C-uppsats

Den bortglömda förhandlaren

Sultanen av Sulus agens och handlingsutrymme

under amerikansk kolonisering 1899-1904

Författare: Simon Ottosson

Handledare: Stefan Eklöf Amirell

Examinator: Eleonora Poggio

Termin: HT20

Ämne: Historia

Nivå: Grundnivå

Kurskod: 2HIÄ2E

The forgotten negotiator The Sultan of Sulu’s agency and room for manoeuvre

during U.S colonization 1899-1904

Abstract

The purpose and aim of this study is to offer a hitherto lacking perspective on the Sulu

Archipelago’s history during the early years of American colonial rule – that of the

native Sulu Sultan. Existing research, albeit new, tends to favour a U.S centred view.

With concurrences as a theoretical framework and a theoretical understanding of the

social and political power dynamics in the Sultanate, this study aims to challenge that

perspective by examining the last Sultan of Sulu, Jamalul Kiram II’s agency and room

for manoeuvre in relation to the bilateral Kiram-Bates treaty between the Sultanate of

Sulu in the southern Philippines and the United States, represented by Colonel John C.

Bates. Through a qualitative analysis of letters, official documents and a memoire

originating from, or regarding, the time period, this study indicates that the Sultan’s

agency and room for manoeuvre in relation to the Kiram-Bates treaty has been

overlooked by scholars, and his position somewhat poorly understood. The Sultan did

not simply sign the treaty according to American wishes. He negotiated terms, and

influenced the outcome of above all the signing, and he at least reacted to and navigated

the abrogation of the agreement in a way that has not been sufficiently described before.

These findings prompt further research from a concurrences perspective to more

thoroughly understand the history, and perhaps even the contemporary state, of the Sulu

Archipelago and the Sulu Sultanate.

Key words

Colonialism, Moro, Sulu Sultanate, Segmentary State, Competing Jurisdictions,

Entanglements

Tack

För inspiration, lärdomar och utomordentlig handledning tackar jag Stefan Eklöf

Amirell, och för oöverträffat sällskap och stöd, Dārta.

1

Innehållsförteckning

1.1 Syfte _________________________________________________________________________ 4 1.2 Frågeställning __________________________________________________________________ 4

4.1 Concurrences _________________________________________________________________ 11 4.1.1 Fallgropar ________________________________________________________________ 13

4.2 Sulu-sultanatet som en segmentär stat ______________________________________________ 13

6.1 Händelser före och under skrivandet av avtalet _______________________________________ 21 6.1.1 Kirams frånvaro under de inledande förhandlingarna ______________________________ 21

6.1.2 Kirams och USA:s företrädares syn på ämbete kontra person ________________________ 22

6.2 Kirams position inför och under förhandlingarna som ledde fram till Kiram-Bates-avtalet______ 22 6.2.1 Kirams syn på sin position och förväntningar på relationen med USA _________________ 22

6.2.2 Kirams position gentemot USA ________________________________________________ 24

6.2.3 Kirams position gentemot andra lokala makthavare _______________________________ 26

6.3 Specifika frågor inom ramen för avtalet _____________________________________________ 27 6.3.1 Suveränitet och USA:s rätt att fritt röra sig i, etablera garnisoner eller utposter i och

eventuellt överlåta arkipelagen ____________________________________________________ 27

6.3.2 Flaggan __________________________________________________________________ 32

6.3.3 Ekonomisk ersättning _______________________________________________________ 35

6.3.4 Religion och kultur _________________________________________________________ 36

6.3.5 Sultanens roll och makt ______________________________________________________ 36

6.4 Problem under avtalets livstid _____________________________________________________ 38 6.5 Upphävandet av avtalet __________________________________________________________ 39

6.5.1 USA:s resonemang _________________________________________________________ 39

6.5.2 Hur upphävandet påverkade och togs emot av Kiram och andra lokala makthavare ______ 40

Källmaterial _____________________________________________________________________ 47 Otryckt källmaterial _____________________________________________________________ 47

Tryckt källmaterial ______________________________________________________________ 47

Litteratur ________________________________________________________________________ 47 Internetkällor __________________________________________________________________ 49

2

Inledning

The sultan died in 1936, a long-serving but increasingly irrelevant figure in a sultanate

whose real power vanished under U.S. sovereignty. The succession struggle after his

death provided an opportunity for the Philippine Commonwealth government to

withdraw recognition from the sultanate entirely, completing a process that began

decades earlier with the abrogation of the Bates Agreement.1

Så sammanfattar den nutida forskaren Oliver Charbonneau den sista, allmänt erkända,

sultanen av Sulus liv. Sultanatets fall knyts tydligt till upphävandet av Kiram-Bates-

avtalet.2 Vad hade då denna sultan med det där, enligt Charbonneau, ödesdigra avtalet

och den tiden i regionen att göra? Det ämnar föreliggande studie kasta ett nytt ljus över.

I början av sina koloniala förehavanden i Filipinerna, slöt USA ett avtal med sultanen av

Sulu, Jamalul Kiram II.3 Sultanen styrde, nominellt, i Sulu-arkipelagen som ligger i den

södra delen av Filipinerna.4 Idag är Sulu-arkipelagen en orolig och osäker del av landet.

Amerikanska utrikesdepartementet avråder från resor dit på grund av ”crime, terrorism,

civil unrest and kidnapping.”.5 De södra delarna av Filippinerna har en stor muslimsk

befolkningsgrupp medan landet som helhet har en övervägande kristen befolkning.6 Den

islamistiska terrorismen sägs ha, och ha haft, starka kopplingar till Sulu-arkipelagen.7

En nutida händelse som åter satte Sulu-sultanatet på kartan är dispyten om vilka

territoriella och auktoritära rättigheter det formellt icke-existerande sultanatet har idag,

både gentemot Filipinerna och grannlandet Malaysia. Nutida ättlingar till före detta

1 Charbonneau, Oliver (2020). Civilizational Imperatives: Americans, Moros, and the Colonial World.

Ithaca: Cornell University Press. s 166. 2 För att undvika att reproducera ett kolonialt perspektiv på historien, och endast benämna avtal efter den

västerländska partern, i detta fall Bates, kommer avtalet genomgående i studien att kallas för Kiram-

Bates-avtalet istället. I enlighet med concurrences-perspektivet betonas på så sätt ömsesidigheten och

sultanens agens i avtalet. 3 Härefter benämnd “Kiram”. 4 Charbonneau (2020). s 7, 13 f, 18 f. 5 U.S Department of state, Bureau of consular affairs. 6Nationalencyklopedin : “Filippinerna” (avläst 29/11 2020); Majul, Cesar Adib. (1999)

[1973]. Muslims in the Philippines. 2. rev. uppl. Quezon City: University of the Philippines Press.

s 56ff. 7 Se exempelvis:

BBC News (2020-08-24). “Philippines: Twin explosions hit Jolo, killing at least 14”; New York Times

(2017-04-25). “The Latest Unrest in the Southern Philippines, Explained”; BBC News (2013-02-14).

“Sulu: The islands that are home to Philippine militancy”.

http://www.ne.se/

3

sultaner gör nämligen, tillsammans med Filippinerna, anspråk på Sabah som idag tillhör

Malaysia.8

Mycket har skrivits om Filipinerna i allmänhet under amerikanskt styre, men också om

själva Sulu-arkipelagen, både historiskt och i nutid.9 Gemensamt för mycket av det som

skrivits är dock att det utgår från ett amerikanskt perspektiv snarare än ett filippinskt

eller suluiskt. Ofta handlar det om USA:s agerande i området och hur det i sin tur

påverkade och formade den blivande nationen. Så är även fallet med Sulu-arkipelagen. I

dessa försök till att redogöra för och förklara händelseutvecklingen glöms ofta andra

perspektiv bort. Öarna i Sulu-havet var trots allt inte utan vare sig människor eller

historia när USA gjorde sitt intåg i regionen. Där existerade komplexa maktstrukturer

och kopplingar till såväl omvärlden som historien.10 Att belysa agensen hos en lokal

härskare, inte bara som en mottagare av amerikansk påverkan utan en

självbestämmande och drivande aktör, har inte gjorts. Det är olyckligt, men också

historiskt problematiskt. Den ur postkolonialismen sprungna inriktningen concurrences

menar att vi behöver fler perspektiv och fler förståelser av historiska händelser, inte

minst i relation till just kolonial historia, för att kunna skapa en, om inte sann så

åtminstone mer sanningsenlig bild av verkligheten. Där flera perspektiv och historiska

linjer får samexistera; brytas mot varandra, vävas samman och gå isär.11

Undersökningen behandlar skrivandet och upphävandet av Kiram-Bates-avtalet, med ett

fokus på skrivandet för att belysa de tidiga och potentiellt formerande kontakterna

mellan sultanen och USA. Avtalet undertecknades den 20 augusti 1899 och upphävdes

ensidigt av USA 1904. Det slöts av sultanen av Sulu, Jamalul Kiram II och några datu,12

8 Se exempelvis:

Kadir, Norizan. & Mansor, Suffian. (2017). “Reviving the Sultanate of Sulu Through its Claim over

Sabah, 1962-1986.” Akademika, 87(3), 125-138.; BBC News (24/2 2013). “How do you solve a problem

like Sabah?”; Nikkei Asia (29/9 2020). “Malaysia´s spat with Philippines over Sabah: Five things to

know”; Daily Express (3/9 2020). “‘Sulu Sultan’ not giving up Sabah claim”. 9 Detta arbete s 15 ff; samt Kadir & Mansor (2017). Passim. 10 Detta arbete s 13 ff. 11 Fur, Gunlög. (2017). “Concurrences as a Methodology for Discerning Concurrent Histories” I

Concurrent Imaginaries, Postcolonial Worlds: Toward Revised Histories, red. Diana Brydon, Peter

Forsgren, & Gunlög Fur. Leiden: Brill Rodopi. s 33-54. 12 Term för en typ av lokal makthavare i Sulu-sultanatet.

4

som ena parten, och USA, representerat av den amerikanska officeren John C. Bates

som den andra.13

1.1 Syfte

Genom att använda concurrences-teorin för att studera Kirams agens och

handlingsutrymme under tillkomsten och upphävandet av Kiram-Bates-avtalet är

förhoppningen att denna uppsats kan lyfta fram en lokal makthavares agens, i relation

till stora påtryckningar från väldigt mäktiga aktörer och processer. Därmed kan historien

om koloniseringen av Sulu-arkipelagen beskrivas mer utifrån en inhemsk synvinkel,

något som saknats i mycket av forskningslitteraturen på området som tenderar att vara

USA-centrerad.14

Detta skulle ha flera potentiella vinster. Det kan fylla kunskapsluckor inom de

vetenskapliga fält som ägnar sig åt Sulu-arkipelagens, Filipinernas och USA:s historia,

men också hos de fält som ägnar sig åt bredare studier av kolonialhistoria och ojämlika

maktstrukturer i största allmänhet. Men det kan också få mer direkt samhälleligt

orienterade effekter, som en bättre förståelse för de konflikter som har plågat, och

fortfarande plågar området idag, med religiösa motsättningar och nya territoriella krav

från ett återupplivat Sulu-sultanat som exempel på det.

1.2 Frågeställning

Med utgångspunkt i concurrences och en förståelse för Sulu-sultanatets sociala

maktsystem;

• Hur såg sultanen av Sulu, Jamalul Kiram II:s agens och handlingsutrymme ut

under de första fem åren av USA:s kolonisering av Sulu-arkipelagen, kopplat till

Kiram-Bates-avtalet?

13 Senate Document No. 136, 56th Congress, 1st session, 1900. “Treaty with the Sultan of Sulu”. s 2. 14 Detta arbete. s 15 ff.

5

Bild 1. Sultanen Jamalul Kiram II (sittandes till höger) och distriktsguvernör

Hugh Lenox Scott (sittandes till vänster).

Källa: Morolandhistory.com. hämtad 2017-11-06.

6

Bakgrund

Karta 1. Kartbild över Sulu-arkipelagen

Källa: Eklöf Amirell, Stefan. (2019). Pirates of Empire. s 43.

Sulu-sultanatet har historiskt sett omfattat flera av de sydligaste öarna i Sulu-

arkipelagen som sträcker sig från sydvästra Filippinerna till den nordvästra delen av

Borneo. Öarna är till stor del täckta av skog. Runt 1850-talet uppskattas arkipelagen ha

haft cirka 400 000 invånare.15 De viktigaste näringarna har under långt tid varit knutna

till havet och bland annat har pärlfiske, sjöröveri och handel historiskt sett varit viktiga

inkomstkällor.16 Sulu-sultanatet har också gjort anspråk på en del av ön Borneo,

regionen Sabah, som idag tillhör Malaysia.17

1450, efter knappt hundra år av ökat inflytande från muslimer som bland annat kom till

öarna via dåtidens handelsförbindelser, upprättades ett muslimskt sultanat i delar av

ögruppen. Det ökade i makt och storlek och kom att bli en viktig spelare på den

regionala scenen, med förbindelser till både Kina, arabiska halvön och omkringliggande

ögrupper. Sulu ingick i en form av muslimsk gemenskap med andra regioner i södra

Filippinerna, Malaysia, delar av Indonesien och andra områden i närheten.18 Av de

europeiska kolonialmakter som rörde sig i området från mitten av 1500-talet kom tillslut

Spanien att få överhanden – även om Sulu-sultanatet behöll stora delar av sin

självständighet och var enligt flera historiker och andra kännare av regionen knappast

15 Kiefer, Thomas M. (1972). “The Tausug Polity and the Sultanate of Sulu: A Segmentary State in the

Southern Philippines.”. I Sulu studies, 1. Gerard Rixhon (red.). Jolo: Notre Dame of Jolo College. s 23. 16 Britannica Academic : “Sulu Archipelago” (avläst 19/12 2020). 17 Kadir & Mansor (2017). s 125-138. 18 Majul (1999) [1973]. s 95.

7

att se som totalt underkastade Spanien, trots att de försökte inlemma området i resten av

sin filippinska koloni i mer än 300 år.19 Under dessa år utkämpades flera krig som

gemensamt kallas ”morokrigen”, efter den spanska benämningen på de muslimska

invånarna i regionen.20 Dessa konflikter var dels morernas sätt att försvara sig mot en

främmande makt, dels motiverade av religiösa motsättningar eftersom Spanien i

omgångar försökte kristna morerna och utrota islam från regionen. Här finns en grund

till de religiösa motsättningarna mellan det muslimska söder och kristna norr som

fortfarande finns i Filippinerna.21 Två avtal skrevs mellan sultanatet och Spanien, 1851

och 1878, där Spanien formellt erkändes som Sultanatets suverän. Flera problem fanns

dock med dessa avtal. Många bedömare, både samtida och sentida, menar att Spaniens

kontroll över Sulu-sultanatet trots allt var begränsad, även om den utökades under 1800-

talets senare hälft när de bland annat etablerade en garnison på Jolo, huvudön i

arkipelagen.22

Den utdragna kampen mot Spanien ledde till att lokala makthavare kom att ta sig större

friheter gentemot den försvagade sultanen. Det ledde till konflikter såväl inom sultanatet

som med utomstående makter.23 Denna splittring kom tydligt till uttryck när den

dåvarande sultanen, Harun ar-Rashid, dog 1884 och flera olika personer gjorde anspråk

på titeln. Segrande ur denna tronstrid gick Kiram. Han besegrade två tronpretendenter

som till en början hade stöttats av Spanien. Tillsammans med sin mamma, som vissa

forskare har lyft fram som viktig för utgången24, lyckades Kiram vinna tillräckligt stort

stöd hos befolkningen för att säkra sin plats som sultan av Sulu.25

19 Kadir & Mansor (2017). s 125-138; Andaya, Barbara Watson & Andaya, Leonard Y. (2017). A history

of Malaysia. 3rd Edition. London: Palgrave. s 66 f. 20 Termen har sitt ursprung i den spanska reconquistan, när de kristna kungarikena på Iberiska halvön

mellan 1000–1400-talet krigade mot de muslimska rikena där – vars invånare, nedsättande, kallades

morer. Kampen mot muslimerna i Filippinerna sågs, främst av Spanien, men även i viss utsträckning av

morerna själva, som en del av en global konflikt mellan de kristna och muslimer. Se: Eklöf Amirell,

Stefan (2019). Pirates of Empire: Colonisation and Maritime Violence in Southeast Asia. Cambridge:

Cambridge University Press. s 42 f. 21 Majul (1999) [1973]. s 89, 121, 408 f. 22 Britannica Academic : “Sulu Archipelago” (avläst 19/12 2020).; Saleeby, Najeeb

M. (1908). The History of Sulu. Manilla: Bureau of Public Printing. s 247 ff; Bjork, Katharine. (2019).

Prairie Imperialists: The Indian Country Origins of American Empire. Philadelphia: University of

Pennsylvania Press. s 172 f; Eklöf Amirell (2019). s 42. 23 Saleeby (1908). s 237 ff, 247 ff. 24 Saleeby (1908). s 237 ff. 25 Majul (1999) [1973]. s 22.

8

Det spansk-amerikanska kriget som pågick under 1898 slutade med att USA bland

annat betalade Spanien en stor summa pengar för att överta Filippinerna. Där efter

utbröt det filippinsk-amerikanska kriget 1899 när USA hamnade i konflikt med de som

strävade efter ett självständigt Filippiniern. Efter ett år hade USA kontroll över

majoriteten av landet – trots det fortsatte väpnat motstånd sporadiskt under flera år.

Detta gjorde att USA inte hade tillräckligt med trupper att postera i södra Filippinerna,

däribland Sulu-arkipelagen, som inte hade varit under lika strikt spansk kontroll som

resten av landet. Här hade Kiram och fler datu förberett sig för att själva ta över efter

det att Spanien lämnade sina besittningar i området och de hade en inte obetydlig

tillgång till manskap och materiell för att strida. Därför försökte USA att upprätta en

form av indirekt styre i regionen, för att få dem att acceptera USA:s suveränitet utan att

USA skulle behöva avvara för mycket trupper för att upprätthålla den – detta försök

manifesterades i Kiram-Bates-avtalet.26

Under de första åren av amerikanskt styre var det militären som styrde i regionen, men,

i enlighet med Kiram-Bates-avtalet sköttes mycket av de interna angelägenheterna av

suluneserna själva. När det filippinsk-amerikanska kriget avslutades 1902 och fler

amerikanska trupper kunde skickas till södra Filippinerna hade de flesta amerikanska

officerare i regionen slutit sig till att det bästa vore om de kunde styra mer direkt över

området – morerna skulle civiliseras hette det. Moro-provinsen inrättades 1903 under

leding av generalmajor Leonard Wood. Han förespråkade att Kiram-Bates-avtalet skulle

upphävas omedelbart och fick gehör hos president Roosevelt som gjorde just det i mars

1904.27 När avtalet upphävdes, ensidigt, av USA i mars 1904 påbörjade Wood olika

typer av reformer och kampanjer för att, som han menade, modernisera regionen och

införa lag och ordning.28 Det ledde till oroligheter och flera konflikter, däribland slaget

vid Bud Dajo i mars 1906, som egentligen mer har karaktären av en massaker än ett

slag. Där dödades 7–900 morer, bland dem kvinnor och barn, av amerikanska styrkor

och morer som allierat sig med dem, ledda av Wood.29

26 Britannica Academic : “Spanish-American war” (avläst 03/01 2021); Eklöf Amirell

(2019). s 64 ff. 27 Charbonneau (2020). s 15 ff 28 Eklöf Amirell (2019). s 75 ff. 29 Charbonneau (2020). s 15 ff, 105 ff.

9

Inget nytt avtal slöts med Kiram fören 1915, vilket enligt Charbonneau ”[…] marked the

end of the Sulu Sultanate as an acknowledged political entity.”, och Kiram reducerades

till religiöst överhuvud och förlorade all rätt att fälla domar och liknande – men fortsatte

i hemlighet att ”oversee religious courts”.30 Oroligheterna i regionen har fortsatt in i

modern tid.31 Kiram dog 1936 och med honom den sista erkända sultanen av Sulu.32

Metod och källmaterial

Det studerade källmaterialet är av tre olika typer:

• Tryckt källmaterial från amerikanska myndigheter. Det utgörs av samlade

årsböcker från Philippine Commission samt material som lagts fram inför

amerikanska kongressen.

• Otryckt källmaterial från personarkivet Hugh Lennox Scott Papers, förvaltad av

amerikanska Library of Congress. Materialet härifrån utgörs framförallt av

brev33, rapporter, protokoll och liknande från Scotts tid som distriktsguvernör i

Sulu-arkipelagen, 1903–06.34

• Hugh Lennox Scotts självskrivna memoarer.

Studien är i grunden en hermeneutiskt inspirerad textanalys, där källmaterialet studeras

utifrån ett teoretiskt ramverk som framförallt är hämtat från concurrences, men som

också kompletteras med en teoretisk förståelse för det sociala maktsystemet i Sulu-

sultanatet. Genom en växelverkan mellan en ständigt skiftande förförståelse, baserat på

såväl de teoretiska grunderna som den tidigare forskningen, bakgrunden samt upprepad

läsning av källmaterialet, söks fenomen i det senare som kan bidra till en förståelse för

hur sultanen av Sulus agens och handlingsutrymme i relation till Kiram-Bates-avtalet

såg ut. Även forskarens egen tid och dess värderingar utgör en ingrediens i denna

förförståelse, dock måste inte det leda till ovetenskaplig subjektivitet så länge forskaren

30 Charbonneau (2020). s 18. 31 Britannica Academic : ”Moro Wars” (avläst 27/12 2020). 32 Charbonneau (2020). s 166. 33 Breven är av olika karaktär, från olika avsändare och med olika mottagare. Här finns även brev skrivna,

eller snarare dikterade av Kiram själv. Specifika detaljer om brevens attribut redogörs för i anslutning till

deras användning i undersökningen. 34 Detta material har tillhandahållits i form av foton av arkivmaterialet, tagna av min handledare, Stefan

Eklöf Amirell.

10

är medveten om att denna risk finns och tar höjd för den i sin undersökning.35 En

medvetenhet om dessa risker är en viktig del i concurrences. Med grund i det, en

förståelse för sultanatets interna maktsystem, noggrann och upprepad läsning av

källmaterialet och en ständig medvetenhet om denna risk ämnar studien att plocka ut

relevanta delar från källmaterialet och ordna dem tematiskt för att analysera spår av

sultanens agens och handlingsutrymme under skrivandet och upphävandet av Kiram-

Bates-avtalet. För tydlighetens skull kommer dock även en form av kronologisk

disposition tillämpas, där upphävande av avtalet analyseras under en egen underrubrik.

Ambitionen är att just sultanens agens, manöverutrymme och inverkan ska analyseras –

inte avtalsprocessen i sig, och framförallt inte med USA i förgrunden.

Potentiella fallgropar, där forskaren riskerar att låta sin samtid och teoretiska

utgångspunkt påverka rekonstruktionen och tolkningen av källmaterialet lyfts i

teorikapitlet. Det finns dock även risker med själva källmaterialet. Maria Ågren påtalar

vikten av att forskare förstår vad källorna faktiskt kan, och inte kan användas till, och

Maria Sjöberg är inne på vikten av att förstå källornas kontext och intertextualitet, alltså

i vilken miljö, vilket syfte och enligt vilka litterära genre eller konventioner materialet

skapades.36 Allt källmaterial kommer från amerikanska arkiv eller skrifter, och

majoriteten är producerat av amerikaner, men källsamlingarna innehåller även röster

från representanter för Sulu-sultanatet. Mycket, som Kirams brev, är dessutom översatta

och nedskrivna av någon annan än brevskrivaren själv och sällan är det själva originalet,

utan en samtida kopia av det som studerats. Värt att notera här är att allt studerat

källmaterial är på engelska, citat kommer därför återges på engelska men referat och

tolkning bygger på min egen översättning av materialet. Förutom potentiella problem

med översättningar, bearbetningar och liknande finns också ett mer övergripande

problem – att studera någon genom ett material som personen själv inte producerat eller

ens är huvudaktören i, och som är producerat samt bevarat av den studerades motpart,

med en högst tendentiös inställning till både honom och händelserna. Det blir därför av

största vikt att hålla källornas amerikanska tillblivelseprocess och bevarande i åtanke,

och att inte bara reproducera deras världsbild och förutfattade meningar om Kiram.

35 Sjöberg, Maria. (2018). ”Textanalys”. I Martin Gustavsson & Yvonne Svanström (red.). Metod: guide

för historiska studier. Lund: Studentlitteratur. s 69 ff. 36 Ågren, Maria. (2018). ”Källkritik”. I Martin Gustavsson & Yvonne Svanström (red.). Metod: guide för

historiska studier. Lund: Studentlitteratur. s 73 f.

11

Istället måste teorin, bakgrunden och den hermeneutiska metoden användas för att

försöka utläsa en mer sanningsenlig bild av Kiram och hans agerande genom

uppgifterna i källorna. Detta är en välbekant utmaning inom globalhistorisk och

postkolonial forskning i allmänhet, så även inom concurrences.37

Historikern Gunlög Fur, en av de drivande och tongivande forskarna inom concurrences

- har själv studerat möten mellan nordamerikanska urinvånare, den amerikanska och

kanadensiska statsmakten samt nybyggare från främst Skandinavien. Hon menar bland

annat att historiker inte bör förbise att redan studerade källor kan innehålla spår av såväl

reflektion som agens hos individer och grupper som oftast inte själva får framträda i den

förhärskande historieskrivningen.38 Här kan den föreliggande undersökningen använda

sig av delar av det källmaterial som tidigare forskare i Sulu-arkipelagens historia har

gjort. Att läsa det med en utgångspunkt i concurrences kan ta fram nya aspekter ur dem

som kan bidra till en bättre helhetsförståelse för såväl den specifika händelsen som för

liknande händelser i allmänhet.

Teori

4.1 Concurrences

För att verkligen göra anspråk på concurrences behövs fler infallsvinklar, fler

berättelser och fler perspektiv på historiska händelser – men det räcker inte. Dessa nya

tillägg behöver också relateras till andra historieskrivningar för att gemensamt skapa en

mer sanningsenlig bild av historien.39 Fur framhäver att det engelska begreppet

concurrence har flera synonymer och betydelser, inte bara det kanske mest uppenbara

och i modern forskning ofta förekommande samtidighet, alltså att historiska händelser

sker samtidigt och kan eller bör studeras utifrån det. Det kan också beskriva händelser

som har drag av det som på svenska fortfarande kallas konkurrens. Där olika världar,

länder, stater, organisationer och individer möts och konkurrerar, samarbetar och

påverkar varandra över både tid och rum. Däri kan finnas konkurrens mellan olika sätt

att tolka världen och sätt att påverka den. Ibland kan dessa fenomen vara

37 Fur (2017). s 40 ff. 38 Fur (2017). s 40f. 39 Fur (2017). s 33ff.

12

sammanflätade, något som på senare tid ofta studerats som entanglements (härefter i

min översättning, sammanflätningar), men det kan också vara så att de inte flätas

samman med varandra utan snarare driver ifrån varandra – som forskare bör man inte ta

vare sig sammanflätning, drift, konkurrens eller samarbete för givet men vara medveten

om att flera av dessa möten och händelser hittills har beskrivits relativt ensidigt av

historiker, utifrån en på förhand definierad syn på sådana interaktioner där vissa

perspektiv har osynliggjorts eller representerats på ett icke-adekvat sätt.40

Fur skriver att:

Concurrences calls for methodological and theoretical foundations for studies that allow

multiple voices to be heard; stories that voice concurrent claims on geographical,

temporal, political, and moral spaces.41

Att lyfta fram Kirams agerande och handlingsutrymme blir då den här studiens

utmaning, och att inte bara återberätta historien om USA:s agerande i regionen ännu en

gång.

Fur identifierar två viktiga aspekter som kan vara tänkbara ingångar för concurrences-

studier: konkurrerande anspråk där det råder någon form av oenighet eller dispyt kring

vem eller vilka som har rätt till något eller rätt i någon fråga, som olika sätt att se på

ägande eller liknande; och stunder av sammanflätning där dessa konkurrerande anspråk

möts i tid och rum. Hon menar vidare att det är viktigt att inte närma sig dessa

sammanflätningar med förutfattade meningar om vilka som styr själva flätningen, eller

på vilket sätt flätningen sker – själva sammanflätningen gör att alla sidor påverkas på

något sätt, vilket gör att summan av sammanflätningen skiljer sig från dess ingående

beståndsdelar. För att göra dessa studieobjekt rättvisa menar Fur att forskaren måste ha

två rättesnören, det ena är att platser och kulturer hade egna informationsbanker med

information om ”historic/al events and processes, law, and religion.” som de fört vidare

inom sina samhällen under generationer. Det andra forskare måste ha i åtanke, enligt

Fur, är att dessa studieobjekt har en egen, åtminstone i viss mån oberoende

40 Fur (2017). s 40. 41 Fur (2017). s 40.

13

handlingsförmåga, en agens. Där inte bara den koloniala historien eller perspektivet på

historien är det intressanta att studera.42

4.1.1 Fallgropar

Fur hänvisar till Donna Haraway som pekar på att forskare inte får hänfalla åt ett

okritiskt ställningstagande för de som traditionellt sett har osynliggjorts och förvanskats

i historieskrivningen. Forskaren bör inte skönmåla eller romantisera i sina försök att

lyfta in dessa perspektiv i historieskrivningen, och bör dessutom vara försiktig med att

pådyvla det eller de som studeras ett västerländskt synsätt som kan vara dem

främmande – att göra deras åsikter och handlingar till något som passar forskarens

världsbild eller föreställningar är alltså något som medvetet måste undvikas.43

Undersökningens fokus på Kiram ska därför inte ses som ett försök att utmåla honom

som bättre än amerikanarna, eller att sultanatets sätt att se på eller hantera händelserna

runt Kiram-Bates-avtalet som bättre – målet är istället att överhuvudtaget synliggöra

dessa aspekter, inte att värdera dem. För att undvika att se sultanens handlande ur ett

strikt västerländskt perspektiv följer en översiktlig teoretisk redogörelse för Sulu-

sultanatet som stat och socialt maktsystem.

4.2 Sulu-sultanatet som en segmentär stat

Thomas Kiefer är antropolog och har undersökt hur den sociala maktordningen i Sulu-

sultanatet fungerade precis innan Spanien och USA började förändra dess

förutsättningar under mitten av 1800-talet och framåt. Kiefer poängterar att dessa

mönster var starka och i mångt och mycket har fortsatt in i modern tid. Han använder

sig dels av historiska källor, dels av sina egna fältstudier av de rester av sultanatets

maktstrukturer som fortfarande fanns kvar, trots att det formellt inte längre existerade

när han gjorde sin undersökning 1966–68. Han jämför också Sulu-Sultanatet med andra

system.44

Med stöd hos andra forskare och samhällsteoretiker identifierar Kiefer några viktiga

egenskaper som han menar gör att Sulu-sultanatet kan klassas som en segmentär stat:

42 Fur (2017). s 33 f, 41 f. 43 Fur (2017). s 49f. 44 Kiefer (1972). s 19 ff, 58.

14

• Istället för en tydlig hierarkisk ordning, som de västerländska nationalstaterna

har, baserades samhället i Sulu-sultanatet på delar, segment, som hade liknande

inbördes förhållanden till varandra och där varje del fungerade som helheten i

sig gjorde.45

• Sultanens makt var inte av ett annat slag än andra lokala makthavares i

sultanatet, skillnaden handlade snarare om omfattning. De makthavare som stod

under sultanen hade samma relation till honom som deras undersåtar i sin tur

hade till dem. Deras undersåtar hade inte något direkt beroendeförhållande till

sultanen utan lojaliteten låg hos den närmaste maktpersonen. Det gällde i princip

alla frågor: från markägande och rättskipning till religiösa vardagsritualer.46

• Medlemskap i en allians var det enda gångbara sättet för någon att åstadkomma

något politiskt mål i samhället. Man var normalt sett bara medlem i en allians åt

gången, men alliansernas sammansättning kunde bytas frekvent. Allianserna

hade oftast liknande intressen men verkade endast för sin egen allians bästa, inte

för det allmänna bästa.47

Denna typ av statsbildning gjorde att Sulu-sultanatet aldrig centraliserades nämnvärt.

Termen segmentär stat framtogs först med afrikanska statsbildningar som grund och

Kiefer menar sig identifierat en viktig skillnad i Sulu-sultanatet – istället för släktskap

byggde samhället på ovan nämnda allianssystem, där reell, inte hereditär makt, var

viktigast. Det tenderade att göra systemet volatilt. Undantag fanns emellertid, och

släktskap kunde spela en roll, men inte den avgörande.48 Symbolen för denna ordning

var sultanen, och att skilja personen från ämbetet gjordes inte i sultanatet – de var ett

och samma. Han var ett av dessa hereditära undantag, eftersom hans ceremoniella och

religiösa ställning i mångt och mycket var knuten till hans börd. Denna världsbild, och

hans position som religiöst överhuvud, var sultanens styrkor. Men de kunde inte alltid

45 Kiefer (1972). s 41 f. 46 Kiefer (1972). s 52, 54 47 Kiefer (1972). s 27f 48 Kiefer (1972). s 41 ff.

15

omsättas i reell makt, sultanen behövde också en maktbas som utgjordes av mer

påtagliga faktorer, som ekonomiska tillgångar och mäktiga allierade, för att ha en chans

att få sin vilja igenom.49

Kiefer menar att statens högsta syfte i sultanatet var att garantera invånarna ett sätt att

upprätthålla lagar och traditioner förknippade med den lokala versionen av islam. Denna

uppgift föll på Sultanen, han var både religiös och politisk ledare. Att olika typer av

lokala makthavare däremot rådfrågades av sultanen när det kom till viktiga beslut som

rörde sultanatet ser Kiefer som uppenbart. Ibland kunde de nog också kräva att sultanen

skulle handla på ett visst sätt, men oftast rörde det sig snarast om råd.50

Utan att nämna något specifikt avtal eller tillfälle, skriver Kiefer att västerländska

makter ofta ville förhandla med någon form av central auktoritet, men att sultanen sällan

kunde upprätthålla dessa avtal någon längre period, på grund av den ständigt skiftande

maktbalansen i sultanatet och att relationer med främmande makter inte sågs som

sultanens ensamrätt. Även om sultanen kunde verka för att vissa avtalspunkter skulle

efterlevas var det svårt för honom att kräva en efterlevnad av alla lokala makthavare.

Var de tillräckligt mäktiga kunde de gå i strid med utländska makter eller på andra sätt

bryta mot avtalsförbindelser. Hur länge sultanerna egentligen själva tänkte sig att dessa

avtal skulle efterlevas är inte heller självklart. I takt med allianserna förändrades kunde

också inställningen till ingångna avtal förändras.51

Tidigare forskning

Forskningsläget är inte särskilt omfattande. Det mesta av forskningen tenderar att

fokusera på USA:s förehavanden i regionen. Den forskning som i större utsträckning tar

ett Sulu-perspektiv på historien avslutar ofta sin undersökningsperiod precis vid USA:s

intåg runt 1899. Najeeb M. Saleeby är en av dem. Han var en kristen libanesisk läkare

som blivit amerikansk medborgare och anlände till södra Filippinerna i mitten av

1901.52 I sin bok, The history of Sulu, (1908), menar han att det ökande intresset för

49 Kiefer (1972). s 43 ff, 50 f. 50 Kiefer (1972). s 34 f, 39. 51 Kiefer (1972). s 53 ff. 52 Charbonneau (2020). s 33.

16

USA:s koloniala nyförvärv krävde en större förståelse för folket som redan levde där.53

Charbonneau, vars forskning behandlas senare i detta kapitel, ifrågasätter Saleebys

opartiskhet men erkänner samtidigt att han ”did offer a sophisticated consideration of

the Moros backed by deep research.”54 och Donna J. Amoroso, som också redogörs för

senare i detta kapitel, lutar sig delvis på Saleeby för att få ett mer inhemskt perspektiv

på många händelser i Sulu-arkipelagen.55 Cesar A. Majul har i sin bok Muslims in the

Philippines, först publicerad 1973, fortsatt och fördjupat det Saleeby behandlade och

skriver i stort sett utifrån ett Sulu-perspektiv. Han har dock en religiös tendens och

fokuserar mycket på islams inflytande i regionen, som han ser som positivt.56 Även

James F. Warren skriver om Sulu-regionen, bland annat i boken The Sulu zone 1768-

1898 (1981) och lyfter fram suluneserna snarare än västerlänningarna. Som titeln

avslöjar täcker dock inte heller han regionens historia efter USA:s kolonisering av

arkipelagen.57 När det kommer till forskning kring tiden efter 1898-99 saknas det, trots

flera relativt nya verk, fortfarande ett lika tydligt Sulu-perspektiv som förekommit i

forskningen om regionens tidigare historia. Nedan följer en överblick, med fokus på

Kirams roll under denna tid, kopplat till Kiram-Bates-avtalet.58

Samuel K. Tan, beskriver i en artikel med titeln ”Sulu under American Military Rule

1899-1913” (1967) hur USA medvetet gjorde Kiram-Bates-avtalet ”too ambigous and

conflicting for Moslems to understand the complex question of sovereignity”.59 Han

bestrider visserligen bilden av att det fanns en spansk suveränitet som amerikanerna

kunde överta, och understryker att amerikanerna var beroende av ett gynnsamt avtal

med Sulu-sultanatet för att inte riskera större oroligheter i regionen. Tan lämnar dock

inte mycket utrymme för Kiram att själv visa prov på någon större agens inom ramen

för Kiram-Bates-avtalets livscykel. Som citatet ovan visar framstår han snarare som ett

offer för den amerikanska listen.60

53 Saleeby (1908). s 118. 54 Charbonneau (2020). s 34. 55 Detta arbete. s 17 f. 56 Majul (1999) [1973]. Passim. 57 Warren, James F. (1981). The Sulu Zone 1768-1898. Singapore: National University of Singapore. 58 Som ingen av dem för övrigt kallar det för. 59 Tan, Samuel K. (1967). “Sulu under American military rule, 1899-1913.”. Philippine Social Sciences

and Humanities Review XXXII (1), 1-187. s 28. 60 Tan (1967). s 25 ff.

17

En av de mest framstående forskarna på området, Peter Gowing, skriver i sin

doktorsavhandling Mandate in Moroland: The American Government of Muslim

Filipinos, 1899-1920, framlagd 1968, om hur han vill presentera en mer sanningsenlig

bild av USA:s tid som kolonisatör i södra Filippinerna.61 Han målar dock upp en bild av

en tämligen passiv sultan under Kiram-Bates-avtalets tillblivelse. Kirams

inrikespolitiska situation eller hans påverkan under förhandlingarna tas knappt upp.

Gowing menar dock, likt många andra forskare, att USA missförstod och överskattade

Spaniens grad av suveränitet i området.62 Överlag framstår Kiram återigen som lite av

ett offer för omständigheterna i relation till Kiram-Bates-avtalet. Vid dess upphävande

menar Gowing att Kiram, och några datu, visserligen gjorde sina röster hörda, men

menar att det inte ledde till så mycket. Det är överlag ett USA-dominerat perspektiv

som förs fram av Gowing.63 Dock framhåller han USA:s misslyckande med att försöka

åsidosätta Kiram och menar istället att han kom att vara en maktfaktor i regionen länge,

om än inte i samma utsträckning som tidigare. ”He did not have as much power and

influence in Sulu as he pretended to, yet he had more than the Americans wanted to give

him credit for.”, sammanfattar Gowing det.64

Boken The American Colonial state in the Philippines (2003), samlar flera olika

forskare inom området och ingår i en bokserie om ”American encounters/Global

interactions” vars namn avslöjar ett visst fokus på USA i förhållande till de samhällen

och kulturer som USA möter - men där ingår, enligt författarna till serien, också en

vetskap om det flyktiga och subjektiva i fenomen som nation och kultur.65 Kapitlet som

behandlar Sulu-arkipelagen heter ”Inhereting the ’Moro problem’: Muslim Authority

and Colonial Rule in British Malaya and the Philippines” och är skrivet av Donna J.

Amoroso.66 Synen på Kirams position kopplat till Kiram-Bates-avtalet undersöks delvis,

men inte fullt ut. Det görs vissa försök att se hur avtalet kunde gynna sultanatet och

61 Gowing, Peter G. (1968). Mandate in Moroland: The American government of Muslim Filipinos, 1899-

1920. Diss. Syracuse University, South East Asian Studies. s ii f. 62 Gowing (1968). s 236 ff. 63 Gowing (1968). s 403 ff. 64 Gowing (1968). s 411. 65 Go, Julian & Foster, Anne L. (red.) (2003). The American colonial state in the Philippines: global

perspectives. Durham: Duke University Press. Se andra försättsbladet för utläggning kring syftet med

bokserien. 66 Amoroso, Donna J. (2003). “Inhereting the ‘Moro Problem’: Muslim Authority and Colonial Rule in

British Malaya and the Philippines.”. I Go, Julian & Foster, Anne L. (red.). The American colonial state

in the Philippines: global perspectives. Durham: Duke University Press. s 118.

18

Kirams intressen, men det ses inte som ett resultat av Kirams agerande utan närmast

som en deterministisk process där de drivande aktörerna är USA, Storbritannien,

Spanien samt relationen mellan dessa kolonialmakter. Malaysia, Filippinerna och Sulu-

arkipelagen utgör snarare skådeplatsen – som råkar vara befolkad. Det som hamnar i

förgrunden, vilket inte nödvändigtvis är orimligt givet titeln på och fokuset för

projektet, är hur USA såg på utvecklingen och hanterade den.67 Det saknas dock inte

beskrivningar av hur man kan ha resonerat inom sultanatet kring relationen till USA,

men närmare en redogörelse för, eller en diskussion kring Kirams faktiska åsikter, agens

eller liknande kommer man inte. Olika perspektiv på hur amerikanerna såg på Kiram

förekommer, och utreds relativt väl. Även mer avvikande åsikter som Saleebys får ta

plats. Han menade att man borde respektera sultanens och datus auktoritet, och påtalade

att samhället i Sulu-arkipelagen faktiskt hade en egen historia och att de tidigare varit

framgångsrika men delvis blivit kringskurna av spanjorerna. Sulus religiösa traditioner,

deras lagar och statsskick borde respekteras, ansåg han. Eftersom området förvaltades

av amerikanska militärer, som inte delade Saleebys syn på de lokala makthavarnas roll

kom hans åsikter inte att få något större gehör.68 Men att Saleeby åtminstone erkände,

och lyfte fram Sulus egen historia, innan de blev involverade i europeiska

kolonialisationsförsök är intressant sett ur ett concurrences-perspektiv. Att Amoroso

valt att ta med Saleebys syn på sultanatet är också intressant. Tillsammans ger de en

bild av sultanatet som inte helt utgår från ett amerikanskt, eller spanskt, perspektiv –

men mer borde kunna göras för att berätta Sulu-sultanatets tidiga 1900-talshistoria.

Katharine Bjork skriver i Prairie Imperialists: The Indian Country Origins of American

Empire (2019), om hur USA:s erfarenheter av de nordamerikanska urinvånarna kom att

påverka deras koloniala förehavanden bortom den nordamerikanska kontinenten.69

Bjork vidhåller att Spanien egentligen aldrig fick riktig kontroll på Sulu-arkipelagen och

att deras suveränitet egentligen bara fanns på papper. Kirams suveränitetsanspråk var

således inte tagna ur luften.70 Många av de amerikanska militärerna i Sulu-arkipelagen

hade erfarenhet från krigen mot de nordamerikanska urinvånarna, och tenderade att

67 Amoroso (2003). s 132-138. 68 Amoroso (2003). s 136ff. 69 Bjork (2019). s 4. 70 Bjork (2019). s 172 f.

19

likställa kampen i södra Filippinerna med kampen i Nordamerika, menar Bjork.71 När

det kommer till Kiram i relation till Kiram-Bates-avtalet skriver Bjork inte så mycket.72

Charbonneau skriver i Civilizational Imperatives: Americans, Moros, and the Colonial

World (2020) mycket om de olika internationella kopplingarna som finns i regionen

under tidsspannet ca. 1700–1950. Han lyfter fram vilka tidigare erfarenheter de

amerikanska representanterna hade med sig dit, och vilka de gjorde sig under tiden där,

samt deras förhållande till andra europeiska kolonialmakter. Han låter däremot inte

Kirams agerande bli till ytterligare en berättelse som bidrar till en förståelse för de andra

berättelserna. Han lyfter dock fram de kopplingar som bland annat Sulu-arkipelagen

hade med omvärlden, framförallt via handel och religion och, i liten omfattning, hur

invånarna bemötte förändringarna under amerikanskt styre.73 Mycket mer än så blir det

dock inte, och det är i princip uteslutande beskrivet som nästintill reflexiva reaktioner på

amerikanernas agerande. Att amerikanerna också, i viss mån åtminstone, var utlämnade

till invånarna i Sulu-arkipelagen och deras ställningstaganden och agerande lyfts inte

fram lika tydligt. Kirams roll mitt i detta analyseras inte heller närmare.74

Charbonneau menar att USA:s strategi i området var détente-liknande, där fokus var att

inte öppna ännu en frontlinje i söder förrän de fått kontroll över norra Filippinerna där

det filippinsk-amerikanska kriget pågick samtidigt. Charbonneau hävdar att USA därför

lämnade stora delar av styret av bland annat Sulu-arkipelagen i händerna på lokala

makthavare under de första åren. Detta skedde bland annat genom just Kiram-Bates-

avtalet som Charbonneau vidhåller kom att vara grunden för relationen mellan de båda

entiteterna under de kommande fem åren. Stridigheter förekom men när USA hade fått

kontroll på de nordligare delarna av Filippinerna upprättade de i juni 1903 Moro-

provinsen och det amerikanska styret av området blev mer direkt. Kirams eventuella

agens eller handlingsutrymme nämns inte av Charbonneau i samband med att USA sa

upp Kiram-Bates-avtalet 1904. Istället nöjer sig Charbonneau med att konstatera att det

var nu sultanatets självständighet på allvar kom att börja nedmonteras.75

71 Bjork (2019). s 174 f, 183, 196 f. 72 Bjork (2019). s 170 ff. 73 Charbonneau (2020). s 204 ff, passim. 74 Charbonneau (2020). Passim. 75 Charbonneau (2020). s 14 ff.

20

Charbonneau hävdar att USA ämnade styra Filippinerna genom att lära sig av hur andra

kolonialmakter, framförallt Storbritannien, hade styrt sina kolonier. Charbonneau

sammanfattar den amerikanska kolonitiden i regionens historia på följande vis:

State imperatives and their responses emerged from regional particularities and national

histories, but also from multidirectional exchanges extending beyond colony and

metropole. Placed within global histories of empire, the contours of U.S. colonial rule in

Mindanao- Sulu become more visible and less exceptional.76

Förståelsen för den koloniala värld som skapades i Sulu-arkipelagen verkar alltså utgå

från det amerikanska styret av platsen. Där visserligen deras ”respons” delvis var svar

på regionala händelser och förutsättningar, men samtidigt, vill jag hävda, lyfts inte

lokala ledares faktiska agens fram här. Att inte göra det riskerar att förenkla saken

alltför mycket – och bortse från att en sanningsenlig bild bör vara mer komplex, med

fler perspektiv och en större öppenhet inför dem och deras påverkan.

Charbonneau beskriver hur Kiram egentligen hade väldigt begränsad makt, som

dessutom blev mer och mer kringskuren av de amerikanska representanterna i området

samt av andra lokala makthavare. Enligt Charbonneau visar Kirams samtida

korrespondens på en person som ständigt var bekymrad över sin legitimitet. De

amerikanska representanterna ska enligt Charbonneau ofta ha uttryckt sig nedsättande

om Kiram som person och menat att han var sämre än många av sina lokala

konkurrenter och andra lokala makthavare som USA hade att göra med. Charbonneau

nöjer sig sen med att konstatera att Kiram, trots dessa omdömen och flera försök att

beröva honom hans makt, lyckades vara politiskt aktiv tills han dog, 1936. Han nämner

dock inget om hur han lyckades med det trots dessa utmaningar.77

Det finns också utredande, och detaljerade böcker skrivna av icke-akademiker på

området, som Moroland: The history of Uncle Sam and the Moros 1899-1920, först

publicerad 2007, av Robert A. Fulton, en amerikan som var stationerad i Filippinerna

som en form av diplomat under 1960-talet. Han fokuserar väldigt mycket på USA och

76 Charbonneau (2020). s 206. 77 Charbonneau (2020). s 154.

21

boken har flera brister som gör den svår att använda annat än som vägvisare till relevant

källmaterial eller liknande.78

Empiri

6.1 Händelser före och under skrivandet av avtalet

6.1.1 Kirams frånvaro under de inledande förhandlingarna

Under de första sex mötena närvarade inte Kiram, utan skickade istället sändebud som

ibland företrädde honom, och ibland endast kom med redan skrivna förslag från

honom.79 Vid det femte mötet bad Bates Kirams sändebud att meddela honom följande:

Say that I came here three weeks ago to-day (twenty-one days); that I at once sent word

to the Sultan that I would like to see him; that, although so long a time has gone by, I

have not seen him yet. I have carefully thought over his letter, and I find that he has had

very bad advice. Now, it will be very much better if he can come to see me, and we can

talk directly without anybody’s advice.80

Här syns Bates frustration över att han fortfarande inte fått tala direkt med Kiram. Bates

undviker dock att attackera Kiram direkt, utan fokuserar på hans rådgivare.

Vid ett möte sa Kirams sändebud att Bates borde ”think more of the Sultan for trying to

come to some agreement.”, varpå Bates svarade: ”Yes; but we have been a good time

about it. I think I have shown a good deal of patience and been put to much

inconvenience by delays.”.81 Men trots Bates brådska går han alltså, flera gånger, med

på att i praktiken fördröja och förlänga förhandlingarna för att Kiram ber honom om det,

via ombud. När Kiram tillslut träffade Bates, den 14 augusti, inleddes mötet med

diskussioner om förseningarna i förhandlingarna, men Bates gick knappast hårt åt

Kiram, utan verkade mest nöjd över att mötet faktiskt ägde rum. Bates poängterade att

han tycker det är bra att de diskuterar grundligt för att undvika missförstånd – precis

som Kiram, via sitt sändebud påpekat tidigare.82

78 Fulton, Robert A. (2009). Moroland: the history of Uncle Sam and the Moros 1899-1920. Rev. ed.

Bend, Or.: Tumalo Creek Press. s 490, passim. 79 Treaty with the Sultan of Sulu. s 19, 30 f, 33, 37, 44, 47 80 Treaty with the Sultan of Sulu. s 46. 81 Treaty with the Sultan of Sulu. s 52. 82 Treaty with the Sultan of Sulu. s 56 f.

22

6.1.2 Kirams och USA:s företrädares syn på ämbete kontra person

Kiram erbjöd Bates gåvor under det första mötet dem emellan. De var i form av pärlor

och en ponny. Bates hänvisade till regler för amerikanska officerare som förbjuder

honom att ta emot gåvor, med underförstådda antydningar om att det skulle kunna ses

som mutor: ”My government does not allow me to take it. If I took it they would tell me

I was a bad officer; that I must go [---].”.83 Innan Kiram och hans följe lämnade det

andra mötet dem emellan erbjöd Bates honom 1500$ som kompensation för de spanska

garnisoner, utanför huvudön Jolo, som Kiram tog över när Spanien lämnade

arkipelagen, men som USA nu vill besätta.84 Kiram uttryckte sin tacksamhet, men ”[---]

would not take it along, as you did not accept present I gave you yesterday.”. Bates

förklarade då ”But this is from my Government, and your present was from yourself; a

son can accept at any time a present from his father – i.e., from the Government.”.

Kiram valde då att acceptera erbjudandet.85

Båda händelserna är exempel på tillfällen där skillnaden på hur Kiram och Bates ser på

sina roller som ämbetsmän krockar. Kiefers beskrivning av hur Sultanen som person

inte går att skilja från hans ämbete är värd att ha i åtanke här. Om makten ligger hos

ämbetet eller hos personen – och om Kiram redan är en del av USA, eller representerar

en separat statlig entitet som förhandlar med en annan, motsvarande part, verkar de ha

olika bilder av. Ett tillfälle där konkurrerande anspråk leder till sammanflätning när

dessa olika världsbilder möts och tvingas navigera sina skillnader.

6.2 Kirams position inför och under förhandlingarna som ledde fram

till Kiram-Bates-avtalet

6.2.1 Kirams syn på sin position och förväntningar på relationen med USA

Enligt kaptenen för den amerikanska styrkan som stationerades på Jolo i maj 1899, ska

Kiram ha sänt ett brev till de andra lokala makthavarna där han bland annat avrådde folk

83 Treaty with the Sultan of Sulu. s 60 f. 84 För en utförligare redogörelse för detta se detta arbete. s 27 ff. 85 Treaty with the Sultan of Sulu. s 65 f.

23

från att stöta sig med amerikanarna, som han menade var av en annan sort än

spanjorerna:

They leave us our laws, and if you love yourselves and your country avoid coming to

blows with the Americans, because they are like a matchbox – you strike one and they all

go off. 86

Här framgår det att Kiram förstått att spelreglerna i regionen har ändrats. Han försökte

inte heller övertyga de andra makthavarna i arkipelagen om att det är honom de ska

frukta om de går emot USA, utan amerikanerna själva. Kiram gav, via sitt sändebud till

det första förhandlingstillfället med USA, uttryck för hur han gärna ville sluta ett avtal

med USA: ”[---] because, although things have gone on very quietly, it is just like both

parties sitting over a hanging sword, not knowing where they were.”87 Att Kiram kände

sig pressad framgår tydligt, men det framgår också att han förstod att USA:s position

var pressad även den, och att deras förståelse för situationen i arkipelagen inte var den

bästa. Under samma möte sa Kirams sändebud att:

It is the Sultan’s wish to come to […] a new agreement between the United States and

himself – to throw out what was not good in the old agreement with the Spanish and put

in what would be better.88

Kiram förmedlade här att han hade förhandlingsutrymme gentemot USA och dels kunde

behålla fördelaktiga överenskommelser han tidigare haft med Spanien, dels förbättra de

delar han inte varit nöjd med. Budskapet är också att det är med just honom USA skulle

sluta avtalet – inte sultanatet som separat, fristående entitet, vilket stämmer överens med

den bilden som Kiefer ger av det socialpolitiska systemet i Sulu. Det visar också på

Kirams önskan om att avtalet ska slutas med honom, inte med enbart datu. Bates

svarade att amerikanernas målsättning var att ge sultanatet lika mycket frihet som

spanjorerna gjorde, och förhoppningsvis mer än så.89 Kirams inställning ter sig alltså

inte orimlig.

Avtalet framtår onekligen som viktigt för Kiram, hans sändebud till förhandlingarna

med USA sa till Bates:

86 Treaty with the Sultan of Sulu. s 16. 87 Treaty with the Sultan of Sulu. s 30 f. 88 Treaty with the Sultan of Sulu. s 31 89 Treaty with the Sultan of Sulu. s 31

24

[…] you should remember that this agreement is future of Sultan and also future welfare

of Sultan himself and his people. It is not a small, but very great thing with them ;

therefore they want to go slowly with it and consider everything.90

6.2.2 Kirams position gentemot USA

The Philippine Commissions91 rapport från januari 1900 visar på hur Kirams

förhandlingsposition vis-á-vis USA såg ut. I Filippinerna som helhet kan inte den

brittiska formen av protektorat, som kommissionen annars förespråkar, införas menar

de. Däremot skulle det fungera i Sulu-arkipelagen, och två andra platser i södra

Filippinerna eftersom ”[---] Spanish dominion had never been rendered effective, the

primitive institutions of the native races still survive in undiminished vigor [---]”.92

Kommissionens råd var därför att USA skulle träffa avtal med dessa ledare, och styret

av de regionerna ”[…] will be conducted through the agency of their sultans, datos, or

chiefs [---]” så länge dessa strukturer, med ”tribal Indians” fanns kvar. I relation till

detta sätter kommissionen hanteringen av Louisianas inlemmande i USA av Jefferson.

De menar att man bör följa det exemplet och inte kasta en ny region in i folkligt

självstyre så länge det saknar de civilisatoriska förutsättningarna.93 Kiram verkar alltså

ha att göra med en motpart som förstår att Spanien inte totalt bröt upp eller förändrade

maktstrukturen i Sulu-sultanatet, men som också har inställningen att de strukturerna

som finns där är ”primitiva”. USA:s utvidgning på den nordamerikanska kontinenten får

stå förebild för deras förehavanden i Sulu-arkipelagen, så även de brittiska

erfarenheterna från det både geografiskt och politiskt/kulturellt mer närbelägna

Malaysia. Men Kiram ses av amerikanerna som nyckeln till styret av Sulu-Sultanatet

framöver. Den inställningen återkommer i ett brev som Bates får från Otis, sin

överordnad, med instruktioner inför förhandlingarna med Kiram:

90 Treaty with the Sultan of Sulu. s 45. 91 Åsyftar den första Philippine Commission. Den fick sitt uppdrag från USA:s president McKinley i

skiftet mellan 1898–99. Uppdraget var att förbereda för ett övertagande av de spanska områdena i

Filippinerna som i enlighet med freden efter det spansk-amerikanska kriget skulle tillfalla USA.

Kommissionen skulle samla in information om området och föreslå en väg framåt för styret av det. Se:

Report of the Philippine commission to the president, January 31, 1900. s 185 ff. 92 Report of the Philippine commission to the president, January 31, 1900. s 101 f. 93 Report of the Philippine commission to the president, January 31, 1900. s 109.

25

If they seriously entertain such an illusion [att de har en egen suveränitet i området, min

anmärkning] it will require tact and adroitness to dispel it, and a discussion of the United

States’ benevolent intentions, and its wish to establish friendly relations with them in

order to carry out those intentions, should precede any decided attempt at coercion.94

Här menar alltså Otis att Bates måste gå varsamt fram, Kiram och hans rådgivare måste

behandlas med respekt och att frågan på intet sätt är enkel att lösa. Man är alltså

beroende av Kirams inställning till dem och hans agerande. Samtidigt understryks den

amerikanska hållningen: att de har ett legitimt suveränitetsanspråk på sultanatet.

Nyckeln till att vinna över Kiram och datu beskrivs i de amerikanska dokumenten inför

förhandlingarna som: ”[…] arguments that appeal to their self-interest [---] och får dem

att se positivt på USA:s närvaro. Det poängteras också att Kiram och datu inte är ”[…]

very careful in keeping treaty stipulations.”.95 Ändå verkar amerikanarna väldigt måna

om att få till stånd ett avtal som de vill förankra väl hos framförallt Kiram, men även

olika datu. Det kan bero på USA:s behov att visa upp detta avtal för andra europeiska

makter för att legitimera sin makt i arkipelagen för dem.96 Det kan också visa på USA:s

bristande förståelse för den sociala maktstrukturen i sultanatet, där de tror att ett liknade

avtal skulle ha ett större värde än det egentligen har. Tar man hänsyn till de ständigt

skiftande allianserna och bristen på centraliserad maktstruktur, som Kiefer beskrev, bör

inte ett avtal likt det USA ämnar ingå ge dem den stabila grund de verkar eftersträva.

Däremot verkar USA haft en förståelse för tendensen att ledarna i arkipelagen verkade

för sin och sin allians bästa snarare än det allmänna bästa, som Kiefer beskrev.

Kiram beskrivs av Bates i hans brev till Elwell Otis, hans överordnade, den 9 augusti,

som ”[---] a good deal of a nonentity.”.97 Bates säger också att han skickat brev till

Kiram med ”definite propositions and he returned propositions which can not be

entertained [---].”.98 Detta stämmer inte med vad som framkommer i

förhandlingsprotokollen, där Bates godtagit delar av de förslag Kiram kommit med.99

Att Kiram undvikit att själv närvara vid förhandlingarna under flera veckor verkar

94 Treaty with the Sultan of Sulu. s 4. 95 Treaty with the Sultan of Sulu. s 14. 96 Detta arbete. s 28 f. 97 Treaty with the Sultan of Sulu. s 70. 98 Treaty with the Sultan of Sulu. s 70. 99 Se exempelvis: Detta arbete. s 33 f.

26

irritera Bates, som skriver att han försökt gå varsamt fram, men tror att han snart

behöver ta i mer med hårdhandskarna för att föra förhandlingarna framåt.100 USA verkar

således trängda, och måna om att få avtalet klart snarast.

6.2.3 Kirams position gentemot andra lokala makthavare

Calbi, en mäktig datu som tillsammans med sin bror datu Joakanain har slagits mot

Kiram tidigare men vid det här tillfället sa sig vara lojala mot honom, sökte upp Bates

den 30:e Juli.101 Calbi gav uttryck för att han tycker att Kiram varit för långsam med att

sluta avtal med USA:

You can easily judge as to the stupidity of the natives by seeing that they do not come to

an arrangement quicker with the Americans. [---] any sensible man should know that this

handful of natives on these islands are no match for the Americans [---].102

Calbi fortsatte sen att berätta hur hans position var ”[---] between you [Bates/USA, min

anmärkning] and the Sultan, and if you did not come to an arrangement with the Sultan

he [Calbi, min anmärkning] would have the worst position, because the Sultan does not

trust him very much.”. Calbi menade att Kiram fortfarande tänkte som om han hade

med Spanien att göra ”[…] the Spaniards did not care for the peoples’ or the Sultan’s

interests. They came here to fight, [---] but with you it is different. You did not come

here to fight, but to benefit the people.”. Trots att Calbi uttryckte starka åsikter om

vilken relation han tyckte att Kiram och USA borde ha, var han noga med att påpeka att

han inte talade för sultanen.103 Bates skrev i sin reflektion över mötet med datu Calbi

den 30 juli, och hans bror datu Joakanain den 18 juli att de båda bröderna var ”natural

leaders of men, […] have more influence and greater following in the islands of Jolo

than the Sultan [---]” och att de ”[---] will probably fight the Sultan in the near future;

but the Sultan has more rifles and ammunition than they have”.104 Kirams ställning i

arkipelagen framstår som hotad, men än så länge har han övertaget – tack vare vapnen.

100 Treaty with the Sultan of Sulu. s 70. 101 Treaty with the Sultan of Sulu. s 41 f. 102 Treaty with the Sultan of Sulu. s 42. 103 Treaty with the Sultan of Sulu. s 42 ff. 104 Treaty with the Sultan of Sulu. s 22 f.

27

Dagen innan avtalet skrevs på träffades de båda bröderna och Bates. Bröderna uppgav

att de haft bekymmer med Kiram och kallade honom för ”a funny man”, men vågade

inte säga mer än så. De påstod dock att Kiram ”does not trust anybody, and thought that

Joakanain and Dato Amir Hussin had already made an agreement with you and he was

therefore very wild with them [---]”. Detta ska dock ha varit bra, eftersom de annars

trodde att Kiram ”[…] would not have come to terms so quick.”. De hoppades också på

att USA skulle agera opartisk och rättvis domare i fall sultanen och andra lokala

makthavare skulle börja träta. ”It was not costumary here in Sulu [---] for anybody to go

against the Sultan [---] förklarade Calbi, men om det skulle hända igen hoppades han att

USA skulle utreda bakgrunden till det, och först därefter välja sida.105 När avtalet skrevs

under dök Calbi och Joakanain upp för att skriva under det först tio minuter efter att

Kiram och hans följe hade lämnat platsen.106

Här är flera exempel på den lokala maktkamp som Kiram verkar i och måste navigera

medan han försöker hantera förhandlingen med USA. De datu som utmanar hans makt

söker också kontakt med USA och har egna idéer om hur relationen till USA kan gynna

dem och därför bör se ut. Att komma till ett avtal med USA som flera datu kan

acceptera framstår som något Kiram och hans följe borde hasta med, eftersom andra

datu annars verkar sugna på att själva förhandla direkt med USA. Samtidigt som de,

åtminstone i detta skede, verkar mer benägna att utan större omsvep gå med på fler av

USA:s krav utan lika mycket motstånd som Kiram hittills erbjudit.

6.3 Specifika frågor inom ramen för avtalet

6.3.1 Suveränitet och USA:s rätt att fritt röra sig i, etablera garnisoner eller

utposter i och eventuellt överlåta arkipelagen

Huruvida Spanien hade suveränitet i arkipelagen, vad den exakt bestod av och hur

amerikanarna skulle ta över den var ett ständigt återkommande, och högst centralt ämne.

I första mötet mellan Kirams sändebud och Bates frågade sändebudet “if it will be right

to tell the Sultan from you that the main point of everything was sovereignty of the

United States over the Sulu Archipelago?” och fick svaret ”That must be acknowledged

105 Treaty with the Sultan of Sulu. s 76 f. 106 Treaty with the Sultan of Sulu. s 78 ff.

28

first.”, av Bates.107 USA hade dock en viss förståelse för att Spanien inte hade haft full

kontroll över Sulu-Sultanatet, och vad det innebar för förhandlingarna med Kiram. I

bakgrundstexten i dokumentet som presenterades tillsammans med det färdiga Kiram-

Bates-avtalet inför den amerikanska kongressen i början av 1900 står det uttryckligen

att:

[---] the purely nominal occupation on the part of Spain, the Spanish rights there are

rather those of suzerainty than of sovereignty, notwithstanding the recognition of the

European governments. Hence the Sultan’s request for protection and not annexation is

reasonable.108

Det är intressant att amerikanarna lyfter fram Kirams hållning gentemot USA som

rimlig. Det visar att Kiram dels hade koll, dels visste att utnyttja det han visste. Under

förhandlingarna påpekade Kirams sändebud också att sultanatet ”recognized the

sovereignty of Spain over these islands as a protectorate, but not with the right of

occupation.”.109 De framhöll också att i deras tidigare avtal med Spanien ”[---] the word

island is used instead of archipelago.”. Det är alltså på huvudön, Jolo, Spaniens

suveränitet gällde, inte i arkipelagen som Jolo ingår i, hävdade Kiram via sitt

sändebud.110 Bates försökte dock hävda att Spaniens avtal med andra kolonialmakter

gör gällande att Spanien hade fullständig kontroll över hela arkipelagen och att USA

därför tänkte, och var tvungna att, göra anspråk på desamma – för att upprätthålla avtal

mellan de andra kolonialmakterna och europeisk rättstradition. Kirams sändebud

hävdade att Kiram och hans rådgivare inte visste någonting om Spaniens avtal med

andra parter och att Kiram tänkte utgå från det avtal de hade med Spanien.111 Kiram

böjde sig inte för USA:s suveränitetskrav hur som helst. Han fortsatte hävda, via sina

sändebud, att Sulu-sultanatet snarast skulle att betraktas som Spaniens protektorat, inte

ett område helt under deras suveränitet.112

Kiram deklarerade via sina representanter att:

107 Treaty with the Sultan of Sulu. s 32. 108 Treaty with the Sultan of Sulu. s 14. 109 Treaty with the Sultan of Sulu. s 38. 110 Treaty with the Sultan of Sulu. s 34. 111 Treaty with the Sultan of Sulu. s 34, 37 f. 112 Treaty with the Sultan of Sulu. s 38 ff.

29

In the treaty between the Spanish and the Sultan there was nothing said about the

Spaniards having the right to occupy the other islands, and that they simply occupied

them by permission of the Sultan. and when they went away they gave them back to

them. As to the treaty between the Sultan and the Spaniards, he would certainly stick to

that.113

När Bates försökte hävda att det i Spaniens kopia av avtalet stod att de hade haft

tillgång till, och kontroll över hela arkipelagen svarade Kirams sändebud att det måste

röra sig om ett översättningsfel:

In our treaty with Spain the latter could not occupy any place in the Sulu Archipelago,

and the interpreter at the time must have cheated them, as the original agreement was not

like that [---].114

Bates ville gärna se avtalet och menar att USA förväntades ta över en total kontroll över

arkipelagen, annars skulle andra västerländska makter bli misstänksamma.115 Att

Spanien hade avtal, inte bara med sultanen av Sulu-sultanatet, utan också med andra

parter, som Tyskland och Storbritannien gällande arkipelagens ställning togs upp flera

gånger. Kirams sändebud tackade Bates för att de nu fått veta det, och uttryckte en

förståelse för USA:s position, som var tvungna att uppfylla dessa avtal. Samtidigt

backade inte Kirams sändebud utan stod på sig och poängterade att Bates minsann

”stated that the United States will not encroach upon the rights of the Sultan in any way

whatever and would not take away from him what belongs to him.” och summerade

Kirams hållning i frågan om huruvida suveräniteten gällde även utanför själva ön Jolo

som ”[---] we think it very right to ask that places borrowed from the Sultan should go

back to him.”.116 Svaret från Bates antyder att Kirams förhandlingstaktik inte var

orimlig: ”They have right to ask for all they think they can get.”.117

Översättningen av själva Kiram-Bates-avtalet kom också att ifrågasättas. I slutet av

1903/början av 1904 anklagade Saleeby, som vid den här tiden arbetade för den

amerikanska myndigheten ”Bureau of non-christian tribes”, översättaren vid flera av

förhandlingarna, tillika översättaren av själva avtalstexten, Eddy Shück för

113 Treaty with the Sultan of Sulu. s 34. 114 Treaty with the Sultan of Sulu. s 34 f. 115 Treaty with the Sultan of Sulu. s 35. 116 Treaty with the Sultan of Sulu. s 38 ff. 117 Treaty with the Sultan of Sulu. s 40 f.

30

felöversättning. Ett rättegångsliknande förhör med Schück ordnades av USA där frågan

skulle redas ut. Sulunesernas version av avtalet, på det lokala språket tausug, ska inte ha

motsvarat skrivningen i den engelska versionen. Bland annat ska just termen

”sovereignity” ha översatts till ”power and protection” och i själva avtalstexten, på

tausug, står det enligt Saleeby ”[---] The support, the aid and protection of Sulu Island

and Archipelago is in the American nation.”. Här nämns alltså inte, som i den

amerikanska versionen något om direkt suveränitet. Konkurrerande anspråk på vilken

den egentliga relationen är mellan avtalsparterna kan alltså spåras i själva texten. Trots

detta menade Kirams premiärminister Hadji Butu118 som närvarade vid rättegången i

Kirams ställe dock att några problem aldrig hade uppstått på grund av potentiella

missförstånd gällande avtalet och Schück kom att frikännas av de amerikanska

officerarna som ledde rättegången.119

Den 12 augusti träffades Kirams sekreterare, datu Calbi samt några andra av Kirams

sändebud och Bates. Kiram närvarade inte. Han hade däremot föreslagit en skrivning

som gjorde amerikanarna skyldiga att alltid fråga honom och de datu som skriver under

avtalet om lov innan de ockuperar andra delar av arkipelagen än de som de redan hade

besatt. I en annan artikel I samma förslag till avtalstext vill Kiram att amerikanarna ska

vara tvungna att erhålla om en eskort hos sultanen innan de ger sig ut i arkipelagen.

Bates uppskattar inte förslagen och reagerar liknande på de båda, i relation till det andra

säger han: ”We want to be friends and not stand off like enemies and be kept out of the

country.”. Datu Calbi, som var en av Kirams representanter under detta möte, förklarade

då att “The Sultan put in that article not as an enemy, but for the safety of the

Americans. [---] The Sultan was afraid something might happen.”. Bates ”do not wish it

to appear that escort is requiered.” utan föreslog en alternativ avtalstext: “Certain parts

of the island are dangerous, and it would be better to apply for an escort.”. Sändebuden

gav sig dock inte. De ville förtydliga att en eskort kanske inte behövdes i framtiden, när

de båda parterna lärt känna varandra bättre. För när det kommer till att amerikanarna

118 Han var Kiram II:s sekreterare under förhandlingarna som ledde fram till avtalet och ofta agerade

sändebud åt Kiram II. 119 Proceedings of meeting concerning alleged mistranslation of Bates agreement, [12-13/12 1903, 12/3

1904], HLSP (Hugh Lenox Scott Papers), MDLC (Manuscript Division Library of Congress), 55.

31

skulle röra sig fritt på öarna ”the Sultan was particualry afraid that something, some

accident, might happen” sa datu Calbi.120

Detta skulle kunna vara ett sätt för Calbi att få Kiram att framstå som maktlös inför

Bates, men också ett försök att förklara hur realiteten i arkipelagen ser ut – båda

alternativen stämmer in på den beskrivning Kiefer ger av den sociala maktordningen i

sultanatet där sultanen inte har direkt kontroll över alla i arkipelagen. Kiram och hans

sändebud kanske här är mer medvetna om de konkurrerande anspråken som finns hos

de själva och USA. Där USA inte förstår den verklighet som sultanatet utgör, och i

sammanflätningen vill suluneserna förekomma eventuella problem som de tror skulle

kunna uppstå genom dessa skilda förståelser för den faktiska realiteten i arkipelagen.

När Kiram själv träffade Bates första gången tog han också upp frågan om USA:s rätt

att ockupera och beträda delar av arkipelagen:

His idea in being Sultan of Sulu is that the islands belong to him, too, and that the

Americans could go different places only after consulting with the Sultan; in fact, after

having his permission to do so.121

Kiram försökte sen hävda legitimiteten i sina anspråk genom de avtal med Spanien som

sultanatet haft. Bates gav inte med sig. Kiram bytte då fot och via översättaren framkom

att: ”He does not understand the thing. He thought it was taking the land and selling it to

planters”. Det var så han hade uppfattat USA:s hållning i frågan påstod Kiram då, men

att Bates nu fått honom att inse att det inte var det det handlade om. Efter att Bates hade

försäkrat Kiram om att ”if we take any land we do not own and place soldiers there and

occupy the same, we pay the owners for it.”, svarade Kiram att “that was alright; but [---

] that it should not be bought from the people without his knowledge.”.122 Anledning till

att Kiram insisterade så på denna punkten var enligt honom själv:

because he wanted friendship and he wanted to prevent anything that would cause

trouble, and he thought himself responsible for things that his people did; and he wants to

prevent in the future, if he is responsible for what happens – that you would not go for

120 Treaty with the Sultan of Sulu. s 51 f. 121 Treaty with the Sultan of Sulu. s 58. 122 Treaty with the Sultan of Sulu. s 59.

32

him if anything should happen in case you should go to any of the islands without

consulting him in the matter.123

Bates lovade att USA inte skulle hålla Kiram ansvarig för andras handlingar ”unless he

encouraged them.”.124 De talade dock inte om att lägga till något om detta i själva

avtalstexten. Att Kiram ville klargöra vad som gällde kring detta blir fullt rimligt om

man ser det i ljuset av Kiefers beskrivning av maktstrukturen i Sulu-Sultanatet. Sultanen

kan inte utöva total kontroll över alla de platser och människor som formellt sett är

under honom. Här sammanflätas också konkurrerande anspråk. Båda parter förenas i en

beskrivning av hur ordningen i arkipelagen ska se ut, men egentligen har de olika bilder

av vad det innebär i praktiken.

Kirams önskan om en garanti för att USA inte skulle sälja vidare Sulu-arkipelagen till

någon annan kolonialmakt accepterade Bates direkt att införa i avtalstexten – ”it shall

never be sold without the Sultan’s consent” förkunnade han.125 Även här finns uttryck

för att det faktiskt är förhandlingar det handlar om. Kiram påverkar avtalstexten, både i

formulering och faktiskt innehåll.

6.3.2 Flaggan

Kirams sändebud frågade under det första mötet med USA ”If, under the protection of

the United States, would the Sultan have to fly the flag of the United States?”. Bates

svarade att så var fallet “but I see no objection to the Sultan having his own flag under

the American flag.”.126 Amerikanerna klargjorde också att det ställde krav på sultanen:

The responsibility rests upon the Sultan himself to see that they observe the laws as

understood between England, Germany, France, etc., and therefore he must be careful to

see that his people do not do things against the law.127

Sett till Kiefers beskrivning av hur det juridiska maktsystemet fungerar i Sulu, med

tämligen självständiga aktörer på flera nivåer under sultanen låter det snudd på omöjligt

för Kiram att uppfylla.

123 Treaty with the Sultan of Sulu. s 59. 124 Treaty with the Sultan of Sulu. s 59. 125 Treaty with the Sultan of Sulu. s 50. 126 Treaty with the Sultan of Sulu. s 32. 127 Treaty with the Sultan of Sulu. s 32.

33

Frågan om hur flaggor ska användas återkom, som vid mötet mellan USA och Kirams

sändebud den 12 augusti. Sändebuden lyfte potentiella problem att få alla småbåtar i

arkipelagen att använda USA:s flagga. Datu Calbi, som deltog som ett av Kirams

sändebud här, föreslog att ”any boat going out of Jolo waters must fly the american flag

but in Jolo waters no flag will be requiered [---]”. Bates hade inga invändningar, men

underströk att ” [---] if any flag is flown it must be the American flag, the flag of the

great nation to which the Sultan now belongs.”. Tolken meddelade att ”[---] they can not

get over flying the American flag above the Sultan’s flag.”. Bates försökte då förklara

det som att användandet av USA:s flagga är hur Kiram ska ”show that he is an

American citizen ; otherwise no one would know who he was.”.128

Under första mötet mellan Kiram och Bates var frågan om flaggan den första som

lyftes, Kirams sekreterare säger ”[---] in case the Sultan should travel about he should

use his own flag.” Bates svarade att det får sultanen göra ”but he must use the United

States flag above it.”.129 Frågan återkom flera gånger och Kiram tryckte på att han dels

hade fått använda sin egen flagga under spanskt styre, dels att de undantag han nu

försöker förhandla fram endast skulle gälla honom själv, ”[---] the rest of his people are

not included in it [---]”.130 Påståendet om att sultanen fått använda sin egen flagga under

spanskt styre stämmer dock inte. I avtalstexten från 1878, både den på spanska och den

på sulu-språket tausug står det att sultanen och hans undersåtar måste använda den

spanska flaggan om de använder någon flagga, men de olika versionerna av avtalet är

dock inte helt liktydiga.131 Kiram ville nu i alla fall få använda sin egen flagga när han

rör sig inom arkipelagen, samt när han far till Sandakan132.133 De amerikanska

representanterna började vackla lite här, Bates sa:

I am a little bit afraid of I should grant him that the Government would disapprove of it

and that they might change it later, and tell him that all subject of the United States

should fly the flag.134

128 Treaty with the Sultan of Sulu. s 48. 129 Treaty with the Sultan of Sulu. s 54, 56. 130 Treaty with the Sultan of Sulu. s 57. 131 Saleeby (1908). s 228 f, 230 f. 132 Sabah-området på norra Borneo där Sulu-Sultanatet hade anspråk och som idag är omtvistat. 133 Treaty with the Sultan of Sulu. s 57 ff. 134 Treaty with the Sultan of Sulu. s 60.

34

Kaptenen på den amerikanska båten där mötet hölls flikar in “He might ask the

President for that privilege at some future time.”.135

Återigen finns det här exempel på hur Kiram visar på sina egna planer och önskemål,

och hur de måste bemötas av amerikanarna. Hans önskan kan rimligtvis ses som ett

försök att bevara sin status och makt över närområdet, men också områden som ligger

relativt långt från hans kärnområden men som utgör en viktig resurs och källa till makt

för honom personligen, där han inte vill ses som underställd någon annan. Att Kiram

dessutom, genom att åberopa rättigheter han faktiskt inte hade underspanjorerna får

USA:s representanter att vackla är också ett intressant exempel på att Kiram kunde

påverka förhandlingarna – även om han inte helt får sin vilja igenom. USA som menar

att deras flagga innebär att Kiram får deras beskydd, och Kiram som förmodligen ser sin

flagga som en personlig demonstration av makt gentemot suluerna har konkurrerande

anspråk när det kommer till flaggornas betydelse, och när avtalet tvingar dem att mötas

i sina skillnader, även om de kanske inte är medvetna om deras fulla utsträckning,

sammanflätas de. Och här är inte sammanflätningen på förhandavgjord, utan föremål

för långa diskussioner där Kiram är aktiv. Denna sammanflätning syns även fysiskt i en

av sultanatets flaggor från tiden runt det amerikanska övertagandet av området, se bild

2.

Bild 2. Sulu war flag, med amerikanska attribut.

135 Treaty with the Sultan of Sulu. s 60.

35

Det amerikanska inflytandet syns i de fem stjärnorna som tros representera olika

regioner/öar i Sultanatet. Flaggmönstret är från tiden efter 1899. Källa: ; Paddeu, Paolo (2004). ”Flags of the Sulu

Sultanate of yesterday and today.”. Vexilla Italica 1, (57).

6.3.3 Ekonomisk ersättning

Kiram och hans närmaste män får löftet av Bates att USA kommer fortsätta med de

månatliga betalningar som Spanien tidigare stod för, som betalning för Kirams

samarbete. Utöver dessa månatliga betalningar erbjöds Kiram en engångssumma för

hans insatser för att hålla ordningen när spanjorerna gav sig av från vissa av öarna som

de hade ockuperat och som Kiram menade inte ingick i det skriftliga avtalet med

Spanien som USA gör anspråk på.136 Kirams åberopande av sulunesernas version