Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Kristoffer Eklund & Mattias Mohlén

Dolt under ytan

– intrycksstyrning som ett redskap för att dölja ett sjukdomstillstånd

Sociologi C-uppsats

Termin: Vårterminen 2008

Handledare: Markus Arvidson

2

Förord

En mycket intressant undersökning har nått sin slutpunkt och vi vill rikta ett stort tack till vår

handledare Markus Arvidson som kommit med mycket intressanta och värdefulla råd och på

så sätt starkt bidragit till arbetets genomförande och resultat. Vi vill även tacka våra

respondenter, utan er hade vi inte haft något arbete alls.

Karlstad, våren 2008

Kristoffer Eklund Mattias Mohlén

3

Abstract

Fitting in is something that many strive for in today’s society. In order to do this, more or less

all of us use impression management. The illness Anorexia contradicts the norms of society

since eating is a fundamental need, and to refrain from this is therefore a major discrepancy. It

is the impression management among anorectics we have chosen to put our emphasis on in

this survey in which about ten people have been interviewed with a qualitative method. Three

of these are former anorectics while the rest comes in contact with anorectic people through

their profession in one way or another.

We can state that anorectics prove to behave self-deceitfully. To start with, the ill person lacks

insight of his/her problems and denial is not uncommon. When at last realised, the illness is

often so well rooted in the identity that the ill is afraid of losing it. Due to this, he/she feels

forced to hide the disease at any price. From our interviews we can see how some

respondents, among other things, hid food, worked out on the sly and used laxatives

4

Sammanfattning

Att passa in är i dagens samhälle något som många eftersträvar. För att göra detta använder vi

oss alla, i större eller mindre utsträckning, av intrycksstyrning. Sjukdomen anorexi strider mot

samhällets normer eftersom att äta är ett grundläggande behov och att avstå från detta innebär

därför en tydlig avvikelse. Det är just intrycksstyrningen hos anorektiker vi har valt att ta fasta

på i denna undersökning där vi med en kvalitativ metod har intervjuat ett tiotal personer. Tre

av dessa är före detta anorektiker medan de resterande på ett eller annat sätt kommer i kontakt

med anorektiker genom sitt yrke.

Vi kan konstatera att anorektiker påvisar ett drag av självbedrägligt beteende. Den sjuke

saknar till en början insikt om problemen och förnekelse är därför inte ovanligt. När väl

insikten kommer är sjukdomen oftast så väl inrotad i deras identitet att den sjuke blir rädd för

att förlora den. Detta gör att de känner sig tvungna att dölja den till varje pris. Ur våra

intervjuer kan vi utläsa hur vissa respondenter bland annat gömde mat, smygtränade och tog

laxermedel.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning................................................................................................................................6 1.1 Bakgrund ...........................................................................................................................6 1.2 Anorexia nervosa...............................................................................................................6 1.3 Problemformulering och syfte.........................................................................................10 1.4 Avgränsningar .................................................................................................................10 1.5 Disposition ......................................................................................................................10

2. Teori .....................................................................................................................................11 2.1 Socialt handlande och emotioner ....................................................................................11 2.2 Intrycksstyrning...............................................................................................................13 2.2.1 Den främre och bakre regionen.................................................................................13

2.3 Social responsivitet .........................................................................................................14 2.4 Bedrägeri .........................................................................................................................15

3. Metod ...................................................................................................................................17 3.1 Tillvägagångssätt – den kvalitativa metoden ..................................................................17 3.2 Utformande av intervjufrågor..........................................................................................17 3.3 Urval av respondenter .....................................................................................................18 3.4 Genomförande av intervjuer............................................................................................18 3.5 Studiens tillförlitlighet.....................................................................................................18 3.6 Etiska överväganden……………………………………………………………………19

4. Material och analys ............................................................................................................20 4.1 Kort sammanfattning av intervjuerna med tre före detta anorektiker .............................20 4.2 Kort sammanfattning av intervjuerna med dem som arbetar med anorektiker ...............21 4.3 Analys av intervjuerna.....................................................................................................21 4.3.1 Strategier för intrycksstyrning ..................................................................................21 4.3.2 Sjukdomen styr .........................................................................................................24 4.3.3 Emotioner..................................................................................................................25 4.3.4 Medvetenhet..............................................................................................................26

5. Slutsats.................................................................................................................................27 5.1 Förslag till fortsatt forskning...........................................................................................27

Källförteckning .......................................................................................................................28

Bilaga 1 ....................................................................................................................................29 Bilaga 2 ....................................................................................................................................30

6

1. Inledning

1.1 Bakgrund

”Själv visste hon ju att gemensamt för alla anorektiker hon känner är att de ljuger.

Ljuger för att skydda sig själva och sin sjukdom, fast de ofta innerst inne vill bli

avslöjade för att få ett slut på det.”

Detta säger Maria, 20 år, före detta anorektiker i Anorexi – att inte se sig som man är

(Rydberg, 1993: 8-10). Vad ligger till grund för detta uttalande och hur gestaltar det sig?

1.2 Anorexia nervosa

Självsvält har historiskt sett gått från att vara en religiös accepterad företeelse till att bli ett

medicinskt definierat sjukdomstillstånd. Begreppet anorexia nervosa började först användas

som ett medicinskt begrepp på 1870-talet då William Gull identifierade fenomenet. Dock har

självsvältsbeteenden förekommit långt tidigare i historien och likaså varierat i grad av

förekomst under olika historiska perioder. Till de först kända fallen av självsvält hör de män

som valde att leva som eremiter utanför civilisationen. Självsvälten minskade sedan i takt med

att romarriket upplöstes. Då människor tvingades kämpa hårdare för överlevnaden och krig

och farsoter härjade blev kvinnokroppsidealet präglat av fortplantningsduglighet. Den

kvinnliga kroppen skulle klara av de påfrestningar som det medeltida livet utsatte den för och

en utsvulten kropp klarade inte av detta. Dock kunde den självsvältande kvinnan i den

medeltida kyrkan även betraktas som ett helgon, förmågan att leva utan näring och med

kroppsliga plågor ansågs endast vara möjligt hos en individ som hade oinskränkt kärlek till

Gud. Under upplysningstiden skedde stora förändringar på de sociala, politiska och

vetenskapliga områdena och självsvält blev mer ifrågasatt och ett vetenskapligt problem som

skulle studeras (Seldén, 2005: 30-31).

Etiologin, vetenskapen om sjukdomars orsaker och uppkomst, har påverkats av olika trender

genom tiderna men främst två riktningar har varit dominerande för fenomenet anorexia

nervosa. Under 1800-talet hade den biologiska förklaringsmodellen företräde för att sedan

pendla till den psykologiska under 1960-70 talen för att till viss del återgå till den biologiska i

nutid. Anorexia nervosa ses dock som ett komplext fenomen vilket innebär att olika symptom

kan relateras till sjukdomsbilden och också ett flertal orsaker kan förekomma (Seldén, 2005:

7

34-35). I och med detta råder det en stor skillnad i och mellan olika discipliners förklaringar

för hur tillståndet skall förklaras och hur det skall behandlas. Debatten kring anorexia nervosa

grundar sig därför i de svårigheter som finns kring att skapa en entydig förklaringsmodell

över fenomenet (Seldén, 2005: 23). Familjeförhållanden och ett socialt tryck via medier och

reklam på slankhetsideal ses dock som de största bakomliggande faktorerna till sjukdomen

(Seldén, 2005: 56-61).

Den forskning som bedrivs kring anorexia nervosa sker främst inom psykologin och

psykiatrin. Det speciella inom denna gren är att flera olika perspektiv möts runt samma

studieobjekt vilket gör att meningsskiljaktigheter uppstår. Viss psykologi står nära medicin

och naturvetenskap medan den andra grenen av psykologin står nära det

humanistiska/hermeneutiska tänkandet (Seldén, 2005: 44). Inom socialpsykologin fokuserar

man på individens behov av att kontrollera kroppen som en central motivationskraft hos

individen som lider av ätstörningar. Med hjälp av återhållsamhet och kontroll kan den

drabbade uppleva en känsla av att man återfår den förlorade känslan av en identitet (Seldén,

2005: 56-61).

I fråga om biologiska faktorer för anorexia nervosa är det neuropsykologin som fokuserar på

detta. Inom denna disciplin fokuseras förhållandet mellan hjärnans anatomi och det mänskliga

beteendet. En del forskare som är verksamma inom denna forskningsgren ser anorektikers

beteende som en följd av en dysfunktion i en del av hjärnan. Man hävdar att denna del av

hjärnan spelar en väsentlig roll för ätandet och aptiten hos friska personer. Vidare kan man

enligt dessa forskare visa att det existerar en förändrad aktivitet i denna del av hjärnan hos

individer som lider av ätstörningar (Seldén, 2005: 35-36). Anorexia nervosa betraktas inom

alla forskningsgrenar som en allvarlig psykiatrisk sjukdom. Sjukdomssymptomen visar sig

genom att den drabbade försöker gå ned i eller bibehålla en låg vikt. Tillvägagångssättet sker

genom att undvika att äta överhuvudtaget, att rensa magen med hjälp av laxerande medel eller

att överträna. Sjukdomen uppvisar det högsta antalet dödsfall om man jämför fenomenet med

andra psykiatriska sjukdomstillstånd (Seldén, 2005: 24). Statistiskt sett är det fler kvinnor än

män som utvecklar anorexia nervosa. Den vanligaste åldern för insjuknande är mellan fjorton

och arton år (Seldén, 2005: 56-61).

8

Personer som matmissbrukar skiljer sig ifråga om de yttre orsakerna, men de gemensamma

dragen hos alla matmissbrukare är en låg självkänsla som är i kombination med mycket

självkritik, perfektionism samt en förvrängd kroppsuppfattning (Rydberg, 1993: 5-6).

Figur 1.1 En anorektikers förvrängda kroppsuppfattning (www.abkontakt.se).

Om hur det är att lida av anorexi har en anorektiker uttryckt följande:

”Jag är rädd, jag kan inte förklara och därför vill jag inte att någon ska få veta hur det är. Det är

som om jag vore två och jag vet inte vem som är mest jag. Den som bestämmer säjer att jag inte

får äta och att jag ska vara otrevlig och göra så att alla blir oroliga. Jag är så hemskt rädd för att

göra något emot den rösten, det är värre än att jämt vara hungrig och jämt längta efter mat. Den

ångest jag känner när jag bryter mot den här rösten är så hemsk så det kan ingen fatta.” (Laurén,

1984: 101)

I boken Anorexi: att inte se sig som man är refererar Jan Rydberg från en intervju med Maria

som tidigare varit anorektiker. Hon berättar att det viktigaste i hennes liv då hon led av

anorexin var att få sin dagliga motion och att klockan skulle bli 20.00 så hon kunde inta sin

dagliga måltid som bestod av ett äpple. Hon berättar vidare att hennes enda kunskaper och

hobbies låg i anorexin, hennes enda vän var anorexin. Hon var less på anorexin men samtidigt

väldigt rädd för att lämna den. Då Maria lade in sig på en sluten avdelning för vård blev hon

både förvånad och besviken över hur lätt hon kunde lura både läkare och personal på

avdelningen, allt hon ville var egentligen att bli avslöjad för att få ett slut på sitt beteende.

Maria visste att det gemensamma för alla anorektiker hon kände var att de ljög. Samtliga

ljuger för att skydda sig själva och sin sjukdom. Oftast ligger dock en underliggande önskan

om att bli avslöjad och få ett slut på sjukdomen (Rydberg, 1993: 8-10). I en intervju av Jan

Rydberg med Solgerd, som även hon lidit av anorexi, säger Solgerd att matmissbrukaren

förnekar att det finns något problem så länge man inte får insikt i sin sjukdom (Rydberg,

9

1993: 13). I en annan intervju som Jan Rydberg gjort med Göran Karlsson som är klinikchef

vid MHE kliniken i Mora, menar han att nio av tio matmissbrukare förnekar att det är något

problem fastän de mår dåligt (Rydberg, 1993: 21). Anorektiker projicerar ofta sina förbjudna

behov på terapeuten. Man resonerar utifrån att det inte är jag som är behövande utan istället

terapeuten. Som patient gör man då allt för att tillfredsställa terapeutens behov. Anorektiker

kommer på alla terapeutens timmar och försöker med alla medel vara en duktig patient. Men

allt sker på ytan och istället behåller man sitt inre liv för sig själv och försöker noggrant

undvika att visa sina inre behov (Clinton & Norring, 2002: 172).

När omgivningen försöker hindra eller få den anorektiska personen att minska på sin fysiska

aktivitet leder det oftast till att individen hittar smygvägar för att ändå syssla med den fysiska

aktiviteten. Anorektikerna gömmer ofta även mat i kläderna och vill äta för sig själva så de

kan kasta maten utan att någon ser (Laurén, 1984: 103). Familjemedlemmar, kamrater och

annan omgivning som inte låter sig styras eller manipuleras av oro för svälten kan därför vara

en ovärderlig tillgång för tillfrisknandet (Laurén, 1984: 119).

”Acceptera att hon ofta ljuger, det är jobbigt men det är fakta. Lev inte i en lögn för att du inte

vill acceptera sanningen.” (En närståendes handbok, 2004: 23)

En närstående kan komma att märka att en person som alltid varit väldigt ärlig, börjar bete sig

svekfullt eller hemlighetsfullt. Ett annat vanligt drag är att de blir manipulativa, använder sig

av känslomässig utpressning eller spelar ut personer mot varandra. De gör inte det av elakhet,

utan för att de känner sig desperata. Personer med ätstörningar kan känna avsky inför sitt eget

beteende. De är också väl medvetna om att andra människor förmodligen tycker att deras

beteende är underligt eller skrämmande. Eftersom ätstörningen är det enda sättet för dem att

klara av livet för tillfället, kommer de att göra allt för att skydda den. Följande är därför

vanligt vid ätstörningar:

• Gömma mat i kläder eller under kuddar

• Ge sin mat till husdjuren, eller kasta ut den genom fönstret

• Lära sig att kräkas snabbt och tyst var som helst förutom i badrummet

• Upprepat ljuga om att hon redan ätit med någon annan

• Dricka litervis med vatten, bära tunga smycken eller sy in stenar i kläder för

att öka sin vikt på konstgjord väg (En närståendes handbok, 2004: 24)

10

1.3 Problemformulering och syfte

Med nämnda bakgrund till anorexia nervosa kan vi konstatera att forskningen kring

sjukdomen ofta handlar om att finna de bakomliggande orsakerna. Vi har istället valt att med

en socialpsykologisk utgångspunkt studera anorektikernas sociala interaktion med sin

omgivning, där vi främst lägger fokus på deras dilemma att dölja sin sjukdom. Vår

problemformulering blir således:

� På vilket sätt och varför försöker anorektiker dölja sin sjukdom?

Vårt syfte är alltså att försöka skapa en djupare förståelse för anorektikers strategier att dölja

sjukdomen.

1.4 Avgränsningar

För att hålla oss inom ett greppbart område har vi valt att rikta in oss på sjukdomen anorexia

nervosa och fokuserat på förnekelsen av sjukdomen hos de drabbade.

1.5 Disposition

Uppsatsen är indelad i fem kapitel enligt följande:

� Kapitel 1: Inledning. Här ges en inledande bakgrund, problemformulering, syfte,

avgränsningar och disposition för uppsatsen.

� Kapitel 2: Teori. Här presenteras några för uppsatsen centrala begrepp, som till

exempel intrycksstyrning, social responsivitet och bedragare.

� Kapitel 3: Metod. Här ges en överblick av uppsatsens metod och tillvägagångssätt.

� Kapitel 4: Material och analys. I detta kapitel presenteras de utförda intervjuerna samt

en analys av dessa utgående från den givna teorin.

� Kapitel 5: Slutdiskussion. Här presenteras uppsatsens resultat för att besvara

problemformuleringen och uppnå syftet.

11

2. Teori

För att senare kunna analysera vårt intervjumaterial och därav kunna besvara vår

frågeställning presenterar vi här tillämpliga teorier.

2.1 Socialt handlande och emotioner

Eftersom anorektiker kan sägas vara styrda av ett målrationellt handlande, i deras fall att gå

ner i vikt och bibehålla den, har vi valt att ta med Max Webers fyra idealtyper för socialt

handlande. Enligt Weber är de fyra olika typerna viktiga att förstå då sociologin enligt honom

baseras på en vetenskap som försöker förstå meningen i ett socialt handlande och som på så

vis vill klargöra orsakerna till dess förlopp och verkningar. Genom idealtyperna kan

sociologin påvisa dess analyser till individers handlande. Dessa idealtyper kan alltså fungera

som förklaringsmodeller för människans agerande.

Weber skiljer mellan fyra olika idealtyper för socialt handlande:

1. Traditionellt handlande, som styrs via tradition eller vanor.

2. Affektuellt handlande, som styrs av individens känsloläge.

3. Värderationellt handlande, som styrs av en medveten tro på det etiska, estetiska, religiösa

egenvärdet hos ett beteende, oberoende av handlingens effekter.

4. Målrationellt handlande, som styrs av att individen vill uppnå vissa bestämda mål. Den som

styrs av den här typen av handlande, beräknar över vilka handlingar som bäst och effektivast

leder till det mål man satt upp.

I alla de här fyra formerna för socialt handlande kan man ge en förklarande förståelse om man

känner till traditionen, känsloläget, värdet respektive målet med handlingen. Det traditionella

och affektuella handlandet är oftast utanför det meningsfulla sociala beteendet. Eftersom man

som aktör kan sakna medvetenhet om handlingens samband och den drivkraft som finns

bakom den. Till skillnad från de värde- och målrationella handlingarna där det inte är

handlingar som är rationella eftersom de styrs av tradition och känsla (Andersen & Kaspersen,

2007: 74-75).

Skillnaden mellan affektuellt och värderationellt handlande är att det i det värderationella

handlandet är målet klart och medvetet skisserat. Medan det affektuella handlandet styrs av en

känsloimpuls. Skillnaden mellan ett värderationellt och ett målrationellt handlande är att den

12

som drivs av ett värderationellt handlande styrs av att just värdet ställer krav på hur man ska

agera, medan den som drivs av ett målrationellt handlande medvetet beräknar vad som är bäst

för att uppnå det uppställda målet. Den som drivs av ett värderationellt handlande utför

handlingen för att man vill leva upp till ”saken” oberoende av handlingens konsekvenser.

Medan den som drivs av det målrationella handlandet drivs för just dess konsekvens.

Handlingen blir här ett medel för att nå sitt mål (Andersen & Kaspersen, 2007: 74-75).

Man kan tänka sig att personer som drivs av ett målrationellt handlande till exempel strävar

efter att uppnå vissa önskvärda känslor. Detta skulle bland annat kunna exemplifieras med

personer som utövar olika idrotter eftersom dom anser det göra dem glada. Att äta kan sägas

vara ett annat exempel på målrationellt handlande, då majoriteten av oss gör det för att

uppleva känslan av mättnad.

I ovanstående stycke talar vi om hur olika önskvärda känslor kan fungera som mål för vårt

agerande. Denna tanke leder oss därför in på emotioner och dess betydelse.

Ur ett sociologiskt perspektiv sägs emotioner vara sociala fenomen som utgör själva grunden

för mänsklig socialitet. Emotioner visar hur det är betingat i relationer människor emellan och

gentemot samhället. Emotioner spelar därav en viktig roll i den sociala interaktionen där vissa

emotioner anses vara typiska relationsemotioner som till exempel skam och stolthet medan

andra emotioner kan signalera om att fara eller hot finns (Dahlgren & Starrin, 2004: 18).

Enligt Arlie Hochschilds teoretiska modell av emotionellt arbete delas vårt emotionella

agerande upp i ytligt och djupt emotionellt agerande. Med ytligt emotionellt agerande menas

när en individ låtsas känna något som man i själva verket inte känner. Man uppvisar då till

exempel ett leende för att ge intryck av att man är glad fastän man i själva verket inte alls är

glad. Leendet man uppvisar är då påklistrat. Ett djupt emotionellt agerande är ett resultat av

framarbetade känslor. Man kan till exempel intala sig att något skall bli roligt och får därav en

känsla av glädje. För Hochschild innebär ingen av dessa spontana känslor (Dahlgren &

Starrin, 2004: 44). Enligt Hochschild är det mycket svårt att upprätthålla en separation av vad

man verkligen känner och vad man samtidigt visar upp. Hon väljer att benämna detta fenomen

som emotiv dissonans (Dahlgren & Starrin, 2004: 48).

13

Den andra byggstenen i Hochschilds teoretiska ramverk är känsloregler. Dessa regler är vad

som styr det emotionella arbetet. Då känslorna är en sorts förlaga för handling eller hur man

moraliskt förhåller sig till handling så blir känslorna något av de starkaste sätten att styra vårt

agerande. Känsloreglerna styr vårt emotionella arbete på så vis att det skapar en känsla av

förpliktelse av hur vi som individer bör agera emotionellt i vissa situationer (Dahlgren &

Starrin, 2004: 48).

2.2 Intrycksstyrning

Med den givna bakgrunden om anorexia nervosa kan vi konstatera att sjukdomen leder till ett

ökat krav på lyckad intrycksstyrning. Erving Goffman myntade begreppet intrycksstyrning

(impression management) som innebär att man som individ är orolig för vilken bild man skall

ge av sig själv gentemot andra. Därför försöker man hela tiden utgå från att vi styr den bild

som vi vill att andra ska få utav oss (Andersen & Kaspersen, 2007: 161). Intrycksstyrning, har

det konstaterats, är något som alla individer på ett eller annat sätt använder sig av i olika

sociala sammanhang.

2.2.1 Den främre och bakre regionen

Vid intrycksstyrning tar Goffman upp det han benämner den främre och bakre regionen. Med

begreppet ”främre region” menar Goffman den region där ett framträdande faktiskt äger rum.

När en individ framträder i den främre regionen kan det vara ett uttryck för att man vill påvisa

och ge sken av att vidmakthålla vissa normer. Goffman delar in dessa normer i två grupper,

där den ena gruppen utgörs av hur den som agerar uppträder inför sin publik, så kallade

hövlighetsnormer. Den andra normgruppen rör hur den agerande agerar då han/hon är inom

syn- och hörhåll för publiken även om den agerande inte nödvändigtvis samtalar med dessa.

Trots att en individ uppvisar ett anständigt beteende genom att man visar respekt för den

region och inramning som man befinner sig i så kan det respektfulla agerandet lika gärna vara

motiverat av individens önskan om att göra ett gott intryckt på publiken, eller för att undvika

sanktioner/bestraffningar (Goffman, 2006: 98-99).

Då man utövar en aktivitet i andras närvaro, framhålls vissa sidor av aktiviteten på ett

expressivt sätt medan andra aspekter som kan skada intrycket undertrycks. Det är något som

ofta sker i den främre regionen. Men det kan också finnas en annan region. Den bakre

regionen eller ”bakom kulisserna” där det som undertrycks kommer fram. Goffman definierar

14

den bakre regionen som ett ställe där man i samband med ett framträdande skarpt bestrider det

intryck som har visats i framträdandet. Man kan där forma sitt uppträdande så att det skall

uttrycka något utöver sig självt, illusioner och intryck skapas här öppet. Här kan man lägga

ifrån sig sin fasad och vila från de repliker man annars visar och på så vis kliva ur sin

rollgestalt (Goffman, 2006:102). Den agerande kan i vanliga fall känna sig säker på att

publiken inte kan tränga in i den bakre regionen. Då ett framträdandes mest känsliga

hemligheter är öppna för insyn bakom kulisserna och då den agerande lägger av sig rollen

medan man befinner sig där, hålls gången mellan den främre och den bakre regionen stängd

för publiken. Detta är en allmänt använd teknik för intrycksstyrning.

Att ha kontroll över den bakre regionen spelar en betydande roll i den arbetskontrollprocess

där individerna försöker skapa ett skydd mellan sig själva och de krav som man som individ

inte kan kontrollera (Goffman, 2006:103). Då en person är i följd med att lämna den bakre

regionen för att äntra den främre regionen eller då han/hon återvänder därifrån sker ett

rollbyte, en intrycksstyrning (Goffman, 2006:108).

2.3 Social responsivitet

Social responsivitet är grundläggande för socialt liv och eftersom anorektiker till en början

brottas med dilemmat att försöka fungera socialt för att på så vis försöka dölja sin sjukdom

förefaller detta intressant för vår studie.

Likt Margareta Lindholm (2003) beskriver döljande i sin bok Dubbelliv, kring homosexualitet

bland kvinnor, har öppenhet idag blivit en förväntan och nästan ett krav, inte bara från

gayrörelsen utan också från det omgivande samhället. Idag är det skambelagt att dölja och

doldhet och dubbelliv blir mer och mer svårbegripligt. Det blir svårt att kommunicera och det

framstår då även som meningslöst (Lindholm, 2003: 9). Lindholm kallar detta

mikrosituationer där frågor om döljande och öppenhet aktualiseras för dubbellivssituationer.

Hon utgår från att trots att den samhälleliga öppenheten ökats ifråga om homosexualitet så

kan ingen leva helt öppet i sin vardags verklighet. Så kallade dubbellivssituationer

förekommer alltid (Lindholm, 2003: 10).

Lindholm refererar till den amerikanska litteraturforskaren Eve Kosovsky Sedgwicks uttryck

”garderobens epistemologi”, där någon som befinner sig i garderoben lever dolt. Garderoben

kan ses som en symbolisk beteckning för tystnad och osynlighet. Tystnad och osynlighet är

15

sociala praktiker. Öppenhet å sin sida är något obeständigt, tillfälligt som måste utföras igen

och igen för att bli verksam i olika sociala situationer. Man kan alltså inte överföra den från

en situation till en annan (Lindholm, 2003: 17).

Med dubbelliv kan menas olika livssammanhang, där man i vissa sammanhang är helt öppen

och i andra är helt dold. Man kan exempelvis vara helt öppen i sin vänkrets men dold på sitt

arbete. Det förekommer också kombinationer av öppenhet och doldhet där man exempelvis

kan dölja sig för alla på arbetet utom för någon arbetskamrat exempelvis (Lindholm, 2003:

17).

Lindholm (2003) använder sig utav Johan Asplunds begrepp social responsivitet eftersom hon

menar att det är centralt för att förstå den dubbellivssituation som hon vill visa. Med

responsivitet menas människans tendens till att svara och gensvara. Asplund å sin sida menar

att den sociala responsiviteten är grundläggande för socialt liv. Den är, och om den inte är så

förhindras den. Om den förhindras uppstår asocial responslöshet, vilket alltid innehåller ett

moment av inlärning. Man kan t.ex. lära sig att det inte alltid är möjligt att svara på frågor.

Den asociala responslösheten måste man lära sig, eller man kan också säga att vi måste

påverkas att agera asocialt responslöst medan den sociala responsiviteten kommer självmant.

Den sociala responsiviteten ligger nära kommunikationen, språket kan sägas vara en

förutsättning för den sociala responsiviteten. Dock figurerar inte den sociala responsiviteten i

enbart positiva sammanhang, utan den finns även i krig som fred, fiendskap och vänskap med

flera motsatspar. Det avhängande är dock att kanalerna är öppna och de bägge parterna

existerar för varandra och är närvarande i situationen (Lindholm, 2003: 18-19).

Dubbellivssituationer kan framstå som naturliga men är inte det eftersom den sociala

responsiviteten sätts ur spel. Spontaniteten ersätts istället med ett medvetet resonerande,

kalkylerande och reflekterande vilket skapar social stress (Lindholm, 2003: 56-57).

2.4 Bedrägeri

Efter att ha redogjort för begreppen intrycksstyrning, social responsivitet och dubbelliv blir

det för oss även naturligt att diskutera begreppet bedrägeri och därav bedrägligt beteende. Till

viss del är vi egentligen alla bedragare och vi spelar alla olika roller. Att uppvisa en fasad och

att missleda de man ”spelar” inför är något som sker varje dag. En bedragare är någon som

utnyttjar andra och som lurar och fuskar. Det finns också en annan betydelse och det är de

bedragare som intar en roll som någon de i själva verket inte är. Man utger sig alltså för att

16

vara någon annan. Det finns situationer där de båda varianterna är sammanlänkade, det är då

en person utger sig för att vara någon annan för att på så vis kunna lura andra. Det finns också

individer som utger sig för att vara någon annan men som inte får någon synlig fördel därav.

Den vanligaste orsaken till att individer intar en roll som någon annan är dock just för att lura

och svindla. De flesta bedragare luras och svindlar inte främst för att vinna pengar utan för att

det istället är den psykologiska tillfredställelse som är viktigast för dem (The impostor

syndrome: developmental and societal issues, 1990: 667-668).

Bedragare verkar alltid vara på ”scen”, engagerade i skådespel som de kan tro på själva. De

förlitar sig på fiktion för en temporär identitet. Att ständigt vara på scen, engagerad som om

det vore ett ständigt skådespel, kan vara väldigt uttömmande. Spänningen som följer i

bedrägeriet måste då och då också uppbringa känslor av att vilja ge upp. Det kan förklara

instabiliteten och den självdestruktiva komponent som man ofta finner hos bedragare. Det är

en stor kontrast mellan deras stora förmåga i att skapa situationer av påhitt och dumma spel

som ger exponering. Den roll som omedveten skuld och störningarna i deras känsla av

identitet spelar antagligen en stor roll för att de så småningom blir upptäckta (The impostor

syndrome: developmental and societal issues, 673-675).

En annan sida av begreppet bedrägeri är självbedrägeri vilket Markus Arvidsson (2007) lyfter

fram i sin avhandling Den fabricerande människan. Arvidson (2007) menar att en person vid

självbedrägeri vilseleder eller bedrar sig själv. Personen maler/trycker ner en ström av ett

beteende som han ofta själv är ovetande om trots att omgivningen ser sanningen. Personen har

med andra ord en brist i vad som är den grundläggande karaktären hos normala aktörer

(Goffman 1984: 112, Arvidson, 2007: 12).

17

3. Metod

3.1 Tillvägagångssätt – den kvalitativa metoden

Efter att ha bestämt oss för att studera intrycksstyrning vid anorexia nervosa insåg vi ganska

snart att den kvalitativa metoden lämpade sig bäst för vår uppsats. Detta eftersom den

kvalitativa metoden kännetecknas av en vilja att finna en djupare förståelse för ett problem

och därmed se det i ett djupare sammanhang. Metoden kännetecknas av närheten till källan,

ofta i form av personliga intervjuer. Den försöker alltså överskrida subjekt –

objektförhållandet mellan forskare och undersökningsenheter och bygger på en förståelse och

tillit mellan forskaren och respondenten (Holme & Solvang, 1997:14).

Vi känner till den kvalitativa metodens svaghet, att det inte går att dra några generella

slutsatser från denna men detta är inte heller något som är nödvändigt för vår uppsats eller

som försämrar den eftersom det inte heller är vårt syfte.

Datainsamlig till en undersökning brukar delas in i primär- och sekundär data. Primär data är

den information undersökaren själv samlat in vilket i denna uppsats är intervjuerna. Sekundär

data är information som tidigare samlats in och sammanställts av andra (Lundahl & Skärvad,

1994:78). Här består sekundär data främst av uppslagsverk samt faktaböcker och litteratur

inom ämnet. Eftersom det valda ämnet är så brett och välkänt fanns inga problem med att

finna sekundär data, svårigheten låg istället i att gallra ut den mest viktiga och intressanta

informationen.

3.2 Utformande av intervjufrågor

Eftersom vår uppsats berör ett känsligt ämne försökte vi formulera frågorna på ett så utförligt

och korrekt sätt att det skulle minimera risken för misstolkning. Vi är dock väl medvetna om

att frågor alltid kan tas på fel sätt och misstolkas och valde därför att följa upp vissa svar med

följdfrågor. Frågorna kan ses i bilagorna.

18

3.3 Urval av respondenter

För att få sakliga och relevanta svar på våra frågor valde vi att göra tiotalet intervjuer med

personer som arbetar med ätstörningar. Dessa är mycket insatta i ämnet och sitter inne med

mycket värdefulla erfarenheter för vår undersökning. För att ytterligare komma in på djupet

valde vi att även göra tre intervjuer med friska före detta anorektiker. Här var vi dock noga

med att kontrollera att de varit friska under en längre tid och var vana att prata om sin

sjukdom.

I vårt urval av respondenter har vi inte tagit hänsyn till variabler som kön och ålder, däremot

försökte vi få till stånd intervjuer med ett flertal olika yrkesroller för att se om förhållandena

skiljer sig åt på något sätt.

3.4 Genomförande av intervjuer

En av intervjuerna gjordes ansikte mot ansikte via ett besök på denna respondents kontor. De

övriga gjordes via telefon och mail på grund av tidsbrist hos respondenterna. Samtliga

samtalsintervjuer har spelats in för att ingen information skulle gå om intet. Även om

intervjufrågorna var utförliga uppstod följdfrågor och intervjuerna gav intressanta inblickar.

Så här i efterhand kan vi nu konstatera att den intervju som skedde face to face klart bidrog

med den mest ingående och detaljerade informationen. Svaren blev här mer detaljrika och

kunde lätt följas upp ifall något oklart uppstod. Vi vill dock förtydliga att även de övriga

intervjuerna bidrog med mycket intressant och värdefull information. Vid mailintervju gavs

respondenterna möjlighet att själva först reflektera över frågorna och sedan svara när de hade

tid. Dessa svar kunde även följas upp med en fortsatt mailkontakt.

3.5 Studiens tillförlitlighet

Tillförlitlighet eller reliabilitet bygger på att mätningarna i en undersökning måste vara

regelrätt gjorda. Det kan till exempel handla om att rätt personer tillfrågats vid

opinionsmätningar och intervjuer. En hög reliabilitet innebär att flera undersökningar,

oberoende av varandra, ska ha kommit fram till ungefär samma slutsatser. Detta gäller dock

främst vid kvantitativa studier (Thurén, 1991).

19

Validitet går ut på om undersökaren verkligen granskat det han ville granska. Undersökningar

kan göras med hög reliabilitet men ändå misslyckas med validiteten. Relevans och giltighet

blir därför viktiga begrepp inom validiteten (Thurén, 1991).

I vår uppsats har vi försökt att få både en hög reliabilitet och validitet. Intervjuerna är gjorda

på personer som innehar värdefull information och kunskap i ämnet. För att få en högre

reliabilitet bandade vi intervjuerna. Vi anser att de frågor vi ställt både har den relevans och

giltighet som krävs för att besvara vår frågeställning och för att uppnå vårt syfte.

3.6 Etiska överväganden

Då vår uppsats behandlar ett område som är etiskt känsligt har vi valt att noga följa

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Det så kallade individskyddskravet som vi utgått

ifrån delas upp i fyra underkategorier. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att forskaren skall informera de för forskningen berörda

deltagarna om forskningens syfte. Vidare skall deltagarna upplysas om deras fria deltagande

och att de har rätt att när som helst avbryta sin medverkan.

Samtyckeskravet i sin tur medför att forskaren skall inhämta samtycke från studiens deltagare.

Vidare har man också som deltagare rätt att bestämma om, hur länge och på vilka villkor man

skall delta. Deltagarna skall också kunna avbryta sin medverkan utan att det medför några

negativa följder för dem. Vidare skall de deltagare som valt att avsluta sin medverkan inte på

något vis utsättas för påtryckning eller påverkan.

Det tredje kravet, konfidentialitetskravet innebär att man som forskare förbinder sig om

tystnadsplikt beträffande etiskt känsliga uppgifter, så som att man inte nämner individer vid

deras riktiga namn osv. Vidare skall de anteckningar man lagrar under forskningen ej kunna

identifieras av utomstående. Speciellt i etiskt känsliga fall skall informationen vara omöjlig

för utomstående att få del av.

Nyttjandekravet innebär slutligen att de uppgifter om enskilda som samlats in, inte på något

sätt skall lånas ut för kommersiellt bruk eller för andra icke-vetenskapliga syften

(http://www.vr.se).

20

4. Material och analys

För att få en bra överblick över våra intervjuer har vi valt att dela upp dem i två skilda avsnitt;

ett med de som lidit av anorexia och ett med de som arbetar med anorektiker. Vi har sedan

delat upp intervjuerna i olika teman där vi presenterar vad som framkommit och analyserar

detta. Vi har här valt att använda oss av Kvales metod för meningskoncentrering (Kvale,

2007: 174).

4.1 Kort presentation av intervjuerna med tre före detta anorektiker

När vi börjar med att se på de bakomliggande orsakerna till ätstörningen kan vi konstatera att

samtliga respondenter upplevde en väldig stark känsla av otillräcklighet. De ställde väldigt

höga krav på sig själva, vilket man kan se som ett komplement till den dåliga självkänsla man

besatt. Utseendet har även för alla varit en avgörande faktor. Samtidigt som man skulle vara

högpresterande, i dessa fall främst i skolan, så kände man ett behov av att vara ”smal och

snygg”.

Några andra bakomliggande orsaker som framkommit under intervjuerna är exempelvis

alkoholmissbruk och övergrepp. Detta är dock inga gemensamma faktorer utan förekommer

endast i enskilda fall.

När vi sedan diskuterade tiden som sjuk så handlade det mycket om hur man försökte dölja

sin sjukdom. Här berättade respondenterna att de bland annat klädde sig i stora kläder, ljög

om att de redan hade ätit, smygtränade, påstod sig ha allergier mot vissa livsmedel, slängde

mat och använde sig av laxeringsmedel. När respondenterna nu ser tillbaks på den här tiden är

dom väl medvetna om att försöken att dölja sin anorexi var meningslösa, men menar samtidigt

att detta var nödvändigt för att ”kunna överleva”.

Till en början kände man sig stolt över sin magra kropp, men denna stolthet övergick snart i

skam och skuld. Insikten om sin sjukdom var något som successivt gick upp för dem. Dessa

tre påpekade att de frivilligt påbörjade sin behandling.

21

4.2 Kort presentation av intervjuerna med dem som arbetar med anorektiker

Vi har intervjuat tiotalet personer som alla på något sätt kommer i kontakt med ätstörningar

genom sitt yrke. Bland dessa återfinns legitimerade psykologer, beteendevetare, legitimerade

psykoterapeuter, kuratorer, legitimerade läkare samt familjerådgivare.

Majoriteten av respondenterna menar att deras patienter till en början befinner sig i en

förnekelsefas och att detta är en del av sjukdomsbilden. När vi diskuterar anorektikernas

strategi eller manipulativa beteende, gick svaren från respondenterna väldigt isär. Ingen var

riktigt beredd att tillskriva anorektikerna de ovan nämnda beteendena. Man började mer tala

om rädslan och ångesten för att förlora kontrollen som de bakomliggande faktorerna.

Vad gäller medvetenheten i manipulationen hos anorektikerna går även här åsikterna isär.

Vissa respondenter menar att det är ett följdsyndrom av sjukdomen vilket gör att det är

omedvetet medan andra menar att detta sker medvetet för att dölja sin sjukdom. Dock vill inte

heller dessa respondenter hårdra detta till att kalla det ren manipulation.

4.3 Analys av intervjuerna

Genom att koppla samman intervjusvaren med den givna teorin skall vi nu försöka analysera

dessa.

4.3.1 Strategier för intrycksstyrning

Om vi nu ser tillbaks på våra respondenters svar och fokuserar på de delar som berör

intrycksstyrning så kan vi här i många hänseenden återkoppla det till de teorier vi valt att ta

med. Begreppet intrycksstyrning som i denna undersökning är ett av de mest centrala teman

inbegriper i stor utsträckning på något sätt även de övriga teorierna. Med intrycksstyrning

avses individers strävan att styra den bild som vi vill att andra ska få utav oss. Detta kan ske

på en rad olika sätt och nivåer. För anorektiker har sjukdomen blivit en identitet och tanken på

att förlora den är en av de främsta drivkrafterna till att dölja den. Ur intervjuerna kan vi utläsa

hur de före detta anorektikerna bland annat kunde ljuga om att de var allergiska mot vissa

ingredienser, klädde sig i stora kläder för att dölja sin kropp, smygtränade och använde sig av

laxermedel. En av respondenterna som använde sig av laxermedel berättade även hur hon

sedan slängde laxermedelsförpackningarna i grannens soptunna för att ingen skulle komma på

22

henne. I inledningen av uppsatsen presenterade vi sjukdomen anorexi nervosa och där

konstaterades det att detta är ett vanligt förekommande beteende hos dessa individer.

För att återknyta detta till Goffmans teori så kan man se deras handlande som ett försök till

intrycksstyrning. De döljer alltså sin sanna identitet som anorektiker och försöker istället

påvisa en bild av sig själva som friska och ”normala”.

”Det finns exempel på folk som till exempel svälter sig och så dricker man vatten innan man ska

väga sig. För att då mörka att man faktiskt svultit.”

I sin teori talar Goffman om något han benämner främre och bakre region. Med främre region

menar författaren den region där ett inövat framträdande äger rum inför en publik. Individer

försöker här påvisa och ge sken av att vara något man i själva verket inte är. Man intar alltså

en inövad roll. Den bakre regionen är i sin tur motsatsen till den främre. Här är man då sig

själv.

När man studerar anorektikers beteenden och funderar i termer av främre och bakre region så

ser man att åtskillnaderna mellan dessa är påtaglig. Detta kan illustreras genom olika val av

agerande i skilda sociala sammanhang. När anorektiker exempelvis sitter vid matbordet

(främre regionen) med familjen, undertrycks den bakre regionen genom att de bland annat kan

komma med undanflykter till att slippa äta. Att låtsas vilja äta är en spelad roll som dessa då

uttrycker i den främre regionen. Ett återgående till den bakre regionen kan sedan innebära till

exempel förtäring av laxermedel eller smygträning.

En annan sida av anorektikers bakre region som framkommit ur intervjuerna är bland annat

Internet och de diskussionsforum som där finns tillängliga. För anorektiker finns det

communities där alla medlemmar i olika grad lider av samma sjukdom. Dessa fungerar då

som en portal för likasinnade, där man kan vara sig själv och öppet tala om sina upplevelser.

Det förekommer här också att man delar med sig av olika strategier för att dölja sin sjukdom.

”…finns ju väldigt mycket sidor på Internet som också hjälper dem att hitta de här knepen…

finns hur mycket tips som helst som de här ger till varandra.”

23

Efter diskussionen kring anorektikernas främre och bakre region, tycker vi oss kunna dra

paralleller till Margareta Lindholms begrepp dubbelliv. Lindholm menar att ingen idag kan

leva helt öppet i sin vardag och för anorektikerna medför alla försök att dölja sin sjukdom ett

slags dubbelliv. Med dubbelliv kan menas olika livssammanhang, där man i vissa

sammanhang är helt öppen och i andra är helt dold. Detta gör anorektikerna bland annat

genom att inta olika roller som vi tidigare nämnt.

I teorikapitlet behandlar vi även Johan Asplunds begrepp social responsivitet. Med social

responsivitet menas människans tendens att svara och gensvara. Förhindras den så uppstår

asocial responslöshet. Den sociala responsiviteten är naturlig och spontan medan den asociala

responslösheten kräver ett moment av inlärning. Dubbellivssituationer är som vi tidigare

nämnt inte naturliga då den sociala responsiviteten sätts ur spel.

Som exempel på detta kan vi lyfta fram en av de före detta anorektikernas svar på frågan hur

hon försökte dölja sin sjukdom. Hon berättade hur hon förlöjligade folks oro och påpekade att

de bara överdrev. Detta gjorde hon bland annat genom att skratta och visa hur ”bra” hon

egentligen mådde.

”Jag skrattade och försökte visa hur bra jag mådde. Jag förlöjligade folks oro och sade att dom

överdrev.”

Vi menar att hon här använder sig av asocial responslöshet då svaret kan anses vara inövat.

En annan före detta anorektiker ger uttryck för asocial responslöshet då hon ofta hävdade att

hon redan ätit fast hon i själva verket inte gjort så. Svaret blir på så vis inövat, eftersom ett

spontant svar hade varit; Nej jag har inte ätit.

Bedrägeri är ett både starkt och svårdefinierat begrepp. I teoriavsnittet konstaterade vi att alla

människor till en viss grad är bedragare. En sida av begreppet är att man försöker vara, eller

utger sig för att vara, något eller någon man i själva verket inte är. Även detta rör sig alltså om

en form av intrycksstyrning.

Slutligen vill vi här ta upp Arlie Hochschilds begrepp ytligt emotionellt agerande som innebär

att man ger utryck för en konstlad emotion. Hochschild illustrerar detta genom flygvärdinnor

som under arbetstid ständigt ger uttryck för att vara glada genom sina påklistrade leenden.

24

I vårt intervjumaterial visas ytligt emotionellt agerande genom exempelvis en tidigare

anorektikers uppvisande av att må bra fast hon i själva verket inte gjorde så. För att försöka

övertyga sin omgivning att hon mådde bra kan vi anta att hon uppvisade påklistrade känslor.

4.3.2 Sjukdomen styr

När frågorna kring medvetenheten bakom manipulationen diskuterades var majoriteten av

respondenterna väldigt noga med att frånta anorektikerna det personliga ansvaret. Denna

avindividualisering som vi här tycker oss kunna urskilja är väldigt intressant. Man bör här

dock påminna sig om att anorexia nervosa är en väldigt allvarlig psykisk sjukdom, vilket vi

även tror kan vara en av grunderna till denna avindividualisering. I teoriavsnittet har vi valt att

ta med Max Webers idealtyper för socialt handlande. För vår undersökning är det främst det

målrationella handlandet som blir relevant.

Max Webers målrationella handlande avser handlingar som utförs i syfte att uppnå ett

specifikt mål. För personer med anorexi är det rationellt att gå ner och behålla en låg vikt, för

att bevara sin identitet som anorektiker.

Detta finner vi även belägg för i våra intervjuer. Både före detta anorektiker och behandlare

menar att man som anorektiker är livrädd för att tappa sin identitet. Man är helt enkelt rädd

för att förlora den lilla kontroll man har över sitt liv. I några intervjuer talar man om svält som

en strategi för överlevnad då ångesten annars skulle äta upp en. Detta innebär att allt

anorektikerna gör för att dölja och gå ner än mer i vikt blir logiskt för dem.

”Dessa lögner kommer bara till en. Man blir desperat och strateg, man måste dölja för att folk

inte ska komma och ta ifrån en den lilla kontroll som man har över sitt liv – sitt matintag. Man

ser svälten som sin överlevnad – annars skulle ångesten äta upp en.”

För att försöka förklara och analysera anorektikers sociala handlande på ytterligare en nivå tar

vi här även upp Webers affektuella handlande och Hochschilds känsloregler. Det affektuella

handlandet innebär att man agerar utifrån sina aktuella känslor och känslotillstånd. Detta är

även i princip vad Hocschilds teori om känsloregler säger. Precis som för Weber menar

25

Hochschild att det är känsloregler som styr vårt emotionella arbete. Känslor fungerar som ett

slags manuskript för handling och styr därav vårt agerande.

När vi nu kopplar detta till vår studie kan vi konstatera att det både ur vårt intervjumaterial

och bakgrundsavsnitt kan utläsas att sjukdomen anorexia nervosa bidrar till ökade känslor av

skam och ångest. Dessa känslor kommer då att fungera som handlingskomponenter. Med

detta i baktanke bör man därför rimligtvis kunna dra paralleller till det målrationella

handlandet. För personer som exempelvis skäms över sin kropp blir det målrationellt att dölja

den. Weber påpekade att handlingstyperna endast är idealtyper och att de därför i praktiken

kan vara gränsöverskridande.

4.3.3 Emotioner

Under föregående tema redogjorde vi för affektuellt handlade och Hochschilds känsloregler.

Man kan här sammanfattningsvis klargöra att emotioner spelar en central roll eftersom det

bland annat medverkar till att göra självsvält till något målrationellt för anorektikerna.

I vår studie har vi märkt att emotioner även kan fungera som en bakomliggande orsak till

uppkomsten av anorexia nervosa. Respondenterna har bland annat utryckt känslor av

otillräcklighet, missnöje med kroppen och stress som centrala för deras utveckling av

sjukdomen.

”Omgivningen gav uppskattande kommentarer om hur vältränad och smal jag var. Jag ville bara

ha mer och mer av denna kick. Det blev totalt 24 kilos viktras…”

Alla tre respondenter kände krav av att ständigt vara högpresterande och samtidig vara väldigt

måna om sitt yttre. En av respondenterna berättade bland annat att det var de ständigt höga

kraven på sig själv, i kombination med låg självkänsla och urusel kroppsuppfattning, som var

de främsta orsakerna. Hon jämförde sig konstant med tjejer som var smalare än henne själv

och ansåg att de var mycket finare än henne.

När vi frågade om de försökte dölja sin sjukdom svarade samtliga respondenter ja.

Följddiskussionen av detta föranledde till diskussioner om svårigheterna i det. Här framkom

det att det svekfulla beteendet resulterat i dåligt samvete för att man exempelvis ljugit för sin

familj och vänner.

26

4.3.4 Medvetenhet

Medvetenheten är det sista tema vi valt att ta upp i denna analys. Detta ämne har även visat

sig vara ett av de mest känsliga ämnen under studiens gång. Så när som ingen av de

tillfrågade har varit helt beredd att prata om medvetet manipulativt beteende hos anorektiker.

Detta ämne visar sig också ha flera viktiga och samtidigt intressanta aspekter. Här kan vi till

exempel börja med att konstatera att anorexia nervosa klassas som en allvarlig psykisk

sjukdom. Detta kan, som vi tidigare nämnt, också vara en av de grundläggande orsakerna till

denna avindividualisering som vi tycker oss kunna urskilja. Både behandlare och före detta

anorektiker pratade om sjukdomen som en röst och egen person som ständigt konfronterar den

sjuke. Ibland var en del av behandlingen att till och med namnge denna person för att koppla

den ifrån anorektikern och hjälpa denne att komma till insikt.

”…de har någon på axeln som säger att du får inte äta, du är inte värd det. Där försöker man

hjälpa till med att säga att det här inte är XXX som tycker det utan det här är ätstörningen som

säger till XXX att det är så.”

Detta för oss in på begreppet självbedrägeri som vi hämtat ur Markus Arvidsons (2007)

avhandling. Självbedrägeri innebär i sin enklaste form att en person vilseleder eller bedrar sig

själv. Detta bedrägeri är något som omgivningen ser igenom men som för denna person blir

verklighet. Denna röst som ständigt talar om för anorektikerna vad de bör eller inte bör göra

blir således en central och förklarande faktor till självbedrägeriet. Självbedrägeri är något som

därför är intressant att ta upp när man diskuterar medvetenheten hos dessa individer. Om man

lurar sig själv utan att veta om det kan man heller inte se det som en lögn. Vi återkommer här

till bilden i vår bakgrund där vi kan se hur en anorektiker förvränger bilden av sig själv i spegeln.

Detta bör kunna ses som en förnekelse eller ett självbedrägeri. Om vi ser det som ett

självbedrägeri kan vi då prata om att individen medvetet ljuger eller förnekar det?

Denna diskussion är dock inte så ensidig att den går att avsluta här. Man kan inte frångå det

faktum att många anorektiker under sin sjukdomstid påvisar känslor av skuld och ångest som

uppkommit på grund av deras beteende. Om det inte hade funnits någon medvetenhet hos

dessa personer hade det väl inte heller funnits någon grund för dessa känslor? En före detta

anorektiker förde även fram detta under intervjuns gång, hon talade om sina skuldkänslor som

uppkommit efter alla lögner gentemot vänner och familj.

27

5. Slutsats

� På vilket sätt och varför försöker anorektiker dölja sin sjukdom?

När vi nu ska försöka besvara vår problemformulering och uppnå vårt syfte vill vi börja med

att försöka redogöra för de bakomliggande orsakerna, det vill säga besvara frågan varför

anorektiker försöker dölja sin sjukdom. För dessa blir viktnedgång och en bibehållen låg vikt

ett mål och självsvält kan därför ses som något målrationellt. Detta är dock något som bryter

mot våra samhälleliga normer och grundläggande behov vilket medför krav på diskretion. För

anorektikerna blir sjukdomen en identitet som de är livrädda för att förlora, därför blir de

tvungna att dölja den. Våra emotioner anses också kunna förklara människans sociala

handlande. Anorektikerna kan uppleva skam och avsky inför exempelvis den egna kroppen

vilket bidrar till att de kan känna ett krav på att dölja eller förändra den.

Detta leder oss in på frågan om hur anorektikerna går tillväga för att dölja sin sjukdom. Det

mest centrala begreppet i vår uppsats har kommit att bli intrycksstyrning. De flesta teorier

som vi har tagit upp går på ett eller annat sätt in i intrycksstyrning och detta har vi valt att

betrakta som det främsta redskapet för döljandet. Med intrycksstyrning menas en individs

strävan att styra den bild omgivningen får av den. Detta gör anorektikerna genom att inta en

roll som frisk, de ger alltså sken av att allt är bra. Exempel på hur detta görs är påklistrade

leenden, påståenden om att allt är bra, smygtränande, kastande av mat, lögner om att de ätit

eller att de har olika typer av allergi och så vidare.

5.1 Förslag till fortsatt forskning

Studien har gett många intressanta infallsvinklar och eftertankar. Den avindividualisering som

så tydligt framträdde i svaren kring medvetenheten kring sjukdomen öppnar upp för ett

mycket intressant undersökningsfält för vidare forskning.

28

Källförteckning

� Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo (red.) (2007) Klassisk och modern samhällsteori. Studentlitteratur, Lund.

� Arvidsson, Marcus (2007) Den fabricerande människan: om bedrägeri som vardaglig

interaktionsform. Universitetstryckeriet, Karlstad. � Clinton, David & Norring, Claes (red.) (2002) Ätstörningar. Natur och kultur, Stockholm. � Dahlgren, L. & Starrin, B. (2004) Emotioner, vardagsliv & samhälle – en introduktion till

emotionssociologi. Liber AB, Malmö. � Goffman Erving (1984) Frame analysis. Northeastern University Press, Boston. � Goffman, Erving (2006) Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik.

Nordsteds Akademiska Förlag. � Kvale, Steinar (2007) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund. � Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande och öppenhet. Kabusa

böcker, Ystad. � Lundahl, U. & Skärvad, P-H. (1994) Utredningsmetodik för samhällsvetare och

ekonomer. Studentlitteratur, Lund. � Rydberg, Jan (1993) Anorexi – att inte se sig som man är. Ekelunds förlag AB, Falköping. � Seldén, Daniel (2005) Om det som är; Ontologins metodologiska relevans inom

positivism, relativism och kritisk realism. Göteborg.

� Sundbärg, Barbro (red.) (1984) Tonårskris för utveckling. Liber utbildningsförlaget, Stockholm.

� Thurén, Torsten (1991) Vetenskapsteori för nybörjare. Liber, Stockholm. Artiklar � Human Relations, Vol 43, No 7, 1990 (The Impostor Syndrome: Developmental and

societal issues) Manfred F.R. Kets de Vries. � En närståendes handbok; En praktisk handbok för närstående till personer med

ätstörningar.

Internet

� http://www.vr.se/huvudmeny/etikforforskare/reglerochriktlinjer.4.2d2dde24108bef1d4a88

00063.html (2008-06-05 14.30)

29

Bilaga 1 Intervjuguide för de som arbetar med individer med ätstörningar

� Vad är din titel/dina arbetsuppgifter?

� Hur länge har du arbetat med detta?

� På vilket sätt kommer du i kontakt med ätstörningar?

� Hur ser en behandlingsplan ut för personer med ätstörningar, skiljer de sig individuellt åt?

� Är det vanligt att de med ätstörningar som söker sig till er befinner sig i en

förnekelsefas?

� Anser du att man ur förnekelsen från personer med ätstörningar kan avläsa strategier för att dölja detta - en slags manipulation?

� Hur bemöter ni förnekelsen?

� Hur reagerar du om du märker att personen med ätstörning ljuger/förnekar för dig?

� Påpekar du det eller låter du det gå?

� Påverkar detta på något sätt din behandlingsstrategi?

� Är det viktigt för behandlingen att kunna urskilja om personen ljuger/förnekar i ett tidigt stadium?

� Tror du att dessa individer på något plan medvetet manipulerar sin omgivning eller är

det endast ett följdsyndrom av sjukdomen?

� Får ni någon slags utbildning som berör manipulativt beteende?

� Är det emotionellt påfrestande att arbeta med ätstörningar? � Vilka former av socialt stöd finns på er arbetsplats?

� Hur ser framtiden ut? Tror du att något kommer att förändras?

� Vad tror du media har för betydelse för individer med ätstörningar?

� Är det något du vill tillägga?

30

Bilaga 2

Intervjuguide för de som har haft ätstörningar

� Ålder/kön

� När och hur började din ätstörning?

� Vad tror du det fanns för bakomliggande orsaker till ätstörningen?

� Vad tror du media spelar för roll för ätstörningar?

� Försökte du dölja din sjukdom?

� Om ja, på vilket sätt gjorde du detta? � Var det svårt att göra detta?

� Försökte du på något plan medvetet manipulera din omgivning eller var detta enbart

ett följdsyndrom av ätstörningen?

� Under hur lång tid var du drabbad?

� Hur länge har du varit frisk?

� När och hur kom du till insikt om din ätstörning?

� Gjorde du det själv eller var det någon annan som hjälpte dig gör detta?

� När fick du din första behandling?

� Var behandlingen på eget initiativ eller ett tvångsbeslut?

� Hade du då kommit till insikt om din sjukdom eller befann du dig í en förnekelsefas?

� Hur såg behandlingen ut?

� Vilken roll spelade denne i ditt tillfrisknande?

� Hur fungerade samspelet mellan dig behandlaren?

� Vilken roll spelade samspelet i ditt tillfrisknande?

� Hur ser framtiden ut för dig?

� Är det något du vill tillägga?