Den nordiska spelmanssttimman · 2013. 1. 24. · Den nordiska l- spelmanssttimman • An en gang...

1
Den nordiska l - spelmanssttimman An en gang har spelman fran Narke och Bergsla- gen varit ute pa spel- mansfard, denna gang till Stockholm for att bevista den 22 :e nordiska byg- deungdomsstamman med dartill horande spel- mansstamma. Inbjudare var Svenska ungdoms- ringen for bygdekultur, som darmed ocks£ firade 50-arsminnet av sin till- komst. Evert Sahlberg fran Hallsberg var pa plats och delger har nagra av sina intryck ochupplevelser. SVENSKA FOLKDANSARE OCH SPELMAN kom till nordiska spelmansstamman i stora skaror fran landets olika delar Ung- domsringen finns representerad overallt — och hundratals inbjud- na infann sig fran Danmark, Fin- land, Norge och Island m fl lander, alia i sin hemtrakts gamla folk- drakt. De verkligt stora uppvisningar- na var forlagda till bl a Isstadion och Skansen, som hade sin hittills storsta publikdag for sommaren. Speciellt for de hundratals delta- gande spelmannen hade ordnats prov infor en mycket sakkunnig jury, med utsikt att erovra Anders Zorns eftertraktade spelmans- marke, varav det i silver beratti- gar sin barare till benamningen riksspelman, en hederstitel, 1 som sedan foljer vederborande genom hela livet och som dess barare ar mycket stolta over. Min storsta upplevelse under spelmansfestivalen blev motet med en ung finsk kompositor. Det foil sig s& att jag med min fiol kom att hamna vid hans bord, och med tonernas hjalp skedde genast en forbrodring, som ytterligare starktes, nar jag for honom*spela- de en gammal finsk folkvisemelo- di, som ar helt bortglomd i Fin- land, men vilken jag till min stora gladje fick mojlighet att teckna upp redan 1929 i Hallsberg efter en finsk spelman. Den utpraglat fin- ska melodin Fattigmanssang fran Nordfinland blev liksom ett Sesam opp.na dig for blivande tan- keutbyte, och med hjalp av musi- |ken och de internationella ord och benamningar, som i alia fall ar gemensamma for tv& s& vilt fram- mande sprak som finska och sven- ska lyckades vi omsesidigt gora oss forstadda ratt s& bra. Den nyssnamnda finska folkme- lodin, som jag numera ar den ende att spela, hade sin mest uppmark- samme lyssnare i den finske yng- lingen. Sedan jag ocksa spelat nagra latar i folklig stil, som jag sjalv komponerat, yppade en'av hans kamrater for mig, att den unge mannen var kompositor. Jag bad honom entraget att spela nagot som han sjalv gjort, och tveksamt tog han miniiol och bor- jade spela. Det var ljuvliga toner, som kom mig att undra, vem jag egentligen hade framfor mig, sa ursprunglig och akta tycktes mig denna tonkaskad. —Har du fatt din fina komposi- tion orkestrerad, undrade jag for- siktigt. —Jo, nog har jag val det. —Kanske for ett tiotal, gissade —Inte tiotalet val — snarare hundratalet, fick jag till svar och blev darmed annu mera forvanad. En av ynglingens kamrater lyc- kades emellertid — med hjalp av diverse finska och svenska ord- kombinationer — ge mig det klar- laggande beskedet: Det var led- motivet till forsta satsen i hans nya stora symfoni, han nyss hade spelat for mig — en symfoni, vars arrangemang bekostats av Hel- singfors stad och som blir Helsing- fors orkesterforenings stora mu- siknyhet, nar den dagen randas. Den unge tonsattaren avslojade ocksd for mig, att han hunnit med att komponera nagra kvartetter, varav han spelade en for mig. Det kunde inte hjalpas folkdansfes-' tival och spelmansstamma fick vanta var medverkan annu en stund... EVERT SAHLBERG

Transcript of Den nordiska spelmanssttimman · 2013. 1. 24. · Den nordiska l- spelmanssttimman • An en gang...

Page 1: Den nordiska spelmanssttimman · 2013. 1. 24. · Den nordiska l- spelmanssttimman • An en gang har spelman fran Narke och Bergsla-gen varit ute pa spel-mansfard, denna gang till

Den nordiska l-spelmanssttimman

An en gang har spelmanfran Narke och Bergsla-gen varit ute pa spel-mansfard, denna gang tillStockholm for att bevistaden 22 :e nordiska byg-deungdomsstammanmed dartill horande spel-mansstamma. Inbjudarevar Svenska ungdoms-ringen for bygdekultur,som darmed ocks£ firade50-arsminnet av sin till-komst. Evert Sahlbergfran Hallsbergvar pa plats och delgerhar nagra av sina intryck— ochupplevelser.SVENSKA FOLKDANSARE

OCH SPELMAN kom till nordiskaspelmansstamman i stora skarorfran landets olika delar — Ung-domsringen finns representeradoverallt — och hundratals inbjud-na infann sig fran Danmark, Fin-land, Norge och Island m fl lander,alia i sin hemtrakts gamla folk-drakt.

De verkligt stora uppvisningar-na var forlagda till bl a Isstadionoch Skansen, som hade sin hittillsstorsta publikdag for sommaren.Speciellt for de hundratals delta-gande spelmannen hade ordnatsprov infor en mycket sakkunnigjury, med utsikt att erovra AndersZorns eftertraktade spelmans-marke, varav det i silver beratti-gar sin barare till benamningenriksspelman, en hederstitel,1 somsedan foljer vederborande genomhela livet och som dess barare armycket stolta over.

Min storsta upplevelse underspelmansfestivalen blev motetmed en ung finsk kompositor. Detfoil sig s& att jag med min fiol komatt hamna vid hans bord, och medtonernas hjalp skedde genast enforbrodring, som ytterligarestarktes, nar jag for honom*spela-de en gammal finsk folkvisemelo-di, som ar helt bortglomd i Fin-land, men vilken jag till min storagladje fick mojlighet att teckna

upp redan 1929 i Hallsberg efter enfinsk spelman. Den utpraglat fin-ska melodin — Fattigmanssangfran Nordfinland — blev liksom ettSesam opp.na dig for blivande tan-keutbyte, och med hjalp av musi-

|ken och de internationella ord ochbenamningar, som i alia fall argemensamma for tv& s& vilt fram-mande sprak som finska och sven-ska lyckades vi omsesidigt goraoss forstadda ratt s& bra.

Den nyssnamnda finska folkme-lodin, som jag numera ar den endeatt spela, hade sin mest uppmark-samme lyssnare i den finske yng-lingen. Sedan jag ocksa spelatnagra latar i folklig stil, som jagsjalv komponerat, yppade en'avhans kamrater for mig, att denunge mannen var kompositor. Jagbad honom d£ entraget att spelanagot som han sjalv gjort, ochtveksamt tog han miniiol och bor-jade spela. Det var ljuvliga toner,som kom mig att undra, vem jagegentligen hade framfor mig, saursprunglig och akta tycktes migdenna tonkaskad.

—Har du fatt din fina komposi-tion orkestrerad, undrade jag for-siktigt.

—Jo, nog har jag val det.—Kanske for ett tiotal, gissade

—Inte tiotalet val — snararehundratalet, fick jag till svar ochblev darmed annu mera forvanad.

En av ynglingens kamrater lyc-kades emellertid — med hjalp avdiverse finska och svenska ord-kombinationer — ge mig det klar-laggande beskedet: Det var led-motivet till forsta satsen i hansnya stora symfoni, han nyss hadespelat for mig — en symfoni, varsarrangemang bekostats av Hel-singfors stad och som blir Helsing-fors orkesterforenings stora mu-siknyhet, nar den dagen randas.

Den unge tonsattaren avslojadeocksd for mig, att han hunnit medatt komponera nagra kvartetter,varav han spelade en for mig. Detkunde inte hjalpas — folkdansfes-'tival och spelmansstamma fickvanta p£ var medverkan annu enstund...

EVERT SAHLBERG