Nadja Taikon,Tjejen från Tanto

É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 47 kronor Nr 4-2004

Olympiska spelen är slut och vi kanåtergå till det normala. Det kan ävenGrekland. Men i spåren efter olympia-den lämnas greklands romer åt sitt öde.Vi kan både läsa och höra om romer-nas situation i Grekland, hur de blevvräkta från sina boplatser runt om iAten. De blev kränka på många punk-ter i de olympiska spelens namn. Vemsfel är det, när minoriteter skuffasundan i sitt eget land? Är det OS-kom-mittén som har beordrat värdlandet attstäda upp allt som inte är turistvänligt.Eller är det värdlandet själva som intevill visa upp att de inte har fullföljtvad man har skrivit under i konventio-nen, nämligen att förbättra levnadss-tandarden för romer?

Det är lätt att tro att de länder somlovat se över romernas situation ochförbättra den, bara tänkte "Ja, ja, nunär vi är inne och med i EU kan viåtervända till det gamla vanliga."

2001 hade Grekland en konferensom romer där man bland annat tog upphur de lever i det egna landet. Var denför att visa att landet hade planer på attförbättra romernas situation?

Nu är det inte bara romer som dukatunder i de ovanligt kalla vintrarna somdrabbat Grekland och Turkiet, men detär många av vårt folk som dött pågrund av kylan. Hur ska man kunnahålla kylan borta när man har tunngenomskinlig byggplast till väggar ochtak och i bästa fall en sliten mattadirekt på marken.

Amnesty, European Roma RightsCenter, Internationella HelsingforsFederationen och Greek HelsinkiMonitor hade redan 2003 lämnat inprotester till regeringen, så nu skulleväl landet förbättra romernas situation.Jo men visst, de har säkert lyssnat, detkunde man ju se på OS-avslutningendå ett femton tal romer tågar in med enfullastad pickupp med vattenmeloner,som troligen skulle ge sken av att detär ett inslag i greklands kultur att

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon och fax:+46 (0)8-779 40 31070-712 39 91

E-mail: fredt@telia.com

Postgiro: 19 54 82-5

Redaktörer: Fred och Maja-LenaTaikonFoto och dataansvarig: Rosario AlíFormgivning och textredigering: Bengt O Björklund

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang,föredrag och möten.

Vi tar emot texter på samtligaromanédialekter, antingen via vanligpost eller via e-posten:fredt@telia.com

2 É Romani Glinda

Innehåll:

Sommarskola i Tjeckien sid. 3

IRWAFörfattarseminariumi Finland sid. 4 - 5

Nadja Taikon– Tjejen från Tanto sid. 6 - 9

Resan till Saintes Maries de la Mer sid. 10 - 11

Några sista hälsningar sid. 12

Redaktören spelar minigolf sid. 13

Transnistrien - Det bortglömda folkmordet sid. 14 - 17

Romernna i Aten sid. 18 - 19

På kurs i Budapest sid. 20

Korsord sid. 21

Notiser och nyheter sid. 22 - 23

Gamla bilder berättar sid. 24–25

Recept sid. 26–27

Sista sidan sid. 28

Bilden på framsidan är tagen underfestligheterna i Rinkeby när NadjaTaikon fyllde 60 år 2003.

Tryckeri All Duplo Stockholm

IntegrationsförvaltningenStatens Kulturråd

Våra bidragsgivare

ISSN 1651-3258

Fred Taikon och Bengt O Björklund,framför sitter Rosario Taikon Alí och Maja-Lena Taikon.

romer säljer frukt och grönsaker påmarknader och torg. Man hade släpatin sina katter bland hermelinernamen vad gör det, tillfället var ju välvalt, större publiksiffra går inte attfå. Är det ett framsteg vi ska varanöjda med? Fred Taikon.

É Romani Glinda 3

Den första dagen tillbringade vi Prag. Vitog tillfället i akt och besökte slottet ochKarlsbron efter att vi checkat in på hotel-let. Därefter tog vi oss till stora torgetmitt i Prag för att se det berömda klock-spelet med sina små helgonfigurer somvisar sig varje heltimme. Vi upptäckteäven den inhemska och mycket godahusmanskosten i Tjeckien, och tro mig,vi åt den vid varje tillfälle vi fick.

Andra dagen var det dags för alla del-tagare att gemensamt åka buss till Orlíc,där sommarskolans kursgård låg.

De andra deltagarna kom från Serbien,Bosnien, Nederländerna, Slovakien,Tjeckien och så vi från Sverige. Därfanns även olika ledare för de seminariersom skulle äga rum. Allt som allt var viungefär 50 stycken.

Dagarna började med frukost, därefterseminarium fram till kl.13.00 då det varlunch. På eftermiddagen fanns det möj-lighet att utöva olika slags praktiskaworkshops som till exempel att måla påglas, göra olika saker med läder, måla påstenar, trä, papper med mera.

Det var helt otroligt vilken kreativitetsom rådde. Av ingenting blev det fantas-tiska saker.

De olika dagarnas teman var, Romeroch Europeiska Unionen, med diskussio-ner om gemensamma gränsöverskridandeprojekt och praktiska exempel på hur manfår till stånd ett projekt. Samlevnad avromer och majoritetssamhället, hur harman gjort i respektive länder med integra-tion, inställningen till ett etniskt multikul-turellt samhälle. Seder - Traditioner och

Mysticism, Romernas historia, Romeroch politik tog upp frågan om varför detfinns så få romska politiker och vad somkrävs för att ändra på detta. Jämlikhetmellan kvinnor och män handlade omhur man ser på denna frågeställning inomde olika romska kulturerna och med sinaolika religiösa bakgrunder. Romernasförintelse, Massmedia var en workshop ihur man intervjuar i radion, läser nyheterframför kameran och hur man skriverartiklar. Romsk musik, Romer i värl-den, här gjorde man en jämförelse mellanolika länder, hur de låg till, både lagmäs-sigt och vad gäller levnadsstandarden. Atthandskas med konflikter handlade omhur man handskas och bemöter xenophobioch rasism.

På fritiden jobbade vi med hantverk, menvi fick även pröva på olika slags sportakti-viteter som fotboll, volleyboll, segling,pingis och biljard med mera. Under en avdagarna fick den som ville, rida.

På kvällarna hade man även undervis-ning i romanés för deltagare som intebehärskade ens de mest elementära men-ingarna, som till exempel hälsningsfraser.

Internationell Romsk Sommarskola i TjeckienTe aven baxtale rom ando intrego Svedo!Text och foto: Domino Kai

För femte året i rad arrangerade-föreningen Slovo 21 en romsksommarskola i Tjeckien.Domino Kai, Vescho Siwak ochAdam Zzoppe deltog i juli 2004.

Domino Kai, Vescho Siwak, Adam Zzoppe och Roman från Slovakien.

Kvällarna avslutades gemensamt medatt varje land hade en presentation medsig från sina respektive länder. Och vilkatalanger vi fick se, både musiker ochsångare, otroligt duktiga.

De två sista dagarna tillbringade vi återigen i Prag, nu tillsammans med de andrapå ett ungdomshotell.

Sista kvällen satt vi alla tillsammansoch visst märktes det att vi hade blivit ensammansvetsad grupp. Många var detsom grät när vi skulle ta farväl avvarandra.

Jag är glad att jag fått uppleva dennatid med både nya, unga och äldre romer.Att få se och höra hur romerna har det iandra länder, hur deras traditioner äridag, jämföra både det ena och det andramed varandra. Det ökar förståelsen mel-lan oss romer.

Romerna reser mycket världen över,visst, men får du som är ung en chans iframtiden att delta i en liknande som-marskola: TA DEN! Du kommer att fåuppleva många fantastiska stunder mednya romer.

But Baxt thaj sastipe tumenge savore!

4 É Romani Glinda

På konferensen inspirerades medlemmar-na till diskussion om den romska littera-turen och hur övriga romer upplever den.

IRWAS målsättning är bland annat attstärka solidariteten mellan romska förfat-tare och att göra romsk litteratur respek-terad och välkänd världen över genom attutveckla kontaktnät mellan nationellaoch internationella författare samt knytaupp kontakter med kulturella organisatio-ner i Baltikum.

De femtontal romska författare från etttiotal länder som var där, diskuteradeunder helgen olika teman.

Vart går linjen mellan politiken och lit-teraturen och hur kan romer ändra påmajoritetsbefolkningens attityd? Vadskriver romer om?

– Alla som blir utsatta för rasism i sitt

land, som inte kan finna arbete till för-sörjning eller bra bostäder är att betraktasom flyktingar. Det är inte meningen attman ska behöva kämpa mot sitt eget landför att få sina rättigheter tillgodosedda.Organisationer som IRWA måste tillsam-mans med romska intellektuella arbetaoch kämpa för ett bättre förhållande idessa länder. Det är bland annat därförsom vi har samlats här. Min tanke är att,kan vi arbeta fram något här i Tamisari,kan detta arbete förverkligas i alla andraländer runt om i världen, säger VeijoBaltzar, IRWA:s ordförande.

– Jag hoppas att denna konferens iTamisari kan ta fram nya strategier omhur man ska gå till väga i arbetet med detstora europeiska samarbete, säger KrausRider, en före detta finsk ambassadör och

Romska författare mötsUnder en tvådagarskonferens på den finsk-romska författarenVeijo Baltzars gård i byn Karjaa i sydvästra Finland bildadesden tjugonde juli 2002 IRWA (International Romani WritersAssociation), världens första internationella romska författarför-bund.I början på juli 2004 hade IRWA sin andra konferens i stadenTamisari, Ekenäs på svenska.

De romska författare som deltog i IRWAS konfrens.

ordförande för kulturrådet i Tamisari, isitt öppningstal. Det är en rättvis förvän-tan att vi från majoritetsbefolkningen skalära oss av er kultur utan förbehåll. Menför utvecklingen av er kulturs skull måsteett ramverk skapas för att frigöra denintellektuella kapacitet som existerarinom er kultur.

– Jag tror att romer inte stöder romskaaktivister och författare, speciellt intefinska romer. Jag vill inte att detta skavara sant, men så är det. Romer stödjerinte sina egna författare, säger Veijo.

Han har själv skrivit i 30 år. Det harresulterat i 35 böcker, manus till filmeroch teater.

– Jag har ännu inte hört några romertycka att det var bra gjort, men ickeromerhar rosat och uppskatta det jag har gjortoch det känns en aning tungt. Inte ens enhund vill vara utan beröm.

Rahim Burgham, teaterregissör för denromska teatergruppen Prhalipé frånMakedonien och den tyska teatern, Teateram der Ruhr, var även en av pristagarnaav Hiroshimapriset som delades ut iStockholm år 2002.

– Kanske frågar ni er vad gör jag här,jag som inte är författare? Jo jag läggerdet romska språket i folks mun genom attregissera romska teaterspel. Första gång-en det romska språket hördes på en teatervar då jag satte upp ett teaterstycke avLorca. Jag vill öka samarbetet med olikaländer.

Hur många romska media finns detsom har ekonomiskt stöd? Hur mångaförlag finns det som ger ut romska böck-er?

– Det finns inga. Det känns som omman är utkastad på soporna, sägerRahim.

Han menar att böcker bör översättastill romanés så att den romska befolk-ningen kan ta del av den romska littera-turen.

– Ickeromer som skriver om romer fårbetalt, men inte vi.

Rahim har tagit hand om romska barnsom majoritetsbefolkningen sänt till särs-kolor för förståndshandikappade.

É Romani Glinda 5

– Jag har tagit mig an de romska bar-nen och låtit dem spela offentlig teater.Kritiker har berömt ungdomarnas sätt attframföra teaterstyckena. Det bevisar attbarnen inte alls var dumma, utan det varskolan som ville assimilera dem.

De finska romerna uteblevMånga romer uteblev från konferensen.Arrangörerna hade bjudit in ett stort antalinhemska romer som inte dök upp. Någotsom underströk vad Veijo Baltzar tidigaresagt, att romer inte stödjer sin egen litte-ratur.

Jeta Duka, fransk professor i romskaspråk vid Paris universitet uppmärksam-made detta.

– Det finns många här från andra län-der men jag ser inga romer från Finland.Här har det talats mycket om pengar ochhär har man lagt ut mycket pengar. Detborde åtminstone ha funnits fler romersom hade kunna föra vidare vad somsker här i Tamisari, det ska inte vara såatt bara ickeromer kan berätta om dennaunika händelse. Det är viktigt att kallaungdomarna till liknade seminarier, föratt de ska få förebilder och att inspireradem till vidare studier.

Ruzdija Russo Sejdovic från före dettaJugoslavien, numera boende i Berlintycker att det talas för lite om litteratu-ren.

– Vi måste komma fram till vad somligger oss romska författare närmast hjär-tat och vad som är till hinder för oss. Närcinter i tyskland hörde att jag skrev påromanés, sände de en delegation för attfråga vem som gett mig rätten att skrivaböcker på romanés. Jag vet att de hållitspråket hemligt på grund av förföljelsenunder andra världskriget. Jag förklaradeför dem att det handlar om ett ömsesidigttagande och givande, ju mer du ger, jumer får du tillbaka, säger Ruzdija Russo.

Romerna måste vara sina egna språ-krör.

– Jag har två förslag som jag kännersom en plikt att förmedla. Det ena är attleta fram alla romska författare i världenoch bilda en arbetsgrupp. Det andra är,

hur kan vi förstärka och genomföra detvi är här för idag säger, Ruzdija Russo

Selahetin Kruezi är Chairman of theRoma Cultural Centre EUROMA iKöpenhamn. När han kom tillKöpenhamn hade ingen tidigare skrivitom romer där.

– Eftersom det fanns romer från olikaländer i Europa i landet startade vi ettkulturcenter som vi kallar Euroroma. Därarrangerar vi romska kulturaktivitetersom teater och annat, allt utan bidrag. Vihar även öppnat den första lokalradioka-nalen på romanés i Danmark och snarthoppas vi på att få tillgång till televisio-nen.

Han vurmar för skolarbetet och har justfärdigställt ett romskt läromedel som kananvändas i skolorna.

– Tyvärr är det svårt att få dem publi-cerade och att skolenheten köper in dem.Vi har även öppnat en avdelning där vikan offentliggöra romsk litteratur. Vi harockså öppnat ett ställe för översättningarför det har inte funnits tidigare iDanmark och allt detta har vi åstadkom-mit utan pengar. Vi sökte länge pengarfrån stat och kommun, men utan respons.Vi arbetar gratis och det ser majoritetsbe-folkningen och utnyttjar detta.

Ruzdija Russo Sejdovic, Marcel Courthiard, Leena Marsio och Veijo Baltzar.

Selahetin Kruezi vill öppna ettEuropakontor där romer och ickeromerkan arbeta tillsammans.

– Vi författare måste stärka oss i vårtarbete, för endast i litteratur på romanéskan vi beskriva vårt sätt att leva. Självhar jag öppnat en webbsida där vi baraskriver på romanés. Bland annat om hurvi får våra verk publicerade.

Han har även en tanke på att samla inalla romska manus som andra romer intekan publicera för att låta dem tryckas.

Konferensen kom fram till

- att samla in manus av romer ochöversatta till romanés.

- att tillsammans med teatergrup-pen Prahlipé starta ett teaterprojektom romernas förintelse under kriget.Tanken är att det ska bli ett Baltisktsamarbetsprojekt med start i vinter iregi av Rahim Burgham och medmanus av Weijo Baltzar.

- att förlägga nästa IRWA konfe-rens i Rumänien.

- att delta i den kommande okto-berkonferensen i Indien med enrepresentant från IRWAS styrelse.

6 É Romani Glinda

– Våra föräldrar hade sommarläger iSköndal på den tiden och längre framflyttade vi till huset i Tanto, precis undertågbron som går över Årstaviken. Därväxte Nadja upp tillsammans med ossandra i familjen och sina kusiner fram tillmitten på 50-talet. På sommaren restevåra föräldrar runt om i landet med helafamiljen och arbetade bland annat medförtenningsjobb. De jobbade också till-sammans med pappas bröder på tivoli.Tältet vi bodde i var cirka tre gånger fyrameter, ganska lika de tält som användestill skjutbana på tivoli förr, till det behöv-des en bra tältstomme. När ställningenvar rest började vi spika fast markissidor-na. Sedan var det dags att sätta på mar-kistaket. Då var Nadja redan uppe i ställ-ningen för att dra över tältduken. Hennebehövde man inte be att hjälpa till. Vigsom en ekorre klättrade Nadja antingen iträd eller i ställningar. Hon bråddes nogpå vår mor som i sin barndom klättrade i

allt som var två meter över marken, där-för kallades mor för Belka, det betyderEkorre.

Nadja lekte ofta för sig själv och näs-tan alltid lekte hon husmor eller fru. Honstädade och fejade, lagade mat ochskramlade med grytorna.

– Mamma fannhenne ofta lekandebland grytorna i tältet.Ett tag kallade vihenne för grytmammaför hennes husligalekars skull. Hon varofta den första somutforskade byn ellersamhället vi stannadei. Hon viste exakt varbutikerna låg och framför allt var kios-ken låg. Senare kunde hon tigga ihoppengar för att köpa sig en Tarragona ellerKexchoklad där som hon gillade.

När familjen Taikon bodde på Tanto

Tjejen från TantoNadja Taikon föddes 1943 i Stockholm. Hon var en avnio syskon. Fred Taikon, hennes yngste bror berättar.

Nadja besöker singamla uppväxtmiljöframför tågbron vidTanto.

och var hemma i huset klädde Nadja oftaut sig i kläder, tjuvlånade av systrarna.

– Hon tog till exempel storasysterZimas skor eller de andra systrarnas klä-der som var flera nummer för stora, menpå skulle de, till systrarnas förtret. I tjuv-lånade kläder började hon sedan dansaoch spela teater.

1953 började familjen att resa tillDanmark för pappan och bröderna hade

funnit en ny mark-nad att tjäna peng-ar på.

– Danskarna varfortfarande barns-ligt förtjusta i tivo-li och tyckte attromer var spän-nande och pittores-ka. Sedan turne-rade familjen i

Danmark, far hade sitt tivoli och morspådde, i början i ett tält, men med åren ien införskaffad husvagn.

Nadja var inte sen med att lära sig tek-niken att läsa handens alla linjer, i

Nadja som tolvåriong på Tanto.

É Romani Glinda 7

konsten att spå. Som vanligt då de komtill en ny plats var hon den första attutforska byn.

– Teaterapa som hon var, gillade honatt sminka sig och tänkte väl att "jag skaminsann inte använda era sminker läng-re", säkert till de äldre systrarnas glädje.Hon skulle allt köpa sig eget smink. Endag stod hon utanför ett apoteksskylt-fönster. Där inne sålde de även kosmeti-ka. Nadja fick ett infall, gick in i apote-ket och frågade kvinnan bakom diskenom hon ville bli spådd.

När Nadja kom ut från apoteket barhon på en liten påse full med olikasmink, puder och nagellack. Hon hadespått kvinnan bakom disken.

– Det var då vi bytte hennes namn frånGrytis till Patika. Det betyder apotek ochdet var inte sista gången hon skaffade sigeget smink och lite extra pengar i fickan.

Flera av Nadjas farbröder bodde påTanto. Det innebar många kusiner attleka och stoja med.

– Hela Tantolunden var som en storlekplats för oss barn. På våren låg vi ochtjuvtittade när friluftsteatern iTantolunden hade sina repetitioner förkommande föreställningar under somma-ren. Vem tror ni var bäst på att härmaJulia Cesars vassa tunga och Bellan Roostimida smil och röst. Vem kunde härmatjocka Luddes gång, och hans ibland fjol-liga gestalt, ja vem om inte Nadjoska.

Nadja var döpt till Nadjecha, ett gam-malt ryskt namn, därför blev hon ävenkallad för Nadjoska när föräldrar ochandra äldre ville påkalla hennes upp-märksamhet.

I skolan– På hösten 1952 skriver vi in oss i

Mariaskolan på ringvägen, jag, min äldrebror Sture och Nadja, alla i första klass,trots att Sture var född 1940, Nadja 1943och jag själv 1945.

Bakom Mariaskolan på Rosenlunds-gatan ligger fortfarande Parkleken kvar,ett flitigt besökt ställe av barnen frånTanto.

– Åkte vi inte skridsko på isbanan ellerpå masonitskivor i Tantolundens backar,så gick vi över till Bergsgruvans lekparkoch åkte slängsläde, minns Fred.

Slängsläde är en stor släde, kopplad tillen kraftig bom fastgjord i en påle.

– Det var bara att skjuta på bommen såfick släden fart runt pålen. Det kunde gåhiskligt fort. På släden kunde man sitta upptill åtta personer och vem skulle inte haden fartfylldaste och mest spännande plat-sen längst bak på medarna och mana på deandra att skjuta på fortare fortare, om inteNadjoska. Allt skulle gå fort, något somsenare följde henne genom livet.

Nadjas sys-kon och

pappa fram-för tältet på

50-talet.

På Tanto bodde det tio lekande ochbusande romska barn.

– Roligt värre blev det då andra romerkom på besök några dagar med sina barn.Då skulle det busas med vakten för sock-erbruket som satt i sin kur. Vi busringdepå portknappen och vakten svarade iporttelefonen "vem där". Vips var viungar naturligtvist borta.

Vakten visste att Nadjorska ofta trycktepå knappen och han visste även att hon,titt som tätt, bodde hemma hos sin pap-pas faster Olga och Sven.

– Sven arbetade på bruket så vaktenhade ofta sett honom och Nadja kommagående hand i hand till och från hansarbete.

Vakten bad ofta Sven att säga till flick-an som bodde hemma hos dem att slutabusringa på klockan.

– Så här flöt vår barndom iväg tills vioch våra föräldrar flyttade från Tanto tillÄlvsjö i villan på Skovelvägen.

8 É Romani Glinda

Där bor de tillsammans med andra romersom ännu inte fått lägenheter, utan fortfa-rande bor i baracker och husvagnar.Vintern 62-63 var mycket kall ochsnörik, familjerna for illa. Barnavårds-myndigheterna var ofta på besök i lägretoch såg hur illa det var ställt. Där boddemånga barn i skolåldern, var skulle de fåsin skolgång? Inga barn från lägret varinskrivna i skolorna runt om. Nadja blevsom en talesman för lägret då hon oftabesökte myndigheter och bostadsförmed-lingar för att få lägenheter, inte bara tillsig själv utan även till de andra familjer-na som bodde där.

– Om jag inte mins fel flyttade densiste familjen från lägret på Ekstubben ini en lägenhet1964, säger Fred Taikon.

Nadja och hennes familj flyttade in isin första egna lägenhet i Hökarängen 63-64. Samtidigt byggs det nya bostadsområ-den i Järfälla, Tensta och Rinkeby.

– Dit sökte sig många romer, berättar

Fred. Samtidigt ökade invandringen avandra romer, mest från polen ochSpanien. Socialförvaltningen etableradeStenbysektionen som Nadja besökte fli-tigt tillsammans med andra romer för atthjälpa dem med olika frågor.

Nadja och Fardi var med om att bildaNordiskaZigenarrådetpå 70-talet ochtillsammansmed den dåva-rande styrelsenplanerade deden stora resantill Indien föratt leta efter deromska rötter-na. Där träffa-de de blandandra Indiens premiärminister IndiraGhandi.

I Rinkeby får Nadja en ny vän-

Många järn i eldenEfter att ha bott i ett ombonat hus med sin familjflyttar Nadja tillsamman med sin man Fardi tilllägret i Ekstubben i Tyresö.

Nadja med några avsina elever iRinkebyskolan 1979.

skapskrets och snart ser hon till att deromska kvinnorna kan träffas och umgås.Sveriges första romska syförening startar.Dit kom kvinnorna för att lära sig sy ellerbara sitta och prata om det som låg demnärmast hjärtat.

– Nadja hade alltid tid att lyssna. Honhade många idéer, bland annat hade honsett att romska barn redan hade tappatsitt språk. Hon började undervisa dem i éromani chib. Att det var en dialektal

skillnad i språket hind-rade inte henne.

Under ett symöte frå-gar en kvinna henneom det är svårt att lärasig läsa? Nadja upp-täcker då att det finnsett stort behov och kun-skapstörst hos de vuxnaromska kvinnorna attlära sig läsa och skriva.

– Nadja börjadeundervisa sina romska

tjejkompisar inte bara att läsa och skrivautan även hur man syr med det senastetekniska underverket, symaskinen.

Nadja som konfrecier på Rinkebyfestivalen 2000.

Foto: Ann Eriksson

Foto

: Ann

Erik

sson

É Romani Glinda 9

Kvinnorna tog ofta sina barn med sigtill syföreningen och även de skulle akti-veras för att mammorna skulle kunna fåtid att sy sina romska kläder. Nadja spela-de romsk musik på grammofon och kas-settband och lät barnen dansa och sjunga.Nu födds en ny ide, hon vill lära barn ochungdom att dansa romska danser.

– Truppen De dansande smaragdernauppstod, en ny förening kom till somkopplas ihop med syföreningen. Nu ficksygruppen mer att göra, det ska sysscenkläder för barnen och ungdomarna.

Mammor och pappor, bröder och syst-rar, alla blir engagerade i att skaffa frammönster och framför allt tyger i sprakan-de färger. De köper tyger när de är påsemester eller när de ser ett tyg på en rea.Det är svårt att finna rätt kvalité.

– Hennes ide gav frukt, ungdomarnabörjade samlas hos henne i ställe för atthänga på torget, berättar Fred.

Nu börjar Nadja kontakta tyggrossisterrunt om i Sverige och i utlandet, inomkort har hon och Fardi öppnat en tygaffäri Rinkeby.

– Dansade smaragderna med Nadja ispetsen blev ofta engagerade vid olikatillfällen, senast uppträdde gruppen tvågånger på Stadshuset under denInternationella Romerdagen med dansoch mannekänguppvisning, på etnogra-fiska museet i samband med en utställ-ning om romer och inte minst, ett flertalgånger på Rinkebyfestivalen där Nadjaofta var konferenciär.

Under denna tid har Nadja även blivitanställd som hemspråkslärare på olikaskolor runt om Stockholm. Ett arbetesom hon hade i trettio år.

– Nadja var flitigt anlitat av olika insti-tutioner och andra skolor för att hållaföredrag om den romska kulturen.

Hon satt med i Stadshuset tillsammansmed den romska arbetsgruppen ochHardy Hedman under planeringen av detnuvarande romska Kulturcentret RKC igubbängen.

I maj 2001 reser Nadja tillsammansmed författaren Karine Mannerfelt ochfotografen Ann Eriksson till Saintes-

Maries de-la Mer i Frankrike. Därbesöker hon den plats hennes föräld-rar besökt fyrtio år tidigare för attdelta i den berömda processionenmed det romska helgonet SvartaSara.

– År 2001 var det premiär på RoyAnderssons film Sånger från andravåningen där hon medverkar somspåkvinna. I filmen har politikernasamlats till ett viktigt möte och fast-nat i förhandlingarna, goda råd ärdyra, ett felaktigt beslut skulle kunnaäventyra världen och vem skullekunna råda dessa toppolitiker om inteen spåkvinna.

Samma år får Nadja "Årets Rinkeby-pris" för sitt arbete för romer. Dagen fira-des med fest blommor och 10 000 kronor.

2003 kommer hennes bok Tjejen frånTanto ut som hon gjort tillsammans medförfattaren Karine Mannerfelt och foto-grafen Ann Eriksson. Den handlar omNadjas liv och har många fina foton.

Samma år bildar Mona SahlinRomarådet och Nadja blir nominerad tillkvinnlig representant och ledamot försvenska kelderach. Rådet är ett rådgivan-de organ direkt till regeringen med 16

romska ledamöter. – Nadja var mycket engagerad i det

Romska kulturcentret i Gubbängen ochtillsammans med sin syster Pippi lagadehon ofta mat, smörgåsar och annat till-tugg till de evenemang som RKC anord-nade. Nu till hösten hade hon planeratatt stå för kaféet i RKC:s lokaler, men såblev det inte. Vi är många som kommeratt sakna henne, inte bara som en enga-gerad samhällsmedborgare, som brunnitav engagemang för romernas situation,utan även som mamma, syster och vän.

Här instruerar Nadja sina dansande smaragder.

Nadja i Romarådet, här tillhöger om Mona Sahlin.

Foto

: Ann

Eri

ksso

n

Foto: Ann Eriksson

10 É Romani Glinda

I många år hade vi drömt om att göradet, att åka med Nadja till Saintes Mariesde la Mer och vara med om firandet avromernas skyddshelgon Svarta Sara.Samma resa som Nadjas föräldrar gjort50 år tidigare.

I maj 2001 blev det av. Vi, det varNadja, hennes dotter Ramona, fotografenAnn, och jag, Karine.

Vi flög till Marseille i Sydfrankrikedär vi hämtade en hyrbil och körde tillden lilla staden Saintes Maries de la Mervid Medelhavet.

Jodå, det kändes rätt med en gång.Gatorna var fyllda med romer inför denstundande festligheten. Och stadens torgvisade sig heta Place de Gitanes -Zigenartorget.

Vårt pensionat var mycket litet, rum-men små och trappan som ledde dit upp

var den smalaste vi dittills sett. Och intevar det särskilt rent heller.

Men smutsen gick det alla fall attgöra något åt. Nadja och Ramona till-bringade förstaeftermiddagenmed att skura rentsitt rum.

Redan förstakvällen hittadeNadja musikerna.Och hon dansade,förstås.

Nästa förmid-dag hittade NadjaMaria från Milano,och det blev resansverkliga höjdpunkt.

Vi promenerade bland marknads-stånden. Och plötsligt ser vi en vit

Resan till Saintes Maries de la MerI många år hade vi drömt om att göra det, att åkamed Nadja till Saintes Maries de la Mer och varamed om firandet av romernas skyddshelgon SvartaSara. Samma resa som Nadjas föräldrar gjort 50år tidigare.

Text: Karine Mannerfelt Foto: Ann Eriksson

Redan första kvällenhittade Nadja musi-kerna. Här dansar Nadjaoch Maria till UrsKarpatz musik.

Mercedes. I förarsätet sitter en medelål-ders kvinna, klädd i en blå dräkt. Nadjagår fram och knackar på fönstret. Ochsen är lyckan gjord. Maria, som kvinnanhette, var lovara från Milano. Hon var šeibari, ogift eftersom hon fått ta hand omsina sjukliga släktingar.

Maria och Nadja pratade, pratade ochpratade. Om allt. De fann varandra,direkt.

Första dagens samvaro avslutade vipå torget därden romskaorkestern UrsKarpatz -BjörnarnafrånKarpaterna -spelade"Ghele cha-vore", omden gamle

mannen somdansar. Där var

ont om dansande gamla män, men Mariaoch Nadja dansade och släckte törstenmed det goda franska ölet på kaféet intill.

Nadja dansar på gatan i Saintes Maries de la Mer.

É Romani Glinda 11

Maria var veteran när det gällde attfira Svarta Sara. De följande dagarnavisade hon oss hur det gick till. Det bör-jade med att vi gick ned i kryptan i kyr-kan där Svarta Sara står som en staty.Där tände Maria ett stearinljus samtidigtsom hon önskade sig något. Svarta Saravar behängd med mantlar, som de troen-de hade sytt till henne. Bara hennes lillaansikte stack fram.

Det sägs att Sara var en mörkhyadtjänsteflicka som räddade två kvinnorsom båda hette Maria från att drunkna ihavet. De två Mariorna var släkt medJesus. Innan det hände var Sara förföljd.Nu blev hon hjältinna istället. För förfölj-da romer har hon därför blivit ett helgon.

Maria från Milano hade i många årbett Svarta Sara om en bättre hälsa. Dethade hon nu fått. Denna gången bad honom kärlek.

Och vi vet i alla fall att hon fickNadjas vänskapliga kärlek. De fortsatteatt hålla kontakten. Nadja reste också ochhälsade på Maria i Milano.

Nadja höll sig i bakgrunden närMaria kysste Svarta Sara. Hon troddeinte längre på helgon, som katolikernagör. Men hon gick ändå med i processio-nen nästa dag då Svarta Sara bars ned tillhavet, till minne av hennes hjältedåd.Femtiotusen människor gick i processio-nen och sjöng och ropade till SvartaSaras ära. Det var fest, det var glädje ochgemenskap.

Maria hade sytt en egen mantel till

Sara somhon hängdeöver henneprecis innanprocessionenbegav sigiväg. Annskrev Mariashälsning påromani påmanteln.Maria hadesjälv aldrigfått gå iskola.

Men Nadja träffade många fler änMaria vid firandet. All ledig tid gick hon

runt och bekantade sigmed romer från Europasolika hörn. Romani varförstås det språk somanvändes. Nadja samtala-de med både gamla ochunga, och utbytte erfaren-heter med dem. Bland deyngre romerna var detframför allt de från fornaJugoslavien som taladeromani.

Våra fem dagar iSaintes Marie de la Meravslutade vi

med att åka till marknadeni den närbelägna stadenArles. Där fanns månganordafrikaner som såldevackra färgstarka tyger.Nadja köpte många meterför att sy klänningar till sigsjälv och andra.

Sedan promenerade vi itimmar i det medeltidaArles. Jag, som är bådesmärtare och yngre änNadja, blev fullkomligtuttröttad. Till slut ville jaginte gå en meter till. MenNadja gav sig inte, honhade inte sett allt än.

Vi hade en hyrbil ochjag förmanade Nadja att inte Nadja framför Medelhavet.

handla för mycket. Annars skulle viinte få plats med allt vårt pick och packpå tillbakavägen till flygplatsen. Nadjaplirade illmarigt mot mig när jag kritise-rade alla hennes påsar.

När vi bar våra packningar till bilennästa morgon var det Nadjas väskor somtog minst plats.

Nadja hade packat förr, många gång-er. Hon hade ju rest under hela sitt liv.

Vi vet att hon rest färdigt nu. Men viminns henne dansande på ett torg iSaintes Maries de la Mer.

Nadja pratatade med alla romer hon träffade.

Nadja och hennes nya vän Maria från Milano.

12 É Romani Glinda

Varje gång man upplever att en vän manpratat med plötsligt inte finns på jordenär det svårt för oss att fatta detta. Jagglömmer aldrig Nadjas snälla ögon, vissamänniskor har något man inte kan förkla-ra trots att man känner samhörighet. Jag ler genom tårarna och minns och tänkvad alla "viktiga" saker vi ska göra blirsmå i sådana här ögonblick. När ett bladfaller från trädet går en själ till himlen.Nästa månad är det höst, men jag har redansett löv falla från träden. Jag vill omfamnaer hela familjen och ge er tröst, men jagvet att trösten kommer inifrån er själva ochtiden och livet fortsätter, det är bara så.

W. A. Kwekk

Nadja Taikon var en av de modigastekvinnor jag har träffat i mitt liv. Hon varen klok och pålitlig kvinna som mankunde lita på. I 25 år har vi delat med ossav både skämt, glädje och sorg, inte barai arbetet utan även som kompisar. Man

kunde alltid vara glad tillsammans medhenne, hon var en härlig kompis.

Cissi Stork

Kära Nadja, muri phei, så jag saknar dig!Du var både min vän och arbetskamrat.Med dig kunde jag tala om allting utanatt du förfasade dig eller moraliserade.Jag bad dig om råd och hjälp när jagskulle klara av såväl arbeten, konfliktersom högtider. Det var du som lagadematen på mitt 60-årskalas, det var meddig som jag delade bokbord i Göteborgoch Stockholm.

Tillsammans med dig behövde jag aldrigvara orolig. Om våra planer gick om intet,så fann du en utväg som kanske ledde åtett annat håll, men i rätt riktning ändå.

Ett av mina roligaste minnen är när viskulle sälja våra böcker på Drottning-gatan i Stockholm i augusti förra året.Där satt vi och hukade oss i ösregnet ochdu fixade allt: regnkläder, plastsäckar,

Några sista hälsningar

varmt kaffe, sköna kuddar att sitta på ochtorra skor. Och otroligt nog, du sålde tilloch med böcker fast vi tvingades attgömma dem under plastsäckarna!

Kära Nadja, nu finns du som en före-bild i mitt Rinkebyliv och jag vet attmånga känner som jag.

Din gažikani syster, Gunilla Lundgren

En av de egenskaper jag värderar mest ärlojalitet och trofast vänskap. Det harNadja Taikon visat mig och alla andraunder det trettiotal år vi känt varandra.Det har hon bevisat genom sitt enormaarbete för sitt folk och sin familj.

Högt ovan molnen där bortom dödenträffas vi åter i himmelens hus.Vänner som skiljas av olika öden mötas där åter i glädje och ljus.

Hälsningar Molly

Till Nadja

En glimt har slocknat,en eldsjäl har gått till roen het sommardag.

Vem ska nu göraalla dessa smörgåsar,lära barnen allt?

Ett regn av blommorföljer henne på färden.Trollsländan flög bort.

Bengt O Björklund

Ett stort tack till alla som visat sin sym-pati och som närvarade vid jordfästning-en. Bland andra, vänner och arbetskam-rater, LL förlaget, Romernas riksförbund,Mona Sahlin, RKC, Rinkeby stadsdels-förvaltning, Tizon, Kvarnbyskolan,Integrationsförvaltningen, ResandefolketRomanoa Riksförbund, Rinekby-,Askeby- och Knutbyskolan samt Erikoch Magda Ljungberg.

Många har hört av sig och delat med sig av sin sorg ochsaknad efter Nadja.

É Romani Glinda 13

nens skull. När jag stod inför första banantänkte jag, att ett par övningsslag är nogpå plats, man är ju lite ringrostig och deförsta banorna är ju alltid lättare.

Bakom mig står ett par pojkar i tio,tolvårsåldern och väntar ivrigt på sin tur.

Efter åtta slag finner min boll hålet, Jo josom sagt var det var ju över 50 år sedan jaghade mina glansdagar. Jag ska nog väntaoch låta pojkarna gå före mig då kan jag sehur de slår, gör de fel kan jag visa dem hurman ska spela. Nybörjartur tänkte jag dåden ena grabben slår in sin boll på två ochden andra grabben på tre slag. På bana fyramärker jag att det måste vara fel på minklubba den drar åt höger eller lutar banan?Jag byter klubba. Mina antal slag blir barafler och fler, många fler än pojkarnas fram-för mig. Jag tänkte att när jag kommer framtill banan med bildäcket, ni vet där bollengör en loping och kommer ut och ofelbarthamnar i hålet, där kommer jag säker i meden spik. Efter fem försök att komma in idäcket slutar jag, bara för att det står flerspelare och väntar på sin tur. Skönt att jagär framme vid sista banan där bollen går in

i klubbhuset för det börjar duggregna ochdå kan man ju inte fortsätta. Jag kände miginte ett dugg trött eller svettig efter rundanoch började undra om detta verkligen varett motionerande? Pojkarna hade hunnitavsluta sin runda. Efter sin glass kom defram till mig och frågade hur många slagjag klarat banan på. Jag svarade att jag intehade fört protokoll, för jag ville inte talaom för dem att jag hade behövt 162 slagför golfrundan...

Jag tänkte för mig själv, det är ju klartmed så dåliga banor som det är nu förtiden, kan man inte förvänta sig något braresultat. Det var annat på min tid. Då vardet fina tillplattade och jämt rödslipadsand och inte som nu, en äckligt grönfär-gad matta, och spelare som inte följer reg-lerna. Vet de inte att det är förbjudet attkliva in med skorna på banan och lämnagrus efter sig så att bollen ändrar riktning.Nä, annat var det på min tid pojkar, då varklubborna raka och banorna fint slipade.

Jag tror att jag ska prova vattengympai stället för golf som är överreklameradsom motion.

BakroEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

Redaktören spelar minigolfRegnet bara öser ner. Sveriges semester-firare flyr landet och jag blir kvar iStockolm. Jag hade tänkt motionera liteunder semestern genom att ta upp mittgamla golfande nu när det inte är såmycket folk kvar i stan. Under min ung-dom var jag ganska duktig på minigolfdå jag var en flitig besökare av minigolf-banan som låg i Tantolunden. Jag klaradeTantos 18 hålare under 70 slag. Bananvar populär då den låg alldeles i anslut-ning till Tantos friluftsteater.

Idag ligger en golfbana i gropen vidHornstull, just där det gamla gjuteriet ochNya murbruksfabriken låg på WollmarYxkullsgatan. Då jag i början på juli görmitt första besök får jag till min fasa seatt stockholmarna inte har lämnat staden.Jag får vänta i en halvtimme innan jagkan kvittera ut min klubba. Det var värstvad dyrt det har blivit. Sist jag speladekostade det sjuttiofem öre, men nu fyrtiokronor, men vad gör man inte för motio-

Romernas holokaust, Samudaripén, ärföga känd och bara blygsamt dokumente-rad. På ett liknande sätt förhåller det sigmed deportationerna till Transnistrien.Massförbrytelserna i Transnistrien tegsihjäl efter kriget under kommunismen ochhar förblivit i stort sett outforskade ävenefter att arkiven blivit tillgängliga efterrevolutionen. Deportationerna till interner-ings- och arbetsläger, enligt tysk modell,blev ödesdigra för romer och judar.

Det är svårt att veta hur många romersom levde i Rumänien innan de deporte-rades till Transnistrien. I det störreRumänien fanns det 1930 drygt en kvartsmiljon personer registrerade som tigani,vilket utgjorde cirka 1,5 procent av denrumänska befolkningen. Den störstadelen av romerna levde på landsbygden,och utgjorde ofta en väsentlig och oum-

bärlig del av lantbefolkningens vardag.Missvisande och felaktiga uppgifter

som cirkulerar i rumänsk litteratur harförvrängt eller bagatelliserat romernasdeportation till Transnistrien.

Antiziganism Antiziganism och antisemitism blev allt-mer vanligt i Rumänien under trettiotaletoch uttrycktes utan tvekan offentligt. Enrumänsk kommendant jämförde romeroch andra grupper med "möss, råttor,kråkor". Rasistiska yttranden förekomspeciellt i den fascistiska tidningenEroica som ansåg att "zigenarproblemet"var lika viktigt som "judeproblemet".Den opponerade sig emot den farliga all-männa uppfattningen att zigenarna bilda-de en del av den rumänska rasen, oroadesig över det tilltagande antalet blandäk-

14 É Romani Glinda

Det glömda folkmordet1942-1944 deporterades cirka 25 000 - 90 000 romerfrån Rumänien till ett område i södra Ukraina mellanfloderna Dnjestr och Bug som Rumänien tilldelats iaugusti 1941 och som uppkallades till Transdniestria,numera Transnistrien.

Text: Cia Rinne, Foto: JoakimEskildsen

Aureel Feraru,Stefanesti, i sitt nyahem med sin nyahustru.

tenskap och fodrade förbud av sådanaoch uteslutandet av zigenare från allasfärer av det offentliga livet, samt att allanomadiska zigenare skulle placeras iarbetsläger.

Dr. Ioan Facaorus förespråkade attrumänernas och zigenarnas blod inteskulle blandas för att det rumänska folketinte skulle fläckas av zigenskt blod.

Tillsammans med Rumänien erövradeTyskland under Östfälttåget det sydligaUkraina fram till floden Bug, och derumänska trupperna fick ansvaret försäkerheten fram till floden Dnieper.

Mellan 1941 och -43 blev Transnistrienen slags "avstjälpningsplats" eller "mass-grav" för judar, romer, ukrainare och reli-giösa minoriteter på ett liknande sätt somPolen användes av Tyskland. Regeringensplan var att driva romerna ut ur detrumänska landet. Mellan 1941 och 1943deporterades 25 000 till 90 000 romeröver Dnieper till Stalingrad-regionen.

FörberedelsernaVid processen efter kriget påstodAntonescu, som varit regeringschef i

É Romani Glinda 15

Rumänien, sig bara ha deporterat brotts-lingar.

– Stadsbefolkningen terroriserades omnätterna av gäng eller individer som oftavar beväpnade; de stal och till och meddödade. Dessa gärningsmän var romer.Alla fodrade att de skulle skjutas. ITransnistrien rådde stort behov avarbetskraft. Jag beslöt att romer somhade mördat eller dömts fler än tre gång-er för andra brott, skulle deporteras tillTransnistrien.

I ett kungligt utlåtande från den 21augusti 1942 klargjordes riktlinjerna förhur judars och romers egendom skullekonfiskeras och vem som skulle deporte-ras: romer vars "levnadssätt inte motsva-rade de allmängiltiga moraliska föreställ-ningarna", romer som "inte kunde försörjasig själva", som "hade begått brott" eller"inte hade någon fast bostad". I och meddessa formuleringars flummighet kommajoriteten av romerna - de "fattiga, demarginaliserade, de kriminella, nomader-na" - i fråga för deportation. De första,"omoraliska", skulle installeras i Trans-nistrien som tvångsarbetare vid återupp-byggnaden av broar, gator och byggnader.

Vasile Ionita, en halvnomadisk kop-parsmed, kommer ihåg hur han satt i enbar tillsammans med andra romer ochläste i tidningen att romerna skulle skick-as till Transnistrien.

– Vi trodde inte att sådant skulle kunnahända.

Enligt honom hade romerna levt fred-samt med den övriga befolkningen ochaccepterat varandra.

På sommaren 1942 uttryckte Tysklandsitt missnöje med hur ineffektivtRumänien var med att "lösa det judiskaproblemet", varefter Rumänien börjadebygga flera läger i Transnistrien.

Presidentens ministerråd gav denöversta gendarmerinämnden i uppdrag attövervaka de nomadiska och halvnoma-diska romernas deportation till Trans-nistrien som skulle göras med nomader-nas egna hästvagnar. Gendarmeriet gicktill sjatrorna, sade till dem att göra häst-vagnarna klara för att resa och tvingade

sedan undantagslöst alla familjemedlem-mar till omedelbart uppbrott. I vissa fallinbillade myndigheterna romerna att deskulle få hus, land och djur ifall de skullefölja med frivilligt.

Genom det oförberedda uppbrottet till-fogade myndigheterna romerna mycketlidande som hade kunnat undvikas.Många hade inte någon möjlighet attskaffa livsmedel före avresan och hadeinte heller under den tre månader långafärden någon möjlighet att försörja sigsjälva. För att göra det hade de behövtstanna upp emellanåt för att utöva sinayrken. Under det konstanta resandethade de inte någon möjlighet till det.Många dog redan under resan av när-ingsbrist.

Romerna misshandlades under resan,antagligen av lokalbefolkningen.

– På vägen till Transnistrien blev vislagna, inte så mycket av de rumänskagendarmerna. Men då vi kom genomBessarabien slog alla oss, berättar VasileIonescu, ett vittne.

Mihai Tonu från Tîrgu Jiu och

Aureel Feraru Stefanestis från tiden då hantjänstgjorde i rumänska armén.

Stanescu Zdrelea från Sebes, blev depor-terade i den första fasen. Gendarmer påhäst befallde dem att göra sin sjatra klarför avfärd. De lovades hus, åkrar ochdjur, men de var skeptiska mot erbjudan-det, eftersom de var krigstider och vemskulle nu plötsligt vara intresserad avderas öde någonstans i öst. På vägen komflera sjatror tills det uppstod en karavanpå cirka 20 000 människor. Någon tidefter att de nått fram till andra sidan flo-den Prut pekade kommendanten somledde karavanen mot en dal och förkun-nade att de var framme. Enligt ögonvitt-nesberättelserna var romerna oförbereddaför de bristfälliga förhållandena iTransnistrien.

– Framme? Här under den bara him-len? Det har vi ju redan varit i veckor!Och var är de utlovade husen? Inte ensnågon brunn finns det, bäcken där nereräcker omöjligt till för oss alla!

De fick veta att andra sjatror varitsnabbare än de, och redan hunnit installe-ra sig i de reserverade byarna. Derasegna byar måste de bygga själva. Det var

inte mycket som kunde göras innanmörkret föll, så de började gräva jordhå-lor enligt kommendantens anvisningar,och skuffade vagnarna över dem somtak.

– På natten blev situationen outhärdligför oss. Barnen grät av elände, kvinnorropade efter sina män, gamlingar hadetappat bort sig i trängseln, berättarZdrela.

Alla hann inte hitta skydd innan en isigsnöstorm uppstod. Redan den första nat-ten omkom 1 500 romer i kölden.

– På morgonen såg vi deras lik. Någrasatt kvar som om de fortfarande levde,med handen skyddande över barnenshuvuden.

Enligt den rumänska kommissionen förkrigsförbrytelser omkom cirka 36 000romer i dödslägren i Transnistrien, varavmajoriteten var kortorara, nomadiseranderomer. Att romerna var kristna, motstån-dare till kommunismen, visat sin solidari-tet med det rumänska folket var till ingennytta. De deporterades ändå.

Andra fasenMellan den 12 och 19 september, 1942,som också kallas för den "andra fasen",deporterades de bosatta romerna.

Enligt räkningen av romerna somanordnades i Rumänien den 17 maj 1942fanns det 31 438 bosatta romer som upp-fyllde kriterierna för deportation, av vilka12 497 ansågs vara "farliga, oönskadeoch militärodugliga", och därför skullelämna landet medels järnvägstransport.Aurel Feraru fick under kriget veta atthans familj avhämtats från byn Stefanestii nordöstra Rumänien.

– Den 22 september kom de och häm-tade min familj, jag var inte hemma då,jag var i kriget. De sade att de skulle gedem hus och mat, kor, jord, men de fördedem i döden, berättar Aurel Feraru.

Den 12 september 1942 började den femdagar långa transporten av 13 176 romermot Tighina. Varje tåg bevakades av entruppchef, en lägre rangs officerare, enofficerare och några militärbefriade. Undertågresan fick de en brödranson per dag.

16 É Romani Glinda

Aureel Feraru, Stefanesti, visar upp sin id-handling från tiden då han tjänstgjorde i rumänska armén. Observeramedaljen för tapperhet...

Dog av törstRomerna dog av törst, svält, panik ochsyrebrist under tågtransporten. De dödakropparna slängdes ut från tågfönstren.Lokalbefolkningen tog kläderna av dedöda. Det förekom t.o.m. att lokalbefolk-ningen kunde "köpa en död" för att sedanfå lov att ta dennes kläder.

Blondina, som var med på en av tåg-transporterna, minns att de inte hadenågon mat under resan, men att någon iortsbefolkningen hade medlidande ochgav dem livsmedel.

– Vi hade ingenting på tåget och varhungriga. Sedan kom vi till Ukraina, ochtänk, några av dessa mänskor som såg utsom kineser stack oss brödbitar genomfönstren. De gav oss bröd.

Det förekom att myndigheter lät sigmutas. Gendarmen som fått en koppar-skål och 1 000 lei av Vasile Ionita haderått denne att gömma sig "tills denna vågav vrede och ondska" var förbi. Men dethjälpte inte.

Det förekom ofta att familjer splittra-

É Romani Glinda 17

des åt. Fiskaren i Stefanesti fick aldrig sesin familj igen.

– Jag var ute på gatan då de kom ochhämtade mig. Jag var sju år gammal då.De sade att vi skulle få hus och mat, ochatt vi skulle följa med. Jag var ensam ochville hem till mina föräldrar. Men de togmed mig. Då jag kom tillbaka några årsenare fick jag veta att också mina för-äldrar hamnat i Transnistrien. De hadedeporterats till en annan ort. Jag såg demaldrig mera.

Regeringen i Transnistrien var dåligtförberedd. I rapporten som framlades avutredningskommittén för krigsbrottbeskrevs situationen i Transnistrien somföljande: "Tusentals försvarslösa zigena-re trängdes ihop i Transnistrien. Överhälften smittades med tyfus.Gendarmeriet praktiserade terror somsaknar exempel; allas liv var osäkert;tortyrerna var grymma.Kommendanterna levde i utsvävningarmed vackra zigenerskor och uppehöllpersonliga harem."

Många romer frös helt enkelt ihjäl ikölden. De hade inga sängar eller säng-täcken, kläderna tog slut alltefter attpengarna använts och de börjat ge sinaägodelar i utbyte för livsmedel. Romernai Oceacov som hade förts till olika lägerhade i brist på ved varit tvungna att brän-na alla dörrar, fönsterramar, takbjälkaroch träväggar i barackerna för att fåvärme och kunna laga mat. Ur en rapportframgår att de använt trä från 129 hus, enskola och 119 bodar och att 150 personerdött av näringsbrist. I vissa fall varromerna så desperata att de slaktade sinakära hästar.

Då sjukdomar började spridas blandromerna försämrades deras situationytterligare. Bristen på vatten och hygie-ninrättningar främjade sjukdomarnassnabba spridning. Romerna dog av feber,hjärtsjukdomar, utmattning, lunginflam-mation, delirium och nervskador, men

framför allt av tyfus som spreds fort i detrångt bebodda utrymmena. EnligtOceacovs tidigare borgmästare VasileGorsky upptäckte läkarna romernas tyfu-sinfektion för sent eftersom deras hudvar mörkare och det därför var svårare attse de röda fläckarna på huden.

Flera av romerna fick varken vård ellermediciner, kunde inte tvätta sig självaeller sina kläder, de hade löss och mångahade inga kläder.

Romernas situation var fruktansvärd.Byförvaltningen hade skickat en läkare ochen steriliseringsapparat för de medicinskainstrumenten, men ingen personal, inga

instrument, inga mediciner. Romerna dogvärre än djur och begravdes utan präst.

Situationen i Transnistrien var såutsiktslös att några romer inte såg någonannan lösning än att överge sina nyföddaoch därmed göra sig skyldiga till barna-mord, vilket anses vara kanske det värstabrottet mot romska reglerna och kultur.Flera mödrar lämnade sina nyfödda barnför att de inte visste hur de skulle livnäraoch värma dem.

Många rumäner är fortfarande överty-gade om att det aldrig försiggått någondeportering av judar och romer frånRumänien.

Aureel Feraru, Stefanesti.

I Halandri, Aghia paraskevi, Aspro-pyrgos och Ahanrnai / Minidi som allaligger i utkanten av Aten, har myndighe-terna använt sig av detta argument för attbli av med romerna i området. Det finnsexempel på romer som tvingats bort frånsina romska samhällen därför att områdetbehövdes för OS:s infrastruktur. De låghelt enkelt för nära. Vräkningarna har ioch för sig pågått under en längre period,men med OS som ursäkt har antaletvräkta romer ökat markant. I det romskasamhället Aspropyrgos, började hotet omvräkningar redan år 2000 med hot bådefrån polisen och civila. Trotts att det intebestämdes fören nyligen att det skullebyggas olympiska faciliteter i Aspro-pyrgos, har borgmästaren i staden använtsig av OS som en ursäkt att fördrivaromerna i området. 2002 krävde myndig-heterna i Staden Maroutsi att romernaskulle lämna sina bosättningar därför attolympiska spelens kommitté hadebestämt att utvidga de olympiska instal-

lationerna i området med en parkeringsp-lats som skulle ligga där romerna bodde,detta trotts att romerna hade bott där iårtionden. I utbyte skulle de få en storsumma pengar som ett hyresbidrag varjemånad.

Överenskommelsen stipulerade ocksåatt staden skulle garantera ett permanentboende för de 40 familjerna, ge demsärskild hjälp med kläder och mat samtutarbeta en plan för deras integration isamhället. I september 2002 börjaderomerna lämna området men ganskasnart framstod det att myndigheterna intealls stod för vad de lovat. Inga pengarutbetalades, de romer som vägrade flyttavräktes i september 2003. Myndigheternai Marousi påstod att de betalat romernapengarna de är skyldiga, tvärtemot derapporter som finns, detta är bara någraexempel på det allmänt utbredda använ-dandet av illegalt tvingade vräkningar avoönskade romer i Grekland.

I skuggan av det nybyggda judo och

18 É Romani Glinda

OS – En ursäkt att vräka romerUnder förberedelserna för OS i Grekland i år, harett stort antal romer blivit vräkta från sina boplat-ser. Många grekiska samhällen har använt sig av deolympiska spelen som en förevändning att tvingabort romerna från hus och hem.

Utsikt över romernas boplats i Aspropyrgos, där även industrier och soptipp finns.

brottningsarenorna, bor romer i bjärtkontrast mot de moderna byggnadernasom byggdes till en kostnad av knappt enmiljard svenska kronor.Byggnadsarbetarna har lämnat sitt avfalldär, sopbilarna har slutat att komma ochhus har demolerats under förespegling avatt ett torg skulle byggas.

– Där låg tidigare ett stort hus berättaren romsk man bosatt i området. En dagkom de med en bulldozer och sa att deskulle bygga ett torg där. Nu finns däringenting, inget torg, inget hus, bara sopor.

Tredje klassens medborgarePanayote Dimitras, ordföranden för denInternationella Helsingfors Federationeni Aten, berättar för frilansskribenten CiaRinne om situationen.

– Det är lagligt att kasta ut folk sombosätter sig på ett område och det finnsen juridisk procedur för detta. Det är allt-så lagligt att tvinga bort människor frånsina hem, men inte innan de blivit erbjud-na ett alternativt boende. Problemet är attpolisen behandlar romer på ett annat sättän andra greker. De kontrolleras som dealdrig skulle kontrollera icke-romer. Omde misstänker att det finns droger någon-stans i Atens centrum omringar de intehela stadsdelen och ställer upp allesam-

Foto: Joakim Eskildsen

É Romani Glinda 19

man. Men misstänker man något i ettromsk kvarter då gör man det och anhål-ler alla, slår dem också, men hittar för detmesta ingenting. Polisen ser på romernasom vore de tredje klassens människor,folk som man kan slå och svära åt.

Cia Rinne har även besökt stadenAspropyrgos. Hon beskriver situationenså här.

"En liten gata som leder rakt ned moten hög mur är fylld med människor,många av dem är mörkt klädda. Den vitamuren bär svarta sotskuggor efter skräpsom bränts intill den. I den sista barackenföre muren bor den romska kvinnanDionysia med sina tre döttrar. En avbarackens väggar utgörs av ihopspikadeglasfönster bakom vilka de få köksgrejer-na familjen äger har staplats upp. Det lik-nar nästan en liten butik. Dionysias hemär ett enda stort rum. På mattan invid denlilla ugnen i mitten av rummet sitter tresvartklädda kvinnor och dricker grekisktkaffe, talar sakta med varandra.Dionysias far har dött för nio dagarsedan, han hade astma som förvärradesav den dåliga luften på soptippen."

Frilansjournalisten Johan Lundbergskriver om samma ställe:

"Den 16 februari 1999 kör bulldozrar,en vattenkanonbil och polisbilar in i denromska bosättningen Nea Zoe iAtenförorten Aspropyrgos. Fem bostäderjämnas med marken och sticks i brand.Invånarna varnades inte och hann interädda sina tillhörigheter. Händelsen ärbara en av många i kommunen och harnått regeringen. Den dåvarande vice inri-kesministern Florides svarar att borgmäs-taren gick andra invånare i kommunentill mötes efter klagomål om att romernahindrade dem från att odla sin markgenom att olagligen ockupera den, menNea Zoe är ett industriområde. Inte ensogräs växer där.

Ett år senare plogar en bulldozer bortNikos Aristopoulos och hans grannarsbostäder. Deras tillhörigheter begravs isanden. Nikos Aristopoulos har varit medsedan vräkningarna började 1997, så närhan anmäler det inträffade är det inte

första gången, och inte den sista.Borgmästaren svarar att han låtit "städaupp" området av hänsyn till de romersom bor där. Utredningen läggs ned.

Det är en vanlig missuppfattning attalla romer är kringresande, men faktumär att många släkter är bofasta sedangenerationer. Nikos Aristopoulos, liksomde andra romerna i bosättningen Nea

I Agia Paraskevifinns det inget

vatten att tillgåöver huvudtaget.Romerna där är

därför tvugna attsmälta snö på

vintern de fågånger snö faller

över Aten.

Zoe, är inte mer av en nomad än du ochjag. Om dagarna arbetar han på ett centerför utstötta ungdomar. På nätterna soverhan i en kåkbostad. Nikos Aristopoulosflyttar inte omkring och lever i plywood-hus av fri vilja, som många grekiskamyndigheter tycks tro. Han gör det föratt han råkade födas in i det grekiskasamhället som rom."

Foto: Joakim Eskildsen

Foto: Joakim Eskildsen

Romsk bostad i Aspropyrgos.

Syftet med kursen var att öka kunskapenom de mänskliga rättigheterna, lagen ochverktygen som romska aktivister kananvända sig av, både på nationell och påinternationell nivå.

Deltagarna på kursen kom från olikaländer och bakgrunder, men det hindradeingen av oss att se vad vi hade gemen-samt. Vi är alla romer och arbetar alla förden romska frågan.

Jämförelsen mellan våra olika utgångs-punkter, idéer och kulturer var ett av kur-sens syften.

Redan från början talade vi om hurromernas situation skiljer sig i de olikadelarna av Europa, men att våra olikaproblemen trots allt är ganska lika.

Ett annat tema var att lära sig användade institutioner för romska frågor somfinns både på nationell och på internatio-nell nivå. Man måste kunna övervakaoch rapportera om diskriminering och

kränkning av de mänskliga rättigheterna.Deltagarna fick lära sig att använda sig

av de kunskaper de fått under kursensgång i sina egna organisationer.

Vi ska undersköka möjligheten av attbilda ett nätverk och utveckla ett samar-bete med andra organisationer som age-rar i Europa.

Mycket tid togs i anspråk för att lärakänna de andra deltagarna i kursen, derasorganisationer och vilka resurser de hadeatt arbeta med den mänskliga rättighets-frågan.

Resonemangen kring dessa frågor fort-satte flera gånger också efter lektionernasslut och vi pratade om att utveckla ettsamarbete mellan de olika organisationer-na i Europa. Det var också intressant attlära sig de olika definitionerna av begrep-pet "minoritet" inom det romska området.

Mycket tid ägnades åt att ta reda påvilka var de bästa sätten för oss att ta till

20 É Romani Glinda

På kurs i Budapest

Här är alla deltagar-na i sommarskolan iBudapest i år.

vara på de mänskliga rättigheterna föralla dem som dagligen blir kränkta iEuropas olika länder.

Till stor förvåning blev en del av semi-nariet ägnat åt att se på vilket sätt mankan bevara den romska kulturen i sinaolikheter från majoritetssamhället ochhur man kan använda sig av internatio-nella lagar för att uppnå det.

Intressant var ett anförande av LukeClemens. Han förklarade med hjälp avolika exempel hur EU-domstolen agerarnär den följer konventionen för mänskli-ga rättigheter.

Väldigt värdefullt var all den tid somhandlade om monitoring, med fokus påolika fall och de rapporter som var ettförsta resultat av tidigare utfört jobb, ochde möjligheter som finns att användadem som ett kraftfullt verktyg.

Under kursen gång och under de olikafall som vi simulerade, hade flera av del-tagarna olika åsikter, ofta åsikter som låglångt från varandra och som kunde varasvåra att förstå för dem som inte riktigtvar på samma "tankelinje". Det kunde havarit ett samarbetsproblem, men en avreglerna var att vi måste lyssna på varand-ra och den blev alltid respekterad när vifokuserade på vad vi hade gemensamt.

Den 5 till den 14 juli hölls den årliga sommarskolan om mänskliga rät-tigheter i Budapest, organiserad av European Roma Right Center(ERRC) och Canadian Human Rights Foundation. Två organisationersom jobbar på international nivå med mänskliga rättigheter och överva-kar romernas situation i Europa.

Text och foto Rosario Taikon Alí.

É Romani Glinda 21

GLATENGE TRUŠÚLENGI VORBITe avén baxtalé amaré termenata. Gadeá data

thodam le anavá pe but feálo žigénji.

Text och illustrationer Maja-Lena Taikon

G

K

G

K

B

M

Č

Č

B

1. GETING = BIROVLI 2. GETABOCK = BUZNO 3. IGELKOTT = KAŃRALÓ-BALÓ4. KOSKÄLLA =KLÓPOTO 5. KO = GURUMNI 6. GRÄSHOPPA = GRASTORÓ7. MASK = ČERMÓ 8. MYRA = ČIR 9. SNIGEL = MÉLTŠO 10. FLUGA = MAKH

Rätt Svar:

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8. 9.

10.

Uddevalla

Bengalos MC-klubb har fått dagensris i en Göteborgs tidning. Ordetbengalo har ni tagit från vårt språkromani. Synd för er; det betydernämligen idiot. Så med andra ordheter ni "Idioternas MC-klubb".Var vänlig lämna tillbaka vårt ordoch skymfa ej vårt språk romaniskriver en Jönköpingsresande.

GT

Växjö

I byn Guca i centrala Serbien hålls varjeår en tävling i vilket som är världensbästa brassband. Boban MarkovicOrkester, som ofta vunnit denna tävling,har de senaste fem åren turnerat genomhela Europa. I september ska de på enstor turné till Nordamerika. I sommar harBoban Makovic och hans orkester blandannat spelat på Utvandrarnas Hus iVäxjö. Föreställningen var så populär attalla inte fick sittplats, utan fick stå ochträngas. Nio orkestermedlemmar blåste itrumpeter, tubor, kornetter och fyra slag-verkare höll ett rasande högt tempo.Livsglädjen flödade och publiken trivdesoch höll takten med händer och fötter.

Föreställningen varade i två timmarutan paus. Det var många olika originellamusikstilar som spelades upp under denkorta tiden.

I slutet av föreställningen fick orkes-tern stående ovationer, de blev inropadeflera gånger.

Bobans son Marko Markovic, som är16 år, spelar trumpet i orkestern och närhan fyller 18 år ska han få orkestern ifödelsepresent. Den kommer då att bytanamn till Marko Markovic Orkester.

Alla musikerna är självlärda, melodier-na de spelar har Boban själv komponerat.

– Eftersom vi inte kan läsa noter, harvi musiken i våra huvuden, säger Boban.

Smålandsposten

Slovenien

En slovensk borgmästare i stadenMedzev vill utvisa tre romska ungdomarfrån sin stad.

Pojkarna har blivit anklagade för att hastulit aluminiumbitar från den lokalabrandstationen och sålt dem till en skrot-handlare.

Det finns inga bevis på att pojkarna ärskyldiga till dessa brott.

Stadens ledamöter har uttryckt sittmissnöje över borgmästarens agerande.Enligt Slovensk lag har han inte någonformell rätt att utvisa någon.

– Detta kommer inte att hindra mig,säger borgmästaren som ett svar på miss-nöjet bland hans ledamöter. Vid nästasammanträde i stadshuset kommer jag attdriva samma fråga. De här romska bar-nen som bara driver omkring på gatornaefter klockan tio på kvällarna borde varahemma med sina föräldrar som borde hakoll på dem. Jag är inte rädd, lade hantill, nästan hysteriskt, det värsta de kangöra är att döda mig.

The Dzeno Association and RSK

22 É Romani Glinda

Notiser och nyheter sen sistGävle, Skutskär

DO vill driva en romsk kvinnas fall tilldomstol. Hon skulle gå och äta med sinabarn i en nyöppnad pizzeria i Skutskär.När de står framme vid kassan och skabeställa får de veta att de inte är välkom-na som kunder. Personalen säger att deinte släpper in zigenare. Kvinnan frågarvarför och får till svar att andra zigenarehar varit där och bråkat. Kvinnan hadealdrig tidigare besökt pizzerian ellernågonsin ställt till med något besvär.

– Det kändes hemskt, speciellt sombarnen var med, jag skämdes också införde andra gästerna, berättade kvinnan förArbetarbladet.

Kvinnan har blivit behandlad på lik-nande sätt tidigare, men aldrig anmältdet. Den här gången blev hon övertaladav sin syster att anmäla saken till DO.

– Min syster sa att vi måste börjaanmäla sånt här, annars blir det aldrignågon ändring.

För ett år sedan stärktes diskriminer-ingslagen så att den gäller på fler områ-den än tidigare. Bland annat när mansöker lån, bostad eller besöker restaurang.Anmälningarna har ökat sedan dess. Trotsdet har inget fall ännu gått till domstol.Ofta saknas bevis, ord står mot ord. Falletmed pizzerian är ett undantag, då perso-nalen där medgett att kvinnan blivitnekad för att hon är rom.

Den som bryter mot lagen om förbudmot diskriminering kan dömas att betalaskadestånd till den drabbade.

Arbetarbladet

Festival i Florens

I Florens i Italien blir det festival den 16augusti till den 5 september.

Festivalen görs i samarbete med före-ningen Human Rights, invandrarföre-ningar och romska artister. Temat är

Helsingborg

Närvaron i skolan ökar bland unga romeri Helsingborg.

– Trenden är försiktig, men säker sägerStefano Kuzhicov, integrationshandläg-gare på utvecklingsnämnden.

Gustav Adolfskolan i Helsingborg harstörst andel romer i Sverige. Ungefär vartionde elev på skolan har romskt ur-sprung.

Skolan har byggt upp kontakter medföräldrarna till eleverna under lång tidoch det gör att föräldrarna känner sigtrygga med skolan, de vet att lärarna bryrsig och tar tag i de problem som uppstår.En lärarassistent hjälper till med läxläs-ning, ordnar möten med föräldrarna ochförklarar den romska kulturen för perso-nalen, men det finns bara en läraras-sistent i hela kommunen.

Stefano hoppas att det snart ska bli fler.– Det betyder jättemycket för barnen att

det finns någon från den egna kulturenbland de vuxna på skolan. Romer börjarsynas mer i media och fler vågar trädafram. Det avspeglar sig också inom arbets-livet där allt fler arbetsgivare är bereddaatt ge romska ungdomar en chans.

Utvecklingsnämnden i Helsingborg hargett ut en folder för att ytterligare inspi-rera ungdomarna till fortsatta studier.

Helsingborgs Dagblad

É Romani Glinda 23

Danmark

Danska romer ansöker om minoritets sta-tus och har startat en organisation somheter Romano. De har tagit kontakt medberörda ministrar i den danska riksdagen,men i ett brev till Romano skriver riksda-gen att "Majoriteten av de romer som bori Danmark idag är till stora delar immi-granter och flyktingar. Dessa grupper harinte någon historisk samhörighet medDanmark. Romer som kom till Danmarkinnan 1960 är idag integrerade och inteen identifierbar grupp".

Danmarks smalspåriga minoritetspoli-tik är ett problem.

– Romer är ett speciellt europeiskt folk-slag och Danmark kan inte använda såda-na argument, säger Eric Støttrup Thom-sen, Romanos talesman. Enligt ett doku-ment om romernas historia i Danmark harde funnits där sedan 1505.

Brigitte Alfter Köpenhamn

Nomadiskt liv i modern kultur. Festivalen baseras på den romska film-

producenten Tony Gatlifs verk.Med Exil, hans senaste film, vann han

pris som bästa regissör i Filmfestivalen iCannes i år. Swing, Gadjo Dilo, Vengo,Demone flamenco, och Gaspard eRobinson, är namnen på andra filmersom Tony Gatlif producerat

Firenze cittá

Italien

Ett romskt ungdomsgäng arresteradesnyligen i Italien. Fem pojkar och tvåflickor ertappades efter att ha stulit två-hundra videokassetter, tvåhundra cd ski-vor och hundratals filmrullar på en storbensinstation på motorvägen utanförRom.

Personalen på bensinstationen hade settnär ungdomarna plockade på sig varorna.De efterlystes omedelbart och polisensom patrullerade motorvägen fann dem,parkerade på en annan, närliggande ben-sinstation med hela bytet i baksätet.

Corriere della sera

Stefano Kuzhicov.

Den här gången visar vi fina bilder på den iNorge berömde Stor-Johans dotter Milla frånSolör i Norge. Stor-Johan kallades även för

Tater-Johan. Milla gifte sig med en man som hetteWilhelm Vigart. Tater-Johan var emot giftermålet för hantyckte inte om den blivande svärsonens familj. Tater-Johan vill hellre att dottern skulle giftas inom släkten.Men Milla, som var en säker och självständig kvinna,gick minsann emot fadern och den övriga släkten. Hontog sin Wilhelm och tillsammans fick de åtta barn. Millavar ute och nasade tills hon var 80 år. Hon drog sin inteför att vandra iväg till närmaste grannby fast snön låg vitpå backen. I sitt knyte bar hon trådrullar, fina hårkammar,parfymer, parfymerade brevpapper och kuvert avseddaför kärleksbrev som hon sålde till sina kunder.

Tater-Milla, som hon även kallades för, var inte rädd avsig, för hon hade alltid käppen med sig. Med den i han-den kunde hon säga “Passa dig annars använder jag tjuk-nia” (käppen). Tjuknia har Tater-Milla använt både islagsmål och på sin häst. När hon var ute och nasade sloghon hemliga tecken i snön för att andra tater skulle vetaatt hon var i dess närhet.

Tater-Milla trivs allra bäst tillsammans med hästar,med pipa i munnen och handen på hästens mule. Hon varbara en ung jänta då hon köpte sin första egna häst.

24 É Romani Glinda

Gamla kära bilder berättar

É Romani Glinda 25

Manda Kwick kallades för Vesselmanda förhon var snabb som en vessla med tju-ron.Hon kallades även för båtflodens dot-

ter. Hon och hennes man reste ofta på floden ochhämtande skrot på öarna i Norge. En dag blevMandas man Oskar, osams med en medföljande karlpå båten och bråk uppstod. Mandas man blir illaknivskuren och Manda kommer honom till hjälp, tarmakens kniv och hugger ihjäl den andre mannen. Vidrättegången blir paret dömda. Som straff får Mandasitta tio år på tukthus i Norge och hennes man fickåtta år på vanligt fängelse.

När maken fick sin dom bröt han ihop, Manda sadå till sin man, självsäkert och styvnackat.

– Ta dig samman och ta ditt straff som en man. Försjälv stod hon ut med sitt tioåriga straff på tukthuset iNorge, berättar Sussie Andersson för oss.

OskarAndersson och Manda Kvick med sin son Ludde och dotter Eva.

En bild berättar så mycket, därför vill vi att niläsare ska sända in era gamla bilder och berättalite runt omkring dem. Vi publicerar bilderna imån om plats. Givetvis returnerar vi era bilder,skicka därför med fullständig namn och adress.Den här gången tackar vi Kalle och SussieAndersson för lånet av deras fina gamla bilderoch deras spännande berättelser kring dem.

Vesselmandas son Ludde Andersson, född 1909,var verksam på Söder i Stockholm och arbetademed skrothandel på Lignastrand 27, alldeles i

närheten av den romska boplatsen i Tanto.

Det här behövs till ca: 8 personer6 st Auberginer1 liten Gul lök1 klyfta Vitlök1 knippa Basilika4 burkar Krossade tomater7 msk. OlivoljaRapsolja till stekningPermensanost, salt och vitpeppar efter smak.Lax-kotletter eller fläskkotletter.

Gör så här:Börja med att laga till såsen. Hacka vitlöksklyftan och löken. Fräs upp löken i olivoljan tills den är gyllenbrun.Häll de krossade tomaterna över löken och rör om. Skär i halva knippet basilika, salta och peppra. Låt såsen småkoka i ca: 20 minuter, rör om då och då.

Auberginerna:Skär auberginerna i ca. 1cm tunna skivor.Stek skivorna i rapsolja tills de fått färg.Lägg ett lager stekta skivor i en ugnsfast formoch häll lite av såsen över så den täcker auberginerna, fortsätt så att varva auberginer med sås.Riv permensanost i ett täckande lager över. Dekoreramed resterande basilika. Låt gratineras i en

250 graders varm ugn i ca. 10 - 15 minuter.

Kan serveras, med fisk eller kött eller med enbart vitt brödDet smakar också bra med kokt potatis.

Laxkotletter eller fläsk-kotletter:Stek kotletterna i lite olivolja tills de är klara och fått fin färg. Olivoljan ger en god smak.

Smaklig måltid!

26 É Romani Glinda

Italiensk Parmigiana

É Romani Glinda 27

Gado trobúl pe 8 ženengi:6 st Aubergini1 tsinó Gálbeno purúm 1 kotór Sír1 drez Bazilika 4 kocía Litíardé peredeiši7 bare roía Vulói kana pekés Čilrál parmensano, lon thai piperi.Kotlettorá katár o loló mašo, váike kotlettorá anda o baló.

Ker o sóso gadeáŠin le purúma ande tsiné kotóra Pek le purúma ande o vulói te len fárba.Šor le litíardé peredeiši oprál le purúma thai hamisár.Šin dopaš anda le Bazilikaske drez, lonžar thai tho andrépiperi.Muk te čirol lokés mai xantsí, andé 20 minutsi. Hamisár vunívar ande é pirí.

Le aubergini:Šin le aubergini andé tsané felíi.Pek le felíi ande o vulói te len fárba.Akaná tho le gata peké felíi ande jekh forma te sar pečólande o bov,

šor tsírutsa anda o sóso oprál te vušaraves le aubergini.Ker sa gadeá kana peklán sa le aubergini vušar mišto pala-tunés le sósosa.Ránde o čirál thai vušar but le čiralésa oprál o sóso.Akaná mai šin anda le Bazilikaske drez, tho oprál te dítiolšukár.Muk te pečól ande o bovande 10-15 minutsi.

Lolo mašósa, balikanékotlettora, pek le, andeoliviaske vulói.

O parmigiana sar xalpe:fersavó mašesa, váikefersavó mas,parnó mańrésa, kolom-

pirénsa.

Talianítsko Parmigiana

Pativ tumengethai xan pe

sastimása.MariaTaikon / Maja-

Lena Taikon

AvsändareÉ Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

B PortoBetalt

Välkommen till Romskt kulturcentrum!

Nu startar Romskt Kulturcentrum i Stockholm kurserav olika slag.

Ta chansen och lär dig att tala och skriva på romanés. Den 5oktober börjar vi med en tioveckors nybörjarkurs i kelderashoch lovari klockan 18-20 varje tisdag. Kurser i de andra dia-lekter kommer också att finnas. Vi planerar även en söm-nadskurs. Anmäl dig nu, platserna är begränsade!

Under hösten har vi också planerat:-Inblick i dramapedagogiken, värderingsövningar,

självutveckling, lek, diskussioner, m.m.-"En Rom och en Jude, tack!". Sång och teaterföre-

ställning den 21 okt. kl.19.00 på RKC.-Romska dagar i samarbete med Medelhavsmuseet

16-21 nov. Föreläsningar, konstföremål, fotoutställ-ning, musik, m.m.

- Den 18 nov. startar en fotoutställning om turkiskaromer av fotografen Mustafa Özunal, "Makus Ma! Me deRom sinom!" ("Skäll inte på oss. Även vi är mänskliga!")

-Romskt Kulturcentrums egna Romska dagar den 19-21 nov. Sång, dans, musik, seminarier och utställningar.

Bli medlem i RKC Vid medlemskap får du information och inbjudningar tillutställningar, seminarier och andra evenemang. Du får ävenprenumerera på É Romani Glinda, Sveriges enda romskatidskrift, till det förmånliga priset, 190 kr, (ordinarie pris 250kr). Under hösten kommer vi även att öppna ett kulturcaféoch ett bibliotek. Idéer, tankar, ja, all form av kulturelltutbyte är välkomet, så dra dig inte för att kontakta oss.

Medlemsavgift: Enskild: 100 krFamilj: 200 krBetalas in på Romskt Kulturcentrums postgirokonto: 206401-2

Besöksadress:Romskt KulturcentrumLingvägen 100, Gubbängen (T-bana mot Farsta Strand, avgång vid Gubbängen)

För mer information och anmälan:Domino Kai, tel:08-508 524 21073-917 98 05 e-mail: domino.kai@romsktkulturcentrum.seLars Kollberg, tel: 08-508 524 20Hans Caldaras, tel: 08-508 524 22

Vi välkomnar dig till ett av de fåromska centrer i hela världen.

RKCRomskt Kulturcentrum i Stockholm, RKCBox 6097, 122 06 Enskede Tel: 08-508 524 20 (21/22) Org.nr: 802412-1249