärt om Rådet för främjande av

Kommunala Analyser, RKA, och SCB fastställde tillförlitliga indikatorer för Hållbarhet inom kommunal-‐ och landstingskommunal verksamhet som vägleder kommunerna och landstingen i deras hållbarhetsarbete.

__________________________

7

3. Så styrs Sveriges hållbarhetsarbete Det offentliga Sverige är ett komplext system, där ansvaret för välfärd, infrastruktur, samhällsskydd, rättsstat och andra offentliga funktioner är organiserat på olika nivåer. Sverige är väldigt decentraliserat, där kommuner och landsting har stort inflytande över den samhällsservice som erbjuds medborgarna. Staten har dock ett helhetsansvar och har också instrument till sitt förfogande för att styra kommuner och landsting i en önskad riktning. Organiseringen av samhällets samlade resurser bör stödja den utveckling som samhället vill uppnå. Hållbarhetskommissionen har valt att granska hur arbetet med genomförandet av Agenda 2030 är organiserat, för att ju bättre organiserat samhället är, desto effektivare blir genomförandet. Kartläggningen är inte heltäckande men ger ändå en bra bild över hur arbetet är organiserat idag och hur det skulle kunna utvecklas. Regeringen

Regeringen är kollektivt ansvarig för att genomföra Agenda 20301, vilket innebär att varje departement får bereda frågorna utifrån respektive statsråds ansvarsområde. Därtill har två ministrar ett särskilt övergripande ansvar: Civilminister Ardalan Shekarabi ansvarar för det nationella genomförandet. Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, leder det internationella genomförandet genom politiken för global utveckling och det svenska biståndet.

Direkt under statsråden finns en mindre samrådsgrupp för Agenda 2030 med statssekreterare från Finansdepartementet, Utrikesdepartementet, Miljö-‐ och energidepartementet, samt Näringsdepartementet. Dessutom finns det en interdepartemental arbetsgrupp på

1 Sverige och Agenda 2030 – rapport till FN:s politiska högnivåforum 2017 om hållbar utveckling

8

tjänstemannanivå för Agenda 2030 där alla departement ingår.

Regeringen styr grovt förenklat genom att man presenterar lagförslag och verkställer det riksdagen har beslutat. Det viktigaste styrdokumentet för statens verksamhet är budgeten. Därtill styr regeringen sina myndigheters arbete via regleringsbrev och instruktioner. Ett sätt att granska vilket genomslag Agenda 2030 har fått för regeringens arbete och målsättningar är att granska regeringens budget.

Agenda 2030-‐delegationen har gått igenom budgeten för 20182 och konstaterar att agendan är närvarande i Finansplanen och samtliga 27 utgiftsområden, vilket är en förbättring jämfört med budgeten för 2017. Vikten av samverkan mellan det offentliga, privata och idéburna lyfts fram, men utan en tydligare beskrivning av hur det ska gå till.

Analys

För att lyckas uppnå agendans mål krävs innovation och tvärsektoriellt samarbete. Hållbarhetskommissionen menar att regeringens organisering av Agenda 2030-‐genomförandet behöver stärka och uppmuntra till att sådana processer kommer till stånd. Det är så klart rimligt att så mycket som möjligt av genomförandet bör ske inom ramen för ordinarie processer. Att placera det nationella genomförandet på Finansdepartementet har också sina poänger, eftersom Finansdepartementet redan har en samordnande funktion genom budgetprocessen och att förvaltningsfrågorna ligger där. Dock finns det omvittnade brister i dagens ordinarie processer, exempelvis stuprörstänkande, som vi bedömer kan bli ett hinder i genomförandet. Utan en samlad styrning och uppföljning blir det svårt att identifiera vad brister beror på, vilka målkonflikterna är och att göra rätt prioriteringar. (Se också Bexell, Jönsson 2016:043)

Budgetprocessen har en särställning när det gäller regeringens samlade prioriteringar och involverar hela regeringskansliet och dess myndigheter. Det pågår också ett arbete i regeringskansliet med att ta fram en handlingsplan för Agenda 2030 och det är välkommet. Det vore dock önskvärt att öka transparensen i de prioriteringar som sker på ett mer övergripande plan. Ett sätt att göra det på kan vara att anpassa budgetstyrningen utifrån hållbarhetsmålen, istället för utifrån Finansplanen och de 27 utgiftsområdena Hållbarhetskommissionen föreslår att regeringen tar fler steg i att utveckla budgetprocessen mot tvärsektoriella och integrerade analyser och att budgetens mål tydligare kopplas ihop med målen i Agenda 2030 på ett övergripande plan. Riksdagen Riksdagens beslut påverkar möjligheterna att genomföra Agenda 2030 och så gott som alla utskott är berörda av, eller involverade i, genomförandet på ett eller annat sätt. I riksdagen är det i första hand utrikesutskottet och finansutskottet som på ett mer generellt plan behandlar Agenda 2030-‐frågor. Tydlighet är viktigt för ansvarsutkrävande och ansvarsutkrävande är en viktig funktion i en

2 https://agenda2030delegationen.se/blogg/bp18-‐och-‐globala-‐malen/ 3 http://eba.se/wp-‐content/uploads/2016/06/SDG201604_webb.pdf.

9

demokrati. Bexell och Jönsson skriver i sin rapport Swedish Responsibility and the United Nations Sustainable Development Goals;

”(….) ett sätt att hålla liv i de satsningar som nu görs oavsett framtida politiska majoritetsförhållanden är att involvera riksdagen i större utsträckning än hittills. Ett annat sätt är att svenska myndigheter får tydliga mandat och tillräckligt med resurser för att arbeta med Agenda 2030 i Sverige såväl som utomlands. ”

Analys Hållbarhetskommissionen upplever att Riksdagens roll i Agenda 2030-‐arbetet är för diffus. Det är viktigt att riksdagen får en tydligare roll och ansvar i det övergripande hållbarhetsarbetet, dels för att en effektiv omställning kräver ett tvärsektoriellt angreppssätt och dels för att ge Agenda 2030 en starkare politisk förankring. Omställningen till ett hållbart samhälle är ett långsiktigt arbete där styrning och uppföljning måste understödja processerna, inte vara ett hinder. Demokratisk förankring, transparens och medbestämmande är också av yttersta vikt för att lyckas. En parlamentarisk kommitté kan med fördel få i ansvar att utreda hur implementeringen av Agenda 2030 ska gå till, samt att anpassa målen i Agenda 2030 till svenska förutsättningar.

-‐ Hållbarhetskommissionen föreslår att regeringen ger Agenda 2030 en tydligare parlamentarisk förankring och inrättar en parlamentarisk kommitté i riksdagen.

Agenda 2030-‐delegationen

Agenda 2030-‐delegationen tillsattes av regeringen i mars 2016 och har ett uppdrag som sträcker sig till mars 2019. Uppdraget är att stödja och stimulera arbetet med Sveriges genomförande av Agenda 2030, såväl nationellt som internationellt. Delegationen består av fem ledamöter med bred kompetens inom hållbarhetsområdets tre dimensioner och tre sakkunniga från regeringskansliet (Finansdepartementet, Utrikesdepartementet och Miljö-‐ och Energidepartementet). Det löpande arbetet drivs av ett kansli med sju medarbetare.

Den 1 juni 2017 redovisade delegationen ett förslag till handlingsplan, samt en översiktlig kartläggning av hur väl Sverige uppfyller agendans mål och delmål. I mars 2018 presenterade delegationen en delrapport4 där man bland annat har kartlagt hur väl de av riksdagen beslutade målen stämmer överens med Agenda 2030. Delegationen konstaterar att det inte är bristande ambitioner hos riksdagen, tvärtom är de av riksdagen beslutade målsättningarna inte sällan är mer ambitiösa än Agendans mål. Dock behöver takten i genomförandet ökas om målen ska nås.

”Analysen visar samtidigt att de riksdagsbundna målen i relativt liten utsträckning uttrycker de tvärgående perspektiv som uttrycks i Agenda 2030:s deklaration. Trots att analysen visar att ett stort antal riksdagsbundna mål berör Agenda 2030 är det i det här skedet svårt att utläsa hur väl målen sammantaget leder i riktning mot en hållbar utveckling.”

Som förslag till åtgärd lyfter även Agenda 2030-‐delegationen behovet av att inrätta en

4 Agenda 2030-‐delegationen – Delredovisning Mars 2018, (SOU Fi 2016:1)

10

parlamentarisk kommitté.

Analys

Agenda 2030-‐delegationen har på ett förtjänstfullt sätt gett regeringen underlag till den handlingsplan för Agenda 2030-‐arbetet som nu bereds i regeringskansliet. Dock har delegationen inte haft några näringslivsrepresentanter med i sitt arbete, vilket kan ses som en brist. Denna brist avser regeringen att åtgärda, vilket fick till följd att ordförande Parul Sharma inte längre kände att hon ville sitta kvar. Vad detta betyder för delegationens arbete kan Hållbarhetskommissionen inte bedöma.

Hållbarhetskommissionen har haft konstruktivt kunskapsutbyte med representanter för delegationen och vi kommer ofta till liknande slutsatser. Hållbarhetskommissionen noterar att både akademi, myndigheter och delegationen lyfter fram styrning och uppföljning som en nyckel för att lyckas. Vi är relativt bra på att fastslå ambitiösa mål i Sverige, vilket också Agenda 2030-‐delegationens analys av de riksdagsbundna målen visar. Att fastslå ambitiösa mål räcker dock sällan för att lyckas. För att lyckas nå sina mål krävs en ständigt pågående process mellan mål, strategi, taktiska överväganden, organisering, uppföljning och analys.

Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling

Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling inrättades av regeringen i juli 2015. Rådet ska vara en arena för dialog mellan regeringen och vetenskapen i syfte att ge politiken för hållbar utveckling en så vetenskaplig bas som möjligt. Rådet består bland annat av en panel av framstående forskare som representerar olika multidisciplinära och tvärsektoriella angreppssätt. Rådet ska utgå från ett dynamiskt systemperspektiv på hållbar utveckling, baserat på vetenskapligt verifierad kunskap. Rådet har haft ett antal möten och seminarier och skrivit följande rapporter:

• Plast – rapport från rundabordssamtal • Kommentar från det Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling med anledning av dess

studie av statliga myndigheters bedömningar av forskningsbehov vid implementeringen av Agenda 2030

• Statliga myndigheters bedömningar av forskningsbehov vid implementeringen av Agenda 2030, Elena Mokeeva

• Remissvar från det Vetenskapliga Rådet för hållbar utveckling (VRHU), Ang. Miljömålsberedningens delbetänkande ”En Klimat-‐ och luftvårdsstrategi för Sverige” (SOU 2016:47)

• VRHU rapport en mer klimatvänlig animaliekonsumtion • Miljömålsberedningens betänkande ”Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige” –

Remissvar från det Vetenskapliga Rådet för hållbar utveckling • Diskussionspapper – Forskningens roll för att förverkliga den nya hållbarhetsagendan

– Måns Nilsson

Den sistnämnda rapporten för en diskussion om forskningens roll inom hållbarhetsområdet, med slutsatsen att den måste förändras. Forskningen, som mest haft fokus på diagnostik med identifiering, tolkning och mätning, måste byta fokus. Enligt rapporten behövs det mer fokus på lösningar, där forskningen ges en tydlig roll att integrera tekniska och sociala innovationer.

11

Forskningen kan då ge kunskap om systemeffekter till politiken och samhällsstyrningen och hantera konsekvensanalyser av högsta komplexitet, geografiskt och tidsmässigt. Rapporten lyfter riskerna med att hållbarhetsmålen faller mellan stolarna i forskningspolitiken till förmån för olika sektorsintressen, vilket är en risk Hållbarhetskommissionen känner igen från andra områden.

Analys

Hållbarhetskommissionen anser att det Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling kan fylla en viktig funktion. Vilken påverkan rådet har haft på regeringens beslutsfattande kan dock inte Hållbarhetskommissionen bedöma. Av rapporterna att döma ligger relativt stor tyngdvikt på ekologisk hållbarhet. Därtill kan kommissionen konstatera att det inte är lätt för en utomstående att hitta information om det Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utvecklings aktiviteter och rapporter. Om man söker (googlar) på ”Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling” gavs bara träffar från rådets inrättande 2015. Det var inte förrän Hållbarhetskommissionen tog kontakt per telefon som vi fick det rätta sökordet: ”JO 1968:A”.

Hållbarhetskommissionen rekommenderar att det Vetenskapliga rådet för Hållbar Utveckling får en enklare sökväg, så att rådets aktiviteter och rapporter blir lättare att hitta även via nätet.

Övriga statliga myndigheter

Ett flertal av landets statliga myndigheter utför dagligen verksamhet med direkt bäring på genomförandet av Agenda 2030. Styrningen av dessa myndigheter sker bland annat genom lagar och förordningar, myndigheternas instruktioner, regleringsbrev, särskilda regeringsbeslut samt genom uppföljning och myndighetsdialoger.

Regeringen gav, under våren 2016, 86 statliga myndigheter i uppdrag att kartlägga sin verksamhet med utgångspunkt från Agenda 2030. I redovisningarna har myndigheterna gjort bedömningar av vilka globala mål och delmål som deras verksamhet har störst inverkan på. De innehåller också en bedömning av om myndighetens verksamhet på området är tillräcklig. Hållbarhetskommissionen har dock inte kunnat hitta någon samlad bedömning utifrån helheten och huruvida regeringen dragit några egna slutsatser utifrån rapporterna.

Det tas dock initiativ för att engagera svenska aktörer i arbetet med att uppnå de Globala målen och SIDA driver därför projektet Svenska myndigheter för hållbar utveckling. I januari 2016 öppnades ”GD-‐forum” mellan svenska generaldirektörer från ett 40-‐tal myndigheter i syfte att diskutera genomförandet lokalt och globalt. Samverkan sker på en operativ nivå. Det kan handla om gemensamma satsningar inom miljö-‐ och klimatområdet, utbyte av erfarenheter, samt kompetensutveckling eller utveckling av metoder för samverkan. 5 Arbetet har också utmynnat i en gemensam avsiktsförklaring6 där man bland annat lovar varandra att bidra på följande sätt;

• Vi för en strategisk dialog, möjliggör ökad samstämmighet och utarbetar former för konkreta samarbeten kring genomförandet av Agenda 2030.

5 https://www.sida.se/globalassets/sida/sve/samarbetsparter/offentlig-‐sektor/svenska_myndigheter_hallbar_utveckling_faktablad.pdf 6 ibid

12

• Vi bidrar med expertkunskap i dialogen och arbetet för hållbar utveckling. • Vi stöttar varandra då vi möter aktuella globala utmaningar och då vi ser möjligheter

till lösningar. • Vi vidareutvecklar våra myndigheters hållbarhetsarbete kopplat till Agenda 2030 och

kommunicerar detta på ett öppet och jämförbart sätt. • Vi bygger vidare på den samverkan som redan pågår mellan myndigheterna och

tillsammans med andra aktörer samt prövar nya arbetsmetoder i ljuset av den nya transformativa agendan.

• Vi möter behov, förväntningar och efterfrågan på svensk kompetens för kapacitetsutveckling inom offentlig förvaltning.

• Vi beskriver våra prioriterade fokusområden i en årlig samverkansplan för GD-‐Forum. Detta arbete ska kontinuerligt följas upp och vidareutvecklas.

Analys

SIDA-‐projektet Svenska myndigheter för hållbar utveckling är ett lovvärt initiativ. Rent organisatoriskt infinner sig dock en fråga om vilken myndighet som har ansvaret för att samordna det nationella genomförandet. Så vitt Hållbarhetskommissionen vet är det Civilministern och Finansdepartementet som har samordningsansvaret för det nationella genomförandet. I detta ansvar borde just myndighetssamordningen ligga. Vi har inte kunnat identifiera varifrån uppdraget till SIDA kommer, och det kanske i sak inte är ett problem. Myndigheterna behöver samordna sig bättre om Sverige ska lyckas med sina åtaganden enligt Agenda 2030. Det finns dock drygt 350 myndigheter i Sverige och även de borde involveras i samordnings-‐, lärande-‐, och omställningsprocessen.

Kommuner och landsting

Kommunerna och landstingen ansvarar för vitala samhällsfunktioner på lokal och regional nivå vilka påverkar befolkningens livsvillkor, levnadsförhållanden, hälsa och möjligheten att leva jämställda liv. Vissa av funktionerna är reglerade i lag och obligatoriska medan andra är frivilliga. De politiska besluten i kommuner och landsting har i hög utsträckning bäring på viktiga delar av Agenda 2030. Kommunerna har också en betydelsefull roll för samverkan med det lokala näringslivet och civilsamhällsorganisationerna. Kommunerna pekas ut som en nyckelaktör i omställningen till ett hållbart samhälle både av regeringen och Agenda 2030-‐delegationen.

Regeringen understryker i budget 2018 vikten av att vidareutveckla och främja partnerskap, inte minst av tvärsektoriell karaktär. Därtill lyfts det lokala och regionala genomförandet fram som särskilt viktigt; “Viktigt arbete sker i kommunerna och landstingen som ansvarar för stora delar av samhällsservicen. Lokal självstyrelse skapar förutsättningar att hitta lokalt och regionalt anpassade lösningar i balansen mellan ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet.”7

7 s.86-‐87 Budget 2018, utgiftsområde 2 www.regeringen.se/4a65cf/contentassets/79f6d27416794f0bb146c792e02b65fc/utgiftsomrade-‐2-‐samhallsekonomi-‐och-‐finansforvaltning.pdf

13

Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (hädanefter kallat SKL) har under våren 2017 kartlagt hur förbundets inriktningsdokument 2016-‐2019 kopplar till Agenda 2030 och de globala målen8. Kartläggningen visar bland annat att 93 av de 169 delmålen är relevanta för kommuner, landsting och regioner. Analys

Det är bra att regeringen uppmärksammar den lokala och regionala nivån för ett effektivt genomförande. Det är dock viktigt att också vara delaktig i den viktiga strukturdiskussionen kring mål och effektivt genomförande för att stödja den lokala och regionala nivån. Hållbarhetskommissionen noterar att regeringen slår fast att omställningsarbetet ska ske inom ramen för befintliga processer, samtidigt som Agenda 2030 lyfter innovation som en viktig förutsättning för att lyckas uppnå målen. Det inbegriper även systeminnovation. Det är inte givet att samhällets organisering är optimal för ett effektivt genomförande. Hållbarhetskommissionen anser därför att fler analyser av samhällets styrning och organisering av genomförandet av Agenda 2030 behövs. OECD har tagit fram en rapport9 om systeminnovation bland annat i syfte att öka beslutsfattares förståelse av begreppet. Arbetet bygger på OECD: s innovationsstrategi och OECD: s gröna tillväxtstrategier, som släpptes 2010 respektive 2011. En central politisk utmaning som identifierats både i OECDs innovationsstrategi och de gröna tillväxtstrategierna är att politiska områden ofta hålls separata, särskilt ekonomiska (inklusive innovation), miljömässiga och sociala. Rapporten lyfter att nuvarande politiska strukturer och politikutveckling, inklusive forsknings-‐ och innovationspolitiken, är dåligt anpassade för att hantera komplexa utmaningar. Särskilt sådana utmaningar som kännetecknas av ömsesidiga beroendeförhållanden som globalisering och informationsteknologi (exempelvis ”big data” och sociala medier). Rapporten uppmanar regeringar att skapa beslutsmodeller där beslut fattas utifrån en mer systematisk syn på problem. Systeminnovation är ett övergripande politiskt tillvägagångssätt för att hantera problem som är systemiska till sin natur. Det handlar om att involvera aktörer utanför regeringen och har en längre planeringshorisont.

Enligt FN Habitat III, The New Urban Agenda, behövs också en nationell urbanpolitik, en NUP, just för att identifiera och knyta samman urbaniseringens dynamik med den övergripande nationella utvecklingen. Sverige är faktiskt ett av få länder i OECD som saknar en nationell urbanpolitik.10 Det betyder så klart inte att staten inte gör saker för att hantera urbaniseringen och dess konsekvenser, samt för att ta tillvara dess potential. Staten har höga ambitioner vad gäller hållbar stadsutveckling, och har avsatt utvecklingsmedel för detta i många år oavsett regering. Det går dock inte att bedöma om statens sätt att stödja utvecklingen är ändamålsenlig och

8 SKL maj 2017 -‐ Agenda 2030 och SKL:s inriktning 2016-‐2019

9 https://www.innovationpolicyplatform.org/sites/default/files/general/SYSTEMINNOVATION_FINALREPORT.pdf 10 Global Utmaning -‐ Local Implementation of the SDGs & the New urban Agenda – Towards a Swedish National Urban Policy (s. 6)

14

effektiv. Både Riksrevisionen och Statskontoret har dock granskat olika former av statliga stimulans-‐ och styrmedel, men det återkommer vi till i kapitel 8. Hållbarhetskommissionen har stor respekt för statsapparatens komplexitet och den kommunala självstyrelsen. Kommissionen vill ändå understryka betydelsen av beslutssystem som understödjer samverkan, helhetssyn och innovation. Städer är beroende både av sina grannkommuner och av landsbygden – och omvänt. Det är viktigt att städernas utveckling sker i samklang med det omgivande samhället och att Sverige håller ihop.

Hållbarhetskommissionen anser att staten bör ta ansvar för att städerna och landsbygden utvecklas i samklang med sin omgivning – inte var och en för sig. Ett sätt att hantera dessa samband kan vara att ta fram en nationell urbanpolitik.

__________________________

4. Myndighetssverige och Agenda 2030

Den svenska förvaltningsmodellen, med ett internationellt sett litet regeringskansli och med fristående myndigheter, skiljer ut Sverige ifrån övriga länder i EU. Denna uppdelning mellan departement och verk sägs ha sitt ursprung i 1634 års regeringsform, som syftade till att begränsa kungens makt, men lever kvar än idag11. Regeringskansliet bereder och expedierar regeringsärendena, medan fristående myndigheter har ansvaret för det löpande förvaltningsarbetet. Det betyder att svenska myndigheter har långtgående befogenheter att verkställa riksdagens och regeringens beslut. Myndigheterna är dock ansvariga inför regeringen och regeringen beslutar om förutsättningarna för varje statlig myndighets verksamhet. Det sker genom myndigheternas instruktioner, genom årliga regleringsbrev och i särskilda beslut om uppdrag. I detta avsnitt gör Hållbarhetskommissionen

11 http://www.statskontoret.se/globalassets/publikationer/2000/200020a.pdf s. 5-‐6

15

en granskning av hur regeringen styr det hållbarhetsfrämjande arbetet i länsstyrelser och andra relevanta myndigheter. Hur styr regeringen det hållbarhetsfrämjande arbetet i länsstyrelser och andra relevanta myndigheter? Hållbarhetskommissionen har i denna rapport valt att granska ett urval av myndigheter utifrån vilka instruktioner och regleringsbrev som styr verksamheterna. De myndigheter vi har valt att granska har särskilt ansvar utifrån hållbar utveckling, då de omfattas av regeringens strategiska samverkansprogram “Nästa generations resor och transporter” respektive “Smarta städer” och är följande; Energimyndigheten, Trafikverket, Upphandlingsmyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket. Därutöver har kommissionen valt att granska länsstyrelserna utifrån det regionala utvecklingsansvaret och det särskilda ansvar de har att samordna de statliga myndigheterna Under våren 2016 gav regeringen 86 statliga myndigheter i uppdrag att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030. I sina redovisningar har myndigheterna gjort bedömningar om vilka mål och delmål deras verksamhet har störst inverkan på, nationellt och internationellt. Myndigheterna hade också i uppdrag att bedöma om deras verksamhet på området var tillräcklig. Hållbarhetskommissionen har därför valt att lägga dessa rapporter till vår granskning, då de har stark bäring på det område vi valt att granska.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen ansvarar för den statliga förvaltningen i sina respektive län, i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Länsstyrelserna hade i sitt regleringsbrev för 2017 ett explicit uppdrag att bidra till genomförandet av Agenda 2030 och att bistå regeringen i arbetet med Agenda 2030.12 I regleringsbrevet för 2018 är länsstyrelsernas uppdrag vad gäller Agenda 2030 mer preciserat och tydligare kopplat till lokal och regional nivå: “Länsstyrelserna ska, i samverkan med andra aktörer inom länen, verka för att målen i Agenda 2030 nås samt sprida information om Agenda 2030-‐arbetet på regional och lokal nivå.” I länsstyrelsernas regleringsbrev för 2018 finns också ett uppdrag att redovisa hur Sveriges rättsliga åtaganden om mänskliga rättigheter och icke-‐diskriminering belyses, analyseras och beaktas i den egna verksamheten i enlighet med 5 kap. 5§ i förordningen (2017:868) med länsstyrelseinstruktion. Till detta uppdrag ges i regleringsbrevet också en explicit koppling till Agenda 2030. “De åtgärder som har vidtagits för att samordna och utveckla länsstyrelsernas arbete för mänskliga rättigheter ska redovisas särskilt av respektive länsstyrelse. Länsstyrelserna ska också redovisa hur åtgärderna bidragit till genomförandet av Agenda 2030.”

12 Regleringsbrev för budgetåret 2017 avseende länsstyrelserna https://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=18121

16

Direkt i förordningen (2017:868) med länsstyrelseinstruktion finns dock inte Agenda 2030 omnämnt eller utpekat som något explicit uppdrag eller ansvarsområde för länsstyrelserna. Trots att Agenda 2030 inte är omnämnt i instruktionen har kärnverksamheten på länsstyrelserna ett stort fokus på områden som är centrala för Agenda 2030, exempelvis miljö, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. I länsstyrelsernas underlag inför Sveriges genomförande av Agenda 2030 gör de själva bedömningen att länsstyrelsernas verksamhet berör i stort sett samtliga 17 globala hållbarhetsmål och ett stort antal av dess delmål. Länsstyrelserna har en lång rad uppdrag inom miljöområdet som berör många mål i Agenda 2030. Uppdragen handlar exempelvis om miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, hantering av avfall, naturvård och skyddad natur. De flesta av uppdragen inom miljöområdet syftar till att uppnå de nationella miljömålen. I ett gemensamt underlag inför Sveriges genomförande av Agenda 2030 konstaterar länsstyrelserna att “...målen i Agenda 2030 och miljömålen är samstämmiga beträffande ambitioner för miljöarbetet och miljötillstånd. Samtidigt utvecklar målen i Agenda 2030 delar av miljödimensionen som är svagt belysta i miljömålen, framför allt hållbara konsumtions-‐ och produktionsmönster (mål 12 i agenda 2030). Målen i Agenda 2030 gör också att miljödimensionen av hållbar utvecklingen, som miljömålen syftar till, bättre kopplas till den sociala och ekonomiska dimensionen, vilket är välkommet och nödvändigt om miljömålen ska kunna nås.” 13 När det gäller fysisk planering har länsstyrelserna flera olika uppdrag i planeringsprocesserna enligt Plan-‐ och Bygglagen (PBL). Flertalet av målen i Agenda 2030 kopplar till de allmänna intressen som finns i PBL:s 2 kap. Målen i Agenda 2030 kopplar även till portalparagraferna i såväl PBL, som Miljöbalken (MB). Bestämmelserna om planläggning av mark och vatten och om byggande enligt PBL ” .. syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktig hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer” 14 I sitt gemensamma underlag inför Sveriges genomförande av Agenda 2030 bedömer länsstyrelserna att “... uppdraget enligt PBL är tillräckligt för att inrymma målen enligt Agenda 2030. Det finns dock ett stort behov av att tydliggöra länsstyrelsens roll som statlig samordnare – att samordna statliga intressen.” 15 När det gäller social hållbarhet och jämställdhet är länsstyrelsernas egen bedömning att deras arbete på regional och lokal nivå är en bidragande faktor till att nå flera av målen i Agenda 2030. Länsstyrelserna pekar i sitt gemensamma underlag på att det finns flera mål där länsstyrelsernas verksamhet har en direkt koppling till Agenda 2030 och ger som exempel mål kring jämställdhet, hälsa samt inkluderande samhällen. Samtidigt pekar länsstyrelserna på en utvecklingspotential vad gäller den sociala dimensionen av hållbarhetsarbetet. 13 Underlag från Länsstyrelsen Blekinge inför Sveriges genomförande av Agenda 2030 http://www.regeringen.se/4a60dc/contentassets/ddc265217e2a46b99e947817bfbfa631/lansstyrelsen-‐blekinge.pdf 14 Ibid 15 Ibid

17

“För att uppnå både nationella mål inom hållbarhetsområdet samt målen inom Agenda 2030 bedömer länsstyrelsen att arbetet med att lyfta den sociala dimensionen av hållbarhetsarbetet behöver intensifieras.” 16 Länsstyrelserna gör i sitt gemensamma underlag också en allmän bedömning över deras möjligheter att verka för Agenda 2030. “Det finns potential för länsstyrelserna att arbeta mer med flera av delmålen, men detta förutsätter i allmänhet förtydliganden i länsstyrelsernas uppdrag. Inte minst finns potential i mötet mellan de olika dimensionerna av hållbar utveckling – den miljömässiga, sociala och ekonomiska – att hantera konflikter mellan dessa och stimulera synergier.” 17

Energimyndigheten

Statens energimyndighet är förvaltningsmyndighet för frågor om tillförsel och användning av energi i samhället. Agenda 2030 finns inte explicit uttryckt vare sig i Energimyndighetens instruktion eller i regleringsbreven för 2017 eller 2018. Uppdragen att främja hållbarhet finns ändå i Energimyndighetens instruktion, där det framgår att myndigheten ska verka för försörjningstrygghet och ett energisystem som är hållbart och kostnadseffektivt med en låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Energimyndigheten ska också inom sitt verksamhetsområde verka för att de av riksdagen antagna energi-‐ och klimatpolitiska målen samt målen för forskning och innovation inom energiområdet uppnås, samt verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt uppnås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling.18

I sin underlagsrapport för Sveriges genomförande av Agenda 2030 bedömer Energimyndigheten att deras verksamhet har kopplingar till alla mål i Agenda 2030 utom mål 10 och 16. Allra tydligast koppling till myndighetens verksamhet är det till mål 7 “Säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla”. Målet beskrivs som centralt för hela Energimyndighetens verksamhet såväl nationellt som internationellt och berör samtliga verksamhetsområden.

Redovisningen i underlagsrapporten är mycket omfattande för de olika delmålen i Agenda 2030, men samtidigt redovisas inga bedömningar om myndighetens arbete är tillräckligt för att nå målen i Agenda 2030. Myndigheten motiverar avsaknaden av bedömningar på följande sätt:

“För att på ett adekvat sätt kunna bedöma om insatserna är tillräckliga eller inte måste ytterligare analyser av vad hållbarhetsmålen betyder i en svensk kontext utföras. Hur den

16 Ibid 17 Ibid 18 Förordning (2014:520) med instruktion för Statens energimyndighet https://www.riksdagen.se/sv/dokument-‐lagar/dokument/svensk-‐forfattningssamling/forordning-‐2014520-‐med-‐instruktion-‐for-‐statens_sfs-‐2014-‐520

18

nationella handlingsplanen för måluppfyllelse både nationellt och internationellt kommer att se ut med tillhörande relevanta indikatorer är också avgörande för den bedömningen.” 19 Energimyndigheten pekar också på att uppdragsbeskrivningen från regeringen inte innehåller några tydliga kriterier och indikatorer för hur måluppfyllelse ska bedömas. Myndigheten konstaterar att deras redovisning därför blir en bedömning av mer indikativ art och en fingervisning om var mer åtgärder eventuellt måste till för att åstadkomma måluppfyllelse till 2030. En sådan fingervisning om var mer åtgärder kan göras för att åstadkomma ökad måluppfyllelse som lyfts fram är att Energimyndigheten skulle kunna utöka och förstärka verksamheten kring Energi-‐ och klimatrådgivarna. Detta berör delmål 7.1 “Senast 2030 säkerställa allmän tillgång till ekonomiskt överkomliga tillförlitliga och moderna energitjänster” och delmål 7.3 “Till 2030 fördubbla den globala förbättringstakten vad gäller energieffektivitet”. Energimyndigheten menar att en sådan åtgärd, beroende på hur den utformas, skulle kunna generera synergier och kunna bidra till ökad måluppfyllelse även för andra mål exempelvis mål 4 God utbildning för alla, mål 5 Jämställdhet, mål 8 Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, mål 9 Hållbar industri, innovationer och infrastruktur, mål 11 Hållbara städer och samhällen och mål 12 Hållbar konsumtion och produktion. En fördel med en sådan åtgärd är att det redan finns institutionell kapacitet i form av befintlig organisation som är lokalt och regionalt förankrad runt om i landet. Frågan om energi-‐ och klimatrådgivningen finns också med i Energimyndighetens regleringsbrev för 2017, där myndigheten ges i uppdrag att återrapportera “...hur myndigheten har arbetat med att stödja de kommunala och regionala aktörerna i arbetet med att samordna den kommunala energi-‐ och klimatrådgivningen. I myndighetens arbete ska särskilt fokus läggas vid glesbygdskommunernas fortsatta möjlighet att tillhandahålla energi-‐ och klimatrådgivning.” 20 Trafikverket Trafikverket ska med utgångspunkt i ett trafikslagsövergripande perspektiv ansvara för den långsiktiga infrastrukturplaneringen för vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart samt för byggande och drift av statliga vägar och järnvägar. Agenda 2030 finns inte explicit framlyft i vare sig instruktion eller i regleringsbreven för 2017 eller 2018. Den viktigaste formuleringen med avseende på hållbarhet i Trafikverkets instruktion är: "Trafikverket ska med utgångspunkt i ett samhällsbyggnadsperspektiv skapa förutsättningar för ett samhällsekonomiskt effektivt, internationellt konkurrenskraftigt och långsiktigt hållbart transportsystem”. 21

19 Energimyndigheten, Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 http://www.regeringen.se/4a60db/contentassets/ddc265217e2a46b99e947817bfbfa631/energimyndigheten-‐2.pdf 20 Regleringsbrev för budgetåret 2017 avseende Statens energimyndighet https://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=17978 21 Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket

19

I sin underlagsrapport för Sveriges genomförande av Agenda 2030 gör Trafikverket det viktiga konstaterandet att när Millenniemålen utvecklats till Agenda 2030-‐mål så inkluderas för första gången transportsystemet i denna typ av FN-‐mål. Trafikverket menar att det därmed finns anledning att långsiktigt se över de svenska transportpolitiska målen, så att de transportpolitiska målen omfattar det bredare angreppssätt om hur transportsystemet ska utformas för att svara upp mot målen i agenda 2030. Trafikverket konstaterar också att det finns anledning att hantera flera mål som rör transportsystemet samtidigt, eftersom Agenda 2030 betonar att mål behöver hanteras integrerat och inte separat. Dessutom lyfter Trafikverket fram det faktum att det för de svenska transportpolitiska målen i dagsläget endast finns tidssatta trafiksäkerhetsmål (delmål) till 2020. “Trafikverket behöver fler relevanta mål som legitimerar arbetet med att uppfylla Agenda 2030. För att möta framtidens transportsystem där helheten beaktas behövs därför kvantifierade tidssatta mål.” 22 Trafikverket lyfter i sin rapport, i likhet med Energimyndigheten, fram otydligheten i uppdraget från regeringen. Trafikverket menar att frågan “Bedöms verksamheten vara tillräcklig (ja/nej)” är otydlig och svår att besvara med ett enkelt ja eller nej. Myndigheten har därför i sin redovisning lagt till en egen kolumn “Ev. förslag på ytterligare åtgärder” för att visa på ytterligare åtgärder som kan vidtas inom ansvarsområdet för att öka måluppfyllelsen. I rapporteringen lyfts tre delmål som har störst inverkan på Trafikverkets verksamhet. Först och främst lyfts delmål 11.2 “Senast 2030 tillhandahålla tillgång till säkra, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och hållbara transportsystem för alla.” Här pekar Trafikverket på att det bland annat krävs stora förändringar i städer och tätorter för att åstadkomma en transportförsörjning som svarar upp mot ett hållbart samhälle och att det ställer högre krav på våra myndigheter att vara delaktiga. “För att bättre säkerställa att ny teknik och nya marknadslösningar kommer samhället till del och skapa tillgänglighet för alla, behöver myndigheter vara aktivt delaktiga i processen och ha en tydlig målbild för vad den nya tekniken liksom önskvärda beteendeförändringar ska leda till. Berörda myndigheter behöver därför stötta städer/tätorter i större utsträckning än idag.”23 De andra två delmålen som lyfts fram är delmål 12.7 “Främja hållbara offentliga upphandlingsmetoder” och delmål 13.2 “Integrera klimatåtgärder i politik, strategier och planering på nationell nivå.” I samband med dessa delmål pekar Trafikverket på myndighetens omfattande upphandling och att klimatkrav och sociala krav redan ställs vid upphandling, men att fler hållbarhetsdimensioner skulle kunna inkluderas. Med utgångspunkt från Parisavtalets

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-‐lagar/dokument/svensk-‐forfattningssamling/forordning-‐2010185-‐med-‐instruktion-‐for_sfs-‐2010-‐185 22 Trafikverkets underlag för genomförande av Agenda 2030. https://www.trafikverket.se/contentassets/aa36775bd0064b1b8326ce2eb36e97ae/agenda-‐2030_missiv_160908.pdf 23 Ibid

20

höga målsättning för det globala klimatarbetet pekar Trafikverket vidare på att det bör leda till en skärpning och förtydligande av klimatarbetet i Sverige, inte minst för transportsektorn.

I september 2016, efter att Trafikverket lämnat sin underlagsrapport för Sveriges genomförande av Agenda 2030, fick Trafikanalys två regeringsuppdrag; att se över de transportpolitiska målens preciseringar i syfte att säkerställa att preciseringarna av målen väl speglar regeringens prioriteringar för transportpolitiken. I rapporten där Trafikanalys redovisar regeringsuppdraget föreslår de att begreppet preciseringar utgår från transportpolitiken. Istället föreslår Trafikanalys att regeringen årligen redovisar tre transportpolitiska prioriteringar, som både stödjer regeringens övergripande prioriteringar och riksdagens transportpolitiska mål. I rapporten analyserar Trafikanalys kring vad Agenda 2030 betyder för transportsystemet, men lämnar i rapporten enbart förslag till hur de transportpolitiska prioriteringarna skulle kunna formuleras utifrån nuvarande övergripande prioriteringar. 24 I sitt remissvar på Trafikanalys rapport välkomnar Trafikverket att det görs en översyn av de transportpolitiska preciseringarna och uppföljningen av de transportpolitiska målen. Trafikverket återupprepar dock att det behövs kvantifierade och tidsatta mål för transportsystemet och tydliggör att det behövs inom fler aspekter utöver de två etappmål om klimat och trafiksäkerhet som Trafikanalys föreslog i rapporten. “Det räcker inte med ambitioner att förbättra nuvarande läge utan att ha en uppfattning om förändringens storlek och hastighet. Risken är annars att det nya förslaget inte blir mer styrande jämfört med idag. Agenda 2030 trycker på att mål behöver hanteras integrerat, vilket innebär att vi behöver bli bättre på att hantera fler mål som berör transportsystemet samtidigt.” 25 Till sitt remissvar på Trafikanalys rapport bilägger Trafikverket förslag på en rad kvantifierade eller kvalitativa mål. Dessa förslag kommer från ett internt arbete på Trafikverket där man analyserat vad Agenda 2030 skulle kunna betyda för transportsystemet. Upphandlingsmyndigheten Upphandlingsmyndigheten har det samlade ansvaret för att utveckla, förvalta och stödja den upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter. Myndigheten ska verka för en rättssäker, effektiv och socialt och miljömässigt hållbar upphandling till nytta för medborgarna och näringslivets utveckling. Myndigheten ska främja innovativa lösningar inom upphandling.26 Av instruktionen framgår att Upphandlingsmyndigheten har ett viktigt uppdrag i det hållbarhetsfrämjande arbetet. Det finns dock inte något explicit uttryckt om 24 Trafikanalys, Ny målstyrning för transportpolitiken, rapport 2017:1 https://www.trafa.se/globalassets/rapporter/2017/rapport-‐2017_1-‐ny-‐malstyrning-‐for-‐transportpolitiken.pdf 25 Trafikverket, Remissvar angående Trafikanalys rapport 2017:1 Ny målstyrning för transportpolitiken https://www.trafikverket.se/contentassets/f4e44f0ef2674325a62cfea295403da6/2017_31596_remissvar_trafikanalys_malprec.pdf 26 Förordning (2015:527) med instruktion för Upphandlingsmyndigheten https://www.riksdagen.se/sv/dokument-‐lagar/dokument/svensk-‐forfattningssamling/forordning-‐2015527-‐med-‐instruktion-‐for_sfs-‐2015-‐527

21

Agenda 2030 i Upphandlingsmyndighetens instruktion eller i regleringsbreven för 2017 eller 2018. I sin underlagsrapport för Sveriges genomförande av Agenda 2030 lyfter Upphandlingsmyndigheten fram offentlig upphandling som betydelsefull för att nå målen i Agenda 2030. I rapporten redovisar Upphandlingsmyndigheten att verksamheten påverkar hållbarhetsmål 2, 3, 8, 9, 11, 12, 13, 14 och 15. Rapporten är dock långt ifrån lika genomarbetad som för övriga myndigheter i denna granskning. För de olika målen redovisas myndighetens uppdrag eller hur många krav som finns för det aktuella målet i databasen för hållbarhetskriterier. Samtliga bedömningar om hur verksamheten inom Upphandlingsmyndigheten kan bidra till genomförandet av Agenda 2030 avslutas med “I nuvarande skede bedöms verksamheten som tillräcklig”. I rapporten finns inte någon analys om eventuella behov av utveckling av verksamheten för att nå målen i Agenda 2030. Istället lägger Upphandlingsmyndigheten till en avslutande kommentar i rapporten “Om upphandlande myndigheter använder det stöd som Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller kommer det att bidra till att målen nås.”27 I Upphandlingsmyndighetens instruktion framgår att “myndigheten ska ge stöd till upphandlande myndigheter, enheter och leverantörer.” Stödet ska bland annat inriktas på att “verka för ökad miljöhänsyn och sociala hänsyn samt utveckla och förvalta kriterier för miljöhänsyn, inklusive energikrav, och sociala hänsyn inom upphandling” samt att “utveckla och förvalta en nationell databas för annonsering av valfrihetssystem samt en kriteriedatabas för miljöanpassad upphandling.”28 Med utgångspunkt från sin instruktion är Upphandlingsmyndighetens kommentar till rapporteringen fullt logisk. De ska ge stöd till upphandlande myndigheter och bör med rätta förvänta sig att det stödet bidrar till måluppfyllnad. Ett problem är dock om det finns en diskrepans mellan det myndigheten rapporterar om sitt eget arbete och hur andra ser på myndighetens arbete. Statskontoret påpekade exempelvis följande i sin slutrapport till regeringen29; ”Statskontoret bedömer att Upphandlingsmyndigheten i dag i begränsad utsträckning bidrar till målet om att främja sociala hänsyn i offentlig upphandling. Det finns ett stort utrymme för att utveckla stödet inom området och myndigheten har nyligen börjat arbeta mer aktivt med att utveckla detta stöd.” (…)

27 Upphandlingsmyndigheten, Yttrande över uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 http://www.regeringen.se/4a60e0/contentassets/ddc265217e2a46b99e947817bfbfa631/upphandlingsmyndigheten.pdf 28 Förordning (2015:527) med instruktion för Upphandlingsmyndigheten https://www.riksdagen.se/sv/dokument-‐lagar/dokument/svensk-‐forfattningssamling/forordning-‐2015527-‐med-‐instruktion-‐for_sfs-‐2015-‐527 29 Statskontoret -‐ Inrättandet av Upphandlingsmyndigheten 2017:17 s. 8 och s.48

22

“Drygt hälften av de som har använt myndighetens databas med miljökriterier för upphandlingar uppger att detta verktyg varit till hjälp i mycket hög eller ganska hög utsträckning. Samtidigt tyder våra intervjuer med intressenter och annat underlag på att arbetet med att utveckla kriterierna inte bedrivs i samma takt som när Miljöstyrningsrådet ansvarade för arbete.” Boverket Boverket är förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö, hushållning med mark-‐ och vattenområden, fysisk planering, byggande och förvaltning av bebyggelse och boende, och bostadsfinansiering, vilket gör att verket har en stor betydelse för hållbarhetsarbete i vid mening. Av Boverkets instruktion framgår att myndigheten inom sitt verksamhetsområde ska verka för en hållbar utveckling med utgångspunkt i den sociala, ekologiska och ekonomiska dimensionen samt en omställning till ett ekologiskt uthålligt energisystem.30 Agenda 2030 lyfts dock inte fram explicit i vare sig Boverkets instruktion eller i regleringsbreven för 2017 eller 2018. I Boverkets underlagsrapport för Sveriges genomförande av Agenda 2030 görs en mycket grundlig genomgång av hur myndighetens verksamhet, utifrån instruktion, regleringsbrev och övriga uppdrag, bidrar till Sveriges genomförande av Agenda 2030. Boverket bedömer att deras verksamhet har störst inverkan på 10 av de 17 hållbarhetsmålen. Allra störst inverkan har verksamheten på mål 11 “Göra städer och bosättningar inkluderande, säkra motståndskraftiga och hållbara.” Även för mål 13 “Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser” har myndighetens verksamhet stor betydelse för flera av delmålen. Ser man till alla de 169 delmålen inom Agenda 2030 bedömer Boverket att möjligheten att nå 22 av dessa mål påverkas mycket av myndighetens verksamhet. När det gäller analysen av ytterligare åtgärder lyfter Boverket fram att det finns stor potential för förstärkning av verksamhetens betydelse i det internationella perspektivet. Boverket har exempelvis kompetens som kan nyttiggöras genom tjänsteexport och annat internationellt utvecklingsarbete. För verksamheter av nationell betydelse för genomförande av Agenda 2030 har Boverket identifierat konkret utvecklingspotential inom mål 7, 11, 12 och 13. Inom mål 11 bedöms samtliga områden ha behov av ytterligare åtgärder. Inom mål 7 lyfter Boverket, precis som Energimyndigheten, fram delmål 7.1 “Senast 2030 säkerställa allmän tillgång till ekonomiskt överkomliga tillförlitliga och moderna energitjänster” och delmål 7.3 “Till 2030 fördubbla den globala förbättringstakten vad gäller energieffektivitet”. 31

30 Förordning (2012:546) med instruktion för Boverket https://www.riksdagen.se/sv/dokument-‐lagar/dokument/svensk-‐forfattningssamling/forordning-‐2012546-‐med-‐instruktion-‐for-‐boverket_sfs-‐2012-‐546 31 Boverkets redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 http://www.regeringen.se/4a60db/contentassets/ddc265217e2a46b99e947817bfbfa631/boverket-‐1.pdf

23

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket är förvaltningsmyndighet på miljöområdet i frågor om klimat och luft, mark, biologisk mångfald, förorenade områden, kretslopp och avfall, miljöövervakning samt miljöforskning. Naturvårdsverket har därmed en central roll i miljöarbetet och ska vara pådrivande, stödjande och samlande vid genomförandet av miljöpolitiken. Naturvårdsverket ska verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och ska vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. Naturvårdsverket ska främja en hållbar utveckling med utgångspunkt i generationsmålet och miljökvalitetsmålen. 32 Agenda 2030 lyfts dock inte fram explicit i vare sig Naturvårdsverkets instruktion eller regleringsbrev för 2017. I regleringsbrevet för 2018 finns dock ett uppdrag kopplat till FN:s hållbarhetsmål 14 Hav och marina resurser.

“Naturvårdsverket ska redovisa hur de bidragit till arbetet med att främja genomförandet av FN:s hållbarhetsmål för hav och marina resurser (mål 14) och särskilt genomförandet av regeringens frivilliga åtaganden vid FN:s havskonferens i New York 2017.” 33

Naturvårdsverket bedömer i sin underlagsrapport för Sveriges genomförande av Agenda 2030 att verksamheten ligger väl i linje med de globala hållbarhetsmålen och har beröring med så gott som alla 17 målen i Agenda 2030, direkt eller indirekt. Med en roll som förvaltningsmyndighet på miljöområdet är det naturligt att Naturvårdsverket har störst inverkan på några av de mål som är direkt kopplade till miljöfrågor. Mycket av myndighetens verksamhet bidrar dock indirekt till flera av målen i Agenda 2030, t.ex. att minska fattigdom, minska hunger eller minska ojämlikheter.

När det gäller de ekologiska aspekterna av de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 anser Naturvårdsverket att de i stort sett omhändertas av de nationella miljömålen. De två målsystemen kompletterar varandra på ett bra sätt. Miljökvalitetsmålen beskriver önskat tillstånd i miljön och de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 har dels tydligt åtgärdsfokus, dels tydligt integrerat miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Naturvårdsverket anser att arbetet framöver bör samordnas för att undvika överlappande eller parallellt arbete, inte minst med uppföljning och utvärdering så att de nationella miljömålsrapporteringarna tydligt kan bidra till nationell och global uppföljning av Agenda 2030. En viktig del i detta är regeringsuppdraget om att se över indikatorerna för miljömålen.

Naturvårdsverkets analys är att verksamheten kan utvecklas för att bättre bidra till målen i Agenda 2030. Man avser att arbeta mer, såväl nationellt som internationellt, för att tillgängliggöra miljöinformation och att miljödata är öppna att använda. Man avser också att successivt utveckla sina arbetssätt så frågor som jämlikhet, jämställdhet, folkhälsa m.m. bättre kan beaktas i det löpande arbetet. Naturvårdsverket tänker fortsätta att utveckla samverkan

32 Förordning (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket https://www.riksdagen.se/sv/dokument-‐lagar/dokument/svensk-‐forfattningssamling/forordning-‐2012989-‐med-‐instruktion-‐for_sfs-‐2012-‐989 33 Regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Naturvårdsverket https://www.esv.se:4443/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=18697

24

med andra aktörer för att stimulera dessa att göra insatser för miljön. En del av den samverkan är utifrån uppdraget att vägleda andra myndigheter i frågor kopplade till miljömålssystemet och miljöledning i staten. Naturvårdsverket ser vidare att man kan öka samverkan med olika myndigheter och aktörer även inom andra politikområden och därmed bidra till fler hållbarhetsaspekter i Agendan.

Till sin ambitiösa utvecklingsagenda lägger också Naturvårdsverket en ambition att vidareutveckla sina insatser inom områden som hållbar konsumtion och produktion, utbildning för hållbar utveckling och hållbara livsstilar, hållbar stadsutveckling inklusive spetstekniker och systemlösningar samt ekosystemtjänster och åtgärder för klimatet. Dessutom avser man att fortsätta arbetet med samordning av de nationella miljökvalitetsmålen och de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030, inte minst vad gäller uppföljning och utvärdering och med ett fokus på konkreta åtgärder.

Av Naturvårdsverkets rapport och ambitiösa utvecklingsagenda kan man lätt få känslan av att myndigheten prioriterar allt och därmed inget, men samtidigt finns en insikt om att arbetet med Agenda 2030 faktiskt kan bidra till en ökad effektivitet i miljömålsarbetet.

“Genom att tydligt koppla miljömålen till Agenda 2030 så ges möjlighet att öka kännedomen om och nytta av miljömålen. Många aktörer har redan tagit fasta på de sjutton målen i Agenda 2030. Tydliga, prioriterade kopplingar mellan målsystemen torde vara enklare att kommunicera och samverka kring för olika aktörer och ökar möjligheterna att finna synergier mellan olika samhällsmål inte minst vad gäller social-‐ekologisk hållbarhet men även lösningar för en ekonomisk utveckling med mindre belastning på miljön.” 34 Analys Av de granskade myndigheterna finns inte Agenda 2030 nämnt i någon instruktion och det är enbart länsstyrelserna som har ett explicit uppdrag i regleringsbrev för 2017 kopplat till Agenda 2030. I regleringsbreven för 2018 har länsstyrelserna fått förtydligade och utökade uppdrag kopplade till Agenda 2030. Naturvårdsverket har i sitt regleringsbrev för 2018 ett uppdrag kopplat till FN:s hållbarhetsmål. I myndigheternas underlagsrapporter för Sveriges genomförande av Agenda 2030 rapporterar de både om hur deras interna arbete och om hur deras uppdrag/kärnverksamheter är relaterade till olika mål i agenda 2030 – men kvalitén på rapporteringarna varierar. Det kan delvis bero på engagemanget i frågan, men mer troligt på att uppdraget från regeringen inte var tillräckligt tydligt. Såväl Energimyndigheten som Trafikverket pekar på otydligheten i regeringens uppdrag till myndigheterna att rapportera huruvida deras verksamheter är tillräckliga för att nå målen i Agenda 2030.

34 Naturvårdsverket, Uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 http://www.regeringen.se/4a60dd/contentassets/ddc265217e2a46b99e947817bfbfa631/naturvardsverket-‐2.pdf

25

I underlagsrapporterna från de granskade myndigheternas kan man, med undantag av Upphandlingsmyndigheten, se en tydlig ambition att vilja göra mer i respektive myndighets verksamhet, men också i att söka samverkan mellan myndigheter, för att bidra till att nå målen i Agenda 2030. Energimyndigheten lyfter fram detta i sin rapport på ett tydligt och välformulerat sätt.

“Att se på Sveriges energisystem, utsläpp och framtida tillväxt som en nationell fråga är inte intressant om vi vill verka på en global arena och bidra globalt till klimat-‐ och hållbarhetsmålen. Mål 17 innebär att vi ska vitalisera global samverkan för en hållbar utveckling. Att börja den diskussionen med samverkan på hemmaplan är av största vikt. Att sedan fortsätta diskussionen med globala partners inom områden energi, infrastruktur och transport ger än mer långtgående möjligheter att uppfylla internationella mål. Energimyndigheten är en aktör med roller inom många av de områden som är centrala för att uppfylla agendans mål och delmål. Det vill vi fortsätta vara. Därför har vi påbörjat ett arbete med att kontinuerligt införliva målen i vår verksamhet och ser fram emot ytterligare uppdrag och samarbeten kring hur agendans mål mer konkret ska kunna uppfyllas både i Sverige och globalt.”35

Länsstyrelserna lyfter i sitt gemensamma underlag också fram deras potential att arbeta mer med flera av delmålen i Agenda 2030, men understryker samtidigt att det förutsätter förtydliganden av länsstyrelsernas uppdrag. Framförallt ser länsstyrelserna en potential i mötet mellan de miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensionerna av hållbar utveckling och att hantera konflikter och stimulera synergier mellan dessa. I regleringsbrevet för 2018 finns också ett visst förtydligande av länsstyrelsernas uppdrag kopplat till Agenda 2030.

Trafikverket är ännu mer specifik i att efterfråga nya och tydliga uppdrag för att arbeta med hållbarhet utifrån ett agenda 2030 perspektiv. Trafikverket efterfrågar en översyn av de transportpolitiska målen, så att dessa omfattar det bredare angreppssätt om hur transportsystemet ska utformas som krävs för att svara upp mot målen i Agenda 2030. Även om Trafikanalys har gjort ett arbete kopplat till de transportpolitiska preciseringarna och uppföljningen av de transportpolitiska målen efter att Trafikverket lämnade sin underlagsrapport, så kan Hållbarhetskommissionen konstatera att Trafikverkets efterfrågan fortfarande inte är infriad. Det behövs en översyn av de svenska transportpolitiska målen.

Sammanfattningsvis är signalen från myndigheterna tydlig till regeringen. Förtydliga styrningen av och höj ambitionen i det hållbarhetsfrämjande arbetet. De myndigheter Hållbarhetskommissionen har granskat vill, nästan utan undantag, göra mer och de vill samarbeta för att på ett effektivt sätt nå mål och delmål i Agenda 2030. Om staten ser över både mål och kriterier för hållbarhet underlättas arbetet för kommuner och landsting/regioner.

35 Energimyndigheten, Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 http://www.regeringen.se/4a60db/contentassets/ddc265217e2a46b99e947817bfbfa631/energimyndigheten-‐2.pdf

26

Hållbarhetskommissionen föreslår att Upphandlingsmyndigheten tydligare prioriterar arbetet med att uppdatera databasen för hållbarhetskriterier och inrättar en rutin för systematisk uppdatering, för att säkerställa att kriterier är i linje med teknikutveckling och målsättningar inom hållbarhetsområdet. Hållbarhetskommissionen föreslår en översyn av de transportpolitiska målen.

__________________________

5. Hur kan det regionala utvecklingsansvaret användas för att främja hållbar utveckling?

På den regionala nivån finns det möjligheter att samordna lokal, regional och statlig verksamhet utifrån de tre hållbarhetsdimensionerna. Det regionala utvecklingsansvaret har tidigare legat på länsstyrelserna, men flyttas allt oftare över till direktvalda regioner eller till regionförbund (indirekt valda samverkansorgan mellan kommuner och landsting). I detta avsnitt granskar Hållbarhetskommissionen hur det regionala utvecklingsansvaret kan användas för att främja hållbar utveckling. Agenda 2030-‐delegationen lyfter i sitt delbetänkande “I riktning mot en hållbar välfärd” att den regionala nivån spelar en viktig roll i genomförandet av Agenda 2030. Delegationen menar att den regionala nivån “utgör en lämplig nivå och arena för samordning av lokal, regional och statlig verksamhet och för att anpassa Agenda 2030 utifrån lokala och regionala behov och prioriteringar.” 36 Delegationen anser därför att det är viktigt att den svenska regionala tillväxtpolitiken och EU:s strukturfonder är i linje med Agenda 2030. Vidare föreslår delegationen att “regeringen inom ramen för det regionala utvecklingsuppdraget tydliggör att det behövs en arena på regional nivå för arbetet med Agenda 2030 och att arenan lämpligen bör samordnas av den aktör som har det regionala utvecklingsansvaret och att representanter från kommuner, region, statliga

36 Agenda 2030-‐delegationen, I riktning mot en hållbar välfärd, s. 119

27

myndigheter med verksamhet på lokal och regional nivå, akademi, civilsamhälle och näringsliv bör bjudas in till denna arena.” 37 Agenda 2030-‐delegationen understryker att arbetet med hållbar utveckling behöver bygga på den kommunala självstyrelsen för att få kraft och bli långsiktigt. SKL har yttrat sig över delegationens rapport och instämmer i huvudsak med slutsatserna vad gäller regional tillväxtpolitik. SKL uppmanar regeringen “att verka för en ny långsiktig sammanhållen sysselsättnings-‐ och tillväxtstrategi för EU. Strategin bör ha ett fördjupat hållbarhetsfokus, ett tydligare jämställdshetsperspektiv och de sociala frågorna bör lyftas högre upp på den europeiska agendan. Att strategin ligger i linje med Agenda 2030 och de globala målen är både rimligt och relevant.” 38 När det gäller ansvaret att samordna arbetet med Agenda 2030 på regional nivå är SKL i huvudsak positiv till att regionerna föreslås vara ett nav på den regionala arenan som samordnar det regionala utvecklingsansvaret kopplat till Agenda 2030. Noterbart är att SKL lägger till att “SKL motsätter sig dock att länsstyrelserna ges den samordnande rollen och föreslår att det regionala samordningsansvaret för Agenda 2030-‐arbetet läggs på regionerna som finns i flerparten av landets län.” 39 SKLs påpekande av vem som bör ha det regionala samordningsansvaret för arbetet med Agenda 2030 är intressant mot bakgrund av att Agenda 2030-‐delegationens förslag var arbetet “lämpligen bör samordnas av den aktör som har det regionala utvecklingsansvaret”. Påpekandet ska nog läsas som ett medskick till regeringen i en fråga som är under utredning och förändring. Varje län har en aktör som ansvarar för genomförandet av den regionala tillväxtpolitiken. Ser man över Sverige är det i dagsläget 14 regioner (regionkommuner), en länsstyrelse (Stockholms län) och 6 regionala samverkansorgan som har det regionala utvecklingsansvaret. Denna situation kommer dock att förändras från den 1 januari 2019 eftersom det kommer att bildas regionkommuner även i Blekinge, Dalarna, Kalmar, Sörmland, Värmland och Västerbotten. Efter den 1 januari 2019 kommer det enbart vara i Stockholms län där länsstyrelsen har det regionala utvecklingsansvaret. I övrigt så kommer det regionala utvecklingsansvaret att ligga på regioner (regionkommuner). Mot bakgrund av den nya situationen, med fler regionbildningar runt om i hela landet, är Agenda 2030-‐delegationens förslag klokt. Ansvaret för den regionala samordningen av arbetet med Agenda 2030 bör ligga på den aktör som har det regionala utvecklingsansvaret. Rent demokratiskt kan det dock vara otydligt att en så långsiktigt viktig fråga som regional utveckling vilar på olika myndigheter i olika delar av landet, framför allt när det handlar om insyn och ansvarsutkrävande. Den organisatoriska förändring som sker just nu betyder också att länsstyrelsernas roll i den nya miljön behöver förtydligas. Länsstyrelserna har i idag, enligt förordning 2007:825 3 §, i

37 Ibid 38 Skrivelse SKL s. 6f 39 Ibid

28

uppgift att arbeta med regional tillväxt. Grunden för det arbetet är den av regeringen beslutade ”En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015– 2020”. Ett av de utvecklingsområden som pekas ut i strategin är att “Stärka social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i det regionala tillväxtarbetet”. 40 Länsstyrelserna har idag också en uppgift att samordna de statliga myndigheterna och se till att de tillämpar de regionala utvecklingsprogrammen i sin verksamhet, vilket regleras i förordning 2007:713 § 18. I ett tilläggsdirektiv till Indelningskommittén beslutade regeringen den 22 juni 2017 att kommittén ska;

● “föreslå en samordnad regional indelning för de statliga myndigheter för vilka en geografisk samordning är relevant för både staten som helhet och för kommuner och landsting”

● “analysera vilka följder en samordnad regional indelning för de statliga myndigheterna skulle få för länsstyrelsernas uppgift att samordna olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser samt för behovet av samverkan mellan länsstyrelserna” 41

Analys Mot bakgrund av att Agenda 2030 inte finns omnämnt i tilläggsdirektivet ovan vill Hållbarhetskommissionen understryka det Agenda 2030-‐delegationen skriver i sitt delbetänkande. “En samordnad statsförvaltning på regional nivå har stor betydelse för möjligheterna att agera på ett samordnat sätt på regional nivå liksom för aktörerna med regionalt utvecklingsansvar att bedriva ett effektivt arbete med regional utveckling.” 42 Även om det formella ansvaret att samordna det regionala arbetet med Agenda 2030 inte läggs på länsstyrelserna är det viktigt att samordningen mellan statliga myndigheter på regional nivå utvecklas för att underlätta för kommuner och landsting. Detta perspektiv får inte glömmas bort i nästa steg när Indelningskommitténs förslag ska remitteras och sedan beredas inom regeringskansliet. __________________________

40 En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015– 2020, s. 9 41 Tilläggsdirektiv till Indelningskommittén, Dir 2017:72, s. 8 42 Agenda 2030-‐delegationen, I riktning mot en hållbar välfärd, s. 119

29

Källa: Johan Rockström

6. Så hålls styrkedjorna från stat till kommun ihop Sveriges kommuner, landsting och regioner är viktiga aktörer i genomförandet av Agenda 2030. Dessa verksamheter har dock både självständighet via det kommunala självstyret, men är också starkt reglerade via lagar och förordningar. Agenda 2030 är ännu så länge ett frivilligt åtagande för Myndighetssverige, då det inte är reglerat i lag. Dock är flera delar av Agenda 2030 reglerat i lag via exempelvis Kimatlagen, Miljömålen, PBL, Socialtjänstlagen med mera. I detta avsnitt granskar Hållbarhetskommissionen hur styrkedjorna från staten till kommuner, landsting och regioner hålls ihop när det gäller arbetet med Agenda 2030. De globala hållbarhetsmålen berör ett stort antal områden som svenska kommuner, landsting och regioner redan arbetar aktivt med. I en kartläggning som SKL gjort för att jämföra överensstämmelsen mellan SKL:s inriktningsdokument för perioden 2016-‐2019 Ansvar för välfärd och de globala målen för hållbar utveckling ges en indikation om hur omfattande arbetet är. Kartläggningen innebär att SKL har gjort en systematisk analys av sina inriktningsdokument och kongressmål och sedan dragit kopplingar till Agenda 2030 och de 17 globala hållbarhetsmålen och 169 delmålen. Kopplingarna har antingen definierats som direkta eller indirekta. Kartläggningen visar att 16 av 17 globala mål kopplar direkt eller indirekt till SKL:s inriktningsdokument, 9 direkt och 7 indirekt. Ett mål, mål 14, saknar koppling. Av de 169 delmålen bedöms 93 vara relevanta för kommuner, landsting och regioner och därmed för SKL och av dessa täcks 59 in av SKL:s inriktningsdokument.43

43 Agenda 2030 och SKL:s inriktning 2016-‐2019, s. 4

30

Trots den breda överlappningen mellan de globala hållbarhetsmålen och det arbete som sker i kommuner, landsting och regioner finns det inget formellt uppdrag från regering och riksdag som styr arbetet. Kommunerna, landstingens och regionkommunernas organisation och verksamhet är reglerade i regeringsformen, kommunallagen och ett stort antal författningar med inriktning på t.ex. socialtjänst, skola och sjukvård. Det arbete som sker enligt Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen sker direkt eller indirekt utifrån den lagstiftning som styr verksamheten i stort, eller utifrån egna initiativ i kommuner, landsting och regioner. När det gäller ekonomisk hållbarhet är uppdraget i Kommunallagen (1991:900) tydligt; ”Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer.” I Kommunallagen och Lag (1997:614) om kommunal redovisning regleras också det så kallade balanskravet, som innebär att ett negativt resultat (balanskravsresultat) i en kommuns bokslut ska regleras under de närmast följande tre åren. De flesta av kommunernas och landstingens uppgifter regleras i så kallad speciallagstiftning. Hit hör t.ex. socialtjänsten (Socialtjänstlagen 2001:1453), hälso-‐ och sjukvården (Hälso-‐ och sjukvårdslagen 1982:763), miljö-‐ och hälsoskyddet (Miljöbalken 1998:808) samt för-‐, grund-‐ och gymnasieskolan (Skollagen 2010:800). Socialtjänstlagen, Hälso-‐ och sjukvårdslagen och skollagen skapar kopplingar till sociala hållbarhetsmål, medan Miljöbalken skapar kopplingar till hållbarhetsmål inom miljöområdet. Dessa, och övriga speciallagar som reglerar kommuners och landstings uppgifter, skapar därmed såväl direkta som indirekta kopplingar till de globala hållbarhetsmålen. Det finns lagstyrda kopplingar inom såväl ekonomisk, social som miljömässig hållbarhet, men dessa kopplingar knyts inte ihop till någon helhet utifrån det arbetssätt som präglar Agenda 2030. Bristen på helhetsperspektiv i styrningen av hållbarhetsarbetet understryks också i Agenda 2030-‐delegationens delrapport från mars 2018. I den delrapporten har Agenda 2030-‐delegationen bland annat kartlagt hur väl de av riksdagen beslutade målen stämmer överens med Agenda 2030. Delegationen konstaterar att det inte råder brist på ambitioner hos riksdagen, tvärtom är de av riksdagen beslutade målsättningarna inte sällan mer ambitiösa än Agendans mål. Dock behöver takten i genomförandet ökas om målen ska nås. ”Analysen visar samtidigt att de riksdagsbundna målen i relativt liten utsträckning uttrycker de tvärgående perspektiv som uttrycks i Agenda 2030:s deklaration. Trots att analysen visar att ett stort antal riksdagsbundna mål berör Agenda 2030 är det i det här skedet svårt att utläsa hur väl målen sammantaget leder i riktning mot en hållbar utveckling.44” I en skrivelse från SKL, med anledning av Agenda 2030-‐delegationens nulägesbeskrivning och förslag till handlingsplan, framhåller SKL vikten av en tydlig ledning och styrning i arbetet med Agenda 2030. SKL understryker, precis som Agenda 2030-‐delegationen, att det är viktigt med politisk vilja, sammanhållen styrning, tydlig ansvarsfördelning samt ett starkt partnerskap för att uppnå målen i Agenda 2030. Samtidigt menar SKL att det statliga ansvaret måste gå i takt med kommuners, landstings och regioners arbete. I detta sammanhang lyfter SKL också att horisontella och tvärvetenskapliga perspektiv som jämställdhet, jämlikhet och mänskliga

44 Agenda 2030-‐delegationen – Delredovisning 1 mars 2018 (Fi 2016:01)

31

rättigheter är viktiga perspektiv som bör genomsyra Sveriges genomförande av Agenda 2030. Dessa perspektiv bör ses som medel för att nå de globala målen, vilket understryks i agendans resolution. Analys Hållbarhetskommissionen kan, i likhet med Agenda 2030-‐delegationen, konstatera att det inte råder brist på ambitioner i hållbarhetsarbetet. Utmaningen är att få ihop de olika delarna av hållbarhetsarbetet till en helhet. Det är också tydligt att Sveriges kommuner och landsting söker vägledning både i sitt, och sina medlemmars, arbete och har samtidigt en önskan om delaktighet i Sveriges fortsatta Agenda 2030-‐arbete. ”Förbundet framhåller vikten av att framgent involvera både kommuner och landsting samt SKL i arbetet med att formulera den nationella ambitionen och i översättningen av delmålen till svensk kontext. Det är på lokal och regional nivå det stora arbetet med att genomföra nationella målsättningar sker.” Hållbarhetskommissionen menar att staten behöver ta ansvaret för samordningen av den nationella lagstiftningen och identifiera om det finns regleringar som skapar en otydlighet för kommuner, landsting och regioner. Denna samordning kan med fördel den parlamentariska kommitté som vi föreslår inrättas, få i uppdrag att se över. __________________________

7. Så sker uppföljningen av samhällets hållbarhetsarbete Hållbarhetskommissionen har valt att granska detta område då uppföljning är en viktig del av ett effektivt genomförande. För att uppnå visioner och mål krävs ett systematiserat utvecklingsarbete där analys av faktiskt utfall är en viktig del i processen. Vi är duktiga på statistik och uppföljning i Sverige, det är egentligen inte det som är problemet, utan snarare hur vi använder statistik och nyckeltal i förbättringsarbetet. ”Mätning och uppföljning är inte minst viktigt för att stärka och driva på genomförandet av Agenda 2030. Stora delar av Agenda 2030 berör frågor som är aktuella sedan tidigare som arbetslöshet, arbetsskador, minskad ojämlikhet, tillgång till bostad, fossilfri ekonomi och konsumtion med god hushållning av naturresurser i enlighet med miljömålen, välfungerande skola, vård och omsorg, fungerande rättsväsende, medbestämmande och internationellt samarbete. För dessa kan Agenda 2030, och uppföljningen av denna, betyda att de kommer in i ett bredare sammanhang där det finns möjligheter att se kopplingar mellan olika områden45.”

45 SCB – Om Statistikbaserat Uppföljning av Agenda 2030

32

Bilden nedan är en schematisk beskrivning av Sveriges nationella uppföljningssystem och återrapporteringen till FN och visar på frågans komplexitet.

Figur 1: Informationsflöden och aktörer i uppföljningen av Sveriges genomförande av Agenda 2030

(Källa SCB46)

Regeringen har gett SCB i uppdrag47 att analysera hur Sverige i dagsläget lever upp till Agenda 2030:s mål och delmål. Uppdraget var uppdelat i två delar; en delredovisning där SCB baserat på tillgängliga data och resultat, analyserade hur Sverige i dagsläget lever upp till Agenda 2030:s mål och delmål. Samt en slutrapport som innehöll förslag kring en nationell indikatorlista, förslag kring rapporteringsmekanismer och styrning samt förslag till integrerade analyser. Delrapporten var ett underlag till Sveriges rapportering till FN:s högnivåforum för uppföljning av Agenda 2030 i juli 2017 och utgjorde också underlag till Agenda 2030-‐delegationens förslag till handlingsplan för de globala målen som presenterades i maj 201748.

Följande väsentliga områden lyftes fram i rapporten från SCB och FN-‐rapporten:

46 ibid s. 22

47 Uppdrag till Statistiska centralbyrån om statistikbaserad analys av Sveriges genomförande av Agenda 2030, Fi2017/00692/SFÖ (delvis), 2017-‐02-‐16

48 I riktning mot en hållbar välfärd, (Fi 2016:01)

33

• Miljömålen kräver ytterligare åtgärder för att nås. Klimatgasutsläppen minskar inte i den utsträckning de behöver.

• Transportsystemet behöver utformas för att nå miljömål och trafiksäkerhetsmål. • Ökade insatser för att minska mobbning, våld och hot om våld behövs. • Ökade ekonomiska klyftor behöver åtgärdas.

SCB lyfter att det finns behov av mer integrerade analyser för att ge underlag till beslutsfattare och aktörer om vilka aktiviteter som påverkar utvecklingen inom målområdet och därmed ge bättre underlag för policyförändringar och aktiviteter för att lösa problemen.

Även andra myndigheter har fått särskilda uppdrag att se över målformuleringar, vilket är ett annat viktigt steg för en bra genomförandekedja. I september 2016 fick exempelvis Trafikanalys två regeringsuppdrag i syfte att se över de transportpolitiska målens preciseringar (se också kapitel 4).

Trafikanalys har lämnat förslag om att uppföljningen av de transportpolitiska målen ska knytas till ett indikatorsystem som baseras på 15 indikatorer, vilka är tänkta att mäta viktiga aspekter av en långsiktigt hållbar transportförsörjning. De flesta av de föreslagna indikatorerna är specialiserade mot att specifikt mäta hållbarheten i transportsystemet men det finns också indikatorer som mäter bredare och mer sektorsövergripande. Flera av indikatorerna är exempelvis utformade för att mäta tillgänglighet ur ett brett perspektiv, vilket har en tydlig koppling till Agenda 2030.49

Detta anser Hållbarhetskommissionen är ett gott exempel på hur målformuleringar och uppföljningssystem bör hänga ihop och välkomnar regeringens initiativ. Det är dock viktigt att styrkedjan håller ihop inom alla områden; från vision och mål, till resursbedömning och genomförande och uppföljning och analys. Agenda 2030 är ett bra ramverk, men kräver nationell precisering för att stödja samhällets mobilisering. De flesta organisationer arbetar efter följande styrmodell, det svåra är att fånga all den komplexitet som ryms inom organisationen för att lyckas med måluppfyllelsen.

49 Trafikanalys, Ny målstyrning för transportpolitiken, rapport 2017:1 https://www.trafa.se/globalassets/rapporter/2017/rapport-‐2017_1-‐ny-‐malstyrning-‐for-‐transportpolitiken.pdf

34

Uppföljning i kommuner, landsting och regioner

Eftersom den kommunala självstyrelsen är stark i Sverige ser uppföljningen olika ut i olika kommuner och landsting. RKA, Rådet för främjande av Kommunala Analyser, är en ideell förening som bildades 2006 mellan staten och SKL i syfte att underlätta uppföljning och analys av olika kommunala-‐ och landstingskommunala verksamheter. RKA har bland annat utvecklat statistikdatabasen Kolada, som innehåller en stor mängd statistik om kommunal-‐ och landstingskommunal sektor. Här kan kommuner jämföra sig med sig själva och andra kommuner över tid. Den innehåller både rent kvantitativa mått som vad en verksamhet kostar per person eller hur många anställda lärare som finns i en kommun, liksom kvalitativa mått som resultat från medborgarundersökningar och brukarundersökningar. Kolada har utvecklats över åren, och förstärkts med boxanalyser, diagram och andra verktyg som kan stödja kommunsektorn när man utvecklar sin verksamhet. Det vanligaste är dock att man jämför kommunernas utfall med varandra – inte några önskvärda tillstånd.

Bilden på nästa sida är ett exempel på hur nyckeltal kan redovisas. Nyckeltalet visar hur stor andel hushållsavfall som samlas in för materialåtervinning. Här kan man se var den egna kommunen förhåller sig till de andra 289 kommunerna (Den blåa pilen i diagrammet är Stockholms stad).

35

Figur 2 – Kolada – ett kommunalt uppföljningsverktyg

(Källa: Kolada)

Därtill tar SKL fram Öppna Jämförelser, där statistik inom olika områden, som exempelvis Sjukvård, Hälsa och Äldreomsorg ställs samman och analyseras. Någon samlad uppföljning av kommunernas och landstingens hållbarhetsarbete finns dock inte.

Figur 3 – Öppna jämförelser, ett urval

Fokus i redovisningarna ligger på att försöka fånga effektivitet, det vill säga kvalitet per insatt skattekrona. Hänsyn tas också till kommunen/landstingets befolkningsmässiga

36

förutsättningar. Det är ett viktigt initiativ, men är inte okontroversiellt bland dem som arbetar i verksamheten. Många medarbetare anser att allt för hård styrning mot att uppnå ”pinnar” och kvantitativa mål driver kvalitetsarbetet i fel riktning – mot korta mål, snabba fixar och det som är lätt att mäta. Kommuner och landsting ska absolut inspireras av andras goda exempel, men varje kommun och landsting har sina unika förutsättningar som kan kräva olika typer av insatser för att lyckas erbjuda sina invånare jämlika förutsättningar och en samhällsservice av god kvalitet.

Andra exempel på uppföljningsmodeller

OECD har gjort ett försök att förmedla sin uppföljning på ett mer överskådligt och lättillgängligt sätt, i en utvärdering av var länderna står i förhållande till målen.50. Initiativet ger en mycket överskådlig visualisering av avstånden till att nå målen för länderna och Sverige ligger långt framme i denna redovisning. Bilden nedan är OECD:s ”redovisningsros” över Sveriges avstånd till de globala målen enligt Agenda 2030 (SDG).

MEASURING DISTANCE TO THE SDGs TARGETS – SWEDEN (OECD)

50 http://www.oecd.org/std/measuring-‐distance-‐to-‐the-‐sdgs-‐targets.htm

37

SCB har granskat OECDs rapport och anser att metoden som OECD har använt har stora brister. En av dem är hur urvalet av indikatorer har gjorts. SCB riktar kritik mot att det finns för lite data om miljö i analysen och att det finns problem med målnivåerna. Exempelvis kan länder bedömas ligga inom ett visst mål om landet ligger bland de bästa inom OECD för en viss indikator.

SCB skriver i sin rapport att en motsvarande visualisering skulle kunna tas fram för hur Sverige lever upp till målen och delmålen i Agenda 2030, men då med en bättre metod. Exempelvis kommer det att krävas att målnivåer sätts för alla delmål och att indikatorernas betydelse för delmålens uppfyllande viktas på ett relevant sätt, vilket kräver samverkan mellan ett stort antal aktörer och intressenter. Däremot anser SCB inte att det vore effektivt med en detaljerad och obligatorisk redovisningsstruktur för den lokala och regionala nivån. Istället förordar SCB att man väljer ut ett mindre antal indikatorer där samverkan mellan den nationella och lokala nivån är helt avgörande för att lyckas. Därtill ansluter sig SCB till Agenda 2030-‐delegationens förslag om frivilliga indikatorer som kan vägleda kommuner, landsting och regioner och ställer sig till förfogande för att bidra i detta arbete.

Även om det offentliga behöver utveckla sina egna mål-‐ och uppföljningssystem kan man inspireras av det arbete som andra har gjort. Även inom det privata näringslivet sker ett utvecklingsarbete kring företagens hållbarhetsarbete.

ÅF är ett ingenjörs-‐ och designföretag med verksamhet inom energi, industri och infrastruktur. Företaget har utvecklat en modell för sin hållbarhetsredovisning och rapporterar sedan 2014 enligt Global Report Initiative, GRI51. Företaget tar ett helhetsgrepp om hållbarhetsfrågorna och har slagit fast ca 60 olika mätpunkter för hållbarhet och som är viktiga för ÅFs affär. Resultaten analyseras sedan årligen och redovisas i form av ett index – hållbarhetsprestanda. Det ger företagsledning, kunder och andra intressenter en bra och övergripande bild av hur det går inom de tre olika hållbarhetsaspekterna, liksom i sin helhet.

51 ÅF – Hållbarhetsrapport 2016

38

(Källa ÅF Hållbarhetsrapport 2016)

Ett annat exempel som lyfts fram av KPMG i sin rapport How to report on SDGs – What good looks like and why it matters (2018) är det spanska bredband-‐ och telekombolaget Telefónia. Genom att tillämpa systemanalys för att integrera Agenda 2030 i sin strategi för hållbar innovation framträdde både mål och prioriteringsnivåer tydligare.

39

Källa: KPMG -‐ How to report on SDGs – What good likes like and why it matters.

Analys

Statlig, regional och lokal offentlig verksamhet är komplex och det finns åtskilligt med nyckeltal och rapporter över resultatutvecklingen i samhället. Mål och uppföljning bör hänga ihop och stödja verksamheter i en utvecklingsprocess. För offentliga verksamheter skapar också redovisning och uppföljning möjligheter för demokratisk insyn och ansvarsutkrävande.

I komplexa verksamheter är svårigheten oftare att avgränsa det man behöver mäta, vad som påverkar vad, vad som är orsakssamband och vad som är samvariation. Ju mer komplexa sambanden är desto större blir behovet av överblick, relevanta målsättningar, analys, strategi och taktiska övervägande. Hållbarhetskommissionen anser att hållbarhetsarbetet behöver följas upp på ett mer övergripande och samlat sätt än idag både till stöd för beslutsfattare och för transparensen gentemot allmänheten.

-‐ Hållbarhetskommissionen föreslår att en uppföljningsmodell som påminner om OECD:s ”uppföljningsros” för Sveriges hållbarhetsarbete tas fram

-‐ Hållbarhetskommissionen anser att det vore önskvärt om Rådet för främjande av Kommunala Analyser, RKA, och SCB fastställde tillförlitliga indikatorer för Hållbarhet inom kommunal-‐ och landstingskommunal verksamhet som vägleder kommunerna och landstingen i deras hållbarhetsarbete.

__________________________

At first we started with a straightforward linear approach by mapping our impacts on society across the value chain in the way that many other companies do. However, as we dug deeper into our analysis of how our business relates to the SDGs, the linear perspective evolved into a network and system view, which we feel better reflects Telefónia’s view of connectivity and our sustainable innovation strategies…

Jose Maria Bolufer Francia Head of Sustainable Innovation Strategy

40

8. Nationella incitament

Staten påverkar både privatpersoners, organisationers, myndigheters och näringslivets beteende på flera olika sätt. Dels genom lagstiftning och andra regler, som kanske framför allt begränsar vad som är tillåtet. Därtill finns det mjukare styrningsmetoder där staten kan påverka vårt beteende genom olika former av incitament. Incitament kan både vara positiva (morötter) och negativa (piskor). Staten har flera olika incitamentssystem till sitt förfogande för att skynda på omställningen till ett hållbart samhälle. Dels finns marknadsbaserade styrmedel, som syftar till att ge marknadens producenter större spelrum att finna lösningar. Exempel på detta är elcertifikatsystem och utsläppshandel. Dels finns pantsystem och skatteincitament som syftar till att styra konsumentbeteenden, både i form av ”piskor” (t.ex. miljöskatter och avgifter) liksom i form av ”morötter” (t.ex. skattelättnader och premier). Hållbarhetskommissionen har valt att inte granska den typen av incitament, då vårt intresse främst rör den offentliga styrkedjan. Kommissionen har lagt sitt fokus på vilka statliga stimulansmedel och bidrag som riktar sig till den kommunala sektorn och som underlättar för kommunerna att nå målen enligt Agenda 2030. De frågeställningar vi velat belysa är dels hur svårt eller enkelt det är för kommuner att veta vilka stöd som finns och var man kan hitta dem, samt en analys av huruvida de statliga incitamenten används på ett effektivt sätt. Hållbarhetskommissionen konstaterar att det är svårt att hitta en sammanställning av vilken typ av stöd kommuner och landsting kan ansöka om i sitt omställningsarbete. Stöden

41

kanaliseras via olika myndigheter, utvecklingsprogram och innovationsprogram. Inte sällan byter de namn vid regeringsskiften. Det är inte heller lätt att ta reda på hur stora programmen är, och över vilken tid de löper. Däremot kan kommissionen konstatera att det har tagits positiva initiativ i syfte att sprida goda exempel och samla vissa utvecklingsmedel på ett och samma ställe. Webbplatsen Hållbar Stad (http://hallbarstad.se) är exempelvis ett bra exempel, även om den kan utvecklas. Hållbarhetskommissionen har tagit del av en rapport52 från RUT, Riksdagens Utredningstjänst, som har granskat följande: ”Uppdragsgivaren önskar en utredning om vilka nationella incitament som finns för att främja hållbarhetsarbetet i kommuner och landsting. I utredningen ska incitament för hållbarhetsarbete i ett brett perspektiv i enlighet med Agenda 2030 inkluderas. Redovisningen önskas för nationella incitament uppdelat i enlighet med de sex prioriterade områden som Agenda 2030-‐delegationen pekat ut:

•Ett jämlikt och jämställt samhälle •Hållbara städer •En samhällsnyttig och cirkulär ekonomi •Ett starkt näringsliv med hållbara affärsmodeller •Hållbara och hälsosamma livsmedel •Stärkt kunskap och innovation”

Även RUT konstaterar att det är svårt att ge en samlad bild av hur statens stöd till kommunsektorn för omställningsarbetet ser ut. De mest omfattande stöden återfinns inom ramen för Landsbygdsprogrammet som omfattar 36 miljarder åren 2014-‐2020, detta är dock inte stöd som riktar sig bara till kommunerna. De absolut största posterna i budgeten för landsbygdsprogrammet går till miljö i jordbruket och till bredband, stöd som kanske framför allt riktar sig till privatpersoner och näringsidkare. Det finns ett särskilt investeringsstöd inom ramen för Klimatklivet på 6,4 miljarder fram till 2020, inte heller det är särskilt riktat till kommunerna. Det finns också en stor mängd utvecklingsstöd som på olika sätt kan stödja kommuner och regioner att nå de 17 globala målen enligt Agenda 2030, här följer ett urval53; -‐ Tillväxtverket har 108 mkr för åren 2016-‐2018 för att främja jämställd regional tillväxt. (Mål 5, 10) -‐ Stadsmiljöavtalen, främja hållbara transporter, cykel och kollektivtrafik, 1 miljard/år (Mål 9, 11, 13) -‐ Smart City Sweden, plattform för investeringar och export, 125 miljoner/3 år (Mål 6, 7, 9, 11, 12, 13, 15, 17) -‐ Innovativt och hållbart byggande, 275 miljoner/3 år (Mål 9, 11) -‐ Viable Cities, 120 mkr 52 RUT 2017_1888 Hållbarhetsarbetet i kommuner och landsting 53 RUT 2017_1888 Hållbarhetsarbetet i kommuner och landsting, samt de Globala Målen för Hållbar Utveckling

42

Analys Det är svårt att hitta kopplingen mellan stöden, stödens storlek och en nationell målbild. Enkelt uttryckt: står omfattningen på stöden i proportion till behoven av åtgärder utifrån en uppföljning av hur Sverige ligger till i omställningsarbetet? Statskontoret har analyserat den statliga styrningen av kommuner och landsting på uppdrag av regeringen (2016:103) och konstaterar följande; ”Statskontoret anser att regeringen som ett första steg behöver konkretisera behovet av och syftet med att följa upp den samlade utvecklingen av styrningen. Vi konstaterar också att det finns vissa utmaningar med att följa upp styrmedel samlat och kvantitativt. Det beror på att flera av styrmedlen saknar en tydlig definition, att det många gånger är svårt att identifiera om kommuner och landsting är mottagare, att information om styrmedlen sällan finns samlad samt att en kombination av styrmedel försvårar uppföljningen54.” Enligt Statskontoret kan det finnas behov av att följa upp den samlade styrningen av en verksamhet i syfte att säkerställa att styrmedlen inte motverkar varandra. Hållbarhetskommissionen håller med Statskontoret om detta. Riksrevisionen har granskat hur staten använder vissa av sina styrmedel mer utifrån effektivitet. RiR har bland annat granskat de statliga styrmedlen för att minska klimatgasutsläppen och konstaterar följande; ”Den övergripande slutsatsen är att det finns en risk att staten inte använder sina styrmedel så att utsläppen minskar i enlighet med målen till rimliga kostnader. Kostnaderna för att minska utsläppen varierar kraftigt mellan olika insatser, vilket indikerar att de samlade utsläppsminskningarna till 2020 skulle kunna åstadkommas till lägre kostnader genom en annan kombination av styrmedel. Målen är otydligt utformade, vilket skapar en betydande osäkerhet. Det råder bristande samordning mellan olika myndigheter, exempelvis om vilken tidshorisont analyser av olika åtgärder ska utgå ifrån. Det råder också bristande samordning mellan åtgärder på nationell nivå och på EU-‐nivå.”55 Som svar på kritiken har regeringen vidtagit ett antal åtgärder. Bland annat har ett klimatpolitiskt ramverk antagits (SOU 2016.21) med mera, men så vitt Hållbarhetskommissionen kan bedöma bygger åtgärderna fortsatt på stuprörsorganisationens logik. Ett annat exempel som Riksrevisionen granskat är stödet till solel56 där det saknas samhällsekonomisk analys, vilket försvårar en jämförelse med andra förnybara alternativ. Hållbarhetskommissionen konstaterar vidare att flera av programmen för innovationer inom hållbar utveckling riktar sig till staden -‐ den gröna staden, den smarta staden, den livskraftiga staden, och den hållbara staden. Även FN pekar ut staden och dess utveckling som en nyckelfråga, bland annat inom ramen för Habitat III och the New Urban Agenda.

54 http://www.statskontoret.se/publicerat/publikationer/2016/Samlad-‐uppfoljning/ 55Riksrevisionen – Klimat för pengarna? Granskningar inom klimatområdet 2009-‐2013 RiR 2013:119 56 Riksrevisionen – Det samlade stödet till solel, RiR 2017:29

43

Drygt 50% av världens befolkning bosätter sig i städer i dag och andelen förväntas öka till cirka 66% 2050, och i Sverige går urbaniseringen snabbare än så. Städerna är också tillväxtmotorer för världsekonomin och genererar över 70% av den globala BNP. Samtidigt står städerna för över 60% av den globala energiförbrukningen, 75% av förbrukningen av naturresurser och 50% av avfallet samt 70% av koldioxidutsläppen.57 Förutom dessa resurs-‐ och miljömässiga konsekvenser, har fattigdom, segregation, ojämlikhet och ohälsa blivit stora sociala utmaningar som hotar och hämmar utvecklingen i städerna. Det är således inte märkligt att staden röner sådant särskilt intresse att det till och med har ett eget mål i agendan, mål 11. Staden lämpar sig dessutom väl för innovativa lösningar och att bygga tvärsektoriella samarbeten. Hållbarhetskommissionen noterar dock att det ungefär är samma kommuner som återkommer som exempel från de olika programmen och ställer oss frågan vad det kan bero på. Sveriges minsta kommun Bjurholm med knappt 2500 invånare och en budget på 166 miljoner kronor har så klart helt olika förutsättningar att driva sin verksamhet än Stockholms stad med knappt 950 000 invånare och en budget på 41,5 miljarder. En liten kommun har en mycket mindre organisation och har därmed svårare att klara alla krav på specialistkompetenser som de statliga innovationsprogrammen kräver. När en kommun som Uppsala har en hel avdelning med specialister inom olika strategiska områden, får små kommuners tjänstemän vara mer av mångsysslare. Hållbarhetskommissionen anser att det är viktigt att både staten och SKL tar hänsyn också till de mindre kommunernas förutsättningar vad gäller administrativa uppgifter och hjälper till med verktyg som också kan underlätta för dessa kommuner att vara med i utvecklingen. Om staten och SKL driver utveckling och innovation via de större städerna finns risken att lösningarna är anpassade efter den stora stadens logik och förutsättningar, inte den lilla. Det är också viktigt att incitamenten stödjer hållbara samband mellan staden och dess omland. Landsbygdens och stadens utveckling hanteras ofta var för sig, och sällan hur de ska utvecklas tillsammans. Det riskerar att förstärka uppdelningen mellan olika kommuner, istället för att stärka de samband och ömsesidiga beroenden som finns mellan stor och liten kommun, stad och landsbygd, fattig och rik kommun. Sveriges 290 kommuner är olika och staten behöver anpassa sina stödprogram och incitamentssystem utifrån det. Hållbarhetskommissionen menar att det finns ett värde i att staten pedagogiskt redovisar hur Sverige ligger till utifrån de 17 globala målen enligt Agenda 2030 som Hållbarhetskommissionen föreslår i kapitel 7. Med en sådan övergripande redovisning kan också de statliga innovationsprogrammen och incitamentssystemen inom området ges en tydligare koppling till Sveriges utmaningar. På så vis underlättas medborgarnas ansvarsutkrävande och förståelse för de olika former av åtgärder som vidtas. Att redovisa klimatutsläpp för sig, miljömålsuppföljning för sig, folkhälsomålen för sig, liksom samhällsekonomiska analyser för sig ger inte den överblick som krävs för att göra riktiga prioriteringar. Att fördela ut stöd-‐ och stimulansmedel utifrån den 57 UN-‐DESA. World Urbanization Prospects-‐ The 2014 Revision. New York: United Nations, 2015. https://esa.un.org/unpd/wup/Publications/Files/WUP2014-‐Report.pdf

44

statliga stuprörsorganisationen skapar också onödiga svårigheter för medborgare, företag, kommuner, landsting och organisationer. Särskilt när de försöker skapa nya gränsöverskridande samverkansformer, och anpassar sin styrning, organisering och uppföljning utifrån ett mer tvärsektoriellt förhållningssätt. __________________________

9. Brister identifierade av olika aktörer – en sammanfattning

Hållbarhetskommissionen har i de tidigare kapitlen pekat på olika brister i hur Sverige är organiserat för att underlätta en effektivare omställning till ett hållbart samhälle enligt Agenda 2030. I det här kapitlet sammanfattar vi dem. Regeringskansliet har fått åtskilliga rapporter och offentliga utredningar som påpekar ungefär samma sak;

• Agendans 17 mål och 169 delmål behöver översättas till en nationell svensk kontext. När målen är fastställda kan en uppföljningsmodell kopplas till målen. Denna uppföljningsmodell behöver innehålla fler integrerade analyser. Därtill behöver nya relevanta nyckeltal tas fram i bred samverkan mellan olika samhällsaktörer.

• Den statliga stuprörsorganisationen försvårar för tvärsektoriell analys och samverkan.

• Riksdagen har en otydlig roll.

• Det är svårt att få en överblick över de statliga stödprogrammen inom

hållbarhetsområdet, därigenom blir det också svårt att följa upp hur effektiva de är.

• Kommuner upplever att vissa definitioner behöver förtydligas. Vad menas egentligen med ”Smart stad” eller ”Hållbar stad” exempelvis?

• SKL önskar ett förtydligande kring hur Handlingsplanen för hållbar utveckling, som just

nu håller på att utarbetas inom regeringskansliet, kommer att förhålla sig till andra befintliga utredningar, som exempelvis Kommissionen för jämlik hälsa.

• Det saknas en nationell urbanpolitik där statens sektorsintressen och stadens och

omlandets ömsesidiga beroende hanteras.

I skrivande stund pågår naturligtvis ett arbete i regeringskansliet med att omvandla dessa rapporter till ny politik. Exakt vilka åtgärder som regeringen planerar att vidta återstår att se. Flera av de utmaningar som pekats ut i vår rapport hänskjuts till den Handlingsplan för hållbar utveckling som just nu håller på att arbetas fram, men så vitt Hållbarhetskommissionen kan bedöma planeras inga större organisatoriska grepp. Regeringen påpekar exempelvis tydligt i sin budget för 2018 att genomförandet av Agenda 2030 ska ske inom befintliga processer och strukturer. Hållbarhetskommissionens granskning visar dock att just den starka sektorsindelningen och stuprörsorganisationen i staten ibland upplevs som ett hinder. För att

45

lyckas hitta synergier mellan de 17 integrerade och odelbara globala målen enligt Agenda 2030 lyfts just behovet av innovationer och nya samverkansformer fram som särskilt viktiga komponenter. Hållbarhetskommissionen menar därför att regeringen även behöver överväga organisatoriska grepp i syfte att skapa en bättre struktur för hur denna samverkan ska kunna komma till stånd. Tydliga mål och transparent uppföljning stödjer sedan samhällets olika aktörer att hitta effektiva och samhällsnyttiga samverkansformer. __________________________

10. Slutsatser och förslag Det finns en stor och bred enighet i samhället om att målen enligt Agenda 2030 är bra och att omställningen till ett hållbart samhälle måste ske. Med internationella mått mätt ligger Sverige långt framme i sitt hållbarhetsarbete och har enligt FN bäst förutsättningar att nå målen. Det betyder dock inte att målen kommer att nås bara av att vi fortsätter som hittills, tvärtom. Kanske kan man till och med anta att Sverige har plockat de så kallade lågt hängande frukterna. Sådant som går relativt lätt att åtgärda inom gällande system och genom styrmedel och enskildas engagemang? Normalt sett brukar kraven på systemanpassningar, innovation och nytänkande öka ju mer komplext ett problem är att lösa. Som Albert Einstein lär ha sagt: ”Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” Det finns en stark uppslutning kring målen i Agenda 2030. Utmaningen ligger i hur omställningen ska gå till och hur man vänder så kallade målkonflikter till synergier och hållbara lösningar. Det som brukar kallas att målen är integrerade och odelbara. Betydelsen av styrning, ledning och uppföljning lyfts fram som nyckelfaktorer för att lyckas, tillsammans med innovation och samverkan. Ändå sker relativt lite forskning och utveckling kring systeminnovation – alltså hur samhället bör organiseras för ett effektivare genomförande. Desto mer resurser läggs på metodutveckling och tekniska lösningar. Efter vår granskning framträder en bild av att många gör vad de kan inom gällande system, men att det krävs nya grepp för att ta nästa steg. Samverkan, tvärsektoriella angreppssätt, tydligare prioriteringar och styrning är det som lyfts fram som nyckelfaktorer för att lyckas. Allt för stark sektorsindelning och stuprörsorganisering ses som ett hinder. Regeringen har delat upp arbetet i ett nationellt genomförande, där Civilminister Ardalan Shekarabi är särskilt ansvarig och i ett internationellt åtagande, som Biståndsminister Isabella Lövin ansvarar för. Regeringskansliet har också inrättat en mindre tjänstemannaorganisation inom Finansdepartementet, och ett statssekreterarråd över departementsgränserna, i syfte att hålla ihop regeringens arbete med Agenda 2030. Hållbarhetskommissionens slutsats är att denna organisering är hyfsat ändamålsenlig, då Finansdepartementet redan har en samordnande funktion genom budgetprocessen och att förvaltningsfrågorna redan ligger där. Det pågår också ett arbete i regeringskansliet med att ta fram en handlingsplan för Agenda 2030 och det är välkommet. Det vore dock önskvärt att öka transparensen i de prioriteringar som sker på ett mer övergripande plan. Ett sätt att göra

46

det på kan vara att anpassa budgetstyrningen utifrån hållbarhetsmålen, istället för utifrån Finansplanen och de 27 utgiftsområdena. Här går kommunerna före och många har redan fattat beslut om att anpassa sina mål-‐ och budgetdokument efter de tre hållbarhetskriterierna och de 17 hållbarhetsmålen. Hållbarhetskommissionen föreslår därför att regeringen borde utreda hur en tydligare styrning mot hållbarhetsmålen skulle kunna utformas redan i budgetprocessen. Agenda 2030 är ett långsiktigt åtagande som kräver långsiktiga spelregler och hela samhällets mobilisering. Däremot kan både åtgärder och politiska prioriteringar skilja sig åt beroende på politisk vilja, parlamentariska förutsättningar och folkopinioner. Vår granskning visar att riksdagens roll i Agenda 2030-‐arbetet är för diffus. Det framgår inte tydligt om det finns något utskott som har ett särskilt ansvar för agendan och hur riksdagen följer upp helheten i statens omställningsarbete, och att rätt prioriteringar görs för ett effektivt genomförande. Med en god och tydlig parlamentarisk förankring ökar förutsättningarna att hålla tempot upp även vid maktskiften. Det är viktigt att riksdagen får en tydligare roll och ansvar i det övergripande hållbarhetsarbetet, dels för att en effektiv omställning kräver ett tvärsektoriellt angreppssätt och dels för att ge Agenda 2030 en starkare politisk förankring. Omställningen till ett hållbart samhälle är ett långsiktigt arbete där styrning och uppföljning måste understödja processerna, inte vara ett hinder. Demokratisk förankring, transparens och medbestämmande är också av yttersta vikt för att lyckas. En parlamentarisk kommitté kan med fördel få i ansvar att utreda hur implementeringen av Agenda 2030 ska gå till, samt att anpassa målen i Agenda 2030 till svenska förutsättningar. Hållbarhetskommissionen föreslår att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté för Agenda 2030. I internationella jämförelser framstår Sverige som ett föredöme i världen, det finns dock allt jämt betydande utmaningar. Många påpekar att kommuner och regioner/landsting är nyckelaktörer i genomförandet och det instämmer Hållbarhetskommissionen i. Det gäller dock att komma ihåg att Sveriges kommuner har väldigt olika förutsättningar. Sveriges minsta kommun Bjurholm, med 2500 invånare, och Sveriges största kommun Stockholm, med drygt 900 000 invånare har så klart helt olika förutsättningar att vara drivande i omställningsarbetet, därför är det viktigt att statens utvecklingsstöd inte blir en tung administrativ börda. Sveriges kommuner har ett någorlunda likalydande uppdrag gentemot kommuninvånarna, men både dess utmaningar och förutsättningar skiljer sig åt. Statens innovationsprogram och stöd behöver anpassas även till den lilla kommunens förutsättningar. En viktig fråga i detta sammanhanget är offentliga upphandlingar. Den nationella upphandlingsstrategin lyfter betydelsen både av ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet och Upphandlingsmyndigheten har i sitt svar till regeringen bedömt sina egna insatser för att främja genomförandet av Agenda 2030 som tillräckliga. Hållbarhetskommissionen vill dock påpeka att exempelvis SKL Kommentus anser att arbetet med att uppdatera databasen med de så kallade hållbarhetskriterierna går för långsamt. Det finns en risk att om staten sätter hållbarhetskriterierna för lågt så väljer kommuner att gå före med särkrav. Särkrav skapar emellanåt problem för leverantörerna då de inte kan effektivisera och standardisera produktionen i lika stor utsträckning. Däremot finns det en stark önskan

47

från kommuner att få kunna gå före om de så önskar och det kan absolut vara bra för att främja innovation och nytänkande, så särkrav har också sina fördelar. Det är dock viktigt att särkrav ställs utifrån ett samhällsnyttoperspektiv, inte bara för att vara unik. Dessutom behöver en kontinuerlig nyutveckling av kriterierna ske, där kriterier utvecklas inom både befintliga och nya områden. Ny teknik och nya rön måste återspeglas i Upphandlingsmyndighetens kriteriearbete. Kriterier måste snabbt uppdateras och utvecklas för att möjliggöra upphandling av produkter med cirkulära materialflöden och matcha teknikskiften. Hållbarhetskommissionen föreslår att Upphandlingsmyndigheten tydligare prioriterar arbetet med att uppdatera databasen för hållbarhetskriterier och inrättar en rutin för systematisk uppdatering, för att säkerställa att kriterier är i linje med teknikutveckling och målsättningar inom hållbarhetsområdet.

Hållbarhetskommissionens granskning av myndigheternas rapporter till regeringen avseende deras arbete med Agenda 2030 visar att signalen från myndigheterna tydlig: Förtydliga styrningen av och höj ambitionen i det hållbarhetsfrämjande arbetet. De myndigheter Hållbarhetskommissionen har granskat vill, nästan utan undantag, göra mer och de vill samarbeta för att på ett effektivt sätt nå mål och delmål i Agenda 2030. Trafikverket har på ett tydligt sätt visat på behovet av att mål och styrning hör ihop och hur viktigt det är att samtliga hållbarhetsparametrar blir vägledande för transportpolitiken. Hållbarhetskommissionen föreslår en översyn av de transportpolitiska målen i enlighet med Trafikverkets önskemål. En viktig del av ett framgångsrikt utvecklingsarbete är uppföljning. Det råder inte brist på statistik och nyckeltal inom offentlig förvaltning. SCB och andra statliga myndigheter samlar in omfattande statistik om tillståndet i landet och Sveriges Kommuner och Landsting utvecklar sitt uppföljningsarbete genom RKA, Rådet för främjande av Kommunala Analyser och databasen Kolada. Både SCB och RKA arbetar med att anpassa uppföljningen och statistiken utifrån målen i Agenda 2030. Det räcker dock inte att ta fram nyckeltal. En viktig del är en pedagogisk och överskådlig sammanställning för att kunna utvärdera hur det går på ett mer övergripande plan. SKLs Öppna jämförelser är bra, men har också brister. Exempelvis bygger inte redovisningen på något önskvärt tillstånd, utan hur kommunerna förhåller sig till varandra. Det är också problematiskt att jämföra exempelvis kommunernas CO2-‐utsläpp/invånare med varandra, då kommuner med tung industri, som många gånger exporterar produkter över hela världen, hamnar väldigt högt oavsett om de som bor i kommunen och kommunen själv gjort aldrig så många klimatåtgärder. Det finns inte heller någon särskild rapport över kommunernas och landstingens hållbarhetsarbete utifrån Agenda 2030, där den ekologiska, ekonomiska och sociala utvecklingen redovisas i sin helhet. Hållbarhetskommissionen anser att det vore önskvärt om Rådet för främjande av Kommunala Analyser, RKA, och SCB fastställde tillförlitliga indikatorer för Hållbarhet inom kommunal-‐ och landstingskommunal verksamhet som vägleder kommunerna och landstingen i deras hållbarhetsarbete.

48

Det är också viktigt att uppföljningen av Hållbarhetmålen redovisas samlat och inte var för sig. Genom en överskådlig redovisning av hur en verksamhet förhåller sig till alla aspekter av hållbarhet ges ansvariga en bra överblick för att kunna prioritera på bästa sätt. Offentlig verksamhet är komplex och det finns åtskilligt med nyckeltal och rapporter över resultatutvecklingen i samhället. Mål och uppföljning bör dock hänga ihop och stödja verksamheter i en utvecklingsprocess. För offentliga verksamheter skapar också redovisning och uppföljning möjligheter för demokratisk insyn och ansvarsutkrävande. I komplexa verksamheter är svårigheten oftare att avgränsa det man behöver mäta, vad som påverkar vad, vad som är orsakssamband och vad som är samvariation. Ju mer komplexa sambanden är desto större blir behovet av överblick, relevanta målsättningar, analys, strategi och taktiska övervägande. Hållbarhetskommissionen anser att hållbarhetsarbetet behöver följas upp på ett mer övergripande och samlat sätt än idag både till stöd för beslutsfattare och för transparensen gentemot allmänheten. Hållbarhetskommissionen anser att den modell för uppföljning som OECD använde sig av i Measuring Distance to the SDG:s Targets är en bra modell att utgå ifrån, även om vi håller med SCB om att den behöver utvecklas. Resultatet kan bli en mycket kraftfull visualisering som på ett överblickbart sätt visar hur Sverige ligger till. En motsvarande visualisering av hur Sverige lever upp till målen och delmålen i Agenda 2030 skulle kunna tas fram men med en metod som bättre beskriver Sveriges ambitioner. För att göra detta krävs dock att målnivåer sätts och fastslås för alla delmål och att indikatorernas betydelse för delmålens uppfyllande viktas på ett relevant sätt. Hållbarhetskommissionen föreslår att en uppföljningsmodell som påminner om OECD:s ”uppföljningsros” för Sveriges hållbarhetsarbete tas fram, i syfte att tydliggöra hur det svenska omställningsarbetet går i sin helhet. En modell som också med fördel kan användas av både kommuner och landsting. Sammanfattningsvis vill Hållbarhetskommissionen tillägga att vi bara har skrapat på ytan. Det behövs fler systemanalyser för att identifiera onödiga hinder, som gör omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle onödigt kostsamt, långsamt, eller ineffektivt. Att arbeta allt för sektorsindelat hindrar de viktiga synergier som behöver komma till stånd för att överbrygga målkonflikter. Det räcker inte alltid med en ny produkt eller tjänst – ibland behöver också sättet vi organiserar oss på, eller sättet vi styr på utvecklas. Hållbarhetskommissionen noterar att det finns en del tvärsektoriella kommissioner och kommittéer som är på gång på olika håll. Vinnovas fem samverkansprogram är också ett exempel på initiativ som syftar till att stödja nya samverkansprocesser. Det är dock inte lätt att utröna hur dessa initiativ förhåller sig till varandra. Hållbarhetskommissionen menar att allt börjar med en bra styrning. ___________________________________________________________________________

49

Stockholm, mars 2018

Roger Tiefensee, Ordförande Anna Ljungdell, Huvudsekreterare Lars Eriksson Åsa Johansson Terje Johnsson Peter Nohrstedt Erik Persson Claes Tingvall

50

KÄLLFÖRTECKNING Agenda 2030-‐delegationen -‐ I riktning mot en hållbar välfärd (Fi 2016:01), BP och de 18 globala målen (blogg), Delredovisning 1 mars 2018 (Fi 2016:01) Boverket -‐ Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag till Sveriges genomförande av Agenda 2030 Delegationen för Hållbara Städer -‐ Femton hinder för hållbar stadsutveckling (M 2011:01/2012/66) Ekonomistyrningsverket -‐ Regleringsbrev 2017 för Länsstyrelserna, Energimyndigheten, Trafikverket, Upphandlingsmyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket Energimyndigheten -‐ Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag till Sveriges genomförande av Agenda 2030 Expertgruppen för biståndsanalys -‐ Swedish responsibilty and the United Nations sustainable development goals, Bexell och Jönsson (2016:04) FN -‐ World urbanization prospects – The 2014 revision Global Utmaning -‐ Local implementation of the SDG:s & the new urban agenda – Towards a Swedish national urban policy KPMG -‐ How to report on SDGs – What good likes like and why it matters. (2018) Länsstyrelsen Blekinge -‐ Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag till Sveriges genomförande av Agenda 2030 Naturvårdsverket -‐ Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag till Sveriges genomförande av Agenda 2030 OECD -‐ Measuring distance to the SDG targets (June 2017), System innovation: synthesis report (2015), The State of National Urban Policy in OECD countries (2016) Regeringen -‐ Sverige och Agenda 2030 – rapport till FN:s politiska högnivåforum 2017 om hållbar utveckling (juni 2017), Budetpropositionen 2018, En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft 2015– 2020, Tilläggsdirektiv Indelningskommittén (Dir 2017:72), Uppdrag till Statistiska centralbyrån om statistikbaserad analys av Sveriges genomförande av Agenda 2030 (Fi 2017/00692/SFÖ), och Nationella upphandlingsstrategin. Förordningar med instruktion; (2010:185), (2014:520), (2015:527), (2012:546), (2012:989) Riksdagens utredningstjänst -‐ Hållbarhetsarbetet I kommuner och landsting (RUT 2017_1888)

51

Riksrevisionen -‐ Klimat för pengarna? (RiR 2013:119), Det samlade stödet till solel (RiR 2017:29). SCB -‐ Om statistikbaserad uppföljning av Agenda 2030 (2017) SKL -‐ Agenda 2030 och SKL:s inriktning 2016-‐2019, Yttrande -‐ I riktning mot en hållbar välfärd, Medlemensenkät om Agenda 2030 (2017) Statskontoret -‐ Samlad uppföljning av den statliga styrningen av kommuner och landsting (2016/32-‐5), Den svenska förvaltningsmodellen i EU-‐arbetet (2000:20A), Inrättandet av upphandlingsmyndigheten (2017:17) Trafikanalys -‐ Ny styrning av transportpolitiken, rapport 2017:01 Trafikverket -‐ Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag till Sveriges genomförande av Agenda 2030, Remissvar angående Trafikanalys rapport 2017:1 Upphandlingsmyndigheten -‐ Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag till Sveriges genomförande av Agenda 2030 ÅF -‐ Hållbarhetsrapport 2016

Effektivt genomförande kräver effektiv...

Documents

Transcript of Effektivt genomförande kräver effektiv...