DOCUMENT RESUME

ED 427 645 HE 031 900

AUTHOR Hartman, Sven G.TITLE Nar universitetsadjunkter ansags bildbara (Development of

Professional Competence for Junior Lecturers).INSTITUTION Linkoping Univ. (Sweden). Dept. of Education and Psychology.REPORT NO LiU-PEK-R-206ISBN ISBN-91-7219-390-5ISSN ISSN-0282-4957PUB DATE 1998-11-00NOTE 50p.

PUB TYPE Reports Descriptive (141)LANGUAGE SwedishEDRS PRICE MF01/PCO2 Plus Postage.DESCRIPTORS Beginning Teachers; *College Faculty; *Faculty Development;

Foreign Countries; Higher Education; *Teacher EducationIDENTIFIERS Linkoping University (Sweden); *Sweden

ABSTRACTThis monograph describes a program for development of

professional competence in junior lecturers in teacher education atLinkopings University, Sweden. Seventy junior lecturers participated in theprogram from 1991 through 1996. The program involved a combination of coursesespecially designed for the project and individually chosen courses from theordinary schedule of postgraduate studies at the university. Informalevaluation suggests that despite widely varying career paths of participants,the program has been very successful. The monograph also addressestheoretical considerations concerning development of professional competenceand the role of junior lecturers in teacher education, as well as changingtrends in faculty development. (Contains 33 references.) (Author/DB)

********************************************************************************* Reproductions supplied by EDRS are the best that can be made *

* from the original document. *

********************************************************************************

N-

När universitetsadjunkteransdgs bildbara

ellerErfarenheter av ett program far kompetensutveckling for

universitetsadjunktereller

Personalchefen Karlsson far en ide

PERMISSION TO REPRODUCE ANDDISSEMINATE THIS MATERIAL HAS

BEEN GRANTED BY

Linkopings University

TO THE EDUCATIONAL RESOURCESINFORMATION CENTER (ERIC)

Sven G. Hartman

OlaGS "N

4*-(4.

U.S. DEPARTMENT OF EDUCATIONOffice of Educational Research and Improvement

EDUCATIONAL RESOURCES INFORMATIONCENTER (ERIC)

lal This document has been reproduced asreceived from the person or organizationoriginating it.

0 Minor changes have been made toimprove reproduction quality.

Points of view or opinions stated in thisdocument do not necessarily representofficial OERI position or policy.

LINKOPINGS UNIVERSITET

Institutionen for pedagogik och psykologiLinkopings universitet

LiU-PEK-R-206November 1998

2 BEST COPY AVABABLE

4-1E-

När universitetsadjunkteranságs bildbara

ellerErfarenheter av ett program for kompetensutveckling fOr

universitetsadjunktereller

Personalchefen Karlsson far en ide

Sven G. Hartman

0.4*Okd,iNds trIA1*'

LINKCIPINGS UNIVERSITET

Institutionen fOr pedagogik och psykologiLinkOpings universitet

LiU-PEK-R-206November 1998

3

LINKOPINGS UNIVERSITETInstitutionen for pedagogik och psykologi

LiU-PEK-R-206

ISBN 91-7219-390-5ISSN 0282-4957

Linkopings universitetInstitutionen for pedagogik och psykologi

S-581 83 Linkoping, Swedentel 013-281000

Tryck: UniTryck, Linkoping 1998

4

InnehAll Sid

InledningEtt gammalt fotografi

1

2

1977 it's hogskolereform 4Forskningsanknytning, vad är det? 4En hel kattfarm bland hermelinerna 7Utveckling genom professionalisering 8Professionalisering, pa vems villkor? 10

Ett program for kompetensutveckling 12

Ett lokalt m5Idokument 12

Programmets uppbyggnad 13

Genomförandet 14

Resultatbilder 20

En annan bild 22Hinder 26

Bokslut 29

Och alla de andra? 30Perspektiv p5 kompetensutveckling 34

Noter 41

Inledning

Under 1990-talet satsades betydande resurser pa kompetensut-veckling Mom hogskolesektorn. Linkopings universitet riktadedessa medel i forsta hand till kategorin universitetsadjunkter. Undernagra intensiva Ar fick universitetsadjunkter majlighet att bedrivaforskarstudier i tjansten, i allmanhet med 25 50 % nedsattning iundervisningsskyldigheten. Detta skedde Mom ramen for ett pro-gram fOr kompetensutveckling. Forutsattningarna for denna verk-samhet skiftade frail ett ar till ett annat; studienivaer och am-nesomrâden varierade. Nu är programmet under successiv av-veckling.

PA sista tiden har det ocksâ fran centralt hall kommit nya signalerom vilken typ av kompetens som anses vara Onskvard att utvecklahos den undervisande personalen. Det som en gang lanserades somen yrkesrelaterad bildningsprocess har i clag närmast fatt karaktarenav teknologisk uppgradering av personalens IT-benagenhet.

Det finns skal att nu summera erfarenheterna av det som varit.1977 ars hogskolereform är en utgAngspunkt fOr mM framstallning.Mot den bakgrunden sammanfattar jag mina erfarenheter av attlagga upp ett program for kompetensutveckling och genomfora det.Jag belyser vilka utmaningar och vilka hinder som uppstod i sam-band med programmet och ska ocksa saga nAgot om resultatet. Jagdiskuterar en del fragor om forskarutbildning och professionalise-ringsstravanden och om relationen mellan yrkesrelaterad och forsk-ningsbaserad kunskap. NAgra synpunkter pa det framtida behovetav kompetensutveckling ska jag ocksa ge.

I första hand kommer jag att utga fran den verksamhet somriktades till lararutbildningens adjunkter.l Det var den personal-kategori som programmet i Linkoping till en bOrjan koncentreradespa. Det dr ocksd den del av verksamheten som jag bast kan Over-blicka.

Lararutbildningen är den äldsta delen av LinkOpings universitet,men en del som inte sa ofta visas fram. Just darfOr tänkte jag bOrjamed att berätta om ett gammalt fotografi som hanger pA vaggen iden gamla lararhOgskolans lokaler. Bilden togs framfOr en annuäldre byggnad, det gamla folkskolldrarseminariet.

1

ETT GAMMALT FOTOGRAFI

Artiondena runt sekelskiftet 1900 var kanske de nya professionernasviktigaste artionden. De nya kunskapsgrundade yrkena hade daformerats och de olika yrkesgrupperna arbetade intensivt pa attstärka sina positioner. Sa gjorde lantmätare, posttjansteman, jarn-vagare, telegrafare, folkskollärare, smaskollärare, sjuksköterskor ochmanga fler. Sommarkurser, fackliga kongresser, fortbildningskurser,nordiska mäten, distriktsmoten och examensjubileer i orakneligagruppkonstellationer manifesterades de nya professionerna. I regelbeseglades dessa manifestationer med att traktens fotograf komcyklande med sin stora kamera och tog en bild.

En stor gruppbild i svart-vitt blev tecknet pa att man varit där,att man varit med om nagot viktigt, att man sjalv rentav blivit enmer betydelsefull person genom att vara dar. Varje gang jag serdessa bilder fran lararnas värld, kommer jag att tanka pa en annangruppbild, som ar lika skarp och som utstralar samma tillfärsikt,men som har en helt annan innebord.

Fotografiet togs 1896 och visar Linkopings lärarutbildare utanforseminariets stora port. Linkopingsseminariets förste rektor sittermed sitt kollegium framfor porten till livsverket, folkskollärarse-minariet i Linkoping pa Drottninggatan 14. Det är väl inte omojligtatt en och annan seminarist vid hsynen av den bilden undslapp sigtanken: I som har inträden laten hoppet fara.

Aldrig stod lararutbildningen i Linkoping sa stark som decen-nierna fore sekelskiftet. Den hade statsmaktens direkta uppmark-samhet och kyrkans synnerliga stod. Men utbildningen undveksystematisk alla bildningsambitioner och vetenskapligt forankradestudier var inte till att tänka pa. Det var en yrkesutbildning somhade en instrumentell uppgift att forse skolsystemet med folkskol-lärare som beharskade de vedertagna metodiska greppen och devederborligen godkanda läromedlen. Den motsatte sig bestämtfolkskollärarnas professionella ansprak pA forlangda och fordjupadestudier. FA har med stone uppriktighet an rektor Anjou instämt ibergspredikans ord: Saliga aro de enfaldiga, ty de skola se Gud.Aldrig var lararutbildningen sa from, nivellerande, bildnings-fientlig, metodinriktad och sa effektiv.2 Efter sin seminarie-utbildning bidrog den ena generationen folkskollärare efter denandra till att med sina grundligt innotta baskunskaper och undervis-ningsmetodiska fardigheter säkra den svenska folkundervisningensetablering.

Mänstret hämtades fran Preussen. Rektor Anjou berattar i ettresebrev hem till ecklesiastikminister F. F. Carlson att man där

2

kunde hämta en lamplig forebild for seminarierna. Det Oiler att se

att seminaristerna hAllas närmare det folkets stAndpunkt bland hvilket deflesta skola verka, och att frestelsen till halvbildningens hogmod skallförminskas....att vid undervisningen söka undvika allt vetenskapligt och philosofisktsken, i form sAvAl som innehAll: att sAlunda sA mycket som mojligt hAllasig till det innehAllsrika, det konkreta, med undflyende af abstraktabegreppsbestamningar; m.a.o. sAsom hufvuduppgift eftersträva att,utgAende fran folklighet, sadant det befinnes, renande och helgandederuti ingripa och sa. till det AtergA.3

Mot denna bild av larare och av lararutbildning vände sig lärarnasfackliga organisationer med stor energi. En fOrbattrad och fOrdjupadutbildning med narhet till vetenskapens senaste non stod hOgt paderas onskelista. Det ingick i lärarnas professionella projekt.

Jag undrar ibland om det ocksa var denna bild av lararutbild-ningen som universitetsledningen i Linkaping ville utplAna nar mandrog igang kompetensutvecklingen i Linkoping. Men det skeddenog inte sa mycket med kannedom om de svarutplanliga följdernaav gamla seminariestadgor och rektor Anjous framgAngsrika arbete,utan mer med ambitionen att leva upp till de nya krav som formu-lerades i 1977 Ars hogskolereform.

3

1977 ars hogskolereform

När hogskolereformen genomfardes 1977 utgjorde den ett tredje ochavslutande steg i efterkrigstidens successiva reformering av detsvenska utbildningsvasendet. Forst hade grundskolereformen ut-retts och genomforts under 1950- och 1960-talen. Därefter kom turentill gymnasieskolan och sa slutligen till universitet och hagskolor.

Det finns ett genomgaende drag i denna trestegsreform; den pra-glas av ett integrationstankande. Reformerna har inte bara syftat tillatt rationalisera organisationen och undanroja paralleller i utbild-ningssystemet, de har ocksh syftat till en utbildningspolitisk in-tegrering av olika utbildningstyper i en och samma organisation.Man stravade efter att fora samman olika studerandegrupper ochlararkategorier i gemensamma utbildningsanstalter. Ocksa utbild-ningsinnehallet paverkades; man stravade efter att närma skildakunskapssfärer till varandra. Teoretiska och praktiska studier,bildning och utbildning skulle inte langre segregeras genom utbild-ningsorganisationen, de skulle med stod av den nya hogskolanintegreras med varandra. Pa detta sätt kom larargrupper som kunderakna sina hogfornama anor tillbaka till det medeltida Paris-universitetet, och som ocksa garna gjorde det, att fa nya kollegersom kom fran sma seminarier och yrkesskolor i landsorten.

En reform av detta slag tar flera decennier att genomfora. De or-ganisatoriska forandringarna tar sin tid, men utbildningstraditioner,sociala monster och tänkesätt visar oftast en betydligt stOrre fOränd-ringstroghet. Det är mot den bakgrunden som kompetensutveck-lingen Mom hogskolevasendet bOr ses.

FORSKNINGSANKNYTNING, VAD AR DET ?

Universiteten har av hävd haft tre huvuduppgifter: undervisning,forskning och kunskapsvard. I anslutning till hOgskolefarordningenbrukar man numera rakna pa ett annat sätt. Den första uppgiftenbestar i utbildning, den andra i forskning och utvecklingsarbete ochden tredje i uppdragsverksamhet som riktar sig till världen utanfOruniversitetet.

En nyhet i samband med 1977 ars hOgskolereform var att hOg-skolelagen ocksa understrok sambandet mellan de olika huvudupp-gifterna: "Verksamheten inom hogskolan skall anordnas sA attsamband mellan utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetetframjas."

4

Forskningsanknytning blev till ett nyckelbegrepp i arbetet med attgenomfora hogskolereformen. Problemet var bara det att det varsvArt att riktigt konuna overens om vad som skulle avses med be-greppet. Flera forslag till begreppets uttydning hade givits i olikautredningar pa hogskoleomradet bAde fore och efter 1977. Menforslagen pekade i olika riktningar.4 Och tolkningarna av forslagenvarierade i annu hogre grad, inte minst när de centrala anslagen fOrforskningsanknytande Atgarder skulle fOrdelas. Somliga havdade attden nya forordningen visade pa vetenskapssamhallets overhoghet ifrAga om alla former av postgymnasial utbildning, andra menadeatt nu antligen hade det givits sanktion felr en slags barfotaforskning

envar sin egen professor.Om man sA hal i efterhand fOrsöker se med litet stOrre distans pa

vad som sades om forskningsanknytningen sA gick de flesta fOrsla-gen ut pA att bygga ut kontaktytan mellan forskning och utbildningoch mellan forskare och larare/studenter. For det andra innebar fOr-slagen att man fOrordade en mAlinriktad kompetensutveckling hosbAde larare och studenter.

De oftast namnda aspekterna av forskningsanknytrting var:

Utbildningen ska stA i samklang med resultaten av aktuellforskning.

Utbildningen ska uppmuntra studenternas nyfikenhet, den skastimulera till ett vetenskapligt fOrhallningssatt, till intresse fürny kunskap och kritiskt tankande.

Utbildningen ska omfatta moment dar de studerande far tillfälle att trana vetenskapliga metoder och genomfOra sjalvstandiga examensarbeten.

Varje utbildning ska knyta an till ett forskningsterritoriumsom ansluter till utbildningens karnämne(n).

Om det inte finns nAgot forskningsomrAde att knyta an till borman pAborja uppbyggandet av ett sAdant.

Varje utbildning ska ha tillgAng till vetenskapligt skolade larare.Lärarna bOr fOlja, eller annu hellre delta i forskning och forskarebör medverka i utbildningen.

5

Det är uppfriskande att ph nytt läsa dessa kondenserade formule-ringar av vad kravet pd forskningsanknytning skulle kunna inne-bära. Det blir tydligt att det AterstAr mycket att Ora, men ocksh attdet faktiskt har hänt en hel del, och dit räknar jag cid arbetet medkompetensutveckling av hogskolans personal.

När de forsta Arens intensiva debatt om allt detta hade lagt sigsummerade Stefan Björklund ldget.5 Han konstaterar att alla deovanstdende aspekterna av forskningsanknytning var relevanta.Han nämner ocksA fyra med vetenskapen parallella kunskapsfor-mer, namligen manuella fardigheter, estetiska bedomningar, emo-tionella forhAllningssatt och tyst kunskap. Dessa typer av kunskapmenar han kompletterar den vetenskapliga kunskapen, men de kon-kurrerar inte med den.

PA vetenskapsteoretiska grunder kommer han fram till en angeld-genhetsgradering av de olika aspekterna av forskningsanknytning.Den viktigaste är inte att de studerande fdr ta del av de allra senasteforskningsronen, eller utbildas i vetenskapliga metoder, eller fatillgAng till en livaktig forskningsfront Mom det egna utbild-ningsomrAdet...

Uppgiften bor i stället formuleras som att Oppna det vetenskapligasamtalet for de studerande, att fA honom eller henne att som sina egna skälse de skäl for och emot stAndpunkter som konstituerar det vetenskapligameningsutbytet.

Konststycket Ar att vidmakthálla en institution där man tanker bade frittoch rätt, där tro och tvivel balanseras, där varje argument är välkommetmen clAliga argument avskedas, där var och en far spika sina teser meningen undgAr sin opponent. Forskningsanknytningens kvintessens kanskeär att vArda denna institution.6

Den institution som Stefan Bjorklund avser torde vara universitetet.Men det är oklart i vilken utstrackning som han i denna "institu-tion" inbegriper hela hogskoleorganisationen, ants& dven de delarsom fore 1977 hade stAtt utanfor hogskolan. Kravet pA forsk-ningsanknytning uppfylls bäst genom att man arbetar som universi-teten alltid ha gjort, tycks han mena. Problemet blir dA hur man skahandla Mom de delar av hogskoleorganisationen som inte haruniversitetets traditioner eller personella resurser. Hur ska uni-versitetsadjunkterna, som varken har spikat nAgra teser eller fAttmota nagon fakultetsopponent, representera dessa traditionellauniversitetspedagogiska inslag infOr sina studerande? Hur ska densom själv saknar forskarutbildning kunna ansvara fOr en forsk-ningsanknuten undervisning?

1 1 6

EN HEL KATTFARM BLAND HERMELINERNA

Utbildningsreformerna de senaste fyrtio aren har inte bara medfortatt tidigare atskilda studerandegrupper har integrerats med var-andra, detta Oiler även lärarna. Hogskolereformen ledde därfor tillatt larargrupper, som tidigare inte hade haft med varandra att Ora,fordes in i samma utbildningsorganisation. Universitetens tva storalarargrupper, professorer och lektorer, hade i huvudsak en Mom-vetenskaplig meriteringsgrund; de mOtte nu for första gangen ettstort antal universitetsadjunkter, vars meritering i allmanhet komfran de professionella omraden for vilka de bedrev yrkesutbildning.

I professionsforskningen brukar man skilja mellan a ena sidan detraditionella professionerna, exempelvis domare, prast, lakare och,andra sidan, de nya kunskapsdefinierade professionerna som bor-jade växa fram under 1800-talet. Nagra sadana yrkesgrupper varfolkskollärare, sjukskiiterskor, lantmätare och andra tjanstemanknutna till olika verk och naringsgrenar. De traditioneIla profes-sionerna rekryterade sina innehavare fran universiteten, de nyaprofessionerna utbildades vid särskilda seminarier eller institut somhade ren yrkesutbildning som huvudsaklig uppgift. I sjalva verketformerades under senare delen av 1800-talet en uppdelning mellanuniversiteten, som svarade for bildning och vetenskap, och andrahogre utbildningsanstalter, som svarade for yrkesutbildning och feu-vetenskapernas tillampning. Motsattningen mellan dessa olikautbildningslinjer kunde tidvis vara hard. Det var ingen tvekan omatt universiteten ansags vara fornamast. Ganska snart skedde enstatusskicktning mellan de nyare utbildningsanstalterna. Laroan-stalter som Karolinska institutet och Chalmers fick med tiden enaktad position med egna forskningsorganisationer, under det att ex-empelvis sjukskiiterske- och lararutbildningarna beholl sin mermodesta stallning pa den professionella statusstegen.

Till saken hOr ocksa att de som bildats vid universitet ofta komatt f overordnad stallning gentemot dem som utbildats vid semi-narier och institut. Prästen var lararnas chef trots att han inte visstemycket om undervisning och lakaren var sjukskiiterskornas, trotsatt hans erfarenhet av matning och sangbaddning var obefintlig.

Det som skedde 1977 var alltsa att lararna pa landets postgymna-siala utbildningar fordes in under samma organisation som de somutbildade for de arevordiga klassiska professionerna. Det kom inkatter bland hermelinerna, och katterna var manga. Universitets-adjunkterna var i stort sett lika manga som universitetslektorerna,men fordelningen var ojainn. Pa vissa utbildningar som t ex barn-

7

12

omsorgsutbildningar och medellanga várdutbildningar fanns det sa'gott som uteslutande universitetsadjunkter.

Nu var den stora nyordningen efter 1977 knappast nâgot sommärktes till vardags. De olika utbildningarna rullade pa som van-ligt, de sociala mänstren förblev desamma, man arbetade i sammalokaler och med samma utbildningsuppdrag som tidigare. Det an-markningsvarda var att den vetenskapliga kompetensen var saojamnt fördelad mellan olika utbildningar, men kravet pa forsk-nMgsanknytning gallde alla. De utbildningar som var nya i organi-sationen stades inför helt nya krav pa att ge en forskningsanknutenundervisning.

UTVECKLING GENOM PROFESSIONALISERING

Kravet pa forskningsanknytning lag i linje med flera yrkesgrupperstidigare professionella strävanden. Flera av de nya professionernahade under lAng tid systematiskt arbetat far att genom utökad ut-bildning stärka sin professionella status. Under en period var dettasärskilt tydligt hos folkskollärarkaren som barjat organisera sig pa1880-talet. En utökad och fordjupad utbildning var en viktig fackligprogrampunkt och i farlangningen pA den farms en anskan om envetenskaplig grund for lararyrket. 1910 inrättades landets farstaprofessur i pedagogik vid Uppsala universitet, tvA Ar senare entjanst i Lund. Professuren mottogs utan större entusiasm av uni-versiteten.7 Det svala intresset kunde majligen bero pA att initiativetkom utifran, fran Emil Hammarlund och Fridtjuv Berg, bAdafolkskollärare och fackliga foregangsman, den senare även eckli-siastikminister i tvfi ministärer i seklets barjan.

Fran 1930-talet rapporterar en sagesman att det var klent beställtmed det pedagogiska intresset bland läroverkslärarna. Motsatsenkunde sagas om folkskollararkaren och speciellt om smaskollarar-innorna.8 Genom fackliga initiativ drevs sommarkurser och inter-nationellt utbyte for att halla folkskolans larare a jour med den ve-tenskapliga utvecklingen.9

Denna strävan till en forskningsanknuten larargarning faljdes se-nare upp pA ett kraftfullt sätt av 1946 Ars skolkommission. Dar valdeman linjen att farespraa inrättandet av sarskilda lararhagskolor,alltsa inte ett samgAende mellan lararutbildningsanstalterna ochuniversiteten.

Kommissionen foreslár, att alla lararhOgskolorna anknytes till nágot avuniversiteten eller nagon av hogskolorna, sa att en viss fortläpande

13 8

samverkan kan dga rum mellan forskningen vid universitetens och hog-skolornas vetenskapliga institutioner och utbildningsarbetet vid ldrar-hogskolorna. Av stOrsta betydelse dr, att en organiserad samverkan kanaga rum mellan lararhogskolorna och den psykologisk-pedagogiskaforskningen och utbildningen vid universitet och hOgskolor AstadkommesIDA Idmpligaste sätt.

...lararhogskolans lärare bedriver vetenskaplig forskning, särskilt pA detpedagogisk-metodologiska omrAdet. SAdan forskningsverksamhet dr isjdlva verket en av forutsattningarna fOr att uppehAlla kvaliteten i under-visningen och for att hAlla den i nivA med vetenskapens framsteg.10

1977 Ars hogskolereform med dess krav pa forskningsanknytningkan for lararutbildningens del ses som ett fullfoljande av den ut-bildningspolitik som drevs av skolkommissionen.

Inom lararutbildningen bOrjade man Aren efter hogskolerefor-men utveckla didaktiken som en särskild forskningsgren. MAnga me-nade att pedagogiken inte hade givit det forskningsstOd till larar-utbildningen och till yrkesverksamma lärare som man hade fOrvän-tat sig. Man tyckte sig efter flera decenniers pedagogikforskningännu inte ha nagot eget forskningsomrAde att forskningsanknyta sigtill. SA infOrdes under 1980-talet didaktiken som ett viktigt moment ialla lararutbildningsprogram. Samtidigt pAborjades didaktisk forsk-ning pA mAnga hA11.11

En liknande utveckling kan man urskilja i vArdyrkenas profes-sionaliseringsprocesser. Den framsta drivkraften tycks under 1970-talet ha varit att mAnga utbildare Mom vArden hamnade i situa-tioner där de skulle undervisa pA omrAden som de saknade kom-petens fOr, vilket ledde till omfattande vidareutbildning. SA komhogskolereformen och med den kravet pA forskningsanknytning.Manga fortsatte da sina studier och borjade forskarutbilda sig. TjugoAr efter hogskoleforordningen har mer an hundra sjukskoterskordisputerat for doktorsexamen. Ett nytt forskningsfalt har etablerats.Sedan bOrjan av 1980-talet har flera tjanster som professor, hog-skolelektor och forskarassistent i omvArdnadsforskning, omvArd-nadsvetenskap och vArdpedagogik inrättats. Särskilda institutionerhar inrättats och tidskrifter har startats.12

Denna utveckling skedde mycket snabbt, men de första tankarnapA en yrkesanknuten vArdforskning hade faktiskt framforts av sjuk-sköterskor redan pa 1920-talet. Folkskollärarnas krav pA yrkesre-levant forskning kom nAgot tidigare, men man kan misstänka attskälet till att de fick igenom sina krav berodde pA att folkskolla-rarkAren dA fortfarande var en till storsta delen manlig yrkeskAr,men i sjukskOterskornas krets farms bara kvinnor.

9 1. 4

PROFESSIONALISERING, PA VEMS VILLKOR?

Komparativa studier av professionaliseringsprocesserna under1800-talet har visat att det gick till i Sverige ungefar som pa annathall. I takt med samhallets och industrins utveckling uppstod nyakunskapsrelaterade professioner. Men den svenska utvecklingenhade ett speciellt inslag som förefaller ha saknats pa annat hall. Detvar stadet fran central statlig byfákrati. Genom resursstyrning,utbildningsinsatser och lagstiftning stadde centralmakten fram-växten av nya professionella grupper.13 Detta förhallande rymmeregentligen en sjalvmotsagelse. Autonomi brukar ju anges som ettviktigt kannetecken pa en professionell grupp.

När det galler universitetsadjunkterna sa har detta stad desenaste aren ibland fatt karaktaren av ett hot; hotet har bestatt i attman i olika sammanhang skrivit att lärare utan forskarutbildninginte langre bar finnas i hogskoleorganisationen och att man inte börnyanstalla nagon personal utan sklan utbildning.14 PS den lokala ni-van har man efterlevt dessa propaer med varierande grad av hör-samhet.

Den svenska situationen förefaller alltsa praglas av att profes-sionsprocesserna fatt ett aktivt och mer eller mindre hotfullt stadfran centralmakten. Darigenom har inte bara professionaliseringenpaskyndats utan ocksa forsvagats genom ett uttalat eller under-farstatt beroendeförhallande mellan myndigheter och den profes-sionella gruppen ifraga.

Hur gick det cla med den professionella autonomin efter hogsko-lereformen? Den snabbt expanderande forskarutbildningen ochforskningen inom vardomthdet är intressant i sammanhanget.Manstret dr tydligt. M'artga sjukskaterskor, laboratorieassistenter,sjukgymnaster, vardlarare, vardlärarutbildare, dvs kvinnor imellanpositioner inom sjukvardsapparaten, har stärkt sin kompe-tens genom att delta i forskarutbildnirtg och bedriva forskning inomomraden som i allmänhet ligger nära deras profession. Detta har fordet mesta skett genom utbildning, och bedomning fran den etab-lerade medicinska forskarvärlden, alltsa fran en överordnad profes-sionell sektor, gentemot vilken Vardprofessionerna lange sakt mar-kera sin sjalvständighet och jamställdhet. De auktoritativa uttalan-dena betraffande det nya forskningsfaltet, genom handledning,oppositioner och betygsnamnder, har gjorts av medicinforskningensföretradare, vilket tyder pa att sjalvstandigheten annu inte drsärskilt stor.15Som var och en farstar kan detta inte ha varit nagra okompliceradebildningsresor.

15 10

Jag ska nu beratta nAgot om vilka erfarenheter vi fatt av detta slagsprofessionalisering i samband med ett program for kompetens-utveckling for universitetsadjunkter vid Linktipings universitet.NAgra av professionaliseringprocessens grundlaggande inslag finnsaven har: Gruppen universitetsadjunkter Mom lararutbildningenvill fordjupa sitt kunnande och hOja sin formella utbildningsnivA. Devill utveckla teoretiska perspektiv pa den praktik dar de ärverksamma. Deras styrorgan Mom universitetet formulerar ettforskningsprogram. Den Overstallda byrAkratin ger projektet ettuttalat stOd. Verksamheten bOrjar under ett visst motstAnd frAnandra mer etablerade grupper Mom universitetet.

Ett program for kompetensutvecklingLuciadagen 1990 utgick det en inbjudan fran rektorsambetet vidLinkopings universitet till ett program far kompetensutveckling.Inbjudan var ställd till lärare som saknade doktorsexamen, i förstahand till adjunkter som tjanstgjorde Mom lararutbildningen. Medtiden kom den att gala även motsvarande larargrupper inom filo-sofisk och teknisk fakultet. Skrivelsen var undertecknad av rektorSven Erlander och Curt Karlsson, personalchef.16

Den finansiella grunden bestod i en särskild resurs som paavtalsverket hade avdelats for personalutveckling pa sma ochmedelstora dmbetsverk. Linkopings universitet valde alltsa attsärskilt inrikta denna resurs mot universitetsadjunkter, specielltMom lararutbildningen. Senare tillkom andra resurser och dá vid-gades ocksa malgruppen.

ETT LOKALT MALDOKUMENT

En anledning till att universitetetsledningen 1990 valde att inriktastarre delen av resurserna for kompetensutveckling mot lärarut-bildningen kan ha varit att den delen av universitetet nyligen hadeantagit ett forskningsprogram som särskilt fokuserade forsknings-anknytningen. I programmet stod bl a faljande:

De viktigaste forutsattningarna for att Astadkomma en forskningsan-knuten grundutbildning Ar knutna till institutionernas arbete och per-sonal. Det är viktigt att institutionerna kan erbjuda en kontaktyta mellanutbildning och forskning, mellan studenter och forskare. Detta fOrutsätteratt institutionerna har tillgAng till kompetens inom relevantaforskningsomrAden och att institutionernas kompetens vidareutvecklas

17

I programmet konstaterades att lararutbildningen av tradition hadeen lag andel forskarutbildad personal, i synnerhet de utbildningarsom kom in i hagskoleorganisationen i samband med reformen1977. Malet om en forskningsanknuten grundutbildning fordradedärfar omfattande atgarder. B1 a sattes följande punkter upp i ettslags handlingsplan:

All lararutbildning ska ha tillgAng till forskarutbildad personal Minst30% av undervisningen bOr ges av forskarutbildade larare.

17 12

Särskilt bOr de delar av lararutbildningen uppmärksammas som avhävd har hog undervisningsskyldighet fOr lärarna och där lärama saknarforskarutbildning.

Lararutbildare utan forskarutbildning bOr uppmuntras att vidareutbildasig.

En aktiv rekrytering av forskarutbildad personal bOr ske vid de institutioner som har relativt fi forskare.

Den speciella kunskap som genom Aren har utvecklats Mom varjelararutbildningsprogram bOr tas till vara genom att man uppmuntrarlärarna att formulera denna kunskap och vidareutveckla den.

När resurserna for kompetensutveckling plotsligt uppstod, varalltsA marken beredd for att sätta igang. Forskningsprogrammethade utarbetats i samverkan mellan institutioner och forsknings-namnden. Det forelag alltsA ett stod for kompetensutveckling pa allaadministrativa nivher och fran lararutbildningens egen namnd-organisation. Intresset visade sig ocksa vara stort hos universitets-adjunkterna.

PROGRAMMETS UPPBYGGNAD

Det angavs inga speciella mAl Rh- kompetensutvecklingen när denfOrsta injudan till programmet gick ut, inte mer an man kunde Ut-läsa av rubriken pa uppropet: "Inbjudan till mOjlighet att genomgaen eller flera etapper av forskarutbildning inom ramen fOr arbetsti-den som lärare".18 Det som sades avsag alltsA den formella kompe-tensen, inte universitetsadjunkternas funktioner pa deras respektivearbetsplatser. Det primara malet tycktes vara att öka pA antaletuniversitetsadjunkter som hade formella meriter motsvarande enmastersnivA efter tva Ar. Vidare star det i inbjudan: "Om en fortsattfinansiering av programmet kan tryggas kommer det att forses meden fortsattning som leder till licentiatexamen senast varterminen1995."

Deltagarna fOrutsattes bedriva halvtidsstudier. "Som villkor forekonomiskt steld galler att forskarutbildningen bedrivs pa minsthalvtid. Det ekonomiska stodet frAn detta program utgOrs av lOnmotsvarande 25% av heltid. En fOrutsattning for att stodet skall utga.dr att lararen i frAga forbinder sig att genomfOra en studieinsats avminst motsvarande omfattning, dvs 25% av heltid, utanfOr betaldarbetstid." Det var tuffa krav och efter nfigot Ar när ytterligare

13

1 8

resurser blev tillgangliga, och facket hade sagt sitt, kom det uttryck-liga kravet pa fritidsstudier att tonas ned.

Studiegangen skulle anpassas till deltagarnas varierande förkun-skaper och en individuell studieplan skulle upprättas far var och en.

Kontrollstationer angavs indirekt redan i den första inbjudan.Man farutsatte att deltagarna skulle kunna redovisa studieresultatsom motsvarade halvtidsstudier, dvs 20 avklarade poäng Arligen,eller motsvarande arbetsinsats när det gallde avhandlingsarbete.Efter ett par Ar kom kraven att formuleras pa ett mer flexibelt sättoch kontrollen blev mindre rigoras.

For adjunkterna inom lararutbildningsomradet gallde deninbjudan i farsta hand en for ändamálet särskilt uppbyggd utbild-ning med pedagogisk eller didaktisk inriktning. Institutionen forpedagogik och psykologi skulle vara värdinstitution. När det senaretillkom nya resurser antogs successivt ytterligare lararutbildare tillprogrammet.

I ett riksdagsbeslut \Jaren 1993 anslogs 700 miljoner far en fern-Arsperiod till forskarutbildning och pedagogisk utbildning faruniversitetslarare. I Linkaping fortsatte dA kompetensutvecklingen,men vidgades till att ocksá omfatta Ovriga delar av universitetet.Därefter har det ekonomiska ansvaret for kompetensutvecklingenmer och mer overgAtt till fakulteterna. Gradvis har sedan verksam-heten minskats.

GENOMFORANDET

Till första omgAngen sate 71 adjunkter, men sökande frail lararut-bildningen prioriterades. Av de 21 adjunkter som fick klartecken attborja kom 17 fran lararutbildningssektorn. He la denna grupp haderedan tidigare klarat minst en C-nivA i pedagogik eller motsva-rande. Flera hade samlat pa sig kurser pA forskarutbildningsnivAnsom ett led i fritidsstudier i egen regi.

När vi farberedde igAngsattandet av den sammanhAllna studie-gAngen for lararutbildningsadjunkterna farhandlade vi samtidigtmed lansskolnamnden i Linkoping. Tanken var att det program somskulle riktas till lärarutbildare ocksd skulle välkomna en grupplärare frAn skolan som var engagerade i lokalt utvecklingsarbete.Länsskolnamnden skulle avdela medel for lokalt utvecklingsarbete(s.k. LUVA-medel) far att ge en grupp lärare samma villkor far egenkompetensutveckling som lärarutbildarna hade. PA sA sätt skulle detlokala utvecklingsarbetet via lärarnas deltagande i utvecklingspro-grammet fa del av handledning pA hog kompetensnivA. Samtidigt

14

skulle en grupp drivande lärare i skolan fA en lAngsiktig kontaktmed lararutbildning och forskning, nAgot sorn inte minst efterlystsfran de tvA sistnamnda parterna.

Overenskommelsen var i stort sett klar när statsmakten fattadebeslut om att lagga ned lansskolnämnderna i landet. Stodet fran denadministrativa sidan försvann alltsA fr5n den skolanknutna delen avkompetensutvecklingsprogramMet, men universitetet fullfoljde sinaplaner när det gallde universitetsadjunkterna. Denna typ avsamverkan mellan forskare, lararutbildning och det lokala skol-vasendet kom senare att utvecklas i Linkoping Mom det s. k.Milionprojektet.19 De senaste Aren har inrättandet av regionalautvecklingscentra pA olika hAll i landet understött ett liknandesamarbete mellan skola och hogskola.

Det förflot ganska lAng lid fran det första tillkannagivandet omett kompetensutvecklingsprogram till dess att själva verksamhetenkunde börja. Forst till hostterminen 1991 borjade procentandelarmed "tid i liansten for studier" att laggas ut i de 17 adjunkternastjanstgoring. Men redan vAren dessforinnan hade gruppen dragitssamman till ett veckoslutssyposium. Där diskuterades upplaggning-en av programmet och sA behandlades nAgra undersOknings PM.

Det var en medveten strategi fran första början att prioritera del-tagarnas skrivprocesser. Visst skulle de gA de kurser som behovdes,men vi visste att det var skrivandet som var den kansliga punkten.Det dr där de flesta studieavbrotten i forskarutbildningen intraffar.Det dr den typen av utbildningsmoment som visat sig vara svArastatt forena med deltidsstudier. Den Mart uttalade kontrollambitionennär det gallde deltagarnas prestationer förstarkte tendensen till attvälja kurser framfor skrivande. Det dr lattare att redovisa sina podngan att redovisa sina första skrivforsok. Desto stone anledning foross att inrikta uppmarksamheten pA skrivandet.

Ett Mart uttalat mAl for det forsta Aret var att alla skulle presen-tera en PM fOr en avhandling eller fOr ett licarbete. De som hadehunnit langre skulle i stället redovisa ett avhandlingskapitel ellermotsvarande arbetsprov. I ovrigt gallde det att deltagarna skullefölja de kurser som ingick i deras individuella studieplaner.

I en serie seminarier under de fOrsta läsAren presenterade s5 alladeltagarna sina projekt. Det var stora olikheter i hur lAngt förfat-tarna hade hunnit och ämnesvalet var mycket varierande. Varia-tionen visade sig bara vara en fOrdel genom att erfarenhetsutbytetblev desto stOrre pA det viset. GAng pA gAng fick nu deltagarnamOjligheten att se det hela, det gemensamma och det särskiljande iolika arbetsfaser i de enskilda forskningsuppgifterna.

15

20

VArterminen 1991 gays en särskild kurs for kompetensutvecklings-gruppen. Den hade beteckningen "forskningsprocessen i praktiken"och den tog bl a upp frAgor om relationen mellan den s k forsk-ningsfronten och skolan som forskningsomrAde. En del rent forsk-ningsadministrativa frAgor behandlades ocksA. En biavsikt meddenna kurs var att lätta trycket pa den &riga forskarutbildningensom under det forsta Aret hade haft pAtagliga svArigheter att sväljaanstormningen av nya studerande frAn kornpetensutvecklings-programmet.

Seminarierna blev den viktigaste kontaktpunkten under de fOrstaAren. Där kunde vi färvissa oss om att alla hade fungerande hand-ledning, att ingen slapade efter, Atminstone inte utan att orsaken varldargjord. Jag strävade efter att Astadkomma en lagom blandning avstOd, uppmuntran och social kontroll. Avsikten var ocksh att skapaen seminariegrupp med intern sammanhAllning, sd aft deltagarnagays bättre forutsattningar aft mizita trycket frAn andra forskar-studerande och vetenskapssamhället i ovrigt. Darf Or uppmanadejag dem, som av olika anledningar stod utanfor programmet nAgonperiod, att ändA hAlla kontakten med gruppen genom att delta iseminarier och symposier.

När den fOrsta kullen sA smAningom foljdes av andra, OkadesvArigheten att hAlla samman dem som ingick i programmet. DenfOrsta gruppen splittrades efter en tid pA olika kurser och studiein-riktningar. De särskilda programinslagen fOr adjunkter frAn lärarut-bildningen minskade successivt efter det första Aret. När gruppenuniversitetsadjunkter i kompetensutveckling med tiden blev svArareatt urskilja Okade betydelsen av andra typer av sammankomster.

Under nAgra terminer kallade vi darfor till sarskilda procentar-caféer nAgon gang i manaden fOr att Over en kopp kaffe samtala omlaget. Avsikten var att hAlla kontakten mellan deltagarna levande,informera om kursutbud och eventuella fOrandringar i de yttrevillkoren fOr programmet och sist men inte minst att introduceranyantagna adjunkter i verksamheten.

VArvintern 1991 h011s det andra veckoslutssymposiet och detfOljdes av Arliga symposier de kommande fem Aren. Den viktigastefunktionen i dessa symposier var erfarenhetsutbytet deltagarnaemellan. En relativt informell och vanlig samtalston gjorde detrnOjligt att fran-thira ocksA ganska skarp kritik mot enskildheter i deframlagda arbetsproven. De seminarier som utgjorde dagarnasviktigaste innehAll engagerade mAnga. Knappast nAgon deltagaresatt tyst. De fiesta farm nAgon koppling till sitt eget arbete. NAgonextern fOreläsare försiikte vi ocksA fA plats for. I Ovrigt gays ocksA tidfor information och individuell handledning.

21 16

Vill man hitta en pedagogisk forebild for dessa sammankomsterligger det närmast till hands att soka i folkhögskolevarlden: Person-liga sjalvbildningsprocesser i en enkel lantlig miljö. Standigt sam-talande, lasande, skrivande utbyten av litteraturtips, enskilda kon-sultationer, promenader, kvällssammankomster men allsAngenoch ringlekarna slapp vi.

NAgonting bor ocksA sagas om handledrtingssituationen. I ochmed att utvecklingsprogrammet medvetet inriktades pa att fa igAngskrivandet blev det ocksA nodvandigt att se till att alla deltagare fickden handledning som behövdes. De begransade anslag som undernAgra Ar tilldelades institutionen anvandes huvudsakligen for dettaändamAl. De speciella forutsattningar som Oiler fOr en hart yrkes-arbetande och deltidsstuderande universitetsadjunkt kom med nOd-vandighet att páverka handledningens inriktning och innehAll.

Handledaren mAste bekrafta universitetsadjunkten i hennes rollsom forskare. Det finns sa mycket i hennes omgivning som inte gordet: prefekter och studierektorer som behöver nAgon som snabbtkan ta tag i en katastrofunge ph utbildningen, kolleger som vill talaom det mesta utom om avhandlingsarbete, vetenskapssamhalletsom inte riktigt kan ta en adjunkt pa allvar, studenter som ocksAskriver nagot och vill ha hjalp, hemarbetet som dna' maste goras.Handledaren maste forsOka skapa en motvikt till allt detta, enarbetssituation där adjunkten kanner att det är tillatet fOr henne attagna sig At det egna skrivandet.

Denna bekräftelse maste gOras dubbelriktad. Handledaren borocksh erkänna den yrkesmassiga plattform utifrAn vilken kompe-tensutvecklingen sker; universitetsadjunktens uppgift dr ju att ut-veckla den kompetens hon redan har. Det galler for handledaren attse ocksA det kunnandet.

Adjunktens narhet till sina arbetsuppgifter kan bli ett problem ihandledningen. Hennes problemval styrs garna av en onskan attfordjupa sig thorn sitt specialomrAde. Risken blir dâ for en ochannan att man pAborjar en process där man inte vill undersoka ochta reda pA ragot nytt, man vill bara soka bekräftelse ph det som manredan anser sig veta. Man vill stärka sin professionella stallninggenom att till sitt vetande foga ytterligare en akademisk titel. Ochvem vill inte det? Handledarens roll blir har att Oka nyfikenhetenoch medvetandet om att allt vetande kan fordjupas och fOrbättrasgenom att ifrAgasattas. OcksA det egna yrkeskunnandet visar nyasidor om man fOrsiiker se det litet frAn ovan.

For nagon kan det vara omiijligt att skapa en fruktbar distans tilldet egna specialomrAdet. Aven om man Mom ramen fOr utveck-lingsprogrammet far mojlighet att ta ett steg At sidan for att

17

22BEST COPY AVAILABLE

reflektera sA kan man inte lamna sitt vardagliga perspektiv. DA ärdet kanske bast att välja ett helt annat forskningsomrade for arbetet.Dar kan det ga lättare att se nAgot nytt, att arbeta fOrutsattningslost,att pa djupet driva en egen forskningsprocess. Jag menar namligen,att det viktigaste som en forskarutbildning kan tillföra i kompe-tensutvecklingen är just detta att man i en forskningsprocess fartranga in och se det dynamiska fOrhAllandet mellan problemformu-lering, forskningsmaterial och vetenskaplig metod. Och den proces-sen firms Rir det mesta med inom vilket forskningsomrade det angaller.

TillgAngen pA tid fOr handledning, materialinsamling, bearbet-ning, skrivande etc. dr alltid ett problem som är narvarande i hand-ledningssituationer. Detta galler enligt min uppfattning i sarskilthog grad i ett kompetensutvecklingsprogram. Handledaren har ettsarskilt ansvar att som mera erfaren avgora vad som är realistisktfOr en deltidsforskande att hinna med pa den tid som star till buds.Annars riskerar man lätt att ett projekt havererar pa grund avoverambitiOsa Ataganden i olika steg av avhandlingsarbetet.

Relationen mellan forskarstuderande och deras handledare gen-omgAr olika faser under handledningsprocessen. Inledningsvis be-hiivs mycket handledning och den forskarstuderandes beroende avhandledaren är stort. Den studerandes kunskap Okar och fordjupastill specialistkunskaper. Darmed minskar ocksA beroendet avhandledaren. I slutfasen nar avhandlingen ska fram Okar emellertidAter beroendet. Inf Or offentliggorandet av resultatet av forsknings-processen kan det bli mer OmtAligt.20 De avhandlingsprojekt somkom fram inom ramen fOr kompetensutvecklingsprogrammetgenomgick ocksh sAdana faser. Mojligen kunde slutskedet blisärskilt kansligt eftersom det ocksA kom att forknippas med ettAtergAende till hemmainstitutionen. Denna problematik Aterkommerjag till langre fram.

I vidstAende figur har jag fOrsiikt illustrera hur gAngen iutvecklingsprogrammet var tankt. Jag hoppas att det redan framgAttatt den stora variationen i deltagarnas arbetssituation och initialastudiefOrutsattningar medfOrde att ocksA de enskilda studievagarnakom att bli mycket olika.

2 318

Intag av universi ets-adjunkter med varie-rande fdrutsattningaroch inriktning

INDIVIDUELLA STUDIEPLANER

Gemensamma Individuelitkurser, seminarier, valda kurser urhandlednings- forskarutbildningensgrupper och andra ordinarie utbud.motesplatser. Individuell

handledning.

VarieradutgAng urUtvecklings

program

StudieavbrottStudieuppehallEtappavgAngar

Ater tillhemma-institutionen.

Allteftersom den ene efter den andre blev fardig med sin examenoch antalet nyantagna minskade kom sA de särskilda stödinsatsernariktade till procentare att minska i omfattning och verksamhetenplanade ut, men i flera âr framäver kommer lararutbildningensadjunkter fortsätta att lagga fram licentiatarbeten och doktorsav-handlingar. Mer an 40 adjunkter frAn lararutbildningssektorn harunder de gangna Aren, under nAgon period, deltagit i progranunet.Det motsvarar ungefar var fjarde universitetsadjunkt inom lärar-utbildningssektorn.

19 2

Resultatbilder

Jag kommer i första hand aft uppehalla mig vid den del av kompe-tensutvecklingsprogrammet som riktade sig till lararutbildningeneftersom det är den delen jag haft direktkontakt med. En mer over-vipande och heltackande utvardering har gjorts av ChristinaAkerlund.21

Sammanlagt har Over 80 universitetsadjunkter antagits till uni-versitetets program for kompetensutveckling under perioden 1990-1994. Verksamheten är ännu inte avslutad, men den dr alltsa underavveckling. Drygt halften av de antagna tillhOrde lararutbildningen,och det var den gruppen som jag fOlide under nagra ar. Med tankepa de karva villkor som gallde i programmets inledning, far intres-set att delta anses ha varit anmarkningsvart stort.

De lärarutbildare som deltog i programmet fick i dagligt talepitetet "procentare". Denna beteckning kom de med tiden sjalva attfylla med en positiv innebord. DärfOr anvander jag den garna ifortsattningen.

I den första kullen procentare hade alla klarat av C-nivan i peda-gogik eller motsvarande ämne, men de hade olika startpunkter iprogrammet när det gallde antalet avklarade pc:di-1g i forskarut-bildningen, studieinriktning, forskningsintressen och liknande.2215 personer var kvar i gruppen under det tredje lasaret, tva hadelamnat programmet efter ett ar. Manga hade under trearsperiodengjort andringar i uttaget av tjanstledigheten beroende pa arbets-belastning, familjeskal eller sjukdom. Detta gOr det svart att genagra enkla matt pa programmets resultat.23 Hur som helst har nuelva av den färsta gruppens deltagare lagt fram sina licentiatarbetenoch tre har disputerat for doktorsexamen. Ytterligare en doktors-avhandling har ventilerats pa slutseminarium och väntar paslutbearbetning.

Nar det galler den andra kullen procentare, dvs. det drygatjugotal lararutbildare som fOrsta gangen 93/94 eller senare ficktjanstledighet fOr studier, är det ännu svarare att ge samman-fattande omdOmen om resultaten. Deras fOrutsattningar var savarierande när det gallde tjanstledighet och studieinriktning. Etttiotal av dem fick endast 12,5% studietid fOr att fullfölja paborjadestudier pa C- eller D-nivan, och den gruppen marks inte mycket iresultatbilden. Andra fick 25% eller annu mer fOr att fullfOljapaborjade doktorsstudier eller avhandlingsprojekt.

Fir den andra kullen ar det enklast att helt enkelt ta fasta paantalet frainlagda avhandlingar: En doktorsavhandling, sjulicentiatarbeten och ytterligare en handfull pagaende avhandlings-

2 5 20

projekt dr resultatet sa har langt. Redan om nagot halvar kommersiffrorna att vara ännu bättre.

Under den period som kompetensutvecklingen pagatt har alllararutbildning fatt ett nytt och stort inslag i form av individuellaexamensarbeten. Det ar svart fOr den som saknar egen erfarenhet avforskning att sjalv leda sadana utbildningsinslag; det ar svart atthandleda for den som aldrig sjalv arbetat under handledning. Dettaär kanske den enklast urskiljbara nyttan av programmet forkompetensutveckling. Under de ar som de stora examensarbetenalanserades inom lararutbildningen, okade i Linkaping ocksa till-gangen pa kompetenta handledare.

Det viktigaste resultatet av utvecldingsprogrammet anser jagvara av informell natur. Det ligger inte i andelen av adjunktskarensom deltog eller i antalet avklarade tentamina och framlagda av-handlingar, utan i ett fOrandrat fOrhallningssatt till forskning och ut-bildning. Jag har ett intryck av att procentarna som grupp betraktadstarkte sin formaga att relatera en for dern valkänd praktik till merteoretiska perspektiv. Genom sina studier skaffade sig manga bättreforutsattningar att utifran betrakta och bedoma även sin egenlararroll och sin kontakt med lararstuderande. Deras formaga attkritiskt reflektera Over olika former av lararkunskap utvecklades.Det dr mojligt att detta kommer att Ora lararutbildningen till ettmer svarskOtt pastorat, men forhoppningsvis kan det medfora attstudenterna far en mer spannande utbildning.

Det är troligt att propaerna fran statsmakten om kompetensut-veckling och all verksamhet som detta ledde till, ocksa stärkte detallmanna intresset for fortsatta studier bland lararutbildningensadjunkter. Under den period som verksamheten pagatt har samti-digt ytterligare fern lararutbildare avlagt doktorsexamen genomreguljära doktorandstudier pa Temainstitutionen vid Linkopingsuniversitet.

Man kan nog saga aft de universitetsadjunkter som deltagit i pro-grammet Rr kornpetensutveckling har drivits av bade piska ochmorot. Piskan har hOjts saval pa hogsta ort som pa institutionsnivan.Med jämna mellanrum har man fran utbildningsdepartementet latitfOrsta att adjunkter inte hor hemma i hOgskolemiljOn.24 De betraktassom inkompetenta och oprofessionella. Pa hemmaplan har adjunk-terna kunnat se hur de sjalva far lagre lon for mera arbete i jamfO-reise med lektorerna, som anses vara bade mer kompetenta ochprofessionella. Mojligheten att fa fordjupa sig i sitt specialintressekan val ocksa ha fungerat som en morot for somliga adjunkter ochdessutom att bli utvald bland en stora skara sOkande till kompetens-u tveckling.

21

EN ANNAN BILD

Procentargruppen blev aldrig avbildad av nagon fotograf. Den varalldeles for rOrlig fOr att det skulle ga att samla den infor en foto-grafs registrerande objektiv. Till och med LADOK-systemet fOrutbildningsstatistik har haft betydande svarigheter att liana ordningp5 gruppmedlemmarna. Den ena kom nar den andre gick, un-dervisning, sammanträden, praktikbesok kom ivagen bade fOr fo-tografier och kompetensutvecklingsprogram. Jag vet ett bathe ochmer varaktigt sätt att fa en bild av denna grupp. Det är att betraktatitlarna pa deras forskningsuppgifter, deras licentiatarbeten ochdoktorsavhandlingar. I vidstaende tabla star de uppstallda for ef-tervärlden att betrakta.

Arbeten skrivna av universitetsadjunkter fran lararutbildningen ianslutning till programmet for kompetensutveckling

Licentiatarbeten eller motsvarande

IBU Torstenson-Ed, Tullie. DAGHEMSVISTELSE I RETROSPEKTIVT PERSPEKTIV. Enteori- och metodprovande studie. April 1994.

IBU Larsson-Sward, Gunnel. ATGARDSPROGRAM. EN METOD I ARBETET MED BARN IBEHOV AV SARSKILT STOD INOM BARNOMSORGEN. Oktober 1994.

IBU Holmstedt Lothigius, Anita. SMA BARN PA DAGHEM. En studie av personalenssamspel med barn och föraldrar vid lamning, hamtning och frilek. September 1997.

IBU Hedman, Bo. FLEXIBEL SKOLSTART en reform for barnens och landets basta. Juni1997.

IBU Skoog, Eva. HUR ARBETAR FORSKOLLARARE MED BILD? Maj 1998.

IBU Carlsson, Gore!. BERATTELSER OM LARARES OCH FORSKOLLARARES YRKESLIV.Fyra intervjuer med life historyansats. (Preliminär rubrik) Maj 1998.

IPP Fahlén, Rose-Marie. PERSPEKTIV PA LAS- OCH SKRIVINLARNING. Maj 1994.

IPP RannstrOm, Annika. LARARSTUDERANDES FORESTALLNINGAR OM SIN KOM-MANDE YRKESKUNSKAP. Februari 1995.

IPP Magnusson, Anders. LARAREN OCH LARARKUNSKAPEN - en studie av tio hOgsta-dielarares syn pa den egna kunskapen. Mars 1997.

ISF Borg, Kajsa. SLOJDAMNET I FORANDRING 1962-1964. Oktober 1995.

ISF Kronberg, Sie. LJUSSKIMMER OCH DATAFLIMMER. Om mojligheten att med datorsom formgivningsredskap astadkomma monster med transparent verkan i textilamaterial. Kontnarligt utvecklingsarbete vid textilutbildning/ forming vid Oslouniversitet.

IPP Jedeskog, Gunilla. LARARE VID DATORN. Sju hogstadielarares undervisning meddatorer 1984-1994.

27 22

ITL Bergman, Gunnel. SJUKSKOTERSKORS YRKESKARRIAR OCH FORTSATTA UT-BILDNING. April 1994.

ITL Grahn Stenback, Margareta. SANG ELLER MUSIK? En studie av musikundervisning iarskursema 2 och 5 utifrin den nationella utvarderingen 1989. Mars 1995.

ITL Vernersson, Inga-Lill. SPECIALLARARENS KUNSKAPER OCH KOMPETENS.Intervjuer med rio speciallarare. September 1995.

ITL Eskilsson, Sven-Olov. SKOLUTVECKL1NG GENOM LARARUTBILDNING. Om statligstyrrting av folkskollararseminariema i början av 1900-talet. Maj 1996.

ITL Eriksson-Gustavsson, Anna-Lena. ATT LASA - ett behov - ett krav - en nodvandighet.En analys ay den frirsta internationellt jamfOrande studien av vuxnas formaga aft fOrstaoch anvanda skriftlig information. International Adult Literacy Survey. Maj 1997.

ITL Hjelm, Birgitta. VAD AR DET FOR MENING MED LIVET, NAR MANANDA SKADO? En studie av barns tankar om livet och döden. Maj 1997.

ITL Schoults, Jan. KOMMUMKAITON, KONTEXT OCH ARTEFAKT. Studier av eleversbeharskning av naturvetenskaphga diskurser. Maj 1998.

Doktorsavhandlingar

IPP Persson, Ulla-Britt. READING FOR UNDERSTANDING. An empirical contribution tothe metacognition of reading comprehension. Linkoping Studies in Education andPsychology No. 41. 1994.

1PP Ahlstrand, Elisabeth. LARARES SAMARBETE EN VERKSAMHET PA TVAARENOR. Studier av fyra arbetslag pa grundskolans hogstadium. Linkoping Studies inEducation and Psychology No. 43. 1995.

IBU Torstensson-Ed, Tullie. BARNS LIVSVAGAR GENOM DAGHEM OCH SKOLA.LinkOping Studies in Education and Psychology No. 55. 1997.

IPP Magnusson, Anders. LARARKUNSKAPENS UTTRYCK - EN STUDIE AV LARARES

SJALVFORSTAELSE OCH VARDAGSPRAKTIK. November 1998.

Doktorsavhandlingar som under samma period skrivits pa Temainstitu-tionen av universitetsadjunkter vid lararutbildningen

ITL Wyndhamn, Jan. PROBLEM-SOLVING REVISITED. On school mathematics as asituated practice. Linkoping Studies in Arts and Science. 98. 1993.

ITL Sjoberg, Mats. ATT SAKRA FRAMTIDENS SKORDAR. Barndom, skola och arbete iagrar miljo: Bolstad pastorat 1860 - 1930. Linkoping Studies in Arts and Science. 141.

1996.

ISF Sjogren, Jan. TEKNIK - GENOMSKINLIG ELLER SVART LADA? Att bruka, se ochfOrsta - En fraga om kunskap. Linkoping Studies in Arts and Science. 154. 1997.

ITL Andersson, Sven. SOCIAL SCALING AND CHILDREN'S GRAPHIC STRATEGIES: Acomparative study of Children's Drawings in Three Cultures.

BEST COPY AVAILABLE 2328

ITL Andersson, Ingrid. BILINGUAL AND MONOLINGUAL CHILDREN'S NARRATION:DISCOURSE STRATEGIES AND NARRATIVE STYLES. Linkoping Studies in Artsand Science. 156. 1997.

ITL Furenhed, Ragnar. EN GATFULL VERKLIGHET. Att fOrstA hur gravt utvecklingsstordaupplever sin varld. Linkoping Studies in Arts and Science. 165. 1997.

Vad sager clA denna bild om de universitetsadjunkter fran lärarut-bildningen som deltog i 1990-talets satsning p5 kompetensutveck-ling? Det första man kan konstatera Ar att variationen dr stor, om detnu var nagon som trodde nagot annat. Lärarutbildarna dr inte form-stopta, utan uppvisar en rad hagst personliga profiler, när de arbe-tar med ett antal Aterkommande teman.

Dokumentation av den egna professionshistorienNAgra har inriktat sig pA att soka de historiska rötterna till den egnaprofessionen eller till lärarutbildningen.

Studier av Idrande sett i ett elevperspektivDetta dr den mest framträdande tematiken i skribenternas problem-val. Den ger uttryck for en vilja att bildligt ta steget over till andrasidan katedern, att se larandeprocesser frAn den larandes sida. Mansträvar efter att se med barnens, ungdomarnas, eller studenternasOgon.Formulering av Itirares kunskapI flera arbeten har fOrfattarna gett sig i kast med uppgiften att fOr-sOka formulera det osagbara, att sätta ord pA lärares eller rent avlärarutbildares tysta kunskap. Att sOka formulera lararkunskapensgrundlaggande karaktdr, att ge teoretiska perspektiv pa lararespraktik är ingen lätt uppgift, men den Ar angelagen.

For mig som pi nära hAll har följt mAnga av dessa arbeten stArdet Mart att skribenterna inte bara tagit sin kompetensutveckling phstOrsta allvar. De har gjort den till en hogst personlig bildningsresadar de, med Kants valbekanta ord, gAtt ut

...ur sin sjalvfOrvAllade omyndighet. Omyndighet är oformAgan attanvända sig av sitt forstAnd utan nAgon annans ledning. SjälvforvAllad ärdenna omyndighet eftersom dess orsak inte Ar oförstAnd utan bristandebeslutsamhet och mod att bruka sift förstAnd utan ledning av nAgonannan.25

Det kan tyckas vara litet markligt av en handledare att ta till dettagamla citat fOr att beskriva det som skett. FOr visst har procentarnafAtt handledning, men det har varit deras eget fOrstAnd och derasegen erfarenhet som svarat fOr den avgiirande ledningen. I dettaavseende tror jag att bilden av procentargruppen skiljer sig frAn den

29 24

typ av forskarstuderande som pa allra senaste tiden mejslats framav utbildningsdepartementet: Den statligt normerade doktorandenär ung, heltidstuderande, barnläs, helfinansierad, antagen till enforskarskola dar problemen i princip har valts ph förhand av andra,och utexaminerad pa normalstudietid. Denna nya mall 'cams igenfrAn tekniska och medicinska fakulteter, men dr främmande forhumanistisk och samhallsvetenskaplig tradition; den är ocks5 svAratt forena med exempelvis vArdande och undervisande profes-sioners forvantningar pA forskaroverbyggnad.26Darmed har ocksA sagts att de forskarstuderande i framtiden

inte fOrvantas ha nagon yrkeserfarenhet aft tala om,- inte ska vidareutveckla sin beprOvade erfarenhet genom forskar-utb ildning,inte färvantas kombinera arbete och forskarutbildning ochinte ska bedriva personliga bildningsprojekt fOr att "traria ut ur sinsjälvfOrvallade omyndighet".

I en sAdan ram framstAr bilden av procentargruppen som tamligenornOjlig. Den sticker av pa sA mAnga hall frAn den fOrvantadenormen. Och det är klart att gruppen under Aren fAtt erfara att deninte ar som andra Mom forskarutbildningen. Vissa av de företradarefOr vetenskapssamhallet som de har miitt har stravat efter att fOrst"ganga om dom i huvudet, si att man sedan kan bOrja arbetaseriOst". Andra har rent av uppskattat deras avvikande erfarenhets-grund. Mycket beror pa om man betraktar universitetet som enmonokultur, som en värld fOr sig, eller om man fOretrader upp-fattningen att universitetets styrka kan ligga just i mOten mellanolika kulturer och erfarenhetsvarldar.

Detta galler ocksA frAgan om deltagarnas Alder. Man ifrAgasatteom det var forsvarbart att satsa utvecklingsmedel pA personer somskulle vara over de femtio eller rentav over de sextio irman de var"fardiga". PA derma punkt vill jag varna for ett enfaldigt kriterievalnar det par att bedoma resultatet av kompetensutvecklingen. Detär inte ladokrapporteringen efter avslutad examen som är detviktiga, utan vad som faktiskt sker pA vägen dit. Och den deltids-studerande ar ju i tjanst under hela sin bildningsfard, vilket betyderatt de studiefrukter som fOrhoppningsvis insamlas pA vagen omgA-ende kan omsattas i adjunktens undervisning.

FOr mM egen del har jag verkat som vetenskapssamhalletsforetradare i arbetet med kompetensutvecklingen. Jag har gjort detutifrAn mM syn pA det vi skulle kunna kalla fOr praktisk ochteoretisk lararkunskap.

25 30

Jag efterlyser ett slags "gentlemens agreement", där man visserligen drmedveten om vad man sjdlv har att lära ut, men där man ocksa erkanneratt det firms nagot att Idra pa annat hall. Jag kan det hdr. Du kan nagotannat. Vad kan jag ldra mig av dig och vad skulle vi kunna uträttatillsammans?27

Trots alla goda föresatser kommer jag naturligtvis inte undan fraganom pa vems villkor kompetensutvecklingen har skett. I efterhandstar det nog klart att det är hogskoleadministrationen och veten-skapssamhället som dikterat villkoren. Men när det galler valet avforskningsproblem och mAlet for den personliga bildningsresan sAhar dna* uppnAtts en viss frihet for den enskilde, eller om man sa

en viss professionell autonomi for universitetsadjunkten.

HINDER

Om man i efterhand betraktar vad som tilldrog sig Mom den del avprogrammet for kompetensutveckling som riktades till lärarut-bildningens adjunkter anser jag att man kan saga att resultatet ärgott. Icke destomindre har har funnits hinder pa vägen. Jag ska pekapa nAgra sAdana.

De larare som frivilligt soker sig till ett utbildningsprogram av dethar slaget är i regel drivande pa sina arbetsplatser och djuptengagerade i sitt yrkearbete. En sAdana universitetsadjunkt harsvArt att koppla bort det dagliga institutionsarbetet utan fortsätteratt gripa in an har och dar, dessutom later hon eller han reflex-massigt sina studenters intressen gâ fOre sina egna. Detta gar ut Overkompetensutvecklingen.

Flera av deltagarna i programmet hade administrativa uppdragpa sina institutioner. Det har visat sig att det tycks vara omojligt attfungera som studierektor fOr en utbildning och samtidigt skiita egnalAngsiktiga studier. Kortare kurser kan gA att genomfora, men oftablir det dA rester. Avhandlingsarbete tycks vara helt omojligt attbedriva under sAdana fOrutsattningar. I sAdana lagen bor personen ifrAga Ora ett studieavbrott few att skiita jobbet.

Det har varit svArt for institutionerna att undvara procentamasarbetstid. PA denna punkt har flera prefekter visat tydliga drag avdoktor Jerkyl and mister Hyde. Nar det varit dags att soka om plat-ser i kompetensutvecklingen vill varje chef att deras medarbetareska forkovra sig och utveckla sin och institutionens kompetens.

26

3 1

Nagra manader senare när det kanske krisar pa undervisningssidanser prefekten bara det nodvandiga i att med den ene eller andreadjunktens insatser losa en akut situation. Och sa har adjunktenskompetensutveckling hamnat i kläm. Mycket tyder pA att allaprocentare inte alltid fatt ut sin tjanstledighet, atminstone inte pAavtalat sätt.

En generell erfarenhet som finns pa manga hall i hogskolan dr attstudenter kan pressa sig till kursstudier pa deltid, men när detkommer till sjalvstandigt skrivande, till examensarbeten eller av-handlingar, cla tar det stopp. Den typen av studier kräver andraslags insatser, som dr mycket svAra att skota pa en hart pressaddeltid. Vi väntade oss detta utfall ocksa i kompetensutvecklings-programmet. For att kringga detta hinder beslOts, felr den forstakullen, att de som kommit igang med avhandlingsarbetet ochbefann sig i slutskedet av skrivandet skulle kunna tilldelas 50%tjanstledighet.

En alltfOr knapp tjanstetidstilldelning for studier kan i vissa fallmer stOra an underlätta kompetensutvecklingen. En handfulladjunkter fick 12,5% tjänstetid fOr att fullfOlja sina C-uppsatser. Detär inte fOrvanande att denna homeopatiska utspadning av tjanst-gOringen blev verkningslas i flera fall. Erfarenheten sager ju attstOrre skrivuppgifter Ar svart att fOrena med lopande yrkesarbete.En alltfor liten nedsattning skapar bara stress och daligt samvete,inte arbetsro.

En komplikation med den typ av studerande som procentama ut-Or dr att de genom sin yrkesbakgrund oftast har mycket klart kirsig vilket problem de vill agna sin forskning At. Detta kan fOrvissovara en tillgang men i vissa avseenden ocksa en nackdel. Det kanvara svart att finna handledare At alla och ännu svarare att infogadem i den mottagande institutionens pagAende forskning och attden vägen eventuellt finansiera ett större tjdnsteunderlag fOr forsk-ning.

Det fanns en komplikation som sammanhangde med att program-met till stOrre delen legat pa forskarutbildningsnivan: man blir inteantagen till forskarutbildning pa en institution bara fOr att nagoncentral instans har antagit en adjunkt till ett kompetensutveck-lingsprogram. Det är olyckligt om sadan personal som utvalts attdelta i ett kravande program fOr kompetensutveckling betraktassom en grupp som myglats in bakvagen i forskarutbildningen.

27 3 2

I den andra omgAngen av lärarutbildare som antogs till kompe-tensutveckling har bortfallet varit betydligt större an i den första.Jag tror att det kan förklaras av att den senare gruppen var merheterogen och att gruppsammanhAllningen, den sociala kontrollenoch den pedagogiska ledningen, inte var lika tydlig.

Kompetensutvecklingsprogrammet medfärde en stor belastningfor värdinstitutionerna. Den första kullen procentare innebar attforskarutbildningen fick ett extra tillskott studerande, som man intehade förutsett och strangt taget inte heller hade personal nog for attklara ay. Detta pAtalades av Ovriga forskarstuderande. Det gickemellertid att genomfora det forsta verksamhetsket med hjalp avimprovisationer och ett tillskott av extra handledningstid.

De gAngna Arens erfarenheter visar att det är viktigt att fa admi-nistrationens beslut om kompetensutveckling och berEnda adjunkteratt tidsmassigt sammanfalla med den mottagande institutionensterminsplanering. Annars gâr mycket tid finlorad. Det Oilernamligen att snabbt identifiera behovet av handledning och kurserfOr de personer som konimer nya in i ett utvecklingsprogram, av dethär slaget, sA att man kan fOrdela medel och handledaransvar i en-lighet med det.

28

BokslutLat oss nAgot begrunda vad som hände sedan. Hur är laget nu närden mest intensiva fasen av utvecklingsprogrammet är avslutad?TATA forhallanden trader dâ i fargrunden: Det verkar som om dennyvunna kompetensen bland universitetsadjunkterna utnyttjasdaligt. Efter flera Ars intensivt studiearbete har nu manga adjunkteratervant till heltidsundervisning pa sina heminstitutioner. Det tycksvara sa att institutionerna i alltfOr liten utstrackning formAr attutnyttja den nyvunna kompetensen. Adjunktemas arbetsuppgifterhar i stor utstrackning förblivit desamma, undervisningsinnehilletlikasA. Det har inte uppstAtt nAgra forskarseminarier eller andraarbetsformer där den erovrade kompetensen kan vidareutvecklas.Det mesta dr sig likt trots nytillskottet.

Mot denna bakgrund dr det forstAeligt om en och annan saknatde slitsamma aren med 25% tjanstetilldelning for 50% forskar-studier. DA fanns atminstone tilgang till ett gemensamt forum därman kunde ventilera sina projekt. Det fanns en frison for egettänkande och egen utveckling vid sidan av det allt uppslukandeundervisningsansvaret med alla de Aligganden som det medfor.Det finns ocksd en del personalvArdsaspekter att betänka i ettsammanhang som detta. Att lämna sitt arbetslag for att agna sig atstudier i helt andra sammanhang är inte Wt. Men det kan ocksAvara svArt att komma tillbaka till fadershuset. Man fick kanskeblommor när man lade fram sin avhandling. Nar blommornavissnat blev det snabbt vardag igen. När schemat skulle laggas fannman sig förvisad till mindre attraktiva kursavsnitt och till obekvämatider; man fick liana tillgodo med sadant som brukar laggas panyanstallda.

Man brukar saga att det dr en formAn att fâ studera. Det ärriktigt, men kompetensutveckling bOr ocksa ses som ett uppdrag itjansten, jamfOrbart med exempelvis administrativa uppgifter. Detdr lika kravande och far inte betraktas som en ynnest som tllldelaslämpliga personer genom arbetsledningens välvilja. HogskolanfOrstAr att belOna sina administratorer. I en framtid bor man ocksAse Over sitt sätt att ta vara pi dem som agnat sig at kompetens-utveckling.

Programmet fOr kompetensutveckling innebar stora investe-ringar i form av arbete och pengar. Dessa investeringar borde enligtmin mening säkras genom fortsatta anslag, även om det bOr skemed en delvis ny inriktning. Det är dags att stOdja nya arbetsformeroch nya personkonstellationer som har till uppgift att fOra vidareden paborja de kompetensutvecklingen. Procentarna representerar

29 3 4

en ganska stor grupp som nu har en dubbel forankring i bAdepraktik och teori. Detta ar en värdefull kompetensprofil, men denberattigar inte till deltagande i kampen om externa forsknings-medel. De sarskilda resurser som under 1980-talet farms for forsk-ningsanknytande projekt inom lararutbildning firms inte langre atttillgA, eller ocksA har de givits en annan inriktning, en inriktningsom inte ligger i fOrlangningen av procentarnas pAborjade arbete.

De berOrda personalgrupperna har inte heller mojlighet attkonkurrera om forskningsrAdens pengar. Det är forskningsledarnasspelplan. De resurser som kravs fOr att kora arbetet med lararutbild-ningens forskningsanknytning vidare mAste därfOr skapas inom denegna organisationen.

Universitet och hOgskolor stAr infor mycket stora pensionsav-gAngar den narmaste tioArsperioden. Den stora nyrekryteringenkommer Aterigen att aktualisera frAgan om kompetensutveckling.Jag kan tänka mig att situationen denna gang kommer att bli an-norlunda an när universitetsadjunkterna skulle forskningsanknytasefter 1977 Ars hogskolereform.

En i sander kommer nya medarbetare att anstallas fOr att arbetainom skilda utbildningar. Ett rimligt sätt att dA Pisa eventuella be-hov av kompetensutveckling är att i samband med anstallningenarbeta in villkor som reglerar vilka kompletteringar som bor ske i desokandes kompetens.

Dar kommer sakert att finnas flera med god forankring inomnAgot praktikfalt, praktiker som behOver en teoretisk pAbyggnad foratt starka forskningsanknytningen. Men jag misstanker att där ocksAkommer att finnas personer som sOker tjanster inom professions-utbildningar och som har all Onskvard forskningsmeritering, mensom saknar erfarenheter frAn yrkeslivet utanfOr hogskolan. Dettaställer krav pA ett annat slags kompetensutveckling dar man i stalletfor teoretiska meriter utvecklar den beprovade erfarenheten. Jagmisstanker att universitetet kommer att ha svArare att inse behovetav den senare typen av kompetensutveckling an av den forst-nämnda.

OCH ALLA DE ANDRA ?

Jag har berättat om ett tamligen lyckosamt program for kompe-tensutveckling. Var fjarde universitetsadjunkt inom lärarutbild-ningen har deltagit och resultaten har varit goda. Men vad ska mand5 saga om dem som inte deltog? Det var de som inte kunde antasfOr att resurserna var fOr smA, de som inte kunde vara med fOr att de

30

hade smabarn att tänka pa, de som inte fick vara med for att deansags for gamla, de som var tvungna att ta hand om studenternahemma pa institutionen eller de som inte vile for att de visste nagotsom var annu bättre.

Efter det att programmet far kompetensutveckling drogs iganghar hogskolefOrordningen fatt en ny lydelse. De paragrafer somfarde fram den far utvecklingsprogrammet sa viktiga forskningsan-knytningen lyder nu sa här:

2§Staten skall som huvudman anordna hogskolor for1. utbildning som vilar ph vetenskaplig eller konstnarlig grund samt ph be-provad erfarenhet, och2. forskning och konstnarligt utvecklingsarbete samt annat utvecklingsar-bete.I forskning och utvecklingsarbete ingAr att sprida kannedom om verk-samheten samt om hur shdana och erfarenheter som har vunnits iverksamheten skall kunna tillämpas.

SFS 1992:1434

Beprovad erfarenhet har blivit ett centralt begrepp i forordningen. Iflera av de stora professionsutbildningarna Mom hogskolan är det ifOrsta hand universitetsadjunkter som star fOr den beprovade er-farenheten. Detta är nagot som jag inte tror att alla utbildnings-politiker och universitetsstrateger riktigt har insett. Det är oftastadjunkterna som ansvarar fOr de praktikinriktade undervisnings-momenten, utbildningsinslag som anses som centrala, inte minst avstudentema.Vad hander med den beprovade erfarenheten om den vetenskap-liggars? Programmet for kompetensutveckling kan ses som ettprojekt far att stärka adjunkternas professionella stallning i uni-versitetet. Men effekten riskerar att bli den motsatta, eftersom denskett pa akademiska villkor. När man fOrsaker vetenskapliggaraden beprOvade erfarenheten transformeras en typ av kunskap tillnagot som kanske är nagot helt annat. I en utbildning, som skabygga pa tva grundstenar, vetenskap och b eprovad erfarenhet,växlas det senare kunskapsslaget over i det forsta, och utbildningenriskerar da att fOrlora balansen.

Varje gang nagon av statsmaktens representanter later undslippasig en antydan om att hogskolan inte bor ha lararpersonal somsaknar doktorsexamen borde man ställa sig fragan Vart tar da denbeprOvade erfarenheten vägen; klarar sig hOgskolan utan univer-sitetsadjunkter?

Den ekonomiskt bevandrade sager att det nog är tveksamt. Enadjunkt kostar mindre an en lektor, men undervisar mera. Om allaadjunkter ska ersättas med lektorer far man antingen haja

31 3 6

ningsanslagen, vilket knappast lär ske, eller ocksa far undervis-ningsvolymen krympas ytterligare, vilket nastan är omojligt.

Den pedagogiskt intresserade fragar sig vilken roll som adjunk-terna har haft i hogskolan. I de flesta fall tror jag att uppgiften be-statt i att utifran egna yrkeserfarenheter introducera studenter ipraktiken, forankra deras studier i yrkeslivet, spegla och diskuterastudenternas praktikerfarenheter. Problemet har for det mesta varitatt delar av den beprovade erfarenheten är en färskvara med ettobarmhartigt bast-fOre-datum. Utvecklingen pa de yrkesfalt somligger utanfOr hOgskoleorganisationen gar tidvis mycket snabbt ochdet är omojligt ocksa fOr praktikens foretradare inom hogskolan attfOlja med forandringsprocessen.

Detta problem ska vi inte diskutera har, jag vill bara peka pa attprofessionsutbildningarna kräver att den beprovade erfarenheten ärnarvarande pa ett tydligt sätt i universitetet. Min bedomning äralltsa att universitetsadjunkter behews Mien i framtiden. Anställ-ningsformerna far kanske ses over, men funktionen är omisstligfor den beprovade erfarenhetens skull.

Ett annat satt att uttrycka detta fOrhallande fick vi ta del av isamband med att inbjudan till programmet for kompetens-utveckling gick ut till universitetsadjunkterna. Costa Widmark varen av de inbjudna. Pa sitt hemlands vilda tungomal skrev han tillrektor och tackade nej. Hans motivering är fortfarande tankvärd:

Fredrika, Västerbottens Ian.den 29 december, 1990.

Till RektorUniversitetet i Linkoping

Ber A fa tacka for breve fore jul med erbjudande om A bli master.Men ja vet intJa, nog fOrstA jag vad ji vill och vad ji men.A, jag si att da a hartmanspojken, n'Sven, som ska leda det hela, Acla a en bra karl cla. Da sag allen.Men jag borj ju bli rakt gammal.GrAhAra, A krokroggen. A faen!SA ja vet intJag tyck (la gA rakt bra. A skull a hanna bli just na batter i mina Ar?Vi har cla bra pa undervAninga. Nare grase, A jola lukt gudomligt pAvArn.A vi arbet bra -ja inge skryt- med da gor vi verkligen. A vi har dasom smAtrevligt nar vi sitt A sprAka om livet. A alle bockren vi last,mAlninga vi sitt och musiken!A skull ja opp pA OvervAninga nu?

3, 7 32

En skull ju fa svindeln!Ja, pa tal om lukta. a'Helga, frun min, sag att jag har en egen en lukt.A int vet jag om cla skull pass ti doften fran finvarla, som n-KarlGerhard sjong om.Men jag jet omtala att jag tyck dä är roligt att arbeta pa universitetet.A da a nästan som hogtidligt nar jag bar hem tunnlönkuvare mitt till

Sa jag tackar nog nej. Men cla a inget personligt eller otacksamheten.Jag sag bara som da a.

Med vanlig halsning

/Gösta Widmark/lärarutbildare

Aterigen, universitetsadjunkter ar inte formstOpta. Och enligt minmening bOr de inte heller bli det i framtiden. GAvorna aro mAnga-handa. Monokulturer är inte bra for naturen, inte for en univer-sitetsmiljO heller. Lararutbildningen behäver mangfalden. Enfaldiglararutbildning har landet haft nog ay.

PERSPEKTIV PA KOMPETENSUTVECKLING

Nar jag ser tillbaka pA arbetet med kompetensutveckling tycker jagatt man kan urskilja vissa monster i forloppet. Mitt perspektiv dr valnärmast ett aktorsperspektiv, eftersom jag periodvis har varit sAinvolverad i verksamheten.

Initialt farms ett antal faktorer utan vilka det inte hade kunnathanda nAgonting alls. Under nagra Ar samverkade de med varandrapa ett gynnsamt sätt sa att ett ganska omfattande program forkompetensutveckling faktiskt kom till stand.

For det forsta fanns det Mom universitetets administration kompe-tenta tjanstemän som pa ett handlingskraftigt och ganska okonven-tionellt satt kunde rikta tillfalliga resurser mot en sektor med storaoch akuta behov av kompetensutveckling.

For det andra farms det ett styrorgan, en forsknings- och utbild-ningsnamnd, med ansvar for grundutbildning, forskning och forsk-ningsanknytning Mom ett begransat omricle, i detta fall lärarut-bildning. Det garanterade dessa utbildningar ett visst mAtt av auto-nomi Mom universitetet. I namnden fanns ett egenintresse att stärkalararutbildningens och adjunkternas professionella status. Detgjorde det mojligt att efter nAgra Ar avdela "egna" medel for kompe-tensutveckling nar de centralt tilldelade resurserna var uttomda.

BEST COPY AVAILABLE 33 3C

Dessutom gjorde detta att avstAndet mellan beslutsinstans och deberörda universitetsadjunkterna inte var sA stort. Darigenom for-battrades mojligheterna till stödjande Atgarder och resultatupp-folining.

Far det tredje fanns det en institution som trots knappa resurserunder nAgra Ar pa ett tamligen informellt sätt kunde Oppna sinforskarutbildning for universitetsadjunkter fran andra institutioner.

For det fjeirde fanns det en stor grupp intresserade och kunnigauniversitetsadjunkter sorn var beredda att satsa mycket kraft ochaven fritid pa att genomfora personliga bildningsprojekt kir sinegen professionella utveckling och fOr hemmainstitutionens skull.

Jag tror att samtliga dessa faktorer har varit nOdvandiga for attdet skulle bli nAgonting av det hela. Allteftersom dessa fOrutsatt-ningar har fOrandrats, har ocksA laget blivit kärvare fOr att drivaliknande projekt. I dag tror jag Overhuvudtaget inte att det yoremojligt att starta pA nytt.

***

Begreppet kompetensutveckling har i likhet med ord som resultat-styrning, arbetsenhet och kvalitetssakring, kommit in i utbildnings-varlden frAn teknisk/ekonomisk sektor. Kompetensutveckling somfenomen fAr i dag en allt stitirre vikt och fOrekommer Mom alla om-rAden. Darigenom aktualiseras utbildningsfrAgor allt oftare ocksAutanfOr samhällets etablerade utbildningsorganisationer.

Per-Erik EllstrOm anvander termen "som en sammanfattande be-teckning ph olika typer av planerade Atgarder, som kan utnyttjas forattt pAverka utbudet av kompetenser/kvalifikationer pA den internaarbetsmarknaden".28 Orn man tanker sig detta omsatt i en univer-sitetsmilio kan man nog saga att den verksamhet som riktades tilluniversitetsadjunkterna verkligen var en kompetensutveckling ivedertagen mening.

En sA omfattande sarnhallsfOreteelse sorn kompetensutvecklingkommer naturligtvis att fA olika utformning i olika sammanhangoch kominer darigenom att ge uttryck for olika perspektiv. Per-ErikEllstriim beskriver fyra sAdana perspektiv:

Tekniskt-rationellt perspektivPerspektivet bygger pa rationalistiska forestallningar orn organise-rad verksamhet som medvetet planerade medel for att forverkligahuvudmannens intressen och mM. Personalutbildning och andraformer av kompetensutveckling bestarns framfOrallt av Okade kvali-fikationskrav till fOljd av den teknologiska utvecklingen. SatsningarpA kompetensutveckling avser framst specifika snarare an generella

34

kvalifikationer; uppgiftsrelaterade snarare an ideologiska kvalifika-tioner; nyckelpersoner snarare an hela personalen.

Humanistiskt perspektivUtbildning och andra former for kompetensutveckling ses inte samycket som en kostnad, utan mera som en investering i organisa-tionens manskliga resurser. Detta synsätt innebar en stark betoningav medlemmarnas behov av gemenskap, delaktighet och sjalvfor-verkligande och av organisationen som ett informellt system.

Konflikt-kontroll perspektivDetta synsatt utgar fran antagandet att det mellan olika parter iorganisationen finns motsattningar och intressekonflikter. I dettaperspektiv framstar kompetensutveckling som ett uttryck for xi-dande maktforhMlanden och arbetsgivarens intresse av kontroll ochideologisk styrning.

Institutionellt perspektiv.Sett i detta perspektiv bestäms en institutions verksamhet utifraninneboende forestallningar om vad som bor kanneteckna modernaorganisationer, inte sd mycket utifran ovanifranstyrda analyser avinstitutionens mM och uppgifter, utan ifran organisationens eget livoch kultur. Kompetensutveckling blir da ofta symboliska insatserfOr organisationen som Mat och utat ska signalera vilka varden somman önskar bli forknippade med. Darigenom starker man sin legi-timitet.

MM bild av genomforandet av programmet for kompetensut-veckling inom lararutbildningen vid Linkopings universitet är sam-mansatt. Dar fanns manga olika, men delvis samverkande intressen.Det fanns ett tydligt humanistiskt perspektiv i verksamheten, daruniversitetet gick sin personal till mOtes och understodde de studiersom flertalet redan hade paborjat p5 eget initiativ for att utvecklassom individer och som universitetslarare. Detta lät sig väl fOrenasmed ett mer institutionellt perspektiv, dar huvudmannen utat och Matvine signalera att sa har gOr vi i Linkoping for att leva upp tillkravet p5 forskningsanknytning. Med tiden tycks emellertid per-spektiven ha fOrandrats.

Som vi sett i det fOregaende tycks Atskiffiga universitetsadjunkteri Linkoping ha använt sin kompetensutveckling fOr enskilda bild-ningsprojekt. Det har sakert ocksa varit fallet pa flera andra ställen ilandet. Det har funnits ett gemensamt intresse for kompetensut-veckling fran organisationens, dvs universitetets, och de deltagandeuniversitetsadjunkternas sida.

35 Eo

Det forefaller som om man pa centralt politiskt hll noterat dennaforeteelse inom hogskolan. Utbildningsdepartementet agnar ett sax-skilt avsnitt at "kompetensutveckling av lärare vid lararutbildninginom hagskolan" i en skrift fran 1996 med rubriken Ldrarutbildning ifordndring.29 Dar forordar man att särskilda medel anvisas for for-skarutbildning av lärare som medverkar i lararutbildning. Man villdels hOja andelen disputerade lärare, men ocksa satsa pa magister-utbildning med det dubbla syftet att fungera som yrkesfordjupandebreddutbildning fOr vissa adjunkter och som fOrsta steg i en helforskarutbildning fOr andra. Den tänkta upplaggningen paminnerallts5 i stora stycken om den verksamhet som cla redan hadebedrivits under nagra ár i Linkoping.

Sarskilda medel anvisades sa smaningom av utbildningsdeparte-mentet fOr forskningsanknytning och kompetensutveckling Momlandets lararutbildning. Via regleringsbrevet fick hogskoleverket iuppdrag att fOrdela dessa resurser. Därmed forefaller saken ha tagiten helt annan vandning.

Nar hogskoleverket efter langt om lange gick ut med en inbjudantill landets hogskolor om att ansöka om projektmedel, hade inrikt-ningen for kompetensutvecklingen for landets lararutbildning plots-ligt fatt ett uttalat och specifikt andamdl: IT-fortbildning for larar-utbildande personal.Nar detta skedde uppstod en motrorelse i hogskolevarlden. Manmotsatte sig a det bestämdaste detta inskränkta sätt att betraktakompetensutveckling och värnade om en mer Open verksamhetsom kunde ge utrymme ocksd fOr mer bildningsinriktade projekt. Iprotesten deltog enligt uppgift fOretradare fOr landets alla storalarosaten, med undantag for Linkopings universitet.

Detta fOranleder tva kommentarer, den forsta om perspektivfor-skjutningen i synen pa kompetensutveckling, den andra om sättetatt se pA lararutbildning.

Det är tydligt att de senaste Arens sätt att se pa kompetensutveck-ling i nagon mening AterfOrt begreppet till dess teknisk-ekonomiskaursprung. En verksamhet som inledningsvis kom att praglas avhumanistiska institutionella perspektiv, är i slutet pa 1990-talet pAvag att styras in i former som mer praglas av styrning och kontrolloch av tekniskt rationella perspektiv. Att detta far ett sarskiltgenomslag i LinkOping kan molligen bero p5 att den tekniskahogskolan där har en sa dominerande stallning.

Ser man det hela utifran lararutbildningens horisont ter sig mein-stret välbekant. I alla tider har man utbildat lärare med instrumen-tella syften; larare ska effektuera de metoder som centralmaktenfunnit bast lampade att bruka i folkfostrans tjanst. I vissa tider har

4 1 36

Risen varit Gud och Fosterlandet, i andra Arbetsfostran ochMedborgarskolning. Dagens Risen tycks nu vara Kunskap ochKompetens.

***

Man kan saga att de europeiska universiteten ursprungligen byggdepa tre autonoma krafter. Det var studentkaren som tog tillvarastudenternas intressen; fakulteten eller lararkaren, som varnadelärarnas fria undervisnings- och examinationsrätt; kanslersambetetsom bevakade det allmännas intressen, statens, eller i forekom-mande fall, kyrkans.30

Man skulle kanske kunna pasta att det ocksa i dag finns trekrafter som bestämmer universitetens verksamhet. Det dr univer-sitetet självt, staten och marknaden. Universitetet far havda sinautonomi pa traditionell grund fri undervisning, fri forskning, friastudier.31 Men universitetet klarar sig inte utan stod fran staten ochmarknaden. Och det har blivit ännu svarare fOr universiteten atthävda sin egenart sedan staten har alagt dem att tillampa mark-nadsprinciper flir sin styrning, verksamhetsplanering och resul-tatredovisning. Detta är en trend som Ott Over varlden och som fâttakademiker i alla lander att debattera universitetsidéns kris.Fakultetens underyisningsfrihet och examinationsrätt har medeltidarOtter. Idén om den fria forskningen uppstod Mom nyhumanismen imitten av 1800-talet. I dag naggas alltsa dessa ideal i kanten avmarknadens reglerande inverkan. Det dr ofrankomligt att sadanatendenser ocksa paverkar internt utvecklingsarbete pa svenskauniversitet och hogskolor, exempelvis fragor om kompetens-utveckling.

Det är mojligt att yrkesutbildande program far det sal-skillproblematiskt Mom universitetsvarlden under sadana här beting-elser, särskilt om det inte är fraga om hOgstatusutbildningar.Internationellt sett har det i varje fall varit problematiskt for larar-utbildningar att havda yrkesspecifika utbildningskrav Mom detakademiska systemet; detta har fatt till fOljd att samhallet, ellermarknaden, om man sa vill, tenderat att lägga ner den hogskole-forlagda lararutbildningen for att i stället bygga upp ett larlings- ochlegitimeringssystem ph skolniva.

I Linkoping har det inträffat att lararutbildningen har fOrlorat sintidigare organisatoriska autonomi, verksamhetsfOretradare franskola-barnomsorg finns inte langre med i styrorganen, lärarut-bildningen styrs Over till att bli "generalistutbildningar", personal-strategin inriktas pa att i forsta hand rekrytera vetenskapligt skoladpersonal. En expertgrupp, som inte är verksam Mom lararutbild-ningen, drar upp riktlinjer for nya utbildningar inorn omradet.

37

42

Samtidigt talas och skrivs mycket om ambitionen att stärka lärar-utbildningens professionella status.

Man kan tycka att denna uppenbara motsattning mellanadministrationens praktiska handlande och dess retorik om profes-sionalisering borde upplevas som besvärande. For mig ter sigmotsattningen sâ iogonenfallande att den pekar bortom sig själv.Kan det vara sa att det hat- i grund och botten är feagan om en kampmellan olika professionella intressen Mom universitetet? En gruppakademiker starker sin stallning genom att lagga under sig en annangrupps verksamhetsfalt; vetenskapens riddarvakt starker sin posi-tion p5 bekostnad av den beprOvade erfarenhetens fotfolk. Ellermed Skriftens ord: "...den som har, han skall fa, och det i overflOd,men den som inte har, flirt honom skall tas ocksa det han har."32

Det som har skett pa det lokala planet skulle kunna fOrklaras avatt det ar sadant som ligger i tiden eller av att tendensen är densamma over snart sagt hela varlden. Darför, sager man, är det intemeningsfullt att sätta sig pa tvären, inte ens vid ett larosäte somalskar att framställa sig som "universitet p5 tvären;" det är bara attgilla laget, spela spelet och Ora det 'pasta av situationen.Denna tankegang ar kanske lika tidstypisk den, men det hindrarinte att argumentationen är usel. Att nagonting iir pa ett visst sättinnebär inte att det ocksa bora vara sa.Jag har flera ganger namnt autonomi som ett viktigt kriterium paprofessionell status. Andra sadana kriterier kan vara ett specialiseratvetande, ett yrkessprak och ett etiskt forhallningssatt. Det skulle idetta fall kunna innebara att en fri akademiker anvander sinspecialistkunskap fOr att klarlagga att detta är en tendens i tiden;han kan benämna tendensen och analysera den, eller rent avdekonstruera den med hjälp av nagra knivskarpa begrepp. Men enprofessionell akademiker nOjer sig inte med att fraga "Voffo Or dipa detta viset". Han reflekterar Over de etiska dimensionerna ochställer sig ocksâ fragan om det bor vara pa detta viset.

***

Statsvetaren Ingegerd Murficio har i en analys av de senaste Arensstora fOrandringar pa utbildningsomradet beskrivit ett mOnster som5terkommer i Manga sammanhang. Hon menar att laget i Sverigesutbildningssystem i dag kännetecknas av tre fOreteelser:

Det väl utvecklade forvaltnings- och tjanstemannaansvar som varitett kannetecken for svensk forvaltning, har ersatts av managmentoch informella vanskapsnatverk.

4:3 38

De etablerade organisatoriska strukturerna har brutits upp ochersatts av en omfattande organisatorisk turbulens.

Det tidigare kravet pa att beslut ska grundas pA utredningsarbeteoch sakkunskap har ersatts med marknadsforing och retoriskaspel.33

Laget kännetecknas ocksA av en uttalad toppstyrning. Demokratiskaarbetsformer dr obsoleta och anses närmast vittna om handlings-forlamning.

Linkopings universitet har ocksA fAtt sig en slang av denna slev.Den typ av tjanstemannainitiativ som en gAng gav upphov till pro-grammet for kompetensutveckling ryms inte Mom den form av Ut-bildningsstyrnirig som nu galler. Namndorganisationen är uppbru-ten och lararutbildningens relativa autonomi har upphart. Retorikenoch tidsandan tycks inte ha mycket till overs fOr personliga bild-ningsprojekt bland universitetsadjunkter. Perspektivet pi kompe-tensutveckling har forskjutits ifrAn humanistiska och institionellamAl fOr att i stället inriktas pa personalkontroll och teknikför-medling, helt i överensstämmelse med vad som signalerats frAnmarknaden. Utrymmet minskar fOr universitetsadjunkter "attanvända sig av sitt fOrstAnd utan nAgon annans ledning".34I ettsadant lage fOrmAr tydligen inte universitetet langre att hävda sinatraditionella värden.

4 439

NOTER

1Nar jag här talar om lararutbildning utgar jag fran den organisation som gallde vid Linkopingsuniversitet nar utvecklingsprogrammet drogs igang. Den innebar att lararutbildningen hade ettsammanhallet ledningsorgan med en betydande autonomi i fraga om programansvar ochekonomi. En sarskild utbildningsnamnd arbetade gentemot en rad olika institutioner varav fyrahade mycket omfattande utbildningsuppdrag for skilda lararutbildningsprogram. I dag racieren annan ordning, dar det inte langre gar att urskilja lararutbildningen som en sarskild sektor,och dOr autonomin har forsvagats.2Jag har farsakt beskriva mentaliteten i olika lararutbildningstraditioner i Hartman, S. G.Larares kunskap. Traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria. Skapande vetande Nr 28,1995. Linkopings universitet.3 CL Anjou i brev till F.F. Carlsson den 5 juli 1864, anglende besak vid seminariet i Neu Klosteri narheten av Wismar. FF Carlssons korrespondens, Riksarkivet.4 Se tex fojande utredningar: U:68. Forskarutbildningsutredningen, SOU 1977:63,Lararutbildningsutredningen (LUT 74), SOU 1978:86, Larartjanstutredningen, SOU 1980:3,SkolforskningskommittOn, SOU 1980:2.5Stefan Bjorklund. Att bygga pa vetenskaplig grund. Ingar i Universitet och samhdlle. Festskrifttillagnad Martin H:son Hohndahl. Uppsala universitet, 1989.6Bjarklund a. a.7Carl-Ivar Sandstrom. lakttagelse och upplevelse, Stockholm, 1969.8Siegvald, H. Lararpsykologi och lararutbildning. Pedagogiska skrifter utgivna av SverigesAllmanna Folkskollararforenings Litteratursiillskap. Nr. 149.1932.9 Det markligaste inslaget i denna verksamhet var samarbetet med forskare fran Wien vilketsal-skill manifesterades i Elsa Kohlers bok Aktivitetspedagogik 1936.101946 ars skolkommissions huvudbetankande. SOU 1948:27.11 Ferens Marton Didaktik I III. Lund. Studentlitteratur 1986.12Heyman, I. Ginge hatt titl...0mvardadsforskningens framviixt i Sverige sjukskOterskorsavhandlingar 1974 1991. Skeptronserien. Daidalos. 1995. sid. 258°Rolf Torstendahl Byrakratisering, yrkesstolthet och klassmedvetande 1870 - 1940. I BoOhngren (ed) Organisationerna och samhdllsutvecklingen. 1982.141 arets budgetproposition framhalls. liksom i 1990 ars forskningsproposition, onskvardhetenav att ldrare vid universitet och hogskolor genomgatt forskarutbildning" (Prop. 1992/93:1,sid.56)15Heyrnan, a. a. sid. 247 ff.16Skrivelsen Or daterad 1990-12-13 och har diarienr 1612/90.17Lararutbildning, forskning och forskningsanknytning. Forutsattningar och riktlinjer far ettforskningsprogram for Utbildnings- och forskningsnomnden for lararutbildning - UFO-L.1989-08-30. Dnr 252/88. E 1:10.18 Beslut fattades i arendet 1991-02-25, diarienummer 1612/9019Askling, B. & Hartman, S. G. Lagesrapport fran Miljonprojektet. Lararutbildningens lilla serieNo 3, Linkelping 1994.20Johan Naslund och Inger Engstrom har studerat Handledning och forskarutbildning. Personerna,miljiin och tiden. Rapporten kommer att publiceras vid Linkopings universitet under 1999.21 Christina Akerlund. Uppfdljning av kompetensutvecklingsprogram for universitetsadjunkter vidLinkopings universitet. Uppsatsarbete i kursen "Kompetensutveckling som strategi"Linkopings universitet, september 1996.22Christina Akerlund har kunnat konstatera att det i efterhand Or mycket svart aft rekonstrueraexakt hur manga adjunkter som deltagit, pa hur stor procentandel, och under hur lang tid. DetOr ocksa svart att i detalj kartlagga studieresultaten. Det sammanhanger med deltagarnasvarierande ingangsfarutsattningar och med att manga tvangs aft yoga den egnakompetensutvecklingen mot heminstitutionernas behov av undervisningsinsatser frailadjunktemas sida.23 Christina Akerlund har raknat ut koefficienter for relationen mellan antalet tilldeladestudieveckor med tjanstledighet och avlagda kurspoang. Men ocksa detta Or ett trubbigt matt

4 5 40

eftersom det inte sager nAgot om exempelvis avhandlingsarbetens framväxt fOrranavhandlingen ar fardig och ladokrapporterad.24 ...undervisningen (skall) i princip ...ske med disputerade larare... I det forslag tillhogskoleforordning som nu skisseras har tjansten som hogskoleadjunkt utgfitt...Citat ur Friauniversitet och hogskolor (Ds 1992:1). sid 45.25Emanuel Kant. Werkausgabe, Band Xl. Frankfurt am Main, 2 uppl. 1978, s. 53. Citerad efterSOU 1992:94, s 349.26En god analys av de förvantade effektema av nyordningen har givits av Jan-Erik Gustafsson,Forskarutbildningens nya prokrestusbadd. Pedagogisk Forskning i Svaige, 1, 1996.27Sven G. Hartman. Larares kunskap. Traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria.Skapande Vetande nr 29, 1995, sid 220.Dar stAr ocksh fdljande: praktikerperspektivets kunskap ar grundad ph beprovad erfarenhetoch knuten till enskilda personer, (den kan darfdr) inte jamställas med vetenskaplig kunskap.Det innebar inte att den skulle vara mindre yard, bara att den har annan karaktar. Daremotmenar jag att de arbetsredskap som utvecklats Mom vetenskapema pA ett intressant satt kananvandas fOr att hjalpa yrkeserfarna larare att formulera, prova och kritiskt granska delar av sinkunskap. Inte minst när denna kunskap ackumuleras och transformeras for tradering ilararutbildningen. I det sammanhanget skulle praktikerperspektivet kunna berikas genom attkonfronteras med vetenskapliga forhAllningssatt,28Jag utgAr frAn Per-Erik EllstrOm Kompetens, utbildning och ldrande i arbetslivet. Problem, begreppoch teoretiska perspektiv. Stockholm. Publica. 1992. sid. 106,ff.29 Lararutbildning i fOrandring. Ds 1996:16.30Lennart Svensson. Fran bildning till utbildning. Universitetens omvandling frAn 1100-talet till1870-talet. Monografi nr 18. Sociologiska Institutionen. Goteborgs universitet. 1978.31Sven-Erik Liedman. I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria. Albert Bonniersforlag. 1997.32 Matt 13:12. I svensk pedagogisk forskning har detta monster kunnat iakttagas i bl afordelningen av skolans extra resurser. Det brukar kallas for "Mtteusprincipen".33Ingegerd Municio Den retoriska staten. Statsvetenskapliga institutionen, Stockholmsuniversitet. Juni 1996.34Se not 24.

BEST COPY AVAILABLE

41 48

TIDIGARE UTGIVNA RAPPORTER VID INSTITUTIONEN FOR PEDAGOGIK OCHPSYKOLOGI, LINKOPINGS UNIVERSITET

174 Wiren, E. PROFESSIONAL PROFILES - Analysis of Three Traditional FemaleProfessions. Maj 1994.

175 El lstrorn, P-E., Ronnqvist, D., Thunborg, C. OMVARLD, VERKSAMHET OCHFORANDRADE KOMPETENSKRAV INOM HALSO- OCH SJUKVARDEN. Enstudie av forestallningar hos centrala aktörer Mom ett landsting. Maj 1994.

176 Ronnberg, J (red) NEUROPSYKOLOGISKA PROBLEMSTALLNINGAR: Emotio-nella, kognitiva och kommunikativa aspekter. Juni 1994.

177 Salminen-Karlsson, M. ATT BERATTA OCH TOLKA LIV. Metodologiska problem inyare life history forskning. Juni 1994

178 Ask ling, B., Jedeskog, G. Some notes on THE TEACHER EDUCATION PRO-GRAMME IN SWEDEN. A background report to OECD/CERI Teacher EducationQuality Study: The Teacher Education Review. September 1994.

179 Hu It, H. (ed.) SOME NOTES ABOUT TEACHER TRAINING AND THEEDUCATIONAL SYSTEM IN POLAND. October 1994.

180 Larsson-Sward, G. ATGARDSPROGRAM. En metod i arbetet med barn i behov avsarskilt said inom barnomsorgen. Oktober 1994.

181 Eklund, H. PEDAGOGISK FORSKNING UNDER EN FEMARSPERIOD. En studieav innehall och forskningsmonster i svenska doktorsavhandlingar under aren 1988-1992.Februari 1995.

182 Rannstrbm, A. LARARSTUDERANDES FORESTALLNINGAR OM SIN KOM-MANDE YRKESKUNSKAP. Februari 1995. (Licentiatarbete)

183 Gustavsson, M. HOGSKOLEPROVET: "EN ANDRA CHANS" ELLER "YTTER-LIGARE EN OPPEN DORR". Fern gymnasielarare om egna och gymnasieeleverssynpunkter pa betyg och hogskoleprovet. Februari 1995.

184 Grahn Stenback, M. SANG ELLER MUSIK? En studie av musikundervisning i arskur-sema 2 och 5 utifran den nationella utvarderingen 1989. Maj 1995. (Licentiatarbete).

185 Assarsson, L., Nor ling, C. HUR FORMAS EGENTLIGEN PERSONALUTBILD-NING? En studie i lokalt beslutsfattande. Maj 1995.

186 Vernersson, I-L. SPECIALLARARENS KUNSKAPER OCH KOMPETENS. Inter-vjuer med tio speciallarare. September 1995. (Licentiatarbete).

187 Forslund, K. och Tdrnvall, M-L. LARARES PROFESSIONELLA UTVECKLING.Teorigrund, metodiska ansatser och egna utvecklingsprocesser. September 1995.

188 Andersson, P. STUDERANDESTRATEGIER I GYMNASIESKOLA OCH VUXEN-UTBILDN1NG en pilotstudie. September 1995.

189 Berge ling, A-S., Gustavsson, M. SAMLING PA MATTAN. En utvardering avintegrerad skolbamomsorg (SKOBO) inom Finspangs kommun. September 1995.

190 Salminen Karlsson, M. VILKA POJKAR BLEV CIVILINGENJORER OCH VADHANDE MED DE SMARTA FLICKORNA? EN STUDIE AV SJATTEKLASSARE AR1961. OKTOBER 1995.

4 7

191 Borg, K. SLOJDAMNET I FORANDRING 1962 1994. Oktober 1997. (Licentiat-arbete).

192 Edvardsson Stiwne, E. FORSKNINGSCIRKELN. ETT FORUM FOR SAMTALMELLAN GRUPPER. Om brottsforebyggande arbete bland barn och ungdom. Januari1996.

193. Eskilsson, S-0. SKOLUTVECKLING GENOM LARARUTBILDNING. Om statligstyrning av folkskollararseminarierna i borjan av 1900-talet. Maj 1996. (Licentiatarbete).

194 Holmberg, C., Lundberg, M., Sipos-Zackrisson, K. DET FORSTA ARET. Utvarderingav det pedagogiska arbetet Mom konsortiet for nationell distansutbildning. April 1996.

195 Si lén, Ch. LEDSAGA LARANDE OM HANDLEDARFUNKTIONEN I PBI.November 1996. (Licentiatarbete).

196 Ellstrom P-E., Gustavsson, M., Svedin, P-0. LARANDE I EN TEMPORAR ORGANI-SATION. En studie av ett fOretagsinternt utvecklingsprogram for processoperatOrer.December 1996.

197 Magnusson, A. LARAREN OCH LARARKUNSKAPEN en studie av tio hogstadie-Wares syn pa den egna kunskapen. Mars 1997. (Licentiatarbete).

198 Ekholm, B., EllstrOm, E. KOP- OCH SALJSYSTEM INOM BARNOMSORGENkonsekvenser Mr personal., foraldrar och barn. Juni 1997.

199 Ellstriim, p-E., Nilsson, B. KOMPETENSUTVECKLING I SMA- OCH MEDEL-STORA FORETAG. En studie av forutsattningar, strategier och effekter. Juni 1997.

200 Ellstriim, P-E. YRKESKOMPETENS OCH LARANDE I PROCESSOPERATORERSARBETE. En Oversikt av teori och forskning. Juli 1997.

201 Holmstedt Lothigius, A. SMA BARN PA DAGHEM. En studie av personalens samspelmed barn och foraldrar vid lamning, hamtning och fri lek. September 1997. (Licentiat-arbete).

202 Hedman, B. FLEXIBEL SKOLSTART en reform for barnens och landets bästa. Oktober1997. (Licentiatarbete).

203 E-Gustavsson, Anna-Lena. ATT LASA - ett behov - ett krav en nodvandighet. Enanalys av den fOrsta internationellt jamfOrande studien av vuxnas formaga att fOrsta ochanvanda skriftlig information. International Adult Literacy Survey. Mars 1997.(Licentiatarbete).

204 Hjelm, B. VAD AR DET FOR MENING MED LIVET NAR MAN ANDA SKA DA? Enstudie av barns tankar om livet och dOclen. Juni 1997. (Licentiatarbete).

205 Skoog, E. HUR ARBETAR FORSKOLLARARE MED BILD? En studie av fern fOr-skollarare som leder barn i bildaktiviteter. Maj 1998. (Licentiatarbete).

4 c)

Avdelning, InstitutionDivision, Department

Institutionen forPedagogik och Psykologi581 83 LINKOPING

SprAlcLanguageX Svenska/Swedish

Engelska/English

RapporttypReport category

LicentiatavhandlingExamensarbeteC-uppsatsD-uppsats

X Ovrig rapport

URL for elektronisk versionDevelopment of professional competence for juniorlecturers

DatumDateNovember 1998

ISBN91-7219-390-5

ISRN

Serietitel och serienrummer ISSNTitle of series, numbering 0282-4957

Titel Nar universitetsadjunkter ansAgs bildbara.Title Development of professional competence for junior lecturers.

AuthorSven G Hartman

SammanfattningAbstractIn this report a programme for development of professional competence for junior lecturersat the university is presented. The goal was to give junior lecturers an opportunity to take partin postgraduate studies as a means for professional development. The programme started in1991 and went on in full scale until 1996. Approximately 70 junior lectures took part.

The professional traditions of junior lecturers working with teacher education is presented asa background for the programme. The 1977 university reform has been another influentialfactor.

The design of the programme is described. It consisted of a combination of some coursesespecially designed for the project, and individually chosen courses from the ordinary offer ofpostgraduate studies. The result of the project is difficult to sum up. The study careers of theparticipants have been very varying, and there have been some obstacles to the participantsstudies, but the overall impression is that the programme has been very successful. This isdiscussed in the report.

Finally some theoretical considerations concerning development of professional competenceand the role of junior lecturers in teacher education are discussed. A new situation hasdeveloped within the modern university. Development of professional competence forfaculty members is now viewed in a different way than it was when this programme wasstarted.

NyckelordKeywordCompetence development, professional development, junior lecturers.

4SBEST COPY AVAILABLE

Development of professional competence for juniorlecturers

In this report a programme for development of professional competencefor junior lecturers at the university is presented. The goal was to givejunior lecturers an opportunity to take part in postgraduate studies as ameans for professional development. The programme started in 1991and went on in full scale until 1996. Approximately 70 junior lecturestook part.

The professional traditions of junior lecturers working with teachereducation is presented as a background for the programme. The 1977university reform has been another influential factor.

The design of the programme is described. It consisted of a combinationof some courses especially designed for the project, and individuallychosen courses from the ordinary offer of postgraduate studies. Theresult of the project is difficult to sum up. The study careers of theparticipants have been very varying, and there have been someobstacles to the participants studies, but the overall impression is thatthe programme has been very successful. This is discussed in the report.

Finally some theoretical considerations concerning development ofprofessional competence and the role of junior lecturers in teachereducation are discussed. A new situation has developed within themodern university. Development of professional competence for facultymembers is now viewed in a different way than it was when thisprogramme was started.

Linkopings universitetDepartment of Education and Psychology

S-581 83 Linkoping, Sweden

ISBN 91-7219-390-5 ISSN 0282-4957

5 0

U.S. Department of EducationOffice of Educational Research and Improvement (OERI)

National Library of Education (NLE)Educational Resources Information Center (ERIC)

NOTICE

REPRODUCTION BASIS

IC

This document is covered by a signed "Reproduction Release(Blanket) form (on file within the ERIC system), encOmpassing allor classes of documents from its source organization and, therefore,does not require a "Specific Document" Release form.

This document is Federally-funded, or carries its own permission toreproduce, or is otherwise in the public domain and, therefore, maybe reproduced by ER[C without a signed Reproduction Release form(either "Specific Document" or "Blanket").

EFF-089 (9/97)