Tema Turkiet

É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 47 kronor Nr 3-2006

Kära läsare, vi trodde att vi skulle få enförsmak på sommaren då vi for tillIstanbul i början på maj. Men där hadesommarvärmen uteblivit. De två förstadagarna klädde vi oss varmt och tog medkameran, mellan reportagen gick vi pårundtur i Istanbul.

I Sultan Ahmet ligger Blå moskén från1600-talet, den enda moskén i Istanbulmed sex minareter och väggar vackertdekorerade med miljontals blå mosaik-plattor. Moskén var så stor att det varomöjligt att uppskatta hur många besöka-re som var där samtidigt med oss.

Hagia Sofia var en gång världensstörsta kyrka, därefter moské, i dagmuseum. Det är ett arkitektoniskt mäs-terverk med bysantinska fresker och svä-vande kupol och sina fyra minareter.Bengt var intresserad av den underjor-diska vattencisternen från den bysantins-ka tiden och nedgången låg på andrasidan gatan, mitt emot Hagia Sofia. Hanberättade att det var som en stad underjorden med pelargångar och droppandevatten. Akustiken måste ha varit enormför ibland gavs det konserter i den gamlavattenreservoaren, det kunde vi förstå avaffischen vi såg då vi väntade på attBengt skulle komma upp från underjor-den. Vi kunde också se skyltarna somvisade att Topkapipalatset låg i närheten.I det utsmyckade palatset där sultanernabodde fanns en gång i tiden ett haremmed en enorm skattkammare och rike-dom.

Vi följer i Bengt i hans nostalgiskaspår. Som 19 årig hippie hade han varit iIstanbul under sextiotalet på väg tillIndien. Naturligtvist drack vi kaffe påalla världens ungdomars stamhak,Pudding Shop. Där träffades alla hippiesinnan de lämnade Turkiet för sitt slutmålIndien. Idag fylls baren av en annankundkrets, turister som vi och andranyfikna som hade hört talas om caféetmed sina väggar prydda av tidningsutk-lipp av kända hippies och artiklar omBillie Hayes mannen som filmen

2 É Romani Glinda

Innehåll:

Romer - delaktighet och demokrati sid. 3

Nytt museum i Norge sid. 4

Tema Turkiet sid. 5-16

Bakro sid. 16

Årsmöte RKC sid. 17

Mediakonferens sid. 18–19

Böcker sid. 20–21

Familjen Limoni sid. 22–23

Romer i Köpenhamn sid. 24

Romskt mode sid. 25

Recept sid. 26–27

Sista sidan sid. 28

Bilden på framsidan visar Blå moskén iIstanbul. Foto: Fred Taikon.

KulturförvaltningenStatens Kulturråd

Våra bidragsgivare

ISSN 1651-3258

Fred Taikon och Bengt O Björklund,framför sitter Rosario Taikon Ali och Maja-Lena Taikon.

Redaktören har ordet

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon och fax:+46 (0)8-779 40 31070-712 39 91

E-mail: fredt@telia.comWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82-5

Ansvarig utgivare: Fred TaikonRedaktion: Maja-Lena Taikon,Rosario Ali Taikon och Bengt O Björklund.

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang,föredrag och möten.

Vi tar emot texter på samtligaromanédialekter, antingen via vanligpost eller via e-posten:fredt@telia.com

Midnight Express handlade om. Bengtvar där första gången för fyrtio år sedan.Det skulle visa sig vara samma man somserverade oss kaffe, idag äger hanPudding Shop. Sen bar det av till ett avIstanbuls äldsta badhus där kunde man sehur det en gång hade sett ut. Där fannsmindre bassänger i marmor för gemen-sam trevnad efter att ha blivit badad och

masserad i båsen med dörrar runt ombassängen. Den dagen avslutade vi medatt på eftermiddagen försöka finna turkis-ka romer. Vi följde den branta backenfrån Istiklal caddesi, Taksim huvudgata,ner till Topane i hopp om att finna romer.Jag fick inga vibrationer om att det varromer vi såg på gatorna tills en man till-talade oss frågande "Romá?" Och visstsvarade jag romá!. Vi var mycket nöjdatrots den långa uppförsbacken tillbaka tillhotellet dit vi helt utschasade tog oss,med många synintryck rikare. Phu.

É Romani Glinda 3

Den marginaliserade positionen i detsvenska samhället som de flesta romertvingats leva i utgörs av ett sammansattväxelspel mellan det svenska samhälletsutstötningsmekanismer och romernas för-sök att skydda sig genom att träda åtsidan och isolera sig. Romerna har tillsför en generation sedan varit förhindradeatt gå i skolan genom samhällets olikastrategier som omöjlig gjort skolgången.Och inte sällan har skolan och olikautbildningsinsatser av romerna självabetraktats som kontrollförsök från detsvenska samhällets sida. Det flesta åtgär-der har varit på det svenska samhälletsvillkor, eftersom romerna inte varit till-frågade. Utanförskapet från romernassida är inte ett aktivt självvalt utanför-skap utan präglas av den sociala kon-struktion som de tvingats leva i.Romerna har blivit ställda utanför sam-hällsgemenskapen, inte minst i den poli-tiska diskussionen och när olika åtgärd-spaket satts in mot den romska gruppen.Den forskning som hittills bedrivits hart.ex. ofta varit en forskning på romer intemed romer. Romerna själva har inte tagitaktiv del i vare sig forskningsinriktning,forskningsupplägg, eller diskussionen omforskningsresultaten. En satsning påromernas självorganisering och maktska-pande innebär i sin förlängning en för-djupning av demokratin. Vi anser i RSIatt demokratins kärna finns att söka imänniskors intresse för gemenskap ochsamarbete bortom isolering och utanför-skap. Det är vår bestämda uppfattning attromers egna autonoma organisationerbättre kan skapa förutsättningar för enfördjupad demokrati.

Den brist på förståelse för romernassituation som präglat Sverige måste

romerna själva ge en motbild till. Romermåste själva delta i kunskapsbildandetom romer i Sverige och annanstans.Forskningen och dokumentationen avromers verksamhet och positioner måstepå ett annat sätt än nu påverkas av auto-noma romska aktörers arbete. Ett led i ettsådant organisationsarbete är t.ex. till-komsten av Romani studies Institute(RSI). Syftet med organisationen är attförsöka tillgodose behovet av ökade kun-skaper om romer och de sociala proces-serna som format relationen mellanromer och majoritetssamhället. Den över-gripande målsättningen är att höja statu-sen av ett länge försummat område därRSI vill bidra till en ökad medvetenhetkring de problem och utmaningar somfinns då det gäller minoriteten romer.RSIs ambitioner på lite längre sikt är attupprätta ett fristående forskningsinstitutmed studier, forskning, dokumentationoch biblioteksverksamhet. Denna organi-sation och andra liknande organisationerkan hjälpa romerna att bygga upp enkunskapsbas som är viktig för att kunnaflytta fram romernas positioner i detsvenska samhället. I detta arbetet betonasbegrepp som social demokrati och sam-verkansdemokrati. Begrepp som har sinarötter i den amerikanska filosofenDeweys begreppsapparat. Integrationhandlar om att finna vägar till ett samar-bete mellan minoriteten romer och detsvenska samhället. Romerna har aldrigkunnat formulera sig som motpart, utanalla initiativ har varit på det svenska stor-samhällets villkor. De romska gruppernaoch centralorganisationerna måstegivetvis också kunna enas om gemen-samma strategier, annars omöjliggörsockså integrationen. Integration (Eller

Romer– Delaktighet och demokratiText: Keith Palmroth – Romani Studies Institute, RSI

kanske bättre uttryckt inkludering) bordeistället koncentreras till sådana aktuellakrav och behov som romerna har, inteminst när det gäller utbildningsfrågor ocharbetsmarknadsfrågor. Otraditionella lös-ningar på utbildningsfrågorna och frams-kapandet av nya arbetstillfällen skullekunna vara möjliga lösningar.

Det politiska medborgarskapet, dvs. all-män rösträtt m.m., är inte tillräckligt föratt ge demokratin ett tilltalande innehållutan detta måste kompletteras med kravetpå sociala rättigheter som skyddar indivi-der mot det moderna samhällets riskeroch problem, något som man skullekunna kalla ett "socialt medborgarskap".Integrationsdiskussionen och demokra-tifrågorna handlar i grunden också för deromska grupperna om hur den samhälle-liga arbetsfördelningen regleras och hurvar och en på ett rimligt sätt kan uppfattasig som en aktiv deltagare i det samhälle-liga samarbetet. Detta resonemang stödersig på tankarna som utvecklats av J,Dewey (1999). Vars tes är att verkligdemokrati kräver samverkan i det löpan-de arbetet. Det demokratiska talet och dedemokratiska principerna måste ha enmotsvarighet i den praktiska iscensätt-ningen av samhället, där Dewey förordaren kooperativ samverkansform. Varjevuxen samhällsmedlem borde få chansenatt samverka i en ny arbetsgemenskap.För Dewey är demokrati inte bara ettpolitiskt ideal utan också ett socialt ideal.

(Se te.x. Dewey 1999, 2005, ochHonneth 2003).

I tio år har museiledningen arbetat till-sammans med representanter för TaternesLandsforening, TL; (tidigare Romani-folkets Landsforening, RL) och Lands-organisasjonen for Romanifolket (LOR).Redan på ett tidigt stadium knöts enresande till museet för att bistå med kun-skap om de resandes kultur, historia ochspråk i Norge, musikern Lasse Johansen.Lasse har tillsammans med konservatornMari Møystad varit med och samlat införemål och hantverk, som gjorts avnorska resande. Han har genom sina kon-takter bland resande fått tag i en storsamling gamla svartvita fotografier,varav en del finns med på utställningen.Lasse Johansen har även varit med ochutformat utställningshallen.

Den norska staten har stått för helakostnaden, 51,6 miljoner norska kronor(62,4 miljoner svenska kronor). Det är ettled i erkännandet av Norges nationellaminoriteter, judar, kväner, romer, romani-folket (taterne, de reisende) och skogsfin-nar. Alla minoriteter har rätt till sittspråk, sin kultur och historia.

När beslut togs att Glomdalsmuseet

skulle byggas ut med en egen avdelningom de reisende, eller taterne, som en delnorska resande accepterat som en korrektbenämning, betonade de resandes före-ningar att det inte bara skulle skildra över-grepp och tråkigheter som resandefolketutsatts för. De vill framför allt visa de finaoch positiva sidorna av norska reisende:deras kultur, traditioner, hantverk ochspråk. Men man vill heller inte förtiga attäven norska resande utsatts för övergrepp.I en särskild avdelning av resandemuseetvisas hur resande förtryckts av stat, kom-mun, kyrka och befolkning. De som villkan sitta lite avskilt och titta i lugn och ro.

Där kan man läsa om det som intenämns i historieböckerna: tvångssteriliser-ingar, tvångslobotomeringar, tvångsom-händertagande av resandes barn och såkallade "tattarkolonier", bl.a. Svanviken,där resandefamiljer placerades med löfteatt man efter 5-6 år skulle få egen bostadeller stuga någonstans i Norge.

I en avdelning visas de resandes histo-ria, bland annat vandringarna genomolika länder till nya hemlandet Norge,där de funnits i 500 år. I en annan avdel-

4 É Romani Glinda

Resandefolket får museumNorge har fått kanske världens första museum helt inriktat på resande-kulturen. Den 25 april 2006 invigde den norske kronprinsen HaakonHarald nya museidelen med permanentutställningen "Latjo drom -Romanifolkets/taternes kultur og historie" som en del av det kulturhisto-riska Glomdalsmuseet i Elverum, Norge.Text: Bo Hazell

ning förklarar man hur språket är upp-byggt, och hela bönen Fader vår finnsanslagen på väggen på norsk rommani.

I en stor monter visas en unik samlingknivar tillverkade av norska resande,bland dem knivar med vackra silverbe-slag av "Knivkongen" Johan FredrikHedenberg, som ju bodde och verkadebåde i Norge och i Sverige. Bara kniv-samlingen är värd ett besök. I flera mont-rar visas olika bruksföremål och hantverktillverkade av norska resande, tavarbeten,föremål i rot, tennföremål.

Besökaren kan gå in i en musikhörna,sätta på sig hörlurar och lyssna på resan-desånger framförda av olika resande frånNorge och Sverige. Där finns även en fil-mhörna. Både unga och gamla resandebeskriver sina liv på stora väggskärmar.Kända resande berättar om sin bakgrund.

Det första som besökaren möts av ären lägerplats i naturlig storlek och olikafärdmedel som de resande färdats medunder olika epoker: häst och vagn, båtar,cyklar, och senare bilar och husvagnar.

Flera resande har varit med vid uts-myckningen av museet. Bland demkonstnären Johnny Borge.

Den nuvarande utställningen kommer dåoch då att kompletteras med andra saker.Och i den stora aulan kommer det att ord-nas föreläsningar om de resandes historiaoch kultur. Lasse Johansen, som numera ärheltidsanställd vid museet, kommer attfortsätta dokumentera resandekulturen.Han ska bl.a. spela in ännu fler äldreresandes berättelser om livet förr i tiden.Allt ska sparas för framtida generationer.

I Norge finns numera alltså ett museumom resandekulturen, men inget museumom romernas kultur och historia.

Varför skildras inte romernas historia,kultur och språk? Den frågan ställde jagtill museichefen Jan Hoff Jørgensen.

– Vi på Glomdalens museum ska inteha utställningar både om sigøynerne ochtaterne. I Norge har staten erkänt romernasom en nationell minoritet, och de resan-de som en annan, helt egen minoritet.Därför är det viktigt att romerna får etteget museum på en egen plats där derashistoria, kultur och språk kan skildras.

Lasse Johansenoch den norskekronprinsenHaakon Harald.Foto: Bo Hazell.

É Romani Glinda 5

Under en av sina vandringar hamnade ÉRomani Glindas redaktion i stadsdelenTophane. Vi följde en brant sluttandegata från Istiklal caddesi, gågatan medden gamla spårvagnen som löpte genomaffärsområdet i Taksim. Ju, längre ner vikom ju slitnare blev husen och det dofta-de inte längre lika gott. Små speceriaffä-rer, snickerier och tehus ersatte restau-rangerna och de moderna affärerna. Vi frågade flera människor på vägen nervar romerna bodde, men möttes bara avundrande blickar och axelryckningar. Vihade nästan gett upp vår jakt på att finnaturkiska romer när en äldre man som sattpå en mur ropade - "rom?". Det visade sig

att alla männen på muren var romer ochäven skoputsaren som stod bredvid. En avmännen kunde tala en form av romanéssom gick att förstå och han berättade atthans farfar kom ifrån Grekland i början av1900-talet som sjuåring och att de nästandirekt övergick till att bli muslimer. Hanberättade att han inte kan arbeta längre pågrund av ett stort kirurgisk ingrepp. Det ärhan fru som försörjer familjen. Han berät-tade även stolt att hans son har en högbefattning på en bank i Istanbul. Efter enstund dök ännu en romsk man upp. Detvisade sig att han hade arbetat i Göteborgi fyra år för länge sedan. Under samtaletsgång samlades fler och fler romska barnrunt omkring oss de var nyfikna ochmycket roade.

Romer i TurkietI tukiet finns det uppskattningsvis sju miljoner romer, vilket torde innebära att det är det land i världen somhar flest romer. Bara i Istanbul bor det en cirka miljon romer i olika stadsdelar. É Romani Glinda har varit på besök i Istanbul, där vi bevakat en internationell kurs i Romani Studies, somAdrian Marsh och Elin Strand anordnade på Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, vi bevakade ett interna-tionellt symposium om romer i Turkiet och vi besökte Kuștepe och Tophane, två stadsdelar där det bor romer.I Kuștepe bor det cirka 3000 romer.

Möte med romer i Tophane

Hur började då Ingmar Karlssons enga-gemang för romer? É Romani glidamötte honom på generalkonsulatet iIstanbul och ställde frågan.

– När jag var liten var min pappaprästgårdsarrendator i Burseryd iSmåland. Varje år kom det romer somville tälta och min pappa tillät dem alltidatt slå läger, både vår och höst. Jag tyck-te det var spännande och jag minns attde bjöd på kyckling som var lagat på ettspeciellt sätt. Prästen i församlingenvurmade mycket för romerna. Han lätskriva romer i församlingen och hanvigde och döpte även romer vilket varmycket ovanligt på den tiden under 50-talet. Det stod om det i alla de stora tid-ningarna.

Ingemar Karlsson har alltid varitintresserad av minoritetsfrågor. Han harskrivit ett tiotal böcker, blanda andraboken "Lilla Europa" och en annan somheter Europas styvbarn där han skriverom de som inte har någon nation Därfinns även ett kapitel om romer. När hanvar ambassadör i Tjeckien och iSlovakien kom han romerna nära.

– Så jag har sett hur romerna har det idessa länder och det var då jag fick idénom att översätta Katarina Taikons Katitzi

böcker, först till Tjeckiska och sedan tillSlovakiska.

Det var Ingmar Karlsson fru, MargaretaKarlsson, som gjorde den Slovakiskaöver sättningen.

– Tanken var att Tjeckiska och Slova-kiska barn skulle lära sig förstå den roms-ka kulturen och jag har många kontaktermed romska organisationer i dessa länder.

Katitzi böckerna över sattes även tillUngerska och Makedonska.

När Ingemar Karlsson blev konsul iIstanbul för fem år sedan träffade hanElin och Adrian.

Tillsammans startade de små seminari-er för turkiska romer.

– Tanken var att olika romska grupper iTurkiet skulle kunna mötas.

Sedan gjorde de tillsamman två inter-nationella seminarier som utmynnade iboken "Gypsies and the Problem ofidentities - Contextual, Constructed andContested". Och utvecklingen av dessaseminarier blev kursen Romani Studiessom hölls fösta gången 2005.

– Det är första gången som en kurs omromer hålls på ett universitet i Turkietoch romerna i Turkiet uppskattar att deuppmärksammas. En rom sa till mig. “vivisste inte att vi var intressanta.”

6 É Romani Glinda

Ingmar Karlsson tycker att romerna iTurkiet inte är lika utsatta som sina brö-der i Östeuropa.

– Jag tror att det är enklare att levasom rom här. Även om många romer ärfattiga så är det inte bara romer som bor islummen. I Turkiet blir de inte förföljdaför att de är just romer.

Ingmar Karlsons romska engagemang iTurkiet får sitt naturliga slut när han går ipension om cirka två år. Man kan barahoppas att den Svenska regeringen hittarnågon med samma engagemang.

– Ingen annan svensk ambassad ellerkonsulat bedriver en sådan verksamhetsom vi gör här så jag hoppas verkligenatt det arbetet som jag har startat kanfortsätta säger Ingmar Karlson.

I Turkiet talas det om en tio års periodför ett inträde i EU.

– Det kommer att hända mycket underdenna tioårsperiod, det gäller att hållaförhandlingarna igång för det är mångasom är emot Turkiets inträde på grund avrasism och diskriminering. Folk är räddaför turkar och vissa länder håller ihop, detkan för lite om Turkiet, men om tio årkommer Europa och Turkiet att se annor-lunda ut och folk kommer att lära sig merom Turkiet, säger Ingmar Karlsson.

Den svenske Generalkonsuln i Istanbul är känd försitt engagemang för romer. Han har under många årbedrivit verksamheter i Istanbul. De sista tre åren harhan stött Elin Strand och Adrian Marsh som harorganiserat internationella konferenser och kurser iRomani Studies.

Vurmar för Turkiets romer

É Romani Glinda 7

Adrian är en engelsk historiker, som imånga år har bedrivit forskning omromernas historia och ursprung. ElinStrand är en svensk akademiker somvarit bosatt i Istanbul de senaste tre årendär hon tillsamman med Adrian startatkurser om romernas historia och kultur.Dessa kurser har bland annat hållits påSvenska Institutet och stöttats avSvenska generalkonsulatet i Istanbul.Dessa Romani Studies kurser, har röntstor uppmärksamhet och uppskattas avde som har deltagit. Tillsammans har debägge samlat in mycket material omromer som redovisas under kursens gång.

Årets Romani Studies kurs hade samlat38 deltagare från olika länder i Europa,elva kom från Sverige, bland andraDimitri Florin.

– Jag är här för att få mer information.I januari besökte jag Istanbul förDiskrimineringsbyrån för romer. Dåberättade Adrian att han hade nya teorierom romernas historia. Det vill jag vetamer om. Det är också trevligt att se hurvärlden krymper, hur romer kan träffasoch utbyta erfarenheter över gränserna.För tio år sedan kunde man inte drömmaom att kunna resa utomlands på detta sättför att lära sig om romer.

Det tog ett tag innan Roger Rosengren,resande rom från Linköping, kom in ikursen.

– I början var det jätterörigt och jagfick inget grepp om det man förklarade.Men som det lät på Adrian Marsh kom-

mer alla romer och resande eller travel-lers från början ur samma grupp. Jaghade önskat att man kanske skulle ha för-djupat sig lite mer i hur grupperna hadetillkommit och då bland andra travellers.

Under kursen talades det om New tra-vellers, som betraktas mer som en socialgrupp som valt att leva som romer, resan-de eller som travellers.

– Adrian berättade att när resande ochromer reste runt i Europa för kanske 400 årsedan snappades de romska livet upp avvanliga så kallade vagabonder som söktesig till oss för att vi var vapenföra ochkunde försvara oss och den teorin verkar jurimlig, säger Roger. Det har talats längeom resandefolket eller travellers är en soci-al eller en romsk grupp, det är ett känsligtämne. Jag tror att båda grupperna finnsoch vem som är vem, kan man ju diskuterahur länge som helst. Det är individuellt hurman lever, det är mer av ett val man gör;om man lever som en vanlig svensk, såförsvinner till slut all romsk kultur och dåfinns man ju inte kvar som rom.

Roger tycker att kursen var mycketintressant.

– Det var jättetrevligt att den svenskageneralkonsuln Ingmar Karlson hade enreception för oss som deltog i kursen. Detkändes hedrande och välkomnande att fåvara med och jag skrev in mig i general-konsulatets gästbok. Jag kommer att tatill mig alla kunskaper jag har fått här ochkommer att ta hem alla kompendier ochsprida det i föreningen till dem som ärintresserade. Själv kommer jag att använ-da kunskaperna för att utveckla arbetetför oss resande och även försöka knytanya kontakter med andra romska grupper.

För mig känns det viktigt att man sat-sar på framtida generationer, att de får såbra förutsättningar som möjligt att bliframgångsrika.

Journalisten Ülkü Holago, 32 år, ärfödd och uppvuxen i Sverige och har ettturkiskt ursprung. Hon tycker kursen ärjätte intressant.

– Jag kom till Istanbul redan veckaninnan kursen skulle börja för att jag skul-

Romani Studies i IstanbulAdrian Marsh och Elin Strand ärtvå unga eldsjälar som under fleraår har arbetat och forskat omromer i Turkiet. För andra året irad höll de i en Romani Studieskurs på SvenskaForskningsinstitutet i Istanbul. 38 deltagare från olika länder iEuropa deltog.

le träna med mina lärare i turk-romskdans. Jag ska också vara med och firahögtiden hedrelses för första gången här iTurkiet. Det passade mig jättebra attkombinera de bägge kurserna.

Ülkü tycker att kursen i RomaniStudies är jättespännande med otroligtmycket historia.

– Jag brukar vara full av frågor ochkommentarer, men nu sitter jag bara tystoch försöker ta in allt som sägs. Det ärfrågor som jag är intresserad av, frågorsom rör etnicitetsbegreppet. Det finnsmycket man kan applicera på andraminoritetsfrågor i Sverige och resten avvärlden. Jag är ingen expert på romer,men de har intresserat mig i många år.Jag kom romerna närmare då jag kom ikontakt med musiken och dansen och nunär jag också jobbar med nyhetsrappor-tering om invandring och integrationsfrå-gor i Sverige där vi också särskilt har tit-tat på hur romer har porträtterats i svensknyhetsmedia.

Ülkü har sett att det skiljer sig mellande romska danserna i Europa och framförallt i Sverige.

– Jag har varit med och firatInternationella Romerdagen i Sverigesom infaller den åttonde april. Där kundejag se att den romska dansen skilde sig

avsevärt från den dans jag utövar. Detsom dansas i Sverige verkar var mer enrysk-romsk dans. Den turk-romska dan-sen bygger framförallt på en 9/8 delstakt. Den här ojämna takten är vanlig iMellanöstern, utom i Egypten där musi-ken går i 4/4 dels takt precis som mycketav den västerländska musiken. Jag för-sökte förklara 9/8 rytmen för en svensktrummis, men han sade bara förtvivlat"jag förstår ingenting".

Den turk-romska dansen är en folkligdans utan några strikta regler eller koreo-grafi.

– Men det finns naturligtvist lärare somundervisar i dansen och dansare på sce-nen som naturligtvist har en koreografi,men det är framför allt folkets egen dans.

Kursens första dag inleddes med attalla kursdeltagare fick intervjua sin gran-ne och sedan presentera resultatet. Detvar ett intressant grepp, som ledde tillcharmiga beskrivningar som både spegla-de den intervjuade och den som intervju-ade. Många skratt kom när olika namnskulle uttalas. Informationen i intervjuer-na skilde sig. En del fokuserade mer påursprung, andra på yrke, intressen, famil-jesituation eller studiesituation.

Adrian bad kursdeltagarna att göra enlista på fem saker de först tänker på i

8 É Romani Glinda

Deltagarna i årets Ramani Studioes kurskom från många olika länder.

samband med romer. Det hela utmynnadei en mycket lång lista som ledde tillmånga diskussioner om vad en rom är,vad romsk kultur är och vad som utgören rom. Någon hade sagt häst och vagnoch Adrian undrade om resandet vargenetiskt betingat bland romer. Svaretblev givetvis nej. Det som har drivitromerna från stad till stad och från landtill land är bland annat säsongsbetingatarbete, förföljelse och allmän intolerans.De har oftast varit förbjudna att slå signer, de har inte fått äga hus eller land.Romsk karaktäristik har alltid en orsak,menar Adrian.

Under elvahundratalet dokumenterasden första spåkvinnan i Istanbul, berätta-de Adrian.

Eftersom grekerna på den tiden troddeatt alla som kunde magi kom frånEgypten kallades romerna för egyptiersom sedermera blev det engelska ordetGypsy.

– Ett folk karaktäriseras ofta av ettprästerskap, en helig bok och ett heligtland. Romerna har inget av detta, men ärändå ett folk. De har många seder somhar levt vidare genom århundraden.Renlighetslagarna är en av dem. När pes-ten härjade i Europa och folk dog somflugor drabbade den inte romerna isamma takt, mycket på grund av derasnärmast maniska renlighet. Detta fickden omgivande befolkningen att tro attde hade det ihop med djävulen. De star-tade därför pogromer och många romerslogs ihjäl, berättade Adrian.

Enligt Adrian finns det tre slags romersom lämnat Indien under olika perioder.

– Genom att studera språket kan manmed säkerhet säga att de som vi kallarDom, måste ha lämnat Indien före år1000 efter Kristus. Då förändrades näm-ligen de gamla indiska språket från att hahaft tre genus, maskulinum, femininumoch neutrum, till att bara ha maskulinumoch femininum. Gruppen Dom talar endialekt som kallas dimari och den har tregenus. Romanés däremot har bara två.Därför kan man säga att de romer somidag talar romanés måste ha lämnat indi-

É Romani Glinda 9

en efter år 1000 efter Kristus. GruppenLom talar en slags romanés som ärmycket påverkad av medeltida armenis-ka. Till skillnad mot vanlig romanés harde inga grekiska låneord, vilket tordeinnebära att de till skillnad mot romernaaldrig var i nutida Turkiet som då hördetill det Bysantinska riket. Lom finnsfrämst i Persien och Armenien.

Romerna ursprung finns, enligt Adrian,i en tid då muslimska arméer gör raiderinne i Indien för att plundra.

– Den ursprungliga utvandringen av detfolk som kallas Dom måste ha skett isamband med arabinvasionen av Sindh islutet av 600-talet. De arabiska härarnasattack på Indusdalen var blodiga ochenorma antal indier dödades och tillfånga-togs under general al-Thakafis komman-do. Ett stort antal indier blev då klientsol-dater i den arabiska armén. De förblevhinduer och hade med sig fältkockar, pil-makare, tältmakare, svärdbärare, fruarbarn och så vidare. Nederlag på den tideninnebar att man istället kom att ingå i den

vinnande hären.Men dessa arméerblev med tiden kraf-tigt decimerade ochkvar blev bara kam-pföljarna, folket runtom krigarna. Denhär bilden speglar,enligt Adrian, detförhållande att deindier vi idag kallarDom var icke-krig-förande indier somhade med sig deyrken de utövade ihärarnas närhet. De blev strandsatta litehär och var i muslimska samhällen.

Det behövs pengar till att betala storaarméer. De arabiska arméerna, som senarekom att utgöra det Ghaznavidiska riket,var mycket framgångsrika. De inte baraplundrade Indien på sina stora skatter,utan tog också tusentals med hinduiskafångar som sattes in i den Ghaznavidiskaarmén. När det Ghaznavidiska riket föll i

Mottagning i det svenska palatset

kriget mot Saldjokerna dödades mångaoch till skillnad mot de arabiska härförar-na vill inte Saldjukerna ha några otrognaindier som fångar. De skulle dödas. Detinnebar att resterna av de överlevandehinduerna, både krigare och kampföljare,fick fly hals över huvud väster ut.Slutligen hamnade de i det Bysantinskariket, menar Adrian.

Ingmar Karlsson, svensk generalkonsul iIstanbul, bjöd alla kursdeltagare på enreception i de fantastiskt vackra, stilrenamottagningsrummen, med golv av ädelträlagt i ett ovanligt mönster, delvis täcktaav jättestora äkta mattor och på väggarnahängde stora porträtt av svenska kungaroch naturligtvis fanns det en öppen spismed en stor förgylld spegel hängandeovanför. Där bjöds det på ett mycketgeneröst cocktailparty med de avancerattillagade snacks, kanapéer med olika fär-grika fyllningar, sushi i miniformat, lam-mfärsfyllda små piroger med härliga tur-kiska kryddor. Allt detta och mycket merdär till serverades tillsamman medChampagne, vitt eller rött vin, whiskeyoch naturligtvist fanns det även turkiskraki på brickorna, som serverades av per-sonalen kvällen till ära. Fred Taikon, generalkonsul Ingmar Karlsson, Gunilla Lundgren och Ann ERiksson.

Under en av Romani Studiesdagarna komBülent Filiyas på besök. Bülent är turkiskrom och É Romani Glinda fick en inbju-dan att komma till den romska stadsdelenKuștepe dagen efter.

Kuștepe är en stadsdel i Istanbul därcirka tretusen romer bor. Där ligger ävenBilgi universitetet som engagerat sig iromer. Istanbuls kommun bestämde förnågra år sedan att lägga detta universitet idet fattiga Kuștepeområdet, allt för attöka gemenskapen och för att blandaromer och andra.

Vi möter Bülent i ett rökigt tehus fylltav romska män som dricker te och spelarokey, ett slags dominoliknande spel.Tehuset ligger mitt emot universitetet.Det blir stor uppståndelse när vi kliverin, alla vill prata med oss. Bülent, somtalade en vlakdialekt av romanés, berätta-

de att hans förfäder kom från Greklandoch direkt adopterade den muslimskatron. Att han kunde tala den vlakiska dia-

10 É Romani Glinda

På besök i KuștepeI stadelen Kuștepe bor det cirka 3000 romer. É Romani Glinda

blev inbjudna att besöka stadsdelen av Bülent Filiyas, en turkiskrom vi träffade under Romani Studiesdagarna. Besöket på tehu-set och på gatorna där vi träffade många romer gjorde ett stortintryck.

lekten berodde på att hans mor talade denoch att de hade bott ett antal år iTyskland där han träffat andra vlakiskaromer. När de umgicks talade deromanés, de tyska romerna kunde avnaturliga skäl inte tala turkiska. Det varmycket trevligt att höra honom tala. Hanblandade ofta keldarsch, lovara och arli ispråket.

Bülent, som är ägare av tehuset, bad en

É Romani Glinda 11

av sina servitörer att servera oss te i detypiska små tunna teglasen.

När Bülent hörde att É romani Glindasfotograf ville besöka det romska områdetbakom tehuset följde en romsk man medner för den branta gatan.

– Det här är mina söner sade han stoltom två små glada pojkarsom log lyckligt när deblev fotograferade.

Gatan var full av liv.Barn och kvinnor ochmän lät sig villigt foto-graferas. Alla var gladaöver besöket. En manbjöd in oss i sitt hus ochvisade oss sin konst. Dettog tid, han ville visa ossalla bilder han hade.Samtidigt trängdes barnoch vuxna nyfiket i hansfönster. Att gå ned förgatan gick långsamt. Allaville bli fotograferade.Busiga ungar och kärleks-fulla mödrar, unga mänoch äldre gubbar, helafamiljer som spanade utbakom gardinerna i sinafönster.

Några dagar senare är vi tillbaka iKuºtepe, denna gång med RamonaTaikon och Margosha Kaminska, tvåfestklädda svensk-romska kvinnor från

Svenksa romer på festligt beök bland turkiska romer i Kuștepe.

Stockholm. Denna gång blev vi inbjudnai två romska hem där det bjöds på te ochflickorna visade upp sina färdigheter iolika dansstilar.

En stolt far med sina söner. Bülent Filiyas, romsk tehusägare.

Adrian Marsh och Elin Strand bor nedan-för Franska trappan i Taksim, ett populärttillhåll för de turister som hittar dit.

– Det vinns en jargong bland turkargentemot romer, säger Elin. Spelar deinte musik räknas de inte. Det är som omdet fanns två slags romer där de som spe-lar musik tillhör en slags elit.

Adrian och Elin kom tillsammans tillIstanbul 2002. Adrian hade då fått ett sti-pendium för forskning i romernas ekono-miska historia.

– Elin hade blivit tilldelad ett stipendi-um från Svenska forskningsinstitutet föratt göra en jämförande studie ommuslimska romer, säger Adrian.

De märkte snart att ingenting händebland de akademiker som borde studeraromer och det fanns inte en enda romskorganisation i Turkiet, det fann bara enhandfull etnografer som forskadeomkring romer.

– Då startade vi en seminarieserie där vibjöd in olika turkiska och turk-romskagästföreläsare och även den svenske gene-ralkonsuln kom. Han sa om ni vill bjudain romska och icke-romska akademikerfrån andra länder kunde han hjälpa till. Viville visa turkarna att ämnet hade hög sta-tus och vi lade medvetet ribban högt.

Detta var i april 2003. Många turkiskatidningar tog upp det hela och de var för-

12 É Romani Glinda

Två unga aktivister

vånade över kopplingen romer och aka-demiker.

Adrian och Elin fortsatte att forska, enforskning som samtidigt kom att breddasoch även handla om samtida problemsom arbetsslöhet, boende, åtkomsten tillhälsovård och utbildning.

– Vi lade fram våra rön till Bilgi uni-versitetet i Istanbul, något som ledde tillen grundkurs i Romani Studies där. Vi ärlite stolta över att turkiska utbildningsde-partementet tillät oss göra detta, sägerElin Strand.

Sedan har svenska generalkonsulatetstöttat vissa forskningsprojekt som blandannat lett fram till boken "Gypsies and theProblem of Identities".

– Vår slutsats är att det måste forskasmycket mer. Det kommer att krävasmycket mer information att presentera förEU inför Turkiets inträde i EU.

Intresset för romer tycks ha ökat iTurkiet.

– Vi har dramatiskt förändrar det somsker här i Turkiet och synliggjort denromska identiteten för romerna själva,säger Adrian.

– Jag har med tiden blivit mer intresse-rad att lära ut romsk kultur och historia tillicke-romer, säger Elin. Det är viktigt attäven de förstår mer av den romska frågan.

Nu har den utlysta tjänsten hos DO blivittillsatt. Domino Kai arbetar där sedan imaj som utbildare till myndigheter ochandra organisationer som arbetar medromska frågor samt romska föreningar.

– Det ringer folk hit och begär enutbildning eller önskar ett seminarium.Detta har gjorts en längre tid av DO, mennu ingår jag i den gruppen. Det är någon-ting nytt att man agerar från golvet till-sammans med juristerna. Som pedagoghar jag en annan vinkling än att alltid talaom den juridiska texten. Här kommermina dramapedagogiska kunskaper tillanvändning,, jag kan iscensätta ett pro-blem för beställaren och istället för attprata så får folk se och sedan bearbetaproblemet. Jag kommer att använda mig

av en teknik som kallas forumteater. Forumteater är ett utmärkt verktyg för

att bearbeta och förändra. Med hjälp avett skräddarsytt spel som belyser bestäl-larens nuläge, tränas åskådarna i aktivproblemlösning.

– Där kan man göra värderingsövning-ar och folk får ta ställning till vad jagsäger. Här kan man även få träning attargumentera om vad som är rätt eller fel,hur, varför, och så vidare.

Det är viktigt att förståelsen och infor-mationen om romer ökas, menarDomino. Det kan handla om romer sominte får bostad eller arbete under sammapremisser som icke-romer.

Tjänsten är en projektanställning ochsträcker sig fram till nyåret.

DO:s nya medarbetare

Adran Marsh ochElin STrand träffadesår 2000 på Universityof Greenwich iLondon och läste församma professor,Thomas Acton.Adrian var doktorandoch Elins handledareför hennes masterut-bildning i RomaniStudies.

É Romani Glinda 13

Det främsta syftet med symposiet var attge alla nya turkiska föreningar en möjlig-het att träffas och att även knyta kontak-ter med andra romska föreningar frånövriga Europa. Nu fick de höra hurromerna i Europa hade gått tillväga, vadde höll på med, vilka problem de hadeoch hur livet i allmänhet gestaltade sigför romer i de olika länderna.

Accessible Life Association, initiativta-gare till symposiet, började som en hjäl-porganisation vid den stora jordbävning-en för ett antal år sedan, men har fortsattmed humanitära hjälpinsatser.

– Romer har äntligen blivit hjältar i fil-mer och böcker här i Turkiet och i reger-ingen talar man nu om romer, sade orga-nisationens representant.

Lise Page,från EU-kom-missionen häl-sade de turkis-ka deltagarnavälkomna tillarbetet medEU.

– Detta ärbörjan på en ny era mellan EU ochTurkiet som nu söker medlemskap.Turkiet håller på att förändras, men fleraforum måste skapas för till exempelminoritetsfrågor. I EU finns bland andraen dialog kring romer. Vi hoppas att dendialogen även kommer att föras mellandet turkiska samhället och EU.

Reformprocessen har redan börjat iTurkiet. I rapporten 2004 om Turkietsframsteg finns ett behov av att stärka dia-logen i ett antal specifika frågor somegentligen inte har med EU att göra, men

som behöva åtgärdas. Dessa dialoger börhandla om integration, barn och så vida-re. EU kommissionen valde ut 19 projekti den lilla projektformen. Detta sympo-sium är ett exempel på EU-kommissio-nens lilla projektform.

21,5 miljoner Euro kommer att investe-ras i dialoger med det civila samhället.Detta program kommer att ge möjlighettill Turkiska städer, universitet, officiellaorganisationer, NGO:s och ungdomsföre-ningar att skapa kontakt med sina mot-svarigheter i EU:s medlemsländer.

– Vår förhoppning är att under dekommande åren ska vi inte bara se ettstärkt civilsamhälle i Turkiet, men ocksåen förstärkt relation mellan civilsamhäl-let i Turkiet och EU:s medlemsländer,något som slutligen kommer att leda tillett turkiskt medlemskap, säger Lise Page.

Elena Marushiakova från StuddiiRomani i Bulgarien uttryckte en förhopp-ning om att det goda arbetet som gjorts

Den romska rörelsen i TurkietFör bara några år sedan fanns inte en enda romsk förening i Turkiet, men nu verkar det romskaföreningslivet har kört igång med en rivstart. Sedan ett och ett halvt år tillbaka finns det ett tjugotalromska föreningar och fler är på gång. För andra året i rad arrangerades i början av maj i år II International Roman Symposium, ettromskt symposium om romer i Turkiet, denna gång i Istanbul, i Tarik Zafer Tunaya Kulturcenter.

kommer att fortsätta. Hon är en av demsom har hjälpt till i arbetet med symposi-ets förverkligande.

– Detta symposium ska stärka samar-betet mellan romska NGO och olikamyndigheter i Turkiet. Jag hoppas att vialla kan lära av varandra, sade Elena.

Zafer Süpürgeci från den romska orga-nisationen Kirklareli var den först i radenav företrädare för romska organisationer iTurkiet att tala i podiet.

– Vårt mål är arbete, bostad och kon-takt med våra internationella partners.Vår organisation har hjälpt många ung-domar till universitet och yrkesutbildningsom har lett till att många av dem har fåttjobb.

Organisationen bedriver även en socialverksamhet och har deltagit i olika festi-valer.

– Vi har planerat för många projekt,men vi behöver pengar. Vi är integreradei det turkiska samhället, men vi vill ha

Några av deltagarna och arrangörerna av konferensen.

vårt oberoende och vi vill ha allt det somsamhället kan erbjuda, säger han.

Halit Keser från Modern RomanAssociation, talade om situationen förromerna i Izmir.

– Romer är ofta dåligt utbildade. Derastraditionella yrken är musik, blommor,mattor och renhållning. Många romer ärinte legalt gifta. Vi måste organisera oss.Guvernören i Izmir har uppmärksammatvår situation och i ett projekt till stöd förromer i skofabriker har han sett till attfabriken fått publicitet för sin verksamhetoch att de på så sätt kan sälja fler skor.

Bayram Ballich från organisationenCirpi Village Reeve berättar om sin orga-nisations verksamhet.

– Vår organisation startade år 2005. Vibörjade med att ta hand om de äldre, menvi vet att utbildningen är viktig och vihar stöd från myndigheterna. Även våraäldre har börjat förstå detta, att det interäcker med att bara jobba i basaren. Detär viktigt att vi arbetar tillsamman medmyndigheterna.

Organisationen Cirpi Village Reeve harhjälpt till med att viga par som inte varitlegalt gifta.

– Och vi har hjälpt familjer som intehar kunna skicka sina barn till skolan.Mångas barn gråter för att de inte får gå iskolan, föräldrarna har inte råd. Vi är fat-

tiga, men stolta. I arbetslösstatistikeningår det många romer. Vi måste utbildaoss. Vi måste få iväg våra barn till uni-versitetet. Jag ser att Istanbuls borgmäs-tare sitter här, det gör mig glad, sägerBayram Ballich.

Dagen innan symposiet hade ett antalromska aktivister mötts i en workshopför att se över vad Turkiets romer behö-ver. I manifestet som lästes upp tog manupp problemen som bland annat arbets-löshet, utbildning och sjukvård. I Turkietbehöver man ett grönt kort för att fåsjukvård, ett kort som många romer sak-nar, man tog även upp drogmissbruk ochbehovet av kulturella center.

En äldreskoputsaremarscheradeupp i podiet.Med sig hadehan den turkis-ka flaggan.

– Jag är romoch romer är

glada. Jag har varit skoputsare i femtioår, precis som min far, min farfar ochmin farfarsfar. Vi måste samarbeta för attkunna lösa våra problem.

Claudia Marsia från Rumänien berätta-de om romernas situation i sitt land. Honberättar att det finns cirka fem hundra

14 É Romani Glinda

Första dagens första panel med Elena Marushiakova som moderator.

tusen romer i Rumänien, men att denverkliga siffran förmodligen ligger i mil-jontalsklassen, att den romska rörelsenkom igång först under 90-talet och att detidag finns cirka 100 till 150 romska orga-nisationer i Rumänien.

– Arbetet började med att bearbetamyndigheterna och att göra sig hörd.

Adam Bartosz, chef för det romskamuseet i Polen, berättade om situationenför romer i Polen.

– När kommunismen föll blev mångaromer arbetslösa. Det finns fyrtio romskaorganisationer i Polen i dag, men de ärofta i bråk med varandra. Nu går nästanalla romska barn i skolan och universite-tet i Krakow lär ut romsk historia ochkultur från och med i år.

Volodymyr och Valentyna Zolotarenkofrån Ukraina berättade att den förstaromska organisationen i Ukraina bildades1989, men den kunde inte registreras fören 1991 då Ukraina blev ett eget land.

– Alla problem som romerna har iUkraina är de samma som romerna har ialla länder i Europa. Problemen är störsti de romska samhällena. Ett av de storaproblemen i Ukraina är rörligheten,under sovjettiden kunde romer röra sig istörre områden än idag. Det är ett hårtslag för den romska ekonomin, sägerVolodymyr.

Den turkiske sociologen Suat Kolukirik,inledde sitt anförande med ett citat avHeidegger: "Detta är inte vår värld."

– Vi har inte valt att vara här. Om vi intehar ett demokratiskt samhälle kan vi inteleva gott. "Oss" och "andra" är inget brasätt att se på världen. Det finns en globalfattigdom som romerna är en del av. Omvi inte inkluderar romerna i demokratiser-ingsprocessen får vi inget demokratisktsamhälle. Mindre än hälften av romerna ärför ett EU medlemskap, de som vill varamed tror att välfärden ökar då.

Romska akademikerMustafa Aksu är en romsk akademiker iTurkiet.

– Jag är 75 år och rom. Romerna iTurkiet har problem med sin identitet,

É Romani Glinda 15

men alla borde få lov att leva i sin egenidentitet. Vi har fått många namn iTurkiet och i skolan får vi smeknamnsom dock inte är nedsättande och diskri-minerande. Romer har inte lyckats få denuppmärksamhet som de kräver, trots attvi finns och att det har funnits romer ihöga positioner i samhället som ministraroch så vidare. Du kan inte vara rom fårjag ofta höra, men tack vare mig har tur-kiska uppslagsverk fått stryka en massafelaktighet om romer.

Yiannis Georgiou talade om romernassituation i Grekland.

– Vad vi gör i Grekland är en del avden grekiska historien, vi har en del ibyggandet av denna nation. Den romskaidentiteten borde vara en del av den gre-kiska identiteten. Vi försöker använda detromska kunskapsarvet i vanliga grekiskaskolböcker så att alla kan känna igen sig,säger Yiannis Georgiou.

Ion Duminica är en rom från Moldavien.– Efter femton år har vi fortfarande inga

romska politiska representanter iMoldavien. De säger att vi är traditionellaromer och att vi inte hör hemma i politi-ken. Det finns partier som hjälper oss,men de hjälper oss inte med utbildning. Vivill engagera oss internationellt, men visöker oss inte mot EU utan mot Ryssland.Detta för att vi talar ryska och romanés.Romer i Moldavien går sällan ut folksko-lan och vi har många romska NGO:s sominte gör något. De bara käbblar om vemsom ska var den romska kungen. Vårtland är inte intresserade av att romernaenas. Vi är lättare att kontrollera när vi ärsplittrade. Det är romerna själva som bären stor del av skulden. De vill inte enasig, men jag är inte pessimistisk. Romskkultur och historia går nu att läsa på uni-versitetet och jag tror på de romska bar-nen i Moldavien, säger Ion Dominica.

Ivan Ivanov kommer från the RomaInformation Office som övervakar roms-ka NGO:s i Europa.

– Vi tillhandahåller information till allaEU-myndigheter. De har sällan denexpertinformation de behöver. Organisa-tionen startade för tre år sedan, innan var

det ingen som var intresserad av romskafrågor. Det har med utvidgningen av EUatt göra, med alla de romer som finns där.

Romerna var tidigare den enda grup-pen som inte var representerad i EU. Nugår information från Roma InformationOffice tillbaka till de romska samhällenaså att de vet vad EU planerar för dem.

Inbjudan till BrysselIvan Ivanov vill ha mer kontakt med tur-

kiska personeroch turkroms-ka NGO:s.

– Turkietmåste öka sitteuropeiskaengagemang.Och romerna iTurkiet måste

förstå att utbildning är enda vägen ut urmisären. Ögonblicket är rätt för er romeri Turkiet. Som sökarland har Turkiet enstörre press på sig att förändra situa-tionen för er romer. Vi föreslår olikaåtgärder som sedan kan bli krav på reger-ingen. Många är intresserade av att arbe-ta med romer i Turkiet, men det ärromerna själva som måste bli involvera-de i det arbetet. De romska organisatio-nerna måste veta hur man söker ochanvänder de resurser som finns. Vi harpartnerskap med flera romska NGO:s iEuropa och vi vill ha kontakt med turkis-ka sådana. Turkiska aktivister kankomma och lära sig i Bryssel, säger Ivan.

Yaron Matras är lingvist och forskarbland annat i det romska språket.

Han berättar om den nya webbsidanom romska språk som universitetet iManchester ligger bakom.

– Här kan forskare jämföra olika roms-ka språk. Det är en mycket avanceradwebbsida med mängder av resurser. Mankan höra alla de olika dialekterna ochman kan på en karta se vilka dialektersom talas var.

Yaron kommenterade några nya rönkring romernas ursprung som kommit påsistone.

– Vi vet att romerna har ett indiskt

ursprung. Detta är vetenskapligt bevisatav forskare redan på 1700-talet. Det ärsvårt att säga från vilken del av Indien de

kom och självaspråket ger ossinga verktyg attförklara migra-tionen, men detger oss någraledtrådar, tillexempel självanamnet rom

och vi kan jämföra dem med andra indis-ka grupper som också levde utanförIndien och som hade liknande namn somLom i Kaukasus eller Dom i främreAsien. Alla dessa namn har ett släktskapmed varandra. De kommer alla från ordetDom, som är namnet på en urgammalkast i Indien. Vi vet inte vid vilka tid-punkter dessa grupper lämnade Indien.Nyligen har det framförts att man genomspråket kan rekonstruera ett annat slagsursprung än vad som tidigare har kommitfram. Det har hävdats att romerna härs-tammar från olika arméer, att man genomatt studera de romska orden kan bevisa ettmilitäriskt ursprung. Vissa har till och medgått så långt at kalla romanés för ett kom-mandospråk, ett lingua franca som använ-des av trupper bestående av folk med olikaspråk. Dessa idéer har ingen grund i ling-vistiken. Även om språket kan ge ossvissa ledtrådar för att förstå historien, kande inte ge oss alla svaren, särskilt inte avdet fantastiska slag som nyligen kommitfram, säger Yaron Matras.

Rudinger Benninghaus talar om demsom inte vill kalla sig romer.

– I Makedonien finns det mörka romersom säger att de är makedonier. Mångakommer med fantastiska historier iställetför att säga att de är romer.

Zekavet Nuran Oguz berättade kort omromer i Turkiet.

– Romerna gifter sig unga, redan vidsexton års ålder. Brudens far betalarhemgift beroende på sin ekonomiskaställning. Om ingen son föds kan detvara orsak till skilsmässa. 30 procent avromerna i Turkiet är analfabeter.

blem bland oss själva därför att vi intehar haft någon större kontakt med myn-digheterna. Majoritetsbefolkningen kän-ner inte till romernas situation i Turkiet,men vi är som de andra, vi vill tjäna vårtland, vi vill studera och arbeta. Vi måstese till att fördomarna försvinner så att viblir en fungerande del i Turkiet.

Özcan Purcu ser gärna att han själv bliren förebild.

– Jag hoppas att det satsas mer på ungaromer. Från Ankara kommer det romskaakademiker som vi gärna vill ha in i våraromska organisationer.

Det mesta som görs i organisationen ärideellt arbete.

– I staden Izmir där jag kommer ifrån,bor det cirka 500 000 romer och åttioprocent av dem är officiellt arbetslösa.Fattigdomen göra att barnen måste arbetaoch bidra till familjens försörjning ochde kan därför inte gå i skolan. Den socia-

Romerna diskrimineras i arbetslivet därmännen antingen säsongsarbetar, ärmusiker eller skoputsare. Kvinnorna harhand om blomsterhandel och spår. 74

procent avromerna har engrönt kort somger dem rätttill sjukvård.

Özcan Purcufrån Izmir,ordförande förden största

romska organisationen i Turkiet, samtromsk delegat till European Roma andTravellers Forum i Strasbourg, har märktatt en förändring är på väg.

– Vi är som en bil som åker allt fortare,men vi var lite sena med att komma i gång.

Han uppskattar att det finns cirka sjumiljoner romer i Turkiet.

– Vi har alltid försökt lösa våra pro-

16 É Romani Glinda

la segregeringen är stor. I de romskaområdena finns inget Internet, ingen tele-fon, ingen teve. Vi måste få in barnen idet sociala livet.

Fahrettin Anhatamer, musikprofessorvid Marmara universitetet, berättade omden romska musiken i Turkiet.

– Tack vare romerna hålls en gammalottomansk musiktradition vid liv.Musiken spelas ofta i 8/9 dels takt. Debörjar spela som mycket unga. Det ärdärför de är så duktiga, begåvning kräverövning. Detta är också mitt ansvar påuniversitetet där många romska musikerhar fått sin träning.

Bülent Kurtisoglu från tekniska univer-sitetet, musikaliska avdelningen i Istan-bul, fortsätter på det musikaliska spåret.

– Romsk musik lärs ut vid konservato-rier och vi har många romska studenterdär. Det finns många som är färdigutbil-dade och några av dem är lärare.

BakroEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

Ulf Lundkvist ställer ut sin konst påSeriegalleriet, S:t Paulsgatan 14 iStockholm fram till den 2 augusti.Även Bengt O Björklund ställer han uttavlor på Art Gallery, Hornsgatan 64B iStockholm fram till 13 august.

É Romani Glinda 17

Det var et turbulent möte med flera kon-flikter hängande i luften. Kanske bidrogde fyra inhyrda väktarna till känslan. KariPalmroth och Seppo von Lindeman,bägge ledamöter för den finska kalégrup-pen i RKC, hade dagarna innan årsmötet,abrupt lämnat styrelsen och med sig togde ett stort antal finskromska medlemmar.

Vid försöket till ett årsmöte den 12 majhade ett stort antal fullmakter florerat.Den gången föll mötet på att medlemsre-gistret inte var i ordning.

RKC:s ordförande, Jan Ottosson, öpp-nade årsmötet och nästan omgående blevdet diskussioner; först om röstlängden.Styrelsen hade beslutat att bara den sombetalat in sin medlemsavgift före den 18maj kunde få rösta, men senare ändradede sig under pågående möte och badmedlemmarna rösta om ett antal romerfrån Skåne som anslutit sig sent ändåskulle få rösta. Medlemmarna röstade ja.Sedan blev det diskussion om den infek-terade frågan om fullmakter som hadeuppstått redan vid det avbrutna årsmötetden 12 maj. Medlemmarna fick rösta omsaken och sade nej till fullmakter. Nästastöttesten blev om årsmötet utlysts på rättsätt. Birger Rosengren höll ett långt anfö-rande om att det var flera som han kändesom inte fått kallelsen förrän dagen innanårsmötet. Stefan Palison från Skåne ställ-de sig upp och krävde att årsmötet skulleavbrytas och skjutas på framtiden. Pres-sad fick Jan Ottosson be medlemmarnaatt rösta om årsmötet kunde fortsätta.Med överväldigande majoritet röstadesdet fram att mötet skulle fortsätta.

Till mötesordförande valdes MatsSylwan, avdelningschef på Kulturför-

valtningen, som började med att berättaom hur RKC kom till.

– Nästa år blir ni era egna och dåmåste ni bevisa att ni är värda att stödja,sade han bland annat.

Verksamhetsberättelsen godkändes ochäven revisorns berättelse, trots att detsaknades 37000 kronor i kassan. Sty-relsen hade också fått en erinran frånrevisorn om att "styrelsen interna kon-troll måste förbättras."

Till slut, flera timmar försenade, blevdet så dags för val av styrelse.

Den nya styrelsen kom att bestå av JanOttoson, som sitter kvar ett år till somordförande och representant för resande-gruppen. Ny ledamot för resandegruppenblev Arvid Bergman. Eva Rosengren sit-ter kvar som suppleant.

Den finskromska kalégruppen fick tvåhelt nya ledamöter,Dimitri Florin ochOssi Borg.Suppleant blevHilda Schwartz.

För kalderach-gruppen sitterAngelina TaikonDemetri kvar påett år och LarsDemetri blevomvald som leda-mot enligt valbe-redningens förslag.Han kan dock inte

Årsmöte på RKCEfter många turer kom så RKC:sårsmöte äntligen igång den 1 juni,men det var på håret att det återhade skjutits upp. Flera ledamöteroch medlemmar klagade på attkallelsen till årsmötet hade kom-mit för sent. Några hade fått kal-lelsen dagen innan.

delta i styrelsearbetet så länge som han äranställd på RKC, i hans ställe kommersuppleanten Lasse Columbus.Ursprungligen var Jonny Ivanowich valbe-redningens förslag, men han avsade sig sinkandidatur. Jaqeline Taikon hoppade avsuppleantlistan och när det då inte fannsnågon kalderachrespresentant nomineradesHans Taikümer två veckor innan årsmötet,men hans nominering godtogs inte av val-beredning och styrelse. Han fick sex rös-ter, men ströks när Lasse Columbus flytta-des över från ledamotslistan till suppleant-listan, enligt förslag från mötesordförande,som sedan röstades igenom.

De nyanlända representeras av ZvonkoMitrovic och hans son Milosz Mitrovic.

Utomnordiska ledamöter blev ZdzislawBilicki och Gregor Kwiek. Suppleantblev Silvia Dabrowska.

RKCs föreståndare Elin Strand, ekonomiskt ansvarige Lars Kollberg och Mats Sylwan från Kulturförvaltningen.

Pride, Prejudice and public service varnamnet på konferensen som samlat roms-ka radio- och tevejournalister från helaEuropa. Tvådagarskonferensen hölls iStudio fem i radiohuset och öppnades avSveriges Radios VD Peter Örn.

– Nu har ni möjlighet att samla er i ettnätverk som kan bli en bas för ett framti-da samarbete mellan romer i hela Europa.Grattis det är en historisk möjlighet ni harunder dessa två dagar, sade Peter Örn.

Radio Romano är en nykomling på SRsedan några år tillbaka med sändningartvå gånger i veckan. Idag arbetar AgnesLakatos, initiativtagare till konferensen,Veli Briani och Adam Szoppe på RadioRomano.

Veli Briani menar att det viktigaste äratt berätta vad romska aktivister görlokalt och internationellt.

– Vi vill berätta sanningen. Det är vik-tigt att samlas som idag, säger Veli.

– Vi tar upp sådant som folk vill ochinte vill höra. Vi vill ta upp alla ämneninom den romska kulturen, säger AdamSzoppe.

Adam berättade om ett program somhandlade om en romsk man som bytt kön.

– Efter programmet ringde det en manoch klagade.

Konferensen skulle under första dagenfokusera på fyra frågor.

Vilka möjligheter finns det i ditt landför romska journalister att bevaka roms-ka frågor?

Hur är arbetsförhållanden för romskajournalister?

Hur stor frihet att vara kritiskt tillromernas livssituation har du som romskjournalist i ditt land?

18 É Romani Glinda

Radioaktiva romerSveriges radio stödjer bildandet av ett internatio-nellt romskt journalistiskt nätverk som ska utbytaradioprogram med varandra. Detta framkomunder en konferens som Sveriges Radio anordnatden 8-9 juni. Inbjudna var romska journalisterfrån olika länder i Europa.

Peter Örn,Agnes Lakatos, Anne Sseruwagi och Sara Roxström.

Hur möjligt är det att bevaka känsligaoch kontroversiella ämnen utan att krän-ka den romska kulturen?

Ett exempel på problematiken i densista punkten är programmet om denromska mannen som gjorde könsbyte,men det finns många fler, som homosex-ualitet till exempel och bevakning av kri-minella romer. Diskussionen om dessaämnen var lång under konferensensandra dag.

Två av de inbjudna journalisterna, JakeBowers från BBC i England och FerhadSaiti från Radio och TV Nisaba i SerbienMontenegro inledde den första panelenför dagen. Moderator under de bäggedagarna var Hans Caldaras.

Jake Bowers är programledare förRokker Radio, ett romskt radioprogramsom ligger under BBC. Han tillhör roma-nichal, resande.

– Vi har varit i krig med regeringen i500 år. Halva den romska populationenär på resande fot i England.

Romerna blev en minoritet i England1989.

– Brittisk press har skrivit den värstasmörjan i hela världen om romer. Den ärhatisk och fördomsfull och har lett tillvåld och död.

Rokker Radio började sända i april i år.– Vi vill inte bara rikta oss till romer,

vi vill att även att andra ska förstå våraproblem. Vår ambition är att utbilda flerromska journalister.

Rokker Radio sänder på engelska ochBBC borgar för en hög standard.

– Det är ett stort steg att BBC har tagitoss på allvar. Vi tar upp ämnen som hurvi behandlar våra kvinnor och homosex-uella. Homosexuella har ingen status ochutesluts ur de romska grupperna, de finnsinte, sade Jake.

Radio TV Nisaba har funnits i sex åroch har en miljon lyssnare. 130 000 avdem är romer.

– Vi representerar en viktig del av denromska kulturen och visar icke-romer hurde bättre kan förstå vad en rom är. Vi haren timme tv i veckan, men vi sänder sentpå kvällen, sade Ferhad Sait.

É Romani Glinda 19

I dagens andra panel satt Zoran Dimov,Petar Stefanov Filipov och CarmenMarcu.

Carmen Marcu från har arbetat påRumanian Broadcasting Corp. i fyra år.

– När jag tog kontakt med den lokalaradion för att höra mig för om de intekunde ha romska programinslag skratta-de de åt mig. Men vi insisterade och eftermånga om och men fick vi till slut entimme och nu har vi två timmar omdagen. Vi sänder också en halv timmeom dagen i teve. Tevebolaget bestämmervad jag ska säga, vilka tema vi ska haoch så vidare. Det betyder att jag intekan föra en debatt om de lögner somsprids om romer på teve, sade Carmen.

Zoran Dimov arbetar på TV BTRNacional Macedonien.. Han presenteradeen ide om hur man skulle kunna bilda ettromskt CNN som skulle sända globaltvia satellit där alla romer skulle varainkluderade.

Petar Stefanov Filipov från Teve Romai Bulgarien, berättade att de startade sinverksamhet 1998.

– Vi har tolv unga romer som arbetarmed oss, både män och kvinnor och vi hardagliga program. 2002 startade vi en radi-okanal i vår stad. Det är viktigt att vi intebara producerar program på romanés såatt alla kan förstå. Annars kan vi bli isole-rade. Nationella televisionen tar reportagefrån oss och sänder ut som nyheter. Tvåtill tre gånger i månaden tar de kontaktmed oss och frågar om vad som har hänt.

Janette Grönfors är en romsk friland-sjournalist från Finland. Hon har arbetatpå Latso Dives, Finlands största romskatidning, sedan nio år tillbaka.

– Trots att vi har haft romska programpå radion i Finland längre än ni iSverige, så har ni kommit längre än oss.Nu har ni två timmar i veckan, vi harfortfarande bara tjugo minuter och det ärverkligen skamligt, säger Jeannette.

Tamara Baltzar, en finsk-romsk fri-landsjournalist boende i Sverige, tyckerdet är svårt att bevaka romska frågor.

– De är främst mänskliga frågor ochsom sådana komplexa. En viktig aspekt

är att majoritet och minoritet inte delarsamma historia. Den romska identitetenger en anna vinkel, som är mycket svår-såld till majoritetens media. Jag kan varaså kritisk jag vill i mina texter, men omjag är för kritisk säljer jag inget. Detfinns sådant man inte kan skriva om utanatt såra den romska kulturen.

Valery Novoselsky från Ukraina, nu-mera boende i Israel, är mannen bakomRoma Virtual Network, en fri nyhetska-nal på Internet som han själv ser som envirtuell romsk nation. RVN består av ettflertal olika mailinglistor, många av rennyhetskaraktär som är till stor hjälp förmånga inom romsk media.

Valery startade Roma Virtual Network2001, men listan startade långt innan. Idagpubliceras cirka tjugo artiklar varje dag.Nätverket är inte vinstdrivande och upp-rätthålls av tusentals romska skribenter.

– Jag tror att Roma Virtual Networkkan var till en stor hjälp när andra roms-ka medier ska börja samarbeta det finnsmycket att hämta här.

Under förmiddagen på dag två deladesdeltagarna in i två mindre grupper för attdiskutera olika frågor och den främstafrågan var: hur bildar man ett nätverk avromska journalister?

Talesman för den engelsktalandearbetsgruppen var Jake Bowers.

– Tidigare försök att skapa ett romskCNN har misslyckats, främst för attobjektiviteten inte har kunnat garanteras.Romska aktivister som talar i sin egensak är inte nyheter. Ett internationelltromskt nätverk måste vara professionelltoch vi måste se tillatt nya romer fården utbildning debehöver. Till attbörja med tycktevi i våran grupp attett utbyte av tiomi-nuters radiopro-gram vore lagomatt starta med.Varje land måsteha rätten att produ-cera om inslaget

till ett passande språk, sade Jake Bowers.Petar Stefanov Filipov var talesman för

den romanéstalande gruppen. – Vi har ett romskt nätverk av romsk

media i Bulgarien, men vi är mycketnyfikna på att samarbeta med olika län-der. Det är viktigt att vi inte rusar iväg,att vi tar det lugnt och prövar för att sehur det fungerar i ett halvår. Sedankanske vi kan formalisera verksamheten.Vi har mycket erfarenhet i vårt nätverkoch ni är välkomna att se hur vi arbetar.Vi borde kunna utbyta all slags media;tidningar, tv, radio och Internet. Pro-grammen borde också vara på engelskaoch det ska vara lätt att var med i nät-verket och lika lätt att gå ur.

Mark Cummins, arbetsledare på SRinternational på Radio Sweden, informe-rade om Network Europe ett samarbetemellan tio partnerstationer i lika mångaländer varav sju sänder och tre produce-rar. De tre länder som producerar ärSverige, tyskland och Frankrike.Informationen om Network Europe varmycket inspirerande eftersom där fannsmycket av det som ett romskt nätverkskulle kunna innehålla.

Alla var över ens om att ett bildandeav ett romskt journalistiskt nätverk varmålet med konferensen, men vem skulleansvara för vidareutvecklingen av iden.Det var då Sveriges Radio Internationalöverraskade genom att erbjuda ekono-miskt stöd till att bjuda in en arbetsgrupppå fyra personer. Dessa fyra personer skakonkretisera nätverkstanken och inledaett samarbete.

Journalister från åtta länder.

Boken om Settela finns inte på svenskamen den är översatt till engelska av för-fattaren Janna Eliot.

Jag träffar Janna i Istanbul och inter-vjuar henne på en av stadens många triv-samma trottoarserveringar.

Janna berättar att hennes namn somogift var Rukshana Janna PetulengroSmith. Hennes momor kom från en ryskkelderashfamilj och hennes föräldrarkom till England som rysk-armeniskaimmigranter innan Janna föddes.

– Alla mina böcker handlar om immi-granter, säger Janna. De är svårt att skri-va om sig själv, men jag skriver om män-niskor jag känner till, fortsätter hon.

Janna hade läst om Setttila och villeskriva en bok om henne, men när honfick tag på Aad Wagenars bok beslöt honsig för att översätta den.

– Jag kan inte nederländska, berättarhon, men jag köpte ett lexikon och satteigång.

Det var ett tidskrävande och svårt arbe-

te. Janna skrev till författa-ren och bad om hjälp närhon inte förstod, och närungefär 100 sidor var färdi-ga bad hon honom att läsaoch rätta hennes text innanhon fortsatte. Senare åktehon även till Holland ochgick igenom hela sitt över-satta manus med författa-ren.

Då översättningen varfärdig väntade nästa storaarbete: att hitta ett förlag iEngland som ville ge utboken.

– Jag vände mig till alla förlag somjag kunde hitta i telefonkatalogen, berät-tar Janna. Alla sa nej, boken var inte lön-sam.

Men så en kväll på ett poesicafé, hitta-de Janna ett informationsblad från ettlitet enmansförlag med bra utgivning.Janna kontaktade förläggaren och han

20 É Romani Glinda

Möte med Janna Elliot

Janna Elliot och Gunilla Lundgren.

accepterade hennes manus!– Jag vet att den här boken inte kom-

mer att bli någon storsäljare, säger hon,men jag vill att Settelas identitet och ödeska bli känt. Det räcker för mig.

Nu har Janna Eliot skrivit en egen bokom Settela som vänder sig till barn, ochnu letar hon igen efter en förläggare.

Text: Gunilla Lundgren

Omslaget på boken "Settela" föreställeren ung flicka med sjal. Jag känner igenfotot och undrar vem den sorgsna flickanär. Likadant var det för den holländskejournalisten Aad Wagenaar. Han hade settdetta ansikte i filmer och på utställningaroräkneliga gånger. "I nästan varje tv-dokumentär om Holocaust tittar hennesansikte ut från en boskapsvagn", skriverhan.

Vagnen är en fångtransport på väg tillAuschwitz från ett fångläger i Hollandvåren 1944.

Filmsekvensen med den lilla flickan ärbara sju sekunder lång, men AadWagenaar kunde inte släppa den. Han

beslöt att han skulle ta reda på den judis-ka flickans öde.

"Jag blev besatt av mitt sökande", skri-ver han. Mitt mål var att den anonymaflickan skulle få sitt namn."

Aad Wagenaar besökte museer, letade iarkiv och dokumentsamlingar, läste listormed namn från fångtransporter, gick ige-nom bildarkiv, reste runt i Holland ochintervjuade människor. Ingenstans hittadehan flickans namn eller någon som kändetill hennes historia. Efter två års oavbru-tet letande var han nära att ge upp ochhan frågade sig: "Varför känner ingenigen flickan?"

Hennes skräckslagna ansikte mellan

SETTELA

É Romani Glinda 21

vagnsdörrarna är kanske lika känt förmillioner människor som Anne Franksdagbok, ändå är hon fortfarande okändefter femtio år."

Till slut, en kall och blåsig februaridag,ledde hans sökande honom till en avsidescampingplats i Holland. Han knackadepå en av husvagnsdörrarna. En äldreromsk kvinna öppnade och bjöd honomatt stiga in. Hon hade ett "Z" tatuerat påsin vänstra arm. Aad Wagenaar kändesig obekväm, men han tog ändå fram sittfoto på flickan och lade det på bordet.

"Det är en av Steinbachs-barnen, sakvinnan genast. Hon dödades iAuschwitz."

Aad Wagenaar var förstummad. Hanshjärta slog hårt.

"Det här fotot är världsberömt", sahan till kvinnan. I nästan ett halvt sekelhar hon varit känd som flickan i öpp-ningen av en tågvagn, det anonyma off-ret från deportationerna. Hur kommerdet sig att du inte har berättat omhenne"?

"Därför att ingen har frågat mig", sva-rade kvinnan.

Flickans namn var Settela. Hon var nioår när hon dödades och hon var ingenjudisk flicka, hon var en romsk flickafrån en sintifamilj i Holland.

Måndagen den sjunde februari 1994,

klockan fem minuter i fyra, fick hon till-baka sitt namn.

Boken om Settela kom ut i Holland1994, översatt av Janna Eliot till engels-ka och kom ut i Storbritannien 2005. Detär en djupt gripande berättelse. Samtidigtär den spännande och mycket lärorik.

För mig har den säkert fått en extradjup betydelse, eftersom jag under läs-ningen insåg att Settela och Sofia Taikon,som jag skrivit en seriebok om, var sam-tidigt i "Zigenarlägret" i AuschwitzBirkenau! De var ungefär jämngamla,kanske kände de varandra.

Jag hoppas att boken om Settela skaöversättas till svenska och få många läsare!

Till den första Internationella RomaniStudies konferensen i Istanbul 2003, isvenska forskningsinstitutets lokaler,kom det många forskare och andraintresserade av romernas situation iTurkiet. Som ett resultat av den konfe-rensen publicerades antologin Gypsiesand the Problems of Identities 2005.

Det är en brokig samling texter, alltfrån akademiskt hållna rapporter tillberättande texter och fotoreportage. Entanke som slår mig när jag läser de olikatexterna som handlar om romernasursprung är att det måste finnas likamånga teorier kring detta som det finnsforskare.

Särskilt intressant att läsa är PaulPolanskys text om romernas egna histori-er. Paul Polansky har bott i ett flyktinglä-ger för romer i Kosovo och han har ävenunder flera år bott bland romer iTjeckien. Han tar bland annat upp detfaktum att så många romska ordspråkhandlar om solen. Det är till exempelbilatcho bah (otur) att förbanna solen.För över tusen år sedan fanns det ett fan-tastiskt soltempel i Multan i Indien. Hit

kom folk från hela Indien för att tillbesolen. Det är möjligt att romernas ord-språk om solen har sitt ursprung här.

Stefan Bladhs fotodokumenta-tion av Kaplan, en turk-romskfamilj som bor under en bro iIstanbul, är tankeväckande lik-som Mustafa Özünals foton avromer i västra Anatolien.

Initiativtagare till konferensenoch redaktörer för boken ärAdrian Marsh och Elin Strand.Elin Strands text om demuslimska romernas situation iTurkiet i jämförelse med sinetniska motsvarighet i Europa ärmycket intressant. Man kan för-stå varför romerna i Turkiet intehar organiserat sig tidigare ellerhyst något intresse för sinaavlägsna släktingar i väst.

Adrian Marsh lyfter fram AliFirdawsis (född år 941och enpoet av stora mått) legend omBahram Gur, en persisk kungsom en gång fick besök av enMaharaja som erbjöd sig att

skicka tio tusen lurimusiker för att under-hålla perserna som drack sitt vin utanmusikalisk under hållning. Historien ärcirka tusen år gammal och ofta användssom bevis för romernas ankom tillPersien.

Boken har utgetts av Svenska forsk-nings institutet i Istanbul.

Romani studies konferenssom blev en välmatad bok

När avvisningen av familjen Limoniägde rum den 31 maj 2005 var inteSenad, den 17-årige sonen hemma. Avden anledningen tilläts mamma Limoniatt stanna kvar, för att Senad inte skullekomma hem till lägenheten, där de bottunder de senaste åren i väntan på asyl,och finna att familjen var försvunnen.Det var från den lägenheten resterandefamiljemedlemmar så brutalt förts bortden tidiga morgonen för drygt ett årsedan. De avvisades med ett chartrat planoch poliseskort, till Belgrad i Serbien,trots att deras ursprungliga hemort var iKosovo. Men dit kunde man inte sändadem, det var då och är än idag alltför ris-kabelt att skicka romer tillbaka tillKosovo, något som bekräftas av UNHCRoch många andra människorättsorganisa-tioner.

Som det beskrevs i É Romani GlindaNr 5-2005, hamnade pappa Limoni och

de fem barnen på ett läger av miserabelstandard, i Bujanovac, i södra Serbien,för i Belgrad fanns ingenstans att hittatak över huvudet.

Pojken Sedat, som varit med i dennationella kartläggningen av apatiskabarn, var i mycket dåligt skick. Vid olikatillfällen, i juni, juli och augusti 2005, dåjag besökte familjen i Bujanovac, låg hanmed ryggen mot omvärlden, djupt apa-tisk till synes utan vilja att fortsätta attleva.

Även de andra familjemedlemmarnafor illa av vistelsen i Bujanovac. Allabarnen längtade efter mamma och storeb-ror Senad i Sverige, och alla undrade devad som skulle hända med dem när vin-tern kom.

Här hemma i Sverige hade man i riks-dagen kompromissat sig fram till en lös-ning för alla gömda och asylsökandebarnfamiljer. Om familjerna varit här till-

22 É Romani Glinda

Familjen Limoni från Kosovofick flyktingstatus!Av familjen Limonis sju familjemedlemmar har nu fyra fått asylhär i Sverige. Det är den hjärtsjuka mamman samt tre barn, somfått flyktingstatus. Hur blev detta möjligt?

Text och foto: Ingrid Schiöler

räckligt länge, så att bar-nen hade rotat sig i detsvenska samhället (ipraktiken tolkade mandet så att de skulle havarit här c:a 2 år) så skul-le det vara möjligt attbevilja uppehållstillståndpå dessa grunder. Skulledetta tillämpas på famil-jen Limoni bestående avmamma och 17-årigeSenad, alltså de som varkvar här i Sverige, fråga-de jag mig.

Men situationen för-ändrades plötsligt.

En sen kväll i oktoberåterkom den apatiska

Sedat och lilla Sunita, som nu hunnitfylla två år, till Sverige. Någon hadeuppenbarligen förbarmat sig över dessabarn, och återbördat dem till mamma,storebror och den svenska tryggheten.

Några dagar senare trädde den tillfälli-ga lagen för asylsökande och gömdabarnfamiljer i kraft.

Den 15:e november 2005 besöktefamiljen Limoni och jag själv, i egenskapav ombud för familjen, Migrationsverketi Trollhättan. Limonis var nog en av deförsta familjerna på denna första dagmed den tillfälliga lagstiftningen.

Hela familjen blev nu inskriven igenhos Migrationsverket, och hoppet tän-des att familjen skulle kunna få uppe-hållstillstånd. Och så började väntetidenigen. Men barnen Sunita och Sedat, somanlänt för några veckor sedan skulleförst genomgå en ny asylutredning. Hurskulle det gå till undrade jag. Sedathade överhuvudtaget inte pratat på snarttre år och lilla Sunita hade just lärt sigatt säga mamma. Hur skulle de kunnaberätta om vistelsen i lägret iBujanovac? Och hur de hade kommittill Sverige igen?

Som tur är finns personer som är vanautredare på migrationsverket, och ganskasnart hade man träffat både Sedat ochSunita och "pratat" med dem. Eller rätta-

É Romani Glinda 23

re sagt, mer pratat med deras mamma omskälen till asyl.

Efter ett antal månader kom så beslu-ten om permanent uppehållstillstånd(PUT) för de av Limonifamiljen sombefann sig här i Sverige, alltså mamma,Senad, nu 18 år, Sedat och lilla Sunita.

De blev erkända som skyddsbehövandeoch flyktingar i överensstämmelse med1951: års flyktingkonvention.

Det kändes fantastiskt när jag lästebeslutsmotiveringen. De skulle få stannahär i Sverige!

När några medlemmar i en kärnfamiljbeviljats permanent uppehållstillstånd såhar resterande familjemedlemmar (dvs.make/maka och minderåriga barn) rätt attansöka om uppehållstillstånd grundat påfamiljeanknytning.

De skall då besöka svenska ambassa-den i det land de befinner sig i, ochlämna in ifyllda formulär, som sedanskickas till migrationsverket i Sverige,där man åter gör en utredning och fattarbeslut om ev. familjeåterförening.

Om det gäller personer med flyk-tingstatus, vilket är fallet med Limonis,så bekostar Migrationsverket familjeåter-föreningsresan.

Jag insåg snart att pappa Limoni ochde tre kvarvarande barnen i Bujanovac,skulle behöva hjälp med formulären ochbesöket på svenska ambassaden iBelgrad.

Det kändes också viktigt för mig att fåvara med om hela ärendehanteringen,alltså från det att de ansökte och tills detill slut kommer att kunna återförenasmed resten av familjen här i Sverige.

När den dagen infaller, så kommer jagtillsammans med familjemedlemmarnaLimoni att stå på Landvetters flygplatsoch möta dem!

Jag hoppas att det inte dröjer alltförlänge innan den dagen kommer. Förpappa Limoni mår inte så bra, Samir ärdöv på ena örat. Han hade ju en opera-tion i september 2005, som han intekunde genomgå, eftersom han hadeskickats iväg från Sverige innan.Sultanija ser väldigt liten och tunn ut och

saknar sin mamma väldigt mycket ochSultijan, som är tolv år saknar sinasvenska kompisar, från de fyra åren hanvarit i Sverige och gått i svensk skola.

Jag reste den 31:e maj (exakt ett årsedan de avvisades!) till Serbien ochdagen efter följde jag med pappa Limonioch de tre kvarvarande barnen till densvenska ambassaden i Belgrad.

Det blev efter en del argumentation tillslut möjligt att få gjort anknytningsinter-vju. Vi skulle få komma tillbaka klockantvå, efter lunch och invänta svaret omman kunde göra intervjun direkt, sammadag eller vid en senare tidpunkt.

Som tur var gick det att göra intervjunsamma dag. Det är mer än 40 mil mellanBujanovac och Belgrad, och det är intelätt att färdas fram och tillbaka med tre

barn och när hela familjen faktiskt intemår så bra.

Nu väntar jag bara på att intervjun frånambassaden skall hanteras avMigrationsverkets huvudkontor iNorrköping, och att man inte anser detnödvändigt att åter intervjua fru Limoni.Makarna Limoni har ju varit gifta i merän tjugo år, de är mamma och pappa tillen rad barn och det senaste årets ofrivilli-ga separation var ju verkligen ofrivillig.

Men de som väntar ivrigast är nog intejag, det är mamma Limoni som längtarefter resten av sin familj. Och som läng-tar efter att de äntligen skall kunna levatillsammans på ett tryggt ställe, utan attbehöva vara rädda för att bli förföljda pågrund av att de är romer./I. Schiöler2006-06-10

De är romer, från Kosovo. De har nekatsuppehållstillstånd i Danmark och har nubott i upp till fem år i flyktingläger. IKosovo har de blivit trakasserade ochivägkörda av den albanska majoriteten.Dit vågar de inte återvända av fruktan försitt liv. FN: s administration i Kosovo,UNMIK, vägrar att ta emot romer somskickas tillbaka mot sin vilja. FNs flyk-tingkommissariat avråder romer från attåtervända till Kosovo, Europarådet ochEU-parlamentet har också uttalat varning-ar. Men den danska regeringen är obevek-lig. De har placerat romerna i flyktinglä-ger som drivs i danska Röda korsets regi.Där är de utsatta för den danska uppfin-ningen "madkasseordning". Det innebäratt de inte får några pengar, inte kan lagasin egen mat. De får inte arbeta ellerutbilda sig. En majoritet av dem, både

barn och vuxna, har tilltagande psykiskaproblem. Självmordsförsök är vanliga.Barnfamiljer får bo ett enda rum. Barnengår i skolor som ingen vill sätta danskabarn i. Efter flera års skolgång kan mångaav dem inte läsa, inte räkna eller förståvad klockan är. Den danska madkasseord-ningen är konstruerad som en ren utpress-ningsmetod. Tillvaron ska göras så out-härdlig att de asylsökande ska pressas atthellre åka "hem". Det är i sammanhangetirrelevant att de inte har något hem attåtervända till.

Romerna lever i limbo, utan vettigtsysselsättning, utan framtidshopp. Nustod de här utanför Christiansborg meden dansk och en romsk flagga. De badom hjälp. På deras plakat stod det: "Låtoss få stanna i Danmark", "Kosovo villinte ha oss", "Mor är sjuk, Far är sjuk",

24 É Romani Glinda

Romska flyktingarutan hopp i DanmarkEn blåsig aprildag samlades ett hundratal människor framförChristiansborg i Köpenhamn, där Folketinget, Danmarks riksdagmöts. De var mörka och annorlunda och såg nog med danska ögontypiskt "utländska" ut. Flertalet bland dem var kvinnor och små barn.Vad ville de? Och vem bryr sig?

Text och foto: Irka Cederberg

"Vi får ingen riktig skolgång". Vem bryrsig om romska asylsökande från Kosovo,som pressats till ett människoovärdigt livi Danmark? De enda som verkade bry sigi den danska huvudstaden den här april-dagen var tre eller fyra äldre kvinnor -alltid bara dessa äldre kvinnor! "Vi måstelåta dem få stanna, vi har råd med det",sa en av dem. Hon trodde sig märka attattityderna i Danmark nu faktiskt hållerpå att ändras. Nyss sa alla om romernafrån Kosovo "Smid dem ud"!, släng utdem. Men på sista tiden har allt fler bör-jat inse att de romska flyktingarnabehandlas omänskligt. Romerna är intefler än omkring 330. Av dem är 53 min-deråriga barn och det var särskilt om demsom demonstrationen i Köpenhamnhandlade. Kanske har den danska damenrätt. Kanske är en attitydförändring i detfrämlingsfientliga Danmark på gång.

Strax före påskveckan besökte en gruppfolketingspolitiker några flyktingläger iDanmark och chockades av vad de såg.Eyvind Vesselbo från Venstre ochHenriette Kjær från Konservative, bådaregeringspartier, har nu krävt förändringar.De begär att ingen barnfamilj ska bo merän ett år i läger utan erbjudas att flytta tilllägenheter. Skolbarn ska få fritidssyssel-sättning utanför förläggningen efter skol-dagen. Och det måste bli en lösning på attfamiljerna inte får några kontanta pengar.Sådana marginella förändringar räckernaturligtvis inte långt för romerna, somlever i en omänsklig tillvaro utan fram-tidshopp. De vill få tillfälligt uppehållstill-stånd. De vill att deras barn ska få gå iskola med danska barn, att ungdomarnaska få gymnasie- och högskolundervisningoch att de vuxna ska få möjligheter tillvidareutbildning och praktik och träning iyrken de tidigare jobbat i för att inte för allframtid stängas ute från arbetsmarknaden.

Statsminister Anders Fogh Rasmussen,Venstre, har hittills kategoriskt avvisatsåväl partikollegernas som romernaskrav. Om flyktingar som inte vill lämnaDanmark råkar i kläm kan de själva tasig ur den klämman, har han sagt. Det ärbara att åka hem.

É Romani Glinda 25

Det var en fartfylld och mycket blandaduppvisning som innehöll allt från som-marklänningar, leopardjeans, piratbyxor,guldlamé till kläder av orientaliskt snitt.De romska kvinnorna hade sytt upp enbred kollektion, som givetvis också bestodav de klassiska finsk-romska plaggen.

Deras bidrag bestod bland annat av enkritstrecksrandig kollektion i olika färger.Men de hade även andra romskinspire-rande plagg där man kunde se de typiskafärgglada tyllkjolarna. Det var de roms-ka kvinnorna som fick avsluta modevis-ningen. De klev upp på catwalken i sinatypiska finsk-romska kläder i vitt, guld,och mängder av svart sammet.

De romska kvinnorna startade sinutbildning vårterminen 2005, men till S:tGörans gymnasium kom de först förrahösten. Kursen avslutas till jul 2006.

Kvinnornas lärare, Jonas Rapp sermycket belåten ut.

– Det känns jättebra att vi äntligen harrott det hela i land, säger han med ettstort leende.

Även Mikaela Holmberg är lärare isömnad för de romska kvinnorna.

– De har varit så duktiga. De har lärt sigjättemycket, säger hon med gråt i rösten.

Det är första gången som dessa romskakvinnor har självsydda kläder på catwal-ken, förklarar Jonas Rapp.

– De har även sytt annat än det tradi-tionella, till exempel de kritsträcksrandi-ga kläderna. De har sytt cirka femtioolika kläder på en termin och den finsk-romska synen på kläder har påverkatderas kreationer.

Kvinnorna i den romska klassen sermycket belåtna ut.

– Det känns underbart att ha kommit såhär långt, säger Tanya Hagert.

– Det har varit en stor press att presen-tera något på riktigt, men det har varitroligt att göra något annorlunda och detär en stor erfarenhet, säger LaimiLindgren.

Aila Berg har varit många gångerTurkiet för att köpa fina tyger.

– Det har varit roligt att få arbetat pådetta sätt och detkommer att bli flervisningar, säger hon.Hon hoppas på attde alla tillsammanskan starta ett sykoo-perativ när utbild-ningen är klar idecember.

Utbildningsförvalt-ningen i Stockholmsstad, Arbetsförmed-lingen, Stadsmis-sionen och S:tGörans gymnasiumstödjer projektet somkallas Romer på väg.

Romer på catwalkenPå S:t Görans gymnasium i Stockholm vardet modevisning i slutet av maj i år.Alla förstaårselever på Skrädderi, mode ochdesign bidrog med olika kreationer. Blandeleverna som designat och sytt kläder fannsäven den romska klassen som är ett led iprojektet Romer på väg.

Det här behövs till ca: 8 personer.2 st. Auberginer. 2 st. Gula lökar1st. Purjolök. 2 st. Morötter.1 st. Röd paprika.1 st. Gul paprika.300 gr. Champinjoner.½ tub. Tomatpuré.2 paket Krossade tomater.1 paket Lasagneplattor

Gör så här:Skär upp alla grönsaker i ungefär lika storlekar utom morötter-na. De ska grovrivas.Börja med att bryna paprikorna, därefter kan alla grönsakerbrynas tillsammans i en stor stekpanna, gärna i omgångar omallt inte får plats. Lägg i svampen sist. När allt är brynt kanman lägga över allt i en gryta för nu behövs det plats för attgöra tomatsåsen.Häll i de krossade tomaterna och den halva tuben tomatpuréhäll på vatten så det täcker grönsakerna och låt de koka tillsam-mans i 15 minuter. Salta och peppra.

Det här behövs till béchamel sås 5 msk vetemjöl 1 l. mjölk 3 msk margarin eller olja2 påsar Riven parmesanost Salt och peppar

Gör så här: Smält margarinet, blanda i mjölet och mjölken. Koka upp under omrörning och låt såsen koka 3 minuter. Häll i parmesanosten i béchamelsåsen.Såsen ska vara tjock för att den inte ska bli simmig. Smaka av med salt och peppar.

När allt är klart smöra en stor bakplåt med höga kanter. Börjamed att tunt täcka botten på plåten med grönsaksfyllningen. Talite béchamelsås och fördela den över grönsaksfyllningen.Varva sen lasagneplattorna i tre lager avsluta med ett täcke avtomat och béchamelsås. Värm ugnen till 200 grader och sätt in plåten i ugnen, cirka 30minuter eller tills nikänner att lasagneplat-torna är mjuka.

Smaklig måltid !

Vegetarisk lasagne

26 É Romani Glinda Romani Glinda 26

Gadó trobúl 8 ženengi2 st. Aubergine2 st. Gálbene purumá1 st. Púroro2 st. Morkóia 1 st. Lolí piparka 1 st. Gálbeno piparka300 gr. Buréci tubo Puré ánda peredéči2 kutíi Litiardé peredéči1 kutíi Lasagne

Ker gadeá: Šin sa le zelenimáta ande sa gadeá bare kotorá. Na šinkotorá anda le morkóia, trobúl rańglé vai šindé ande sanéfilí.Pek le piparki te len šukar fárba pála godeá sar pekes sa lezelenimáta ande jekh than ande jekh bari tipsía. Te na aveltut jekh bari tipsía. Pek thai šor oprál ande jekh bari tigáia,te čiravés o peredéčiasko sóso. Kana peklán sa le zelenimáta,šor sa le zelenimáta ande é tigáia. akaná tho andré le litiardéperedéči thai o dopaš o tubo puré peredéči, mai šor andrepai te na díčon le zelenimáta, tho andré le buréci, muk tečirol ande 15 minutsi.

Gadó trobúl kana čiravés o béchamel sóso5 baré roiá Aro3 baré roiá Margarina váike vulói1 lítro Thud2 kisí Rańgló parmisanosko čiral Lon thai piperi.

Ker gadeáBilar é margarina, šor andre o aró, mai šor andré o thud thaihamisár mišto. Muk te čirol o béchamelo ánde 3 minutsi tethulól. Šor andre le dui kisíora čiral mai tho lon thai piperi.

Le jekh baró bovésko plevo, mak o plevo margarinésa. Šorcírutsa ánda sóso le zelenimátasa ánde o plevo, mai šorandré círutsa ánda o béchamelo. Akaná te vušaraves le lasag-ne patrinénsa. Ker sa gadeá trin dáti. Getosár le sósasa.Akaná muk te pečiól and o bov andé 30 minutsi, le sama tena paból.

Xan pe satimása.!!

ZelenimatítskoLasagne

É Romani Glinda 27

AvsändareÉ Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

B

Information från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)

Detta händer på DO till hösten

• Utbildning i MR-frågor riktad mot unga romska aktivister

• Diskriminering på bostadsmarknaden

Under hösten kommer DO att arbeta särskilt mot diskriminering på bostadsmarknaden.Är du utsatt? Anmäl!

• Samarbete med Equal-projektet ”Från syd till nord”

Equal-projektet går ut på att hitta lösningar som öppnar arbetsmarknaden för romer.För mer information, kontakta Helena Cronséll, Länsstyrelsen i Stockholms län, tel 08-785 44 11, e-post helena.cronsell.ab.lst.se.

Känner du till att dina barn har rätt att känna sig trygga i skolan?Den första april kom en ny lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Om ditt barn utsätts för etnisk eller religiös diskriminering så kan du anmäla det till DO. Blir ditt barn mobbat så kan du anmäla det till Barn- och elevombudet på Skolverket.Mer information om lagen och om vem man ska kontakta fi nns på DO:s hemsida, www.do.se.

Har du frågor om diskriminering?Ring DO:s telefonrådgivning som nås via växeln, tel 08-508 887 00. Det går även att kontaktahandläggare Anders Wilhelmsson. Vid frågor om utbildningar kan du även kontakta DO:s nyeutbildare för romska frågor, Domino Kai. Anders och Domino nås via DO:s växel.

PortoBetalt